Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo (Proposition 1925:110)

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Nr Ilo.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar;
given Stockholms slott den 6 mars 1925.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om undersökning angående monopolistiska företag
och sammanslutningar.

GUSTAF.

Torsten Nolhin.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 96 höft. (Nr 110.)

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Förslag1

till

Lag

om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

I fråga om företag eller sammanslutning, som avser produktion eller bearbetning
av varor eller andra förnödenheter, handel, bankrörelse, försäkringsrörelse
eller transportverksamhet och som kan antagas vara av monopolistisk natur,,
äger Konungen, när skäl därtill äro, förordna, att undersökning, på sätt i denna
lag sägs, skall äga rum till utredning rörande företagets eller sammanslutningens
inverkan på pris- eller omsättningsförhållanden här i riket.

2 §.

Verkställandet av undersökning, varom i 1 § förmäles, skall uppdragas åt
ämbetsmyndighet eller åt en eller flera särskilt förordnade sakkunniga och erfarna
personer. Vid uppdragets utförande är ämbetsmyndigheten eller den eller
de förordnade personerna att betrakta såsom särskild myndighet (undersökningsmyndighet).

Undersökningsmyndigheten äge, när så befinnes erforderligt, förordna ledamot
av undersökningsmyndigheten eller, där undersökningens verkställande är
anförtrott åt ämbetsmyndighet, tjänsteman hos denna myndighet eller ock,
enligt av Konungen meddelade bestämmelser, annan person att vid visst tillfälle
eller i visst avseende vara myndighetens ombud vid upplysningars inhämtande.

Närmare bestämmelser om undersökningsmyndighetens organisation och
verksamhet meddelar Konungen.

3 §•

För fullgörande av sitt uppdrag må undersökningsmyndigheten förelägga denr
vilken företräder, förestår eller leder företag eller sammanslutning, som är föremål
för undersökning, eller företag, vilket ingår i sådan sammanslutning,

att för undersökningsmyndigheten eller av densamma utsett ombud hålla tillgängliga
alla handelsböcker med tillhörande verifikationer samt övriga böcker

Kung!,. Maj ds proposition nr no.

och handlingar, vilka kunna lämna upplysning om företaget eller sammanslutningen; att

bereda undersökningsmyndigheten eller dess ombud tillträde till samtliga
anläggningar och lokaler, vilka användas för företaget eller sammanslutningen;

att meddela undersökningsmyndigheten eller dess ombud alla de upplysningar
angående företaget eller sammanslutningen, som av myndigheten eller ombudet
askas.

. 7ad salunda stadgats innebär icke skyldighet att röja yrkeshemlighet av teknisk
innebörd.

Undersökningsmyndigheten äge kalla upplysningsskyldig att för upplysnings
avgivande personligen inställa sig inför myndigheten.

Därest det på grund av särskilda omständigheter finnes vara för
ningens fullföljande erforderligt, må undersökningsmyndigheten
jämväl annan än den, som jämlikt 3 § är upplysningsskyldig, att,
nämnda paragraf är stadgat, i visst avseende meddela upplysning,
sags. Dock må ej föreläggas den, som är anställd hos företag eller
slutning i annan egenskap än i 3 § avses, att meddela upplysning
ioretaget eller sammanslutningen, med mindre tillfälle lämnats den,
trader förestår eller leder företaget eller sammanslutningen att
avseende uttala sig.

undersökförelägga

på sätt i
som där
sammanangående

som förei
samma

5 §.

Undersökningsmyndigheten äge utsätta vite vid meddelande av föreläggande
eller kallelse enligt denna lag samt fälla till sådant vite.

6 §.

Över beslut, som av undersökningsmyndigheten på grund av denna lag meddelas
ma, klagan foras hos Konungen inom den tid, som för överklagande av förvaltande
myndigheters och ämbetsverks beslut är stadgad.

7 §•

Till undersökningsmyndigheten inkomna handlingar, från myndigheten utgångna
skrivelser samt hos myndigheten förda protokoll och anteckningar må
utlamnas endast såvitt de icke röra affärs- eller driftförhålWe eller, i den
man dylik handling är av sådant innehåll, med Konungens särskilda tillstånd
eller efter det femton år förflutit från handlingens datum.

I fall, dar Konungens tillstånd, enligt vad nu sagts, erfordras för utlämnande
av redogörelse eller förslag, som undersökningsmyndigheten ingivit till
Konungen, eller av annan handling, skall, innan Konungen låter handlingen
offentliggöras, tillfälle lämnas vederbörande företag eller sammanslutning att
avgiva yttrande i ärendet.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

'' 8 §.

Har någon i fall, som avses i 3 eller 4 §, mot bättre vetande lämnat oriktig
uppgift, straffes med böter från och med sjuttiofem till och med femtontusen
kronor eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i
högst sex månader.

Samma lag vare, där någon, som har eller haft att taga befattning med undersökning
enligt denna lag, i vidare mån än som kan anses erforderligt för
uppdragets fullgörande yppar affärs- eller driftförhållande, varom han under
sin verksamhet i eller för uppdraget erhållit kännedom, eller där han begagnar
sig av sådan kännedom för att bereda sig eller annan fördel eller för att göra
skada.

Å förbrytelse, varom i andra stycket sägs, äge allmän åklagare tala allenast
efter angivelse av målsäganden.

9 §•

Då vid domstol förekommer mål om förbrytelse, varom i 8 § sägs, må domstolen,
därest målets offentliga handläggning finnes kunna för någon medföra
skada genom yppande av affärs- eller driftförhållande, pa begäran av denne förordna,
att målet skall handläggas inom stängda dörrar.

10 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling ske enligt allmänna
strafflagen.

11 §•

Den, som enligt 3 eller 4 § på kallelse inställer sig inför undersökningsmyndigheten,
äge att därför uppbära ersättning enligt grunder, som fastställas av
Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:l Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
6 februari 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, riksdagens skrivelse den 11
mars 1924 (nr 47) i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående lagstiftning rörande statskontroll över truster och andra monopolistiska
sammanslutningar av företag inom vårt näringsliv.

Föredragande departementschefen anför:

Frågan om åtgärder från det allmännas sida för vinnande av översikt och
eventuellt kontroll över truster och andra monopolistiska sammanslutningar har
upprepade gånger varit föremål för övervägande inom riksdagen.

Vid 1910 års riksdag väcktes sålunda motion (II: 1 av friherre Palmstierna)
om skrivelse till Kungl. Haj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t ville snarast
möjligt låta utföra en undersökning angående inom landet befintliga karteller
och truster, i syfte att kunskap måtte erhållas om deras antal, beskaffenhet
och arbetssätt m. m., samt att Kungl. Maj :t, med stöd av den erfarenhet, denna
undersökning komme att lämna, ville låta uppgöra och för riksdagen framlägga
förslag till sådana åtgärder, varigenom möjlighet bereddes att vinna en kontinuerlig
översikt av kartell- och trustväsendets utveckling och verksamhet i Sverige.

Andra kammaren biföll det i motionen gjorda yrkandet, men forsta kammaren
avslog såväl motionen som ett av kammarens första tillfälliga utskott med anledning
av motionen framställt förslag om skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran,
att Kungl. Maj :t täcktes låta anordna en väsentligen statistisk utredning angående
inom landet befintliga kartellers och trusters organisation och verksamhetssätt
ävensom åstadkomma en utredning om kartell- och trustfrågans läge i andra
stater.

Vid 1911 års riksdag återkom samme motionär med sin motion (II: 56). Även
nu stannade kamrarna i olika beslut. Någon riksdagens skrivelse kom således ej
heller nu till stånd.

Emellertid tillkallades jämlikt nådigt bemyndigande den 22 december 1911 av
dåvarande chefen för finansdepartementet sakkunniga med uppdrag bl. a. att

Histor

Kungl. Maj:ts proposition nr no.

verkställa utredning angående förekomsten inom landet av truster och karteller,
deras inverkan på landets ekonomiska liv och framför allt på prisbildningen.
Efter det utredningen i nämnda hänseende under år 1913 tagit sin början, blev
densamma avbruten på grund av världskrigets utbrott och har sedermera icke av
de sakkunniga återupptagits.

Vid 1913, 1916 och 1917 års riksdagar samt vid 1919 års lagtima riksdag
väcktes motioner (1913 I: 96 av herr Lindh, II: 221 av herr Hamrin; 1916 I: 92
av herr Gerhard Magnusson, II: 215 av herr Lindley; 1917 II: 284 av herrar
Sterne och Waldén; 1919 II: 74 av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl.), avseende
monopolförhållanden inom särskilda näringsgrenar berörande handeln med petroleum,
mineraloljor, tillverkning och import av socker samt handeln och industrier
inom livsmedelsbranschen. Samtliga motionerna, blevo emellertid avslagna under
hänvisning till bl. a. den åt trustsakkunniga uppdragna utredningen.

Vid 1917 års riksdag hemställdes därjämte i avgiven motion (II: 86 av friherre
Palmstierna) om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl.
Maj :t ville lämna de trustsakkunniga i uppdrag att verkställa utredning och
framlägga förslag till de åtgärder, vilka befunnes erforderliga för att i de fall,
då viktiga samhällsintressen berördes, samhällets krav måtte kunna gentemot
monopolföretag bevakas. Motionen bifölls av andra kammaren, men första
kammaren avslog densamma av den anledningen, att det åt de trustsakkunniga
givna uppdraget ansågs innefatta jämväl befogenhet att framlägga förslag till
lämpliga åtgärder i det åt de sakkunniga hänskjutna ämnet.

I remissdebatten vid 1920 års riksdag berördes frågan huruvida utöver den
utredning rörande förekomsten inom landet av truster och karteller, vilken år
1911 beslutits, staten borde vidtaga åtgärder av praktisk art med anledning
av dylika sammanslutningar. I anledning av att herr Wohlin därvid yttrade,
att regeringen ingenting åtgjort i den stora frågan om trustväsendets bekämpande,
erinrade dåvarande statsministern om regeringens stora arbetsbörda, som
gjort det nödvändigt att undanskjuta vissa viktiga utredningsfrågor, bland dem
utredningen angående kontroll över trusterna. Att en sådan utredning ej blivit
igångsatt, berodde ej på att intresset för densamma svalnat, utan därpå, att efter
den senaste tidens erfarenheter linjerna för en dylik utredning måste läggas icke
Oväsentligt annorlunda och icke oväsentligt djupare än de lades, när en sådan
förra gången anordnades. Tiden hade icke medgivit regeringen att ännu upptaga
denna sak.

Vid samma riksdag väcktes motioner (I: 160 av herr Wohlin in. fl.; II: 253
av herrar Olsson i Kullenbergstorp och Westman i Brobygård) om skrivelse till
Kungl. Maj:t angående skyndsamt utarbetande och framläggande till nästkommande
riksdag av en provisorisk lag rörande statskontroll över truster och
andra monopolistiska sammanslutningar inom industri och handel.

Andra lagutskottet anförde huvudsakligen följande:

Det synes utskottet uppenbart, att den tendens till sammanslutning i monopolistiskt
syfte, som i form av truster och karteller framträtt inom näringslivet i

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

vart land liksom i de flesta andra länder, bör av statsmakterna följas med den
största uppmärksamhet. Att bildandet av truster och karteller i vissa avseenden
kan medföra nationalekonomiska fördelar, synes icke kunna bestridas. Genom
driltskoncentration, enhetlig arbetsledning, modernare organisation och varornas
standardisering kunna sålunda produktionskostnaderna nedbringas. På grund
av den större möjligheten att samtidigt överskåda det förefintliga behovet av
viss vara och tillverkningens storlek kan en sammanslutning av dylik art därjämte
undvika en icke önskvärd överproduktion.

Men såsom motionärerna med rätta framhållit kunna ifrågavarande sammanslutningar
inom näringslivet, om de få utveckla sig obundna och utan övervakning
från det allmännas sida, även medföra verkningar, vilka såväl ur nationalekonomisk
som social synpunkt äro ofördelaktiga och böra föranleda ett ingripande
både i samhällets och den enskilde konsumentens intresse. Möjligheten
till kapitalbesparing kan sålunda motverkas genom överkapitalisering, såsom
välbekanta exempel både från vårt eget och andra land givit vid handen. Så
länge den fria konkurrensen mellan flera företag inom samma område består,
är en faktor för handen, som verkar i riktning att skydda konsumenterna mot
alltför högt uppskruvade priser. I den mån en sammanslutning i monopolistiskt
syfte lyckas i sig förena alla eller det övervägande antalet företag inom samma
arbetsområde, bortfaller denna faktor, och erfarenheten har visat, att dylika
sammanslutningar i talrika fall begagnat sin maktställning icke blott till att
åsätta sina tillverkningar oskäligt höga en gros-pris utan även, i syfte att nedslå
konkurrens, till att förmå detaljhandlarna att ingå avtal om att endast saluhålla
sammanslutningens varor eller att försälja varor tillverkade av andra till
pris ej understigande sammanslutningens o. s. v.

De. olägenheter de.i nutidens näringsliv allt vanligare monopolistiska sammanslutningarna
visat sig innebära såväl ur det allmännas som den enskildes synpunkt.
, där de fått. ohejdat utveckla sig, hava föranlett, att problemet om lagstiftningens
ställning till dem trängt sig fram till beaktande inom det stora
flertalet av moderna kulturländer. De allvarliga studier och de talrika lagstiftningsåtgärder,
som i utlandet föranletts av ifrågavarande sammanslutningsrörelse,
hava lågt i dagen såväl problemets stora betydelse som även svårigheterna
att på ett tillfredsställande sätt reglera dessa företeelser inom näringslivet.
Vid lagstiftningen hava i detta avseende tre olika utvägar föreslagits och försökts:
förbud, förstatligande och kontroll.

Det förslag utskottet anser sig böra framlägga är i främsta rummet tillkommet
i syfte att få till stånd en myndighet med andra och bättre möjligheter
än en. vanlig svensk kommitté att verkställa tillförlitliga utredningar om de monopolistiska
sammanslutningarnas verkningar inom vårt näringsliv, speciellt
med avseende å prissättningen å produkterna, för att på detta sätt erhålla erforderliga
utgångspunkter för bedömandet av frågan om de åtgärder, som höra
vidtagas. Det synes icke troligt, att med den utredningsmetod, som hittills
följts och som är den vid andra utredningar vanliga, ett resultat skall kunna
vinnas, vilket skulle i enlighet med den hittills följda planen kunna läggas
till grund för en definitiv lagstiftning, åtminstone synes ett sådant resultat icke
kunna vara att påräkna inom en nära framtid.

Utskottet avser närmast att få till stånd en efter våra förhållanden organiserad
myndighet med särskild befogenhet att inhämta erforderliga upplysningar.
Givetvis kan en sådan myndighets verksamhet anses innebära en viss kontroll
över de monopolistiska sammanslutningarna i vårt land, men denna kontroll skulle
icke innesluta en självständig befogenhet för den ifrågasatta myndigheten att
meddela sammanslutningarna anvisningar rörande skötseln av deras affärsdrift.
Under sådana förhållanden synes en provisorisk lagstiftning i föreliggande fall

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

icke kunna anses innebära ett förhastat experimenterande utan tvärtom vara ägnad
att genom sina verkningar förebygga dylikt.

I fråga om den ekonomiska verksamhet, som bör underkastas offentlig kontroll,
hava motionärerna angivit sammanslutningar inom »industri och handel». Ehuruväl
monopolföretag av större betydelse äro vanligast förekommande inom
industri och handel, finner utskottet intet avgörande skäl, varför sådana monopolistiska
sammanslutningar inom andra grenar av näringslivet skulle undantagas
från en blivande lags tillämpning.

Utskottet hemställde, att riksdagen i anledning av motionerna måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt utarbetande och framläggande
om möjligt till nästkommande riksdag av en provisorisk lag rörande
statskontroll över truster och andra monopolistiska sammanslutningar inom produktion,
handel och transportväsende.

Sju reservanter ansågo, att utskottets utlåtande bort vara av följande lydelse:

Av lämnad översikt framgår, att intresset för åtgärder mot truster och monopoler
ej minskats genom det av tidsläget förorsakade avbrottet i 1911 års
trustsakkunnigas arbete. Av programuttalanden av olika riksdagspartier synes
tvärtom framgå, att förslag till väl övervägda åtgärder i detta syfte numer
kunna förvänta ett allmänt understöd inom riksdagen. Den nuvarande regeringens
sammansättning ävensom dess ställning i förhållande till den föregående
innebär dessutom otvivelaktigt en garanti, att av föregående regering planerade
åtgärder i trustfrågan komma att i någon form fullföljas. Under sådana förhållanden
kunde synas överflödigt, att riksdagen genom skrivelse i ärendet gör
ytterligare påminnelser. Då motioner emellertid äro väckta och dessa särskilt
taga sikte på provisoriska lagstiftningsåtgärder, för vilka vissa direktiv äro
givna, har utskottet ansett lämpligt, att riksdagen genom en skrivelse ger sin
mening tillkänna. Utskottet kommer därför att föreslå, att riksdagen begär en
allsidig utredning rörande truster och monopolistiska sammanslutningar.

Utskottet förbiser icke, att en sådan utrednings omfattning kan föranleda
ett avsevärt dröjsmål, innan dess slutliga resultat föreligger. Under sådana
omständigheter torde den kommitté eller myndighet, som får utredningen sig
förelagd, få taga under övervägande, i vilken ordning de nya bestämmelser
i ämnet, som kunna visa sig erforderliga, böra genomföras. Det synes utskottet
icke uteslutet, att det kan bliva angeläget, att de delar av den nya
lagstiftningen, vilka kunna anses mest av behovet påkallade, genomföras före
övriga delar. Härom torde emellertid den blivande utredningen giva klarhet.
Den särskilda varsamhet, som man på detta lagstiftningsområde bör
iakttaga, framgår emellertid av de svårigheter, med vilka den i utlandet prövade
lagstiftningen på området haft att kämpa. De missförhållanden, mot
vilka lagarna vänt sig, ha kanske kunnat i viss mån avlägsnas, men endast för
att lämna rum åt andra av kanske ännu betänkligare art.

Detta föga tillfredsställande resultat av i utlandet tillämpade lagar har givit
anledning till, att man där nu synes vara beredd att slå in på hittills oprövade
vägar. Man avser att skapa myndigheter, vilka på en gång skulle utföra
ett ingående utredningsarbete och samtidigt utöva ett kontrollerande inflytande
på ifrågavarande grenar av näringslivet. Motionärerna hänvisa till
de förslag, som i denna riktning äro framlagda i Danmark och England. I
de anvisade länderna har man således endast kommit till förslag, och varje
praktisk erfarenhet, hur det nya systemet verkar, saknas således. Utskottet
anser visserligen, att dessa nya uppslag förtjäna beaktande, men finner dem
vara i behov av att genom Kungl. Maj:ts försorg bliva ingående prövade, innan

Kungl. Maj:ts proposition nr no. y

riksdagen till dem intager ställning. Det förord för införande av liknande bestämmelser
hos oss, som av motionärerna påyrkas, kan utskottet därför i frågans
nuvarande läge icke tillstyrka.

Utskottet har särskilt funnit arten och omfånget av den nya m,y tidighet ens
kontrollerande verksamhet oklara och svåra att på förhand bedöma. Dess
nära släktskap med kristidens näringslivet övervakande myndigheter är omisskännelig.
Detta är även lätt förklarligt, då de nya lagförslagen äro föranledda
av kristidslagstiftningens avveckling i respektive länder. Men i intet land
så starkt som i vårt torde den allmänna meningen vänt sig mot administrativt
ingripande mot olika grenar av näringslivet med därav följande möjligheter till
godtycke. En sorgfällig prövning bör därför i varje fall föregå återinförandet
av ett med kristidsorganisationerna besläktat system.

°En närmare granskning av de olika förslagen ger vidare vid handen en
påfallande organisatorisk olikhet. Den danska myndigheten — Tilsynsraadet
— har i sig ett starkt politiskt inslag med de olägenheter, som därav kunna
följa. I England åter skulle ledningen av den nya verksamheten tillkomma
handelsdepartementet, vid vars sida ställes en specialdomstol, där uteslutande
den juridiska och yrkesmässiga sakkunskapen äro representerade.

Vad till sist beträffar tillskapandet av den ifrågasatta myndigheten för ett
möjligast verksamt utförande av utredningsarbetet, anser utskottet, att utredningens
närmare anordnande bör ankomma på Kungl. Maj:t. Skulle Kungl.
Maj :t efter närmare prövning finna sig behöva andra organ för detta utredningsarbete
än dem, som stå till Kungl. Maj:ts förfogande, torde Kungl. Maj:t icke
underlåta att till riksdagen inkomma med de förslag, som härav kunna föranledas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att riksdagen i
anledning av motionerna måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en allsidig utredning rörande truster
och monopolistiska sammanslutningar inom näringslivet samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill denna utredning kan föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av första kammaren med 42 röster mot 16
och av andra kammaren med 71 röster mot 26 (riksdagens skrivelse nr 209).
Minoriteterna röstade för reservationen.

Den 22 juni 1920 tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté, den s. k. trustlagstiftningshommittén,
med uppdrag att skyndsamt utarbeta och i god tid före nästkommande
riksdag avgiva förslag till en provisorisk lagstiftning rörande undersökning
och kontroll över truster och andra monopolistiska sammanslutningar
inom produktion, handel och transportväsen.

Vid ärendets behandling i statsrådet uppdrog dåvarande chefen för justitiedepartementet
vissa riktlinjer för arbetet inom kommittén. Han yttrade därvid,
att till en början torde böra undersökas, vilka lagstiftningsåtgärder kunde
vara påkallade för att ingående upplysningar rörande monopolistiska sammanslutningars
förekomst och verksamhetsmetoder måtte erhållas. Det vore nämligen
en allmän erfarenhet i de länder, där man gripit sig an med undersökningar
rörande trustväsendet och dess urartningar, att tillförlitliga uppgifter
ej kunde vinnas, utan att undersökningskommissionen utrustades med särskilda,
vidsträckta befogenheter. Eörhållandena torde härutinnan icke vara annorlunda
i vårt land. Det kunde icke väntas, att en utredning av samma art som den

Kungl. Maj:ts proposition vr 110.

hittills hos oss bedrivna skulle inom rimlig tid giva sådant resultat, att effektiva
åtgärder kunde på grundval därav vidtagas. Därest en särskild kommission
upprättades, med i lag given befogenhet att infordra upplysningar i här
ifrågavarande avseenden från olika slag av näringsföretag, kunde det emellertid
ifrågasättas, att denna kommission tillika erhölle uppdrag att själv fungera
såsom en provisorisk inspektionsmyndighet. Såväl i Danmark som i England
hade ett sådant system föreslagits. I anslutning till denna tankegång
torde sålunda den ifrågasatta preliminära undersökningen böra avse även frågan,
huruvida och i vilken omfattning en undersökningskommission, utrustad
med de befogenheter, som förut antytts, kunde lämpligen utöva verksamhet
jämväl som provisorisk trustinspektion. Innan en mera definitiv plan med
stöd av ett omfattande utredningsmaterial kunnat utföras för de åtgärder, som
borde ifrågakomma gentemot de med monopolistiska sammanslutningar förenade
missförhållanden, torde en blivande trustinspektions uppgift böra begränsas
till att, där sådana missförhållanden i särskilda fall konstaterats, dels avgiva
yttrande till Kungl. Maj :t angående arten av berörda missförhållanden
med redogörelse, innehållande nödigt upplysningsmaterial, dels ock, där omständigheterna
därtill föranledde, föreslå, att sagda redogörelse offentliggjordes
eller att särskilda åtgärder av statsmakterna vidtoges till skydd för konsumetiternas
intressen.

Den 21 december 1921 avgav trustlagstiftningskommittén betänkande med
förslag till lag om vissa åtgärder beträffande monopolistiska företag och sammanslutningar.
Huvudinnehållet i berörda lagförslag är följande.

Med monopolistiska företag och sammanslutningar förstås enligt förslaget
sådana företag och sammanslutningar mellan företag, som i betydande omfattning
utöva ett bestämmande inflytande på pris- eller omsättningsförhållanden
inom riket. Såsom monopolistisk sammanslutning skall jämväl anses
varje samverkan mellan företag, som utövar sådant inflytande, som nu nämnts.
— För att, på sätt i det följande närmare angives, åvägabringa utredning m. m.
beträffande monopolistiska företag och sammanslutningar skall för en tid av
tre år inrättas en särskild myndighet, benämnd trustkommissionen och bestående
av nio av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Av dessa skola tre utses
bland personer, som äga erfarenhet och insikter inom de områden av näringslivet,
där monopolistiska företag och sammanslutningar företrädesvis förekomma,
tre bland personer, som kunna anses äga särskild kännedom om den konsumerande
allmänhetens erfarenheter och synpunkter, samt tre — därav kommissionens
ordförande — bland personer, som kunna förväntas vara i stånd att
opartiskt och med hänsyn till allmänt väl bedöma de ärenden, som av kommissionen
skola handläggas. Förslag å ledamöter inom den första av nämnda
grupper upprättas av kommerskollegium och å ledamöter inom den andra gruppen
av socialstyrelsen, och skall vid handläggning hos socialstyrelsen av sådant
ärende lantbruksstyrelsen vara representerad. — Kommissionens uppgift skall
i första hand vara, att i den omfattning så finnes erforderligt för bedömande
av behovet av särskild lagstiftning angående monopolistiska företag och sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

manslutningar samt utarbetande av förslag till eventuell sådan lagstiftning,
åvägabringa utredning rörande förekomsten av dylika företag och sammanslutningar
samt verkningarna därav inom riket. Ändå att nyss angivna förutsättning
icke är för banden, skall kommissionen emellertid hava att företaga
utredning i fall, där det finnes sannolika skäl antaga, att monopolistiskt företag
idlei sådan sammanslutning utnyttjar sin ställning på sätt, som i betydande
omfattning inom riket medför oskäliga prisförhållanden. För fullgörande av
nu angivna uppgifter skall kommissionen hava att, i den mån den så finner
nödigt, förelägga vederbörande företags eller sammanslutnings ledning att för
kommissionen eller dess ombud hålla tillgängliga alla handelsböcker med tillgörande
verifikationer samt övriga böcker och handlingar, vilka kunna lämna
upplysningar om företaget eller sammanslutningen, att bereda kommissionen
eller dess ombud tillträde till samtliga anläggningar och lokaler, vilka användas
för företaget eller sammanslutningen, samt att tillhandagå dem med
upplysningar i alla avseenden rörande företaget eller sammanslutningen, allt
med förbehåll att skyldighet dock ej finnes till röjande av yrkeshemlighet av
teknisk innebörd. Skulle kommissionen för fullföljande av upptagen utredning
så finna nödigt, skall kommissionen äga att förelägga jämväl annan än
vederbörande företags eller sammanslutnings ledning att meddela upplysning
i visst avseende, dock ej i underordnad befattning hos företaget eller sammanslutningen
anställd person under annan förutsättning än att företagets eller
sammanslutningens ledning dessförinnan avfordrats upplysning i samma avseende.
Upplysning må, där den uppgiftsskyldige så önskar, i varje fall fullgöras
muntligen inför kommissionen eller dess ombud. Upplysningsskyldig
skall av kommissionen kunna kallas att för upplysningars avgivande personligen
inställa sig inför kommissionen. — Kommissionen skall vidare hava till
uppgift att till Kungl. Maj.-t avgiva dels med stöd av verkställda utredningar
yttrande om behovet av särskild lagstiftning rörande monopolistiska företag
och sammanslutningar samt, därest förhallandena därtill föranleda, jämväl förslag
till sådan lagstiftning, dels redogörelse för verkställda utredningar beträffande
särskilda monopolistiska företag eller sammanslutningar eller grupper
därav, efter hand som dylika utredningar slutförts, och dels i den händelse
utredningen rörande visst företag eller viss sammanslutning skulle giva
vid handen, att företaget eller sammanslutningen utnyttjar sin ställning
på sätt, som i betydande omfattning inom riket medför oskäliga prisförhållanden,
förslag om särskilt ingripande från statens sida, där sådant av kommissionen
finnes böra ifrågakomma. — Å Kungl. Maj:t skall ankomma att
meddela närmare föreskrifter rörande kommissionens verksamhet. — Från tilllämpningen
av lagen undantagas, där Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar,
sådana företag, som drivas av staten eller kommun. Beträffande andra monopolistiska
företag, vilka tillgodose ett allmänt intresse, skall det ankomma på
Kungl. Maj:t att meddela undantag. — över kommissionens beslut må klagan
föras hos Kungl. Maj :t. — Tredska att efterkomma av kommissionen meddelat
föreläggande bestraffas med böter till höga belopp och lämnande emot
bättre vetande av oriktig uppgift med böter eller fängelse. -—- Kommissionens

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

ledamöter och biträden är påbjuden viss tystnadsplikt vid påföljd för överträdelse
därav av bötes- eller fängelsestraff.

I den allmänna motiveringen till lagförslaget redogör trustlagstiftningskommittén
(s. 7) för moderna monopolbildningars uppkomst, former och verkningar
samt meddelar (s. 17) en genom kommitténs försorg upprättad förteckning
över monopolistiska sammanslutningar av större betydelse under de senaste
åren inom vårt lands industri, handel, hantverk, sjöfart, bank- och försäkringsväsen
samt jordbruk ävensom (s. 22) en översikt över monopolbildningar inom
livsmedelsbranschen och (s. 24) en mera ingående redogörelse för vissa särskilda
monopolbildningars organisationsformer och verkningar, omfattande sockertrusten
(s. 24), kvarnföreningen (s. 43), havregrynskvarnarnas försäljningskartell
(s. 70), galoschfabrikantkartellen (s. 76), sammanslutningar inom järnvarubranschen
(s. 83) och lantmännens mjölkförsäljningsförening (s. 98). Efter
en avdelning (s. 106) om internationella monopolbildningar och en (s. 116)
om statens ämbetsverks erfarenheter av monopolbildningar lämnar kommittén
vidare en redogörelse (s. 137) för trust- och kartellagstiftning i vissa främmande
länder, där de ekonomiska förhållandena ansetts erbjuda större likheter
med vårt eget lands, nämligen i Amerikas förenta stater, England, Norge
och Danmark. Slutligen angiver kommittén (s. 149) vissa av mig i det föregående
berörda riktlinjer för ifrågasatt svensk lagstiftning samt huvuddragen
av kommitténs förslag.

I berörda delar hänvisar jag till betänkandet. Av vad kommittén anfört rörande
huvuddragen av förslaget må dock här återgivas följande. Mot de åsikter,
som av andra lagutskottet vid 1920 års riksdag och inom statsrådet vjd
kommitténs tillsättande uttalats rörande den ifrågasatta lagstiftningen, hade
kommittén ej något att erinra. Den utredning, som kommittén framlagt rörande
förekomsten och verkningarna av monopolistiska företag och sammanslutningar,
torde vara tillräcklig för att visa, att dylika bildningar inom vårt
näringsliv nått den omfattning och inom betydande grenar av detsamma utövade
ett sådant inflytande på prissättning och omsättningsförhållanden, att
åtgärder från statens sida med anledning därav vore påkallade. Av andra lagutskottet
och justitieministern hade emellertid i de åberopade yttrandena framhållits,
att sådan kännedom om hithörande förhållanden för närvarande ej förelåge,
som skulle vara erforderlig för ett omedelbart åstadkommande av en slutgiltig
lagstiftning i ämnet. Kommittén hade även vid sitt utredningsarbete
fått erfara riktigheten av den förut uttalade, på erfarenhet byggda satsen, att
de möjligheter att inhämta upplysningar, som stode en vanlig kommitté till
buds, icke vore tillräckliga för införskaffandet av ett material med den omfattning
och i alla relevanta detaljer styrkta tillförlitlighet, som erfordrades för
utarbetande av förslag till en slutgiltig lagstiftning rörande ifrågavarande synnerligen
invecklade och betydelsefulla förhållanden inom vårt näringsliv. Kommittén
hade visserligen den tillfredsställelsen att erkänna, att från nagra hall
upplysningar beredvilligt meddelats, men å andra sidan hade kommitténs framställningar
om upplysningar i alldeles motsvarande fall från andra håll mötts
med avslag. Kommittén hade till följd av dylika förhållanden kommit till den

Kungl. Maj:ts proposition nr ilo.

i;i

övertygelsen, att för insamlingen av det material, som vore behövligt för eu
slutgiltig lagstiftning i berörda ämne, borde inrättas en myndighet, en trustkommission,
med vidsträcktare befogenhet att inhämta upplysningar än i administrativ
väg kunde meddelas. Då den ifrågasatta myndighetens uppdrag
skulle vara av tillfällig natur, borde lämpligen åt lagstiftningen rörande densamma
givas provisorisk natur.

Tvenne ledamöter i kommittén hava i särskilt yttrande (s. 173) uttalat, att
■flen av kommittén verkställda undersökningen rörande vissa monopolbildningar
inom vart land ej jävat den iakttagelsen, att den planerade kommissionen icke
komme att tillföras arbetsuppgifter av större betydelse, så länge nuvarande allmänna
ekonomiska depressionstillstånd rådde.

Till betänkandet äro såsom bilagor fogade dels en på kommitténs uppdrag
utarbetad redogörelse (s. 177) över »Monopolsammanslutningarnas organisationsformer
och utvecklingstendenser i Sverige», dels en av kommitténs sekreterare
utarbetad översikt (s. 220) över trust- och kartellagstiftning i vissa
främmande länder.

över trustlagstiftningskommitténs betänkande infordrade Kungl. Maj:t den
4 februari 1922 utlåtanden från bank- och fondinspektionen, försäkringsinspektionen,
lantbruksstyrelsen, socialstyrelsen och kommerskollegium. De båda
sistnämnda ämbetsverken anbefalldes tillika att hava före utlåtandes avgivande
berett de sammanslutningar och andra, vilka verken kunde finna lämpligt,
tillfälle att yttra sig över förslaget.

Bank- och fmdinspektionen har anfört, att, ehuru förhållandena inom inspektionens
verksamhetsområde enligt inspektionens mening icke hittills varit sådana,
att ett övervakande från de synpunkter, på vilka förslaget vore byggt,
skulle vara erforderligt, inspektionen dock, därest förhållandena inom andra
områden av näringslivet skulle anses betinga genomförande av den föreslagna
lagstiftningen, icke hade någon anledning att avstyrka dess tillämpning jämväl
å företag, som stode under inspektionens tillsyn, och sammanslutningar mellan
dylika företag.

Försäkringsinspektionen har, efter att hava lämnat en redogörelse för monopolistiska
sammanslutningar inom försäkringsväsendet, anfört bl. a.:

Å försäkringsområdet vore konkurrensen mellan förefintliga bolag så stark,
att en tarifförening icke längre kunde sammanhållas, om den ville hålla så
Toga premier, att bolag, som utträdde ur föreningen, kunde räkna med att få
god affär mot lägre premier. I fråga om sjöförsäkring torde för övrigt gälla,
att premietarifferna i väsentlig mån måste rättas efter den internationella försäkringsmarknaden.
Frånsett brandförsäkringsområdet hade tarifföreningarna
hittills icke vunnit någon större styrka, enär det visat sig svårt att sammanhålla
dem. Det skulle ej vara till gagn, om staten genom någon sin myndighet
skulle direkt eller indirekt få inflytande på försäkringsbolagens premietariffer
i annan mån, än att i fråga om livförsäkring och närstående försäkringsarter,
där det funnes tillräcklig statistisk erfarenhet att bygga på, grunder fastställdes
för beräkningen av premierna till förhindrande av att otillräckliga premie -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

satser användes av bolagen. Enligt försäkringsinspektionens mening borde försäkringsbolag
och deras sammanslutningar undantagas från en blivande trustkommissions
verksamhetsområde. Skulle detta ej bliva fallet, borde försäkringsinspektionen
i allt fall beredas rätt att begränsa de upplysningar, som
skulle avfordras försäkringsbolagen, på sådant sätt, att kostnaden för deras anskaffande
och bearbetande ej komme att stå i oskäligt förhållande till den
nytta, som -kunde väntas av undersökningen. Tidsförhållandena vore ej sådana,
att man kunde ålägga vare sig bolagen eller det allmänna stora utredningskostnader,
när skäl ej funnes att antaga, att utredningen kunde komma
att blotta allvarliga missförhållanden. Dylika skäl funnes emellertid enligt
försäkringsinspektionens förmenande icke i fråga om försäkringsbolagen och
deras sammanslutningar.

Lantbruksstyrelsen, som över förslaget infordrat yttranden från hushållningssällskapen
och Sveriges allmänna lantbrukssällskap, har anfört bl. a.:

I de till lantbruksstyrelsen inkomna yttrandena hade i allmänhet i enlighet
med trustlagstiftningskommitténs utredning konstaterats, att en mycket stark
tendens till sammanslutningar i prisreglerande syfte tämligen allmänt framträdde
inom affärs- och industrivärlden, att dylika sammanslutningar inom vissa
branscher fått en faktisk monopolställning på den inhemska marknaden ävensom
att sammanslutningar med dylik monopolställning i vissa fall, om ock mera
undantagsvis, missbrukat sin maktställning till allmänhetens uppskörtande*
Otvivelaktigt torde ock en fortgående utveckling i samma riktning vara att
emotse för framtiden. Det kunde vid sådant förhållande icke förnekas, att
samhället måste hava ett starkt intresse av att kunna oavlåtligt och mera ingående
följa den vidare utvecklingen å området. Tillskapandet, av ett statens
organ, som så att säga hade möjlighet att hålla en ständig utkik över de monopolistiska
sammanslutningarnas omfattning och verksamhet, särskilt sådan
denna framträdde i deras prispolitik gentemot allmänheten, och som ägde möjlighet
att inom vissa utstakade gränser vidtaga dispositioner för att förekomma
sådana utslag av denna verksamhet, som måste ur det allmännas synpunkt
anses skadliga, syntes närmast kunna karakteriseras som ett rent självförsvar
från samhällets sida. Så långt hade ock i allmänhet enighet rätt.i de inkomna
yttrandena. Beträffande organisationen av detta organ hade meningarna emellertid
varit delade. Så gott som genomgående hade kommitténs förslag om
upprättande av en trustkommission med synnerligen vittgående befogenheter
avvisats. Endast Västerbottens och Värmlands läns hushållningssällskap hade
tillstyrkt nämnda förslag i mera obeskuret skick. Sex hushållningssällskap
hade icke gjort något mera bestämt uttalande i förevarande avseende. I övrigt
hade de avgivna yttrandena (från sju hushållningssällskap hava yttranden ej
avgivits) gått i avstyrkande riktning. Härvid hade anförts, att. den föreslagna
kommissionen bleve en alltför stor och dyrbar apparat, att det i själva verket
vore fråga om upprättande av ett nytt ämbetsverk med stora omkostnader samt
slutligen att kommissionen utrustats med alltför vittgående befogenheter och
att densamma härigenom kunde bliva besvärande och. hämmande, även för en
sund utveckling av affärsverksamheten inom landet. Även för egen del ställde
sig lantbruksstyrelsen synnerligen betänksam gentemot kommitténs förslag.
Det torde icke kunna förnekas, att den föreslagna kommissionens, verksamhet
lätt kunde få en inkvisitorisk läggning och att kommissionen härigenom samt
genom att ingripa i fall, då dess ingripande icke vore betingat av föreliggande
förhållanden, lätt kunde åstadkomma mera skada än nytta. Missförhållanden
förekomme visserligen, men förhållandena i vart land torde dock ännu sa länge
knappast kunna anses vara sådana, att de påkallade en allmän trustlagstiftning.

Kungl. Maj'':ts proposition nr Ilo.

Framhållas kunde ock, att det numera knappast torde råda mera än en meningdärom,
att statens åtgärder i pris- och produktionsreglerande syfte under världskriget
varit mindre tillfredsställande. Å andra sidan vore dock lantbruksstytelsen
fullt ense med kommittén därutinnan, att staten icke finge helt släppa
utvecklingen fri å ifrågavarande område. Statens åtgärder syntes emellertid
tillsvidare böra begränsas till att med uppmärksamhet iakttaga de monopolistiska
sammanslutningarnas verksamhet och, där i visst fall anledning vore att
befara, att dylik sammanslutning utnyttjade sin ställning till att på allmänhetens
bekostnad i allt för hög grad tillgodose sina egna ekonomiska intressen,
verkställa närmare undersökning, så långt detta vore möjligt med nuvarande
metoder för primärmaterialets uppsamlande. Därest en sådan undersökning
skulle ådagalägga ett verkligt missförhållande, syntes vidare genom pressens
medverkan de vunna resultaten av undersökningen böra bringas till offentligheten
och allmänheten givas råd och upnlysningar att genom motorganisationer
eller på annat sätt, exempelvis genom minskning av konsumtionen av viss
vara, söka motverka den ifrågavarande sammanslutningens prispolitik. Ofta
torde ett dylikt tillvägagångssätt kunna förväntas medföra erforderlig rättelse.
I svårare fall torde särskilda åtgärder från statsmakternas sida, exempelvis
borttagande eller sänkande av förekommande tullsatser, kunna tillgripas. Lantbruksstyrelsen
hölle emellertid före, att för en dylik övervakande uppgift icke
behövde tillsättas en kommission med de utav trustlagstiftningskommittén föreslagna
måtten. Möjligen skulle uppgiften kunna givas åt något statens ämbetsverk
eller, där detta ej lämpligen läte sig göra, till någon mindre omfattande
sakkunnig institution.

Tilläggas må, att i flera av de från hushållningssällskap inkomna yttrandena
i anslutning till förenämnda tvenne kommittéledamöters särskilda uttalande betonats
angelägenheten av att lagstiftning å området komme till stånd först efter
det näringslivet i vårt land återhämtat sig efter den rådande depressionen, under
vilken allt borde undvikas, som vore ägnat att väcka oro, osäkerhet och
missmod hos närings- och industriidkarna i landet, ej minst bland jordbrukets
målsmän.

Socialstyrelsen har fått emottaga yttranden i ärendet från la nätorganisationen
i Sverige, kooperativa förbundet, Sveriges statstjänstemannanämnd, statstjänarnas
dyrtidstilläggskommitté, trafiktjänstemännens riksförbund, Sveriges,
husmodersföreningars riksförbund och försäkringstjänstemannaföreningen i
Stockholm.

De sammanslutningar, som till socialstyrelsen avgivit yttranden i frågan, hava
i allmänhet uttalat sig för behovet av ett statsingripande gentemot de monopolistiska
företeelserna. Några sammanslutningar, bland dem landsorganisationen,
hava utan förbehåll anslutit sig till kommitténs förslag. Statstjänarnas
dyrtidstilläggskommitté har velat gå längre och förordat, att åt det föreslagna
organet för statsingripandet, trustkommissionen, måtte givas vidgat uppdrag,
så att det kunde föreslå åtgärder till undanröjande av alla de faktorer, som bidroge
till att oskäligt fördyra befolkningens levnadskostnader — särskilt har
kommittén vänt sig mot de onödiga mellanhänderna. I ett flertal yttranden har
uttryck givits för den uppfattningen, att utvecklingen i monopolistisk riktning
borde respekteras och statsingripandet begränsas till bekämpande av monopolställningens
missbruk. Kooperativa förbundet har visserligen ej velat bestrida
behovet av särskilt statsingripande mot de monopolistiska företagen och sammanslutningarna
men framhållit såsom värdefulla botemedel mot ifrågavarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

missförhållanden en handelspolitik, som medgåve ett ohämmat internationellt
varuutbyte, samt en kraftig konsumentorganisation. Av kooperativa förbundet
och Sveriges statstjänstemannanämnd hava framställts erinringar mot den föreslagna
trustkommissionen. Enligt den förra sammanslutningens mening skulle
kommissionens ledamöter kunna inskränkas till tre eller också skulle kommissionen
ersättas med en särskild befattningshavare, placerad exempelvis inom handelsdepartementet,
vilken i förekommande fall skulle höra representanter^ för
producenter och konsumenter. Sveriges statstjänstemannanämnd, som ifrågasatt
behovet av ett särskilt statsorgan för ändamålet, har ansett en kommission
av den föreslagna typen olämplig och föreslagit tillsättandet av en särskild
trustinspektör med samma befogenhet, som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma
trustkommissionen.

För egen del har socialstyrelsen under framhållande av att förevarande ärende
torde få anses i viss mån främmande för styrelsens huvudsakliga ämbetsuppgifter
anfört i huvudsak följande:

Enligt styrelsens mening utgjorde den monopolistiska koncentrationen underför
närvarande givna förutsättningar en naturlig och oundviklig fas i näringslivets
utveckling och innebure därjämte i sina högre former möjlighet till en beaktansvärd
rationalisering av produktion, resp. distribution. I och för sig behövde
ej heller ifrågavarande företeelse medföra ogynnsamma verkningar för
konsumenterna. Faran för att monopolistiska företag eller sammanslutningar
skulle missbruka sin ställning läge emellertid, såsom rätt naturligt vore och av
erfarenheten i rik mån bekräftades, nära till hands.

Att ett ingripande från statens sida mot monopolställningens missbrukande
mötte betydande svårigheter, finge emellertid erkännas, och hade det, såvitt
erfarenheten från andra länder gåve vid handen, hittills icke lett till alltför
betydande direkta resultat. Sannolikt vore dock, att enbart möjligheten till
ett statsingripande många gånger i avsevärd mån motverkat alltför stötande
maktmissbruk. Påpekas finge också, att redan en undersökning och ett framläggande
för offentligheten av en monopolbildnings affärsmetoder torde vara
ägnade att utöva en ganska starkt korrigerande inverkan.

Styrelsen vore alltså, oavsett om några effektiva direkta lagstiftningsåtgärder
mot monopolbildningarnas olägenheter kunde åvägabringas eller ej, av den
meningen, att en ingående och allsidig undersökning av berörda bildningar borde
komma till stånd. Huruvida och på vilka sätt staten sedan skulle reagera mot
nyss omförmälda olägenheter, finge bero på vad undersökningen gåve vid handen
— möjligen finge man nöja sig med att lägga huvudvikten på undersökningsresultatens
publicerande.

Styrelsen biträdde sålunda i huvudsak kommitténs förslag.

Den av kommittén föreslagna inskränkningen beträffande ifrågavarande undersökningar
till att gälla vad som erfordrades för bedömande av behovet av
särskilda lagstiftningsåtgärder och dessas utformning samt därutöver till fall
av särskilt framträdande missförhållanden syntes styrelsen vara synnerligen
väl påkallad.

Beträffande valet av organ för utredningens verkställande kunde givetvis
olika lösningar komma i fråga. Närmast till hands läge måhända, särskilt
från sparsamhetssynpunkt, att uppdraga utredningen åt någon redan bestående
statsmyndighet. Någon för ett dylikt uppdrag fullt lämpad myndighet
torde emellertid ej förefinnas. De myndigheter, som möjligen skulle kunna
ifrågakomma, stode nämligen med hänsyn till sina huvudsakliga uppgifter
icke fullt fria och obundna eller måste anses sakna tillfredsställande saklig
kompetens. Åt vilken myndighet utredningen än uppdroges, skulle det för

övrigt otvweJaktigt bliva nödvändigt att förstärka myndigheten med ungefär
j et matt av arbe skraft, .som för utredningen kunde behövas vada" någo^ genthg
besparing sålunda cj skulle vinnas. Tvivelaktigt torde väl också vara om
det vore lämpligt att vidtaga en dylik förstärkning för ett uppdrag av tillfällig
natur. Enligt styrelsens åsikt torde det således få anses väl motfverat att fö?

ti l"Xn, l1. aP“ e‘LSilX“ lillalli«f ”8»». syntes det 3 hLyn
de störa krav pa sakkunskap och omdömesförmåga, som måste ställas nå

e a organ som om kommitténs förslag i förevarande avseende på det hela taft
vore att förorda. Möjligen skulle det dock låta sig göra att minska antalet

g,3^‘tm3rÄrS^"iSSi°"“ betrMfan,]e * “ förstnämnda

tor. &a vitt styrelsen kunde finna, torde dessa förslag grunda sig på en mÄ
uppfattning av det egentliga syftet med förevarande lagförslag ^nämligen att
fa till stånd en allsidig ingående och tillförlitlig utredning om de monopofstiska
företeelserna i vart land och eventuellt förslag till lagstiftningsåtgärder mot av
desamma föranledda missförhållandena. Sedermera när des?a grundläggande
WT?Iiergaend^atgardef g,e1no1mförts> kun(Je det måhända för d?n fortlöpande
Ä tSÄT-'' lagstiftningens efterlevnad ifrågakomma „t till vJ

°“ ®ättet f°* förverkligandet av trustkommissionens första och

val aven fornamsta uppgift — att utföra den åsyftade utredningen — kunde
de föreslagna metoderna för upplysningars införskaffande och framtvingande
mahandä synas val inkvisitonska och hårdhänta. Med hänsyn till att^ippy
ngsphkten onekligen i en del fall torde komma i stark konflikt med
maktiga intressen, torde väl emellertid ganska stränga bestämmelser i före
varande avseende vara av behovet påkallade och hade styrelsen i huvudsak
ej något att erinra mot ifrågavarande bestämmelser. Möjligen skulle dock
vara skal att från upplysningspliktens fullgörande undantaga personer som
? g]r]und av cler1as beroende ställning i förhållande till monopolistiska’ företag
eller sammanslutningar kunde göra troligt, att fullgörandet skulle för dem
kunna medföra allvarlig skada eller dylikt.

Kommer skalle gium, som fått emottaga yttranden i ärendet från följande institutioner
och sammanslutningar inom näringslivet, nämligen Sveriges industriförbund
fullmäktige i Järnkontoret, Sveriges kemiska industrikontor Sveriges
hantverksorganisation, Sveriges allmänna sjö farts förening, Sveriges redareförening
Sveriges, segelfartygsföfning, Kanalflottans rederiförening, samtliga
han del skamrar i riket och Sveriges köpmannaförbund, har sammanfattat innehållet
i de till kommerskollegium inkomna yttrandena sålunda:

Endast två av de hörda sammanslutningarna förklara sig i princip icke hava

XvÄXT T T\?r5la|ra, ‘»Syftningen, nämligen LndeU,“Sa
för Vasternorrlands och Jamtlands län samt för Norrbottens och Västerbottens
lan, ävensom under vissa förbehåll handelskammaren i Gävle. Vad de korpora
tioner, som representera sjöfarten, beträffar, synas dessa ställa sig mera ömmande
för fragan i det avsedda företeelser av monopolistisk art förmenas fcke
hava i nämnvärd utsträckning förekommit inom svensk sjöfart och rederirörelse
Sveriges redareförening bär dock uttalat sin anslutning till handelskammarens i

fett ; ''''‘lket; ,ithel ”«> »™*a yttranden Si?

Den allmänna meningen inom landets industriella och kommersiella kretsar,

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 90 käft. (AV Ilo.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

i den mån den fåi anses representerad av sagda avstyrkande yttranden, synes
alltså avgjort vara emot en lagstiftning av den art, trustlagstiftnin.gskommittén
föreslagit, och detta ej mindre på grund av det sätt, varpå kommittén löst sin
uppgift, än även, och det förefaller i än högre grad, på grund av en helt skiljaktig
uppfattning om de påtalade sammanslutningarnas betydelse inom det moderna
näringslivet. Man synes redan uppfatta riktlinjerna för förslaget såsom
ett underkännande av näringslivets behov att söka sig de lämpligaste formerna
för ekonomisk verksamhet och såsom ett ensidigt betonande av ett allmänt konsumentintresse,
vars innebörd icke klart fattats. Vidare göres den meningen
med skärpa gällande, att förhållandena i vårt land på detta område icke med fog
kunde sägas vara av den art, att ett så drakoniskt ingripande från det allmännas
sida som föreslagits, vore på något sätt påkallat. Enstaka överdrifter hänföras
till den nu tilländalupna kristidens företeelser, och man påpekar, att den
inträdande lågkonjunkturen av sig själv åstadkommer en kraftig avveckling av
den ekonomiska överorganisation, som tidigare må hava givit upphov till farhågor
för den köpande allmänhetens exploatering. Upprättandet av ett nytt ämbetsverk
med befogenhet att under former, som icke anses betryggande för affärslivets
oundgängliga behov av diskretion, företaga omfattande publika utredningar
om industriens och handelns organisationer uppfattas som ett oberättigat
misstroende, riktat mot utövarna av vissa näringsfång. Man framhåller sålunda,
att jordbrukarnas och industriarbetarnas organisationer, vilka icke skulle
beröras av den föreslagna inspektionen, hade minst lika stor,, om icke större
möjlighet att inverka på prisbildningen inom landet, än de näringssammanslutningar,
som kommittén i första hand velat ställa under övervakning. Elera av de
hörda korporationerna anse, att ett omedelbart inrättande av en trustkommission
enligt föreliggande förslag skulle skärpa affärsolusten, minska förtroendet till
framtiden och för näringslivet försvåra återhämtningen från den nu rådande
depressionen samt därigenom lända till direkt skada för landets ekonomi.

För egen del har kommerskollegium anfört i huvudsak följande:

Att kartell- och trustsammanslutningarna under senaste decennier jämväl i
vårt land erhållit en betydande omfattning lärer få anses såsom en fas. av den
allmänna ekonomiska utvecklingen och såsom ett resultat av de ekonomiska lagar,
som under normala förhållanden reglera det nutida materiella framåtskridandet.
Den framdrivande kraften vid denna utveckling har givetvis i första
rummet varit de uppenbara fördelar för produktionen, även rent nationalekonomiskt
sett, som i många avseenden stå att vinna genom de former för samverkan,
driftkoncentration m. m., som kartellen eller trustsammanslutningen innebär,
detta naturligtvis under förutsättning av lämplig organisation och ekonomiskt
klok och måttfull ledning.

Att söka genom lagstiftningsåtgärder mer eller mindre direkt .motarbeta den
nämnda ekonomiska utvecklingen, synes lika olämpligt som utsiktslöst. Statliga
regleringsåtgärder, som kunna befinnas nödiga gentemot privata företag av
monopolistisk natur, torde därför böra inskränkas till sådana bestämmelser, som
avse förhindrande, såvitt möjligt, av monopolväsendets avarter och beivrande av
uppenbara missbruk. Obestridligt är nämligen, att avarter och missbruk förekommit
och även för framtiden kunna befaras, därest viss kontroll ej utövas
över monopolistisk verksamhet på näringslivets område. Erfarenheten från
skilda länder, vårt land ej undantaget, har därpå givit tillräckliga exempel och
har jämväl inom de flesta kulturländer gjort frågan om lämpliga motåtgärder
i lagstiftningsväg aktuell.

Bland olägenheterna och vådorna av det privata näringsmonopolet framhålles
i kommittébetänkandet i första hand den frestelse till överkapitalisering, som
framträder vid bildandet av en monopolistisk sammanslutning. Många exempel

Kungl. Maj:ts pro position nr Ilo.

1!)

på dylika företeelser inom vårt lands näringsliv kunna anföras, särskilt från
krigsårens i åtskilliga avseenden konstlade och osunda högkonjunktur Hithörande
företeelser sammanhänga emellertid i åtskilliga hänseenden med en
mindre önskvärd riktning inom emissionsverksamheten, vilken riktning likväl
pa senaste tiden framkallat synnerligen kännbara och häftiga bakslag. Med
hänsyn till rådande konjunkturförhållanden lärer det knappast vara att befara,
att missbruk av berörda slag skola i avsevärd grad framträda under den närmaste
framtiden.

Den allmännast kända och oftast patalade olägenheten och risken av den
monopoliserade verksamheten inom industri, handel och transportväsende ligger
emellertid i den frestelse till maktmissbruk, som monopolet innebär. Monopolställning
kan sålunda missbrukas till försämring av de utbjudna varornas eller
prestationernas kvalitet, till ett oskäligt uppskruvande av prisnivån i syfte att
bereda monopolinnehavaren otillbörlig vinst, till genomförande i övrigt av ensidiga
och gentemot köparna obilliga försäljningsbestämmelser, eller till oskälig
nedpressmng av ersättningen till monopolinnehavares leverantörer.

Exemplen pa direkt varuförsämring såsom följd av monopolistisk verksamhet
torde i vart land. vara relativt fa. I allmänhet lärer tvärtom den specialisering
och de ökade möjligheter för tillgodogörande av teknikens utveckling, som blivit
en följd av industriens kartellsammanslutningar och förtrustade företags stordrift,
hava lett till framsteg jämväl med avseende å varornas kvalitet.

Den allmännaste formen för monopolets maktmissbruk ligger däremot i genomförandet
av en i förhållande till produktionskostnaderna oskälig prisnivå,
oftast gentemot köparna, men i vissa fall även beträffande leverantörer, det vill
säga i beräknande av en ur konsumentsynpunkt oberättigad vinstmarginal för
monopolisten. De rent ekonomiska faktorer, som verka reglerande å överdrifter
härvidlag, äro som bekant prisbildningens inverkan på efterfrågan samt
risken för själva monopolställningens äventyrande, den s. k. potentiella konkurrensen.
I den män betydelsen och verkan av dessa regulativ försvagas, ökas
givetvis riskerna för missbruk av en faktisk monopolställning. Krisårens erfarenheter
lämna allbekanta exempel härpå, särskilt genom avstängandet, helt
eller delvis, av den kraftigast verkande regulatorn på det inhemska monopolet,
nämligen den utländska konkurrensen.

Det är naturligt, att de jämförelsevis talrika och obestridliga missbruk av
en okontrollerad monopolställning, som sålunda under krigsårens undantagsförhållanden
förekommit, i hög grad stegrat den på många håll rådande misstron
och ogillandet av kartell- och trustväsendet. I många fall hava de monopolistiska
sammanslutningarna sålunda ansetts såsom egentliga upphovet till den
allmänna prisstegring, vars förnämsta orsaker i verkligheten legat på andra områden.
Denna uppfattning torde i sin män hava bidragit till att framkalla yrkandena
om genomförandet snarast möjligt av kontrollåtgärder gentemot hithörande
företag. Sådana yrkanden framkommo i vårt land liksom i åtskilliga
andra länder, bland andra England samt våra grannländer Norge och Danmark,
i samband med den nya period av industriell högkonjunktur, som syntes inträda
efter fredsslutet och som hos oss särskilt gjorde sig gällande under förra
hälften av år 1920.

Det sedermera inträffade, nästan exempellösa bakslaget på alla näringslivets
områden har emellertid på många håll framkallat betänkligheter mot statliga
ingripanden, rörande vars verkningar under förhandenvarande förhållanden man
saknade varje erfarenhet och som kunde befaras vara ägnade att åtminstone i
vissa fall öka den rådande industriella och kommersiella osäkerheten och depressionen.

Sålunda har i England den lag angående övervakande av prisstegring och
kontroll över truster, som utfärdades den 19 augusti 1919 och erhöll vissa kom -

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

pletterande tillägg den 19 maj 1920, upphört att gälla från^ocb med den 19
maj 1921, utan att det för närvarande synes ifrågasatt att låta den följas av
någon mera permanent lagstiftning på hithörande område. Officiellt har lagens
upphävande till och med betecknats såsom »avslutande av ett experiment». Detta
experiment har givit anledning till mycken kritik. Dess huvudsakliga vinst
har legat däri, att det bibringat allmänheten en viss kännedom om viktiga förhållanden
inom näringslivet och ådagalagt, att prisstegringen på det hela taget
varit i långt högre grad beroende av andra faktorer än av oskälig prisuppskörtning,
samt att därigenom samlats en del fakta såsom underlag för diskussion
om en blivande permanent lagstiftning angående näringsmonopol, när dessa frågor
en gång komma att behandlas av parlamentet.

I Danmark, där ett provisoriskt lagförslag angående viss kontroll över företag
och sammanslutningar av monopolislisk art inom näringslivet framlades
hösten 1919 och av folketinget antogs i februari 1920, har den vidare behandlingen
fått anstå, varvid såsom skäl för uppskovet från regeringens sida anförts
bland annat, att situationen inom näringslivet då (på hösten 1921) vore väsentligt
olik den, som förelåg 1919 och 1920, och att en naturlig följd härav vore,
att man toge under övervägande, att eventuellt söka andra utvägar till frågans
»försvarliga» behandling än de, som då anvisades. Inom inrikesministeriet är
man för närvarande sysselsatt härmed.

Bland länder med förhållanden närmast jämförliga med de i vårt land rådande
har i övrigt, såvitt av kommittéutredningen framgår eller kollegium eljest
har sig bekant, endast Norge genomfört en provisorisk lagstiftning angående
kontroll över truster och kartellartade sammanslutningar ävensom över prisöverenskommelser
av alla slag, avsedda att reglera konkurrensen inom näringslivet.
I nämnda land har jämväl utarbetats ett förslag till permanent lagstiftning om
kontroll över sammanslutningar och monopolföretag, som framlagts den 29
augusti 1921. De provisoriska förordningarna inrymma bland annat åt provianteringsdepartementet
en synnerligen vidsträckt befogenhet att fastställa
maximipriser inom såväl handel som industriell och hantverksmässig produktion.
Såväl den provisoriska lagen som lagförslaget gå vida längre i fråga om ingrepp
mot nästan varje intressesammanslutning inom näringslivet än i vårt land
hittills varit på allvar ifrågasatt eller torde kunna anses överensstämma med någon
mera utbredd opinion härstädes. Närmare erfarenhet rörande den provisoriska
lagstiftningens verkningar torde ännu saknas.

Det av trustlagstiftningskommittén framlagda förslaget till lag om vissa åtgärder
beträffande monopolistiska företag och sammanslutningar innefattar i
huvudsak, i likhet med det förutnämnda danska lagförslaget, med vilket det
företer vissa överensstämmelser, tillskapandet av en kommission, utrustad med
extraordinära befogenheter och avsedd att verka på en gång såsom utredande
kommitté och kontrollorgan. I likhet med ett flertal av de över förslaget hörda
representationerna för näringslivet finner kollegium denna anordning ägnad att
väcka starka betänkligheter.

Kollegium anser sig visserligen böra förorda, att åtgärder vidtagas i syfte
att genom lämpligt statsorgan åstadkomma en permanent kontroll över ifrågavarande
monopolistiska företag och sammanslutningar. Åtskilliga fördelar synas
vara att vinna genom en dylik fortlöpande kontroll. Å ena sidan lärer ur
konsumentsynpunkt ett påvisande och beivrande av uppenbara maktmissbruk i
fråga om prispolitik och övriga leveransvillkor, som kunna föranledas av monopolinnehav,
få anses lämpligt och berättigat. Å andra sidan torde det ligga i
näringslivets eget välförstådda intresse, att dylika missbruk ej må få större omfattning
och därigenom bringa hela den nationalekonomiskt och produktionstekniskt
gynnsamma utveckling, som kartellsammanslutningarna liksom förtrustade
industriella storföretag representera, i orättvis misskredit hos allmänheten.

Kurujl. Maj:ts proposition nr Ilo.

..Därest nämnda fördelar skola kunna vinnas utan större olägenheter för
näringslivet i dess helhet eller vissa grenar därav, är det nödvändigt, att den
kontrollerande myndigheten erhåller en lämplig organisation i närmaste anslutning
till hävdvunna och på närbesläktade verksamhetsområden prövade former,
samt att ett fullt betryggande skydd åvägabringas för iakttagande av företagarnas
berättigade krav på sekretess i fråga om lämnade uppgifter.

Mot den av kommittén föreslagna niomannakommissionen, som skulle samtidigt
erhålla ställningen av utredande kommitté och provisorisk kontroll- och inspektionsmyndighet,
synas befogade invändningar kunna göras. Den mera tillfälliga
karaktär och organisation,, denna kommission skulle erhålla, liksom det stora antalet
medlemmar jämte biträden densamma skulle omfatta, torde knappast erbjuda
tillfredsställande garantier, vare sig i fråga om ärendenas fullt konsekventa
och sakliga .behandling eller.beträffande iakttagandet av nödig sekretess. Likaså
torde.det bliva förenat med icke obetydliga svårigheter att för en så mångtalig
provisorisk kommission kunna påräkna fullt sakkunniga, ojäviga och i övrigt
kompetenta ledamöter, ifalla avseenden lämpade att fullgöra de synnerligen
maktpåliggande och ömtåliga uppdrag, kommissionen enligt förslaget fått sig
anförtrodda.. Slutligen torde de avsevärda kostnader —• enligt kommittéförslaget
beräknade till högst 100,000 kronor, dock utan närmare angiven specifikation
-— som tillskapandet av en dylik kommission skulle medföra, särskilt under nu
rådande tider böra väcka synnerligen stora betänkligheter.

På grund härav anser kollegium, i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som alternativt förordats av bland andra Stockholms med flera handelskammare
överiges industriförbund och fullmäktige i jernkontoret, att kontrollmyndigheten
bör erhålla en mera klar ställning såsom statsorgan med ämbetsmannaansvar,
iörslagsvis under namn av »trust- och kartellinspektion». Denna inspektion, som
lämpligen bör, pa sätt föreslagits av Stockholms handelskammare, utgöras av
eu trustinspektör med nödiga biträden samt rådgivande representanter för näringslivet
och konsumentintressena, lärer kunna organiseras i huvudsaklig överensstämmelse
med bank- och fondinspektionen samt försäkringsinspektionen och
vara ålagd motsvarande diskretionsplikt. Att åt en inspektionsmyndighet av
nu föreslagen beskaffenhet, inrymma vittgående och ansvarsfull befogenhet
rörande infordrande från näringsidkare av upplysningar och uppgifter av grannlaga
natur torde möta vida .mindre gensaga än i fråga om den mera tillfälliga
niomannakommission med biträden m. m., som kommittéförslaget upptager.

. I flera av de avgivna yttrandena har ifrågasatts, att den föreslagna inspektionsmyndigheten
skulle på ett eller annat sätt anknytas till kommerskollegium.
Såsom, stöd för. en sådan anordning har anförts, dels den nära kontakt, som
kollegium i övrigt, i sin verksamhet har med näringslivet, dels särskilt de fördelar
i organisatoriskt hänseende, som utnyttjandet i viss mån av de resurser i
ena och andra avseendet — bland annat beträffande näringsstatistiska uppgifter
— varöver kollegium förfogar, skulle innebära, dels slutligen de möjligheter till
besparing, som härigenom skulle uppstå för staten.

Kollegium måste för sin del ställa sig tvekande till lämpligheten av en dylik
anordning. Den uppgift, kollegium har att inom statsförvaltningen närmast
företräda, nämligen tillvaratagandet av näringarnas intressen, nödvändiggör givetvis,
om den över huvud taget skall kunna på ett tillfredsställande sätt fyllas,
ett förtroendefullt samarbete med representanterna för privata företag och
sammanslutningar inom olika områden av näringslivet. Det är att befara, att
detta önskvärda samarbete kunde lida ett visst avbräck, därest den uppfattningen
vunne insteg, att sålunda vunnen kännedom om speciella näringsförhållanden
kunde förväntas utnyttjad för andra syften än dem, som direkt avsåge näringarnas
egen utveckling. Så skulle exempelvis införskaffandet av de erforderliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

primäruppgifterna för industristatistiken, vilket redan nu i många fäll erbjuder
avsevärda svårigheter, antagligen i hög grad motverkas av en eventuell farhåga,
att de lämnade uppgifterna komme att brukas för andra syften än den officiella
statistiken. Införlivandet med kommerskollegium av en trust- och kartellinspektion
kunde befaras även i andra avseenden verka förryckande på kollega övriga
verksamhet. Kollegium vill emellertid framhålla, att vissa av de motsedda fördelarna
eventuellt skulle kunna vinnas genom åvägabringande av visst samarbete,
varemot kollegium för sin del ej finner anledning framställa erinran.

Vad beträffar bevarandet av nödig sekretess i fråga om av inspektionsmyndigheten
inhämtade konfidentiella uppgifter finner kollegium, i likhet med
flera av de hörda sammanslutningarna, fyllandet av detta berättigade krav
nödvändiggöra en ändring i tryckfrihetsförordningen, varigenom de införskaffade
meddelandena liksom inspektionsmyndighetens protokoll och övriga handlingar
undantagas från offentliggörande, i den mån offentliggörande ej i särskild
ordning beslutes. På annat sätt lärer man nämligen knappast kunna
komma ifrån den dubbla svårighet, som ligger i att på samma gång skaffa ett,
särskilt gentemot den utländska konkurrensen nödigt, skydd för lämnade uppgifters
hemlighållande och att möjliggöra det även för inspektionsmyndigheten
själv erforderliga, oomtvistliga fastställandet av lämnade uppgifters innehåll.
Det av trustlagstiftningskommittén såsom provisorium förordade muntliga förfarandet
vid avlämnadet av uppgifter lärer icke kunna erbjuda erforderlig trygghet
i berörda hänseenden.

Därest nu anförda synpunkter, som av kollegium anses böra tillmätas synnerlig
vikt, vinna beaktande, skulle icke den ifrågasatta inspektionsmyndigheten
kunna träda i verksamhet, förrän tidigast efter det tryckfrihetsförordningen
blivit i angivet avseende kompletterad.

Kollegium finner detta uppskov ej innebära någon större olägenhet, utan
fastmera avsevärda fördelar. Såsom framgår av vad ovan anförts, äro riskerna
för missbruk från monopolistiska sammanslutningars och företags sida vida
mindre under en utpräglad lågkonjunktur än under högkonjunkturen. Å andra
sidan är det stöd, som kartellerna erbjuda det enskilda företaget, liksom de tekniska
och organisatoriska företräden, som det för stordrift ordnade trust företaget
möjliggör, av särskild betydelse under depressionstider.

Om sålunda den sammanhållning, som särskilt kartellväsendet skänker under
depressionstider, är av speciellt värde, bland annat för motarbetandet av en
osund konkurrens, är givetvis påfrestningen på sådana sammanslutningar under
förhållanden, sådana som de nu rådande, betydande. I de inkomna yttrandena
har med styrka gjorts gällande, att inrättandet under närvarande tid. av . en
kommission med dubbelt uppdrag att dels utreda, dels i viss mån kunna ingripa
mot näringslivets sammanslutningar skulle innebära en ytterligare belastning å
handeln och industrien samt bidraga till ökande av rådande ekonomiska osäkerhetstillstånd.
Det har vidare framhållits, att undersökningar baserade på nuvarande
förhållanden skulle hava föga värde, sedan mera normala tider inträtt,
och att de åtgärder, som kunde ifrågakomma för beivrande av missbruk, vore
under nuvarande tidsläge onödiga, verkningslösa eller direkt ägnade att mer
skada än gagna.

Kollegium, som i huvudsak ansluter sig till denna uppfattning, anser pa
grund härav att genomförandet av den ifrågasatta lagstiftningen och tillsättandet
av lämpligt inspektionsorgan för detta ändamål bör kunna anstå. Några egentliga
olägenheter för konsumentintressena av ett sådant uppskov lära av ovan
angivna skäl knappast behöva befaras. Emellertid böra nödiga förberedelser
härför vidtagas genom införande av ovan antydda tillägg i tryckfrihetsförordningen
samt genom vidare utarbetande av förslag till lag i ämnet ävensom till
organisation av inspektionsmyndigheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Den härför erforderliga utredningen, som lämpligen synes kunna uppdragas
åt en enda sakkunnig, torde bland annat böra ingå något på frågan om åtgärder,
som kunna tänkas ifrågakomma från det allmännas sida för stävjande av
eventuella monopolistiska övergrepp •—• ett område, som endast i mycket ringa
grad beröres i det nu framlagda betänkandet. Hittills föreliggande erfarenhet
från verkningarna av utländsk lagstiftning på området torde visserligen kunna
sägas vara huvudsakligen av negativ art. Men det är att förmoda, att de närmaste
åren komma att, särskilt från grannländerna, lämna ytterligare material
för bedömande av hithörande spörsmål.

Den föreslagna utredningen torde sålunda böra bland annat avse de medel,
som nu gällande lagstiftning i vårt land medgiver för stävjande av sådana övergrepp,
som här ovan avses, samt förslag rörande de former, under vilka sådana
medel böra tillgripas, varvid avseende särskilt torde böra fästas vid nödiga
garantier till skjRdande av näringslivets befogade intressen. Ävenså torde utredningen
böra omfatta en fortsatt närmare redogörelse för de särskilda lagstiftningsåtgärder,
som under senaste tid genomförts i andra länder med förhållanden
jämförliga med vårt lands, samt verkningarna av sådan lagstiftning.

Bland de medel för beivrande av monopolmissbruk, som torde kunna av inspektionsmyndigheten
användas utan genomförande av något för svensk lagstiftning
främmande, må i första rummet framhållas direkta hänvändelser till vederbörande
företag eller sammanslutningar beträffande önskade ändringar i fråga
om prispolitik eller affärsmetoder. Därest sådan hänvändelse icke leder vare
sig till ändring eller tillfredsställande förklaring, lärer anmälan till Kungl.
Maj:t om de anmärkta förhållandena kunna tillgripas.

Redan i ingivandet av sådan anmälan torde, bland annat genom den stimulering
till upptagande av utomstående konkurrens, som densamma i vissa fall
skulle innebära, kunna ligga en viss möjlighet till vinnande av rättelse i påtalade
missförhållanden. Emellertid torde, såsom särskilt framhållits av Sveriges
industriförbund, en sådan anmälan i den män den är offentlig handling,
kunna befaras i vissa fall i otillbörlig grad skada industriföretag och lärer
dessutom i sådana fall hårdare drabba lojala företag än mera hänsynslöst ledda
dylika. Anmälan bör därför tillgripas med största varsamhet och garantier
mot förhastande beredas.

Bland de åtgärder, som ytterligare skulle såsom korrektiv kunna ifrågakomma,
må nämnas en tillfällig suspension eller nedsättning av gällande tullsatser
för sådan vara, som befinnes vara utsatt för oskälig prisstegring till följd av
inhemsk monopolistisk verksamhet. Vidare skulle eventuellt såsom yttersta
medel kunna tänkas, att Kungl. Maj:t på därom av inspektionsmyndigheten
gjord framställning beslöte antingen exportförbud för vissa varuslag eller införande
av maximipriser för desamma. Utan att närmare ingå på lämpligheten
av sådana åtgärder, anser sig kollegium nu endast böra framhålla, hurusom
av krigsårens erfarenhet synes otvetydigt framgå, att sådana åtgärder endast
böra i yttersta nödfall tillgripas.

Bland de än längre gående skydds- eller bestraffningsåtgärder mot kartellers
och trustmonopols övergrepp, som i utländsk lagstiftning kommit till användning
eller föreslagits, må framhållas: upplösning av aktiebolag eller andra
ekonomiska organisationer av monopolistisk trustnatur, upplösning av och förbud
mot kartellsammanslutningar, expropriation för statens eller kommuns räkning
av företag samt statskonkurrens direkt eller genom subvention av från
monopolet fristående företag m. m. Ehuru hithörande åtgärder, som hittills
så gott som uteslutande prövats i länder, där trustmissbruk och förtryck genom
privata näringsmonopol och sammanslutningar erhållit en omfattning och
karaktär utan motsvarighet i vårt land, torde strida mot den här allmänt rådande
uppfattningen av näringsfriheten och icke synas kollegium ägnade att

Kungl. Maj :ts proposition nr 110.

under nuvarande förhållanden vinna tillämpning hos oss, torde dock ett utredande
och klarläggande av dylika lagstiftningsåtgärders art och verkningar
vara önskligt.

Kollegium hemställer,

att det nu remitterade provisoriska lagförslaget icke lägges till grund för
lagstiftning i ämnet,

att i stället förslag utarbetas dels till definitiv lagstiftning för stävjande av
privatmonopolistiska missbruk och övergrepp, dels ock till organisation av inspektionsmyndighet
över monopolistiska sammanslutningar, allt i enlighet med
de grundlinjer, som av kollegium uppdragits, samt

att förslag jämväl utarbetas till nödiga ändringar i tryckfrihetsförordningen
för beredande av skydd för vissa uppgifter, lämnade till sagda myndighet.

Socialstyrelsen och kommerskollegium hava därjämte, för den händelse trustlagstiftningskommitténs
förslag skulle komma att läggas till grund för blivande
lagstiftning i ämnet, uttalat vissa detaljanmärkningar mot förslaget. Till
dessa anmärkningar och vissa delar av de till nämnda myndigheter samt lantbruksstyrelsen
i ärendet avgivna yttrandena återkommer jag i det följande.

Vid 1924 års riksdag väcktes motioner (1:179 av herr K. G. Westman m. fl.;
II: 269 av herr Johansson i Kälkebo m. fl.) om skrivelse till Kungl. Maj:t med
anhållan, att Kungl. Maj :t ville till årets riksdag framlägga förslag till lagstiftning
rörande statskontroll över truster och andra monopolistiska sammanslutningar
av företag inom vårt näringsliv. I motionerna påpekas, att trustlagstiftningskommitténs
betänkande icke föranlett något Kungl. Maj:ts förslag
till riksdagen, och framhålles, att den kris, som under de senaste åren hemsökt
näringslivet, emellertid icke i fråga om de monopolistiska bildningarnas
omfattning och inflytande på pris- och omsättningsförhållanden medfört sådana
ändringar, att åtgärder från statens sida blivit överflödiga. Slutligen
anföras exempel till belysande av utvecklingen under de senare åren inom ett
par av de monopoliserade näringsgrenar, som berörts i trustlagstiftningskommitténs
betänkande.

Andra lagutskottet hemställde, att riksdagen med anledning av motionerna
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta fullfölja
den redan verkställda utredningen å hithörande område för vinnande genom
lämpligt statsorgan av en fortlöpande kontroll över monopolistiska sammanslutningar
å näringslivets område ävensom för riksdagen framlägga de
förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.

Till stöd för sin hemställan anförde utskottet bl. a.: Emot trustlagstiftningskommitténs.
förslag hade i de däröver avgivna yttrandena framställts tungt
vägande erinringar i skilda hänseenden; och torde det kunna förutsättas, att
från Kungl. Maj:ts sida ej vore att förvänta något förslag till lagstiftning i
ämnet i enlighet med de riktlinjer, som innefattades i kommitténs förslag. Ej
heller torde vad eljest i ärendet förekommit utgöra en borgen för att Kungl.
Maj:t utan förnyat initiativ från riksdagens sida funne anledning att ånyo
upptaga frågan i syfte att söka bringa densamma till en lösning. Med avseende
härå och då frågan vore av den samhälleliga vikt och betydelse, att den ej
utan olägenhet kunde undanskjutas, funne utskottet sig böra med anledning
av motionerna tillstyrka avlåtande av en ny skrivelse till Kungl. Maj:t

Kung!,. Maj:ta proposition nr Ilo. 2r>

Lft iVlJ de»? ifrågasätta utredningen borde givetvis vederbörligt
3 l% amnaf de, erinringar och uttalanden, som i yttrandena över
trustlagstiftningskommittens betänkande gjorts beträffande bl. a. bestämningen
och avgransningen av de monopolistiska sammanslutningar, som

vsages att traffas av den kontrollerande verksamheten, arten av samma
verksamhet, de medel, som vid dess utövande kunde komma till användning för
stavjande av förekommande missbruk av innehavd monopolställning, formerna
tor dylika medels tillitande, beredandet av nödig sekretess rörande de av respektive
företagare till den kontrollerande myndigheten lämnade uppgifter samt
den lämpligaste organisationen av samma myndighet m. m. I sistnämnda hänseende
hade föreslagits, att den ifrågasätta kontrollerande verksamheten skulle
uppdragas antingen åt en särskild trustinspektör eller en befattningshavare i
handelsdepartementet med rådgivande representanter, i bådadera fallen, för näringslivet
och konsumentintressena eller ock åt något av statens ämbetsverk såsom
kommerskollegium Varken i nu nämnda eller Övriga hithörande spörsmål
syntes med hänsyn till den föreslagna ytterligare utredningen i frågan riksdagen
nu lämpligen höra närmare uttala sig. (hiskligt syntes emellertid vara,
att, därest tor beredande av betryggande sekretess för berörda uppgifter jämte
koiJI 11?lerskoJIeg11 yttrande omförmälda handlingar ändring av tryckfrihetsförordningen
befunnes erforderlig, förslag därom kunde om möjligt bliva
framlagt redan till 1924 ars riksdag, så att icke till följd av underlåtenhet därutinnan
tiden för genomförandet av den tilltänkta kontrollanordningen komme
att over hovan förskjutas.

,,.T.re/ese™nteJ “förde: Då frågan genom en föregående riksdagsskrivelse
blivit framlagd till Kungl. Majrts provning och eventuella åtgärd och då, särskilt
med hänsyn till de förändrade förhållanden, som inträtt efter nämnda
riksdagsskrivelses avlåtande, anledning synes saknas att nu göra en ytterligare
hänvändelse till Kungl. Majrt i frågan, anse vi, att utskottet bort föreslå, att
motionerna icke matte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan bifölls av kamrarna utan votering (riksdagens skrivelse
nr 47).

Genom proposition (nr 219) framlades sedermera förslag till sådan ändring
i tryckfrihetsförordningen, som av lagutskottet förordats; och blev förslaget
av riksdagen antaget såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling.

I fråga om utländsk lagstiftning må nämnas, att i Norge vid 1924 utländsk
års storting framlagts en på det av kommerskollegium omförmälda, i lagstiftning.
augusti 1921 avgivna förslaget till permanent trustlagstiftning byggd propo sition

med utkast till lov om kontroll med urimelig vederlag og samfundsskadelig
innskrenkning av den frie konkurranse i privat erhvervsvirksomhet. Enligt
regeringsförslaget upphävas de provisoriskt gällande prisreglerande bestämmelserna.
I stället stadgas ett allmänt förbud mot att mottaga eller
fordra orimliga priser eller vederlag; och äger konungen, i fall då den fria
konkurrensen är inskränkt eller upphävd genom sammanslutningar eller ett
enda företag utövar ett bestämmande inflytande på marknaden, utfärda bestämmelser
i prisreglerande syfte. Förut gällande anmälningsplikt för monopolistiska
företag och sammanslutningar upphäves och i stället stadgas upplysningsplikt,
avsedd att giva ett upprättat kontrollråd tillfälle att undersöka
huruvida missbruk av monopolställningen föreligger. För sådant fall kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

vittgående åtgärder vidtagas. Avgörandet tillkommer vederbörande departement.
Kontrollrådet bär endast att inhämta upplysningar enligt givna föreskrifter
och inberätta desamma, men ej beslutande myndighet. Kontrollrådet,
som består av fem medlemmar, sammanträder endast då omständigheterna så
påfordra. Medlemmarna tillsättas av konungen för tre år i sänder och utses
med hänsyn till såväl näringslivets som allmänhetens intressen.

I Danmark synes, sedan den vidare behandlingen av förslaget om trustlag
på hösten 1921 förklarats skola anstå, frågan icke hava varit föremål för
dryftande.

Departe- Förevarande fråga har sedan någon tid varit föremål för behandling inom
men<8C e<''en. justitiedepartementet, och jag anhåller nu att till Kungl. Maj:ts prövning få
anmäla ett inom departementet utarbetat lagförslag i ämnet, i det följande betecknat
såsom departementsförslaget.

Att vissa sammanslutningsrörelser av monopolistisk karaktär nått en betydande
omfattning och erövrat synnerligen viktiga områden inom näringslivet,
synes vara ställt utom tvivel. Allmänt erkännas, å ena sidan de fördelar för
produktionen, nationalekonomiskt sett, som härigenom kunna vinnas, och å
andra sidan de möjligheter till allvarsamma missbruk, som denna utveckling
medför. Att en kontroll i en eller annan form bör åvägabringas till förhindrande
av dylika missbruk, medgives numera allmänt, likasom ock å de håll,
där sådan kontroll påyrkas, enighet råder därom, att det gäller att förebygga
missbruken utan att hindra eller skada den lojala sammanslutningsrörelsen.
Däremot gå meningarna starkt isär, då fråga är om att närmare angiva sättet
för vinnande av ett lämpligt kontrollorgan och att uppdraga riktlinjer för dess
verksamhet. Detta förhållande manar till varsamhet vid försöken att finna
en lösning. Mig synes det därför riktigast, att frågan för närvarande löses
endast i viss begränsad omfattning. Sedan närmare erfarenhet vunnits, kan
detta spörsmål framdeles upptagas till förnyat allsidigt övervägande.

Vad då först angår den omfattning, vari en undersöknings- och kontrollverksamhet
bör komma till stånd, vill jag erinra därom, att anmärkningarna mot
trustlagstiftningskommitténs förslag i främsta rummet gå ut därpå, att detsammas
genomförande skulle, särskilt under depressionstid, verka störande och
betungande å de lojala företagen. I flera av de avgivna yttrandena göres i
överensstämmelse härmed gällande, att dessa företag icke borde göras till föremål
för undersökning eller ställas under kontroll utan endast de, som missbrukade
monopolställningen.

Om en ingående undersökning anordnades av alla företag och sammanslutningar,
som kunna tänkas vara av monopolistisk natur, skulle det enligt min
uppfattning måhända kunna visa sig, att i fall, där missbruk icke antagits
föreligga, sådant ändock förekomme. Emellertid kan man förutsätta, att de
svåraste missbruken i allmänhet måste vara kända för den, som erhållit befogenhet
att besluta i fråga om undersöknings företagande. Det synes mig därför,
att man, åtminstone för det närvarande, bör inskränka en närmare undersökning
eller kontroll till fall, där särskild anledning till undersökning synes

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

föreligga. Förutom önskvärdheten av att ej göra större ingrepp än förhållandena
påkalla, talar för en sådan begränsning av undersökningsverksamheten
även den omständigheten, att därigenom undvikes en tung och dyrbar anordning
för densammas verkställande.

Anmärkningarna mot trustlagstiftningskommitténs förslag gälla i övrigt huvudsakligen
den föreslagna trustkommissionens organisation.

Såsom förut nämnts, har kommittén föreslagit, att trustkommissionen skulle
bestå av nio ledamöter, utsedda av Kungl. Maj :t. Kommittén har ansett, att inom
ramen av detta antal kravet på tillbörlig allsidighet i synpunkter må kunna
tillgodoses. Detta krav har i de föreslagna bestämmelserna kommit till uttryck
på det sätt, att ledamöterna indelats i tre grupper med olika förutsättningar.
Varje grupp omfattar tre ledamöter. Den första av dessa grupper
utgöres av personer, vilkas medlemskap skulle garantera, att i kommissionen
finnes företrädd en på personlig erfarenhet grundad kännedom om affärsföretags
skötsel samt därmed förenad vana och förmåga att beakta och bedöma de
faktorer, som äro av betydelse vid planläggningen och utövandet av näringsverksamhet.
Genom den andra gruppen av ledamöter har åsyftats att tillföra
kommissionen kännedom om de monopolistiska företagens verkningar i förhållande
till konsumenterna. I den tredje gruppen skulle insättas personer, som
på grund av föregående verksamhet kunna förväntas äga förutsättningar att
opartiskt mot varandra väga de motsatta synpunkter och intressen, som kunna
yppa sig vid ärendenas behandling inom kommissionen, och bedöma frågorna
med hänsyn till samhällets intressen i dess helhet eller, som den föreslagna lagiexten
uttrycker detta syftemål, till »allmänt väl».

Från olika håll har det gjorts gällande, att kommissionen bleve en alltför
stor och dyrbar apparat. Genom den anordning, jag föreslår, torde denna erinran
förfalla. Om det gäller att från fall till fall föranstalta om undersökning
av särskilda företag och sammanslutningar, minskas arbetsbördan, och
kravet på mångsidighet i undersökningsorganets kompetens kan väsentligt inskränkas.
Ofta nog torde en undersökning kunna verkställas av redan förefintligt
statsorgan, såsom ämbetsverk eller särskild befattningshavare inom
statsdepartement eller ämbetsverk. Av skäl, som kommerskollegium anfört, bör
emellertid möjlighet hållas öppen att anförtro undersökning jämväl åt annan
eller andra undersökningsförrättare. Under alla förhållanden skall undersökningsorganet
vid fullgörandet av ifrågavarande uppgift vara att betrakta såsom
särskild myndighet (undersökningsmyndighet).

Då nu undersökningsuppdraget icke från början bindes vid visst ämbetsverk
eller annat statsorgan, måste tydligen beslutanderätten, huruvida undersökning
över huvud skall företagas, ligga annorstädes än hos undersökningsmyndigheten
själv. Med hänsyn till önskvärdheten av att vid övervägande av dylika frågor
finnes en mera allsidig överblick av näringslivets förhållanden lärer avgörandet
böra tillkomma Kungl. Maj:t.

Undersökningsmyndighetens uppgift blir i första hand att inrikta undersökningen
på frågan om monopolställningen missbrukats, över undersökningens

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

resultat har myndigheten att så snart ske kan avgiva redogörelse till Kungl.
Maj :t. Redogörelsen bör tydligen också upptaga förslag till åtgärder, som myn-digheten må finna av omständigheterna påkallade. Härvid torde i första rummet
böra komma i betraktande med nuvarande lagstiftning möjliga åtgärder såsom
direkta hänvändelser till vederbörande företag eller sammanslutning, offentlig-görande av undersökningsresultatet i den mån sekretess icke skall grundlagsen-ligt iakttagas, suspension eller nedsättning av tullsatser m. m. Även lagstift-ningsåtgärder må helt naturligt kunna föreslås, särskilt om föregående under-sökningar ådagalagt missbruk av enahanda eller liknande slag, vilka synas icke
därförutan kunna stävjas. Frågan om undersökningsresultatets offentliggö-rande skall jag vidare beröra efter redogörelse för erforderliga bestämmelser
angående upplysningsplikt och sekretess.

Närmare bestämmelser rörande undersökningsmyndighetens organisation och
verksamhet torde böra i de särskilda fallen meddelas av Kungl. Maj:t. Om
undersökningen uppdrages åt redan befintlig myndighet, lära i allmänhet icke
erfordras särskilda föreskrifter i detta hänseende; huvudsakligen torde härutin-nan en hänvisning till vad för myndigheten eljest gäller vara tillfyllest.

Special-

motivering.

Jag övergår nu till behandling av hithörande specialfrågor.

Trots de väsentliga olikheter, som enligt det föregående föreligga mellan
kommitténs förslag och departementsförslaget, har dock med avseende å lagens
uppställning kommitténs förslag i det stora hela kunnat följas. Sistnämnda
förslag torde få bifogas protokollet. (Bil. B.)

Lagens rubrik har undergått jämkning till närmare överensstämmelse med
innebörden av förevarande förslag.

1 §■

Vid 1 § framhåller kommittén (s. 156), att de begreppsbestämningar, som
där meddelas, indirekt bestämma lagens tillämpningsområde, samt anför vidare
bl. a.:

Dessa begreppsbestämningar avse att angiva omfattningen och beskaffen-heten av den samverkan, som skall förefinnas inom visst område av närings-livet, för att staten med hänsyn därtill skall anses ha anledning att ägna för-hållandena inom detsamma sin uppmärksamhet. För att så skall vara fallet,
måste dylik samverkan ha drivits därhän, att en monopolställning uppkommit.
En sådan kännetecknas genom utövandet av ett bestämmande inflytande på
pris- eller omsättningsförhållandena.

För att giva monopolbegreppet en praktisk omfattning i lagförslagets syfte
har kommittén ansett att till nämnda begrepp bör knytas en bestämning, som
å ena sidan icke utesluter lokala monopolbildningar men å andra sidan icke
tynger den utredning, lagförslaget avser att möjliggöra, genom att under den-samma lägga monopolbildningar även på obetydliga marknader. Detta har
synts kunna lämpligast ernås därigenom, att det förutsättes, att monopolinne-havarens bestämmande inflytande på pris- eller omsättningsförhållandena skall
utövas i betydande omfattning.

Det inflytande, som här avses, skall vidare utövas på pris- eller omsätt-ningsförhållanden inom riket. Givet är, att monopolinnehavare, som vid sidan

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

av monopol inom riket utövar dylikt även på utländsk marknad, icke på grund
av denna omständighet är undantagen från lagens tillämpning. Däremot har
monopolinnehavare, som utövar sådant inflytande, som i det föregående angivits,
uteslutande på den utländska marknaden, icke ansetts böra bli föremål
för åtgärder i den ordning, varom här är fråga.

Såsom bärare av monopol angivas företag och sammanslutningar mellan företag.
Med den användning, termen företag erhållit inom vårt näringsliv, synes
vara väl förenligt att vid lagstiftningen använda den såsom avseende rörelse,
som bedrives yrkesmässigt, huvudsakligen i syfte att bereda dess utövare ekonomisk
vinst.

För att en sammanslutning mellan företag skall anses föreligga torde i
allmänhet förutsättas, att ett avtal åtminstone i visst avseende dem emellan
föreligger. Då det emellertid uppenbarligen är nödvändigt att omöjliggöra
utvägen att ställa sig utanför den föreslagna lagens räckvidd genom att företaga
ett uppträdande i gemensamt eller likartat syfte, utan att detta grundas
pa avtal, har i andra stycket meddelats ett stadgande, enligt vilket såsom monopolistisk
sammanslutning anses jämväl varje förhållande av samverkan mellan
företag, varigenom ett såsom monopolistiskt betecknat inflytande kommer till
stånd. Denna bestämmelse avser alltså det rent faktiska förhållandet, att flera
företag genom åtgärder, som stödja varandra och verka i överensstämmande
riktning, utöva ett monopolistiskt inflytande.

Av det sätt, varpå monopolbegreppet i denna § bestämts, följer, att arbetarnas
fackliga sammanslutningar ej falla inom detsamma. Beträffande åter
arbetsgivarnas fackliga sammanslutningar synes trustkommissionen med hänsyn
till den föreslagna lagens syfte ej äga anledning göra dem till föremål
för sin uppmärksamhet, i den mån de avse att reglera arbets- och lönevillkor.
Kommittén har under sådana förhållanden icke ansett det vara erforderligt att
i lagtexten införa en uttrycklig bestämmelse, varigenom arbetsgivarföreningar,
i den mån deras verksamhet är av ovan angiven beskaffenhet, undantagas från
lagens tillämpning.

I 17 § 1 mom. av kommitténs förslag undantagas från lagens tillämpning,
där Konungen ej annorlunda förordnar, sådana företag, som drivas av staten
eller kommun, och ankommer det på Konungen att meddela undantag beträffande
andra monopolistiska företag, vilka tillgodose ett allmänt intresse. I

I flera av de avgivna yttrandena anmärkes, att den av kommittén föreslagna
definitionen vore för vid. — Så föreslår kooperativa förbundet, att konsumentsammanslutningar,
saväl lokala som nationella, måtte undantagas från lagens
tillämpning. — Socialstyrelsen anser sig emellertid icke kunna förorda den
föreslagna ändringen. Inköpsföreningar kunde nämligen förekomma — i betänkandet
omtalades sadana bl. a. för inköp av träkol och massaved -—* vilka
det ej torde finnas tillräckliga skäl att fritaga från den med lagen åsyftade
utredningen. På sätt förut nämnts, borde enligt försäkringsinspektionens
mening försäkringsbolag och deras sammanslutningar undantagas från trustkommissionens
verksamhetsområde.

Å andra sidan payrkas från några Fall utvidgning av lagens tillämpningsområde
— Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare framhålla, att
kommittén enligt vad motiven gåve vid handen, huvudsakligen avsåge företag
inom industri, hantverk, handel och rederirörelse, men att däremot en viss tvekan
kunde förefinnas, huruvida kommittén ansåge, att monopolistiska sammanslut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

ningar av jordbruksproducenter, vilka sammanslutningar till sina verkningar
kunde för konsumenterna vara av minst lika stor betydelse som industrikartellerna,
skulle falla under lagens tillämpning. — Kommerskollegium finner denna
anmärkning berättigad och förordar för sin del, att paragrafen måtte omredigeras
så, att den otvetydigt blir tillämplig även å de åsyftade monopolistiska
sammanslutningarna av jordbruksproducenter.

Av Sveriges industriförbund, Sveriges kemiska mdustrikontor, Järnkontoret
samt vissa handelskamrar framhålles vidare den inkonsekvens, som
anses ligga däri, att, medan arbetarnas facksammanslutningar tydligen
ej folie inom lagens tillämpningsområde, arbetsgivarnas motsvarande organisationer
i vissa fall kunde komma att dit hänföras. Med anledning härav föreslå
nämnda industrisammanslutningar och handelskamrar, att såväl arbetare- som
arbetsgivareorganisationer, såsom varande sammanslutningar av monopolistisk
natur och ägnade att utöva ett synnerligen kraftigt inflytande på pris- och omgättningsförhållandena,
måtte indragas under den kontroll, lagen avser. —- Kommerskollegium
förklarar sig icke kunna biträda detta yrkande och anför till
stöd för sin uppfattning följande: »Den uppgift, som ett kontrollerande organ
över monopolistiska företag och sammanslutningar av producenter får sig förelagd,
torde i och för sig vara tillräckligt omfattande och svår att fylla. Att
dessutom av en trust- och kartellinspektion förvänta effektivt ingripande inom
ett så vidsträckt och ömtåligt socialpolitiskt område, som lönestriderna mellan
arbetsgivare- och arbetareorganisationer utgör, skulle tvivelsutan helt förrycka
och omöjliggöra dess verksamhet. För bevakande av det allmännas intressen på
detta område finnas ju dessutom redan särskilda organ.» I överensstämmelse
härmed föreslår kollegium, såsom även påyrkats av Smålands och Blekinge handelskammare,
en omredigering av paragrafen, varigenom såväl arbetarnas som
arbetsgivarnas fackliga sammanslutningar, i den mån de avse att reglera arbetsoch
lönevillkor, uttryckligen undantagas från lagens tillämpning.

Kännetecknande för monopolställning är, att företag eller sammanslutningutövar
ett bestämmande inflytande på pris- eller omsättningsförhållanden. Monopolinnehavarens
åtgärder med avseende å prissättning är, såsom kommittén
(s. 8) framhåller, den yttring av monopolställningen, som är mest ägnad
att tilldraga sig den stora allmänhetens uppmärksamhet. De åtgärder
monopolinnehavaren vidtager för att ordna omsättningsförhållandena efter
sina önskningar avse även oftast att medföra följder, som framträda inom
prisbildningens område. Men det är icke med nödvändighet givet, att dessa
följder omedelbart visa sig. Erfarenheten har, såsom kommittén vidare påpekar,
givit vid handen, att understundom den gripbara yttringen av en monopolställning
framträtt just på omsättningens område, i det innehavaren av en
sådan ställning använt sitt maktläge till att lägga band på omsättningen, t. ex.
genom att på olika sätt skaffa företräde för avsättningen av sina varor, och
härigenom befäst ett övertag, som för honom gjort det möjligt att sedermera
utan allvarligare motverkan bestämma prissättningen. Ett inflytande enbart
inom omsättningen kan därför vara tryckande nog för utomstående. Vid be -

Kungl. Maj:ts proposition nr no.

handling av lagstiftningsåtgärder, som å ifrågavarande område kunna bliva
nödvändiga, omnämner också kommittén (s. 154) sådana med anledning av det
förhållande, att monopolistiska sammanslutningar med otillbörliga metoder söka
tillintetgöra konkurrenter eller försätta den ekonomiskt svagare i ett oskäligt
beroende.

Att i form av en klar och uttömmande definition angiva vad med monopolistiska
företag och sammanslutningar bör förstås, erbjuder tydligen vissa svårigheter.
Med hänsyn härtill och då på grund av den föreslagna lagens begränsade
räckvidd något behov av en dylik definition knappast torde föreligga,
har en sådan icke intagits i lagen. Undersökningar skola ju icke inledas beträffande
alla företag och sammanslutningar av ifrågavarande karaktär, utan
endast pa grund av särskilda beslut från fall till fall, där en undersökning funnits
böra komma till stånd. Vid sadant förhållande lärer det kunna antagas,
att företagets eller sammanslutningens monopolistiska natur dessförinnan manifesterat
sig genom påtaglig inverkan å prisbildningen; i det enskilda fallet
torde därför icke komma att råda någon tvekan om den monopolistiska karaktären.

Med sammanslutning bör likställas sådan faktiskt utövad samverkan mellan
företag, vilken blivit av här avsedd betydelse.

Att monopolistiska företag och sammanslutningar inom jordbruksnäringen
skulle falla under lagens tillämpningsområde, torde hava varit kommitténs mening.
Jag biträder denna uppfattning, och lika med kommerskollegium förmenar
jag, att ett ingripande i striderna mellan arbetsgivare och arbetstagare icke
bör äga rum i den ordning, som med denna lag avses, utan att såväl arbetarnas
fackliga sammanslutningar som arbetsgivarnas sammanslutningar för reglering
av arbets- och löneförhållanden höra falla utom lagens tillämpningsområde.
För att såväl i dessa som i vissa andra hänseenden vinna större tydlighet
har företagits en omformulering av kommittéförslaget, med vilken avses att
begränsa tillämpningsområdet till vad som kan betecknas såsom näringsverksamhet
i allmänhet.

Att inom den sålunda angivna ramen meddela särskilda undantagsbestämmelser
har icke synts mig erforderligt. Undersökning kommer nämligen att
företagas endast i de särskilda fall, då Kungl. Maj :t funnit anledning därtill
vara för handen. Departementsförslaget innehåller därför icke någon motsvarighet
till stadgandet i 17 § 1 mom. i kommittéförslaget.

2 ^ i förevarande förslag, motsvarande 2—4, 7 och 15 §§ i kommitténs förslag,
handlar om undersökningsmyndighetens organisation och verksamhet.

Om undersökningsmyndighetens organisation har jag förut uttalat mig. Motsvarande
stadganden i kommitténs förslag innefatta i fråga om trustkommissionen,
utöver vad redan berörts, bestämmelser rörande förslag å ledamöter, jäv,
suppleanter och beslutmässighet. Dylika bestämmelser torde icke erfordras i
uepartementsförslaget. Enligt detta skall, pa sätt redan nämnts, ankomma på
Kungl. Maj:t att oberoende av närmare bestämmelser än de förut berörda utse

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

den undersökningsmyndighet, som i varje särskilt fall kan befinnas lämplig.
Att såsom undersökningsförrättare eller ledamot av undersökningsmyndigheten
icke kommer att anlitas någon, som är jävig enligt rättegångsbalkens bestämmelser
i fråga om domare, eller någon, som idkar sådan näringsverksamhet eller
bär anställning eller eljest väsentligt intresse i sådant företag, som bedriver
konkurrens med företag, vilket blir föremål för undersökning, ligger i sakens
natur. Angående beslutmässighet m. m. torde, i den mån det kan vara erforderligt,
närmare bestämmelser böra meddelas i särskild, av Kung!. Maj:t för myndigheten
utfärdad instruktion.

I 17 § 2 mom. av kommitténs förslag föreskrives en särskild form för utredning
rörande företag, som stå under tillsyn av bank- och fondinspektionen eller
försäkringsinspektionen. Skulle undersökning igångsättas beträffande sådant
företag eller sammanslutning av dylika företag, ligger det nära till hands, att
undersökningen verkställes av vederbörande inspektionsmyndighet eller avdelning
därav såsom särskild undersökningsmyndighet eller att i allt fall hos inspektionsmyndigheten
förefintlig sakkunskap blir utnyttjad för undersökningen.
Stadgande därom torde emellertid icke behöva intagas i lagen.

I överensstämmelse med vad förut anförts torde undersökning böra avse vederbörande
företags eller sammanslutnings inverkan på pris- eller omsättningsförhållanden
inom riket.

3 § i departementsförslaget motsvarar 5 § i kommitténs förslag.

Till motivering av sistnämnda stadgande har kommittén anfört bl. a.:

Erfarenheten från såväl utlandet som vårt eget land ger vid handen, att en
utredning rörande monopolistiska företags och sammanslutningars förekomst och
verkningar är omöjlig att verkställa, därest icke upplysningsplikt rörande nämnda
förhållanden införes. En sådan upplysningsplikt bör givetvis i första rummet
åläggas monopolets utövare. Då det ofta förekommer, att vid en monopolistisk
sammanslutning de verkligt betydelsefulla upplysningarna i ämnet äro
att hämta hos de företag, som ingå i sammanslutningen, måste upplysningsplikt
i lika mån åläggas dessa företag. Med hänsyn därtill, att monopolistiska sammanslutningar
stundom ingås i ganska lösa och obestämda former och att förhållandena
jämväl i övrigt kunna ställa sig mycket skiftande i olika fall, måste
upplysningsplikt, som här avses, kunna göras gällande icke blott gentemot styrelseledamot
eller rättslig företrädare, utan även gentemot den, som faktiskt är
föreståndare eller ledare.

För att möjliggöra för trustkommissionen att utreda de ekonomiska verkningar,
som härflyta ur monopolställningen, och det sätt, varpå denna utnyttjas,
måste, upplysningsplikt, varom i denna paragraf är fråga, göras så fullständig,
att från densamma undantages endast yrkeshemlighet av teknisk innebörd, exempelvis
rörande maskinell anordning eller framställningsprocess.

Sedan kommittén härefter beträffande sättet för fullgörande av den stadgade
upplysningsplikten yttrat, att kommittén, med hänsyn till näringsidkares berättigade
intresse, att honom avfordrade upplysningar icke komme till allmänhetens
kännedom, ansett sig icke lämpligen kunna föreslå, att den upplysningsskyldige
skulle åläggas att i vissa handlingar meddela ifrågavarande upplysningar
om den av honom bedrivna verksamheten, har kommittén vidare anfört huvudsakligen
följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr ilo.

För upplysningsskyldighetens fullgörande har i stället valts den formen, att
för kommissionen eller dess ombud alla handelsböcker med därtill hörande verifikationer
samt övriga böcker och handlingar, vilka kunna lämna upplysning
om företaget eller sammanslutningen, skola hållas tillgängliga, att kommissionen
eller dess ombud skall beredas tillträde till samtliga anläggningar och lokale1''’
.y.ijka användas för företaget eller sammanslutningen, samt att upplysningsskyldig
skall äga välja, huruvida han vill i muntlig eller skriftlig form fullgöra
skyldigheten att meddela, upplysningar rörande företaget eller sammanslutningen.
Att ålägga näringsidkare skyldighet att under i paragrafen angivna förutsättningar
meddela upplysningar i alla avseenden rörande företaget eller sammanslutningen
är tydligen erforderligt av det skäl, att i många fall upplysning,
som är för kommissionen behövlig, endast med stor omgång eller alldeles icke
star att erhålla i företagets eller sammanslutningens bevarade handlingar.

• ■“??, kommissionen rätt att kalla upplysningsskyldig att personligen

inställa sig inför densamma, skulle säkerligen varit erforderligt, även om komTT’jS1jnen
ovillkorlig befogenhet att infordra skriftliga upplysningar.

Vid den anordning, som omtalas i det föregående, blir ett sådant medgivande
uppenbarligen med nödvändighet påkallat.

Slutligen har kommittén anmärkt, att det föreslagna sättet för upplysningars
inhämtande syntes medföra, att trustkommissionen komme att i stor utsträckning
finna behövligt att verkställa undersökningar på ort och ställe genom
ombud.

Anmärkningarna mot ifrågavarande bestämmelser gå i främsta rummet ut
därpa, att företagarnas krav på sekretess icke blivit vederbörligen tillgodosedda.
Med anledning härav framlades, som nämnts, genom proposition vid 1924 års
riksdag förslag till ändrad lydelse av § 2 4 :o tryckfrihetsförordningen. Knligt
detta förslag må handlingar, inkomna till myndighet, vilken har att i enlighet
med bestämmelser i särskild lag verkställa undersökning rörande monopolistiska
företag^och sammanslutningar inom näringslivet, ävensom från sådan myndighet
utgångna skrivelser eller där förda protokoll och anteckningar ej utlämnas
i andra fall än allmän lag eller författning stadgar. Förslaget förutsätter alltså
kompletterande bestämmelser i annan ordning än genom föreskrifter i tryckfrihetsförordningen.
Till frågan härom återkommer jag i det följande. Därest
grundlagsförslaget blir slutligt antaget, är emellertid ur förevarande synpunkt
icke erforderligt att bereda upplysningsskyldig möjlighet att meddela upplysning
på sådant sätt, att den icke föreligger i skriftlig handling. Upplysningarnas
avgivande i form av en skriftlig sammanställning torde ofta befinnas ändamålsenligt
såväl för myndigheten som för den upplysningsskyldige, då därigenom
ej sällan torde kunna undvikas onödig omgång genom den upplysningsskyldiges
personliga inställelse inför myndigheten eller mera ingående undersökning på
ort och ställe. Det torde emellertid icke vara behövligt, att upplysningspliktig
betungas med skyldighet att bearbeta av undersökningsmyndigheten infordrat
material.

För den av kommittén föreslagna kommissionen, som skulle hava att verkställa
undersökningar av företag och sammanslutningar av skilda slag å olika
orter, kunde det givetvis vara behövligt att i stor utsträckning anlita ombud.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 96 käft. (Nr 110.) 3

Kungl. May.ts proposition nr 110.

I de inkomna yttrandena framhålles allmänt önskvärdheten av att sa fa personer
som möjligt och endast sådana, angående vilkas sakkunskap och tystlåtenhet
föreligga de allra säkraste garantier, beredes ingående kännedom om ifrågavarande
ömtåliga förhållanden. Med den nu föreslagna anordningen torde undersökningsmyndighetens
behov att begagna sig av ombud bliva väsentligen minskat.
Givet är, att i instruktionen för undersökningsmyndigheten, i händelse anledning
därtill skulle finnas vara för handen, kunna meddelas närmare bestämmelser
rörande myndighetens befogenhet att verkställa undersökning genom ombud.

Frånsett vissa ändringar, vilka torde framgå av vad jag förut anfört, är
paragrafen avfattad i huvudsaklig överensstämmelse med 5 § i kommitténs
förslag.

Vid sidan av nu omhandlade upplysningsplikt för styrelse, företrädare, ledare
eller föreståndare för företag eller sammanslutning föreskrives i 6 § av kommitténs
förslag, motsvarande 4 § i departementsförslaget, upplysningsskyldighet
även för annan person med avseende å företag eller sammanslutning, som
är föremål för utredning.

Kommittén framhåller, att ett stadgande om sådan upplysningsplikt är nödvändigt
för att bereda trustkommissionen möjlighet att, när anledning därtill
förefinnes, fullständiga eller belysa uppgift av positiv eller negativ art, som
lämnas från deras sida, som intaga en ledande ställning inom en monopolbildning.
Vid bestämmande av den upplysningsplikt, som sålunda avses, har kommittén
emellertid ansett sig böra beakta den i flera avseenden ömtåliga ställning,
som underordnade befattningshavare ofta intaga inom enskilda ekonomiska företag
och sammanslutningar. Med hänsyn härtill har kommittén föreslagit, att
trustkommissionen skulle erhålla anvisning att i första rummet inhämta upplysning
om företaget eller sammanslutningen av dem, vilka såsom styrelse eller
eljest leda dess verksamhet, och att först i andra hand, om så finnes behövligt,
avfordra underordnad befattningshavare upplysning i visst avseende rörande det
företag eller den sammanslutning, vari han är anställd.

Handelskummar en i Gävle och Skånes handelskammare anse, att utomstående
ej borde kunna föreläggas att lämna upplysningar. — Handelskammaren i Göteborg
förordar, att bland utomstående endast den bör kunna åläggas uppgiftsskyldighet,
som förut intagit den i 5 § av kommitténs förslag angivna ställningen
till det ifrågavarande företaget men sedermera lämnat detsamma.

Beträffande underordnad befattningshavare yrkas från skilda håll, att uppgiftsskyldighet
icke måtte föreskrivas. Till stöd för detta yrkande framhålles,
att uppgiftsskyldighet för sådan befattningshavare skulle åstadkomma misstro
mellan överordnade och underordnade samt innebära allvarliga risker för underordnade.
— Sveriges industriförbund förordar alternativt, att underordnad ma
kunna åläggas uppgiftsskyldighet endast om överordnad vägrat att fullgöra dylik
skyldighet. — Socialstyrelsen föreslår ett stadgande av innehåll, att underordnad
må kunna vinna befrielse från uppgiftsskyldighet, om han gör troligt,
att för honom allvarlig skada därigenom kan uppstå. — Sveriges industriförbund
föreslår slutligen, att skälig tid i allt fall må beredas ledningen att lämna

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

ifrågavarande upplysningar samt att, sedan underordnad meddelat upplysning,
ledningen må få tillfälle att yttra sig däröver.

Lika med kommittén finner jag nödvändigt, att undersökningsmyndigheten
medgives rätt att, då tillförlitlig utredning på annat sätt icke står att vinna,
förelägga även underordnad befattningshavare samt utomstående personer att
lämna erforderliga upplysningar. Att denna rätt bör användas varsamt ligger
i sakens natur.

Vad särskilt angår underordnad befattningshavare, beaktar jag till fullo de
invändningar, som framställts mot att ifrågavarande befattningshavare skola
kunna åläggas att avgiva upplysningar. Att helt befria dem från dylik skyldighet
anser jag emellertid icke möjligt. Med den av kommittén i fråga om
underordnade befattningshavare särskilt föreslagna inskränkningen i rätten att
infordra upplysningar synes man i detta avseende hava gått så långt, som
utan undersökningsresultatets äventyrande kan göras. Att skälig tid bör beredas
ledningen att lämna upplysning, innan föreläggande gives underordnad befattningshavare,
torde emellertid böra tydligare angivas. Däremot anser jag
det icke tillfyllest, att underordnad må kunna åläggas uppgiftsskyldighet endast
om överordnad vägrat att fullgöra dylik skyldighet. Den överordnade
skulle i sådant fall kunna genom en ofullständig eller missvisande uppgift förhindra
hänvändelse till den underordnade. Ett stadgande av innehåll, att underordnad
kunde vinna befrielse från upplysningsskyldighet, om han gjorde
troligt, att för honom allvarlig skada därigenom kunde uppstå, skulle kunna
medföra, att hot om repressalier från den överordnades sida omöjliggjorde hänvändelse
till den underordnade. I regel torde det befinnas ändamålsenligt, att, sedan
underordnad meddelat upplysning, ledningen erhåller tillfälle att yttra’sig
däröver. Ett ovillkorligt stadgande av sådan innebörd torde dock icke böra
givas.

Den undersökningsmyndigheten enligt förslagen medgivna befogenheten att
giva förelägganden och utfärda kallelser kräver bestämmelser angående påföljd
vid underlåtenhet att stalla sig dylik föreskrift till efterrättelse.

Kommittén har i 9 och 10 §§ av sitt förslag upptagit bötesstraff för visad
tredska att efterkomma föreläggande samt därjämte, när det gäller vederbörande
företags eller sammanslutnings ledning, föreslagit, att, om någon fälles till
straff för tredska att efterkomma föreläggande, domstolen på begäran av kommissionen
tillika må ålägga honom vid vite att fullgöra föreläggandet. Kommittén
påpekar, att vid föreläggande för person i ledares ställning att fullgöra
upplysningsskyldighet till viss myndighet denna enligt vissa lagrum äger rätt
att utsätta och fälla till vite. Kommittén anför emellertid vidare, att med hänsyn
till flera omständigheter, däribland trustkommissionens karaktär av provisoriskt
tillsatt myndighet, befogenhet att meddela föreläggande av vite i motsvarande
fall icke borde tillerkännas kommissionen utan läggas i domstols hand.

Den av kommittén föreslagna anordningen synes mig innebära en alltför stor
omgång. Närmare ligger att, i överensstämmelse med vad i lagen den 22 juni

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

1911 om bankrörelse (236 §) stadgats i fråga om bankinspektionen, tillerkänna
undersökningsmyndigheten befogenhet att vid meddelande av föreskrift
av ifrågavarande beskaffenhet förelägga vite samt fälla till sådant vite. Visserligen
har även den av mig föreslagna myndigheten i varje särskilt fall tillfällig
karaktär. Varken denna omständighet eller vad kommittén i förevarande
hänseende i övrigt anfört synes emellertid böra utgöra hinder emot att anförtro
myndigheten omförmälda befogenheter, då klagan över myndighetens beslut
skall kunna föras hos Kungl. Maj:t i regeringsrätten. Jag föreslår alltså
i 5 § befogenhet för undersökningsmyndigheten att utsätta vite vid meddelande
av föreläggande eller kallelse enligt denna lag och att fälla till sådant vite.

Angående rätt till talan mot undersökningsmyndighetens beslut meddelas bestämmelse
i 6 §. Kommitténs förslag i motsvarande paragraf (13 §) om ovillkorlig
skyldighet för Kungl. Maj :t att, då klagan gäller, att undersökningsmyndighetens
beslut innefattar föreläggande att röja yrkeshemlighet av teknisk innebörd,
däröver höra tekniska högskolans styrelse, har jag ansett mig icke böra
upptaga.

7 § (8 § i kommitténs förslag) innehåller bestämmelser angående sekretess.

De i det förut omförmälda förslaget till ändrad lydelse av tryckfrihetsförordningen
uppräknade handlingarna äro till undersökningsmyndigheten inkomna
handlingar, från myndigheten utgångna skrivelser samt hos myndigheten förda
protokoll och anteckningar. Då förslaget gör undantag från offentlighetsprincipen
beträffande dessa handlingar, är undantaget icke ovillkorligt, utan det förutsättes,
att ifrågavarande handlingar i vissa fall må, med eller utan förbehåll,
kunna utlämnas. Härutinnan hänvisas i grundlagstexten till allmän lag eller
författning.

Ifrågavarande handlingar torde böra vara hemliga endast såvitt de angå affärs-
eller driftförhållanden, oansett om dessa röra företag eller sammanslutning,
som är föremål för undersökning, eller andra företag eller sammanslutningar.
Vidare torde handlingarna icke heller i fråga om affärs- och driftförhållanden
böra för all framtid undandragas offentligheten, utan lärer härutinnan, såsom
i fråga om vissa bank- och fondinspektionen rörande handlingar, en gräns av
femton år vara tillfyllest. Slutligen torde möjlighet böra förefinnas att även
före denna tid för särskilt ändamål utbekomma handling av ifrågavarande slag
jämväl i vad den angår affärs- eller driftförhållande. Ett sådant ändamål är
offentliggörandet av undersökningsmyndighetens redogörelse och förslag. Vidare
kan handlingens företeende för domstol vara erforderligt. I de nu omhandlade
och''andra dylika fall torde avgörandet böra ligga hos Kungl. Maj:t,
som därvid må kunna göra av omständigheterna påkallade förbehåll.

Bland ifrågavarande handlingar intager myndighetens redogörelse och dess
därpå grundade förslag en ställning för sig. En av de åtgärder, som kunna
tänkas bliva en följd av undersökningen, är, att dessa handlingar offentliggöras.
Ett sådant offentliggörande får således icke förhindras. Å andra sidan bör

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

offentliggörandet kringgärdas med all möjlig garanti emot alt inhämtade
upplysningar onödigtvis bekantgöras. På sådan grund har kommittén föreslagit,
att kommissionen vid redogörelsens avgivande skall tillse, att upplysning
ej i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med utredningen
avsedda ändamålet meddelas om förhållanden, vilkas bekantgörande kan medföra
skada för företag eller sammanslutning, som redogörelsen avser, och att,
innan redogörelsen slutgiltigt avfattas, vederbörande företag eller sammanslutning
bör beredas tillfälle att yttra sig med hänsyn härtill. Under påpekande
av att det likväl stode kommissionen fritt att lämna sålunda framkomna föreställningar
obeaktade, har anmärkts, att fråga om offentliggörande, mot vilket
representant för företag eller sammanslutning protesterat, borde underställas
Kungl. Maj:ts prövning. Enligt departementsförslaget skall det väl tillkomma
undersökningsmyndigheten att avgöra vad som skall intagas eller icke intagas
i redogörelsen, men Kungl. Maj:t avgör, såsom nämnts, om och i vad mån,
i fråga om affärs- eller driftförhållande, redogörelsen och därpå grundat eventuellt
förslag må offentliggöras. Till ytterligare trygghet stadgas, att före
offentliggörandet vederbörande företag eller sammanslutning skall hava erhållit
tillfälle att avgiva yttrande i ärendet.

I8$(ll§i kommitténs förslag) hava sammanförts straffbestämmelser, i
första stycket angående lämnande mot bättre vetande av oriktig uppgift till
undersökningsmyndigheten och i andra stycket angående yppande under vissa
omständigheter av affärs- eller driftförhållande samt visst begagnande av
kännedom därom.

Efter att hava framhållit, hurusom på flera håll i svensk rätt meddelats förbud
mot yppande av enskilds förhållanden, om vilka myndighet å det allmännas
vägnar erhållit kännedom, anför kommittén, att trustkommissionens ledamöter
och biträden syntes böra åläggas principiell skyldighet att icke yppa affärseller
driftförhållande, varom de erhållit kännedom under sin verksamhet i eller
för kommissionen, och att icke begagna sig av sådan kännedom för att bereda
sig eller annan fördel eller för att göra skada. I sakens natur läge emellertid, att
eu oinskränkt tysthetsplikt i förhållande till varje annan person ej kunde åläggas
kommissionens ledamot eller biträde i fråga om inhämtad upplysning. Därför
syntes en bestämmelse böra meddelas av väsentligen enahanda innehåll, som den
i lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd (47 §) förekommande föreskriften,
att visst förhållande ej må yppas, »där det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse».
Vid bestämmandet av skyldigheten för trustkommissionens ledamöter
och biträden att icke yppa eller begagna sig av affärs- eller driftförhållande,
som kommit till deras kännedom under deras verksamhet i eller för kommissionen,
syntes det vidare vara nödvändigt att föreskriva, att denna plikt ålåge dem
ej blott under tiden för utövandet av deras verksamhet utan även sedan de upphört
att vara verksamma i eller för kommissionen.

Emot vad kommittén sålunda anfört har jag i stort sett intet att erinra.
Andra stycket av förevarande paragraf har emellertid undergått jämkning

Kungl. May.ts proposition nr Ilo.

i ändamål att vinna närmare överensstämmelse med det åberopade stadgandet
i lagen om arbetarskydd. Därigenom torde jämväl tillgodoses det av socialstyrelsen
framställda önskemålet, att tillkallad sakkunnig måtte uttryckligen likställas
med biträde.

Kommittén har föreslagit ansvarsfrihet för den, som tilltalats för ifrågavarande
förseelse, därest han förmår visa, att handlingen icke kunnat medföra
skada för någon, som affärs- eller driftförhållandet rör. Detta stadgande
har mött gensagor i flera av de till kommerskollegium inkomna yttrandena.
Sålunda framhålles såsom en oavvislig fordran, att under straffhot framtvungna
uppgifter icke under några förhållanden må yppas eller användas för
annat ändamål än sådant, som står i direkt och omedelbart sammanhang med
trustkommissionens uppgift. Vidare anmärkes, att ett medgivande att på något
annat sätt använda konfidentiella upplysningar, som någon i tjänsteutövningen
inhämtat, måste anses strida mot allmänt erkända rättsbegrepp. Kommerskollegium,
som finner berörda anmärkningar förtjäna beaktande, anser bestämmelsen
om ansvarsfrihet böra helt utgå.

De erinringar, som riktats mot kommittéförslaget i denna del, synas även mig
värda beaktande. Förevarande bestämmelse torde böra ur förslaget uteslutas
och i stället däri införas ett stadgande av innehåll, att förbrytelse av ifrågavarande
slag må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsäganden.

Förseelse mot 8 § första stycket torde däremot böra falla under allmäni
åtal (14 § i kommitténs förslag). Särskilt stadgande därom lärer emellertid
icke vara erforderligt.

Straffen torde för de särskilda brotten böra bestämmas lika och i överensstämmelse
med det förutnämnda förslaget till ändrad lydelse av tryckfrihetsförordningen.
Då riksdaler i tryckfrihetsförordningen har betydelsen av riksdaler
banko, blir bötesminimum alltså 75 kronor och maximum 15,000 kronor. I

I mål angående överträdelse av 8 § torde ej sällan bliva erforderligt för
domstolen att taga del av sådan hemlig handling, som i 7 § omförmäles. Såsom
vid sistnämnda paragraf anförts, kan Kungl. Maj:t vid meddelande av tillstånd
härtill göra de förbehåll, som av omständigheterna påkallas. Kungl.
Maj :t kan sålunda föreskriva, att handlingen ej må intagas i domstolens protokoll.
Därest möjlighet ej finnes till hemlig rättsförhandling angående handlingen,
lärer emellertid ett dylikt förbehåll icke göra tillfyllest. Även eljest
skulle genom offentlighet vid handläggning av mål av ifrågavarande beskaffenhet
skada kunna uppstå genom yppande av affärs- eller driftförhållande.
Jag föreslår därför i 9 §, i nära överensstämmelse med vad i 9 § i lagen den
19 juni 1919 med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens stadgats angående
mål om obehörigt användande eller yppande av yrkeshemlighet m. m., att, då
vid domstol förekommer mål om överträdelse av 8 §, domstolen, därest målets
offentliga handläggning finnes kunna för någon medföra skada genom yppande
av affärs- eller driftförhållande, på begäran av denne må förordna, att målet
skall handläggas inom stängda dörrar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

;s9

10 § (12 § i kommitténs förslag) torde icke tarva särskild motivering. 10 flin
§ (16 § i kommitténs förslag) liar intagits stadgande, att person, som 11 §■

enligt 3 eller 4 § på kallelse av undersökningsmyndiglieten inställer sig inför
denna, äger att därför uppbära ersättning enligt grunder, som fastställas av
Kungl. Maj:t.

En beräkning av de kostnader, den föreslagna lagstiftningens tillämpning Kostnader
kommer att medföra, är tydligen förbunden med svårighet, då kostnaderna bliva
beroende dels av den omfattning, i vilken undersökningar komma att igångsättas,
dels ock av det sätt, på vilket eventuella undersökningar inom de av lagen utstakade
gränserna komma att anordnas. I den mån undersökningarna anförtros
redan förefintlig myndighet eller särskild befattningshavare i statens tjänst,
bliva kostnaderna jämförelsevis obetydliga. I alla händelser torde de komma att
uppgå till endast en del av vad som skulle bliva fallet enligt trustlagstiftningskommitténs
förslag. Sannolikt är, att redan tillgängliga anslag komma att lämna
tillgång till kostnadernas täckande. I annat fall torde anslagsfrågan framdeles
få underställas riksdagen.

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag om undersökning angående
mcmopolistiska företag och sammanslutningar av den lydelse, bilaga A till detta
protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets yttrande över förslaget måtte
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av
protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Arvid Torold.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Bil. A.

Förslag

till

Lag

om undersökning angående mouopolistiska företag och sammanslutningar.

1 §•

Där sådant prövas påkallat, äger Konungen förordna, att undersökning, på
sätt i denna lag sägs, skall äga rum i fråga om företag eller sammanslutning,
som kan antagas vara av monopolistisk natur och avser produktion eller bearbetning
av varor eller andra förnödenheter, handel, bankrörelse, försäkringsrörelse
eller transportverksamhet.

2 §■

Verkställandet av undersökning, varom i 1 § förmäles, skall uppdragas åt
ämbetsmyndighet eller åt en eller flera särskilt förordnade sakkunniga och erfarna
personer. Vid uppdragets utförande är myndigheten eller den eller de sakkunniga
att betrakta såsom särskild myndighet (undersökningsmyndighet).

Undersökningen skall avse företagets eller sammanslutningens inverkan på
pris- eller omsättningsförhållanden inom riket.

Närmare bestämmelser om undersökningsmyndighetens organisation och
verksamhet meddelar Konungen.

3 §•

För fullgörande av sitt uppdrag må undersökningsmyndigheten förelägga den,
vilken företräder, förestår eller leder företag eller sammanslutning, som är föremål
för undersökning, eller företag, vilket ingår i sådan sammanslutning,
att för undersökningsmyndigheten eller av densamma utsett ombud hålla tillgängliga
alla handelsböcker med tillhörande verifikationer samt övriga böcker
och handlingar, vilka kunna lämna upplysning om företaget eller sammanslutningen
;

att bereda undersökningsmyndigheten eller dess ombud tillträde till samtliga
anläggningar och lokaler, vilka användas för företaget eller sammanslutningen;

att meddela undersökningsmyndigheten eller dess ombud alla de upplysningar
angående företaget eller sammanslutningen, som av myndigheten eller ombudet
äskas.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo. 41

Vad sålunda stadgats innebär icke skyldighet att röja yrkeshemlighet av teknisk
innebörd.

Undersökningsmyndigheten äge kalla upplysningsskyldig att för upplysnings
avgivande personligen inställa sig inför myndigheten.

4 §.

Därest det pa grund av särskilda omständigheter finnes vara för undersökningens
fullföljande erforderligt, ma undersökningsmyndigheten förelägga jämväl
annan än den, som avses i 3 §, att, på sätt i nämnda paragraf är stadgat, i visst
avseende meddela upplysning angående företag eller sammanslutning, som där
sägs.. Dock må ej föreläggas den, som är anställd hos företag eller sammanslutning
i annan egenskap än i 3 § avses, att meddela upplysning angående
företaget eller sammanslutningen, med mindre tillfälle lämnats styrelsen eller
den, som eljest företräder, förestår eller leder företaget eller sammanslutningen,
att i samma avseende avgiva yttrande.

5§.

Undersökningsmyndigheten äge utsätta vite vid meddelande av föreläggande
eller kallelse enligt denna lag samt fälla till sådant vite.

6 §.

över beslut, som av undersökningsmyndigheten på grund av denna lag meddelas,
ma klagan föras hos Konungen inom den tid, som för överklagande av förvaltande
myndigheters och ämbetsverks beslut är stadgad.

Beslut, som icke avser fällande till vite, går utan hinder av förd klagan i
verkställighet, där Konungen ej annorlunda förordnar.

7 §•

^ Till undersökningsmyndigheten inkomna handlingar, från myndigheten utgångna
skrivelser samt hos myndigheten förda protokoll och anteckningar må,
därest laga hinder eljest icke möter, utlämnas, såvitt de icke röra affärs- eller
driftförhållande och, i den mån dylik handling är av sådant innehåll, med Konungens
särskilda tillstånd eller efter det femton år förflutit från handlingens datum.

Redogörelse eller förslag, som undersökningsmyndigheten ingivit till Konungen,
må dock, i fråga om affärs- eller driftförhållande, icke offentliggöras före
utgången av nämnda tid, med mindre vederbörande företag eller sammanslutning
erhållit tillfälle att i ärendet avgiva yttrande.

8 §•

Har någon i fall, som avses i 3 § eller 4 §, mot bättre vetande lämnat oriktig
uppgift, straffes med böter från och med sjuttiofem till och med femtontusen
kronor eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse
i högst sex månader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Å förbrytelse, varom i andra stycket sägs, äge allmän åklagare tala allenast
efter angivelse av målsäganden.

9 §.

Då vid domstol förekommer mål om överträdelse av 8 §, må domstolen, därest
målets offentliga handläggning finnes kunna för någon medföra skada genom
yppande av affärs- eller driftförhållande, på begäran av denne förordna, att
målet skall handläggas inom stängda dörrar.

10 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling ske enligt allmänna
strafflagen.

11 §.

Den, som enligt 3 § eller 4 § på kallelse av undersökningsmyndigheten inställer
sig inför denna, äge att därför uppbära ersättning enligt grunder, som
fastställas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.

Kung!. Maj:ts proposition nr 110.

Bil. B.

Förslå gtill Lag om

visso åtgärder beträffande monopolistiska företag och samman''

slutningar.

1 §•

Med monopolistiska företag och sammanslutningar avses i denna lag sådana
företag och sammanslutningar mellan företag, som i betydande omfattning utöva
ett bestämmande inflytande på pris- eller omsättningsförhållanden inom riket.

Såsom monopolistisk sammanslutning skall vid tillämpning av denna lag jäm\
äl anses varje samverkan mellan företag, som utövar sådant inflytande, varom
nyss är sagt.

2 §•

För att, pa sätt i det följande närmare angives, åvägabringa utredning m. m.
beträffande monopolistiska företag och sammanslutningar skall upprättas en
särskild myndighet, benämnd trustkommissionen, bestående av nio ledamöter,
vilka utses av Konungen.

Av kommissionens ledamöter skola tre utses bland personer, som äga erfarenhet
och insikter inom de områden av näringslivet, där monopolistiska företag
eller sammanslutningar företrädesvis förekomma, tre bland personer, som kunna
anses äga särskild kännedom om den konsumerande allmänhetens erfarenheter
och synpunkter, samt tre bland personer, som kunna förväntas vara i stånd att
opartiskt och med hänsyn till allmänt väl bedöma de ärenden, som av kommissionen
skola handläggas.

Förslag a ledamöter inom den första av ovannämnda grupper upprättas av
kommerskollegium och å ledamöter inom den andra gruppen av socialstyrelsen,
och skall vid handläggning hos socialstyrelsen av ärende, som här sägs, lantbruksstyrelsen
vara representerad. Förslag skall upptaga dubbelt så många
namn som antalet ledamöter, vilka skola utses. Innan förslag upprättas, skall
kommerskollegium anmoda minst tre av de mest betydande föreningar mellan
näringsidkare inom de områden av näringslivet, där monopolistiska företag och
sammanslutningar företrädesvis förekomma, och socialstyrelsen minst tre av de
mest betydande föreningar, inom vilka på grund av deras verksamhet den konsumerande
allmänhetens erfarenheter och synpunkter kunna anses vara före -

Kungl. May.ts proposition nr 110.

trädda, att föreslå lämpliga personer, varjämte myndigheterna skola bereda även
andra föreningar, som kunna vilja inkomma med förslag, tillfälle därtill.

För ledamöterna i de båda grupper, varom nu är sagt, utses i enahanda ordning
lika många suppleanter.

Av ledamöterna inom den tredje av ovannämnda grupper förordnar Konungen
en att vara kommissionens ordförande och en att vara ställföreträdare för denne.
Minst en av ledamöterna av ifrågavarande grupp skall vara lagkunnig man,
som fullgjort vad författningarna föreskriva för dem, som må nyttjas i domarämbeten.

Avgår ledamot eller suppleant, utses efterträdare på sätt ovan stadgas.

I fall, där så prövas erforderligt, äger kommissionen anlita biträde av särskilt
tillkallad sakkunnig person.

3 §•

1 mom. Mot ledamot av trustkommissionen gälla samma jäv, som i rättegångsbalken
stadgas i fråga om domare. Ändock att dylikt jäv ej föreligger,
må icke någon, som idkar sådan näringsverksamhet eller har anställning eller
eljest väsentligt intresse i sådant företag, som bedriver konkurrens med företag,
vilket är föremål för behandling inom kommissionen, deltaga i denna behandling.

2 mom. Kommissionen må ej handlägga något ärende, utan att minst sju
ledamöter äro tillstädes, och skola i ärendes handläggning deltaga lika många
ledamöter av vardera av de i 2 § först omförmälda båda grupper. Vid lika
röstetal äger ordföranden utslagsröst.

3 mom. Skulle ledamot, som tillhör någondera av de i 2 § andra stycket först
omförmälda grupper, vid sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv eller
annat förhållande, som avses i 1 mom., hindrad att tjänstgöra, och kan ej suppleant
tillkallas, äger kommissionen utse lämplig person att vid det tillfället
träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.

4§.

1 mom. Trustkommissionen bär att, i den omfattning så finnes erforderligt
för bedömande av behovet av särskild lagstiftning angående monopolistiska företag
och sammanslutningar samt utarbetande av förslag till eventuell sådan lagstiftning,
åvägabringa utredning rörande förekomsten av dylika företag och
sammanslutningar samt verkningarna därav inom riket.

2 mom. Ändock att nyss angivna förutsättning icke är för handen, har kommissionen
att företaga utredning i fall, där det finnes sannolika skäl antaga, att
monopolistiskt företag eller sådan sammanslutning utnyttjar sin ställning på
sätt, som i betydande omfattning inom riket medför oskäliga prisförhållanden.

5 §•

Finner trustkommissionen sannolika skäl föreligga att antaga, att företag eller
sammanslutning är av monopolistisk natur, må kommissionen, där den så finner
nödigt, förelägga styrelsen eller den, som eljes företräder, förestår eller leder
sådant företag eller sammanslutning eller företag, vilket ingår i sådan samman -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

slutning, att för kommissionen eller person, som av kommissionen bemyndigats
att såsom dess ombud införskaffa upplysningar rörande företaget eller sammanslutningen 1)

hålla tillgängliga alla handelsböcker med därtill hörande verifikationer
samt övriga böcker och handlingar, vilka kunna lämna upplysning om företaget
eller sammanslutningen,

2) bereda tillträde till samtliga anläggningar och lokaler, vilka användas för
företaget eller sammanslutningen,

3) meddela upplysning i alla avseenden rörande företaget eller sammanslutningen.

Upplysning, som avses i 3), må, där den upplysningsskyldige så önskar, i
varje fall fullgöras muntligen inför kommissionen eller dess vederbörande ombud.
Kommissionen äger kalla upplysningsskyldig att för upplysningars avgivande
personligen inställa sig inför kommissionen.

Vad härovan stadgas skall icke medföra skyldighet att röja yrkeshemlighet
av teknisk innebörd.

6 §•

Skulle trustkommissionen för fullföljande av utredning, som kommissionen
upptagit, så finna nödigt, må kommissionen förelägga jämväl annan än den, som
enligt 5 § skulle vara skyldig därtill, att meddela upplysning i visst avseende.

Dock må kommissionen ej förelägga den, som i underordnad befattning är anställd
hos monopolistiskt företag eller sammanslutning att därom meddela upplysning,
förrän kommissionen om företaget eller sammanslutningen infordrat
upplysning i samma avseende av styrelsen eller den som eljes företräder, förestår
eller leder företaget eller sammanslutningen.

Om sättet för fullgörande av här ålagd upplysningsskyldighet och om undantagande
därifrån av yrkeshemlighet av teknisk innebörd gäller vad i 5 § är
stadgat.

7 §•

1 mom. Med stöd av verkställda utredningar skall kommissionen till Konungen
avgiva yttrande om behovet av särskild lagstiftning rörande monopolistiska
företag och sammanslutningar samt, därest förhållandena därtill föranleda, förslag
till sådan lagstiftning.

2 mom. För sina utredningar åligger det trustkommissionen att, allt efter
som de slutföras beträffande särskilda monopolistiska företag eller sammanslutningar
eller grupper därav, avgiva redogörelse till Konungen.

3 mom. Skulle av utredningen rörande visst monopolistiskt företag eller sådan
sammanslutning framgå, att företaget eller sammanslutningen utnyttjar
sin ställning på sätt, som i betydande omfattning inom riket medför oskäliga
prisförhållanden, må kommissionen, där den, oavsett åtgärd, som i 1 mom. sägs,
finner ingripande från statens sida böra ifrågakomma, därom framställa förslag
till Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

8 §.

1 mom. De, som äro eller varit trustkommissionens ledamöter eller biträden,
må, där annorlunda ej erfordras för fullgörande av deras uppdrag i kommissionens
tjänst, ej yppa affärs- eller driftförhållande, varom de under sin verksamhet
i eller för kommissionen erhållit kännedom; ej heller må de begagna sig av
sådan kännedom för att bereda sig eller annan fördel eller för att göra skada.

2 mom. Ledamot, som av bestämmelse i 3 § 1 mom. är förhindrad att inom
kommissionen deltaga i behandlingen av visst ärende, må icke beredas eller taga
del av andra upplysningar rörande ärendet än sådana, som äro allmänt tillgängliga.

3 mom. Vid avgivande av redogörelse, som föreskrives i 7 § 2 mom., skall
kommissionen tillse, att uppiskning ej i vidare mån, än som erfordras för vinnande
av det med utredningen avsedda ändamål, meddelas om förhållanden, vilkas
bekantgörande kan medföra skada för företag eller sammanslutning, som
redogörelsen avser, och bör, innan djdik redogörelse slutgiltigt avfattas, vederbörande
företag eller sammanslutning beredas tillfälle att yttra sig med hänsyn
härtill.

9 §•

1 mom. Visar någon tredska att efterkomma föreläggande, som avses i 5 §,
straffes med böter från och med 100 till och med 10,000 kronor.

2 mom. Fälles någon till straff, varom i 1 mom. sägs, må, på begäran av kommissionen,
domstolen tillika förelägga honom att, vid vite av högst 100,000 kronor
inom viss, utsatt tid fullgöra det honom meddelade föreläggandet.

Beslut om dylikt föreläggande gånge i verkställighet utan hinder därav att
ändring i beslutet sökes.

10 §.

Tredska att efterkomma föreläggande, som avses i 6 §, straffes med böter
från och med 50 till och med 5,000 kronor.

11 §•

Har någon i fall, som avses i 5 § eller 6 §, mot bättre vetande lämnat oriktig
uppgift, straffes med böter från och med 100 till och med 10,000 kronor eller,
där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex
månader.

Lag samma vare, där den, som är eller varit trustkommissionens ledamot eller
biträde, i strid mot vad i 8 § 1 mom. stadgas, yppar eller begagnar sig av sin
kännedom om affärs- eller driftförhållande. Förmår den, som tilltalats för sådan
förseelse, visa, att handlingen icke kunnat medföra skada för någon, som
affärs- eller driftförhållandet rör, vare från ansvar fri.

12 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

13 §.

över trustkommissionens beslut må klagan föras hos Konungen.

Avser klagan, att kommissionens beslut innefattar föreläggande att röja yrkeshemlighet
av teknisk innebörd, .skall Konungen däröver höra tekniska, högskolans
styrelse.

14 §.

Allmän åklagare åligger att åtala förseelser mot denna lag.

15 §.

Konungen äger att meddela närmare föreskrifter rörande trustkommissionens
verksamhet.

16 §.

Person, som enligt 5 § eller 6 § på kallelse av trustkommissionen inställer sig
inför densamma, äger att därför uppbära ersättning efter grunder, som fastställas
av Konungen.

17 §.

1 mom. Från tillämpningen av denna lag undantagas, där Konungen ej annorlunda
förordnar, sådana företag, som drivas av staten eller kommun. Beträffande
andra monopolistiska företag, vilka tillgodose ett allmänt intresse,
ankommer på Konungen att meddela undantag.

2 mom. Finner trustkommissionen erforderligt att vinna upplysning, som i
5 § avses, rörande företag, som är underkastat tillsyn av bank- och fondinspektionen
eller försäkringsinspektionen, eller rörande sammanslutning av sådana
företag, skall på begäran av kommissionen upplysningen inhämtas av vederbörande
inspektionsmyndighet, som därvid äger samma befogenhet, vilken tillkommer
kommissionen; och skall myndigheten, därest den avgiver skriftlig redogörelse
till kommissionen, iakttaga, vad i 8 § 3 mom. är stadgat om kommissionen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1923 och gäller till och med den 31 december
1925; skolande dock beträffande sådan förseelse, som avses i 9, 10 eller
11 §, lagen fortfara att gälla jämväl efter sist avsedda tidpunkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 5 mars
1925.

Närvarande:

justitierådet Svedelius,
regeringsrådet Palmgren,
justitierådet Christiansson,
justitierådet Alexanderson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 6 februari
1925, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag
om undersökning angående monopolis fisk a företag och sammanslutningar.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av revisionssekreteraren Hadar Kylander.

I anledning av förslaget avgåvos följande yttranden.

1 §•

Lagrådet:

Denna paragraf lämnar en allmän föreskrift om rätt för Konungen att, när
skäl därtill äro, förordna om undersökning på sätt i lagen sägs i fråga om
vissa företag och sammanslutningar, som kunna antagas vara av monopolistisk
natur, men lämnar intet besked om de sakförhållanden, som en dylik undersökning
skall avse. Härom stadgas i andra stycket av nästföljande paragraf,
däri angives, att undersökningen skall avse företagets eller sammanslutningens
inverkan på pris- eller omsättningsförhållanden inom riket. Denna föreskrift
synes lämpligen böra intagas redan i 1 §; härigenom skulle, såsom önskvärt
synes, stadgandet därstädes erhålla en mera konkret innebörd än nu är fallet.
Det hemställes därför, att 1 § måtte omarbetas i nu angiven riktning.

2 §•

Lagrådet:

Oavsett om innehållet i andra stycket av denna paragraf överflyttas till 1 §
eller icke, torde det däri förekommande uttrycket »inom riket», varmed enligt
kommittémotiven avsetts att från undersökning undantaga svensk näringsidkares
monopolutövning på utländsk marknad, lämpligen böra utbytas mot »här i
riket». Det synes nämligen icke uteslutet, att det förra uttrycket i det sammanhang
det förekommer skulle kunna giva anledning till den mot förslagets
syfte stridande uppfattningen, att ett monopolföretag, vars inverkan på pris -

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo,

och omsättningsförhållanden är av mera lokal natur, icke skulle kunna göras
till föremål för undersökning.

Undersökningsmyndighetens uppgift är, såsom redan själva benämningen givei
vid handen, begränsad till att verkställa den undersökning, varom Konungen
förordnat. Någon rätt att ens provisoriskt ingripa till rättelse av missförhållanden,
som genom undersökningen konstaterats, skulle myndigheten icke äga.
Sedan undersökningen slutförts, har myndigheten allenast att till Konungen
avgiva redogörelse rörande undersökningens resultat jämte förslag till de åtgärder,
som må finnas av omständigheterna påkallade. Enligt det remitterade
förslaget är tydligen avsett, att bestämmelser härom skulle inflyta i instruktion,
som i sammanhang med uppdragets meddelande komme att lämnas undersökningsmyndigheten.
Ehuru måhända icke ovillkorligen nödvändigt synes
det dock lämpligt att redan i lagen genom en direkt föreskrift angiva slutmålet
för undersökningsmyndighetens eget arbete (jfr den antydan därom, som förefinnes
i 7 § andra stycket). Lämpligaste platsen för en sådan föreskrift synes
vara i denna paragraf närmast före sista stycket.

3 §•

Lagrådet:

Företag eller sammanslutning, som erhållit föreläggande enligt denna paragraf,
har på grund av vad här stadgas skyldighet att låta jämväl cnnbud för
undersökningsmyndigheten erhålla den närmare inblick i företagets eller sammanslutningens
verksamhet, som genom delfående av handelsböcker och andra
handlingar, tillträde till anläggningar och lokaler samt infordrande av upplysningar
kan vinnas. Mot denna anordning, som förefanns jämväl enligt kommittéförslaget,
hava i de inkomna yttrandena framställts vissa erinringar, huvudsakligen
berörande den härigenom ökade risken för obehörigt yppande av
de ömtåliga förhållanden, varom här kunde vara fråga. Såsom departementschefen
framhållit, skulle otvivelaktigt med den nu föreslagna anordningen av
undersökningsväsendet behovet av ombud vid undersökningars utförande komna
att väsentligen minskas. Av naturliga skäl torde emellertid anlitande av
ombud icke kunna under alla förhållanden helt undvikas. En garanti mot missbruk
av ombudsmannaskapet ligger visserligen i den i 8 § andra stycket meddelade
straffbestämmelsen, som är lika gällande för ombud som för undersökmngsmyndigheten
själv, men nämnda straffbestämmelse synes dock knappast
ensamt för sig erbjuda tillräckligt skydd i förevarande avseende. Förordnande
av ombud bör endast få ifrågakomma, då verkligt behov därav föreligger, och
till ombud bör endast kunna få förordnas fullt lämplig och pålitlig person.
Enligt förslaget synes avsett, att reglerande bestämmelser härutinnan skulle
meddelas i instruktionen för undersökningsmyndigheten. Men det synes med
skäl kunna, ifrågasättas, om ej myndighetens rätt att vid undersökningens
utförande låta sig företrädas genom ombud borde åtminstone i viss mån regleras
även genom bestämmelser, meddelade i själva lagen. I det fall, då till undersökningsmyndighet
utsetts ett ämbetsverk eller annan redan bestående ämbetsmyndighet,
och undersökningsmyndigheten skulle önska få till ombud förBihang
till Riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 96 käft. (Nr 110.)

Rungl. Majds proposition nr 110.

ordnad annan än någon verket eller myndigheten tillhörande eller där anställd
person, synes såväl frågan om behovet av ombud som personvalet böra underställas
Konungens avgörande. Detsamma skulle naturligtvis och med än större
skäl gälla även i det fall, då undersökningsmyndigheten utgöres av en eller flera
särskilt förordnade personer och fråga skulle uppstå att till ombud förordna
någon som ej tillhör myndigheten.

Lagrådet hemställer förty om ett tillägg till förslaget av nu angiven innebörc.
En sådan bestämmelse synes böra erhålla sin plats i 2 § närmast efter första
stycket.

5 och 6 §§.

Lagrådet:

Det måste givetvis väcka starka betänkligheter att utrusta en undersokningsmyndighet,
som kan bestå av eu eller flera särskilt förordnade personer,
vilka tilläventyrs äro i avsaknad av juridisk eller administrativ erfarenhet,
med befogenhet att utsätta vite samt till och med fälla till vite. Den fördel,
som genom anordningen vinnes i minskad omgång, är emellertid obestridlig
och måhända i vissa fall oumbärlig, och då klagan över myndighetens ifrågavarande
beslut skall tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande, synes
förslaget i denna del icke böra avstyrkas.

I andra stycket av 6 § stadgas, att undersökningsmyndighetens beslut, som
icke avser fällande till vite, går i verkställighet utan hinder av förd klagan,
där Konungen ej annorlunda förordnar. Den vanliga gången i motsvarande
fall, där någon anför besvär över att honom förelagts att något fullgöra, är
att besvärsinstansen, om besvären i sak icke bifallas, men tid, som bestämts
för föreläggandets fullgörande, redan är till ända eller återstående tid maste
anses otillräcklig, utsätter ny tid för fullgörandet. Intill dess besvärsinstansens
beslut meddelats, är vederbörande icke pliktig att verkställa vad honom
förelagts (jfr t. ex. N. J. A. 1911 sid. 449 och Regeringsrättens årsbok 1921
ref. n:r 72). Sådant verkställande anses icke böra framtvingas, innan det
slutligen fastställts, att den ifrågasatta prestationen åligger honom. Om sedermera
föreläggandet ändock icke fullgöres och besvär anföras även över
meddelat nytt föreläggande, plägar besvärsinstansen icke, åtminstone icke
alltid, vid ogillande av besvären utsätta ny tid för verkställigheten. Sakfragan
är då redan förut prövad, och det bör icke beredas den klagande möjlighet
att genom förnyade besvär obehörigen fördröja fullgörandet. Innebörden
härav är, att förelagt vite i sådant fall anses försuttet, om föreläggandet icke
utföres inom den av första instansen bestämda tiden, även om besvärsinstansens
beslut då icke fallit. Inför detta i praxis brukliga tillvägagångssätt Lagar
man sig, vad betydelsen är av förevarande stadgande, att beslut, som icke
avser fällande till vite, d. v. s. beslut, som innehåller föreläggande, med eller
utan vite, att fullgöra något av vad i 3 § stadgas, går i verkställighet utan
hinder av förd klagan. I exekutiv väg torde handräckning icke kunna meddelas
för uttagande av handelsböcker och handlingar eller för att bereda undersökningsmyndigheten
eller dess ombud tillträde till anläggningar och lokaler.
Och en förnyad anmaning att lämna upplysningar eller att personli -

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

gen inställa sig inför myndigheten lärer stranda på vederbörandes å bevis om
anförda besvär stödda vägran att fullgöra föreläggandet, innan frågan om
skyldighet därtill blivit slutligt prövad. Den enda innebörden av stadgandet
synes därför kunna bliva, att den, som på grund därav att han anfört besvär
icke inom den av myndigheten bestämda tiden fullgör ett första vitesföreläggande,
ådrager sig skyldighet att utgiva vitet. därest icke besvären bifallas
innan den utsatta, tiden är tilländagången. Denna verkan neutraliseras
dock genom tillägget »där Konungen ej annorlunda förordnar», vilket med
avseende å rådande praxis torde medföra en benägenhet att jämväl vid sakligt
ogillande av besvären medgiva förlängd tid för fullgörandet. Det synes
också i hög grad obilligt att samtidigt med införande av ett besvärsförfarande
meddela ett annat stadgande, som är ägnat att förtaga verkan av den medgivna
besvärsrätten. De ärenden, om vilka här är fråga, torde knappast heller
vara av så brådskande beskaffenhet, att man icke bör kunna avvakta
handläggningen i den högre instansen, en handläggning, som säkerligen icke
kommer att kräva någon avsevärd tid.

Lagrådet hemställer, att 6 § andra stycket måtte ur förslaget uteslutas.

7 §‘

Lagrådet:

Åt stadgandet i andra stycket lärer, särskilt i betraktande av det av departementschefen
åberopade grundlagsförslagets lydelse, böra givas den innebörd,
att vid meddelande av Konungens tillstånd till utlämnande före femtons
års förlopp av undersökningsmyndighets redogörelse eller förslag, såvitt
de röra affärs- eller driftförhållande, skall träffas sådant förbehåll att offentliggörande
icke kan utan överträdelse därav äga rum, förrän vederbörande
företag eller sammanslutning lämnats tillfälle att avgiva yttrande i frågan
och Konungen därefter beslutat offentliggörande eller medgivit, att sådant
må ske. Vad sålunda stadgas om undersökningsmyndighetens redogörelse
eller förslag lärer böra utsträckas att gälla andra i första stycket omförmälda,
affärs- eller driftförhållande rörande handlingar. I enlighet härmed
torde andra stycket böra omformuleras.

Ur protokollet:
A. V. Stenkula,

Kung!,. Maj:ts proposition nr Ilo.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 6 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller,
Levinson.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, lagrådets den 5 i denna
månad avgivna utlåtande över det den G februari 1925 till lagrådet remitterade
förslag till lag om undersökning angående monopoli slisk a företag och sammanslutningar.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»I anledning av de av lagrådet framställda anmärkningarna har jag låtit
i vissa delar omarbeta det remitterade förslaget.

1 § har avfattats i enlighet med lagrådets hemställan. Därvid har jämväl
iakttagits den första av de vid 2 § gjorda erinringarna.

Vid 2 § har lagrådet ifrågasatt, huruvida i lagen borde genom en direkt
föreskrift såsom slutmålet för undersökningsmyndighetens arbete angivas avlämnande
till Kungl. Maj:t av redogörelse för undersökningens resultat jämte
förslag till de åtgärder, som kunde finnas av omständigheterna påkallade. Av
mitt uttalande i denna del vid remissen till lagrådet lärer hava framgått, att ett
dylikt tillvägagående även enligt min uppfattning kan antagas bliva det regelmässiga.
Att i lagen införa en bindande föreskrift härom har emellertid synts
mig mindre lämpligt. Det kan nämligen väl tänkas, att med hänsyn till omständigheterna
i särskilt fall undersökningsmyndighetens uppgift bör begränsas
till insamlande av visst upplysningsmaterial, som Kungl. Maj:t kan finna
erforderligt för vidare utredning. På grund härav har jag icke ansett mig
böra i denna punkt frånträda det remitterade förslaget, enligt vilket nödiga
föreskrifter komma att meddelas i den för undersökningsmyndigheten utfärdade
instruktionen.

Vad lagrådet hemställt vid 3, 5 och 6 samt 7 §§ har blivit iakttaget; och
hava i övrigt vissa redaktionella jämkningar vidtagits i förslaget.

I fråga om uteslutningen ur förslaget av 6 § andra stycket må anmärkas, att
5 och 6 §§ i det remitterade förslaget hava i förevarande hänseende motsvarighet
i 4 och 5 §§ i lagen den 18 september 1903 angående tillsyn å vissa penninginrättningar,
236 och 237 §§ i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse samt 24

Kungl. Maj:ts proposition nr no.

och 40 §§ i lagen den 16 maj 1919 om fondkommissionsrörelse m. m. Det har då
icke synts i och för sig möta betänklighet att i förevarande fall, där undersökningsmyndigheten
har en mindre vidsträckt befogenhet än vederbörande myndigheter
enligt de nämnda lagarna, giva samma kraft och verkan åt myndighetens
beslut. Huruvida, på sätt lagrådet uttalat, handräckning i exekutiv väg
icke kan meddelas för uttagande av handelsböcker och handlingar eller för att
bereda undersökningsmyndiglieten eller dess ombud tillträde till anläggningar
och lokaler, torde kunna vara föremål för olika uppfattningar. Emellertid
kunna, då särskilda undersökningar komma att uppdragas åt olika ämbetsmyndigheter
eller personer och undersökningarna röra skiftande förhållanden, vissa
skäl tala för att stadgandet avfattas i enlighet med lagrådets hemställan. Skulle
i tillämpningen eu återgång till den i det remitterade förslaget föreslagna ordningen
visa sig erforderlig, torde frågan få ånyo upptagas.»

Föredragande departementschefen uppläser därefter det omarbetade förslaget
till lag om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar
samt hemställer, att detsamma måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Arvid Torold.