Kungl. Maj:ts proposition Nr Oå (Proposition 1931:64)

Kungl. Maj:ts proposition Nr Oå.

Nr 64.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående upprättande av
ett institut för hög spänningsforskning; given Stockholms
slott den 30 januari 1931.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Sam. Städener.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30
januari 1931.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med statsråden och cheferna för kommunikations-
och finansdepartementen anför härefter departementschefen, statsrådet
Städener:

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under utgifter för kapitalökning,
bil. 4 B, föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i
ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, bland utgifter för kapitalökning
under rubriken »Fonden för förlag till statsverket» till lån för uppförande
och inredning av ett institut för högspänningsforskning för budgetåret 1931/
1932 beräkna ett reservationsanslag av 425,000 kronor.

Sedan den erforderliga utredningen numera slutförts, anhåller jag att ånyo
få anmäla denna fråga för Kungl. Majit.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. I sami. 54 käft. (Nr 64.)

Upprättande
av ett institut
för högspänningsforskning.

Kungl. May.ts proposition Nr 64.

I två inom 1930 års riksdag väckta, likalydande motioner (I: 221 och II:
372) hemställdes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning för upprättande av ett
svenskt institut för högspänningsforskning samt för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I ärendet inhämtades av riksdagens vederbörande utskott utlåtanden från
vattenfallsstyrelsen, ingenjörsvetenskapsakademien och tekniska högskolan.

I skrivelse den 26 april 1930, nr 157, anförde härefter riksdagen huvudsakligen
följande:

Sedan åtskilliga år hava inom vattenfallsstyrelsen bedrivits undersökningar
rörande den atmosfäriska elektriciteten och därmed sammanhängande överspänningsfenomen
å elektriska ledningar. Dessa undersökningar hava i vad
de avse vattenfallsstyrelsens verksamhetsområde sin stora betydelse för åstadkommandet
av på samma gång driftsäkra och möjligast billiga anläggningar
för kraftdistribution över vidsträckta områden. Sedan år 1917 hava
undersökningarna stått under ledning av docenten H. Norinder i Uppsala
och utförts i en av denne grundad och ledd institution, förlagd till Älvkarleby
kraftverks transformatorstation vid Husbyborg nära Uppsala. Undersökningarna
hava här koncentrerats på utrönandet av möjligheterna att mäta
de överspänningsfenomen på kraftledningar, vilka inträffa i samband med
åskväder och vilka kunna orsaka svårartade skadegörelser och avbrott i den
normala driften i ledningsnäten. Genom systematiskt studium av överspän
ningsfenomenen å ledningarna har man därjämte sökt bedöma, i vad mån
effektiva skyddsåtgärder mot överspänningarnas skadegörelser på ledningar
och elektriska anläggningar äro möjliga. För detta ändamål har docenten
Norinder konstruerat vissa mätinstrument och utarbetat metoder, med vilkas
tillhjälp hans institution lyckats att före någon annan motsvarande och
oftast i fråga örn resurser rikare utrustad institution i utlandet studera de
elektriska fälten vid åskväder, deras inverkan på kraftledningarna och även
lösa problemet att direkt från kraftledningarna registrera de överspänningar,
vilka åstadkommas av blixten.

De undersökningar, som av docenten Norinder utförts vid nyssnämnda
institution, hava av de sakkunniga myndigheter, som yttrat sig över desamma,
betecknats såsom banbrytande. De hava radikalt ändrat förutvarande
uppfattningar om de atmosfäriska överspänningarnas karaktär, i det
man kunnat fastslå, att de atmosfäriska elektriska spänningarna äro mångfaldigt
högre än man förut antagit och att urladdningarna hava ett betydligt
långsammare och jämnare förlopp än man tidigare antog. Ännu har
man dock icke vunnit full klarhet i hithörande vetenskapliga problem.
Sedan så skett, kan det bliva möjligt skapa den isolation för kraftledningar,
som är bäst avpassad efter de klarlagda förhållandena. Därjämte har man
förhoppningar att såsom praktiskt resultat av undersökningarna kunna konstruera
effektivare och prisbilligare skyddsanordningar för byggnader mot
åskslag och för radioanläggningar mot olika slag av atmosfäriska störningar.
Värdet av ett effektivt men dock billigt åskskydd liksom ock av skydd för
de nu allt talrikare radioanläggningarna ligger i öppen dag.

Riksdagen har vid behandlingen av förevarande ärende kommit till den
uppfattningen, att ifrågavarande undersökningar äro av den art, betydelse
och räckvidd, att de synas böra fortsättas. Särskilt gynnsamma förutsätt -

Kungl. Maj.ts proposition Nr 64.

ningar förefinnas även, enligt vad i utlåtandena över motionen anförts, för
att undersökningarna skola kunna med framgång fullföljas, i det att den
personal, som hittills vid institutionen planlagt och utfört de såsom banbrytande
betecknade undersökningarna, även för framtiden lärer stå till förfogande
för det fortsatta arbetet. Då emellertid dessa undersökningar nu
förts fram så långt, att området för desamma vidgats till att omfatta även
spörsmål, som icke hava direkt sammanhang med vattenfallsstyrelsens verksamhet,
anser sig vattenfallsstyrelsen icke utan vidare inom ramen av sin
befogenhet äga rätt att i fortsättningen upprätthålla institutionen i fråga
och bekosta undersökningarna. Anses det sålunda lämpligt, att dessa fortsättas,
bör utredning verkställas, huru de för framtiden skola ordnas och
bekostas. Särskilt är en sådan utredning erforderlig, örn fråga blir, att
ifrågavarande undersökningar skola utvidgas till att omfatta ej blott frågor,
som äro av vikt för vattenfallsstyrelsens speciella verksamhet, utan även
andra vetenskapliga och praktiska frågor inom högspänningsforskningen.
Därjämte bör utredas, om dessa forskningar såsom hittills böra bedrivas i
en självständig institution eller lämpligen kunna bedrivas i samband med
arbetet vid universiteten eller tekniska högskolan, varav även frågan om
förläggningen av ett eventuellt högspänningsinstitut är beroende.

På grund av vad sålunda anförts anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes
låta verkställa utredning, om och på vad sätt ett institut för högspänningsforskning
kunde upprättas i Sverige samt för riksdagen framlägga det
förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Genom beslut den 20 juni 1930 uppdrog chefen för kommunikationsdepartementet
— på grund av honom samma dag av Kungl. Majit meddelat
bemyndigande — åt professorn H. B. M. Pleijel, ingenjörsvetenskapsakademiens
verkställande direktör, kommerserådet A. F. Enström och professorn
vid universitetet i Uppsala K. M. G. Siegbahn att såsom sakkunniga inom
nämnda departement jämte överdirektören i vattenfallsstyrelsen biträda med
verkställande av utredning och avgivande av förslag i den i riksdagens
ovanberörda skrivelse omförmälda frågan.

De sålunda tillkallade sakkunniga hava den 10 oktober 1930 avgivit »Utredning
beträffande upprättande av ett institut för högspänningsforskning
i Sverige».

De sakkunniga hava i sitt betänkande till en början till prövning upptagit
frågan om inrättande av ett institut för högspänningsforskning och
därvid funnit, att detta vore av synnerligen stor betydelse såväl ur forskningssynpunkt
som med hänsyn till de praktiskt ekonomiska verkningarna.

Sitt sålunda angivna ståndpunktstagande hava de sakkunniga motiverat
på följande sätt:

I England, Frankrike, Förenta Staterna, Tyskland m. fl. länder finnas
sedan åtskilliga år upprättade laboratorier för högspänningsforskning. I dessa
har tidigare huvudsakligen provats isolationsmateriel, avsedd för elektriska
kraftanläggningsföretag. Behovet av allt högre överföringsspänningar i de
elektriska kraftföretagen har dragit med sig ökade krav på den elektriska
materielens isolationshållfasthet och i följd därav hava högspänningsinsti -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

tutens provspänningar alltjämt stegrats. Där man tidigare kunde företaga
proven med trehundratusen volts spänning mot jord, har man nu nödgats
gå upp till en million volt eller högre mot jord. Utom denna provningsverksamhet
har man vid högspänningsinstituten sysslat med vissa allmänna
isolationsproblem av vetenskapligt och tekniskt intresse. Man har bland
annat undersökt den förlust av elektrisk energi, vilken inträffar på elektriska
ledningar vid höga driftspänningar. Även andra uppgifter hava varit föremål
för forskningsverksamheten i högspänningsinstituten. Sålunda har man
genom modellförsök i större skala sökt utröna lämpligaste anordningar för
åskskydd för byggnader och särskilt för sådana, där lättantändliga eller explosiva
ämnen tillverkas eller förvaras.

Verksamheten i dessa högspänningslaboratorier har tidigare väl ensidigt
inriktats på undersökningar medelst spänningar alstrade vid normal driftfrekvens,
alltså 50 eller 60 perioder per sek. Det har tidigare icke varit
möjligt på grund av bristande lämpliga metoder att i dessa högspänningslaboratorier
på artificiell väg framställa och utföra undersökningar med
spänningar av samma art som de s. k. överspänningarna, vilka i form av
ofta för kraftnäten förödande störningar uppträda som följder av åskslag.
Med hänsyn till de elektriska anläggningarna medföra de såväl på direkt
som indirekt väg genom åskslagen framkallade överspänningarna de ur ekonomisk
sjmpunkt viktigaste skadegörelserna. För att finna effektiva skyddsmedel
mot dessa störningar bör man kunna på artificiell väg i laboratorier
framställa överspänningar av samma natur som de, vilka vid åskväder uppträda
på ledningarna. Härigenom blir det nämligen möjligt att noggrant
iakttaga verkningssättet hos olika överspänningsskydd. Även de störningsfenomen,
vilka uppträda i anläggningarna som en följd av vissa kortslutnings-
och inkopplingsoperationer, hava, på grund av bristfälliga undersökningsmetoder,
undandragit sig möjligheten till experimentell behandling i
den utsträckning, som är nödvändig.

Först de senare årens utveckling har medfört lämpliga mätnings- och kontrollmetoder
för överspänningsfenomen och i följd härav ha arbetsuppgifterna
för högspänningslaboratorierna hastigt vidgats.

I utlandet har man på olika håll med hänsyn till denna förändrade situation
begynt upprätta nya eller utvidga äldre högspänningsinstitut. Sålunda
byggas eller har på sistone färdigbyggts fyra dylika institut i Tyskland, två
i England och i Förenta Staterna flera.

I Sverige påbörjades tidigare än i andra länder, för något mer än 10 år
sedan, på vattenfallsstyrelsens initiativ, vissa undersökningar på högspänningsforskningens
område. Dessa undersökningar, som bedrevos i en invid
Uppsala uppförd mindre försöksanläggning, hade huvudsakligen till syfte
att utröna åskslagens verkningar på kraftledningsnäten och möjliggöra därav
betingade skyddsåtgärder mot störningar vid inträffade åskslag. Genom detta
av vattenfallsstyrelsen påbörjade undersökningsarbete hava lämpliga metoder
framkommit, vilka tillåta mätningar av åskslagen både ute i det fria och
på kraftledningsnäten, och mätmetoderna hava skapat säkra förutsättningar
för ett praktiskt utnyttjande av de vunna rönen, ty, såsom ovan antytts,
först genom kännedom örn åskslagens natur och de av dem framkallade
störningarna har man i sin hand möjligheter att utprova lämpligaste skyddsåtgärder
mot dess störningar.

De resultat, som härstädes vunnits, hava utomlands tillmätts den största
betydelse, och man har i utlandet i olika forskningsföretag skyndat att

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64. 5

praktiskt tillämpa dessa resultat genom byggnad av härför erforderliga laboratorier
och experimentella anordningar av större omfattning.

Det är med hänsyn härtill fara värt, att vårt land kommer i efterhand
på ett praktiskt viktigt forskningsområde, där initiativet utgått från ett
svenskt företag, därest ej ett institut för högspänningsforskning med erforderlig
experimentell utrustning utan dröjsmål inrättas.

Även vissa praktiskt ekonomiska skäl tala för upprättande av ett dylikt
institut i Sverige. Genom landets beroende av vattenkraftens utnyttjande
och dess i följd därav vittutgrenade elektriska ledningsnät blir skadegörelsen
genom åskslag i ledningsnäten av stor ekonomisk betydelse. Det är
därför av vikt att möjligheter beredas för utprovning av mot åskslag och
överspänningar i kraftledningsnäten och anläggningarna lämpliga skydd.
Härför skulle ett institut för högspänningsforskning vara särskilt skickat.

Även för frågan örn lämpligaste och mest ekonomiska utförande av byggnadsåskledare
äger ett institut för högspänningsforskning betydelse. Med
institutets utrustning kunna på artificiell väg framställda blixturladdningar
åstadkommas, vilka, örn också icke med avseende på spänningens storlek,
dock beträffande sin allmänna karaktär, likna de naturliga blixtarna. Allenast
härigenom erhållas möjligheter för effektivt utforskande av ett flertal
i fråga örn byggnadsåskledare ännu olösta problem.

De sakkunniga hava härefter framlagt en plan för institutets planläggning
och organisation och därvid till en början anfört följande i fråga örn
institutets förläggning och inordnande i statsorganisationen.

De sakkunniga, vilka övervägt olika alternativ i fråga örn institutets inordnande
i statsorganisationen samt dess förläggning, hava enstämmigt anslutit
sig till de synpunkter angående förläggningen, vilka framkommit i
det yttrande tekniska högskolans lärarkollegium avgav till riksdagen i anledning
av motionerna I: 221 och II: 372.

Utöver de i nämnda yttrande angivna skäl för institutets förläggning till
Uppsala vilja de sakkunniga framhålla följande.

I Uppsala kan nödvändig anslutning erhållas till ett flertal för undersökningarna
lämpliga högspänningsledningar, vilka tillhöra vattenfallsstyrelsens
här ovan berörda anläggning.

Vid sådan förläggning av institutet skulle dessutom de byggnader, instrument
och anordningar, vilka tillhöra vattenfallsstyrelsens anläggning, lämpligen
kunna överflyttas på institutet, varigenom en besparing kunde vinnas
för staten.

Befintligheten vid Uppsala universitet av institutioner, vilka arbeta på
institutet angränsande forskningsområden, komme att befordra ett ömsesidigt
utbyte av resultat och erfarenheter.

Vidare skulle härigenom vinnas möjligheter för institutet att erhålla tillfälliga
arbetskrafter med nödig utbildning genom anlitande av studerande
vid universitetet.

Härtill kommer ett ur ekonomisk synpunkt mycket viktigt skäl för institutets
förläggning till Uppsala. Ingenjören B. John F. Åndersson har i
förutseende av ifrågavarande forskningsuppgifters stora betydelse redan år
1918 genom en storslagen donation till Uppsala universitet velat möjliggöra
upprättande av ett sådant institut som det nu ifrågasatta i samband med
cn professur i elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfärislca urladdningar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

Såsom framgår av donationsbrevet, vilket i avskrift fogats vid de sakkunnigas
betänkande, skola de för olliförmälda professur jämte för institutionen
donerade medel fonderas, tills dessa vuxit till ett sådant belopp, att
efter det ''/6 av årsavkastningen lagts till kapitalet, medel finnas för inrättande
och avlönande av professuren, för uppförandet av lämplig laboratoriebyggnad
med bostadsvåning åt professorn, för inredning och utrustning av
laboratoriet samt för beredande av erforderligt årsanslag för arbetena å detsamma.
Enligt uppgift från räntekammaren vid universitetet uppgår det
nu tillgängliga kontanta kapitalet till cirka 200,000 kronor, vartill kommer
värdet av tvenne icke försålda fastigheter i Stockholm. Då värdet av de
senare kan uppskattas tili 4 å 500,000 kronor, skulle fondens totala belopp
för närvarande uppgå till cirka 6 ä 700.000 kronor. De beräkningar, som
inom kommittén uppgjorts, visa, att det föreslagna institutets upprättande
skulle komma att kräva ett engångsanslag av 425,000 kronor samt att till
årskostnader åtgå 49,500 kronor. Det framgår härav, att donationens medel
ej för närvarande äro tillräckliga för institutets upprättande och drift, men
att enligt föreliggande provisoriska beräkningar universitetet örn cirka 10
år skulle vara i stånd att uteslutande med fondens medel driva institutet.

Det har synts de sakkunniga uppenbart, att det för det allmänna skulle
innebära en avsevärd lättnad, örn den donation, vilken Uppsala universitet
äger och varom talas i berörda donationsbrev, i en framtid kunde övertaga
kostnaderna för ett institut för högspänningsforskning. Denna lösning förutsätter
givetvis, att den för institutet nödvändiga professuren med tillhörande
institution inrättas vid Uppsala universitet.

Ifråga örn institutets arbetsuppgifter hava de sakkunniga härefter anfört
följande:

Institutets uppgift är att genom praktiska försök och teoretiska undersökningar
befrämja den vetenskapliga forskningen inom i omförmälda donationsbrev
avsedda professurens ämnesområde. Därvid bör även särskild
uppmärksamhet ägnas åt frågan om lämpliga anordningar för förebyggande
av de skadeverkningar, som elektriska överspänningar kunna åstadkomma.

Institutet bör i sin verksamhet underhålla förbindelse med de staten tillhöriga
verk och inrättningar, vilka hava intresse för forskningsproblemet
på liögspänningsteknikens område samt med andra för högspänningstekniska
frågor intresserade. Hit må räknas universitetens fysiska institutioner, tekniska
högskolan, vattenfallsstyrelsen, ingen]örsvetenskapsakademien samt
enskilda sammanslutningar, vilka genom sin verksamhet äro intresserade
för frågor angående högspänningsforskning, såsom elektroindustriföretag,
enskilda kraftverksföretag och sammanslutningar av sådana, brandstodsbolag
m. fl. Sådan intresseförbindelse kan lämpligen uppehållas genom
införande av en rådgivande kommission, i vilken inväljas representanter
för teknisk forskning och industri på institutets verksamhetsområde.

Professorns undervisningsskyldighet bör inskränkas till att omfatta planering,
ordnande och övervakande av vetenskapliga specialundersökningar,
som utföras på hans institution samt till meddelande av därvid behövlig
specialundervisning.

Såsom exempel på professorns och institutets vetenskapliga arbetsuppgifter
må anföras:

1) att med utnyttjande av institutets resurser bedriva vetenskapliga undersökningar
på högspänningsforskningens område, såsom utrönande av all -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

manna fysikaliska betingelser för atmosfäriska urladdningar oell speciellt
atmosfäriska urladdningar vid åskväder,

2) att undersöka av åskväder på större avstånd framkallade radiostörningar,

3) att i den mån det befinnes vara lämpligt och det icke bereder intrång
i institutets vetenskapliga verksamhet, bereda möjligheter för specialister
från främmande läroanstalter och speciellt från tekniska högskolan att med
begagnande av institutets experimentella resurser bedriva forskningsverksamhet
på områden, vilka beröra institutets verksamhetsintressen.

Såsom några närmast liggande praktiska arbetsuppgifter förenade med
professuren och institutionen må anföras:

1) att genom systematiska fältförsök på kraftledningar och andra ledningsobjekt
såsom telefonledningar, radioantenner och åskledare undersöka
de störnings fenomen av högspänningsnatur, vilka på nämnda objekt uppträda
vid åskväder och vilka särskilt orsakas av blixturladdningar,

2) att genom laboratorie-, modell- och fältförsök utröna lämpliga skyddsanordningar
mot skadegörelse genom åskslag på elektriska ledningar och
anläggningar och andra därmed jämförliga objekt,

3) att genom undersökningar utröna, i vad mån olika inom elektrotekniska
anläggningar använda isolationsmateriel äro motståndskraftiga mot
påfrestningar genom naturliga åskslag och deras följdföreteelser i form av
överspänningar samt mot höga spänningar i allmänhet,

4) att genom praktiska försök och vetenskapliga undersökningar utröna
effektiviteten av åskledare för byggnader och att avgöra, i vad mån byggnader
ekonomiskt kunna skyddas genom lämpliga åskledare.

De sakkunniga hava vidare till behandling upptagit frågorna om institutets
lokala förläggning samt dess behov av lokalutrymmen och utrustning
och härom anfört följande:

På grund av vad ovan anförts bör institutet förläggas till Uppsala och
lämpligen till den plats, där vattenfallsstyrelsens nuvarande anläggning för
överspänningsundersökningar på kraftledningar är belägen.

Institutet behöver för sin verksamhet och utveckling ett större fritt tomtområde
för utomhus placerade experimentella anordningar samt vissa garantier
för att institutet icke i en framtid blir förbyggt genom bebyggelse i
form av förstadssamhälle.

En undersökning har visat, att den ovannämnda platsen ur denna synpunkt
är särskilt lämplig, och att ett större tomtområde därintill kan förvärvas
till rimligt pris.

Vid bedömandet av institutets behov av lokalutrymmeu hava de sakkunniga
utgått från att detsamma bör förläggas på den plats, där vattenfallsstyrelsens
nuvarande, här ovan nämnda anläggning är belägen. De till
denna anläggning hörande lokalerna, vilka utgöras av en byggnad utförd i
trä och en utförd i sten, skulle utnyttjas på följande sätt:

Anläggningens äldre träbyggnad, vilken består av tre stycken mindre och
sammanbyggda trähus, skulle reserveras såsom utrymme för vissa specialundersökningar,
vilka fordra uppställning av apparatanordningar i träbyggnader.
Två av de till ett komplex sammanbyggda trähusen äro lätt flyttbara
och böra reserveras för fältundersökningar ute i terrängen.

Den vid vattenfallsstyrelsens anläggning befintliga stenbyggnaden, vilken
är utförd brandsäker, inrymmer dels en källarvåning, dels en helt ovan

Kungl. May.ts proposition Nr 64.

jord belägen våning. I källarvåningen finnas lokaler för mekanisk verkstad,
mindre verkstadsförråd samt rum för lokaltransformator och omformareaggregat.
I det planerade institutet skulle dessa lokaler utnyttjas för
sitt nuvarande ändamål.

Stenbyggnadens övre våning består av ett rum med en golvyta på 10
gånger 10 meter och en höjd till taket på 6 meter. Detta rum användes
för uppställning av katodoscillografer med tillhörande hjälpaggregat i form
av likriktare, spänningsdelare, oscillatorkretsar m. m. Rummets relativt
stora höjd är betingad av att erhålla intagna högspänningar på störningsfritt
avstånd från respektive mätorgan. I det planerade institutet skulle
rummet utnyttjas för sitt nuvarande ändamål. Den redan befintliga stenbyggnaden
kan bäst utnyttjas, ifall den får behålla sin karaktär av självständig
tornbyggnad, vilken tillåter intagande av spänningar från fyra olika
håll. En sammanbyggnad med nytt byggnadskomplex utöver anordnandet
av en förbindelsegång till nya byggnaden skulle väsentligen inskränka de
nu disponibla utrymmena i verkstaden utan att motsvarande fördelar vunnes.
En sammanbyggnad skulle även försvåra spänningsintag från vissa håll till
tornbyggnaden och skulle dessutom under byggnadstiden avsevärt hindra
arbetet i den redan befintliga anläggningen.

För institutet erforderliga nybyggnader böra utgöras av dels två i viss
mån sammanhörande byggnader, dels förrådsbyggnad med bostad för instrumentmakare.

De två sammanhörande byggnaderna skola bestå av dels ett högspänningslaboratorium
med högspänningssal av tillräckliga dimensioner, dels en
byggnad, avsedd för de specialundersökningar, vilka tillhöra laboratoriets
arbetsuppgifter.

a) Lokal för högspänningsförsök.

Lokalen för högspänningsförsök skall bestå av ett enda stort högspänningsrum,
vars dimensioner bestämmas av de höga spänningar på minst
en million volt, varmed skall arbetas i denna lokal. Det är icke enbart
nödvändigt att hålla tillräckligt stora avstånd, för undvikande av överslag
och störningar, till högspänningsrummets golv, väggar och tak för de apparater
och anordningar, där de höga spänningarna produceras, utan även för
de anordningar, där dessa spänningar mätas.

Högspänningssalen kan tänkas utförd antingen i trä eller i tegel. På
grund av den ringa skillnaden i kostnad mellan utförande i trä jämfört
med utförande i tegel hava de sakkunniga med hänsyn dels till brandfara
och dels till underhållskostnader föreslagit utförande i tegel.

b) Laboratoriebyggnad.

Vid sidan örn byggnaden för högspänningsundersökningar bör uppföras
i anslutning till denna byggnads ena långvägg en byggnad i två plan jämte
källarplan, avsedd att inrymma övriga för institutet erforderliga arbets- och
laboratorierum.

Denna byggnad bör, för underlättande av undersökningarna, hava direkt
förbindelse med rummet för högspänningsmätningar.

I laboratoriebyggnaden bör bland annat inrymmas arbetsrum för professorn,
rum för fotografiska arbeten och rum för högfrekvensmätningar, vilka
lokaler tidigare provisoriskt varit inrymda i de äldre träbyggnaderna. I
denna byggnad tillkomma dessutom lokaler, vilka äro betingade av institu -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

tets utvidgade verksamhet, varvid bland annat må hänvisas till den omständigheten,
att lokaler måste finnas för att bereda plats för de specialundersökningar,
varom tidigare talats i anslutning till de med den föreslagna
professuren förenade arbetsuppgifterna. Den med professuren förenade
undervisningsskyldigheten nödvändiggör även vissa lokaler.

Därest det skulle visa sig nödvändigt framdeles ordna med utbyggnad
av laboratorielokalerna, så finnas goda möjligheter härför. Laboratoriebyggnadens
konstruktion tillåter med lätthet en höjning av taket och uppmurning
av ytterligare ett våningsplan. Det rikligt tilltagna tomtområdet vid
institutet möjliggör även uppförande av enklare laboratorielokaler i trä,
vilka eventuellt kunna göras flyttbara.

c) Förråds- och bostadsbyggnad vid institutet.

På grund av institutets natur och dess belägenhet utanför stadens område
är det nödvändigt att tillsyn utövas över institutet även på icke arbetstid.
Detta gäller under vintertid särskilt med hänsyn till värmeanläggningen
och under sommartid för att hastigt kunna sätta apparater och instrument
i funktion vid inträffade störningar å ledningar eller andra experimentella
anordningar.

Denna tillsyn bör lämpligen anordnas på så sätt, att institutets mekaniker
beredes bostad vid institutet. På grund av ofta förekommande arbeten med
livsfarliga spänningar bör denna bostad vara belägen i en särskild byggnad
utanför de egentliga institutionslokalerna.

På grund av det stora avståndet till staden blir institutets personal hänvisad
att taga en måltid mitt på dagen vid institutet. Ett lunchrum bör
därför lämpligen inrättas. Aven ett överliggningsrum för vakttjänstgöring
i händelse av åskväder och överspänningar på ledningar eller nattarbete i
övrigt bör finnas tillgängligt.

I laboratoriebyggnaden bär av kostnadsskäl icke kunnat beredas vare sig
utrymmen för snickeriarbeten eller förråd.

De sakkunniga hava funnit det ekonomiskt lämpligast sammanföra de
här uppräknade lokalerna i en enda byggnad.

Befintliga utrymmen, tillhörande vattenfallsstyrelsens anläggning vid Uppsala,
ävensom närmare uppgifter angående ifrågasatta nybyggnader framgå
av följande uppställningar:

Förteckning å befintliga lokaler i vattenfallsstyrelsens
anläggning vid Uppsala.

a) Byggnaden uppförd av trä.

1 rum för specialundersökningar................... 2 » » »	golvyta »	24 10	w nr »
b) Byggnaden uppförd av sten.
\|I. Källarplanet: 1 rum för mekanisk verkstad.................	»	35	»
1 » » verkstadsförråd .................	»	32	»
1 » » lokaltransformator och omformare.....	»	24	»
11. Bottenvåningen: 1 rum för oscillografer, oscillatorer och spännings-delare ................................	»	100	»

Golvyta 225 m2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

Uppgifter rörande ifrågasatta nybyggnader för institutet.

a) Byggnaden för högspänningsförsölc.

1 rum för högspänningsförsök.....................golvyta 447 m2

b) Laboratoriebyggnaden.

I. Källarplanet:

1 rum för värmepannor....................golvyta 24 ma

1 » » koksförråd..................... » 18 »

1 » » omformare och generator...... » 27 »

1 » » montering av oscillografer........... » 19 »

1 » » ackumulatorbatterier............... » 17 »

1 dubbelrum för montage och grövre laborationer. . » 45 »

II. Bottenplanet:

1 rum såsom hall......................... » 16 »

1 dubbelrum för högfrekvensmätningar......... » 62 »

1 rum för assistent........................ » 23 »

1 » » likriktare ....................... > 23 »

1 dubbelrum för oscillografer................ . » 43 »

III. Planet 1 trappa upp:

1 rum för fotografiska försök................. » 22 »

1 dubbelrum för konferenser, föreläsningar, bibliotek » 47 »

1 rum för professorn....................... » 23 »

1 » » registratur och skrivgöromål......... » 22 »

1 dubbelrum för förlust- och kapacitetsmätningar . . » 43

Golvyta 464 m2

c) Förråds- och bostadsbyggnaden.

1 bostadslägenhet för instrumentmakare..............golvyta 82 m*

1 dublett, lunch- och vaktrum..................... » 34 »

1 rum för förråd............................... » 59 »

1 » » snickeriarbeten och förvaring av trä........ » 28 »

1 » » garage.............................. » 20

Golvyta 223 m2

De sakkunniga hava låtit byggnadsingenjör S. Lindsjö i i Uppsala utarbeta
skissritningar, upptagande detaljerat förslag till olika lokalers placering
inom institutionsbyggnaden. Ifrågavarande skissritningar hava bifogats utredningen,
och tillåter jag mig här att hänvisa till desamma.

ByggnadsJcostnaderna hava beräknats på följande sätt:

Byggnadsarbeten.............................kronor 194,000: —

Värmeledning............................... » 22,000: —

Sanitets-, vatten- och avloppsledningar............. » 5,000: —

Elektriska ledningar.......................... » 6,000: —

Planeringsarbeten och vägar.................... » 6,000: —

Ritningar och kontroll......................... » 10,000: -—

Oförutsedda arbeten.......................... » 27,000: —

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.
Byggnad för instrumentmakare med dublett, förråd och

lokal för snickeriarbeten......................kronor 30,000: —

Beräknat pris för erforderlig tomt................ » 25,000: —

Summa kronor 325,000: —

De sakkunniga hava vidare beräknat den experimentella utrustningen till
nedanstående belopp:

Impulsgenerator med mätgnistgap för 1 milj. volt.....kronor 46,500: —

Enfastransformator för 500,000 volt jämte regleringsan ordning.

................................. » 28,000: —

Ackumulatorbatteri............................ » 2,300: —

Mätbryggor, motstånd- och kapacitetsnormaler, precisionsinstrument.
................................ » 20,700: —

Diverse möbler och skåp................. » 2,000: —

Summa kronor 99,500: —

Ovan angivna engångskostnader förutsätta, framhålla de sakkunniga, att
vattenfallsstyrelsen tillhöriga anläggningar för överspänningsundersökningar
med tomt, byggnader, experimentell utrustning och övriga inventarier kostnadsfritt
överlåtas till universitetet för den föreslagna institutionen.

De årliga driftkostnaderna för institutet hava av de sakkunniga beräknats
på följande sätt:

a) Personalkostnader.

Professorslön.................................kronor 14,000: —

Lön åt instrumentmakare (B 10) .................. »_4,000: —

Summa personalkostnader kronor 18,000: —

b) Driftanslag.

Bibliotekskostnader............................	kronor	1,000	—
Skrivmateriel och liknande expenser...............		500	—
Värmekostnad................................		2,000	—•
Elektrisk kraft..............................	»	1,500	—
Bekostnad av extra arbetshjälp (assistent, mekaniker, labo-ratoriebiträden).............................	»	12,000	—
Städning av lokalerna..........................	»	1,500	—
Resor och transporter..........................	»	3,000	—
Komplettering av förbrukade artiklar..............	»	2,000	—
Film och fotografiutensilier......................	»	1,000	—
Materiel för metallarbeten.......................		5,000	—
Installationsmateriel............................	»	1,000	—
Snickerier och dylikt...........................	»	1,000	—

Summa driftkostnader kronor 31,500: —

Samtliga driftkostnader, löner inberäknade, skulle alltså, enligt de sakkunnigas
beräkningar, uppgå till i avrundat tal 49,500 kronor.

De sakkunniga framhålla vidare, att då årliga driftkostnaderna för vattenfallsstyrelsens
nuvarande anläggning vid Uppsala utgöra cirka 30,000 kronor,

12 Kungl. Maj.ts proposition Nr 64.

det ifrågasatta institutets drift skulle medföra en merkostnad av cirka 20,000
kronor.

De sakkunniga föreslå, att på ordinarie stat uppföres befattningen såsom
professor vid institutet samt, med hänsyn till behovet av kontinuitet, befattningen
såsom instrumentmakare. Extra biträden böra, enligt de sakkunnigas
förslag, få antagas av professorn i mån av behov.

På grund av vad ovan anförts hemställa de sakkunniga, att Kungl. Majit
måtte genom proposition till 1931 års riksdag föreslå

att, med iakttagande av de i omförmälda donationsbrev angivna villkor,
vid Uppsala universitet må inrättas på allmän indragningsstat, med samma
löneförmåner som gälla för övriga universitetsprofessurer, en professur i elektricitetslära,
benämnd »B. John F. och Svea Anderssons professur i elektricitetslära
med särskild hänsyn till atmosfäriska urladdningar»,

att för upprättande av det i nämnda donationsbrev avsedda institutet med
erforderlig utrustning må beviljas ett anslag forén gång av 425,000 kronor samt

att på indragningsstat för institutets drift må beviljas ett årsanslag av
31,500 kronor, samt

att en instrumentmakarbefattning med avlöning enligt B 10, likaledes på
indragningsstat, må inrättas.

Vid de sakkunnigas utlåtande voro fogade dels avskrift av ovanberörda,
den 3 maj 1918 dagtecknade gåvobrev av ingenjören B. John F. Andersson,
dels oclc kostnadsberäkning och ritningar.

I huvudsak torde jag beträffande nu nämnda aktstycken kunna inskränka
mig till att hänvisa till handlingarna i ärendet; jag vill i detta sammanhang
endast meddela följande transsumt av innehållet i gåvobrevet:

Då min hustru och jag sakna bröstarvingar, hava vi i samråd beslutat,
att med de medel, som stå oss till buds såväl under vår återstående livstid
som även efter vår död, söka på bästa sätt befordra dessa uppgifter, vilka,
som jag förut framhållit, utgjort ett av mina huvudsakligaste livsintressen.
Jag har därvid utgått ifrån att dessa syften lämpligen böra fullföljas därigenom
att en stiftelse, till vilkens förfogande jag ställer medel, skapas för
att befrämja lösningen av dessa frågor. Vidare bör iakttagas, att både de
frågor, som äro av övervägande praktisk natur, och de vetenskapliga problemen
bliva tillgodosedda. De förra skola behandlas av åskledare-kontrollanstalten.
De vetenskapliga uppgifterna åter skola läggas å en professur i
elektricitetslära, med särskild hänsyn till atmosfäriska urladdningar, vid
Uppsala universitet med en för arbetet lämpad laboratoriebyggnad.

Till stiftelsen, vars namn skall vara: B. John F. och Svea Anderssons
stiftelse för främjande av forskning inom elektricitetsläran med hänsyn särskilt
till atmosfäriska urladdningar, och vars säte skall vara Stockholm,
överlämnar jag den av mig innehavda åskledare-kontroll-anstalten. Stiftelsens
verksamhet skall utövas enligt följande stadgar.

Kungl. Majds proposition Nr 64.

§ 1.

Stiftelsens ändamål är att befordra undersökningar över atmosfäriska elektriska
urladdningar samt fenomen, som stå i samband med desamma, för
att på så sätt erhålla säkra grunder för sådana konstruktioner och anordningar,
som avse att skydda människor och djur, byggnader av alla slag
samt ledningar, maskiner och apparater mot skadlig inverkan av atmosfäriska
elektriska urladdningar.

I och för detta ändamål skall stiftelsens medel användas dels till att understödja
den professur i elektricitetslära, som jag donerar till Uppsala universitet,
till hans institution samt de arbeten, som utföras därstädes, dels
ock för att understödja den av mig nu till stiftelsen överlämnade åskledarekontroll-anstalten.

§ 2.

Stiftelsen företrädes av en styrelse, som består av fem svenska män. Av
dessa väljas:

en av större akademiska konsistoriet i Uppsala,

en av tekniska högskolans styrelse,

en av brandförsäkringsbolagens tarifförening i Stockholm.

Självskrivna medlemmar i styrelsen äro innehavaren av den av mig donerade
professuren i Uppsala samt föreståndaren för åskledare-kontroll-anstalten.

Jag förbehåller mig rätt att under min livstid utse även en sjätte ledamot
av styrelsen. Denna ledamot utses av mig för en tid av tre kalenderår
varje gång.

§ 3-

Val av ledamot sker för en tid av tre kalenderår. Av valda ledamöter,
som icke utsetts av mig, utgår en vid slutet av varje år. Avgående ledamot
kan omväljas.

Avgår ledamot, innan hans valtid tilländalupit, utses annan i hans ställe
för den återstående valtiden.

Genom lottning anställd efter första valet skall bestämmas den ordning,
i vilken de valda ledamöterna skola avgå.

§ 4.

Styrelsen väljer inom sig ordförande, vice ordförande och sekreterare,
samt beslutar, var styrelsen skall sammanträda.

§ 5.

Styrelsen är ej behörig att fatta beslut, därest icke minst tre av dess ledamöter
äro tillstädes. Omröstning sker öppet. Vid lika röstetal äger ordföranden
utslagsröst.

§ 6.

Styrelsen beslutar örn användandet av de av stiftelsens medel, som icke
donerats till Uppsala universitet.

Styrelsen äger förordna ombud att söka, kära och svara å stiftelsens
vägnar, så ock eljest föra stiftelsens talan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

§ 7-

Stiftelsen utser inom sig ett förvaltningsutskott av tre medlemmar, som
enligt särskild instruktion handhaver förvaltningen av stiftelsens medel.

Jag förbehåller mig rätt dels att själv under min återstående livstid vara
medlem av förvaltningsutskottet dels att utse en av de två övriga medlemmarna
av samma utskott.

§ 8.

För granskning av styrelsens förvaltning och räkenskaper utses årligen
tre revisorer och tre suppleanter för dessa. En revisor och en suppleant
utses av var och en av de i § 2 omnämnda myndigheterna, som utse styrelseledamöter.

§ 9.

Före den 1 februari skall berättelse över styrelsens förvaltning överlämnas
till revisorerna. Det åligger dessa att efter fullbordad granskning före den
15 februari avgiva och till styrelsen och de i § 2 omförmälda myndigheterna
samtidigt avlämna berättelse häröver.

Å årssammanträde med styrelsen, som bör hållas helst den 14 mars varje
år, skall denna berättelse föredragas.

§ 10.

Underlåter valförrättare att utse revisor eller utebliver revisor, sedan han
blivit till förrättning kallad, må detta ej utgöra hinder för övriga revisorer
att verkställa granskningen.

§ 11.

Det ankommer på de myndigheter, som utse styrelseledamot, att med anledning
av revisorernas berättelse besluta örn ansvarsfrihet för styrelsen.

På talan av någon av nämnda myndigheter vare styrelseledamot ansvarig
för överträdelse av stiftelsens stadgar eller vårdslöshet vid handhavandet av
stiftelsens egendom.

§ 12.

Föreståndaren för åskledare-kontroll-anstalten tillsättes av stiftelsens styrelse;
dock förbehåller jag mig rätt att tillsvidare kvarstå som föreståndare för
densamma.

Styrelsen bestämmer det arvode, som skall utgå till såväl föreståndaren
som övriga tjänstemän vid anstalten.

Åskledare-kontroll-anstaltens uppgift är:

att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar rörande tillförlitligaste
sättet att skydda liv och egendom mot blixtens härjningar,

att besiktiga och kontrollera äldre åskledareanläggningar samt att upprätta
förslag till nya,

att insamla material för vetenskaplig bearbetning företrädesvis genom att ’
till de ställen inom landet, där blixten åstadkommit skada eller märkvärdiga
företeelser, så fort ske kan och i möjligaste omfattning sända sakkunnig
och skicklig person, som skall göra en noggrann beskrivning över blixtens
verkningar därstädes, åtföljd av plan över det träffade föremålet jämte trakten
däromkring, belysande fotografier m. m.,

Kungl. May.ts proposition Nr 64.

att med ledning av de till statens meteorologiska centralanstalt inkomna
lappgifterna upprätta kartor, utvisande den väg åskvädret dragit fram samt
de ställen, där nedslag ägt rum, samt i övrigt föra sådan statistik, som kan
bidraga till jämförelse från föregående år mellan åskväder, åskslag samt av
brandstodsbolagen ersatta, genom blixten uppkomna skador. De av anstalten
sålunda sammanförda erfarenheterna och statistik m. m. överlämnas ofördröjligen
till professorn för vetenskaplig behandling.

Kostnaden för av anstalten utförda arbeten skola i första rummet täckas
med inkomster, som inflyta genom de uppdrag, vilka bliva anförtrodda åt
anstalten.

Till befrämjande av de vetenskapliga uppgifterna, som jag förut omnämnt,
skall en professur i elektricitetslära inrättas vid Uppsala universitet.
Denna professur, som skall benämnas: B. John F. och Svea Anderssons
professur i elektricitetslära med särskilda hänsyn till atmosfäriska urladdningar,
skall tillsättas efter samma grunder och på samma sätt som övriga
professurer vid universitetet.

Professuren skall tillhöra matematisk-naturvetenskapliga sektionen, och
dess innehavare skall lika med ordinarie professorer vid Uppsala universitet
deltaga i den vetenskapliga och ekonomiska förvaltningen inom universitetet.

Ovannämnde professor skall vara föreståndare för den av mig donerade
elektriska institutionen.

Han är skyldig att i främsta rummet följa med den vetenskapliga utvecklingen
inom de områden, som hava intresse för stiftelsens ändamål, och
bör vetenskapligt arbeta inom dessa områden.

Professorn är skyldig att med ledning av de erfarenheter, som vetenskapen
och praktiken giva, utarbeta allmänna föreskrifter för konstruktionen
av åskledare å byggnader, elektriska anläggningar m. m., samt att, då så
erfordras, tillhandagå åskledare-kontroll-anstalten med råd härutinnan. A
årssammanträdet med stiftelsens styrelse skall professorn i ett föredrag lämna
en redogörelse för sin verksamhet under det gångna året samt för det viktigaste,
som inom hans vetenskapsområde åtgjorts under året.

Professorns undervisningsskyldighet bör inskränkas till att omfatta planering,
ordnande och övervakande av vetenskapliga specialundersökningar,
som utföras på hans institution, samt till meddelande av därvid behövlig
undervisning.

För detta ändamål donerar jag härmed till Uppsala universitet fastigheterna
N:o 10, 11 och 12 i kvarteret Kåkenhusen i Stockholm. Som villkor
härför uppställer jag emellertid, att universitetet övertager ansvaret för de
penningfordringar, som enligt bilagda beskrivning för närvarande häfta vid
dessa fastigheter. Tillträdet sker den 1 juli 19.18.

Jag förklarar mig villig att fungera som vice värd för fastigheterna, till
dess universitetet anser sig böra försälja dem.

Avkastningen av de sålunda till universitetet donerade medlen, vilka av
universitetet skola förvaltas efter enahanda grunder som andra till universitetet
donerade fonder, skall läggas till kapitalet, tills detta vuxit till ett
sådant belopp att, efter det att 7<s av årsavkastningen lagts till kapitalet,
medel finnas såväl för inrättande och avlönande av professuren som för
uppförande av lämplig laboratoriebyggnad med boställsvåning åt professorn
och inredning och utrustning av laboratoriet samt till beredande av erforderligt
årsanslag för arbetena å detsamma.

Kungl. May.ts proposition Nr 64.

Angående professorns avlöningsförmåner skola följande föreskrifter gälla.

Professorns lön och tjänstgöringspenningar skola vara desamma, som
annan universitetsprofessors. Han är skyldig, att vid den ålder, då annan
universitetsprofessor är skyldig att avgå från tjänsten, jämväl avträda sin
professur, om pension, beräknad efter samma grunder, som stadgas beträffande
övriga universitetsprofessorer, kan beredas honom. Vad beträffar
bostadsförmånen, skall denna, i likhet med vad förhållandet är för professorn
i fysik, tillfalla professorn utöver de förmåner, som eljest tillfalla ordinarie
professor, och sålunda under inga förhållanden få vare sig i universitetets
nu gällande eller i blivande lönestater till någon del tagas i beräkning
för uppbringande av hans löneförmåner till samma belopp som för
övriga ordinarie professorer.

Emellertid skall för att de vetenskapliga arbeten, som stå i samband med
stiftelsens ändamål, redan nu må kunna utföras, professorn vid universitetets
fysiska institution G. Granqvist och efter hans frånfälle, person, som av
stiftelsens styrelse utses, äga rätt att av räntan disponera intill 5,000 kronor
per år för dessa undersökningar. Apparater, som av dessa medel inköpas,
skola deponeras å fysiska institutionen och överlåtas till den ovannämnda
elektriska institutionen, då denna blivit uppförd.

Innan jag övergår till att redogöra för de yttranden, som avgivits över
det nu av mig i sina huvudsakliga delar återgivna sakkunnigbetänkandet,
vill jag meddela, att det större akademiska konsistoriet i Uppsala — med
anledning av en utav därvarande filosofiska fakultets matematisk-naturvetenskapliga
sektion gjord framställning — i skrivelse till kanslern för rikets
universitet den 7 oktober 1930 hemställt om utverkande av proposition till
1931 års riksdag enligt samma grunder, som angivits i berörda betänkande.

Konsistoriet bär därvid anfört huvudsakligen följande:

Enligt vad till konsistoriet meddelats, hava de sakkunniga numera avslutat
sin utredning — ehuru deras betänkande ej är slutligt justerat — och
beslutat framlägga förslag örn upprättande av ett institut för högspänningsforskning
vid Uppsala universitet med förläggning till den plats, där vattenfallsstyrelsens
nuvarande anläggning för överspänningsundersökningar på
kraftledningar är belägen. Rörande de allmänna skälen för detta förslag
hänvisar konsistoriet till de sakkunnigas utredning. Ett speciellt skäl för
institutets anknytning till Uppsala universitet hava emellertid de sakkunniga
funnit däri, att universitetet förfogar över en betydande donation, avsedd
att främja väsentligen samma syfte som det föreslagna institutet. Denna
donation, som 1918 tillföll universitetet enligt gåvobrev av B. John F. Andersson
och Svea Andersson, avser inrättande av en professur i elektricitetslära
med särskild hänsyn till atmosfäriska urladdningar ävensom uppförande
av lämplig laboratoriebyggnad med boställsvåning åt professorn samt
inredning och utrustning av laboratoriet och beredande av erforderligt årsanslag
för arbetena å detsamma. De donerade medlen skola fonderas, till dess
de vuxit till sådant belopp, att nyssnämnda ändamål kunna tillgodoses. Donationsfonden
utgöres för närvarande av dels ett kontant kapital å cirka
200,000 kronor, dels värdet av två fastigheter i Stockholm, beräknat till
åtminstone 400 ä 500 tusen kronor. De sakkunniga hava tänkt sig möjligheten
av att, därest statsmakterna nu bekosta uppförande av byggnad för

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

institutet och tills vidare genom anslag å övergångsstat bestrida utgifter för
professur jämte erforderligt årsanslag, dessa sistnämnda poster framdeles
skulle utgå ur donationsmedlen. Genom att donationsfonden befriades från
kostnaderna för byggnad — frånsett boställsbyggnad — skulle donationsmedlen
kunna tagas i bruk tidigare än vad eljest bleve fallet. Vidare är
att märka, att det nya institutet — vid sidan av andra uppgifter — även
skulle övertaga sådana, som hittills tillgodosetts genom vattenfallsstyrelsens
förutnämnda laboratorium, och att sålunda statens kostnader för detta laboratoriums
drift skulle bortfalla.

De sakkunniga hava, på grundval av kalkyler, vilka närmare utföras i
deras betänkande, hemställt, att Kungl. Majit måtte genom proposition till
1931 års riksdag föreslå

att, med iakttagande av de i omförmälda donationsbrev angivna villkor,
vid Uppsala universitet inrättas på allmän indragningsstat, med samma löneförmåner
som gälla för övriga universitetsprofessurer, en professur i elektricitetslära,
benämnd »B. John F. och Svea Anderssons professur i elektricitetslära
med särskild hänsyn till atmosfäriska urladdningar»,

att för upprättande av det i nämnda donationsbrev avsedda institutet med
erforderlig utrustning beviljas ett anslag för en gång av 425,000 kronor,
samt

att på indragningsstat för institutets drift beviljas ett årsanslag av 31,500
kronor samt en instrumentmakarebefattning med avlöning enligt B 10.

Under hänvisning till de slutsatser, som de sakkunniga kommit till, har
professor M. Siegbahn inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen föreslagit,
att universitetet måtte även för sin del göra framställning örn utverkande
av anslag i överensstämmelse med de sakkunnigas hemställan. Sektionen
har ock till konsistoriet inkommit med sådan framställning.

Konsistoriet önskar för sin del, i anslutning till sektionens ståndpunkt,
uttala sitt livliga intresse för upprättande av ett institut för högspänningsforskning
vid Uppsala universitet och för inrättande av den föreslagna professuren.
De mångå trängande byggnadsfrågor vid universitetet, som vänta
på sin lösning, skulle väl ha hindrat konsistoriet att av eget initiativ framföra
förslag örn upprättande av ett institut för högspänningsforskning, men
då ett sådant institut med hänsyn till dess betydelse även ur rent praktisk
synpunkt från annat håll ifrågasättes till upprättande, vill konsistoriet utan
tvekan biträda förslaget. Konsistoriet finner också, att den Anderssonska
donationen bör kunna inom en ej alltför avlägsen framtid anlitas för täckande
av utgifterna för den föreslagna professuren och för institutets drift.

Vid konsistoriets skrivelse var, jämte andra handlingar, fogat ett yttrande
av donator, ingenjören B. Jolm F. Andersson, dagtecknat den 7 oktober
1930 och av följande lydelse:

Enligt vad mig meddelats, har förslag örn upprättande av ett svenskt
institut för högspänningsforskning i anknytning till Uppsala universitet framställts
av särskilda sakkunniga, som för frågans utredning tillkallats efter
beslut av Kungl. Majit. Förslaget har även tillstyrkts av Uppsala universitet.
I detta förslag har räknats med att, därest statsmakterna nu fatta
beslut örn uppförande av en institutionsbyggnad och örn bestridande tills
vidare med statsmedel av kostnaderna för professuren och institutets drift,
de sistnämnda utgiftsposterna skulle i framtiden täckas genom avkastningen
av den donation, som jag genom gåvobrev den 3 maj 1918 överlämnat till

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 51 haft. (Nr 61.) 2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

Uppsala universitet i syfte att främja just de forskningar, som skulle bedrivas
vid det nu föreslagna institutet för högspänningsforskning.

Med anledning härav förklarar jag, att med iakttagande av innehållet i
sista stycket sid. 21) i mitt förenämnda gåvobrev ett genomförande av det
nu framställda förslaget skulle enligt min mening främja syftet med och
påskynda användningen av den av mig gjorda donationen och att jag alltså
skulle med tillfredsställelse se att förslaget genomföres och att min donation
framdeles användes på det sätt förslaget förutsätter.

Härefter anhåller jag att få övergå till en redogörelse för de i ärendet avgivna
utlåtandena.

Kanslern för rikets universitet avgav den 16 oktober 1930 utlåtande över
sakkunnigbetänkandet och överlämnade därvid tillika den av det större konsistoriet
vid universitetet i Uppsala gjorda, av mig i det föregående återgivna
framställningen. Kanslern hemställde därvid, att Kungl. Majit måtte till 1931
års riksdag avlåta proposition i överensstämmelse med konsistoriets förslag.

Vattenfallsstyrelsen avgav den 20 oktober 1930 utlåtande över sakkunnigbetänkandet
och anförde därvid huvudsakligen följande:

Vattenfallsstyrelsen anser de arbetsuppgifter, som det föreslagna institutet
för högspänningsforskning enligt utredningen skulle få sig förelagda, vara
av den betydelse för såväl den vetenskapliga forskningen som den tekniska
och ekonomiska utvecklingen, att det är befogat att staten omedelbart ställer
till förfogande de medel, som erfordras för institutets inrättande och verksamhetens
bedrivande under den första tiden, så mycket mera, som genom
befintligheten av ingenjören B. John F. Anderssons donation kostnaderna
för institutets verksamhet efter cirka 10 år helt torde kunna bestridas av
donationsmedel. En bidragande orsak till att institutet snarast bör komma
till stånd är, att en med ifrågavarande arbeten synnerligen förfaren vetenskapsman,
som gjort banbrytande insatser på detta forskningsområde, för
närvarande kan förvärvas som institutets föreståndare.

Under förutsättning av Kungl. Maj:ts medgivande är vattenfallsstyrelsen
villig att till det föreslagna institutet utan ersättning överlämna det åskelektriska
laboratorium jämte tillhörande inventarier, som vattenfallsstyrelsen
upprättat i Uppsala. Värdet härav för den nya institutionen torde kunna
uppskattas till minst 70,000 kronor.

Emot detaljerna i de sakkunnigas förslag, som tillkommit under nära samarbete
med vattenfallsstyrelsen, har styrelsen intet att erinra och vill för sin
del varmt tillstyrka, att framställning göres till 1931 års riksdag i enlighet
med de sakkunnigas hemställan.

Vidare avgav ingenjör svetenskapsakademien den 21 oktober 1930 utlåtande
över betänkandet.

Akademien erinrade därvid till en början örn sitt med anledning av de
vid 1930 års riksdag i ämnet väckta motionerna till andra kammarens första
tillfälliga utskott avgivna utlåtande, vari akademien framhållit, att akademien
haft tillfälle följa de undersökningar på högspänningsteknikens område,
som docenten Norinder utfört, och även visat sin uppskattning av
hans forskargärning genom att år 1926 tilldela Norinder sin mindre guld *)

Härmed avses det å sid. 12 intagna stycket: »Då min — — — — — —- — — —
■— — — lämpad laboratoriebyggnad.»

Kungl. May.ts proposition Nr 64.

medalj för hans undersökning av de atmosfäriska spänningarna vid åskväder.
Efter att vidare hava framhållit att genom det hittills utförda arbetet
skapats gynnsamma förutsättningar för ett fortsatt värdefullt arbete och
att det skulle vara synnerligen beklagligt, örn de av docent Norinder och
vattenfallsstyrelsen igångsatta och hittills så framgångsrikt fullföljda undersökningarna
på grund av bristande resurser icke skulle kunna fortsättas,
hade akademien på det livligaste tillstyrkt den föreslagna utredningen.

Härefter anför akademien:

»Den nu föreliggande utredningen i ärendet har akademien icke på den
korta tid, som på grund av ärendets brådskande natur stått till förfogande,
kunnat i detalj granska.

En sådan granskning synes ej heller från akademiens sida påkallad, då
bland de sakkunniga, som gjort utredningen, befinna sig tre av akademiens
ledamöter, överdirektör W. Borgquist, kommerserådet A. F. Enström och
professor H. Pleijel, som äro i frågan mest sakkunniga och på vilkas utredning
akademien i varje fall haft att stödja sitt yttrande. Akademien vill
dock efter en mera allmän granskning som sin åsikt framhålla, att det av
de sakkunniga framlagda förslaget till lösning av frågan om upprättande
av ett institut för högspänningsforskning synes såväl i fråga om föreslagen
förläggning som lokalfrågans lösning och beräkningen av erforderlig personal
väl motiverat.

Mot de ekonomiska beräkningarna synes ej heller någon erinran vara att
göra, varför akademien under framhållande av önskvärdheten och betydelsen
av att det föreslagna institutet för högspänningsforskning snarast kommer
till stånd, på det livligaste tillstyrker det här ifrågavarande förslaget.»

Härefter avgav statskontoret den 22 oktober 1930 utlåtande över sakkunnigbetänkandet
och anförde därvid följande:

Såsom de sakkunniga erinrat, hava till Uppsala universitet donerats medel
för inrättande och avlönande av en professur i elektricitetslära med särskild
hänsyn till atmosfäriska urladdningar, för uppförande av lämplig laboratoriebyggnad
med boställsvåning åt innehavaren av professuren, för inredning
och utrustning av laboratoriet samt för beredande av erforderligt årSanslag
för arbetena å detsamma. Vid sådant förhållande synes det vara
självfallet, att ifrågavarande donationsmedel böra tagas i anspråk för det
av riksdagen ifrågasatta högspänningsinstitutet. Dessa donationsmedel uppgå
emellertid ännu ej till det belopp, som för ändamålet erfordras.

För att redan nu få till stånd ett högspänningsinstitut hava de sakkunniga
föreslagit, att i riksstaten för budgetåret 1931/1932 skulle uppföras,
förutom vissa årliga anslag å allmänna indragningsstaten till bestridande
av avlöning och driftkostnad, ett engångsanslag å 425,000 kronor för institutets
upprättande. Statskontoret föreställer sig emellertid, att det under
nuvarande statsfinansiella förhållanden vållar stora svårigheter att i budgeten
bereda plats för ett så avsevärt anslagsbelopp. För den händelse det
icke anses höra anstå med upprättandet av ett högspänningsinstitut, till dess
donationsmedlen vuxit till sådan storlek, att utgifterna för inrättande och
drivande av institutet kunna därmed bestridas, och under tiden såsom ett
provisorium den under vattenfallsstyrelsens överinseende befintliga högspänningsinstitutionen
i Uppsala finnes böra alltjämt tagas i anspråk, torde därför
höra undersökas, huruvida det är möjligt att på annat sätt än genom
anslags beviljande förverkliga önskemålet att nu upprätta ett institut.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

I första hand kan därvid ifrågasättas, om icke donationsmedlen skulle
redan nu kunna i erforderlig utsträckning tagas i anspråk för institutets
upprättande. Återstoden av donationsmedlen skulle i så fall förräntas, tills
donationen vuxit till sådant belopp, att den årliga avkastningen därav lämnade
tillgång till bestridande av utgifterna för institutets drivande. Under
tiden borde erforderliga medel för avlöningar och driftkostnader få utgå av
statsmedel. En dylik anordning kan visserligen sägas icke överensstämma
med ordalydelsen i donationsbrevet, men då ett sådant förfarande torde
kunna anses stå i samklang med andemeningen i samma brev och då det
med donationen avsedda syftet på så sätt skulle förverkligas tidigare än
donator torde hava förväntat, synes det statskontoret knappast böra vålla
några betänkligheter att anlita en sådan utväg.

Därest ett dylikt förfarande emellertid ej anses lämpligt, vill statskontoret
ifrågasätta, huruvida icke det behövliga engångsbeloppet, 425,000 kronor,
skulle kunna tillhandahållas universitetet i Uppsala av statsverket såsom ett
räntefritt lån att sedermera, då donationen vuxit till erforderligt belopp,
återbetalas till statsverket, i samband varmed avkastningen å de återstående
donationsmedlen skulle tagas i anspråk för institutets drivande.

Vilken utväg man än väljer, är det erforderligt att under någon tid
framåt bereda medel för institutets drift. Då dylika medel endast skulle
utgå under tiden, innan donationsmedlen kunna anlitas härför, synes intet
vara att erinra mot att erforderliga medel anvisas å allmänna indragningsstaten.
Under rubrik universitetet i Uppsala torde därvid böra uppföras
en professur med lön 8,000 kronor och tjänstgöringspenningar 4,000 kronor,
och i sammanhang härmed torde böra meddelas föreskrift, att innehavaren av
professuren skall i pensionshänseende vara likställd med ordinarie professor
vid universitetet och följaktligen underkastad bestämmelserna i för sådan
professor gällande pensionslag. Medgivande torde även böra inhämtas av
riksdagen, att pension till honom må utgå av statsmedel. Däremot synes
det vara mera tveksamt, huruvida lön till instrumentmakaren bör uppföras
såsom särskild post å allmänna indragningsstaten. Statskontoret, som icke
har någon erinran mot den ifrågasatta löneställningen i lönegraden B 10,
vill ifrågasätta, att avlöning till instrumentmakaren utgår från den anslagspost,
som skulle uppföras för bestridandet av institutets driftkostnader, vilken
anslagspost i så fall torde böra ökas med 4,000 kronor. Beträffande
ifrågavarande anslagspost vill det för övrigt synas statskontoret, som om
någon avprutning kunde ske å en del av de sakkunniga för olika ändamål
föreslagna beloppen.

Den 30 oktober 1930 avgav byggnadsstyrelsen yttrande över förslaget och
anförde därvid bland annat:

Beträffande de föreliggande byggnadsförslagen har byggnadsstyrelsen
icke något att i huvudsak erinra. Några smärre erinringar anser sig byggnadsstyrelsen
emellertid böra framställa. Entrén till laboratoriebyggnaden
torde sålunda lämpligen kunna förenklas. Vid förslagets vidare utarbetande
bör beaktas, att takkonstruktionen över den höga byggnaden bör erhålla
nödig sidoförsträvning. På bostadsbyggnaden böra trapphusets fönster helst
göras lika stora som övriga fönster, varigenom bättre dagsbelysning erhålles,
särskilt i den övre våningen. Vidare är det önskvärt, att badrummet icke
göres gemensamt för bostadsinnehavarna och personalen, utan att ett sär -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

skilt duschrum anordnas för personalen. Dessa kompletteringar i förslaget
torde lätt kunna vidtagas vid förslagets vidare utarbetande.

Kostnaderna för nybyggnadsförslagens genomförande äro beräknade till

325,000 kronor, vilket belopp med hänsyn till det angivna mycket enkla
utförandet av vissa delar av anläggningen torde vara tillfyllest.

Slutligen avgav styrelsen för tekniska högskolan den i november 1930 utlåtande
i ärendet och överlämnade därvid utav högskolans lärarkollegium i
ämnet avgivet yttrande, vari styrelsen instämde.

I sitt berörda yttrande erinrade lärarkollegiet till en början örn det yttrande,
som — med anledning av de vid 1930 års riksdag väckta motionerna
— avgivits av högskolans elektrotekniska fackavdelningskollegium och som
av lärarkollegiet översänts till andra kammarens första tillfälliga utskott.

Härefter fortsatte lärarkollegiet:

Lärarkollegiet vidhölle de i nämnda yttrande anförda synpunkterna och
ville sålunda på där angivna grunder på det varmaste tillstyrka inrättandet
av ett dylikt forskningsinstitut samt ansåge, att detsamma borde förläggas
i närheten av Uppsala och i anslutning till vattenfallsstyrelsens nuvarande
provisoriska undersökningsstation. Denna uppfattning hade ytterligare styrkts
av den av de tillkallade sakkunniga förebragta utredningen, som påvisade
att även andra skäl, icke minst praktiskt-ekonomiska, starkt talade för ett
sådant instituts inrättande. I detta sammanhang borde erinras örn att enligt
vad lärarkollegiet erfarit den nu gångna sommaren varit synnerligen åskrik
och att de atmosfäriska störningarna medfört ett relativt stort antal driftavbrott
på våra kraftöverföringsledningar. Med den bättre kännedom örn
dessa fenomens natur, som skulle kunna vinnas, örn ett forskningsinstitut
av denna art komme till stånd, syntes man med säkerhet kunna räkna på,
att de skador, som uppstode vid en kommande åsksäsong av samma karaktär,
skulle bli av procentuellt ringare omfattning än år 1930.

Det av de sakkunnige framlagda förslaget, att ifrågavarande institut efter
cirka 10 år, då den av ingenjör B. John F. Andersson gjorda donationen
till Uppsala universitet för ett dylikt institut i samband med en professur
i elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfäriska urladdningar erhållit
tillräcklig storlek, skulle erhålla för sin drift erforderliga medel från denna
fond, syntes lärarkollegiet vara den rationellaste lösningen av föreliggande
fråga, enär statsverket härigenom i fortsättningen befriades från alla driftkostnader
för institutet, oell utgjorde ytterligare ett starkt motiv för detsammas
förläggande till Uppsala.

Såsom av ovan omförmälda yttrande från elektrotekniska fackavdelningskollegiet
framginge, inginge behandlingen av högspänningstekniska frågor
även i den elektrotekniska undervisningen vid tekniska högskolan. Lärarkollegiet
ville därför framhålla vikten av att allt gjordes för att underlätta
förbindelsen mellan det ifrågasatta högspänningsinstitutet och tekniska högskolan,
ehuru institutet, örn detsamma för sin drift skulle vara hänvisat till
avkastningen från den Anderssonska donationen, självfallet mäste sortera
under Uppsala universitet. 1 den mån det befunnes vara lämpligt och det
icke beredde intrång på institutets vetenskapliga verksamhet, borde sålunda,
såsom även de sakkunniga föresloge, på detta område inriktade specialister
från tekniska högskolan beredas tillfälle att bedriva forskningsverksamhet
vid institutet. Vid tekniska högskolan inskrivna studerande, som där erlade

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

termins- och kåravgifter, borde vara befriade från motsvarande avgifter till
universitetet, medan de arbetade vid institutet ifråga.

I ovauberörda skrivelse hade förutsatts inrättandet av ett fristående institut
med egen styrelse, och hade då framhållits lämpligheten av att högskolan
med hänsyn till samarbetet hade en representant i denna styrelse. Enligt
nu föreliggande förslag, där institutet tänktes komma att ingå bland Uppsala
universitets institutioner, bomme självfallet den närmaste vården av dess
angelägenheter att falla under universitetsmyndigheterna. Lärarkollegiet
ville dock, med hänsyn till att institutets arbetsuppgifter krävde intim kontakt
även med övriga för forskningen på högspänningsteknikens område
intresserade offentliga verk och myndigheter samt enskilda sammanslutningar,
på det livligaste tillstyrka de sakkunnigas förslag om inrättande av
en rådgivande kommission, i vilken representanter för teknisk forskning och
den inom institutets verksamhetsområde arbetande industrien skulle ingå.
I en dylik kommission förutsatte därvid lärarkollegiet, att även tekniska
högskolan skulle vara representerad.

Såsom en sammanfattning av det ovan sagda förordade lärarkollegiet på
det varmaste, att Kungl. Maj:t till 1931 års riksdag täcktes framlägga proposition
på inrättande av ett institut för högspänningsforskning i enlighet
med tillkallade sakkunnigas förslag.

Genom beslut den 22 november 1930 anbefalldes härefter kanslersämbetet
för rikets universitet att lämna vederbörande vid universitetet i Uppsala
tillfälle att avgiva yttrande med anledning av vad statskontoret i sitt ovanberörda,
den 22 oktober 1930 dagtecknade utlåtande i ärendet anfört ävensom
att nied detta yttrande samt eget utlåtande inkomma till Kungl. Majit.

Vidare anbefalldes riksräkenskapsverket att till Kungl. Majit inkomma
med yttrande i ärendet, i vad avsåge den av statskontoret väckta frågan
örn tillhandahållande åt universitetet i Uppsala av ett räntefritt lån för bestridande
av de med upprättande av ett högspänningsinstitut förenade engångskostnaderna.

Slutligen lämnade Kungl. Majit herrar fullmäktige i riksgäldskontoret tillfälle
att till Kungl. Majit inkomma med yttrande i sistberörda fråga.

I utlåtande den 27 november 1930 anförde härefter riksräJcenskapsverJcet:

Mot beviljandet enligt statskontorets förslag av ett räntefritt lån till Uppsala
universitet för ifrågavarande ändamål är ur budgetteknisk synpunkt i
och för sig intet att erinra. Vid genomförandet av förslaget torde erforderliga
medel beredas i form av kapitalökningsanslag å fonden för låneunderstöd.

Statskontoret synes vid framläggande av sitt föreliggande förslag hava
förutsatt, att angivna anslag skulle anvisas att utgå av lånemedel. Med
hänsyn till de regler, som numera tillämpas vid anvisandet av kapitalökningsanslag
å statens utlåningsfonder, finner riksräkenskapsverket det emellertid
oeftergivligt att även i fråga om anslag å fonden för låneunderstöd,
avseende ett räntefritt lån, anslagsbeloppet anvisas utgå av andra statsinkomster
än lånemedel.

Ar det ur andra synpunkter önskvärt, att ifrågavarande anslag anvisas
att utgå av lånemedel, bör fördenskull enligt riksräkenskapsverkets uppfart -

Kungl. Mcij:ts proposition Nr 64.

ilin" full förräntning föreskrivas. Vid sådan anordning föreligger emellertid
intet budgettekniskt hinder, att Uppsala universitet för gäldande av räntekostnaderna
erhåller täckning genom särskilt anslag under verkliga u
gifter.

Vidare anförde herrar fullmäktige i riksgäldskontoret i skrivelse den 27
november 1930 följande:

I händelse det nya institutet för högspänningsforskning anses böra omedelbart
upprättas, hava fullmäktige i riksgäldskontoret ej något att erinra
mot, att det för ändamålet behövliga engångsbeloppet, 425,000 kronor av
statsverket tillhandahålles Uppsala universitet såsom räntefritt Ian att sedermera,
då den i ärendet omförmälda donationen vuxit till erforderlig storlek,
återbetalas till statsverket.

Statskontoret har såsom sin mening uttalat, att det under nuvarande
statsfinansiella förhållanden skulle vålla stora svårigheter att i b^geten bereda
plats för ett så avsevärt anslagsbelopp som ifrågavarande 425,000
kronor Med instämmande häri vilja fullmäktige föreslå, att beloppet anvisas
att utgå av lånemedel samt i riksstaten uppföres under utgiftstiteln
»Förlag till statsverket».

Härefter har kanslern för rikets universitet jämte eget utlåtande av den
28 november 1930 till Kungl. Majit överlämnat i ärendet avgivna yttranden
av drätselnämnden och det större konsistoriet vid universitetet i Uppsala.
Drätselnämnden, med vilken det större konsistoriet förklarat sig instämma,

har därvid anfört huvudsakligen följande:

Det av statskontoret i första hand angivna alternativet att redan nu i erforderlig
utsträckning taga donationsmedlen i anspråk för institutets upprättande
måste drätselnämnden avstyrka. De kontanta medlen aro annu
icke tillräckliga härför, och det angivna alternativet förutsätter fördenskull
en försäljning av den donerade fastigheten. Men en dylik försäljning bor
naturligtvis för att bästa resultat skall kunna påräknas ske vid lagligt tillfälle
och bör ej brådstörtas genom yttre omständigheter. Detta alternativ
står för övrigt ej i överensstämmelse med donationsbrevet.

Statskontoret ifrågasätter såsom ett annat alternativ, att det behövliga en"åno-sbeloppet
425,000 kronor skulle kunna tillhandahållas universitetet av
statsverket såsom räntefritt lån ätt sedermera, då donationen vuxit till erforderligt
belopp, återbetalas till statsverket, i samband varmed avkastningen
å de återstående donationsmedlen skulle tågås i anspråk för institutets drivande.
Mot en sådan anordning synes intet vara att invända. Det bleve
för övrigt ej första gången som statsmakterna ställde ett penninglån till
universitetets förfogande för bekostande av en byggnad för en vetenskaplig
institution. Så skedde, när på sin tid den nuvarande bibhoteksbyggnaden
skulle uppföras. I här förevarande fall kan den angivna metoden anses
Haga särskilt nära till hands, då ju de vetenskapliga undersökningarna vid
högspänningsinstitutet äro ägnade att lända ett pär av statens affärsdnvande
verk direkt till ekonomisk fördel. Drätselnämnden tillstyrker således
det av statskontoret i andra hand angivna alternativet av ett räntefritt Ian
för den händelse statsfinansiella hänsyn skulle lägga lunden vägen för etet
erforderliga beloppets beviljande såsom ett anslag. Emellertid bör framhållas
att ett anlitande av lånevägen innebär, att universitetets övertagande
utav institutets driftkostnader framflyttas till en senare tidpunkt än örn

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

byggnad sk os triad en bestrides genom ett anslag. Donationsmedlen måste nämligen
i förra fallet växa till så stort belopp, att det räcker både till att återbetala,
lånesumman och att med återstodens ränteavkastning tillhandahålla
erforderliga medel för institutets drift.

För egen del har kanslern anfört följande:

Enär den ansvarighet för ett räntefritt lån å 425,000 kronor, som Uppsala
universitet enligt statskontorets alternativa förslag skulle ikläda sig för
bekostande av den tillämnade institutionsbyggnaden — med hänsyn till
jad föreslagits angående tidpunkten för lånets och i samband därmed de
ramtida driftkostnadernas fullständiga täckande genom ifrågavarande donationsmedel
icke kunde anses innebära någon ekonomisk uppoffring från
universitetets sida, funne kanslern sig kunna till bifall förorda ovanberörda,
av drätselnämnden och det större konsistoriet i Uppsala tillstyrkta förslag!

Slutligen hava fullmäktige i riksgäldskontoret den 18 december 1930 avgivit
förnyat utlåtande i ärendet med anledning av vad riksräkenskapsverket
anfört i sitt i ämnet den 27 november 1930 avgivna, av mig i det föregående
återgivna yttrande. Fullmäktige hava därvid anfört:

Vad riksräkenskapsverket anfört i sitt yttrande av den 27 nästlidna november,
har ej givit fullmäktige i riksgäldskontoret anledning att ändra den
ståndpunkt i förevarande fråga, som fullmäktige intagit i sitt förut angivna
yttrande i ärendet.

Riksräkenskapsverket har uttalat bland annatatt, därest ifrågavarande belopp,

425,000 kronor, anvisas att utgå av lånemedel, full förräntning bör föreskrivas
och att Uppsala universitet för gäldande av räntekostnaderna å lånet
bör erhålla täckning genom särskilt anslag i riksstaten. Ett dylikt förfarande
må visserligen vara formellt och budgettekniskt riktigt men saknar
reell betydelse och skulle därjämte medföra en enligt fullmäktiges mening
onödig omgång, i det att det anslag för ifrågavarande ändamål, som universitetet
skulle äga utbekomma hos statskontoret, av universitetet skulle
mbetalas till riksgäldskontoret, som i sin ordning hade att återbetala beloppet
till statskontoret.

Flera under de senare åren beviljade räntefria lån, såsom till överstyrelsen
för svenska föreningen Röda korset, svenska diakonissällskapet och
svenska mosskulturföreningen m. fl., hava utgått av lånemedel utan att
några särskilda anslag för täckande av räntekostnaderna blivit beviljade
eller ens ifrågasatta.

Såsom av handlingarna i ärendet närmare framgår, hava sedan åtskilliga
ar tillbaka inom vattenfallsstyrelsen bedrivits undersökningar rörande den
atmosfäriska elektriciteten och därmed sammanhängande överspänningsfenomen
å elektriska ledningar. Sedan år 1917 hava dessa undersökningar
stått under ledning av docenten H. Norinder i Uppsala och utförts i en av
denne grundad och ledd institution, förlagd till Älvkarleby kraftverks transformatorstation
vid Husbyborg nära Uppsala. Undersökningarna hava här
koncentrerats på utrönandet av möjligheterna att mäta de överspänningsfenomen
på kraftledningar, vilka inträffa i samband med åskväder och

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

vilka kunna orsaka svårartade skadegörelser och avbrott i den normala
driften i ledningsnäten. Genom systematiskt studium av överspänningsfenomenen
har man därjämte sökt bedöma, i vad mån effektiva skyddsåtgärder
mot överspänningarnas skadegörelser på ledningar och elektriska anläggningar
äro möjliga. För detta ändamål har docenten Norinder konstruerat
vissa instrument och utarbetat metoder, med vilkas tillhjälp hans institution
lyckats att studera de elektriska fälten vid åskväder, deras inverkan på
kraftledningarna och även lösa problemet att direkt från kraftledningarna
registrera de överspänningar, vilka åstadkommas av blixten.

Frågan om ett fortsättande av här förevarande undersökningar kom, såsom
jag i det föregående erinrat, på grund av i ämnet väckta motioner att
bliva föremål för prövning av 1930 års riksdag. Riksdagen anförde därvid
i sin skrivelse i ämnet, nr 157, att riksdagen kommit till den uppfattningen,
att nämnda undersökningar vore av den art, betydelse och räckvidd, att de
syntes böra fortsättas. Särskilt gynnsamma förutsättningar förefunnes även
för att undersökningarna skulle kunna med framgång fullföljas, i det att
den personal, som hittills vid institutionen planlagt och utfört de såsom
banbrytande betecknade undersökningarna, även för framtiden torde stå till
förfogande för det fortsatta arbetet. Då emellertid dessa undersökningar nu
förts fram så långt, att området för desamma vidgats till att omfatta även
spörsmål, som icke hade direkt sammanhang med vattenfallsstyrelsens verksamhet,
ansåge sig vattenfallsstyrelsen icke utan vidare inom ramen av sin
befogenhet äga rätt att i fortsättningen upprätthålla institutionen ifråga och
bekosta undersökningarna. Ansåges det sålunda lämpligt, att dessa fortsattes,
borde utredning verkställas, huru de för framtiden skulle ordnas och
bekostas. Särskilt vore en sådan utredning erforderlig, örn ifrågavarande
undersökningar skulle utvidgas till att omfatta ej blott frågor, som vore av
vikt för vattenfallsstyrelsens speciella verksamhet, utan även andra vetenskapliga
och praktiska frågor inom högspänningsforskningen. Därjämte
borde utredas, örn dessa forskningar såsom hittills borde bedrivas i en självständig
institution eller lämpligen kunde bedrivas i samband med arbetet
vid universiteten eller tekniska högskolan, varav även frågan om förläggningen
av ett eventuellt högspänningsinstitut vöre beroende.

Den sålunda av riksdagen begärda utredningen har, jämlikt Kungl. Maj:ts
bemyndigande, utförts av särskilda för ändamålet tillkallade sakkunniga,
för vilkas utlåtande och förslag jag i det föregående lämnat en utförlig
redogörelse. De sakkunniga hava funnit inrättandet av ett institut för högspänningsforskning
vara av synnerligen stor betydelse såväl ur forskningssynpunkt
som med hänsyn till dess praktiskt ekonomiska verkningar.

De skäl, som från olika håll anförts till förmån för ett fortsättande och
utvidgande av här ifrågavarande undersökningar, hava synts mig övertygande,
och jag vill därför uttala min anslutning till förslaget härom. Jag
vill därvid särskilt erinra örn de — jämväl av de sakkunniga framhållna

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

— praktiskt ekonomiska skäl, som tala för upprättande av ett institut för
högspänningsforskning i Sverige. Landets beroende av vattenkraftens utnyttjande
och dess i följd därav vitt utgrenade elektriska ledningsnät gör, att
skadegörelsen genom åskslag i ledningsnäten blir av stor ekonomisk betydelse.
Det är därför av vikt, att möjligheter beredas för utprovning av
mot åskslag och överspänningar i kraftledningsnäten och anläggningarna
lämpliga skydd. Härför skulle ett institut av ifrågasatt slag vara särskilt
skickat.

I fråga örn institutets förläggning och inordnande i statsorganisationen
hava de sakkunniga föreslagit, att institutet skulle förläggas till Uppsala
och anknytas till Uppsala universitet.

De skäl, som av de sakkunniga anförts för detta förslag, äro i korthet
följande: I Uppsala kan nödvändig anslutning erhållas till ett flertal för
undersökningarna lämpliga högspänningsledningar, vilka tillhöra vattenfallsstyrelsens
ovanberörda anläggning. Vid sådan förläggning av institutet skulle
dessutom de byggnader, instrument och anordningar, vilka tillhöra vattenfallsstyrelsens
anläggning, lämpligen kunna överflyttas till institutet, varigenom en
besparing kunde vinnas för staten. t Befintligheten vid Uppsala universitet av institutioner,
vilka arbeta på institutet angränsande forskningsområden, komme
att befordra ett ömsesidigt utbyte av resultat och erfarenheter. Vidare skulle
härigenom vinnas möjligheter .för institutet att erhålla tillfälliga arbetskrafter
med nödig utbildning genom anlitande av studerande vid universitet. Härtill
kommer det ur ekonomisk synpunkt mycket viktiga skälet, att ingenjören B.
John F. Andersson i förutseende av ifrågavarande forskningsuppgifters stora
betydelse redan år 1918 genom en donation till Uppsala universitet velat
möjliggöra upprättandet av ett sådant institut som det nu ifrågasatta i samband
med en professur i elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfäriska
urladdningar.

I likhet med de sakkunniga finner jag uppenbart, att det för det allmänna
skulle innebära en avsevärd lättnad, örn nyssberörda donation kunde
övertaga kostnaderna för det föreslagna och av mig tillstyrkta institutet för
högspänningsforskning. Denna lösning förutsätter givetvis, såsom jämväl
de sakkunniga framhållit, att den för institutet nödvändiga professuren med
tillhörande institution inrättas vid Uppsala universitet. I likhet med samtliga
i ärendet hörda myndigheter, som yttrat sig i denna fråga, finner jag
mig böra biträda de sakkunnigas förslag jämväl i denna del.

De närmare bestämmelser, som må bliva erforderliga för det ifrågasatta
institutets framtida verksamhet, torde få ankomma på Kungl. Majit att
framdeles efter vederbörandes hörande meddela. Jag anser mig emellertid
redan nu böra framhålla, att härvid i allt väsentligt torde kunna lända till
efterrättelse det av de sakkunniga framlagda förslaget, som ansluter sig till
de av ingenjören Andersson i hans donationsbrev givna föreskrifterna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

Jag anhåller nu att få övergå till frågan om sättet för bestridande
av de kostnader, som bliva förenade med upprättandet av det föreslagna
institutet.

Enligt donationsbrevets bestämmelser skola de för den däri omförmälda
professuren jämte för institutionen donerade medel fonderas, tills dessa
vuxit till ett sådant belopp, att, efter det en sjättedel av årsavkastningen
lagts till kapitalet, medel finnas för inrättande och avlönande av professuren,
för uppförande av lämplig laboratoriebyggnad med boställsvåning åt
professorn, för inredning och utrustning av laboratoriet samt för beredande
av erforderligt årsanslag för arbetena å detsamma. Enligt vad de sakkunniga
meddelat, uppgår det nu tillgängliga kontanta kapitalet till cirka

200,000 kronor, vartill kommer värdet av två icke försålda fastigheter i
Stockholm. Då värdet av de senare uppskattats till 400,000 å 500,000
kronor, skulle fondens totala belopp för närvarande uppgå till cirka 600,000
k 700,000 kronor. Av vissa utav de sakkunniga gjorda provisoriska beräkningar
framgår, att sistnämnda belopp ej är tillräckligt för institutionens
upprättande och drift men att universitetet örn cirka tio år skulle vara i stånd
att uteslutande med fondens medel driva institutet.

Med hänsyn till de tungt vägande skäl, som anförts för ett fortsättande
och utvidgande av de hittills med framgång bedrivna undersökningarna,
finner jag mig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag, att man ej skall invänta
den tidpunkt, då den Anderssonska donationen blir i stånd att helt
bekosta de med institutets uppförande och drift förenade kostnaderna, utan
att redan nu åtgärder måtte vidtagas för att snarast möjliggöra ett förverkligande
av planerna på ett högspänningsinstitut.

De sakkunniga hava i sådant hänseende föreslagit, att nödiga personaloch
driftkostnader skola uppföras på allmänna indragningsstaten, varjämte
för uppförande samt inredning och utrustning av institutionsbyggnaden ett
engångsanslag skulle beviljas.

Mot personal- och driftkostnadernas uppförande på allmänna indragningsstaten
har statskontoret — med hänsyn till att dylika medel endast skulle
utgå under tiden, innan donationsmedlen kunde anlitas härför icke baft
något att erinra, och jämväl jag vill uttala min anslutning till detta förslag.
Jag vill dock tillägga, att det endast är det av statskontoret anförda skälet,
görn kommit mig att intaga denna ståndpunkt. Såsom riksdagen i annat
sammanhang framhållit, har en dylik anordning tidigare kommit till användning
endast när det gällt att vid en statsinstitution binda en arbetskraft,
som dokumenterat sig såsom utomordentligt skicklig på ett visst verksamhetsområde,
vilket annars ej ansetts böra få särskild företrädare vid
institutionen i fråga. Med hänsyn till de särskilda här föreliggande omständigheterna
har jag emellertid, såsom jag nyss anförde, ansett mig kunna
ansluta mig till det framlagda förslaget. Till frågan örn det belopp, som

Kungl. May.ts proposition Nr 64.

för ändamålet må bliva erforderligt, ävensom örn den tidpunkt, från vilken
detta anslag må utgå, återkommer jag i det följande.

Engångskostnaderna hava av de sakkunniga beräknats till 325,000 kronor
^ byggnadskostnader och 99,500 kronor för den experimentella utrustningen,
alltså sammanlagt 424,500 kronor eller i avrundat tal 425,000 kronor.

Statskontoret har — med hänsyn till att det under nuvarande statsfinansiella
förhållanden skulle vålla stora svårigheter att i budgeten bereda plats
för ett så avsevärt anslagsbelopp — undersökt, huruvida det vore möjligt att
på annat sätt än genom anslags beviljande förverkliga önskemålet att nu
upprätta ett institut.

I första hand har därvid statskontoret ifrågasatt, örn icke donationsmedlen
skulle redan nu kunna i erforderlig utsträckning tagas i anspråk för
institutets upprättande. Återstoden av donationsmedlen skulle i så fall förräntas,
tills donationen vuxit till sådant belopp, att den årliga avkastningen
därav lämnade tillgång till bestridande av utgifterna för institutets drivande.
Därest ett dylikt förfarande ej skulle anses lämpligt, har statskontoret ifrågasatt,
huruvida icke det behövliga engångsbeloppet, 425,000 kronor, skulle
kunna tillhandahållas universitetet i Uppsala såsom ett räntefritt lån att
sedermera, då donationen vuxit till erforderligt belopp, återbetalas till statsverket,
i samband varmed avkastningen å de återstående donationsmedlen
skulle tagas i anspråk för institutets drivande.

Statskontorets sist omförmälda förslag har tillstyrkts av de akademiska
myndigheterna samt av riksräkenskapsverket och fullmäktige i riksgäldskontoret.
Riksräkenskapsverket har emellertid därvid ansett, att — därest
ifrågavarande anslag anvisades att utgå av lånemedel — full förräntning
borde föreskrivas, varvid Uppsala universitet för gäldande av räntekostnaderna
kunde erhålla täckning genom särskilt anslag under verkliga utgifter.
Emot detta riksräkenskapsverkets förslag hava fullmäktige i riksgäldskontoret
i sitt i ärendet avgivna förnyade utlåtande anfört, att ett dylikt arrangemang
visserligen vore formellt och budgettekniskt riktigt, men att det saknade
reell betydelse och därjämte skulle medföra en enligt fullmäktiges mening
onödig omgång, i det att det anslag för ifrågavarande ändamål, som universitetet
skulle äga utbekomma hos statskontoret, av universitetet skulle inbetalas
till riksgäldskontoret, som i sin ordning hade att återbetala beloppet
till statskontoret.

Det av statskontoret i första hand angivna alternativet att redan nu i
erforderlig utsträckning taga donationsmedlen i anspråk för institutets upprättande
kan jag i likhet med drätselnämnden vid universitetet i Uppsala
icke biträda. De kontanta medlen äro ännu icke tillräckliga härför, och
det angivna alternativet förutsätter fördenskull en försäljning av de donerade
fastigheterna. Men en dylik försäljning bör, såsom drätselnämnden framhållit,
för att bästa resultat skall kunna påräknas ske vid lägligt tillfälle
och bör ej brådstörtas genom yttre omständigheter.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

Däremot vill jag ansluta mig till förslaget örn att engångskostnaderna
för institutionsbyggnadens uppförande, inredning och utrustning bestridas
med lånemedel. Härför talar främst, att det under nuvarande statsfmansiella
förhållanden är förenat med avsevärda svårigheter att på annat sätt å
budgeten bereda plats för ett så betydande belopp som det, varom här är
fråga. Örn det erforderliga beloppet utgår såsom ett lån till Uppsala universitet,
understrykes vidare det förhållandet, att det här endast gäller en
tillfällig försträckning i avvaktan på att donationen hunnit växa i erforderlig
grad. I frågan om huruvida detta lån bör vara räntefritt eller ej har olika
uppfattning uttalats av riksräkenskapsverket och fullmäktige i riksgäldskontoret.
Jag vill för min del ansluta mig till fullmäktiges mening, att det
väl må vara formellt och budgettekniskt riktigt med ränteberäkning å lånet,
men att detta saknar reell betydelse och därjämte skulle medföra en onödig
omgång.

I anslutning till vad jag sålunda anfört, vill jag alltså föreslå, att det
erforderliga engångsanslaget måtte utgå av lånemedel under rubriken »Fonden
för förlag till statsverket» i form av ett räntefritt lån till Uppsala
universitet.

Engångskostnaderna hava, såsom tidigare meddelats, beräknats till i avrundat
tal 425,000 kronor, varav 325,000 kronor för själva byggnadsarbetena.
Mot dessa beräkningar har jag icke funnit något att erinra. Mot de framlagda
ritningsförslagen har byggnadsstyrelsen endast haft vissa smärre erinringar
att göra; och jag utgår ifrån att hänsyn kommer att tagas härtill
vid arbetenas utförande.

I detta sammanhang vill jag slutligen erinra, att vattenfallsstyrelsen i sitt
i ärendet avgivna utlåtande under förutsättning av Kungl. Maj:ts medgivande
förklarat sig villig att till det föreslagna institutet utan ersättning överlämna
det åskelektriska laboratorium jämte tillhörande inventarier, som vattenfallsstyrelsen
upprättat i Uppsala. Värdet härav för den nya institutionen har
av vattenfallsstyrelsen uppskattats till minst 70,000 kronor. Vattenfallsstyrelsens
sålunda gjorda erbjudande är givetvis en nödvändig förutsättning
för att det föreslagna institutet skall kunna komma till stånd. Det formella
överlämnandet torde emellertid lämpligen böra ske i samband med att närmare
föreskrifter meddelas rörande det nya institutets uppförande m. m.,
och torde jag då få anledning att återkomma jämväl till denna fråga.

Jag har tidigare tillstyrkt, att de för personal- och driftkostnaderna erforderliga
beloppen tillsvidare skulle uppföras på allmänna indragningsstaten.
Jag vill nu till närmare behandling upptaga detta spörsmål.

Förutsättningen för att den Anderssonska donationen skall få användas
för här ifrågavarande ändamål är att vid universitetet i Uppsala inrättas en
professur i elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfäriska urladdningar.
Jämväl i övrigt finner jag arbetet vid det planerade högspännings -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

institutet vara av den betydelse och den vetenskapliga läggning, att en
professors ställning för institutets föreståndare är synnerligen starkt motiverad.
Då det här dessutom ur statsfinansiell synpunkt gäller ett mera
tillfälligt arrangemang, i det att kostnaderna för professuren efter en beräknad
tid av ett tiotal år skola överflyttas från statsverket till donationen,
tvekar jag icke att ansluta mig till de sakkunnigas av samtliga myndigheter
tillstyrkta förslag örn inrättandet av en dylik professur.

Avlöningen för innehavaren av denna professur bör beräknas till samma
belopp som för andra universitetsprofessorer eller 12,000 kronor, därav 8,000
kronor lön och 4,000 kronor tjänstgöringspenningar, varjämte lönen efter
5 år skall kunna höjas med 1,000 kronor. Härtill kommer dyrtidstillägg
enligt de för professorer gällande grunder.

I detta sammanhang torde jag få erinra, att den blivande professorn
enligt bestämmelserna i donationsbrevet skall vara berättigad till särskild
bostad utöver lönen. Det synes vara meningen, att bostad för professorn
—- vilken, enligt vad jag under hand inhämtat, med nuvarande priser å
byggnadsmarknaden, torde komma att draga en kostnad av i runt tal 70,000
kronor — skall uppföras med donationens medel, när dessa därtill lämna
tillgång. Häremot torde intet vara att invända; jag vill emellertid framhålla,
att den tidpunkt, då donationen kan bestrida samtliga kostnader för institutet,
härigenom något framflyttas.

Innehavaren av den föreslagna professuren torde i pensionshänseende böra
likställas med ordinarie universitetsprofessorer och följaktligen vara underkastad
bestämmelserna i 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension. Såsom statskontoret framhållit, torde därjämte medgivande
böra inhämtas av riksdagen, att pension till honom må utgå av statsmedel.

De sakkunniga hava i sitt utlåtande utförligt redogjort för den undervisningsskyldighet
ävensom de vetenskapliga och praktiska arbetsuppgifter,
som böra tillkomma innehavaren av den föreslagna professuren. De härför
erforderliga föreskrifterna synas, sedan vederbörande universitetsmyndigheter
i samråd med tekniska högskolan, ingenjörsvetenskapsakademien och vattenfallsstyrelsen
avgivit ett närmare preciserat förslag härutinnan, böra utfärdas
av Kungl. Majit.

I fråga örn den tidpunkt, då den föreslagna professuren bör förverkligas,
vill jag framhålla följande. Uppförandet och inredandet av det nya institutet
torde med all sannolikhet komma att draga största delen av budgetåret
1931/1932 i anspråk. Vid sådant förhållande och då vidare, som bekant,
tillsättandet av en professorsbefattning alltid drager någon tid i anspråk,
finner jag mig böra förorda, att medel för professuren beredas först från
och med den 1 juli 1932. Efter vad jag inhämtat, kommer vattenfallsstyrelsen
även under budgetåret 1931/1932 att av för styrelsen tillgängliga
medel hålla verksamheten vid den hittillsvarande institutionen igång i ungefär
samma utsträckning som hittills. Jag vill vidare tillägga, att enligt min

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

uppfattning åtgärder för professurens tillsättande böra vidtagas redan under
budgetåret 1931/1932, så att innehavaren av professuren må kunna börja
sin verksamhet med ingången av budgetåret 1932/1933.

Vad de övriga personal- och driftkostnaderna beträffar, hava dessa av de
sakkunniga beräknats till dels avlöning åt en instrumentmakare i lönegraden
B 10, dels ock ett driftsanslag av 31,500 kronor. Statskontoret har ifrågasatt,
att instrumentmakarens avlöning skulle utgå från sistberörda anslagspost,
vilken i så fall skulle ökas med motsvarande belopp. Beträffande
denna anslagspost har statskontoret vidare anfört, att det ville synas statskontoret,
som om någon avprutning kunde ske å en del av de sakkunniga
för olika ändamål föreslagna beloppen.

I anslutning till vad jag nyss anfört ifråga om tidpunkten för professurens
inrättande, torde ej heller här förevarande anslag behöva beräknas i
riksstaten för budgetåret 1931/1932. Jag saknar därför anledning att nu
ingå på en närmare prövning av de föreslagna beloppen.

I enlighet med vad jag anfört skulle driftkostnaderna, inberäknat begynnelselöner
men oavsett ålderstillägg och dyrtidstillägg, uppgå till (12,000 +

4,000 + 31,500) 47,500 kronor. De årliga driftkostnaderna för vattenfallsstyrelsens
nuvarande anläggning utgöra cirka 30,000 kronor. De ökade kostnaderna
för statsverket skulle vid ett bifall till det nu framlagda organisationsförslaget
— under förutsättning att någon mera avsevärd minskning av
de beräknade driftkostnaderna icke kan ske — från och med budgetåret
1932/1933 uppgå till cirka 17,500 kronor.

Under hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att vid universitetet i Uppsala må — i huvudsaklig
överensstämmelse med bestämmelserna i det i det föregående
återgivna, den 3 maj 1918 dagtecknade gåvobrev av
ingenjören B. John F. Andersson och hans hustru ävensom
med vad jag i det föregående tillstyrkt — upprättas ett institut
för högspänningsforskning,

dels medgiva, att, med iakttagande av de i ovanberörda
donationsbrev angivna villkor och bestämmelser, må från
och med den 1 juli 1932 vid universitetet i Uppsala inrättas
en professur i elektricitetslära benämnd »B. John F. och
Svea Anderssons professur i elektricitetslära med särskild
hänsyn till atmosfäriska urladdningar»,

dels föreskriva, att innehavaren av nämnda professur skall
vara skyldig såväl att i tillämpliga delar underkasta sig de
för universitetsprofessorer i allmänhet för åtnjutande av nu
gällande avlöningsförmåner stadgade villkoren och bestämmelserna
som ock att vid den ålder, då annan universitets -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

professor är skyldig avgå från sin tjänst, mot åtnjutande
av pension, beräknad efter samma grunder, som stadgats
beträffande övriga universitetsprofessorer, frånträda sin ifrågavarande
professur,

dels bestämma, att innehavaren av den sålunda föreslagna
professuren skall från allmänna indragningsstaten åtnjuta
en avlöning av 12,000 kronor, därav 8,000 kronor lön och

4,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte efter fem års
tjänstgöring ett ålderstillägg å lönen å 1,000 kronor, ävensom
varda i pensionshänseende likställd med ordinarie universitetsprofessor
och följaktligen vara underkastad bestämmelserna
i 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension,

dels medgiva, att den innehavaren av den föreslagna professuren
tillkommande pensionen må utgå av statsmedel,

dels ock till lån till universitetet i Uppsala för uppförande,
inredning och utrustning — allt i huvudsaklig överensstämmelse
med i ärendet företedda ritningar och kostnadsberäkningar
— av lokaler för institutet för högspänningsforskning å
riksstaten för budgetåret 1931/1932 bland utgifter för kapitalökning
under rubriken »Fonden för förlag till statsverket»

anvisa ett reservationsanslag av......kronor 425,000: —

att utgå av lånemedel;

allt under förutsättning att, så snart ske kan, de genom
ovanberörda donationsbrev den 3 maj 1918 till universitetet
i Uppsala överlämnade medlen användas ej mindre till återbetalning
av nyssnämnda lån än även till bestridande av
avlöning för innehavaren av den föreslagna professuren
ävensom övriga med institutets verksamhet förenade kostnader.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. B. Hammar.

Stockholm 1931, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.
310110