Kungl. Maj:ts proposition nr lbb år 1963 (Proposition 1963:144)

Kungl. Maj:ts proposition nr lbb år 1963

Nr 144

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående riktlinjer för utformningen
av skolväsendets centrala ledning m. m.; given
Stockholms slott den 29 mars 1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut

BERTIL

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

Skolväsendets centrala ledning föreslås omorganiserad enligt följande riktlinjer.
Skolöverstyrelsens och överstyrelsens för yrkesutbildning nuvarande verksamhetsområden
lägges under ett nytt ämbetsverk, kallat skolöverstyrelsen. Till
verksamhetsområdet föres också viss yrkesutbildning, som f. n. sorterar under
andra verk. I skolämbetsverkets styrelse ingår verkets generaldirektör och överdirektör
jämte 9 företrädare för olika sidor av samhällslivet. Vikt lägges vid goda
kontaktmöjligheter mellan verket och näringslivet såväl på styrelse- som kansliplanet.
Integrationsprincipen utgör grund för organisation av kansliet, som indelas
i fem avdelningar, nämligen en undervisningsavdelning för allmänna skolfrågor,
en undervisningsavdelning för yrkesutbildningsfrågor, en avdelning för
lärarutbildning och pedagogiskt utvecklingsarbete, en planeringsavdelning samt
en administrativ avdelning. Det nya verkets uppgifter inriktas på planeringsocb
utvecklingsarbete och största möjliga decentralisering eftersträvas. På
grundval av ett principbeslut av denna innebörd förutsättes ett fortsatt utredningsarbete
bedrivas så, att nästa års riksdag kan besluta om verkets definitiva
organisation, vilken beräknas träda i kraft under budgetåret 1964/65.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 144

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29
mars 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Edenman, Johansson,
af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, vissa frågor angående riktlinjer
för utformningen av skolväsendets centrala ledning m. m. och anför därvid
följande.

Vid min anmälan av avlöningsanslaget för skolöverstyrelsen i 1963 års statsverksproposition
(bil. 10, p. 88) anförde jag, att bedömningen av behovet av
personalförstärkningar inom skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning
för närvarande i hög grad var beroende av den förestående prövningen av
frågan om skolväsendets centrala ledning. Då denna fråga på grund av utveckningen
på skolväsendets område snarast möjligt borde lösas, uttalade jag som
min avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att under våren 1963 förelägga riksdagen
principproposition i ämnet. De organisatoriska förändringar, som kunde följa
därav, vore avsedda att träda i kraft tidigast fr. o. m. budgetåret 1964/65.
I 1963 års statsverksproposition har därför i vanlig ordning beräknats anslag
för de båda överstyrelsernas verksamhet under budgetåret 1963/64.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 144 dr 1963

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 september 1955 tillkallades
den 18 oktober 1955 sakkunniga för att verkställa en förutsättningslös utredning
av frågan om den centrala ledningen av hela yrkesutbildningen och därmed
sammanhängande spörsmål. De sakkunniga1, vilka antog benämningen
1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning,
avlämnade i juli 1962 betänkandet »Skolväsendets centrala ledning» (SOU
1962: 28).

Över betänkandet har utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen, som hört
samtliga länsskolnämnder, överstyrelsen för yrkesutbildning, socialstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, statskontoret, riksrevisionsverket,
lantbruksstyrelsen, som överlämnat yttranden från skogs- och lantbruksakademien,
lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, vissa hushållningssällskap,
lantbruksskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor samt vissa
organisationer på lantbrukets område, fiskeristyrelsen, skogsstyrelsen, som överlämnat
yttranden från skogsvårdsstyrelserna samt vissa organisationer på skogsbrukets
område, domänstyrelsen, medicinalstyrelsen, som överlämnat yttranden
från statens sjuksköterskeskola och barnmorskeläroanstalten i Göteborg samt
barnmorskeläroanstalten i Stockholm, kommerskollegium, som överlämnat yttranden
från handelskamrarna, sjöfartsstyrelsen, som överlämnat yttranden från
direktionerna för sjöbefälsskolorna, byggnadsstyrelsen, överståthållarämbetet,
som överlämnat yttrande från Stockholms stad, 23 länsstyrelser, statens
hantverksinstitut, styrelsen för statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor,
styrelsen för centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor,
statens läroboksnämnd, gymnasieutredningen, skoladministrativa utredningen,
styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, styrelsen
för statens skogsmästareskola, 1962 års utredning angående sjuksköterskeutbildningen
samt styrelsen för statens brandskola.

Vidare har yttranden över betänkandet avgivits av flertalet landstingskommuners
förvaltningsutskott, Svenska landstingsförbundet, Svenska landskommunernas
förbund, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen,
Handelns arbetsgivareorganisation, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges industriförbund, Sve -

1 Ledamoten av riksdagens första kammare kommunaldirektören Emil E. Näsström, ordförande,
undervisningsrådet Börje Beskow, ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren Carl E.
Eskilsson, yrkesskoldirektören Einar E. Forssell, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren
J. Harald Skoglösa, byrådirektören Margit S. C. Vinge samt överdirektören Birger Öhman.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-4-4 år 1963

riges hantverks- och industriorganisation, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Kooperativa förbundet, Sveriges redareförening, Sveriges lantbruksförbund,
Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Svenska yrkesskolföreningen,
Målsmännens riksförbund, Svenska brandbefälens riksförbund samt
Riksförbundet landsbygdens folk.

Skrifter i hithörande frågor har vidare inkommit från C. B. Bernung m. fl.
rektorer vid sjöbefälsskolorna, Föreningen Skogsarbeten, Sveriges läkarförbund,
styrelsen för statens sjuksköterskeskola i Stockholm, styrelsen för statens sjuksköterskeskola
i Norrköping, Svenska barnmorskeförbundet och Svenska yrkesskolföreningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hb år 1963

II. Utgångspunkterna för utredningsarbetet

Nuvarande central ledning av yrkesskolväsendet

Den centrala ledningen av yrkesutbildningen i vårt land har organiserats efter
två olika principer. Enligt den ena utövas den centrala ledningen av yrkesutbildningen
inom ett visst yrkesutbildningsområde av det centrala ämbetsverk, som
handlägger övriga frågor rörande den näring eller den yrkesgren, för vilken utbildningen
är avsedd. Enligt den andra principen har yrkesutbildningsfrågor
brutits loss från vederbörande fackämbetsverk och ställts under ledning av
ämbetsverk, vars huvudsakliga uppgift är att utöva central ledning av undervisning
och utbildning.

Den sistnämnda principen började tillämpas först under innevarande arhundrade.
År 1918 utökades den dåvarande folkskolöverstyrelsen med en särskild
yrkesskolavdelning och samtidigt ändrades namnet på ämbetsverket till skolöverstyrelsen.
Under skolöverstyrelsens ledning ställdes då lärlings- och yrkesskolorna
inom industri-hantverk, handel och husligt arbete. År 1943 fattade riksdagen
beslut om utbrytning av yrkesskolavdelningen ur skolöverstyrelsen och
dess ombildning till ett fristående ämbetsverk, överstyrelsen för yrkesutbildning.
Detta ämbetsverk blev centralmyndighet för all kommunal och enskild statsunderstödd
yrkesutbildning för industri-hantverk, handel och husligt arbete,
inklusive tekniska läroverk och handelsgymnasier. Under ledning av ämbetsverket
ställdes även vissa särskilda yrkesutbildningsanstalter inom de nämnda
yrkesområdena. Yrkesutbildningen inom övriga områden kvarstod under ledning
av vederbörande fackämbetsverk. Denna principiella fördelning av den
centrala ledningen av yrkesutbildningen är alltjämt gällande.

Genom tillämpningen av de båda nämnda principerna har den centrala ledningen
av yrkesutbildningen kommit att bli synnerligen splittrad. Den är uppdelad
på ett flertal olika centrala ämbetsverk, lydande under skilda departement.

överstyrelsen för yrkesutbildning

Under överinseende av överstyrelsen för yrkesutbildning står följande yrkesutbildningsanstalter: tekniska

gymnasier och tekniska specialkurser,

handelsgymnasier,

konstfackskolan,

centrala verkstadsskolor,

Kungl. Maj:ts proposition nr lkh år 1963

kommunala och enskilda statsunderstödda yrkesskolor avseende industri,
hantverk, handel och husligt arbete, sjömansskolor,

särskilda anstalter för yrkesundervisning: bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet
i Borås, Lennings textiltekniska institut i Norrköping och grafiska institutet,

anstalter för utbildning av lärare vid yrkesundervisning samt

övriga anstalter för yrkesundervisning, som enligt beslut av Kungl. Maj:t
står under överstyrelsens överinseende.

Dessutom skall överstyrelsen inspektera yrkesutbildningen vid vissa specialskolor,
som står under överinseende av andra ämbetsverk, nämligen vanföreanstalternas
yrkesskolor, ungdomsvårdsskolor samt ungdomsfängelser och utbildning
av elever vid vissa barnavårdsanstalter.

Överstyrelsen skall utöva inspektion samt fastställa undervisningsplaner och
reglementen, i den mån dessa senare förekommer, samt pröva och avgöra besvär
över underlydande organs beslut, som anförts hos överstyrelsen. Vissa uppgifter
och befogenheter är vidare gemensamma ifråga om två eller flera skoltyper.
Sålunda skall överstyrelsen enligt instruktionen beträffande centrala verkstadsskolor
och kommunala yrkesskolor genom personlig förbindelse med skolstyrelser,
myndigheter och organisationer söka förvärva förtrogenhet med önskningar
och behov ifråga om skolorna. I analogi med denna bestämmelse föreskrives
ifråga om den yrkesutbildning, som bedrives inom näringslivet, att överstyrelsen
skall genom överläggningar med arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer,
andra näringslivets organisationer samt enskilda företag medverka till en utveckling
under ändamålsenliga former av näringslivets egna åtgärder för yrkesutbildning.

Ifråga om yrkesutbildningen i Stockholms stad har verket att fullgöra de uppgifter,
som åvilar länsskolnämnd.

Överstyrelsen för yrkesutbildning är en representantförsamling och sammansatt
av: som ordförande och chef en överdirektör samt som ledamöter byråcheferna
i överstyrelsen, en av Kungl. Maj:t för tre år i sänder utsedd representant
för vardera skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen samt sju av Kungl.
Maj:t likaledes för tre år i sänder förordnade representanter för näringsliv och
arbetsmarknad. Av dessa sistnämnda förordnas en efter förslag av Svenska
arbetsgivareföreningen, en efter förslag av Sveriges hantverks- och industriorganisation,
en efter förslag av handelskamrarnas nämnd, en efter förslag av
Tjänstemännens centralorganisation, två efter förslag av Landsorganisationen i
Sverige, samt en, vilken bör vara kvinna med erfarenhet från husligt arbete,
efter förslag av representativa kvinnoorganisationer.

Överstyrelsen är organiserad på fem byråer, vilka betecknas som respektive
första, andra, tredje, fjärde och femte byrån, och en fristående sektion. Dessutom
har genom beslut av överstyrelsen själv genom ändring av dess arbetsordning
inrättats dels överdirektörens avdelning, dels fyra sektioner. Dessa sektioner
är sektionen för arbetsmarknadsärenden och statistik samt sektionen för

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

centralupphandling, vilka båda formellt lyder under första byrån, vidare sektionen
för verkstadsskolor, vilken formellt lyder under andra byrån, samt sektionen
för utbildning inom vissa vårdyrken, vilken formellt lyder under fjärde byrån.

Skolöverstyrelsen

Skolöverstyrelsen är den centrala statsmyndigheten inom det allmänna skoloch
folkbildningsväsendet. Enligt instruktionen åligger det skolöverstyrelsen
att för det allmänna skolväsendets del tillse, att skolor och övriga anstalter är
ändamålsenligt ordnade samt främja verksamheten genom råd och anvisningar,
då så påkallas, utarbeta normalreglementen och normalundervisningsplaner
eller anvisningar för undervisningen samt handlägga ärenden om organisationsplaner,
reglementen och undervisningsplaner,
anställa och övervaka föreskrivna examina,

taga föreskriven befattning med frågor om läroböcker och undervisningsmateriel,
skolradio och skolfilm samt i övrigt verka för att för undervisningen behövlig
litteratur och lämplig undervisningsmateriel finns att tillgå,

sammanhålla, stödja och leda inspektörers och konsulenters verksamhet samt
i mån av behov och tillgängliga medel sammankalla dem ävensom skolledare
och andra därav berörda befattningshavare till överläggningar,
leda försök med nya organisations- och arbetsformer, som anordnas enligt
beslut av Kungl. Maj:t, samt igångsätta, föreslå eller eljest främja erforderlig
försöksverksamhet i övrigt,
främja ungdomens fostran,

övervaka och leda skolhygieniskt arbete och skolhälsovård,
ha tillsyn över skolmåltidsverksamheten,

taga föreskriven befattning med frågor om behovet av lärare, behörighet för
läraranställning, tillsättande och förordnande av befattningshavare samt dessas
anställnings- och tjänstgöringsförhållanden,

genom samarbete med kommunala myndigheter och besök av överstyrelsens
befattningshavare i kommunerna göra sig förtrogen med förhållandena i dessa
och med deras behov av läroanstalter samt därvid söka ernå bästa möjliga organisation
av skolväsendet samt

ifråga om byggnader och därtill hörande anordningar samt lokaler och inredning
lämna myndigheter och skolstyrelser upplysningar, råd och anvisningar
samt i övrigt taga föreskriven befattning med hithörande frågor.

Skolöverstyrelsen skall för varje budgetår avge framställning till Kungl. Maj:t
om anslag till det under styrelsen lydande skolväsendet samt handlägga statsbidragsfrågor
i enlighet med givna föreskrifter.

Ifråga om det allmänna skolväsendet i Stockholms stad har skolöverstyrelsen
att fullgöra de uppgifter, som åvilar länsskolnämnd.

I den mån yrkesutbildning förekommer inom det allmänna skolväsendet står
denna under överinseende av skolöverstyrelsen. Sådan yrkesutbildning är hu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-b- år 1963

vudsakligen av förberedande natur. Den förekommer inom folkskolan i form
av yrkeskunskap i anslutning till olika näringsgrenar, inom yrkesbestämda fortsättningsskolor,
inom grundskolans högstadium inom praktiska (kommunala)
realskolor och inbyggda praktiska linjer i statliga realskolor samt inom kommunala
flickskolor. Även inom folkhögskolan förekommer i viss begränsad omfattning
yrkesutbildning eller förberedelse för dylik.

Under tillsyn av skolöverstyrelsen står vidare särskolor, blindskolor, dövskolor
samt statens skol- och yrkeshem för psykiskt efterblivna. Skol- och yrkeshemmen
vid epileptikeranstaltema står i pedagogiskt hänseende under tillsyn av skolöverstyrelsen.

Till yrkesutbildning under skolöverstyrelsens tillsyn kan också räknas viss
fortbildning av lärare för den förberedande yrkesutbildningen inom det allmänna
skolväsendet. Lärarutbildningskursema för läroverksingenjörer samt utbildningen
av yrkeslärare och handelslärare står under gemensam ledning av skolöverstyrelsen
och överstyrelsen för yrkesutbildning. Under ledning av skolöverstyreslen
står utbildningen av lärare inom det husliga området samt utbildningen
av slöjdlärare, de merkantila vidareutbildningskurserna för folkskollärare, utbildningen
av särskollärare m. fl. kategorier.

Fr. o. m. budgetåret 1962/63 har också förskollärarutbildningen ställts under
skolöverstyrelsens tillsyn.

Skolöverstyrelsen bör enligt föreskrift i instruktionen samråda med överstyrelsen
för yrkesutbildning i ärenden, som berör båda ämbetsverkens förvaltningsområden,
och även i övrigt, när anledning därtill föreligger. Motsvarande gäller
ifråga om andra centrala ämbetsverk, som har tillsyn över läroanstalter.

På grund av skolöverstyrelsens organisationsform blir handläggningen av
ärenden rörande yrkesutbildningen fördelad på olika avdelningar och rotlar.
Pedagogiska ärenden handlägges på undervisningsavdelningen, organisatoriska
ärenden på organisationsavdelningen och administrativa ärenden på den administrativa
avdelningen. På den nyinrättade lärarutbildnings- och försöksavdelningen
handlägges frågor rörande de husliga seminarierna och förskoleseminarierna.
Folkhögskoleärenden behandlas inom den fristående folkbildningsroteln.
Sektionen för hemkunskap och hushållsgöromål organiserar kurserna för utbildning
av personal för skolmåltids verksamheten. Yrkesutbildningen vid specialskolorna
för sjuka och handikappade barn och ungdomar ledes av den fristående
skolsociala roteln. Frågor rörande skolhygien och skolhälsovård slutligen
handlägges inom den fristående skolhygienroteln, vilken också biträder
överstyrelsen för yrkesutbildning med dylika frågor inom yrkesskolväsendet.

Lantbruksstyrelsen

Under överinseende av lantbruksstyrelsen står Alnarps lantbruks-, mejerioch
trädgårdsinstitut, lantbruksskolor, lantmannaskolor, lanthushållsskolor,
jordbrukets yrkesskolor, mejeriskolor, trädgårdsskolor och fruktodlingsskolan

Kungl. Maj:ts proposition nr 144- år 1963

samt därjämte all statsunderstödd kursverksamhet för yrkesutbildning på jordbrukets
område, såväl permanenta kurser som mera tillfälliga dylika, undervisnings-
och upplysningsverksamheten på biodlingens och kaninavelns områden,
ungdomsverksamheten inom jordbruket samt jordbrukets upplysningsnämnd.
Vidare åligger det lantbruksstyrelsen att inspektera undervisningen i lantbruk
vid de ungdomsvårdsskolor, som är försedda med egna jordbruk, samt även, om
begäran därom framställes av fångvårdsstyrelsen, av motsvarande undervisning
vid fångvårdens ungdomsanstalter.

Ärenden rörande yrkesutbildningen inom jordbruket handlägges av en undervisningsbyrå
under styrelsens lantbruksavdelning. Byråns verksamhet ägnas helt
åt undervisningsärendena. Vissa ärenden av kameral natur rörande yrkesutbildningen
handlägges av styrelsens kameralbyrå.

Efter utredning av 1955 års lantbruksundervisningskommitté förelädes 1962
års riksdag förslag om lantbruksundervisningens organisation i propositionen
1962:103. I anslutning till denna har bl. a. beslutats (JoU 1962: 20; Rskr 307),
att de nuvarande lantbruks-, lantmanna- och jordbruksskolorna skall ombildas
till en enhetlig skoltyp, benämnd lantbruksskola. Den gemensamma benämningen
på lantbruksskolor, lanthushållsskolor och trädgårdsskolor skall bli lantbrukets
yrkesskolor. Omläggningen av undervisningens organisation sker den 1 juli
1963.

Enligt detta beslut skall inom varje län inrättas en styrelse för samtliga lantbrukets
yrkesskolor inom vilken huvudmännen skall vara representerade i förhållande
till det antal skolor de äger.

I fråga om lantbruksundervisningens centrala ledning ansåg lantbruksundervisningskommittén,
att övervägande skäl talade för att den nuvarande organisationen
med lantbruksstyrelsen som central tillsynsmyndighet för lantbruksundervisningen
borde bibehållas. Kommitténs ställningstagande i denna fråga
biträddes av flertalet av remissinstanserna. Endast i ett fåtal remissyttranden
förordades överstyrelsen för yrkesutbildning som central tillsynsmyndighet för
lantbrukets yrkesskolor.

För egen del föreslog chefen för jordbruksdepartementet, att frågan om lantbruksundervisningens
centrala ledning inte borde lösas definitivt i anslutning
till propositionen på grund av den särskilda utredningen rörande yrkesutbildningens
centrala ledning. Med hänsyn till de av omorganisationen betingade
ökade arbetsuppgifterna för lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå förordades
vissa personalförstärkningar för denna. Departementschefens uttalanden föranledde
ingen erinran från riksdagens sida.

Skogsstyrelsen

Skogsvårdsstyrelser och skogssällskapet samt i vissa fall även andra må i den
ordning som stadgas i kungörelsen 1954: 427 med statsbidrag anordna kurser för
meddelande av undervisning i skogsbruk. Kursverksamheten skall stå under till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 1JU år 1963

syn av skogsstyrelsen, som i sin egenskap av tillsynsmyndighet har att verka för
att kurser kommer till stånd samt att meddela anvisningar för verksamheten.
I mån av behov skall samverkan äga rum med företag och organisationer på
skogsbrukets område vid anordnande av skogsbrukskurser.

Ett flertal olika typer av skogsbrukskurser anordnas för närvarande. I de
flesta län är dessa kurser förlagda till särskilda s. k. skogsbruksskolor, som inrättats
av skogsvårdsstyrelserna.

Ärenden angående skoglig utbildning och undervisning handläggas inom skogsstyrelsens
första skogsbyrå. För ändamålet har inom denna byrå organiserats en
särskild undervisningssektion, som arbetar relativt självständigt.

I propositionen 1962:115 framlades vissa förslag rörande ledningen av yrkesutbildningen
på skogsbrukets område. Förslagen biträddes av riksdagen (JoU
1962:16; Rskr 253). Beslutet innebär, att skogsstyrelsens tillsynsuppgifter som
centralmyndighet för yrkesundervisningen på skogsbrukets område skall utvidgas,
vilket medför, att domänstyrelsen befrias från huvudmannaskapet för
statens skogsskolor. Huvudmannaskapet för dessa skolor liksom för de under
domänstyrelsen hörande kompletteringskurserna för inträde i skogsskola överflyttas
till skogsstyrelsen den 1 oktober 1963, då läsåret 1962/63 utgår. Statens
skogsmästarskola, som hittills inte varit knuten till något centralt ämbetsverk,
ställs enligt beslutet under skogsstyrelsens överinseende från den 1 juli 1963.

F iskeristyrelsen

Under tillsyn av fiskeristyrelsen står utbildningen av fiskeritjänstemän samt
undervisningskurserna för fiskare.

Ärenden rörande yrkesutbildning av fiskare beredes inom fiskeristyrelsens
byrå för salt vattensfisket och ärenden rörande utbildning av fiskeritjänstemän
inom byrån för sötvattensfisket. Styrelsens arbete med tillsynsuppgifterna är avrelativt
ringa omfattning.

Sjöfartsstyrelsen

Sjöfartsstyrelsen är inom ramen för föreskrifterna i stadgan för sjöbefälsskoloma
och anslagna medel beslutande myndighet rörande sjöbefälsutbildning.
Det åligger sjöfartsstyrelsen att varje år till Kungl. Maj:t avge förslag angående
anslag till sjöbefälsskolornas verksamhet. Inom ramen för fastställda medel bestämmer
styrelsen antalet klasser vid varje skola och beslutar enligt fastställd
stat om användning av de för skolornas verksamhet tillgängliga medlen.

Ärenden rörande sjöbefälsutbildningen handlägges inom sjöfartsstyrelsens juridiskt-sociala
byrå av en särskild skolavdelning(sektion). Avdelningen är inte
enbart sysselsatt med sådana ärenden utan handlägger också ärenden rörande
tillämpningen av förordningen angående befäl å svenska handelsfartyg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963 11

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen är centralmyndighet endast för den yrkesutbildning, som bedrives
vid ungdomsvårdsskolorna. På grund av stadganden i andra författningar
utövar styrelsen också i större eller mindre omfattning tillsyn över annan yrkesutbildning
på socialvårdens område. Under tillsyn av densamma står sociala
barnavårdsseminariet, utbildning av åldersdomshemsföreståndare samt provoch
kompletteringskurserna för hemvårdarinnor. Dessutom har socialstyrelsen
vissa befogenheter rörande barnsköterskeutbildningen, vilken i övrigt står under
ledning av överstyrelsen för yrkesutbildning.

Ärenden rörande yrkesutbildning handlägges inom tre av socialstyrelsens byråer.
Barnavårdsbyrån har om hand ärenden rörande sociala barnavårdsseminariet
och barnsköterskeutbildningen, skolbyrån ärenden rörande yrkesutbildningen
inom ungdomsvårdsskolorna och socialvårdsbyrån ärendena rörande ålderdomshemsföreståndareutbildningen
samt prov- och kompletteringskurserna.

Medicinalstyrelsen

Medicinalstyrelsen utövar tillsyn över utbildningen av sjuksköterskor och
barnmorskor samt annan personal på sjukvårdens och hälsovårdens område i
den mån tillsynen icke tillkommer annan myndighet.

Ifråga om sjuksköterskeutbildningen har medicinalstyrelsen tillsyn över hela
utbildningsverksamheten, alltså den allmänna utbildningen vid statens eller av
staten godkända sjuksköterskeskolor, specialutbildningen av vissa sköterskegrupper,
den högre sjuksköterskeutbildningen samt fortbildnings- och specialkurser
av skilda slag. Ett undantag utgör i viss mån utbildningen vid statens
distriktssköterskeskola, som är förlagd till statens institut för folkhälsan och
står under tillsyn av styrelsen för sistnämnda institut. Tillsynen sker emellertid
i samråd med medicinalstyrelsen. Även barnmorskeutbildningen står helt under
ledning av medicinalstyrelsen.

Utbildningen av mentalsjukvårdspersonal står i sin helhet under medicinalstyrelsens
ledning, men ifråga om tandsköterske- och tandteknikerutbildningen
har styrelsen överinseende endast över skolorna i Göteborg samt Eastmaninstitutets
tandsköterskeskola i Stockholm. Övriga skolor, i Stockholm, Malmö och
Umeå, är anknutna till tandläkarhögskolorna i respektive städer och står under
samma ledning som dessa. Medicinalstyrelsen är emellertid tillsynsmyndighet
för den praktikanttjänstgöring, som ingår i tandsköterske- och tandteknikerskolorna,
även när det gäller de sistnämnda skolorna.

Ärenden rörande utbildningen av sjukvårdspersonal är inte inom medicinalstyrelsen
förlagda till en byrå utan fördelas på fyra byråer, nämligen sjukhusbyrån,
mcntalsjukvårdsbyrån, medicinalbyrån och tandvårdsbyrån. Inom sjukhusbyrån
handläggs ärendena rörande sjuksköterskeutbildningen. En särskild
sjuksköterskeavdelning har organiserats inom byrån. Ärenden rörande utbild -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1^ år 1963

ningen av mentalsjukvårdspersonal handlägges inom mentalsjukvårdsbyrån och
ärenden rörande tandtekniker- och tandsköterskeutbildningen inom tandvårdsbyrån.
På medicinalbyrån handlägges ärenden rörande barnmorskeutbildningen.

Övriga ämbetsverk

Utöver tidigare angivna centrala ämbetsverk utövar några verk i mindre omfattning
central ledning av yrkesutbildning, som icke är av för verket intern
karaktär. Arbetsmarknadsstyrelsen organiserar i egen regi kurser för utbildning
av hemsamariter. I sin egenskap av centralorgan för arbetsmarknadsärenden
upprätthåller verket ett nära samarbete med de centrala ämbetsverk, som utövar
tillsyn av yrkesutbildning, framför allt med skolöverstyrelsen och överstyrelsen
för yrkesutbildning. Dessa tre verk har sinsemellan organiserat en samarbetsdelegation.
Arbetsmarknadsstyrelsen är vidare centralmyndighet för yrkesvägledningsverksamheten
och arbetsvårdsverksamheten.

Universitetskanslersämbetet får anses utöva central ledning av de tandtekniker-
och tandsköterskeskolor, som är anknutna till rikets tandläkarhögskolor.
Fångvårdsstyrelsen kan också med viss rätt räknas till här ifrågavarande kategori
av ämbetsverk, eftersom vid ungdomsfängelseanstalterna utbildning meddelas
för ett flertal yrken.

Vidare må påpekas, att vissa yrkesutbildningsanstalter icke har ställts under
ledning av något centralt ämbetsverk utan att vederbörande anstaltsstyrelse
ensam utövar ledningen. Detta är fallet med statens hantverksinstitut, statens
brandskola och statens polisskola.

Tidigare diskussion

År 1918 fattade riksdagen efter förslag av Kungl. Maj:t beslut om inrättande
av s. k. praktiska ungdomsskolor, lärlings- och yrkesskolor, yrkesbestämda fortsättningsskolor
m. fl. I Kungl. Majrts proposition rörande denna fråga föreslogs,
att för den centrala ledningen av lärlings- och yrkesskolorna inom industri, hantverk,
handel och husligt arbete skulle inrättas en särskild yrkesöverstyrelse.

Riksdagens beslut innebar dock att problemet om den centrala ledningen av
yrkesutbildningen för industri, hantverk, handel och husligt arbete löstes på så
sätt, att folkskolöverstyrelsen utökades med en nyinrättad yrkesskolavdelning,
varvid namnet ändrades till skolöverstyrelsen. Genom beslut vid 1919 års riksdag
sammanslogs överstyrelsen med läroverksöverstyrelsen. Namnet skolöverstyrelsen
bibehölls för de sammanslagna överstyrelserna.

Under 1930-talet ställdes frågan om organisationen av den centrala ledningen
av yrkesutbildningen åter under debatt. Från olika håll framfördes krav på förstärkning
av den centrala ledningen av yrkesutbildningen med särskild sak -

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

kunskap om arbetsmarknadens förhållanden. Två sakkunnigkommittéer — sakkunniga
rörande skolöverstyrelsens organisation och verkstadsskoleutredningen
— framlade under detta årtionde förslag rörande organisationen av den centrala
ledningen av yrkesutbildningen.

De sakkunniga rörande skolöverstyrelsens organisation framhöll bl. a. att
yrkesutbildningens anpassning efter arbetsmarknadens krav bättre skulle kunna
bedömas av en fristående central ledning, men ifrågasatte om inte dessa synpunkter
kunde lika bra tillgodoses inom den rådande organisationen för skolväsendets
centrala ledning. Man borde inte förbise det inre samband, som rådde
mellan skolöverstyrelsens samtliga avdelningar. De olika skolformerna och de
olika utbildningslinjerna utgjorde inte avgränsade områden utan grep in i varandra,
framhöll de sakkunniga. Tillräckligt bärkraftiga skäl för att bryta ut
yrkesskolavdelningen och organisera densamma som ett fristående ämbetsverk
kunde de sakkunniga således inte finna.

I syfte att få till stånd en planmässig samverkan mellan skolöverstyrelsen och
näringslivet föreslog de sakkunniga inrättande av en till detta ämbetsverk knuten
rådgivande yrkesskolnämnd, som skulle arbeta på tre sektioner, en för industri-hantverk,
en för handel och en för husligt arbete.

Verkstadsskoleutredningen, tillsatt för att utreda vissa frågor rörande verkstadsskolorna
för arbetslös ungdom, ansåg icke förslaget från de sakkunniga
rörande skolöverstyrelsens organisation ifråga om den centrala ledningen av
yrkesutbildningen godtagbart. I ett betänkande, avlämnat i slutet av år 1938,
föreslog utredningen, att yrkesskolavdelningen inom skolöverstyrelsen skulle
brytas loss och organiseras som ett fristående verk i nära kontakt med näringsliv
och arbetsmarknad.

Sammanfattningsvis uttalade utredningen, att då de oavvisliga kraven på en
organiserad effektiv samverkan mellan den centrala ledningen av yrkesundervisningen
samt näringsliv och arbetsmarknad inte syntes kunna tillgodoses inom
ramen för skolöverstyrelsen, borde ett fristående centralorgan för yrkesundervisningen
skapas. I enlighet härmed framlade utredningen förslag till organisation
av ett sådant centralorgan, förslagsvis kallat överstyrelsen för yrkesutbildning.

I propositionen 1943:232 angående inrättande av en särskild överstyrelse för
yrkesutbildning redovisades utförligt skälen för och emot de två alternativa principlösningar
av frågan om yrkesutbildningens centrala ledning, som var tänkbara,
nämligen dels ett bibehållande av yrkesskolavdelningen inom skolöverstyrelsen
och dels dess utbrytande ur denna och ombildning till ett fristående
ämbetsverk.

Departementschefen förordade inrättande av en särskild överstyrelse för yrkesutbildningen
men han menade, att verkstadsskoleutredningen inte tillräckligt
hade beaktat vikten av ett fast organiserat samarbete mellan de allmänbildande
skolorna och yrkesutbildningsanstalterna. Samhörigheten mellan dessa
båda grenar av skolväsendet måste beaktas, även om en särskild yrkesöver -

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963

styrelse inrättas. Ett organiserat intimt samarbete mellan de båda överstyrelserna
måste därför ordnas.

Propositionen tillstyrktes beträffande huvudfrågan av statsutskottet och
bifölls av kamrarna. Enighet rådde om att ett fristående ämbetsverk för den
centrala ledningen av yrkesutbildningen borde inrättas. Beträffande överstyrelsens
kansliorganisation godkände statsmakterna den föreslagna uppdelningen på
tre byråer. Antalet byråer har senare ökats till fem. År 1947 inrättades en byrå
för ledningen av yrkesutbildning för husligt arbete och år 1949 en byrå för ledningen
av utbildningen av lärare för yrkesundervisningen. Vidare må nämnas,
att år 1944 organiserades en fristående sektion inom överstyrelsen för handläggning
av ärenden rörande beredskaps- och omskolningskurser.

1946 års skolkommission framförde i sitt betänkande endast vissa allmänna
synpunkter på skolöverstyrelsens ställning i framtidens skola.

I anslutning till propositionen nr 133 till 1950 års riksdag med förslag till vissa
riktlinjer för enhetsskolans organisation, väcktes en motion (I: 425), vari begärdes
utredning angående en sammanslagning av skolöverstyrelsen och överstyrelsen
för yrkesutbildning till en enhetlig central skolmyndighet, under vars ledning
den yrkesundervisning, som lydde under lantbruksstyrelsen, kommerskollegium
och domänstyrelsen kunde överföras.

Motionen avstyrktes av det särskilda utskott, som behandlade propositionen,
med hänvisning till att överstyrelsen för yrkesutbildning så sent som 1943 brutits
ut ur skolöverstyrelsen.

Vid 1952 års riksdag väcktes likalydande motioner (1:202 och 11:243), vari
begärdes, att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle hemställa om en allmän översyn
av yrkesutbildningens centrala ledning och att därvid skulle undersökas, i vad
mån en samordning kunde ske.

Motionerna tillstyrktes av statsutskottet, som ansåg det angeläget, att i möjligaste
mån få en samordning till stånd av de frågor, som berörde yrkesutbildningen.
Dess förslag bifölls av kamrarna utan debatt.

1952 års yrkesutbildningssakkunniga, som hade till uppgift att företa en allmän
översyn av yrkesutbildningen, diskuterade i sitt betänkande rörande yrkesutbildningen
(SOU 1954:11) ganska ingående frågorna om lokal, regional och
central ledning av denna.

De sakkunniga påpekade, att splittringen i den centrala ledningen av yrkesutbildningen
gav upphov till många olägenheter och föreslog, att en utredning
skulle göras angående möjligheterna att under överstyrelsen för yrkesutbildning
lägga lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå samt tillsynen över den skogliga
utbildningen, sjöbefälsutbildningen, fiskeriutbildningen och all huslig utbildning,
som inte sorterade under yrkesöverstyrelsen eller ingick i de allmänbildande skolornas
undervisning.

Flertalet av de remissinstanser, som berörde 1952 års yrkesutbildningssakkunnigas
uttalanden om den centrala ledningen av yrkesutbildningen, ansåg att

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-4- år 1963

tillsynen över yrkesutbildningens olika grenar borde sammanföras under ett
ämbetsverk. Vissa instanser förordade att överstyrelsen för yrkesutbildning
erhöll den centrala ledningen av flertalet yrkesutbildningsområden, medan andra
ansåg, att en sammanslagning av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning
vore att föredra.

De sakkunnigas direktiv

I propositionen 1955:139 med anledning av 1952 års yrkesutbildningssakkunnigas
förslag tog chefen för ecklesiastikdepartementet upp frågorna om yrkesutbildningens
ledning. I fråga om den lokala och den regionala ledningen hänvisade
han till pågående utredningar men i fråga om den centrala ledningen var
tiden enligt hans mening inne att företa en förutsättningslös utredning.

Vid detta tillfälle gjorde departementschefen i övrigt bl. a. följande uttalande,
vilket senare lades till grund för direktiven för 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens
centrala ledning och viss lärarutbildning.

Vid utredningen bör undersökas fördelar och nackdelar med en koncentration
till ett ämbetsverk av den centrala ledningen av alla yrkesutbildningens olika
grenar. Befinnes fördelarna härav överväga, bör den lämpligaste organisationen
av detta ämbetsverk och dess nödvändiga personalbehov utredas. Befinnes den
centrala ledningen alltfort böra vara uppdelad på flera ämbetsverk, bör undersökas,
hur denna uppdelning lämpligast bör göras. Även vid detta alternativ,
kan nämligen en viss koncentration vara lämplig. Vilketdera alternativet, som
än befinnes ha de största fördelarna, blir dock en viktig fråga för utredningen att
beakta, hur samarbetet mellan å ena sidan tillsynsmyndigheten eller tillsynsmyndigheterna
för yrkesutbildningen och å den andra de berörda fackämbetsverken
och skolöverstyrelsen skall ordnas. Jag ämnar med det snaraste anhålla
om Kungl. Maj:ts tillstånd att tillkalla särskilda sakkunniga för att verkställa
denna utredning. Skulle — såsom i annat sammanhang ifrågasatts — en särskild
sakkunnigutredning igångsättas rörande vissa yrkesutbildningsproblem på jordbrukets
område, förutsätter jag, att ett erforderligt samarbete och samråd skall
ske mellan de båda utredningarna på de områden, som kan vara gemensamma.

I sitt betänkande angående skolväsendets centrala ledning framhåller de sakkunniga
i anslutning till direktiven följande.

Utredningsuppdraget avser den centrala ledningen av yrkesutbildningen.
Motsvarande ledning av det allmänna skolväsendet beröres icke direkt av detta.
Emellertid har de sakkunniga genom de meddelade direktiven ålagts att söka
finna lämpliga former för samarbetet mellan å ena sidan tillsynsmyndigheten
eller tillsynsmyndigheterna för yrkesutbildningen och skolöverstyrelsen i detta
verks egenskap av tillsynsmyndighet för det allmänna skolväsendet. Frågan om
samarbetet mellan de centrala ledningarna för respektive yrkesutbildningsväsendet
och det allmänna skolväsendet måste således beaktas vid de sakkunnigas
utredningsarbete.

Andra aspekter kan numera läggas på denna samarbetsfråga än vad som var

Kungl. Majrts proposition nr m år 1963

möjligt vid den tidpunkt, då de sakkunniga tillkallades. Sedan dess har inrättats
för allmänna skolor och yrkesskolor gemensamma skolstyrelser i kommunerna
samt nya regionala skolmyndigheter, länsskolnämnder, som utövar tillsyn även
över kommunala yrkesskolor. Dessa reformer jämte det väntadet beslutet om
genomförandet i hela landet av en nio-årig grundskola, på vilken fortsatt undervisning
och utbildning bygger, gör det motiverat att undersöka, om den centrala
ledningen av såväl yrkesutbildningsväsendet som det allmänna skol- och folkbildningsväsendet
lämpligen kan och bör sammanföras i ett enda för hela skolväsendet
gemensamt ämbetsverk. De sakkunniga har sålunda med hänsyn till
de angivna omständigheterna ansett sig kunna och böra utvidga sitt utredningsuppdrag
på så sätt, att vi utifrån de på yrkesutbildningens område föreliggande
problemställningarna till prövning upptar frågan om den centrala ledningen av
skol- och utbildningsväsendet i dess helhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963

III. Koncentration av skolväsendets centrala ledning

De sakkunniga

Avgränsningen av utredningsuppdraget

De sakkunniga skiljer i sitt betänkande mellan den förberedande yrkesutbildning,
som är knuten till det allmänna skolväsendet och där ingår som ett underordnat
led i ett större utbildningsprogram, vars huvudsyfte är allmänbildning,
samt övrig yrkesutbildning, där yrkesutbildningssyftet är det primära och där
yrkesämnena helt dominerar utbildningsprogrammet.

Som förberedande yrkesutbildning betraktar de sakkunniga yrkeskunskap i
folkskolan, yrkesbestämd fortsättningsskola, yrkesförberedande utbildning på
grundskolans högstadium, förberedande yrkesutbildning inom realskolan och
flickskolorna samt viss yrkesbetonad undervisning inom folkhögskolorna.

I detta sammanhang nämner de sakkunniga att inom såväl den obligatoriska
skolan som inom det högre allmänbildande skolväsendet eleverna i vissa klasser
eller årskurser erhåller yrkesorientering, vars syfte är dels att ge eleverna teoretisk
orientering om olika yrken och utbildningsmöjligheter, dels att bereda dem
tillfälle att i praktiskt arbete lära känna vad olika yrken innebär.

De sakkunniga betraktar den förberedande yrkesutbildningen och yrkesorienteringen
som det allmänna skolväsendets angelägenhet och innefattar den inte

1 sina överväganden rörande ledningen av yrkesutbildningen.

Den egentliga yrkesutbildningens innebörd preciserar de sakkunniga närmare
bl. a. på följande sätt.

Yrkesutbildningen äger rum antingen i skolmässiga former eller genom praktik
vid arbetsplatser i närings- och arbetslivet eller genom växelverkan mellan
dessa bägge former. De yrkesutbildande skolorna har olika huvudmän: staten,
halvstatliga organ, såsom hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser m. fl.,
landsting, kommuner, stiftelser, organisationer, enskilda företag och privatpersoner.
Flertalet skolor åtnjuter ekonomiskt stöd av stat eller kommun men
många finansieras helt av vederbörande huvudman. Beroende på vem som är
huvudman kan skolorna indelas i statliga, kommunala eller enskilda.

Till gruppen enskilda skolor hör företagsskolorna, inrättade av ett företag
för att utbilda personal för företagets egen verksamhet. En mellanform mellan
allmänna skolor och företagsskolor utgör s. k. inbyggda skolor, där företaget
svarar för den rent praktika utbildningen, medan en skola, vanligen yrkesskolan
inom den kommun där företaget är beläget, svarar för den teoretiska, speciellt
den yrkesteoretiska, utbildningen. Med hänsyn till rekryteringsområdet för eleverna
kan de yrkesutbildande skolorna indelas i lokala skolor, centrala eller
regionala skolor samt riksskolor. Lokala skolor mottager i regel elever endast
från den kommun, vari de är belägna, samt eventuellt från angränsande kom 2

— liihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt Nr Hb

Kungl. Maj:ts ''proposition nr H4- år 1963

muner. De centrala skolorna rekryterar sina elever från ett större område, vanligen
ett län, medan riksskolorna är avsedda för elever från hela landet. Vid
skolorna förekommer antingen enbart heltidskurser, såväl heltidskurser som deltidskurser
eller enbart deltidskurser. De senare förlägges ofta till kvällstid.

Yrkesutbildning inom närings- och yrkeslivet förekommer i skiftande former.
Inom industri och hantverk samt byggnadsverksamhet organiseras lärlingsutbildning
i fasta former, reglerade genom avtal mellan arbetsgivare- och arbetstagarcorganisationer.
För dem, som icke genomgår längre lärlingsutbildning,
ordnas utbildning för viss yrkesgren eller i enstaka färdigheter inom en sådan
gren. Den egentliga yrkesutbildningen, antingen den sker i skolmässiga former,
inom näringslivet eller i växelverkan dem emellan, ger allmänt grundläggande
eller partiell utbildning för ett yrke eller en yrkesgren, fortbildning inom yrket
eller omskolning för ett nytt yrke. De, som erhåller vad som här kallats egentlig
yrkesutbildning, kan ha genomgått förberedande yrkesutbildning inom det allmänna
skolväsendet, men detta är givetvis icke något villkor. Till de yrkesutbildande
skolorna räknas också fackskolor på gymnasiets åldersstadium, såsom
tekniska läroverk, tekniska fackskolor, handelsgymnasier och s. k. särskilda
yrkesutbildningsanstalter, konstfackskolan, textilinstituten m. fl. För inträde
vid sådana skolor kräves i regel realexamenskunskaper.

De sakkunniga lämnar i kap. 2 av sitt betänkande en meta detaljerad redovisning
av yrkesutbildningen inom olika områden. I kap. 4 av betänkandet redogöres
vidare för huvudmannaskap samt lokal och regional ledning av denna
yrkesutbildning.

De sakkunniga har funnit det svårt att definitionsmässigt ange omfattningen
av vad som skall avses med begreppet yrkesutbildning.

Med hänsyn till den innebörd termen yrkesutbildning erhållit dels i gängse
språkbruk och dels vid tillämpningen av författningsföreskriftcr på utbildningsväsendets
område har de sakkunniga dock ansett, att termen i direktivens mening
i stort sett bör ges samma innehåll som vid inrättandet av överstyrelsen
för yrkesutbildning. Med den yrkesutbildning, om vars centrala ledning de sakkunniga
haft att framlägga förslag, förstås således i huvudsak den nedom universitets-
och högskolestadiet för praktisk yrkesutövning avsedda utbildning, som
med ekonomiskt stöd från det allmänna står öppen för personer, vilka uppfyller
för varje särskild form av utbildning eventuellt uppställda villkor beträffande
ålder, hälsotillstånd, förkunskaper o. d.

Utanför utredningsuppdraget bör enligt de sakkunnigas mening falla den
interna utbildning inom statliga verk, som är avsedd uteslutande för vederbörande
verks eget personalbehov; då det är i dessa fall fråga om en yrkesutbildning,
som är tillgänglig endast för vederbörande verks redan anställda personal eller
för personer, som efter avslutad utbildning avses erhålla anställning i detsamma.
De sakkunniga anser att det vore föga ändamålsenligt att överlämna ledningen
av sådan utbildning till ett speciellt undervisningsverk.

Genom angivna avgränsning av termen yrkesutbildning anses utredningsuppdraget
icke beröra sådan yrkesutbildning, som utan ekonomiskt stöd av det all -

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963 19

manna bedrives av privatpersoner, enskilda företag, stiftelser, organisationer
m. fl.

Från utredningsuppdraget undantager de sakkunniga även sådan yrkesutbildning,
som förekommer vid ungdomsvårdsskolor, dövskolor, blindskolor, vanföreanstalternas
yrkesskolor, särskolor och skolhem för psykiskt efterblivna m. fl.
specialskolor. I begreppet yrkesskolan inräknar de sakkunniga vidare inte kurser
som har karaktär av information och rådgivning åt redan verksamma yrkesutövare
och inte heller inom det frivilliga folkbildningsarbetet förekommande
kurser, som kan ligga yrkesutbildningen nära.

Slutligen kan nämnas att de sakkunniga anser, att deras utredningsuppdrag
även avser ledningen av sådan lärarutbildning som i första hand är avsedd för
yrkesutbildningens behov. De sakkunniga undantar dock härifrån frågan om den
centrala ledningen av lärarseminarierna på det husliga området, eftersom dessa
seminarier enligt riksdagsbeslutet i anslutning till propositionen 1960: 95 ställts
under skolöverstyrelsens tillsyn.

Enhetlig ledning av yrkesskolväsendet

Frågan om koncentrationen av skolväsendets centrala ledning behandlar de
sakkunniga i två etapper. Med hänsyn till utgångspunkterna för utredningsarbetet
diskuteras först i kap. 9 de skäl som kan tala för och emot att koncentrera
den centrala ledningen av yrkesutbildningens olika delar. I kap. 11 överväges
därefter möjligheterna att organisera den centrala ledningen av yrkesutbildningen
gemensamt med den centrala ledningen för det allmänna skolväsendet.

Som utgångspunkt för bedömning av den förstnämnda frågan erinrar de sakkunniga
om den rådande splittringen beträffande ledningen av den yrkesutbildning
som de sakkunniga efter förut redovisade avgränsningar upptagit till behandling.

Ärenden rörande yrkesutbildning handlägges inom fem departement, nämligen
social-, ecklesiastik-, jordbruks-, handels- och inrikesdepartementen. Det antal
ämbetsverk, som närmast under dessa departement utövar tillsyn över yrkesutbildning,
utgör elva. Dessa verk är socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen
under socialdepartementet, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen och
överstyrelsen för yrkesutbildning under ecklesiastikdepartementet, lantbruksstyrelsen,
domänstyrelsen, skogsstyrelsen och fiskeristyrelsen under jordbruksdepartementet,
sjöfartsstyrelsen under handelsdepartementet samt medicinalstyrelsen
under inrikesdepartementet. Även kommerskollegium handlägger i enstaka
fall ärenden, som har beröring med yrkesutbildning. Härtill kommer några
styrelser för särskilda yrkesundervisningsanstalter, vilka inte är underställda
något centralt ämbetsverk utan lyder direkt under Kungl. Maj:t.

De sakkunniga framhåller, att inga mera markanta olägenheter av splittringen
i den centrala ledningen framträdde så länge yrkesutbildningen var av relativt

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963

ringa omfång. Under senare år liar förhållandena i detta hänseende helt ändrats.
De sakkunniga uttalar härom bl. a. följande.

Den oerhört snabba takten i samhällsutvecklingen — speciellt sedd ur teknisk
synvinkel — har i hög grad skärpt kraven på yrkesskicklighet inom snart sagt
alla områden av arbetslivet. De ständigt fortgående strukturomvandlingarna
inom näringslivet har vidare framkallat ett tidigare praktiskt taget okänt behov
av omskolning av arbetskraft för nya yrken. Kraven på planering och organisation
av yrkesutbildningen, så att den i såväl kvantitativt som kvalitativt hänseende
kommer att motsvara den moderna tidens fordringar, växer snart sagt
dag för dag. Att dessa krav kan uppfyllas är en uppgift, som i särskilt hög grad
vilar på den centrala ledningen av yrkesutbildningen. Det säger sig då självt, att
den nuvarande splittringen inom denna ledning och bristen på koordination mellan
yrkesutbildningsåtgärderna på skilda områden lägger hinder i vägen för en
rationell organisation av yrkesutbildningsväsendet.

De sakkunniga går därefter närmare in på de skäl som bör vägas för och emot
en koncentration av yrkesutbildningens centrala ledning till ett ämbetsverk.

Vad först gäller planeringen av yrkesutbildningen anser de sakkunniga, att en
koncentration av den centrala ledningen till ett ämbetsverk, medför att den kan
genomföras efter enhetliga riktlinjer över hela landet. De planer, som upprättas
lokalt och regionalt, kan sammanfogas till en helhet. Det bör härigenom bli
möjligt att dimensionera utbildningen för ett givet yrke inom skilda delar av
landet så, att den samlade utbildningskapaciteten ungefär kan tillgodose behovet
av utbildad personal för yrket ifråga över hela landet. En annan fördel anser de
sakkunniga vara, att tillgängliga resurser ifråga om lärarkrafter, lokaler och
undervisningsmateriel i vissa fall kan disponeras på ett bättre sätt än vad som
för närvarande är fallet. Som en nackdel kan anses, att ett ämbetsverk av ifrågavarande
typ inte äger samma grundliga kännedom om en näring eller ett yrkesområde,
som det fackämbetsverk vilket utgör tillsynsmyndighet för näringen
eller yrkesområdet ifråga. Ett centralt verk för yrkesutbildningen kan följaktligen
inte med samma sakkunskap som ett fackämbetsverk bedöma, vilket innehåll
utbildningen på olika stadier bör få för att motsvara de krav på yrkeskunnighet,
som måste ställas, och hur utbildningen med hänsyn härtill bör planläggas.
Dessa nackdelar anser de sakkunniga möjliga att eliminera dels därigenom
att det inom det centrala verket anställes fackkunnig personal och dels
därigenom att verket upptar samarbete i organiserade former med fackämbetsverket
och/eller organisationer, som företräder vederbörande näring eller yrkesområde.

Ifråga om den pedagogiska verksamheten vid skolor och kurser anser de sakkunniga
det vara en fördel, att ett centralt yrkesutbildningsverk kommer att
kunna förfoga över experter med god pedagogisk skolning och erfarenhet av utbildningsverksamhet.
Detta skapar förutsättningar för att yrkesutbildningen i
pedagogiskt hänseende kan väsentligt förbättras. Det bör också bli möjligt att
få till stånd pedagogisk utbildning och fortbildning av lärare för samtliga mera
betydande yrkesutbildningsområden. Ett centralt yrkesutbildningsverk blir i sin

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 144 år 1963

verksamhet helt inriktat på utbildningsfrågorna och kan således ägna dessa
större uppmärksamhet än ett fackämbetsverk, vars huvudsakliga arbetsuppgifter
ligger på andra områden.

Nackdelarna av att koncentrera de pedagogiska ärendena till ett verk anser de
sakkunniga vara jämförelsevis obetydliga. I analogi med vad som redan sagts
ifråga om planeringsverksamheten kan möjligen sägas, att det innebär en nackdel
för yrkesutbildningen att ett enda centralt ämbetsverk skall fastställa innehållet
i undervisningsplanerna för en rad olika yrken. Fackämbetsverken äger
större facklig sakkunskap för denna uppgift. Å andra sidan äger dessa verk inte
samma sakkunskap av pedagogisk art; ett centralt undervisningsverk är bättre
skickat att ge anvisningar om hur undervisningsplanerna skall genomföras i det
dagliga undervisningsarbetet, vilket från den här relevanta synpunkten anses
väsentligare.

Eventuella nackdelar bör, framhåller de sakkunniga, kunna elimineras genom
ett samarbete i liknande former, som angivits ifråga om planeringsverksamheten.

Enligt de sakkunniga har fördelarna av att koncentrera handläggningen av
ärenden rörande skolornas organisation till ett centralt yrkesutbildningsverk ett
nära samband med de fördelar, som vinnes av att koncentrera de pedagogiska
ärendena till ett sådant verk. Om detta får om hand ledningen av den pedagogiska
lärarutbildningen samt yrkesundervisningens utformning i pedagogiskt
avseende, vinnes ifråga om den inre organisationen den fördelen, att skolornas
behov av dugliga lärare kan bättre tillgodoses. Anskaffandet av undervisningsmateriel
genom central upphandling, som nu bedrives dels av överstyrelsen för
yrkesutbildning och dels av fackämbetsverk, t. ex. skogsstyrelsen, bör kunna
effektiviseras och bidra till att ytterligare nedbringa kostnaderna för huvudmännen
genom centralisering till ett enda verk. Större rättvisa för lärarpersonalen
ifråga om anställnings- och befordringsförhållanden bör kunna skapas, om ett
enda verk får handlägga frågor om behörighet och värdera de enskilda lärarnas
meriter. Överhuvudtaget skulle organisationen av utbildningsanstalter för olika
yrken bättre kunna anpassas efter undervisningsarbetets krav.

I administrativt hänseende betraktar de sakkunniga det som en fördel, att de
lokala skolledningarna och förvaltningsorganen för huvudmännen för skolorna
kan förenkla sitt arbete, när det gäller skolornas administration. De anser det
också som en betydande fördel, att framställningarna till Kungl. Maj:t om anslag
till yrkesutbildningen samt handläggningen av statsbidragsärendena på det
centrala planet får ombesörjas av ett enda verk, specialinriktat på utbildningsfrågorna.

Nackdelar av de organisatoriska och administrativa ärendenas centralisering
till ett undervisningsverk finner de sakkunniga i sådana fall, då ett fackämbetsverk
har att pröva behörighet att inneha vissa befattningar, för vilka fordras
utbildning vid skolor, som nu är underställda verket, samt då befattningshavare
inom fackämbetsverkens lokalförvaltningar regelbundet under vissa perioder

Kungl. Maj:ts ''proposition nr m år 1963

tjänstgör som lärare vid skolor, över vilka verket har tillsyn. Dessa nackdelar
bedömer de sakkunniga dock som relativt ringa.

Till sist tar de sakkunniga i detta sammanhang upp en synpunkt av psykologisk
innebörd. Om yrkesutbildningen i dess helhet får en gemensam central ledning
som i offentliga sammanhang kan föra dess talan, kan det enligt deras uppfattning
förväntas, att detta skall bidra till att yrkesutbildningen i allmänhetens
ögon kommer att betraktas som likvärdig med de teoretiska utbildningsvägarna
i det allmänna skolväsendet. Det bör då finnas bättre förutsättningar att undanröja
den undervärdering av de praktiska yrkena, som ännu dröjer sig kvar på
många håll.

Fristående yrkesutbildningsverk eller gemensamt skolämbetsverk

En väsentlig omständighet för de sakkunnigas bedömning av frågan om den
centrala skolledningen skall handhas av ett eller två ämbetsverk har varit önskemålet
att åstadkomma jämställdhet mellan utbildningen för de praktiska yrkena
å ena sidan och gymnasielinjerna och de övriga teoretiska påbyggnadslinjerna
på grundskolan å den andra.

Synpunkterna på värderingen av praktiska och teoretiska utbildningsvägar
redovisar de sakkunniga närmare i ett inledande avsnitt av kap. 10 i betänkandet.
De sakkunniga utgår därvid ifrån den i 1950 års riksdagsbeslut om enhetsskolan
fastslagna principen om jämställdhet mellan de praktiska och teoretiska
utbildningsvägarna. I det nämnda beslutet hette det, att yrkesskolan skulle i
princip jämställas med gymnasierna. I överensstämmelse härmed använder de
sakkunniga termen yrkesskolan som den samlande beteckningen för den yrkesutbildning,
som skall jämställas med gymnasierna. Med denna term avses sålunda
den yrkesutbildning för skilda yrken, som försiggår parallellt med gymnasiet
på samma åldersstadium.

Det grundläggande villkoret för att yrkesskola och gymnasium skall bli jämställda
anser de sakkunniga vara, att de elever, som genomgått den obligatoriska
skolan, får lika stora möjligheter att välja yrkesutbildning som gymnasieutbildning.
Utbildning för särskilda yrken eller vidsträcktare yrkesområden måste stå
elever från den obligatoriska skolan till buds i relativt sett samma omfattning
som fortsatta studier vid gymnasium. Ett annat väsentligt villkor anser de sakkunniga
vara, att den utbildning som yrkesskolan ger, i fråga om kvaliteten skall
kunna fullt ut mäta sig med den utbildning gymnasiet ger. Även vissa andra villkor
måste uppfyllas, för att den eftersträvade jämställdheten skall kunna uppnås.
De lärarkategorier, som arbetar inom yrkesutbildningen, måste erhålla en
god pedagogisk utbildning, yrkesskolan och gymnasiet måste få arbeta under
likvärdiga ekonomiska villkor och en fast utbildningsgång måste komma till
stånd inom alla viktigare typer av yrkesutbildande skolor. Genomgång av en
viss skola måste ge en bestämt definierad och helst i skolförfattningarna fastslagen
kompetens.

Kungl. Maj.ts proposition nr 14-i år 1963

De sakkunniga anser, att jämställdheten mellan praktiska och teoretiska utbildningsvägar
inte endast skall avse den yrkesutbildning, som meddelas åt elever
på samma åldersstadium som gymnasiets, utan även yrkesutbildningen för
vuxna, antingen det är fråga om omskolning för ett nytt yrke eller fortbildning
respektive vidareutbildning inom det egna yrket. Konsekvensen av kravet på
jämställdhet blir, att även vuxenutbildningen måste ledas av ett pedagogiskt
verk och icke av arbetsmarknadsmyndigheter.

De sakkunniga framhåller, att det psykologiskt är av mycket stor betydelse,
att skolväsendet ledes av ett enda verk. Därigenom markeras att skolväsendet
är en helhet, inom vilken alla delar är likvärdiga.

I kap. 11 diskuterar de sakkunniga närmare de skäl i övrigt som kan anföras
för och emot ett gemensamt skolämbetsverk. De sakkunniga framhåller därvid
att det väsentligaste skälet av rent allmän natur för inrättande av ett särskilt
yrkesutbildningsverk ligger i yrkesutbildningens rent ekonomiska målsättning.
Yrkesutbildningen skall i motsats till utbildningen inom det allmänna skolväsendet
ge möjligheter för eleverna att på samma gång göra dels en produktiv insats
i samhällslivet, dels försörja sig själva och sina familjer. Vidare bör denna utbildning
i kvantitativt hänseende läggas upp så, att det vid olika tidpunkter
skiftande behovet av yrkesutbildad arbetskraft inom skilda branscher och speciella
yrken kan tillgodoses. De sakkunniga betonar, att ansvaret för att denna
dubbla målsättning uppnås måste ligga hos det verk, som centralt skall leda
utbildningen. Detta kan endast ske därigenom att verket upprätthåller ett nära
samarbete med företrädare för näringsliv och arbetsmarknad och med fackämbetsverken.
Anser man att representanter för dessa områden skall ingå som
ledamöter av verkets styrelse utgör detta enligt de sakkunnigas uppfattning ett
argument för inrättande av ett särskilt yrkesutbildningsverk. Samordningen av
planeringen av den praktiska utbildningen för olika yrken bedömer de sakkunniga
vidare bli så omfattande och så betydelsefull för landets ekonomiska och sociala
utveckling, att den helst bör skötas av ett särskilt ämbetsverk.

Den centrala ledningens befattningshavare måste stå i nära kontakt såväl med
näringslivet som med yrkesskolornas lärare och ledning för att kunna anpassa
undervisningsplaner och undervisningsmetodik till de aktuella förhallandena,
medverka till rekrytering av lärare, anskaffning av undervisningsmateriel m. m.
Yrkesutbildningens behov av god service från den centrala ledningens sida betraktar
de sakkunniga som ett starkt argument för inrättande av ett särskilt
yrkesutbildningsverk. Yrkesutbildningens mångfasetterade natur och de skillnader,
som föreligger mellan allmänbildande och yrkesutbildande skolor ifråga
om bland annat skolornas inre organisation och den speciella undervisningsmetodiken
anses vidare av de sakkunniga vara faktorer som talar till förmån för ett
särskilt yrkesutbildningsverk.

Det väsentligaste av de skäl av allmän natur, som talar för inrättande av ett
gemensamt skolämbetsverk, anser de sakkunniga vara, att grundskolan fram -

Kungl. May.ts proposition nr Hb år 1963

deles kommer att utgöra grundvalen för all efterföljande utbildning. Vårt lands
skolväsen kommer därigenom att bilda en sammanhängande helhet, och de olika
skolformerna bör ses som delar av denna helhet. Ett annat argument för inrättande
av ett sådant verk, vilket argument härledes härur, är att flera efter
grundskolan följande utbildningsformer av såväl teoretisk som praktisk natur
blir så sammanvävda med varandra, att ärendena rörande dessa lämpligast bör
behandlas enligt enhetliga normer inom ett och samma ämbetsverk. Detta gäller
särskilt ifråga om de allmänna gymnasierna och fackgymnasierna samt ifråga
om de av 1962 års riksdag beslutade fackskolorna. Som ett annat skäl av
allmän natur framhåller de sakkunniga den samordning av den lokala ledningen
inom kommunerna av allmänbildande skolor och yrkesskolor som ägt
rum och inrättandet av länsskolnämnderna, vilka fungerar som regionala tillsynsmyndigheter
för såväl allmänbildande skolor som vissa yrkesskolor. Vidare
påpekar de sakkunniga, att den skolsociala verksamheten i stort sett kommer
att arbeta pa ungefär samma sätt inom det allmänna undervisningsväsendet som
inom yrkesutbildningsväsendet.

Beträffande skolväsendets planering och organisation finner de sakkunniga
också många skäl för inrättande av ett gemensamt skolämbetsverk. Undervisningslokaler
och undervisningsmateriel kommer att användas gemensamt av
olika skolor och likaså kommer lärare ur samma kategorier att få tjänstgöra
omväxlande i skilda skolformer. En annan betydelsefull omständighet, som talar
för inrättande av ett gemensamt skolämbetsverk anser de sakkunniga vara, att
planeringen av de allmänna gymnasierna och fackgymnasierna bör samordnas i
syfte att få till stånd en lämpligare fördelning av eleverna mellan gymnasiets
båda huvudtyper. Samma argument använder de sakkunniga ifråga om planeringen
av de föreslagna nya fackskolorna. För arbetet inom skolstyrelser och länsskolnämnder
skulle det vara värdefullt, om tillsättningen av lärartjänster inom
det allmänna undervisningsväsendet och inom yrkesskolväsendet kunde samordnas,
vilket lättast sker, om ett gemensamt skolämbetsverk handlägger tillsättningsärendena.
Ett mycket starkt argument för skapandet av ett dylikt verk
utgör för de sakkunniga önskvärdheten av att skolväsendets byggnadsfrågor
kommer att handläggas enligt enhetliga normer.

Grundskolan kommer att få till uppgift att förbereda samtliga sina elever för
deras kommande verksamhet i arbetslivet. De sakkunniga framhåller, att i denna
målsättning ligger inneslutet ett väsentligt motiv för en gemensam ledning av
den pedagogiska verksamheten inom vårt utbildningsväsende. Ett samspel blir
ofrånkomligt mellan å ena sidan grundskolan och å andra sidan alla de utbildningsformer,
som bygger på denna, ifråga om den pedagogiska planläggningen
och planernas genomförande i det dagliga undervisningsarbetet. Detta samspel
främjas bäst om gemensam central ledning av hela skol- och utbildningsväsendet
inrättas. Ett annat argument härför anser de sakkunniga den nuvarande starka
splittringen av ledningen för lärarutbildningen vara. Med hänsyn till att de
allmänna pedagogiska frågorna är tämligen likartade inom såväl det allmänna

Kungl. Maj:ts proposition nr Hi år 1963

undervisningsväsendet som yrkesutbildningsväsendet och till det förhållandet,
att vissa lärarkategorier kan tjänstgöra inom såväl allmänbildande som yrkesutbildande
skolor skulle det vara till fördel att lärarutbildningen leddes av ett
gemensamt skolämbetsverk. Inom ramen för detta skulle det bli möjligt att
företa en lämpligare avvägning av olika skolformers intressen ifråga om utbildningen
av lärarpersonal än vad som nu är möjligt.

Sedan de sakkunniga vägt skälen för ett fristående yrkesutbildningsverk mot
skälen för ett gemensamt skolämbetsverk har de kommit till den uppfattningen,
att inrättandet av ett gemensamt skolämbetsverk utgör den lösning på problemet
om den centrala ledningens organisation, som skapar de bästa förutsättningarna
för en gynnsam och ändamålsenlig utveckling av hela vårt skol- och utbildningsväsende.
En sådan reform skulle underlätta den förestående omgestaltningen
av skolväsendet, utvecklandet av ett organiskt samband mellan grundskolan
och dess överbyggnader samt strävandena att skapa jämvikt mellan olika
utbildningsvägar.

Yttranden

Remissmyndigheterna tillstyrker genomgående en koncentration av yrkesskolväsendets
centrala ledning och i flertalet fall också en samorganisation av de
båda nuvarande skolverken. I stor utsträckning tillstyrkes också de sakkunnigas
förslag beträffande centraliseringens omfattning, även om åtskilliga avvikande
uppfattningar kommer till uttryck i detta hänseende. Som närmare kommer att
beröras i ett följande avsnitt är däremot meningarna om de sakkunnigas förslag
i fråga om organisationen av den centrala ledningen synnerligen delade.

Förslaget om gemensam central ledning för skolväsendet tillstyrkes av skolöverstyrelsen,
som starkt understryker fördelarna ur olika synpunkter av en
sådan reform. Överstyrelsen erinrar särskilt om den samordning som genom
1958 års skolstyrelsereform skett på det lokala och regionala planet. Ett annat
väsentligt skäl för överstyrelsens ställningstagande är den centrala ledningens
roll för att finna lämpliga former för hela vår kommande utbildningspolitik och
det därmed sammanhängande problemet att öka yrkesutbildningens dragningskraft.

Överstyrelsen vänder sig på vissa punkter mot de sakkunnigas argumentering
och framhåller bl. a., att det i pedagogiskt avseende generellt sett inte går någon
skiljelinje mellan å ena sidan yrkesskolan och å den andra sidan det allmänbildande
skolväsendets skolor. Enligt överstyrelsens uppfattning vore det av största
värde för de båda utbildningsområdena att snabbt kunna direkt tillgodogöra sig
de pedagogiska forskningsresultat och de framsteg i skilda avseenden, som uppnås
på det andra området.

I övrigt nämner överstyrelsen en rad praktiska omständigheter, som enligt dess
mening talar för ett gemensamt centralt ämbetsverk. Genom de rationaliseringsvinster
som kan uppnås vid en sammanslagning och genom möjligheterna till

26 Kungl. May.ts proposition nr 144 år 1963

decentralisering förutser överstyrelsen att den sammanlagda arbetsvolymen kan
komma att minska.

Med hänsyn till värdet av en samordning av den centrala ledningen vänder
sig skolöverstyrelsen bestämt emot de sakkunnigas uppfattning, att villkoret för
upprättande av ett gemensamt skolämbetsverk skulle vara, »att yrkesutbildningsärendena,
så långt detta överhuvudtaget är möjligt, hålles samman inom
det enhetliga verket». Överstyrelsen menar tvärtom, att man av principiella
ekonomiska, praktiska och framför allt pedagogiska skäl bör så långt det är möjligt
och lämpligt till gemensamma arbetsenheter sammanföra likartade frågor
från skilda skolformer och utbildningsområden.

En viktig del av diskussionen i remissvaren berör behovet av ett intimt samarbete
mellan yrkesskolväsendet och näringslivet. Överstyrelsen anför i denna
fråga bl. a. följande.

Överstyrelsen vill utifrån sina erfarenheter hävda, att det i fråga om behovet
av samverkan med samhället utanför skolan inte bör föreligga någon principiell
skillnad mellan yrkesutbildning och allmän utbildning. De impulser som yrkesutbildningen
erhåller vid kontakten med yrke och näringsliv vid behandlingen
av konkreta utbildningsspörsmål måste vara av betydande värde även för den
allmänna utbildningens skolor och kan effektivt tillvaratagas, om de båda utbildningsområdena
ledes av ett ämbetsverk. I själva verket är önskemålet för
det allmänna skolväsendets del om en fortlöpande kontakt med samhälle och
näringsliv så starkt att skolöverstyrelsen, om de sakkunnigas förslag om en för
hela skolväsendet gemensam skolledning nu inte skulle genomföras, måste föreslå
sådana ändringar i sin egen organisation att inom överstyrelsens ämbetsområde
den fortlöpande kontakten med samhälle och näringsliv utanför skolan
ytterligare utbygges.

Samtliga länsskolnämnder tillstyrker förslaget att yrkesskolväsendet samt det
allmänna skol- och folkbildningsväsendet ställes under gemensam ledning av
ett ämbetsverk från och med den 1 juli 1064. Endast när det gäller överförande
till detta ämbetsverk av jordbrukets och skogsbrukets utbildning har reservationsvis
framkommit avvikande meningar vid några nämnder.

Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller betydelsen från planeringssynpunkt
av att en centralisering sker. Den erforderliga anpassningen till samhällslivets
och näringslivets aktuella krav vid utformningen av yrkesutbildningens
innehåll hindras enligt överstyrelsens erfarenhet inte av att tillsynsmyndigheten
har karaktär av pedagogiskt ämbetsverk. Överstyrelsen analyserar i fortsättningen
olika tillsynsuppgifter och finner beträffande samtliga arbetsuppgifter,
att en koncentration av den centrala ledningen skulle verka befrämjande för
yrkesutbildningen. Överstyrelsen uttalar, att den sålunda vid sin bedömning i
huvudsak kommit till samma resultat som de sakkunniga men tillägger att fördelarna
av nämnda koncentration för överstyrelsen kommit att framstå starkare
än för de sakkunniga. Yrkesöverstyrelsen ansluter sig även till förslaget om ett
gemensamt ämbetsverk för den centrala ledningen av hela skolväsendet men
uppställer härför följande förutsättningar, nämligen

Kungl. Maj:ts proposition nr Ibb år 1963 27

att näringsliv och arbetsmarknad får en tillfredsställande representation i verkets
styrelse samt

att ämbetsverkets kansli organiseras i enlighet med av de sakkunniga angivna
huvudprinciper, varvid särskilt avseende fästes vid att sektorn för yrkesutbildningen
i huvudsak konstrueras enligt den s. k. fackbyråprincipen.

Statskontoret biträder de sakkunnigas förslag om inrättande av ett enda centralt
skolämbetsverk. Gentemot farhågorna för svårigheter att vid ett sammanförande
skapa en organisation, som blir direkt anpassad efter yrkesutbildningens
särskilda karaktär framhåller ämbetsverket, att själva sammanförandet av de
olika områdena inom ett sådant gemensamt verk icke behöver utgöra något
hinder för en organisatorisk lösning, som tillgodoser föreliggande behov såväl
inom yrkesutbildningens område som inom övriga områden.

Mot bakgrunden av den nu pågående omorganisationen av det allmänna skolväsendet
är det enligt riksrevisionsverkets mening tveksamt, om det är lämpligt
vald tidpunkt att för närvarande koncentrera den centrala ledningen för
hela skolväsendet till ett ämbetsverk.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker i princip det framlagda förslaget. Styrelsen
motsätter sig dock att det gemensamma skolämbetsverket skall svara för
omskolningsverksamheten, vilken enligt styrelsens uppfattning i stället helt bör
handläggas av arbetsmarknadsverket.

De av förslaget berörda fackämbetsverken, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,
lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen avvisar tanken på att den yrkesutbildning
som står under tillsyn av det egna verket skulle inordnas i det nya skolämbetsverket.
De båda förstnämnda myndigheterna hänvisar till pågående utredningar
rörande yrkesutbildningen inom socialvården och sjukvården och anser att frågan
om den centrala ledningen på dessa vårdområden inte bör upptagas till
prövning i detta sammanhang.

Statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor, centralskolan för specialutbildning
av bamsjuksköterskor, statens sjuksköterskeskolor i Stockholm
och Norrköping samt Sveriges läkarförbund anser även att resultatet av den
pågående utredningen angående sjuksköterskeutbildningen bör föreligga, innan
slutlig ställning tas till frågan om den centrala tillsynen på sjukvårdens område.

Den nyssnämnda utredningen, 1962 års utredning angående sjuksköterskeutbildningen,
anför för egen del bl. a. följande.

Med hänsyn till att vi började vårt arbete för ungefär ett halvt år sedan, har
vi ännu icke tillräckligt underlag för ett ställningstagande till de för sjukvårdsutbildningen
väsentliga problem, vilka behandlats i betänkandet och beträffande
vilka de sakkunniga även framlagt vissa förslag. Då vi vidare icke kan finna, att
de sakkunnigas förslag innebär en tillfredsställande lösning för att säkerställa
det nödvändiga samarbetet mellan skolverket, medicinalstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen,
måste vi för vår del bestämt hävda, att någon ändring icke nu
bör vidtagas i formerna för tillsynen över utbildningen av olika grupper av sjukvårdspersonal.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hk år 1963

Lantbruksstyrelsen betonar det nära sambandet mellan utvecklingsarbetet
inom lantbruksnäringen och yrkesutbildningen på området och anser därför att
det föreligger särskilt uppenbara fördelar med att den centrala ledningen av utbildningen
utövas av fackämbetsverket.

Skogsstyrelsen anför liknande synpunkter beträffande sitt verksamhetsområde
samt utvecklar i samband härmed vissa allmänna synpunkter på frågan om
yrkesutbildningens ledning. Styrelsen anför bl. a. följande.

Yrkesutbildning betraktas numera allmänt som en nödvändig och lönsam investering
för både arbetsgivare och arbetstagare. Ju närmare näringslivet —
organisatoriskt och administrativt — utformningen och genomförandet av denna
yrkesutbildning kan förläggas, desto säkrare garantier finns det för att syftet
med utbildningen skall kunna nås. Detta gäller såväl på det verkställande planet
som för den centrala ledningen av undervisningen.

Skogsstyrelsen finner, med hänsyn till den stegrade utvecklingstakten inom
praktiskt taget alla yrkesområden, att numera än starkare skäl talar för att
yrkesutbildningen knyts så intimt till näringslivet som möjligt. För näringar som
företräds av fackämbetsverk bör det sålunda vara ändamålsenligt att dessa alltfort
leder yrkesutbildningen. Skogsstyrelsen kan sålunda inte ansluta sig till de
sakkunnigas förslag i vad det angår organisatorisk sammanslagning av all yrkesutbildning.
Den i flera avseenden önskvärda samordningen mellan fackämbetsverken
och skolväsendets pedagogiska och administrativa ledning bör däremot
stärkas i väsentlig utsträckning, så att hela skolväsendet bildar en organisk helhet
grundad på vissa allmänna bestämmelser och gemensamma grundregler.

Skogsstyrelsen vill för sin del förorda att ett centralt skolverk — i erforderligt
samråd med fackämbetsverk, som själva leder yrkesutbildning — får befogenhet
att upprätta och utveckla sådana allmänna riktlinjer, som sedan via stadgar
och förordningar samt anvisningar av olika slag kan läggas till grund för
utbildningsverksamhetens utformning i stort. En fullt tillfredsställande samordning
synes därigenom kunna vinnas utan att organisatoriskt sett mera ingripande
åtgärder behöver vidtas. I

I motsats till skogsstyrelsen tillstyrker domänstyrelsen de sakkunnigas förslag,
detta även i vad avser den skogliga utbildningen. Styrelsen anser dock, att
utredningen icke tillräckligt beaktat formerna för samverkan mellan näringsliv
och skola.

Sjöfartsstyrelsen framför inga erinringar mot förslaget att samordna skolväsendets
centrala ledning. Styrelsen framhåller, att det med hänsyn till sjöfarten är
det mest väsentliga att sjöbefälsskolorna får arbeta under samma betingelser
som andra skolformer, att skolorna har en tillfredsställande pedagogisk ledning
samt att den nära kontakt mellan skolor och fackkunskaper på sjöfartens område,
som efter hand skapats kan bevaras och befästas.

Statens hantverksinstitut framhåller bl. a. följande.

Institutet finner de skäl, som de sakkunniga anfört för införandet av ett gemensamt
skolämbetsverk vara övertygande, främst med hänsyn till numera
beslutad skolorganisation, men vill starkt framhålla betydelsen av att vad beträffar
yrkesutbildningen på mest ändamålsenliga sätt kontaktmöjlighet och
samarbete med arbetsmarknaden och näringslivet kommer till stånd.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr H-k år 1963

Kommerskollegium ställer sig i vissa avseenden tveksamt till den föreslagna
omorganisationen men uttalar efter en bedömning av olika motiv, att fördelarna
kan anses överväga nackdelarna. Kollegium har därför inte velat motsätta sig
det framlagda förslaget.

Gymnasieutredningen ställer sig helt positiv till förslaget och uttalar bl. a.
följande.

Med det synsätt, som gymnasieutredningen anlägger beträffande gymnasiet
är det knappast möjligt för att inte säga uteslutet att tänka sig att den centrala
ledningen av undervisnings- m. fl. frågor skall kunna handläggas inom skilda
ämbetsverk. En uppdelning på skilda verk skulle nämligen förutsätta ett så
intimt samarbete mellan de olika ämbetsverken, att det i praktiken icke komme
att innebära annat än att ämbetsverken arbetade som en enhet. Alla skäl talar
i så fall för att ämbetsverken sammanföres till ett enda verk. Det förhållandet
att numera beträffande gymnasierna en samordning skett på det regionala och
lokala planet talar även mycket starkt för en motsvarande samordning på det
centrala planet.

Även skoladministrativa utredningen biträder de sakkunnigas förslag.

Länsstyrelserna tillstyrker med endast ett par undantag koncentrationen av
skolväsendets ledning till ett ämbetsverk. Ganska allmänt understrykes de motiv
som hänför sig till behovet av samordning av den utbildning, som följer efter
grundskolan.

I flera yttranden från länsstyrelserna understrykes behovet av större integration
i verkets organisation än vad de sakkunniga föreslagit. Ganska genomgående
understrykes även nödvändigheten av största möjliga decentralisering av ärenden
till regionala och lokala myndigheter.

Flera länsstyrelser anser att yrkesundervisningen på lantbrukets och skogsbrukets
område inte bör inordnas i det gemensamma skolämbetsverket.

Samtliga landsting, från vilka yttranden inkommit, tillstyrker den av de sakkunniga
föreslagna centraliseringen av skolväsendets ledning. I de angivna yttrandena
betonas allmänt att behovet av cn sådan reform är särskilt påtagligt
beträffande den yrkesutbildning, som landstingen är engagerade i. Rörande de
nuvarande förhållandena framhåller Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd
bl. a. följande.

Verksamheten vid skolorna inom detta landsting sorterar under fem centrala
ämbetsverk inom fyra olika departement. Landstingets skolor och kurser för
huslig utbildning ledes av fyra olika ämbetsverk. Ur landstingets synpunkt skulle
en koncentration av den centrala ledningen både organisatoriskt och administrativt
innebära påtagliga fördelar. Nuvarande förhållande orsakar icke oväsentligt
merarbete, avsevärd tidsspillan och onödiga kostnader. Organisation och utformning
av t. ex. yrkesutbildningen inom sjukvården skulle kunnat vara helt
annorlunda och med all säkerhet mera rationell, om detta utbildningsområde
hade haft enhetlig central ledning och som följd härav stadgar och reglementen,
som möjliggjort enhetlig ledning även på det regionala och lokala planet. Vad
utredningssakkunniga anfört till förmån för decentraliserad ledning genom fack -

30 Kungl. Maj:ts proposition nr H-f år 1963

ämbetsverk finner inte nämnden i något fall ha den styrka, att olägenheterna
härav uppvägas.

Värmlands läns landstings förvaltningsutskott gör i samma fråga följande uttalande.

Förvaltningsutskottet vill fästa uppmärksamheten på det förhållandet, att
dualismen inom den centrala ledningen av yrkesutbildningen framträtt mycket
starkt när det gäller landstingens skolverksamhet. Medan den centrala ledningen
av skolväsendet i de flesta primärkommuner torde begränsas till de tvenne skolämbetsverken,
lyder en någorlunda differentierad skolverksamhet inom ett landstingsområde
under minst tre och i de flesta fall fyra eller fem tillsynsmyndigheter.

Det förekommer även att utbildning i landstingsregi av i stort sett samma art
eller inom ett och samma yrkesområde sorterar under två skilda tillsynsmyndigheter.
Så är t. ex. fallet beträffande den husliga grundutbildningen, som lyder
under såväl överstyrelsen för yrkesutbildning som lantbruksstyrelsen och utbildningen
för vårdyrken, som ledes dels av medicinalstyrelsen och dels av överstyrelsen
för yrkesutbildning.

Det innebär ingen värdering av de skilda ämbetsverkens insatser för yrkesutbildningen
inom sina respektive områden, då förvaltningsutskottet för sin del
hävdar, att splittringen i den centrala ledningen

medför nackdelar när det gäller att planera för yrkesutbildningen;

försvårar samordningen av yrkesutbildande åtgärder på skilda områden;

lägger hinder i vägen för ett rationellt utnyttjande av tillgängliga resurser för
yrkesutbildning samt

åsamkar huvudmännen onödigt arbete och ökade kostnader. I

I flera yttranden ges närmare exempel på omfattningen och variationen i den
utbildningsverksamhet för vilka landstingen är huvudmän. Gävleborgs läns
landstings förvaltningsutskott framhåller således att landstinget är huvudman
för två centrala verkstadsskolor en kommunal yrkesskola, som till upptagningsoch
arbetsområde har landstingsområdet, en sjuksköterskeskola, en lanthushållsskola,
en skogs- och lantmannaskola samt tre folkhögskolor.

Mot bakgrunden av den rådande splittringen uttalar sig landstingen genomgående
mycket positivt om det framlagda förslaget. Man framhåller i flera fall
vikten av att även utbildningen inom sjukvården samt jordbruket och skogsbruket
på föreslaget sätt innefattas i centraliseringen. Det föreslås också att samordningen
av yrkesutbildningen bör omfatta sådan utbildning för blinda och
döva m. fl. handikappade samt att reformen borde omfatta även sjukgymnastutbildningen
och utbildningen av tandsköterskor och tandtekniker.

Andra återkommande synpunkter i landstingens remissvar gäller behovet av
samordning på det regionala planet. Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott
framhåller att det för närvarande finns minst fyra regionala skolplaneringsorgan,
nämligen länsskolnämnden, landstinget, länsarbetsnämnden och
skogsvårdsstyrelsen. Samarbetet mellan dessa är ej närmare reglerat. Enligt förvaltningsutskottets
mening bör det klart fastslås, att länsskolnämnden framdeles
skall fungera som ansvarig myndighet för all regional skolplanering.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 144 är 1963

Från landstingen framföres även önskemål om ökad decentralisering av skolärenden
samt om ökat inflytande för kommunförbunden i det nya ämbetsverket.

Landsting sförbundet, Landskommunernas jörbund och Stadsförbundet ansluter
sig i huvudsak till de framlagda förslagen. Det sistnämnda förbundet anför
bl. a. följande.

Yrkesundervisningen kan och får inte längre betraktas såsom en från annan
undervisning skild verksamhet utan bör till såväl organisation som allmän uppläggning
i möjligaste mån sammanföras och sammansmältas med undervisningen
över huvud taget. Styrelsen finner därför de av utredningen anförda skälen för
inrättandet av ett gemensamt skolverk för såväl de allmänbildande som yrkesutbildande
skolformerna övertygande. En sådan utveckling synes styrelsen också
vara helt i konsekvens med den ställning och de uppgifter, som skolstyrelserna
numera fått på det lokala planet.

Organisationer som företräder arbetsmarknaden och näringslivet ansluter sig
i huvudsak till det framlagda förslaget. Från åtskilliga håll göres dock invändningar
och förbehåll beträffande det nya ämbetsverkets organisatoriska uppbyggnad
och möjligheterna för näringslivet och arbetsmarknaden att göra sitt
inflytande gällande.

LO anför bl. a. följande.

LO tillstyrker den föreslagna starkare koncentrationen av yrkesutbildningen
under ett tillsynsverk.

Beträffande förslaget om ett enhetligt skolverk eller två fackämbetsverk är
LO under vissa förbehåll beredd att biträda alternativet om ett skolverk.

Skälen för utbrytningen av yrkesavdelningen ur skolöverstyrelsen 1943 var
yrkesutbildningens svaga ställning såväl kvalitativt som kvantitativt. Härvid
har en bättring under de gångna åren uppnåtts. Även om det alltjämt föreligger
starka farhågor för att det kan bli ett yrkesutbildningens uppgående i ett skoldominerat
ämbetsverk med risk för byråkratisering och stelbenthet talar många
skäl för det enhetliga skolverkets tillkomst. Yrkesöverstyrelsen har i sin verksamhet
kunnat hålla en nära kontakt med näringslivet och arbetsmarknaden
medan skolöverstyrelsen förblivit ett från dessa isolerat verk.

De förbehåll LO anser sig böra ställa upp för ett tillstyrkande gäller hur det
nya skolverkets styrelse sammansättes, nomineras och utnämns.

Även Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund tillstyrker
förslaget men anför vissa kritiska synpunkter i anslutning härtill. Ur organisationernas
gemensamma yttrande inhämtas bl. a. följande.

Vad som enligt organisationernas mening avgjort väger över till förmån fölen
koncentration av all yrkesutbildning under ett verk är att detta dels kan
underlätta för statsmakterna att planera och fatta beslut i fråga om användningen
av de totala resurserna för yrkesutbildning, dels kan bidraga till en administrativ
förenkling. Inte minst bör därvid möjligheterna att decentralisera
beslutsprocessen från departementsnivå uppmärksammas.

Oaktat flera skäl talar för en sammanslagning av de båda verken, vill organisationerna
framhålla, att de samtidigt hyser oro för att skolverket kommer
att få eu sådan organisatorisk uppbyggnad att det inte blir till gagn för yrkesutbildningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

Handelns arbetsgivareorganisation uttalar bl. a. följande.

Organisationen tillstyrker, att all yrkesutbildning ställes under ledning av ett
centralt yrkesutbildningsverk.

Organisationen hemställer att den föreslagna koncentrationen av all yrkesutbildning
till ett ämbetsverk — under en övergångsperiod överstyrelsen för
yrkesutbildning — snarast möjligt genomföres samt att beslut om skolverkets
organisation och tidpunkten för dess inrättande får anstå till dess utredningarna
rörande gymnasier och fackskolor framlagt sina förslag och att beslutet föregås
av en allsidig utredning av skolverkets organisation i av de sakunniga icke
behandlade delar.

TCO, SACO, Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa
förbundet och Sveriges redareförening tillstyrker samtliga i princip det
framlagda förslaget.

Sveriges lantbruksförbund ställer sig däremot avvisande till förslaget med
bl. a. följande motivering.

Ett ämbetsverk av den föreslagna storleksordningen och med den mångfald
av uppgifter, vilka framför allt kommer att omfatta allmänna skol- och yrkesutbildningsfrågor,
kan icke förskaffa sig samma grundliga kännedom om jordbruks-
och skogsbruksnäringarna som vederbörande fackämbetsverk.

En ständigt intim kontakt med jordbruksnäringen på riksplanet såväl som
på det regionala planet är en absolut förutsättning för att lantbruksundervisningen
skall fylla sin uppgift.

Lantbruksförbundet finner, att en samordning av utbildningen på jordbruksrespektive
skogsbruksområdet är av så väsentlig betydelse för jordbruksnäringen,
att en ändring av nu rådande ordning i fråga om centralledning för ifrågavarande
utbildning skulle verka menligt på näringens utveckling.

RLF anser, att ställning till de sakkunnigas förslag beträffande yrkesutbildningen
inom lantbruket bör tagas först sedan 1960 års jordbruksutredning framlagt
sina förslag.

Föreningen skogsarbeten och Värmlands och Västra Bergslagens skogsarbetsgivarförening
anser med hänsyn till den skogliga yrkesutbildningens krav problemet
svårbedömt och anför bl. a. följande.

En förutsättning för ett inordnande av den skogliga yrkesutbildningen under
en enhetlig central ledning med därav betingade återverkningar på det regionala
planet, måste dock vara, att den nya ordningen får en sådan utformning att
samordningen mellan utbildningsväsendet och det praktiska skogsbruket säkras
såväl centralt som regionalt.

Svenska yrkesskolföreningen anser det i högsta grad önskvärt att olika yrkesutbildningsformer
förenas till en organisatorisk enhet. Enligt föreningens uppfattning
är däremot frågan om ett eller två skolämbetsverk för närvarande inte
någon central fråga under förutsättning att det svenska yrkesskolväsendet får
arbeta efter samma principer som för närvarande, dvs. i nära kontakt med näringslivet.

Målsmännens riksförbund slutligen tillstyrker en sammanslagning av de båda
ämbetsverken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1J/4 år 1963

IV. Verksamhetsområde beträffande yrkesutbildningen

De sakkunniga

Av den tidigare lämnade redogörelsen har framgått, att de sakkunniga efter
vissa avgränsningar ansett att i princip all egentlig yrkesutbildning bör ställas
under central ledning av ett för denna utbildning och det allmänna skolväsendet
gemensamt ämbetsverk. För att det skall vara möjligt att närmare bedöma hur
ett sådant verk bör organiseras fordras en avgränsning av de med den centrala
ledningen förenade arbetsuppgifterna. En sådan kan ske från tyå utgångspunkter.
I första hand är givetvis omfattningen av arbetsuppgifterna beroende av
vilka frågor inom olika utbildningsområden som skall handläggas av den centrala
myndigheten. Därjämte fordras, utöver den tidigare redovisade allmänna
avgränsningen av verksamhetsområdet beträffande yrkesutbildningen, en närmare
precisering av den utbildning eller de utbildningsanstalter, som bör stå
under det centrala skolämbetsverkets ledning. I följande två avsnitt sammanfattas
de sakkunnigas synpunkter i dessa avseenden.

Uppgifter för yrkesutbildningens centrala ledning

Från allmänt principiella utgångspunkter anger de sakkunniga i kap. 8 av sitt
betänkande vilka väsentliga uppgifter, som enligt deras mening bör åligga den
centrala ledningen för yrkesutbildningen — ett yrkesutbildningsverk.

I fråga om planeringen av yrkesutbildningen anser de sakkunniga, att den centrala
ledningen bör ange riktlinjerna för planeringsarbetet, dra upp en ram för
yrkesutbildningen och övervaka att innehållet i denna fylles av huvudmännen
för yrkesutbildningsanstalterna. Den centrala ledningen har vidare att se till,
att skolor, kurser, utbildning inom näringslivet osv. kommer till stånd i erforderlig
omfattning och att utbildningen ges ett sådant innehåll, att de utbildade
kan nyttiggöra sina förvärvade kunskaper och färdigheter i såväl privatekonomiskt
som samhällsekonomiskt avseende. Den centrala ledningen bör själv
kunna ta initiativ i dessa hänseenden eller samordna de initiativ, som tas av
huvudmännen för yrkesutbildningsanstalter eller inom näringslivet av företag
och branschorganisationer.

Beträffande ledningen av den pedagogiska verksamheten vid yrkesutbildningsanstalterna
framhåller de sakkunniga, att det bör vara en väsentlig uppgift för
den centrala ledningen att bestämma innehållet i den undervisning och utbildning,
som skall meddelas i olika skolor och kurser samt ange riktlinjer för hur
denna bör läggas upp. Kursplaner och timplaner bör fastställas av den centrala

3 — liihang till riksdagens protokoll 1903. 1 sand. Nr 1H

Kungl. Maj:ts proposition nr lUt år 1963

ledningen, men de bör utarbetas i nära samverkan med näringsliv och arbetsmarknad.
En annan viktig uppgift för den centrala ledningen är att se till, att
lärare i tillräckligt antal och med tillfredsställande yrkespraktik och pedagogisk
utbildning står till yrkesutbildningens förfogande. Ett omfattande pedagogiskt
försöks- och reformarbete på yrkesutbildningens område är nödvändigt. Den
centrala ledningen bör fungera som initiativtagare och allmänt pådrivande kraft
i fråga om den pedagogiska reformverksamheten.

Överhuvudtaget har den centrala ledningen enligt de sakkunnigas uppfattning
att se till, att yrkesutbildningen följer med i den snabba utveckling som kännetecknar
vårt moderna samhälle. Det verk, som centralt skall öva tillsyn över
yrkesutbildningen, måste övervaka att de fasta yrkesutbildningsanstalternas och
andra utbildningsformers allmänna anordning, deras utrustning med lärarkrafter,
lokaler och undervisningsmateriel blir så ändamålsenlig som möjligt.

I fråga om handläggningen av skolbyggnads frågor föreslår de sakkunniga, att
lokalbehovsprövningen skall överflyttas till länsskolnämnderna, sedan grundskolan
i stort sett blivit genomförd över hela landet. Härigenom skulle en viss förenkling
kunna ske av den för närvarande synnerligen invecklade proceduren för
handläggningen av skolbyggnadsärendena. De sakkunniga uttalar vidare, att det
verk, som centralt skall leda yrkesutbildning noga bör följa utvecklingen i fråga
om utarbetande, framställning och distribution av undervisningsmateriel samt
taga de initiativ, som erfordras för en god försörjning härmed. En central upphandling
av dylik materiel bör ingå som ett led i ämbetsverkets arbete. Denna
serviceverksamhet bör dock icke få så stor omfattning, att verket faktiskt blir
något av ett affärsdrivande verk. Det bör i stället söka samarbete med institutioner,
som utför likartat arbete.

De sakkunniga föreslår, att statsbidrag till skolbyggnader inom ramen för till
förfogande stående medel skall beviljas av den centrala tillsynsmyndigheten i
stället för som nu av Kungl. Maj:t. Vidare förutsätter de, att länsskolnämnderna
i stor utsträckning skall kunna fatta beslut i statsbidragsärenden, som avser
bidrag till de årliga kostnaderna för yrkesutbildningen. Endast i vissa fall bör
avgörandet ligga hos Kungl. Maj :t eller den centrala tillsynsmyndigheten.

De sakkunnigas synpunkter på möjligheterna att genom decentralisering avlasta
den centrala myndigheten arbetsuppgifter redovisas i ett senare sammanhang.

Omfattningen av den yrkesutbildning, som bör inordnas under den
centrala skolledningen

De sakkunnigas förslag om ett gemensamt ämbetsverk för skolväsendets centrala
ledning innebär i princip, att detta i första hand skulle överta ansvaret för
hela det område på vilket överstyrelsen för yrkesutbildning nu arbetar. Av de
sakkunnigas förut redovisade principiella uppfattning om enhetlig ledning för

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 JtA år 1963

hela den egentliga yrkesutbildningsverksamheten följer vidare, att den yrkesutbildning,
som nu centralt ledes av olika ämbetsverk skall inordnas i det gemensamma
skolämbetsverket. Omfattningen av den utbildning, som således
skulle beröras, redovisas i det följande under rubriker, som anger de olika yrkesområdena.

Industri och hantverk

De sakkunniga föreslår, att all statsunderstödd yrkesutbildning för industri
och hantverk, heltidskurser såväl som deltidskurser, skall ställas under central
ledning av yrkesutbildningsverket. Detta gäller såväl den utbildning som bedrives
i helt skolmässiga former som den utbildning, som sker direkt inom näringslivet,
eventuellt i växelverkan mellan detta och yrkesutbildningsanstalt.

Yrkesutbildningsverket skulle således bli central tillsynsmyndighet för tekniska
gymnasier, fortbildnings- och påbyggnadskurser vid dessa, tekniska skolor,
konstfackskolan, grafiska institutet, bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i
Borås, Lennings textilinstitut i Norrköping, centrala verkstadsskolor, lokala
verkstadsskolor och inbyggda verkstadsskolor samt sådana företagsskolor inom
industrien, som åtnjuter statsbidrag.

Under verkets tillsyn bör vidare enligt de sakkunnigas förslag ställas beredskaps-
och omskolningskurserna för arbetslösa, dvs. kommunala arbetslöshetskurser,
vid central verkstadsskola, centrala arbetslöshetskurser samt s. k. särskilda
yrkesutbildningskurser.

Beträffande omskolningsverksamheten framhåller de sakkunniga särskilt följande.

Kravet på att yrkesutbildningen kvalitativt fullt ut skall kunna mäta sig med
de teoretiska utbildningsvägarna gäller givetvis även för vuxenutbildningen.
Härav följer att alla former av vuxenutbildning, även omskolning, måste stå
under tillsyn av skolmyndigheter och icke av myndigheter, som saknar pedagogisk
sakkunskap. Då behovet av omskolning med all sannolikhet kommer att bli
vida större i framtiden än hittills, bör denna utbildningsverksamhet så långt ske
kan inordnas i det reguljära yrkesutbildningsväsendet. De speciella omskolningskurser,
som kan bli nödvändiga, bör ställas under ledning av det centrala verket
för yrkesutbildning och icke vare sig centralt, regionalt eller lokalt ledas av
arbetsmarknadsmyndigheter.

De sakkunniga föreslår vidare, att den yrkesutbildning, som sker direkt inom
näringslivet, också ställes under verkets ledning, förutsatt att den erhåller ekonomiskt
stöd av det allmänna. De viktigaste utbildningsformerna härvidlag är
lärlingsutbildningen inom hantverket och inom byggnadsindustrien. Likaså skall
yrkesutbildningsverket utöva tillsyn över alla andra statsunderstödda enskilda
yrkesutbildningsanstalter, som inte är direkt nämnda här, antingen de har karaktär
av riksskolor, centrala skolor eller lokala skolor.

Genom den bestämning av verksamhetsområdet för ämbetsverket, som de
sakkunniga företagit, skulle huvudparten av lärarutbildningen för yrkesutbildningsväsendets
behov falla inom ramen för detta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963

Handel och kontorsverksamhet

Liksom ifråga om yrkesutbildningen för industri och hantverk föreslår de sakkunniga,
att all den yrkesutbildning för handel och kontorsverksamhet, som nu
sorterar under överstyrelsen för yrkesutbildning, skall överföras under ledning
av det nya verket. Detta innebär, att verket blir den centrala myndigheten för
handelsgymnasier, kommunala handelsskolor samt enskilda handelsskolor, institut
och reklamskolor, vilkas verksamhet finansieras med hjälp av statsbidrag.

Husligt arbete

Egentlig yrkesutbildning för arbete på det husliga området ledes för närvarande
dels av överstyrelsen för yrkesutbildning och dels av lantbruksstyrelsen.
Dessutom anordnar socialstyrelsen kortare kurser för utbildning av hemvårdarinnor,
s. k. prov- och kompletteringskurser. De sakkunniga föreslår, att all den
statsunderstödda yrkesutbildning för husligt arbete, som står under tillsyn av
de tre nämnda ämbetsverken, skall centralt ledas av yrkesutbildningsverket.
Detta skulle alltså bli tillsynsmyndighet för centrala och lokala yrkesskolor för
husliga yrken, kommunala husmodersskolor, statsunderstödda enskilda husmodersskolor
och andra enskilda skolor för husliga yrken, lanthushållsskolor,
hemsyster- (hemvårdarinne-)skolor, prov- och kompletteringskurser för utbildning
av hemvårdarinnor samt kortare kurser i husligt arbete vid kommunala
yrkesskolor, såsom grundkurser, ämneskurser och fortsättningskurser i hushållsgöromål,
sömnad, vävning, knyppling, barnavård och familjefrågor m. m.

Många av dessa kortare kurser ger inte yrkesutbildning i verklig mening utan
kan hänföras till de kurstyper av informativ och rådgivande karaktär, som enligt
de sakkunnigas i det föregående redovisade ställningstagande inte bör falla inom
ramen för yrkesutbildningsverkets tillsyn. Anledningen till att de sakkunniga
ändå föreslår att verket skall utöva tillsyn över samtliga dessa kurser är den,
att de förlägges till kommunala yrkesskolor, vilkas verksamhet i övrigt centralt
skall ledas av ämbetsverket.

Det bör enligt de sakkunnigas mening ankomma på Kungl. Maj:t att genom
direktiv till den centrala skolledningen bestämma hur långt dess tillsynsbefogenheter
bör sträcka sig ifråga om kurser av nämnd art.

Sjöfarten

Utbildning av personal för sjöfartens behov ledes för närvarande dels av sjöfartsstyrelsen
och dels av överstyrelsen för yrkesutbildning. Det förstnämnda
verket utgör tillsynsmyndighet för sjöbefälsskolorna och navigationslärarkurserna;
under det sistnämnda lyder sjömansskolorna, vilka utgör avdelningar av
de kommunala yrkesskolorna i de städer, där sjömansutbildning är anordnad.

Kungl. Maj:ts proposition nr i44 ur 1963

De sakkunniga föreslår, att såväl sjöbefälsskolorna som sjömansskolorna jämte
lärarutbildningen på området skall ställas under central ledning av yrkesutbildningsverket.
De sakkunniga framhåller, att en gemensam ledning av yrkesutbildningen
för sjöfarten skulle väsentligt underlätta en samordning av utbildningen
vid sjömansskolorna med utbildningen vid sjöbefälsskolorna. Ett annat
motiv är, att utbildningen på den maskintekniska linjen vid sjöbefälsskolorna
uppvisar betydande likheter med utbildningen på de tekniska gymnasiernas
maskintekniska linjer.

De sakkunniga anser det lämpligt, att sjöfartsstyrelsen utövar tillsyn över
sådana kortare kurser, som avser att ge teoretisk kunskap för erhållande av bevis
som förare eller maskinskötare på mindre fartyg, och vilka med bidrag av
allmänna medel anordnas utanför sjöbefälsskolorna. Däremot bör den lägre
nautiska och maskintekniska befälsutbildning, som anordnas vid sjöbefälsskolorna,
ledas av yrkesutbildningsverket.

Fisket

Med hänsyn till den karaktär yrkesutbildningen på fiskets område faktiskt
äger, har de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå, att den ställes under ledning
av yrkesutbildningsverket. De sakkunniga understryker emellertid vikten
av att en mera grundlig yrkesutbildning för fiskare kommer till stånd. Denna
bör i så fall ställas under central ledning av yrkesutbildningsverket.

Jordbruket

De sakkunniga föreslår, att under ledning av yrkesutbildningsverket skall ställas
Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, lantbruksskolor, lantmannaskolor,
jordbrukets yrkesskolor, mejeriskolor, trädgårdsskolor och de särskilda
kurserna för utbildning av personal med specialuppgifter inom jordbruket:
ladugårdsskötare, svinskötare, fårskötare, kontrollassistenter, mjölkbedömare,
köttklassificerare m. fl. samt därjämte de pedagogiska kurserna för instruktörer
hos hushållningssällskap och lantbruksnämnder. Dessutom föreslår de sakkunniga,
att kurser för pedagogisk utbildning av lärare för de lägre lantbruksundervisningsanstalterna
skall ställas under yrkesutbildningsverkets ledning.

Den utbildningsverksamhet i övrigt, som nu sorterar under lantbruksstyrelsen,
bör enligt de sakkunnigas mening även framdeles ledas av denna. Detta gäller
hushållningssällskapens kursverksamhet jämte den rådgivning åt enskilda jordbrukare,
som utövas av sällskapens befattningshavare, de kurser, som anordnas
och den rådgivning som lämnas av lantbruksnämnderna, de instruktions- och
fortbildningskurser, som anordnas av lantbruksstyrelsen i samarbete med olika
organisationer, samt sådana av privata organisationer anordnade kurser och
övrig utbildningsverksamhet inom jordbrukets binäringar eller dess område, över
vilka lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå utövar viss tillsyn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 År 1963

De sakkunniga framhåller, att de är medvetna om att ett överförande av tillsynen
över utbildningen på jordbrukets område från lantbruksstyrelsen till yrkesutbildningsverket
erbjuder vissa besvärliga problem. Yrkesutbildningen för
jordbruket, försöksverksamheten och upplysningsverksamheten på jordbrukets
område hänger nära samman med varandra. Även lantbruksnämndernas verksamhet
för yttre och inre rationalisering inom jordbruket samt hushållningssällskapens
verksamhet ifråga om jordbrukets driftsrationalisering har nära samband
härmed.

De sakkunniga anser emellertid, att en distinktion mellan yrkesutbildning och
upplysningsverksamhet är fullt möjlig att göra. De sakkunniga framhåller, att
det nära samarbetet mellan de organ, som har hand om yrkesutbildning och de,
som har hand om upplysningsverksamhet, av naturliga skäl bör fortsätta även
framdeles.

I detta sammanhang framhåller de sakkunniga, att det i anslutning till 1955
års lantbruksundervisningskommittés förslag fattade riksdagsbeslutet, att de
nuvarande lantbruks-, lantmanna- och jordbruksskolorna skall ombildas till en
enhetlig skoltyp, benämnd lantbruksskola och att de särskilda utbildningskurserna
för personal med specialuppgifter inom jordbruket skall inordnas i lantbruksskolornas
ordinarie utbildningsverksamhet icke påverkar huvudlinjerna i
de sakkunnigas förslag rörande den centrala ledningen av jordbrukets yrkesutbildning.

Skogsbruket

I överensstämmelse med den princip, som varit vägledande för de sakkunnigas
ställningstagande till den centrala ledningen för jordbrukets yrkesutbildning,
anser de sakkunniga, att de utbildningsformer på det skogliga området, som ger
yrkesutbildning i vedertagen mening, bör ledas av yrkesutbildningsverket, medan
övriga utbildningsformer, som är att betrakta som upplysning och rådgivning
eller som endast ger kompletterande kunskaper åt yrkesutövare, bör ledas
av ett fackämbetsverk, i detta fall skogsstyrelsen. De sakkunniga föreslår således,
att yrkesutbildningsverket skall vara central tillsynsmyndighet för skogsskolor
och kompletteringskurser för inträde i dessa, skogsbruksskolor, företagsskolor
samt sådan av annan huvudman än skogsvårdsstyrelse anordnad kursverksamhet,
som ger en utbildning likvärdig med den, som meddelas vid skogsbruksskolorna.
Enligt de sakkunnigas förslag bör den pedagogiska utbildning av
lärare och instruktörer, som nu anordnas av skogsstyrelsen, överföras under ledning
av yrkesutbildningsverket. De sakkunniga anser även att skogsmästarskolan
bör ställas under yrkesutbildningsverkets ledning.

De sakkunniga framhåller, att liksom ifråga om jordbrukets yrkesutbildning
kommer ett överförande av den centrala ledningen av skogsbruksskolorna från
fackämbetsverket till yrkesutbildningsverket att ge upphov till en del samarbetsproblem
av administrativ och organisatorisk art. Skogsbruksskolorna har

Kungl. Maj:ts proposition nr Hå år 1963

hittills icke ägt någon fast lärarstab, utan undervisningen har handhafts av befattningshavare
vid skogsvårdsstyrelserna, som sålunda delat sitt arbete mellan
undervisning och fältarbete i skogsvården. Skogsbruksskolornas utbildning utvecklas
emellertid alltmer i riktning mot skolmässiga former och därmed följer
också, att lärarpersonalen i ökad utsträckning kommer att fast knytas till skolorna.

Sjukvård

I enlighet med sin allmänna motivering rörande yrkesutbildningens ledning
föreslår de sakkunniga, att även yrkesutbildningen pa sjukvårdens område centralt
skall ledas av yrkesutbildningsverket. De sakkunniga framhåller emellertid,
att dess inordnande under detta verks tillsynsomrade medför åtskilliga praktiska
svårigheter. Utbildningen av sjukvårdspersonal inrymmer såväl teoretiska som
praktiska moment. Den praktiska utbildningen måste inpassas i vederbörande
sjukvårdsanstalts dagliga arbetsrutin. Riktlinjerna för hur denna del av utbildningen
bör anordnas kan således inte fastställas av yrkesutbildningsverket ensamt,
det måste ske i nära samarbete med medicinalstyrelsen och vederbörande
sjuk vårdsanstalters lokala ledning. Samarbetet maste enligt de sakkunnigas uppfattning
bli så omfattande, att det är befogat att säga, att yrkesutbildningsverket
och medicinalstyrelsen kommer att utöva den centrala ledningen gemensamt.

De sakkunniga föreslår, att under ledning av yrkesutbildningsverket lägges —
förutom den utbildning, som nu ledes av överstyrelsen för yrkesutbildning, dvs.
utbildning av sjukvårdsbiträden, undersköterskor, arbetsterapeuter och personal
för sjukhuslaboratorier — sjuksköterskeskolorna, centralskolan för specialutbildning
av barnsjuksköterskor, statens distriktssköterskeskola, barnmorskeläroanstalterna,
statens institut för högre sjuksköterskeutbildning samt utbildningen
av personal för mentalsjukvården, däri inbegripet de centrala högre kurserna i
sinnessjukvård för sjuksköterskor eller sjuksköterskeelever.

Däremot anser sig de sakkunniga icke böra föreslå någon ändring av tillsynsmyndighet
för sjukgymnastinstituten samt tandsköterske- och tandteknikerskolorna.
De sakkunnigas ståndpunkt i sistnämnda hänseende är föranledd av
administrativa skäl.

De sakkunniga har ansett det lämpligt, att medicinalstyrelsen får möjlighet
att själv ansvara för flertalet specialkurser inom sjukvården och anpassa kursverksamheten
efter det behov av specialutbildad personal, som utvecklingen
kommer att kräva.

Beträffande kursverksamhet i övrigt för sjukvårdspersonal anser de sakkunniga
det lämpligt att dra en gräns mellan medicinalstyrelsens och yrkesutbildningsverkets
befogenheter på så sätt, att det förstnämnda verket får bära ansvaret
för kurser av mera informativ karaktär, medan det sistnämnda får utöva
tillsynen över kurser, som äger karaktär av fortbildning, dock utan att regeln
behöver tillämpas alltför strikt.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 1^4 år 1963

Socialvård

Den centrala tillsynen över utbildningen av personal för de sociala vårdyrkena
är uppdelad på tre ämbetsverk, nämligen socialstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning
och arbetsmarknadsstyrelsen. Socialstyrelsen har om hand ledningen
av utbildningen av barnhemsföreståndare, ålderdomshemsföreståndare och biträden
för ålderdomshem. Överstyrelsen för yrkesutbildning leder utbildningen
av barnsköterskor i viss samverkan med socialstyrelsen, och arbetsmarknadsstyrelsen
slutligen organiserar i egen regi kurserna för utbildning av hemsamariter.

De sakkunniga föreslår, att under central ledning av yrkesutbildningsverket
ställes barnsköterskeskolorna, sociala barnavårdsseminariet (för utbildning av
barnhemsföreståndare), Svenska social vårdsförbundets kurser för utbildning av
ålderdomshemsföreståndare, samt utbildningen av biträden för ålderdomshem.
Vidare föreslår de sakkunniga, att yrkesutbildningsverket skall i egen regi organisera
kurserna för utbildning av hemsamariter.

På motsvarande sätt som ifråga om sjukvårdsutbildningen förutsättes yrkesutbildningsverket
och socialstyrelsen komma att tillsammans utöva den centrala
ledningen av utbildningen av social vårdspersonal.

Yrkesutbildningsverket bör enligt förslaget leda kurser, som har karaktär av
fortbildning, medan kurser av informativ art överlämnas åt socialstyrelsen.

Statens brandskola och statens polisskola

Statens brandskola och statens polisskola står icke under ledning av något centralt
ämbetsverk utan ledes av särskilda styrelser, som är direkt underställda
Kungl. Maj:t. De sakkunniga framhåller, att båda skolorna utbildar för särpräglade
yrken och att det torde bli svårt att inom ramen för ett centralt ämbetsverks
personalorganisation kunna tillgodose behovet av speciell expertis för ledningen
av deras utbildning.

De sakkunniga anser sig dock kunna förorda, att statens brandskola ställes
under tillsyn av yrkesutbildningsverket, men den omedelbara ledningen av skolan
bör utövas av en styrelse, sammansatt enligt samma grunder, som nu gäller.
För utövandet av tillsynsbefogenheterna förutses det bli nödvändigt för yrkesutbildningsverket
att anlita biträde av expertis inom brandväsendet.

Däremot anser sig de sakkunniga icke kunna förorda, att statens polisskola
överföres under ledning av yrkesutbildningsverket. Ett skäl för detta ståndpunktstagande
är, att polismannautbildningen kan jämföras med den interna
utbildningen inom statliga verk. Ett annat skäl är, att polismannayrket är så
särpräglat, att utbildningen för detsamma inte lämpligen bör inordnas i det reguljära
yrkesutbildningsväsendet.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ufb år 1963

Yttranden

Huvuddelen av remissmyndigheterna, däribland skolöverstyrelsen, överstyrelsen
för yrkesutbildning och statskontoret, har i huvudsak inga erinringar mot
de sakkunnigas förslag rörande omfattningen av den yrkesutbildande verksamhet,
som bör ledas av det nya skolämbetsverket. I många remissvar framföres
önskemål om att även yrkesutbildning, som de sakkunniga inte medtagit, bör
inordnas under det gemensamma ämbetsverket.

De fackmyndigheter, utbildningsanstalter och organisationer, som mera direkt
beröres av yrkesutbildningen inom socialvården, sjukvården, jordbruket och
skogsbruket, har i regel intagit en avvisande inställning till de sakkunnigas förslag
rörande ledningen av yrkesutbildningen inom det egna verksamhetsområdet.

I några remissvar behandlas svårigheterna att avgränsa t i 11-synsområdet för yrkesutbildningen. Således framhåller statskontoret att
kompletterande utredningar erfordras rörande olika gränsdragningsproblem.
TCO, som ger exempel på yrkesutbildningsverksamhet under utredning, anser
att det för närvarande inte är möjligt att i alla avseenden överblicka, vilka grenar
av yrkesutbildningen som i framtiden lämpligen bör föras in under central
ledning. TCO anser vidare, att frågan om yrkesutbildningens centralisering bör
bedömas i direkt anslutning till den planering av yrkesutbildningens utbyggnad
som bör komma till stånd. Det är enligt organisationens mening i dagens läge
inte nödvändigt att slutgiltigt ta ställning till dessa avgränsningsfrågor.

Ett par myndigheter är inne på tanken att differentiera tillsynsuppgifternas
omfattning mellan olika verksamhetsområden. Statskontoret uttalar således,
att formerna för tillsynen bör kunna variera mellan olika områden beroende på
varje sådant områdes speciella förutsättningar och behov.

Skogsstyrelsen, som anser att yrkesutbildningen bör knytas så intimt som
möjligt till näringslivet, förordar för sin del, att ett centralt skolverk — i erforderligt
samråd med fackämbetsverk, som själva leder yrkesutbildning — får
befogenhet att upprätta och utveckla sådana allmänna riktlinjer, som sedan via
stadgar och förordningar samt anvisningar av olika slag kan läggas till grund
för utbildningsverksamhetens utformning i stort. Därjämte anser styrelsen, att
ett organiserat samrådsförfarande bör etableras mellan skolverk och fackämbetsverk.
Skolverket bör vidare genom en utbyggd serviceverksamhet på bl. a. det
pedagogiska området öva inflytande på hithörande utbildnings metodiska uppläggning.

Önskemål om utvidgning av tillsy nsområdet beträffande yrkesutbildningen
utöver vad de sakkunniga föreslagit framföres bl. a. av överstyrelsen
för yrkesutbildning, som härvid uttalar följande.

Överstyrelsen hyser viss tveksamhet beträffande den angivna avgränsningen
av begreppet yrkesutbildning med hänsyn till den obligatoriska skolans undervisning,
som helt uteslutes. Genom de sakkunnigas avgränsning uteslutes utan

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

närmare motivering denna yrkesförberedande undervisning från de fortsatta diskussionerna
i det framlagda betänkandet.

Det kan ifrågasättas, om utbildning inom statlig verksamhet helt bör anses
falla utanför utredningsuppdraget; åtminstone vissa delar av densamma torde
lämpligen kunna ställas under central ledning av tillsynsmyndigheten för övrig
likartad yrkesutbildning.

Enligt överstyrelsens mening bör vidare tandteknikerutbildningen inordnas
under den gemensamma centrala ledningen. Anledning finns dessutom enligt
överstyrelsens mening att överväga, om inte även statens polisskola borde inordnas
under med övrig yrkesutbildning gemensam central ledning.

Även LO önskar en utvidgning av tillsynsuppgifterna och uttalar i det sammanhanget
bl. a. följande.

Skäl har anförts för att exempelvis polismannautbildningen är av så »speciell
karaktär» att den inte bör ställas under skolverket eller ett enhetligt tillsynsverks
ledning. Samma har anförts beträffande tandsköterske- och tandteknikerutbildningen,
viss utbildning inom jordbruk och fiske samt den utbildning som
sker inom de statliga verken. Även den utbildning som bedrivs av privatpersoner,
enskilda företag, stiftelser och organisationer m. fl., vilka ej erhåller stöd av
det allmänna, avses ställas utanför.

LO finner att man icke föreburit tillräckliga skäl för detta och anser att en
omprövning bör göras för att uppnå en enhetligare ledning och tillsyn över utbildningen
än vad förslaget går ut på. Här borde man bl. a. kunnat finna former
för en insyn i och en kontroll över den s. k. yrkesutbildningen av typ »piratskolor»
och liknande, vilka under yrkesskolans täckmantel i enbart förvärvssyfte
bedriver en verksamhet som ej borde få betecknas som yrkesutbildning. De nu
gällande insynsmöjligheterna har icke visat sig vara tillfyllest. Den nuvarande
avgränsningen för tillsyn gällande elevernas ålder och huruvida verksamheten
erhåller stöd av det allmänna eller ej bör alltså omprövas.

Arbetsmarknadsstyrelsen har invändningar mot att de sakkunniga från utredningsuppdraget
undantagit den yrkesutbildning som förekommer vid sådana
yrkesskolor som ungdomsvårdsskolor, dövskolor, blindskolor, vanföreanstalternas
yrkesskolor samt särskolor och skolhem för psykiskt efterblivna.

Även TCO ifrågasätter, om inte specialskolornas yrkesutbildning bör inläggas
under den gemensamma tillsynsmyndigheten.

I anslutning till de nyss återgivna uttalandena kan framhållas, att Sveriges
köpmannaförbund önskar, att den statliga interna yrkesutbildning, som bedrives
av postverket, televerket och tullverket bör ställas under skolverkets överinseende.
Landstingsförbundet anser, att motiv föreligger för att utbildningen av
sjukgymnaster, tandsköterskor och tandtekniker samordnas med annan yrkesutbildning.
Även TCO och Svenska yrkesskolföreningen ifrågasätter en utvidgning
inom de områden som bär berörts. Sveriges hantverks- och industriorganisation
anser i likhet med LO att behov föreligger att ägna uppmärksamhet åt
privat bedriven yrkesutbildning, som inte åtnjuter ekonomiskt stöd från stat
eller kommun.

De sakkunnigas förslag rörande omskolningsverksamhet och
fortbildning har föranlett flera remissuttalanden i olika riktningar.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 144 är 1963

Arbetsmarknadsstyrelsen diskuterar denna fråga ingående. Styrelsen analyserar
inledningsvis omskolningens funktion i utbildnings- och arbetsmarknadspolitiskt
sammanhang. Styrelsen sammanfattar sina synpunkter i detta hänseende
på följande sätt.

Den ofta bästa lösningen som kan bjudas en arbetslös eller undersysselsatt är
någon form av utbildning, som gör den arbetslöse konkurrenskraftig på arbetsmarknaden.
Det ordinarie yrkesutbildningsväsendet är till övervägande del inriktat
på nybörjarutbildning och betjänar således icke den vuxna arbetskraft,
som av olika skäl måste anpassas till ändrade arbetsuppgifter. En effektiv vuxenutbildning
är numera ett av alla godtaget medel i strävandena för full sysselsättning
i vårt land. Omskolningsverksamheten har således ett klart arbetsmarknadspolitiskt
syfte.

Arbetsmarknadsstyrelsen uppehåller sig härefter vid omskolningsverksamhetens
nuvarande organisation. Det framgår därav, att behovet av omskolningsverksamhet
bedömes på grundval av de olika arbetsförmedlingarnas och länsarbetsnämndernas
rapporter om arbetsmarknadssituationen i skilda delar i landet.
Styrelsen framhåller vidare följande.

Omfattningen av denna särskilda utbildningsverksamhet liksom kursernas
yrkesinriktning och geografiska fördelning inom landet avgöres av arbetsmarknadsstyrelsen
tillsammans med länsarbetsnämnderna och efter hörande av det
rådgivande organet, samarbetsdelegationen för omskolningsfrågor. I denna delegation,
som är tillsatt på uppdrag av Kungl. Maj:t, ingår ledamöter i arbetsmarknadsstyrelsen
och överstyrelsen för yrkesutbildning representerande landsorganisationen,
svenska arbetsgivareföreningen och tjänstemännens centralorganisation.
Härigenom har arbetsmarknadens centrala parter tillförsäkrats inflytande
över omskolningsverksamhetens utformning.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har i flertalet fall ansvaret för kursernas
organisation och fortsatta administration i ekonomiskt och pedagogiskt avseende.
Utarbetande av petitaframställning om anslag till omskolningsverksamheten liksom
det löpande förberedelse- och uppföljningsarbetet för kursverksamheten sker
i nära samband mellan arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.

Arbetsmarknadsstyrelsen konstaterar, att utbildningsprogrammet är organiskt
sammanbundet med övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder och ett led i den
sammanfattade planeringen mot arbetslöshet och för att tillvarata arbetskraftsresurserna.
Genom att initiativ och planering tillagts arbetsmarknadsstyrelsen
kan hela frågan om utbildningsvarianter och lokaliseringen av kurserna smidigt
anpassas till växlingar i arbetsmarknadsläget. Styrelsen betonar, att omskolning
och fortbildning för arbetslösa måste bedrivas utan hänsyn till gängse skol- och
terminsformer och att utbildningskursernas inriktning, längd och geografiska
placering måste helt avgöras med ledning av arbetsmarknadssynpunkterna.

Med hänsyn till de arbetsmarknadspolitiska motiven finner arbetsmarknadsstyrelsen,
att omskolningsverksamheten liksom hittills bör initieras och planeras
av arbetsmarknadsverket. Styrelsen ifrågasätter emellertid dessutom om inte
jämväl kursernas administration i ekonomiskt och pedagogiskt avseende skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

kunna förläggas till arbetsmarknadsstyrelsen. Rörande fördelama av en sådan
åtgärd framhåller styrelsen följande.

Styrelsens regionala organ har redan nu huvudansvaret för kursernas planläggning
och verkställighet. Länsarbetsnämndernas kanslier fungerar samtidigt
som kameralt förvaltningsorgan åt kursstyrelserna. Genom att överföra den centrala
ledningen av vuxenutbildningen till arbetsmarknadsstyrelsen kunde man
få en enhetlig organisation lokalt och centralt. Utbildningsåtgärderna skulle på
ett administrativt smidigt sätt kunna anslutas till övriga åtgärder på arbetsmarknadsfältet.
Ansvaret för att det uppgjorda tidsprogrammet hålles ifråga om
igångsättning av nya kurser komme att åvila samma myndighet som initierar
och planlägger kurserna.

Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar avslutningsvis, att den efter ingående diskussion
av olika alternativ för den pedagogiska och administrativa ledningen
funnit övervägande skäl tala för att omskolningsverksamheten bör handläggas
helt av arbetsmarknadsverket.

Sveriges grossistförbund anser, att utbildning, som har karaktär av fortbildning
och omskolning, bör kvarstå under tillsyn av respektive myndigheter.

Uttalanden som i övrigt göres i denna fråga innebär i stort sett tillstyrkande
av de sakkunnigas förslag. Detta gäller i första hand skolöverstyrelsen och överstyrelsen
för yrkesutbildning.

LO framhåller följande.

Beträffande den omskolningsverksamhet och vuxenutbildning, vilken för närvarande
bedrivs i nära kontakt med arbetsmarknadsstyrelsen, finns det anledning
att understryka nödvändigheten av att denna verksamhetsform blir bestående
och förstärkt. LO finner ej anledning att ifrågasätta den pedagogiska
ledningens förläggande till skolverket men är medveten om nödvändigheten av
att ett mycket starkt inflytande från arbetsmarknadsstyrelsen, arbetsmarknadens
parter och näringslivets sida måste garanteras i den fortsatta utvecklingen.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund understryker
vikten av att den alltmer omfattande omskolningsverksamheten samordnas med
övrig yrkesutbildning och ställes under det för yrkesutbildning gemensamma
verket.

TCO anser, att flera skäl talar för att omskolningskurserna ställes under ledning
av det centrala verket för yrkesutbildning men att definitiv ställning till
det framlagda förslaget inte bör tas, förrän arbetsmarknadsutredningen framlagt
sitt betänkande.

Beträffande utbildningsverksamheten på socialvårdens och sjukvårdens
områden framhåller socialstyrelsen, att vissa fördelar otvivelaktigt
kan vinnas genom ökad samordning av yrkesutbildningen för vårdyrkena
med annan yrkesutbildning och med grundskolans utbildning. Samordningssträvandena
bör dock enligt styrelsens uppfattning inte drivas så långt, att kontakten
med yrkeslivet försvagas. Socialstyrelsen anser emellertid, att frågan om ledningen
för yrkesutbildningen inom socialvården och sjukvården icke bör upptagas
till prövning i detta sammanhang och anför härom bl. a. följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr i44 år 1963

Barnanstaltsutredningen, som från början haft att verkställa utredning av
möjligheterna att genom ökad samverkan förbättra förvaltningen av och vården
vid anstalter med barnklientel, har genom tilläggsdirektiv i mars 1961 erhållit
i uppdrag att även utreda frågan om förbättrad utbildning för vårdpersonal vid
nämnda anstalter.

Enligt vad socialstyrelsen erfarit har Svenska socialvårdsförbundet i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställt om särskild utredning av frågan om utbildning av
ålderdomshemsföreståndarinnor. Framställningar i dylikt syfte torde vara att
förvänta även från annat håll. Inom sjukvården pågår utredningar som berör
utbildningen på hela sjukvårdsområdet exempelvis utbildningen av sjuksköterskor,
undersköterskor, sjukvårdsbiträden, laboratoriepersonal och röntgenpersonal.

Vad beträffar vården vid fångvårdsanstalter, nykterhets vårdsanstalter, och
vissa grupper av vårdare vid ungdomsvårdsskolorna, har personalutbildningsberedningen
fr. o. m. innevarande budgetår igångsatt en samordnad grundutbildning
av försökskaraktär. Denna verksamhet bör tills vidare fortgå.

Enligt socialstyrelsens mening bör uppenbarligen resultatet av de berörda
utredningarna och den senast berörda försöksverksamheten avvaktas, innan
frågan om utbildningens uppläggning över hela fältet upptages till övervägande
och innan generella samordningsfrågor rörande utbildningen på vårdområdena
vidtages.

En utbildning som i särskild grad är knuten till socialstyrelsen är de av styrelsen
organiserade prov- och kompletteringskurserna för hemvårdarinnor. Att
— som de sakkunniga synes ha siktat till — överföra denna verksamhet på
landstingen skulle, enligt styrelsens mening, medföra allvarliga men för verksamheten.

Medicinalstyrelsen uttalar, att såväl de svårigheter som möter för en gemensam
tillsyn och ledning av utbildningen på sjukvårdsområdet som det uppdrag
som 1962 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen erhållit motiverar, att ställningstagandet
i tillsynsfrågan får anstå. I övrigt anför styrelsen bl. a. följande.

Anståndet bör enligt styrelsens mening även utnyttjas till att undersöka, huruvida
det icke skulle vara mest ändamålsenligt att för samtliga icke akademiska
medicinska vårdyrken inrätta ett särskilt utbildningsorgan, där större
möjligheter skulle kunna tillskapas för ett intimt samarbete med bland annat
sjukvårdens centrala tillsynsmyndighet än vad som synes möjligt när det gäller
ett stort skolverk. Härigenom skulle en värdefull koncentration av utbildningen
av medicinsk vårdpersonal uppnås och en balanserad medicinsk och pedagogisk
ledning skapas.

Styrelsen finner för sin del ej anledning sätta utbildningen av tandsköterskor
och tandtekniker under annan ledning än övrig utbildning av sjukvårdspersonal.

Landstingsförbundet framhåller bl. a.

Om och när landstingen, såsom vid flera tillfällen signalerats, övertager den
av staten bedrivna mentalsjukvården och därmed även den statliga utbildningen
av mentalsjukvårdspersonal, synes det naturligt, att även denna utbildning inlemmas
i det allmänna yrkesutbildningsväsendet.

Landstingsförbundet finner vidare övervägande skäl tala för att utbildningen
av sjuksköterskor och barnmorskor inordnas under skolverket. Sjuksköterske -

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.4. år 1963

kommitténs förslag anses dock först böra avvaktas, innan slutlig ställning tages
till frågan om sjuksköterskeutbildningens ledning.

Även i yttranden från stadsförbundet och TCO liksom från vissa utbildningsanstalter
på sjukvårdens område framhålles, att resultatet av sjuksköterskekommitténs
arbete bör avvaktas, innan tillsynsfrågan avgöres.

Fackmyndigheterna på jordbrukets och skogsbrukets områden
ställer sig i flertalet fall avvisande till de sakkunnigas förslag.

Således framgår av lantbruksstyrelsens remissvar, att av 41 till styrelsen inkomna
remissvar de sakkunnigas förslag att överföra vissa delar av lantbruksundcrvisningen
till ett pedagogiskt skolverk avstyrkts av 31 remissinstanser
däribland skogs- och lantbruksakademien, lantbrukshögskolan, statens lantbruksförsök
och Riksförbundet landsbygdens folk. För egen del avstyrker lantbruksstyrelsen
det av de sakkunniga framlagda förslaget att den centrala ledning för
undervisning som bedrives vid lantbrukets yrkesskolor skulle överföras från
lantbruksstyrelsen till ett centralt pedagogiskt skolverk. Styrelsen bedömer denna
fråga främst med utgångspunkt i att lantbrukets skolor utgör ett viktigt
instrument i det utvecklingsarbete, som under lantbruksstyrelsens ledning bedrives
på jordbrukets område. Av styrelsens motivering framgår i övrigt bl. a.
följande.

Även om man utgår från det bästa tänkbara samarbete mellan skolverket och
fackämbetsverket, torde möjligheterna att riktigt utnyttja lantbrukets skolor
som ett instrument i utvecklingsarbetet bli försvagade vid ett inordnande under
skolämbetsverket. Detta framstår för lantbruksstyrelsen såsom mycket allvarligt,
särskilt med tanke på vad som förestår jordbruksnäringen i form av nya
marknadsbildningar, ökad konkurrens och försvårade avsättningsförhållanden.

I ett senare sammanhang framhåller lantbruksstyrelsen följande.

De sakkunniga har inte övertygande bevisat, att ett överförande av lantbruksoch
lanthushållsundervisning från lantbruksstyrelsen till skolverket skulle
innebära övervägande fördelar. Vissa fördelar skulle kunna uppnås speciellt på
det pedagogiska området, men dessa måste bedömas vara mindre än de ökade
svårigheter, som skulle komma att uppstå vid planeringen av utbildningens omfattning
och inriktning med hänsyn till lantbruksnäringens behov, samt ifråga
om undervisningens innehåll. I båda dessa senare hänseenden är inom lantbruksnäringen
fördelarna med att den centrala ledningen utövas av fackämbetsverket
särskilt uppenbara, eftersom det aktuella verket samtidigt har ledningen och ansvaret
för utvecklingsarbetet inom näringen.

Landstingsförbundet ifrågasätter, huruvida en överflyttning av lantbrukets
skolor till det nya verket är ändamålsenlig. Förbundet erinrar därvid om 1962
års reform rörande lantbruksundervisningen, i vilken som ett led ingår ett intimt
samarbete mellan lantbrukets skolor och den av hushållningssällskapen bedrivna
upplysningsverksamheten.

Sveriges lantbruksförbund anser, att en ständig intim kontakt med jordbruksnäringen
såväl på riksplanet som på det regionala planet är en absolut förutsätt -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 144 år 1963

ning för att lantbruksundervisningen skall kunna fylla sin uppgift. En ändring
ifråga om centralledningen för ifrågavarande utbildning skulle verka menligt på
näringens utveckling.

Skogsstyrelsen har inhämtat yttrande från skogsvårdsstyrelserna och ett antal
organisationer. Av skogsvårdsstyrelserna har 3 formellt tillstyrkt de sakkunnigas
förslag om skolväsendets centrala ledning, 2 har inte bestämt deklarerat sin inställning
medan 18 ansett, att behovet av samordning och enhetlig ledning för
skogsyrkesutbildningen skall lösas på annat sätt.

För egen del pekar skogsstyrelsen på olika skäl att inte för närvarande vidta
några mera vittgående organisatoriska förändringar vad beträffar jord- och
skogsbruksutbildningen. Styrelsen erinrar därvid bl. a. om det inom 1960 års
jordbruksutredning pågående arbetet. Denna kommitté har enligt givna direktiv
att framlägga förslag om organisationsformer för den statliga och statsunderstödda
rationaliseringsverksamheten inom jord- och skogsbruket. Resultaten av
ifrågavarande utredning bör enligt styrelsens mening avvaktas, innan slutlig
ställning tas till organisationen av utbildningen för nämnda näringsgrenar.

Av styrelsens remissyttrande framgår i övrigt bl. a. följande.

För skogsbrukets yrkesutbildning är en stark anknytning till praktiken särskilt
nödvändig. Under påverkan av de ekonomiska, sociala och tekniska framstegen
i vårt samhälle präglas denna näring i påtaglig grad av ett snabbt växande
behov av effektivitetshöjande åtgärder av skilda slag. Inte minst nationalekonomiskt
är det angeläget att skogsbruket visar handlingskraft och anpassning
inför detta rationaliseringskrav, en omställningsprocess av i flera avseenden
ingripande natur. Den skogliga yrkesutbildningen är att betrakta som en
väsentlig del av rationaliseringsarbetet. Sagda förhållande understryker vikten
av att undvika allt som kan försvaga sambandet mellan skogsnäringen och dess
yrkesutbildning; i stället bör man på allt sätt söka stärka detsamma. Samspelet
mellan praktik och utbildning på detta område synes — att döma av uttalanden
från olika håll — fungera i allt väsentligt tillfredsställande med nuvarande
ordning och bör utan några mera radikala åtgärder kunna ytterligare förbättras.

Vid en bedömning av den skogliga yrkesutbildningens ställning i rationaliseringshänseende
bör man uppenbarligen även beakta statsmakternas stora och
aktiva intresse för skogsbrukets förkovran. Detta intresse har tagit sig uttryck
i en skogspolitik, som inrymmer ett flertal, nyligen utvidgade föranstaltanden i
syfte att höja näringens produktivitet. Den statsunderstödda skogliga yrkesutbildningen
får anses tillhöra detta system av åtgärder till skogsbrukets fromma.
Det är skogsstyrelsens åsikt, att det statliga stödprogrammet för skogsbrukets
allsidiga rationalisering skulle avsevärt försvagas, om den skogliga yrkesutbildningen
bröts ut från jordbruksdepartementets respektive skogsstyrelsens ämbetsområde.

En avvikande uppfattning framföres av domänstyr ds en, som fäster stort avseende
vid möjligheterna till en förbättrad översiktlig planläggning och därför
tillstyrker de sakkunnigas förslag.

De sakkunnigas förslag på sjöfartens och fiskets områden har i den begränsade
utsträckning dessa berörts i remissvaren i huvudsak inte föranlett några in -

Kungl. Maj:ts proposition nr H-k år 1963

vändningar. Sålunda framhåller sjöfartsstyrelsen det som väsentligt, att sjöbefälsskoloma
får arbeta under samma betingelser som andra skolformer. Samtidigt
betonas vikten av att den nära kontakt mellan skolor och fackkunskap på
sjöfartens område, som efterhand skapats, kan bevaras och ytterligare befästas.

Styrelsen för statens brandskola, avstyrker att skolan ställs under ledning av
det föreslagna nya ämbetsverket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-kk år 1963

V. Skolämbetsverkets organisation
De sakkunniga

Huvudprinciper för organisationen

De principer, som tillämpats för utformningen av den nuvarande kansliorganisationen
inom skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning, kan
betecknas som avdelnings- respektive fackbyråprincipen. Karakteristiskt för avdelningsprincipen
är att ärenden av samma eller närbesläktad art, oberoende av
till vilken skolform de hör, handlägges inom en avdelning. Inom skolöverstyrelsen
finns för närvarande en undervisningsavdelning, en lärarutbildnings- och
försöksavdelning, en organisationsavdelning, en planerings- och byggnadsavdelning
samt en administrativ avdelning. Däremot sker fördelningen av ärendena
mellan de byråer (rotlar), som sammanförts i en avdelning, i huvudsak efter skolform.
Vidare är det karakteristiskt för den nämnda principen, att byråerna inte
är direkt underställda verkschefen utan chefen för vederbörande avdelning.
Härigenom kan en avlastning av verkschefens arbetsbörda ske genom delegering
av beslutanderätt till avdelningscheferna i många ärenden, som normalt eljest
borde avgöras av verkschefen.

Karakteristiskt för överstyrelsens för yrkesutbildning enligt fackbyråprincipen
uppbyggda kansliorganisation är, att pedagogiska och organisatoriska ärenden
rörande varje större yrkesutbildningsområde sammanförts för handläggning
inom en och samma byrå och vidare att byråerna inte sammanförts i avdelningar.
Samtliga byråer och självständigt arbetande sektioner är sålunda direkt
underställda verkschefen. Fackbyråprincipen har dock icke renodlats. Om så
hade varit fallet borde samtliga ärenden rörande ett visst yrkesutbildningsområde
ha handlagts inom vederbörande byrå. Så sker emellertid inte. Administrativa
ärenden och lärarutbildningsärenden handlägges inom överstyrelsen på var
sin särskilda byrå, vilkas verksamhet sålunda spänner över verkets hela arbetsfält.
Den administrativa byrån inom överstyrelsen för yrkesutbildning handlägger
ärenden av samma art som den administrativa avdelningen inom skolöverstyrelsen.
Å andra sidan förekommer inom skolöverstyrelsen arbetsenheter,
som har karaktär av fackbyråer. Detta är särskilt fallet med de från överstyrelsens
avdelningar fristående rotlarna för skolsociala frågor, skolhygieniska frågor
och folkbildningsfrågor. I den mån det inom fackämbetsverken förekommer arbetsenheter,
som i huvudsak är sysselsatta enbart med utbildningsärenden, är
dessa enheter en renodlad fackbyråtyp.

Skolöverstyrelsen har tidigare varit organiserad på ett annat sätt. Även då
4 — Bihang till riksdagens ''protokoll 1963. 1 samt. Nr llflf

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

var verkets kansli uppdelat på avdelningar men grunden för indelning i avdelningar
var en annan. Ärendena var inte fördelade efter sin art utan i huvudsak
efter skolkategori.

Anledningen till att den äldre organisationstypen övergavs var främst den, att
med skolväsendets fortskridande utveckling folkskolavdelningens ärenden inte
längre kunde klart avgränsas från läroverksavdelningens. I folkskolan hade t. ex.
inbyggts linjer, som förde fram till realexamen, och även på annat sätt blev
gränsen mellan folkskolan och läroverken allt mindre skarp. De administrativa
och de organisatoriska ärendena växte också efter hand i allt större omfattning,
varför skolöverstyrelsens ledamöter inte kunde ägna undervisningsfrågorna tillräcklig
uppmärksamhet.

De sakkunniga har ansett sig kunna konstatera, att skolöverstyrelsens organisation
är ändamålsenlig för ett ämbetsverk, som har att utöva central tillsyn över
allmänbildande skolor och att den inom överstyrelsen för yrkesutbildning tilllämpade
fackbyråprincipen är ändamålsenlig för organisationen av ett verk, som
leder yrkesutbildning. Fackbyråprincipens förtjänster anser de sakkunniga framträda
särskilt starkt i fråga om ledningen av sådan yrkesutbildning, som bedrives
i icke-skolmässiga former. Vidare anses fackbyråsystemct ha varit värdefullt
ur den synpunkten, att det i hög grad underlättat samarbetet mellan den centrala
ledningen för yrkesutbildningen och näringslivet.

De sakkunniga pekar också på skäl, som talar för att skolverkets kansli organiseras
enligt skolöverstyrelsens modell. Till dessa hör främst att undervisningsväsendet
för framtiden i högre grad än för närvarande blir en sammanhängande
helhet, inom vilken de skilda skol- och kursformerna blir mer eller mindre beroende
av varandra. I den mån skiljelinjerna dem emellan blir allt mindre
skarpa, kan det enligt denna uppfattning synas vara en rationell åtgärd att låta
ärenden av samma eller närbesläktad natur handläggas inom samma avdelning.
Häremot anför emellertid de sakkunniga, att de pedagogiska ärendena och ärendena
rörande utbildningens organisation inom flertalet former av yrkesutbildning
är så nära sammanhängande med varandra, att de helst bör handläggas
inom för båda ärendegrupperna gemensamma arbetsenheter. Delas de upp på
olika arbetsenheter, kan en sådan uppdelning enligt de sakkunnigas uppfattning
i vissa fall få ogynnsamma följder för yrkesutbildningen. De sakkunniga pekar
i detta sammanhang bl. a. på behovet av snabbhet i handläggningen av vissa
yrkesutbildningsärenden.

Gjorda överväganden leder de sakkunniga till uppfattningen, att skolverkets
kansli bör organiseras så, att avdelningsprincipen genomgående tillämpas i fråga
om handläggningen av ärenden rörande det allmänna skolväsendet men endast
i viss utsträckning i fråga om handläggningen av ärenden rörande yrkesutbildningsväsendet,
där pedagogiska och organisatoriska ärenden alljämt bör handläggas
enligt fackbyråprincipen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963

De sakkunniga föreslår, att kansliet delas upp i tre sektorer: eu för handläggning
av för hela skol- och utbildningsväsendet gemensamma ärenden, en för
handläggning av frågor rörande det allmänna undervisningsväsendet, och en för
handläggning av frågor rörande yrkesutbildningsväsendet. Den sektor, som
handlägger ärenden rörande det allmänna undervisningsväsendet, bör delas i avdelningar
enligt principen för skolöverstyrelsens organisation. Varje avdelning
indelas i sin tur i rotlar, mellan vilka ärendena fördelas efter skolform.

Den sektor, som handlägger ärenden rörande yrkesutbildning, bör enligt de
sakkunnigas förslag indelas enligt fackbyråprincipen i rotlar för olika yrkesutbildningsområden
och organiseras på liknande sätt som överstyrelsen för yrkesutbildning.
Den återstående sektorn skall handlägga ärenden, som är gemensamma
för såväl det allmänna skolväsendet som yrkesutbildningsväsendet, och kan
således inte organiseras enligt fackbyråprincipen. Även denna sektor föreslås bli
indelad i avdelningar enligt ärendenas art. Varje sådan avdelning indelas sedan
i rotlar, varvid även här fördelning efter skolform bör ske i den mån detta är
möjligt med hänsyn till arbetsuppgifternas karaktär och betydelse.

Beträffande arbetsuppgifternas fördelning mellan de tre sektorerna framhåller
de sakkunniga, att teoretiskt sett flera olika alternativ är tänkbara beroende
på om större eller mindre del av kansliärendena föres in under den gemensamma
sektorn. För egen del har de sakkunniga stannat för att föreslå, att till
denna sektor hänföres planerings- och byggnadsärenden samt de administrativa
ärendena. Vidare bör enligt de sakkunnigas mening till denna sektor hänföras
vissa nuvarande för skolväsendet i stort sett gemensamma arbetsenheter, såsom
skolhygienroteln, skolsociala roteln, sektionen för fysisk fostran samt sektionen
för centralupphandling. Inom sektom bör vidare finnas en kanslisektion för
verkets interna angelägenheter.

Direkt till verksledningen skulle pressombudsmannen samt en utredningssektion
anknytas.

Inom ramen för de båda särskilda sektorerna för det allmänna skolväsendet
och yrkesutbildningsväsendet skulle enligt förslaget undervisnings-, lärarutbildnings-
och organisationsfrågorna inordnas. Inom sektorn för det allmänna skolväsendet
föreslås de nämnda tre ärendegrupperna bli fördelade på lika många
avdelningar, indelade i rotlar efter skolform, medan inom sektorn för yrkesutbildningsväsendet
undervisnings- och organisationsfrågor enligt fackbyråprincipen
skulle samordnas inom samma byrå eller rotel och lärarutbildningsfrågorna
bilda underlag för en särskild arbetsenhet.

I bilaga till betänkandet redovisar de sakkunniga olika alternativ till utformning
av ämbetsverkets organisation allt efter hur stor del av ärendegrupperna,
som hänförts till den gemensamma sektorn. Genom att låta den gemensamma
sektorn maximalt omfatta hela verkets ämbetsområde och således låta de båda.
särskilda sektorerna utgå har därvid till sist erhållits en organisationsmodell på
fem avdelningar, som i princip överensstämmer med skolöverstyrelsens nuvarande
organisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-44 år 1963

I anslutning till sitt organisationsförslag framhåller de sakkunniga betydelsen
av att erfarenheterna av den nya organisationen liksom skolväsendets utveckling
framdeles tas som utgångspunkt för erforderliga organisatoriska förändringar.

De sakkunniga föreslår, att det nya ämbetsverket benämnes Kungl. skolverket.
Skolöverstyrelsen anses visserligen vara ett namn, som ganska väl uppfyller
de fordringar som kan ställas på ämbetsverkets namn, men de sakkunniga finner
det inte lämpligt av flera skäl — främst psykologiska — att överflytta namnet
på ett nu existerande skolämbetsverk på det nya verket, vilket avses bli helt
nykonstruerat.

V erksledningen

Ledningen för den nuvarande skolöverstyrelsen och den nuvarande överstyrelsen
för yrkesutbildning är konstruerade på olika sätt. Detsamma är fallet med
beslutsordningen. Skolöverstyrelsen ledes av en ämbetsmannastyrelse, sammansatt
av verkschefen och cheferna för verkets rotlar (byråer) samt två lekmannarepresentanter,
som dock endast deltar i plenum med verksledningen i vissa
frågor av mera allmänt intresse.

Överstyrelsen för yrkesutbildning ledes av en representantförsamling, sammansatt
av verkschefen och cheferna för verkets byråer samt företrädare för
olika näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationer. I densamma ingår även
representanter för skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen.

I fråga om sättet att fatta beslut inom de båda skolämbetsverken kan nämnas,
att kollegiala beslut förekommer inom skolöverstyrelsen dels vid plenum
med verkets ledning och dels vid plenum med rotelcheferna inom varje avdelning.
Inom överstyrelsen för yrkesutbildning förekommer kollegiala beslut endast
vid plenum med verksledningen. Beslut av en enda befattningshavare,
enrådighetsbeslut, förekommer på olika nivåer inom båda verken. Delegering av
beslutanderätt kan företas inom båda verken.

Verkets styrelse bör enligt de sakkunnigas uppfattning inte utgöras enbart av
verkets ämbetsmän utan även innefatta ett starkt inslag av ledamöter utanför
denna krets, vilka bör utgöra majoritet i verkets styrelse.

Av de sakkunnigas motivering härför framgår bl. a. följande.

Undervisning, utbildning och fostran av ungdomen är angelägenheter av
utomordentlig vikt och betydelse för hela vårt folk. Det måste fördenskull vara
-ett allmänt medborgerligt intresse att i ledningen för skolverket ges utrymme
inte endast åt de synpunkter, som de aktiva skolmännen lägger på frågor rörande
undervisningsväsendet, utan också åt de synpunkter föräldrar och målsmän,
ideella organisationer, näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationer, forskare på
de pedagogiska, psykologiska och sociologiska vetenskapsfälten m. fl. kan ha att
framföra.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1H år 1963

De sakkunniga erinrar vidare om den utveckling, som ägt rum beträffande
sammansättningen av lokala och regionala organ på skolans område. Lekmannarepresentationen
har även på det centrala planet ett starkt inflytande, främst
inom överstyrelsen för yrkesutbildning.

De sakkunniga har diskuterat, huruvida lekmannarepresentanterna bör vara
en odifferentierad grupp eller om de bör delas i två grupper, varvid den ena i
främsta rummet skulle företräda det allmänna skol- och folkbildningsväsendets
intressen och den andra näringslivets och arbetsmarknadens intressen i fråga om
yrkesutbildning. De sakkunniga förordar det förstnämnda alternativet.

Detta innebär, att lekmannarepresentanterna skall representera ämbetsverkets
hela tillsynsområde utan att direkt företräda särskilda organisationer eller intressen
inom tillsynsområdet. De sakkunniga anser, att styrelsens arbete bäst främjes
av en dylik anordning.

De sakkunniga, som även diskuterat frågan om fackämbetsverkens representation
i styrelsen, avvisar tanken på en sådan representation med hänvisning till
sitt förslag om en särskild rådgivande nämnd.

Med hänsyn till bl. a. prognos- och planeringsverksamhetens betydelse för
såväl yrkesutbildningsväsendet som för det allmänna undervisningsväsendet
föreslår emellertid de sakkunniga, att någon av de särskilt förordnade ledamöter
i skolverkets styrelse skall äga god förtrogenhet med arbetsmarknadsfrågor.

De sakkunnigas strävan att så långt möjligt minska antalet ledamöter i styrelsen
har föranlett dem att frångå den nu tillämpade principen inom de båda överstyrelserna
att samtliga chefstjänstemän skall ingå i styrelsen. Förslaget innebär
i detta hänseende, att förutom verkschefen, som tillika föreslås bli styrelsens
ordförande, endast fyra chefstjänstemän inom ämbetsverket skall ingå i styrelsen.

De sakkunniga, som föreslår, att verket skall erhålla två överdirektörer, anser
att dessa skall ingå som ledamöter i styrelsen. De båda övriga chefstjänstemän
som skall ingå i styrelsen föreslås bli förordnade av Kungl. Maj:t på en tid av
fyra år.

De sakkunniga föreslår, att i styrelsen skall ingå sex lekmannarepresentanter,
förordnade direkt av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år utan föregående förslagsprocedur.
Styrelsen skulle således utgöras av sammanlagt elva personer.

För samtliga av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter bör enligt förslaget utses
personliga suppleanter, förordnade på samma sätt som de ordinarie styrelseledamöterna.

Som nyss nämndes föreslår de sakkunniga, att i den verkställande verksledningen
skall ingå två överdirektörer. De båda överdirektörerna skall enligt de
sakkunnigas intentioner bära ansvaret för handläggningen av ärenden rörande
respektive det allmänna skol- och folkbildningsväsendet samt yrkesutbildningsväsendet.
Genom den form för kansliets organisation, som de sakkunniga för -

Kungl. Maj:ts proposition nr m år 1963

ordar, skulle således de båda överdirektörerna bli chefer för var sin sektor, inom
vilken de underställda arbetsenheternas verksamhet inriktas på ettdera av de
båda nämnda huvudområdena av utbildningsväsendet. De båda överdirektörernas
ställning som målsmän för respektive områden avses därigenom komma att
klart markeras.

De båda överdirektörerna bör vidare närmast under verkschefen bära ansvaret
för handläggningen inom den gemensamma sektorn av de ärenden, som berör
deras respektive huvudområden av skolväsendet. De sakkunniga förutsätter
också, att båda överdirektörerna deltar i handläggningen av särskilt viktiga
ärenden, som berör enbart det ena huvudområdet.

Med syfte att avlasta verkschefens och de båda överdirektörernas arbetsbörda
finner de sakkunniga det lämpligt, att i likhet med förhållandet inom skolöverstyrelsen
en rotelchef inom varje avdelning förordnas att tillika vara chef för
avdelningen.

Beträffande beslutsordningen inom skolverket skiljer de sakkunniga i sitt förslag
mellan pleniärenden, som avgöres i plenum med verkets styrelse, och
kansliärenden, som avgöres inom verkets kansli.

Till avgörande i plenum med verksstyrelsen bör endast hänföras principiellt
viktiga eller eljest särskilt betydelsefulla ärenden.

De sakkunniga förordar vidare, att sådana principiellt och praktiskt viktiga
ärenden, som inte skall avgöras vid plenum med verksstyrelsen, blir föremål för
kollegiala beslut inom verket. Dylika ärenden, som berör verkets tillsynsområde
i dess helhet, bör avgöras av ett kollegium med verkschefen som ordförande,
medan ärenden, som berör enbart det allmänna undervisningsväsendet respektive
yrkesutbildningsväsendet, bör avgöras av kollegier med vederbörande överdirektör
som ordförande. Enligt de sakkunnigas mening är det också lämpligt,
att ärenden av angiven art, som berör enbart en viss avdelning, avgöres av ett
kollegium med avdelningschefen som ordförande.

Samtliga övriga kansliärenden bör avgöras enligt enrådighetsprincipen: av
verkschefen, vederbörande överdirektör, avdelningschef, rotelchef (byråchef),
byrådirektör eller annan tjänsteman.

Bl. a. med hänsyn till begränsningen av antalet ledamöter i ämbetsverkets
styrelse anser de sakkunniga det befogat att inrätta ett permanent rådgivande
organ, en rådgivande nämnd, som kan tillföra ämbetsverket ytterligare erfarenheter
från områden av betydelse för dess arbete.

I sin motivering för förslaget erinrar de sakkunniga bl. a. om 1957 års skolberednings
förslag om en sådan rådgivande nämnd, knuten till skolöverstyrelsen.

Den rådgivande nämndens arbetsuppgifter skulle enligt de sakkunnigas uppfattning
bli alltför mångskiftande och omfattande, om den skulle fungera som
en odelad grupp. Enligt de sakkunnigas mening bör den därför uppdelas i sek -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr lhh år 1963

tioner. Uppdelningen i sektioner bör ske med iakttagande av att representanter
för varandra närstående undervisnings- och utbildningssektorer hänföres till
samma sektion. Härigenom blir det möjligt att nedbringa antalet i överläggningarna
deltagande ledamöter och därmed att skapa effektivt arbetande grupper.

Som ledamöter i den rådgivande nämnden bör enligt de sakkunnigas mening
ingå dels representanter för psykologisk, pedagogisk och sociologisk forskningsoch
försöksverksamhet, dels representanter för de av skolämbetsverkets verksamhet
närmast berörda ämbetsverken, varvid även arbetsmarknadsstyrelsen
bör vara representerad, dels representanter för skilda organisationer och sammanslutningar.
Utöver nämndens ledamöter förutsättes deltagande av skolämbetsverkets
chefstjänstemän såväl i sammanträdena in pleno som i sektionssammanträdena.

Nämnden skall enligt förslaget arbeta på fem sektioner med sju ledamöter i
varje. Innan viktiga ärenden avgöres av skolverket skall yttrande inhämtas från
nämnden eller från den eller de sektioner, som närmast beröres av vederbörande
ärende. Nämnden avses också själv komma att taga de initiativ, som den bedömer
nödvändiga.

Den första sektionen skall behandla för skolverkets hela tillsynsomrade betydelsefulla
frågor samt frågor rörande det allmänna skolväsendet. De fyra övriga
sektionerna skall behandla frågor rörande yrkesutbildning: andra sektionen frågor
rörande industri och hantverk, tredje sektionen frågor rörande handel och
sjöfart, fjärde sektionen frågor rörande huslig utbildning och vårdyrken och
den femte sektionen frågor rörande jordbruk och skogsbruk. Samtliga ledamöter
i första sektionen föreslås bli förordnade av Kungl. Maj:t utan förslagsrätt för
några organisationer. Även ledamöterna i övriga sektioner skall enligt de sakkunnigas
mening förordnas av Kungl. Maj:t men efter förslag av vederbörande
ämbetsverk och organisationer. I vissa fall kommer två eller flera organisationer
gemensamt att få föreslå en representant i sektionen.

Den föreslagna sammansättningen av den rådgivande nämnden framgår närmare
av följande tablå.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr Ulf år 1963

Sammanfattande tablå över sektionsindelningen

	Sekt. 1	Sekt. 2	Sekt. 3	Sekt. 4	Sekt. 5
Företrädare för pedagogisk och psykolo-
gisk samt sociologisk och övrig sam-
hällsvetenskaplig forskning ..........	3
Aktiva skolmän ......................	2
Representanter för målsmännen .......	2
Arbetsmarknadsstyrelsen .............		1	1	1	1
Medicinalstyrelsen ....................				1
Socialstyrelsen .......................				1
Lantbruksstyrelsen ............					1
Skogsstyrelsen ..................					1
Sjöfartsstyrelsen ......................			1
Landsorganisationen .............		1	1	1	1
Svenska arbetsgivareföreningen, Handelns
arbetsgivareorganisation och Sveriges
redareförening .............		1*	1
Tjänstemännens centralorganisation och
Sveriges akademikers centralorganisa-
tion ....................		1	1	1
Kommunförbunden ........		1	1	1	1
Sveriges hantverks- och industriorganisa-
tion .................		1
Sveriges industriförbund ......		1
Handelskamramas nämnd, Kooperativa
förbundet, Sveriges grossistförbund och
Sveriges köpmannaförbund ..........			1
Representativa kvinnoorganisationer ...				1
Sveriges lantbruksförbund och Riksför-
bundet Landsbygdens folk .......					1
Föreningen skogsarbeten och Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund ____					1
Summa	7	7	7	7	7

Fördelning på arbetsenheter

De sakkunnigas förslag rörande verksorganisationens uppdelning på olika arbetsenheter
framgar av följande sammanställning.

V erksledningen

Generaldirektör och två överdirektörer
Utredningssektion

Svenska arbetsgivareföreningen föreslår ensam ledamot i sekt. 2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244 År 1963 57

Den gemensamma sektorn

Planerings- och byggnadsavdelningen (P)

P1 (avdelningschefens rotel)

Allmänna frågor avseende planering och byggnader. Planeringsfrågor, avseende
det på grundskolan byggande undervisningsväsendet.

P 2 Planeringsfrågor avseende grundskolan. Frågor om skolskjutsar.

P 3 Skolbyggnadsfrågor. Statsbidrag till byggnader.

Till avdelningen knytes arkitektkontoret.

Administrativa avdelningen (A)

A 1 (avdelningschefens rotel)

Rättsliga frågor. Kassor, donationer och fonder. Till roteln är knutna verkets
kommissionärer.

A 2 Löne- och statsbidragsfrågor, avseende klasslärare och ämneslärare. Sjukvårdsersättningar.
Förhandlingsfrågor.

A 3 Löne- och statsbidragsfrågor avseende övningslärare. Avsked och pension.
Traktamenten, resekostnader och flyttningsersättningar. Till roteln är knutet
revisionskontoret.

A 4 Löne- och statsbidragsfrågor avseende yrkesutbildningsväsendet samt yrkeslärare
i grundskolan. Till roteln är knuten sektionen för centralupphandling.

Skolsociala roteln (Sr)

Blind- och dövskolor. Särskolor för psykiskt efterblivna. Skolhem. Skolsocial
verksamhet.

Slcolhygienroteln (S)

Skolhygieniska frågor. Psykisk barna- och ungdomsvård. Mentalhygieniska
frågor. Personalfrågor avseende skolläkare och skolsköterskor.

Sektionen för fysisk fostran (b)

Ärenden avseende gymnastik, lek och idrott, simundervisning, friluftsverksamhet,
trafikundervisning, brandskydd, olycksfallsvård och civilförsvar.

Kanslisektionen (k)

Frågor avseende verkets lokaler och personal.

Sektorn för det allmänna undervisningsväsendet

Undervisning savdelning en (U)

U1 (avdelningschefens rotel)

Pedagogiska frågor av allmän natur inom det allmänna undervisningsväsendet.
Viss pedagogisk inspektion.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963

U 2 Undervisningsfrågor avseende grundskolan m. m. Undervisningsfrågor avseende
övningsämnen. Till roteln är knutna sektionen för hemkunskap och
skolmåltidsverksamhet samt experter för övningsämnen, utom gymnastik.
U 3 Undervisningsfrågor — dock ej beträffande övningsämnen — avseende statliga,
kommunala och enskilda allmänna gymnasier, på allmänbildning inriktade
fackskolor, realskolor och flickskolor, försvarets läroverk, specialgymnasiet
för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande.

U 4 Pedagogiska hjälpmedel för undervisning inom det allmänna undervisningsväsendet.
Hjälpmedelscentralerna. Till roteln är knutna verkets förlagsverksamhet
och konsulenter för pedagogiska hjälpmedel inom det allmänna
undervisningsväsendet.

U 5 Examina. Elevers intagning och flyttning.

Lärarutbildnings- och försöksavdelningen (L)

L 1 (avdelningschefens rotel)

Frågor om pedagogiskt utvecklingsarbete inom det allmänna undervisningsväsendet.

L2 Skolpsykologisk verksamhet, yrkesvägledningsfrågor.

L3 Frågor om utbildning och fortbildning av klasslärare. Utbildningsfrågor
rörande folkskoleseminarierna och förskoleseminariema samt på verket ankommande
uppgifter rörande lärarhögskolorna.

L 4 Frågor om utbildning och fortbildning av lärare i teoretiska läroämnen och
övningslärare samt vidareutbildning av klasslärare. Utbildningsfrågor rörande
lärarkursanstaltema, teckningslärarinstitutet, seminarierna för huslig
utbildning och slöjdlärarseminariet.

Organisationsavdelningen (0)

O 1 (avdelningschefens rotel)

Tillsättning av tjänster och behörighetsfrågox-, huvudsakligen inom det allmänna
undervisningsväsendet.

0 2 Skolväsendets lokala och regionala ledning. Personal- och organisationsfrågor
avseende grundskolans låg- och mellanstadium samt folkskolan.

O 3 Organisations- och personalfrågor avseende grundskolans högstadium, kommunala
realskolor och flickskolor, privatläroverk, teckningslärarinstitutet,
seminarierna för huslig utbildning och slöjdlärarseminariet. Övningslärarorganisationen.

0 4 Organisations- och personalfrågor avseende allmänna gymnasier, statliga
realskolor, på allmänbildning inriktade fackskolor samt folkskoleseminarier
och förskoleseminarier.

Folkbildningsroteln (F)

Folkhögskolor. Folkbiblioteken. Folkbildningsarbetet. Till roteln är knuten
en sektion för folkbiblioteken.

Kungl. Maj:ts proposition nr lkk år 1963

Sektorn för yrkesutbildningsväsendct

Yrkesutbildningsavdelningen (Y)

Y1 Undervisnings- och organisationsfrågor avseende centrala, kommunala och
enskilda yrkesskolor inom industri och hantverk.

Y 2 Undervisnings- och organisationsfrågor avseende tekniska gymnasier, konst fackskolan,

bergsskolan i Filipstad, textilinstituten i Borås och Norrköping,
tekniska skolor, tekniska fackskolor samt sjöbefälsskolor.

Y 3 Undervisnings- och organisationsfrågor avseende handelsgymnasier, mer kantila

fackskolor samt kommunala och enskilda yrkesskolor inom området
för handel och kontor.

Y k Undervisnings- och organisationsfrågor avseende kommunala och enskilda

yrkesskolor för husligt arbete och hemslöjd samt lanthushållsskolor, hemvårdarinneutbildning
och hemsamaritutbildning.

Y 5 Undervisnings- och organisationsfrågor avseende barnavård, sjuk- och hälso vård

samt socialvård.

Y 6 Frågor om utbildning och fortbildning av lärare i yrkesämnen, pedagogiskt

utvecklingsarbete m. m.

Roteln för jordbruksutbildning (J)

Undervisnings- och organisationsfrågor avseende jordbruk med binäringar.
Roteln för skogsbruksutbildning (Sk)

Undervisnings- och organisationsfrågor avseende skogsbruk.
Omskolningsroteln (Or)

Omskolningskurser. Arbetslöshetskurser. Arbetsmarknadsfrågor.

Det av de sakkunniga närmare preciserade personalbehovet för den föreslagna
organisationen uppgår till 509 tjänster, varav 35 är chefstjänster. Av de sakkunnigas
redovisning framgår i övrigt bl. a. följande.

Det sammanlagda antalet tjänster inom skolöverstyrelsen och överstyrelsen
utgjorde vid ingången av år 1962 4-09. I sina petita till 1962 års riksdag har de
båda verken begärt en ökning av antalet tjänster med sammanlagt 81. Av de
föreslagna 509 tjänsterna inom skolverket torde ca 35 ä 40 komma att ersätta
fackämbetsverkens nuvarande personalorganisation för tillsynsuppgifter rörande
yrkesutbildning under deras ledning. Antalet tjänster, som motsvarar skolöverstyrelsens
och överstyrelsens för yrkesutbildning personalorganisation, skulle således
ligga mellan gränserna 469 och 474.

60 Kungl. May.ts proposition nr lUh år 1963

Yttranden

Remissmyndigheterna har i stor utsträckning ställt sig avvisande till de av
de sakkunniga förordade huvudprinciperna för skolämbetsverkets
organisation enligt vilka det nya ämbetsverket skulle organiseras
dels efter avdelningsprincipen, dels efter fackbyråprincipen. I vissa fall
har en organisation helt efter avdelningsprincipen förordats, medan i vissa andra
fall förordats, att frågan om verkets organisation bör ytterligare undersökas.
Ett antal remissinstanser har med eller utan förbehåll anslutit sig till de sakkunnigas
förslag.

Statskontoret förordar, att det nya skolämbetsverket med hänsyn till storleken
och omfattningen av dess verksamhetsområde organiseras enligt avdelningsprincipen.
I praktiken är det enligt statskontorets uppfattning ogörligt att
tillämpa fackbyråprincipen, då ett verksamhetsområde nått en viss omfattning.

Statskontoret anser de sakkunnigas förslag till organisation behäftat med
väsentliga brister. Det nya ämbetsverket skulle nämligen i stort sett komma att
fungera som två även i fortsättningen skilda verk, organiserade efter olika principer
men med en mindre kärna gemensam. Förslaget kan därför enligt statskontorets
mening icke läggas till grund för ett beslut om genomförande. Med
anledning härav har statskontoret utfört vissa kompletterande utredningar i
syfte att få fram ett principiellt förslag, som bättre tillgodoser föreliggande
behov med tanke på såväl effektivitet som kostnader.

Statskontorets förslag innebär i stort sett, att en helt integrerad organisation
skapas. Statskontoret har utgått ifrån, att det nya ämbetsverkets ledning skall
koncentreras till ett fåtal personer, för vilka det genom täta personliga kontakter
skall vara möjligt att lösa uppkommande samordningsproblem. Därjämte bör
eftersträvas en avdelningsindelning, som innebär att om möjligt kvantitativt
någorlunda likvärdiga organisationsenheter skapas, mellan vilka en naturlig saklig
uppdelning av uppgifterna kan göras.

Den principiella uppläggningen av sitt organisationsförslag redovisar statskontoret
i övrigt på i huvudsak följande sätt.

Skolämbetsverkets arbetsuppgifter kan schematiskt sett hänföras till tre stora
huvudgrupper, nämligen undervisning, planering och administration. En fördelning
av arbetet på tre avdelningar kan från denna utgångspunkt förefalla
naturlig. Med hänsyn till undervisningsärendenas stora omfattning torde det
emellertid i vart fall i dagens läge icke vara möjligt att handlägga alla dessa
ärenden på en enda avdelning. Då ett sammanförande av vissa undervisningsärenden
med planeringsärenden eller arbetsuppgifter av utpräglat administrativ
art icke synes lämplig, uppkommer frågan om undervisningsärendena kan på ett
ur sakliga synpunkter tillfredsställande sett fördelas på två något så när lika
stora avdelningar. Enligt statskontorets bedömande är detta möjligt. Dessa
ärenden kan nämligen summariskt uppdelas på två stora undergrupper, undervisning
av elever och utbildning av lärare. Naturliga — ehuru icke lika klart avgränsade
— komplement är till den förstnämnda undergruppen olika pedagogiska
hjälpmedel för undervisningen och tillämpningar av den pedagogiska psykologin

Kungl. Maj:ts ''proposition nr UtJ+ år 1963

samt till den sistnämnda pedagogiskt utvecklingsarbete. En annan stor huvudgrupp
utgör planeringsärendena. För att möjliggöra en effektiv och meningsfylld
undervisning erfordras planering på olika nivåer i fråga om utbildningsbehov,
organisation, personal-, utrustnings- och lokalbehov m. m. Den sista huvudgruppen
gäller administrationen. Såsom exempel på administrativa ärenden i det
nya verket kan nämnas författningstillämpning, vissa organisationsfrågor, personalärenden,
medelsförvaltning och vissa servicefunktioner. Såsom närmare
framgår nedan har även skolhygieniska frågor och ärenden rörande skolsocial
verksamhet av kurativ art ansetts böra hänföras hit, då dessa ärenden på det
centrala planet i huvudsak är av administrativ natur.

Statskontorets förslag innebär i organisatoriskt hänseende, att verksamheten
under verkschefen uppdelas på fyra större huvudenheter, benämnda undervisningsavdelningen,
avdelningen för pedagogisk utveckling och lärarutbildning,
planeringsavdelningen samt administrativa avdelningen. Utanför avdelningsindelningen
bör tills vidare finnas en särskild rotel för folkbildning.

Skolöverstyrelsen hävdar, att det som förenar de båda delarna av utbildningsväsendet
starkt överväger det som skiljer. Enligt överstyrelsens uppfattning
hänför sig likheterna också till nödvändigheten av kontakt med samhälle och
näringsliv. Överstyrelsen anser det vara rationellt, att impulser från näringslivets
sida samtidigt och i lika mån kommer både den allmänna utbildningen och yrkesutbildningen
tillgodo. Förutsättningarna härför är en samordning genom
integration inom den centrala ledningen, och skolöverstyrelsen förordar därför
ett i princip helt integrerat verk, uppbyggt enligt avdelningsprincipen.

I motiveringen för denna ståndpunkt anför skolöverstyrelsen bl. a. följande.

Överstyrelsen vill understryka, att en uppdelning av t. ex. lärarutbildning och
utvecklingsarbete på olika huvudarbetsenheter för å ena sidan det allmänna
skolväsendet och å andra sidan yrkesutbildningen ej är godtagbar. Detsamma
gäller, i om möjligt ännu högre grad, den uppdelning som enligt de sakkunnigas
förslag skulle komma att ske av handläggningen av ärenden rörande allmänna
gymnasier och fackgymnasier liksom av fackskolor. I själva verket kan uppräknas
en rad ärendegrupper, beträffande vilka en uppdelning av handläggningen
efter utbildningsgren skulle vara i hög grad ineffektiv. Här kan nämnas
t. ex. tjänstetillsättningar, behörigheter, allmänna organisationsfrågor, kursplaner.

Överstyrelsen anser i motsats till de sakkunniga, att en integrerad organisation
ej innebär försämrade förutsättningar för en smidig anpassning av yrkesutbildningen
till näringslivets snabbt skiftande behov utan även från denna synpunkt
medför fördelar i förhållande till en organisation enligt fackbyråprincipen.

Överstyrelsen erinrar i övrigt bl. a. om grunderna för överstyrelsens nuvarande
organisation. Enligt dessa täcker huvudarbetsenheterna i görligaste mån
slutna arbetsområden, som är avgränsade efter ärendenas sakinnehåll och ej
efter skolform. Erfarenheterna av denna organisation, som fungerat sedan 1952
med vissa därefter vidtagna förändringar, har enligt överstyrelsens mening visat,
att uppdelningen i huvudarbetsenheter varit ändamålsenlig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^4 år 1963

Överstyrelsen anser denna organisationsform, såvitt gäller indelningen i huvudarbetsenheter,
vara väl ägnad att tillämpas även för yrkesutbildningen.

Överstyrelsen föreslår därför, att skolämbetsverket uppdelas i följande fem
h u vu darbetsenh eter:

undervisningsavdelningen (U),
lärarutbildnings- och försöksavdelningen (L),
organisationsavdelningen (O),
planerings- och byggnadsavdelningen (P) samt
administrativa avdelningen (A).

Vid sidan av avdelningarna bör direkt under verksledningen kunna stå fristående
sektioner och arbetsenheter.

Frågan om skolämbetsverkets organisation har upptagits till behandling av
flertalet länsskolnämnder. Dessa anser i allmänhet, att de sakkunnigas förslag
synes vara en kompromiss, vars följd torde bli, att de båda nuvarande centrala
skolämbetsverken till sina huvudfunktioner och med i stort sett bibehållet oberoende
i förhållande till varandra ingår i det nya verket. Flertalet av nämnderna
förordar ett helt integrerat skolämbetsverk.

Gymnasieutredningen kan icke tillstyrka en organisation, som innebär att
pedagogiska och organisatoriska ärenden handlägges, beträffande gymnasiets
allmänna sektor inom en arbetsenhet samt i fråga om de yrkesinriktade sektorerna
inom helt andra arbetsenheter. De skäl, som föranlett de sakkunniga att
föreslå att den centrala ledningen skall sammanföras till ett enda ämbetsverk,
talar enligt utredningens uppfattning med samma styrka för att för gymnasiets
del ärendenas sakinnehåll blir avgörande i fråga om handläggningssättet samt
att ärenden med likartat sakinnehåll handlägges på en och samma arbetsenhet.

Även skoladministrativa utredningen förordar en om möjligt fullständig integration.
Samma uppfattning har Svenska stadsförbundet, som erinrar om att de
lokala skolstyrelserna, i den mån dessa har bildat avdelningar enligt bestämmelserna
om skolstyrelsernas delegationsrätt, regelmässigt arbetar enligt den
s. k. vertikalprincipen, vilket innebär att man fördelar arbetsuppgifterna på avdelningarna
med hänsyn till ärendenas natur. Förbundet påpekar, att ett dylikt
arbetssätt helt är i överensstämmelse med de rekommendationer, som skolstyrelseutredningen
lämnade i sitt förslag till bestämmelser om skolstyrelsernas
delegationsrätt.

Uppfattningen att ytterligare undersökningar är erforderliga, innan det nya
verket träder i funktion, återkommer i flera remissyttranden. Den återfinnes i
yttrandena från statskontoret, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket,
Svenska landskommunernas förbund, SACO, Kooperativa förbundet och Målsmännens
riksförbund.

Uttalanden göres i dessa sammanhang för att det fortsatta utredningsarbetet
bör syfta till en ökad integration. I vissa fall erinras emellertid också om de
speciella problem, som sammanhänger med behovet av kontakt med näringslivet.

Kungl. Maj:ts -proposition nr lkb år 1963

Enligt TCO:s uppfattning bör detta behov ta sig uttryck i särskilda organisatoriska
former. I sammanhanget pekar organisationen på möjligheten att skapa
särskilda nämnder beträffande planeringen av framtida undervisning liksom permanenta
kursplanenämnder som stöd och rådgivande organ till verket. TCO förordar,
att alla de frågor, som har att göra med ämbetsverkets inre organisation
upptages i en särskild organisationsutredning.

Till de remissinstanser, som ansluter sig till de sakkunnigas förslag om uppdelning
av kansliorganisationen i tre sektorer, hör i första hand överstyrelsen
för yrkesutbildning. Överstyrelsen anser denna del av de sakkunnigas förslag så
viktig, att den gör sitt tillstyrkande av förslaget om ett gemensamt ämbetsverk
beroende härav.

Enligt överstyrelsens erfarenhet är fackbyråprincipen den tjänligaste organisationsformen
för den centrala ledningen av yrkesutbildningen såväl med avseende
på arbetet inom ämbetsverket som med avseende på kontakten och
samverkan mellan ämbetsverket och representanter för olika myndigheter, organisationer
och sammanslutningar.

Överstyrelsen anser dock vissa modifikationer i de sakkunnigas förslag befogade
med syfte att förstärka sektorn för yrkesutbildningsväsendet. Enligt överstyrelsens
mening bör denna sektor i större utsträckning än vad de sakkunniga
ansett indelas i avdelningar, nämligen en avdelning för utbildning inom industri
och hantverk, sjöfart samt handel och kontorsverksamhet (IH), en avdelning för
utbildning inom husligt arbete och vårdyrken (HV) och en avdelning för utbildning
inom jordbruk och skogsbruk (JS). Roteln för omskolningsverksamhet (Or)
skulle även enligt detta förslag vara fristående.

I fråga om den centrala ledningen av lärarutbildningen föreslår överstyrelsen
sådan ändring av de sakkunnigas förslag, att ledningen därav för både det allmänna
skolväsendets del och för yrkesskolväsendets del samordnas inom en och
samma avdelning, som inordnas i den gemensamma sektorn.

Fackbyråprincipen som grundval för verksorganisationen i vad avser yrkesutbildningen
tillstyrkes vidare av skogsstyrelsen, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Svenska yrkesskolföreningen, Sveriges köpmannaförbund
samt Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund.

De tre sistnämnda organisationerna anser dock, att det slutliga ställningstagandet
till det nya skolverkets organisationsform bör anstå i avvaktan på
det pågående utredningsarbetet beträffande gymnasier och fackskolor.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund anser gymnasiernas
och fackskolornas speciella behov så väsentligt, att det bör i avsevärd
mån påverka organisationsfrågan. I sitt gemensamma yttrande anför de båda
remissmyndigheterna bl. a. följande.

Det är icke uteslutet att integrationen mellan skilda typer av gymnasier och
fackskolor kommer att drivas så långt, att starka skäl kan komma att föreligga
för en utbrytning av nämnda skoltyper ur nuvarande organisationsmönster. Det

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

är möjligt, att det nya skolverket under sådana förhållanden borde omfatta en
särskild gymnasie- och fackskolesektor sidoordnad med dels en sektor för grundskolan
och dels en gemensam sektor.

De remissmyndigheter, däribland skolöverstyrelsen och statskontoret, som
yttrat sig rörande det nya skolämbetsverkets namn har genomgående
förordat Kungl. skolöverstyrelsen. En avvikande uppfattning har Svenska
yrlcesskolföreningen, som tillstyrker de sakkunnigas förslag, Kungl. skolverket.

De sakkunnigas förslag rörande det nya ämbetsverkets styrelse
har i regel inte direkt tillstyrkts. Ett undantag i detta hänseende utgör skolöverstyrelsen
som anser, att lekmannarepresentantema bör äga majoritet på
det sätt de sakkunniga föreslagit. Lekmannainslaget bör enligt överstyrelsens
uppfattning utgöras av framstående representanter för samhällslivets olika sidor
men bör, i enlighet med vad de sakkunniga förordat, ej utgöras av en representation
för speciella intressen.

Stadsförbundet och Landskommunernas förbund har inte något att erinra
mot de sakkunnigas förslag, som tillstyrkes även av Svenska yrkesskolföreningen.

Remissuttalandena i övrigt karaktäriseras, i de delar de berör frågan om
verkets styrelse, i huvudsak av krav på en förstärkt ställning för olika organisationer,
främst på arbetsmarknadens och näringslivets områden. I flera uttalanden
föreslås emellertid därutöver en väsentlig utvidgning av verkets styrelse för
att möjliggöra en mera differentierad representation av intressenter utanför
verket.

Erinringar mot att styrelsen skall vara kollegial och ha en majoritet av lekmannarepresentanter
förekommer endast i något undantagsfall.

Statskontoret anser i likhet med de sakkunniga, att en kollegial styrelse med
även utanför verket hämtade ledamöter är ändamålsenlig i detta fall. Enligt
ämbetsverkets uppfattning leder emellertid en bedömning av verksamhetsområdets
karaktär till andra slutsatser beträffande styrelsens sammansättning och
därmed också numerär än vad de sakkunniga kommit fram till. Statskontoret
anser således, att verksrepresentanterna inom styrelsen bör vara självskrivna
på grund av sin befattning inom kansliorganisationen och bestå av generaldirektören
— tillika ordförande — och dennes ställföreträdare. De utanför verket
hämtade ledamöterna bör enligt detta förslag företräda de från skolväsendets
synpunkt viktigaste intressenterna. Dessa är enligt ämbetsverkets mening
främst målsmännen, arbetsmarknadens parter, kommunerna och den pedagogiska
forskningen. Sammanlagt föreslås sex utomstående ledamöter ingå i styrelsen,
samtliga för en tid av fyra år utsedda av Kungl. Maj:t.

Enligt riksrevisionsverkets mening bör intressegrupperna näringsliv, arbetsmarknad,
skolkommuner och målsmän, vara representerade i verkets styrelse.
Dessutom ifrågasättes, huruvida icke möjlighet bör finnas att adjungera ledamöter
från fackämbetsverken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963

Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar sig för att arbetsmarknadens partsorganisationer
och arbetsmarknadsstyrelsen skall ha företrädare i styrelsen.

Överstyrelsen för yrkesutbildning förordar en utökning av antalet styrelseledamöter,
så att möjligheter beredes näringsliv och arbetsmarknad att erhålla
direkt representation enligt liknande principer som i fråga om representationen
i överstyrelsen för yrkesutbildning.

Överstyrelsens förslag rörande den nya verksstyrelsens sammansättning innebär,
att styrelsen sammanlagt skulle omfatta 25 personer, varav It skulle vara
tjänstemän i ämbetsverket och 14 skulle hämtas utanför detta.

LO, som bestämt vänder sig mot de sakkunnigas förslag, gör sitt tillstyrkande
av ett gemensamt skolämbetsverk beroende av hur dettas styrelse sammansättes,
nomineras och utnämns. LO förordar en allsidig representation för näringsliv,
arbetsmarknad, målsmän m. fl. inom en styrelse av överstyrelsens för yrkesutbildning
och skolöverstyrelsens nuvarande storlek.

Även Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund anser en
förutsättning för sammanslagning vara, att hittills föreliggande kontakt med
arbetsmarknad och näringsliv bevaras. I yttrandet framlägges ett detaljerat förslag,
som innebär en utökning till 16 styrelseledamöter. 11 av dessa skulle vara
företrädare för organisationer m. m. Vid sidan av de fem av de sakkunniga föreslagna
chefstjänstemännen har i förslaget givits utrymme dels för samtliga de
organisationer, som de sakkunniga velat ge förslagsrätt till den rådgivande
nämnden, dels en företrädare för forskningen, en för arbetsmarknadsstyrelsen,
en för folkbildningsorganisationerna, en för målsmanna- och kvinnoorganisationer
och en för lärarorganisationerna.

Krav på att näringslivet erhåller ökat inflytande i verksstyrelsen framföres
vidare av domänstyrelsen, statens hantverksinstitut, Handelns arbetsgivareorganisation,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund och Sveriges hantverks-
och industriorganisation.

SACO hävdar med bestämdhet, att arbetsmarknaden bör bli direkt representerad
i skolämbetsverkets styrelse, varvid SACO som det representativa organet
för akademikerna, de högre tjänstemännen, forskarna och lärare m. fl. kategorier
inom det högre skolväsendet föreslås disponera en av ledamotsplatserna.

TCO har inga direkta förslag rörande verksstyrelsen, men förutsätter, att en
närmare organisationsutredning företages och att denna får till uppgift att
föreslå former för samarbete mellan arbetsliv och skolmyndighet.

Kommerskollegium framför ett förslag av väsentligt annan karaktär än de
förut redovisade och anför bl. a. följande.

En möjlighet att lösa den viktiga frågan om näringslivets medverkan med
undvikande av administrativa olägenheter synes vara att verket organiseras
såsom en ämbetsmannastyrelse, som vid sin sida får en rådgivande nämnd, vari,
förutom fackämbetsverken, näringslivet är representerat — någon styrelse enligt
de sakkunnigas förslag skulle då inte ingå i organisationen.

5 — Bihang till riksdagens "protokoll 1963. 1 samt. Nr 1U

Kungl. Maj:is ''proposition nr 144 år 1963

Den verkställande verksledningens utformning sammanhänger
nära med kansliorganisationens uppbyggnad.

Statskontoret framför bl. a. följande synpunkter på verksledningen.

Var och en av avdelningarna bör förestås av en avdelningschef. I den mån det
kan förutses, att av verkschefsbefattningen föranledda externa åligganden även
i framtiden får avsevärd omfattning, bör dessutom inrättas en befattning som
överdirektör med uppgift att vara ställföreträdare för verkschefen. I annat fall
bör en av de nyss nämnda avdelningscheferna inträda som vikarie för verkschefen
vid förfall för denna.

Statskontoret vill i fråga om rotelcheferna föreslå en differentiering syftande
till att chefer för större och mera arbetskrävande rotlar erhåller högre löneställning
än övriga rotelchefer. Vidare föreslår ämbetsverket, att avdelningsdirektörstjänster
inrättas. Statskontorets förslag sammanhänger med de ökade krav, som
måste ställas på verkets chefstjänstemän. Statskontoret vill här endast peka på
att den så gott som fullständiga integrationen av verket i statskontorets förslag
liksom den föreslagna begränsningen av antalet avdelningar och rotlar genomgående
kommer att öka arbetsområdet för avdelnings- och rotelcheferna. För att
effektivt lätta rotelchefernas arbetsbörda synes angeläget att för vissa sektionschefer
inrätta avdelningsdirektörstjänster.

Inom det nya skolämbetsverket bör enligt statskontorets mening ett breddat
rekryteringsunderlag till de högre tjänsterna eftersträvas. Arbetsuppgifternas
mångskiftande art kommer att kräva personal med olika utbildning och erfarenhet.
Pedagogisk erfarenhet bör sålunda ej utgöra den huvudsakligaste rekryteringsgrunden.
En enhetlig tjänstebenämning på rotelnivån — skolråd — bör
kunna främja en sådan utveckling.

Skolöverstyrelsen delar de sakkunnigas uppfattning, att en förstärkning av
den verkställande verksledningen bör ske. Vid ett helt integrerat verk anser
överstyrelsen det dock vara svårt att göra en klar kompetensfördelning mellan
två överdirektörer. Överstyrelsen föreslår i stället en sådan ändring av karaktären
på avdelningschefstjänsterna, att avdelningscheferna ej skall ha egna rotlar,
varigenom de mera odelat kan ägna sig åt ledningen av avdelningen som helhet.
Vad de fristående rotlarna beträffar, anser överstyrelsen att motsvarande fördel
kan ernås genom sektionsindelning. Överstyrelsen framhåller, att den förordade
anordningen skulle minska antalet chefstjänstemän i verksledningen, vilket i sin
tur bör bidra till att öka smidigheten och effektiviteten i verkets organisation.

Beträffande beslutsordningen uttalar statskontoret, att en långtgående
begränsning av styrelsens uppgifter blir nödvändig. Styrelsen bör sålunda
enligt statskontorets mening besluta endast i ärenden, som gäller viktigare
framställningar eller yttranden till Kungl. Maj:t, i åtals- och disciplinärenden, i
frågor av principiell natur samt eljest i ärenden av särskild vikt. I övrigt bör det
med den av statskontoret föreslagna organisationen bli möjligt att införa en
beslutsordning, som är effektivare än skolöverstyrelsens nuvarande och än den
som föreslagits av utredningen. Kollegiala beslut bör i stor utsträckning kunna
ersättas av beslut av generaldirektören (överdirektören), avdelningschef, chef
för rotel (byrå), sektionschef eller lägre tjänsteman ensam.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anser inte den av de sakkunniga föreslagna

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

beslutsordningen vara den mest ändamålsenliga. Enligt överstyrelsens mening
bör kollegiala beslut i fråga om kansliärenden förekomma i mindre omfattning
än vad de sakkunniga anger. De kollegiala besluten bör i stor utsträckning
kunna ersättas av beslut fattade av verkschef, överdirektör, avdelningschef,
rotelchef, sektionschef eller lägre tjänsteman ensam.

Remissmyndigheternas inställning till frågan om inrättande av en rådgivande
nämnd har ett nära samband med deras synpunkter på möjligheterna
att vidga främst organisationslivets inflytande i skolämbetsverkets ledning.
Som framgått av den tidigare redogörelsen har remissinstanserna ganska
allmänt uttalat sig för ett förstärkt inflytande för organisationerna i verkets
styrelse. I motsvarande mån har de kommit att tillmäta den rådgivande nämnden
mindre vikt. Direkta avstyrkanden uttalas däremot i allmänhet inte. Invändningarna
gäller främst den rådgivande nämndens sammansättning och
funktion.

Skolöverstyrelsen tillstyrker i princip de sakkunnigas förslag om en rådgivande
nämnd, som skall vara ett fast forum för ömsesidigt utbyte av erfarenheter
och synpunkter mellan verket samt olika organisationer och intresseområden
utanför verket. Den rådgivande nämnden bör emellertid enligt överstyrelsens
uppfattning inte arbeta på sektioner.

Överstyrelsen föreslår vidare, att representationen i nämnden kompletteras
bl. a. med en representant för universitet och högskolor och en för folkbildningsväsendet.
Representativa kvinnoorganisationer bör enligt överstyrelsens mening
utse två ledamöter i stället för en. Däremot anser överstyrelsen det ej erforderligt
att i den rådgivande nämnden placera två aktiva skolmän såsom de sakkunniga
föreslagit.

Även överstyrelsen för yrkesutbildning tillstyrker i princip de sakkunnigas förslag
men anser i likhet med skolöverstyrelsen, att nämnden mera bör fungera
som en enhet utan sektionsindelning.

För att underlätta nämndens arbete bör enligt överstyrelsens uppfattning
antalet ledamöter reduceras, främst genom att representantskapet för ämbetsverken
slopas utom i vad avser arbetsmarknadsstyrelsen. Å andra sidan förordar
överstyrelsen en utökning med en representant för folkbildningsarbetet. Representation
i nämnden bör därjämte övervägas för elevorganisationerna samt för
universitetskanslersämbetet.

Statskontoret anser det tveksamt om förslaget rörande en rådgivande nämnd
bör förverkligas.

Under vissa förutsättningar anser sig emellertid statskontoret kunna acceptera
en sådan nämnd. I frågan uttalar ämbetsverket bl. a. följande.

Åtskilliga av de erforderliga kontakterna med bl. a. näringslivet kan med fördel
förläggas till det regionala planet. Statskontoret vill emellertid icke bestrida,
att det i vissa fall skulle kunna vara ett värdefullt stöd för skolämbetsverket att
— icke minst i planeringsfrågor — ha tillgång till en rådgivande instans av detta
slag. Statskontoret tillstyrker därför inrättandet av en rådgivande nämnd. Då
någon sektionsindelning icke bör ifrågakomma, synes antalet ledamöter kunna.

Kungl. Maj:ts proposition nr i 4-4 år 1963

reduceras i förhållande till vad de sakkunniga föreslagit. Antalet fasta sammanträden
för utbyte av informationer m. m. torde kunna begränsas till ca två
gånger per år. Verkschefen bör vara självskriven ordförande i nämnden. Övriga
ledamöter bör utses av Kungl. Maj:t.

Åtskilliga myndigheter och organisationer har principiellt inga erinringar mot
förslaget om rådgivande nämnd men uttalar önskemål om förstärkt inflytande
för det egna intresseområdet. Detta gäller sjöfartsstyrelsen, Sveriges redareförening,
Landstingsförbundet, Stadsförbundet, Landskommunernas förbund och
SACO.

Förslaget om den rådgivande nämnden tillstyrkes i stort sett utan erinringar
av TCO, Kooperativa förbundet, Sveriges hantverks- och industriorganisation
samt Svenska yrkes skoiför eningen.

En grupp centrala myndigheter och organisationer ställer sig i huvudsak negativa
till förslaget om en rådgivande nämnd. Starkast betonad är denna inställning
hos socialstyrelsen, som uttalar, att styrelsen under inga förhållanden kan
godtaga förslaget, då det anses innebära, att ledningen för yrkesverksamheten i
väsentliga avseenden skulle ställas utanför möjligheten att bestämma över utbildningens
utformning och fortsatta bedrivande. Arbetsmarknadsstyrelsen anser
visserligen att ett rådgivande organ kan vara värdefullt för vissa speciella frågor
men uttalar, att arbetsmarknadsaspekterna är så väsentliga i utbildningssammanhang,
att de bör komma till uttryck i skolverkets beslutande organ. Även
medicinalstyrelsen, riksrevisionsverket och skogsstyrelsen uttalar sig tveksamt
rörande den rådgivande nämnden.

LO uttalar, att den rådgivande nämnden, under förutsättning av ändrad
styrelsesammansättning, kan anses vara av mindre värde. På liknande sätt
framhåller Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund i sitt
gemensamma yttrande, att bifall till organisationernas förslag beträffande styrelsen
medför, att behovet av en för hela skolväsendet gemensam rådgivande
nämnd bortfaller. Enligt organisationernas mening kan likväl skäl föreligga att
i huvudsaklig överensstämmelse med de av utredningen föreslagna nämndsektionerna
införa inbördes fristående rådgivande organ. Fördelen med dylika nämnder
skulle enligt organisationernas mening främst vara att frågorna inom respektive
fackområden kunde ägnas en mera grundlig diskussion än som är möjligt i en
verksstyrelse.

Målsmännens riksförbund anser, att den föreslagna rådgivande nämnden inte
kan bli ett effektivt och smidigt verktyg för den önskade samverkan utan förordar,
att man försöker finna en enklare lösning på detta problem.

Frågan om ärendenas fördelning på arbetsenheter och den därmed
sammanhängande frågan om personalbehovet vid det nya ämbetsverket har
mera ingående behandlats av statskontoret, skolöverstyrelsen och överstyrelsen
för yrkesutbildning.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1JU år 1963

Såsom redovisats i det föregående har statskontoret föreslagit, att skolämbetsverket
bör organiseras på fyra avdelningar. Statskontorets förslag innebär vidare,
att vardera av de fyra avdelningarna skulle bestå av fem rotlar, dvs. sammanlagt
20 rotlar, vartill skulle komma folkbildningsroteln. Antalet rotlar minskar således
väsentligt jämfört med de sakkunnigas förslag, vilket statskontoret anser
väsentligt från samordningssynpunkt. Med hänsyn till att större rotelenheter
införes anser statskontoret, att förening av tjänst som avdelningschef med rotelchefstjänst
icke bör förekomma. Med tanke på de framtida rotlarnas storlek
bör dessa som regel indelas i sektioner. Statskontoret föreslår vidare att en direkt
under chefen för administrativa avdelningen ställd organisationssektion inrättas.

Statskontorets förslag rörande ärendenas fördelning på rotlar innebär synnerligen
genomgripande förändringar i förhållande såväl till nuvarande organisation
som i förhållande till de sakkunnigas förslag. I det följande redovisas en jämförelse
mellan statskontorets förslag till rotelindelning för avdelningarna och de
sakkunnigas motsvarande förslag.

Statskontorets förslag	Korresponderande rotlar enligt de sakkunnigas förslag
Undervisningsavd.
U 1 Obligatoriska skolor m. m................................	U 2, Sr
U 2 Gymnasier och fackskolor ................................	U 3, Y 2, Y 3, J, Sk
II3 Yrkesskolor .............................................	Yl,Y3, Y4,Y5, J, Sk, Or
U 4 Pedagogiska hjälpmedel ................................	U 4, Y 6
U 5 Pedagogisk psykologi ...................................	L2 (U2, TJ3)
Avd. för pedagogisk utveckling och lärarutbildning
L1 Lärarutbildning för allmänna skolor ......................	L 3, L 4)
L 2 Lärarutbildning för yrkesskolor .........................	Y6
L 3 Fortbildning för allmänna skolor ........................	L3, L4
L4 Fortbildning för yrkesskolor ..............................	Y 6
L 5 Pedagogiska försök ......................................	L 1, Y 6 (L 2)
Planering sand.
P1 Översiktlig planering ....................................	P I, P2
P 2 Regional planering ......................................	Pl, P2, 0 2, 0 3, 0 4
P 3 Lokal planering .........................................	P 2, P 3
P 4 Statsbidrag .............................................	P 3
P 5 Nya behov, organisatoriska försök ........................	Yl, Y 2, Y 3, Y 4, Y 5, J, Sk
Administrativa avd.
A1 Allmän administration ...................................	Al, A 2, A 3, A 4, k
A 2 Personaladministration ...................................	0 1, 0 2, 0 3, 0 4
A 3 Ekonomi. Petitaarbete ...................................	Al, A 2, A 3, A 4
A 4 Skolsociala frågor .......................................	S, b, Sr, U 2, L 2
A 5 Omskolningskurser m. m..................................	Or

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1^-4 år 1963

För eu närmare redovisning av ärendenas fördelning på olika rotlar torde få
hänvisas till bilaga till statsrådsprotokollet.

Skolöverstyrelsen framhåller, att den vid uppgörande av sitt organisationsförslag
för ett integrerat verk funnit det möjligt att föra samman både det nu
under överstyrelsen stående allmänna undervisningsväsendet och den under
överstyrelsen för yrkesutbildning och fackämbetsverken stående yrkesutbildningen
till 22 rotlar, dvs. samma antal, som skolöverstyrelsen för närvarande har.
Av dessa rotlar är enligt överstyrelsens förslag två fristående. De övriga 20 ingår
som arbetsenheter i någon av de fem avdelningarna, som föreslås få var sin avdelningschef
utan egen rotel.

Av förslaget framgår vidare att på undervisnings-, lärarutbildnings- och försöks-
samt organisationsavdelningarna liksom nu inom skolöverstyrelsen skall
finnas administrativa sektioner.

Överstyrelsen redovisar i sitt remissvar utförligt de olika avdelningarnas organisation
och arbetsuppgifternas fördelning på olika arbetsenheter.

I huvudsak föreslår överstyrelsen i detta hänseende följande.

Undervisningsavdelningen uppdelas på fem rotlar:

U 1 grundskolan (övergångsvis även folkskolan och fortsättningsskolan);

U 2 gymnasier, fackskolor och yrkesutbildning på gymnasialstadiet (övergångsvis
även realskolor och flickskolor);

U 3 yrkesutbildningen — utom på gymnasialstadiet — inom hantverk och industri,
handel, sjöfart, jordbruk och skogsbruk;

U 4 huslig utbildning, vårdnadsyrken samt undervisningsfrågor rörande övningsämnen
(även inom det allmänna skolväsendet);

U 5 blind- och dövskolor, särskolor, elevhem samt skolsocial verksamhet.

Till rotel U 2 knytes en sektion för examensfrågor m. m.

De inom skolöverstyrelsen nu befintliga sektionerna för fysisk fostran samt
hemkunskap och skolmåltidsverksamhet bör sammanföras med rotel U 4.

Lärarutbildnings- och försöksavdelningen uppdelas på fem rotlar:

L 1 lärarutbildning (utom beträffande lärarutbildningsanstalternas organisation,
personal och anslagsfrågor, som föres till O 3);

L 2 fortbildning och vidareutbildning av lärare, skolledare och annan personal;
L 3 pedagogiska hjälpmedel (ingår nu i undervisningsavdelningen);

L 4 speciellt pedagogiskt utvecklingsarbete;

L 5 skolpsykologisk verksamhet, yrkesvägledning.

Under hjälpmedelsroteln skall höra rikscentralen och länscentralerna för
pedagogiska hjälpmedel.

Organisationsavdelningen uppdelas på fyra rotlar:

O 1 skolväsendets lokala och regionala ledning, personal- och organisationsfrågor
avseende grundskolan;

O 2 personal- och organisationsfrågor avseende fackskolor, gymnasier, yrkesutbildning
på gymnasialstadiet, lärarutbildningsanstalter;

O 3 personal- och organisationsfrågor avseende yrkesutbildningsväsendet i övrigt
utom på gymnasialstadiet;

Kungl. Maj:ts proposition nr 1W år 1963

O 4 omskolnings- och arbetslöshetskurser, arbetsmarknadsfrågor.

Under avdelningens administrativa sektion sorterar det för alla lärarkategorier
gemensamma meritkontoret.

Planerings- och byggnadsavdelningen uppdelas på tre rotlar:

P 1 planeringsfrågor;

P 2 byggnadsfrågor;

P 3 statsbidrag till skolbyggnader m. m.

Vid sidan av rotlarna skall finnas ett arkitektkontor.

Administrativa avdelningen uppdelas på tre rotlar:

A 1 löne- och statsbidragsfrågor, förhandlingsfrågor;

A 2 pensions- och avskedsärenden, resekostnadsersättningar och traktamenten,
flyttningsersättningar, utbetalning av statsbidrag till icke-statliga skolor,
planläggning och ledning av arbetet med petita och regleringsbrev.

Till rotel A 2 skall vara knuten en kameral sektion;

A 3 frågor avseende allmänna rationaliseringsfrågor, verkets personal m. m.

Överstyrelsen tillstyrker förslaget om en särskild utredningssektion direkt
under verkschefen.

För att nyheter på skolans område snabbt skall komma allmänheten och
speciellt målsmännen till godo finner överstyrelsen det nödvändigt, att en särskild
arbetsenhet för informationsverksamheten inrättas.

Beträffande skolsociala roteln har överstyrelsen funnit, att övervägande skäl
talar för att den knytes till undervisningsavdelningen i det nya skolämbetsverket.
Sådana ärenden inom denna rotel som avser administration, organisation
och personal bör emellertid i den omfattning, som är lämplig, överföras till andra
arbetsenheter.

Däremot anser överstyrelsen, att skolhygienroteln ej bör inordnas under någon
av avdelningarna utan vara fristående. Detsamma gäller folkbildningsroteln,
som med i stort sett oförändrat kompetensområde bör bibehållas som fristående
rotel även i det nya ämbetsverket men uppdelas på två sektioner — under ledning
av var sin sektionschef — nämligen en för frågor angående folkhögskolor,
studiecirkel- och föreläsningsverksamhet, studieförbund och bildningsförbund
och en för folkbiblioteksverksamheten. Verksamheten vid roteln förutsättes komma
att underlättas genom ökad självständighet för sektionscheferna, viss personalförstärkning
samt genom viss arbetsavlastning till de arbetsenheter inom
verket som gemensamt för olika arbetsområden skall svara för utvecklingsarbete,
hjälpmedel och administrativa ärenden.

Rörande folkbildningsrotelns ställning föreligger en reservation av ledamoten
Lund, som förordar, att en särskild avdelning för folkbildning och ungdomsverksamhet
inrättas. Avdelningschefen föreslås direkt svara för — förutom ledningen
av avdelningens arbete samt utvecklingen inom arbetsområdet — ungdoms-
och fritidsverksamhet, nykterhetsundervisning och nykterhetsupplysning,
vuxen pedagogisk utrednings- och försöksverksamhet samt ledarutbildning. I övrigt
skulle arbetet organiseras på två rotlar, varav den ena skulle svara för folkhögskolor,
studiecirkel- och föreläsningsverksamhet, studieförbund och bildnings -

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 14i år 1963

förbund och den andra för folkbibliotek, central- och landsbibliotek samt biblioteksutbildning.

I motsats till skolöverstyrelsen och statskontoret ansluter sig överstyrelsen för
yrkesutbildning till de sakkunnigas förslag i fråga om huvuddragen av skolverkets
kansliorganisation. Överstyrelsen har dock en avvikande mening beträffande
vissa delar av den mera detaljerade utformningen av verkets organisation.

Lärarutbildningen såväl inom det allmänna skolväsendet som yrkesskolväsendet
föreslås bli samordnad i en och samma avdelning inom den gemensamma
sektorn, avdelningen för lärarutbildnings- och försöksverksamhet.

För yrkesutbildningssektom föreslår överstyrelsen uppdelning av

avdelningen IH i tre rotlar, nämligen en rotel för yrkes- och verkstadsskolor,
en rotel för tekniska gymnasier, tekniska fackskolor och sjöbefälsskolor m. m.
samt en rotel för handel och kontorsverksamhet,

avdelningen HV i två rotlar, nämligen en rotel för huslig utbildning och en
rotel för vårdyrken samt

avdelningen JS i två rotlar, nämligen en rotel för jordbruk och en rotel för
skogsbruk.

Beträffande den gemensamma sektorn föreslår överstyrelsen vidare, att såväl
utredningssektionen som sektionen för centralupphandling med hänsyn till arbetsuppgifternas
omfattning och betydelse ombildas till rotlar. Den sistnämnda
roteln föreslås inordnad i administrativa avdelningen (A 5).

Vid sidan av de tre remissvar som behandlats i det föregående har detaljerna
i det nya ämbetsverkets organisation diskuterats endast i begränsad utsträckning.

Sjöfartsstyrelsen föreslår inrättande av en särskild utbildningsrotel för handläggning
av ärenden rörande sjönäringamas utbildningsfrågor, vilken i likhet
med rotlama för jordbruks- och skogsbruksutbildning bör vara fristående. Sveriges
redareförening framlägger förslag av samma innebörd.

I övrigt kan nämnas att statistiska centralbyrån tar det för självklart, att
utredningssektionen icke skall bedriva primärstatistiskt arbete och ej heller
utföra prognosarbete avseende hela utbildnings- eller yrkesgrupper. Centralbyrån
förutsätter, att statistiska centralbyrån respektive arbetsmarknadsstyrelsen
skall svara för dessa arbetsuppgifter.

Med hänsyn till den fortgående ökningen av lärlingsutbildningen anser Sveriges
hantverks- och industriorganisation, att en särskild arbetsenhet bör ombesörja
med denna utbildning sammanhängande frågor.

Med avseende på personalorganisationen innebär skolöverstyrelsens
förslag till kansliorganisation ett behov av 27 chefstjänstemän under
generaldirektör och överdirektör. Detta antal anser överstyrelsen motsvaras av
minst 32 befattningshavare i de nuvarande verken.

Kungl. Maj:ts proposition nr m år 1963

I fråga om den administrativa personalen i egentlig mening under rotelchefsplanet
framhåller överstyrelsen vikten av att den erhåller en sådan omfattning
och sammansättning att avdelningschefer och rotelchefer skall kunna ägna sig
åt konstruktivt och nydanande arbete utan att mer än nödvändigt engageras i
löpande administrativa göromål.

Överstyrelsen har uppgjort förslag till personalstat, vilken upptar sammanlagt
479 tjänster. Med användande av samma beräkningsgrund som därvid använts
har skolöverstyrelsen beräknat överstyrelsens egen personal till omkring 310 och
överstyrelsens för yrkesutbildning till omkring 230 eller tillhopa omkring 540
personer, vartill kommer motsvarande befattningshavare i fackämbetsverken.
Sammanlagt uppskattar överstyrelsen personalen till 580 personer. Skolöverstyrelsens
förslag innebär således i förhållande till nuläget en personalbesparing
av ca 100 tjänster. I förhållande till de sakkunnigas förslag, som enligt skolöverstyrelsens
beräkning innebär ett behov av 522 tjänster, medför överstyrelsens
förslag en besparing med 43 tjänster.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har företagit en genomgång av personalbehovet
för de arbetsenheter som enligt överstyrelsens komplettering av de sakkunnigas
organisationsförslag skulle avse yrkesutbildningen. Enligt denna beräkning
erfordras för de avsedda arbetsenheterna ett 80-tal fler befattningshavare
än vad de sakkunniga föreslagit.

Statskontoret anser, att genomförande av ämbetsverkets principförslag rörande
kansliorganisationen medför icke oväsentliga besparingar i förhållande till
de sakkunnigas förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

VI. Kompetensfördelningen mellan centrala, regionala

och lokala organ

De sakkunniga

Länsskolnämndernas tillsynsområde

De sakkunniga framhåller, att en koncentration av den centrala ledningen till
ett enda verk kommer att få återverkningar på såväl de regionala som de lokala
skolorganens verksamhet. Den enhetlighet som föreslagits i fråga om den centrala
tillsynen bör erhålla en motsvarighet på det regionala planet. Mellaninstansen
har väsentliga uppgifter att utföra, särskilt i fråga om den allmänna
skolplaneringen och byggnadsplaneringen samt pedagogisk rådgivning och fortbildning
av lärare. Dessa arbetsuppgifter bör avse all den undervisning och utbildning,
som faller inom skolverkets ämbetsområde.

De sakkunniga föreslår därför, att länsskolnämnderna skall bli regionala tillsynsmyndigheter
även för den yrkesutbildning, som för närvarande lyder under
skilda fackämbetsverk men som enligt deras förslag skall underställas skolverkets
ledning.

Därest länsskolnämnderna i enlighet med de sakkunnigas förslag erhåller vidgade
arbetsuppgifter beträffande yrkesutbildningen i övrigt, anser de sakkunniga
det tänkbart, att dessa nämnder kan erhålla ökat inflytande även beträffande
omskolningsverksamheten.

Decentralisering

I kapitel 13 diskuterar de sakkunniga frågor om decentraliseringsåtgärder
såväl från allmänna utgångspunkter som speciellt med avseende på skolväsendet.

En omfattande decentralisering på det allmänna undervisningsväsendets område
kom till stånd år 1958 genom inrättandet av gemensamma skolstyrelser i
kommunerna för det allmänna undervisningsväsendet och yrkesutbildningsväsendet
samt av nya regionala mellaninstanser för skolväsendet, länsskolnämnderna.

Decentralisering av yrkesutbildningsärenden har ägt rum i förhållandevis liten
omfattning. Som orsak till detta pekar de sakkunniga bl. a. på det förhållandet
att yrkesutbildningen fram till mitten av 1950-talet hade en relativt liten omfattning,
varför behovet av decentralisering till lägre beslutsinstanser inte gjorde
sig särskilt starkt gällande. Den snabba utbyggnad, som från nämnda tidpunkt
ägt rum inom betydande avsnitt av yrkesutbildningsväsendet, har enligt de

Kungl. Maj-.ts proposition nr 144 är 1963

sakkunnigas uppfattning ändrat förhållandet härvidlag. Numera framträder en
överflyttning av ärenden från de verk, som centralt leder yrkesutbildning, framför
allt överstyrelsen för yrkesutbildning, som starkt motiverad.

De sakkunniga kommer i fortsättningen in på olika motiv för nya decentraliseringsåtgärder
som sammanhänger med deras förslag om gemensam central
ledning för det allmänna skolväsendet och yrkesskolväsendet och uttalar bl. a.
följande.

Redan från starten blir skolverket så pass stort, att man kan hysa vissa farhågor
för dess möjligheter att effektivt fylla sina uppgifter. Skolverkets väsentliga
uppgifter, att leda planeringen och utvecklingen av undervisnings- och
utbildningsväsendet kan lätt komma att eftersättas, om handläggningen av de
löpande ärendena kräver oproportionerligt stora insatser av tid och arbetskraft.

Mot bakgrunden härav framstår motiven för en begränsning av skolverkets
storlek som synnerligen starka. Dess personalorganisation bör inte tillåtas svälla
ut mera än vad som oundgängligen fordras, för att verket skall kunna fylla sina
centralt ledande uppgifter. En avlastning av verkets arbetsbörda måste ske, så
att nya personalförstärkningar inte blir nödvändiga. Avlastningen bör ske därigenom
att beredning och beslut i ett flertal ärendegrupper decentraliseras till
underordnade organ, länsskolnämnder, skolstyrelser och skolledare.

Genom decentralisering till underordnade organ skapas förutsättningar för en
snabbare och smidigare handläggning av de kvarvarande ärendena inom skolverket,
därför att arbetsvolymen inom verket minskar.

Ett annat viktigt skäl för ökad decentralisering inom skolförvaltningen är
önskvärdheten av att myndigheter och andra organ på de regionala och lokala
planen tillerkännes större inflytande på skolfrågornas behandling.

På grundval av gjorda undersökningar har de sakkunniga sammanställt en
förteckning över ärenden och ärendegrupper, som enligt deras mening är lämpliga
för decentralisering till lägre beslutsinstanser. Förteckningen upptar 171
olika ärendegrupper inom skolöverstyrelsens och överstyrelsens för yrkesutbildning
nuvarande verksamhetsområden.

Till det 60-tal ärendegrupper, som enligt förteckningen skulle bli överflyttade
från Kungl. Maj:t till skolämbetsverket hör bl. a. ärenden rörande tillsättning av
lektorstjänst, förordnande av skoldirektör eller rektor, vissa behörighetsfrågor
samt beviljande av statsbidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet.

Överflyttningarna till länsskolnämndema berör ett 40-tal ärendegrupper, däribland
frågor om prövning av lokalbehovet för det obligatoriska skolväsendet.

I övrigt upptar de sakkunnigas förteckning ca 70 ärendegrupper, som skulle
decentraliseras till skolstyrelser eller rektorer.

De sakkunniga framhåller, att deras förteckning av ärenden inte är att betrakta
som förslag, avsedda att omedelbart genomföras. De avser närmast, att
Kungl. Maj:t, sedan skolverket organiserats och trätt i verksamhet, skall ge
antingen detta eller en för ändamålet särskilt tillsatt beredning i uppdrag att
granska den framlagda förteckningen över tänkbara decentraliseringsåtgärder
samt framlägga egna detaljerade förslag. Det bör därefter ankomma på Kungl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-kh år 1963

Maj:t att besluta om överföring av beslutanderätt i den utsträckning och på det
sätt Kungl. Maj:t finner lämpligt och önskvärt.

Beträffande den av fackämbetsverken ledda yrkesutbildningen framhåller de
sakkunniga, att decentraliseringsåtgärdema bör anstå till dess att en översyn
gjorts av alla de ämbetsverksinstruktioner och andra kungörelser som beröres av
de sakkunnigas förslag rörande den gemensamma centrala skolledningen.

Slutligen framhåller de sakkunniga, att kompetensfördelningen mellan olika
myndigheter och organ på skolans område bör ägnas fortlöpande uppmärksamhet.

Länsskolnämndemas organisation

Den förordade utvidgningen av länsskolnämndemas tillsynsområde liksom den
ifrågasatta decentraliseringen till länsskolnämnderna av vissa ärendegrupper
aktualiserar enligt de sakkunnigas uppfattning frågan om förstärkning av nämndernas
personella resurser.

De sakkunniga anser, att fast underlag för närvarande saknas för bedömning
av i vilken utsträckning nya tjänster blir erforderliga eller vilken karaktär dessa
nya tjänster bör erhålla. Efter granskning av de behov som kan väntas föreligga
efter omorganisationen finner de sakkunniga det emellertid ofrånkomligt att
amanuens- eller byråsekreterartjänster inrättas i vissa län.

I fråga om den pedagogiska personalen konstaterar de sakkunniga, att länsskolnämnderna
med några få undantag icke har inspektörer, som äger sakkunskap
på yrkesutbildningens område. Någon effektiv inspektion av de yrkesskolor,
som redan lyder under länsskolnämnderna, har fördenskull i flertalet län
icke varit möjlig.

De sakkunniga anser det därför önskvärt, att länsskolnämnderna i större och
folkrikare län erhåller en särskild inspektör för yrkesutbildningen. Beträffande
övriga län kan tänkas den anordningen, att två eller flera nämnder tilldelas en
gemensam inspektörstjänst för detta ändamål. I de minsta länen kan det dock
visa sig tillräckligt med en deltidsanställd expert. Då det enligt de sakkunnigas
mening skulle bli alltför kostnadskrävande och över huvud taget föga rationellt
att inrätta fasta inspektörstjänster för all behövlig inspektion av yrkesutbildningen,
anser de sakkunniga det viktigt, att länsskolnämnderna erhåller erforderliga
anslag för avlöning av experter, såväl för inspektion av yrkesutbildning som
för andra uppgifter, som åligger eller kan komma att åläggas länsskolnämnderna.

De sakkunniga anser, att de konsulenter, som närmast skall svara för fortbildningen
av lärare för yrkesundervisningen, med fördel kan anlitas även för
inspektionen av denna.

Enligt de sakkunnigas mening är det önskvärt, att länsskolnämnderna utbygges
till funktionsdugliga skolmyndigheter på det regionala planet. Deras inspektions-
och rådgivningsverksamhet bör bedrivas betydligt intensivare än vad som
hittills på grund av alltför ringa personaltillgång varit möjligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-4 år 1963 77

Yttranden

De sakkunnigas förslag, att länsskolnämndernas tillsynsomr
å d e skall utvidgas till att avse även den yrkesutbildning, som för närvarande
lyder under skilda fackämbetsverk, har i allmänhet inte mötts av några mvändningar
i den mån de sakkunnigas förslag rörande den ändrade centrala ledningen
godtagits.

Överstyrelsen för yrkesutbildning uttalar sin anslutning till de sakkunnigas
uppfattning rörande tillsynsområdet.

Skolöverstyrelsen, som också ansluter sig till de sakkunnigas uppfattning, tar
dessutom upp till diskussion vissa frågor om nämndernas tillsynsuppgifter inom
områden, som direkt står under överstyrelsens inseende. Överstyrelsen anser,
att starka skäl talar för att samtliga specialskolor, åtminstone i vissa hänseenden,
ställes under länsskolnämndernas inseende. Med hänsyn till pågående utredningar
på området bör emellertid resultaten härav först avvaktas, innan åtgärder
vidtages. Inte heller beträffande läramtbildningsanstaltema, folkhögskolorna
och privatskolorna anser överstyrelsen någon ändring påkallad.

Då överstyrelsen anser de sakkunnigas uttalanden rörande den regionala ledningen
av omskolningsverksamheten oklara, understrykes särskilt vikten av att
denna verksamhet ställes under länsskolnämndernas inseende. Härom framhåller
överstyrelsen bl. a. följande.

Överstyrelsen vill med stöd av erfarenheterna från sin egen och länsskolnämndernas
planeringsverksamhet och under hänvisning till flera länsskolnämnders
yttranden framhålla, att den omständigheten, att omskolningsverksamheten ej
stått under nämnderna och därför som regel ej kunnat inordnas i deras allmänna
planering, inneburit betydande nackdelar. Risken för felaktiga investeringar är
avsevärd, om utbyggnaden av omskolningsverksamheten sker vid sidan av den
allmänna skolplaneringen. Det är vidare önskvärt, att denna verksamhet kommer
att innefattas i länsskolnämndernas pedagogiska verksamhet, inspektion
och fortbildning. Självfallet förutsättes att verksamheten kommer att bedrivas i
nära samarbete med arbetsmarknadsmyndigheterna.

Även Sveriges hantverks- och industriorganisation anser det ändamålsenligt
att överflytta huvudansvaret för omskolningsverksamheten till länsskolnämndema.

Sveriges lantbruksförbund framhåller, att anledning ej finns att bryta upp det
av 1962 års riksdag fattade beslutet, att inom varje län skall finnas en gemensam
skolstyrelse för samtliga lantbrukets yrkesskolor.

Därest sjöbefälsskolorna inordnas under länsskolnämnderna, anser sjöfartsstyrelsen
det angeläget, att regionalt eller lokalt tillskapas rådgivande sjöfartsorgan,
så att de speciella sjöfartsaspekterna kan bli vederbörligen beaktade även
vid den direkta ledningen av sjöfartens utbildningsanstalter.

Svenska landstingsförbundet framhåller vikten av att en samordning kommer
till stånd dels inom landstingets eget skolväsende genom inrättande av en gemen -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 17/4 år 1963

sam skolstyrelse, dels mellan det primärkommunala och sekundärkommunala
skolväsendet genom länsskolnämnden eller annat lämpligt organ.

Remissmyndigheterna uttalar sig enstämmigt för decentralisering av
beslutanderätten i olika ärenden från centrala till regionala myndigheter.

Skolöverstyrelsen framhåller bl. a. följande.

Överstyrelsen är av den meningen, som också synes vara de sakkunnigas, att
man, om ett centralt ämbetsverk för hela skolväsendet nu kommer till stånd,
beslutsamt måste gå vidare på vägen mot ytterligare ökad decentralisering. Det
avgörande motivet härför är givetvis, att ämbetsverket måste i möjligaste mån
befrias från ärenden, som kan handläggas regionalt eller lokalt, för att få utrymme
för konstruktivt arbete på skolväsendets utbyggnad och förbättring.
Överstyrelsen vill uttala, att enligt dess mening prövningen av frågan om ytterligare
decentralisering från den centrala ledningen till regionala och lokala organ
bör ske från förutsättningen att de centrala instanserna äger förtroende till andra
organs möjligheter att utan omfattande anvisningar lösa sådana uppgifter som
ägnar sig för decentralisering. Det bör även framhållas, att i den mån decentralisering
medför, att olikformighet i viss omfattning uppkommer mellan olika
delar av landet, detta ej behöver vara en nackdel utan tvärtom kan innebära
något värdefullt. Decentraliseringen bör dock styras så att olikformigheten ej
kommer att träffa sådana arbetsområden eller förhållanden, där enhetlighet
måste råda (t. ex. anställnings- och avlöningsförhållanden) eller bör eftersträvas.

I motsats till de sakkunniga anser överstyrelsen det inte lämpligt att vidtagandet
av åtgärder skulle anstå till dess att det nya verket trätt i funktion.
Decentraliseringen bör ske före omorganisationens genomförande. Den förteckning
som de sakkunniga framlagt utgör enligt överstyrelsens mening en god
grund att bygga på vid det fortsatta arbetet med decentraliseringsfrågoma.
Överstyrelsen räknar med att en sådan fortsatt granskning och genomgång av
ärendegrupper är erforderlig.

I avvaktan på en fortsatt bearbetning av hela komplexet är överstyrelsen ej
beredd att redovisa ett detaljerat ställningstagande. Rörande vissa mera väsentliga
ärendegrupper anför dock överstyrelsen bl. a. följande.

Inspektionen av skolor under länsskolnämndernas inseende bör i fortsättningen
generellt ankomma på nämnderna, då det för det centrala verket torde
bli ogörligt att medhinna en fortlöpande inspektionsverksamhet av erforderlig
frekvens.

Med anledning av de sakkunnigas uttalande, att de konsulenter hos nämnderna,
som närmast får svara för fortbildningen av lärare för yrkesundervisningen,
med fördel kan anlitas även för inspektion, vill överstyrelsen framhålla,
att det, främst av psykologiska skäl, visat sig klart olämpligt att sammanföra
konsulentverksamhet med inspektion.

Tjänstetillsättningar, (lektorstjänster samt vissa skolledartjänster) som nu ankommer
på Kungl. Maj :t bör överföras till ämbetsverket. Beviljande av statsbidrag
till skolbyggnader bör överföras från Kungl. Maj:t till ämbetsverket.
Överstyrelsen anser därjämte, att lokalbehovsprövningen redan nu bör
kunna överföras till länsskolnämnderna, såvitt gäller byggnader för enbart lågoch
mellanstadiet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1AA år 1963

Överstyrelsen anser vidare, att det nya verket borde befrias från uppgiften
att vara länsskolnämnd för Stockholm men finner det ej lätt att nu finna en
annan lämplig lösning.

Samtliga länsskolnämnder delar de sakkunnigas uppfattning om både fördelen
och nödvändigheten av decentralisering av ärenden till länsskolnämnder
och skolstyrelser. I flertalet fall anser länsskolnämndema, att en decentralisering
måste ske i mycket större utsträckning än som föreslagits av de sakkunniga.
Några länsskolnämnder har framfört önskemål om att frågan om ärendegruppernas
decentralisering bör bli föremål för allsidig utredning, bl. a. med hänsyn
till de nya skolförfattningarna. Enligt länsskolnämnden i Kristianstads län bör
i första hand alla ärendegrupper, där avgörandet beträffande vissa skolformer
nu ligger hos någon av överstyrelserna men där avgörandet beträffande andra
skolformer ligger hos länsskolnämndema eller skolstyrelserna, decentraliseras. I
alla de fall, där klara anvisningar utfärdats eller en praxis finns utbildad i de
centrala verkens avgöranden av ärenden, synes dessa utan olägenhet kunna
överföras till det regionala planet. Enligt länsskolnämnden i Västmanlands län
borde alla ärenden, som avgöres av lägre tjänstemän än rotelchef, omedelbart
decentraliseras till länsskolnämnden eller skolstyrelsen. Decentraliseringen skall
alltså inte komma till stånd först sedan skolverket organiserats och trätt i kraft.

8koladministrativa utredningen betonar vikten av att decentralisering sker i
största möjliga utsträckning samt att åtgärder i detta hänseende genomföres
snarast möjligt och före tidpunkten för det gemensamma skolämbetsverkets
inrättande.

Statskontoret anser, att man i vissa avseenden — särskilt beträffande yrkesutbildningsområdet
— kan gå längre i fråga om decentralisering än vad de
sakkunniga förutsatt. Som en följd härav bör åtskilliga av de önskvärda kontakterna
med näringslivet enligt statskontorets mening kunna förläggas till det
regionala planet.

Beträffande länsskolnämnd för Stockholms stad anför statskontoret bl. a.
följande.

Verket bör icke som nu skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning
i fråga om Stockholms stad handha uppgifter som faller inom länsskolnämnds
kompetensområde. Frågan om inrättande av en särskild nämnd för Stockholms
stad är emellertid avhängig av pågående utredning rörande länsindelningen. I
detta läge anser statskontoret att för närvarande endast principbeslut bör fattas
om att berörda arbetsuppgifter icke skall övertagas av det nya skolämbetsverket.
Det bör därefter ankomma på den av statskontoret föreslagna organisationskommittén
att framlägga förslag till provisorisk lösning i frågan. Därvid
bör främst undersökas möjligheterna att fr. o. m. den 1 juli 1964 tills vidare
lägga arbetsuppgifterna på länsskolnämnden i Stockholms län.

Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller bl. a. följande.

En viss återhållsamhet bör enligt överstyrelsens mening iakttas i fråga om
decentralisering, därest det sammanlagda personalbehovet för behandling av
respektive ärende kan beräknas avsevärt öka genom en decentraliserad hand -

Kungl. Maj:ts proposition nr i 44 är 1963

läggning; så torde bl. a. bli fallet beträffande vissa mindre frekventa ärenden.
I detta sammanhang må även erinras om de maskinella och andra hjälpmedel,
som den centrala tillsynsmyndigheten kan förutsättas ha tillgång till i större
utsträckning än regionala och lokala organ.

Även överstyrelsen för yrkesutbildning erinrar om behovet av särskild länsskolnämnd
för Stockholms stad.

Stadsförbundet och Landskommunernas förbund anser, att decentraliseringen
kan föras längre än vad de sakkunniga tänkt sig och föreslår att i detta syfte
en särskild arbetsgrupp tillsättes.

Även LO, TCO, SACO och Statstjänstemännens riksförbund anser ytterligare
utredningsarbete erforderligt. Organisationerna är positiva rörande möjligheterna
att decentralisera ärenden, men vissa av dem gör påpekanden rörande
fördelarna med centraliserad handläggning. TCO anser, att det särskilt i fråga
om yrkesutbildningen, som enligt organisationens mening ännu i långt mindre
grad än det allmänna skolväsendet funnit sin slutgiltiga form, finns behov av
en central ledning. Som en exemplifiering pekar TCO på behovet av en sådan
geografisk spridning av yrkesutbildningen som vidgar utbildningsmöjligheterna
för både ungdom och vuxna i landsbygdslän.

Landskommunernas förbund understryker behovet av samarbete mellan de
olika inköpsorganisationerna — skolverket och Kommunaktiebolaget — för att
söka åstadkomma den för huvudmännen bästa och billigaste försörjningen av
undervisningsmateriel. Den tid som återstår innan skolverket bildas bör enligt
förbundets mening även användas till att närmare undersöka, hur upphandlingsfrågorna
lämpligen bör organiseras i syfte att vara kommunerna bäst till
gagn. I

I fråga om länsskolnämndernas organisation vid den föreslagna
utökningen av deras verksamhet framhåller skolöverstyrelsen, att det är
uppenbart, att en förstärkning bör komma till stånd. Överstyrelsen räknar med
att i sina petita för budgetåret 1964/65 ta ställning till dessa frågor och framlägga
preciserade förslag.

Flertalet länsskolnämnder har upptagit frågan om personalförstärkningar vid
nämnderna till diskussion. Därvid har framhållits nödvändigheten av att länsskolnämndernas
kanslier förstärks personalmässigt främst med inspektörer på
yrkesutbildningsområdet.

Överstyrelsen för yrkesutbildning ansluter sig till de sakkunnigas uppfattning
rörande behovet av personalförstärkningar vid länsskolnämnderna.

Statskontoret anser såväl en förstärkning av länsskolnämndernas kansliorganisation
som en förändring av nämndernas sammansättning erforderlig. I sistnämnda
hänseende föreslår statskontoret, att en ändring sker på sådant sätt,
att nämnderna framdeles kommer att bestå av fyra landstingsvalda ledamöter,
en representant för länsstyrelsen samt två representanter för vardera arbetsgivare
och arbetstagare inom länet. Arbetsgivare- och arbetstagarerepresentan -

Kungl. Maj:ts ■proposition nr Ikk år 1963 81

terna bör utses med hänsyn till att länets viktigaste näringsgrenar bör bli företrädda.

Statskontoret föreslår vidare, att länsskolnämndernas kansliorganisation förstärkes
med en särskild inspektör för yrkesskolväsendet i flertalet län, varjämte
expertanslaget bör höjas, så att tillräcklig fackinspektion kan ske. Behov av
viss ytterligare förstärkning på inspektörsplanet i vad avser stadier ovanför
grundskolan kan därjämte förutses. Med den organisation, som härigenom erhålles,
bör enligt statskontorets uppfattning länsskolinspektören — utöver vissa
inspektionsuppgifter — främst ägna sig åt handläggningen av planeringsärenden.
För att bättre markera hans chefsställning i organisationen föreslår statskontoret,
att tjänstebenämningen ändras till länsskoldirektör.

Statskontoret förutser även behov av förstärkning av den personal som på
varje nämnd närmast lyder under byrådirektören.

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr Hk

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

VII. Genomförande av omorganisationen
De sakkunniga

De sakkunniga har övervägt, huruvida skolverket i dess helhet bör träda i
funktion vid en given tidpunkt eller om verkets uppbyggnad bör ske i olika
etapper. Enligt deras mening är det förstnämnda alternativet att föredraga.
Enligt de sakkunnigas uppfattning kommer det att ge stadga och fasthet åt
skolväsendets centrala ledning, om det för det allmänna undervisningsväsendet
och yrkesutbildningsväsendet gemensamma skolämbetsverket redan från sin
start får utöva tillsynsbefogenheter över alla de berörda skol- och utbildningsformema.

De organisatoriska problem som måste lösas, innan skolverket kan påbörja
sin verksamhet, kan enligt de sakkunnigas uppfattning knappast bedömas som
särskilt stora.

Under förutsättning att proposition på grundval av de sakkunnigas betänkande
framlägges för 1963 års riksdag, räknar de sakkunniga med att skolverket
kan träda i funktion vid ingången av budgetåret 1964/65, dvs. den 1 juli 1964.
Det kommer då att förflyta en tid av något mera än ett år mellan riksdagsbeslutet
och skolverkets start. Denna tid anser de sakkunniga vara tillräcklig för
de nödvändiga förberedelserna för verkets organiserande och för de organisationsförändringar,
som måste vidtagas inom fackämbetsverken.

Yttranden

Tidpunkten för den föreslagna omorganisationen, den 1 juli 1964, tillstyrkes
av statskontoret och överstyrelsen för yrkesutbildning.

Statskontoret anser det lämpligt att förändringarna genomföres i etapper.
I första hand bör enligt statskontorets mening ett principbeslut om verkets
inrättande samt ett beslut om organisationen av dess högsta ledning jämte de
av ämbetsverket ifrågasatta förändringarna rörande länsskolnämndemas sammansättning
och kansliorganisation komma till stånd. De fortsatta åtgärderna
bör företas efter förberedelse i en särskilt tillsatt organisationskommitté, vilken
bör arbeta i nära kontakt med det nya verkets blivande ledning. Som stöd för
dess arbete bör den av statskontoret föreslagna organisationssektionen snarast
inrättas inom skolöverstyrelsen. Med tanke på den mängd kompletterande utredningar,
som erfordras rörande t. ex. detaljutformningen av skolämbetsverkets
kansliorganisation, genomförandet av önskvärda decentraliseringsåtgärder och

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 är 1963

förstärkning av länsskolnämndernas kansliorganisation, utformning av nya beslutssystem
och riktlinjer för samarbetet med externa organ såsom fackämbetsverk
och organisationer m. m., är det enligt statskontorets mening av största
vikt att organisationskommittén kan påbörja sitt arbete så snart som möjligt.

Skolöverstyrelsen anser det angeläget, att det nya ämbetsverket kommer till
stånd fr. o. m. den 1 juli 1964, men finner uppskov till en senare tidpunkt
erforderlig med hänsyn till förseningar i nybyggnadsarbetena för det nya ämbetsverket.
Även skolöverstyrelsen förordar, att det bör uppdras åt en samarbetsgrupp
att behandla organisatoriska, personalmässiga och liknande frågor
som sammanhänger med verkets start.

Byggnadsstyrelsen framhåller, att den för skolväsendets centrala ledning avsedda
nya ämbetsbyggnaden beräknas bli färdig under första halvåret 1965 och
kommer att inrymma omkring 350 tjänsterum.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund har avvikande
synpunkter rörande tidpunkten för omorganisationen och anför härom bl. a.
följande.

Organisationerna vill förorda, att ett definitivt ställningstagande till frågan
hur ett gemensamt skolverk bör vara organiserat uppskjutes till dess nu pågående
utredningar rörande gymnasier och fackskolor framlagt sina betänkanden
samt att under tiden frågan — i nära samverkan med förenämnda utredningar—
ytterligare utreds, denna gång med särskilt beaktande av den centrala
administrationen av det allmänna skolväsendet och av folkbildningen. Organisationerna
anser däremot icke något hinder föreligga att det redan nu fattas
principbeslut om ett gemensamt skolverk. Detta skulle innebära att överstyrelsen
för yrkesutbildning, fast i utvidgad form, bibehålies under en övergångsperiod.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr lkb år 1963

VIII. Departementschefen

Kombinationen av den enskildes ökande intresse för utbildning och samhällets
växande behov av väl utbildad arbetskraft har på kort tid blivit en faktor, som
föranlett åtgärder i snabb följd av genomgripande betydelse för svenskt undervisnings-
och utbildningsväsen. De erfarenheter som hittills gjorts av utvecklingen
på utbildningsområdet och de bedömningar av framtiden som kan göras,
understryker angelägenheten av att vi sätter oss i stånd att på bästa möjliga sätt
tillgodose och i tid möta krav från allt fler människor på en allt bättre utbildning.
Det sagda gäller inte någon begränsad sektor utan hela utbildningsområdet
från förskolestadiet och uppåt.

Om vårt skolväsen skall kunna göras så omfattande och differentierat att det
kan bereda en kvalitativt fullgod och rätt avpassad utbildning åt alla, som efterfrågar
sådan, fordras en bättre organisationsapparat än vi för närvarande har.
Det betyder inte — något som åtgärder inom svensk skoladministration redan
visat — att det behöver skapas någon större byråkratisk apparat, utan det bör
främst innebära, att på alla plan mellan samhällsintresserade lekmän och fackmän
åstadkommes en samverkan, som i effektiva organisatoriska former är
inriktad på uppgiften att utveckla undervisning och utbildning i takt med skeendet
i övrigt.

Det mest genomgripande omdaningsarbetet bedrives på den obligatoriska skolans
område. Redan 1951 påbörjades — i anslutning till 1950 års beslut om en
skolreform — arbetet med omstöpningen av den lokala och regionala ledningen
av skolväsendet och strax därefter omorganiserades skolöverstyrelsen för att bli
bättre i stånd att leda utvecklingen efter de nya linjer som dragits upp genom
detta beslut. För det sätt, på vilket vi hittills lyckats fullfölja strävandena mot
en bättre skola, har riksdagsbeslutet 1956 om skolans lokala och regionala ledning
varit av stor betydelse. Riktpunkter för det beslutet var: samordning av
ledningen för olika skolformer, väsentligt ökat ansvar och inflytande för lekmännen,
kvalificerade resurser på fackmannasidan samt decentraliserad beslutanderätt.
Detsamma bör eftersträvas i fråga om skolväsendets centrala ledning, om
vi vill försäkra oss om ett fullgott instrument, då vi nu står inför uppgiften att
vidga omdaningsarbetet till nya fält och samtidigt har att tillvarata våra begränsade
resurser på effektivast möjliga sätt.

Det kan vara skäl att här erinra om att utbildningsväsendets expansion också
lett till en omprövning av formerna för universitets- och högskoleväsendets ledning.
Universitetsutredningens förslag i detta avseende remissbehandlas för närvarande,
och jag förutsätter, att det skall bli möjligt att inom de närmaste åren skapa
en modern och effektiv ledning också för denna sektor av utbildningsväsendet. Om

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-b år 1963

så blir fallet och om de förslag som jag i det följande framlägger förverkligas,
erhålles inom en förhållandevis kort tidsperiod en reformerad central administration
såväl för hela det allmänna skolväsendet och den helt övervägande delen
av yrkesskolväsendet som för universitets- och högskoleväsendet. Därigenom bör
goda förutsättningar kunna skapas för en samlad överblick av och planering för
hela utbildningsfältet.

Jag har med det sagda velat placera in frågan om skolväsendets centrala ledning
i dess stora sammanhang och därmed också betona, att jag tillmäter planeringssynpunkten
grundläggande betydelse, då det nu föreliggande spörsmålet
skall bedömas. Därmed är också sagt, att jag finner det helt riktigt, att de sakkunniga
tagit steget vidare från en samordning av yrkesskolväsendets ledning
till att föreslå en samordnad ledning för hela skolväsendet. Tyvärr angavs inte
detta mål som riktpunkt för de sakkunniga, när de år 1955 började sitt arbete.
Utredningsarbetet igångsattes mot bakgrunden av den nämnda år beslutade
reformen av yrkesutbildningsväsendet och den rådande splittringen på flera
departement och ämbetsverk av yrkesutbildningens centrala ledning. Med hänsyn
till det givna utgångsläget har de sakkunniga ägnat en betydande tid åt
uppgiften att analysera frågan om behovet av en enhetlig ledning för yrkesutbildningen
och åt en precisering av vad som borde omfattas av denna ledning.
Först i ett senare skede har utredningen tagit upp frågan om en samordning
med den centrala ledningen för det allmänna skolväsendet. Utredningen har
emellertid vid sina överväganden av denna större samordningsfråga inte närmare
analyserat den centrala skoladministrationens funktioner i vad avser det
allmänna skolväsendet, utan förutsatt i huvudsak oförändrade uppgifter och
organisationsformer för denna del av ledningen.

Från utredningens utgångspunkter har en sådan uppläggning kunnat te sig
naturlig. För egen del vill jag, som jag redan sagt, se det föreliggande spörsmålet
ur ett annat och vidare perspektiv. Detta öppnar sig på ett naturligt sätt, om
man till en början blickar tillbaka på hela skolutvecklingen under de båda senaste
decennierna. En naturlig utgångspunkt för en sådan överblick erbjuder
1943 års beslut om inrättande av en särskild överstyrelse för yrkesskolväsendet.
Dessförinnan ingick den centrala ledningen av den yrkesutbildande undervisningen
i skolöverstyrelsens uppgifter. Av propositionen angående inrättande av
en överstyrelse för yrkesutbildning (1943: 232) framgår, att två olika utredningsförslag
då förelåg till bedömande. Det ena syftade till en förstärkning av skolöverstyrelsens
möjligheter att leda den yrkesutbildande verksamheten. I det
andra förordades en utbrytning av den dåvarande yrkesutbildningsavdelningen
ur överstyrelsen. Av departementschefens uttalanden framgår, att det avgörande
motivet för genomförande av sistnämnda förslag var behovet av ett nära
samarbete med näringslivet, inom vilket yrkesutbildningen förutsattes i första
hand komma att äga rum. Departementschefen uttalade, att de av honom utvecklade
allmänna synpunkterna närmast borde leda till att överinseendet över
yrkesutbildningsåtgärderna på näringslivets samtliga eller åtminstone flesta om -

Kungl. Maj:ts proposition nr lbb år 1963

råden förlädes till den nya överstyrelsen. Av praktiska skäl kunde han emellertid
inte förorda, att annan yrkesutbildning än den som skolöverstyrelsen och kommerskollegium
dittills haft tillsyn över ställdes under ledning av det nya ämbetsverket.

Av uttalandena i övrigt vid detta tillfälle framgår, att åtskillig tvekan förelåg
rörande lämpligheten av att bryta ut yrkesutbildningen ur skolöverstyrelsen.
Departementschefen framhöll bl. a., att olika skolformer borde betraktas som
delar av samma helhet och att det därför skulle komma att föreligga ett stort
behov av ett nära samarbete mellan de båda överstyrelserna.

1943 års beslut byggde på förutsättningar, som visat sig inte helt hålla under
den fortsatta utvecklingen. Det nära samarbete på det centrala planet, vilket
angavs som väsentligt, har inte kommit till stånd i all den utsträckning som
varit önskvärd med hänsyn till klart föreliggande behov. Ett successivt inordnande
under överstyrelsens för yrkesutbildning tillsyn av olika delar av yrkesutbildningsfältet
har inte heller ägt rum, utan ledningen av yrkesutbildnings-ektorn
är alltjämt splittrad.

Genom den sammansättning man gav yrkesöverstyrelsens ledning — dess
styrelse — och genom ämbetsverkets arbetsformer i övrigt skapades möjligheter
till god kontakt med näringslivet, vilket varit av stor betydelse för den utveckling
av yrkesutbildningen som ägt rum under perioden efter verkets tillkomst.
Samtidigt måste emellertid konstateras, att ännu en förutsättning för
yrkesöverstyrelsens tillkomst brustit, såtillvida som näringslivet inte kommit
att spela en så dominerande roll som huvudman i yrkesutbildningssammanhang,
som man föreställde sig i samband med 1943 års beslut. I stället har de statliga,
primärkommunala och landstingskommunala huvudmannainsatserna kommit att
dominera. Denna utveckling markerades starkt genom 1955 års beslut angående
utbyggnad av yrkesutbildningen.

Den här antydda utvecklingen har i hög grad skärpt det behov av samverkan
med företrädarna för det allmänna skolväsendet, vilket förutsågs 1943. Åtgärderna
på yrkesutbildningsfältet måste vidtas under ständigt beaktande av behoven
på de andra stora utbildningsområdena, för vilka samhället ansvarar.
Genom de ökande kraven på yrkeskunnande och den växande betydelsen av
teoretiska insikter på många väsentliga yrkesområden har dessutom gränserna
mellan yrkesutbildning och annan utbildning blivit allt svårare att dra och allt
mindre motiverade att upprätthålla.

Den uppfattning, enligt vilken teoretisk och praktisk utbildning bör betraktas
som likvärdiga och organiseras i former, som innebär likställdhet, har i allt
högre grad präglat den utveckling på skolområdet, som påbörjades med 1950 års
reformbeslut och detta synsätt har, förutom i läroplansmässiga och skolorganisatoriska
åtgärder, också kommit till uttryck i reformer på det administrativa
området. Genom samordningen av skolväsendets ledning på det lokala och regionala
planet har olägenheterna av den kvarstående splittringen i den centrala
ledningen framträtt allt starkare, och det har ofta rests krav på större enhetlig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

het även i ledningen på det centrala planet. Dessa krav får en särskild skärpa,
om de ses mot bakgrunden av pågående utredningsarbete och planering för utbildningen
efter grundskolan. För närvarande omfattar detta arbete framför
allt fackskolorna och gymnasiet. Dimensioneringen och utformningen av dessa
skolor hänger emellertid nära samman med planeringen för yrkesskolväsendet.
Sedan beslut om fackskolornas och gymnasiernas utformning fattats blir det en
väsentlig och maktpåliggande uppgift för skolväsendets centrala ledning att förverkliga
statsmakternas intentioner beträffande dessa skolformer under ständigt
uppmärksammande av utbildningsbehovet inom bl. a. det yrkesutbildande området,
där nya utbildningslinjer och utbildningsformer ständigt aktualiseras. Att
i detta läge låta nuvarande förhållanden bestå, med exempelvis de allmänna
gymnasierna under ett ämbetsverk och fackgymnasiema under ett annat och
med de olika typerna av fackskolor fördelade mellan verken, förutom den på
relevanta stadier alltmer oegentliga uppdelningen i yrkesutbildning och icke
yrkesutbildning, framstår inte som rationellt. Tidpunkten är därför enligt min
mening nu inne att vidta en radikal åtgärd och skapa ett nytt skolämbetsverk
med tonvikt på delvis andra funktioner än de båda nuvarande
verken har. Beslut härom bör fattas i två etapper och i denna omgång gälla i
huvudsak det nya ämbetsverkets verksamhetsområde, principerna för ämbetsverkets
organisation, dess styrelse och uppdelning på avdelningar samt i samband
härmed vissa principer för decentraliserad beslutanderätt. Efter fortsatt
utredningsarbete bör i en andra omgång vid nästa års riksdag fattas definitiva
beslut om ämbetsverkets organisation och en rad därmed sammanhängande frågor
med sikte på att omorganisationen skall träda i kraft under budgetåret
1964/65.

Den gångna utvecklingen och den nuvarande situationen på skolväsendets
område, som jag här uppehållit mig vid, har föranlett både de sakkunniga och
det stora flertalet remissinstanser att förorda, att ledningen av det allmänna och
det yrkesutbildande skolväsendet förlägges till ett för båda områdena gemensamt
ämbetsverk. De fackämbetsverk, som har tillsynen över utbildningen inom
jordbruk, skogsbruk, sjukvård och socialvård, har visserligen en annan mening
vad beträffar yrkesutbildningen inom de egna områdena, men den berör egentligen
inte den principiella frågan om central ledning av skolväsendet. Jag återkommer
till dessa ämbetsverks synpunkter i samband med behandlingen av
frågan om skolämbetsverkets tillsynsområde.

I vissa av de tillstyrkande remissvaren — i synnerhet gäller detta uttalandena
av överstyrelsen för yrkesutbildning och vissa organisationer på näringslivets och
arbetsmarknadens områden — betonas starkt behovet av att ett nytt skolämbetsverk
organiseras på sådant sätt, att en nära kontakt mellan näringsliv och
yrkesutbildning blir möjlig. Överstyrelsen för yrkesutbildning, Svenska arbetsgivareföreningen
och Landsorganisationen har sålunda gjort sitt tillstyrkande av
förslaget beroende av att intressenterna på arbetsmarknadens och näringslivets

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

områden får en starkare ställning i ämbetsverkets ledning än vad de sakkunniga
tänkt sig.

Då det här rör sig om en av de mest uppmärksammade principfrågorna vill
jag redan i detta sammanhang uttala, att jag ansluter mig till de synpunkter
som framförts beträffande ett i förhållande till de sakkunnigas förslag starkare
inflytande för företrädare för samhällslivets olika områden i ett nytt skolämbetsverks
styrelse. Jag ämnar i det följande framlägga ett organisationsförslag,
som tillgodoser dessa synpunkter.

Den nyssnämnda gruppen remissinstanser har också uttalat sig för att huvudprincipen
för yrkesöverstyrelsens organisation — fackbyråprincipen — bevaras
inom ett nytt ämbetsverks kansliorganisation för de enheter som skall handlägga
yrkesutbildningsärenden. Eftersom det i denna fråga, som är nära förbunden med
spörsmålet om verksstyrelsen, råder starkt delade meningar, vill jag också på
denna punkt redan här klargöra min inställning.

Ett grundläggande krav på varje förvaltningsorganisation är att den får en
utformning, som från administrativa och ekonomiska synpunkter bedömes vara
rationell, dvs. medger effektiva och ändamålsenliga insatser av just det slag som
fordras av organisationen. Då det som i föreliggande fall är fråga om att samorganisera
två existerande förvaltningsenheter med delvis sammanfallande och
ofta mycket likartade arbetsuppgifter måste uppmärksamheten i första hand
inriktas på att organisationen utformas så, att dubbelarbete och kompetenstvister
inom och mellan arbetsenheterna undvikes. Det kan således inte bli fråga om
att stanna vid att i huvudsak sammanföra två ämbetsverk för närliggande områden
under en chef, utan likartade uppgifter bör, oavsett skolform, koncentreras
till samma arbetsenheter så långt det är praktiskt genomförbart och lämpligt.
Som statskontoret framhållit är det inte möjligt att för ämbetsverk, vars verksamhetsområde
når en viss storlek, tillämpa någon annan organisationsform.
Jag ansluter mig alltså principiellt till den av främst statskontoret och skolöverstyrelsen
hävdade meningen, att en integration av arbetsuppgifterna bör ske vid
organiserandet av ett för hela fältet gemensamt skolämbetsverk. Efter övervägande
av olika organisationsmodeller har jag funnit mig böra förorda det av
statskontoret framlagda, i det föregående utförligt redovisade alternativet, dock
med en av praktiska skäl betingad jämkning. Denna föranledes av de enligt min
mening väl befogade önskemålen från näringslivets sida om goda kontaktmöjligheter
i yrkesutbildningsärenden också med ämbetsverkets kansli. Jag återkommer
senare till detta problem.

Innan jag går in på olika detaljfrågor, vill jag emellertid som ytterligare motivering
för hittills gjorda principiella ställningstaganden understryka vad jag
tidigare betonat, nämligen att det är till planerings- och utvecklingsuppgifterna
som tyngdpunkten i ett nyorganiserat skolämbetsverks arbete måste förskjutas.
För att detta skall bli möjligt, utan att verkets storlek sväller ut, måste åtskilliga
av de båda nuvarande verkens uppgifter decentraliseras eller upphöra. Efter

Kungl. Maj:ts proposition nr lhh år 1963

omorganisationen av skolväsendets centrala ledning bör denna således, som jag
tidigare sagt, framstå som ett nytt verk, inte bara i vad avser kretsen av tillsy
n su pp gi f t er utan även i vad avser arbetsuppgifternas centrala innebörd. Enligt
min mening har de sakkunniga inte tillräckligt beaktat detta behov av en
strukturförändring av ledningen för skolväsendet. Den av mig förordade organisationsformen
erbjuder i detta avseende bättre möjligheter än de sakkunnigas
förslag att ge ämbetsverkets arbete en bestämd inriktning på de uppgifter, som
framstår som mest väsentliga.

Innan jag efter dessa mera översiktligt hållna synpunkter går närmare in på
konkreta organisationsspörsmål och övriga frågor, vill jag beröra namnfrågan.
Denna har tillmätts en ganska stor vikt av de sakkunniga, som ansett att
benämningen skolöverstyrelsen ganska väl uppfyller de fordringar, som kan
ställas på ett nytt skolämbetsverks namn, men häremot själva invänt, att det
skulle vara olämpligt att överflytta namnet på ett existerande ämbetsverk till
ett nytt verk. Efter att ha övervägt olika alternativ har de sakkunniga stannat
för att som namn föreslå Kungl. skolverket.

Remissmyndighetema har, i den mån de yttrat sig i namnfrågan, nästan genomgående
avvisat detta förslag och i stället förordat Kungl. skolöverstyrelsen
som namn på det nya ämbetsverket.

Namnfrågan bör självfallet endast bedömas från praktiska och språkligt-estetiska
utgångspunkter. Att i namnvalet inlägga någon värdering av olika utbildningsområdens
betydelse kan det naturligtvis inte vara fråga om. Från de
nämnda utgångspunkterna finner jag skolöverstyrelsen vara det lämpligaste
namnet. Jag förordar alltså att det nya ämbetsverket benämnes Kungl. skolöverstyrelsen.

Frågan om ämbetsområdet för ett nytt skolämbetsverk har de sakkunniga,
med hänsyn till utgångspunkterna för sitt utredningsarbete, närmare
undersökt endast vad yrkesutbildningen beträffar. Några mera väsentliga ändringar
i fråga om skolämbetsverkets tillsynsuppgifter beträffande det allmänna
skolväsendet förefaller mig inte heller erforderliga. Det framstår för närvarande
som givet, att skolöverstyrelsens hittillsvarande tillsynsområde bör läggas under
det nya ämbetsverket. Som jag tidigare framhållit, bör emellertid den nya överstyrelsens
funktioner inom hela dess verksamhetsområde omprövas. Till denna
fråga återkommer jag i det följande.

Omfattningen av den yrkesutbildning som bör inordnas under den centrala
ledningen har ingående diskuterats av de sakkunniga. De har föreslagit att all
yrkesutbildning skall ledas av det nya ämbetsverket. Från yrkesutbildningsbegreppet
har de sakkunniga därvid avskilt sådan kursverksamhet som har karaktär
av information och rådgivning åt redan verksamma yrkesutövare, intern
verksutbildning, yrkesutbildning, som bedrives utan stöd av det allmänna, utbildningen
vid universitet och högskolor samt yrkesutbildande verksamhet vid
specialskolor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

Att i princip all egentlig yrkesutbildning med de angivna avgränsningarna
skall ställas under samma tillsynsmyndighet, finner jag i huvudsak riktigt. På
grund av bl. a. de bestämda avstyrkanden, som gjorts av vissa fackämbetsverk
och de argument som därvid framförts, anser jag det emellertid nu lämpligast
att förorda en något mindre grad av koncentration av ledningen av yrkesutbildningen
än de sakkunniga föreslagit. Jag skall strax närmare precisera mitt ställningstagande
i detta hänseende. Rent principiellt vill jag emellertid framhålla,
att det på längre sikt bör eftersträvas att i detta hänseende genomföra de sakkunnigas
förslag. Jag förutsätter därför, att frågan om samordning för hela
yrkesutbildningsfältet skall ägnas uppmärksamhet såväl vid det fortsatta förberedelsearbetet
för det nya skolämbetsverket som fortlöpande vid utredningar,
som berör något av yrkesutbildningens delområden.

De sakkunniga har till begreppet yrkesutbildning hänfört också utbildning
för elever på åldersstadier ovanför gymnasiet, vilken kan betecknas som vuxenutbildning.
Häri innefattar de sakkunniga även omskolningskurser för arbetslösa
m. fl. och uttalar, att dessa kurser bör ställas under ledning av det centrala verket
för yrkesutbildning och icke, vare sig centralt, regionalt eller lokalt, ledas av
arbetsmarknadsmyndigheter.

De sakkunnigas uttalande synes innebära, att omskolningsverksamheten i
högre grad än hittills skulle ställas under ledning av skolans myndigheter. Arbetsmarknadsstyrelsens
medverkan skulle därigenom mera bli av rådgivande
natur.

Yrkesöverstyrelsen och vissa andra remissmyndigheter delar de sakkunnigas
uppfattning i detta hänseende, medan arbetsmarknadsstyrelsen med hänsyn till
de sysselsättningspolitiska motiven för omskolningen anser det önskvärt, att
arbetsmarknadsverket övertar denna utbildningsverksamhet i dess helhet.

Den ändring av tillsynen över omskolningsverksamheten, som nu ifrågasättes,
berör problem, vilka från olika synpunkter är av väsentlig betydelse. Jag vill
därför något uppehålla mig vid formerna för och syftet med den utbildning som
här avses.

Yrkesutbildningskurserna för arbetslösa är av tre slag, nämligen nybörjarkurser,
avsedda att ge en grundläggande utbildning för arbetslös ungdom, fortbildningskurser
och omskolningskurser. Syftet med kurserna är dels att vid omställningsprocesser
i näringslivet göra det möjligt att utbilda friställd arbetskraft för
nya uppgifter och därmed förhindra arbetslöshet, dels ock att bereda handikappade
och vissa andra grupper, som har svårigheter att erhålla stadigvarande
sysselsättning, sådan utbildning att deras sysselsättningsproblem lättare kan
lösas.

Organiserandet av denna utbildning är i första hand beroende av arbetsmarknadsmyndigheternas
åtgärder. På dessa ankommer att avgöra omfattningen av
denna särskilda utbildningsverksamhet liksom kursernas yrkesinriktning och
geografiska fördelning. I dessa frågor sker överläggningar med ett rådgivande

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1-44 är 1963

organ, samarbetsdelegationen för omskolningskurser m.m., som består av repiesentanter
för bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.
Genomförandet av kurserna ankommer i huvudsak pa överstyrelsen, som
för de centrala arbetslöshetskursemas del har en i varje län tillsatt kursstyrelse
till sitt förfogande.

Med hänsyn till det arbetsmarknadspolitiska syftet med denna utbildningsverksamhet
är det väsentligt, att åtgärder snabbt vidtages, då situationen så
påfordrar. Utbildningen måste därför i allmänhet organiseras utan beaktande
av den mera långsiktiga planeringen. Vidare blir uppläggningen av omskolningskurserna
i fråga om såväl innehåll och längd som undervisningsmetoder en annan
än inom den reguljära utbildningsverksamheten. Detta motiveras dels av att
eleverna vid omskolningskurserna ofta har tidigare yrkeserfarenheter dels ock av
att det är särskilt angeläget att deltagarna, vilka ofta är familjeförsörjare, så
snabbt som möjligt kan överföras till förvärvsarbete. Utbildningen måste också
vara upplagd på sådant sätt, att elever kan antas kontinuerligt under hela året
och att avslutningen av utbildningen inte är bunden till vissa tidpunkter. För
att omskolningsverksamheten skall kunna utnyttjas effektivt i arbetsmarknadspolitiken
är det nödvändigt att de här refererade synpunkterna blir tillgodosedda.
Detta ställer speciella krav på utbildningsverksamhetens organisation.

Gemensamt för omskolningsverksamheten och för den reguljära yrkesutbildningen
är att båda har till uppgift att tillgodose behovet av arbetskraft med
sådan utbildning, som efterfrågas av näringslivet. Det är angeläget att undvika,
att den av arbetsmarknadsskäl igångsatta särskilda utbildningen på grund av
det förmånligare statliga stödet inverkar störande på strävandena att på en ort
bygga upp en planmässigt utformad reguljär yrkesutbildning. Eftersom den
särskilda utbildningen under senare år kraftigt vuxit i omfattning och enär
strukturomvandlingen inom näringslivet framdeles kan väntas medföra ännu
starkare krav på sådan utbildning, är det angeläget, att en samordning sker av
olika åtgärder för att bereda utbildning och, så långt det är möjligt, även av de
olika utbildningsformerna.

Detta problem bör emellertid inte lösas på så sätt, att hela den av arbetsmarknadsskäl
betingade utbildningen ställes under ledning av skolämbetsverket.
En stor del av denna utbildning är nämligen så nära kombinerad med andra
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, att arbetsmarknadsverket på samma sätt som
nu måste ha möjlighet att ta initiativ till snabbt verkande åtgärder. Detta gäller
närmast den egentliga omskolningsverksamheten, vars syfte är att bereda vuxen
arbetskraft nya försörjningsmöjligheter. Denna verksamhet bör därför enligt min
mening även i fortsättningen planeras och genomföras i samverkan mellan arbetsmarknadsverket
och den centrala skolmyndigheten. Jag vill emellertid betona
att skolmyndigheterna i ökad utsträckning måste få tillfälle att framföra
synpunkter och önskemål redan på planeringsstadiet. I detta syfte bör det samarbete
som för närvarande äger rum inom samarbetsdelegationen för omskolningskurserna
m. in. förstärkas. Det utvidgade samarbetet bör komma till stand

Kungl. Maj:ts proposition nr H-i år 1963

på verkschefsnivå. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare
bestämmelser i sådant syfte.

De för närvarande bedrivna nybörjarkurserna för arbetslösa är avsedda att
ge grundläggande yrkesutbildning åt arbetslös ungdom, som inte erhållit yrkesutbildning
tidigare. Kurserna är således avsedda för samma ålderskategorier,
som de sakkunniga ansett att reguljär yrkesutbildning i första hand skall anordnas
för. Eftersom jag i princip anser, att all sådan yrkesutbildning skall stå
under ledning av den centrala skolmyndigheten, bör detta gälla även den utbildning
som hittills anordnats i särskild ordning för arbetslös ungdom. Till det
nya skolämbetsverkets uppgifter skall höra att med stöd av lokala och regionala
skolmyndigheter planera yrkesutbildning för all ungdom. Med ungdom avser jag
här personer under 21 år. Befarad eller uppkommen ungdomsarbetslöshet kan
vara uttryck för brister i yrkesutbildningsorganisationcn. Vid uppbyggnaden av
det nya skolämbetsverket bör därför beaktas, att myndigheten erhåller tillräckliga
möjligheter att såväl på längre sikt som i mera akuta situationer avpassa
utbildning till föreliggande behov. Arbetsmarknadsmyndigheternas medverkan
bör ske genom att lämna skolledningen på olika nivåer informationer om utvecklingen
på arbetsmarknaden.

Möjligheterna att åstadkomma tillräcklig utbildningskapacitet för ungdomen
beror i hög grad på de kommunala huvudmännens åtgärder. Det föreligger emellertid
i viss utsträckning behov av yrkesskolor med större upptagningsområde
än en kommun eller en landstingskommun. De nuvarande på arbetsmarknadsstyrelsens
initiativ tillkomna s. k. riksyrkesskolorna har till uppgift att komplettera
de kommunala och landstingskommunala yrkesskolorna. Under en övergångstid
bör denna utbildning bedrivas i nuvarande former. Dessa skolors framtida
ställning bör ytterligare övervägas.

Utöver den behandlade utbildningsverksamheten för arbetslösa förekommer
en tredje typ av kurser, s. k. fortbildningskurser, som är avsedda att ge arbetslösa
med viss yrkesutbildning en kompletterande utbildning. I den mån sådana
kurser måste anordnas pa grund av en arbetslöshetssituation finnes givetvis
ingen anledning att behandla dessa kurser på annat sätt än de egentliga omskolningskurserna.
De bör således planeras och genomföras på samma sätt som
sistnämnda kurser.

\ad jag nu anfört torde föranleda behov av vissa organisationsförändringar.
De frågor som sammanhänger härmed bör närmare övervägas i samband med
det ytterligare utredningsarbete som blir nödvändigt innan det nya ämbetsverket
kan starta.

I detta sammanhang vill jag också papeka, att utbildning av hemsamariter,
som nu bedrives i arbetsmarknadsverkets regi, bör inordnas i den i vanlig ordning
statsunderstödda yrkesutbildningen och därmed också ställas under tillsyn
av det nya skolämbetsverket.

Utöver här berörda utbildningsverksamhet sker en av arbetsmarknadsskäl
motiverad, relativt omfattande utbildning hos enskilda huvudmän, varvid ar -

Kungl. Maj:ts proposition nr i 44- år 1963

betsmarknadsstyrelsen lämnar bidrag till kurskostnaderna och utger utbildningsbidrag
till deltagarna. Någon förändring beträffande ledningen av denna verksamhet
synes, i vad avser utbildning av andra än ungdomar, för närvarande inte
vara påkallad. Detsamma skall gälla den särskilda utbildning, som arbetsmarknadsstyrelsen
och överstyrelsen för yrkesutbildning äger att anordna i sådana
yrken, där det med hänsyn till det aktuella arbetsmarknadsläget eller eljest är
av väsentlig betydelse att vidtaga omedelbara åtgärder för att snabbt öka tillgången
på yrkesutbildad arbetskraft.

En samordning av skolväsendets centrala ledning bör, i vad avser yrkesutbildningsområdet,
i första hand innebära att yrkesöverstyrelsens nuvarande
verksamhetsområde lägges under det nya ämbetsverket. Utöver uppgifter, som
följer av nyss gjorda preciseringar beträffande omskolningsverksamheten, betyder
detta, att yrkesutbildningen för industri, hantverk, handel, kontorsverksamhet,
husligt arbete samt för sjömansyrket och vissa vårdyrken kommer att ingå
i det nya ämbetsverkets tillsynsuppgifter. På samma sätt som nu är fallet bör i
dessa uppgifter även innefattas ansvaret för utbildning av lärare för yrkesutbildning,
inklusive lärare för omskolningsverksamheten.

Viss lärarutbildning, som tillgodoser behovet också för yrkesutbildningen, bl. a.
på det husliga området, liksom yrkesutbildning vid vissa specialskolor m. m.
står för närvarande under överinseende av skolöverstyrelsen. Vid organiserandet
av ett gemensamt ämbetsverk blir det naturligt att samordna tillsynen över
dessa verksamheter och tillsynen över yrkesutbildningen i övrigt, vilket flera
remissmyndigheter ansett önskvärt.

Synpunkter av detta slag är också tillämpliga beträffande yrkesutbildning vid
ungdomsvårdsskolor och ungdomsfängelseanstalter, vilken verksamhet för närvarande
faller under socialstyrelsens respektive fångvårdsstyrelsens ämbetsområde.
Med hänsyn till de speciella problem, främst av organisatorisk art, som
skulle uppkomma vid ett inordnande av denna yrkesutbildning i skolämbetsverkets
tillsynsområde, är jag emellertid inte beredd att förorda, att den nya
centrala skolmyndigheten erhåller mera omfattande befogenheter på detta område
än vad överstyrelsen för yrkesutbildning nu har. Jag vill emellertid betona
värdet av att erfarenheterna inom yrkesutbildningen i allmänhet genom rådgivande
verksamhet från skolämbetsverkets sida kommer även den här avsedda
yrkesutbildningen till del.

Yrkesutbildningen på sjöfartens område ledes för närvarande av överstyrelsen
för yrkesutbildning i vad avser sjömansskolorna och av sjöfartsstyrelsen i vad
avser sjöbefälsutbildningen. Denna splittring har inneburit olägenheter, bl. a.
från organisatorisk synpunkt. De sakkunnigas förslag att ställa även befälsutbildningen
under tillsyn av den centrala skolmyndigheten har tillstyrkts av
sjöfartsstyrclsen och — under vissa förbehåll beträffande utformningen av den
lokala och centrala ledningen av skolorna — av Sveriges redareförening. De

Kungl. Maj:ts proposition nr llfj. or 1963

speciella skäl som anförts för en sådan omläggning med avseende på dels behovet
av samordning med sjömansutbildningen, dels utbildningens likhet med vissa
delar av utbildningen vid tekniska gymnasier, anser jag vara övertygande, och
jag tillstyrker de sakkunnigas förslag på denna punkt.

I enlighet med sin grunduppfattning om behovet av enhetlighet i ledningen
av yrkesutbildningen har de sakkunniga föreslagit, att yrkesutbildningen på
jordbrukets och skogsbrukets områden, som i huvudsak står under tillsyn av
lantbruksstyrelsen respektive skogsstyrelsen, inordnas under den gemensamma
skolledningen. De sakkunniga har dock framhållit, att vissa besvärliga problem
därvid kan uppkomma på grund av utbildningens nära anknytning till andra
samhällsåtgärder för stöd och utveckling åt de näringar det här är fråga om.
Bl. a. pekar de sakkunniga på betydande svårigheter att avgränsa den egentliga
yrkesutbildningen från fortlöpande upplysningsverksamhet och information.
Verksamheten på området är även sammanvävd på så sätt att befattningshavare
vid lantbruksnämnder, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser jämsides
med andra uppgifter även medverkar i yrkesutbildningen.

Detta samband mellan rationaliseringsverksamhet och utbildning har ytterligare
förstärkts genom riksdagsbeslut i anslutning till två propositioner vid
1962 års riksdag (prop. 1962: 103; JoU 20; Rskr 307; prop. 1962:115; JoU 16;
Rskr 253).

För egen del vill jag konstatera, att det angivna sambandet vid en omläggning
enligt de sakkunnigas förslag skulle medföra olägenheter. Detta förhållande har
också starkt understrukits av de remissmyndigheter som har direkt anknytning
till de berörda näringarna. Med hänsyn härtill har jag efter ingående överväganden
funnit, att de sakkunnigas förslag beträffande yrkesutbildningen inom jordbruks-
och skogsbruksområdena inte nu bör genomföras.

Alla möjligheter till samverkan mellan de fackämbetsverk, under vilka denna
yrkesutbildning skall lyda, och den centrala skolmyndigheten bör emellertid tillvaratas.
En stor del av de fördelar, som de sakkunniga avsett att vinna med sitt
förslag, synes därigenom kunna uppnås. En sådan samverkan bör kunna bli
långtgående och särskilt innefatta frågor rörande allmänna riktlinjer för utbildningen,
statsbidragsbestämmelser, stadgor, avlöningsbestämmelser, kompetensfordringar
för lärare, lärarnas pedagogiska utbildning och fortbildning samt pedagogiskt
reformarbete.

Även då det gäller den yrkesutbildning för sjukvårdens behov, främst sjuksköterskeutbildningen,
som står under tillsyn av medicinalstyrelsen, skulle en omläggning
enligt de sakkunnigas förslag medföra vissa problem på grund av utbildningens
nära anknytning till olika sjukvårdsanstalter. Härtill kommer emellertid
att utbildningen på sjukvårdsområdet för närvarande utredes av 1962 års
utredning angående sjuksköterskeutbildningen. I utredningens uppgifter ingår
bl. a. att undersöka, hur tillsynen över utbildningen skall ordnas. I avvaktan på
resultatet av detta utredningsarbete bör någon omläggning inte för närvarande

Kungl. Maj:ts proposition nr m år 1963

ske. Detsamma bör nu gälla utbildningen på mentalsjukvårdens område med
hänsyn till pågående överväganden beträffande huvudmannaskapet för detta
vårdområde.

Ledningen av utbildningen på socialvårdsområdet åligger redan i viss utsträckning
yrkesöverstyrelsen. Enligt de sakkunnigas förslag bör även den utbildning,
som sorterar under socialstyrelsen, överföras till den centrala skolmyndigheten.
Förslaget har mötts av invändningar från socialstyrelsen, som
närmast hänvisat till pågående utredningsarbete som motiv för att beslut inte
nu skulle fattas i dessa frågor. Enligt min uppfattning är emellertid inte de
anförda skälen av den tyngd, att de uppväger behovet av en samordning av den
avsedda utbildningen med sådan yrkesutbildning inom vårdområdet som redan
ledes av den centrala skolmyndigheten. Jag förordar således, att utbildningen av
barnhemsföreståndare, av ålderdomshemsföreståndare och av biträden för ålderdomshem
m. m. ställes under tillsyn av skolämbetsverket.

Statens brandskola, vilken för närvarande ledes av en särskild styrelse, som
sorterar direkt under Kungl. Maj:t, skulle enligt de sakkunnigas förslag inordnas
under den centrala skolmyndigheten. Med hänsyn till vad styrelsen för statens
brandskola i sitt avstyrkande remissvar anfört rörande bl. a. skolans nära anknytning
till brandförsvarets ledning och verksamhet i övrigt, anser jag mig
inte nu böra föreslå någon ändring av skolans ställning i tillsynshänseende.

De förändringar, jag här förordat, torde i vissa fall medföra organisatoriska
problem och aktualisera detaljfrågor om gränsdragningen såväl mellan olika utbildningsområden
som mellan yrkesutbildning i egentlig mening och kursverksamhet
av informativ natur, vilken enligt de sakkunnigas mening inte bör ledas
av den centrala skolmyndigheten. Dessa spörsmål, liksom uppgiften att begränsa
den centrala tillsynsmyndighetens verksamhet till frågor av central betydelse,
bör närmare penetreras under den tid som återstår, innan slutlig ställning skall
tas till skolämbetsverkets personalorganisation m. m.

Jag övergår så till frågan om principerna för organisationen
av ett nytt skolämbetsverk.

Skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning är för närvarande
organiserade enligt olika principer. Såsom tidigare redovisats betecknas dessa
som avdelningsprincipen respektive fackbyråprincipen. De sakkunniga har vid
sina överväganden funnit, att båda dessa organisationsprinciper bör tillämpas
vid organisationen av det nya skolämbetsverket. Detta skulle enligt de sakkunnigas
mening ske på det sättet att kansliorganisationen delades upp i tre
sektorer, av vilka en skulle organiseras enligt avdelningsprincipen för ärenden
rörande det allmänna undervisningsväsendet och en enligt fackbyråprincipen
för ärenden rörande yrkesutbildningsväsendet. Slutligen skulle en för hela skolområdet
gemensam sektor organiseras, närmast för ärenden rörande planering
och administration.

Kungl. Maj:ts proposition nr år 1963

De sakkunnigas organisationsförslag har föranlett starkt delade meningar
bland remissmyndigheterna. En grupp, till vilken statskontoret och skolöverstyrelsen
hör, har avvisat förslaget och förordat en organisation enligt avdelningsprincipen
för hela ämbetsverket. Ärendena bör enligt denna meningsriktning
fördelas mellan avdelningarna efter sin sakliga innebörd och först inom
avdelningarna i viss mån uppdelas efter skolform.

Skolöverstyrelsens förslag innebär i sina huvuddrag, att ärendena på yrkesutbildningsområdct
skulle inordnas i ett ämbetsverk, organiserat på i princip
samma sätt som skolöverstyrelsen nu är uppbyggd. Statskontoret å sin sida har
byggt upp sitt organisationsförslag på ett principiellt resonemang rörande arbetsuppgifternas
centrala innebörd. Enligt ämbetsverkets mening finns det i första
hand anledning att skilja på tre huvudtyper av ärenden, nämligen ärenden rörande
undervisning, planering och administration. Då undervisningsärenden i
nuvarande läge kan bedömas bli av synnerligen stor omfattning, har statskontoret
gjort en uppdelning i ärenden, som avser undervisning av elever, och
ärenden, som avser utbildning av lärare. Med dessa utgångspunkter föreslår
statskontoret, att skolämbetsverket organiseras på fyra avdelningar, och framhåller,
att förslaget syftar till att åstadkomma största möjliga koncentration och
samordning av viktiga beslut.

En annan grupp remissmyndigheter, bland vilka märkes yrkesöverstyrelsen
och flera organisationer inom arbetsmarknad och näringsliv, har ställt sig bakom
de sakkunnigas huvudförslag. Enligt den uppfattning dessa företräder är den
sammanhållning av undervisnings- och organisationsärenden för varje slag av
vrkesutbildningsanstalter, som fackbyråprincipen möjliggör, av väsentlig betydelse
såväl för kontakten med de grenar av näringslivet, som utbildningen skall
betjäna, som för möjligheterna att snabbt tillgodose uppkommande utbildningsbehov.

Enligt min mening företer de sakkunnigas huvudförslag väsentliga brister.
En uppdelning på olika sektorer, inom vilka ärendena fördelas efter skilda principer,
skulle medföra, att åtskilliga av de olägenheter, som är förenade med den
nuvarande uppdelningen på skilda ämbetsverk, skulle kvarstå även efter en
omorganisation. Lösningen av organisationsfrågan bör därför, som jag redan
inledningsvis framhållit, sökas efter linjer, som möjliggör en samordnad handläggning
av likartade ärenden och ett tillgodoseende av kraven på enhetlighet i
verksamheten.

Härtill kommer ytterligare en väsentlig omständighet. Jag har framhållit, att
ämbetsverket i högre grad än vad de sakkunniga tänkt sig bör få uppgifter, som
är av annan karaktär än de båda överstyrelsernas nuvarande. De planerande och
samordnande funktionerna bör få en mer framträdande plats, medan ärenden
som mera direkt anknyter till den löpande verksamheten inom skolväsendet
bör bli av mindre omfattning. Bl. a. bör ämbetsverket, såsom statskontoret
framhållit, inte onödigtvis belastas med uppgifter av rutinkaraktär eller med
ärenden, beträffande vilkas handläggning fast praxis utvecklats. De skäl, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963

kan anföras för att hålla ärenden av olika slag samlade kring en och samma
skoltyp — innebörden av fackbyråprincipen — förlorar därmed väsentligt i
styrka.

Med hänsyn till det anförda anser jag, såsom jag redan i det föregående angivit,
en organisation av det slag, som förordats av statskontoret, vara den mest
ändamålsenliga. I förhållande till skolöverstyrelsens förslag erbjuder den av
statskontoret presenterade lösningen den fördelen, att en ytterligare koncentration
erhålles genom att någon motsvarighet till skolöverstyrelsens nuvarande
organisationsavdelning inte medtages. Ärenden, som i överstyrelsens förslag hänförts
till en organisationsavdelning, har till sin sakliga innebörd bedömts vara
av sådan art, att de utan olägenheter kan fördelas på de övriga avdelningarna
och samordnas med deras uppgifter. Eftersom en viss del av organisationsärendena
inom skolöverstyrelsens nuvarande verksamhetsområde därvid lämpligen
torde kunna sammanföras med undervisningsärendena, bör ett slopande av
den särskilda organisationsavdelningen också medföra en utjämning av skillnaderna
mellan yrkesöverstyrelsens nuvarande fackbyråer och de nuvarande rotlarna
inom skolöverstyrelsens undervisningsavdelning.

Även om jag således anser, att det med hänsyn till kansliorganisationens funktionsduglighet
är nödvändigt att skapa ett i princip integrerat ämbetsverk, finner
jag det samtidigt angeläget, att så långt möjligt beakta synpunkterna från
de remissmyndigheter, som i de sakkunnigas förslag sett en garanti för att yrkesutbildningsintressena
skulle bli tillgodosedda i tillräcklig mån. Deras synpunkter
i organisationsfrågan är att betrakta som ett uttryck för behovet av att
åstadkomma en intim samverkan mellan arbetsmarknad och näringsliv å den ena
sidan och olika skolmyndigheter å den andra. Jag har redan inledningsvis anslutit
mig till uppfattningen att detta är ett vitalt intresse och framhållit, att det
kan tillgodoses på annat sätt än att de sakkunnigas organisationsförslag genomföres.

I första hand bör ett ökat inflytande från intressenter, som står yrkesutbildningen
närmast, åstadkommas genom en annan sammansättning av verksstyrelsen
än vad de sakkunniga tänkt sig. Kansliet bör emellertid också organiseras så,
att kontakter med näringslivet underlättas. Efter närmare överväganden av hur
ett sådant behov skall kunna tillgodoses i en verksorganisation av integrerad typ
har jag funnit, att en lämplig lösning kan nås, om undervisningsärendena fördelas
på två avdelningar, den ena för ärenden avseende huvudsakligen allmän
undervisning och den andra för ärenden rörande yrkesundervisning.

Uppdelningen av ärenden mellan två undervisningsavdelningar bör givetvis
ske så, att handläggningen av närbesläktade ärenden inte splittras mellan avdelningarna.
Således bör alla gymnasiefrågor, även rörande fackgymnasierna, hänföras
till samma avdelning, nämligen undervisningsavdelningen för allmänna
skolfrågor under vilken också undervisningsfrågor rörande samtliga fackskolor
bör inordnas. Till avdelningen för undervisningsfrågor rörande yrkesutbildningen
bör hänföras undervisningsfrågor angående i första hand utbildning för industri,
hantverk, handel, kontorsverksamhet, husligt arbete och vårdområdena.

7 — Dihang till riksdagens protokoll 1063. 1 samt. Nr Utb

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-4-4 år 1963

Som skäl för upprättande av två undervisningsavdelningar vill jag vidare
framhålla följande. Enligt statskontorets förslag skulle undervisningsavdelningen
indelas i rotlar, mellan vilka ärendena skulle fördelas efter skolform. Endast en
av dessa rotlar skulle enligt statskontorets skiss handlägga undervisningsfrågor
inom yrkesutbildningsområdet. Med hänsyn till den omfattning undervisningsfrågorna
kan väntas få även efter en omorganisation av den centrala skolledningen
är det föga sannolikt, att en omprövning av föreliggande arbetsuppgifter
kan leda till en så stark koncentration av detta slags ärenden att de skulle kunna
handläggas inom en enda rotel för hela yrkesutbildningsområdet. Sannolikt måste
det bli fråga om minst två arbetsenheter. Statskontoret har vidare till planeringsavdelningen
hänfört vissa uppgifter rörande yrkesutbildningen, vilka det
enligt min uppfattning synes mera motiverat att hänföra till undervisningsavdelningen.
Det finns således enligt min uppfattning anledning att räkna med ett
behov av två eller tre rotlar för undervisningsfrågor rörande yrkesutbildningen.

Med hänsyn till den inriktning ämbetsverkets arbete bör ha, torde undervisningsfrågorna
således bli så omfattande, att det blir för betungande för
en avdelningschef att i detta avseende leda verksamheten inom hela utbildningsområdet.
Genom en uppdelning på två avdelningar vinnes flera väsentliga fördelar.
För det första uppnås en ändamålsenligare arbetsorganisation på avdelningschefsplanet
samtidigt som möjligheter skapas att inom en avdelning sammanhålla
de ärenden, för vilkas handläggning man inom ämbetsverket är i särskilt
hög grad beroende av fortlöpande kontakter med näringslivet. Den rådgivning
och den mera omedelbara kontakt med ämbetsverket i övrigt, som företrädarna
för yrkesutbildningen inom skolväsen och näringsliv kan vara i behov av,
torde nämligen till övervägande del föranleda hänvändelse till en undervisningsavdelning
med av mig angivna uppgifter. En sådan avdelning skulle således i
detta hänseende komma att få samma betydelse och fylla samma funktioner som
de särskilda fackbyråerna inom yrkesöverstyrelsen nu har.

Vidare medför en uppdelning att yrkesutbildningen inom det centrala ämbetsverket
får en särskild företrädare på avdelningschefsnivån, ett förhållande som
jag tillmäter ett betydande värde med hänsyn till de avsevärda utvecklingsuppgifter
på yrkesutbildningens område som ännu återstår. Samtidigt vill jag understryka,
att detta självfallet inte får leda till att uppmärksamheten på yrkesutbildningsfrågorna
minskas inom de övriga avdelningarna; det skulle ju för övrigt
strida mot den grundläggande integrationsprincipen.

Slutligen kan förefintligheten av en särskild undervisningsavdelning för
yrkesutbildningen av till en början måttligt omfång antas väsentligt underlätta
ett framtida inordnande av ytterligare yrkesutbildningsområden under skolämbetsverkets
ledning.

Sammanfattningsvis föreslår jag alltså, att skolämbetsverket skall omfatta
följande fem avdelningar, nämligen undervisningsavdelningen för allmänna skolfrågor
(VA), undervisningsavdelningen för yrkesutbildningsfrågor (UY), avdel -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 144 or 196S

ningen för lärarutbildning och pedagogiskt utvecklingsarbete (L), planeringsavdelningen
(P) samt administrativa avdelningen (A).

Dessutom bör som fristående enhet finnas en särskild folkbildningsrotel (P)•

Rotlarnas antal och ärendenas fördelning pa rotlar är det enligt min mening
inte möjligt att fastställa i detta sammanhang. Dessa spörsmål bör jämsides med
frågorna om decentralisering och personalorganisation ytterligare prövas i det
fortsatta utredningsarbetet från de utgångspunkter jag här angivit. Beträffande
rotlarnas antal vill jag i anslutning till de principiella synpunkter härutinnan,
som statskontoret anfört, framhalla som angeläget, att det inte bör uppgå till
mer än ca tjugo.

Verksledningen bör enligt de sakkunnigas förslag utövas av en styrelse,
bestående av 11 personer, med en majoritet av lekmän utsedda av Kungl. Maj:t.
Lekmännen skulle enligt förslaget inte representera speciella intressen eller organisationer.
För den direkta kontakten med intressenter utanför ämbetsverket
har de sakkunniga föreslagit en rådgivande nämnd.

Förslaget rörande styrelsens sammansättning har mötts av bestämda invändningar
från flera håll. Yrkesöverstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen och
Landsorganisationen har gjort sitt tillstyrkande av omorganisationsförslaget beroende
av att i styrelsen kommer att ingå representanter för organisationerna
på arbetsmarknadens och näringslivets områden. Även statskontoret företräder
en sådan uppfattning och föreslår, att styrelsen skall bestå av ämbetsverkets generaldirektör,
dennes ställföreträdare samt sex utomstående ledamöter, som bör
representera föräldrarna, arbetsmarknadens parter, kommunerna och den pedagogiska
forskningen.

Som jag förut berört, finner jag det vara av grundläggande betydelse, att skolväsendet
står i nära kontakt med samhällslivet i övrigt. Denna kontakt kan
givetvis organiseras på olika sätt och de sakkunniga har härvidlag tillmätt den
rådgivande nämnden väsentlig betydelse. Som framgar av benämningen skulle
denna emellertid endast ha en rådgivande funktion. En direkt förankring i styrelsen
för viktiga intresseområden innebär enligt min mening en betydligt bättre
garanti för att skolämbetsverket tillförsäkras stöd från samhällslivets sida. Jag
anser mig därför böra förorda, att ämbetsverkets styrelse till huvudsaklig del
skall bestå av lekmän, som direkt företräder för skolväsendet viktiga samhällsområden.

Beträffande styrelsens uppgifter anser jag i likhet med statskontoret, att styrelsen
bör ha att fatta beslut endast i ärenden, som gäller viktigare framställningar
eller yttranden till Kungl. Maj:t, i frågor av principiell natur eller eljest
i ärenden av särskild vikt.

Utöver lekmannarepresentanterna bör som statskontoret förordat endast verkets
chef och dennes ställföreträdare ingå i styrelsen. Den sakkunskap, som
Övriga chefstjänstemän besitter, kan på ett tillfredsställande sätt tillvaratas vid
ärendenas beredning samt vid föredragningar i styrelsen.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 1JJ år 1963

Beträffande lekmannarepresentationen har vid remissbehandlingen förslag
framförts om en bred förankring bland olika organisationer och andra samhällsorgan,
vilket enligt vissa förslag skulle leda till att styrelsen bleve en stor församling.
Enligt min bedömning måste emellertid den största hänsyn tas till
styrelsens möjligheter att arbeta effektivt. För egen del har jag funnit, att ledamotsantalet
kan begränsas till det antal, som de sakkunniga föreslagit, dvs. 11
personer. Utöver den självskrivna verksrepresentationen bör således 9 av Kungl.
Maj:t utsedda ledamöter ingå, vilket antal jag bedömer som tillräckligt för att
de viktigaste intresseområdena skall kunna bli företrädda i styrelsen. Jag förordar,
att denna får följande sammansättning, nämligen
generaldirektören, tillika styrelsens ordförande,
generaldirektörens ställföreträdare,

1 ledamot som äger god förtrogenhet med arbetsmarknadsfrågor,

1 företrädare för universitets- och högskoleväsendets avnämarintressen,

1 företrädare för arbetsgivare- och avnämarintressena inom industri och hantverk,

1 företrädare för arbetsgivare- och avnämarintressena inom handel och kontor,
1 företrädare för arbetsgivare- och avnämarintressena inom vårdområdet, dvs.
främst landstingen,

3 företrädare för arbetstagarintressena samt
1 företrädare för primärkommunerna.

Inom denna ram bör samtidigt föräldraintressena kunna komma till uttryck
på ett naturligt sätt.

De av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna bör förordnas för en tid av fyra år.

De sakkunnigas förslag om en rådgivande nämnd av stor omfattning får i viss
utsträckning betraktas som en följd av förslaget att någon direkt representation
för myndigheter och organisationer inte skulle finnas i styrelsen. I samma mån
som remissmyndigheterna krävt direkt representation i styrelsen har de tillmätt
den rådgivande nämnden begränsat värde.

Med den sammansättning av styrelsen, som jag förordat, finner jag det knappast
motiverat med en rådgivande nämnd. Jag vill i detta sammanhang erinra
om att i enlighet med i propositionen 1962: 54 framlagt förslag (s. 413) en rådgivande
nämnd nyligen tillsatts inom skolöverstyrelsen för utvecklingsarbete och
försöksverksamhet m. m. Inom ett gemensamt skolämbetsverk bör en dylik
nämnd också behandla frågor, som har anknytning till yrkesutbildningsområdct.
Huruvida härutöver behov kan komma att föreligga av att i institutionaliserade
former knyta rådgivande organ till ämbetsverket, bör enligt min mening göras
beroende av de erfarenheter som vinnes, sedan det nya ämbetsverket trätt i
funktion, och i första hand prövas av verkets styrelse. I

I fråga om skolämbetsverkets chefsorganisation följer av vad jag föreslagit
rörande verksorganisationen, att motiv ej föreligger för två överdirektörstjänster.
Statskontoret har ansett att det kan ifrågasättas, om det inom skolämbetsverket

101

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 11^ år 1963

kommer att finnas behov av någon överdirektör över huvud taget. För min del
anser jag en sådan tjänst nödvändig med hänsyn till arten och omfattningen
av det nya verkets betydelsefulla arbetsuppgifter.

Mitt förslag rörande verksorganisationen innebär, att behov föreligger av fem
avdelningschefstjänster. Avdelningscheferna bör i första hand ägna sig åt sammanhållande
och nydanande verksamhet inom hela området för respektive avdelning.
Tjänsterna bör därför som regel inte vara förenade med rotelchefstjänst.

Generaldirektörstjänsten bör placeras i lönegrad Bp 7. Beträffande överdirektörstjänsten
föreslår jag placering i Bp 5. För avdelningschefstjänstema bör, på
sätt gäller för avdelningschefstjänst i skolöverstyrelsen, anställningsformen vara
förordnande tills vidare. Jag föreslår att avdelningschefstjänstema placeras i
lönegrad Br 4. Vidare förordar jag att rotelchefstjänsterna placeras i B 3. Till
frågan om anställningsform för sistnämnda tjänster torde jag få återkomma i
annat sammanhang.

Personalorganisationen i övrigt och därmed sammanhängande frågor bör, som
jag redan framhållit, ytterligare prövas i det fortsatta utredningsarbetet, innan
slutlig ställning kan tas. Med hänsyn till de av mig i det föregående angivna
utgångspunkterna för omorganisationen, vilka innebär en koncentration av verksamheten
till i huvudsak planerande och samordnande funktioner, bedömer jag
det som möjligt att i icke obetydlig mån nedbringa personalbehovet i förhållande
till de båda överstyrelsernas nuvarande sammanlagda personalorganisation.

Som jag redan i olika sammanhang berört, måste i samband med en omorganisation
av den centrala skolledningen en avsevärd del av nuvarande uppgifter
decentraliseras till regionala och lokala organ. De sakkunniga
har också ägnat denna fråga betydande uppmärksamhet och redovisat
en omfattande förteckning över ärenden, som skulle kunna decentraliseras. Remissmyndighetema
har genomgående hälsat de sakkunnigas förslag i dessa hänseenden
med tillfredsställelse och i många fall uttalat sig för längre gående åtgärder.
I något remissvar uttalas dock tveksamhet på denna punkt, bl. a. under
erinran om att man vid övervägande av decentraliseringsspörsmål även bör
beakta, att det samlade arbetskraftsbehovet kan vara mindre vid en centraliserad
handläggning än vid en decentraliserad. Den sistnämnda synpunkten får
naturligtvis inte förbises. Den har betydelse särskilt vid ifrågasatt decentralisering
av ärenden, som kräver starkt specialiserad fackkunskap för sin handläggning.

Utöver vad jag redan anfört vill jag för egen del här framhålla ytterligare ett
väsentligt skäl för förläggning av beslutanderätten så långt ned i instansordningen
som möjligt. I samband med skolstyrelsereformen 1956 betonades starkt
betydelsen av att genom allt större lokalt och regionalt ansvar fastare förankra
skolväsendet hos dem som på fältet bär upp det. Genom den nämnda reformen
skapades också goda förutsättningar för beslutanderätt i de instanser, där den
bästa kännedomen finns om förhållanden som inverkar på och beröres av besluten.

102

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 14-i år 1963

Enligt min mening har de sakkunniga genom sina principiella synpunkter och
framlagda förslag klart ådagalagt, att betydande möjligheter föreligger att fortsätta
ännu ett stycke på den inslagna vägen mot ökat lokalt och regionalt
inflytande på skolväsendet.

Sedan de sakkunnigas förslag uppgjordes, har äldre författningar i betydande
utsträckning ersatts med den nya skollagen och skolstadgan. En förnyad detaljerad
genomgång av decentraliseringsfrågorna fordras därför. Detta är även påkallat
av att jag i likhet med flera remissmyndigheter anser, att decentralisering
kan ske i betydligt större utsträckning än de sakkunniga förutsatt. Vid den
fortsatta organisationsutredningen bör även mycket långtgående uppslag prövas
och decentralisering, av skäl som jag nyss angav, kunna ifrågakomma, även om
det kan göras gällande att en central handläggning i och för sig skulle kunna
innebära en viss arbetsbesparing.

Vid undersökningarna i decentraliseringsfrågorna bör som en riktpunkt för
arbetet gälla, att en förläggning av beslutanderätten till det lokala planet skall
eftersträvas. Dock bör framhållas, att med decentralisering här menas en överflyttning
av beslutanderätten i en fråga från högre till lägre instans. Åtgärder
av servicekaraktär, som innebär rationaliseringar och förenklingar utan att beröra
beslutsfattandet och som lämpligen kan vidtas centralt eller regionalt, bör
givetvis inte hindras eller motverkas av åtgärder i decentraliseringssyfte. Tvärtom
bör det åligga den centrala skolmyndigheten att beakta och verka för rationaliseringsåtgärder,
som är ägnade att underlätta och främja skolverksamheten
som helhet.

De anförda synpunkterna har giltighet även för den centralupphandling av
undervisningsmateriel m. m. som nu handhas av yrkesöverstyreisen. Centrala åtgärder
för att tillgodose skolornas behov av materiel är otvivelaktigt av stort
värde. Jag anser det emellertid tveksamt, om verksamheten skall åvila den
centrala skolmyndigheten. Möjligheterna att finna andra former för denna
verksamhet, eventuellt i kommunförbundens regi, bör därför undersökas.

Som ett led i decentraliseringssträvandena bör, såsom de sakkunniga gjort,
även beaktas möjligheterna att i ökad utsträckning flytta beslutanderätten från
Kungl. Maj:t till lägre instanser.

Enligt mitt förslag skall skolverksamheten inom fackämbetsverkens tillsynsområden
nu endast i begränsad utsträckning inordnas under skolämbetsverket.
Något behov av att utvidga länsskolnämndernas verksamhet till de utbildningsområden
som tills vidare skall ligga kvar under fackämbetsverken uppkommer
inte i detta sammanhang. Jag är emellertid ense med de sakkunniga om att området
för länsskolnämndernas verksamhet i vad avser yrkesutbildningen i princip
bör sammanfalla med den centrala myndighetens. I förevarande sammanhang
innebär detta i huvudsak endast en utvidgning i vad avser sjöbefälsutbildningen
och utbildningen inom vissa vårdområden. Härtill kommer emellertid att
omorganisationen, förutom genom decentraliseringsåtgärder, medför ökade arbetsuppgifter
för länsskolnämnderna, främst genom ökade tillsynsuppgifter

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

beträffande yrkesutbildningen. Därav följer, att behovet av personalförstärkningar
vid länsskolnämndema kan behöva övervägas. I första hand kan det bli
behövligt att till nämnderna knyta ytterligare pedagogiskt utbildad personal för
yrkesutbildningen. Dessa liksom övriga frågor rörande länsskolnämndemas organisation
och frågan om länsskolnämnd för Stockholms stad bör prövas i det
fortsatta utredningsarbetet.

Av skäl som jag tidigare redovisat föreligger behov att snarast möjligt genomföra
den omorganisation jag här förordat. De sakkunniga har föreslagit,
att det nya skolämbetsverket skall börja sin verksamhet den 1 juli 1964*. Av
praktiska skäl bör enligt min mening tidpunkten för det nya ämbetsverkets
start framskjutas något och nu beräknas ske den 1 oktober 1964.

I olika hänseenden, som jag i det föregående berört, måste ett fortsatt utredningsarbete
ske med inriktning på att slutliga förslag beträffande omorganisationen
av skolväsendets centrala ledning och därmed sammanhängande spörsmål
skall föreläggas 1964 års riksdag. Beträffande formerna för detta utredningsarbete
ansluter jag mig i huvudsak till vad statskontoret förordat. Jag kommer
således senare denna dag att anhålla om Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla
en särskild organisationskommitté med uppgift att — under förutsättning
av riksdagens bifall till vad jag här förordat — utföra det erforderliga utredningsarbetet.
Vidare bör beslutas om provisoriskt upprättande av den organisationssektion,
som kan förutsättas komma att ingå i det nya ämbetsverket. Kostnaderna
härför under nästa budgetår liksom för möjligen erforderlig förstärkning
av länsskolnämndemas personal på grund av en under nästa budgetår successivt
genomförd decentralisering torde få bestridas genom anslagsöverskridanden.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig förordade riktlinjer för utformningen
av skolväsendets centrala ledning m. m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Samuelsson

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

Bilaga 1

Schematisk förteckning över arbetsuppgifter å de olika rotlama
i statskontorets förslag till organisationsplan för skolämbetsverket1

Statskontorets förslag: Avdelning, rotel och uppgifter	Korresponderande rotlar enligt de sakkunnigas förslag
TJndervisningsavddningen:
U1 Undervisningsfrågor avseende grundskolan, folkskolan och	U 2, Sr
fortsättningsskolan, i folkskolan inbyggda högstadielinjer, sko-
lor vid sjukvårdsanstalter och barnhem, nomadskolor samt
enskilda skolor, där undervisning meddelas för skolpliktiga
barn. Undervisningsfrågor avseende övningsämnen.
U 2 Undervisningsfrågor — dock ej beträffande övningsämnen —	U 3
avseende statliga, kommunala och enskilda allmänna gymna-
sier, på allmänbildning inriktade fackskolor, realskolor och
flickskolor, försvarets läroverk, specialgymnasiet för lant-
bruks-, mejeri- och skogsstuderande.
Undervisningsfrågor avseende högre tekniska läroverk, konst-	Y 2
fackskolan, bergsskolan i Filipstad, textilinstituten i Borås
och Norrköping, tekniska skolor, tekniska fackskolor samt
sjöbefälsskolor.
Undervisningsfrågor avseende handelsgymnasier och merkan-	Y 3
tila fackskolor.
Undervisningsfrågor på gymnasienivå avseende jordbruk med	J
binäringar.
Undervisningsfrågor på gymnasienivå avseende skogsbruk.	Sk
U 3 Undervisningsfrågor avseende centrala, kommunala och en-	Yl
skilda yrkesskolor inom industri och hantverk, yrkesutbild-
ning för industri och hantverk inom näringslivet samt sjö-
mansskolor.
Undervisningsfrågor avseende kommunala och enskilda yrkes-	Y 3
skolor inom området för handel och kontor.
Undervisningsfrågor avseende kommunala och enskilda yrkes-	Y 4
skolor för husligt arbete och hemslöjd samt lanthushållsskolor,
hemvårdarinneutbildning och hemsamaritutbildning.
Undervisningsfrågor avseende barnavård, sjuk- och hälsovård,	Y 5
samt socialvård.
Undervisningsfrågor under gymnasienivå avseende jordbruk	J
med binäringar.
Undervisningsfrågor under gymnasienivå avseende skogsbruk.	Sk
Undervisningsfrågor avseende omskolningskurser och arbets-	Or
löshetskurser.

1 Jfr bilaga 4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

105


Statskontorets förslag: Avdelning, rotel och uppgifter	Korresponderande rotlar enligt de sakkunnigas förslag
U 4 Pedagogiska hjälpmedel för undervisning inom det allmänna undervisningsväsendet. Hjälpmedelscentralerna.	U 4
Pedagogiska hjälpmedel inom yrkesutbildningsväsendet. F örlagsverksamhet.	Y 6
U 5 Skolpsykologisk verksamhet avseende bl a testningar, skol-mognadsprov och andra tillämpningar av den pedagogiska psykologien inom alla skolformer.	L 2 (U 2, U 3)
Avdelningen för pedagogisk utveckling och lärarutbildning L 1 Frågor om utbildning av lärare i teoretiska läroämnen och övningslärare. Utbildningsfrågor rörande lärarkursanstaltema, teckningslärarinstitutet, seminarierna för huslig utbildning och slöjdlärarseminariet.	L4
Frågor om utbildning av klasslärare. Utbildningsfrågor rö-rande folkskoleseminarierna och förskoleseminarierna samt på överstyrelsen ankommande uppgifter rörande lärarhögsko-lorna.	L 3
L 2 Frågor om utbildning av lärare i yrkesämnen, dock ej sådana, som handlägges inom L 1.	Y 6
L 3 Frågor om fortbildning av klasslärare och lärare i teoretiska ämnen samt övningslärare. Vidareutbildning av klasslärare.	L3, L4
L4 Frågor om fortbildning av lärare i yrkesämnen.	Y6
L 5 Pedagogiskt utvecklingsarbete. Pedagogiska försök.	Ll, Y6 (L2)
Planeringsavdelningen P1 Översiktlig planläggning med utgångspunkt från nationella behov inom undervisningsväsendets område.	Pl, P2
P 2 Regional planering innefattande organisation, lokalbehov, be-hov av utrustning och personal samt behov av lärarutbildning. P 3 Lokal planering innefattande främst service vid arbete med lokala projekt.	P 1, P2 02, 03, 04 P 2, P 3
P 4 Beräkning av framtida behov av statsbidrag till skolbyggna-der och andra fasta anläggningar för undervisningsändamål. Fördelning av sådana bidrag.	P 3
P 5 Fortlöpande inventering rörande aktuella utbildningsbehov, främst inom yrkesutbildningens område. Kontakter och för-handlingar med kommunerna och näringslivet rörande ange-lägenhetsgradering och analys av olika vägar för behovens tillgodoseende. Ledning av organisatoriska försök i anslutning härtill. 3 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 144	Yl, Y 2, Y 3, Y 4, Y 5, J, Sk

106

Kungl. Maj:ts proposition nr H4- år 1963

Statskontorets förslag: Avdelning, rotel och uppgifter	Korresponderande rotlar enligt de sakkunnigas förslag
Administrativa avdelningen
A 1 Rättsliga frågor rörande tillämpningen av gällande författ-	A 1, A 2, A 3,
ningar, främst inom personalområdet. Medverkan i utform-	A 4, k
ningen av nya författningar inom skolväsendets område. Råd-
givning i författningsfrågor gentemot regionala och lokala
organ. Omhänderhavandet av överstyrelsens administrativa
service (skrivcentraler, telefonväxel, vaktmästare) samt diarier
och arkiv. Frågor avseende verkets lokaler och personal m m.
A 2 Tillsättning av tjänster och behörighetsfrågor samt övriga	Öl, 0 2, 0 3, 0 4
personalfrågor, i den mån dessa ej ankommer på A 1. Orga-
nisationsfrågor i samband härmed, i den mån dessa ej an-
kommer på planeringsavdelningen.
A 3 Kassor, donationer och fonder. Statsbidragsfrågor, dock ej av-	A 1, A 2, A 3, A 4
seende skolbyggnader. Petitaarbete och medelsförvaltning.
Revision.
Centralupphandling.
A 4 Skolhygieniska frågor. Psykisk barna- och ungdomsvård. Men-	S
talhygieniska frågor. Personalfrågor av saklig natur rörande
skolläkare och skolsköterskor.
Ärenden avseende gymnastik, lek och idrott, simundervisning,	b
friluftsverksamhet, trafikundervisning, brandskydd, olycks-
fallsvård och civilförsvar.
Skolsocial verksamhet (Kurativ).	Sr
Hemkunskap och skolmåltidsverksamhet.	U 2
Yrkesvägledningsfrågor.	L2
A 5 Omskolningskurser och arbetsmarknadsfrågor: utrednings- och	Or
planeringsarbete i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen.
Administration av centrala omskolnings- och för skolverket
interna kurser i övrigt.
Folkbildning sr oteln
Fb Folkhögskolor. Fackbiblioteken. Folkbildningsarbetet. Folk-	F
biblioteken. (Skolbiblioteken).

Kommentar

I sitt remissyttrande rörande skolväsendets centrala ledning framhåller statskontoret
bl. a. följande i anslutning till den här redovisade förteckningen över
arbetsuppgifternas fördelning på olika arbetsenheter.

De kompletterande utredningar, som erfordras, kan möjligen medföra någon
förskjutning av arbetsuppgifterna mellan rotlarna. Då den föreslagna rotelindelningen
på några punkter måhända tarvar en närmare förklaring — statskontoret
tänker härvid främst på de med A 4 och A 5 liksom med U 4 och L 5 betecknade

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1903

rotlarna —• vill ämbetsverket något beröra sitt ställningstagande i de aktuella
fallen. Beträffande rotlarna A 4 (skolsociala frågor) och A 5 (arbetsmarknadsfrågor,
administrativ ledning av centrala kurser m m) är statskontoret väl medvetet
om, att dessa rotlars samband med övrig verksamhet inom administrativa
avdelningen ytligt sett kan te sig mindre naturligt. Av de lämnade uppgifterna
torde emellertid framgå att nämnda rotlar har en otvetydig administrativ prägel.
Ett alternativ till den av statskontoret förordade organisationen skulle kunna
vara att ställa dessa rotlar direkt under verkschefen. En sådan åtgärd skulle
emellertid minska förutsättningarna för verksledningen att effektivt leda och
samordna den totala verksamheten och sålunda stå i mindre god överensstämmelse
med av ämbetsverket tidigare i detta utlåtande angivna principiella riktlinjer.
Det skulle därjämte kunna medföra att de frågor, som de berörda rotlarna
representerar, komme att i allt för hög grad beaktas i förhållande till övriga
rotlars verksamhet. Ett annat tänkbart alternativ vore att placera rotlarna å
undervisningsavdelningen. En sådan åtgärd skulle emellertid medföra en splittring
i den huvudsakliga målsättningen för avdelningen. Vidare skulle det innebära
en förskjutning i den balans mellan avdelningarna ur kvantitativ synpunkt
som statskontorets organisationsförslag avsett åstadkomma. Statskontoret finner
sålunda övervägande skäl tala för att inordna dessa rotlar på sätt som skett
under administrativa avdelningen.

Jämväl placeringen av rotlarna IT 4 (pedagogiska hjälpmedel) och L5 (pedagogiska
försök) å skilda avdelningar kan diskuteras. Statskontoret vill understryka
de båda avdelningarnas principiellt skilda karaktär i ämbetsverkets förslag.
Medan undervisningsavdelningen närmast avser den mer eller mindre löpande
verksamheten, har avdelningen för pedagogisk utveckling och lärarutbildning
såsom namnet anger i första hand ett framåtblickande syfte. Statskontoret
är emellertid väl medvetet om att gränsdragningsproblem de båda rotlarna emellan
kan uppstå. Av vikt är därför att samarbete i erforderlig utsträckning etableras,
så att en smidig handläggning av ärendena åstadkommes.

De sakkunnigas förslag till organisationsplan för skolämbetsverket

Y1) (YZ)(Y3) (Y4)(Y5) (Y6) (3 ) (SkJ (Or

P2)(P5)(A1)(A2)(A3

Un (U2) (U3)(U4J (U5J (L1) (L2J (L3J (L4) (Öl) (02J (03J(04J ( F

Teckenförklaring:

kring bokstavsgrupp anger chefsbefattning,
»om ej är förenad med
annan befattning inom verket

J’"""! kring bokstav anger avdelningschefsl
— j befattning, förenad med undervisningsråds-
eller byråchefsbefattning

O kring siffra, bokstav eller bokstavsqrupp
anger undervisningsråd eller
byråchef

□

kring liten bokstov onger sektion

GD = generaldirektör

ÖD = överdirektör

U =undervisningsovdelningen

L = lärarutbildnings-och försöksavdelningen

0 = organisationsavdelningen

P = planerings- och bgggnadsavdelningen

A = administrativa avdelningen

Y = yrkesutbildningsavdelningen

Sr = skolsociola roteln

5 = skolhygienroteln

F = folkbildningsroteln

3 = roteln för jordbruksutbildning

Sk = roteln för skogsbruksutbildning

Or = omskolningsroteln
a “administrativ sektion
b “sektionen för fysisk fostran
C “sektionen för hemkunskap och skol—
mältidsverksambet
d “utredningssektionen
e “meritkontoret
f “arkitektkontoret
g = revisionskontoret
h “sektionen för centralupphandling

i “bibliotekssektionen feg

j “pressombudsmannen Sb:

ii “konslisektianen tcj

108 Kungl. Maj:ts proposition nr H4 år 1963

Av de sakkunniga skisserat alternativ till organisationsplan

(helt integrerat skolämbetsverk)

U1)(U2)(u3)(u4)(u5)(u6)(U7)(U8)(li)(L2)(L3)(l4)(l5)(L6)(01)(02)(05)(04)(05)(06)(P1)(P2)(P3)(A1)(A2)(A3)(a4

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963 109

Bilaga 3

Kungl. Maj ds proposition nr 144 år 1963

Bilaga 4

Statskontorets förslag till organisationsplan för skolämbetsverket

Huvudorganisation

Administrativ
avd.

Avdelning
för pedagogisk
utveckling
och
lärarutb.

Folkbild ningsrotel -

Undervis ningsavd -

Överdirektör
och stf chef (ev)

Generaldirektör
och chef

Skolråd

(byråchef)

Avdelningsdirektörer
resp
byrådirektörer
A 27 och A 25

Skolråd

(byråchef)

Avdelningsdirektörer,
resp
byrådirektörer
A 27 och A 25

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963 111

Undervisningsavdelning

Gymnasier
och fackskolor -

Yrkes skolor -

Pedago giska ljålpmedel -

Skolplikt^

undervis ning -

Pedagogisk

psykologi

U 5

Avdelningschef

Rotla r

□ □□□□□[

Sektioner

Avdelning för pedagogisk utveckling och lärarutbildning

Pedago giska försök -

Ordinarie

lärarutb.

Yrkes skolor -

Ordinarie

lärarutb.

Allmänna

skolor

Fort- och
vidareutb.
Allmänna
skolor

Fort- och
vidareutb.
Yrkesskolor -

Avdelningschef

R o 11 a r

Sektioner

112

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1963

Planeringgavdelning

Skolråd

(byråchef)

Lokal

planering

Nya behov,
organisatoriska

försök

Statsbidrag

Avdelningschef

Översiktlig

planering

Regional

planering

R o 11 a r

Avdelnings- -1

direktörer resp

byrådirektörer

A 27 och A 25 _

Sektioner

Administrativ avdelning

Skolråd

(byråchef)

Avdelningsdirektörer
resp
byrådirektörer
A 27 och A 25

Organisations sektion -

Skolsociala

frågor
A 4

Omskolningskurser

m. m.

A 5

Allmän

administ ration -

Ekonomi

Personal
administration

A 2

Avdelningschef

R o 11 a r (byråer)

Sektioner

Skolöverstyrelsens förslag till organisationsplan för skolämbetsverket

U2)(U3)(U4)(U5

L1)(L2)(L3)(L4)(L5

J01)(0 2j(0 3.

P1J(P2)(P3

A1)(A2)(A3

Teckenförklaring:

| anger avdelningschef
i__j

O anger undervisningsråd
eller byråchef

□

anger sektion

GD = generaldirektör
ÖD = överdirektör
U = undervisningsavdelning
L = lärarutbildnings- och försöksavdelning
O = organisationsavdelning
P = planerings- och byggnadsavdelning
A = administrativa avdelningen
F = folkbildningsroteln
S = skolhygienroteln

a = press- och kontaktsektion
b = utredningssektionen
c = administrativ sektion
d = meritkontoret
e = arkitektkontoret

f = sektion för examina och standardprov
g = rikscentralen för pedagogiska hjälpmedel
h = sektion för yrkesvägledning
j = kameralsektion
k = sektion för centralupphandling
I = sektion för folkhögskolor m. m.
m = bibliotekssektion

tö

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963 113

överstyrelsens för yrkesutbildning
förslag till organisationsplan för skolämbetsverket

j H 1)0 H 2) (i H 3) (H V1) (H V 2) O 51) 0 S 2) ( 0 r

u 1) (u 2) (u 3) (u 4) (u 5) (01) (0 2) (03) (0 A) ( F

D = utredningsrotel

I H = avdelningen för industri och hantverk, sjöfart samt handel och kontorsverksamhet H

V = avdelningen för husligt arbete och vårdyrken
J S = avdelningen för utbildning inom jordbruk och skogsbruk
I övrigt hänvisas till teckenförklaringen i bilaga 2.

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 11^ år 1963

Kungl. Maj:t8 proposition nr 1 JU år 196S

115

Bilaga 7

Statskontorets förslag till organisationsplan för länsskolnämnd

Inspektör resp.
byrådirektörer
A 27 och A 252

Admi nistration -

Gymnasier

och

fackskolor

Skol pliktig
undervisning -

Länsskoldirektör

LÄNSSKOLNÄMND

4 led. utsedda av landsting 2

repr. för arbetsgivare
inom näringslivet1
2 repr. för arbetstagare
inom näringslivet1
1 repr. för länsstyrelsen

Sektioner

1 Utvalda med hänsyn till att länets viktigaste näringsgrenar bör bli representerade. Utses av Kungl. Maj:t.

2 Beroende på länets storlek.

5 Sammanslås i mindre län.

116

Kungl. Majrts ''proposition nr 11^ år 1968

Bilaga 8

Departementschefens förslag till huvudorganisation för skolämbetsverket

Avd. för
lärarutbildning

och

Planerings avd.

Admi nistrativ avd.

Undervisn.-avd. för allmänna
skolfrågor
(UA)

Överdirektör

och

stf. chef

Generaldirektör

och

chef

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963 117

INNEHÅLL

Sid.

I. Inledning ..................................................... 3

II. Utgångspunkterna för utredningsarbetet......................... 5

Nuvarande central ledning av yrkesskolväsendet................ 5

överstyrelsen för yrkesutbildning ........................... 5

Skolöverstyrelsen.......................................... 7

Lantbruksstyrelsen ................... 8

Skogsstyrelsen ............................................ 9

Fiskeristyrelsen ........... 10

Sjöf artsstyrelsen........................................... 10

Socialstyrelsen ............................................ 11

Medicinalstyrelsen......................................... 11

Övriga ämbetsverk ........................................ 12

Tidigare diskussion .......................................... 12

De sakkunnigas direktiv...................................... 15

III. Koncentration av skolväsendets centrala ledning.................. 17

De sakkunniga.............................................. 17

Avgränsningen av utredningsuppdraget...................... 17

Enhetlig ledning av yrkesskolväsendet....................... 19

Fristående yrkesutbildningsverk eller gemensamt skolämbetsverk 22
Yttranden .................................................. 25

IV. Verksamhetsområde beträffande yrkesutbildningen ............... 33

De sakkunniga.............................................. 33

Uppgifter för yrkesutbildningens centrala ledning............. 33

Omfattningen av den yrkesutbildning, som bör inordnas under

den centrala skolledningen................................ 34

Industri och hantverk ................................... 35

Handel och kontorsverksamhet............................ 36

Husligt arbete .......................................... 36

Sjöfarten ............................................... 36

Fisket ................................................. 37

Jordbruket ............................................. 37

Skogsbruket ............................................ 38

Sjukvård ............................................... 39

Socialvård .............................................. 40

Statens brandskola och statens polisskola.................. 40

Yttranden .................................................. 41

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

V. Skolämbetsverkets organisation ................................. 49

De sakkunniga.............................................. 49

Huvudprinciper för organisationen .......................... 49

Verksledningen ........................................... 52

Fördelning på arbetsenheter................................ 56

Yttranden .................................................. 60

VI. Kompetensfördelningen mellan centrala, regionala och lokala organ .. 74

De sakkunniga.............................................. 74

Länsskolnämndemas tillsynsområde......................... 74

Decentralisering........................................... 74

Länsskolnämndemas organisation ........................... 76

Yttranden .................................................. 77

VII. Genomförande av omorganisationen............................. 82

De sakkunniga.............................................. 82

Yttranden .................................................. 82

VIII. Departementschefen ........................................... 84

Bilaga 1—8......................................................... 104

Ivar Hseggströms Tryckeri AB • Stockholm 1963

680591