Kungl. Maj:ts proposition nr HO (Proposition 1951:140)

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

Nr 140.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till
landsfiskalerna m. fl.; given Stockholms slott den 23
februari 1951.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås en omläggning av landsfisk^lsorganisationen.
Denna innebär i huvudsak följande.

Antalet landsfiskalsdistrikt reduceras med 58 till 341. Landsfiskalstjänsten
delas i ett distrikt utöver dem, där sådan delning redan skett. För
två distrikt i Stockholms län och två i Göteborgs och Bohus län inrättas
gemensam utmätningsmannatjänst.

Antalet landsfiskalstjänster minskas med 55 till 355. Samtliga landsfiskalstjänster
placeras i lönegrad Ca 27 utom nio tjänster i de största
distrikten, vilka uppflyttas till lönegrad Ca 29.

Nya tjänster såsom biträdande landsfiskal med placering i lönegrad Ce 25
inrättas i 16 distrikt.

Antalet landsfiskalsassistenter minskas med 28 till 148, samtliga med
fast stationeringsort. För vikarieändamål och såsom förstärkning av den
kvalificerade arbetskraften beräknas 60 å 70 färdigutbildade aspiranter mot
nu ett 60-tal.

De nuvarande 176 konstapelstjänsterna i lönegrad Ce 14, ävensom en
övertalig dylik tjänst utgå ur personalplanen, övergångsvis bibehållas
1 —Rilwng till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr HO.

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

konstapelstjänsterna i vissa distrikt i avvaktan på en förstärkning av polisväsendet;
i distriktet hålles under tiden närmast lägre biträdestjänst vakant.

Antalet kontoristbefattningar ökas med 90 till 100 och antalet kanslibiträdesbefattningar
med 147 till 249. Samtliga placeras på extra ordinarie
stat. Antalet biträden för skriv- och kontorsgöromål i reglerad befordringsgång
ökas med 35 till 433. Hela antalet på personalplanen upptagna biträdestjänster
ökas sålunda med 272 till 782.

I samband med genomförandet av organisationen förtidspensioneras vissa
äldre landsfiskaler. Landsfiskaler, som ej äro fullt tjänstedugliga, överföras
på övergångsstat.

Tiden för landsfiskalselevernas provtjänstgöring på landsfogdeexpedition
minskas från tre till två månader och tiden för deras praktiska tjänstgöring
vid Stockholms poliskår utsträckes från sex till sju månader.

Staten övertager skyldigheten att hålla tjänstelokaler och inventarier.

Den nya organisationen genomföres den 1 januari 1952 i samband med
ikraftträdandet av den nya kommunala indelningen.

Avlönings- och omkostnadsanslagen för nästa budgetår beräknas till
12 000 000 kronor resp. 2 450 000 kronor. Härjämte uppföres ett nytt anslag
för utrustning av landsfiskalskontor in. m. å 850 000 kronor.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 140.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
februari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och civildepartementen
anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.

I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkterna 173 och 174,
upptogos anslagen till avlöningar och omkostnader för landsfiskalerna
in. fl. med allenast preliminärt beräknade belopp, 11 825 000 resp. 2 535 000
kronor. Anledningen härtill var, att 1947 års landsfiskalsutredning avgivit
ett betänkande angående ny landsfiskalsorganisation, vilket var av betydelse
för anslagsberäkningen. Vid tiden för statsverkspropositionens färdigställande
var betänkandet föremål för remissbehandling.

Sedan remissvaren nu inkommit, torde jag få anmäla anslagsärendet i
dess helhet till slutlig prövning.

I. Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 maj 1947 tillkallade
jag den 26 juni samma år 4 sakkunniga för utredning rörande landsfiskalsorganisationen.
De sakkunniga voro landshövdingen E. A. Westling, ordförande,
ledamoten av riksdagens andra kammare J. W. Mårtensson, landsfogden,
numera landssekreteraren M. B. O. Stiernström och avdelningschefen
i inrikesdepartementet, kanslirådet A. V. R. Tottie. Enligt utredningsdirektiven
skulle de sakkunniga, om så befunnes lämpligt, få redovisa sitt
arbetsresultat i etapper. De sakkunniga, som antagit benämningen 1947
års landsfiskalsutredning, ha den 2 november 1950 avgivit betänkande angående
ny landsfiskalsorganisation.

Över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av riksåklagarämbetet,
telegrafstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, statens löne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 740.

nämnd, statens organisationsnämnd, riksarkivet, länsstyrelserna i samtliga
län — efter hörande av landsfogdarna i länen — styrelsen för statens polisskola,
civilförsvarsstyrelsen, nämnden för antagande av aspiranter å
landsfiskalstjänst, 1947 års biträdesutredning, 1949 års tjänsteförteckningskoinmitté,
SOS-utredningen, föreningarna Sveriges landsfiskaler, Sveriges
landsfiskalsassistenter, Sveriges landsfiskalsbiträden och Sveriges kvinnliga
landsfiskalsbiträden ävensom svenska polisförbundet, svenska landskommunernas
förbund och svenska stadsförbundet.

II. Nuvarande förhållanden m. m.

Landsfiskalernas arbetsuppgifter. Vid 1940 och 1941 års riksdagar (prop.
nr 219/1940, riksd. skr. nr 438; prop. nr 225/1941, riksd. skr. nr 442) beslutades
en allmän lönereglering för landsfiskalerna. Samtidigt genomfördes
en skärpning av villkoren för behörighet till landsfiskalstjänst.

Utredningen erinrar, att den i en skrivelse den 3 december 1948 med förslag
till provisorisk lönereglering för landsfiskalerna rörande landsfiskalernas
arbetsuppgifter anförde i huvudsak följande.

Landsfiskalernas arbetsuppgifter lämnades i stort sett oförändrade. Alltjämt
omfattar deras arbetsområde tre huvudgrupper av göromål, nämligen
polis-, åklagar- och utmätningsuppgifter. För landsfiskalerna gäller
instruktionen av den 30 december 1947 (nr 999), vilken upptager huvudsakligen
samma bestämmelser som den tidigare gällande. Därutöver ha emellertid
tillagts föreskrifter, som föranletts av den nya rättegångsordningen
samt omläggningen av uppbördssystemet.

Landsfiskalens befattning med utsökningsgöromål har två sidor.
Han skall såsom utmätningsman fullgöra vad överexekutor förordnar,
verkställa dom samt i vissa fall förrätta utmätning och lämna handräckning.
I fråga om underhållsskyldiga skall han vidtaga vissa på utmätningsman
ankommande åtgärder. Hans andra uppgift som utmätningsman är
att verkställa indrivning och redovisning av skatter, allmänna avgifter och
böter m. m. Han skall vidare verkställa inventering hos exekutionsbiträden
och hos vissa polismän.

Vad angår åk lagar gör omålen är landsfiskalen inom sitt distrikt
allmän åklagare i alla fall, där åtalsrätten icke uteslutande tillkommer
annan åklagarmyndighet -— vanligen landsfogden — eller där icke särskild
åklagare blivit förordnad. Fördelningen av åklagaruppgifterna mellan
landsfogden och landsfiskalen är i stort sett så avvägd, att landsfogden skall
åtala grövre och ur juridisk synpunkt mera svårbedömda brott, vanligen
brott för vilka straffet kan uppgå till straffarbete i 4 år eller mera. Landsfiskalen
har anförtrotts åtalsrätten för övriga brott enligt allmänna strafflagen,
däribland stöld-, bedrägeri- och förskingringsbrotten, ävensom samtliga
brott utanför strafflagens område. Landsfiskalen handhar vissa straftprocessuella
tvångsmedel, såsom anhållande, husrannsakan etc. I mål, som
ligga inom landsfiskalens kompetensområde, är han åklagare även i hovrätt.
Fullföljd till högsta domstolen kan medgivas av riksåklagarämbetet.

Kungl. Mctj:ts proposition nr Vt(). 5

Såsom åklagare har landsfiskalen att pröva frågan om eftergift av åtal.
Genom institutet strafföreläggande ha vissa dömande funktioner tilldelats
honom.

Polisgöromålen avse ordnings- och kriminalpolistjänst samt annan
polisverksamhet.

Ordningspolisgöromålen äro av växlande slag, såsom åtgärder till förekommande
av brott, övervakande av trafiksäkerheten samt av ordningen på
nöjesplatser och vid tillställningar, möten, folksamlingar etc.

Kriminalpolisgöromålen stå i nära samband med landsfiskalernas åklagarfunktioner
och avse åtgärder till beivrande av begångna brott. Härunder
falla sådana åtgärder som spaning efter brottslingar, gripande, förhör och
transport av dylika, utredningar innefattande brottsplatsundersökningar
och insamlande av indicier samt annan bevisning, hörande av vittnen in. m.

Övriga polisgöromål äro mångskiftande. Såsom polismyndighet inom distriktet
har landsfiskalen att pröva vissa tillståndsärenden, att granska anmälningar
m. in. samt att kontrollera författningarnas efterlevnad. Landsfiskalen
bör ägna uppmärksamhet åt fattigvård, samhällets barnavård och
ungdomsskydd samt allmän hälsovård. Han skall vidare för länsstyrelsen
anmäla behov av ingripanden på nämnda områden ävensom på samfärdselns
område eller då tillämpning erfordras av bestämmelser i de s. k. stadsstadgorna
och byggnadslagen. Han skall dessutom öva tillsyn över utlänningar,
bettlare, lösdrivare och alkoholister.

Vid sidan av dessa polisgöromål har landsfiskalen som den allmänt
administrativa myndigheten i sitt distrikt att tillhandagå
länsstyrelsen och andra myndigheter med yttranden angående förhållanden,
som beröra distriktet, utredningar om personer inom detta, införskaffande
av andra slag av upplysningar, förande av talan för det allmänna i
rättegångar, vid syner och andra förrättningar in. m.

Fm maktpåliggande uppgift utanför landsfiskalernas egentliga område är
deras befattning med civilförsvaret. De äro författningsenligt
skyldiga att åtaga sig uppdrag inom detta. Landsfiskalen är i regel civilförsvarschef
i sitt distrikt och har i denna egenskap bl. a. att upprätta
organisationsplaner och i övrigt att organisera civilförsvaret inom distriktet
samt att under krig eller beredskapstillstånd leda detta.

Den nya rättegångsordningen torde i väsentlig mån ha inverkat på arbetsuppgifternas
omfattning. Antalet tingsförhandlingar har enligt hittillsvarande
erfarenhet avsevärt utökats. I mål, som fullföljas till hovrätt, blir
tidsutdräkten betydligt större än tidigare, då landsfiskalen ofta måste använda
flera dagar för inställelsen. Utredningsarbetet och förberedelsen av
målen synes kräva mera tid, enär allt material, som åklagaren vill åberopa
vid huvudförhandlingen, måste föreligga färdigt, när åtal väckes. Detta
ställer även större krav på omdöme, förutseende och noggrannhet. Som en
följd av det nya rättegångsförfarandet samt den fortgående omläggningen
av straffsystemet bör landsfiskalen vidare fatta ståndpunkt till och giva
rätten del av sin uppfattning om vilken av de nu alltmer talrika reaktionsformerna
mot brott, som i det enskilda fallet får anses vara den ur
kriminalpolitisk synpunkt lämpligaste för den skyldiges tillrättaförande.

Utredningen framhåller, att ökningen av arbetet med åtalen visat sig icke
vara eu övergångsföreteelse. linligt de upplysningar, som utredningen numera
erhållit, bär arbete! snarare tenderat att ytterligare öka. Åklagarens

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

nya ställning innebär en så avgörande ändring i fråga om ansvar och arbetsbelastning,
att detta i och för sig motiverar en omprövning av organisationen
jämte landsfiskalernas löneställning.

Även landsfiskalernas befattning med indrivning av oguldna skatter och
med utmätningsmannagöromål i övrigt har undergått förändringar. Det är
dock ännu tämligen svårt att få ett grepp om dessa, då uppbördsreformens
verkningar ännu ej kunna helt överblickas. Från flera håll har utredningen
vid sina senaste studiebesök fått höra, att restskattegöromålen tendera
att få samma omfattning som före uppbördsreformen. I viss mån
äro dessa förhållanden beroende av växlingar i de ekonomiska konjunkturerna.

Landsfiskalernas arbete som polischefer har under de senaste åren påverkats
bl. a. av växande trafik, ökad rörlighet på arbetsmarknaden och
bosättning inom många distrikt av talrika utlänningar. Ehuru utvecklingen
på det kommunala polisväsendets område i stort sett visat en sakta fortgående
förbättring beträffande personalresurserna, måste alltjämt på åtskilliga
landsfiskalskontor mycken tid nedläggas på polisiärt arbete. I den
män allt flera polistjänster på landsbygden kunna besättas med polisskoleutbildad
personal och antalet polisdistrikt med polismän i förmansställning
ökar, minskas behovet av personal med polisutbildning på landsfiskalskontoren.

I egenskap av statsförvaltningens lokala utposter i administrativt hänseende
ha landsfiskalerna i viss mån fått vidgade uppgifter på grund av
decentralisering av en del funktioner och befogenheter från högre myndigheter.
Bl. a. få de numera självständigt handlägga ärenden om förvärv av
ammunition, förvaring av eldfarliga oljor och explosiva varor, vissa slag
av uppehållstillstånd för utlänningar, lotterier av viss storlek in. m.

Landsfiskalernas befattning med civilförsvaret har under senare år medfört
ett arbete, som ofta varit svårt att medhinna vid sidan om övriga uppgifter.
F. n. äro de flesta landsfiskalerna civilförsvarschefer inom sina distrikt
och åtnjuta härför särskild ersättning från civilförsvarsanslag. Därutöver
utgår merendels visst bidrag till arbetshjälp. Från många landsfiskalers
sida ha framkommit önskemål om befrielse från uppgiften att vara
civilförsvarschef eller yrkanden om ökad ersättning och höjt bidrag till
arbetshjälp. Då starka skäl tala för att civilförsvarets botteninstans bör
vara uppbyggd på landsfiskalernas medverkan, har utredningen för sin del
utgått från, att någon ändring i fråga om skyldigheten för landsfiskal att
mottaga uppdrag såsom civilförsvarschef icke kommer att vidtagas.

I fråga om landsfiskalernas resor liar utredningen fått den uppfattningen,
att praxis är synnerligen växlande, i allmänhet beroende på de olika
landsfiskalernas personliga läggning. Genom att i större omfattning anlita
polisväsendets personal för utredningsresor borde landsfiskalerna kunna
vinna ökad tid för övriga göromål.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

Disti''iktsindelningen. Utredningen erinrar, att landsfiskalsorganisationen
tillkom i samband med 1917 års omorganisation av fögderiförvaltningen.
Närmast dessförinnan var riket indelat i 516 länsmansdistrikt. Genom 1917
års reform fastställdes antalet landsfiskalsdistrikt till 489. Därjämte fanns
ett på enskilt initiativ och på enskild bekostnad organiserat extra landsfiskalsdistrikt
(Malmbergets).

Under 1920- och 1930-talen verkställdes flera förberedande utredningar
om landsfiskalsinstitutionens omläggning. På grundval av ett förslag av
1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning, vilket framlades för 1940
års riksdag, minskades antalet distrikt till 409. De sakkunnigas plan för
distriktsindelningen accepterades i princip av Kungl. Maj :t och riksdagen.
Utformningen av detalj förslaget överlämnades till Kungl. Maj:t. Efter överarbetning
av indelningsplanen minskades år 1941 antalet distrikt till 408.

Efter 1940—41 års reform har antalet distrikt genom sammanslagningar
ytterligare minskats till 399.

Vid 1940 års principbeslut om ny landsfiskalsorganisation beslöts, att endast
städer, som erbjöde en tillräcklig arbetsbörda för en åklagare, som
tillika vore polischef, skulle utgöra egna åklagardistrikt. Övriga städer
skulle ingå i landsfiskalsdistrikt. Gränsen drogs vid en ungefärlig befolkningssiffra
av något under 10 000 invånare. Enligt samma beslut skulle
vidare de särskilda distriktsåklagartjänsterna i vissa köpingar indragas.

Rörande vissa städers och köpingars ställning i berörda hänseende lämnar
utredningen följande redogörelse.

Den 1 oktober 1950 stodo endast följande städer, som avsetts skola ingå
i landsfiskalsdistrikt, fortfarande helt utanför landsfiskalsorganisationen,
nämligen Sölvesborg (4 449 inv.), Falköping (11 021 inv.), Hjo (3 354 inv.)
och Skara (8 324 inv.). Ronneby (7 079 inv.) har formellt införlivats med
Ronneby landsfiskalsdistrikt, ehuru staden alltjämt har stadsfogde och
stadsfiskal.

Följande städer, som i polis- och åklagarhänseende ingå i landsfiskalsdistrikt,
ha fortfarande egna utmätningsmän, nämligen Skänninge (2 278
inv.), Marstrand (1 239 inv.) och Åmål (7 973 inv.). I Enköping (9 967
inv.), som ingår i landsfiskalsdistrikt, är magistraten utmätningsman. I
Nora (3 490 inv.), som likaledes ingår i landsfiskalsdistrikt och som den 1
januari 1951 lägges under landsrätt, skall stadsfogdetjänsten övergångsvis
bibehållas.

Städerna Vetlanda (7 647 inv. ), Laholm (3 014 inv.), Arvika (15 071 inv.)
och Boden (11 314 inv.) tillhöra i utmätningshänseende landsfiskalsdistrikt
men ha stadsfiskal. I Boden är stadsfiskalen statsavlönad och chef för den
statliga poliskåren i staden.

1 köpingarna Stocksund, Åhus och Smedjebacken finnas alltjämt särskilda
distriktsåklagartjänster.

Utredningen framhåller, att eu särskild anledning till översyn av landsfiskalsorganisationen
utgör den ojämnhet i distriktsindelningen, som kvarstår
alltsedan senaste omorganisation och som genom inträdda befolk -

Iiungl. Maj.ts proposition nr HO.

ningsförändringar samt genom inkorporeringar eller andra administrativa
indelningsändringar under senare år kommit att på många håll framträda
tydligare. Ett förhållandevis stort antal distrikt ha så liten arbetsbörda, att
landsfiskalen icke kan erhålla full sysselsättning med kvalificerade göromål
utan delvis måste själv syssla med rutinmässigt arbete av enklare natur.
I andra distrikt åter ha tolkmängdens tillväxt och förändringar i näringslivets
struktur medfört, att arbetsbördan vuxit på ett sätt, som krävt
personalförstärkning. Under tiden efter år 1941 ha av detta skäl åtskilliga
förändringar vidtagits genom partiella reformer.

Genom minskningen till följd av den nya kommunindelningen av antalet
landskommuner från 2 281 till 821 har särskilt i södra Sverige grunden för
nuvarande distriktsindelning i åtskilliga distrikt kommit att rubbas. De nya
kommungränserna skära nämligen i ett stort antal fall bestående distriktsgränser.

Landsfiskalsutredningen betonar, att pågående arbete inom 1948 års polisutredning
rörande en reform av polisväsendet äger samband med utredningens
undersökningar så tillvida, att en polisreform kan väntas utmynna
i förslag att bilda större polisdistrikt. I anslutning till vad som redan tillämpas
i vissa län har det framstått som en lämplig utväg att låta varje åklagardistrikt
utgöra ett polisdistrikt med enhetlig ledning. Det finns anledning
att nu i ett sammanhang söka överblicka behovet av jämkningar i distriktsindelningen,
med hänsyn till ovan anförda förhållanden.

Personalorganisationen. Gällande personalförteckning upptager 410
landsfiskaler, varav 7 i Ca27, 43 i Ca26 och 360 i Ca25. Å övergångsstat
tinnas uppförda 4 landsfiskaler. Tre ordinarie tjänster skola hållas
vakanta så länge tre av de å övergångsstat upptagna landsfiskalerna
kvarstå i tjänst. En tjänsteman å övergångsstat tjänstgör i länsstyrelse.

Bland de 410 tjänsterna ingå 9 befattningar för polischef-åklagare och 9
befattningar för utmätningsmän i tudelade distrikt. I Solna distrikt finnes
jämte polischefen-åklagaren en särskild åklagare huvudsakligen för militärmål.

Av landsfiskalstjänsterna i 27 lönegraden innehas sex av polischefernaåklagarna
i de största tudelade distrikten. Därjämte tillhör landsfiskalen i
Hisings distrikt denna lönegrad. Uppdelningen av övriga landsfiskalstjänster
på 25 och 26 lönegraderna skedde år 1940 väsentligen efter distriktens
folkmängd med beaktande i viss mån av dåvarande arbetsbörda.

Utredningen upplyser, att jämsides med den ökning av arbetsbördan, som
ägt rum, krav framkommit på en förbättrad löneställning för landsfiskalerna
såsom en kompensation för det ökade ansvar och de skärpta fordringar
utvecklingen medfört. Dessa önskemål ha vuxit i styrka efter den
omläggning av uppbördsväsendet, som genomfördes år 1946, och den lönereglering
varigenom häradsskrivarna samtidigt erhöllo en löneställning två

Kungl. Maj.ts proposition nr IM.

lönegrader högre än flertalet landsfiskaler. Önskemålen ha vunnit ytterligare
aktualitet genom den inverkan som särskilt rättegångsreformen utövat
på landsfiskalernas arbetsbörda. En översyn av landsfiskalsorganisationen
bör enligt utredningen även omfatta en prövning av landsfiskalernas
löneställning.

Enligt beslut av Kungl. Maj :t den 18 juni 1949 skola i landsfiskalsdistrikten
finnas landsfiskalsassistenter till det antal och med den
placering på distrikt, som framgår av särskild förteckning. Förteckningen
upptager 176 assistenttjänster för hela riket, varav 10 tjänster icke äro
bundna till visst distrikt.

Den, som förordnas att inneha i personalplanen för landsfiskalsdistrikten
upptagen tjänst såsom landsfiskalsassistent, skall placeras i lönegrad Ce 20.
Efter att tre år ha innehaft dylik tjänst kan assistenten uppflyttas till lönegrad
Ce 22. Länsstyrelse kan besluta, att assistent tillfälligt lösgöres från
sin tjänstgöring inom visst distrikt och i stället tjänstgör som assistent utan
fast stationeringsort. För rekryteringspersonalen gäller, att färdigutbildad
landsfiskalsaspirant skall antagas till tjänsteman i lönegrad Cf 16 samt
efter ett år befordras till extra ordinarie tjänsteman i lönegrad Ce 20.

Personalplanen för landsfiskalsdistrikten upptager vidare 176 befattningar
som konstapel i lönegrad Ce 14, varjämte i ett distrikt finnes
en övertalig dylik tjänst, som skall indragas, när innehavaren avgår.

Dessa tjänster, som tidigare voro placerade i 13 lönegraden och då benämndes
kontorister med polismans förordnande, uppflyttades år 1949 på
förslag av utredningen till lönegrad Ce 14. Såsom skäl för uppflyttningen
åberopades, att befattningshavarna med hänsyn till arbetsuppgifternas art
vore att jämställa med fjärdingsmän. Uppflyttningen avsåg att utgöra en
provisorisk åtgärd för att motverka en alltför stark avgång från banan. Det
förutsattes, att tjänsternas framtida ställning skulle prövas i samband med
förslag beträffande organisationen i sin helhet inom landsfiskalsväsendet.

Konstapelsbefattningarna äro förbehållna manliga befattningshavare. För
antagande till konstapel i lönegrad Ce 14 fordras genomgången konstapel sutbildning
vid polisskola. Aspirant till konstapeltjänst skall antagas högst
i lönegrad Cg 7, och befordran sker efter ett år till Ce 9 samt efter ytterligare
två år till Ce 11. Polisskoleutbildade sökande kunna placeras omedelbart
i högst Cg 11 och uppflyttas efter ett år till Ce 14. Den tjänsteman i
Ce 11, som icke inom tre år från vunnen anställning i denna lönegrad förskaffat
sig angivna polisutbildning, skall uppsägas från sin befattning.

Ill distrikt i Jämlands, Västerbottens och Norrbottens län skola konstapelstjänsterna
hållas vakanta, så länge 11 i dessa distrikt befintliga kanslibiträden
på övergångsstat i lönegrad Ca 11 finnas kvar i tjänst.

Slutligen skall enligt gällande personalplan finnas följande b i t r ä despersonal
inom landsfiskalsorganisationen, nämligen 10 kontorister (13
lönegraden), 102 kanslibiträden (11 lönegraden) samt 398 biträden i regle -

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

rad befordringsgång, eller tillhopa 510 personer. Av biträdena i reglerad
befordringsgång äro 149 ordinarie kontorsbiträden i Ca 8. Biträdespersonalen
i övrigt har icke-ordinarie anställning. Härjämte finnas å övergångsstat
11 kanslibiträden i Ca 11. Utredningen upplyser, att länsstyrelserna i
vissa län tilldelat ett antal landsfiskalsdistrikt extra biträden utöver i gällande
personalplan angivet antal. De inhämtade uppgifterna ge vid handen,
att av dessa extra biträden 52 kunna betraktas såsom stadigvarande.

Departementschefen.

Genom den omorganisation, som trädde i kraft den 1 oktober 1941, nedbringades
antalet landsfiskalsdistrikt väsentligt. Samtidigt ändrades landsfiskalernas
löne- och anställningsförhållanden. Sålunda blevo tjänsterna,
vilka dessförinnan varit oreglerade, inplacerade i lönegrad enligt då gällande
avlöningsreglemente. Kompetenskraven skärptes och åtgärder vidtogos
för att ordna utbildningen av aspiranter. Slutligen reglerades frågan
om biträdeshjälp åt landsfiskalerna.

Förutsättningarna för 1941 års omorganisation ha sedermera väsentligen
rubbats på grund av samhällslivets allmänna utveckling och reformer
på olika områden av rättsväsendet och administrationen. Sålunda har arbetsbördan
för landsfiskalerna vuxit till följd av ökad trafik och större
rörlighet på arbetsmarknaden samt bosättning av utlänningar inom landet
i betydligt större utsträckning än tidigare. Genom bl. a. decentraliseringsåtgärder
inom förvaltningen ha landsfiskalerna tillförts nya arbetsuppgifter.
Genomförandet av en ny processordning har haft stor betydelse för
landsfiskalernas arbete. Det processmaterial, som en åklagare vill åberopa,
måste numera vara i sin helhet färdigt vid huvudförhandlingen. Han måste
också inför domstol självständigt utföra sin talan och förebringa sin bevisning.
Härigenom ha kraven på åklagarnas omdöme, förutseende och noggrannhet
ökats, varjämte utredningsarbetet blivit betydligt mer tidskrävande
än tidigare. Slutligen har utvecklingen av civilförsvaret kommit att
ställa större fordringar på landsfiskalerna i deras egenskap av civilförsvarschefer.
Den ökade arbetsbelastningen på landsfiskalskontoren och en mindre
tillfredsställande biträdestilldelning har föranlett en föga ändamålsenlig fördelning
av göromålen mellan högre och lägre befattningshavare. Någon kompensation
för det ökade ansvar och de skärpta fordringar, som utvecklingen
medfört, i form av förbättrad löneställning ha landsfiskalerna icke erhållit.

Ehuru efter år 1941 åtskilliga ändringar genomförts beträffande indelningen
i landsfiskalsdistrikt, kvarstå likväl i många fall väsentliga skillnader
i storlek och arbetsbörda mellan distrikten. Dessa ojämnheter ha accentuerats
genom bl. a. befolkningsförändringar, inkorporeringar och ändringar
i näringslivets struktur. Åtskilliga distrikt äro nu så små, att arbetsbördan i
dem ej medger en rationell arbetsfördelning. Vidare har Kungl. Maj:t genom

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

särskilda beslut under åren 1949 och 1950 förordnat om ny indelning av
landet i borgerliga kommuner, vilken skall träda i kraft den 1 januari 1952.
Därest landsfiskalsdistrikten icke anpassades efter den nya kommunindelningen,
skulle i ett avsevärt antal fall delar av en nybildad kommun komma
att ingå i skilda landsfiskalsdistrikt.

Enligt min mening kan landsfiskalsorganisationen ej längre anses vara i
alla avseenden ändamålsenligt anpassad efter nuvarande förhållanden. Med
hänsyn härtill bör man nu företaga en omprövning av distriktsindelningen
och kontorsorganisationen samt landsfiskalernas avlöningsförhållanden.
I samband härmed böra även vissa andra spörsmål rörande organisationen
upptagas till övervägande.

III. Förslag till ny landsfiskalsorganisation.

Distriktsindelningen.

Utredningen.

Utredningens förberedande undersökningar. Utredningens ursprungliga
uppdrag avsåg icke uttryckligen uppgörandet av förslag till någon mera
genomgripande omreglering av landsfiskaldistrikten. Under arbetets gång
visade det sig emellertid ofrånkomligt att ingående pröva nuvarande indelning.
Ett skäl härtill har varit den nya kommunindelningen och de därav
föranledda ändringarna i domsagoindelningen. Vidare ha bestående ojämnheter
i distriktens storlek och arbetsbörda framstått som alltför stora med
hänsyn till lämpligheten att ordna en rationell kontorsorganisation. Utredningens
uppdrag att påvisa utvägar att avhjälpa rådande missförhållanden
inom organisationen har sålunda lett till ett försök att skapa ett bättre
underlag för en rationell uppdelning av arbetsuppgifterna på kontoren mellan
befattningshavare med olika kvalifikationer. Detta mål har icke kunnat
nås utan en viss ökning av distriktens genomsnittliga storlek.

I skrivelse i juli 1948 till samtliga länsstyrelser hemställde utredningen
om förslag till ändringar i distriktsgränser och personaltilldelning med
utgångspunkt från dels då föreliggande förslag till ny kommunindelning
och dels önskemålet att skapa så stora distrikt, att till varje landsfiskals
förfogande kunde ställas minst två biträden.

Från länsstyrelserna inkommo med anledning härav yttranden angående
ändrad distriktsindelning, vilka innehöllo förslag om indragning av sammanlagt
ett fyrtiotal landsfiskalsdistrikt i hela riket. Sedan utredningen
företagit en mera grundlig genomarbetning av de från länsstyrelserna inkomna
förslagen, uppgjordes ett preliminärt förslag till distriktsindelning
och personaluppsättning. Förslaget tillställdes länsstyrelserna i samtliga
län med skrivelse i juni 1950, vari utredningen hemställde, att länsstyrel -

Kungl. Maj:ts proposition nr Vid.

serna måtte efter hörande av vederbörande landsfogde och länsavdelning
av föreningen Sveriges landsfiskaler avgiva yttranden över förslaget. Med
anledning härav inkommo från länsstyrelserna yttranden över den preliminärt
upprättade distriktsindelningen.

I yttrandena förklarade sig 15 länsstyrelser icke ha någon erinran att
rikta mot de allmänna grunderna för utredningens förslag. 7 länsstyrelser
hade däremot en kritisk inställning till själva uppläggningen av organisationen
och ansågo sig icke kunna tillstyrka, att förslaget lades till grund
för en omorganisation. 2 länsstyrelser yttrade sig endast om förslagets detaljer.
I flertalet län ställde sig länsavdelningarna av föreningarna Sveriges
landsfiskaler och Sveriges landsfiskalsassistenter kritiska såväl mot bildandet
av större distrikt som mot förslaget till personaluppsättning.

Allmänna grunder för ny distriktsindelning. Vid uppgörandet av det förslag
till distriktsindelning, vilket fogats såsom bilaga till betänkandet, har
utredningen lagt i huvudsak följande synpunkter till grund.

Förslaget har byggts på den nya kommunindelning, som successivt beslutats
av Kungl. Maj:t under åren 1949 och 1950 och som i sin helhet blir
gällande fr. o. m. den 1 januari 1952. Utredningen förutsätter, att den nya
distriktsindelningen skall träda i kraft samtidigt.

Vissa avsteg ha måst göras från nämnda princip, dock endast i fråga om
en skärgårdskommun (Värmdö) i Stockholms län samt vissa mycket vidsträckta
kommuner i övre Norrland. I denna del inträder icke någon ändring
av nu rådande förhållanden.

Med hänsyn till landsfiskalernas ställning såsom åklagare vid häradsrätt
böra landsfiskalsdistrikten icke omfatta delar av flera domsagor. 1 sitt förslag
har utredningen genomgående utgått från gällande eller blivande domsagogräns.
Övergångsvis har emellertid i ett fall avvikelse härifrån måst
göras.

Hänsyn har vidare tagits till indelningen i polisdistrikt. Vid överläggningar
med 1948 års polisutredning har framgått, att polisutredningen i
sitt blivande betänkande ämnar förorda, att varje åklagardistrikt skall
utgöra ett polisdistrikt. Härigenom skulle polispersonalen inom hela landsfiskalsdistriktet
enligt landsfiskalens bestämmande kunna användas, där
den för ögonblicket bäst behöves. En allmän förbättring i landsfiskalernas
möjligheter att fullgöra polischefsuppgifterna och därmed också mångenstädes
en lättnad i deras arbete skulle bli följden. Med hänsyn till den av
polisutredningen föreslagna indelningsgrunden för polisdistrikten, anser
landfiskalsutredningen icke påkallat eller lämpligt, att eu mera genomgripande
ändring beträffande indelningen i landsfiskalsdistrikt får anstå
i avvaktan på statsmakternas ställningstagande i fråga om polisväsendets
nydaning. Detta ställer emellertid vissa krav på utformningen av landsfiskalsdistrikten.
Ur polissynpunkt borde sålunda en stad och dess när -

Kungl. Maj.ts proposition nr HO.

måste omgivning i regel tillhöra ett och samma polisdistrikt. Med utgångspunkt
från den angivna principen har utredningen vid distriktsindelningen
sökt taga hänsyn till kraven på en ur polissynpunkt lämplig indelning.

Utredningen har också sökt utforma distrikten så, att de kunna erhålla
lämpligt belägna stationeringsorter.

Den främsta riktpunkten för utredningens förslag i fråga om distriktsindelningen
har varit att söka bilda distrikt med en sådan arbetsbörda,
att den medger en någorlunda rationell fördelning av göromålen mellan
befattningshavare med olika kvalifikationer. En dylik fördelning är ägnad
att lätta landsfiskalens arbetsbörda. Utredningen har enligt denna riktlinje
sökt att i möjligaste mån antingen sammanslå distrikt, som icke uppfylla
nämnda krav, med angränsande distrikt eller uppdela dem på lämpligt sätt.
Undantag har dock därvid måst göras. Å andra sidan har utredningen icke
funnit anledning att uppdela bestående distrikt, som i och för sig äro alltför
stora för en landsfiskal.

Såsom norm för flertalet distrikt har utredningen uppställt principen om
eu sådan distriktsstorlek, som för arbetet kräver, förutom en landsfiskal,
minst två biträden. Först med en sådan kontorsorganisation torde arbetsfördelningen
kunna bli rationell. Undantag ha måst göras i åtskilliga fall
med hänsyn till olika omständigheter, bl. a. i vissa fall, där arealen skulle
bli alltför stor, såsom i gränsbygderna mot Finland och Norge. Åtskilliga
sådana distrikt ha måst bibehållas orubbade, ehuru de ha en ganska liten
arbetsbörda och behöva endast ett biträde. I ett ödemarksdistrikt (Kaiesuando)
har landsfiskalen icke ansetts äga behov av något stadigvarande
biträde. Jämsides härmed innehåller förslaget en organisationstyp, som
redan nu finnes i åtskilliga distrikt, nämligen kontor med en landsfiskal,
en landsfiskalsassistent och två biträden. Denna organisation har i allmänhet
förbehållits distrikt med så talrika åklagargöromål och så omfattande
ällmänt administrativ verksamhet, att landsfiskalen behöver en kvalificerad
fackutbildad medhjälpare. Med hänsyn till vikten av rimliga befordringsutsikter
för rekryteringspersonalen är önskvärt, att nuvarande proportion
mellan landsfiskaler och assistenter icke förskjutes till assistenternas
nackdel. Utredningens förslag medför att sagda proportion i huvudsak bil>ehålles.

Särskild hänsyn har ansetts böra tagas till speciella förhållanden, t. ex.
belägenheten inom ett distrikt av olika sociala vårdanstalter med svåi skött
klientel eller det extra arbete, som regelmässigt förekommer i ett kustdistrikt
med sjöfart, fiske och större tillströmning av sommargäster.

Vidare har utredningen — efter samråd med civilförsvarsstyrelsen
sökt taga hänsyn till civilförsvarets speciella intressen. Utredningen förutsätter,
att arbetsbiträde för civilförsvarsgöromålen vid behov heredes landsfiskalerna
i särskild ordning.

Förbindelse har tillika tagits med den s. k. SOS-utredningen och telegraf -

Kungl. Maj.ts proposition nr HO.

verket angående möjligheterna alt vinna överensstämmelse mellan landsfiskalsdistrikten
och taxeområdena för telefontrafiken. Svårigheterna ha
härvid visat sig vara stora. Att helt tillgodose telekommunikationssynpunkterna
torde vara omöjligt. Det har härjämte ansetts angeläget att icke tillskapa
distrikt av så stor omfattning i areal eller folkmängd, att landsfiskalens
möjligheter till en tillfredsställande orts- och personalkännedom
skulle äventyras. Utredningen har också sökt tillse, att arealen ej skulle
bli så stor, att allmänhetens och personalens resor bleve alltför tidsödande
eller förhållandena i övrigt besvärande samt sökt taga hänsyn till de geografiska
förhållandena och kommunikationernas inriktning.

I fråga om förhållandet mellan landsfiskalsdistrikt samt städer och köpingar
anför utredningen.

Staden Ronneby och köpingen Stocksund, vilka redan nu tillhöra landsfiskalsdistrikt,
ehuru de ha särskild distriktsåklagare och utmätningsman,
böra fortfarande ingå i landsfiskalsdistrikt. Ifrågavarande befattningar
böra indragas vid uppkommande ledighet.

Utredningen föreslår vidare, att städerna Vetlanda, Laholm och Arvika
samt köpingarna Åhus och Smedjebacken, vilka f. n. tillhöra landsfiskalsdistrikt
allenast i utsökningshänseende, vid framdeles uppkommande ledighet
på vederbörande distriktsåklagarbefattning infogas i landsfiskalsorganisationen
även i polis- och åklagarhänseende.

Beträffande städerna Sölvesborg, Hjo och Skara förutsattes vid 1941 års
distriktsindelning, att Kungl. Maj :t framdeles skulle besluta om deras införlivande
med landsfiskalsdistrikt. Dessa städer böra enligt utredningens
mening helt ingå i landsfiskalsdistrikt, när stadsfogde- och stadsfiskalstjänsterna
bli lediga.

I fråga om staden Falköping, som år 1941 ansågs framdeles böra införlivas
med landsfiskalsdistrikt, håller utredningen före, att prövningen bör
ställas på framtiden. Stadsfiskalstjänsten bör dock icke få nybesättas utan
särskilt tillstånd av Kungl. Maj :t. Detsamma bör gälla staden Falkenberg.

Staden Sala (8 683 inv.) har stadsfiskal och stadsfogde. Vid inträffande
ledighet å stadsfiskalstjänsten bör staden i polis- och åklagarhänseende införlivas
med landsfiskalsdistrikt.

\ad staden Boden beträffar, tillhör denna landsfiskalsorganisation allenast
i utsökningshänseende. På grund av sin speciellt utrustade poliskår
torde staden dock få anses utgöra ett undantag, som alltjämt bör få bestå.

Översikt av utredningens förslag. Med ledning bl. a. av de principer, som
redovisats i det föregående, har utredningen uppgjort förslag till ny indelning
av riket i landsfiskalsdistrikt. Förslaget har fogats vid betänkandet
såsom bilaga.

Av en i betänkandet intagen tablå över antalet distrikt i de olika länen
enligt nuvarande organisation och enligt förslaget framgår, att antalet
distrikt enligt förslaget skulle nedgå från 399 till 342, d. v. s. med 57 enheter.
Indragningen omfattar emellertid 58 distrikt. Samtidigt har ett nytt
distrikt, Vittangi i Norrbottens län, tillkommit genom uppdelning av Kiruna
distrikt. Detta distrikt har f. n. två landsfiskaler i var sitt geografiskt bc -

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

stämda tjänstgöringsområde, av vilka den ene är polischef i staden. Staden
bör uppdelas på två distrikt (Kiruna och Vittangi), motsvarande de nuvarande
landsfiskalernas tjänstgöringsområden. Detta medför att staden
bör indelas i två polisdistrikt. En sådan anordning förutsätter en ändring
av 1 § andra stycket lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i
riket.

Av en vid betänkandet fogad bilaga framgår de nya landsfiskalsdistriktens
arbetsbörda, beräknad enligt de av utredningen införskaffade statistiska
uppgifterna för år 1949. Vidare har i betänkandet intagits två tabeller,
utvisande i vad mån den genomsnittliga folkmängden och arealen i distrikten
ökats.

Yttranden.

Grunderna för och utredningens förslag till distriktsindelning ha i de
flesta remissvaren tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Riksåklagarämbetet framhåller, att den nya processordningen på grund
av de malctpåliggande och kvalificerade uppgifter, som tillagts åklagarna,
betytt en fullständig omvälvning av åklagarverksamheten. I städerna har i
samband med reformen stadsfiskalskårens numerär fördubblats. Utbyggnaden
av denna kår pågår alltjämt. Stadsfiskalerna syssla emellertid så
gott som uteslutande med kvalificerade göromål, medan landsfiskalerna i
ganska stor utsträckning tagas i anspråk även för mindre kvalificerade
arbetsuppgifter, vilka skulle kunna överlåtas på biträdespersonal. Det synes
ämbetet därför riktigt att bilda landsfiskalsdistrikt av sådan storlek, att de
kunna utgöra underlag för en rationell kontorsorganisation och därigenom
möjliggöra för landsfiskalerna att odelat ägna sig åt kvalificerade göromål.

Statskontoret finner goda skäl tala för en sådan distriktsindelning, att
den medger en någorlunda rationell fördelning av arbetsuppgifterna mellan
befattningshavare med olika kvalifikationer.

Statens organisationsnämnd understryker, att en någorlunda rationell
kontorsorganisation förutsätter, att distriktens storlek avpassas så att arbetsbördan
motiverar minst två biträden. Landsfiskalen bör kunna ägna
mer tid åt arbetet utom kontoret därigenom att rutingöromål liksom vissa
kvalificerade uppgifter kunna i större utsträckning än f. n''. utföras av
biträdespersonalen.

Föreningen Sveriges landsfiskaler förklarar sig i princip ej ha något att
erinra mot förslaget. Föreningen delar utredningens uppfattning om lämpligheten
av att tillskapa distrikt med sådan arbetsbörda, att en rationell
fördelning av göromålen kan ske.

I ett par av remissvaren från länsstyrelserna ha utredningsförslagen avstyrkts.
Sålunda anser en länsstyrelse, att förslaget ej kommer att medföra
önskad rationalisering av arbetet och att någon arbetslättnad lör landsfiskalerna
ej kommer till stånd vid genomförandet av den föreslagna om -

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

organisationen. Samma länsstyrelse ställer sig skeptisk emot den på 1949
års arbetsstatistik grundade distriktsindelningen samt hävdar, att man vid
bedömandet av antalet distrikt bör vara mindre restriktiv7 än som varit
fallet. En annan länsstyrelse anför liknande synpunkter. Ytterligare en
länsstyrelse framför tvivel om lämpligheten att minska antalet distrikt och
därmed öka de kvarstående distriktens storlek och arbetsbörda. En given
förutsättning för den föreslagna distriktsindelningen är enligt länsstyrelsen,
att landsfiskalerna erhålla tillräcklig biträdeshjälp.

I övrigt ha vissa önskemål om jämkningar i distriktsindelningen framställts
av några länsstyrelser, telegrafstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen.

Departementschefen.

I det föregående har jag framhållit, att de nuvarande distrikten i många
fall förete väsentliga skillnader i fråga om såväl omfattning som arbetsbörda
samt att åtskilliga distrikt äro så små, att arbetsuppgifterna ej medge
en rationell arbetsfördelning mellan landsfiskalen och biträdespersonalen.
I sitt förslag till ny distriktsindelning har landsfiskalsutredningen sökt
bilda distrikt av sådan storleksordning, att full sysselsättning kan beredas,
förutom landsfiskalen, minst två biträden. Härigenom skulle vinnas,
att landsfiskalen kan avlastas sådana göromål, som kunna fullgöras av
den lägre avlönade biträdespersonalen, och sålunda helt sysselsättas med
de mera kvalificerade arbetsuppgifterna. För att vinna detta syfte har utredningen
föreslagit sammanläggning av vissa mindre distrikt, som ej fylla
kraven enligt sagda norm, eller uppdelning av dem på större distrikt. De
undantag, som utredningen ansett sig böra göra från angivna norm, avse
distrikt med stor areal i bl. a. gränsbygderna mot Finland och Norge.

Hänsyn har vidare tagits till den nya kommunindelningen och domsagoindelningen
ävensom till önskemålet att åstadkomma en lämplig organisation
av polisväsendet. Utredningen har därjämte sökt utforma distrikten så,
att landsfiskalerna erhålla lämpliga stationeringsorter och att möjligheterna
till en tillfredsställande person- och lokalkännedom icke äventyras. Likaledes
ha civilförsvarets speciella intressen och särskilda förhållanden i distrikten
i görligaste mån beaktats ävensom de synpunkter, som företrädas av
telegrafstyrelsen och SOS-utredningen.

Utredningens förslag innebär, att antalet landsfiskalsdistrikt skulle minska
med 58 från 399 till 341. Härvid har förutsatts, att det nuvarande Kiruna
distrikt, vilket omfattar Kiruna stad, uppdelas i två distrikt.

För egen del anser jag mig i huvudsak kunna godtaga det av utredningen
framlagda förslaget. Med hänsyn till särskilda, lokala förhållanden har jag
dock ansett vissa mindre jämkningar i förslaget böra vidtagas. Antalet distrikt
bör enligt de av mig gjorda övervägandena bestämmas till 341. Såsom

Kungl. Maj:ts proposition nr 740.

utredningen påpekat, erfordras för uppdelningen av Kiruna distrikt en
ändring av 1 § polislagen. Förslag härom framlägger jag i annat sammanhang.

Ett inom departementet utarbetat förslag till rikets indelning i landsfiskalsdistrikt
bilägges detta protokoll (Bilaga 1).

Kon tor sorganisa tionen.

Utredningen.

Tudelningsfrågan. Genom riksdagens principbeslut år 1940 fastslogs, att
dittillsvarande förening av åklagaruppgifter och exekutiva göromål hos
landsfiskalerna skulle bibehållas. Beträffande vissa distrikt visade det sig
emellertid omöjligt att belasta en och samma tjänsteman med dessa uppgifter.
Särskilda polischefer-åklagare och utmätningsmän ha därför tillsatts
— förutom i Karlskoga i samband med organisationens ikraftträdande
— i Solna, Tumba, Trollhättans, Sköns, Sollentuna, Mölndals, Sollefteå
och Nacka distrikt. I Solna distrikt har dessutom jämte polischefenåklagaren
anställts en särskild åklagare för huvudsakligen det i distriktet
förekommande stora antalet militärmål. Övriga distrikt äro odelade.
I sin förutnämnda skrivelse den 3 december 1948 avvisade utredningen
tanken på en allmän tudelning av landsfiskalsdistrikten på skäl, som i
skrivelsen angåvos. Utredningen anser alltjämt, att en tudelning generellt
sett icke skulle vara en lämplig grundval för en ny landsfiskalsorganisation.
I stället bör biträdesorganisationen förstärkas för att möjliggöra en
avlastning från landsfiskalerna av göromål, för vilka icke kräves juridisk
utbildning. I fråga om tättbefolkade distrikt, vilka ha en sådan arbetsbörda,
att den ger full sysselsättning med kvalificerade göromål åt två självständigt
verksamma befattningshavare i landsfiskals ställning, torde dock tudelningsprincipen
få anses vara den lämpligaste lösningen. Beträffande
Överluleå distrikt, som redan nu är av sådan storleksordning, har föreslagits
denna anordning med uppdelning av landsfiskalstjänsten på en polischef-åklagare
och en utmätningsman. I fråga om Hisings och Sävedals distrikt
har utredningen valt att föreslå en för distrikten gemensam utmätningsman.
Samma anordning föreslås för Danderyds och österåkers distrikt
i Stockholms län.

Specialutbildad personal. Utredningen framhåller, att 1 a n d s f i s k a 1

er nas arbete bör så långt detta är möjligt inom de gränser distriktsindelningen
uppdrager — avse göromål, för vilka fordras högre utbildning.
De böra således befrias från sysslor, vilka kunna utföras av personal med
lägre utbildning. Härav föranledes ett behov av ökat antal kvalificerade

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr /40.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

biträden på landsfiskalskontoren, vilket behov i sin tur förutsätter en ökning
av distriktens genomsnittliga storlek.

Utredningen föreslår inrättande av tjänster såsom biträdande
landsfiskal samt anför härom bl. a.

I vissa distrikt, där förutsättning för tudelning ej är för handen men
där arbetsmängden likväl är mycket stor, har utredningen funnit lämpligt,
att en effektiv hjälp beredes landsfiskalen genom inrättande av en tjänst
såsom biträdande landsfiskal i lönegrad Ce 25. De biträdande landsfiskalerna
-— vilka icke annat än undantagsvis böra anlitas som vikarier för
landsfiskal i annat än eget distrikt — skulle äga befogenhet att fullgöra
alla på landsfiskal ankommande göromål. Tjänsterna skola vara passagetjänster
och besättas med de mest meriterade landsfiskalsassistenterna.
Utredningen har föreslagit inalles 15 tjänster som biträdande landsfiskal.

Vidare erinrar utredningen, att nuvarande personalplan upptager 176
befattningar som landsfiskalsassistent, varav 10 utan fast stationeringsort.
Utredningens förslag upptager ett antal av 145, vilket innebär
en minskning av nuvarande siffra med drygt 15 procent.

Beträffande de grunder, som utredningen följt vid prövningen av behov
av assistent, anföres bl. a.

Utgångspunkten i fråga om tilldelande av assistenttjänster åt distrikten
har varit länens nuvarande tillgång på assistenttjänster samt tillgängliga
uppgifter — däribland även statistiska — beträffande distriktens arbetsbörda
och särskilda förhållanden. Mest logiskt skulle ha varit att bortse
från länsindelningen och för hela riket likformigt fördela lämpligt antal
assistenter efter den uppskattade arbetsbördan i distrikten. Det har emellertid
ansetts ofrånkomligt, att varje länsstyrelse kan disponera över ett
antal assistenter, som står i rimlig proportion till behovet av vikarier. Detta
har medfört, att distrikten icke genomgående kunnat tilldelas assistent
efter ensartade grunder.

Stor betydelse har merendels tillmätts den uppskattade arbetsbördan på
åklagarsidan. Assistenterna förutsättas nämligen främst böra biträda med
brottmålen. Brist på utbildad polispersonal i vissa distrikt har i allmänhet
ansetts böra lämpligen avhjälpas genom att tillfälligt placera en polisutbildad
tjänsteman i ett sådant distrikt i avvaktan på höjningen av polisväsendets
standard.

Vid ett genomförande av detta förslag skulle enligt utredningen ungefär
nuvarande proportioner mellan antalet assistenttjänster och antalet landsfiskalst
jänster bibehållas. Härigenom skulle befordringsmöjligheterna för
assistenterna icke försämras och påverka rekryteringen till banan i ogynnsam
riktning.

Det får vidare enligt utredningen anses erforderligt, att landsfiskalsorganisationen
förses med en kader av färdigutbildade men icke befordrade
assistenter, vilka vid behov kunna tagas i anspråk vid t. ex. tillfällig arbetsanhopning
i distrikt, där assistent icke är anställd, eller till vikariat under
semester och annan ledighet för landsfiskaler, biträdande landsfiskaler och

Kungl. Maj.ts proposition nr liO.

landsfiskalsassistenter. Redan för den nuvarande organisationen har beräknats
en kader av omkring 60 färdigutbildade aspiranter. Denna reservkader
har på grund av bristen på sökande till banan hittills icke kunnat
komma till stånd, vilket medfört stora svårigheter att ordna vikariat samt
betydande påfrestningar för landsfiskalerna och deras medhjälpare. Den
kader, som erfordras, uppskattar utredningen till mellan 60 och 70 personer.

Den inom landsfiskalsorganisationen nu befintliga konstapelskåren
har avsetts för göromål av polisiär natur samt för arbete, vid vars
utförande polisutbildning ansetts vara av värde. På många håll äro emellertid
befattningshavarna i betydande omfattning sysselsatta med arbetsuppgifter
av vanlig kontor snatur. Efter samråd med 1948 års polisutredning har
utredningen kommit till den uppfattningen, att det skulle vara till fördel,
om mellan landsfiskalsorganisationen och polisväsendet en klarare gränsdragning
kunde komma till stånd. Denna torde också i och för sig bidraga
till en rationalisering av kontorsorganisationen. Gränsdragningen skulle innebära,
att rent polisiära uppgifter — såsom spaning, andra utredningar
rörande begångna brott och förseelser samt ordningshållning — skulle
under ledning av polischefen (landsfiskalen) utföras av polispersonal, anställd
i vederbörande polisdistrikt, medan personalen inom landsfiskalsorganisationen
skulle syssla praktiskt taget uteslutande med kontorsgöromål
i egentlig mening. En dylik omläggning torde även vara ägnad att skapa
klarare rekryterings- och befordringslinjer för både polis- och kontorspersonalen
samt skulle kunna undanröja vissa oklarheter i befälshänseende
gentemot polispersonalen. En förutsättning är, att polisväsendet successivt
utbygges på sätt polisutredningen tänkt sig. I den mån denna förutsättning
inträder, bli de anställda konstaplarna icke längre behövliga inom landsfiskalsorganisationen.

Enligt utredningens mening böra sålunda de nuvarande konstapelstjänsterna
på landsfiskalskontoren i princip avskaffas. Under en övergångstid
måste man emellertid räkna med att konstapelstjänsterna i viss utsträckning
finnas kvar.

Biträdespcrsonnlcn. Utredningen upplyser, att frågan om fördelningen av
biträdespersonalen på olika lönegrader behandlats i samråd med utredningsmannen
i 1947 års biträdesutredning, kanslirådet N. M. af Malmborg.
Med biträdestjänster avser utredningen i detta sammanhang kontoristtjänster
(13 lönegraden), kanslibiträdestjänster (11 lönegraden) och biträdestjänster
inom reglerad befordringsgång (4—8 lönegraderna). Biträdestjänster
över 8 lönegraden betecknas som kvalificerade biträdestjänster.

Beträffande kanslibiträdes- och kontoristtjänsterna erinrar utredningen,
att dessa tjänster tillkommo genom beslut av 1945 års riksdag (prop. nr
235, riksd. skr. nr 449), samt anför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 ''t0.

Kanslibiträdestjänsterna avsågos för större distrikt, där biträdet självständigt
hade att ombesörja kvalificerade uppgifter av betydande omfattning.
Detta förutsattes oftast bli fallet i distrikt med mer än ett kvinnligt
biträde liksom även i andra distrikt, där de kamerala göromålen vore omfattande.
Kontoristerna avsågos att biträda utmätningsmannen i distrikt med
två landsfiskaler. Då de kamerala göromålen i dessa distrikt hade synnerligen
stor omfattning, vore landsfiskalen (utmätningsmannen) i behov av
ett kvalificerat biträde, som kunde taga det närmaste ansvaret för kontorsarbetet.
Det ansågs oegentligt att i dessa fall anställa en landsfiskalsassistent,
då denne skulle komma att få syssla enbart med utmätningsmannagöromål.
Beträffande såväl kanslibiträdes- som kontoristtjänsterna underströks
i propositionen, att det var det ökade ansvaret i dessa fall, som borde
medföra den förmånligare löneställningen.

I detta sammanhang erinrar utredningen, att enligt gällande kungörelse
om landsfiskalsassistenter samt övriga tjänstebiträden åt landsfiskalerna
biträde, tillhörande sistnämnda kategori, må, när landsfiskalen ej själv tar
befattning därmed, i hans ställe och på eget ansvar fullgöra vissa angivna
göromål, såsom mottaga inkomna handlingar, anmälningar och framställningar,
föra dagböcker, diarier, register och liggare, infordra vissa handlingar,
vilka skola biläggas utredning i mål eller ärende, utfärda och expediera
besked, underrättelser och anmälningar samt statistiska och andra
uppgifter ävensom utfärda jaktkort, jaktpass, diariebevis m. in.

Utredningen framhåller även, att biträdespersonalens göromål i stor utsträckning
äro av kvalificerad natur och delvis ställa betydande krav på
noggrannhet, omdöme och ansvar. För att landsfiskalsorganisationen skall
fungera med största möjliga effektivitet, måste landsfiskalen kunna till
biträdespersonalen överlåta ett stort antal arbetsuppgifter.

Utredningen anser det med hänsyn till arbetsuppgifternas art och kraven
på biträdespersonalen vara uppenbart motiverat med minst en biträdestjänst
på varje landsfiskalskontor i lönegrad över den reglerade befordringsgången.
En sådan personaltilldelning är särskilt välgrundad vid den
av utredningen förordade utökningen av landsfiskalsdistrikten, vilken ökar
möjligheterna för en rationell fördelning av arbetet efter dess art och de
olika befattningshavarnas kvalifikationer. En avlastning av göromålen från
landsfiskalsutbildad personal till befattningshavare i biträdesgrad skulle
härigenom även kunna komma till stånd. Vidare kunna kraven på biträdespersonalens
utbildning överlag höjas i den mån kvalificerade biträdestjänster
finnas. Den nuvarande organisationen med kanslibiträdes- och kontoristtjänster
bör sålunda enligt utredningens mening utbyggas på sådant
sätt, att varje landsfiskalskontor utrustas med minst en kanslibiträdes- eller
kontoristtjänst.

Härefter övergår utredningen till att ange de principer, på vilka biträdesorganisationen
på de olika kontoren enligt dess mening bör grundas,
samt anför härom i huvudsak följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

Kontor med ensam biträdestjänst. I allmänhet kan verksamheten
på kontor av ifrågavarande slag icke anses mer krävande, än att
landsfiskalen till sin hjälp tilldelas ett kanslibiträde. Kanslibiträdestjänst
bör därför inrättas på samtliga de kontor, där allenast ett biträde skall
finnas, d. v. s. 28 odelade kontor och 2 särskilda åklagarkontor.

I vissa fall innebär detta förslag oförändrad biträdesorganisation, ehuru
distriktsindelningen ändrats, medan i andra fall samtidigt med ändrad
distriktsindelning kanslibiträdestjänst skulle nyinrättas i stället för nuvarande
kontorsbiträdestjänst. 1 vissa undantagsfall innebär förslaget, att den
nuvarande biträdestjänsten i ett distrikt, som lämnas i huvudsak orubbat,
uppflyttas från 8 till 11 lönegraden. Därvid förutsättes dock såsom självfallet,
att mot löneställningen svarande kvalificerade arbetsuppgifter anförtros
biträdet.

Kontor med 2—3 biträde stjänster. Denna organisationsform
skulle enligt utredningens förslag vara den normala på landsfiskalskontoren
och skulle förekomma på över 300 kontor. I dessa fall föreslår
utredningen — med få undantag — att varje kontor tilldelas en kanslibiträdes-
eller kontoristtjänst. Kanslibiträdestjänst inrättas på samtliga odelade
kontor med landsfiskalsassistent eller (i ett fall) med biträdande landsfiskal.
Antalet ifrågavarande kontor utgör 134. Vidare inrättas kanslibiträdestjänst
på 78 odelade kontor utan landsfiskalsassistent. På 74 odelade
kontor, där arbetsuppgifterna och andra omständigheter äro sådana, att distriktet
närmar sig det läge, där inrättande av assistenttjänst kan komma
i fråga, men där tillräckliga skäl för en assistenttjänst icke ansetts föreligga,
föreslås inrättande av kontoristtjänst. Sådan tjänst förordas även
för 7 särskilda polischef-åklagarkontor med landsfiskalsassistent samt på
ett dylikt kontor utan landsfiskalsassistent på grund av de administrativa
göromålens omfattning. Slutligen föreslås, att kontoristtjänst bibehålies,
resp. inrättas på 7 särskilda utmätningsmannakontor.

Såsom undantag från den angivna regeln föreslår utredningen, att på 5
särskilda polischef-åklagarkontor inrättas såväl kanslibiträdes- som kontoristtjänst.
Vid vart och ett av dessa kontor — de största i landet — nödvändiggöra
de administrativa göromålen anställande av två kvalificerade
biträdest jänster.

Kontor med 4—6 biträdest jänster skulle enligt utredningens
förslag förekomma till ett antal av 18 (därav 13 odelade kontor och 5
särskilda utmätningsmannakontor). Verksamhetens omfattning och antalet
biträdest jänster vid dessa kontor motiverar enligt utredningens mening,
att vart och ett av dem utrustas med såväl kanslibiträdes- som kontoristtjänst.
Övriga biträdestjänster böra lönegradsplaceras enligt gällande grunder
för reglerad befordringsgång.

Utredningen påpekar, att antalet i biträdesorganisationen redovisade
landsfiskalskontor utgör sammanlagt 354. Antalet landsfiskalstjänster enligt
utredningens förslag utgör emellertid 355. Skillnaden beror på att för
landsfiskalen i ett distrikt (Karesuando) icke beräknats någon stadigvarande
biträdestjänst.

Då permanent behov föreligger av kvalificerad biträdespersonal till det
antal, som utredningen föreslagit, böra enligt utredningens mening — liksom
tidigare skett bl. a. beträffande domsagornas biträdespersonal - samt -

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

liga kanslibiträdes- och kontoristtjänster uppföras på ordinarie stat. Erforderlig
jämkning i fördelningen av biträdestjänsterna kan ske genom omflyttning
av tjänster eller befattningshavare mellan distrikten. Därest sökande
till ordinarie kanslibiträdes- eller kontoristtjänst, ehuru i övrigt
lämplig, icke befinnes tillräckligt prövad för erhållande av ordinarie tjänst,
bör vederbörande under erforderlig prövotid anställas såsom icke-ordinarie
tjänsteman.

Av en vid betänkandet fogad bilaga framgår den föreslagna biträdesorganisationen
för varje landsfiskalsdistrikt i landet. Sammanfattningsvis har
framhållits, att organisationen upptar 394 tjänster i lönegraderna 4—8, 265
tjänster i 11 och 112 tjänster i 13 lönegraden eller sammanlagt 771 biträdest
jänster.

Av en i betänkandet intagen tablå framgår, att den nuvarande personalplanen
upptar 398 tjänster i lönegraderna 4—8 samt 102 tjänster i 11 och
10 i 13 lönegraden ävensom 177 konstaplar i 14 lönegraden eller sammanlagt
687 tjänster.

Yttranden.

Utredningens förslag har i stort sett tillstyrkts i de avgivna remissvaren.
Vissa erinringar och påpekanden av mera allmän natur
ha emellertid anförts.

Riksåklagarämbetet understryker, att det är oundgängligen nödvändigt
att tillräcklig och för uppgifterna skickad biträdespersonal står till landsfiskalernas
förfogande, samt ifrågasätter huruvida den föreslagna biträdesorganisationen
är fullt tillräcklig inom alla distrikt.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att förslaget innebär en avsevärd
försämring av nuvarande organisation. Då arbetsbördan för landsfiskalerna
ökat, torde någon minskning av den kvalificerade arbetskraften
— såsom för länets vidkommande föreslagits — icke böra genomföras. Även
länsstyrelsen i Västernorrlands län anmäler betänkligheter mot förslagen,
vilka anses medföra en försvagning av landsfiskalsorganisationen. Förslaget
till personalorganisation kan icke anses upptaga kvalificerad personal
i erforderlig omfattning. De till grund för personaltilldelningen liggande
statistiska uppgifterna från endast ett år betecknas som osäkra. Olika bakomliggande
förhållanden anses ej beaktade. Även länsstyrelsen i Örebro län
framhåller, att det statistiska materialet icke alltid förefaller tillräckligt
rättvisande. Föreningen Sveriges landsfiskaler har i och för sig intet att
erinra mot den på de statistiska uppgifterna grundade bedömningen av göromålens
omfattning. Föreningen vill dock framhålla angelägenheten av
att även sådana särskilda förhållanden, som icke kunna komma till synes
i de statistiska uppgifterna men likväl påverka arbetsbördan i resp. distrikt,
bliva vederbörligen beaktade. Länsstyrelsen i Älvsborgs län hävdar, att de

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 1 \0.

biträdeskrafter, som utredningen föreslagit, ej kunna anses tillfredsställande,
därest biträdena skola syssla med av utredningen angivna kvalificerade
uppgifter.

Vad angår de biträdande landsfiskalerna och landsfiskalsassistenterna
anser statskontoret, att det i fråga om inrättande
av biträdande landsfiskalstjänster bör beaktas, att åt landsfiskals- »
assistent kan uppdragas att beträffande vissa ärenden eller viss verksamhetsgren
på eget ansvar fullgöra, vad som eljest ankommer på landsfiskal.

Statens organisationsnämnd framhåller, att inrättandet av det förhållandevis
ringa antalet föreslagna tjänster som biträdande landsfiskal torde
komma att medföra vissa organisatoriska svårigheter med hänsyn till de
täta ombyten på personal, som kunna bli följden. Ett sätt att minska dessa
olägenheter vore att icke binda tjänsterna till bestämda distrikt. Nämnden
påpekar, att utredningen i vissa fall frångått principen för tilldelning av
biträdande landsfiskal. Beträffande tilldelningen av assistenter håller nämnden
före, att en fördelning av assistenterna bort verkställas med hänsyn
till den beräknade arbetsbördan, varefter normalt erforderligt vikariebehov
bort fastställas. Härigenom skulle i första hand en mera rättvis fördelning
kunna åstadkommas och i andra hand en minskning av antalet fast
placerade assistenter, vilket skulle medföra gynnsammare befordringsutsikter
för denna personalkår.

Länsstyrelsen i Hallands län avstyrker förslaget att avskaffa de nuvarande
ambulerande landsfiskalsassistenterna innan den föreslagna kadern
av färdigutbildade, ej befordrade assistenter blivit uppbyggd. Men även
därefter är den nuvarande ordningen med i länen placerade ambulerande
assistenter enligt länsstyrelsens mening den bästa formen att tillhandahålla
vikarier åt landsfiskaler och assistenter. Till sistberörda synpunkt ansluter
sig även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Förslaget om minskning av antalet assistenter innebär enligt länsstyrelsen
i Örebro län, att landsfiskalerna få mindre kvalificerade biträden under
det att distrikten förstoras.

Föreningen Sveriges landsfiskalsassistenter anser för sin del, att förslagen
innebära en underdimensionering av landsfiskalsorganisationen i kvalitativt
hänseende. Befordringsåldern för landsfiskalsassistenterna väntas
enligt föreningen komma att stiga vid genomförande av utredningens förslag.
Föreningen föreslår, att assistenttjänsterna göras ordinarie.

I övrigt har i remissvaren yrkats, att nio distrikt skola erhålla biträdande
landsfiskal i stället för landsfiskalsassistent såsom utredningen föreslagit.
Åtskilliga länsstyrelser hemställa om ytterligare landsfiskalsassistenter till
i remissvaren närmare angivna distrikt.

Mot förslaget om indragning av konstapelstjänsterna ha i
åtskilliga remissvar rests invändningar. Statskontoret anser sig icke nu
kunna tillstyrka, att principbeslut fattas om indragning av dessa tjänster

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

med hänsyn bl. a. till att förslaget bygger på en utredning, som ännu icke
framlagts. Biträdeskåren bör därför organiseras med beaktande av att konstapelstjänsterna
tills vidare bibehållas.

Även länsstyrelserna i Kronobergs, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,
Våsternorrlands och Västerbottens län avstyrka förslaget. I några
. remissvar framhålles därvid, att en indragning av ifrågavarande tjänster
ej bör ske, innan garantier finnas för att behovet av välutbildad polispersonal
är tillgodosett inom ramen för den nya polisorganisationen. En länsstyrelse
betonar, att den ifrågasatta indragningen ej bör ha till följd en väsentligt
försämrad landsfiskalsorganisation. Samma länsstyrelse föreslår,
att konstaplarna, om de bibehållas, böra få genomgå överkonstapel sutbildning.
I två remissvar förordas, att de indragna konstapelstjänsterna skola
ersättas med befattningshavare i 15 lönegraden. Härtill ansluter sig även
föreningen Sveriges landsfiskalsbiträden, som föreslår, att tjänsterna inrättas
såsom ordinarie. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser, med utgångspunkt
från att aspirantkadern icke kommer till stånd, att förslaget innebär
en försvagning av landsfiskalsorganisationen. Länsstyrelsen i Skaraborgs
län finner det beklagligt, att konstapelsbefattningarna, vilka visat sig
värdefulla, skola indragas. Med undantag för möjligen befattningarna i 13
lönegraden torde biträdestjänsterna komma att bliva besatta med kvinnliga
innehavare. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör med hänsyn till arbetets
art i varje distrikt finnas ett manligt biträde. De distrikt, som ej erhålla
assistent eller kontorist, torde alltså komma att lida av en betänklig organisatorisk
svaghet.

Åtskilliga länsstyrelser föreslå, att konstapelstjänsterna i vissa i remisssvaren
angivna distrikt i resp. län bibehållas.

Förslagen rörande biträdespersonalen ha tillstyrkts av 1947
års biträdesutredning. Statens organisationsnämnd ifrågasätter, huruvida
behov finnes i alla landsfiskalsdistrikt av kanslibiträde samt anser det antagligt,
att kraven på biträdena med avseende å ansvar, omdöme och kunnighet
i vissa distrikt icke motivera placering i lönegrad över reglerad befordringsgång.
Flera länsstyrelser liksom även föreningen Sveriges kvinnliga
landsfiskalsbiträden föreslår inrättande av ytterligare biträdestjänster
utöver de av utredningen förordade.

Utredningens förslag om ordinariesättning av den kvalificerade
biträdespersonalen anser sig statskontoret icke
kunna tillstyrka, medan statens organisationsnämnd finner det mindre välbetänkt
att ordinariesätta samtliga biträdestjänster.

Departementschefen.

F. n. finnas i vart och ett av åtta distrikt två landsfiskaler, den ene polischef-åldagare
och den andre utmätningsman. I ett av dessa distrikt finnes
härutöver en landsfiskal, avsedd för de i distriktet förekommande talrika

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

militärmålen. I likhet med utredningen anser jag, att en delning av landsfiskalstjänsten
i regel bör genomföras endast då mängden kvalificerade
göromål i ett distrikt är så stor, att förutom polischefen-åklagaren även en
utmätningsman blir fullt sysselsatt härmed. Detta är förhållandet i Nacka,
Sollentuna, Solna, Svartlösa (Tumba), Mölndals, Trollhättans, Karlskoga,
Sköns, Sollefteå och Överluleå distrikt. Jag biträder därför utredningens
förslag, att särskilda utmätningsmannatjänster inrättas i dessa distrikt.
Likaledes tillstyrker jag den av praktiska skäl betingade anordningen med
gemensam utmätningsman för Danderyds och Österåkers samt för Hisings
och Sävedals distrikt.

För sådana distrikt, där arbetsbördan är mycket stor men likväl ej motiverar
delning av landsfiskalstjänsten, har utredningen föreslagit en ny
tjänst, benämnd biträdande landsfiskal, vars innehavare skulle äga befogenhet
att fullgöra alla på en landsfiskal ankommande göromål. Då behov
föreligger för landsfiskalerna i de mera arbetstyngda distrikten att kunna
i viss utsträckning överlämna kvalificerade göromål till en befattningshavare
för att självständigt handläggas av denne, biträder jag utredningens
förslag om inrättande av dylika tjänster. För egen del räknar jag med att
sådana tjänster erfordras i Norrtälje, Solna, Svartlösa, Haninge, Rekarne,
Strängnäs, Nässjö, Eksjö, Hässleholms, Mölndals, Trollhättans, Karlskoga,
Kramfors, Jokkmokks, Gällivare och Kiruna distrikt, i de delade distrikten
placerade på polischefen-åklagarens avdelning.

Vad härefter angår landsfiskalsassistenterna — vilkas uppgift är att
biträda landsfiskalerna i första hand vid handläggningen av polis- och
åklagargöromål samt administrativa ärenden — räknar jag med att antalet
befattningshavare i den nya organisationen skall kunna minskas från
176 till 148. Härutöver erfordras emellertid, såsom inom den nuvarande
landsfiskalsorganisationen, en kader av 1''ärdigutbildade, ej befordrade
assistenter för att täcka behovet av vikarier vid semestrar o. d. Kadern torde
böra omfatta 60 å 70 assistenter.

Enligt utredningens förslag skulle de rent polisiära uppgifterna avskiljas
från landsfiskalskontoren och i stället, i enlighet med vad polislagen förutsätter,
ombesörjas av polisdistriktens personal. Som en följd härav skulle
konstapelstjänsterna inom landsfiskalsorganisationen i princip avskaffas.
En förutsättning härför vore, att i polisdistrikten funnes erforderlig personal.
I den mån polisorganisationen utbygges, skulle konstapelstjänsterna bli
överflödiga.

Enligt vad jag inhämtat sysselsättas konstaplarna i flertalet fall till övervägande
del med kontorsarbete. För sådana göromål torde icke krävas
polisutbildad personal. Med hänsyn härtill samt på de av utredningen anförda
skälen anser jag, att konstapelstjänsterna böra i princip avskaffas.
Då emellertid polisorganisationen inom åtskilliga landsfiskalsdistrikt ännu
icke kan anses ha nått erforderlig styrka, böra i de distrikt, där så är

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

fallet, konstaplarna tills vidare bibehållas. Till denna fråga återkommer
jag i det följande.

I fråga om biträdespersonalen i övrigt föreslår jag för av nyindelningen
oberörda distrikt, vilka f. n. ha allenast ett biträde i reglerad befordringsgång,
oförändrad biträdestilldelning. I vart och ett av övriga distrikt -—
utom de allra minsta — bör finnas åtminstone ett biträde i 13 eller 11
lönegraden. Distrikt, som är så stort, att arbetsbördan närmar sig assistentdistriktens,
samt utmätningsmannaexpedition i tudelat distrikt bör förses
med kontorist i 13 lönegraden, medan på annat landsfiskalskontor bör
finnas kanslibiträde i 11 lönegraden. På sådant landsfiskalskontor, varest
sysselsättas sammanlagt fem eller sex biträden, böra anställas biträden i
såväl 13 som 11 lönegraden. Med dessa utgångspunkter räknar jag för samtliga
distrikt med 100 kontorister i 13 lönegraden och 249 kanslibiträden
i 11 lönegraden. Vidare erfordras för skriv- och kontorsgöromål 433 biträden
i reglerad befordringsgång.

Utredningens förslag att nu placera kontoristerna och kanslibiträdena
på ordinarie stat anser jag mig icke kunna biträda. Jag förordar, att de i
stället erhålla extra ordinarie anställning.

Enligt från länsstyrelserna inkomna förslag, som avgivits i samband med
medelsberäkningarna för nästa budgetår, böra av de nu i tjänst varande
icke-ordinarie kontorsbiträdena 15 erhålla ordinarie anställning fr. o. m.
nästa budgetår enligt grunderna för den reglerade befordringsgången. Antalet
ordinarie kontorsbiträden skulle därefter uppgå till 164.

Rekryterings- och utbildningsfrågor.

Utredningen.

Rekryteringen. Utredningens tillsättande år 1947 föranleddes närmast
av det bekymmersamma läge, i vilket frågan om rekryteringen till landsfiskalsbanan
råkat. På förslag av utredningen beslöt 1948 års riksdag att
provisoriskt förbättra löne- och befordringsförhållandena för rekryteringspersonalen.
Denna åtgärd medförde gynnsamma resultat. Tillströmningen
till landsfiskalsbanan ökade avsevärt. Några svårigheter att till banan förvärva
lämpliga personer synes f. n. icke råda och enligt utredningens mening
behöva några särskilda åtgärder icke f. n. vidtagas för att underlätta rekryteringen.
För utvecklingen i detta hänseende måste det dock vara av
betydelse, att arbetsförhållandena och lönevillkoren inom landsfiskalsorganisationen
i dess helhet utformas på sådant sätt, att påfrestningarna på de
särskilda befattningshavarna icke bli alltför stora.

I direktiven för utredningen angavs, att det borde övervägas, huruvida
rekryteringsbasen kunde vidgas exempelvis därigenom att dugande polismän,
som icke avlagt studentexamen, intoges på banan i större utsträckning
än hittills.

Kungi. Maj.ts proposition nr

Enligt gällande bestämmelser fordras för att bli antagen till landsfiskalselev
bl. a. avlagd studentexamen. Antagningsnämnden äger dock, när särskilda
skäl därtill äro, antaga sökande, som icke uppfyller detta kompetenskrav.

Från antagningsnämnden har inhämtats, att nämnden vid prövning av
dispensansökningar ansett sig böra kräva dels en viss studiebegåvning och
dels ett sådant mått av allmänbildning, att eleven skall kunna följa och
tillgodogöra sig distriktsåklagarkursens undervisning. Sökandens allmänbildning
har ansetts böra styrkas genom avläggande av en begränsad studentexamen
i några huvudämnen.

Med den kombination av distriktsåklagar- och polischefssysslorna, som
förekommer inom landsfiskalsorganisationen, är det icke möjligt att till
landsfiskal befordra personer, som sakna juridisk-teoretisk utbildning och
erfarenhet i åklagar gör omål. Den nuvarande rättegångsordningen ställer
så stora krav även på distriktsåklagare!!, att han för att fullgöra sin uppgift
i rättegångsväsendet och möjliggöra dettas riktiga funktion måste besitta
goda teoretiska insikter. Att avstå från fordran på distriktsåklagarexamen
(eller annan i behörighetshänseende likställd examen) låter sig
därför icke göra.

Att bereda dugande polismän möjlighet att uppnå polischefsbefattningar
är enligt utredningens mening i och för sig tilltalande och ur vissa synpunkter
berättigat. Det måste dock anses uteslutet, att polismän, som sakna
den erforderliga juridiska utbildningen, befordras på landsfiskalsbanan.
Däremot anser utredningen önskvärt, att polismän erhålla möjlighet att
genom dispens bli antagna till aspiranter å landsfiskalstjänst. I dessa och
liknande fall synas emellertid böra — såsom ock skett från antagningsnämndens
sida — uppställas krav på studiebegåvning och ett visst mått
av allmänbildning. Av vikt synes sålunda bl. a. vara, att den blivande landsfiskalen
hjälpligt behärskar ett främmande språk med hänsyn till den
kontakt med utlänningar, som han i sin tjänst ofta får taga. Den erforderliga
allmänbildningen bör till sitt omfång i stort sett motsvara studentexamen
och bör kunna förvärvas t. ex. genom självstudier, korrespondensundervisning
eller liknande. Utan avkall på angivna sakliga krav bör antagningsnämnden
enligt utredningens åsikt giva förekommande dispensansökningar
en välvillig behandling.

Utbildningen. Utbildningen av aspiranter å landsfiskalstjänst är ordnad
så, att vederbörande först antages till landsfiskalselev. Såsom elev skall
han fullgöra provtjänstgöring nio månader på landsfiskalskontor, tre månader
på landskansli, tre månader på landskontor samt tre månader på
landsfogdeexpedition. Efter denna provtjänstgöring, tillhopa ett och ett
halvt år, sker antagning till landsfiskalsaspirant. Landsfiskalsaspiranten
skall därefter fullgöra praktisk polistjänstgöring under sex månader vid
Stockholms poliskår samt genomgå distriktsåklagarkurs vid Stockholms

Kungi. Maj.ts proposition nr 140.

högskola, fyra terminer, och polischefsklassen vid statens polisskola, cirka
fem månader. Härefter sker antagning till landsfiskalsassistent.

Till utredningen ha från landsfiskalsaspiranter och representanter för
landsfiskalsassistenterna framförts önskemål om förlängning av den praktiska
polistjänstgöringen.

Polisutbildningen omfattar t. n. fyra månader å kriminalpolisavdelningen,
tre veckor å ordningspolisavdelningen samt en månad och en vecka
vid statspolisen. Genom utökning av tjänstgöringen med en månad eller
från sex till sju månader skulle det bli möjligt att förlänga tjänstgöringen
på kriminalpolisavdelningen till fem månader.

Enligt utredningens förmenande är tjänstgöringen vid Stockholms poliskal
ett värdefullt moment i utbildningen, önskemålet om en utökning av
denna tjänstgöring stödes av polisledningen i Stockholm och styrelsen för
statens polisskola. Utredningen tillstyrker för egen del, att tjänstgöringstiden
utsträckes till sju månader. Då emellertid den totala utbildningstiden
ej härigenom bör förlängas, bör en motsvarande inknappning ske på annat
håll. Utredningen håller töre, att tjänstgöringen å landsfogdeexpedition
utan olägenhet kan minskas med en månad till två månader.

Yttranden.

Riksåklagarämbetet. Det kan synas betänkligt att avkorta landsfiskalselevernas
tjänstgöring hos statsåklagaren-länspolischefen till två månader.
Då emellertid denna tjänstgöring sker i ett så tidigt skede av utbildningen,
att tjänstgöringen knappast kan giva eleven fullt utbyte, vill ämbetet icke
motsätta sig utredningens förslag i denna del. Det är emellertid önskvärt,
att landsfiskalsaspiranterna efter fullgjord utbildning få åtminstone någon
kortare tid tjänstgöra hos landsfogde.

Länsstyrelserna i Kristianstads och Älvsborgs län avstyrka förslaget att
avkorta landsfiskalselevernas provtjänstgöring hos landsfogde. Länsstyrelserna
i Malmöhus och Jämtlands län samt föreningen Sveriges landsfiskalsassistenter
anse, att minskningen av provtjänstgöringen till förmån för den
praktiska polistjänstgöringen i stället bör läggas på länsstyrelsepraktiken,
medan länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår en motsvarande
avkortning av provtjänstgöringen på landsfiskalskontor.

I övrigt har utredningens förslag tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Departementschefen.

I likhet med utredningen anser jag, att några ytterligare åtgärder för
att stimulera rekryteringen till landsfiskalsbanan icke f. n. äro erforderliga.
Någon vidgning av rekryteringsbasen för att öka tillströmningen av
sökande är icke påkallad. Jag anser mig kunna ansluta mig till utredningens
uttalande om önskvärdheten av att polismän erhålla möjlighet att

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

genom dispens bliva antagna till aspiran ter på landsfiskalstjänst. Såsom
utredningen förutsatt, bör dock uppställas krav på visst mått av allmänbildning
och studiebegåvning. Enligt vad jag under hand inhämtat från
antagningsnämnden, har denna i några fall meddelat dispens för polismän,
som fyllt dessa krav.

Förslaget om utökning med en månad av den praktiska polistjänstgöringen
föranleder ej någon erinran från min sida. Då den totala utbildningstiden,
cirka fyra och ett halvt år, icke torde böra förlängas, bör utbildningstiden
i övrigt minskas i motsvarande mån. Såsom utredningen
föreslagit, torde provtjänstgöringen på landsfogdeexpedition lämpligen
kunna inskränkas från tre till två månader.

Lönefrågor.

Utredningen.

När utredningen år 1948 tog upp frågan om landsfiskalernas löneställning
till behandling, skedde detta i medvetande om att slutlig ståndpunkt i
frågan icke kunde tagas, förrän klarhet vunnits om distriktsindelningen.

Vid bedömandet av löneställningen utgick utredningen från en jämförelse
mellan landsfiskalerna och häradsskrivarna, vilka senare inplacerats i lönegrad
Ca 27. Vid en avvägning av olika faktorer, som inverkade på de båda
befattningshavargruppernas arbetsbörda och ansvar, hade utredningen kommit
till det resultatet, att en lägre löneställning för landsfiskalerna än för
häradsskrivarna knappast framstode som rättvis. En uppflyttning av landsfiskalst
jänster na i allmänhet till jämställdhet med häradsskrivarna borde
därför vara principiellt försvarlig.

På dessa skäl föreslog utredningen, att samtliga landsfiskaler i lönegraderna
Ca 25 och Ca 26 skulle uppflyttas till Ca 27. Utredningen ville icke
förorda, att uppdelningen av de ifrågavarande landsfiskalstjänsterna på
två lönegrader bibehölles, då nämligen gällande fördelning kommit att icke
längre stå i rättvis relation till arbetsuppgifterna i resp. distrikt. Däremot
borde hinder icke möta att uppflytta landsfiskalerna i lönegraden Ca 27
till Ca 29, då samtliga till denna grupp hörande tjänster avsåge stora
distrikt, vilka icke kunde ifrågakomma till delning.

Förslaget föranledde icke något beslut från statsmakternas sida.

Under den tid, som därefter gått, har frågan om landsfiskalernas löneställning
kommit i ett annat läge. Förslag till ny distriktsindelning har
uppgjorts, och ytterligare erfarenheter ha vunnits om utvecklingen av landsfiskalernas
arbetsuppgifter. Den nya distriktsindelningen kräver i och för
sig en omprövning av landsfiskalernas fördelning på lönegrader. Vid
distriktsindelningen har utredningen också eftersträvat en sådan avvägning
av distriktens storlek, att göromålen mera generellt sett kunna sägas motivera
en högre löneställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr lbO.

Då 1949 års tjänsteförteckningskommittés uppdrag får anses omfatta
även prövningen av landsfiskalernas lönegradsplacering, ha överläggningar
ägt rum mellan landsfiskalsutredningen och tjänsteförteckningskommittén.
Utredningen anför härom.

Vid överläggningarna har enighet uppnåtts därom, att en lönereglering
for landsfiskalerna måste anses påkallad med hänsyn till den utveckling
av göromålen, som ägt rum, och i samband med en ny distriktsindelning
av den innebörd, varom förslag nu föreligger. Under föreliggande betingelser
har tjänsteförteckningskommittén också förklarat sig icke ha något att
erinra mot att frågan om en sådan lönereglering nu upptages till avgörande.
Härvid har dock kommittén förutsatt, att lönereglering''en skulle erhålla
allenast provisorisk karaktär och hålla sig inom den ram, som av landsfiskalsutredningen
angavs i dess år 1948 framlagda förslag, samt icke innefatta
något principiellt ställningstagande till frågan om en differentiering
av landsfiskalstjänsterna på skilda lönegrader. Dessa förutsättningar skulle
innebära, att landsfiskalerna i allmänhet nu borde höjas till samma löneställning
som gäller för häradsskrivarna eller 27 lönegraden, medan de
fåtaliga landsfiskalstjänster, som f. n. tillhöra sistnämnda lönegrad, skulle
uppflyttas till 29 lönegraden. Kommittén har vidare förklarat sig icke ha
något att erinra mot att ett antal befattningar såsom biträdande landsfiskal
inrättades under förutsättning, att dessa befattningar tills vidare bleve extra
ordinarie och icke placerades högre än i 25 lönegraden. Slutligen har kommittén
uttalat, att frågan om en slutlig utformning av befordringsgången
för landsfiskalsassistenterna icke nu borde upptagas till prövning, emedan
därigenom kunde föregripas den behandling, som kommittén hade att ägna
likartade frågor beträffande andra områden av statsförvaltningen.

För egen del har landsfiskalsutredningen ansett sig i rådande läge böra
biträda den ståndpunkt, som sålunda under överläggningarna intagits av
tjänsteförteckningskommittén. Den fortsatta prövningen av aktuella lönefrågor
beträffande den landsfiskalsutbildade personalen bör i enlighet härmed
ankomma på tjänsteförteckningskommittén.

I överensstämmelse härmed förordar utredningen, att samtliga landsfiskalstjänster,
som nu tillhöra lönegraderna Ca 25 och Ca 26, uppflyttas till
Ca 27, att de landsfiskalstjänster, som nu äro hänförda till lönegraden Ca 27
uppflyttas till Ca 29, att de föreslagna nya tjänsterna som biträdande landsfiskal
placeras i lönegraden Ce 25 samt att någon ändring icke nu vidtages
i den år 1948 provisoriskt fastställda befordringsgången för landsfiskalsassistenterna.

Med avseende å de till högsta lönegraden hörande landsfiskalstjänsterna
anser utredningen emellertid, att ett par jämkningar böra vidtagas, vilka
även biträtts av tjänsteförteckningskommittén.

I utredningens förslag till ny distriktsindelning ha de sex tudelade distrikt,
i vilka polischeferna-åklagarna tillhöra lönegraden Ca 27, bibehållits i stort
sett oförändrade. Tjänsten som polischef-åklagare i Mölndals distrikt är
f. n. av samma svårighetsgrad som nu berörda befattningar. Den är likväl
i nu gällande personalförteckning placerad i lönegrad Ca 26. Anledning

Kungl. Maj.ts proposition nr 1W.

saknas enligt utredningens mening att behandla denna tjänst annorlunda
än de sex ovannämnda. Inhämtade uppgifter utvisa, att arbetsvolymen är
ungefär lika stor som i Sollentuna och större än i Skön. Utredningen förordar
därför, att polischefen-åklagaren i Mölndals distrikt uppflyttas från
Ca 26 till Ca 29. Vidare är f. n. tjänsten i Hisings odelade distrikt placerad
i Ca 27. Utredningen föreslår, att för detta distrikt jämte Sävedals distrikt
inrättas en särskild tjänst som utmätningsman, som skulle vara gemensam
för båda distrikten. Polischefen-åklagaren i Hisings distrikt kan icke väntas
få så stor arbetsbörda som motsvarande befattningshavare i de sju förut
nämnda distrikten. Hans arbete kan visserligen i omfång anses jämförligt
med det, som åvilar polischefen-åklagaren i Sköns distrikt, men i detta
distrikt kunna göromålen anses försvårade av särskilda norrlandsförhållanden.
Utredningen anser därför, att polischefen-åklagaren i Hisings distrikt
fortfarande bör tillhöra lönegraden Ca 27 i avvaktan på den slutliga
behandlingen av lönefrågan.

Yttranden.

Utredningens förslag har av remissinstanserna genomgående tillstyrkts
eller lämnats utan någon mera väsentlig erinran.

Sålunda har statens lönenämnd icke funnit anledning till erinran mot
förslaget. 19b9 års tjänsteförteckningskommitté bekräftar, att förslaget
rörande lönegradsplacering av landsfiskaler och biträdande landsfiskaler
ävensom befordringsgång för landsfiskalsassistenter avgivits efter samråd
med kommittén, samt ansluter sig till förslaget.

Statskontoret framhåller, att en jämförelse mellan landsfiskals och
häradsskrivares arbetsuppgifter synes ge vid handen, att landsfiskal vid
den ändrade distriktsindelningens genomförande icke rimligen bör placeras
lägre än häradsskrivare (Ca 27). Vid en uppflyttning av landsfiskalstjänsterna
i enlighet med utredningens förslag bör övervägas om särskild
gottgörelse för befattning med civilförsvaret bör utgå till landsfiskal i
distrikt, där civilförsvarsgöromålen ej äro alltför tidskrävande.

Föreningen Sveriges landsfiskaler förklarar sig kunna godtaga den föreslagna
lönegradsplaceringen såsom ett provisorium.

Länsstgrelsen i Hallands län beklagar, att förslaget är av provisorisk
karaktär, vilket torde medföra att man ej kan erhålla tillfredsställande
rekrytering av landsfiskalstjänsterna. Länsstgrelsen i Göteborgs och Bohus
län föreslår, att även landsfiskalen i Hisings distrikt uppflyttas till 29 lönegraden.
Hisings distrikt har större ytvidd och större arbetsbörda än Sköns
distrikt. Det är ett kustdistrikt, och om sommaren överstiger antalet sommar-
och badgäster vida distriktets fasta invånarantal.

Länsstgrelsen i Skaraborgs län anser för sin del, att de manliga kontorsbiträdena
böra placeras i 15 lönegraden.

Kungl. I\Iaj:ts proposition nr HO.

D epar tementschefen.

I sitt förslag till lönereglering för landsfiskalerna föreslog 1937 års landsfiskals-
och stadsfiskalsutredning, att landsfiskalerna skulle placeras i tre
lönegiader, motsvarande Ca 25—Ca 27. Vid avvägningen av lönegradsplaceringen
hade de sakkunniga tagit hänsyn till bl. a. arten av de på landsfiskalerna
ankommande göromålen, de skärpta kompetensbestämmelserna,
da gällande lönebestämmelser för befattningshavare i länsstyrelser och
mom andra förvaltningsområden samt uppbördskommitténs förslag till lönereglering
för häradsskrivare. Förslaget godtogs av föredragande statsrådet
och lämnades utan erinran av riksdagen.

1947 års landsfiskalsutrednings förslag innebär, att samtliga landsfiskaler
i 25 och 26 lönegraderna uppflyttas till 27 lönegraden samt att — med viss
jämkning i ett par fall — de landsfiskaler, vilka nu tillhöra 27 lönegraden,
placeras i 29 lönegraden.

Till stöd för förslaget har utredningen bl. a. framhållit, att den nya
distriktsindelningen i och för sig kräver en omprövning av landsfiskalernas
fördelning på lönegrader samt att göromålen i de nya distrikten mera generellt
kunna sägas motivera en högre löneställning.

Förslaget har i yttrandena genomgående tillstyrkts eller lämnats utan
väsentlig erinran.

Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att landsfiskalernas arbetsuppgifter
under senare år blivit allt mera krävande. Framförallt har den
nya rättegångsordningen medfört skärpta krav på de personliga kvalifikationerna
hos landsfiskalerna. Förslaget till ny distriktsindelning innebär,
att de arbetsuppgifter, som framdeles komma att åvila landsfiskalerna,
mera genomgående bliva av kvalificerad beskaffenhet. Jag anser det med
hänsyn härtill motiverat, att landsfiskalernas löneställning höjes. Jag förordar
därför att som normallönegrad för landsfiskalerna väljes lönegraden
Ca 27. Polischeferna-åklagarna i de mest krävande distrikten, nämligen
Solna, Svartlösa, Karlskoga, Mölndals, Trollhättans, Sollentuna, Nacka och
Sollefteå distrikt, torde dock böra erhålla en något förmånligare placering.
Med hänsyn till de speciella förhållanden, som råda inom Kiruna landsfiskalsdistrikt
och som ställa särskilda anspråk på tjänstens innehavare, bör
även denna tjänst placeras i högre löneställning än normallönegraden. Jag
föreslår, att tjänsterna i nu nämnda distrikt hänföras till 29 lönegraden.

Utredningens förslag innebär vidare, att de biträdande landsfiskalerna
skola vara placerade i lönegraden Ce 25 samt att någon ändring i den år
1948 provisoriskt fastställda befordringsgången för landsfiskalsassistenterna
icke nu vidtages. Dessa förslag föranleda icke någon erinran från min
sida. Det av länsstyrelsen i Skaraborgs län framställda yrkandet, att de
manliga kontorsbiträdena skulle placeras i 15 lönegraden, anser jag mig
icke kunna biträda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Övergångs an ordningar.

Utredningen.

Landsfiskalerna. Vid genomförandet av såväl nu gällande landsfiskalsorganisation
(prop. nr 225/1941 s. 35 f.) som nuvarande häradsskrivarorganisation
(prop. nr 382/1945 s. 28 f.) blevo befattningshavare, som ej lämpligen
borde övergå till den nya organisationen, antingen överflyttade till
indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet eller överförda till övergångsstat
med tjänstgöringsskyldighet eller ock under vissa förutsättningar pensionerade
på förmånliga villkor. Sålunda kunde befattningshavare, vilka
vid omorganisationerna hade omkring fem år kvar till pensionsåldern, efter
Kungl. Maj :ts bestämmande erhålla pension som om de vid sagda tidpunkt
blivit innehavare av nyreglerad landsfiskals- resp. häradsskrivartjänst och
vid avgången uppnått pensionsåldern.

Utredningens förslag innebär, att antalet landsfiskalsdistrikt minskas
med 57 från 399 till 342 och antalet landsfiskalstjänster med 55 från 410
till 355.

Utredningen har övervägt, huruvida i vissa fall genomförandet av den
nya indelningen borde få anstå i avbidan på avgången av en landsfiskal,
vars distrikt skulle indragas. Det har emellertid befunnits, att den nya kommunindelningen
i några fall skulle lägga betydande hinder i vägen för ett
sådant uppskov och att understundom långvariga provisorier skulle uppkomma.
Utredningen förordar därför, att den nya organisationen genomföres
på en gång över hela landet den 1 januari 1952.

Ledigblivna landsfiskalstjänster ha under senare tid ej tillsatts med ordinarie
innehavare. Befattningarna ha i stället uppehållits på förordnande
tills vidare. Vid utgången av år 1951 beräknas antalet vakanta landsfiskalstjänster
uppgå till 32. Under femårsperioden 1952—1956 komma cirka 75
landsfiskaler, födda åren 1889—1893, att uppnå den nu gällande pensionsåldern
63 år.

I denna grupp finnes ett antal befattningshavare, vilkas distrikt föreslagits
till indragning. För dessa, som den 1 januari 1952 ha fem år eller
mindre kvar till pensionsåldern, skulle det ofta framstå som obilligt att bli
tvångsförflyttade. Utredningen anser, att i sådana fall möjlighet bör finnas
för Kungl. Maj :t att bereda befattningshavare, som så önskar, pension enligt
grunder, som skulle ha blivit gällande, därest hans tjänst placerats i
lönegraden Ca 27 och hans avgång skett vid pensionsålderns inträde. Det
synes önskvärt att pension enligt nämnda grunder må kunna beviljas även
för sådana i denna grupp ingående befattningshavare, vilka av svag hälsa
eller annan orsak ej äro fullt tjänstdugliga eller lämpliga som landsfiskaler.

Därest befattningshavare, som tillhör sagda kategori och befinnes ej böra
övergå till den nya organisationen, ej skulle önska avgå med pension enligt
angivna grunder, bör han överföras å övergångsstat.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 140.

Kungi. Maj.ts proposition nr 140.

Härutöver finnes ett antal befattningshavare, födda år 1894 eller senare,
vilka av olika skäl ej äro fullt lämpliga som landsfiskaler. I den mån dessa
ej böra övergå till den nya organisationen, torde de med hänsyn till statsintresset
böra överföras till övergångsstat i innehavande tjänster. Någon
uppflyttning i lönegrad bör i dessa fall ej ifrågakomma. Såsom tjänstemän
å övergångsstat böra de efter Kungl. Maj:ts bestämmande åläggas tjänstgöringsskyldighet,
i första hand inom landsstaten.

Likaså böra de landsfiskaler, f. n. fem, vilka äro innehavare av extra
ordinarie civilförsvarsdirektörsbefattningar, i sina landsfiskalstjänster överföras
å övergångsstat.

Sammanlagda antalet befattningshavare, vilkas överförande å övergångsstat
kan ifrågasättas, torde uppgå till 30 å 40. Till följd av de föreslagna
distriktsindragningarna torde 30 å 35 landsfiskaler behöva flyttas till andra
distrikt. Utredningen förutsätter, att de särskilda befattningshavarna vid
övergången behandlas med all den hänsyn, som förhållandena medgiva.
Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser
om förfarandet vid övergångsanordningarnas genomförande.

Landsfiskalsassistenterna. Utredningen föreslår, att antalet landsfiskalsassistenttjänster
minskas med 31 från 176 till 145. Även om en del assistenter
vid organisationen erhålla befordran till landsfiskals- eller biträdande
landsfiskalstjänster, torde ett antal fast placerade assistenter bli övertaliga.
Det bör i första hand få ankomma på vederbörande länsstyrelser att omplacera
sådana assistenter på andra assistenttjänster inom länet eller draga
försorg om deras placering inom annat län. Skulle sådan omplacering icke
lämpligen kunna genomföras, bör befattningshavaren, därest han uppflyttats
till lönegraden Ce 22, bibehållas vid denna löneställning.

Konstaplarna. Konstapelsbefattningarna skola enligt utredningens förslag
avföras från landsfiskalsorganisationen. Då emellertid ett successivt
u^byggande av polisväsendet förutsättes, böra konstapelsbefattningarna
övergångsvis bibehållas i avbidan på förbättring av polisorganisationen i
vederbörande landsfiskalsdistrikt. Hänsyn bör även tagas till innehavarna
av befattningarna, vilka ofta under lång tid varit i statens tjänst och utgöra
en värdefull arbetskraft. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t
att efter särskild utredning pröva, huruvida i visst landsfiskalsdistrikt konstapelsbefattning
bör bibehållas eller undantagsvis nyinrättas. Innehavarna
av nuvarande konstapelsbefattningar böra placeras i de distrikt, där konstapelsbefattningar
skola övergångsvis vara inrättade. Sådan omplacering
bör i första hand ske av de befattningshavare, som uppnått lönegraden
Ce 14. Skulle ej samtliga konstaplar i Ce 14 kunna placeras, böra de överblivna
få med bibehållen lönegradsplacering tjänstgöra i lämpliga landsfiskalsdistrikt.
Övriga befattningshavare i befordringsgången, vilka ej längre

Knngl. Maj.ts proposition nr 140.

äro behövliga, böra entledigas. I distrikt, där övergångsvis konstapel kommer
att finnas, bör den högsta biträdestjänsten hållas vakant.

Från konstaplarnas liksom från deras huvudorganisations sida ha framförts
önskemål om, att tillfälle skulle beredas dem att genomgå överkonstapelsklassen
i statens polisskola. De kunna f. n. ej vinna inträde i denna
klass med hänsyn till att de ej uppfylla det för inträde föreskrivna villkoret
att inneha ordinarie polismanstjänst.

Utredningen anser önskvärt, att man inom polisväsendets ram utnyttjar
de kunskaper samt den erfarenhet och duglighet, som konstaplarna i allmänhet
besitta. De böra därför lämpligen få möjlighet att genomgå överkonstapelsklassen
i statens polisskola. Generell dispens att genomgå nämnda
klass torde böra medgivas de konstaplar, som tillhöra lönegrad Ce 14.
Enligt utredningens mening böra de av statsverket erhålla samma ekonomiska
stöd för att genomgå utbildningen som befattningshavarna vid den
statliga poliskåren i Boden, d. v. s. dels resekostnads- och traktamentsersättning
enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet för resorna
till och från Stockholm i samband med utbildningens början och slut, dels
ock under kurstiden oavkortad lön å innehavd befattning samt -— för den
som är familjeförsörjare — tjänstgöringstraktamente med 7 kronor 50 öre
för dygn.

Utredningen — som bl. a. med hänsyn till rådande lokalsvårigheter vid
polisskolan och det stora antalet sökande till överkonstapelsklassen icke
kan förorda inrättande av särskilda avdelningar för ifrågavarande befattningshavare
— förutsätter, att polisskolans styrelse har sin uppmärksamhet
riktad på önskvärdheten av att konstaplarna på landsfiskalskontoren
få möjlighet att i den utsträckning förhållandena medgiva genomgå överkonstapelsklassen.

Biträdespersonalen. Med hänsyn till den ökning av biträdespersonalens
antal, som utredningens förslag innebär, synas några övergångsanordningar
icke vara erforderliga för biträdespersonalen i allmänhet. Emellertid finnas
f. n. 11 å övergångsstat uppförda kanslibiträden, tillhörande landsfiskalsorganisationen
i de tre nordligaste länen. Innehavarna av dessa befattningar
böra vid genomförande av utredningens förslag inplaceras å ordinarie
stat och de å övergångsstat upptagna tjänsterna utgå ur personalförteckningen.

Yttranden.

Utredningens förslag ha i stort sett vunnit anslutning från remissmyndigheternas
sida. I en del yttranden ha dock vissa erinringar framställts.

Statskontoret framhåller i fråga om pensioneringen av landsfiskaler, som
äro fullt tjänstdugliga och som av organisatoriska skäl icke kunna kvarbliva
i nuvarande distrikt, att stadgandet om förflyttningsskyldighet för

Kangl. Maj.ts proposition nr 140.

tjänstemän får anses vara direkt avsett att tillämpas i fall som det nu
föreliggande. De föreslagna gynnsamma pensioneringsvillkoren överensstämma
icke med strävan att söka kvarhålla och utnyttja de äldre årsgrupperna.
Därest likväl möjlighet till förtidspensionering skulle anses böra
beredas ifrågavarande landsfiskaler, bör pensionen beräknas på grundval
av nuvarande lönegrad. De landsfiskaler, vilka icke anses fullt tjänstdugliga
eller lämpliga som landsfiskaler, böra pensioneras med tillämpning
av bestämmelserna för sjukpensionering och tvångspensionering i allmänna
tjänstepensionsreglementet. Därest möjlighet icke skulle föreligga att utnyttja
dessa pensioneringsformer, torde befattningshavarna böra upptagas
på övergångsstat. Ämbetsverket anser vidare, att biträdande landsfiskalstjänst
icke bör besättas, förrän undersökning gjorts huruvida icke landsfiskal,
som blir övertalig till följd av den nya distriktsindelningen, kan
placeras på sådan tjänst. Statskontoret avstyrker, att de landsfiskaler, vilka
inneha extra ordinarie civilförsvarsdirektörstjänst, i sina landsfiskalstjänster
skulle överföras å övergångsstat. Ämbetsverket avstyrker likaledes, att
konstaplarna dispensvägen och på förmånliga ekonomiska villkor skulle
få genomgå överkonstapelsklassen vid statens polisskola.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att övergångsbestämmelserna för
konstaplarna äro för strängt utformade samt att konstaplarna böra ha
möjlighet att kvarstå i sina nuvarande befattningar till uppnådd pensionsålder.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att placering av övertaliga
landsfiskaler på sätt utredningen föreslagit understundom kan medföra,
att vederbörande näppeligen kommer att känna trivsel i arbetet. En
förflyttning under nuvarande svåra bostadsbrist kan även leda till besvärliga
personliga förhållanden. Länsstyrelsen ifrågasätter, om icke möjligheter
böra skapas att överföra ifrågavarande befattningshavare icke blott
på övergångsstat utan även på indragningsstat.

Styrelsen för statens polisskola förutsätter, att kontorspoliserna icke skola
tillerkännas någon företrädesrätt framför andra sökande. Liknande uppfattning
framföres av svenska polisförbundet.

Föreningen Sveriges landsfiskalsbiträden hemställer, att, om ordinarie
kansliskrivartjänster icke inrättas i landsfiskalsdistrikten för tjänstemän
med polisutbildning, konstapelstjänsterna bibehållas med rätt för tjänsteinnehavarna
att kvarstanna på befattningarna tills de tillträda annan tjänst.

Departementschefen.

Vad först angår landsfiskalerna innebär utredningens förslag följande.
För de landsfiskaler, vilka den 1 januari 1952 ha fem år eller kortare
tid kvar till pensionsåldern och vilkas distrikt enligt indelningsförslaget
skola indragas eller vilka av svag hälsa eller annan orsak ej äro fullt

Kungl. Maj.ts proposition nr HO.

tjänstedugliga eller lämpliga såsom landsfiskaler, böra möjligheter finnas
för Kungl. Maj :t att bereda befattningshavare som så önskar pension enligt
grunder, som skulle ha blivit gällande, därest hans tjänst placerats i
lönegraden Ca 27 och hans avgång skett vid pensionsålderns inträde. Befattningshavare
av denna kategori, vilka icke skulle önska erhålla pension
på sagda villkor men befinnas ej böra övergå till den nya organisationen,
torde överföras å övergångsstat. Vidare böra sådana av olika skäl ej lämpliga
landsfiskaler, vilka ha mer än fem år kvar till pensionsåldern vid omorganisationens
ikraftträdande, med hänsyn till statsintresset överföras till
övergångsstat i innehavande tjänster. Dessa landsfiskaler böra efter Kungl.
Maj :ts bestämmande åläggas tjänstgöringsskyldighet, i första hand inom
landsstaten. Till övergångsstat i sina landsfiskalstjänster böra överföras
även fem landsfiskaler, vilka inneha extra ordinarie civilförsvarsdirektörstjänst.

För egen del vill jag framhålla, att det ofta skulle framstå såsom obilligt
att låta tvångsförflytta en landsfiskal, vars distrikt skall indragas, då allenast
fem år eller mindre återstå till hans pensionsålders inträde. Jag kan
därför icke biträda statskontorets åsikt, att stadgandet om förflyttningsskyldighet
bör tillgripas i de nu ifrågavarande fallen. Jag ansluter mig
härutinnan i stället till det av utredningen framlagda förslaget om förtidspensionering.
I likhet med statskontoret anser jag emellertid, att pensionen
bör beräknas på grundval av den lönegrad, som vederbörande nu innehar.
Vad jag sålunda föreslagit bör gälla även för övriga av utredningen åsyftade
landsfiskaler, vilkas återstående tjänstetid ej överstiger fem år. Enligt
tillgängliga underliandsuppgifter torde antalet landsfiskaler, som sålunda
kunna komma i fråga till förtidspensionering, uppgå till ett trettiotal.

Övriga av utredningen framlagda förslag berörande landsfiskalerna tillstyrker
jag. Jag förutsätter sålunda, att de landsfiskaler, vilka överföras
till övergångsstat med hänsyn till att de av en eller annan anledning ej
böra övergå till landsfiskalstjänst i den nya organisationen, åläggas skyldighet
att tjänstgöra i första hand inom landsstaten. Givetvis bör undersökas,
huruvida de lämpligen kunna placeras på tjänst såsom biträdande
landsfiskal. I den mån så kan ske, bör motsvarande antal sådana tjänster
hållas vakanta. Antalet landsfiskaler, för vilka torde ifrågakomma överföring
å övergångsstat, uppskattar jag med ledning av nu tillgängliga uppgifter
till ett tjugutal. Häri ha inräknats de 5 landsfiskaler, vilka inneha
extra ordinarie tjänst såsom civilförsvarsdirektör.

Utredningens förslag om övergångsanordningar för landsfiskalsassistenterna
och konstaplarna föranleda ej någon erinran från min sida. Jag räknar
med, att cirka 120 konstaplar komma att vara i tjänst vid omorganisationens
ikraftträdande. I de distrikt, där konstapel övergångsvis kommer
alt tjänstgöra, bör under motsvarande tid närmast lägre biträdesbefattning
hållas vakant.

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

Vad slutligen angår biträdes personalen följer av mitt förslag om kanslibitradenas
inplacering å extra ordinarie stat, att utredningens förslag beträffande
ifrågavarande personal icke kan bifallas. De 11 nu å övergångsstat
befintliga kanslibiträdestjänsterna böra sålunda å oförändrad stat ingå
i den nya organisationen.

Tjänstelokaler och deras möblering.

Utredningen.

\ id omorganisationen 1940—41 utgick man från att landsfiskalerna
skulle mot ersättning av statsmedel hålla lokaler jämte möbler och annan
rumsinredning, som erfordrades för deras verksamhet.

Den 5 september 1941 föreskrev Kungl. Maj :t, att hyresersättningen av
länsstyrelsen skulle bestämmas efter ett lokalbehov av ett rum i distrikt
med landsfiskal och högst ett biträde, två rum i distrikt med landsfiskal
och två eller tre biträden samt tre rum eller, efter länsstyrelsens prövning,
fyra rum i distrikt med landsfiskal och större antal biträden, allt jämte
erforderliga arkivutrymmen. Avvikelse från de angivna grunderna finge av
vederbörande länsstyrelse medges i vissa undantagsfall.

Beträffande rådande olägenheter på detta område anför utredningen.

Bestämmelserna om hyresersättning ha lett till ganska skiftande praxis.
Några länsstyrelser ha varit mycket restriktiva. Det har inträffat, att landsfiskaler
förvägrats högre ersättning, då kontoret omfattat större antal rum
än som följt av huvudreglerna, oaktat detta antal varit erforderligt för
arbetets bedrivande. I andra län ha undantag medgivits i större eller mindre
utsträckning. Vidare har förekommit, att länsstyrelserna direkt av vederbörande
hyresvärdar förhyrt kontorslokaler. Utrymmesstandarden har genom
dessa skiftande förhållanden kommit att bli ganska ojämn.

Även lokalernas kvalitet har varierat avsevärt från distrikt till distrikt.
En del landsfiskaler tillhandahålla kontorslokaler i egna fastigheter. Detta
medför vid fastighetsförsäljningar i samband med tjänstebyten eller eljest,
att svårigheter uppstå att anskaffa nya lokaler.

När landsfiskalskontoret omfattar blott ett rum, innebär detta, att landsfiskalen
saknar möjlighet att ostört föra samtal med besökande eller verkställa
förhör. Är kontoret inrymt i landsfiskalens egen fastighet, torde för
dylika ändamål i allmänhet landsfiskalens privata bostad få tagas i anspråk.
Är kontorslokalen belägen i annan fastighet, uppstå stora olägenheter.
Finnes assistent, delar han i många fall rum med landsfiskalen eller
med biträdespersonal. Detsamma kan gälla konstapel.

Utredningen har vid besök i distrikt av olika storlek kunnat konstatera
olägenheter av nu angiven art.

Enligt utredningens mening måste som ett villkor för en tillfredsställande
lösning av lokalfrågan uppställas, att varje landsfiskal har eget tjänsterum,
i vilket han kan ensam mottaga besökande. Utredningen har vidare ansett

Kungl. Maj:ts proposition nr 1''iO.

önskvärt att varje landsfiskalsassistent erhåller eget rum. Vad den övriga
personalen beträffar torde fasta regler icke böra uppställas. Det är även
önskvärt att kontoren ha tillgång till brandsäkra och fuktfria arkivutrymmen.

I detta sammanhang erinrar utredningen, att det nuvarande systemet
med skyldighet för landsfiskalerna att hålla erforderliga kontorsutrymmen
härstammar från en tid, då landsfiskalerna erhöllo en stor del av sin inkomst
i form av sportler. Då landsfiskalerna numera såsom andra statstjänstemän
erhålla hela sin tjänsteinkomst i form av nettolön, saknas anledning
att betunga dem med ifrågavarande skyldighet. För andra tjänstemän
inom lokalförvaltningen, exempelvis häradsskrivarna, ankommer det
på statsverket att anskaffa tjänstelokaler. Utredningen föreslår därför, att
statsverket skall tillhandahålla tjänstelokaler jämte arkivutrymmen utan
kostnad för landsfiskalerna.

Vad härefter angår tjänstelokalernas möblering anför utredningen bl. a.

I förenämnda beslut den 5 september 1941 föreskrives, att landsfiskalen
skall tillhandahålla för tjänstelokalens användande erforderliga möbler och
annan rumsinredning. Ersättningen härför — som skall utgå av statsmedel
— har bestämts till följande belopp för år räknat: för tjänstelokal om ett
rum 100 kronor, om två rum 125 kronor, om tre rum 150 kronor och om
fyra rum 175 kronor.

Skyldigheten för landsfiskalerna att själva anskaffa inventarier mot en
fast ersättning har vållat stora olägenheter. Beloppen äro f. n. icke tillräckliga
för amortering och förräntning av det kapital, som nedlagts i ändamålsenligt
möblemang och övriga inventarier, än mindre för löpande underhåll
av möbler, mattor, gardiner o. d. Landsfiskalerna måste därför antingen
av egna medel tillskjuta mellanskillnaden eller sänka standarden.
På grund härav finnes på ett stort antal kontor inventarier av mindervärdig
beskaffenhet, vilka försvåra arbetet och skapa otrevnad för personalen.

Utredningen erinrar emellertid om att under de senaste fyra åren den
förut angivna regeln delvis övergivits. Kungl. Maj :t har nämligen i ett
ganska stort antal fall i samband med nytillsättning av landsfiskalstjänst
eller överflyttning av landsfiskalskontor till nya lokaler anvisat medel för
anskaffning av inventarier för landsfiskalskontor (jfr 1950 års statsverksprop.
, elfte huvudtiteln, s. 248). Kostnaderna för en dylik nyuppsättning
synas i regel ha uppgått till belopp mellan 2 500 och 5 000 kronor. I många
fall har även förekommit inlösen av äldre inventarier vid tjänstehyte.

Utredningen anser för sin del, alt statens skyldighet att helt svara för
möbleringen av landsfiskalskontoren nu bör fastslås. Förändringen bör ske
på en gång i och med genomförandet den 1 januari 1952 av den nya
distriktsindelningen. Fullt ändamålsenliga inventarier, som kunna infogas
i en rationell möblering av kontoret, höra inlösas av statsverket för belopp,
som svara mot marknadsvärdet. Värderingen torde böra verkställas genom

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

länsstyrelsernas försorg. I övriga fall bör nyanskaffning komma till stånd.
Icke inlösta inventarier böra icke längre få komma till användning på
kontoren. s v

Yttranden.

Statens orgamsationsnämnd instämmer med vad utredningen anfört.
Riksarkivet tillstyrker förslaget, att staten skall tillhandahålla arkivlokal
åt landsfiskal. Endast på denna väg kan man åstadkomma tillfredsställande
sådana lokaler och därmed bättre arkivvård. Även övriga remissmgndigheter
tillstyrka förslagen eller lämna desamma utan erinran.

Departementschefen.

I likhet med utredningen anser jag, att den landsfiskalerna nu åvilande
skyldigheten att mot ersättning av statsmedel hålla lokaler jämte möbler
och annan erforderlig rumsinredning icke längre är motiverad. Tjänstelokaler
och arkivutrymmen böra enligt min mening kostnadsfritt tillhandahållas
landsfiskalerna av statsverket liksom fallet är beträffande exempelvis
häradsskrivarna. Även skyldigheten att sörja för lokalernas möblering och
övrig inredning bör åvila statsverket. I viss utsträckning har en sådan ändring
av förhållandena redan genomförts. Vid nytillsättning av landsfiskalstjänst
eller anskaffning av nya kontorslokaler har nämligen Kungl. Maj :t i
ett relativt stort antal fall medgivit, att möbler finge anskaffas med anlitande
av omkostnadsanslaget för landsfiskalerna m. fl.

Det är enligt min mening lämpligt, att statsverkets skyldigheter i ifrågavarande
hänseenden nu fastslås och att denna ordning genomföres i samband
med ikraftträdandet av den nya distriktsindelningen den 1 januari
1952. I den mån av landsfiskalerna tillhandahållna möbler äro ändamålsenliga,
torde de härvid böra inlösas av statsverket till gällande marknadsvärde.

IV. Anslagsberäkningar,

Landsfiskalerna m,

1949/50 ...................

1950/51 (statsliggaren s. 1053)
1951/52 (förslag) ..........

fl.: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

11 800 000 11 468 479

. 11 950 000

12 000 000

I skrivelser, som inkommit under augusti och september 1950, ha länsstyrelserna
avgivit förslag rörande anslaget under nästa budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr liO.

Departementschefen.

Lönekostnaderna för den nya organisationen torde kunna beräknas på
följande sätt. För avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat kan beräknas
5 480 000 kronor. Härav utgöra 5 477 000 kronor grundlöner till personal på
personalplanen samt 3 000 kronor vikariatsersättningar. För avlöningar till
icke-ordinarie personal torde upptagas 4 910 000 kronor, varav 4 560 000 till
grundlöner åt den av mig i det föregående angivna personalen, 200 000 för
tillfällig arbetshjälp, 120 000 för vikariatsersättningar, 25 000 för övertidsersättningar
samt 5 000 för semesterersättningar. Medelsbehovet för arvoden
till landsfiskalselever m. fl. uppskattar jag till 385 000 kronor. För rörligt
tillägg — beräknat efter 12 procent på grundlönerna — erfordras 1 237 000
kronor. I ersättning från städerna Trollhättan och Karlskoga kan antagas
komma att inflyta 12 000 kronor.

Enligt de gjorda kalkylerna skulle till avlöningar till landsfiskalerna m. fl.
för nästa budgetår behöva anvisas ett anslag av (5 480 000 4- 4 910 000 4-385 000 + 1 237 000 — 12 000) 12 000 000 kronor.

Landsfiskalerna m. fl.: Omkostnader.

1948/49 ...................

1949/50 ...................

1950/51 (statsliggaren s. 1060)
1951/52 (förslag) ..........

Anslag Nettoutgift

2 063 000 2 779 282

2 200 000 2 931 926

2 535 000
2 450 000

I skrivelser, som inkommit under augusti och september 1950, ha länsstyrelserna
avgivit förslag rörande anslaget under nästa budgetår.

Departementschefen.

Anslagsposten till sjukvård m. in. torde böra upptagas till oförändrat belopp,
50 000 kronor.

För reseersättningar förbrukades under de två sistförflutna budgetåren
i runt tal 1 206 000 resp. 1 219 000 kronor. Medelsanvisningen — för innevarande
budgetår beräknad till 1 100 000 kronor -— torde med hänsyn härtill
böra höjas. Jag förordar, att för nästa budgetår beräknas 1 200 000 kronor.

Till expenser har för innevarande budgetår anvisats ett belopp av 900 000
kronor, varav 800 000 kronor för eget behov och 100 000 kronor för annat
än eget behov. Förstnämnda delpost upptages för nästa budgetår till oförändrat
belopp. Delposten till expenser för annat än eget behov, vilken under
budgetåren 1948/49 och 1949/50 belastats med resp. 132 000 och 156 000 kronor,
föreslår jag uppräknad till 115 000 kronor.

De i anslagsposten till övriga utgifter ingående delposterna till kostnader
för distriktsåklagarkurs och kostnader för tjänstedräkt torde böra anvisas

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

med oförändrade belopp eller 14 000 resp. 18 000 kronor. Posterna till antagningsnämndens
verksamhet och till handledning under landsfiskalsaspiranternas
polistjänstgöring torde böra jämkas något med hänsyn till belastningen.
Sålunda förordar jag, att förstnämnda post höjes med 500 kronor
till 2 500 kronor och att sistnämnda post nedräknas från 1 000 till 500
kronor. Vad angår posten till lokalbidrag ha länsstyrelserna beräknat medelsåtgången
för nästa budgetår till i runt tal 516 000 kronor. Vid bifall till
vad jag förordat angående statsverkets övertagande av skyldigheten att tillhandahålla
tjänstelokaler fr. o. m. den 1 januari 1952 torde blott omkring
hälften av det sålunda beräknade beloppet komma att åtgå eller 250 000
kronor. Statsverkets kostnader efter sagda dag böra bestridas från den under
statens allmänna fastighetsfond: byggnadsstyrelsens delfond upptagna
delposten till hyres- och arrendeutgifter för av fonden förhyrda lokaler och
arrenderade markområden. Anslagsposten till övriga utgifter bör alltså upptagas
till (14 000 + 18 000 + 2 500 + 500 + 250 000) 285 000 kronor.

Anslaget uppföres alltså med (50 000 + 1 200 000+ 800 000 + 115 000 +
285 000) 2 450 000 kronor.

Landsfiskalerna m. fl.: Utrustning av landsfiskalskontor m. m.

I det föregående har jag föreslagit, att statsverket skulle i samband med
den nya distriktsindelningens ikraftträdande den 1 januari 1952 övertaga
skyldigheten att tillhandahålla erforderliga möbler och övrig inredning för
landsfiskalskontoren. I sina remissvar ha länsstyrelserna för resp. län beräknat
kostnaderna härför. Sammanlagt har för ändamålet beräknats
913 613 kronor. För egen del anser jag, att kostnaderna kunna begränsas
till i runt tal 850 000 kronor. Då något för ändamålet avsett anslag icke finnes
uppfört å riksstaten, torde ett nytt reservationsanslag böra uppföras, benämnt
Landsfiskalerna m. fl.: Utrustning av landsfiskalskontor m. m.

V. Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att

dels godkänna de framlagda grunderna för en omläggning
av landsfiskalsorganisationen;

dels besluta, att omorganisationen skall träda i kraft
den 1 januari 1952;

dels medgiva, att förslagsvis femton ordinarie landsfiskaler
fr. o. m. den 1 januari 1952 överföras å övergångsstat

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

med tjänstgöringsskyldighet med rätt för sådan landsfiskal
att uppbära avlöningsförmåner enligt för honom nu gällande
lönegrad;

dels medgiva, att fem ordinarie landsfiskaler, vilka inneha
extra ordinarie tjänst såsom civilförsvarsdirektör,
fr. o. m. den 1 januari 1952 överföras å övergångsstat;

dels medgiva, att ordinarie landsfiskal, som är född före
den 1 januari 1894 men vid tidpunkten för omorganisationens
ikraftträdande den 1 januari 1952 icke uppnått 63
års ålder, må enligt Kungl. Maj:ts bestämmande från sistnämnda
tidpunkt kunna efter därom gjord ansökning beviljas
pension såsom om han vid avgången uppnått nämnda
ålder;

dels medgiva, att Kungl. Maj :t må utfärda de bestämmelser,
som i övrigt bliva erforderliga för genomförandet
av omorganisationen;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med vad i det
föregående förordats fastställa personalförteckning för
landsfiskalerna m. fl.;

dels godkänna följande avlöningsstat för landsfiskalerna
in. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1951/52:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

	förslagsvis ............................	5 480 000
2.	Avlöningar till icke-ordinarie personal, för-
	slagsvis ................................	4 910 000
3.	Arvoden till landsfiskalselever, förslagsvis	385 000
4.	Rörligt tillägg, förslagsvis................	1 237 000
	Summa kronor	12 012 000

Särskilda uppbördsmedel.

Ersättning från Trollhättans och Karlskoga

städer ................................. 12 000

Summa förslagsanslag kronor 12 000 000;

dels ock å driftbudgeten under elfte huvudtiteln för budgetåret
1951/52 anvisa

1. till Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar ett förslagsanslag
av 12 000 000 kronor;

Kungl. Maj.ts proposition nr HO.

2. till Landsfiskalerna m. fl.: Omkostnader ett förslagsanslag
av 2 450 000 kronor;

3. till Landsfiskalerna m. fl.: Utrustning av landsfiskalskontor
m. m. ett reservationsanslag av 850 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunnar Olofsson.

Kungl. Maj:ts proposition nr liO.

Bilaga 1.

Förslag

till

rikets indelning i landsfiskalsdistrikt.

STOCKHOLMS LÄN.

Frösåkers landsfiskalsdistrikt:

Frösåkers kommun samt städerna östhammar och Öregrund.

Häverö landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Häverö, Knutby, Almunge och Väddö.

Norrtälje landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Lyhundra, Sjuhundra, Frötuna, Blidö, Roslags-Länna samt Norrtälje
stad.

Vallentuna landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna össeby, Vallentuna och Upplands-Väsby.

Sigtuna landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Skepptuna, Märsta, Knivsta samt Sigtuna stad.

Österåkers landsfiskalsdistrikt:

Österåkers kommun samt Täby köping.

Vaxholms landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ljusterö och Djurö ävensom samtliga fastigheter inom följande jordregisterenheter
i Värmdö kommun: Alsvik ll, Boda l1, Bolvik l1, Edslösa l1,
Grinda l1, Gällnö 41, Gällnönäs l1, Hjälmö l1, Kalvsvik l1, Karklö l1, Lillsved l1,
Lådna 31, Löknäs l1, Myttinge l1, Nor l1, Norrnäs l1, Norråva 1‘, Nyvarp l1,
Siggesta med Eke och Kråklund l1, Skägga Väster l1, Skägga östra l1, Skälvik l1,
Sund med Söderåva och Rävsjö l1, Svartsjö l1, 21, Träsket l1, Vreta ll och Vårholma
ll samt Vaxholms stad.

Gustavsbergs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Gustavsberg och Boo samt de delar av Värmdö kommun, som icke
tillhöra Vaxholms landsfiskalsdistrikt.

Solna landsfiskalsdistrikt:

Solna stad.

Danderyds landsfiskalsdistrikt:

Köpingarna Stocksund och Danderyd samt Djursholms stad.

Anm. Distriktsåklagartjänsten i Stocksunds köping bibehållcs tills vidare.

Sollentuna landsfiskalsdistrikt:

Järfälla kommun samt Sollentuna köping.

Färentuna landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ekcrö och Färingsö.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-0.

Nacka landsfiskalsdistrikt:

Saltsjöbadens köping samt Nacka stad.

Svartlösa landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Huddinge, Botkyrka, Salem och Grödinge.
Öknebo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Östertälje, Turinge och Järna.

Nynäshamns landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Sorunda och ösmo samt Nynäshamns stad.
Haninge landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Västerhaninge, Österhaninge, Tyresö och Dalarö.

UPPSALA LÄN.

Håbo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Upplands-Bro, Håbo och Lagunda.

Enköpings landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Norra Trögd, Södra Trögd och Äsunda samt Enköpings stad.
seende Stade” EnköPlng inSår 5 distriktet tills vidare allenast i polis- och åklagarhän Ulleråkers

landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Södra Hagunda, Norra Ilagunda, Bälinge, Vaksala och Rasbo.
Norimda landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Björklinge, Vattholma och Vendel.

Olands landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Oland och Dannemora.

Tierps landsfiskalsdistrikt:

Tierps och Söderfors landskommuner samt Tierps köping.

Älvkarleby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna österlövsta, Hållnäs, Västland och Älvkarleby.

SÖDERMANLANDS LÄN.

Kö no landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Rönö, Svärta, Tunaberg, Jönåker, Stigtomta, Björkvik och Oxelösunds
stad.

Trosa landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hölö, Vagnhärad, Tystberga och Trosa stad.

Daga landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Daga och Gnesta.

Vingåkers landsfiskalsdistrikt: ,

Kommunerna Västra Vingåker och Julita.

Valla landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Floda, Stora Malm, Sköldinge och Bettna.

Villåttinge landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Sparreholm och Mellösa samt Malmköpings köping och Flens stad.

Kungl. Maj. ts proposition nr lbO.

Rekarne landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Västra Rekarne, Hällby, Husby-Rekarne, Kafjärden, Ärla samt Torshälla
stad.

Strängnäs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Vårfruberga, Tosterö, Åker, Stallarholmen, Enhörna samt städerna
Strängnäs och Mariefred.

ÖSTERGÖTLANDS LÄN.

Kisa landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Norra Kinda, Södra Kinda, Västra Kinda och Ydre.

ödeshögs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Alvastra, ödeshög och Folkunga.

Mjölby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Södra Göstring och Vifolka samt Boxholms köping och Mjölby stad.
Borensbergs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Godegård, Tjällmo, Borensberg och Boberg.

Vadstena landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Aska och Östgöta-Dal samt städerna Vadstena och Skänninge.

Anm. Staden Skänninge ingår tills vidare i distriktet allenast i polis- och åklagarhänseende.

Finspångs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hällestad, Skärblacka och Hävla samt Finspångs köping.

Kolmårdens landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Kvillinge och Kolmården.

Vikbolandets landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Västra Vikbolandet och Östra Vikbolandet.

Söderköpings landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Aspveden och Stegeborg samt Söderköpings stad.

Valdemarsviks landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Gryt och Ringarum samt Valdemarsviks köping.

Gullbergs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Norsholm, Åkerbo och Vreta kloster.

Åtvidabergs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Askeby och Björsäter samt Åtvidabergs köping.

Valkebo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Kärna, Landeryd, Norra Valkebo, Södra Valkebo och Vårdnäs.

JÖNKÖPINGS LÄN.

Gränna landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Visingsö, Skärstad samt Gränna stad.

Huskvarna landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Lekeryd, Tenhult och Hakarp samt Huskvarna stad.

Näss jo landsfiskalsd istrikt:

Forserums kommun och Nässjö stad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Mo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Månsarp, Bankeryd, Norra Mo och Södra Mo samt Norrahammars
köping.

Eksjö landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ingatorp och Höreda samt Mariannelunds köping och Eksjö stad.
Aneby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Solberga, Bredestad och Hullaryd.

Tranås landsfiskalsdistrikt:

Linderås kommun och Tranås stad.

Bodafors landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Malmbäck, Norra Sandsjö och Yrigstad samt Bodafors köping.

Sävsjö landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hjälmseryd och Bäckaby samt Sävsjö stad.

Alseda landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Korsberga, Nye och Alseda.

Vetlanda landsfiskalsdistrikt:

Vetlanda landskommun samt kommunerna Lannaskede och Björkö samt Vetlanda
stad.

Anm. Stadsfiskalstjänsten i Vetlanda bibehålies tills vidare.

Gislaveds landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Anderstorp och Gnosjö samt Gislaveds köping.

Hylte landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hylte, Burseryd och Villstad.

Reftele landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Forsheda, Bredaryd, Reftele och Unnaryd.

Värnamo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Bor och Rydaholm samt Värnamo stad.

Skillingaryds landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Klevshult och Byarum.

KRONOBERGS LÄN.

Åseda landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Åseda, Nottebäck, Braås och Lenhovda samt Åseda köping.

Kosta landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hälleberga, Ekeberga, Algutsboda och Älghult.

Lessebo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Älmeboda, Ljuder och Hovmantorp samt Lessebo köping.

Tingsryds landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Linneryd, Väckelsång, Södra Sandsjö och östra Torsås samt Tingsryds
köping.

Kinnevalds landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Almundsryd, Urshult och Mellersta Kinnevald.

Norrvidinge landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Bergunda, Rottne och Lammhult.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Alvesta landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Moheda, Hjortsberga och Vislanda samt Alvesta köping.

Älmhults landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Skatelöv, Västra Torsås, Virestad och Stenbrohult samt Älmhults
köping.

Ljungby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ryssby och Hamneda samt Ljungby stad.

Lidhutts landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Berga, Annerstad och Lidhult.

Markaryds landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Göteryd och Traryd samt Markaryds landskommun och Markaryds
köping.

KALMAR LÄN.

Norra T justs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Uknadalen, Överum, Tjust-Ed och Loftahammar.

Södra Tjusts landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Gainleby, Locknevi, Hallingeberg, Gladhammar och Hjorted.
Vimmerby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Sevede och Södra Vi samt Vimmerby stad.

Hultsfreds landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Vena, Lönneberga och Hultsfreds köping.

Tunaläns landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Tuna, Misterhult och Kristdala.

Målilla landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Mörlunda, Målilla och Virserum.

Högsby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Fagerhult, Högsby och Fliseryd.

Stranda landsfiskalsdistrikt:

Döderhults kommun och Mönsterås köping.

Norra Möre landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Alsterbro, Ålem, Ryssby, Läckeby och Dörby.

Nybro landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Madesjö och Emmaboda köping samt Nybro stad.
Vassmolösa landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ljungbyholm, Mortorp och Södermöre.

Torsås landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Vissefjärda, Söderåkra och Torsås.

Åkerbo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna ölands-Åkerbo och Köpingsvik.

Borgholms landsfiskaldistrikt:

Kommunerna Gärdslösa och Torslunda samt Borgholms stad.

M örby långa landsfiskalsdistrikt.

Kommunerna Mörbylånga och Ottenby.

4 — It i ha ny till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 140.

Kungl. Maj.ts proposition nr HO.
GOTLANDS LÄN.

Slite landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Fårösund och Lärbro samt Slite köping.

Roma landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Tingstäde, Dalhem och Romakloster.

Klintehamns landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Stenkumla och Klintehamn.

Ilemse landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hemse, Stånga, Ljugarn, Havdhem och Hoburg.

BLEKINGE LÄN.

Jämjö landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Jämjö, Sturkö och Ramdala.

Lyckeby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Lyckeby, Rödeby och Fridlevstad.

Nåttraby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Tving, Nättraby, Hasslö och Listerby.

Ronneby landsfiskalsdistrikt:

Landskommunerna Ronneby och Hallabro samt Ronneby stad.

Anm. Stadsfiskalstjänsten i Ronneby bibehålies tills vidare.

Bräkne landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Bräkne-Hoby, Hällaryd och Asarum.

Olof ströms landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Kyrkhult, Jämshög och Olofströms köping.

Sölvesborgs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Mörrum, Gammalstorp och Mjällby.

Anm. Kungl. Maj:t vill framdeles besluta om staden Sölvesborgs förenande med distriktet.

KRISTIANSTADS LÄN.

Simrishamns landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Tommarp, Hammenliög och Borrby och Simrishamns stad.
Tomelilla landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Löderup, Glemmingebro, Smedstorp och Onslunda samt Tomelilla
köping.

Brösarps landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Kivik, Brösarp och Degeberga.

Tollarps landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Everöd, Vä, Tollarp och Träne.

Ähus landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Fjälkinge och Nosaby samt Åhus köping.

Bromölla landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ivetofta, Näsum, Oppmanna och Vånga samt Bromölla köping.

Kungl. Maj.ts proposition nr lbO.

Broby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Araslöv, Knislinge, Hjärsås och Broby.

Osby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Glimåkra, örkened, Loshult samt Osby landskommun och Osby
köping.

Bjårmims landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hästveda, Vittsjö och Bjärnum.

Hässleholms landsfiskalsdistrikt:

Stoby kommun, Vinslövs landskommun samt Vinslövs köping och Hässleholms
stad.

T yringe landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Sösdala och Tyringe.

Biseberga landsfiskalsdistrikt:

Riseberga kommun samt Perstorps köping.

Örkelljunga landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Örkelljunga, Skånes-Fagerhult och Munka-Ljungby.

Klippans landsfiskalsdistrikt:

Östra Ljungby kommun och Klippans köping.

Åstorps landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Kvidinge och Ausås samt Åstorps köping.

Ängelholms landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Barkåkra och Hjärnarp samt Ängelholms stad.

Båstads landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Förslövsholm och Västra Bjäre samt Båstads köping.

MALMÖHUS LÄN.

Vellinge landsf iskalsdistrikt:

Kommunerna Bunkeflo, Vellinge, Räng och Skegrie samt staden Skanör med Falsterbo.

Svedala landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Oxie, Månstorp, Alstad och Gislöv samt Svedala köping''.

Torna landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Flädie, Furulund och Torn samt Lomma köping.

Dalby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Södra Sandby, Veberöd, Dalby och Genarp.

Bara landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Staffanstorp, Bara och Burlöv.

Skurups landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Anderslöv och Klagstorp samt Skurups köping.

Herrestads landsf iskalsdistrikt:

Kommunerna Vemmenhög, Rydsgård, Ljunits och Herrcstad.

Färs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Blentarp, Östra Färs, Bjärsjölagård och Vollsjö samt Sjöbo köping.

Kungl. Maj.ts proposition nr HO.

Eslövs Icmdsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Norra Frosta, Snogeröd och Skarliult, Höörs köping samt Eslövs stad.
Hörby landsfiskalsdistrikt :

Kommunerna Långaröd, Löberöd, östra Frosta samt Hörby köping.

Rönnebergs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Härslöv, S:t Ibb, Rönneberga, Svalöv och Teckomatorp.

Röstånga landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Marieholm, Bosarp och Röstånga.

Kävlinge landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Dösjebro, Harrie och Löddeköpinge samt Kävlinge köping.

Höganäs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Brunnby, Väsby och Jonstorp samt Höganäs stad.

Mörarps landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Kattarp, ödåkra och Mörarp samt Bjuvs köping.

Ekeby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Billesholm, Vallåkra, Ekeby och Kågeröd.

HALLANDS LÄN.

Höks landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hishult, Våxtorp, Karup, Ränneslöv, Knäred, Laholms landskommun,
Veinge kommun och Laholms stad.

Anm. Stadsfiskalstjänsten i Laholm bibehålies tills vidare.

Harplinge landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Eldsberga, Simlångsdalen, Söndrum, Harplinge och Getinge.
Oskarströms landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Enslöv, Torup, Kvibille samt Oskarströms köping.

Årstads landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Årstad, Vessigebro, Vinberg och Morup.

Himle landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ätran, Ullared, Tvååker, Träslöv, Himledalen och Lindberga.

V iske landsfiskalsd istrikt:

Kommunerna Veddige, Värö, Löftadalen och Fjärås.

Kungsbacka landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Onsala, Särö, Tölö och Lindome samt Kungsbacka stad.

GÖTEBORGS OCH BOHUS LÄN.

Sävedals landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Landvetter, Partille och Råda.

Hisings landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Askim, Styrsö, Tuve, öckerö, Torslanda och Säve samt Marstrands
stad.

Anm. Staden Marstrand ingår i distriktet tills vidare allenast i polis- och åklagarhänseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1W.

Mölndals landsfiskalsdistrikt:

Kållereds kommun samt Mölndals stad.

K ungäl vs landsfiskalsd is t rik t :

Kommunerna Romelanda, Ytterbv och Hermansby samt Kungälvs stad.

Stenungsiinds landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Kode och Stenungsund.

L jungskile landsfiskalsd istrikt:

Kommunerna Inlands Torpe, Ljungskile och Forshälla.

Orusls landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Myckleby, Tegneby och Morlanda.

Tjärns landsfiskalsdistrikt:

Tjörns kommun.

Lane landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Skaftö, Lane-Ryr och Skredsvik.

Lysekils landsfiskalsdistrikt:

Kommunen Stångenäs samt Lysekils stad.

Sotenäs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Södra Sotenäs, Smögen och Tossene.

Munkedals landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Svarteborg, Munkedal och Sörbygden.

Tanums landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Bullaren, Kville och Tanum.

Strömstads landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Tjärnö och Vette samt Strömstads stad.

ÄLVSBORGS LÄN.

Skene landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Västra Mark, Örby, Horred, Kungsäter och Svansjö samt Skene
köping.

Kinna landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Sätila, Seglora, Fritsla och Kinnarumma samt Kinna köping.
Svenljunga landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Lysjö, Axelfors, Högvad och Kindaholm samt Svenljunga köping.
Tranemo lundsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Tranemo, Dalstorp, Södra Åsarp, Länghem och Åsunden.

Ulricehamns landsfiskalsdistrikt:

Redvägs kommun och Ulricehamns stad.

Ås landsf iskalsdistrikt:

Kommunerna Hökerum, Toarp, Brämhult och Gäsene.

B ollebygds lan ds fiska hd ist r i k t:

Kommunerna Fristad, Bollebygd, Björketorp och Sandhult.

Ale landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Skepplanda, Lödöse, Starrkärr och Nödinge.

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

Vättle landsfiskalsclistrikt:

Kommunerna Angered, Stora Lundby, Lerum, Skallsjö och Hemsjö.

Kullings landsfiskalsdistrikt:

Vårgårda och Herrljunga kommuner.

Trollhättans landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Västra Tunhem och Södra Väne samt Trollhättans stad.
Flundre-Bjärke landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Flundre och Bjärke samt Lilla Edets köping.

Färgelanda landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Högsäter, Färgelanda och Ödeborg.

Melleruds landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Kroppefjäll, Skållerud, Bolstad, Brålanda och Frändefors samt Meäleruds
köping.

Åmåls landsfiskalsdistrikt:

Tössbo kommun och Åmåls stad.

Anm. Staden Åmål ingår i distriktet tills vidare allenast i polis- och åklagarhänseende.

Dals-Eds landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Bäckefors och Dals-Ed.

Bengtsfors landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Steneby och Lelång samt Bengtsfors köping.

SKARABORGS LÄN.

T idans landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Binneberg, Timmersdala, Moholm och Tidan.

Karlsborgs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Mölltorp, Karlsborg och Undenäs.

Hasslerörs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ullervad, Lugnås och Hasslerör samt Töreboda köping.
Hova landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Lyrestad, Hova, Tiveden och Amnehärad.

Gudhems landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Värsås, Skultorp, Stenstorp och Gudhem.

Hjo landsfiskalsdistrikt:

Fågelås kommun och Tibro köping samt Hjo stad.

Vartofta landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Frökind, Vartofta, Mullsjö och Habo.

Tidaholms landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Dimbo, Hökensås och Fröjered samt Tidaholms stad.

Skara landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Valle och Ardala samt Skara stad.

Kvänums landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Salebv, Kvänum och Vilske.

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

Grästorps landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Grästorp, Tun och Essunga.

Vara landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Levene, Ryda, Vedum, Larv samt Vara köping.

Kållands landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Järpås, örslösa, Norra Kålland, Kållands-Råda och Vinninga.
Götene landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Husaby och Kinnekulle samt Götene köping.

VÄRMLANDS LÄN.

Färnebo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Rämmen och Värmlandsberg.

Filipstads landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Kroppa, Ullvättern samt Storfors köping och Filipstads stad.
Väse landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Visnum, Väse och Östra Fågelvik.

Hammarö landsfiskalsdistrikt:

Nyeds kommun och Hammarö köping.

Kils landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Stora Kil, Frykerud och Grava samt Forshaga köping.

Munkfors landsfiskalsdistrikt:

Ulleruds kommun och Munkfors köping.

Grums landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Nor och Ed samt Grums köping.

Saffle landsfiskalsdistrikt:

Värmlandsnäs kommun och Säffle stad.

Gillbergs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Svanskog, Gillberga, Stavnäs och Glava.

Årjängs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Sillerud och Holmedal samt Årjängs köping.

Järnskogs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Järnskog och Töcksmark.

Charlottenbergs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Gunnarskog, Eda och Köla.

Arvika landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Älgå och Brunskog samt Arvika stad.

Anm. Stadsfiskalstjänsten i Arvika bibehålies tills vidare.

Finnskoga landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Finnskoga-Dalby.

Ekshärads landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Norra Ny och Ekshärad.

Hagfors landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Norra Råda och Gustav Adolf samt Hagfors stad.

5b Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

Sunne landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Stora Sunne, Lysvik och Gräsmark samt Sunne köping.
Tor sby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Fryksände, Vitsand och Östmark.

ÖREBRO LÄN.

Glanshammars landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Axberg, Tysslinge, Mosjö och Glanshammar.

Sköllersta landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Asker, Stora Mellösa, Ekeby och Gällersta samt Sköllersta.

H alls bergs landsfiskalsdistrikt :

Hallsbergs landskommun, Viby kommun samt köpingarna Hallsberg och Laxå.
Kumla landsfiskalsdistrikt:

Kumla landskommun samt Kumla stad.

Askersunds landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Lerbäck och Hammar samt Askersunds stad.

Lekebergs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Lekeberg och Svartå.

Karlskoga landsfiskalsdistrikt:

Degerfors köping och Karlskoga stad.

Hällefors landsfiskalsdistrikt:

Kommunen Grythyttan samt Hällefors köping.

Nora landsfiskalsdistrikt:

Noraskog kommun samt Nora stad.

Anm. Staden Nora ingår i distriktet tills vidare allenast i polis- och åklagarhänseende.
Fellingsbro landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Näsby, Fellingsbro och Ramsberg.

Lindesbergs landsfiskalsdistrikt:

Lindes landskommun samt Lindesbergs stad.

Ljusnarsbergs landsfiskalsdistrikt:

Ljusnarsbergs kommun samt Kopparbergs köping.

VÄSTMANLANDS LÄN.

Fagersta landsfiskalsdistrikt:

Fagersta stad.

Norbergs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Norberg och Västerfärnebo.

Siende landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Dingtuna, Skultuna, Tillberga och Kungsåra.

Ramnäs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ramnäs och Sura.

Hallstahammars landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Munktorp och Kolbäck samt Hallstahammars köping.

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

Arboga landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Kung Karl, Medåker samt Kungsörs köping och Arboga stad.

Kolsva landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Kolsva och Skinnskatteberg.

Sala landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Tärna och Möklinta.

Anm. Kungl. Maj:t vill framdeles besluta om staden Salas förenande med distriktet.
Heby landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Västerlövsta, Fjärdhundra och Vittinge.

Våla landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna östervåla och Nora.

KOPPARBERGS LÄN.

Stora Kopparbergs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Vika, Stora Kopparberg och Sundborn.

Svärdsjö landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Svärdsjö och Enviken.

Stora Tuna landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Stora Tuna och Gustafs.

Borlänge landsfiskalsd is t rikt:

Borlänge stad.

Avesta landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna By, Folkärna och Grytnäs samt Krylbo köping och Avesta stad.

Hedemora landsfiskalsdistrikt:

Hedemora landskommun och Hedemora stad.

Säters landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Husby och Stora Skedvi samt Säters stad.

Smedjebackens landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Söderbärke och Norrbärke samt Smedjebackens köping.

Ludvika landsfiskalsdistrikt:

Ludvika landskommun samt Ludvika stad.

Grangärde landsfiskalsdistrikt:

Grangärde kommun.

Nås landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Säfsnäs, Floda och Nås.

Järna landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Järna och Äppelbo.

Malungs landsfiskalsdistrikt:

Kommunen Malung.

Lima landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Lima och Transtrand.

Gagnefs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Gagncf, Ål och Bjursås.

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

Leksands landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Leksand och Siljansnäs.

Rättviks landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Rättvik, Boda och Ore.

Orsa landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Orsa och Våmhus samt de delar av Mora kommun, som äro belägna
dels inom Vamhus kommuns territoriella område, dels ock norr om sistnämnda
kommun.

Mora landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Sollerön, Venjan och de delar av Mora kommun, som icke ingå i
Orsa landsfiskalsdistrikt samt Morastrands köping.

Älvdalens landsfiskalsdistrikt:

Älvdalens kommun.

Särna landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Särna och Idre.

GÄVLEBORGS LÄN.

Sandvikens landsfiskalsdistrikt:

Årsunda kommun samt Sandvikens stad.

Valbo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Österfärnebo, Hedesunda och Valbo.

Hille landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hille och Hamrånge.

Ockelbo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ockelbo och Järbo.

Storviks landsfiskalsdistrikt:

Ovansjö kommun och Storviks köping.

Hofors landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hofors och Torsåker.

Bollnäs landsfiskalsdistrikt:

Kommunen Hanebo samt Bollnäs landskommun och Bollnäs stad.

Ovanåkers landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Alfta och Ovanåker.

Söderala landsfiskalsdistrikt:

Skogs och Söderala kommuner.

Norrala landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Norrala, Rengsjö, Njutånger och Enånger.

Delsbo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Bjuråker och Delsbo.

Forsa landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Forsa, Harmånger och Hälsingtuna.

Bergsjo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Gnarp, Bergsjö och Hassela.

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

Arbrå landsfiskalsdistrikt:

Arbrå kommun.

Järvsö landsfiskalsdistrikt:

Järvsö kommun.

Ljusdals landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ljusdal och Ramsjö samt Ljusdals köping.

Fårila landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Färila-Kårböle samt Los.

VÄSTERNORRLANDS LÄN.

Borgsjö landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Haverö och Borgsjö samt Ånge köping.

Torps landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Torp och Stöde.

Tu na landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Selånger, Tuna och Attmar.

Njurunda landsfiskalsdistrikt:

Njurunda kommun.

Sköns landsfiskalsdistrikt:

Alnö kommun samt Sköns och Timrå köpingar.

Söråkers landsfiskalsdistrikt:

Hässjö kommun.

Indals landsfiskalsdistrikt:

Indals-Lidens kommun.

Säbrå landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Säbrå och Högsjö.

Kramfors landsfiskalsdistrikt:

Kramfors stad.

Bjärtrå landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Nora och Skog, Bjärtrå, Ullånger samt Nordingrå.

Nylands landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Boteå och Ytterlännäs.

Sollefteå landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Resele och Långsele samt Sollefteå stad.

Ramsele landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Helgum och Ramsele.

Ådalslidens landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ådals-Liden och Junsele.

Hotings landsfiskalsdistrikt :

Kommunerna Fjällsjö och Tåsjö.

Nätra landsfiskalsdistrikt:

Nätra kommun.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Anundsjö landsfiskalsdistrikt:

Anundsjö kommun.

Björna landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Björna, Gideå och Trehörningsjö.

Själevads landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Mo och Själevad.

Arnäs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Arnäs och Grundsunda.

JÄMTLANDS LÄN.

Bispgårdens landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Fors och Kälarne.

Ragunda landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Ragunda och Stugun.

Bråcke landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Bräcke och Revsund.

Brunflo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hackås och Brunflo.

Rödöns landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Rödön, Lit och Häggenås.

Föllinge landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Föllinge och Hotagen.

Hammerdals landsfiskalsdistrikt:

Hammerdals kommun.

Ströms landsfiskalsdistrikt:

Ströms kommun.

Frostvikens landsfiskalsdistrikt:

Frostvikens kommun.

Undersåkers landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Åre, Undersåker och Kall.

Mörsils landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Mörsil, Offerdal och Alsen.

Frösö landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hallen och Oviken samt Frösö köping.

Bergs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Berg, övre Ljungadalen och Rätan.

Hede landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Hede och Tännäs.

Svegs landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Lillhärdal, Sveg och Högdal samt Svegs köping.

Kungl. Maj:ts proposition nr
VÄSTERBOTTENS LÄN.

Vännäs landsfiskalsdistrikt:

Vännäs landskommun och Vännäs köping.

Umeå södra landsfiskalsdistrikt:

Den söder om Ume älv belägna delen av Umeå landskommun samt Holmsunds
köping.

Umeå norra landsfiskalsdistrikt:

Den norr om Ume älv belägna delen av Umeå landskommun samt kommunerna
Sävar och Holmön.

Nordmalings landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Nordmaling'' och Hörnefors.

Bjurholms landsfiskalsdistrikt:

Bjurholms kommun.

Degerfors landsfiskalsdistrikt:

Degerfors kommun.

Lycksele norra landsfiskalsdistrikt:

Den norr om Ume älv belägna delen av Lycksele landskommun.

Lycksele södra landsfiskalsdistrikt:

Den söder om Ume älv belägna delen av Lycksele landskommun samt kommunen
Örträsk och Lycksele stad.

Stensele landsfiskalsdistrikt:

Stensele kommun.

Sorsele landsfiskalsdistrikt:

Sorsele kommun.

Tårna landsfiskalsdistrikt:

Tärna kommun.

Åsele landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Åsele och Fredrika.

Dorotea landsfiskalsdistrikt:

Dorotea kommun.

Dikanäs landsfiskalsdistrikt:

Följande delar av Vilhelmina kommun: Dikanäs kyrkobokföringsdistrikt samt den
del av Vilhelmina kyrkobokföringsdistrikt, som är belägen norr om gränslinjen
mellan å ena sidan Heligfjälls skifteslag, Nästansjö och Frcdrikshalls skifteslags
hemskifte, hemmanet Lomsjönäs nr 1, kronoparken Aronsjökullarne, Bäcksele
och Benktestjärns skifteslag, Latikbergs och Annivare lilla skifteslag, Järvsjö
skifteslags hemskifte, Hacksjö skifteslags hemskifte samt hemmanet Norrvik
nr 1 och å andra sidan kronoparken Malgomajlandet, Siksjönäs skifteslag, kronoparken
Varesåsen, Lövlidens skifteslag, Vilhelmina, Baksjönäs, Bergbacka och
Granbergs skifteslag, Malgoviks skifteslags utskifte vid Brännsjön, kronoparken
Vojmåscn, Dalasjö skifteslag, Siksjö skifteslag, Rismyrlidens skifteslag, Gransjö
skifteslag samt kronoparken Hörnan.

Vilhelmina landsfiskalsdistrikt:

De delar av Vilhelmina kommun, som icke ingå i Dikanäs distrikt samt Vilhelmina
köping.

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

Bygdeå landsfiskalsdistrikt:

Bygdeå kommun.

Nysätra landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Nysätra och Lövånger.

Burträsks landsfiskalsdistrikt:

Burträsks kommun.

Skellefteå södra landsfiskalsdistrikt:

Bureå kommun samt den söder om Skellefte älv belägna delen av Skellefteå landskommun.

Skellefteå norra landsfiskalsdistrikt:

Den norr om Skellefte älv belägna delen av Skellefteå landskommun.

By ske landsfiskalsdistrikt:

Byske kommun.

Jörns landsfiskalsdistrikt:

Jörns kommun.

Norsjö landsfiskalsdistrikt:

Norsjö kommun.

Malå landsfiskalsdistrikt:

Malå kommun.

NORRBOTTENS LÄN.

Piteå norra landsfiskalsdistrikt:

Norrfjärdens kommun samt den norr om Pite älv belägna delen av Piteå landskommun
ävensom de söder om älven, i samma kommun belägna byarna Sikfors
med Borgfors, Selsborg, Kullen, Skomanstjälen, Storsträsk och Bäcknäs ävensom
Piteå stad.

Piteå södra landsfiskalsdistrikt:

Hortlax kommun samt de delar av Piteå landskommun, som icke ingå i Piteå norra
landsfiskalsdistrikt.

Älvsby landsfiskalsdistrikt:

Älvsby kommun samt Älvsbyns köping.

Arvidsjaurs landsfiskalsdistrikt:

Arvidsjaurs kommun.

Arjeplogs landsfiskalsdistrikt:

Arjeplogs kommun.

Nederluleå landsfiskalsdistrikt:

Nederluleå kommun.

Överluleå landsfiskalsdistrikt:

Edefors och överluleå kommuner samt Bodens stad.

Anm. Staden Boden ingår i distriktet allenast i utsökningshänseende.

Jokkmokks landsfiskalsdistrikt:

Jokkmokks kommun.

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

Räneå landsfiskalsdistrikt:

Råneå kommun.

Överkalix landsfiskalsdistrikt:

Överkalix kommun.

Töre landsfiskalsdistrikt:

Töre kommun.

Nederkalix landsfiskalsdistrikt:

Nederkalix kommun.

Haparanda landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Nedertorneå och Karl Gustav samt Haparanda stad.

Övertorneå landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Övertorneå och Hietaniemi.

Korpilombolo landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Korpilombolo och Tärendö.

Pajala landsfiskalsdistrikt:

Kommunerna Pajala och Junosuando.

Hakkas landsfiskalsdistrikt:

Följande inom Gällivare kommun belägna byar och lägenheter: Ansavaara, Björkberget,
Båtträsk, Bönträsk, Flakaberg, Getberget, Hakkasbyn, Hjärpudden, Hornberg,
Vitträsk kapell, Härkmyran, Kattån, Keväjärvi, Kittisvaara, Kilvo, Koskivaara,
Lillberget, Lillsaivis, Lomondivaara, Muorka, Mårdsel, Mäntyvaara, Nattavaara
by och stationssamhälle, Neitisskaite, Norsivaara, Pahtapale, Palohuornas,
Palovaara, Polcirkelns station, Purnu, Radnilombolo, Ratukkavaara, Risträsk,
Rovanen, Rudna, Ruuti, Sadjemvaara, Salmijärvi, Sammako, Sarvisvaara, Sätter,
Siekkavaara, Skeldoive, Skroven, Slättberg, Solberget, Solmyran, Storberget,
Storsaivis, Suobbat, Talvirova, Tiurivaara, Torasjärvi, Torrivaara, Ullatti, Urtimjaure,
Västanälv, Vuoddas, Vuomavaara, Vähävaara, Yrtivaara och Äijävaara.

Gällivare landsfiskalsdistrikt:

De delar av Gällivare kommun, som icke ingå i Hakkas landsfiskalsdistrikt.

Kiruna landsfiskalsdistrikt:

Jukkasjärvi församling av Kiruna stad.

Vittangi landsfiskalsdistrikt:

Vittangi församling av Kiruna stad.

Karesuando landsfiskalsdistrikt:

Karesuando kommun.

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

Bilaga 2.

Översikt över personalorganisationen.

Befattning och lönegrad

Antal befattningar

nuvarande

organisation

enligt utred-ningens
förslag

enligt depar-tementets
förslag

Skillnad mel-lan nuvarande
organisation
och departe-mentets förslag

Landsfiskal Ca 29..............

» Ca 27................

» Ca 26................

* Ca 25................

Biträdande landsfiskal Ce 25......

Landsfiskalsassistent Ce 20—22____

Konstapel Ce 14 ................

Kontorist Ce 13 ................

Kanslibiträde Ce 11..............

Kontorsbiträde Cf 4—Ca 8........

Summa

43 410
360)

176

102

398

1 272

3^355

145

112

265

394

1 286

HsSS

148

100

249

433

1 301

+ 91

+ 3391

— 43 00

— 3601
+ 16

— 28

— 176
+ 90

+ 147
+ 35

+ 29

Kungl. Maj. ts proposition nr IM. 05

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Kungl. Maj:ts proposition.......................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ................................ 1

Utdrag av statsrådsprotokollet den 23 februari 1951.................... 2

I Inledning .................................................. 2

II Nuvarande förhållanden in. in................................... 4

Departementschefen .......................................... 10

III Förslag till ny luudstiskulsorganisutioii................. 11

Distriktsindelningen .......................................... 11

Utredningen .............................................. 11

Yttranden ................................................ 15

Departementschefen........................................ 16

Kontorsorganisationen.......................................... 17

Utredningen .............................................. 17

Yttranden ................................................ 22

Departementschefen........................................ 24

Rekryterings- och utbildningsfrågor................................ 26

Utredningen .............................................. 26

Yttranden ................................................ 28

Departementschefen........................................ 28

Lönefrågor .................................................. 29

Utredningen .............................................. 29

Yttranden ................................................ 31

Departementschefen........................................ 32

Övergångsanordningar.......................................... 33

Utredningen .............................................. 33

Yttranden ................................................ 35

Departementschefen........................................ 36

Tjänstelokaler och deras möblering................................ 38

Utredningen .............................................. 38

Yttranden ................................................ 40

Departementschefen ........................................ 40

IV Anslagsberäkningar ................ 40

Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar.............................. 40

Landsfiskalerna in. fl.: Omkostnader ............................ 41

Landsfiskalerna m. fl.: Utrustning av kontorslokaler in. in........... 42

V Hemställan.................................................. 42

Bilagor:

1. Förslag till rikets indelning i landsfiskalsdistrikt................ 45

2. Översikt över personalorganisationen........................ 64

5 — Bilut ny till riksdagens protokoll 11)51. 1 samt. Nr IM).