Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan
Tillbaka till dokumentet

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av internatiomalla konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

Proposition 1971:125

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971        Prop. 1971:125

Nr 125

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och fakultativa protokollet till den senare kon­ventionen m. m.; given Stockholms slott den 16 september 1971.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avJåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

Under Hans Ma3:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås riksdagens godkännande av två konventioner på de mänskliga rättigheternas område, vilka hösten 1966 antagits av FN:s generalförsamling.

Den ena konventionen är Internationella konventionen om ekono­miska, sociala och kulturella rättigheter som innehåller bestämmelser avsedda att garantera envar vissa minimirättigheter i ekonomiskt, so­cialt och kulturellt hänseende. I propositionen förordas att Sverige till­träder denna konvention med förbehåll i fråga om en artikel.

Den andra konventionen är Internationella konventionen om medbor­gerliga och politiska rättigheter som innehåller bestämmelser avsedda att bereda envar skydd för vissa grundläggande medborgerliga och poli­tiska rättigheter. I stor utsträckning rör det sig om samma rättigheter som de vilka behandlas i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilken Sverige tillträtt. I propositionen förordas att Sverige med förbehåll på

1   Riksdagen 1971.1 saml. Nr 125


 


Prop. 1971:125                                                         2

tre punkter tillträder den nya konventionen om medborgerliga och poli­tiska rättigheter och att Sverige samtidigt godkänner konventionens ord­ning för lösande av mellanstatliga tvister.

Till Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rät­tigheter ansluter sig ett fakultativt protokoll innehållande bestämmel­ser om rätt för enskilda personer att besvära sig över kränkningar av de genom konventionen garanterade rättigheterna, I propositionen för­ordas att Sverige med viss begränsning tillträder även det fakultativa protokollet.

Slutligen föreslås att Sverige vid ratifikationen av den tidigare av riksdagen godkända konventionen om avskaffande av rasdiskriminering med viss begränsning godkänner den enskildes rätt att klaga till den enligt konventionen för ändamålet inrättade särskilda kommittén.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen i statsrådet på Stockholms slott den 16 september 1971

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICK­MAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASP­LING, NILSSON, GEIJER, MYRDAL, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Statsrådet LIDBOM anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av tre internationella överenskom­melser på området för de mänskliga rättigheterna, m. m. och anför.

Den svenska rätten har av ålder innehållit bestämmelser, som syftat till att skydda den enskilde mot godtyclve och övergrepp från myndigheternas sida. Reglerna härom i konungabalken i Magnus Erikssons landslag enligt vilka Konungen skulle styrka, älska och vårda all rättvisa och sanning och undertrycka all vrånghet och osanning och all orätt, vara all sin all­moge trogen och trofast, icke fördärva någon, fattig eller rik, på något sätt till liv eller lemmar, utan att han är lagligen förvunnen, så som lagen säger och rikets rätt, och ej från någon taga hans gods, utom enligt lag och efter laga dom, återupptogs i mer eller mindre oförändrad form i 1719, 1720 och 1772 års regeringsformer. Det ännu gällande stadgandet, vilket erhöll ett något utvidgat innehåll i förhållande till äldre bestämmelser på området, återfinns i 16 § i 1809 års regeringsform.

Vad gäller äldre främmande rätt i fråga om individens fri- och rättighe­ter utformades i England tidigt föreskrifter, som avsåg att trygga en viss frihetssfär för den enskilde och särskilt alt förekomma godtycklig häkt­ning och annat godtyckligt frihetsberövande utan laga rannsakning och dom (magna carta 1215, habeas corpus 1679, bill of rights 1689), Under infly­tande dels av engelsk rätt, dels av naturrättslig doktrin tillkom i slutet av 1700-talet mera fullständiga och preciserade rättighetsförklaringar, som syftade till att skapa garantier särskilt för äganderätt, personlig frihet, fri religionsutövning samt tanke- och yttrandefrihet, Dyhka rättighetsförkla­ringar antogs i vissa nordamerikanska stater särskilt i samband med fri­görelsen från England, i Frankrike under den stora revolutionen och i Ame­rikas förenta stater kort efter unionens tillkomst. Under 1800-talet och i början av 1900-talet infördes frihets- och rättighetsbestämmelser även i ett stort antal andra staters författningar som led i utvecklingen mot konstitu-tionalism och demokrati.


 


4                     Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

1 våra dagar har frågan om skydd för de mänskliga rättigheterna fått förnyad aktualitet på grund av de grova kränkningar, för vilka de utsatts under bl. a. mellankrigstiden och andra världskriget. Sålunda inskrevs i in­ledningen till FN:s stadga av den 26 juni 1945, att de Förenta Nationernas folk ånyo betygade sin tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, på den enskilda människans värdighet och värde samt på lika rättigheter för män och kvinnor. Därefter anges i art. 1 Förenta Nationernas ändamål vara bl, a, att åstadkomma internationell samverkan vid befordrande och främ­jande av aktningen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla utan åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion. Till förverkligande av det nu angivna ändamålet har FN:s generalförsamling den 10 december 1948 antagit en allmän förklaring om mänskliga rättigheter. Denna förklaring grundlägger emellertid inga rättsliga förpliktelser för sta­terna. Avsikten med förklaringen var i stället att däri uppställda principer skulle utöva ett moraliskt inflytande på medlemsstaternas regeringar och allmänna opinionen.

Förslaget till förklaring hade utarbetats inom den kommission för mänsk­liga rättigheter, som FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) tillsatt vid sitt första möte år 1946. På sin dagordning hade kommissionen även frågan om utarbetande av förslag till konvention om mänskliga rättigheter och av förslag till verkställighetsbestämmelser till denna konvention. Medan arbetet med dessa förslag pågick inom kommissionen påbörjades hösten 1949 inom det då nytillkomna Europarådet arbetet på en regional konven­tion i ämnet. Detta fortskred i så snabb takt, att Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna kunde öpp­nas för undertecknande den 4 november 1950. Den trädde i kraft den 3 sep­tember 1953. För Sveriges del undertecknades konventionen den 28 novem­ber 1950, och med stöd av riksdagens godkännande (prop. 1951: 165, UU 1951:11, rskr 1951:251) deponerades det svenska ratifikationsinstrumen­tet den 4 februari 1952, I samband därmed förklarade sig svenska rege­ringen erkänna den individuella besvärsrätten enligt art, 25 av konven­tionen. Den 15 juni 1966 avgav svenska regeringen även, likaledes med stöd av riksdagens godkännande (prop, 1966:33, UU 1966:3, rskr 1966:152), en förklaring enligt art. 46 av konventionen av innebörd att Sverige för en tid av fem år, räknat från den 13 maj 1966, och under förutsättning av ömsesidighet erkände att i alla frågor om tolkning eller tillämpning av kon­ventionen den europeiska domstolens för de mänskliga rättigheterna juris­diktion var tvingande i och för sig och utan särskild överenskommelse. Den 12 maj 1971 avgavs en likalydande förklaring för en ny femårsperiod (prop, 1971:13, UU 1971:7, rskr 1971:127). Bestämmelserna i Europarådskon­ventionen har sedermera kompletterats genom fem tilläggsprotokoll, vilka samtliga biträtts av Sverige, de fyra första med stöd av riksdagens godkän­nande (prop. 1953: 32, UU 1953: 1. rskr 1953: 124 och prop. 1964: 87, UU


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                  5

1964: 4, rskr 1964: 137). Genom protokoll nr. 1 och 4 har kretsen av skyd­dade rättigheter utvidgats. Protokoll nr. 2 ger den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna behörighet att avge rådgivande yttranden. Protokoll nr. 3 avser förfarandet inför den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna, medan protokoll nr. 5 gäller metoderna för ut­seende av ledamöter i domstolen och kommissionen. Som ett komplement till konventionen om de mänskliga rättigheterna har också inom Europa­rådets ram utarbetats en europeisk social stadga, som för Sveriges del under­tecknades den 18 oktober 1961. Det svenska ratifikationsinstrumentet de­ponerades den 17 december 1962 med stöd av riksdagens godkännande (prop. 1962: 175, 2LU 1962: 38, rskr 1962: 365), och stadgan trädde i kraft den 26 februari 1965 efter att ha ratificerats av fem stater.

Arbetet inom FN hade hösten 1954 fortskridit så långt att förslag till två konventioner, den ena om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, den andra om medborgerliga och politiska rättigheter, kunde föreläggas generalförsamlingen. Dessa förslag bearbetades inom tredje utskottet under elva av generalförsamlingens tretton följande möten, och vid sitt tjugoförsta möte antog församlingen den 16 december 1966 resolution 2 200 (XXI). Denna innebar bl. a. att församlingen antog och öppnade för undertecknan­de dels Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, dels Internationella konventionen om medborgerliga och politis­ka rättigheter, dels fakultativa protokollet till Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. De engelska och franska tex­terna till överenskommelserna torde, jämte svensk översättning, få fogas som bilagor 1—3 till statsrådsprotokollet i detta ärende.

För stat, som undertecknat en eller flera av nyssnämnda överenskom­melser, skall undertecknandet följas av ratifikation. I stället för underteck­nande och ratifikation kan anslutning ske.

För Sveriges del undertecknades samtliga tre överenskommelser den 29 september 1967. Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rät­tigheter har undertecknats av 46 och tillträtts av 11 stater medan kon­ventionen om medborgerliga och politiska rättigheter har undertecknats av 45 och tillträtts av 12 stater.

Det fakultativa protokollet har undertecknats av 17 och ratificerats av fem stater.

Konventionerna träder i kraft när 35 stater tillträtt dem. Det fakultativa protokollet till konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter träder i kraft, när det tillträtts av 10 stater och dessutom konventionen trätt i kraft.

I det följande lämnas en närmare redogörelse för det huvudsakliga inne­hållet i de tre överenskommelserna.


 


6                     Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Konventionen är indelad i fem huvudavsnitt. Del I (art. 1) utgörs av en allmän förklaring om folkens självbestämmanderätt, medan principerna för de fördragsslutande staternas tillämpning av konventionen har inlagits i del II (art. 2—5). De individuella rättigheterna anges i del III (art. 6—15) och verkställighetsbestämmelserna i del IV (art. 16—25). Del V (art. 26— 31) innehåller sedvanliga slutbestämmelser.

Art. 1 stadgar i mom. 1, att alla folk har självbestämmanderätt och att de med stöd av denna rätt äger fritt bestämma sin politiska ställning och fullfölja sin egen utveckling på de ekonomiska, sociala och kulturella om­rådena. Enligt mom. 2 får de för sina egna syften fritt förfoga över sina naturrikedomar och naturtillgångar. Detta skall dock ske med beaktande av de förpliktelser, som följer av det på principen om det gemensamma intresset grundade internationella samarbetet på det ekonomiska området och av den internationella rätten. I intet fall skall ett folk kunna berövas sina egna utkomstmöjligheter. I mom. 3 föreskrivs, att konventionsstater­na, däribland de som har ansvaret för administrationen av icke-sj älvsty­rande områden och förvaltarskapsområden, skall medverka till att folkens självbestämmanderätt förverkligas, och att de skall respektera denna rätt enligt bestämmelserna i FN:s stadga. Förslaget till förevarande artikel ut­sattes för kritik under utskottsbehandlingen, bl. a. av den anledningen att en kollektiv rättighet som folkens självbestämmanderätt inte ansågs falla inom ramen för konventioner som behandlade individuella rättigheter. Den kunde snarare äventyra dessas genomförande. Förslag om alternativa lös­ningar, bl. a. bestämmelsernas intagande i ett särskilt instrument, avvisades dock av utskottsmajoriteten.

Enligt art. 2 mom. 1 förpliktar sig varje konventionsstat att genom såväl egna åtgärder som internationellt bistånd och samarbete, framför allt på de ekonomiska och tekniska områdena, till fullo utnyttja sina tillgängliga resurser för att säkerställa, att de i konventionen inskrivna rättigheterna gradvis förverkligas i sin helhet genom alla därtill ägnade medel. Detta skall i första hand ske genom åtgärder på lagstiftningens område. Staterna förpliktar sig vidare enligt mom. 2 att garantera, att de i konventionen in­skrivna rättigheterna får utövas utan åtskillnad av något slag på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt. Av hänsyn till utvecklingsländerna har i mom. 3 föreskrivits, att dessa med tillbörligt beaktande av de mänskliga rättigheterna och sin samhällsekonomi får be­stämma, i vilken utsträckning de skall tillförsäkra andra än medborgare de i konventionen inskrivna ekonomiska rättigheterna. Förslaget till denna


 


Kangl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                  7

bestämmelse föranledde en omfattande diskussion inom utskottet. Från vis­sa håll hävdades bl. a. att en sådan bestämmelse skulle kunna användas i ett diskriminerande syfte, som vore främmande för konventionens anda.

Under art. 3 har upptagits ett stadgande, enligt vilket konventionsstater­na förpliktar sig att tillförsäkra män och kvinnor samma rätt att åtnjuta alla i konventionen upptagna ekonomiska, sociala och kulturella rättighe­ter. Enligt art. 4 erkänner staterna att de inte kan underkasta rättigheter, som genomförts med stöd av konventionen, andra begränsningar än sådana som är angivna i lag och då blott i den utsträckning detta är förenligt med rättigheternas natur samt uteslutande i syfte att främja det allmänna väl­ståndet i ett demokratiskt samhälle, I art. 5 mom. 1 uttalas, att intet i kon­ventionen får tolkas såsom medförande rätt för någon stat, grupp eller per­son att ägna sig åt verksamhet eller utföra handling, som syftar till att till­intetgöra någon av de fri- eller rättigheter, som inskrivits i konventionen, eller till alt inskränka dem i större utsträckning än som medgetts i denna. Vidare skall enligt mom. 2 inga inskränkningar eller avvikelser medges i fråga om de grundläggande mänskliga rättigheter, som gäller i en stat på grund av lag eller annan författning, överenskommelse eller sedvänja, av den anledningen att konventionen inte erkänner dem eller erkänner dem i mindre utsträckning.

Avsnittet om de individuella rättigheterna inleds med stadgandet i art. 6 mom. 1, att konventionsstaterna erkänner rätten till arbete. Denna rätt skall omfatta rätten för envar till möjlighet att förtjäna sitt uppehälle ge­nom arbete, som han fritt valt eller antagit. Staterna åtar sig vidare att vid­taga erforderliga åtgärder för att trygga rätten till arbete. I mom. 2 lämnas exempel på sådana åtgärder som konventionsstat skall vidtaga i syfte att till fullo trygga utövandet av denna rätt. Dessa skall sålunda omfatta tek­nisk och yrkesmässig vägledning samt utarbetande av program och fast­ställande av riktlinjer, som är ägnade att säkerställa en jämn utveckling på de ekonomiska, sociala och kulturella områdena ävensom full sysselsätt­ning på villkor som för den enskilde tryggar åtnjutandet av grundläggande politiska och ekonomiska friheter. Enligt art. 7 erkänner konventionssta­terna rätten för envar att åtnjuta rättvisa och gynnsamma arbetsvillkor. Artikeln anger även vilka krav som kan uppställas på arbetsvillkoren. Som ett minimum skall de sålunda bland annat säkerställa en ersättning, som tillförsäkrar alla arbetstagare såväl skälig lön och lika ersättning fÖr arbete av lika värde utan åtskillnad av något slag som en godtagbar tillvaro för dem och deras familjer. Arbetstagarna skall vidare tillförsäkras trygga och sunda arbetsförhållanden, samma möjlighet för alla att utan hänsyn till andra förhållanden än tjänstgöringstid och duglighet bli befordrade i sitt arbete till en lämplig högre tjänst ävensom vila, fritid, skälig begränsning av arbetstiden, periodisk betald semester samt lön på allmänna helgdagar.

1 art. 8 har upptagits vissa föreskrifter med anknytning till föreningsrät-


 


8                     Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

ten. Enligt mom. 1 förpliktar sig konventionsstaterna att säkerställa rätten för envar att, för att främja och tillvarataga sina ekonomiska och sociala intressen, bilda fackföreningar tillsammans med andra och att — med för­behåll endast för vederbörande förenings stadgar — ansluta sig till en fack­förening efter eget val. Denna rätt kan underkastas vissa inskränkningar men endast sådana, som är angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet eller den allmänna ord­ningen eller för skyddandet av annans fri- och rättigheter. Vidare har iipp-tagits föreskrifter om fackföreningarnas rätt att bilda förbund och om förbundens rätt att bilda eller ansluta sig till internationella fackförenings-organisationer. Fackföreningarna skall ha rätt att fritt utöva sin verksam­het utan andra inskränkningar än sådana som är angivna i lag och är nöd­vändiga i ett demokratiskt samhälle. Strejkrätt skall föreligga, men rätten måste utövas i enlighet med lagstiftningen i vederbörande stat. Inskränk­ningar i föreningsrätten skall enligt mom. 2 kunna göras med stöd av lag för medlemmar av krigsmakten, polisen eller den statliga förvaltningen. Enligt mom. 3 skall vidare intet i artikeln tillåta stat, som är ansluten till Internationella arbetsorganisationens konvention år 1948 angående förenings­frihet och skydd för organisationsrätten, att stifta lag som inskränker, eller tillämpa lagen på sätt som inskränker, det genom ILO-konventionen till­försäkrade skyddet.

Art. 9 innehåller en förklaring av konventionsstaterna, att de erkänner rätten för envar till social trygghet, däribland socialförsäkring. Därefter har i art. 10 upptagits garantier till förmån för familjen, barn och ung­dom. Sålunda förklarar sig konventionsstaterna i mom. 1 erkänna, att skydd och bistånd i största möjliga utsträckning skall lämnas familjen, som de betecknar som samhällets naturliga och grundläggande enhet. Detta skall i synnerhet ske i samband med familjens bildande och medan den är an­svarig för omvårdnad och utbildning av barn, som ännu inte är självför­sörjande. Vidare har intagits ett erkännande av principen att äktenskapet skall grundas på de blivande makarnas fria samtycke. Enligt mom. 2 skall särskilt skydd lämnas mödrar under skälig tidsperiod före och efter barns­börd, och yrkesarbetande mödrar skall under denna period åtnjuta avlönad ledighet eller ledighet, under vilken socialförsäkringsförmåner utgår i skä­lig omfattning, I mom. 3 har uppmärksammats behovet av att särskilda åtgärder vidtages till skydd och bistånd för barn och ungdom utan åtskill­nad på grund av härkomst eller andra förhållanden. Vidare stipuleras att barn och ungdom skall skyddas mot att utnyttjas i ekonomiskt och socialt avseende. Det skall därutöver vara straffbart att använda dem i arbete, som äventyrar deras moral eller hälsa, sätter deras liv i fara eller kan hindra deras normala utveckling. En stat skall vidare fastställa de åldersgränser, under vilka anställning av barn i avlönat arbete skall vara förbjudet och straffbart i lag.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                  9

I art. 11 mom. 1 erkänner konventionsstaterna rätten för envar att för sig och sin familj åtnjuta en tillfredsställande levnadsstandard och att fort­löpande få sina levnadsvillkor förbättrade. Konventionsstaterna skall vid­taga lämpliga åtgärder för att säkerställa att denna rätt förverkligas, och de förklarar sig erkänna att ett internationellt samarbete på frivillighetens grund har en väsentlig betydelse i detta sammanhang. Under mom. 2 be­kräftar konventionsstaterna den grundläggande rätten för envar att vara tryggad mot hunger, och de förpliktar sig till att var för sig och genom in­ternationellt samarbete vidtaga de åtgärder, däribland utarbetandet av konkreta program, som erfordras för att förbättra metoderna för framställ­ning, förvaring och distribution av födoämnen samt för att säkerställa en med avseende på behoven rättvis fördelning av världens livsmedelstill­gångar.

De på hälsovårdens område erkända rättigheterna har upptagits i art. 12, där konventionsstaterna i mom. 1 erkänner rätten för envar att såväl i fy­siskt som i psykiskt avseende åtnjuta bästa möjliga hälsa. För att säker­ställa denna rätt skall de enligt mom. 2 vidtaga bl. a, sådana åtgärder, som är nödvändiga för att a) minska foster- och spädbarnsdödligheten samt främja barnets friska utveckling; b) förbättra alla sidor av samhällets häl­sovård och den industriella hälsovården; c) förhindra uppkomsten av, be­handla och kontrollera epidemier, folk- och yrkessjukdomar samt andra sjukdomar; d) skapa villkor som tillförsäkrar envar lakar- och sjukhus­vård i händelse av sjukdom,

I art. 13 och 14 har upptagits ett antal föreskrifter, som syftar till att vidga möjligheterna för den enskilde att erhålla lämplig utbildning, I art. 13 mom. 1 erkänner konventionsstaterna sålunda rätten för envar till ut­bildning, och de förklarar sig vara överens om att utbildningen skall syf­ta till att till fullo utveckla den mänskliga personligheten och insikten om dess värde. Den skall vidare stärka respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. De är vidare överens om att utbildningen skall göra det möjligt för envar att göra en nyttig insats i ett fritt samhälle, främja förståelsen, fördragsamheten och vänskapen mellan alla nationer och mellan alla rasgrupper, etniska grupper eller religiösa grupper ävensom främja FN:s verksamhet för fredens bevarande. Metoderna för att uppnå dessa mål anges i mom. 2. Grundskoleundervisningen skall sålunda vara obligatorisk och kostnadsfri för alla, och vidare skall den undervisning som följer närmast efter grundskolan liksom den högre vmdervisningen göras allmänt tillgänglig och åtkomlig för alla med alla lämpliga medel och särskilt genom det successiva införandet av kostnadsfri undervisning. Den grundläggande utbildningen skall så långt möjligt uppmuntras och in­tensifieras för alla, som inte erhållit någon grundskoleundervisning eller inte avslutat denna. Till sist stipuleras att utvecklingen av ett system med skolor på alla nivåer aktivt skall fullföljas, ett lämphgt system med stipen-

It    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 125


 


10                    Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

dier införas och de materiella villkoren för lärarkåren fortlöpande förbättras. Enligt mom. 3 förpliktar sig konventionsstaterna att respektera föräldrars och, i förekommande fall, förmyndares frihet att dels för sina barn välja andra skolor än dem som inrättats av offentlig myndighet, såvida deras läroplaner överensstämmer med vad som från det offentligas sida har före­skrivits eller godkänts som minimistandard, dels tillförsäkra sina barn den religiösa och moraliska uppfostran, som står i överensstämmelse med de­ras egen övertygelse. Intet i artikeln skall enligt mom. 4 tolkas såsom med­förande inskränkning i rätten för enskild person eller organisation att grunda och driva undervisningsanstalter. En förutsättning är dock, att de i första momentet av artikeln fastställda principerna därvid iakttages och att kravet uppfylls på att undervisningen vid dessa anstalter skall stå i överensstämmelse med vad som från det offentligas sida angetts som mi­nimistandard. Enligt art. 14 skall en konventionsstat, som när den blir bunden av konventionen ännu inte inom sitt område eller inom andra om­råden som är underställda dess jurisdiktion kunnat säkerställa obligalorisk och kostnadsfri grundskoleundervisning, inom två år utarbeta och antaga en detaljerad plan över åtgärder, som är nödvändiga för alt gradvis under en skälig, i planen angiven tidsperiod förverkliga den fulla tillämpningen av principen om obligatorisk och kostnadsfri grundskoleundervisning för alla,

I fråga om de i art. 15 upptagna rättigheterna, vilka hänför sig till kul­turlivets område, förklarar sig konventionsstaterna i mom. 1 erkänna rät­ten för envar a) att deltaga i det kulturella livet; b) att åtnjuta fördelarna av vetenskapens framsteg och av dess utnyttjande; c) att åtnjuta det skydd för moraliska och materiella intressen, som härrör från all vetenskaplig, litterär eller konstnärlig produktion till vilken han är upphovsman. Till de åtgärder som konventionsstaterna vidtar för att till fullo säkerställa denna rätt skall enligt mom. 2 räknas sådana, som är nödvändiga för att trygga vetenskapens och kulturens vidmakthållande, utveckling och spridning. Vidare förpliktar konventionsstaterna sig enligt mom. 3 att respektera den frihet, som är en förutsättning för vetenskaplig forskning och skapande verksamhet, och i mom. 4 erkänner samma stater de fördelar, som följer av att det internationella samarbetet och de internationella förbindelserna på de vetenskapliga och kulturella områdena uppmuntras och utvecklas.

Kontrollen över att konventionens bestämmelser efterlevs skall utövas genom ett rapporteringssystem, som närmare regleras i art. 16—25. Kon­ventionsstaterna åtar sig sålunda enligt art. 16 att rapportera rörande de åtgärder som vidtagits och de framsteg som gjorts med avseende på efter­levnaden av de i konventionen inskrivna rättigheterna. Dessa rapporter skall tillställas FN:s generalsekreterare, som i sin tur skall Aadarebeford-ra dem till bl, a, ECOSOC för granskning. Denna rapporteringsskyldig­het skall enligt art. 17 fullgöras etappvis i enlighet med ett program, som


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 11

inom ett år efter det att konventionen trätt i kraft skall fastställas av ECOSOC efter samråd med konventionsstaterna och berörda fackorgan. I sina rapporter skall staterna kunna ange de förhållanden och svårigheter, som hindrat dem från att helt fullgöra förpliktelserna enligt konventionen, I art. 18 lämnas föreskrifter om rapportering till ECOSOC från fackorga­nen i fråga om efterlevnaden av konventionens bestämmelser, och enligt art. 19 kan kommissionen för mänskliga rättigheter beredas tillfälle att granska bl, a, de till ECOSOC avgivna rapporterna. Eventuella uttalanden av kommissionen i anledning av innehållet i en rapport skall enligt art. 20 kunna kommenteras av den stat eller det organ som avgett rapporten.

Om ECOSOC:s rapportering till FN:s generalförsamling rörande efter­levnaden av de i konventionen inskrivna rättigheterna stadgas i art. 21, medan art. 22 behandlar den upplysningsverksamhet, som ECOSOC skall bedriva gentemot andra till FN knutna organ för att möjliggöra ett effektivt genomförande av konventionens bestämmelser.

I art. 23 har intagits en förklaring av innehåll att konventionsstaterna är överens om att de internationella åtgärder, som vidtages i syfte att trygga genomförandet av de i konventionen inskrivna rättigheterna, skall inne­fatta framför allt avslutande av konventioner, antagande av rekommenda­tioner, lämnande av tekniskt bistånd samt avhållande av regionala och tek­niska möten. Dessa möten skall vara avsedda för samråd och studier, och de skall anordnas i samarbete med intresserade regeringar.

Enligt art. 24 får intet i konventionen tolkas såsom en inskränkning av bestämmelserna i FN:s stadga och stadgorna för fackorganen i de delar dessa instrument anger det ansvar, som FN:s olika organ och fackorgan har med avseende på de spörsmål, som behandlas i konventionen. I art. 25 uttalas, att intet i konventionen får tolkas såsom en inskränkning av alla folks rätt att till fullo och utan begränsning dra fördel av och utnyttja sina naturrikedomar och naturtillgångar.

Om innehållet i konventionens slutbestämmelser i art. 26—31 kan näm­nas, att art. 27 stipulerar att konventionen träder i kraft tre månader efter dagen för depositionen hos FN:s generalsekreterare av det trettiofemte ratifikations- eller anslutningsinstrumentet. Vidare kan konventionsstat enligt art. 29 föreslå ändringar av konventionen. Det ankommer i så fall på FN:s generalsekreterare att översända sådana förslag till samtliga kon­ventionsstater med en begäran om att dessa måtte underrätta honom om huruvida de tillstyrker, att en konferens av stater sammankallas för att överväga förslagen och ställa dem under omröstning. Om minst en tred­jedel av staterna tillstyrker en sådan konferens, skall generalsekreteraren sammankalla konferensen i FN:s regi. Förslag som bifallits av en majori­tet av de vid konferensen närvarande och röstande staterna skall under­ställas FN:s generalförsamling för godkännande. Sådana ändringar träder i kraft, när de godkänts av generalförsamlingen och med två tredjedels ma-


 


12                    Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

joritet antagits av konventionsstaterna i enlighet med dessa staters kon­stitutionella bestämmelser. Efter ikraftträdandet skall ändringarna vara bin­dande för de stater som antagit dem, medan övriga stater fortfarande är bundna av bestämmelserna i konventionen och de eventuella tidigare änd­ringar som de antagit.

Internationella konventionen om medborgeiliga och politiska rättigheter.

Konventionen är indelad i sex huvudavsnitt. Del I (art. 1) utgörs av en allmän förklaring om folkens självbestämmanderätt, medan principerna för konventionens tillämpning av de fördragsslutande staterna har intagits i del II (art. 2—5). De individuella rättigheterna anges i del III (art. 6—27) och verkställighetsbestämmelsema i del IV (art. 28—45). I del V (art. 46—• 47) återfinns vissa tolkningsbestämmelser. Slutbestämmelserna har intagits i del VI (art 48—53).

Art. 1 överensstämmer till sitt innehåll helt med motsvarande artikel i In­ternationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättig­heter, varför här får hänvisas till redogörelsen för innehållet i denna ar­tikel.

Ett allmänt förbud mot diskriminerande behandling återfinns i art. 2, där konventionsstaterna i mom. 1 förpliktar sig att respektera och att till­försäkra envar, som befinner sig inom deras områden och är underkastad deras jurisdiktion, de i konventionen inskrivna rättigheterna utan åtskill­nad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, egendom, börd eller ställning i övrigt. Vidare förpliktar de sig enligt mom. 2 att i en­lighet med sina konstitutionella bestämmelser och med bestämmelserna i konventionen vidtaga erforderliga åtgärder för att genom lagstiftning eller på annat sätt förverkliga de i konventionen inskrivna rättigheter, som inte redan är genomförda. I mom. 3 har upptagits vissa garantier för att en kränkning av de mänskliga rättigheterna skall kunna beivras vid inhemsk myndighet. Konventionsstaterna förpliktar sig sålunda a) att säkerställa att envar, vars i konventionen inskrivna fri- och rättigheter kränkts, skall ha effektiv möjlighet att väcka talan i anledning därav och detta även i det fall att kränkningen förövats av ämbetsman i tjänsteutövning; b) att säker­ställa att den som väcker sådan talan skall få sina rättigheter prövade av behörig judiciell, administrativ eller lagstiftande myndighet eller av annan enligt statens rättsordning behörig myndighet, samt att utveckla möjlig­heterna för talans prövning på rättslig väg; c) att säkerställa att de behö­riga myndigheterna verkställer de beslut som fattats i fall då talan fun­nits välgrundad. En kompletterande bestämmelse finns i art. 3, där kon­ventionsstaterna förpliktar sig att tillförsäkra män och kvinnor lika rätt


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                    13

att åtnjuta alla i konventionen upptagna medborgerliga och politiska rät­tigheter.

Rätten att i vissa fall sätta konventionens bestämmelser ur kraft behand­las i art. 4. Enligt mom. 1 har konventionsstat sålunda under allmänt nöd­läge, som hotar nationens fortbestånd och som officiellt kungjorts som sådant, rätt att vidtaga åtgärder som innebär avvikelser från dess skyldig­heter enligt konventionen i den utsträckning, som är oundgängligen erfor­derlig med hänsyn till situationens krav. En förutsättning är dock, att dessa åtgärder inte strider mot landets övriga förpliktelser enligt internationell rätt och inte innebär åtskillnad enbart på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion eller social härkomst. Vidare får enligt mom. 2 inga inskränkningar ske beträffande de rättigheter, som anges i art. 6, 7 mom. 1 och 2, 8, 11, 15, 16 och 18. Mom. 3 föreskriver viss underrättelseskyldighet för konventions­stat, som begagnar sig av rätten att göra avvikelser från konventionens be­stämmelser.

I art. 5 mom. 1 uttalas, att intet i konventionen får tolkas som medföran­de rätt för någon stat, grupp eller person att ägna sig åt verksamhet eller utföra handling, som syftar till att tillintetgöra någon av de fri- och rättig­heter som inskrivits i konventionen, eller till att inskränka dem i större ut­sträckning än som däri medgetts. Vidare skall enligt mom. 2 inga inskränk­ningar eller avvikelser medges i fråga om de grundläggande mänskliga rät­tigheter, som gäller i en stat på grund av lag eller annan författning, över­enskommelse eller sedvänja, av den anledningen att konventionen inte er­känner dem eller erkänner dem i mindre utsträckning.

Avsnittet om de individuella rättigheterna inleds i art. 6 med en bestäm­melse om rätten till livet, I mom. 1 stadgas, att varje människa har en in­neboende rätt till livet, vilken skall skyddas genom lag. Vidare utsägs, att ingen godtyckligt skall berövas sitt liv. I stater, där dödsstraffet ännu inte avskaffats, skall enligt mom. 2 en dödsdom kunna avkunnas blott för de allvarligaste brotten och i enlighet med lag, som gällde vid tiden för brottets begående och som inte strider mot bestämmelserna i nu förevarande kon­vention eller i konventionen om förebyggande och bestraffning av folkmord. Dödsstraff får inte verkställas annat än på grund av lagakraftvunnen dom av behörig domstol. I mom. 3 uttalas, att när berövande av livet utgör folk­mord, intet i artikeln skall berättiga konventionsstat att på något sätt av­vika från de skyldigheter, som den åtagit sig enligt bestämmelserna i kon­ventionen om förebyggande och bestraffning av folkmord. Ingen som dömts till döden skall enligt mom. 4 kunna betagas rätten att begära nåd eller förvandling av straffet. Vidare skall amnesti, nåd eller förvandling av dödsstraffet kunna beviljas utan undantag. Vissa begränsningar i möjlig­heten att avkunna och verkställa en dödsdom framgår av mom. 5, där det utsägs att sådan dom inte skall avkunnas för brott begångna av personer mider 18 år och inte heller verkställas mot havande kvinnor. Slutligen fast-


 


14                    Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

slås i mom. 6, att intet i artikeln skall kunna åberopas för att fördröja eller förhindra dödsstraffets avskaffande i konventionsstat. I art. 7 stadgas därefter, att ingen får utsättas för tortyr eller för grym, omänsklig eller för­nedrande behandling eller bestraffning. Vidare utsägs, att ingen utan sitt fria samtycke får utsättas för medicinska eller vetenskapliga experiment.

Art. 8 mom. 1 förbjuder, att någon hålls i slaveri. Vidare uttalas där att varje form av slaveri och slavhandel skall vara förbjuden. Enligt mom. 2 skall det likaledes vara förbjudet att hålla någon i träldom. Mom. 3 stadgar förbud mot att ålägga någon tvångsarbete eller annat honom påtvingat ar­bete. Detta förbud skall dock inte hindra verkställighet av en av behörig domstol avkunnad dom på straffarbete i ett land, där frihetsberövande i form av straffarbete kan åläggas som bestraffning för brott. Som tvångs­arbete eller påtvingat arbete skall vidare inte anses a) annat arbete eller annan tjänstgöring än straffarbete, som regelmässigt utkrävs av den som är berövad sin frihet till följd av ett i laga ordning avkunnat domstols­avgörande eller av den som är villkorligt frigiven; b) militärtjänstgöring samt, i länder där samvetsbetänkligheter mot sådan tjänstgöring beaktas, annan samhällstjänst som enligt lag utkrävs av den, som hyser sådana be­tänkligheter; c) tjänstgöring som utkrävs, då nödläge eller olycka hotar samhällets fortbestånd eller välfärd; d) arbete eller tjänstgöring som ingår i de normala medborgerliga skyldigheterna.

Art. 9 garanterar envars rätt till frihet och personlig säkerhet. Förutom att fastslå denna rätt stipulerar mom. 1, att ingen skall utsättas för god­tycklig arrestering eller annat godtyckligt frihetsberövande och att ingen skall berövas sin frihet utom på sådana grunder och i sådan ordning som stadgas i lag. I mom. 2 föreskrivs, att en arresterad person i samband med arresteringen skall upplysas om skälen för åtgärden och ofördröjligen un­derrättas om varje anklagelse mot honom. Därefter stadgas i mom. 3, att den som är arresterad eller eljest berövad sin frihet på grund av anklagelse för brottslig gärning ofördröjligen skall ställas inför domare eller annan ämbetsman, som enligt lag beklätts med domsmakt. Han skall också vara berättigad till rättegång inom skälig tid eller till frigivning. Vidare åter­finns i förevarande moment en föreskrift om att det inte skall vara allmän regel, att personer som avvaktar rättegång hålls i förvar. För frigivning skall dock kunna krävas garantier för att vederbörande inställer sig till rättegången liksom vid varje annat tillfälle under det rättsliga förfarandet samt, i förekommande fall, för verkställighet av domen. Under mom. 4 har upptagits ett stadgande om att den som berövats sin frihet genom arreste­ring eller eljest skall ha rätt att inför domstol påfordra, att lagligheten av frihetsberövandet prövas utan dröjsmål och att hans frigivning beslutas, om åtgärden skulle befinnas vara olaglig. Artikeln upptar slutligen i mom. 5 ett stadgande om att den som utsatts för olaglig arrestering eller annat olagligt frihetsberövande skall äga rätt till skadestånd.


 


Kungl. Maj:ls proposition nr 125 år 1971                 15

I art. 10 har intagits föreskrifter om behandlingen av personer, som be­rövats sin frihet. Enligt mom. 1 skall sådana personer behandlas humant och med aktning för människans inneboende värde. Personer som är ställ­da under åtal skall enligt mom. 2, utom under utomordentliga förhållan­den, hållas åtskilda från dömda personer och ges en sådan behandling, som är avpassad efter deras ställning som icke dömda personer. Unga åtalade personer skall hållas åtskilda från vuxna, och deras fall skall avgöras så skyndsamt som möjligt. Om behandlingen av personer intagna i fångvårds­anstalt stadgas i mom. 3, att det väsentliga syftet med denna skall vara de­ras bättring och sociala rehabilitering. Ungdomsbrottslingar skall hållas åtskilda från vuxna och ges en efter deras ålder och rättsliga ställning av­passad behandling.

Under art. 11 har upptagits ett stadgande om att ingen skall sättas i fäng­else enbart på grund av oförmåga att fullgöra avtalad förpliktelse,

I art. 12 stadgas förbud mot begränsningar i rörelsefriheten. Enligt mom. 1 skall envar, som lagligen uppehåller sig inom en stats område, äga rätt att där fritt röra sig och fritt välja bosättningsort, och enligt mom. 2 skall envar äga frihet att lämna vilket land som helst, inbegripet sitt eget. Vissa begränsningar i rörelsefriheten har dock befunnits oundgängliga, och en­ligt mom. 3 utgörs dessa av sådana, som stadgas i lag och är nödvändiga för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen (ordre piiblic), hälsovården, sedligheten eller andra personers fri- och rättigheter sanrt som är förenliga med övriga i konventionen inskrivna rättigheter. Mom. 4 slutligen anger, att ingen godt5'ckligt skall förvägras rätten att inresa till sitt land.

Föreskriften i art. 13 skyddar en utlänning, som lagligen uppehåller sig inom en konventionsstats område, från att avlägsnas från detta land annat än efter ett i laga ordning fattat beslut därom. Vidare stadgas, att han, om inte tvingande skäl hänförliga till den nationella säkerheten kräver annat, skall tillåtas framlägga de skäl som talar mot avlägsnandet och fä sin sak omprövad av, och för sådant ändamål företrädas inför, vederbörande myn­dighet eller en eller flera av myndigheten särskilt utsedda personer.

Art. 14, som omfattar rättegångsgarantierna, inleds i mom. 1 med en föreskrift om att alla skall vara lika inför domstolarna. Vidare uttalas, att när det gäller att pröva anklagelse för brott eller rättigheter och skyldig­heter i tvistemål var och en skall vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång inför en behörig, oavhängig och opartisk domstol. Principen om rättegängens offentlighet skall få underkastas inskränkningar endast med hänsyn till sedligheten, den allmänna ordningen (ordre piiblic) eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt samhälle eller då hänsynen till parternas privatliv så kräver eller, i den mån domstolen så finner strängt nödvändigt, i fall då på grund av särskilda omständigheter offentlighet skulle skada rättvisans intresse. Domar som avkunnats i brottmål eller


 


16                    Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

tvistemål skall som regel offentliggöras. Artikeln förutser dock undantag från denna regel i sådana fall då minderårigas intressen kräver att offentlig­görande inte sker eller då rättegången gäller äktenskapsmål eller förmynder-skap för barn, I mom. 2 föreskrivs, att den som anklagats för brottslig gär­ning skall ha rätt att betraktas som oskyldig intill dess att hans skvild lagligen fastställts. I rättegången skall den anklagade enligt mom. 3 vara tillförsäkrad följande minimirättigheter: a) att ofördröjligen och i detalj på ett språk, som han förstår, bli underrättad om innebörden av och grun­den för anklagelsen mot honom; b) att åtnjuta tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar och att rådgöra med rättegångsbiträde, som han själv utsett; c) att bli rannsakad utan oskäligt dröjsmål; d) att bli rann­sakad i sin närvaro och att försvara sig personligen eller genom rättegångsbi­träde, som han själv utsett, eller att, om han inte har rättegångsbiträde, bli underrättad om sin rätt till sådant biträde samt att, i varje mål där rättvisans intresse så kräver, kostnadsfritt få rättegångsbiträde om han saknar er­forderliga medel att betala för sådant biträde; e) att förhöra eller låta för­höra de vittnen, som åberopas mot honom, och att för egen räkning få vittnen inkallade och förhörda under samma förutsättningar som vittnen åberopade mot honom; f) att kostnadsfritt åtnjuta bistånd av tolk om han inte förstår eller talar det språk som begagnas i domstolen; g) att inte tvingas vittna mot sig själv eller att erkänna sig skyldig. I mom. 4 stadgas, att rätte­gångsförfarandet i mål mot unga personer skall vara så utformat, att hän­syn tas till deras ålder och till önskvärdheten av att främja deras återan­passning. Vidare har i mom. 5 upptagits ett stadgande av innehåll att den som befunnits skyldig till och dömts för ett brott skall ha rätt att få skuld­frågan och det ådömda straffet omprövade av högre instans i enlighet med lag. Om en lagakraftvunnen dom, varigenom någon dömts för brottslig gär­ning, senare upphävts eller nåd beviljats på grund av en ny eller nyuppda-gad omständighet, som visat att domen var felaktig, skall enligt mom. 6 den som undergått straff till följd av domen gottgöras i enlighet med lag, om det inte visas att det helt eller delvis berott på honom själv, att den tidigare okända omständigheten inte uppdagats i tid. I mom. 7 fastslås slutligen, att ingen skall kunna rannsakas eller straffas på nytt för ett brott, för vil­ket han redan blivit slutligt fälld till ansvar eller frikänd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i varje land,

I art. 15 stadgas i mom. 1, att ingen får fällas till ansvar för någon gär­ning eller underlåtenhet, som vid den tid då den begicks inte utgjorde ett brott enligt inhemsk eller internationell rätt. Inte heller får högre straff ut­mätas än som var tillämpligt vid den tid då den brottsliga gärningen be­gicks. Om efter brottets begående ny lag stiftas, som föreskriver ett lind­rigare straff, skall den skyldige komma i åtnjutande av detta. Vad sålunda stadgas skall enligt mom. 2 likväl inte hindra rannsakning och bestraffning av den som gjort sig skyldig till en handhng eller underlåtenhet, som vid


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 17

tidpunkten för dess begående var brottslig enligt de allmänna rättsprinci­per, som erkänns av världens nationer.

Art. 16 innehåller ett krav att var och en överallt skall erkännas som person i rättsligt hänseende. Enligt art. 17 mom. 1 får ingen utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende. Denna rätt skall enligt mom. 2 vara lagligen skyddad. Garantier för rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet har inskrivits i art. 18 mom. 1. Denna rätt förklaras innefatta frihet att be­känna sig till eller antaga en religion eller tro efter eget val och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin re­ligion eller tro genom gudstjänst, iakttagande av religiösa sedvänjor, and­aktsövningar och undervisning, I mom. 2 stadgas förbud mot att utsätta någon för tvång, som kan inskränka hans frihet att bekänna sig till eller antaga en religion eller tro efter eget val, Envars frihet att utöva sin reli­gion eller tro skall enligt mom. 3 kunna underkastas blott sådana inskränk­ningar, som är angivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den all­männa säkerheten, ordningen, hälsovården eller sedligheten eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter. Enligt mom. 4 skall konven­tionsstaterna respektera föräldrars och, i förekommande fall, förmyndares frihet att tillförsäkra sina barn den religiösa och moraliska uppfostran, som står i överensstämmelse med föräldrarnas egen övertygelse,

I art. 19 stadgas i mom. 1 skydd för åsiktsfriheten och i mom. 2 skydd för yttrandefriheten. Denna senare frihet förklaras innefatta frihet att oberoen­de av territoriella gränser söka, mottaga och sprida uppgifter och tankar av varje slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat ut­trycksmedel. Emellertid uttalas i mom. 3, att utövandet av rätten till ytt­randefrihet medför särskilda skyldigheter och särskilt ansvar och att den därför kan underkastas vissa inskränkningar. Dessa får dock endast ut­göras av sådana, som är angivna i lag, och en ytterligare förutsättning är att de är nödvändiga för att repektera andra personers rättigheter eller an­seende eller för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordning­en (ordre piiblic), hälsovården eller sedligheten.

Under art. 20 har i mom. 1 uptagits ett stadgande om att all propagan­da till förmån för krig skall vara i lag förbjuden. Enligt mom. 2 skall det likaledes vara i lag förbjudet att främja nationalhat, rashat eller religiöst hat på sätt som innebär uppvigling till diskriminering, fiendskap eller våld.

Församlingsfriheten har upptagits i art. 21, som fastslår att rätten till fredliga sammankomster skall erkännas. Utövandet av denna rättighet skall inte få underkastas andra inskränkningar än sådana, som föreskrivits enligt lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna säkerheten, den allmänna ordningen (ordre public), för skjfddande av den allmänna hälsovården eller


 


18                   Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

sedligheten eller av andra personers fri- och rättigheter. Bestämmelsen i art, 21 kompletteras av art. 22, där i mom. 1 stadgas, att envar skall äga rätt till föreningsfrihet, vilken skall innefatta rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen. Utövandet av rätten till föreningsfrihet skall enligt mom. 2 inte få imderkastas andra inskränk­ningar än sådana, som är angivna i lag och som i ett demokratiskt sam­hälle är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säker­heten, den allmänna ordningen (ordre public), för skyddande av den all­männa hälsovården eller sedligheten eller av andra personers fri- och rät­tigheter. Artikeln hindrar dock inte att särskilda inskränkningar införs ge­nom lag beträffande medlemmar av de väpnade styrkorna och polisen, I mom. 3 föreskrivs slutligen, att intet i artikeln skall tillåta stat, som biträtt Internationella arbetsorganisationens konvention år 1948 angående för­eningsfrihet och skydd för organisationsrätten, att stifta lag som inskrän­ker, eller tillämpa lagen på sätt som inskränker, det genom ILO-konven­tionen tillförsäkrade skyddet.

Art. 23 innehåller grundläggande rättigheter på det familjerättsliga om­rådet, I mom. 1 förklaras sålunda, att familjen är samhällets naturliga och grundläggande enhet, och att den skall åtnjuta samhällets och statens skydd, medan mom. 2 innefattar ett erkännande av rätten för giftasvuxna män och kvinnor att ingå äktenskap och bilda familj. Ett äktenskap skall enligt mom. 3 inte kunna ingås utan de blivande makarnas fria och fulla samtj'cke. Mom. 4 fastslår i sin tur principen om makars likställighet i fråga om rättigheter och ansvar vid äktenskapets ingående, under äkten­skapet och vid dess upplösning. Konventionsstaterna åläggs att vidtaga lämpliga åtgärder för att trygga denna princip. Vidare föreskrivs, att i fall av upplösning av äktenskap åtgärder skall vidtagas för att tillförsäkra bar­nen erforderligt skydd.

Om barnens ställning stadgas i art. 24. Enligt mom. 1 skall varje barn utan åtskillnad på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, nationell eller social härkomst, förmögenhet eller börd äga rätt till sådant skydd av sin familj, samhället och staten, som dess ställning som minderårig kräver. Vidare föreskrivs i mom. 2, att varje barn skall registreras omedelbart efter födelsen och ha ett namn, samt i mom. 3, att varje barn skall ha rätt att förvärva ett medborgarskap,

I art. 25 stadgas rätt och möjlighet för varje medborgare att utan någon åtskillnad på de grunder som omnämnts i art, 2 och utan oskäliga in­skränkningar a) deltaga i handhavandet av allmänna angelägenheter, di­rekt eller genom fritt valda ombud; b) välja och bli vald, vid periodiska och hederliga val, förrättade på grundval av allmän och lika rösträtt och hemlig röstning, varigenom garanteras att väljarnas vilja kommer fritt till uttryck; c) få tillträde på lika villkor till offentlig tjänst i sitt land.

Art. 26 fastslår, att alla är lika inför lagen och att alla har rätt till samma


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 19

skydd av lagen utan åtskillnad av något slag, I detta avseende skall lagen förbjuda all åtskillnad och garantera alla personer ett likvärdigt och effek­tivt skydd mot varje åtskillnad på grund av ras, hudfärg, kön, språk, re­ligion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, för­mögenhet, börd eller ställning i övrigt. Uppräkningen av de rättigheter, som skall skyddas enligt konventionen, avslutas i art. 27, där det utsägs att i sådana stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter de, som tillhör sådana minoriteter, inte skall förvägras rätten att i gemen­skap med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, att bekän­na sig till och utöva sin egen religion eller att använda sitt eget språk.

De i konventionen upptagna garantierna för efterlevnaden av dess be­stämmelser har utformats på ett annat sätt än som skett i Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Denna kontrollfunktion skall utövas av den kommitté för de mänskliga rättighe­terna, som skall tillsättas enligt art. 28. Den skall bestå av aderton medlem­mar, vilka skall vara medborgare i stater, som biträtt konventionen. Dessa personer skall vara moraliskt högtstående och erkänt sakkunniga på om­rådet för de mänskliga rättigheterna. Vidare erinras i artikeln om värdet av att några personer, som deltar i kommitténs arbete, har juridisk erfa­renhet. Kommitténs medlemmar skall tjänstgöra med personligt uppdrag. Medlemsvalet skall enligt art. 29 ske vid hemlig omröstning och varje stat får föreslå högst två personer, vilka båda skall vara medborgare i veder­börande stat.

Art. 30 föreskriver bl, a„ att det första valet till kommittén skall äga rum senast sex månader efter dagen för konventionens ikraftträdande, I övrigt behandlar artikeln tillvägagångssättet i samband med medlemsvalet. Själva valet förrättas vid ett av generalsekreteraren sammankallat möte mellan konventionsstaterna i FN:s högkvarter,

I art. 31 föreskrivs, att kommittén inte får innefatta mer än en medbor­gare i en och samma stat, och att val till kommittén skall äga rum med iakttagande av en rättvis geografisk fördelning av medlemskapet och av att olika civilisationsformer och de viktigaste rättssystemen blir företrädda. Mandatperioden för kommitténs medlemmar skall enhgt art. 32 vara fyra år med möjhghet till återval, I fortsättningen av artikeln anges vissa sär­regler för det första valet och vidare stadgas där, att val efter utgången av en mandatperiod skall förrättas enligt tillämpliga bestämmelser i art, 28 —31.

Om en medlem av kommittén enligt övriga medlemmars enhälliga upp­fattning upphört att utföra sitt uppdrag av annan anledning än tillfällig frånvaro, skall kommitténs ordförande enligt art. 33 underrätta FN:s gene­ralsekreterare därom. Det ankommer då på denne att ledigförklara den plats, som tidigare innehafts av ifrågavarande medlem. På samma sätt skall generalsekreteraren ledigförklara en plats,  som innehafts av en medlem


 


20                    Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

som avlidit eller avsagt sig sitt uppdrag. Om mandattiden för den medlem som skall ersättas inte utlöper inom sex månader från det platsen ledig-förklarats, skall generalsekreteraren enligt art. 34 underrätta konventions­staterna om att platsen ledigförklarats. Dessa äger sedan att inom två må­nader inkomma med förslag enligt art. 29 för platsens återbesättande. Den fortsatta proceduren är densamma som vid val för ny mandatperiod. Med­lem av kommittén, som på detta sätt utsetts att bekläda en ledigförklarad plats, skall inneha uppdraget under återstoden av mandatperioden för den medlem, som tidigare innehaft uppdraget.

Enligt art. 35 skall kommittémedlemmarna erhålla ersättning från FN, och enligt art. 36 åligger det generalsekreteraren att tillhandahålla erfor­derlig personal och övriga hjälpmedel för att möjliggöra för kommittén att effektivt utföra sitt uppdrag enligt konventionen. På generalsekreteraren ankommer enligt art. 37 även att sammankalla kommittén till dess första möte, medan senare möten skall avhållas vid tidpunkter som anges i kom­mitténs arbetsordning. Kommittén skall som regel sammanträda i FN:s hög­kvarter eller dess kontor i Geneve.

Enligt art. 38 skall varje kommittémedlem, innan han börjar fullgöra sitt uppdrag, avge en högtidlig förklaring om att han skall fullgöra sitt uppdrag opartiskt och samvetsgrant.

I art. 39 har bl, a, föreskrivits, att kommittén skall vara beslutmässig med tolv medlemmar närvarande och att den skall fatta sina beslut med en majoritet av de närvarande medlemmarnas röster.

Även denna konvention innehåller bestämmelser om viss rapporterings­skyldighet för konventionsstaterna. Dessa skall sålunda enligt art. 40 avge rapporter rörande de åtgärder, som de vidtagit för att genomföra de i kon­ventionen inskrivna rättigheterna, ävensom rörande de framsteg, som gjorts i fråga om åtnjutandet av dessa rättigheter. En sådan rapport skall avges inom ett år efter konventionens ikraftträdande för vederbörande stat och därefter närhelst kommittén så begär. Rapporterna skall granskas av kom­mittén, som kan göra påpekanden i anledning av deras innehåll. Berörda stater har rätt att kommentera sådana påpekanden.

Det av kommissionen för de mänskliga rättigheterna ursprungligen fram­lagda förslaget till konvention om medborgerliga och politiska rättigheter innehöll bland verkställighetsbestämmelserna även en artikel, enligt vilken en stat som biträdde konventionen automatiskt accepterade kommitténs behörighet att behandla en anmälan mot denna stat av annan konventions­stat för att den inte uppfyller sina förpliktelser enligt konventionen. Ett så­dant obligatoriskt system, som för övrigt återfinns i Europarådets konven­tion om de mänskliga rättigheterna, kunde dock inte godtagas av utskotts­majoriteten som bl. a. hänvisade till att det skulle innebära en otillbörlig inblandning i en stats inre angelägenheter. I stället antogs den fakultativa ordning varom bestämmelser intagits i art. 41 och 42.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 21

Enligt art. 41 kan konventionsstat när som helst avge förklaring om att den erkänner kommitténs behörighet att mottaga och pröva framställning­ar av innebörd att en stat påstår, att annan stat inte uppfyller sina förplik­telser enligt konventionen. Sådana framställningar skall dock mottagas och prövas endast om de härrör från stat, som avgett en motsvarande förkla­ring om att den för egen del erkänner kommitténs behörighet. Framställ­ning skall inte heller mottagas av kommittén, om den gäller en stat som inte avgett en förklaring. Om handläggningen av dessa ärenden stadgas följande.

Om konventionsstat anser, att annan sådan stat inte efterlever bestäm­melserna i konventionen, skall den skriftligen fästa denna stats uppmärk­samhet på förhållandet. Denna stat skall inom tre månader efter det att meddelandet mottagits tillställa den anmälande staten en förklaring eller annat skriftligt uttalande, varigenom ärendet klarläggs. Om så är möjligt och sakligt motiverat skall däri redogöras för de inhemska processreglerna ävensom för rättsmedel, som redan uttömts eller som vid det aktuella till­fället är tillgängliga eller som i fortsättningen kan begagnas. Skulle ärendet genom en sådan förklaring inte ha reglerats på ett för båda parter tillfreds­ställande sätt inom sex månader efter det den anmälda staten erhöll det ursprungliga meddelandet, kan vardera staten hänskjuta ärendet till kom­mittén genom en anmälan såväl till denna som till den andra staten. Kom­mittén kan emellertid upptaga ett till densamma hänskjutet ärende till behandling först sedan den utrönt, att alla i ärendet tillgängliga inhemska rättsmedel tagits i anspråk och uttömts i överensstämmelse med folkrättens allmänt vedertagna grundsatser. Denna begränsning skall dock inte gälla om det skulle kräva oskäligt lång tid att uttömma rättsmedlen.

Om förfarandet inom kommittén gäller, att den vid behandlingen av an­mälningar skall sammanträda inom stängda dörrar. Under förutsättning att den finner sig behörig att behandla en anmälan, skall den ställa sig till berörda staters förfogande för att få till stånd en vänskaplig uppgö­relse grundad på respekten för de mänskliga rättigheterna och de grund­läggande friheterna, sådana dessa inskrivits i konventionen. Kommittén kan anmoda berörda stater att inkomma med kompletterande upplysningar av intresse i sammanhanget. Dessa stater.skall kunna vara representerade, när ärendet behandlas i kommittén, och de skall ha möjlighet att avge munt­liga och/eller skriftliga synpunkter till kommittén.

Inom tolv månader efter det att ett ärende hänskjutits till kommittén skall denna avge en rapport. Om en vänskaplig uppgörelse kunnat åstad­kommas, skall rapporten begränsas till en kort redogörelse för de faktiska förhållandena och den uppnådda lösningen. Om en sådan uppgörelse inte uppnåtts, skall rapporten likaledes innehålla en kort redogörelse för de faktiska förhållandena men därutöver skall till rapporten fogas de synpunk­ter, som berörda stater anfört skriftligen, liksom uppteckningar av de syn-


 


22                    Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

punkter som muntligen framförts av dem. Kommitténs rapport skall delges med berörda stater.

Det fakultativa garantisystemet enligt förevarande artikel träder i kraft, när tio konventionsstater avgett förklaringar som tidigare sagts. Dessa för­klaringar skall av konventionsstaterna deponeras hos FN:s generalsekre­terare. En förklaring kan återkallas när som helst genom anmälan till ge­neralsekreteraren. En sådan återkallelse skall dock inte påverka prövningen av ett ärende, som redan föranlett en anmälan enligt artikeln; inga jtterli-gare anmälningar från konventionsstat skall emellertid mottagas sedan an­mälan om återkallelse av förklaringen mottagils av generalsekreteraren, om inte berörda konventionsstat avgett en ny förklaring.

Art. 42 innehåller bestämmelser om förfaringssättet i fall där ett till kommittén enligt art, 41 hänskjutet ärende inte regleras på ett för berörda stater tillfredsställande sätt. Under förutsättning av dessa staters samtycke skall kommittén i sådana fall utse en förlikningskommission ad hoc, som skall ställa sig till berörda staters förfogande i syfte att uppnå en vänskaplig uppgörelse i tvisten. En sådan kommission skall bestå av fem för berörda stater godtagbara personer. Om dessa stater inte inom tre månader kan enas om kommissionens sammansättning, helt eller delvis, skall de medlem­mar i kommissionen, om vilka enighet inte uppnåtts, utses av kommittén bland dess medlemmar vid hemlig omröstning. Medlemmarna i kommissionen skall tjänstgöra med personligt uppdrag och får inte vara medborgare i berörda stater eller i en stat som inte biträtt konventionen eller i en stat som inte avgi\'it förklaring enligt art. 41. Kommissionen skall som regel hålla sina möten i FN:s högkvarter eller FN:s kontor i Geneve men kan hålla dem på andra lämpliga platser, som kommissionen bestämmer i samråd med FN:s generalsekreterare och berörda stater.

Om förfarandet inför en förlikningskommission gäller, att de upplysning­ar som mottagits och sammanställts av kommittén skall ställas till kommis­sionens förfogande. Denna kan även anmoda berörda stater att inkomma med kompletterande upplysningar. När kommissionen har slutbehandlat ärendet, men under alla förhållanden inte senare än tolv månader efter det att detta anhängiggjorts hos kommissionen, skall den avge en rapport till ordföranden i kommittén för delgivning med berörda stater. Om kommis­sionen inte är i tillfälle att slutbehandla ärendet inom tolv månader, skall den begränsa sin rapport till en kort redogörelse för läget i fråga om ären­dets prövning.

Om en vänskaplig uppgörelse har kunnat uppnås, skall kommissionen be­gränsa sin rapport till en kort redogörelse för de faktiska förhållandena och den lösning som uppnåtts. Om en sådan uppgörelse inte kunnat uppnås, skall kommissionen i sin rapport redogöra såväl för sina slutsatser beträf­fande de faktiska förhållanden, som är av betydelse i tvisten, som för sin uppfattning om möjligheterna att uppnå en vänskaplig uppgörelse, Rap-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 23

porten skall även innefatta de skriftliga yttranden som avgetts av staterna liksom uppteckningar av de synpunkter som framförts muntligt av dem. De berörda staterna skall inom tre månader efter mottagandet av rapporten underrätta kommitténs ordförande, huruvida de godkänner dess innehåll.

Vidare föreskrivs, att bestämmelserna i artikeln inte skall påverka kommit­téns åligganden enligt art. 41 och att de berörda staterna sinsemellan skall lika fördela alla utgifter för medlemmarna i kommissionen enligt be­räkningar som verkställs av FN:s generalsekreterare. Denne skall dock vid behov kunna reglera dessa utgifter, innan de ersatts av berörda stater.

Medlemmarna i kommittén och de förlikningskommissioner, som kan komma att utses, skall enligt art. 43 åtnjuta de förmåner och privilegier samt den immunitet, som tillkommer experter på uppdrag för FN enligt tillämpliga bestämmelser i konventionen om privilegier och immuniteter för FN,

I art. !i4 har fastslagits, att verkställighetsbestämmelserna i konventionen inte skall inverka på förfaranden, som på området för de mänskliga rättig­heterna beslutats i eller med stöd av FN:s och fackorganens stadgor och konventioner. Inte heller skall de hindra konventionsstaterna från att an­lita andra förfaranden för lösandet av en tvist i överensstämmelse med all­männa eller särskilda internationella överenskommelser i kraft mellan dem.

Avsnittet om verkställighetsbestämmelser avslutas med en föreskrift i art. 45 om att kommittén årligen genom ECOSOC skall tillställa FN:s ge­neralförsamling en redogörelse för sin verksamhet.

Enligt art. 46 skall intet i konventionen tolkas såsom en inskränkning av bestämmelserna i FN:s stadga och stadgorna för fackorganen i de delar dessa instrument anger det ansvar som FN:s olika organ och fackorgan har med avseende på de spörsmål som behandlas i konventionen. Vidare anges i art. 47, att intet i konventionen skall tolkas såsom en inskränkning av den in­neboende rätten hos alla folk att till fullo och utan begränsning dra fördel av och utnyttja sina naturrikedomar och naturtillgångar.

Slutbestämmelserna i art. 48—53 överensstämmer med motsvarande be­stämmelser i Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kul­turella rättigheter.

Fakultativa protokollet till Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

Under behandlingen av verkställighetsbestämmelserna i förslaget till kon­vention om medborgerliga och politiska rättigheter framlades ett förslag om att konventionen även skulle innehålla en artikel med föreskrifter om individuell besvärsrätt. Diskussionen av detta förslag visade dock, att ut-


 


24                    Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

skottsmajoriteten inte var beredd att godtaga en sådan artikel, även om för­farandet enligt denna gjordes fakultativt. Däremot kunde majoriteten enas om att intaga bestämmelser om individuell besvärsrätt i ett separat in­strument, det fakultativa protokollet till konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Prövningsrätten enligt protokollet skall utövas av den kommitté för de mänskliga rättigheterna, som skall tillsättas enligt art, 28 av konventionen.

Art. 1 av protokollet stadgar, att stat som biträtt konventionen om med­borgerliga och politiska rättigheter och som även biträder protokollet er­känner kommitténs behörighet att mottaga och pröva framställningar från enskilda personer, som är underkastade dess jurisdiktion och som påstår sig ha utsatts för kränkning genom ifrågavarande stat av någon av de i kon­ventionen angivna rättigheterna. En framställning skall inte mottagas av kommittén, om den avser en stat som biträtt konventionen men inte protokol­let. Om kommittén är behörig enligt art, 1 kan en enskild person, som på­står sig ha utsatts för kränkning av någon av de i konventionen angivna rättigheterna och som har uttömt alla tillgängliga inhemska rättsmedel, en­ligt art. 2 göra en skriftlig framställning till kommittén för dess prövning, I art. 3 föreskrivs, att en framställning skall avvisas, om den är anonym el­ler om den anses utgöra ett missbruk av rätten att göra framställning eller om den anses inte kunna förenas med bestämmelserna i konventionen. En framställning till kommittén, som inte avvisas på någon av dessa grunder, skall enligt art. 4 delges med den stat, som påstås ha kränkt någon bestäm­melse i konventionen. Denna stat skall inom sex månader tillställa kom­mittén en skriftlig förklaring eller en klargörande redogörelse för ärendet och den åtgärd den må ha vidtagit. Enligt art. 5 skall kommittén pröva mottagna framställningar i ljuset av alla de skriftliga upplysningar, som ställts till dess förfogande av klaganden och av vederbörande stat. Dock skall en sådan prövning få ske endast om kommittén utrönt att a) samma ärende inte är föremål för internationell undersökning eller reglering i an­nan form; b) klaganden har uttömt alla tillgängliga inhemska rättsme­del. Det senare skall dock inte gälla, om rättsmedlens utnyttjande är oskä­ligt tidskrävande. Vidare stadgas i artikeln, att kommittén vid prövningen av framställningar enligt protokollet skall sammanträda inom stängda dör­rar och att den skall delge vederbörande stat och klaganden sina synpunk­ter.

Enligt art. 6 skall kommittén i sin årliga rapport till FN:s generalförsam­ling i korthet redogöra för sin verksamhet enligt protokollet.

Slutligen stadgas i art. 7, att, i avvaktan på förverkligandet av målet för den i FN:s generalförsamlings resolution 1514 (XV) den 14 december 1960 intagna deklarationen angående beviljande av självständighet åt koloniala länder och folk, bestämmelserna i protokollet på intet sätt skall begränsa den petitionsrätt, som tillerkänts dessa folk genom FN:s stadga och andra


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 25

internationella instrument, som tillkommit inom ramen för FN och fackor­ganen.

Slutbestämmelserna i art. 8—14 överensstämmer i det väsentliga med motsvarande bestämmelser i de två konventionerna. Beträffande tillträde till protokollet gäller dock enligt art. 8, att endast stat som är bunden av Internationella konventionen om medborgerhga och politiska rättigheter kan tillträda detsamma. Det träder enhgt art. 9 i kraft tre månader efter da­gen för depositionen hos FN:s generalsekreterare av det tionde ratifikations-eller anslutningsinstrumentet, förutsatt att konventionen däi-vid är i kraft.


•»"

Föredraganden


När FN:s generalförsamling hösten 1966 antog de överenskommelser på de mänskliga rättigheternas område för vilka tidigare redogjorts, utgjorde detta kulmen på ett arbete, som haft sin utgångspunkt i förklaringen i art. 1 av FN-stadgan att organisationens ändamål skall vara bl, a, att åstadkomma internationell samverkan vid befordrande och främjande av aktningen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla utan åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion, I detta arbete har 1948 års allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna utgjort en av grundstenarna, även om denna förklaring inte är ett rättsligt instrument med bindande kraft. Under årens lopp har emellertid många fri- och rät­tigheter för den enskilde individen redan erhållit fastare former genom att inskrivas i internationella överenskommelser. Dessa har tillkommit främst inom ramen för FN, de båda fackorganen ILO och UNESCO samt Europa­rådet, I en tid, som bevittnat otaliga och i många fall tidigare okända kränkningar av de mänskhga rättigheterna, måste det hälsas med djup tillfredsställelse, att världens nationer nu kunnat enas om att i två konven­tioner samla de för mänskligheten grundläggande fri- och rättigheterna och därigenom skapa förutsättningar för att dessa erhåller ett rättsligt skydd.

Flertalet bestämmelser i de två konventionerna kan utan svårighet accep­teras av Sverige. På några punkter föreligger emellertid inte full överens­stämmelse mellan svensk rätt och konventionsbestämmelserna, och det måste i dessa fall övervägas, om lagändring bör ske på svensk sida eller om den bristande överensstämmelsen skall föranleda ett särskilt svenskt förbe­håll i samband med ratificeringen. Ingen av konventionerna innehåller någ­ra uttryckliga bestämmelser om förbehåll men det torde numera vara all­mänt accepterat i internationell rätt att rätt till förbehåll föreligger, förut­satt att detta inte strider mot överenskommelsens anda och ändamål,

I vissa fall leder en granskning av konventionsbestämmelserna till slut-


 


26                    Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

satsen, att svensk rätt till sin allmänna syftning står i god överensstäm­melse med dessa bestämmelser men att man ändå kan hysa viss tvekan om huruvida svensk rätt i alla detaljer uppfyller konventionernas krav. Den bedömning, som i sådana fall måste göras, blir i viss mån beroende av vilka allmänna principer man vill lägga till grund för tolkningen av konventio­nernas bestämmelser. Enligt min mening måste man hålla i minnet, att konventionerna är avsedda att tillämpas på det mondiala planet och såle­des på en mängd olika rättssystem av mycket skiftande art. På grund härav måste konventionsbestämmelserna tolkas så, att de erhåller en förnuftig mening inom ramen för varje särskilt nationellt rättssystem. Konventions-staterna får sålunda anses ha en viss rörelsefrihet vid tolkningen och till-lämpningen av konventionsbestämmelserna. Det avgörande är i många fall om inhemsk rätt till sin allmänna syftning överensstämmer med konven­tionsbestämmelserna. Jag kommer att i det följande behandla några fall, där jag mot bakgrimd av sådana principiella överväganden ansett mig kunna kon­statera, att svensk rätt får anses motsvara konventionernas krav.

För svenskt vidkommande är det vidare naturligt att se ratificeringen av de båda konventionerna som ytterligare steg på den väg, som Sverige redan beträtt genom att ratificera den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och den europeiska sociala stadgan. Särskilt konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter innehåller många bestämmelser som i det väsenthga överensstämmer med motsvarande bestämmelser i den europeiska konven­tionen om de mänskliga rättigheterna. Det rör sig alltså i dessa fall om fri-och rättigheter, som Sverige redan tidigare åtagit sig att respektera, och några betänkligheter mot att genom en överenskommelse med en vidare krets av stater göra motsvarande åtaganden möter uppenbarligen inte.

Av texten i de båda konventionerna framgår, att de fri- och rättigheter som behandlas i konventionerna inte behöver vara fullt tillgodosedda i nationell rätt redan vid tidpunkten för ratificeringen. Enligt art. 2 av kon­ventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter förpliktar sig sålunda varje konventionsstat att utnyttja sina resurser för att säkerställa, att de i konventionen inskrivna rättigheterna gradvis förverkligas, och en­ligt art. 16 i samma konvention förpliktar sig konventionsstaterna att avge rapporter om de åtgärder som vidtagits och de framsteg som gjorts med avseende på efterlevnaden av de i konventionen inskrivna rättigheterna. Enligt art. 2 av konventionen om medborgerhga och politiska rättigheter förpliktar sig varje konventionsstat att vidtaga erforderliga åtgärder för att förverkliga de i konventionen inskrivna rättigheter, som inte redan är i kraft, och enligt art. 40 i konventionen skall konventionsstaterna avge rap­porter rörande de åtgärder som de vidtagit för att genomföra de i konven­tionen inskrivna rättigheterna och rörande de framsteg som gjorts i fråga om åtnjutandet av dessa rättigheter. Det förhållandet att en lagändring på


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 27

någon särskild punkt ännu inte hunnit genomföras bör därför inte i och för sig anses utgöra hinder mot ratificering.

Båda konventionerna innehåller i art. 2 föreskrifter om metoderna för genomförande av konventionsbestämmelserna. Som huvudprincip har där­vid angetts att fri- och rättigheterna bör garanteras genom lag. Vid sidan därav lämnar emellertid konventionerna möjlighet för de särskilda staterna att begagna andra metoder till skyddande av dessa fri- och rättigheter.

Föreskrifterna om de individuella fri- och rättigheterna i Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter inleds med bestämmelsen i art. 6 om rätten till arbete. Denna bestämmelse torde inte föranleda några svårigheter på svensk sida, eftersom den väl överensstäm­mer med de i Sverige accepterade principerna om full sysselsättning och rätten till fritt val av arbete. Bestämmelsen i art. 7 om rättvisa och gynn­samma arbetsvillkor rör i huvudsak förhållanden, som enligt svensk tra­dition regleras genom avtal mellan arbetsmarknadens parter. Detta behöver dock inte ge anledning till ett svenskt förbehåll mot artikeln, eftersom de krav som uppställts i fråga om lön och arbetsförhållanden i övrigt är i stort uppfyllda och t. o. m. självklara för svenskt vidkommande. Det kan sålunda konstateras att det rör sig om principer som är allmänt accepterade av arbetsmarknadens parter och från vilka avsteg med säkerhet inte kommer att göras i framtiden genom avtal på arbetsmarknaden. På en punkt, näm­ligen i fråga om rätten till lön på allmänna helgdagar, finner jag det dock nödvändigt att Sverige gör ett förbehåll med hänsyn till arbetsmarknads-parternas autonomi. Skälet härtill är att denna rätt inte är generellt genom­förd på den svenska arbetsmarknaden. Någon central överenskommelse har sålunda inte träffats om införande av helgdagslön, och det finns f. n. ett antal kollektivavtal som saknar bestämmelser om generell rätt till sådan lön. Det i art. 8 stadgade skyddet för rätten att tillhöra fackföreningar har sin motsvarighet i lagen (1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt (ändrad senast 1967: 119), I Sverige respekterar sålunda staten envars rätt att bilda eller gå in i fackföreningar. Det är inte helt klart om art. 8 också innebär att varje person, som uppfyller de krav som uppställs i fackförenings stadgar, skall ha rätt att mot fackföreningens önskan inträda i föreningen. Även om denna tolkning skulle vara riktig, torde dock bestämmelsen vara godtagbar från svensk synpunkt. Visserligen är rätten för en arbetstagare att vinna inträde i en fackförening mot föreningens vilja oreglerad i svensk lag men fackförenings rätt att vägra inträde har vid ett tillfälle prövats av domstol (NJA 1948: 513) och utgången i målet visar, att det föreligger en vid­sträckt rätt för den som formellt uppfyller de kvalifikationer, som anges i stadgarna för en fackförening, att på rättslig väg tilltvinga sig medlem­skap i föreningen, oaktat någon rätt därtill inte finns lagfäst.

Bestämmelsen i art. 9 om rätten för envar till social trygghet är godtag­bar från svensk synpunkt. Detsamma gäller art. 10 mom. 1, vari fastslås


 


28                    Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

familjens grundläggande betydelse för samhället. I fråga om bestämmelsen i mom. 2, som innehåller ett krav på att yrkesarbetande mödrar under skä­lig tid före och efter barnsbörd skall åtnjuta avlönad ledighet eller ledighet med socialförsäkringsförmåner i skälig omfattning, vill jag först hänvisa till bestämmelserna i lagen (1945: 844) om förbud mot arbetstagares avske­dande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. Genom denna lag skyddas kvinnlig arbetstagare som sedan minst ett år haft stadigvarande anställning hos arbetsgivaren från uppsägning på grund av att hon blivit ha­vande eller fött barn. Vidare skyddas hon, under vissa förutsättningar, från uppsägning om hon i samband med havandeskapet eller barnsbörden avhåller sig från arbete under skälig tid, högst sex månader. Även de kvinnliga arbets­tagare som inte haft stadigvarande anställning i minst ett år och således inte berörs av 1945 års lag tillförsäkras, genom 35 § arbetarskyddslagen (1949: 1), rätt till ledighet under tid som får anses skähg i samband med barnsbörd. Beträffande socialförsäkringsförmåner i samband med barnsbörd vin jag hänvisa till 3 kap. 12 och 13 §§ lagen (1962: 381) om allmän försäk­ring (12 § ändrad 1966: 350, 13 § ändrad 1969: 203). Den nu nämnda lag­stiftningen sj'nes på förevarande punkt motsvara konventionens krav (jfr prop. 1962: 175 s. 12). Vad gäller mom. 3 torde vad som där föreskrivs om skydd för barn och ungdom ha full täckning i svensk lag. Här må hänvisas till bl, a, 6 kap, föräldrabalken, 4 kap, arbetarskyddslagen samt barnavårds­lagen (1960: 97, ändrad senast 1971: 308).

Bestämmelsen i art. 11, vilken syftar till att säkerställa en fortlöpande förbättring av den enskildes levnadsvillkor, är godtagbar från svensk syn­punkt. Vad gäller det föreskrivna internationella samarbetet för åtgärder mot hunger kan erinras om bl. a. att Sverige medverkar i den verksamhet, som bedrivs av FN:s hvsmedels- och jordbruksorganisation. Även bestäm­melsen i art. 12, som närmast utgör en programförklaring för hälso- och sjukvården, kan godtagas.

Art. 13 behandlar rätten till utbildning, och bestämmelserna i mom. 1 och 2 har i det väsentliga sin motsvarighet i den vid UNESCO :s generalkon­ferens vid dess elfte session 1960 antagna konventionen mot diskriminering inom undervisningen. Denna har ratificerats av Sverige med stöd av riks­dagens godkännande (prop. 1967: 36, UU 1967: 14, rskr 1967: 369). Bestämmel­sen i 2 mom. om förbättring av de materiella villkoren för lärarkåren saknar motsvarighet i 1960 års konvention. Med hänvisning till vad jag i det föregåen­de uttalat om bestämmelsen i art. 7 om rättvisa och gynnsamma arbetsvillkor vill jag erinra om att bestämmelsen i art. 13 mom. 2 om förbättring av lärar­kårens materiella villkor rör förhållanden som i Sverige regleras genom avtal mellan arbetsmarknadens parter, I övrigt avviker art, 13 på lissa punkter från motsvarande bestämmelser i 1960 års konvention. Dessa av­vikelser föranleder inga svårigheter för svenskt vidkommande.

Även mom. 3 har i sak sin motsvarighet i den nyssnämnda konventionen.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 29

Det har vid åtskilliga tillfällen framhållits att religionsundervisningen i svenska skolor skall vara objektiv. Denna undervisning kan därför inte an­ses stå i strid med föräldrars eller förmyndares rätt att tillförsäkra barn den religiösa och moraliska uppfostran som står i överensstämmelse med deras egen övertygelse. Även föreskriften i mom. 4 synes acceptabel från svensk synpunkt. Art. 14 äger över huvud taget inte tillämpning på svenska förhållanden, och beträffande art. 15 kan konstateras att den däri återspeg­lade inställningen till kulturlivet och vetenskapen överensstämmer med den i Sverige förhärskande synen på dessa spörsmål.

Utformningen av verkställighetsbestämmelserna i art. 16—25 torde få ses i ljuset av åtagandet i art, 2 mom, 1 om ett i förekommande fall succes­sivt genomförande av konventionsbestämmelserna. Detta åtagande förefaller bäst kunna garanteras genom den föreskrivna rapporteringsskyldigheten.

Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter omfattar i det väsentliga de rättigheter, som skulle kunna kallas mänskliga rättigheter i inskränkt, klassisk mening. Av de bestämmelser, som i del II fastställts för konventionens tillämpning, kan i detta sammanhang upp­märksammas vissa delar av art. 2. Det torde stå utom tvivel, att det i mom. 1 stadgade förbudet mot diskriminering i fråga om åtnjutandet av de i kon­ventionen upptagna rättigheterna på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, egendom, börd eller ställning i övrigt står i överensstämmelse med svenska rättsgrundsatser. Likaså står föreskriften i mom. 3, som syftar till att stär­ka rättssäkerhetsgarantierna för den enskilde, i samklang med vår rätts­ordning. Möjligheterna att söka sådan rättelse som där avses vid allmän domstol, specialdomstol eller förvaltningsdomstol eller inom ramen för ett administrativt besvärsförfarande är således i Sverige omfattande. Vidare bör erinras om den övervakning som sker genom justitiekanslern och justitie­ombudsmännen.

Stadgandet i art. 6 mom. 1, att varje människa har en inneboende rätt till livet, har i svensk rätt sin motsvarighet i bestämmelserna i brottsbalkens 3 kap, om brott mot liv. Inte heller i övrigt bereder bestämmelserna i denna artikel några svårigheter från svensk synpunkt. Vad som uttalas om av­kunnande och verkställande av dödsstraff får jämföras med bestämmelser­na i lagen (1948: 450) om dödsstraff i vissa fall då riket är i krig (ändrad 1964: 199), Enligt 1 § i denna lag får dödsstraff ådömas endast om fängelse på livstid kan följa på brottet, Enhgt 26 kap, 4 § brottsbalken får fängelse på livstid inte ådömas för brott som någon begått innan han fyllt 18 år. Dödsstraff kan därför inte heller ådömas någon för brott som han begått innan han fyllt 18 år. Förbudet i mom. 5 mot avkunnande av dödsstraff för sådana brott har därför motsvarighet i svensk rätt. Även förbudet i mom. 5 mot verkställighet av dödsstraff mot havande kvinnor överensstäm­mer med svenska rättsgrundsatser. Ett uttryckligt förbud av detta slag fanns


 


30                    Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

intaget i 1914 års strafflag för krigsmakten. Det har visserligen ingen di­rekt motsvarighet i 1948 års lag, men detta innebär ingen skillnad i sak. Enligt 3 § 1948 års lag erfordras nämligen alltid Kungl. Maj :ts tillstånd för verkställighet av ådömt dödsstraff, och det torde ha förutsatts att sådant tillstånd inte skulle lämnas i fråga om havande kvinna (prop. 1948: 144 s. 226). Då det gäller skyddet av rätten till livet kan även anmärkas, att Sverige biträtt konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, och att lagen (1964: 169) om straff för folkmord utfärdats i an­ledning därav.

Det i art. 7 upptagna stadgandet om att ingen må utsättas för tortyr eller för grym, omänsklig eller förnedrande behandling är i full överensstäm­melse med i Sverige gällande rättsgrundsatser. Den precisering som gjorts beträffande medicinska och vetenskapliga experiment syftar enligt konven­tionens förarbeten till att förhindra ett upprepande av de grymheter, som begicks i koncentrationslägren under andra världskriget.

Förbudet i art. 8 mot slaveri och slavhandel (mom. 1) och mot träldom (mom. 2) omfattas av bestämmelserna i 4 kap, brottsbalken om brott mot frihet. Även förbudet mot tvångsarbete (mom. 3) synes stå i samklang med svensk rätt, eftersom de fall där arbetsplikt föreligger enligt svensk rätt torde täckas av de i mom. 3 c) angivna undantagen. Jag vill särskilt peka på att det inte strider mot konventionen att utkräva arbete av den som är berövad sin frihet till följd av ett av domstol i laga ordning meddelat beslut, Arbetsskyldighet som åläggs den som för brott ådömts frihetsstraff eller annan påföljd eller som dömts till intagning i arbetsanstalt enligt lagen (1964:450) om åtgärder vid samhällsfarhg asocialitet (ändrad senast 1969: 263) är således väl förenlig med konventionens bestämmelser. Viss tvekan kan man hysa om den arbetsplikt som enligt 43 § lagen (1954: 579, omtryckt 1971: 307) om nykterhetsvård åvilar den som intagits på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, eftersom sådant frihetsberövande inte beslutas av organ som enligt svenskt språkbruk utgör domstol. Jag vill dock erinra om att i samband med ratificeringen av den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna föredragande departementschefen ansåg förfarandet vid administrativa frihetsberövanden enligt svensk rätt vara sådant att det motsvarade den europeiska konventionens krav på att \isst avgörande skulle fattas av domstol (prop, 1951: 165 s, 11), Jag anser mig på skäl som jag kommer att utveckla vid behandlingen av art, 9 mom, 4 kunna ansluta mig till denna uppfattning och finner således, att den arbetsplikt som är före­skriven i lagen om nykterhetsvård inte står i strid med art, 8 av konventio­nen.

Ett centralt avsnitt i konventionen utgör art. 9. Den i mom. 1 garante­rade rätten till frihet och personlig säkerhet är enligt svensk rättsordning skyddad redan genom 16 § regeringsformen. Det är vidare en fast princip i svensk rätt att frihetsberövande inte får ske utom i de fall som särskilt an­ges i lag. De i mom. 2—4 intagna bestämmelserna överensstämmer i det


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                31

väsentliga med motsvarande bestämmelser i den europeiska konventionen, vilka godtagits av Sverige utan förbehåll.

Vad gäller kravet i mom. 2 på att den som arresterats vid arresteringen skall underrättas om skälen fÖr åtgärden och därefter ofördröjligen om varje anklagelse mot honom, vill jag peka på att, då någon anhålles, han enligt 24 kap. 9 § rättegångsbalken skall erhålla besked om det brott misstanken av­ser. Vidare gäller enligt 23 kap. 18 § rättegångsbalken att, då förundersök­ning fortskridit så långt att någon skäligen misstänks för brott, han skall underrättas om misstanken. Bestämmelser finns också i 23 kap. 18 och 21 §§ om misstänkt persons rätt att ta del av vad som förekommit under för­undersökningen. När åtal väcks, skall den tilltalade enligt 45 kap. 9 § rätte­gångsbalken få del av stämning, stämningsansökan och därvid fogade hand­lingar.

Vad angår den i mom. 3 inskrivna rätten för den som berövats friheten på grund av anklagelse för brottslig gärning att ofördröjligen ställas inför domare eller annan ämbetsman, som utrustats med domsmakt, vill jag hän­visa till bestämmelserna i 24 kap. rättegångsbalken, vilka torde uppfylla de krav som konventionen ställer på denna punkt.

Enligt mom. 4 skall den som berövats friheten ha rätt att få lagligheten av frihetsberövandet prövad av domstol. Bestämmelsen avser inte endast de personer, som anhållits eller häktats som misstänkta för brott utan även personer som av andra skäl berövats friheten, I fråga om de administrativa frihetsberövandena har viss tvekan yppats, huruvida' svensk rätt på denna punkt står i god överensstämmelse med en motsvarande bestämmelse i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (jfr bl, a, SOU 1960: 19 s, 65 ff). Jag har redan tidigare hänvisat till att föredragande de­partementschefen i sitt förslag till godkännande av den europeiska konven­tionen ansett förfarandet vid administrativa frihetsberövanden vara så­dant att det motsvarade den europeiska konventionens krav på att visst av­görande skulle fattas av domstol. Jag har vidare inledningsvis framhållit att de båda FN-konventionerna är avsedda att tillämpas på en mängd olika rättssystem av mycket skiftande art och att staterna därför måste anses ha en viss rörelsefrihet då det gäller att överföra konventionsbestämmelser­na till sina inhemska rättssystem. Under förarbetena till mom, 4 anfördes dessutom att med "domstol" inte nödvändigtvis skulle behöva förstås dom­stolar i den betydelse ordet har i sedvanligt författningsspråk. Den upjjfatt-ning, som föredragande departementschefen gett till känna i fråga om den europeiska konventionen, har därför enligt min mening ännu större bär­kraft i fråga om FN-konventionen, Mot denna bakgrund finner jag att svensk rätt måste anses uppfylla de krav som ställs av art. 9 mom, 4,

Vad sedan angår mom. 5, enligt vilket den som utsatts för olagligt fri­hetsberövande skall ha rätt till skadestånd, vill jag först hänvisa till be­stämmelserna i lagen (1945: 118) om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häk-


 


32                    Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

tade eller dömda m, fl, (ändrad senast 1969: 261). Däremot finns i nu gäl­lande rätt inte några motsvarande bestämmelser med tillämpning på felak­tiga frihetsberövanden av andra slag än dem som regleras av 1945 års lag. I den mån olagligt frihetsberövande kan tillskrivas enskild tjänsteman som uppsåtligt eller oaktsamt handlande, finns dock möjlighet att rikta skade­ståndsanspråk mot denne tjänsteman.

Det bör vidare erinras om att proposition med förslag till ny lagstiftning om bl. a. det allmännas skadeståndsansvar är under utarbetande inom justi­tiedepartementet och beräknas kunna föreläggas 1972 års riksdag. Enligt detta förslag avses staten bli i princip ersättningsskyldig för fel och för­summelse vid offentlig myndighetsutövning, och därmed torde de krav som ställs av art. 9 mom. 5 bli i allt väsentligt uppfyllda. Dessutom har en ut­redning under år 1970 tillsatts med uppdrag att behandla frågan om en ytterligare utvidgning av rätten till ersättning av allmänna medel för orik­tiga frihetsberövanden.

Bestämmelserna i art. 10 om behandlingen av personer som berövats fri­heten överensstämmer i sina allmänna drag med den syn på hithörande spörsmål som är vedertagen i Sverige. I väsentliga delar motsvarar artikeln de \iå FN:s första kongress angående förhindrande av brott och behand­ling av brottslingar år 1955 antagna Standard Minimum Rules. De principer, som dessa regler vilar på, var redan långt tidigare vägledande inom svensk kriminalvård, och någon anledning till tvekan om att Sverige mer än väl når upp till den standard, som art. 10 syftar till, finns inte. Jag vill emel­lertid peka på några detaljfrågor som kan uppkomma i detta samman­hang.

Enligt mom. 2 a) av art. 10 skall åtalade personer, utom under utom­ordentliga förhållanden, hållas åtskilda från dömda personer. Denna be­stämmelse svarar mot vad som i princip tillämpas i Sverige. För ett sär­skilt fall har dock gjorts ett undantag från denna princip. Enligt lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål (ändrad senast 1971: 640) skall nämligen häktade, som skall undergå rättspsykiatrisk un­dersökning, i avbidan på att denna undersökning verkställs, kunna förvaras i fångvårdsanstalt och därvid få arbeta och tillbringa fritid tillsammans med andra i anstalten intagna. Det är emellertid att märka, att placeringen av häktad i fångvårdsanstalt har gjorts beroende av den häktades samtycke. För de häktade skall dessutom inte gälla den arbetsplikt som åvilar den som avtjänar frihetsstraff. Under dessa förhållanden finner jag den nämn­da lagstiftningen inte strida mot det allmänna syftet bakom bestämmelsen i mom. 2 a), och jag anser det därför inte heller nödvändigt att från svensk sida göra ett särskilt förbehåll till denna bestämmelse.

I mom. 2 b) finns vidare en föreskrift att åtalade unga personer skall hållas åtskilda från vuxna, och enligt mom. 3 gäller en motsvarande be­stämmelse om att ungdomsbrottslingar, dvs. unga personer som dömts för


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 33

brott, skall hållas åtskilda från vuxna. Rent allmänt kan till en början fram­hållas, att det i Sverige endast undantagsvis förekommer att unga personer häktas eller döms till frihetsstraff eller annan påföljd som innefattar fri­hetsberövande.

Vad först angår häktningsfallen vill jag hänvisa till 7 § lagen (1964: 167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare vari föreskrivs att den som är under 18 år inte får häktas om det inte finns synnerliga skäl för så­dan åtgärd. Vidare föreskrivs i 4 § kungörelsen (1958: 214) angående till-lämpningen av lagen s. d. om behandling av häktade och anhållna m. fl., att det skall eftersträvas att intagen, särskilt om han är under 21 år, inte utsätts för olämpligt inflytande av annan intagen. Med hänsyn till dessa bestämmelser anser jag att den i konventionen uttryckta principen beträf­fande häktade har sin motsvarighet i svensk rätt, varför något förbehåll på denna punkt inte är erforderligt.

Vad sedan angår de personer som dömts till frihetsstraff vill jag först framhålla att konventionens bestämmelser har en mycket begränsad till-lärapning på svenska förhållanden eftersom enligt 26 kap, 4 § brottsbalken den som är under 18 år inte får dömas till fängelse om det inte finns syn­nerliga skäl därtill. Även för den som fyllt 18 men inte 21 år föreskrivs en restriktiv användning av fängelsestraff. Enligt 25 § lagen (1964:541) om behandling i fångvårdsanstalt gäller vidare, att vid de intagnas fördelning och behandling hänsyn skall tas bl, a. till deras ålder. Icke desto mindre kan det någon gång vara förenligt med en ung lagöverträdares intresse, att han placeras i anstalt tillsammans med äldre lagöverträdare, I varje fall synes man inte genom ett åtagande i denna konvention böra binda sig för att av­stå från att tillämpa sådana kriminologiska behandlingsmetoder som inne­bär att imga och gamla lagöverträdare blandas med varandra. Ett svenskt förbehåll på denna punkt synes därför motiverat.

Mot det i art. 11 stadgade förbudet mot frihetsberövande på grund av oförmåga att fullgöra avtalad förpliktelse finns intet att invända på svensk sida. Ej heller är detta fallet med de garantier för rörelsefriheten, som fö­reskrivits i art. 12. Rätten enligt mom. 1 och 2 att röra sig fritt, att fritt välja bosättningsort och att utan hinder lämna landet kan begränsas på sätt som anges i mom. 3. I svensk lag förekommande begränsningar av nyss­nämnda rättigheter får anses stå i överensstämmelse med vad som är tillåtet enligt detta moment. Förbudet enligt mom. 4 mot att vägra inresa i det egna landet har försetts med det enda förbehållet, att det inte får tillämpas godtyckligt. Enligt förarbetena till bestämmelsen skah denna rält gälla till förmån inte endast för personer som inreser i det land, vars medbor­garskap de innehar, ulan även för personer som inreser i det land, där de har fast bostad. Någon anledning att göra förbehåll mot bestämmelsen finns inte från svensk sida. I fråga om annan än svensk medborgare har grun­derna för avvisning fastslagits i utlänningslagen (1954: 193, ändrad senast

2    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 125


 


34                    Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

1970: 376) och möjligheten av godtycklig behandling av en inresande utlän­ning föreligger således inte. Även det i art. 13 intagna förbudet mot att i andra fall än efter ett i laga ordning fattat beslut avlägsna en utlänning, som lagligen befinner sig på svenskt område, är väl förenligt med utlänningslag­stiftningen. Likaså måste de i samband därmed upptagna processuella före­skrifterna bedömas ha full täckning där,

I art. 14 har upptagits garantier för den enskilde i rättegångsförfarandet. Mom. 1 hänför sig till rättegången såväl i brottmål som i tvistemål, medan artikeln i övrigt hänför sig till endast rättegången i brottmål. Det inled­ningsvis gjorda uttalandet om att alla skall vara lika inför domstolarna syftar till att förhindra godtyckliga olikheter i behandlingen inför domsto­larna. Samtidigt utesluter det inte distinktioner som är grundade på objek­tiva skäl.

Vad som i fortsättningen stadgas om rätten till rättvis och offentlig rät­tegång inför en behörig, oavhängig och opartisk domstol har full täckning i rättegångsbalkens bestämmelser om processen i tviste- och brottmål. Det kan nämnas, att kravet på rättvis och offentlig rättegång inför domstol gäller dels anklagelse för brott, dels prövningen av rättigheter och skyldig­heter som väsentligen är av civilrättslig art (jfr särskilt den franska textens uttryck "des contestations sur ses droits et obligations de caractére civil"). Bestämmelsens tillämpningsområde är därför i huvudsak begränsat till frågor som hos oss behandlas som brottmål eller tvistemål enligt rätte­gångsbalkens regler. För offentligrättsliga ärenden (t, ex. rörande skat­ter, sociala förmåner eller beviljande av administrativa tillstånd av olika slag), vilka i Sverige i allmänhet handläggs av förvaltningsdomstolar eller i rent administrativ ordning, uppställs alltså inte något krav på offentlig rät­tegång. Konventionen överensstämmer på denna punkt med motsvarande bestämmelse i den europeiska konventionen om de mänskliga rättighe­terna.

Enligt mom. 1 gäller vidare, att domar i brottmål och tvistemål skall of­fentliggöras utom i fall då minderårigas intressen kräver att så inte sker eller då rättegången gäller äktenskapsmål eller förmynderskap för barn. Vad svensk rätt beträffar vill jag på denna punkt först hänvisa till 5 kap. 5 § andra stjcket rättegångsbalken, enligt vilket lagrum avkunnande av dom får ske bakom stängda dörrar, om förhandlingen ägt rum bakom stängda dörrar. Har dom avkunnats med uteslutande av offentligheten, får domstol enligt 36 g andra stycket lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (36 § ändrad senast 1971: 203) också för­ordna om domens hemlighållande. Detta kan alltså formellt ske även i andra fall än dem som faller under de i mom. 1 angivna undantagen från regeln om domars offentlighet.

Emellertid torde det enligt mom. 1 inte krävas mera än att själva domslu­tet blir offentligt, och det är utan tvivel en mycket allmän praxis bland


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 35

svenska domstolar att offentliggöra åtminstone domslutet. Det har dock nå­gon gång nämnts, att det undantagsvis (t. ex. i mål rörande olovlig under­rättelseverksamhet, där det kan finnas ett särskilt intresse att skydda den dömde för politisk förföljelse) skulle kunna finnas skäl att hemlighålla även själva domslutet (SOU 1966: 60 s, 89 och 224), Om ett sådant undan­tagsfall någon gång skulle uppkomma, bör man dock observera, att den formella avvikelsen från art. 14 mom, 1 sker för att skydda den dömde från att utsättas för kränkningar av andra mänskliga rättigheter.

På grund av vad nu sagts anser jag inte någon brist på överensstämmelse föreligga mellan svensk rätt och art, 14 mom. 1.

Den i mom. 2 inskrivna oskuldspresumtionen svarar mot en grundläggan­de princip i svensk rätt.

De i mom. 3 upptagna rättegångsgarantierna torde stå i överensstämmel­se med rättegångsbalkens bestämmelser. Rätten i mom. 3 a) att bli under­rättad om innebörden av och grunden för anklagelse har sin motsvarighet i rättegångsbalkens regler i 23 kap. 21 § fjärde stycket om rätt för den misstänkte att, sedan åtal beslutats, få avskrift av förundersökningsproto­koll eller anteckningar från förundersökningen samt i 45 kap. 9 § andra stycket om delgivning med den tilltalade av stämning jämte stämningsan­sökan och därvid fogade handlingar. Redan under förundersökningen skall f, ö. enligt 23 kap, 18 § första stycket den misstänkte få kännedom om vad som förekommit vid förundersökningen i den mån det kan ske utan men för utredningen. Rätten för anklagad enligt mom. 3 d) att bli rannsakad i sin näi'varo kan inte anses utgöra hinder mot att brottmål i vissa fall får handläggas i den tilltalades utevaro (46 kap. 15 § rättegångsbalken) utan torde endast innebära, att tilltalad som kommer tillstädes inte får vägras att närvara vid rättegången. Med denna tolkning överensstämmer bestämmelsen med vad som gäller enligt svensk rätt. I mom. 3 d) före­skrivs vidare att en tilltalad, som inte har rättegångsbiträde, skall un­derrättas om rätten att ha sådant biträde. Någon bestämmelse som före­skriver att den tilltalade skall underrättas härom vid själva rättegången finns inte i svensk rätt. Däremot skall enligt 12 § förundersökningskungö­relsen (1947:948) den som skäligen misstänks för brott, i samband med att han underrättas om misstanken, få underrättelse om rätten att redan under förundersökningen anlita biträde av försvarare. Genom denna be­stämmelse får svensk rätt anses uppfylla konventionens krav i detta hän­seende. Vad slutligen angår bestämmelsen i mom. 3 f) om rätten att kost­nadsfritt åtnjuta biträde av tolk kan hänvisas till bestämmelserna i 5 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Av dessa bestämmelser framgår att tolk för­ ordnas av domstolen och erhåller ersättning av allmänna medel. I brottmål, vari åklagare för talan, skall ersättningen gäldas av statsverket. Dessa be­stämmelser synes helt motsvara vad som krävs enligt mom. 3 f).

Det allmänna stadgandet i mom. 4 om unga lagöverträdare överensstäm-


 


36                    Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

mer med de principer, som tillämpas i Sverige, Rätten att överklaga fällande dom i brottmål enligt mom. 5 svarar mot den svenska brottmålsprocessens regler utom i fråga om de sällsynta mål i vilka högsta domstolen dömer i förslå instans (3 kap, 3 § rättegångsbalken). Vad sedan angår bestämmelsen i mom. 6 om rätt till skadestånd vill jag hänvisa till vad jag tidigare anfört i fråga om skadeståndsbestämmelsen i art. 9 mom, 5, Vad i mom. 7 före­skrivs att ingen på nytt får rannsakas eller straffas för ett brott, för vil­ket han redan blivit fälld till ansvar eller frikänd, överensstämmer med den huvudprincip om domars rättskraft som gäller också i svensk rätt, I vissa fall kan emellertid resning beviljas och detta enligt 58 kap. 3 § rättegångs­balken även till den tilltalades nackdel, vilket inte torde stå i överensstäm­melse med mom. 7. Jag finner därför att Sverige bör göra ett förbehåll på denna punkt.

Den straffrättsliga legalitetsprincipen, som behandlas i art. 15, är en fun­damental grundsats även i svensk straffrätt. För det fall att efter brottets begående ny lag stiftas som föreskriver ett lindrigare straff, föreskrivs i art, 15 att den skyldige skall komma i åtnjutande av straff lindringen, Sam­ma princip skall tillämpas i svensk rätt enligt 5 § andra stycket lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken, men ett undantag föreligger när fråga är om gärning som under viss tid varit straffbelagd på grund av då rådande särskilda förhållanden. Detta undantag behöver emeller­tid inte anses stå i strid med art, 15, Syftet med bestämmelsen att en brottsling skall få dra fördel av en strafflindring som inträtt efter brottets begående är nämligen att en ändrad och humanare syn på en viss typ av brott bör få göra sig gällande för alla sådana brott som blir föremål för domstols bedömning, oavsett när de begåtts. I de speciella fall, som avses med undantagsbestämmelsen i 5 § andra stycket lagen om införande av brottsbalken, rör det sig emellertid inte om någon ny syn på gärningens straffvärdhet, utan strafflindringen beror på förändrade yttre förhållanden, och det saknas då anledning att låta en strafflindring få retroaktiv verkan. Jag vill vidare påpeka att det i vissa fall kan finnas skäl att ersätta straff­rättsliga sanktioner med sanktioner av annat slag. I sådana fall är avkrimina-liseringen inte nödvändigtvis ett uttryck för en ändrad samhällssyn på gär­ningen i fråga, och det kan därför finnas skäl att låta den äldre lagen förbli tillämplig på gärningar som begåtts före den nya lagens ikraftträdande. Ett fall av detta slag förehgger i fråga om skattebrottslagen (1971: 69), som i vissa hänseenden innefattat en avkriminalisering men som ändå inte gjorts tillämplig på gärningar som begåtts före lagens ikraftträdande. Med hänsyn till de speciella skäl som föreligger i detta fall (prop, 1971:10 s. 310 f) torde det här vara fråga om ett ståndpunktstagande som är förenligt med en rimlig tolkning av art, 15, Denna artikel bör därför i sin helhet kunna godtagas av Sverige,

Bestämmelsen i art. 16 om att envar skall tillerkännas ställning som


 


Kungl. Maj:ls proposition nr 125 år 1971                 37

rättssubjekt har avseende endast på fysiska personer. Den överensstämmer uppenbarligen med svensk rätts ståndpunkt. Det i art. 17 stadgade skyddet mot godtyckliga och olagliga ingripanden i privat- och familjeliv, hem och korrespondens samt mot angrepp på heder och anseende täcks av brottsbal­kens bestämmelser i 4 kap. om brott mot frihet och frid samt i 5 kap. om ärekränkning. De möjligheter till intrång i dessa rättigheter, som svensk rätt tillåter, grundar sig på lag och står därmed i överensstämmelse med före var ande artikel. Det kan i detta sammanhang också erinras om att in­tegritetsskyddskommitténs arbete torde kunna förväntas komma att resul­tera i ett förstärkt rättsskydd för privatlivets helgd. Kommittén har i sep­tember 1970 avgett ett delbetänkande med förslag till bl, a. en ny bestäm­melse i brottsbalken om olovlig avlyssning (SOU 1970: 47),

Skyddet för religionsfriheten i art. 18, sådant detta preciseras i mom. 1—3, har full täckning i religionsfrihetslagen (1951:680; ändrad senast 1971:606). Uppenbarligen är även tanke- och samvetsfriheten skyddad i Sverige i den utsträckning som krävs enligt art. 18. Mom. 4 har — i likhet med art. 13 mom, 3 i den förut behandlade konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter — sin motsvarighet i UNESCO-konven-tionen mot diskriminering inom undervisningen. Religionsundervisningen i svenska skolor skall vara objektiv, och något svenskt förbehåll synes därför inte heller behöva göras mot mom, 4. Den i art. 19 föreskrivna åsikts-och yttrandefriheten utgör inget hinder mot ett svenskt tillträde till kon­ventionen. De begränsningar i yttrandefriheten som kan förekomma en­ligt svensk lag har full täckning i de undantag från huvudregeln, som ar­tikeln uttryckligen medger,

I fråga om art. 20 mom. 1, som föreskriver att all krigspropaganda skall vara förbjuden i lag, vill jag först erinra om att Sverige liksom de övriga nordiska länderna röstade mot denna bestämmelse då den år 1961 behand­lades i FN:s generalförsamlings tredje utskott. I en röstförklaring, som var gemensam för de skandinaviska delegationerna, sade den norske delegaten att delegationerna hade röstat mot artikeln, eftersom man ansåg att den innebar en ytterligare begränsning i den yttrandefrihet, som behandlades i art. 19. De skandinaviska länderna ansåg varje slag av krigspropaganda för­kastlig men höll för troligt att konventionsbestämmelsen kunde missbrukas och användas till att kringskära yttrandefriheten.

Inför den svenska ratificeringen av konventionen har noggrant övervägts om man bör i brottsbalken införa en bestämmelse som kriminaliserar krigs­propaganda. Över en promemoria i detta ämne, vilken upprättats inom jus­titiedepartementet (Ju 1970: 19), har yttranden inhämtats från en rad myndigheter och organisationer. På grundval av detta material har che­fen för justitiedepartementet funnit sig inte böra framlägga förslag om lag­stiftning mot krigspropaganda med hänsyn till svårigheterna att avgränsa det straffbara området och till de konsekvenser för den fria samhällsdebat-


 


38                    Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

ten som en sådan lagstiftning skulle kunna få. I stället bör man från svensk sida göra ett särskilt förbehåll på denna punkt vid ratificeringen av kon­ventionen.

I fråga om bestämmelsen i art. 20 mom. 2 vill jag hänvisa till brottsbal­kens regler i 16 kap, 8 § om hets mot folkgrupp och i 16 kap. 9 § om olaga diskriminering. Genom denna lagstiftning har de intressen som ligger bakom mom, 2 tillgodosetts på ett tillfredsställande sätt. Jag finner därför inte skäl att föreslå något förbehåll i fi-åga om mom, 2.

Den i art. 21 stadgade rätten till fredliga sammankomster har full täck­ning i lagen (1956: 618) om allmänna sammankomster (ändrad senast 1971: 615), I fråga om rätten till föreningsfrihet enligt art. 22 må erinras om lagen om förenings- och förhandlingsrätt samt om vad som i övrigt an­förts vid art, 8 i konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättig­heter. Det kan tilläggas, att art, 22 innebär ett förbud för det allmänna att hindra enskilda personer att bilda eller inträda i föreningar, t, ex, i fack­föreningar, men att bestämmelsen inte torde medföra någon rätt för en­skild person att bli medlem av förening mot styrelsens eller föreningsmed­lemmars vilja. Inte heller den inställning till familjen och äktenskapet, som återspeglas i art. 23, föranleder någon erinran för svenskt vidkommande. Av de rättigheter, som enligt art. 24 särskilt tillkommer barn, synes den i mom, 3 stadgade föreskriften om att varje barn har rätt att förvärva ett med­borgarskap kräva en kommentar. Enligt en förklaring, som framfördes vid utskottsbehandlingen av förslaget till förevarande bestämmelse av en av förslagsställarna, skulle den ses endast som en principförklaring och på intet sätt vara avsedd att påverka t, ex, lagstiftningen i stater, som — i likhet med Sverige — grundar sin medborgarskapsrätt på härstamnings­principen.

Den i art. 25 inskrivna rätten att direkt eller indirekt deltaga i det politiska livet samt att få tillträde till allmän tjänst står i full samklang med grunder­na för det svenska demoki-atiska samhällsskicket. Det kan i detta samman­hang nämnas, att den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheter­na i art, 16 innehåller en uttrycklig bestämmelse som medger konventions­staterna att utan hinder av bestämmelserna om yttrandefrihet, frihet att deltaga i fredliga sammankomster, föreningsfrihet och förbud mot diskrimi­nering föreskriva inskränkningar i utlänningars politiska verksamhet. Nå­gon motsvarande bestämmelse finns visserligen inte i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, men det bör framhållas att inskränk­ningar av sådant slag ändå kan göras med stöd av art, 19 mom. 3, art. 21 andra punkten och art. 22 mom. 2,

I art. 26 har upptagits principen om allas likhet inför lagen och om rätt till samma skydd av lagen utan åtskillnad av något slag. Som förbud mot dis­kriminering sträcker sig denna bestämmelse väsentligt längre än art. 14 i den europeiska konventionen, som förbjuder diskriminering endast i fråga


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 39

om åtnjutande av de i konventionen garanterade fri- och rättigheterna. Det kan i och för sig vara svårt att avgöra om svensk rätt på vissa punkter inne­håller bestämmelser som kan anses vara diskriminerande. Otvivelaktigt finns i svensk lag bestämmelser, som ställer exempelvis utlänningar i ett annat läge än svenska medborgare. Avgörande för om sådana bestämmelser skall anses diskriminerande är närmast, om det i varje särskilt fall finns objektivt godtagbara skäl för en olikartad behandling.

I vart fall är det uppenbart, att principen i art. 26 har utomordentligt starkt stöd i det svenska rättsmedvetandet och att den otvivelaktigt är att anse som en accepterad allmän grundsats i svensk rätt. Med hänsyn härtill bör art. 26 kunna utan svårighet godtagas från svensk sida. Kravet på att förbudet mot diskriminering skall grundas på lag innebär inte att i den in­hemska rätten måste ingå ett lagstadgande som uttryckligen förbjuder dis­kriminering, utan det måste anses vara tillfyllest att lagstiftningen bygger på en sådan princip. För svensk rätts vidkommande kan pekas på 16 § rege­ringsformen, som i väsentliga avseenden stadfäster principen om allas lik­het inför lagen. Jag vill också erinra om stadgandet om olaga diskrimine­ring i 16 kap. 9 § brottsbalken.

Bestämmelsen i art. 27 om skydd för minoriteter medför inga svårigheter på svensk sida.

Vid tillkomsten av den europeiska konventionen för de mänskliga rättig­heterna betecknade det rättsmaskineri, vilket tillskapats genom denna för att trygga uppfyllandet av de förpliktelser som de fördragsslutande sta­terna åtagit sig genom konventionen, en vittgående nyhet. Staternas efter­levnad av konventionens bestämmelser inte endast i förhållande till var­andra eller varandras medborgare utan kanske främst i förhållande till deras egna medborgare kunde sålunda övervakas av mellanfolkliga organ. I ett utlåtande i april 1952 i anledning av väckta motioner om en allmän översyn av gällande regler om frihetsberövanden uttalade första lagut­skottet på tal om Sveriges erkännande av den individuella besvärsrätten enligt art. 25, att Sverige genom sin anslutning "till ett internationellt forum avhänt sig bedömandet av frågan, huruvida svensk rätt står i överensstäm­melse med konventionen" (ILU 1952:17 s. 26). Den betydelse man på svensk sida fäst vid detta rättsmaskineri framgår av att Sverige — liksom flertalet övriga fördragsslutande stater — inte endast godtagit den individuella be­svärsrätten (art. 25) utan även erkänt domstolens behörighet (art. 46).

Med hänsyn till den betydelse det skulle ha för efterlevnaden av konven­tionen om medborgerliga och politiska rättigheter att enskilda tillförsäkra­des någon form av talerätt vid kränkningar av konventionen är det natur­ligt, att bl. a. Sverige under förarbetena till konventionen arbetade för att en ordning motsvarande den genom den europeiska konventionen tillska­pade skulle införas för att trygga efterlevnaden av de i konventionen in-


 


40                    Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

skrivna fri- och rättigheterna. Emellertid förelåg inte förutsättningar för enighet på denna punkt. I konventionen har därför upptagits bestämmelser blott om ett fakultativt förfarande för avgörande av mellanstatliga tvister (art. 41 och 42). Till skillnad från samma förfarande i den europeiska kon­ventionen, vilket, i fall där en kränkning av konventionen konstateras, leder fram till ett för den berörda staten bindande beslut av Europarådets minis­terkommitté eller av domstolen, kommer ett förfarande inför FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna eller en av denna tillsatt förlikningskommis­sion ad hoc att resultera endast i rekommendationer, vilka en fördragsslu­tande stat inte uttryckligen har förbundit sig att betrakta som bindande. Denna svaghet i verkställighetsbestämmelsema är beklaglig. Proceduren motsvarar dock vad man maximalt kunnat enas om.

Inom Europarådsstaternas krets har bl. a, frågan om samexistensen av kontrollsystemen i å ena sidan den europeiska konventionen om de mänsk­liga rättigheterna och å andra sidan konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter uppmärksammats. Europarådets ministerkommitté har den 15 maj 1970 på ställföreträdarnivå antagit en resolution av innehåll, att stater som är bundna av den europeiska konventionen och även avgett förklaring enligt art. 41 i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter som regel skall begagna sig av det förfarande, som den euro­peiska konventionen erbjuder, vid lösandet av mellanstatliga tvister, som gäller fri- och rättigheter vilka är garanterade av båda konventionerna. Re­solutionen förutsätter, att berörda stater skall agera på detta sätt, tills det genom en auktoritativ tolkning av art, 62 i den europeiska konventionen blivit klarlagt, huruvida staterna genom att godtaga denna artikel uteslu­tit möjligheten att använda annat internationellt forum vid tvist som kan bringas inför organ tillskapat genom denna konvention.

Vid sidan om det nyssnämnda fakultativa kontrollmaskineriet föreskriver konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter i art. 40 även en obligatorisk rapporteringsskyldighet. Beträffande genomförandet av denna får jag hänvisa till vad som tidigare anförts vid verkställighetsbestämmel­serna i konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Det bör f, ö, nämnas att föreskriften i art. 43 om att medlemmarna i kom­mittén för de mänskliga rättigheterna och av denna tillsatta förliknings­kommissioner ad hoc skall åtnjuta samma förmåner som dem som konven­tionen den 13 februari 1946 rörande FN:s privilegier och immuniteter till­erkänner experter på uppdrag för FN, förutsätter tillägg till 3 § lagen (1966: 664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier. Förslag om ändring i denna lag har framlagts på anmälan av chefen för justitiedeparte­mentet (prop, 1971:21),

Att en fakultativ ordning med individuell klagorätt trots invändningar av principiell natur från ett stort antal staters sida kunnat införas genom fa­kultativa protokollet till konventionen om medborgerliga och politiska rät-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 41

tigheter måste naturligtvis hälsas med tillfredsställelse. På samma gång måste man emellertid beklaga, att inte heller denna ordning når upp till samma standard som motsvarande ordning i den europeiska konventionen, därigenom att avgöranden i anledning av individuella klagomål lika litet som avgöranden i mellanstatliga tvister har gjorts bindande för den berörda staten. Denna svaghet bör dock inte lägga hinder i vägen för att Sverige accepterar den individuella klagorätten genom att ratificera protokollet,

I protokollet har för övrigt medtagits bestämmelser, som syftar till att ga­rantera att klagorätten inte missbrukas och som i stort sett överensstämmer med motsvarande regler i den europeiska konventionen. På en väsentlig punkt föreligger dock en skillnad. Den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna kan sålunda inte behandla en framställning, som redan prövats vid annat internationellt forum och som inte innehåller några relevanta nya upplysningar (art, 27: 1: b). I FN-protokollet föreskrivs en­dast att kommittén för de mänskliga rättigheterna skall vara förhindrad pröva en framställning, om samma ärende samtidigt är föremål för inter­nationell undersökning eller reglering i annan form. Det skulle sålunda bli möjligt alt i samma sak klaga först till den europeiska kommissionen och sedan till FN-kommittén.

Som jag tidigare har nämnt, har inom Europarådsstaternas krets frågan om samexistensen av kontrollsystemen i den europeiska konventionen och FN-konveirtionen uppmärksammats. Frågan har sålunda studerats av Euro­parådets expertkommitté för de mänskliga rättigheterna och av en inom den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna utsedd arbetsgrupp. Dessa utredningar har resulterat i att Europarådets ministerkommitté i maj 1970 på ställföreträdarnivå beslutat att till medlemsstaterna överlämna texten till ett uttalande som medlemsstaterna, om de så önskar, kan göra i samband med ratifikationen av det fakultativa protokollet. Uttalandet, som enligt ministerkommittén kan ha formen av en tolkningsförklaring eller ett förbehåll, går ut på att FN-kommittén inte skall kunna pröva en framställ­ning från en enskild person, om det framkommer att samma ärende är eller har varit föremål för internationell undersökning eller prövning i annan form.

Frågan om samexistensen av de båda kontrollsystemen har också varit föremål för överläggningar mellan företrädare för de nordiska ländernas utrikes- och justitieministerier. Vid dessa överläggningar har man enats om att man i samband med ratifikation av protokollet bör göra ett uttalande av det innehåll som föreslagits av Europarådets ministerkommitté för att undvika en kompetenskonflikt mellan den europeiska kommissionen och FN-kommittén.

Mot tanken på att göra ett uttalande av detta slag kan givetvis anföras att det kan leda till vissa vanskligheter i den praktiska tillämpningen. Om man vill undvika dubbelklagan, uppkommer nämligen alltid frågan om den sak

2t    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 125


 


42                    Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

som görs till föremål för en ny ansökan är identisk med den sak som prö­vats i ett tidigare förfarande, och bedömningen härav kan i många fall vara mycket intrikat och arbetskrävande. Å andra sidan måste emellertid kon­stateras, att det skulle vara otillfredsställande om en klagande som inte haft framgång vid den europeiska kommissionen skulle ha en generell rätt att vända sig till FN-kommittén med samma klagomål. FN-kommittén skulle härigenom komma att i viss mån framstå som en appellinstans i förhållande till den europeiska kommissionen, vilket skulle vara ägnat att undergräva dennas auktoritet.

Trots de betänkligheter, för vilka jag har redogjort, ansluter jag mig därför till uppfattningen att Sveriges ratificering av det fakultativa proto­kollet bör förenas med ett uttalande, varigenom sådan dubbelklagan utesluts för svenskt vidkommande. Uttalandet bör få formen av ett förbehåll.

Jag vill särskilt framhålla, att denna begränsning av klagorätten på intet sätt påverkar den enskildes möjligheter att från början välja mellan förfa­randet inför den europeiska kommissionen och förfarandet inför FN-kom­mittén, Den utesluter endast att klaganden skall kunna använda båda för­farandena efter varandra.

Förbehållet bör vidare förstås så, att det utesluter dubbeiklagan endast i fall då den europeiska kommissionen gått in på en saklig prövning av klago­målet, vilken dock kan ha varit av summarisk art och ha lett till att klago­målet befunnits vara uppenbart ogrundat (art, 27: 2 i den europeiska kon­ventionen). Har däremot den europeiska kommissionen avvisat klagomålet på formell grund, t. ex, därför att det gäller en fråga som inte täcks av kon­ventionens bestämmelser, bör hinder inte föreligga att inbringa samma kla­gomål inför FN-kommittén. Dubbelklagan bör vidare vara utesluten endast såvida rättsläget är detsamma i båda fallen. Om däremot klagomålet gäller en punkt på vilken FN-konventionen ger ett mera långtgående skydd än den europeiska konventionen, bör det vara möjligt för klaganden att ta detta ökade skydd i anspråk genom att rikta en ny hänvändelse till FN-kommittén även om han först utan framgång klagat till den europeiska kommissionen,

I prop, 1970:87 om godkännande av Sveriges anslutning till FN-kon­ventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering förutskic­kades att man i förevarande sammanhang också skulle ta ställning till frågan om konkurrensen mellan, å ena sidan, den europeiska konventio­nen om medborgerliga och politiska rättigheter och, å andra sidan, ras­diskrimineringskonventionen. Utgångspunkten vid dessa överväganden skul­le vara att Sverige skall underkasta sig den enskilda klagorätten enligt rasdiskrimineringskonventionen,

I fråga om dessa konkurrenssituationer vill jag anföra följande. Möjlig­heten att först klaga till den enligt rasdiskrimineringskonventionen upp­rättade kommittén och därefter till den europeiska kommissionen eller FN-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 43

kommittén för de mänskliga rättigheterna kommer att vara utesluten ge­nom dels den tidigare omnämnda bestämmelsen i den europeiska konven­tionen, dels det förbehåll som enligt mitt förslag Sverige bör göra i samband med ratificeringen av det fakultativa protokollet till FN-konventionen. Frå­ga uppkommer emellertid om dubbelklagan skall tillåtas i motsatt rikt­ning, dvs. att en klagande vänder sig först till den europeiska kommissionen eller FN-kommittén och därefter till rasdiskrimineringskommittén.

Rasdiskrimineringskonventionen innehåller inga regler, som begränsar rasdiskrimineringskommitténs behörighet att behandla ärenden som är el­ler har varit föremål för internationell undersökning eller prövning i annan form. Om man anser en sådan begränsning av kommitténs kompetens vara önskvärd, erfordras därför en uttrycklig förklaring eller ett förbehåll i sam­band med godtagandet av den enskilda klagorätten enligt konventionen. De principiella synpunkter som jag tidigare anfört för och emot ett förbehåll vid ratificeringen av det fakultativa protokollet till FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter är givetvis av betydelse också när det gäller förhållandet mellan den europeiska konventionen och FN-konven­tionen, å ena sidan, och rasdiskrimineringskonventionen, å andra sidan. Det bör emellertid särskilt övervägas om det i förhållandet mellan dessa kon­ventioner finns något ytterligare element som förtjänar beaktande. Det skulle kunna med visst fog göras gällande att en klagande, med hänsyn till att rasdiskrimineringskonventionen på sitt speciella tillämpningsområde in­nefattar en mera utförlig och detaljerad reglering, bör ha möjlighet att till sitt skydd åberopa denna konvention även efter det att han utan framgång vänt sig till den europeiska kommissionen eller FN-kommittén för de mänsk­liga rättigheterna under åberopande av de mera allmänna bestämmelserna om förbud mot diskriminering i den europeiska konventionen eller i FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Rasdiskrimine­ringskonventionen skulle sålunda kunna ses som ett mera förfinat och där­för mera effektivt instrument i kampen mot rasdiskriminering, och det skul­le med ett sådant synsätt vara rimligt att inte vägra någon enskild person, som anser sig utsatt för diskriminering, att begagna sig av detta instrument.

Det anförda resonemanget leder dock inte nödvändigtvis till slutsatsen att ett förbehåll inte bör göras i fråga om rätten att klaga till rasdiskrimine­ringskommittén, I själva verket når man det önskade resultatet även med ett förbehåll av det slag som jag förordat i fråga om det fakultativa proto­kollet till FN-konventionen, Ett sådant förbehåll skulle nämligen inte hindra en klagande att vända sig till rasdiskrimineringskommittén efter en resultat­lös klagan till annat organ i de fall då rasdiskrimineringskonventionen verk­ligen kan sägas ge ett starkare rättsligt skydd än de övriga konventionerna. Förbudet mot dubbelklagan föreslås således bli begränsat till de fall då be­stämmelserna i de båda berörda konventionerna i sak överensstämmer med


 


44                    Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

varandra. Däremot bör t, ex, i fall, då den diskriminering som avses med ett klagomål inte omfattas av den europeiska konventionen men väl av ras­diskrimineringskonventionen eller då rasdiskrimineringskonventionen ger ett mera långtgående skydd än den europeiska konventionen, hinder inte föreligga för en klagande att vända sig till rasdiskrimineringskommittén även om han först gjort ett försök att få saken behandlad av den europeiska kommissionen. Om man på detta sätt preciserar innebörden av det förbe­håll som skall göras, blir förbudet mot dubbelklagan begränsat till de fall då det är fråga om att i två olika förfaranden pröva samma sakmaterial på likartad rättslig grundval, och jag kan då inte finna skäl att i fråga om ras­diskrimineringskonventionen göra en annan bedömning än den vartill jag kommit i fråga om FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättig­heter.

I enlighet med vad som uttalats i prop. 1970:87 om godkännande av Sveriges anslutning till rasdiskrimineringskonventionen har utgångspunk­ten för mina överväganden varit att Sverige skall imderkasta sig den en­skilda klagorätten enligt denna konvention. Någon anledning till ändring i denna ståndpunkt föreligger inte, och jag vill därför förorda att Sverige vid ratificering av rasdiskrimineringskonventionen avger förklaring enligt art. 14: 1 av innehåll att Sverige erkänner rasdiskrimineringskommitténs behö­righet att ta upp och pröva framställningar från sådana enskilda personer eller grupper av enskilda som påstår sig ha genom Sverige blivit utsatta för kränkning av någon av de i konventionen angivna rättigheterna. I förkla­ringen bör vidare intagas ett förbehåll om att kommittén inte skall kunna pröva en framställning om det framkommer att samma ärende är eller har varit föremål för internationell undersökning eller prövning i annan form.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att godkänna

1)      Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter med angivet förbehåll mot art. 7;

2)      Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter med angivna förbehåll mot art. 10 mom. 3, art. 14 mom. 7 och art, 20 mom, 1 och med förklaring enligt art, 41 i konventionen;

3)      fakultativa protokollet till Internationella konventio­nen om medborgerliga och politiska rättigheter med tidi­gare angivet förbehåll i fråga om den individuella klago­rätten ;

4)      att Sverige vid ratifikationen av konventionen om av­skaffande av rasdiskriminering avger förklaring enligt art. 14 i konventionen med angivet förbehåll.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 45

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kimgl, Höghet Kronprinsen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bila­ga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten


 


46


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


International Covenaut on Economic, Social and Cultural Rights

The  States  Parties   to   the  present Covenant,

Considering that, in accordance with the principles proclaimed in the Charter of the United Nations, recog-nition of the inherent dignity and of the equal and inalienable rights of all members of the human family is the foundation of freedom, justice and peace in the world,

Recognizing that these rights de-rive from the inherent dignity of the human person,

Recognizing that, in accordance Avith the Universal Declaration of Human Rights, the ideal of free human beings enjoying freedom from fear and want can only be achieved if conditions are created whereby everyone may enjoy his economic, social and cultural rights, as 'well as his civil and political rights,

Considering the obligation of States under the Charter of the Uni­ted Nations to promote universal re-spect for, and observance of, human rights and freedoms,

Realizing that the individual, hav-ing duties to other individuals and to the community to which be be­tongs, is under a responsibility to strive for the promotion and obser­vance of the rights recognized in the present Covenant,

Agree upon the following artides:


Pacte International relatif aux droits écononiiques, sociaux et culturels

Les Etats parties au present Pacte,

Considérant que, conformément aux principes énoncés dans la Charte des Nations Unies, la reconnaissance de la dignité inhérente ä tons les membres de la famille humaine et de leurs droits égaux et inaliénables constitue le fondement de la liberté, de la justice et de la paix dans le nionde,

Reconnaissant que ces droits dé-coulent de la dignité inhérente å la personne humaine,

Reconnaissant que, conformément ä la Declaration universelle des droits de Thomme, Tidéal de Tétre humain libre, libéré de la crainte et de la misere, ne peut étre réalisé que si des conditions permettant ä chac-un de jouir de ses droits économi-ques, sociaux et culturels, aussi bien que de ses droits civils et politiques, sont créées,

Considérant que la Charte des Na­tions Unies impose aux Etats Tobli-gation de promouvoir le respect uni-versel et effectif des droits et des libertés de Thomme,

Prenant en considération le fait que rindividu a des devoirs envers autrui et envers la collectivité ä la-quelle il appartient et est tenu de s'efforcer de promouvoir et de res-pecter les droits reconnus dans le present Pacte,

Sont convenus des artides sui-vants:


 


PARTI Artide 1 1,  All peoples have  the right  of self-determination. By virtue of that


PREMIERE PARTIE

Artide premier 1. Tous les peuples ont le droit de disposer d'eux-mémes. En vertu de


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 47

Bilaga 1

(översättning)

Internationell konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

Konventionsstaterna,

som anser att, i överensstämmelse med de i Förenta Nationernas stadga uppställda principerna, erkännandet av det inneboende värdet hos alla medlemmar av människosläktet och av deras lika och oförytterliga rättig­heter utgör grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen,

som erkänner att dessa rättigheter härrör från det inneboende värdet hos varje människa,

som erkänner att, i överensstäm­melse med den allmänna förklaring­en om de mänskliga rättigheterna, framtidsmålet med fria människor, som åtnjuter frihet från fruktan och nöd, endast kan uppnås, om sådana villkor skapas att envar må åtnjuta sina ekonomiska, sociala och kultu­rella rättigheter liksom sina medbor­gerliga  och  politiska  rättigheter,

som beaktar att Förenta Nationer­nas stadga ålägger staterna att främ­ja den allmänna respekten för och iakttagandet av mänskliga rättighe­ter och friheter,

som tar hänsyn till att vai'je män­niska har plikter mot andra männi­skor och mot det samhälle han tillhör och att han är skyldig att medverka till att de i denna konvention inskriv­na rättigheterna främjas och iaktta­ges,

överenskommer om följande ar­tiklar :

DEL I

Artikel 1 1, Alla folk har självbestämman­derätt. Med stöd av denna rätt äger


 


48


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


right they freely determine their po­litical status and freely pursue their economic, social and cultural de-velopment,

2. All peoples may, for their own ends, freely dispose of their natural wealth and resources without preju-dice to any obligations arising out of International economic co-operation, based upon the principle of mutual benefit, and international law. In no case may a people be deprived of its own means of subsistence.

3, The States Parties to the present Covenant, including tliose having re­sponsibility for the administration of Non-Self-Governing and Trust Territories, shall promote the reali-zation of the right of self-determina­tion, and shall respect that right, in conformity with the provisions of the Charter of the United Nations.


ce droit, ils déterminent librement leur statut politique et assurent libre­ment leur développement économi-que, social et culturel,

2,    Pour atteindre leurs fins, tous
les peuples peuvent disposer libre­
ment de leurs richesses et de leurs
ressources naturelies, sans préjudice
des obligations qui découlent de la
coopération économique Internatio­
nale, fondée sur le principe de Tinté-
rél mutuel et du droit international.
En aucun cas, un peuple ne pourra
étre privé de ses propres moyens de
subsistance,

3.    Les Etats parties au present
Pacte, y compris ceux qui ont la
responsabilité d'administrer des ter-
ritoires non autonomes et des terri-
toires sous tutelle, sont tenus de faci-
liter la realisation du droit des peu­
ples ä disposer d'eux-mémes, et de
respecter ce droit, conformément aux
dispositions de la Charte des Nations
Unies,


 


PART II Artide 2

1,   Each State Party to the present Covenant undertakes to take steps, individually and through interna­tional assistance and co-operation, especially economic and technical, to the maximum of its available re­sources, vith a view to achieving pro-gressively the full realization of the rights recognized in the present Cove­nant by all appropriate means, in­cluding particularly the adoption of legislative measures.

2,   The States Parties to the present Covenant undertake to guarantee that the rights enunciated in the pres­ent Covenant will be exercised with­out discrimination of any kind as to race, colour, sex, language, religion, political or other opinion, national or social origin, property, birth or other status,

3,   Developing countries, with due
regard to human rights  and their


DEUXIEME PARTIE

Artide 2

1,    Chacun des Etats parties au pre­sent Pacte s'engage ä agir, tant par son effort propre que par l'assistance et la coopération internationale, no-tamment sur les plans économique et technique, au maximum de ses ressources disponibles, en vue d'assu-rer progressivement le plein exercice des droits reconnus dans le present Pacte par tous les moyens appropriés, y compris en particulier l'adoplion de mesures législatives,

2,    Les Etats parties au present Pacte s'engagent å garantir que les droits qui y sont énoncés seront exer-cés sans discrimination aucune fon­dée sur la race, la couleur, le sexe, la langue, la religion, Topinion politi­que ou toute autre opinion, Torigine nationale ou sociale, la fortune, la naissance ou toute autre situation,

3,    Les pays en voie de développe­
ment, compte dument tenu des droits


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 49.

de fritt bestämma sin politiska ställ­ning och fullfölja sin egen utveck­ling på de ekonomiska, sociala och kulturella områdena,

2,    Alla folk må för sina egna syf­ten fritt förfoga över sina naturrike­domar och naturtillgångar, dock att detta ej må ske till förfång för för­pliktelser, som följer av det på principen om det gemensamma in­tresset grundade internationella sam­arbetet på det ekonomiska området och den internationella rätten. I in­tet fall skall ett folk kunna berövas sina egna utkomstmöjligheter,

3,    Konventionsstaterna, däribland de stater som har ansvaret för ad­ministrationen av icke-sj älvstyrande områden och förvaltarskapsområ­den, skall medverka till att folkens självbestämmanderätt förverkligas, och de skall respektera denna rätt i överensstämmelse med bestämmel­serna i Förenta Nationernas stadga.

DELH

Artikd2

1,   Varje konventionsstat förpliktar
sig att genom såväl egna åtgärder
som internationellt bistånd och sam­
arbete, framför allt på de ekonomis­
ka och tekniska områdena, till fullo
utnyttja sina tillgängliga resurser
för att säkerställa, att de i denna
konvention inskrivna rättigheterna
gradvis förverkligas i sin helhet ge­
nom alla därtill ägnade medel, i syn­
nerhet genom åtgärder på lagstift­
ningens område,

2,     Konventionsstaterna förpliktar sig att garantera, att de i denna kon­vention inskrivna rättigheterna får utövas utan åtskillnad av något slag på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskåd­ning, nationell eller social härkomst, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt,

3,     Utvecklingsländerna må med tillbörligt beaktande  av de mänsk-


 


50


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


national economy, may determine to what extent they would guarantee the economic rights recognized in the present Covenant to non-natio-nals.


de rhomme et de leur économie na­tionale, peuvent déterminer dans quelle mesure ils garantiront les droits écononiiques reconnus dans le present Pacte ä des non-ressortis-sants.


 


Artide 3

The States Parties to the present Covenant undertake to ensure the equal right of men and women to the enjoyment of all economic, social and cultural rights set forth in the pres­ent Covenant,


Artide 3 Les Etats parties au present Pacte s'engagent ä assurer le droit egal qu'ont rhomme et la femme au béné-fice de tous les droits écononiiques, sociaux et culturels qui sont énumé-rés dans le present Pacte.


 


Artide 4 The States Parties to the present Covenant recognize that, in the en­joyment of those rights provided by the State in conformity with the pres­ent Covenant, the State may subject sucli rights only to such limitations as are determined by law only in so far as this may be compatible with the nature of these rights and solely for the purpose of promoting the gen­eral vvelfare in a democratic society.


A rtide 4 Les Etats parties au present Pacte reconnaissent que, dans la jouissance des droits assurés par TEtat confor­mément au present Pacte, TEtat ne peut soumettre ces droits qu'aux li­mitations établies par la loi, dans la seule mesure compatible avec la na­ture de ces droits et exdusivement en vue de favoriser le bien-étre general dans une société démocratique.


 


Artide 5

1.   Nothing in the present Covenant may be interpreted as implying for any State, group or person any right to engage in any activity or to per­form any act aimed at the destruc-tion of any of the rights or freedoms recognized herein, or at their limita-tion to a greater extent than is pro­vided for in the present Covenant.

2.   No restriction upon or deroga-tion from any of the fundamental human rights recognized or existing in any country in virtue of law, con-ventions, regulations or custom shall be admitted on the pretext that the present Covenant does not recognize such rights or that it recognizes them to a lesser extent.


A rtide 5

1.     Aucune disposition du present Pacte ne peut étre interprétée comme impliquant pour un Etat, un groupe-ment ou un individu un droit quel-conque de se livrer ä une activité ou d'accomplir un acte visant å la des-truction des droits ou libertés re­connus dans le present Pacte ou ä des limitations plus amples que celles prévues dans ledit Pacte.

2.     Il ne peut étre admis aucune re­striction ou dérogation aux droits fondamentaux de Thomme reconnus ou en vigueur dans tout pays en vertu de lois, de conventions, de ré-glements ou de coutumes, sous pré-texte que le present Pacte ne les re-connait pas ou les reconnait å un moindre degré.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 51

liga rättigheterna och sin samhälls­ekonomi bestämma, i vilken utsträck­ning de skall tillförsäkra icke-med-borgare de i denna konvention in­skrivna ekonomiska rättigheterna.

Artikel 3 Konventionsstaterna förpliktar sig att tillförsäkra män och kvinnor lika rätt att åtnjuta de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som inskrivits i denna konvention.

Artikel 4 Konventionsstaterna erkänner, att i fråga om åtnjutandet av de rättig­heter, som tillförsäkrats av stat i en­lighet med denna konvention, stat endast må underkasta dessa rättig­heter sådana begränsningar som är angivna i lag och då blott i den ut­sträckning detta är förenligt med rät­tigheternas natur samt uteslutande i syfte att främja det allmänna väl­ståndet i ett demokratiskt samhälle.

Artikel 5

1.    Intet i denna konvention må
tolkas såsom medförande rätt för
någon stat, grupp eller person att
ägna sig åt verksamhet eller utföra
handling, som syftar till att tillintet­
göra någon av de fri- eller rättighe­
ter, som inskrivits i konventionen,
eller till att inskränka dem i större
utsträckning än som däri medgivits.

2.    Inga inskränkningar eller avvi­
kelser skall medgivas i fråga om de
grundläggande mänskliga rättighe­
ter, som gäller i en stat på grund av
lag eller annan författning, överens­
kommelse eller sedvänja, av den an­
ledningen att denna konvention ej
erkänner dessa rättigheter eller att
den erkänner dem i mindre utsträck­
ning.


 


52


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


PART III

Artide 6

1.   The States Parties to the present
Covenant recognize the right to work,
which indudes the right of everyone
to the opportunity to gain his living
by work which he freely chooses or
accepts, and will take appropriate
steps to safeguard this right.

2,   The steps to be taken by a State
Party to the present Covenant to
achieve the full realization of this
right shall include technical and vo-
cational guidance and training pro­
grammes, policies and techniques to
achieve steady economic, social and
cultural development and full and
productive employment under condi­
tions safeguarding fundamental poli­
tical and economic freedoms to the
individual.


TROISIEME PARTIE

A rtide 6

1,     Les Etats parties au present Pacte reconnaissent le droit au tra-vail, qui comprend le droit qu'a toute personne d'obtenir la possibillté de gagner sa vie par un travail librement choisi ou accepté, et prendront des mesures appropriées pour sauvegar-der ce droit,

2,     Les mesures que chacun des Etats parties au present Pacte pren-dra en vue d'assurer le plein exercice de ce droit doivent inclure Torienta-tion et la formation techniques et professionnelles, Félaboration de pro­grammes, de politiques et de techni­ques propres å assurer un développe­ment économique, social et cul­turel constant et un plein emploi pro-ductif dans des conditions qui sauve-gardent aux individus la jouissance des libertés politiques et économiques fondamentales.


 


Artide 7 The States Parties to the present Covenant recognize the right of everyone to the enjoyment of just and favourable conditions of work which ensure, in particular:

(a) Remuneration which provides all workers, as a minimum, with:

(i) Fair wages and equal remu­neration for work of equal value without distinction of any kind, in particular women being guaran-teed conditions of work not infe-rior to those enjoyed by men, with equal pay for equal work;

(ii) A decent living for them-selves and their families in accord­ance with the provisions of the present Covenant;

(b)     Safe and healthy working con­ditions;

(c)      Equal opportunity for every­one to be promoted in his employ-


Article 7 Les Etats parties au present Pacte reconnaissent le droit qu'a toute per­sonne de jouir de conditions de tra­vail justes et favorables, qui assurent notamment:

a)    La remuneration qui procure,
au minimum, ä tous les travailleurs :

i) Un salaire équitable et une remuneration égale pour un travail de valeur égale sans distinction aucune ; en particulier, les femmes doivent avoir la garantie que les conditions de travail qui leur sont accordées ne sont pas inférieures å celles dont bénéficient les horn-mes et recevoir la inéme remunera­tion qu'eux pour un méme travail;

ii) Une existence décente poiu-eux et leur famille conformément aux dispositions du present Pacte;

b)    La sécurité et Thygiéne du tra­
vail;

c)     La méme possibilité pour tous
d'étre promus, dans leur travail,  ä


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 53

DEL III

Artikel 6

1,      Konventionsstaterna erkänner rätten till arbete, vari inbegripes rät­ten för envar till möjlighet att för­tjäna sitt uppehälle genom arbete, som han fritt valt eller antagit, och de skall vidtaga erforderliga åtgär­der för att trygga denna rätt,

2,      De åtgärder konventionsstat skall vidtaga i syfte att till fullo trygga utövandet av denna rätt skall omfatta teknisk vägledning och yr­kesvägledning samt utarbetande av program och fastställande av rikt­linjer, som är ägnade att säkerställa en jämn utveckling på de ekonomis­ka, sociala och kulturella områdena ävensom full sysselsättning på vill­kor, som för den enskilde tryggar åtnjutandet av grundläggande poli­tiska och ekonomiska friheter.

Artikel 7 Konventionsstaterna erkänner rät­ten för envar att åtnjuta rättvisa och gynnsamma arbetsvillkor, som i syn­nerhet skall säkerställa:

a) ersättning vilken som ett mini­mum skall ge alla arbetstagare:

1) skälig lön och lika ersättning för arbete av lika värde utan åt­skillnad av något slag; i synner­het skall kvinnor tillförsäkras ar­betsvillkor, som ej är sämre än de som män åtnjuter, och erhålla lika lön för lika arbete;

2) en godtagbar tillvaro för dem själva och deras familjer enligt bestämmelserna i denna konven­tion;

b)     trygga och sunda arbetsförhål­landen;

c)     samma möjlighet för alla att utan hänsyn till andra förhållanden


 


54


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


ment to an appropriate higher levd, subject to no considerations other than those of seniority and compe-tence;

(d) Rest, leisure and reasonable limitation of working hours and pe-riodic holidays with pay, as well as remuneration for public holidays.

Artide 8

1, The States Parties to the present Covenant undertake to ensure:

(a) The right of everyone to form trade unions and join the trade un­ion of his choice, subject only to the rules of the organization concerned, for the promotion and protection of his economic and social interests. No restrictions may be placed on the exercise of this right other than those prescribed by law and which are necessary in a democratic society in the interests of national security or public order or for the protection of the rights and freedoms,of others;

(b)      The right of trade unions to establish national federations or con-federations and the right of the latter to form or join international trade­union organizations;

(c)      The right of trade unions to function freely subject to no limita­tions other than those prescribed by law and which are necessary in a democratic society in the interests of national security or public order or for the protection of the rights and freedoms of others;

(d)     The right to strike, provided
that it is exercised in conformity
with the laws of the particular coun­
try,

2, This artide shall not prevent the imposition of lawful restrictions on the exercise of these rights by members of the armed for ces or of the police or of the administration of the State,


la catégorie supérieure appropriée, sans autres considerations que la durée des services accoinplis et les aptitudes;

d) Le repos, les loisirs, la limita­tion raisonnable de la durée du tra­vail et les congés payés périodiques, ainsi que la remuneration des juurs fériés.

Artide 8 1, Les   Etats   parties   au   present Pacte s'engagent ä assurer :

a)      Le droit qu'a toute personne de former avec d'autres des syndicais et de s'affilier au syndicat de son choix, sous la seule réserve des ré-gles fixées par rorganisation intéres-sée, en vue de favoriser et de proté-ger ses intéréts économiques et so­ciaux, L'exercice de ce droit ne peut faire Tobjet que des seules restric­tions prévues par la loi et qui con-stituent des mesures nécessaires, dans une société démocratique, dans 1'intérét de la sécurité nationale ou de Tordre public, ou pour protéger les droits et les libertés d'autrui;

b)     Le droit qu'ont les syndicais de former des federations ou des confé-dérations nationales et le droit qu'ont cdles-ci de former des organisations syndicales internationales ou de s'y affilier;

c)      Le droit qu'ont les syndicats d'exercer librement leur activité, sans limitations autres que celles qui sont prévues par la loi et qui constituent des mesures nécessaires dans une société démocratique, dans Tintérét de la sécurité nationale ou de Tordre public, ou pour protéger les droits et les libertés d'autrui;

d)    Le droit de greve, exercé con­
formément aux lois de cliaque pays.

2. Le present artiden'empéchepas de soumettre å des restrictions le­gales Texercice de ces droits par les membres des forces armées, de la police ou de la fonction publique.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 55

än tjänstgöringstid och duglighet bli befordrade i sitt arbete till en lämp­lig högre tjänst;

d) vila, fritid, skälig begränsning av arbetstiden, periodisk betald se­mester samt lön på allmänna helg­dagar.

Artikel 8

1,    Konventionsstaterna förpliktar
sig att säkerställa

a)     rätten för envar att för att främja och tillvarataga sina ekono­miska och sociala intressen bilda fackföreningar tillsammans med and­ra och att, om annat ej följer av vederbörande förenings stadgar, an­sluta sig till en fackförening efter eget val. Utövandet av denna rätt får ej underkastas andra inskränkning­ar än sådana, som är angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den na­tionella säkerheten eller den allmän­na ordningen eller för skyddandet av annans fri- och rättigheter;

b)     rätten för fackföreningar att bilda nationella förbund och rätten för dessa att bilda eller ansluta sig till internationella fackföreningsorgani-■sationer;

c)     rätten för fackföreningar att fritt utöva sin verksamhet utan and­ra inskränkningar än sådana, som är angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen eller för skyddande av annans fri- och rättig­heter;

d)    rätten att strejka under förut­
sättning att den utövas i enlighet
med lagstiftningen i vederbörande
stat,

2,    Denna artikel förhindrar ej, att
för medlemmar av de väpnade styr­
korna, polisen eller den statliga för­
valtningen inskränkningar lagenligt
iiiä göras i utövandet av dessa rättig­
heter.


 


.'56


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


3, Nothing in this artide shall au-thorize States Parties lo the Interna­tional Labour Organisation Conven-tion of 1948 concerning Freedom of Association and Protection of the Right to Organize to take legislative measures which would préjudice, or apply the law in such a manner as would préjudice, the guarantees pro­vided for in that Convention,

Artide 9 The States Parties to the present Covenant   recognize   the   right    of everyone to social security, including social Insurance,

Artide 10 The States Parties to the present Covenant recognize that:

1,   The widest possible protection and assistance ishould be accorded to the family, which is the natural and fundamental group unit of society, particularly for its establishment and while it is responsible for the care and education of dependent children, Marriage must be entered into with the free consent of the intending spouses.

2,   Special protection should be ac­corded to mothers during a reason­able period before and after child-birth, During such period working mothers should be accorded paid leave or leave with adequate social security benefits.

3, Special measures of protection and assistance should be taken on be-half of all children and young per­sons without any discrimination for reasons of parentage or other con­ditions. Children and young persons should be protected from economic and social exploitation. Their em­ployment in work harmful to their morals or health or dangerous to life or likely to hamper their nor­mal development should be punish-able by law. States should also set


3, Aucune disposition du present artide ne permet aux Etats parties a la Convention de 1948 de TOrganisa-tion internationale du travail concer-nant la liberté syndicale et la protec­tion du droit syndical de prendre des mesures législatives portant atteinte — ou d'appliquer la loi de facon ä porter atteinte — aux garanties pré­vues dans ladite convention.

Artide 9 Les Etats parties au present Pacte reconnaissent le droit de toute per­sonne  å la sécurité,  y compris les assurances sociales.

Artide 10 Les Etats parties au present Pacte reconnaissent que :

1.    Une protection et une assistance aussi larges que possible doivent étre accordées ä la famille, qui est rélément naturel et fondamental de la société, en particulier pour sa for­mation et aussi longtemps qu'elle a la responsabilité de Tentretien et de réducation d'enfants ä charge. Le mariage doit étre librement consenti par les futurs époux.

2.    Une protection spéciale doit étre accordée aux méres pendant une période de temps raisonnable avant et apres la naissance des enfants. Les méres salariées doivent bénéfi-cier, pendant cette méme période, d'un congé payé ou d'un congé accompagné de prestations de sécu­rité sociale adéquates,

3.    Des mesures spéciales de pro­tection et d'assistance doivent étre prises en faveur de tous les enfants et adolescents, sans discrimination aucune pour des raisons de filiation ou autres, Les enfants et adolescents doivent étre protegés contre Texploi-lation économique et sociale. Le fait de les employer ä des travaux de nature ä compromettre leur mora-lité ou leur santé, å mettre leur vie en danger ou ä nuire ä leur déve­loppement   normal   doit   étre   sanc-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 57

3, Intet i denna artikel skall tillå­ta stat, som är ansluten till Interna­tionella arbetsorganisationens kon­vention år 1948 angående förenings­frihet och skydd för organisationsrät­ten, att stifta lag som inskränker eller tillämpa lagen på sätt som in­skränker det genom sagda konven­tion tillförsäkrade skyddet.

Artikel 9 Konventionsstaterna erkänner rät­ten för envar till social trygghet, där­ibland socialförsäkring.

Artikel 10 Konventionsstaterna erkänner att:

1,   skydd och bistånd skall i största
möjliga utsträckning lämnas famil­
jen, som är samhällets naturliga och
grundläggande enhet; detta skall i
synnerhet ske i samband med famil­
jens bildande och medan den är an­
svarig för omvårdnaden och utbild­
ningen av barn som ej är självför­
sörjande. Äktenskap skall grundas
på de blivande makarnas fria sam­
tycke.

2.   särskUt skydd skall lämnas möd­
rar under skälig tidsperiod före och
efter barnsbörd. Under denna period
skall yrkesarbetande mödrar åtnju­
ta avlönad ledighet eller ledighet,
under vilken utgår socialförsäkrings­
förmåner i tillräcklig omfattning.

3. särskilda åtgärder skall vidta­gas till skydd och bistånd för barn och ungdom utan åtskillnad på grund av härkomst eller andra för­hållanden. Barn och ungdom skall skyddas mot att utnyttjas i ekono­miskt och socialt avseende. Det skall vara straffbart att använda dem i arbete, som äventyrar deras moral eller hälsa, sätter deras liv i fara eller kan hindra deras normala ut­veckling. Staterna skall även fast­ställa de åldersgränser, under vilka


 


58


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


age limits below which the paid em­ployment of child labour should be prohibited and punishable by law.


tionné par la loi. Les Etats doivent aussi fixer des limites d'äge au-des-sous desquelles Temploi salarié de la main-d'cEuvre enfantine sera inter-dit et sanctionné par la loi.


 


Artide 11 1. The States Parties to the present Covenant recognize the right of everyone to an adequate standard of living for himself and his family, in­cluding adequate food, dothing and housing, and to the continuous im-provement of living conditions. The States Parties will take appropriate steps to ensure the realization of this right, recognizing to this effect the essential importance of international co-operation based on free consent.

2. The States Parties to the present Covenant, recognizing the fundamen­tal right of everyone to be free from hunger, shall take, individually and through international co-operation, the measures, including specific pro­grammes, which are needed:

(a) To improve methods of pro-duction, conservation and distribu­tion of food by making full use of technical and scientific knowledge, by disseminating knowledge of the principles of nutrition and by devel­oping or reforming agrarian systems in such a way as to achieve the most efficient development and utilization of natural resources;

(b) Taking into account the prob­lems of both food-importing and food-exporting countries, to ensure an équitable distribution of world food supplies in relation to need.


Artide 11

1.    Les Etats parties au present
Pacte reconnaissent le droit de toute
personne å un niveau de vie suffisant
pour elle-méme et sa famille, y
compris une nourriture, un vétement
et un logement suffisants, ainsi qu'ä
une amélioration constante de ses
conditions d'existence. Les Etats
parties prendront des mesures appro­
priées pour assurer la realisation
de ce droit et ils reconnaissent ä
cet ef fet Timportance essentielle
d'une coopération internationale
librement consentie.

2.    Les Etats parties au present
Pacte, reconnaissant le droit fonda­
mental qu'a toute personne d'étre
a Tabri de la faim, adopteront, indi-
viduellement et au moyen de la
coopération internationale, les mesu­
res nécessaires, y compris des pro­
grammes concrets :

a)      Pour améliorer les méthodes de production, de conservation et de distribution des denrées alimentaires par la pleine utilisation des connais-sances techniques et scientifiques, par la diffusion de principes d'éduca-tion nutritionnelle et par le déve­loppement ou la réforme des regimes agraires, de maniére ä assurer au mieux la mise en valeur et Tutili-sation des ressources naturelles;

b)     Pour assurer une répartition équitable des ressources alimentaires mondiales par rapport aux besoins, compte tenu des problémes qui se posent tant aux pays importateurs qu'aux pays exportateurs de denrées alimentaires.


 


Pacte   reconnaissent   le   droit

Artide 12 1. The States Parties to the present Covenant recognize the right of ev-


Article 12 1. Les   Etats   parties   au   present

qu'a


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                d9

anställning av barn i avlönat arbete skall vara förbjudet och straffbart i

lag.

Artikel 11

1.      Konventionsstaterna erkänner rätten för envar att för sig och sin familj åtnjuta en tillfredsställande levnadsstandard, däribland att få tillräckligt med mat och kläder samt en lämplig bostad, ävensom att fortlöpande få sina levnadsvill­kor förbättrade. Konventionsstater­na skall vidtaga lämpliga åtgärder för att säkerställa att denna rätt för­verkligas, och de erkänner att ett internationellt sainarbete på frivil­lighetens grund har en väsentlig be­tydelse i detta sammanhang.

2.      Konventionsstaterna, som er­känner den grundläggande rätten för envar att vara tryggad mot hunger, skall var för sig och genom interna­tionellt samarbete vidtaga nödvän­diga åtgärder, däribland utarbetan­de av konkreta program:

 

a)     för att förbättra metoderna för framställning, förvaring och distri­bution av födoämnen genom att till fullo utnyttja de tekniska och veten­skapliga erfarenheterna, genom att sprida kännedom om födoämneslä­rans principer och genom att ut­veckla eller omdana jordbruksmeto­derna på så sätt att naturtillgångar­na utvecklas och utnyttjas så effek­tivt som möjligt;

b)    för att, med beaktande såväl av de livsniedelsimporterande som av de livsmedelsexporterande ländernas problem, säkerställa en med avseen­de på behoven rättvis fördelning av världens livsmedel.stillgångar.

Artikel 12

1.   Konventionsstaterna   erkänner rätten för envar att såväl i fysiskt


 


60


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


eryone to the enjoyment of the highest attainable standard of phys-ical and mental health.

2, The steps to be taken by the States Parties to the present Cove­nant to achieve the full realization of this right shall include those nec­essary for:

(a)      The provision for the reduc-tion of the stillbirth-rate and of in-fant mortality and for the healthy development of the child;

(b)     The improvement of all as-pects of environmental and industri-al hygiene;

(c)      The prevention, treatment and control of epidemic, endemic, occu-pational and other diseases;

(d) The creation of conditions which would assure to all medical service and medical attention in the event of sickness.


toute personne de jouir du meilleur état de santé physique et mentale qu'elle  soit  capable   d'atteindre,

2, Les mesures que les Etats par­ties au present Pacte prendront en vue d'assurer le plein exercice de ce droit devront comprendre les mesures  nécessaires  pour   assurer :

a)      La diminution de la mortina-talité et de la mortalité infantile, ainsi que le développement sain de Tenfant;

b)     L'amélioration de tous les as-pects de l'hygiéne du milieu et de riiygiéne industrielle;

c)      La prophylaxie et le traitement des maladies épidémiques, endéini-ques, professionnelles et autres, ainsi que la lutte contre ces mala­dies ;

d)    La creation de conditions
propres å assurer ä tous des services
medicaux et une aide médicale en
cas de maladie.


 


Artide 13

1,  The States Parties to the present Covenant recognize the right of everyone to education, They agree that education shall be directed to the full development of the human per-sonality and the sense of its dignity, and shall strengthen the respect for human rights and fundamental free­doms, They further agree that educa­tion shall enable all persons to par-ticipate effectively in a free society, promote understanding, tolerance and friendship among all nations and all racial, ethnic or religions groups, and further the activities of the Unit­ed Nations for the maintenance of peace,

2,  The States Parties of the present Covenant recognize that, with a view to achieving the full realization of this right:

(a)     Primary education shall be
compulsory and available free to all;

(b) Secondary education in its dif-


Article 13

1,    Les Etats parties au present Pacte reconnaissent le droit de toute personne ä Téducation, Ils con-viennent que Téducation doit viser au plein épanouissement de la person-nalité humaine et du sens de la di­gnité et renforcer le respect des droits de rhomme et des libertés fonda­mentales. Ils conviennent en outre que réducation doit mettre toute personne en mesure de joner un role utile dans une société libre, favoriser la compréhension, la tolerance et Tamitié entré toutes les nations et tous les groupes raciaux, ethniques ou religieux et encourager le dévelop­pement des activités des Nations Unies pour le maintien de la paix.

2,    Les Etats parties au present Pacte reconnaissent qu'en vue d'as-surer le plein exercice de ce droit :

 

a)      L'enseignement primaire doit étre obligatoire et accessible gra-tuitement ä tous;

b)     L'enseignenient        secondaire,


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 61

som i psykiskt avseende åtnjuta bäs­ta uppnåeliga hälsa.

2. Av konventionsstaterna vidtag­na åtgärder för att till fullo förverk­liga denna rätt skall innefatta så­dana, som är nödvändiga för att

a)    minska foster- och spädbarns­
dödligheten samt främja barnets
sunda utveckling;

b)     förbättra alla sidor av sam­hällets hälsovård och den industri­ella hälsovården;

c)      förhindra uppkomsten av, be­handla och kontrollera epidemier, folk- och yrkessjukdomar samt and­ra sjukdomar;

d)    skapa villkor som tillförsäkrar
envar lakar- och sjukhusvård i hän­
delse av sjukdom.

Artikel 13

1.    Konventionsstaterna erkänner
rätten för envar till utbildning. De
är överens om att utbildningen skall
syfta till att till fullo utveckla den
mänskliga karaktären och. insikten
om människans värde, samt att den
skall stärka respekten för mänskliga
rättigheter och grundläggande frihe­
ter. De är vidare överens om att ut­
bildningen skall göra det möjligt för
envar att göra en nyttig insats i ett
fritt samhälle, främja förståelsen,
fördragsamheten och vänskapen
mellan alla nationer och mellan alla
nisgrupper, etniska grupper eller re­
ligiösa grupper ävensom främja För­
enta Nationernas verksamhet för fre­
dens bevarande,

2,    Konventionsstaterna erkänner,
att till säkerställande av att denna
rätt till fullo förverkligas:

a)    grundskoleundervisningen skall
vara obligatorisk och kostnadsfritt
tillgänglig för alla;

b)  den undervisning i olika for-


 


62


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


ferent forms, including technical and vocational secondary education, shall be made generally available and ac­cessible to all by every appropriate means, and in particular by the pro­gressive introduction of free educa­tion;

(c)    Higher education shall be made
equally accessible to all, on the basis
of capacity, by every appropriate
means, and in particular by the pro­
gressive introduction of free educa­
tion;

(d)    Fundamental education shall
be encouraged or intensified as far
as possible for those persons who
have not received or completed the
whole period of their primary educa­
tion;

(e)    The development of a system
of schools at all levels shall be ac-
tively pursued, an adequate fellow-
ship system shall be established, and
the material conditions of teaching
staff shall be continuously improved,

3,   The States Parties to the present Covenant undertake to have respect for the liberty of parents and, when applicable, legal guardians to choose for their children schools, other than those established by the public au-thorities, which conform to such minimum educational standards as may be laid down or approved by the State and to ensure the religions and moral education of their children in conformity with their own convic-tions,

4,   No part of this artide shall be construed so as to interfere with the liberty of individuals and bodies to establish and direct educational in­stitutions, subject always to the ob­servance of the principles set forth in paragraph 1 of this artide and to the requirement that the education given in such institutions shall con­form to such minimum standards as may be laid down by the State,


sous ses différentes formes, y com­pris 1'enseignement secondaire tech­nique et professionnel, doit étre généralisé et rendu accessible a tous par tous les moyens appropriés et notamment par rinstauration pro­gressive de la gratuitc;

c)    L'enseignement supérieur doit
étre rendu accessible a tous en
pleine égalité, en fonction des capa-
cités de chacun, par tous les moyens
appropriés et notamment par
rinstauration progressive de la gra-
tuité;

d)    L'éducation de base doit étre
encouragée ou intensifiée, dans toute
la mesure possible, pour les person-
nes qui n'ont pas reu d'instruction
primaire ou qui ne Tönt pas recue
jusqu'ä son terme;

e)    11 faut poursuivre activement le
développement d'un réseau scolaire
å tous les échelons.établirunsystéme
adéquat de bourses et améliorer
de facon continue les conditions ma-
térielles  du personnel  enseignant,

3.     Les Etats parties au present Pacte s'engagent ä respecter la liberté des parents et, le cas échéant, des tuteurs légaux, de choisir pour leurs enfants des établissements autres que ceux des pouvoirs publics, mais confornies aux normes minimales qui peuvent étre prescrites ou approu-vées par TEtat en matiére d'éduca-tion, et de faire assurer réducation religieuse et morale de leurs enfants conformément ä leurs propres con-victions,

4.     Aucune disposition du present artide ne doit étre interprétée comme portant atteinte a la liberté des individus et des personnes morales de créer et de diriger des établisse­ments d'enseignement, sous réserve que les principes énoncés au para-graphe 1 du present artide soient observés et que réducation donnée dans ces établissements soit conforme aux normes minimales qui peuvent étre prescrites par TEtat.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 63

mer, däribland den tekniska och yr­kesmässiga, som följer efter grund­skolan, skall göras allmänt tillgänglig och åtkomlig för alla genom varje därtill ägnat medel och då i synner­het genom det successiva införandet av kostnadsfri undervisning;

c)    den högre undervisningen skall
likaledes göras åtkomlig för envar,
som är lämpad för sådan undervis­
ning, genom varje därtill ägnat me­
del och då i synnerhet genom det
successiva införandet av kostnadsfri
undervisning;

d)    den grundläggande utbildning­
en skall så långt möjligt uppmuntras
och intensifieras för alla, som ej er­
hållit någon grundskoleundervisning
eller ej avslutat hela denna;

e)    utvecklingen av ett system med
skolor på alla nivåer skall aktivt
fullföljas, ett lämpligt system med
stipendier skall införas och de ma­
teriella villkoren för lärarkåren .skall
fortlöpande förbättras.

3,    Konventionsstaterna förpliktar sig att respektera föräldrars och, i förekommande fall, förmyndares fri­het att för sina barn välja andra sko­lor än dem som inrättats av offent­lig myndighet, såvida läroplanerna täcker vad som från det offentligas sida må ha föreskrivits eller god­känts som minimistandard, ävensom deras frihet att tillförsäkra sina barn den religiösa och moraliska uppfost­ran, som står i överensstämmelse med deras egen övertygelse,

4,    Intet i denna artikel må tolkas såsom medförande inskränkning i den enskildes eller organisationers rätt att grunda och driva undervis­ningsanstalter, under förutsättning att de i första momentet av denna artikel uppställda principerna iakt­tages och att kravet uppfylls på att underATsningen vid dessa anstalter skall stå i överensstämmelse med vad som från det offentligas sida angivits som minimistandard.


 


64


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


Artide 14 Each State Party lo the present Covenant which, at the time of be-coming a Partj% bas not been able to secure in its metropolitan territory or other territories under its jurisdic-tion compulsory primary education, free of charge, undertakes, within two years, to work out and adopt a detailed plan of action for the pro­gressive implementation, within a reasonable number of years, to be fixed in the plan, of the principle of compulsory education free of charge for all.

Artide 15

1,    The States Parties to the present
Covenant recognize the right of
everyone:

(a)      To take part in cultural life;

(b)      To enjoy the benefits of scien­tific progress and its applications;

(c)      To benefit from the protection of the moral and material interesls resulting from any scientific, literary or artistic production of which he is the author,

 

2,     The steps to be taken by the States Parties to the present Cove­nant to achieve the full realization of this right shall include those neces­sary for the conservation, the devel­opment and the diffusion of science and culture,

3,     The States Parties io the present Covenant undertake to respect the freedom indispensable for scientific research and creative activity.

4,     The States Parties to the present Covenant recognize the benefits to be derived from the encouragement and development of international con-tacts and co-operation in the scientif­ic and cultural fields.


Artide 14 Tout Elat partie au present Parte qui, au moment ou il devient parlie, n'a pas encore pu assumer dans sa métropole ou dans les territoires placés sous sa juridiction le carac­tére obligatoire et la gratuiié de Fenseignement primaire s'engage ä établir et a adepter, dans un délai de deux ans, un plan détaillé des mesu­res nécessaires pour réaliser pro­gressivement, dans un noinbre raisonnable d'années fixé par ce plan, la pleine application du principe de renseignement primaire obligatoire et gratuit pour tous.

Artide 15

1,    Les Etats parties au present
Pacte reconnaissent å chacun le
droit :

a)      De participer ä la vie cultu-relle;

b)     De bénéficier du progrés scien-tifique et de ses applications;

c)      De bénéficier de la protection des intéréts moraux et matériels découlant de toute production scien-tifique, littéraire ou artistique dont il est Tauteur,

2.    Les mesures que les Etats par­
ties au present Pacte prendront en
vue d'assurer le plein exercice de
ce droit devront comprendre celles
qui sont nécessaires pour assurer
le maintien, le développement et la
diffusion de la science et de la cul­
ture,

3,    Les Etats parties au present
Pacte s'engagent ä respecter la
liberté indispensable ä la recherche
scientifique et aux activités créa-
trices,

4.    Les Etats parties au present
Pacte reconnaissent les bienfaits qui
doivent résulter de rencouragement
et du développement de la coopé­
ration et des contacts internationaux
dans le domaine de la science et de
la culture.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                65

Artikel 14 Konventionsstat, som när den blir bunden av konventionen ännu ej inom sitt område eller inom områ­den som är underställda dess juris­diktion kunnat säkerställa obligato­risk och kostnadsfri grundskole­undervisning, förpliktar sig att inom två år utarbeta och antaga en detal­jerad plan över åtgärder, som är nödvändiga för att gradvis under en skälig, i planen angiven tidsperiod förverkliga den fulla tillämpningen av principen om obligatorisk och kostnadsfri grundskoleundervisning . för alla.

Artikel 15

1,    Konventionsstaterna erkänner
rätten för envar:

a)     att deltaga i det kulturella li­vet;

b)    att åtnjuta fördelarna av veten­skapens framsteg öch av dess till-lämpning,

c)     att åtnjuta det skydd för mo­raliska och materiella intressen, som härrör från all vetenskaplig, litte­rär eller konstnärlig produktion till vilken han är upphovsman.

 

2,    Av konventionsstaterna vidtag­na åtgärder för att till fullo säker­ställa denna rätt skall innefatta så­dana, som är nödvändiga för att tryg­ga vetenskapens och kulturens vid­makthållande, utveckling och sprid­ning,

3,    Konventionsstaterna förpliktar sig att respektera den frihet, som är oundgänglig för vetenskaplig forsk­ning och skapande verksamhet,

4,     Konventionsstaterna erkänner
de fördelar, som följer av att det
internationella samarbetet och de in­
ternationella förbindelserna på de ve­
tenskapliga och kulturella områdena
uppmuntras och utvecklas.

3    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 125


 


66


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


PART IV , Artide 16

1.    The States Parties to the present Covenant undertake to submit in conformity with this part of the Covenant reports on the measures which they have adopted and the progress made in achieving the ob­servance of the rights recognized herein.

2.    (a) All reports shall be sub-mitted to the Secretary-General of the United Nations, who shall trans-mit copies to the Economic and So­cial Council for considération in ac­cordance with the provisions of the present Covenant.

(b) The Secretary-General of the United Nations shall also transmit to the spedalized agencies copies of the reports, or any relevant parts therefrom, from States Parties to the present Covenant which are also members of these spedalized agen­cies in so far as these reports, or parts therefrom, reläte to any mat­ters which fall within the responsi-bilities of the said agencies in accord­ance with their constitutional in­struments.


QUATRIEME PARTIE Artide 16

1.    Les Etats parties au present Pacte s'engagent å presenter, confor­mément aux dispositions de la pré-sente partie du Pacte, des rapports sur les mesures qu'ils auront adop-tées et sur les progrés accomplis en vue d'assurer le respect des droits reconnus dans le Pacte.

2.    a) Tous les rapports sont adressés au Secrétaire general de rOrganisation des Nations Unies, qui en transmet copie au Conseil écono­mique et social, pour examen, con­formément aux dispositions du pre­sent Pacte.

b) Le Secrétaire general de TOr-ganisation des Nations Unies trans­met également aux institutions spé-cialisées copie des rapports, ou de toutes parties pertinentes des rap­ports, envoyés par les Etats parties au present Pacte qui sont également membres desdites institutions spé-cialisées, pour antänt que ces rap­ports, ou parties de rapports, ont trait a des questions relevant de la com-pétence desdites institutions aux termes de leurs actes constitutifs respectifs.


 


Artide 17

1.    The States Parties to the present Covenant shall furnish their reports in stages, in accordance with a pro-gramme to be established by the Eco­nomic and Social Council within one year of the entry into force of the present Covenant after consultation with the States Parties and the spe­dalized agencies concerned.

2.    Reports may indicate factors and difficulties affecting the degree of fulfilment of obligations under the present Covenant.

3.    Where relevant information has previously been furnished to the United Nations or to any spedalized agency by any State Party to the present Covenant, it •will not be nec-

A rtide 17

1.     Les Etats parties au present Pacte présentent leurs rapports par étapes, selon un programme qu'éta-blira le Conseil économique et social dans un délai d'un an ä compter de la date d'entrée en vigueur du pre­sent Pacte, apres avoir consulté les Etats parties et les institutions spé-cialisées intéressées.

2.     Les rapports peuvent faire con-naitre les facteurs et les difficultés empéchant ces Etats de s'acquitter pleinement des obligations prévues au present Pacte.

3.     Dans le cas ou des renseigne-ments ä ce sujet ont déjä été adres­sés å rOrganisation des Nations Unies ou å une institution spédalisée


 


Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1971                67

DEL IV

Artikel 16

1.    Konventionsstaterna förpliktar sig att i enlighet med denna del av konventionen avge rapporter röran­de de åtgärder som vidtagits och de framsteg som gjorts med avseende på efterlevnaden av de i konventionen inskrivna rättigheterna.

2.    a) Alla rapporter skall tillstäl­las Förenta Nationernas generalsek­reterare, som skall översända kopior av dem till Ekonomiska och sociala rådet för dess granskning enligt be­stämmelserna i denna konvention.

b) Förenta Nationernas general­sekreterare skall likaledes översända till fackorganen kopior av de rappor­ter, eller utvalda avsnitt av dessa, som avgivits av konventionsstater vilka samtidigt är medlemmar av ifrågavarande fackorgan, i den mån dessa rapporter, eller avsnitt av des­sa, avser frågor som faller inom ve­derbörande fackorgans sakområde enligt dess stadga.

Artikel 17

1,   Konventionsstaterna skall avge sina rapporter etappvis i enlighet med ett program, som inom ett år efter det att denna konvention trätt i kraft skall fastställas av Ekonomis­ka och sociala rådet efter samråd med konventionsstaterna och berör­da fackorgan.

2,   Rapporterna må ange de förhål­landen och svårigheter, som hindrat dessa stater från att helt fullgöra förpliktelserna enligt denna konven­tion,

3,   Om konventionsstat tidigare till­ställt Förenta Nationerna eller ett fackorgan upplysningar i ämnet skall det ej vara nödvändigt att upprepa


 


68


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


essary to reproduce that informa­tion, but a precise reference to the information so furnished will suf-fice.


par un Etat partie au Pacte, il ne sera pas nécessaire de reproduire lesdits renseignemenls et une référence pre­cise å ces renseignemenls suffira.


 


Artide 18 Pursuant to its responsibilities un­der the Charter of the United Nations in the field of human rights and fundamental freedoms, the Econo­mic and Social Council may make arrangements with the spedalized agencies in respect of their reporting to it on the progress made in achiev­ing the observance of the provisions of the present Covenant falling with­in the scope of their activities. These reports may include particulars of decisions and recommendations on such implementation adopted by their competent organs.


Artide 18 En vertu des responsabilités qui lui sont conférées par la Charte des Nations Unies dans le domaine des droits de 1'homme et des libertés fondamentales, le Conseil écono­mique et social pourra condure des arrangements avec les institutions spécialisées, en vue de la presenta­tion par celles-ci de rapports relatifs aux progrés accomplis quant å Tob-servation des dispositions du present Pacte qui entrent dans le cadre de leurs activités, Ces rapports pourront comprendre des données sur les decisions et recommandations adop-tées par les organes compétents des institutions spécialisées au sujet de cette mise en ceuvre.


 


Artide 19 The Economic and Social Council may transmit to the Commission on Human Rights for study and general recommendation or, as appropriate, for information the reports concern­ing human rights submitted by States in accordance with artides 16 and 17, and those concerning hu.nian rights submitted by the spedalized agencies in accordance with artide 18,


Artide 19 Le Conseil économique et social peut renvoyer å la Commission des droits de Thomnie aux fins d'étude et de recommandation d'ordre gene­ral ou pour information, s'il y a lien, les rapports concernant les droits de 1'homme que communiquent les Etats conformément aux artides 16 et 17 et les rapports concernant les droits de Thomme que communi­quent les institutions spécialisées conformément å 1'article 18,


 


Artide 20 The States Parties to the present Covenant and the spedalized agencies concerned may submit comments to the Economic and Social Council on any general recommendation under artide 19 or reference to such gen­eral recommendation in any report of the Commission on Human Rights or any documentation referred to therein.


Artide 20

Les Etats parties au present Pacte et les institutions spécialisées in­téressées peuvent presenter au Con­seil économique et social des obser­vations sur toute recommandation d'ordre general faite en vertu de rartide 19 ou sur toute mention d'une recommandation d'ordre gene­ral figurant dans un rapport de la Commission des droits de Thomme ou dans tout document mentionné dans ledit rapport.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 69

dessa upplysningar utan det skall vara tillfyllest med en noggrann hän­visning till ifrågavarande upplys­ningar.

Artikd 18 I enlighet med sitt i Förenta Na­tionernas stadga inskrivna ansvar inom området för de mänskliga rät­tigheterna och de grundläggande friheterna må Ekonomiska och so­ciala rådet träffa överenskommelse med fackorganen rörande deras rap­portering till rådet om de framsteg som gjorts i fråga om efterlevnaden av de bestämmelser i denna konven­tion, som faller inom ramen för de­ras verksamhet. Dessa rapporter må innefatta en närmare redogörelse för beslut och rekommendationer av de behöriga instanserna inom fackorga­nen som avser efterlevnaden.

Artikel 19 Ekonomiska och sociala rådet äger tillställa Kommissionen för mänsk­liga rättigheter de rapporter om mänskliga rättigheter, som staterna avgivit enligt artiklarna 16 och 17, och de rapporter i samma ämne, som fackorganen avgivit enligt artikel 18; syftet därmed skall vara att bereda Kommissionen tillfälle att granska rapporterna och avge rekommenda­tioner av allmän natur beträffande dem eller att blott ta del av dem.

Artikel 20 Konventionsstaterna och berörda fackorgan må tillställa Ekonomiska och sociala rådet kommentarer till varje rekommendation av allmän na­tur, som avgivits enligt artikel 19, eller till varje omnämnande av en dy­lik rekommendation i en rapport från Kommissionen för mänskliga rättigheter eller i en däri omnämnd handling.


 


70


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


Artide 21 The Economic and Social Council may submit from time to time to the General Assembly reports with re­commendations of a general nature and a summary of the information received from the States Parties to the present Covenant and the spedal­ized agencies on the measures taken and the progress made in achieving general observance of the rights re­cognized in the present Covenant,

Artide 22

The Economic and Social Council may bring to the attention of other organs of the United Nations, their subsidiary organs and spedalized agencies concerned with furnishing technical assistance, any matters arising out of the reports referred to in this part of the present Cove­nant which may assist such bodies in deciding, each within its field of competence, on the advisability of international measures likely to con-tribute to the effective progressive implementation of the present Cove­nant.

Artide 23 The States Parties to the present Covenant agree that international ac­tion for the achievement of the rights recognized in the present Covenant indudes such methods as the conclu-sion of conventions, the adoption of recommendations, the furnishing of technical assistance and the hold-ing of regional meetings and tech­nical meetings for the purpose of consultation and study organized in conjunction with the Governments concerned.

Artide 24 Nothing in the present Covenant shall be interpreted as impairing the provisions of the Charter of the Unit­ed Nations and of the constitutions of the spedalized agencies which de-


Artide 21 Le Conseil économique et social peut presenter de temps en temps ä TAssemblée générale des rapports contenant des recommandations de caractére general et un resumé des renseignemenls regns des Etats par­ties au present Pacte et des institu­tions spécialisées sur les mesures pri­ses et les progrés accomplis en vue d'assurer le respect general des droits reconnus dans le present Pacte.

Artide 22 Le Conseil économique et social peut porter å Tattention des autres organes de rOrganisation des Nations Unies, de leurs organes subsidiaires et des institutions spécialisées inté­ressées qui s'occupent de fournir une assistance technique toute question que soulévent les rapports mention-nés dans la présente partie du pre­sent Pacte et qui peut aider ces or-ganismes a se prononcer, chacun dans sa propre sphére de competence, sur ropportunité de mesures interna­tionales propres ä contribuer a la mise en ceuvre effective et progres­sive du present Pacte,

Artide 23 Les Etats parties au present Pade conviennent que les mesures d'ordre international destinées ä assurer la realisation des droits reconnus dans ledit Pacte comprennent notamment la condusion de conventions, Tadop-tion de recommandations, la fourni-ture d'une assistance technique et rorganisation, en liaison avec les gouvernements intéressés, de réu-nions régionales et de réunions tech­niques aux fins de consultations et d'études.

Artide 24 Aucune disposition du present Pacte ne doit étre interprétée comme portant atteinte aux dispositions de la Charte des Nations Unies et des constitutions des institutions spécia-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 71

Artikel 21

Ekonomiska och sociala rådet må alltemellanåt tillställa generalför­samlingen rapporter med rekommen­dationer av allmän natur och en sam­manfattning av från konventionssta­terna och fackorganen mottagna upplysningar rörande åtgärder som vidtagits och framsteg som gjorts med avseende på efterlevnaden av de i konventionen inskrivna rättigheter­na.

Artikel 22 Ekonomiska och sociala rådet må underrätta Förenta Nationernas öv­riga organ, deras underlydande or­gan och fackorgan, som sysslar med frågor rörande lämnande av tekniskt bistånd, om varje spörsmål som ak­tualiseras i samband med de i denna del av konventionen avsedda rappor­terna och som må vara till hjälp för dessa organ när de, vart och ett inom sitt sakområde, beslutar om lämp­ligheten av internationella åtgärder ägnade att bidraga till det effektiva och successiva genomförandet av be­stämmelserna i denna konvention.

Artikel 23 Konventionsstaterna är överens om att de internationella åtgärder, som vidtages i syfte att trygga ge­nomförandet av de i denna konven­tion inskrivna rättigheterna, skall in­nefatta framför allt avslutande av konventioner, antagande av rekom­mendationer, lämnande av tekniskt bistånd samt hållande av regionala och tekniska möten, vilka skall vara avsedda för samråd och studier och skall anordnas i samarbete med in­tresserade regeringar.

Artikel 24

Intet i denna konvention må tol­kas såsom innebärande inskränkning av bestämmelserna i Förenta Natio­nernas stadga eller stadgorna för fackorganen, i de delar dessa instru-


 


72


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


fine the respective responsibilities of the various organs of the United Na­tions and of the spedalized agencies in regard to the matters dealt with in the present Covenant.

Artide 25 Nothing in the present Covenant shall be interpreted as impairing the inherent right of all peoples to enjoy and utilize fully and freely their nat­ural wealth and resources.


lisées qui définissent les responsabi­lités respectives des divers organes de rOrganisation des Nations Unies et des institutions spécialisées en ce qui concerne les questions traitées dans le present Pacte,

Artide 25 Aucune disposition du present Pacte ne sera interprétée comme portant atteinte au droit inherent de tous les peuples å profiter et å user pleinement et librement de leurs richesses et ressources naturelies.


 


PART V

Artide 26

1,     The present Covenant is open
for signature by any State Member of
the United Nations or member of
any of its spedalized agencies, by any
State Party to the Statute of the In­
ternational Court of Justice, and by
any other State which has been in-
vited by the General Assembly of the
United Nations to become a party to
the present Covenant,

2,    The present Covenant is subject to ratification. Instruments of rati-fication shall be deposited with the Secretary-General of the United Na­tions,

3,    The present Covenant shall be open to accession by any State re­ferred to in paragraph 1 of this ar­tide,

4,    Accession shall be effected by the deposit of an instrument of ac­cession with the Secretary-General of the United Nations,

5,    The Secretary-General of the United Nations shall inform all States which have signed the present Cove­nant or acceded to it of the deposit of each instrument of ratification or accession.

Artide 27 1. The present Covenant shall en-ter into force three nionths after the date of the deposit with the Secre-


CINQUIEME PARTIE

Artide 26

1,     Le present Pacte est ouvert å la signature de tout Etat membre de rOrganisation des Nations Unies ou membre de Tune quelconque de ses institutions spécialisées, de tout Etat partie au statut de la Cour interna­tionale de justice, ainsi que de tout autre Etat invite par 1'Assemblée gé­nérale des Nations Unies ä devenir partie au present Pacte,

2,     Le present Pacte est sujet ä ratification et les instruments de rati­fication seront déposés auprés du Secrétaire general de rOrganisation des Nations Unies,

3,     Le present Pacte sera ouvert ä 1'adhésion de tout Etat vise au para-graphe 1 du present artide,

4,     L'adhésion se fera par le dépöt d'un instrument d'adhésion auprés du Secrétaire general de rOrganisa­tion des Nations Unies,

5,     Le Secrétaire general de l'Orga-nisation des Nations Unies informe tous les Etats qui ont signé le present Pacte ou qui y ont adhéré du dépot de chaque instrument de ratification ou d'adhésion.

Artide 27 1, Le present Pacte entrera en vi­gueur trois mois apres la date du dé­pöt auprés du Secrétaire general de


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 73

ment anger det ansvar som Förenta Nationernas olika organ och fackor­gan har med avseende på i denna konvention behandlade spörsmål.

Artikel 25 Intet i denna konvention må tolkas såsom en inskränkning av den inne­boende rätten för alla folk att till fullo och utan begränsning dra för­del av och utnyttja sina naturrike­domar och naturtillgångar.

DEL V

Artikel 26

1,    Denna konvention står öppen
för undertecknande av varje stat,
som är medlem av Förenta Nationer­
na eller något av dess fackorgan, av
varje stat som är ansluten till Inter­
nationella domstolens stadga även­
som av varje annan stat, som av För­
enta Nationernas generalförsamling
inbjudits att ansluta sig till konven­
tionen,

2,   Denna konvention skall ratifice­
ras och ratifikationsinstrumenten de­
poneras hos Förenta Nationernas ge­
neralsekreterare.

3,   Denna konvention står öppen för anslutning av stat, som avses i mom. 1 i denna artikel,

4,   Anslutning sker genom deposi­tion av ett anslutningsinstrument hos Förenta Nationernas generalsek­reterare,

5,   Förenta Nationernas generalsek­reterare skall underrätta alla stater, som undertecknat denna konvention eller anslutit sig till densamma, om depositionen av varje ratifikations-dier anslutningsinstrument,

Artikd 27 1, Denna konvention träder i kraft tre månader efter dagen för deposi­tionen hos Förenta Nationernas ge­st    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 125


 


74


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


tary-General of the United Nations of the thirty-fifth instrument of rati­fication or instrument of accession,

2, For each State ratifying the pres­ent Covenant or acceding to it after the deposit of the thirty-fifth instru­ment of ratification or instrument of accession, the present Covenant shall enter into force three months after the date of the deposit of its own instrument of ratification or instru­ment of accession.

Artide 28 The provisions of the present Cove­nant shall extend to all parts of fed­eral States without any limitations or exceptions.

Artide 29

1.    Any State Party to the present Covenant may propose an amend-ment and filé it with the Secretary-General of the United Nations. The Secretary-General shall thereupon communicate any proposed amend-ments to the States Parties to the present Covenant with a request that they notify him whether they favour a conference of States Parties for the purpose of considering and voting upon the proposals. In the event that at least one third of the States Par­ties favours such a conference, the Secretary-General shall convene the conference under the auspices of the United Nations. Any amendment adopted by a majority of the States Parties present and voting at the con­ference shall be submitted to the General Assembly of the United Na­tions for approval.

2.    Amendments shall come into force when they have been approved by the General Assembly of the Unit­ed Nations and accepted by a two-thirds majority of the States Parties to the present Covenant in accord­ance with their respective constitu­tional processes.

3.    When amendments come into force they shall be binding on those


rOrganisation des Nations Unies du trente-cinquiéme instrument de rati­fication ou d'adhésion.

2. Pour chacun des Etats qui rati-fieront le present Pacte ou y adhé-reront apres le dépot du trente-cin­quiéme instrument de ratification ou d'adhésion, ledit Pacte entrera en vigueur trois mois apres la date du dépot par cet Etat de son instrument de ratification ou d'adhésion.

Artide 28 Les dispositions du present Pacte s'appliquent,  sans limitation ni ex-ception aucune, å toutes les unités constitutives des Etats fédératifs.

Artide 29

1.    Tout Etat partie au present Pacte peut proposer un amendement et en déposer le texte auprés du Se­crétaire general de 1'Organisation des Nations Unies. Le Secrétaire general transmet alors tous projets d'amen-dements aux Etats parties au present Pacte en leur demandant de lui indi-quer s'ils désirent voir convoquer une conference d'Etats parties pour examiner ces projets et les mettre aux voix. Si un tiers au moins des Etats se dédarent en faveur de cette convocation, le Secrétaire general convoque la conference sous les aus­pices de rOrganisation des Nations Unies. Tout amendement adopté par la majorité des Etats presents et vo-tants ä la conference est soumis pour approbation å TAssemblée géné­rale des Nations Unies.

2.    Ces amendements entrent en vi­gueur lorsqu'ils ont été approuvés par TAssemblée générale des Nations Unies et acceptés, conformément ä leurs régles constitutionnelles respec­tives, par une majorité des deux tiers des Etats parties au present Pacte.

3.    Lorsque ces amendements en­trent en vigueur, ils sont obligatoires


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 75

neralsekreterare av det trettiofemte ratifikations- eller anslutningsinstru­mentet.

2. I förhållande till stat, som rati­ficerar eller ansluter sig till konven­tionen efter depositionen av det tret­tiofemte ratifikations- eller anslut­ningsinstrumentet, träder denna konvention i kraft tre månader efter dagen för depositionen av dess ratifi­kations- eller anslutningsinstrument.

Artikel 28 Bestämmelserna i denna konven­tion skall utan begränsningar eller undantag av något slag gälla i alla delar av förbundsstater.

Artikel 29

1,   Konventionsstat må föreslå änd­ringar av konventionen; texten till sådan ändring skall överlämnas till Förenta Nationernas generalsekrete­rare. Denne skall sedan översända ändringsförslagen till konventions­staterna med en begäran om att des­sa måtte underrätta honom om huru­vida de tillstyrker, att en konferens av stater sammankallas för försla­gens övervägande och ställande un­der omröstning. Om minst en tredje­del av staterna tillstyrker en sådan konferens, skall generalsekreteraren sammankalla konferensen i Förenta Nationernas regi. Ändringsförslag, som antagits av en majoritet av de vid konferensen närvarande och rös­tande staterna, skall underställas Förenta Nationernas generalförsam­ling för godkännande,

2,   Ändringar träder i kraft, när de godkänts av Förenta Nationernas ge­neralförsamling och med två tredje­dels majoritet antagits av konven­tionsstaterna i enlighet med deras re­spektive konstitutionella bestämmel­ser,

3,    När ändringar träder i kraft
skall de vara bindande för de stater


 


76


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


States Parties which have accepted them, other States Parties still being bound by the provisions of the pres­ent Covenant and any earlier amend­ment which they have accepted.

Artide 30

Irrespective of the notifications made under artide 26, paragraph 5, the Secretary-General of the United Nations shall inform all States re­ferred to in paragraph 1 of the same artide of the following particulars:

(a) Signatures, ratifications and accessions under artide 26;

(b) The date of the entry into force of the present Covenant under artide 27 and the date of the entry into force of any amendments under artide 29,

Artide 31

1,    The present Covenant, of which
the Chinese, English, French, Rus-
sian and Spanish texts are equally
authentic, shall be deposited in the
archives of the United Nations,

2.    The Secretary-General of the
United Nations shall transmit certi-
fied copies of the present Covenant to
all States referred to in artide 26,


pour les Etats parties qui les ont ac­ceptés, les autres Etats parties res-tant lies par les dispositions du pre­sent Pacte et par tout amendement antérieur qu'ils ont accepté.

Artide 30

Indépendamment des notifications prévues au paragraphe 5 de 1'artide 26, le Secrétaire general de 1'Organi-sation des Nations Unies informera tous les Etats vises au paragraphe 1 dudit artide :

o) Des signatures apposées au pre­sent Pacte et des instruments de ra­tification et d'adhésion déposés con­formément ä Tartide 26;

b) De la date å laquelle le present Pacte entrera en vigueur conformé­ment ä Tartide 27 et de la date ä laquelle entreront en vigueur les amendements prévus ä Tartide 29,

Artide 31

1,     Le present Pacte, dont les textes anglais, chinois, espagnol, frangais et russe font également foi, sera dé-posé aux archives de rOrganisation des Nations Unies,

2,     Le Secrétaire general de rOrga­nisation des Nations Unies trans-mettra une copie certifiée conforme du present Pacte å tous les Etats vi­ses ä Tartide 26,


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 77

som antagit dem, medan övriga sta­ter fortfarande är bundna av bestäm­melserna i denna konvention och eventuella tidigare ändringar, som de antagit.

Artikel 30

Vid sidan av de underrättelser, som omnämns i artikel 26 mom, 5, skall Förenta Nationernas general­sekreterare underrätta alla i mom. 1 i samma artikel avsedda stater om följande:

a) undertecknanden, ratifikatio­ner och anslutningar enligt artikel 26;


denna konvention enligt artikel 27 och dagen för ikraftträdandet av var-

b)   dagen  för  ikraftträdandet  av koi en je ändring enligt artikel 29,

Artikel 31

1.   Denna konvention, vars engels­
ka, franska, kinesiska, ryska och
spanska texter äger lika vitsord, skall
deponeras i Förenta Nationernas ar­
kiv,

2,   Förenta Nationernas generalsek­
reterare skall översända bestyrkta
avskrifter av denna konvention till
alla i artikel 26 avsedda stater.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


International Covenant on Civil and Political Rights

The States Parties  to  the  present Covenant,

Considering that, in accordance with the principles proclaimed in the Charter of the United Nations, recog-nition of the inherent dignity and of the equal and inalienable rights of all members of the human family is the foundation of freedom, justice and peace in the world.

Recognizing that these rights de-rive from the inherent dignity of the human person,

Recognizing that, in accordance with the Universal Declaration of Human Rights, the ideal of free hu­man beings enjoying civil and polit­ical freedom and freedom from fear and want can only be achieved if conditions are created whereby every­one may enjoy his civil and political rights, as well as his economic, social and cultural rights.

Considering the obligation of States under the Charter of the United Nations to promote universal respect for, and observance of, human rights and freedoms,

Realizing that the individual, hav­ing duties to other individuals and to the community to which he be-longs, is under a responsibility to strive for the promotion and observ­ance of the rights recognized in the present Covenant,

Agree upon the following artides:


Pacte international relatif aux droits civils et politiques

Les Etats parties au present Pacte,

Considérant que, conformément aux principes énoncés dans la Charte des Nations Unies, la reconnaissance de la dignité inhérente ä tous les membres de la famille humaine et de leurs droits égaux et inaliénables constitue le fondement de la liber­té, de la justice et de la paix dans le monde,

Reconnaissant que ces droits dé­coulent de la dignité inhérente ä la personne humaine,

Reconnaissant que, conformément ä la Declaration universelle des droits de rhomme, Tidéal de Tétre humain libre, jouissant des libertés civiles et politiques et libéré de la crainte et de la misere, ne peut étre réalisé que si des conditions permettant ä chacun de jouir de ses droits civils et poli­tiques, aussi bien que de ses droits économiques, sociaux et culturels, sont créées,

Considérant que la Charte des Na­tions Unies impose aux Etats Tobli-gation de promouvoir le respect uni-versel et effectif des droits et des li­bertés de 1'homme,

Prenant en considération le fait que rindividu a des devoirs envers autrui et envers la collectivité a la­quelle il appartient et est tenu de s'efforcer de promouvoir et de re­specter les droits reconnus dans le present Pacte,

Sont convenus des artides sui-vants :


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 79

Bilaga 2

(översättning)

Internationell konvention om medborger­liga och politiska rättigheter

Konventionsstaterna,

som anser att, i överensstämmelse med de i Förenta Nationernas stadga uppställda principerna, erkännandet av det inneboende värdet hos alla medlemmar av människosläktet och av deras lika och oförytterliga rättig­heter utgör grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen,

som erkänner att dessa rättigheter härrör från det inneboende värdet hos varje människa,

som erkänner att, i överensstäm­melse med den allmänna förklaring­en om de mänskliga rättigheterna, framtidsmålet med fria människor, som åtnjuter medborgerliga och poli­tiska friheter samt frihet från fruk­tan och nöd, endast kan uppnås om sådana villkor skapas att envar kan åtnjuta sina medborgerliga och poli­tiska rättigheter liksom sina ekono­miska, sociala och kulturella rättig­heter,

som beaktar att Förenta Nationer­nas stadga ålägger staterna att främ­ja den allmänna respekten för och iakttagandet av mänskliga rättighe­ter och friheter,

som tar hänsyn till att varje män­niska har plikter mot andra männi­skor och mot det samhälle han till­hör och att han är skyldig att med­verka till att de i denna konvention inskrivna rättigheterna främjas och iakttages,

överenskommer om följande ar­ tiklar:


 


80


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


PARTI Artide 1

1,   All peoples have the right of self-
determination. By virtue of that right
they freely determine their political
status and freely pursue their eco­
nomic, social and cultural develop­
ment.

2.    All peoples may, for their own
ends, freely dispose of their natural
wealth and resources without préju­
dice to any obligations arising out of
international economic co-operation,
based upon the principle of mutual
benefit, and international law. In no
case may a people be deprived of its
own means of subsistence.

3, The States Parties to the present Covenant, including those having re­sponsibility for the administration of Non-Self-Governing and Trust Territories, shall promote the realiza­tion of the right of self-determina­tion, and shall respect that right, in conformity with the provisions of the Charter of the United Nations,


PREMIERE PARTIE

Artide premier

1,   Tous les peuples ont le droit de disposer d'eux-ménies. En vertu de ce droit, ils déterminent librement leur statut politique et assurent libre­ment leur développement économi­que, social et culturel,

2,   Pour atteindre leurs fins, tous les peuples peuvent disposer libre­ment de leurs richesses et de leurs ressources naturelies, sans préjudice des obligations qui découlent de la coopération économique internatio­nale, fondée sur le principe de 1'inté­rét mutuel, et du droit international. En aucun cas, un peuple ne pourra étre privé de ses propres moyens de subsistance,

3,    Les Etats parties au present
Pacte, y compris ceux qui ont la re­
sponsabilité d'administrer des terri­
toires non autonomes et des terri­
toires sous tutelle, sont tenus de
faciliter la realisation du droit des
peuples å disposer d'eux-niémes, et
de respecter ce droit, conformément
aux dispositions de la Charte des Na­
tions Unies,


 


PART II

Artide 2 1, Each State Party to the present Covenant undertakes to respect and to ensure to all individuals within its territory and subject to its jurisdic-tion the rights recognized in the pres­ent Covenant, without distinction of any kind, such as race, colour, sex, language, religion, political or other opinion, national or social origin, property, birth or other status.

2. Where not already prodded for by existing legislative or other meas­ures, each State Party to the present Covenant undertakes to take the nec­essary steps, in accordance with its constitutional process and with the


DEUXIEME PARTIE

Artide 2

1.    Les Etats parties au present
Pacte s'engagent ä respecter et ä
garantir å tous les individus se tron-
vant sur leur territoire et relevant
de leur competence les droits recon­
nus dans le present Pacte, sans dis­
tinction aucune, notamment de race,
de couleur, de sexe, de langue, de
religion, d'opinion politique ou de
toute autre opinion, d'origine natio­
nale ou sociale, de fortune, de nais­
sance ou de toute autre situation,

2,    Les Etats parties au present
Pacte s'engagent å prendre, en accord
avec leurs procédures constitution­
nelles et avec les dispositions du pre­
sent Pacte, les arrangements devant
permettre  Tadoption   de  telles  me-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 81

DEL I

Artikel 1

1,    Alla folk har självbestämman­derätt. Med stöd av denna rätt äger de fritt bestämma sin politiska ställ­ning och fullfölja sin egen utveck­ling på de ekonomiska, sociala och kulturella områdena,

2,    Alla folk må för sina egna syf­ten fritt förfoga över sina naturrike­domar och naturtillgångar, dock att detta ej må ske till förfång för för­pliktelser, som härrör från det på principen om det gemensamma in­tresset grundade internationella sam­arbetet på det ekonomiska området och den internationella rätten, I in­tet fall skall ett folk kunna berövas sina egna utkomstmöjligheter.

3,    Konventionsstaterna, däribland de stater som har ansvaret för ad­ministrationen av icke-sj älvstyrande områden och förvaltarskapsområden, skall medverka till att folkens själv­bestämmanderätt förverkligas, och de skall respektera denna rätt i över­ensstämmelse med bestämmelserna i Förenta Nationernas stadga.

DELH

Artikel 2 1, Varje konventionsstat förpliktar sig att respektera och att tillförsäkra envar, som befinner sig inom dess område och är underkastad dess ju­risdiktion, de i denna konvention in­skrivna rättigheterna utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller

social härkomst, egendom, börd eller

ställning i övrigt.

2, Varje konventionsstat förpliktar sig att i enlighet med sina konstitu­tionella bestämmelser och med be­stämmelserna i denna konvention vidtaga erforderliga åtgärder för att genom   lagstiftning   eller   på   annat


 


82


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


provisions of the present Covenant, to adopt such legislative or other measures as may be necessary to give effect to the rights recognized in the present Covenant.

3, Each State Party to the present Covenant undertakes:

(a)        To ensure that any person whose rights or freedoms as herein recognized are violated shall have an effective remedy, notwithstanding that the violation has been committed by persons acting in an official ca­pacity;

(b)       To ensure that any person claiming such a remedy shall have his right thereto determined by competent judicial, administrative or legislative authorities, or by any other competent authority provided for by the legal system of the State, and to develop the. possibilities of judicial remedy;

(c)    To ensure that the competent
authorities shall enforce such reme-
dies when granted.


sures d'ordre législatif ou autre, pro­pres ä donner effet aux droits re­connus dans le present Pacte qui ne seraient pas déjä en vigueur,

3. Les Etats parties au present Pacte s'engagent ä :

a)     Garantir que toute personne dont les droits et libertés reconnus dans le present Pacte auront été vio-lés disposera d'un recours utile, alors méme que la violation aurait été commise par des personnes agissant dans Texercice de leurs fonctions of­ficielles ;

b)     Garantir que Tautorité compé-tente, judiciaire, administrative ou legislative ou toute autre autorité compétente selon la législation de TEtat, statuera sur les droits de la personne qui forme le recours et ä développer les possibilités de recours jurididionnel ;

c)     Garantir la bonne suite donnée par les autorités compétentes ä tout recours qui aura été reconnu justi-fié.


 


Artide 3 The States Parties to the present Covenant undertake to ensure the equal right of men and women to the enjoyment of all civil and political rights set forth in the present Cove­nant,


Artide 3 Les Etats parties au present Pacte s'engagent ä assurer le droit egal des hommes et des femmes de jouir de tous les droits civils et politiques énoncés dans le present Pacte,


 


Artide 4 1, In time of public emergency which threatens the life of the nation and the existence of which is offi-cially proclaimed, the States Parties to the present Covenant may take measures derogating from their obli­gations under the present Covenant to the extent strictly required by the exigencies of the situation, provided that such measures are not incon-sistent with their other obligations under international law and do not involve discrimination solely on the


Artide 4 1, Dans le cas ou un danger public exceptionnel menace l'existence de la nation et est prodamé par un acte officiel, des Etats parties au present Pacte peuvent prendre, dans la stricte mesure ou la situation Texige, des mesures dérogeant aux obligations prévues dans le present Pacte, sous réserve que ces mesures ne soient pas incompatibles avec les autres obligations que leur impose le droit international et qu'elles n'entrainent pas une discrimination fondée uni-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 83

sätt förverkliga de i denna konven­tion inskrivna rättigheter, som ej re­dan är tillförsäkrade.

3, Varje konventionsstat förplik­tar sig:

a)     att säkerställa att envar, vars i denna konvention inskrivna fri- och rättigheter kränkts, skall ha effektiv möjlighet att tala härå och detta även i det fall att kränkningen för­övats av ämbetsman i tjänsteutöv­ning;

b)    att säkerställa att den som väc­ker sådan talan skall få sina rättig­heter prövade av behöriga judiciella, administrativa eller lagstiftande myndigheter eller av annan enligt statens rättsordning behörig myndig­het, samt att utveckla möjligheterna för att en talan skall kunna prövas på rättslig väg;

c)     att säkerställa att de behöriga myndigheterna verkställer avgöran­den som avkunnats i sådana fall där talan befunnits ha fog.

Artikel 3 Konventionsstaterna förpliktar sig att tillförsäkra män och kvinnor lika rätt att åtnjuta alla medborgerliga och politiska rättigheter som inskri­vits i denna konvention.

Artikel 4 1. Under allmänt nödläge, som ho­tar nationens fortbestånd och som officiellt kungjorts må konventions­staterna vidtaga åtgärder som inne­bär avvikelser från deras skyldighe­ter enligt konventionen i den ut­sträckning som är oundgängligen er­forderlig med hänsyn till situatio­nens krav, under förutsättning att dessa åtgärder ej strider mot landets övriga förpliktelser enligt den inter­nationella rätten och ej innebär åt­skillnad enbart på grund av ras, hud-


 


84


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


ground of race, colour, sex, language, religion or social origin,

2,   No dérogation from artides 6, 7,
8 (paragraphs 1 and 2), 11, 15, 16
and 18 may be made under this pro­
vision.

3.   Any State Party to the present
Covenant availing itself of the right
of dérogation shall immediately in­
form the other States Parties to the
present Covenant, through the inter-
mediary of the Secretary-General of
the United Nations, of the provisions
from which it has derogated and of
the reasons by which it was actuated.
A further communication shall be
made, through the same intermedi-
ary, on the date on which it termi­
nates such dérogation.

Artide 5

1.    Nothing in the present Cove­
nant may be interpreted as implying
for any State, group or person any
right to engage in any activity or per­
form any act aimed at the destruc-
tion of any of the rights and free­
doms recognized herein or at their
limitation to a greater extent than is
provided for in the present Cove­
nant,

2,    There shall be no restriction
upon or dérogation from any of the
fundamental human rights recog­
nized or existing in any State Party
to the present Covenant pursuant to
law, conventions, regulations or cus­
tom on the pretext that the present
Covenant does not recognize such
rights or that it recognizes them to
a lesser extent.


quement sur la race, la couleur, le sexe, la langue, la religion ou l'ori-gine sociale.

2.    La disposition précédente n'au-
torise aucune dérogation aux artides
6, 7, 8 (par, 1 et 2), 11, 15, 16 et 18,

3,     Les Etats parties au present
Pacte qui usent du droit de déroga­
tion doivent, par 1'entremise du Secré­
taire general de rOrganisation des
Nations Unies, signaler aussitot aux
autres Etats parties les dispositions
auxquelles ils ont dérogé ainsi que les
motifs qui ont provoqué cette déro­
gation, Une nouvdle communication
sera faite par la méme entremise, ä
la date ä laquelle ils ont mis fin ä ces
dérogations.

Artide 5

1,    Aucune disposition du present Pacte ne peut étre interprétée comme impliquant pour un Etat, un groupe-nient ou un individu, un droit quel­conque de se livrer ä une activité ou d'accomplir un acte visant å la de-strudion des droits et des libertés reconnus dans le present Pacte ou å des limitations plus amples que celles prévues audit Pacte,

2,    Il ne peut étre admis aucune restriction ou dérogation aux droits fondamentaux de rhomme reconnus ou en vigueur dans tout Etat partie au present Pacte en application de lois, de conventions, de réglements ou de coutumes, sous prétexte que le present Pade ne les reconnait pas ou les reconnait ä un moindre degré.


 


PART III Artide 6

1,    Every human being has the in­
herent right to life, This right shall
be protected by law. No one shall be
arbitrarily deprived of his life,

2,    In countries which have not
abolished the death penalty, sentence


TROISIEME PARTIE Artide 6

1,    Le droit ä la vie est inherent ä la personne humaine. Ce droit doit étre protegé par la loi, Nul ne peut étre arbitrairement privé de la vie,

2,    Dans les pays oii la peine de mört n'a pas été abolie, une sentence


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 85

färg, kön, språk, religion eller social härkomst,

2.    Inga inskränliuingar i artiklar­
na 6, 7, 8 (mom, 1 och 2), 11, 15,
16 och 18 må göras med stöd av be­
stämmelsen i föregående moment,

3,    Konventionsstat, som begagnar
sig av rätten till avvikelser från kon­
ventionen, skall genom förmedling
av Förenta Nationernas generalsek­
reterare omedelbart underrätta öv­
riga konventionsstater om de be­
stämmelser från vilka avvikelse skett
och om de skäl som föranlett detta.
Ett ytterligare meddelande skall läm­
nas i samma ordning den dag, då sta­
ten upphävt sådana avvikelser.

Artikel 5 1. Intet i denna konvention må tol­kas som medförande rätt för någon stat, grupp eller person att ägna sig åt verksamhet eller utföra handling, som syftar till att tillintetgöra någon av de fri- och rättigheter som inskri­vits i konventionen, eller till att in­skränka dem i större utsträckning än som däri medgivits.

2. Inga inskränkningar eller avvi­kelser skall medgivas i fråga om de grundläggande mänskliga rättighe­ter, som gäller i en stat på grund av lag eller annan författning, överens­kommelse eller sedvänja, av den an­ledningen att denna konvention icke erkänner dessa rättigheter eller att den erkänner dem i mindre utsträck-nina.

DEL III Artikel 6

1.    Varje människa har en inne­
boende rätt till livet. Denna rätt skall
skyddas genom lag. Ingen skall god­
tyckligt berövas sitt liv,

2,    I stater, som ej har avskaffat
dödsstraffet, må dödsdom avkunnas


 


86


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


of death may be imposed only for the most serious crimes in accordance with the law in force at the time of the commission of the crime and not contrary to the provisions of the pres­ent Covenant and to the Convention on the Prevention and Punishment of the Crime of Genocide. This penal­ty can only be carried out pursuant to a final judgement rendered by a competent court.

3.    When deprivation of life con-stitutes the crime of genocide, it is understood that nothing in this ar­tide shall authorize any State Party to the present Covenant to derogate in any way from any obligation as-sumed under the provisions of the Convention on the Prevention and Punishment of the Crime of Geno­cide,

4.    Anyone sentenced to death shall have the right to seek pardon or com-mutation of the sentence. Amnesty, pardon or commutation of the sen­tence of death may be granted in all cases.

 

5,    Sentence of death shall not be imposed for crimes committed by persons below eighteen years of age and shall not be carried out on preg­nant women,

6,    Nothing in this artide shall be invoked to delay or to prevent the abolition of capital punishment by any State Party to the present Cove­nant,

Artide 7 No one shall be subjected to tor­ture or to cruel, inhuman or degrad-ing treatment or punishment. In par­ticular, no one shall be subjected without his free consent to medical or scientific experimentation.

Artide 8 1. No one shall be held in slavery; slavery  and  the  slave-trade in  all their forms shall be prohibited.


de mört ne peut étre prononcée que pour les crimes les plus graves, con­formément a la législation en vigueur au moment ou le crime ä été commis et qui ne doit pas étre en contradic-tion avec les dispositions du present Pacte, ni avec la Convention pour la prevention et la repression du crime de genocide. Cette peine ne peut étre appliquée qu'en vertu d'un jugement définitif rendu par un tribunal com­petent,

3,   Lorsque la privation de la vie constitue le crime de genocide, il est entendu qu'aucune disposition du present artide n'autorise un Etat partie au present Pacte a déroger d'aucune maniére ä une obligation quelconque assumée en vertu des dispositions de la Convention pour la prevention et la repression du crime de genocide,

4,   Tout condamné å mört a le droit de solliciter la grace ou la commu­tation de la peine, L'amnistie, la grace ou la commutation de la peine de mört peuvent dans tous les cas étre accordées.

 

5,     Une sentence de mört ne peut étre imposée pour des crimes com­mis par des personnes ågées de moins de 18 ans et ne peut étre exécutée contre des femmes enceintes,

6,     Aucune disposition du present artide ne peut étre invoquée pour retarder ou empécher 1'abolition de la peine capitale par un Etat partie au present Pacte,

Artide 7 Nul ne sera soumis a la torture ni ä des peines ou traitements cruels, inhumains ou dégradants. En parti­culier, il est interdit de soumettre une personne sans son libre consente-ment å une expérience médicale ou scientifique.

Artide 8 1. Nul ne sera tenu en esdavage; Tesdavage et la traite des esdaves, sous toutes leurs formes, sont inter-dits.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 87

endast för de allvarligaste brotten i enlighet med den lag, som gällde vid tiden för brottets begående. Denna lag må ej strida mot bestämmelser­na i denna konvention eller konven­tionen om förebyggande och bestraff­ning av folkmord. Detta straff skall endast kunna verkställas efter slut­lig dom av behörig domstol.

3. När berövande av livet utgör folkmord, skall intet i denna artikel berättiga konventionsstat att på nå­got sätt avvika från skyldigheter, som den åtagit sig enligt bestämmel­serna i konventionen om förebyggan­de och bestraffning av folkmord.

4,    Envar dödsdömd skall ha rätt att begära nåd eller förvandling av straffet. Amnesti, nåd eller förvand­ling av dödsstraffet skall kunna be­viljas i alla fall,

5,    Dödsdom skall ej avkunnas för brott begångna av personer under 18 års ålder och skall ej verkställas mot havande kvinnor,

6,    Intet i denna artikel skall kun­na åberopas för att fördröja eller för­hindra konventionsstats avskaffande av dödsstraffet.

Artikel 7 Ingen må utsättas för tortyr eller för grym, omänsklig eller förnedran­de behandling eller bestraffning. Sär­skilt må ingen utan sitt fria samtyc­ke utsättas för medicinska eller ve­tenskapliga experiment.

Artikel 8

1. Ingen må hållas i slaveri; sla­veri och slavhandel i varje form skall vara förbjudna.


 


88


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


2,    No one shall be held in servi-tude,

3,    (a) No one shall be required to perform forced or compulsory la­bour;

 

(b)      Paragraph 3 (a) shall not be held to predude, in countries where imprisonment with bard labour may be imposed as a punishment for a crime, the performance of bard la­bour in pursuance of a sentence to such punishment by a competent court;

(c)      For the purpose of this para­graph the term "forced or compulso­ry labour" shall not include:

(i) Any work or service, not re­ferred to in sub-paragraph (b), normally required of a person who is under detention in consequence of a lawful order of a court, or of a person during conditional release from such detention;

(ii) Any service of a military character and, in countries where conscientious objection is recog­nized, any national service requir­ed by law of conscientious objec-tors;

(iii) Any service exacted in cases of emergency or calamity threaten-ing the life or well-being of the community;

(iv) Any work or service which forms part of normal civil obli­gations.

Artide 9

1,    Everyone has the right to lib­erty and security of person. No one shall be subjected to arbitrary arrest or detention. No one shall be depri­ved of his liberty except on such grounds and in accordance with such procedure as are established by law,

2,    Anyone who is arrested shall be informed, at the time of arrest, of the reasons for his arrest and shall ha promptly informed of any charges  against  him.


2, Nul ne sera tenu en servitude,

3.    a) Nul ne sera astreint å ac-
complir un travail forcé ou obliga­
toire;

b)       L'alinéa a du present para­graphe ne saurait étre interprété comme interdisant, dans les pays ou certains crimes peuvent étre punis de detention accompagnée de travaux forcés, raccomplissement d'une peine de travaux forcés, infligée par un tri­bunal competent;

c)       N'est pas considéré comme «travail   forcé   ou   obligatoire »   au

■ sens du present paragraphe :

i) Tout travail ou service, non vise å Talinéa b, normalement requis d'un individu qui est détenu en vertu d'une décision de justice réguliére ou qui, ayant fait Tobjet d'une telle décision, est libéré con-ditionndlement;

ii) Tout service de caractére nii-litaire et, dans les pays ou Tobjec-tion de conscience est admise, tout service national exigé des objec-teurs de conscience en vertu de la loi;

iii) Tout service exigé dans les cas de force majeure ou de sinistres qui menacent la vie ou le bien-étre de la communauté;

iv) Tout travail ou tout service formant partie des obligations ci-viques normales.

Artide 9

1,   Tout individu a droit å la li­
berté et ä la sécurité de sa personne.
Nul ne peut faire 1'objet d'une ar-
restation ou detention arbitraires, Nul
ne peut étre privé de sa liberté, si ce
n'est pour des motifs et conformé­
ment å la procedure prévus par la
loi,

2.   Tout individu arrété sera infor­
me, au moment de son arrestation,
des raisons de cette arrestation et
recevra notification, dans le plus
court délai, de toute accusation por-
tée contre lui.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 89

2, Ingen må hållas i träldom.

'&"-

3, a) Ingen må nödgas att utföra tvångsarbete eller annat honom på­tvingat arbete,

b) I stater, där frihetsberövande i form av straffarbete må åläggas som bestraffning för brott, skall mom. 3 a) ej utgöra hinder mot verkstäl­lande av en dom på straffarbete, som avkunnats av behörig domstol;

c) Med tvångsarbete eller påtvung-et arbete enligt detta moment förstås

ej:

1) arbete eller tjänstgöring, som ej avses under b) ovan och som regelmässigt utkrävs av den som är berövad sin frihet till följd av ett av domstol i laga ordning med­delat beslut eller av den som är villkorligt frigiven; 2) tjänstgöring av mihtär art och, i stater där samvetsbetänklig­heter mot sådan beaktas, annan samhällstjänst som enhgt lag ut­krävs av den, som hyser samvets­betänkligheter;

3)      tjänstgöring som utkrävs, då nödläge eller olycka hotar samhäl­lets fortbestånd eller välfärd;

4)      arbete eller tjänstgöring som ingår i de normala medborgerliga skyldigheterna.

Artikel 9

1,     Envar har rätt till frihet och personlig säkerhet. Ingen må utsät­tas för godtycklig arrestering eller annat godtyckligt frihetsberövande. Ingen må berövas sin frihet utom på sådana grunder och i sådan ordning som föreskrivs i lag.

2,     Den som arresterats skall vid arresteringen underrättas om skälen för åtgärden och skall ofördröjligen underrättas om varje anklagelse mot honom.


 


90


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


3, Anyone arrested or detained on a criminal charge shall be brought promptly before a judge or other officer authorized by law to exercise judicial power and shall be entitled to trial within a reasonable time or to release. It shall not be the general rule that persons awaiting trial shall be detained in custody, but release may be subject to guarantees to appear for trial, at any other stage of the judicial proceedings, and, should occasion arise, for execution of the judgement.

4.    Anyone who is deprived of his
liberty by arrest or detention shall
be entitled to take proceedings be­
fore a court, in order that that court
may decide without delay on the
lawfulness of his detention and order
his release if the detention is not
lawful,

5,    Anyone who has been the victim
of unlawful arrest or detention shall
have an enforceable right to com-
pensation.

Artide 10

1,    All persons deprived of their liberty shall be treated with human-ity and with respect for the inherent dignity of the human person.

2,    (a) Accused persons shall, save in exceptional circumstances, be segregated from convicted persons and shall be subject to separate treatment appropriate to their status as unconvicted persons;

(b) Accused juvenile persons shall be separated from adults and brought as speedily as possible for adjudication,

3,    The penitentiary system shall
comprise treatment of prisoners the
essential åim of which shall be their
reformation and social rehabilita-
tion, Juvenile offenders shall be
segregated from adults and be ac­
corded treatment appropriate to
their age and legal status.


3.    Tout individu arrété ou détenu du chef d'une infraction pénale sera traduit dans le plus court délai de­vant un juge ou une autre autorité habilitée par la loi ä exercer des fonctions judiciaires, et devra étre jugé dans un délai raisonnable ou libéré. La detention de personnes qui attendent de passer en jugement ne doit pas étre de régle, mais la mise en liberté peut étre subordonnée ä des garanties assurant la comparu-tion de Tintéressé å Taudience, å tous les autres actes de la procedure et, le cas échéant, pour 1'exécution du jugement.

4.    Quiconque se trouve privé de sa liberté par arrestation ou detention a le droit d'introduire un recours de­vant un tribunal afin que cdui-ci statue sans délai sur la légalité de sa detention et ordonne sa libération si la detention est illégale.

5.    Tout individu victime d'arresta-tion ou de detention illégales a droit ä reparation.

Artide 10

1,    Toute personne privée de sa
liberté est traitée avec humanité et
avec le respect de la dignité inhé­
rente å la personne humaine,

2,   a) Les prévenus sont, sauf dans
des circonstances exceptionnelles, sé-
parés des condamnés et sont soumis
å un régime distinct, approprié ä leur
condition de personnes non condam-
nées;

b) Les jeunes prévenus sont sé-parés des adultes et il est décidé de leur cas aussi rapidement que pos­sible,

3,   Le régime pénitentiaire comporte
un traitement des condamnés dont
le but essentiel est leur amendement
et leur redassement social. Les jeu­
nes délinquants sont séparés des
adultes et soumis å un régime appro­
prié ä leur åge et ä leur statut legal.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 91

3.    Den som är arresterad eller el­jest berövad sin frihet på grund av anklagelse för brottslig gärning skall ofördröjligen ställas inför domare el­ler annan ämbetsman, som enligt lag beklätts med domsmakt, och skall vara berättigad till rättegång inom skälig tid eller till frigivning. Det skall ej vara allmän regel, att perso­ner som avvaktar rättegång hålls i förvar, men för frigivning må krävas garantier för att vederbörande instäl­ler sig till rättegången, vid varje an­nat tillfälle under det rättsliga förfa­randet samt, i förekommande fall, för verkställighet av domen.

4.    Den som berövats sin frihet ge­nom arrestering eller eljest skall ha rätt att inför domstol påfordra, att lagligheten av frihetsberövandet prö­vas utan dröjsmål och att hans fri­givning beslutas, om åtgärden ej är laglig.

5.    Den som utsatts för olaglig ar­restering eller annat olagligt frihets­berövande skall ha rätt till skade­stånd.

Artikel 10

1.    Envar som berövats sin frihet skall behandlas humant och med akt­ning för människans inneboende vär­de.

2.    a) Åtalade personer skall, utom under utomordentliga förhållanden, hållas åtskilda från dömda personer och skall ges särskild behandling, som är avpassad efter deras egen­skap av icke dömda personer.

b) Åtalade unga personer skall hållas åtskilda från vuxna, och deras fall skall avgöras så skyndsamt som möjligt.

3.    Det väsentliga syftet med be­
handlingen av fångar skall vara de­
ras bättring och sociala rehabilite­
ring. Ungdomsbrottslingar skall hål­
las åtskilda från vuxna och ges en
efter deras ålder och rättsliga ställ­
ning avjjassad behandling.


 


92


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


Artide 11 No    one    shall    be    imprisoned merely on the ground of inability to fulfil a contractual obligation.

Artide 12

1,    Everyone lawfully within the territory of a State shall, within that territory, have the right to liberty of movement and freedom to choose his residence,

2,    Everyone shall be free to leave any country, including his own.

3,    The above-mentioned rights shall not be subject to any restric­tions except those which are provid­ed by law, are necessary to protect national security, public order (ordre public), public health or morals or the rights and freedoms of others, and are consistent with the other rights recognized in the present Covenant,

4,    No one shall be arbitrarily deprived of the right to enter his own country.

Artide 13 An alien lawfully in the territory of a State Party to the present Cov­enant may be expelled therefrom only in pursuance of a décision reached in accordance with law and shall, except where compelling rea­sons of national security otherwise require, be allowed to submit the reasons against his expulsion and to have his case reviewed by, and be represented for the pui-pose before the competent authority or a person or persons especially designated by the competent authority.

Artide 14 1, All persons shall be equal be­fore the courts and tribunals. In the determination     of     any     criminal charge against him, or of his rights

suit  at   law,

and   obligations   in   a


Artide 11 Nul ne peut étre emprisonné pour la  seule  raison  qu'il   n'est  pas  en mesure   d'exécuter   une   obligation contradudle.

Artide 12

1.   Quiconque se trouve légalement
sur le territoire d'un Etat a le droit
d'y circuler librement et d'y choisir
librement sa residence,

2,   Toute personne est libre de quit-
ter n'importe quel pays, y compris
le sien,

3.   Les droits mentionnés ci-dessus
ne peuvent étre l'objet de restrictions
que si celles-ci sont prévues par la
loi, nécessaires pour protéger la sé­
curité nationale, Fordre public, la
santé ou la moralité publiques, ou les
droits et libertés d'autrui, et compa-
tibles avec les autres droits reconnus
par le present Pacte,

4,   Nul ne peut étre arbitrairement
privé du droit d'entrer dans son
propre pays.

Artide 13

Un étranger qui se trouve légale­ment sur le territoire d'un Etat par­tie au present Pacte ne peut en étre expulsé qu'en execution d'une déci­sion prise conformément ä la loi et, ä moins que des raisons impérieuses de sécurité nationale ne s'y opposent, il doit avoir la possibilité de faire va-loir les raisons qui militent contre son expulsion et de faire examiner son cas par Fautorité compétente, ou par une ou plusieurs personnes spé-cialement désignées par ladite auto­rité, en se faisant représenter ä cette fin.

Artide 14

1. Tous sont égaux devant les tri-bunaux et les cours de justice, Toute personne a droit ä ce que sa cause soit entendue équitablement et publi-quement par un tribunal competent.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 93

Artikel 11 Ingen må sättas i fängelse enbart på grund av oförmåga att fullgöra avtalad förpliktelse.

Artikel 12

1,   Envar som lagligen befinner sig på en stats område äger rätt att där röra sig fritt och fritt välja bosätt­ningsort,

2,   Envar äger frihet att lämna vil­ket land som helst, däribland sitt eget,

3,     Ovannämnda rättigheter må
icke underkastas andra inskränk­
ningar än sådana, som stadgas i lag
och är nödvändiga för att skydda den
nationella säkerheten, den allmänna
ordningen (»ordre public»), den all­
männa hälsovården eller sedligheten
eller andra personers fri- och rättig­
heter samt är förenliga med övriga i
denna konvention inskrivna rättig­
heter,

4,   Ingen må godtyckligt förvägras
rätten att inresa i sitt eget land.

Artikel 13 Utlänning, som lagligen befinner sig på en konventionsstats område, må avlägsnas från detta endast efter ett i laga ordning fattat beslut där­om. Såvida ej tvingande skäl hän­förliga till den nationella säkerheten talar däremot, skall han tillåtas framlägga de skäl, som talar mot av­lägsnandet, och få sin sak omprövad av, och för sådant ändamål företrä­das inför, vederbörande myndighet eller en eller flera av denna myndig­het särskilt utsedda personer.

Artikel 14 1. Alla skall vara lika inför dom­stolarna. Envar skall, när det gäller att pröva anklagelse mot honom för brott eller hans rättigheter och skyl­digheter i tvistemål, vara berättigad


 


94


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


everyone shall be entitled to a fair and public hearing by a competent, independent and impartial tribunal established by law. The Press and the public may be exduded from all or part of a trial for reasons of morals, public order (ordre public) or national security in a democratic society, or when the interest of the private lives of the parties so requires, or to the extent strictly necessary in the opinion of the court in special circumstances where publidty would préjudice the interests of justice; but any judgement rendered in a criminal case or in a suit at law shall be made public except where the interest of juvenile persons otherwise requires or the proceedings concern matrimonial disputes or the guardianship of children.

2.    Everyone charged with a crim­inal offence shall have the right to be presumed innocent until proved guilty according to law.

3.    In the determination of any crim­inal charge against him, everyone shall be entitled to the following minimum guarantees, in full equal-ity:

 

(a)      To be informed promptly and in detail in a language which he understands of the nature and cause of the charge against him;

(b)      To have adequate time and facilities for the preparation of his defence and to communicate with counsel of his own choosing;

(c)      To be tried without undue delay;

(d)     To be tried in his presence,
and to defend himself in person or
through legal assistance of his own
choosing; to be informed, if he does
not have legal assistance, of this
right; and to have legal assistance
assigned to him, in any case where
the interests  of justice  so  require,


indépendant et impartial, établi par la loi, qui décidera soit du bien-fondé de toute accusation en matiére pénale dirigée contre elle, soit des contesta­tions sur ses droits et obligations de caractére civil. Le huis-dos peut étre prononcé pendant la totalité ou une partie du procés soit dans 1'intérét des bonnes mceurs, de Fordre public ou de la sécurité nationale dans une société démocratique, soit lorsque 1'intérét de la vie privée des parties en cause 1'exige, soit encore dans la me­sure ou le tribunal Testimera abso-lument nécessaire, lorsqu'en raison des circonstances particuliéres de Faffaire la publicité nuirait aux in­téréts de la justice; cependant, tout jugement rendu en matiére pénale ou civile sera public, sauf si 1'intérét de mineurs exige qu'il en soit autre-ment ou si le procés porte sur des différends matrimoniaux ou sur la tutelle des enfants.

2.    Toute personne accusée d'une
infraction pénale est présumée in-
nocente jusqu'å ce que sa culpabilité
ait été légalement établie.

3,    Toute personne accusée d'une
infraction pénale a droit, en pleine
égalité, au moins aux garanties sui-
vantes :

a)    A étre informée, dans le plus
court délai, dans une langue qu'elle
comprend et de fagon détaillée, de la
nature et des motifs de Faccusation
portée contre elle;

b)     A disposer du temps et des fa-cilités nécessaires å la preparation de sa défense et ä communiquer avec le conseil de son choix;

c)     A étre jugée sans retard ex-cessif;

d)    A étre présente au procés et a
se défendre elle-méme ou ä avoir
Fassistance d'un défenseur de son
choix; si elle n'a pas de défenseur,
ä étre informée de son droit d'en
avoir un, et, chaque fois que 1'intérét
de la justice 1'exige, ä se voir attri-
buer   d'office   un   défenseur,    sans


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 95

till opartisk och offentlig rättegång inför en behörig, oavhängig och opar­tisk domstol, som inrättats enligt lag. Pressen och allmänheten må ute­stängas från rättegången eller en del därav av hänsyn till sedligheten, den allmänna ordningen (»ordre pu­blic») eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt samhälle eller då hänsynen till parternas privatliv så kräver eller, i den mån domstolen så finner strängt nödvändigt, i fall då på grund av särskilda omständighe­ter offentlighet skulle skada rättvi­sans intresse; dock skall domar som avkunnats i brottmål eller tvistemål offentliggöras, utom i fall då minder­årigas intressen kräver att så ej sker eller då rättegången gäller äkten­skapsmål eller förmynderskap för barn.

2,     Envar som anklagats för brotts­lig gärning skall ha rätt att betrak­tas som oskyldig intill dess hans skuld lagligen fastställts,

3,     Envar skall, när det gäller att pröva anklagelse mot honom för brott, utan åtskillnad ha rätt till föl­jande minimigarantier:

 

a)      att ofördröjligen och i detalj på ett språk, som han förstår, bli underrättad om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom;

b)     att åtnjuta tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar och att kunna rådgöra med rätte­gångsbiträde, som han själv utsett;

c)      att bli rannsakad utan oskä­ligt dröjsmål;

d)    att bli rannsakad i sin närvaro
och att försvara sig personligen eller
genom rättegångsbiträde, som han
själv utsett; om han ej har rätte­
gångsbiträde, att bli underrättad om
sin rätt till sådant; samt att i varje
mål där rättvisans intresse så kräver
kostnadsfritt    få    rättegångsbiträde


 


96


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


and without payment by him in any such case if he does not have sufficient means to pay for it;

(e)    To examine, or have exam-
ined, the witnesses against him and
to obtain the attendance and exam­
ination of witnesses on his behalf
under the same conditions as wit­
nesses against him;

(f)     To have the free assistance of
an interpreter if he cannot under­
stand or speak the language used in
court;

(17) Not to be compelled to testify against himself or to confess guilt,

4,     In the case of juvenile persons, the procedure shall be such as will take account of their age and the desirability of promoting their re-habilitation,

5,     Everyone convicted of a crime shall have the right to his conviction and sentence being reviewed by a higher tribunal according to law.

 

6,    When a person has by a final décision been convicted of a criminal offence and when subsequently his conviction has been reversed or he has been pardoned on the ground that a new or newly discovered fact shows condusively that there has been a miscarriage of justice, the person who has suffered punishment as a result of such conviction shall be compensated according to law, unless it is proved that the non-disdosure of the unknown fact in time is wliolly or partly attributable to him,

7,    No one shall be liable to be tried or punished again for an of­fence for which he has already been final ly convicted or acquitted in accordance with the law and penal procedure of each country.

Artide 15 1, No one shall be held guilty of any criminal offence on account of


frais, si elle n'a pas les moyens de le rémunérer;

e)    A interroger ou faire interroger
les témoins å charge et ä obtenir la
comparution et Finterrogatoire des
témoins å décharge dans les mémes
conditions que les témoins ä charge;

f)    A se faire assister gratuitement
d'un interprété si elle ne comprend
pas ou ne parle pas la langue em-
ployée ä Faudience;

g)    A ne pas étre forcée de témoi-
gner contre elle-méme 011 de s'avouer
coupable,

4,   La procedure applicable aux jeu­
nes gens qui ne sont pas encore nia-
jeurs au regard de la loi pénale
tiendra compte de leur äge et de
l'interét que présente leur rééduca-
tion,

5,     Toute personne dédarée cou­pable d'une infraction a le droit de faire examiner par une juridiction supérieure la declaration de culpa­bilité et la condamnation, conformé­ment å la loi.

6,     Lorsqu'une condamnation pé­nale définitive est ultérieurement an-nulée ou lorsque la grace est accordée parce qu'un fait nouveau ou nou-vellement révélé prouve qu'il s'est produit une erreur judiciaire, la per­sonne qui a subi une peine å raison de cette condamnation sera indemni-sée, conformément ä la loi, å moins qu'il ne soit prouvé que la non-révé-lation en temps utile du fait inconnu lui est imputable en tout ou partie.

7, Nul ne peut étre poursuivi ou puni en raison d'une infraction pour laquelle il a déjå été acquitté ou con­damné par un jugement définitif conformément a la loi et ä la proce­dure pénale de chaque pays.

Artide 15 1. Nul ne sera condamné pour des actions ou omissions qui ne consti-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 97

sig  anvisat,  om  han   saknar  erfor­derliga medel att betala för sådant;

e)    att förhöra eller låta förhöra
de vittnen, som åberopas emot ho­
nom, och att för egen räkning få
vittnen inkallade och förhörda un­
der samma förhållanden som vitt­
nen åberopade mot honom;

f)     att kostnadsfritt åtnjuta bi­
stånd av tolk, om han icke förstår
eller talar det språk som begagnas
vid domstolen;

g)    att ej tvingas vittna mot sig
själv eller erkänna sig skyldig.

4. I mål mot unga personer skall rättegångsförfarandet ta hänsyn till deras ålder och önskvärdheten av att främja deras återanpassning.

5.    Envar som. befunnits skyldig
till och dömts för ett brott skall ha
rätt att få skuldfrågan och det ådöm­
da straffet omprövade av högre in­
stans i enlighet med lag.

6,    Har en lagakraftvunnen dom
varigenom någon dömts för brotts­
lig gärning senare upphävts eller
nåd beviljats på grund av en ny eller
nyuppdagad omständighet, som vi­
sat att domen var felaktig, skall den
som undergått straff till följd av do­
men gottgöras i enlighet med lag,
med mindre det visas att det helt
eller delvis berott på honom själv
att den tidigare ej kända omstän­
digheten icke blivit uppdagad i tid.

7, Ingen må rannsakas eller straf­fas på nytt för ett brott, för vilket han redan blivit slutligt fälld till ansvar eller frikänd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i var­je land.

Artikel 15 1. Ingen må fällas till ansvar för någon   gärning  eller  underlåtenhet,

4    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 125


 


98


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


any act or omission which did not constitute a criminal offence, under national or international law, at the time when it was committed, Nor shall a heavier penalty be imposed than the one that was applicable at the time when the criminal offence was committed, If, subsequent to the commission of the offence, provision is made by law for the imposition of a ligliter penalty, the offender shall benefit thereby,

2, Nothing in this artide shall préjudice the trial and punishment of any person for any act or omission which, at the time when it was com­mitted, was criminal according to the general principles of law recog­nized by the community of nations.

Artide 16 Everyone shall have the right to recognition everywhere as a person before the law.

Artide 17

1.    No one shall be subjected to
arbitrary or unlawful interference
with his privacy, family, home or
correspondence, nor to unlawful
attacks on his honour and reputa-
tion,

2,    Everyone has the right to the
protection of the law against such
interference or attacks.

Artide 18

1.    Everyone shall have the right
to freedom of thought, conscience
and religion, This right shall include
freedom to have or to adopt a reli­
gion or belief of his choice, and
freedom, either individually or in
community with others and in public
or private, to manifest his religion
or belief in worship, observance,
practice and teaching,

2,    No one shall be subject to
coercion which would impair his
freedom to have or to adopt a reli­
gion or belief of his choice.


tuaient pas un acte délictueux d'a-prés le droit national ou international au moment ou elles ont été commises. De méme, il ne sera infligé aucune peine plus forte que celle qui était applicable au moment ou Finfraction a été commise. Si, postérieurement ä cette infraction, la loi prévoit Fappli-cation d'une peine plus légére, le dé-linquant doit en bénéficier.

2, Rien dans le present artide ne s'oppose au jugement ou ä la con­damnation de tout individu en raison d'actes ou omissions qui, au moment oii ils ont été commis, étaient tenus pour criminels, d'aprés les principes généraux de droit reconnus par Fen-semble des nations.

Artide 16

Chacun a droit ä la reconnaissance en tous lieux de sa personnalité juri-dique.

Artide 17

1.    Nul ne sera Fobjet d'immixtions arbitraires ou illégales dans sa vie privée, sa famille, son domicile ou sa eorrespondance, ni d'atteintes illé­gales ä son honneur et ä sa réputa-tion.

2.    Toute personne a droit å la pro­tection de la loi contre de telles im-mixtions ou de telles atteintes.

Artide 18

1.    Toute personne a droit å la li­berté de pensée, de conscience et de religion; ce droit implique la liberté d'avoir ou d'adopter une religion ou une conviction de son choix, ainsi que la liberté de manifester sa reli­gion ou sa conviction, individuelle-ment ou en cominun, tant en public qu'en privé, par le culte et Faccom-plissement des rites, les pratiques et Fenseignement.

2.    Nul ne subira de contrainte pou-vant porter atteinte å sa liberté d'avoir ou d'adopter une religion ou une conviction de son choix.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                 99

som id den tid då den begicks ej utgjorde ett brott enligt inhemsk eller internationell rätt. Ej heller må högre straff utmätas än som var tillämpligt vid den tid då den brotts­liga gärningen begicks. Om efter brottets begående ny lag stiftas som föreskriver ett lindrigare straff, skall den skyldige komma i åtnjutande härav.

2. Intet i denna artikel skall hind­ra rannsakning och bestraffning av den som gjort sig skyldig till en handling eller underlåtenhet som vid tidpunkten för dess begående var brottslig enligt de allmänna rättsprinciper, som erkänns av värl­dens nationer.

Artikel 16 Envar har rätt att överallt erkän­nas   som  person  i  rättsligt  hänse­ende.

Artikel 17

1.    Ingen må utsättas för godtyck­
liga eller olagliga ingripanden i sitt
privat- och familjeliv, sitt hem eller
sin korrespondens, ej heller för olag­
liga angrepp på sin heder och sitt
anseende.

2,    Envar har rätt till lagens skydd
mot sådana ingripanden eller an­
grepp.

Artikel 18

1.    Envar skall äga rätt till tanke­frihet, samvetsfrihet och religions­frihet. Denna rätt innefattar frihet att bekänna sig till eller antaga en religion eller tro efter eget val och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, iakttagande av religiösa sedvänjor, andaktsövningar och un­dervisning.

2.    Ingen må utsättas för tvång, som kan inskränka hans frihet att bekänna sig till eller antaga en reli­gion eller tro efter eget val.

4t    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 125


 


100


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


3,    Freedom to manifest one's reli­gion or beliefs may be subject only to such limitations as are prescribed by law and are necessary to protect public safety, order, health, or morals or the fundamental rights and free­doms of others,

4,    The States Parties to the pres­ent Covenant undertake to have re­spect for the liberty of parents and, when applicable, legal guardians to ensure the religions and moral education of their children in con­formity with their OAvn convictions.

Artide 19

1.    Everyone shall have the right to hold opinions without inter­ference.

2.    Everyone shall have the right to freedom of expression; this right shall include freedom to seek, receive and impart information and ideas of all kinds, regardless of frontiers, either orally, in writing or in print, in the form of art, or through any other media of his choice.

3.    The exercise of the rights provi­ded for in paragraph 2 of this ar­tide carries with it special duties and responsibilities. It may therefore be subject to certain restrictions, but these shall only be such as are provided by law and are necessary:

 

(a)      For respect of the rights or reputations of others;

(b)      For the protection of national security or of public order (ordre public), or of public health or mor­als.

Artide 20

1.    Any propaganda for war shall be prohibited by law.

2.    Any advocacy of national, racial or religions hatred that constitutes indtement to discrimination, hostil-ity or violence shall be prohibited by law.


3.    La liberté de manifester sa re­
ligion ou ses convictions ne peut
faire Fobjet que des seules restric­
tions prévues par la loi et qui sont
nécessaires å la protection de la sé­
curité, de Fordre et de lä santé pu­
blique, ou de la morale ou des liber­
tés et droits fondamentaux d'autrui,

4,    Les Etats parties au present
Pacte s'engagent ä respecter la liber­
té des parents et, le cas échéant, des
tuteurs légaux, de faire assurer Fédu-
cation religieuse et morale de leurs
enfants conformément a leurs pro­
pres convictions.

Artide 19

1,    Nul ne peut étre inquiété pour ses opinions,

2,    Toute personne a droit ä la liberté d'expression; ce droit com­prend la liberté de rechercher, de recevoir et de répandre des informa­tions et des idées de toute espéce, sans considération de frontiéres, sous une forme orale, écrite, impri-mée ou artistique, ou par tout autre moyen de son choix,

3,    L'exercice des libertés prévues au paragraphe 2 du present artide comporte des devoirs spéciaux et des responsabilités spéciales. Il peut en consequence étre soumis å certaines restrictions qui doivent toutefois étre expressément fixées par la loi et qui sont nécessaires:

 

a)      Au respect des droits ou de la réputation d'autrui;

b)     A la sauvegarde de la sécurité nationale, de Fordre public, de la santé ou de la moralité publiques.

Artide 20

1.    Toute propagande en faveur de la guerre est interdite par la loi.

2.    Tout appel å la haine nationale, raciale ou religieuse qui constitue ime incitation å la discrimination, ä Fhostilité ou ä la violence est interdit par la loi.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                101

3.     Envars frihet att utöva sin re­ligion eller tro må endast underkas­tas sådana inskränkningar, som är angi\Tia i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna säker­heten, ordningen, hälsovården eller sedligheten eller andra personers grundläggande  fri-  och  rättigheter.

4.     Konventionsstaterna förpliktar sig att respektera föräldrars och, i förekommande fall, förmyndares fri­het att tillförsäkra sina barn den religiösa och moraliska uppfostran, som står i överensstämmelse med de­ras egen övertygelse.

Artikel 19

1,    Envar skall äga rätt till åsikts­frihet utan ingripanden,

2,    Envar skall äga rätt till ytt­randefrihet; denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, mottaga och sprida uppgifter och tankar av varje slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat valfritt ut­trycksmedel.

3,    Utövandet av de i mom, 2 i denna artikel avsedda rättigheterna medför särskilda skyldigheter och särskilt ansvar. De må därför under­kastas vissa inskränkningar, men en­dast sådana som är angivna i lag och som är nödvändiga:

 

a)      för att respektera andra perso­ners rättigheter eller anseende;

b)     för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen (»ordre public»), den allmänna häl­sovården eller sedligheten.

Artikel 20

1,    All propaganda till förmån för
krig skall Aara i lag förbjuden.

2.    Allt främjande av nationalhat,
rashat eller religiöst hat, som inne­
bär uppvigling till diskriminering,
fiendskap eller våld, skall vara i lag
förbjudet.


 


102


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


Artide 21 The right of peaceful assembly shall be recognized. No restrictions may be placed on the exercise of this right other than those imposed in conformity with the law and which are necessary in a democratic society in the interests of national security or public safety, public order (ordre public), the protection of public health or morals or the protection of the rights and free­doms of others.


Artide 21 Le droit de réunion padfique est reconnu. L'exercice de ce droit ne peut faire Fobjet que des seules restrictions imposées conformément å la loi et qui sont nécessaires dans une société démocratique, dans 1'inté­rét de la sécurité nationale, de la sureté publique, de Fordre public ou pour protéger la santé ou la moralité publiques, ou les droits et les libertés d'autrui.


 


Artide 22

1.     Everyone shall have the right to freedom of association with others, including the right to form and join trade unions for the protection of his interests.

2.     No restrictions may be placed on the exercise of this right other than those which are prescribed by law and which are necessary in a democratic society in the interests of national security or public safety, public order (ordre public), the pro­tection of public health or morals or the protection of the rights and free­doms of others. This artide shall not prevent the imposition of lawful re­strictions on members of the armed forces and of the police in their exer­cise of this right.

3.     Nothing in this artide shall authorize States Parties to the Inter­national Labour Organisation Con­vention of 1948 concerning Freedom of Association and Protection of the Right to Organize to take legislative measures which would préjudice, or to apply the law in such a manner as to préjudice, the guarantees pro­vided for in that Convention,

Artide 23 1. The family is the natural and fundamental group  unit of society and is entitled to protection by socie­ty and the State.


Artide 22

1.    Toute personne a le droit de s'assoder librement avec d'autres, y compris le droit de constituer des syndicats et d'y adhérer pour la pro­tection de ses intéréts.

2.    L'exercice de ce droit ne peut faire Fobjet que des seules restric­tions prévues par la loi et qui sont nécessaires dans une société démo­cratique, dans Fintérét de la sécurité nationale, de la sureté publique, de Fordre public, ou pour protéger la santé ou la moralité publiques ou les droits et les libertés d'autrui. Le pre­sent artide n'empéche pas de sou­mettre a des restrictions legales Fexercice de ce droit par les membres des forces armées et de la police.

3. Aucune disposition du present artide ne permet aux Etats parties ä la Convention de 1948 de 1'Organisa­tion internationale du travail concer­nant la liberté syndicale et la protec­tion du droit syndical de prendre des mesures législatives portant atteinte — ou d'appliquer la loi de facon ä porter atteinte — aux garanties pré­vues dans ladite convention.

Artide 23

1. La famille est Félément naturel et fondamental de la société et a droit å la protection de la société et de 1'Etat.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                103

Artikel 21 Ratten till fredliga sammankoms­ter skall erkännas. Utövandet av denna rättighet må ej underkastas andra inskränkningar än sådana som föreskrivits i lag och som i ett de­mokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säker­heten eller den allmänna säkerheten, den allmänna ordningen (»ordre public»), för skyddande av den all­männa hälsovården eller sedligheten eller av andra personers fri- och rät­tigheter.

Artikel 22

1.     Envar skall äga rätt till för­eningsfrihet, däri inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fack­föreningar för att skydda sina in­tressen,

2.     Utövandet av denna rättighet må ej underkastas andra inskränk­ningar än sådana som är angivna i lag och som i ett demokratiskt sam­hälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten, den all­männa säkerheten, den allmänna ord­ningen (»ordre public»), för skyd­dande av den allmänna hälsovården eller sedligheten eller av andra perso­ners fri- och rättigheter. Denna arti­kel förhindrar ej att för medlemmar av de väpnade styrkorna och polisen lagliga inskränkningar må göras i de­ras utövande av denna rättighet.

3.     Intet i denna artikel skall till­låta stat, som biträtt Internationella arbetsorganisationens konvention år 1948 angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, alt stifta lag som inskränker, eller till-lämpa lagen på sätt som inskränker, det genom sagda konvention tillför­säkrade skyddet.

Artikel 23 1. Familjen är samhällets natur­liga och grundläggande enhet och är berättigad  till   samhällets   och  sta­tens skydd.


 


104


Kungl. Mai:ts proposition nr 125 år 1971


 


2.     The right of men and women of marriageable age to marry and to found a family shall be recognized.

3.     No marriage shall be entered into without the free and full consent of the intending spouses.

4.     States Parties to the present Covenant shall take appropriate steps to ensure equality of rights and re­sponsibilities of spouses as to mar­riage, during marriage and at its dis-solution. In the case of dissolution, provision shall be made for the neces­sary protection of any children.

Artide 24

1.    Every child shall have, without any discrimination as to race, colour, sex, language, religion, national or social origin, property or birth, the right to such measures of protection as are required by his status as a minor, on the part of his family, so­ciety and the State.

2.    Every child shall be registered immediately after birth and shall have a name,

3.    Every child has the right to ac-quire a nationality.

Artide 25 Every citizen shall have the right and the opportunity, without any of the distinctions mentioned in artide 2 and without unreasonable restric­tions:

(a)       To take part in the conduct of public affairs, directly or through freely chosen representatives;

(b)      To vote and to be elected at genuine periodic elections which shall be by universal and equal suff-rage and shall be held by secret ballot, guaranteeing the free expres­sion of the will of the electors;

(c)       To have access, on general terms of equality, to public service in his country.


2.     Le droit de se marier et de fon­der une famille est reconnu ä 1'homme et å la femme ä partir de Fåge nubile.

3.     Nul mariage ne peut étre conclu sans le libre et plein consentement des futurs époux.

4.     Les Etats parties au present Pacte prendront les mesures appro­priées pour assurer Fégalité de droits et de responsabilités des époux au regard du mariage, durant le mariage et lors de sa dissolution. En cas de dissolution, des dispositions seront prises afin d'assurer aux enfants la protection nécessaire.

Artide 24

1.    Tout enfant, sans discrimina­tion aucune fondée sur la race, la couleur, le sexe, la langue, la religion, Forigine nationale ou sociale, la for­tune ou la naissance, a droit, de la part de sa famille, de la société et de FEtat, aux mesures de protection qu'exige sa condition de mineur.

2.    Tout enfant doit étre enregistré immédiatement apres sa naissance et avoir un nom.

3.    Tout enfant a le droit d'acqué-rir une nationalité.

Artide 25 Tout citoyen a le droit et la possi­bilité,  sans aucune des discrimina-tions   visées   å   1'article   2   et   sans restrictions déraisonnables:

a)      De prendre part ä la direction des affaires publiques, soit directe-ment, soit par Fintermédiaire de re­presentants librement choisis;

b)     De voter et d'étre élu, au cours d'élections périodiques, honnétes, au suffrage universel et égal et au scru-tin secret, assurant Fexpression libre de la volonté des électeurs;

c)D'accéder, dans des conditions générales d'égalité, aux fonctions publiques de son pays.


 


Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1971                105

2,     Rätten för giftasvuxna män och kvinnor att ingå äktenskap och bilda familj skall erkännas.

3,     Äktenskap skall ej ingås utan de blivande makarnas fria och fulla samtycke,

4,     Konventionsstaterna skall vid­taga lämpliga åtgärder för att sä­kerställa makars likställighet i fråga om rättigheter och ansvar vid äk­tenskapets ingående, under äkten­skapet och Aid dess upplösning. Vid fall av upplösning skall åtgärder vid­tagas för att tillförsäkra barnen er­forderligt skydd.

Artikel 24

1.    Varje barn skall utan åtskill­nad på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, nationell eller social härkomst, förmögenhet eller börd äga rätt till sådant skydd av sin familj, samhället och staten, som dess ställning som minderårig krä­ver,

2.    Varje barn skall registreras omedelbart efter födelsen och skall ha ett namn.

3.    Varje barn har rätt att förvär­va ett medborgarskap.

Artikel 25

Varje medborgare skall äga rätt och möjlighet att utan någon av de åtskillnader, som angetts i artikel 2, och utan oskäliga inskränkningar:

a)      deltaga i handhavandet av all­männa angelägenheter, direkt eller genom fritt valda ombud;

b)     välja och bli vald, vid perio­diska och hederliga val, förrättade på grundval av allmän och lika röst­rätt och hemlig röstning, varigenom garanteras att väljarnas vilja kom­mer fritt till uttryck;

c)      få tillträde på lika villkor till allmän tjänst i sitt land.


 


106


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


Artide 26 All persons are equal before the law and are entitled without any dis­crimination to the equal protection of the law. In this respect, the law shall prohibit any discrimination and guarantee to all persons equal and effective protection against discrimi­nation on any ground such as race, colour, sex, language, religion, po­litical or other opinion, national or social origin, property, birth or other status.

Artide 27 In those States in which ethnic, re­ligions or linguistic minorities exist, persons belonging to such minorities shall not be denied the right, in com­munity with the other members of their group, to enjoy their own cul­ture, to profess and practise their own religion, or to use their own language.


Artide 26 Toutes les personnes sont égales devant la loi et ont droit sans discri­mination ä une égale protection de la loi. A cet égard, la loi doit interdire toute discrimination et garantir ä toutes les personnes une protection égale et efficace contre toute discri­mination, notamment de race, de couleur, de sexe, de langue, de reli­gion, d'opinion politique et de toute autre opinion, d'origine nationale ou sociale, de fortune, de naissance ou de toute autre situation.

Artide 27 Dans les Etats oii il existe des mi-norités ethniques, religieuses ou linguistiques, les personnes apparte-nant å ces minorités ne peuvent étre privées du droit d'avoir, en commun avec les autres membres de leur groupe, leur propre vie culturdle, de professer et de pratiquer leur propre religion, ou d'employer leur propre langue.


 


PART IV Artide 28

1.    There shall be established a Hu­man Rights Committee (hereafter referred to in the present Covenant as the Committee). It shall consist of eighteen members and shall carry out the functions hereinafter pro­vided.

2.    The Committee shall be compos-ed of nationals of the States Parties to the present Covenant who shall be persons of high moral character and recognized competence in the field of human rights, considération being given to the usefulness of the parti-cipation of some persons having legal expérience.

3. The members of the Committee shall be elected and shall serve in their personal capacity.


QUATRIEME PARTIE

Artide 28

1,    Il est institué un Comité de» droits de Fhomme (ci-aprés dénom-mé le Comité dans le present Pacte), Ce Comité est composé de dix-huit membres et a les fonctions définies ci-dessous,

2,    Le Comité est composé de res-sortissants des Etats parties au pre­sent Pacte, qui doivent étre des per-sonnalités de haute moralité et pos-sédant une competence reconnue dans le domaine des droits de Fhomme, Il sera tenu compte de Fin­térét que présente la participation aux travaux du Comité de quelques personnes ayant une expérience juri-dique,

3,    Les membres du Comité sont élus et siégent å titre individuel.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971               107

Artikel 26 Alla är lika inför lagen och har rätt till samma skydd av lagen utan åtskillnad av något slag, I detta av­seende skall lagen förbjuda all åt­skillnad och garantera envar ett lik­värdigt och effektivt skydd mot var­je åtskillnad på grund av ras, hud­färg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.

Artikel 27 I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter skall de som tillhör sådana minori­teter ej förvägras rätten att i ge­menskap med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att använda sitt eget språk.

DEL IV Artikel 28

1.    En kommitté för de mänskliga
rättigheterna (härnedan benämnd
kommittén) skall upprättas. Den
skall bestå av aderton medlemmar
och skall utföra sitt uppdrag i en­
lighet med vad som föreskrivs i det
följande,

2,    Kommittén skall vara samman­
satt av medborgare i de stater, som
biträtt denna konvention. Dessa per­
soner skall vara moraliskt högtstå­
ende och erkänt sakkunniga på om­
rådet för de mänskliga rättigheterna.
Värdet av att några av kommitténs
medlemmar har juridisk erfarenhet
skall beaktas.

3, Kommitténs medlemmar skall väljas och tjänstgöra i sin personli­ga egenskap.


 


108


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


Artide 29

1.    The members of the Committee shall be elected by secret ballot from a list of persons possessing the qua-lifications prescribed in artide 28 and nominated for the purpose by the States Parties to the present Covenant.

2.    Each State Party to the present Covenant may nominate not more than two persons. These persons shall be nationals of the nominating State.

3.    A person shall be eligible for renomination.

Artide 30

1.    The initial eledion shall be held no låter than six months after the date of the entry into force of the present Covenant.

2.    At least four months before the date of each eledion to the Commit­tee, other than an eledion to fill a vacancy dedared in accordance with artide 34, the Secretary-General of the United Nations shall address a written invitation to the States Par­ties to the present Covenant to sub­mit their nominations for member-ship of the Committee within three nionths,

 

3,    The Secretary-General of the United Nations shall prepare a list in alphabetical order of all the persons thus nominated, with an indication of the States Parties which have nom­inated them, and shall submit it to the States Parties to the present Cov­enant 110 låter than one month before the date of each eledion,

4,    Elections of the members of the Committee shall be held at a meeting of the States Parties to the present Covenant convened by the Secretary-General of the United Nations at the Headquarters of the United Nations, At that meeting, for which two thirds of the States Parties to the present Covenant shall constitute a quorum, the persons elected to the Committee shall be those nominees who obtain


Artide 29

1,    Les membres du Comité sont élus au scrutin secret sur une liste de personnes réunissant les condi­tions prévues a 1'article 28, et pré-sentées ä cet effet par les Etats par­ties au present Pacte,

2,    Chaque Etat partie au present Pacte peut presenter deux personnes au plus, Ces personnes doivent étre des ressortissants de FEtat qui les présente.

3,    La méme personne peut étre présentée a nouveau.

Artide 30

1,    La premiére eledion aura lien au plus tärd six mois apres la date de Fentrée en vigueur du present Pacte,

2,    Quatre mois au moins avant la date de toute eledion au Comité, autre qiFune eledion en vue de pour-voir a une vacance dédarée confor­mément a Fartide 34, le Secrétaire general de FOrganisation des Nations Unies invite par écrit les Etats par­ties au present Pacte å designer, dans un délai de trois mois, les candidats qu'ils proposent comme membres du Comité.

 

3.    Le Secrétaire general de FOrga­nisation des Nations Unies dresse la liste alphabétique de toutes les per­sonnes ainsi présentées en mention-nant les Etats parties qui les ont pré­sentées et la communique aux Etats parties au present Pacte au plus tärd un mois avant la date de chaque élection.

4.    Les membres du Comité sont élus au cours d'une réunion des Etats parties convoquée par le Secrétaire general de FOrganisation des Nations Unies au Siége de FOrganisation. A cette réunion, oii le quorum est con­stitue par les deux tiers des Etats parties au present Pacte, sont élus membres du Comité les candidats qui obtiennent le plus grand nonibre de voix et la majorité absolue des votes


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                109

Artikd 29

1,    Kommitténs medlemmar skall väljas genom hemlig omröstning från en förteckning över personer med i artikel 28 föreskrivna kvali­fikationer, vilka för ändamålet före­slagits  av konventionsstaterna,

2,    Envar konventionsstat må fö­reslå högst två personer. Dessa skall vara medborgare i den stat som fö­reslår dem.

3,    En person skall kunna föreslås för omval.

Artikel 30 1. Det första valet skall äga rum senast sex månader efter dagen för konventionens ikraftträdande.

2.   Senast fyra månader före dagen för varje val till kommittén, med un­dantag dock för ett val som syftar till att enligt artikel 34 återbesätta en ledigförklarad plats, skall Fören­ta Nationernas generalsekreterare skriftligen uppmana konventionssta­terna att inom tre månader inkomma med förslag till medlemmar i kom­mittén,

3.   Förenta Nationernas generalsek­reterare skall upprätta en förteck­ning i alfabetisk ordning över alla de sålunda föreslagna personerna med angivande av vilka stater som före­slagit dem. Generalsekreteraren skall överlämna förteckningen till konven­tionsstaterna senast en månad före dagen för varje val,

4.   Val av kommitténs medlemmar skall förrättas vid ett av Förenta Na­tionernas generalsekreterare sam­mankallat möte med konventionssta­terna i Förenta Nationernas högkvar­ter. Vid detta möte, där två tredje­delar av konventionsstaterna måste vara företrädda för att beslut skall kunna fattas, skall de kandidater in­väljas i kommittén, som uppnår det största antalet röster och absolut ma-


 


110


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


the largest number of votes and an absolute majority of the votes of the representatives of States Parties present and voting.

Artide 31

1,     The Committee may not include more than one national of the same State,

2,     In the eledion of the Commit­ tee, considération shall be given to équitable geographical distribution of membership and to the representa­tion of the different forms of dviliza-tion and of the principal legal sys­tems.

Artide 32

1.    The members of the Committee
shall be elected for a term of four
years. They shall be eligible for re-
election if renominated, However, the
terms of nine of the members elected
at the first eledion shall expire at
the end of two years; immediately
after the first eledion, the iiames of
these nine members shall be chosen
by lot by the Chairman of the meet­
ing referred to in artide 30, para­
graph 4,

2,    Elections at the expiry of office
shall be held in accordance with the
preceding artides of this part of the
present Covenant,

Artide 33

1,     If, in the unanimous opinion of the other members, a member of the Committee has ceased to carry out his functions for any cause other than absence of a temporary charac­ter, the Chairman of the Committee shall notify the Secretary-General of the United Nations, who shall then declare the seat of that member to be vacant,

2,     In the event of the death or the resignation of a member of the Com­mittee, the Chairman shall immedi­ately notify the Secretary-General of the United Nations, who shall declare the   seat  vacant  from  the   date   of


des representants des Etats parties presents et votants.

Artide 31

1,     Le Comité ne peut comprendre plus d'un ressortissant d'un méme Etat,

2,     Pour les elections au Comité, il est tenu compte d'une répartition géographique équitable et de la re­presentation des diverses formes de civilisation ainsi que des prindpaux systémes juridiques.

Artide 32

1.    Les membres du Comité sont
élus pour quatre ans. Ils sont rééli-
gibles s'ils sont présentés å nouveau.
Toutefois, le mandat de neuf des
membres élus lors de la premiére
élection prend fin au bout de deux
ans; immédiatement apres la pre­
miére élection, les noms de ces neuf
membres sont tirés au sort par le
president de la réunion visée au
paragraphe 4 de Fartide 30,

2,    A Fexpiration du mandat, les
elections ont lien conformément aux
dispositions des artides précédents
de la présente partie du Pacte.

Artide 33

1,     Si, de Favis unanime des autres membres, un membre du Comité a cessé de remplir ses fonctions pour toute cause autre qu'une absence de caractére temporaire, le president du Comité en informe le Secrétaire ge­neral de FOrganisation des Nations Unies, qui declare alors vacant le siége qu'occupait ledit membre,

2,     En cas de décés ou de demission d'un membre du Comité, le president en informe immédialement le Se­crétaire general de FOrganisation des Nations Unies, qui declare le siége vacant ä compter de la date du décés


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971               111

joritet av de närvarande och röstan­de staternas röster.

Artikel 31

1,   Kommittén må ej innefatta mer än en medborgare i en och samma stat.

2,   Val till kommittén skall äga rum med iakttagande av en rättvis geo­grafisk fördelning av medlemskapet och av att olika civilisationsformer och de viktigaste rättssystemen blir företrädda.

Artikel 32

1,    Kommitténs medlemmar skall väljas för en tid av fyra år. De må återväljas, om de föreslagits till åter­val. För nio av de medlemmar, som valts vid det första valet, skall tiden dock utlöpa efter två år. Omedelbart efter det första valet skall namnen på dessa nio medlemmar utses ge­nom lottdragning av ordföranden vid det möte, som avses i artikel 30 mom, 4.

2,    Val efter det att en mandatpe­riod utlöpt skall förrättas enligt be­stämmelserna i föregående artiklar i denna del av konventionen.

Artikel 33

1.    Om någon medlem av kommit­tén enligt övriga medlemmars enhäl­liga uppfattning upphört att utföra sitt uppdrag av annan anledning än tillfällig frånvaro, skall kommitténs ordförande underrätta Förenta Na­tionernas generalsekreterare därom. Denne skall då ledigförklara den plats som innehas av ifrågavarande medlem.

2.    Om någon medlem av kommit­tén avlider eller avsäger sig sitt upp­drag skall ordföranden omedelbart underrätta Förenta Nationernas ge­neralsekreterare därom. Denne skall ledigförklara   platsen   med   verkan


 


112


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


death or the date on which the re­signation takes effect.


ou de celle a laquelle la demission prend effet.


 


Artide 34

1.    When a vacancy is dedared in accordance with artide 33 and if the term of office of the member to be replaced does not expire within six months of the declaration of the va­cancy, the Secretary-General of the United Nations shall notify each of the States Parties to the present Cov­enant, which may within two nionths submit nominations in accordance with artide 29 for the purpose of fill-ing the vacancy.

2.    The Secretary-General of the United Nations shall prepare a list in alphabetical order of the persons thus nominated and shall submit it to the States Parties to the present Covenant. The eledion to fill the vacancy shall then take place in ac­cordance with the relevant provisions of this part of the present Covenant.

3.    A member of the Committee elected to fill a vacancy dedared in accordance with artide 33 shall hold office for the remainder of the term of the member who vacated the seat on the Committee under the provi­sions of that artide.


Artide 34

1.    Lorsqu'une vacance est dédarée conformément ä Fartide 33 et si le mandat du membre a remplacer n'expire pas dans les six mois qui suivent la date a laquelle la vacance a été dédarée, le Secrétaire general de FOrganisation des Nations Unies en avise les Etats parties au present Pacte qui peuvent, dans un délai de deux mois, designer des candidats conformément aux dispositions de Fartide 29 en vue de pourvoir ä la vacance.

2.    Le Secrétaire general de FOrga­nisation des Nations Unies dresse la liste alphabétique des personnes ainsi présentées et la communique aux Etats parties au present Pacte. L'élec-tion en vue de pourvoir a la vacance a lieu ensuite conformément aux dis­positions pertinentes de la présente partie du Pacte.

3.    Tout membre du Comité élu a un siége déclaré vacant, conformé­ment a Fartide 33, fait partie du Comité jusqii'å la date normale d'ex-piration du mandat du membre dont le siége est devenu vacant au Comité conformément aux dispositions dudit artide.


 


Artide 35 The members of the Committee shall, with the approval of the Gen­eral Assembly of the United Nations, receive emoluments from United Na­tions resources on such terms and conditions as the General Assembly may decide, having regard to the importance of the Comniittee's re­sponsibilities.

Artide 36 The Secretary-General of the Unit­ed Nations shall provide the neces­sary staff and facilities for the effec­tive performance of the functions of


Artide 35 Les membres du Comité recoivent, avec Fapprobation de FAssemblée gé­nérale des Nations Unies, des emolu­ments prélevés sur les ressources de FOrganisation des Nations Unies dans les conditions fixées par FAs­semblée générale, eu égard å Fini-portance des fonctions du Comité,

Artide 36 Le Secrétaire general de FOrgani­sation des Nations Unies met ä la disposition du Comité le personnel et les moyens matériels qui lui sont né-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                113

från dagen för dödsfallet eller den dag avsägdsen träder i kraft.

Artikel 34 1. När en plats ledigförklarats en­ligt artikel 33, och om mandattiden för den medlem som skall ersättas ej utlöper inom sex månader från det platsen ledigförklarats, skall Fören­ta Nationernas generalsekreterare underrätta konventionsstaterna om att platsen ledigförklarats. Dessa må inom två månader inkomma med förslag enligt bestämmelserna i arti­kel 29 för platsens återbesättande.

2.   Förenta Nationernas generalsek­
reterare skall upprätta och till kon­
ventionsstaterna överlämna en för­
teckning i alfabetisk ordning över
de sålunda föreslagna personerna.
Valet för platsens återbesättande
skall sedan äga rum enligt de till­
lämpliga bestämmelserna i denna del
av konventionen.

3.     Medlem av kommittén, som
valts att bekläda en enligt artikel 33
ledigförklarad plats, skall inneha
uppdraget under återstoden av man­
dattiden för den medlem, som från-
trätt kommittéuppdraget enligt be­
stämmelserna i sagda artikel.

Artikel 35 Kommitténs medlemmar skall med godkännande av Förenta Nationer­nas generalförsamling erhålla ersätt­ning från Förenta Nationerna. Vill­koren för denna ersättning fastställs av generalförsamlingen med beak­tande av vikten av kommitténs upp­drag.

Artikel 36 Förenta Nationernas generalsekre­terare skall tillhandahålla erforderlig personal och övriga hjälpmedel för att möjliggöra för kommittén att ef-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971 under   the   present

114

the   Committee Covenant.

Artide 37

1.    The Secretary-General of the United Nations shall convene the ini­tial meeting of the Committee at the Headquarters of the United Nations.

2.    After its initial meeting, the Committee shall meet at such times as shall be provided in its rules of procedure.

3.    The Committee shall normally meet at the Headquarters of the Unit­ed Nations or at the United Nations Office at Geneva.

Artide 38 Every member of the Committee shall, before taking up his duties, make a solemn declaration in open committee that he will perform his functions impartially and consden-tiously.


cessaires pour s'acquitter efficace-ment des fonctions qui lui sont con-fiées en vertu du present Pacte.

Artide 37

1.    Le Secrétaire general de FOrga­nisation des Nations Unies convoque les membres du Comité, pour la pre­miére réunion, au Siége de FOrgani­sation.

2.    Apres sa premiére réunion, le Comité se réunit a toute occasion pré-vue par son réglement intérieur.

3.    Les réunions du Comité ont normalement lieu au Siége de FOrga­nisation des Nations Unies ou å FOffice des Nations Unies ä Geneve.

Artide 38 Tout membre du Comité doit, avant d'entrer en fonctions, prendre en séance publique Fengagement so-lennel de s'acquitter de ses fonctions en toute impartialité et en toute con­science.


 


Artide 39

1.     The Committee shall elect its officers for a term of two years. They may be re-elected.

2.     The Committee shall establish its own rules of procedure, but these rules shall provide, inter alia, that:

(a)    Twelve members shall consti­
tute a quorum;

(b)     Decisions of the Committee
shall be made by a majority vote of
the members present.

Artide 40

1. The States Parties to the present Covenant undertake to submit re­ports on the measures they have adopted which give effect to the rights recognized herein and on the progress made in the enjoyment of those rights:

(a) Within one year of the entry


Artide 39

1.    Le Comité elit son bureau pour une période de deux ans. Les mem­bres du bureau sont rééligibles.

2.    Le Comité établit lui-méme son réglement intérieur; cdui-ci doit, toutefois, contenir entré autres les dispositions suivantes :

 

a)      Le quorum est de douze mem­bres;

b)     Les decisions du Comité sont prises ä la majorité des membres presents.

Artide 40

1. Les Etats parties au present Pacte s'engagent å presenter des rapports sur les mesures qu'ils au­ront arrétées et qui donnent effet aux droits reconnus dans le present Pacte et sur les progrés réalisés dans la jouissance de ces droits;

a) Dans un délai d'un an å comp-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971               115

fektivt   utföra   sitt   uppdrag   enligt denna konvention.

Artikel 37

1,  Förenta Nationernas generalsek­reterare skall sammankalla kommit­téns första möte till Förenta Natio­nernas högkvarter,

2,  Senare möten skall avhållas vid tidpunkter, som anges i kommitténs arbetsordning,

3,  Kommittén skall som regel sam­manträda i Förenta Nationernas hög­kvarter eller Förenta Nationernas kontor i Geneve,

Artikel 38 Varje kommittémedlem skall, in­nan han börjar fullgöra sitt uppdrag, avge en högtidlig förklaring vid ett för allmänheten tillgängligt möte med kommittén, att han skall full­göra sitt uppdrag opartiskt och sam­vetsgrant.

Artikel 39

1.   Kommittén skall välja sina egna
tjänstemän för en tid av två år. De
kan återväljas,

2,    Kommittén skall själv antaga
sin arbetsordning; denna skall dock
föreskriva bland annat följande:

a)    kommittén är beslutmässig med
tolv medlemmar närvarande;

b)     kommittén fattar sina beslut
med en majoritet av de närvarande
medlemmarnas röster.

Artikel 40

1, Konventionsstaterna förpliktar sig att avge rapporter rörande de åt­gärder som de vidtagit för att genom­föra de i denna konvention inskriv­na rättigheterna ävensom rörande de framsteg som gjorts i fråga om åt­njutandet av dessa rättigheter:

a) inom ett år efter konventionens


 


116


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


into force of the present Covenant for the States Parties concerned;

(b) Thereafter whenever the Com­mittee so requests,

2.   All reports shall be submitted to the Secretary-General of the Uni­ted Nations, who shall transmit them to the Committee for considération. Reports shall indicate the factors and difficulties, if any, affecting the im­plementation of the present Cove­nant,

3.   The Secretary-General of the United Nations may, after consulta­tion with the Committee, transmit to the spedalized agencies concerned copies of such parts of the reports as may fall within their field of com­petence,

4.   The Committee shall study the reports submitted by the States Par­ties to the present Covenant. It shall transmit its reports, and such gener­al comments as it may consider ap­propriate, to the States Parties. The Committee may also transmit to the Economic and Social Council these comments along with the copies of the reports it has received from Sta­tes Parties to the present Covenant.

5.   The States Parties to the present Covenant may submit to the Com­mittee observations on any comments that may be made in accordance with paragraph 4 of this artide.

Artide 41

1. A State Party to the present Covenant may at any time declare under this artide that it recognizes the competence of the Committee to receive and consider Communications to the effect that a State Party claims that another State Party is not ful-filling its obligations under the pres­ent Covenant. Communications un­der this artide may be received and considered only if submitted by a State Party which has made a decla­ration recognizing in regard to itself the  competence  of the  Committee.


ter de Fentrée en vigueur du present Pacte, pour chaque Etat partie inté-ressé en ce qui le concerne;

b) Par la suite, chaque fois que le Comité en fera la demande.

2,     Tous les rapports seront adres­sés au Secrétaire general de FOrga­nisation des Nations Unies qui les transmettra au Comité pour examen, Les rapports devront indiquer, le cas échéant, les facteurs et les difficul­tés qui affectent la mise en oeuvre des dispositions du present Pacte.

3,     Le Secrétaire general de FOrga­nisation des Nations Unies peut, apres consultation du Comité, com­muniquer aux institutions spéciali­sées intéressées copie de toutes par­ties des rapports pouvant avoir trait å leur domaine de competence.

4,     Le Comité étudie les rapports présentés par les Etats parties au present Pacte, Il adresse aux Etats parties ses propres rapports, ainsi que toutes observations générales qii'il jugerait appropriées. Le Comité peut également transmettre au Con­seil économique et social ces obser­vations accompagnées de copies des rapports qu'il a recus d'Etats parties au present Pacte,

5,     Les Etats parties au present Pacte peuvent presenter au Comité des commentaires sur toute obser­vation qui serait faite en vertu du paragraphe 4 du present artide.

Artide 41 1, Tout Etat partie au present Pacte peut, en vertu du present ar­tide, dédarer å tout moment qu'il reconnait la competence du Comité pour recevoir et examiner des Com­munications dans lesquelles un Etat partie prétend qu'un autre Etat par­tie ne s'acquitte pas de ses obliga­tions au titre du present Pacte. Les Communications présentées en vertu du present artide ne peuvent étre recues et examinées que si elles émaiient d'un Etat partie qui a fait une declaration reconnaissant, en ce


 


Kungl, Maj:ts proposition nr 125 år 1971               117

ikraftträdande     för     vederbörande stat;

b) därefter närhelst kommittén det begär,

2,    Alla rapporter skall tillställas Förenta Nationernas generalsekrete­rare, som skall vidarebefordra dem till kommittén för dess granskning. Rapporterna skall ange de förhållan­den och svårigheter, som må ha på­verkat genomförandet av bestämmel­serna i denna konvention,

3,    Efter samråd med kommittén må Förenta Nationernas generalsek­reterare till berörda fackorgan över­sända koiJior av rapporterna i de de­lar dessa må falla inom deras verk­samhetsområden.

4,    Kommittén skall granska de av konventionsstaterna överlämnade rapporterna. Den skall tillställas des­sa sina egna rapporter tillsammans med de påpekanden den må finna anledning göra. Kommittén må även till Ekonomiska och sociala rådet översända dessa påpekanden tillsam­mans med kopior av från konven­tionsstater mottagna rapporter,

5,    Konventionsstaterna må tillstäl­la kommittén kommentarer i anled­ning av påpekanden denna må ha gjort enligt mom. 4 i denna artikel.

Artikel 41 1. Konventionsstat må när som helst avge förklaring enligt denna artikel, att den erkänner kommitténs behörighet att mottaga och pröva framställningar i vilka en stat på­står, att annan stat ej uppfyller sina förpliktelser enligt denna kon­vention. Framställningar enligt den­na artikel må mottagas och prö­vas endast om de härrör från stat, som avgivit förklaring om att den för egen del erkänner kommitténs behö­righet. Framställning skall ej motta­gas av kommittén, om den gäller en

5    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 125


 


118


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


No communication shall be received by the Committee if it concerns a State Party which has not made such a declaration, Communications re­ceived under this artide shall be dealt with in accordance with the following procedure;

(a)     If a State Party to the present Covenant considers that another State Party is not giving effect to the provisions of the present Covenant, it may, by written communication, bring the matter to the attention of that State Party, Within three nionths after the receipt of the communica­tion, the receiving State shall afford the State which sent the communica­tion an explanation or any other statement in writing darifying the matter, which should include, to the extent possible and pertinent, refer­ence to domestic procédures and remedies taken, pending, or avail­able in the matter,

(b)     If the matter is not adjusted to the satisfaction of both States Parties concerned within six nionths after the receipt by the receiving State of the initial communication, either State shall have the right to refer the matter to the Committee, by notice given to the Committee and to the other State,

(c)     The Committee shall deal with a matter referred to it only after it has ascertained that all available domestic remedies have been invoked and exhausted in the matter, in con­formity with the generally recognized principles of international law, This shall not be the rule where the ap­plication of the remedies is unreason-ably prolonged,

(d)    The Committee shall hold dos-
ed meetings when examining Com­
munications under this artide.

(e)     Subject to the provisions of
sub-paragraph   (c),  the   Committee


qui le concerne, la competence du Comité, Le Comité ne regoit aucune communication intéressant un Etat partie qui n'a pas fait une telle de­claration. La procedure ci-aprés s'applique a Fégard des Communica­tions regues conformément au pre­sent artide :

a)      Si un Etat partie au present Pade estime qu'un autre Etat éga­lement partie å ce pacte n'en applique pas les dispositions, il peut appeler, par communication écrite, Fattention de cet Etat sur la question. Dans un délai de trois mois å compter de la reception de la communica­tion, FEtat destinataire fera tenir å FEtat qui a adressé la communica­tion des explications ou toutes autres dédarations écrites élucidant la question, qui devront comprendre, dans toute la mesure possible et utile, des indications sur ses régles de procedure et sur les moyens de recours soit déjä utilisés, soit en in-stance, soit encore ouverts,

b)     Si, dans un délai de six mois ä compter de la date de reception de la communication originale par FEtat destinataire, la question n'est pas réglée å la satisfaction des deux Etats parties intéressés, Fun comme Fautre auront le droit de la sou­mettre au Comité, en adressant une notification au Comité ainsi qu'å Fautre Etat intéressé.

c)      Le Comité ne peut connaitre d''une affaire qui lui est soumise qu'aprés s'étre assuré que tous les recours internes disponibles ont été utilisés et épuisés, conformément aux principes de droit international généralement reconnus, Cette régle ne s'applique pas dans les cas ou les procédures de recours excédent les délais raisonnables.

d)    Le Comité tient ses séances å
huis dos lorsqu'il examine les Com­
munications prévues au present ar­
tide.

c) Sous réserve des dispositions de Falinéa c, le Comité met ses bons


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971               119

stat som ej avgivit sådan förklaring. Framställningar som mottagits enligt denna artikel skall handläggas på följande sätt:

a)     Om konventionsstat anser att annan konventionsstat ej efterlever bestämmelserna i denna konvention, må den skriftligen fästa den senare statens uppmärksamhet på detta för­hållande. Inom tre månader efter det att meddelandet mottagits, skall den mottagande staten tillställa den stat frän vilken meddelandet härrör en förklaring eller annat skriftligt utta­lande, varigenom ärendet klarläggs; i den mån så är möjligt och sakligt motiverat skall däri redogöras för de inhemska processreglerna ävensom för de rättsmedel, som redan uttömts eller som vid det aktuella tillfället är tillgängliga eller som i fortsättningen må begagnas,

b)     Om ärendet ej reglerats på ett för båda parter tillfredsställande sätt inom sex månader efter det den mot­tagande staten erhöll det ursprungli­ga meddelandet, äger vardera staten hänskjuta ärendet till kommittén ge­nom anmälan såväl till denna som till den andra staten.

c)    Kommittén skall behandla ett
till densamma hänskjutet ärende
först sedan den utrönt att i detsam­
ma alla tillgängliga inhemska rätts­
medel tagits i anspråk och uttömts i
överensstämmelse med folkrättens
allmänt vedertagna grundsatser. Det­
ta skall dock ej gälla om ianspråkta­
gandet av rättsmedlen är oskäligt
tidskrävande.

d)    Kommittén skall sammanträda
inom stängda dörrar, när den be­
handlar framställningar enligt denna
artikel,

e)    Med förbehåll för bestämmel­
serna  i  punkt  c)   skall  kommittén


 


120


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


shall make available its good offices to the States Parties concerned with a view to a friendly solution of the matter on the basis of respect for human rights and fundamental free­doms as recognized in the present Covenant,

(f)     In any matter referred to it,
the Committee may call upon the
States Parties concerned, referred to
in sub-paragraph (b), to supply any
relevant information,

(g)    The States Parties concerned,
referred to in sub-paragraph (b),
shall have the right to be represent­
ed when the matter is being consid­
ered in the Committee and to make
submissions orally and/or in writ­
ing,

(h) The Committee shall, within twelve months after the date of re­ceipt of notice under sub-paragraph (b), submit a report:

(i) If a solution within the terms of sub-paragraph (e) is reached, the Committee shall confine its re­port to a brief statement of the facts and of the solution reached;

(ii) If a solution within the terms of sub-paragraph (e) is not reached, the Committee shall con­fine its report to a brief statement of the facts; the written submis­sions and record of the oral sub­missions made by the State Parties concerned shall be attached to the report.

In every matter, the report shall be communicated to the States Par­ties concerned.

2. The provisions of this artide shall come into force when ten States Parties to the present Covenant have made dédarations under paragraph 1 of this artide. Such dédarations shall be deposited by the States Par­ties with the Secretary-General of the United Nations, who shall transmit copies thereof to the other States Parties, A declaration may be with-


offices ä la disposition des Etats parties intéressés, afin de parvenir å une solution amiable de la question fondée sur le respect des droits de Fhomme et des libertés fondamen­tales, tels que les reconnait le jré-sent Pacte.

/) Dans toute affaire qui lui est soumise, le Comité peut demander aux Etats parties intéressés vises ä Falinéa b de lui fournir tout rensei­gnement pertinent.

g) Les Etats parties intéressés, vises ä Falinéa b, ont le droit de se faire représenter lors de Fexamen de Faffaire par le Comité et de pre­senter des observations oralement ou par écrit, ou sous Fune et Fautre forme.

h) Le Comité doit presenter un rapport dans un délai de douze mois ä compter du jour ou il a recu la notification visée å Falinéa b :

i) Si une solution a pu étre trouvée conformément aux disposi­tions de Falinéa e, le Comité se borne, dans son rapport, ä un bref exposé des faits et de la solution intervenue;

ii) Si une solution n'a pu étre trouvée conformément aux disposi­tions de Falinéa e, le Comité se borne, dans son rapport, ä un bref exposé des faits; le texte des ob­servations écrites et le procés-ver-bal des observations orales pré­sentées par les Etats parties in­téressés sont joints au rapport. Pour chaque affaire, le rapport est communique aux Etats parties intéressés.

2. Les dispositions du present artide entreront en vigueur lorsque dix Etats parties au present Pacte auront fait la declaration préviie au paragraphe 1 du present artide. Ladite declaration est déposée par FEtat partie auprés du Secrétaire general de FOrganisation des Nations Unies, qui en communique copie aux autres   Etats   parties.   Une   déclara-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971               121

ställa sig till berörda staters förfo­gande i syfte att uppnå en vänskap­lig lösning av ärendet grundad på re­spekten för de mänskliga rättigheter­na och de grundläggande friheterna sådana dessa inskrivits i denna kon­vention.

f)    I varje till kommittén hänskju­
tet ärende äger den anmoda de be­
rörda, i punkt b) avsedda staterna
att inkomma med kompletterande
upplysningar av intresse i samman­
hanget.

g)    De berörda, i punkt b) avsedda
staterna skall äga rätt att vara repre­
senterade, när ärendet behandlas i
kommittén, ävensom att muntligen
och/eller skriftligen inkomma med
synpunkter.

h) Inom tolv månader efter dagen för mottagandet av anmälan enligt punkt b) skall kommittén avge en rapport:

1)      Om en lösning enligt punkt e) uppnåtts, skall kommittén be­gränsa sin rapport till en kort re­dogörelse för de faktiska förhål­landena och den uppnådda lös­ningen.

2)      Om en lösning enhgt punkt e) ej uppnåtts, skall kommittén be­gränsa sin rapport till en kort re­dogörelse för de faktiska förhål­landena; synpunkter som berörda stater anfört skriftligen liksom protokoll över av dem muntligen anförda synpunkter skall fogas till rapporten.

I varje ärende skall rapporten del­ges med berörda stater.

2. Bestämmelserna i denna artikel träder i kraft, när tio konventions­stater avgivit förklaringar enligt mom. 1 i denna artikel. Dessa för­klaringar skall av konventionssta­terna deponeras hos Förenta Natio­nernas generalsekreterare, vilken det åligger att översända kopior av dem till övriga konventionsstater. En för­klaring må återkallas när som helst


 


122


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


drawn at any time by notification to the Secretary-General. Such a with-drawal shall not préjudice the con­sidération of any matter which is the subject of a communication already transmitted under this artide; no further communication by any State Party shall be received after the noti­fication of withdrawal of the declara­tion has been received by the Secre­tary-General, unless the State Party concerned has made a new declara­tion.

Artide 42

1.    (a) If a matter referred to the
Committee in accordance with artide
41 is not resolved to the satisfaction
of the States Parties concerned, the
Committee may, with the prior con­
sent of the States Parties concerned,
appoint an ad hoc Condliation Com­
mission (hereinafter referred to as
the Commission). The good offices of
the Commission shall be made avail­
able to the States Parties concerned
with a view to an amicable solution
of the matter on the basis of respect
for the present Covenant;

(b) The Commission shall consist of five persons acceptable to the States Parties concerned. If the States Parties concerned fail to reach agree-ment within three months on all or part of the composition of the Com­mission, the members of the Com­mission concerning whom no agree-ment has been reached shall be elect­ed by secret ballot by a two-thirds majority vote of the Committee from among its members.

2.   The members of the Commission
shall serve in their personal capac­
ity. They shall not be nationals of
the States Parties concerned, or of a
State not party to the present Cove­
nant, or of a State Party which has
not made a declaration under artide
41.

3.    The Commission shall elect its
own Chairman and adopt its own
rules of procedure.


tion peut étre retirée ä tout moment au moyen d'une notification adres-sée au Secrétaire general. Ce retrait est sans préjudice de Fexamen de toute question qui fait Fobjet d'une communication déjä transmise en vertu du present artide; aucune autre communication d'un Etat partie ne sera recue apres que le Secrétaire general aura reu notifi­cation du retrait de la declaration, å moins que FEtat partie intéressé n'ait fait une nouvdle declaration.

Artide 42

1.    a) Si une question soumise au
Comité conformément å Fartide 41
n'est pas réglée ä la satisfaction des
Etats parties intéressés, le Comité
peut, avec Fassentiment préalable
des Etats parties intéressés, designer
une commission de condliation ad
hoc (ci-aprés dénommée la Commis­
sion). La Commission met ses bons
offices ä la disposition des Etats
parties intéressés, afin de parvenir å
une solution amiable de la question,
fondée sur le respect du present
Pacte;

b) La Commission est composée de cinq membres nommés avec Faccord des Etats parties intéressés. Si les Etats parties intéressés ne parviennent pas ä une entente sur tout ou partie de la composition de la Commission dans un délai de trois mois, les membres de la Commis­sion au sujet desquds Faccord ne s'est pas fait sont élus au scrutin secret parmi les membres du Comité, a la majorité des deux tiers des membres du Comité,

2.    Les membres de la Commis­sion siégent a titre individuel. Ils ne doivent étre ressortissants ni des Etats parties intéressés, ni d'un Etat qui n'est pas partie au present Pade, ni d'un Etat partie qui n'a pas fait la declaration prévue ä Fartide 41,

3.    La Commission elit son presi­dent et adopte son réglement inté­rieur.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971               123

genom anmälan till generalsekrete­raren. En sådan återkallelse skall ej påverka prövningen av ett ären­de, som redan föranlett en anmälan enligt denna artikel; inga ytterligare anmälningar från konventionsstat skall mottagas sedan anmälan om återkallelse av förklaringen motta­gits av generalsekreteraren, med mindre berörda konventionsstat av­givit en ny förklaring.

Artikel 42 1. a) Om ett till kommittén en­ligt artikel 41 hänskjutet ärende ej regleras på ett för berörda stater tillfredsställande sätt må kommit­tén, sedan dessa stater lämnat sitt samtycke därtill, utse en förliknings­kommission ad hoc (här nedan be­nämnd kommissionen). Kommissio­nen skall ställa sig till berörda sta­ters förfogande i syfte att uppnå en vänskaplig lösning av ärendet grun­dad på respekten för denna konven­tion,

b) Kommissionen skall bestå av fem personer, som godkänts av be­rörda stater. Om dessa stater miss­lyckas med att inom tre månader enas om kommissionens samman­sättning, helt eller delvis, skall de medlemmar av kommissionen, om vilka enighet ej uppnåtts, utses av kommittén bland dess medlemmar med två tredjedels majoritet vid hemlig omröstning.

2. Medlemmarna av kommissio­nen skall tjänstgöra med personligt uppdrag. De skall ej vara medbor­gare i berörda stater eller i en stat, som ej biträtt denna konvention eller i en stat som ej avgivit förkla­ring enligt artikel 41,


sin  ordförande  och  antaga  sin  ar-

3, Kommissionen skall själv välja n  ordförar betsordning.


 


124


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


4,   The meetings of the Commission
shall normally be held at the Head­
quarters of the United Nations or at
the United Nations Office at Geneva.
However, they may be held at such
other convenient places as the Com-
missions may determine in consul­
tation with the Secretary-General of
the United Nations and the States
Parties concerned.

5.   The secretariat provided in ac­
cordance with artide 36 shall also
service the commissions appointed
under this artide.

6,   The information received and
collated by the Committee shall be
made available to the Commission
and the Commission may call upon
the States Parties concerned to sup­
ply any other relevant information.

7.   When the Commission has fully
considered the matter, but in any
event not låter than twelve months
after having been seized of the mat­
ter, it shall submit to the Chairman
of the Committee a report for com­
munication to the States Parties con­
cerned:

(a)     If the Commission is unable to complete its considération of the matter within twelve months, it shall confine its report to a brief state­ment of the status of its considéra­tion of the matter;

(b)     If an amicable solution to the matter on the basis of respect for hu­man rights as recognized in the pres­ent Covenant is reached, the Com­mission shall confine its report to a brief statement of the facts and of the solution reached;

(c)     If a solution within the tenns of sub-paragraph (b) is not reached, the Comniission's report shall em-body its findings on all questions of fact relevant to the issues between the States Parties concerned, and its views on the possibilities of an amic­able solution of the matter, This re­port shall also contain the written


4,     La Commission tient normale­ment ses réunions au Siége de FOr­ganisation des Nations Unies ou å FOffice des Nations Unies å Geneve, Toutefois, elle peut se réiinir en tout autre lieu approprié que peut déterminer la Commission en con­sultation avec le Secrétaire general de FOrganisation des Nations Unies et les Etats parties intéressés,

5,     Le secretariat prévu å Fartide 36 préte également ses services aux commissions désignées en verlii du present artide.

 

6.     Les renseignements obtenus et dépouillés par le Comité sont mis ä la disposition de la Commission, et la Commission peut demander aux Etats parties intéressés de lui fournir tout renseignement complémentaire pertinent.

7.     Apres avoir étudié la question sous tous ses aspects, mais en tout cas dans un délai maximum de douze mois apres qu'elle en aura été saisie, la Commission souniet un raiJport au president du Comité qui le communique aux Etats parties intéressés :

 

a)      Si la Commission ne peut achever Fexamen de la question dans les douze mois, elle se borne ä indi­quer briévement dans son rapport oii elle en est de Fexamen de la question;

b)      Si 1'on est parvenu a un régle­ment amiable de la question, fondé sur le respect des droits de Fhomme reconnus dans le present Pacte, la Commission se borne ä indiquer briévement dans son rapport les faits et le réglement auquel on est par­venu ;

c)      Si Fon n'est pas parvenu a un réglement au sens de Falinéa b, la Commission fait figurer dans son rapport ses condusions sur tous les points de fait relatifs ä la question débattue entré les Etats parties intéressés ainsi que ses constatations sur les possibilités de réglement amiable    de    Faffaire;    le    rapport


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971               125

4,     Kommissionens möten skall som regel hållas i Förenta Nationer­nas högkvarter eller Förenta Natio­nernas kontor i Geneve, De må emel­lertid hållas på sådana andra lämp­liga platser, som kommissionen må bestämma i samråd med Förenta Nationernas generalsekreterare och berörda stater,

5,     Det sekretariat som avses i ar­tikel 36 skall även biträda de enligt denna artikel utsedda kommissio­nerna,

6,     De upplysningar som mottagits och sammanställts av kommittén skall ställas till kommissionens för­fogande; denna må anmoda berörda stater att inkomma med komplette­rande upplysningar av intresse i sammanhanget,

7,     När kommissionen har slutbe­handlat ärendet, men under alla för­hållanden ej senare än tolv måna­der efter det att detta anhängiggjorts hos densamma, skall den avge en rapport till ordföranden i kommit­tén för delgivning med berörda sta­ter,

 

a)      Om kommissionen ej är i till­fälle att slutbehandla ärendet inom tolv månader, skall den begränsa sin rapport till en kort redogörelse för läget i fråga om ärendets prövning,

b)     Om en vänskaplig lösning grundad på respekten för de i den­na konvention inskrivna mänskliga rättigheterna har uppnåtts, skall kommissionen begränsa sin rapport till en kort redogörelse för de fak­tiska förhållandena och den lösning som uppnåtts.

c)      Om en lösning enligt punkt b) ej har uppnåtts, skall kommissionen i sin rapport redogöra såväl för sina slutsatser beträffande de faktiska förhållanden, som är av betydelse i tvisten mellan berörda stater, som för sin uppfattning om möjligheter­na att uppnå en vänskaplig lösning av   ärendet.   Rapporten   skall   även

5t    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 125


 


126


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


submissions and a record of the oral submissions made bj' the States Par­ties concerned;

(d) If the Commission's report is submitted under sub-paragraph (c), the States Parties concerned shall, within three months of the receipt of the report, notify the Chairman of the Committee whether or not they accept the contents of the report of the Commission,

8,   The provisions of this artide are
without préjudice to the responsibili­
ties of the Committee under artide
41,

9,    The States Parties concerned
shall share equally all the expenses
of the members of the Commission
in accordance with estimates to be
provided by the Secretary-General of
the United Nations,

10,    The Secretary-General of the
United Nations shall be empovvcred
to pay the expenses of the inembers
of the Commission, if necessary, be­
fore reimbursement by the States
Parties concerned, in accordance
with paragraph 9 of this artide.

Artide 43

The members of the Committee, and of the ad hoc condliation com­missions which may be appointed under artide 42, shall be entitled to the facilities, privileges and immuni-ties of experts on mission for the United Nations as laid down in the relevant sections of the Convention on the Privileges and Immunities of the United Nations.


renferme également les observations écrites et un procés-verbal des ob­servations orales présentées par les Etats parties intéressés;

d) Si le rapport de la Commission est soumis conformément ä Falinéa c, les Etats parties intéressés font savoir au president du Comité, dans un délai de trois mois apres la recep­tion du rapport, s'ils acceptent ou non les termes du rapport de la Com­mission.

8.    Les dispositions du present artide s'entendent sans préjudice des attributions du Comité prévues a Fartide 41,

9.    Toutes les dépenses des mem­bres de la Commission sont répartios également entré les Elats parties intéressés, sur la base d'un état esti-niatif établi par le Secrétaire general de FOrganisation des Nations Unies,

10.    Le Secrétaire general de FOr­
ganisation des Nations Unies est
habilité, si besoin est, ä défrayer les
membres de la Commission de leurs
dépenses, avant que le rembourse-
ment en ait été effectué par les Etats
parties intéressés, conformément au
paragraphe 9 du present artide.

Artide 43 Les membres du Comité et les membres des commissions de con­dliation ad hoc qui pourraient étre désignés conformément ä Fartide 42 ont droit aux fadlités, privileges cl immunités reconnus aux experts en mission pour FOrganisation des Na­tions Unies, tels qiFils sont énoncés dans les sections pertinentes de la Convention sur les privileges et immunités  des Nations Unies,


 


Artide -f The provisions for the implemen­tation of the present Covenant shall apply Avitbout préjudice to the pro­cédures prescribed in the field of hu­man rights by or under the constitu­ent instruments and the conventions of the United Nations and of the spe-


A rtide 44

Les dispositions de mise en oeuvre du present Pacte s'appliquent sans préjudice des procédures instituées en matiére de droits de Fhomme aux lernies ou en vertu des instruments constitutifs et des conventions de FOrganisation    des    Nations    Unies


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971               127

innefatta de av berörda stater skrift­ligen anförda synpunkterna liksom protokoll över av dem muntligen an­förda synpunkter.

d) Om kommissionen avgivit en rapport enligt punkt c), skall be­rörda stater inom tre månader efter mottagandet av rapporten underrätta kommitténs ordförande, huruvida de godkänner  innehållet  i  rapporten.

8,     Bestämmelserna i denna arti­kel påverkar ej kommitténs åliggan­den enligt artikel 41,

9,     De berörda staterna skall sins­emellan lika fördela alla utgifter för medlemmarna i kommissionen en­ligt beräkningar, som verkställs av Förenta Nationernas generalsekrete­rare.

10,    Förenia Nationernas general­
sekreterare äger vid behov betala ut­
gifterna för medlemmarna i kom­
missionen, innan de berörda stater­
na ersatt dem enligt mom. 9 i den­
na artikel.

Artikd 43 Medlemmarna i kommittén och de förlikningskommissioner ad hoc, som må utses enligt artikel 42, skall äga rätt till de förmåner och privi­legier samt den immunitet, som till­kommer experter på uppdrag för Förenta Nationerna enligt tillämp­liga bestämmelser i konventionen om privilegier och immuniteter för Förenta Nationerna,

Artikel 4.4

Beslämmelserna rörande genomfö­randet av denna konvention skall tillämpas utan förfång för förfaran­den, som på området för de mänsk­liga rättigheterna beslutats i eller med stöd av Förenta Nationernas och fackorganens stadgor och kon-


 


128


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


cialized agencies and shall not pre­vent the States Parties to the present Covenant from having recourse to other procédures for settling a dis-pute in accordance with general or special international agreements in force between them.

Artide 45 The Committee shall submit to the General Assembly of the United Na­tions, through the Economic and So­cial Council, an annual report on its activities.


et des institutions spécialisées, et n'empéchent pas les Etats parties de recourir å d'autres procédures pour le réglement d'iin différend confor­mément aux accords internationaux généraux ou spéciaux qui les lient.

Artide 45 Le Comité adresse chaque année ä FAssemblée générale des Nations Unies, par Fintermédiaire du Conseil économique et social, un rapport sur ses travaux.


 


PART V Artide 46 Nothing in the present Covenant shall be interpreted as impairing the provisions of the Charter of the Uni­ted Nations and of the constitutions of the spedalized agencies which de-fine the respective responsibilities of the various organs of the United Na­tions and of the spedalized agencies in regard to the matters dealt with in the present Covenant,

Artide 47 Nothing in the present Covenant shall be interpreted as impairing the inherent right of all peoples to enjoy and utilize fully and freely their nat­ural wealth and resources.


CINQUIEME PARTIE

Artide 46 Aucune disposition du present Pacte ne doit étre interprétée comme portant atteinte aux dispositions de la Charte des Nations Unies et des constitutions des institutions spé­cialisées qui définissent les responsa­bilités respectives des divers organes de FOrganisation des Nations Unies et des institutions spécialisées en ce qui concerne les questions traitées dans le present Pacte,

Artide 47 Aucune disposition du present Pacte ne sera interprétée comme portant atteinte au droit inherent de tous les peuples ä profiter et ä user pleinement et librement de leurs richesses et ressources naturelles.


 


PART VI Artide 48 1, The present Covenant is open for signature by any State Member of the United Nations or member of any of its spedalized agencies, by any State Party to the Statute of the International Court of Justice, and by any other State which has been invit-ed by the General Assembly of the United Nations to become a party to the present Covenant,


SIXIEME PARTIE

Artide 48 1, Le present Pacte est ouvert å la signature de tout Etat membre de FOrganisation des Nations Unies ou membre de Fune quelconque de ses institutions spécialisées, de tout Etat partie au Statut de la Cour internationale de justice, ainsi que de tout autre Etat invite par FAssem­blée générale des Nations Unies ä devenir partie au present Pacte,


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971               129

ventioner. De skall ej hindra kon­ventionsstaterna från att anlita and­ra förfaranden för lösandet av en tvist i överensstämmelse med all­männa eller särskilda internationella överenskommelser i kraft mellan dem.

Artikel 45 Kommittén skall genom Ekono­miska och sociala rådet årligen till­ställa Förenta Nationernas general­församling en redogörelse för sin verksamhet.

DEL V

Artikel 46 Intet i denna konvention må tol­kas såsom innebärande inskränk­ning av bestämmelserna i Förenta Nationernas stadga och stadgorna för fackorganen, i de delar dessa in­strument anger det ansvar som För­enta Nationernas olika organ och fackorgan har med avseende på i denna konvention behandlade spörs­mål.

Artikel 47

Intet i denna konvention må tol­kas såsom en inskränkning av den inneboende rätten hos alla folk att till fullo och utan begränsning dra fördel av och utnyttja sina natur­rikedomar och naturtillgångar.

DEL VI

Artikel 48 1. Denna konvention står öppen för undertecknande av varje stat, som är medlem av Förenta Natio­nerna eller något av dess fackorgan, av varje stat som är ansluten till Internationella domstolens stadga ävensom av varje annan stat, som av Förenta Nationernas generalför­samling inbjudits att biträda kon­ventionen.


 


130


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


2,   The present Covenant is subject to ratification. Instruments of rati­fication shall be deposited with the Secretary-General of the United Na­tions.

3,   The present Covenant shall be open to accession by any State refer­red to in paragraph 1 of this artide,

4,   Accession shall be effected by the deposit of an instrument of ac­cession with the Secretary-General of the United Nations,

5,    The Secretary-General of the
United Nations shall inform all
States which have signed this Cove­
nant or acceded to it of the deposit
of each instrument of ratification or
accession.


2.     Le present Pacte est sujet ä ratification et les instruments de ratification seront déposés auprés du Secrétaire general de FOrganisation des Nations Unies.

3.     Le present Pacte sera ouvert ä 1'adhésion de tout Etat vise au paragraphe 1 du present artide,

4.     L'adliésion se fera par le dépöt d'un instrument d'adhésion auprés du Secrétaire general de FOrganisa­tion des Nations Unies,

5.     Le Secrétaire general de FOrga­nisation des Nations Unies informe tous les Etats qui ont signé le pre­sent Pacte ou qui y ont adhéré du dépot de chaque instrument de rati­fication ou d'adhésion.


 


Artide 49

1,   The present Covenant shall en­ter into force three months after the date of the deposit with the Secre­tary-General of the United Nations of the thirty-fifth instrument of ratifi­cation or instrument of accession,

2,   For each State ratifying the pres­ent Covenant or acceding to it after the deposit of the thirty-fifth instru­ment of ratification or instrument of accession, the present Covenant shall enter into force three months after the date of the deposit of its own in­strument of ratification or instru­ment of accession.

Artide 50 The   provisions   of   the   present Covenant shall extend to all parts of federal   States  without   any limita­tions or exceptions.

Artide 51 1. Any State Party to the present Covenant may propose an amend­ment and filé it with the Secretary-General of the United Nations, The Secretary-General of the United Na­tions shall thereupon communicate any proposed amendments to the States Parties to the present Cove-


A rtide 49

1.    Le present Pacte entrera en
vigueur trois mois apres la date du
dépot auprés du Secrétaire general
de FOrganisation des Nations Unies
du trente-cinquiéme instrument de
ratification ou d'adliésion,

2,    Pour chacun des Etats qui rati-
fieront le present Pade ou y adhé-
reront apres le dépöt du trente-
cinquiéme instrument de ratification
ou d'adhésion, ledit Pacte entrera en
vigueur trois mois apres la date du
dépot par cet Etat de son instrument
de ratification ou d'adhésion.

Artide 50 Les dispositions du present Pacte s'appliquent,  sans limitation ni e\-ception aucune, å toutes les unités constitutives des Etats fédératifs.

Artide 51 1. Tout Etat partie au present Pacte peut proposer un amendement et en déposer le texte auprés du Se­crétaire general de FOrganisation des Nations LInies. Le Secrétaire general transmet alors tous projets d'amendeiiients aux Etats parties au present Pade en leur demandant


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971               131

2.     Denna konvention skall ratifi­ceras och ratifikationsinstrumenten deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare.

3.     Denna konvention står öppen för anslutning av stat, som avses i mom. 1 i denna artikel.

4.     Anslutning sker genom deposi­tion av ett anslutningsinstrument hos Förenta Nationernas generalsek­reterare.

5.     Förenta Nationernas general­sekreterare skall underrätta alla stater, som undertecknat denna kon­vention eller anslutit sig till den­samma, om depositionen av varje ratifikations- eller anslutningsinstru­ment.

Artikel 49

1.     Denna konvention träder i kraft tre månader efter dagen för deposi­tionen hos Förenta Nationernas ge­neralsekreterare av det trettiofemte ratifikations- eller anslutningsinstru­mentet.

2.     I förhållande till stat, som rati­ficerar eller ansluter sig till konven­tionen efter depositionen av det trel-tiofemte ratifikations- eller anslut­ningsinstrumentet, träder denna konvention i kraft tre månader efter dagen för depositionen av dess rati­fikations- eller anslutningsinslrii-nient.

Artikel 50 Bestämmelserna i  denna konven­tion  skall  utan  begränsningar  eller undantag av något slag gälla i alla delar av förbundsstater.

Artikel 51

1. Konventionsstat må föreslå ändringar i konventionen; texten till sådan ändring skall överlämnas till Förenta Nationernas generalsekrete­rare. Denne skall sedan översända ändringsförslagen till konventions­staterna med en begäran om att des­sa mätte underrätta honom om huru-


 


132


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


naiit with a request that they notify him whether they favour a confer­ence of States Parties for the purpose of considering and voting upon the proposals. In the event that at least one third of the States Parties fa­vours such a conference, the Secre­tary-General shall convene the con­ference under the auspices of the Uni­ted Nations, Any amendment adopted by a majority of the States Parties present and voting at the conference shall be submitted to the General Assembly of the United Nations for approval.

2,     Amendments shall come into force when they have been approved by the General Assembly of the Uni­ted Nations and accepted by a two-thirds majority of the States Parties to the present Covenant in accord­ance with their respective constitu­tional processes,

3,     When amendments come into force, they shall be binding on those States Parties which have accepted them, other States Parties still being bound by the provisions of the pres­ent Covenant and any earlier amend­ment which they have accepted.

Artide 52

Irrespective of the notifications made under artide 48, paragraph 5, the Secretary-General of the United Nations shall inform all States refer­red to in paragraph 1 of the same artide of the following particulars:

(a) Signatures, ratifications and accessions under artide 48;

(b) The date of the entry into force of the present Covenant under artide 49 and the date of the entry into force of any amendments under artide 51,

Artide 53 1. The present Covenant, of which the Chinese, English, French, Rus-sian and Spanish texts are equally


de lui indiquer s'ils désirent voir convoquer une conference d'Etats parties pour examiner ces projets et les mettre aux voix. Si un tiers au moins des Etats se dédarent en faveur de cette convocation, le Secrétaire general convoque la con­ference sous les auspices de FOrga­nisation des Nations Unies, Tout amendement adopté par la majorité des Etats presents et votants å la conference est soumis pour appro­bation ä FAssemblée générale des Nations Unies.

2.    Ces amendements entrent en
vigueur lorsqu'ils ont été approuvés
par FAssemblée générale des Nations
Unies et acceptés, conformément
ä leurs régles constitutionnelles
respectives, par une majorité des
deux tiers des Etats parties au pre­
sent Pacte,

3,    Lorsque ces amendements en­
trent en vigueur, ils sont obliga­
toires pour les Etats parties qui les
ont acceptés, les autres Etats parties
restant lies par les dispositions du
present Pacte et par tout amende­
ment antérieur qu'ils ont accepté.

Artide 52 Indépendamment des notifications prévues au paragraphe 5 de Farti­de 48, le Secrétaire general de FOr­ganisation des Nations Unies infor­mera tous les Etats vises au para­graphe 1 dudit artide :

a)      Des signatures apposées au present Pacte et des instruments de ratification et d'adhésioii déposés conformément ä Fartide 48;

b)      De la date å laquelle le present Pacte entrera en vigueur conformé­ment ä Fartide 49 et de la date ä laquelle entreront en vigueur les amendements  prévus  å Fartide 51.

Artide 53 1, Le present Pacte, dont les textes anglais,   chinois,   espagnol,   francais et   russe   font   également   foi,   sera


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971               133

vida de tillstyrker, att en konferens av stater sammankallas för försla­gens övervägande och ställande un­der omröstning. Om minst en tredje­del av staterna tillstyrker en sådan konferens, skall generalsekreteraren sammankalla konferensen i Förenta Nationernas regi. Ändringsförslag, som antagits av en majoritet av de vid konferensen närvarande och rös­tande staterna, skall underställas Förenta Nationernas generalförsam­ling för godkännande.

2.    Ändringar träder i kraft, när de godkänts av Förenta Nationernas generalförsamling och med två tred­jedels majoritet antagits av konven­tionsstaterna i enligiiet med deras respektive konstitutionella bestäm­melser,

3.    När ändringar träder i kraft skall de vara bindande för de stater som antagit dem, medan övriga sta­ter fortfarande är bundna av be­stämmelserna i denna konvention och eventuella tidigare ändringar, som de antagit.

Artikel 52 Vid sidan av de underrättelser, som omnämns i artikel 48 mom, 5, skall Förenta Nationernas general­sekreterare underrätta alla i mom. 1 i samma artikel avsedda stater om följande:

a)      undertecknanden, ratifikatio­ner och anslutningar enligt artikel 48;

b)     dagen för ikraftträdandet av denna konvention enligt artikel 49 och dagen för ikraftträdandet av var­je ändring enligt artikel 51,

Artikel 53 1, Denna   konvention,   vars   eng­elska, franska, kinesiska, ryska och spanska   texter   äger   lika   vitsord.


 


134                  Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971

authentic, shall be deposited in the déposé aux archives  de FOrganisa-

archives of the United Nations,                        tion des Nations Unies,

2,  The   Secretary-General   of   the 2. Le  Secrétaire general  de FOr-

United Nations shall transmit certi-   ganisation des Nations Unies trans-

fied copies of the present Covenant mettra une copie certifiée conforme

to all States referred to in artide 48, du present Pacte å tous  les  Etats

vises ä Fartide 48,


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971               135

skall deponeras i Förenta Nationer­nas arkiv,

2, Förenta Nationernas general­sekreterare skall översända bestyrk­ta avskrifter av denna konvention till alla i artikel 48 avsedda stater.


 


136


Kungl. Maj:is proposition nr 125 år 1971


 


Optional   Protocol   to   the International Covenant on Civil and Political Rights

The States Parties  to  the  present Protocol,

Considering that in order further to achieve the purposes of the Cove­nant on Civil and Political Rights (hereinafter referred to as the Cove­nant) and the implementation of its provisions it would be appropriate to enable the Human Rights Com­mittee set up in part IV of the Cove­nant (hereinafter referred to as the Committee) to receive and consider, as provided in the present Protocol, Communications from individuals claiming to be victims of violations of any of the rights set forth in the Covenant,

Have agreed as follows:

Artide 1

A State Party to the Covenant that becomes a party to the present Pro­tocol recognizes the competence of the Committee to receive and con­sider Communications from individu­als subject to its jurisdiction who claim to be victims of a violation by that State Party of any of the rights set forth in the Covenant, No com­munication shall be received by the Committee if it concerns a State Party to the Covenant which is not a party to the present Protocol,

Artide 2 Subject to the provisions of artide 1, individuals who claim that any of their rights enumerated in the Cove­nant have been violated and who have exhausted all available domes­tic remedies may submit a written


Protocole facultatif se rapportant au Pacte

international relatif aux droits civils et

politiques

Les Etats parties au present Proto­cole,

Considérant que, pour mieux as­surer Faccomplissement des fins du Pacte relatif aux droits civils et po­litiques (ci-aprés dénommé le Pacte) et Fapplication de ses dispositions, il conviendrait d'habiliter le Comité des droits de Fhomme, constitue aux termes de la quatriéme partie du Pacte (ci-aprés dénommé le Comité), ä recevoir et ä examiner, ainsi qu'il est prévu dans le present Protocole, des Communications émanant de particuliers qui pretendent étre vic-times d'une violation d'un des droits énoncés dans le Pacte,

Sont convenus de ce qui suit :

Artide premier

Tout Etat partie au Pacte qui devient partie au present Protocole reconnait que le Comité a compe­tence pour recevoir et examiner des Communications émanant de parti­culiers relevant de sa juridiction qui pretendent étre victimes d'une viola­tion, par cet Etat partie, de Fun quelconque des droits énoncés dans le Pacte, Le Comité ne revolt aucune communication intéressant un Etat partie au Pacte qui n'est pas partie au present Protocole,

Artide 2 Sous réserve des dispositions de Fartide premier, tout particulier qui prétend étre victime d'une viola­tion de Fun quelconque des droits énoncés dans le Pacte et qui a épuisé tous les recours internes disponibles


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                137

Bilaga 3

(översättning)

Fakultativt protokoll  till Internationella

konventionen om medborgerliga och

politiska rättigheter

De stater som biträtt detta protokoll,

vilka anser, att det för att främja syftet med konventionen om medbor­gerliga och politiska rättigheter (här­nedan benämnd konventionen) samt genomförandet av dess bestämmel­ser skulle vara ändamålsenligt att be­reda den enligt del IV av konventio­nen upprättade kommittén för de mänskliga rättigheterna (härnedan benämnd kommittén) tillfälle att på sätt anges i detta protokoll mottaga och pröva framställningar från en­skilda personer, som påstår sig ha utsatts för kränkning av någon av de i konventionen angivna rättigheter­na,

har överenskommit om följande.

Artikel 1 Konventionsstat, som biträder det­ta protokoll, erkänner kommitténs behörighet att mottaga och pröva framställningar från enskilda per­soner, som är underkastade dess ju­risdiktion och som påstår sig ha ut­satts för kränkning genom ifrågava­rande stat av någon av de i konven­tionen angivna rättigheterna. Fram­ställning skall ej mottagas av kom­mittén, om den gäller konventions­stat, som ej biträtt detta protokoll.

Artikel 2 Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 1 må enskilda personer, som påstår sig ha utsatts för kränkning av någon av de i konventionen an­givna rättigheterna och som har ut­tömt alla tillgängliga inhemska rätts-


 


138


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


communication to the Committee for considération.

Artide 3 The Committee shall consider in-adniissible any communication under the present Protocol which is anony-nious, or which it considers to be an abuse of the right of submission of such Communications or to be in-compatible with the provisions of the Covenant.

A rtide 4

1.    Subject to the provisions of ar­tide 3, the Committee shall bring any Communications submitted to it un­der the present Protocol to the atten­tion of the State Party to the present Protocol alleged to be violating any provisions of the Covenant,

2.    Within six nionths, the receiv­ing State shall submit to the Com­mittee written explanations or state-ments darifying the matter and the remedy, if any, that may have been taken by that State,

Artide 5

1,     The Committee shall consider Communications received under the present Protocol in the light of all written information made available to it by the individual and by the State Party concerned,

2,     The Committee shall not con­sider any communication from an in­dividual unless it has ascertained that:

 

(a)      The same matter is not being examined under another procedure of international investigation or settlement;

(b)     The individual has exhausted all available domestic remedies, This shall not be the rule where the ap­plication of the remedies is un-reasonably prolonged,

3,    The Committee shall hold dosed


peut presenter une communication écrite au Comité pour qu'il Fexa-mine.

Artide 3 Le Comité declare irrecevable toute communication présentée en vertu du present Protocole qui est ano­nyme ou qii'il considéré étre un abus du droit de presenter de telles Com­munications ou étre incompatible avec les disposilions du Pacte,

Artide 4

1,    Sous réserve des dispositions
de Fartide 3, le Comité porte toute
communication qui lui est présentée
en vertu du present Protocole ä
Fattention de FEtat partie audit
Protocole qui a prétendument violé
Fune quelconque des dispositions du
Pacte.

2.    Dans les six mois qui suivent,
ledit Etat soumet par écrit au Comité
des explications ou dédarations
édairdssant la question et indi-
quant, le cas échéant, les mesures
qu'il pourrait avoir prises pour
remédier a la situation.

.Artide 5

1,     Le Comité examine les Commu­nications recues en vertu du present Protocole en tenant compte de toutes les informations écrites qui lui sont soumises par le particulier et par FEtat partie intéressé.

2,     Le Comité n'exaiiiinera aucune communication d'un particulier sans s'étre assuré que :

a)      La méme question n'est pas
déjä en cours d'examen devant une
autre instance internationale d'en-
quéte 011 de réglement;

b)     he particulier a épuisé tous les
recours internes disponibles, Cette
régle ne s'applique pas si les procé­
dures de recours excédent des délais
raisonnables,

3, Le  Comité  tient  ses  séances  ä


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971                139

medel, göra en skriftlig framställ­ning till kommittén för dess pröv­ning.

Artikel 3

Kommittén skall avvisa framställ­ning enligt detta protokoll, som är anonym eller som den anser utgöra ett missbruk av rätten att göra fram­ställning eller som den anser ej kun­na förenas med bestämmelserna i konventionen.

Artikel 4

1. Med förbehåll för bestämmel­serna i artikel 3 skall kommittén delge framställningar, som gjorts till densamma enligt detta protokoll, med den stat som påstås ha kränkt någon bestämmelse i konventionen.

2, Den mottagande staten skall inom sex månader tillställa kommit­tén en skriftlig förklaring eller en klargörande redogörelse för ärendet och den åtgärd, som må ha vidtagits av den staten.

Artikel 5

1.    Kommittén skall pröva fram­ställningar som mottagits enligt det­ta protokoll i ljuset av alla de skrift­liga upplysningar, som lämnats av klaganden och av vederbörande stat.

2.    Kommittén skall ej pröva en framställning från en klagande, med mindre den utrönt att

 

a)     samma ärende ej är föremål för internationell undersökning eller reg­lering i annan form;

b)    klaganden har uttömt alla till­gängliga inhemska rättsmedel. Det­ta skall dock ej gälla, om rättsmed­lens utnyttjande är oskäligt tids­krävande,

3. Kommittén skall sammanträda


 


140


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


meetings when  examining Commu­nications under the present Protocol,

4, The Committee shall forward its views to the State Party concerned and to the individual.

Artide 6 The Committee shall include in its annual report under artide 45 of the Covenant a summary of its activities under the present Protocol,


huis dos lorsqiFil examine les Com­munications prévues dans le present Protocole,

4. Le Comité fait part de ses con­statations å FEtat partie intéressé el au particulier.

Artide 6 Le Comité indut dans le rapport annuel qu'il établit conformément ä Fartide 45 du Pacte un resumé de ses activités au titre du present Protocole.


 


Artide 7 Pending the achievement of the objedives of resolution 1514 (XV) adopted by the General Assembly of the United Nations on 14 December 1960 concerning the Declaration on the Granting of Independence to Co-lonial Countries and Peoples, the provisions of the present Protocol shall in no way limit the right of petition granted to these peoples by the Charter of the United Nations and other international conventions and instruments under the United Nations and its spedalized agencies.

Artide 8

1.   The present Protocol is open for signature by any Stale which has signed the Covenant.

2.   The present Protocol is subject to ratification by any State which has ratified or acceded to the Cove­nant. Instruments of ratification shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations.

3.    The present Protocol shall be
open to accession by any State which
has ratified or acceded to the Cove­
nant.

4.   Accession shall be effected by the
deposit of an instrument of accession
with the Secretary-General of the
United Nations.

5.    The Secretary-General of the
United Nations shall inform all States
which    have    signed    the    present


Artide 7 En attendant la realisation des objectifs de la resolution 1514 (XV) adoptée par FAssemblée générale des Nations Unies le 14 décembre 1960, concernant la Declaration sur Foctroi de Findépendance aux pays et aux peuples coloniaux, les dispositions du present Protocole ne restreignent en rien le droit de petition accordé ä ces peuples par la Charte des Nations Unies et d'autres conven­tions et instruments internationaux conclus sous les auspices de FOrga­nisation des Nations Unies ou de ses institutions spécialisées.

Artide 8

1.    Le present Protocole est ouvert a la signature de tout Etat qui a signé le Pacte,

2.    Le present Protocole est soumis å la ratification de tout Etat qui a ratifié le Pacte ou y a adhéré, Les instruments de ratification seront déposés auprés du Secrétaire general de FOrganisation des Nations Unies,

3.    Le present Protocole sera ouvert ä Fadhésion de tout Etat qui a ratifié le Pacte ou qui y a adhéré.

4.    L'adhésion se fera par le dépot d'un instrument d'adhésion auprés du Secrétaire general de FOrganisa­tion des Nations Unies.

5.    Le Secrétaire general de FOr­ganisation des Nations Unies informe tous les Etats qui ont signé le pré-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971               141

inom stängda dörrar, när den prö­var framställningar enligt detta pro­tokoll,

4, Kommittén skall framföra sina synpunkter till vederbörande stat och till klaganden.

Artikel 6 Kommittén skall i sin årliga rap­port enligt artikel 45 av konventio­nen intaga en kortfattad redogörelse för sin verksamhet enligt detta pro­tokoll.

Artikel 7 1 avvaktan på förverkligandet av målet för den i Förenta Nationer­nas generalförsamlings resolution 1514 (XV) den 14 december 1960 in­tagna deklarationen angående bevil­jande av självständighet åt koloniala länder och folk skall bestämmelser­na i detta protokoll på intet sätt be­gränsa den petitionsrätt, som tiller­känts dessa folk genom Förenta Na­tionernas stadga och andra interna­tionella instrument, som avslutits inom ramen för Förenta Nationerna och fackorganen.

Artikel 8

1,    Detta protokoll står öppet för undertecknande av stat, som under­tecknat konventionen.

2,    Detta protokoll må ratificeras av stat, som ratificerat eller anslutit sig till konventionen. Ratifikations­instrumenten skall deponeras hos Förenta Nationernas generalsekrete­ rare,

3,    Detta protokoll står öppet för anslutning av stat, som ratificerat el­ler anslutit sig till konventionen,

4,    Anslutning sker genom deposi­tion av ett anslutningsinstrument ho! Förenta Nationernas generalsekrete­rare,

5,    Förenta Nationernas general­
sekreterare skall underrätta alla sta­
ter, som undertecknat detta proto-


 


142


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


Protocol or acceded to it of the depo­sit of each instrument of ratification or accession.

Artide 9

1,    Subject to the entry into force
of the Covenant, the present Protocol
shall enter into force three months
after the date of the deposit with the
Secretary-General of the United Na­
tions of the tenth instrument of rati­
fication or instrument of accession.

2.   For each State ratifying the pres­
ent Protocol or acceding to it after
the deposit of the tenth instrument
of ratification or instrument of ac­
cession, the present Protocol shall
enter into force three months after
the date of the deposit of its own
instrument of ratification or instru­
ment of accession.

Artide 10 The provisions of the present Pro­tocol shall extend to all parts of fed­eral States without any limitations or exceptions.

Artide 11

1.    Any State Party to the present
Protocol may propose an amendment
and filé it with the Secretary-General
of the United Nations, The Secretary-
General shall thereupon communi­
cate any proposed amendments to
the States Parties to the present Pro­
tocol with a request that they notify
him whether they favour a confer­
ence of States Parties for the purpose
of considering and voting upon the
proposal. In the event that at least
one third of the States Parties fa­
vours such a conference, the Secre­
tary-General shall convene the con­
ference under the auspices of the Uni­
ted Nations, Any amendment adopted
by a majority of the States Parties
present and voting at the conference
shall be submitted to the General
Assembly of the United Nations for
approval,

2. Amendments   shall  come  into


sent Protocole ou y ont adhéré, du dépot de chaque instrument de rati­fication ou d'adhésion.

Artide 9

1.    Sous réserve de Fentrée en
vigueur du Pacte, le present Proto­
cole entrera en vigueur trois mois
apres la date du dépot auprés du
Secrétaire general de FOrganisation
des Nations Unies du dixiéme instru­
ment de ratification ou d'adhésion,

2,    Pour chacun des Etats qui
ratifieront le present Protocole ou y
adhéreront apres le dépot du dixiéme
instrument de ratification ou d'adhé-
sion, ledit Protocole entrera en vi­
gueur trois mois apres la date du
dépot par cet Etat de son instrument
de ratification ou d'adhésion.

Artide 10 Les dispositions du present Proto­cole s'appliquent, sans limitation ni exception aucune, å toutes les unités constitutives des Etats fédératifs.

Artide 11

1,    Tout Etat partie au present
Protocole peut proposer un amen­
dement et en déposer le texte auprés
du Secrétaire general de FOrgani­
sation des Nations Unies, Le Se­
crétaire general transmet alors tous
projets d'amendements aux Etats
parties audit Protocole en leur de­
mandant de lui indiquer s'ils désirent
voir convoquer une conference
d'Etats parties pour examiner ces
projets et les mettre aux voix. Si le
tiers au moins des Etats se dédarent
en faveur de cette convocation, le
Secrétaire general convoque la con­
ference sous les auspices de FOrga­
nisation des Nations Unies, Tout
amendement adopté par la majorité
des Etats presents et votants a la
conference est soumis pour approba­
tion ä FAssemblée general des
Nations Unies.

2. Ces   amendements   entrent   en


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971               143

koll eller anslutit sig till detsamma, om depositionen av varje ratifika­tions- eller anslutningsinstrument.

Artikel 9

1,    Med förbehåll för ikraftträdan­det av konventionen träder detta protokoll i kraft tre månader efter dagen för depositionen hos Förenta Nationernas generalsekreterare av det tionde ratifikations- eller anslut­ningsinstrumentet,

2,    I förhållande till stat, som ra­tificerar eller ansluter sig till proto­kollet efter depositionen av det tion­de ratifikations- eller anslutningsin­strumentet, träder detta protokoll i kraft tre månader efter dagen för depositionen av dess ratifikations-dier anslutningsinstrument.

Artikel 10

Bestämmelserna i detta protokoll skall utan begränsning eller undan­tag av något slag utsträckas till alla delar av förbundsstater.

Artikel 11

1,   Stat som biträtt detta protokoll
må föreslå ändringar i detsamma;
texten till sådan ändring skall över­
lämnas till Förenta Nationernas ge­
neralsekreterare. Denne skall sedan
översända ändringsförslagen till de
stater som biträtt protokollet med
en begäran om att dessa måtte un­
derrätta honom om huruvida de till­
styrker, att en konferens av stater
sammankallas för förslagens över­
vägande och ställande under omröst­
ning. Om minst en tredjedel av sta­
terna tillstyrker en sådan konferens,
skall generalsekreteraren samman­
kalla konferensen i Förenta Natio­
nernas regi. Ändringsförslag, som an­
tagits av en majoritet av de vid kon­
ferensen närvarande och röstande
staterna, skall underställas Förenta
Nationernas generalförsamling för
godkännande.

2.    Ändringar träder i kraft, när de


 


144


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


force when they have been approved by the General Assembly of the United Nations and accepted by a two-thirds majority of the States Parties to the present Protocol in accordance with their respective con­stitutional processes,

3, When amendments come into force, they shall be binding on those States Parties which have accepted them, other States Parties still being bound by the provisions of the pres­ent Protocol and any earlier amend­ment which they have accepted.


vigueur ]orsqii'ils ont été approuvés par FAssemblée générale des Na­tions Unies et acceptés, conformé­ment å leurs régles constitutionnel­les respectives, par une majorité des deux tiers des Etats parties au pre­sent Protocole,

3, Lorsque ces amendements entrent en vigueur, ils sont obliga­toires pour les Etats parties qui les ont acceptés, les autres Etats parties restant lies par les dispositions du present Protocole et par tout amen­dement antérieur qu'ils ont accepté.


 


Artide 12

1,    Any State Party may denounce the present Protocol at any time by written notification addressed to the Secretary-General of the United Na­tions, Denundation shall take effect three months after the date of receipt of the notification by the Secretary-General,

2,    Denundation shall be without préjudice to the continued applica­tion of the provisions of the present Protocol to any communication sub­mitted under artide 2 before the ef­fective date of denundation.


Artide 12

1,    Tout Etat partie peut, ä tout
moment, dénoncer le present Proto­
cole par voie de notification écrite
adressée au Secrétaire general de
FOrganisation des Nations Unies. La
dénonciation portera effet trois mois
apres la date ä laquelle le Secrétaire
general en aura recu notification,

2.    La dénonciation n'entravera pas
Fapplication des dispositions du pre­
sent Protocole ä toute communica­
tion présentée en vertu de Fartide 2
avant la date a laquelle la dénoncia­
tion prend effet.


 


Artide 13

Irrespective of the notifications made under artide 8, paragraph 5, of the present Protocol, the Secreta­ry-General of the United Nations shall inform all States referred to in artide 48, paragraph 1, of the Cove­nant of the following particulars:

(a) Signatures, ratifications and accessions under artide 8;

(b)       The date of the entry into force of the present Protocol under artide 9 and the date of the entry into force of any amendments under artide 11;

(c)        Denunciations under artide 12.


Artide 13 Indépendamment des notifications prévues au paragraphe 5 de Farti­de 8 du present Protocole, le Secré­taire general de FOrganisation des Nations Unies informera tous les Etats vises au paragraphe 1 de Farti­de 48 du Pacte :

a)      Des signatures apposées au present Protocole et des instruments de ratification et d'adhésion déposés conformément ä Fartide 8;

b)     De la date ä laquelle le present Protocole entrera en vigueur con­formément å Fartide 9 et de la date ä laquelle entreront en vigueur les amendements prévus ä Fartide 11;

c)      Des dénondations faites con­formément ä Fartide 12,


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971               145

godkänts av Förenta Nationernas ge­neralförsamling och med två tredje­dels majoritet antagits av de stater, som biträtt detta protokoll, i enlig­het med deras respektive konstitu­tionella bestämmelser.

3, När ändringar träder i kraft skall de vara bindande för de stater som antagit dem, medan övriga sta­ter fortfarande är bundna av bestäm­melserna i detta protokoll och even­tuella tidigare ändringar, som de an­tagit.

Artikel 12 1. Stat må uppsäga detta proto­koll när som helst genom skriftlig anmälan till Förenta Nationernas ge­neralsekreterare. Sådan uppsägning träder i kraft tre månader efter den dag generalsekreteraren mottog an­mälan.

2, Uppsägningen skall vara utan verkan beträffande den fortsatta till-lämpningen av bestämmelserna i det­ta protokoll vad gäller framställ­ning, som gjorts enligt artikel 2 in­nan uppsägningen träder i kraft.

Artikel 13 Vid sidan av de underrättelser, som omnämns i artikel 8 mom, 5 i detta protokoll, skall Förenta Natio­nernas generalsekreterare underrät­ta alla i artikel 48 mom. 1 i konven­tionen avsedda stater om följande:

a) undertecknanden, ratifikatio­ner och anslutningar enligt artikel 8;

b)     dagen för ikraftträdandet av
detta protokoll enligt artikel 9 och
dagen för ikraftträdandet av varje
ändring enligt artikel 11;

c) uppsägningar enligt artikel 12.


 


146


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971


 


Artide 14

1.    The present Protocol, of which
the Chinese, English, French, Rus-
sian and Spanish texts are equally
authentic, shall be deposited in the
archives of the United Nations.

2.    The Secretary-General of the
United Nations shall transmit certi-
fied copies of the present Protocol to
all States referred to in artide 48 of
the Covenant.


Artide 14

1.    Le present Protocole, dont les textes anglais, chinois, espagnol, francais et russe font également foi, sera déposé aux archives de FOrga­nisation des Nations Unies.

2.    Le Secrétaire general de FOrga­nisation des Nations Unies trans­mettra une copie certifiée conforme du present Protocole ä tous les Etats vises å Fartide 48 du Pacte.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1971               147

Artikd 14

1.    Detta protokoll, vars engelska,
franska, kinesiska, ryska och spans­
ka texter äger lika vitsord, skall de­
poneras i Förenta Nationernas arkiv.

2.    Förenta Nationernas general­
sekreterare skall översända bestyrk­
ta avskrifter av detta protokoll till
alla i artikel 48 av konventionen av­
sedda stater.

MARCUS BOKTR. STHLM 1971    6BC413


 


 


 

Tillbaka till dokumentetTill toppen