Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1969
Proposition 1969:143 - höst
Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1969
1
Nr 143
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i stadgan (1952: 618) för Nordiska rådet;
given Stockholms slott den 30 oktober 1969.
Kungl. Maj :t vill härmecl under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för denna dag föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i stadgan (1952:
618) för Nordiska rådet.
Under Hans Maj ds
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Torsten Nilsson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i stadgan för Nordiska rådet i syfte
att bereda de självstyrande områdena Färöarna och landskapet Åland representation
i Nordiska rådet. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 143
2
Kungi. Maj:ts proposition nr 143 år 1969
Förslag
till
lag
om ändring i stadgan (1952:618) för Nordiska rådet
Härigenom förordnas, att 1—3 §§
det1 skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse:)
1
Nordiska rådet är organ för samråd
mellan Danmarks folketing, Finlands
riksdag, Islands alting, Norges
storting och Sveriges riksdag samt
dessa länders regeringar i spörsmål,
som avse samverkan mellan dessa
länder eller några av dem.
stadgan (1952: 618) för Nordiska rå(Föreslagen
lydelse:)
Nordiska rådet är organ för samråd
mellan Danmarks folketing, Finlands
riksdag, Islands alting, Norges
storting och Sveriges riksdag samt
dessa länders regeringar i spörsmål,
som avse samverkan mellan dessa
länder eller några av dem.
Färöarnas lagting och landsstyrelse
samt Ålands landsting och landskapsstyrelse
deltaga i rådets arbete.
Rådet består av sextionio valda
medlemmar och av regeringsrepresentanter.
För den tid och på det sätt, som i
varje land bestämmes, välja Danmarks
folketing, Finlands riksdag,
Norges storting och Sveriges riksdag
envar inom sig sexton medlemmar i
rådet jämte erforderligt antal suppleanter
och Islands alting inom sig fem
medlemmar i rådet jämte erforderligt
antal suppleanter. Bland varje
lands valda medlemmar skola olika
politiska riktningar vara företrädda.
Envar regering utser biand sina
medlemmar regeringsrepresentanter
till det antal, som den önskar.
Medlemmar av rådet äro sjuttioåtta
valda medlemmar, regeringsrepresentanter
och representanter för
landsstyret och landskapsstyrelsen.
Danmarks folketing väljer sexton
medlemmar, Finlands riksdag väljer
sjutton medlemmar, Islands alting
väljer sex medlemmar och Norges
storting och Sveriges riksdag välja
envar arton medlemmar av rådet.
Färöarnas lagting väljer två medlemmar
och Ålands landsting en
medlem av rådet. Vidare väljas erforderligt
antal suppleanter. Valen
företages bland envar församlings
medlemmar och så att skilda politiska
riktningar representeras. 1 övrigt
ske valen för den tid och på det
sätt, som envar församling bestämmer.
Stadgan omtryckt 1957: 296.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr U3 år 1969
(Nuvarande lydelse:) | (Föreslagen lydelse:) Envar regering utser bland sina De av folketinget och lagtinget val-da medlemmarna samt de av den |
Regeringsrepresentanterna | 3 § hava Regeringarnas, landsstyrets och landskapsstyrelsens representanter |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970.
4
Knngl. Maj:ts proposition nr 143 år 1969
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av
Halland, i statsrådet på Stockholms slott den 30 oktober
1969.
Närvarande:
Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson,
Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg,
Lidbom, Carlsson.
Chefen för utrikesdepartementet, ministern för utrikes ärendena Nilsson,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga
om ändringar i stadgan för Nordiska rådet samt anför.
För Nordiska rådet gäller en stadga, vilken antagits av Sverige, Danmark,
Finland, Island och Norge vart för sig med tillämpning av inhemska
konstitutionella beslutsformer.
Enligt 1 § i stadgan är Nordiska rådet organ för samråd mellan Danmarks
folketing, Finlands riksdag, Islands alting, Norges storting och Sveriges
riksdag samt dessa länders regeringar i spörsmål som avse samverkan
mellan dessa länder eller några av dem. Rådet består enligt 2 § av sextionio
valda medlemmar och av regeringsrepresentanter. Danmarks folketing, Finlands
och Sveriges riksdagar samt Norges storting väljer inom sig sexton
medlemmar och Islands alting inom sig fem medlemmar. Härjämte väljs
suppleanter i erforderligt antal. Envar regering utser bland sina medlemmar
regeringsrepresentanter till det antal som den önskar. Enligt 3 § nar
regeringsrepresentanterna inte rösträtt i rådet.
Den 14 januari 1967 framlade Danmarks regering för Nordiska rådet ett
förslag om representation för Färöarna i rådet (sak B 4/j). Förslaget hänvisades
vid rådets session i Helsingfors 1967 till juridiska utskottet. I sitt
betänkande den 4 april 1967 över förslaget uttalade utskottet bl. a. att eftersom
ändringar i rådets stadga förutsätter enighet mellan alla de fem ländernas
behöriga myndigheter det syntes utskottet lämpligt att frågan blev
föremål för överläggningar mellan regeringarna, eventuellt i samråd med
Nordiska rådets presidium. Den 6 april 1967 beslöt rådet att lägga denna
utskottets anmälan till handlingarna.
Frågan togs därefter upp vid de nordiska utrikesministrarnas möte i Helsingfors
den 22 och 23 augusti 1967. Ministrarna enades därvid om att den
5
Kungl. Maj:ts proposition nr lh3 år 1969
danska regeringen skulle sammankalla ett möte på tjänstemannanivå för
att förbereda frågans behandling vid statsministrarnas och Nordiska rådets
presidiums möte i oktober 1967.
Möten på tjänstemannanivå ägde i enlighet med detta beslut rum i Köpenhamn
den 15 september, i Helsingfors den 27 september och i Reykjavik
den 7 oktober 1967. Ämbetsmannagruppen fann sig oförhindrad att vid
sina överläggningar även behandla den skrivelse som Ålands landsting den
29 augusti 1967 tillställt Finlands regering och vari landstinget hemställt
att regeringen ville vidta sadana åtgärder, att landskapet Åland i samband
med förestående ändring av Nordiska rådets stadga tillförsäkras medlemskap
i Nordiska rådet.
Ämbetsmannagruppen lade fram en muntlig rapport för statsministrarna
och presidiet vid dessas möte i Reykjavik den 8 och 9 oktober 1967. Vid
mötet förelåg enighet om att de självstyrande områdena i Norden skulle
tillförsäkras en tillfredsställande representation i Nordiska rådet. Statsministrarna
och presidiet beslöt därför att det vidare arbetet beträffande
de självstyrande omradena skulle bedrivas av en blandad regerings- och
parlamentarikerkommitté. Kommittén skulle bestå av representanter för
de fem ländernas regeringar på ministernivå samt rådets presidium.
Sedan ledamöterna i kommittén utsetts, höll denna sitt första sammanträde
i Stockholm den 6 november 1967 och därvid valdes dåvarande statsrådet
Herman Kling till kommitténs ordförande och den norska presidieledamoten,
stortingsrepresentanten Trygve Bratteli till dess vice ordförande.
Kommittén har den 14 augusti 1969 lagt fram ett enhälligt förslag till
lösning av frågan om de självstyrande områdenas representation i Nordiska
rådet. Texten till kommitténs förslag torde få tagas till detta protokoll
som bilaga. Kommittén har vid sina överväganden ntgått från att de
två självstyrande områdena, Färöarna och landskapet Åland, bör beredas
representation efter en och samma princip. Innehållet i och karaktären av
områdenas självstyrelse är så likartade att skiljaktiga lösningar inte framstår
som motiverade. Även praktiska skäl talar starkt för likformighet i
områdenas representation.
En annan utgångspunkt för kommittén har varit att en lösning av representationsfrågan
inte bör leda till krav på ändring av dansk eller finlänsk
grundlag eller av den lagstiftning som reglerar Färöarnas och Ålands självstyrelse.
Kommitténs förslag innebär att ledamöter av de självstyrande områdenas
parlamentariska församling, dvs. Färöarnas lagting och Ålands landsting,
blir tillförsäkrade rätten att ingå i de danska och finländska rådsdelegationerna.
På motsvarande sätt knyts ledamöter av de exekutiva myndigheterna,
dvs. Färöarnas landsstyre och Ålands landskapsstyrelse, till de
danska och finländska delegationerna.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1969
Kommittén har vid sina överväganden om lämpligt antal parlamentariska
representanter från de självstyrande områdena stannat vid att föreslå
att Färöarna skall få välja två representanter och Åland en. För detta
talar såväl områdenas befolkningsantal —- för Färöarna 38 000, för Åland
22 000 — som den olikartade politiska strukturen i de båda självstyrande
områdena.
För att behålla den hittillsvarande jämvikten mellan de nordiska ländernas
parlamentariska representation anser kommittén att Norge och Sverige
bör tillerkännas lika många parlamentariska representanter som Danmark
jämte Färöarna och Finland inklusive Åland. Å andra sidan bör
det danska folketingets och den finländska riksdagens nuvarande representation
inte reduceras. Kommittén föreslår därför att antalet av Norges
och Sveriges parlament valda medlemmar ökas från nuvarande 16 till 18
samt de av Finlands parlament från 16 till 17. Vidare föreslås att de av Islands
alting utsedda medlemmarna ökas från 5 till 6.
Ifråga om representation för Färöarnas landsstyre och Ålands landskapsstyrelse
föreslås att de av landsstyret och landskapsstyrelsen utsedda medlemmarna
— en för landsstyret och en för landskapsstyrelsen — skall ingå
i Danmarks och Finlands delegationer med samma befogenheter som regeringsrepresentanter.
Ändringarna i stadgan förutsätts träda i kraft i sådan tid att de nya bestämmelserna
skall kunna tillämpas vid Nordiska rådets 18 session i Reykjavik
den 7—12 februari 1970.
Departementschefen
Föreliggande förslag till ändring i Nordiska rådets stadga som syftar till
att bereda de självstyrande områdena Färöarna och Åland möjlighet att
deltaga i rådets verksamhet motsvarar ett önskemål härom från dessa självstyrande
områdens sida. Även från allmän nordisk synpunkt är det angeläget
att tillgodose dessa områdens intresse av att delta i Nordiska rådets
verksamhet. De ärenden som rådet behandlar avser nämligen ofta sådana
frågor som de självstyrande områdena, enligt de lagar som reglerar deras
självstyrelse, själva har att handlägga.
Stadgeförslaget har tillkommit efter grundliga överväganden inom den
härför särskilt tillsatta nordiska kommittén. Den lösning som kommittén
förordat har vunnit anslutning i alla de fem nordiska länderna liksom på
Färöarna och Åland och synes vara väl avvägd. Förslag till lag om ändring
i stadgan bör därför nu föreläggas riksdagen. Motsvarande förslag kan väntas
under den närmaste tiden bli framlagda för folkrepresentationerna i
Danmark, Finland, Island och Norge. Stadgans nya lydelse föreslås träda
i kraft den 1 januari 1970. I de övriga nordiska länderna väntas ikraftträdandet
ske vid samma tid.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1969
I enlighet med vad jag nu anfört har inom utrikesdepartementet upprättats
förslag till lag om ändring i stadgan (1952: 618) för Nordiska rådet.
Jag hemställer att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga förslaget.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1969
Bilaga
Skrivelse till Nordiska rådets presidium från Nordiska kommittén för
utredning av formerna för de självstyrande områdenas representation
i Nordiska rådet
Vid det för de nordiska statsministrarna och Nordiska rådets presidium
gemensamma mötet i Reykjavik den 8 och 9 oktober 1967 fattades beslut om
att tillsätta en blandad regerings- och parlamentarikerkommitté för utredning
av formerna för de självstyrande områdenas representation i Nordiska
rådet. Kommittén skulle bestå av representanter för de fem ländernas regeringar
på ministernivå samt rådets presidium.
Den kommitté, som tillsatts enligt statsministrarnas och presidiets beslut,
får härmed avge rapport med förslag till lösning av frågan om de
självstyrande områdenas representation i Nordiska rådet, jämte utkast till
ändringar i rådets stadga (se Bihang 1—2).
Kommittén vill uttrycka en förhoppning om att de nordiska regeringarna
under hösten 1969 skall kunna underställa parlamenten förslag i frågan.
Stockholm den 14 augusti 1969
För Kommittén:
Herman Kling
Leif Leifland
BIHANG 1
Kommitténs sammansättning, möten m. in.
Den 14 januari 1967 framlade Danmarks regering för Nordiska rådet ett
förslag (Sak B 4/j) om representation för Färöarna i rådet. Förslaget hänvisades
vid rådets session i Helsingfors 1967 till juridiska utskottet. 1 utskottets
betänkande den 4 april 1967 över förslaget heter det bl. a. följande:
Da amdringer i rådets vedtaegt forudsetter, åt der tilvejebringes fuld enighed
mellem de kompetente myndigheder i alle 5 lande, anser udvalget det for
hensigtsmaessigt, åt problemerne forhandles mellem landenes regeringer,
eventuelt i samråd med Nordisk Råds praesidium, fpr udvalget fortsaetter
drpftelsen af, hverledes eventuelle vedtaegtaendringer kan udformes.
Kungl. Maj:ts proposition nr l''r3 år 1969
9
Det er over for udvalget oplyst, åt den danske regering vil tage initiativ
til åt gennemfpre sådanne forhandlinger.
Udvalget vil herefter fortssette arbejdet med sagen.
Den 6 april 1967 beslöt rådet att lägga denna utskottets anmälan till handlingarna.
Frågan togs därefter upp vid de nordiska utrikesministrarnas möte i Helsingfors
den 22 och 23 augusti 1967. Ministrarna enades därvid om att »i
strävan att finna en positiv lösning av frågan» den danska regeringen skulle
sammankalla ett möte på tjänstemannanivå för att förbereda frågans behandling
vid statsministrarnas och presidiets möte i oktober 1967.
Möten på tjänstemannanivå ägde i enlighet med detta beslut rum i Köpenhamn
den 15 september, i Helsingfors den 27 september och i Reykjavik
den 7 oktober 1967. Ämbetsmannagruppen fann sig oförhindrad att vid sina
överläggningar även behandla den skrivelse som Ålands landsting den 29
augusti tillställt Finlands regering och vari landstinget hemställt att »regeringen
ville vidtaga sådana åtgärder, att landskapet Åland i samband med
förestående ändring av Nordiska rådets stadga tillförsäkras medlemskap i
Nordiska rådet.»
Ämbetsmannagruppen framlade en muntlig rapport för statsministrarna
och presidiet vid dessas möte i Reykjavik den 8 och 9 oktober 1967. I den
efter mötet utfärdade kommittén heter det härom:
Vid mötet förelåg enighet om att de självstyrande områdena i Norden
skulle tillförsäkras en tillfredsställande representation i Nordiska rådet.
Man beslöt därför att det vidare arbetet beträffande de självstyrande områdena
bedrivs av en blandad regerings- och parlamentarikerkommitté. Kommittén
skall bestå av representanter för de fem ländernas regeringar på ministernivå
samt rådets presidium.
Den danska regeringens förslag om Färöarnas representation ingår i det
material som bildar grundvalen för kommitténs arbete. Kommittén borde
bedriva sitt arbete så, att förslag till en positiv lösning av frågan föreligger
om möjligt vid nästa session i Oslo 1968.
Svenska regeringen har kallat till ett första sammanträde i Stockholm den
6 november 1967.
Till regeringens representanter i denna kommitté utsågs av respektive regering
justitieminister K. Axel Nielsen, Danmark, justitieminister A. Simonen,
Finland, justitie- och handelsminister Johann Hafstein, Island, statsrådet
fru Elisabeth Schweigaard Selmer, Norge, samt statsrådet Herman Kling,
Sverige. I kommittén har vidare — i enlighet med beslutet vid mötet i Reykjavik
— ingått presidiets ledamöter, nämligen riksdagsman Eino Sirén, Finland,
follcetingsman Poul Hartling, Danmark, altingsman Siguröur Ej amason,
Island, stortingsman Trygve Rratteli, Norge, och andre vice talman Leif
Cassel, Sverige. Den 2 februari 1968 frånträdde Poul Hartling sitt uppdrag
och efterträddes av förutvarande statsministern, folketingsman J. O. Krag.
Vidare frånträdde K. Axel Nielsen uppdraget den 9 februari 1968 och efterträddes
av justitieminister Knud Thestrup.
Kommittén har sammanträtt i Stockholm den 6 november 1967, i Köpenhamn
den 19 december 1967, i Oslo den 16 februari 1968, i Helsingfors den
1 april 1968, i Herning den 26 augusti 1968 samt i Stockholm den 1 mars
1968 och den 12 augusti 1969.
Vid kommitténs sammanträde i Stockholm den 6 november 1967 valdes
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1969
statsrådet Kling till ordförande och den norske presidieledamoten, stortingsrepresentanten
T. Bratteli till vice ordförande. Vid samma tillfälle utsågs
ordföranden och vice ordföranden att utgöra kommitténs arbetsutskott. Till
huvudsekreterare utsågs departementssekreterare L. Leifland, Sverige, samt
till experter fuldmaegtig Ole Perc Nielsen, Danmark, och lagstiftningsrådet
H. Ådahl, Finland. Den svenska regeringen har svarat för kommitténs sekretariatkostnader.
Kommittén har tillställt Nordiska rådets sessioner 1968 och 1969 rapporter
över sin verksamhet. Till dessa rapporter har som bilagor fogats de utredningar
om Färöarnas och Ålands självstyrelse m. m. som gjorts av kommitténs
sekretariat. Dessa rapporter och utredningar har tryckts i Nordiska
rådets förhandlingar för 16:e och 17:e sessionerna.
Kommitténs förslag
Kommittén har vid sina överväganden utgått ifrån att de två självstyrande
områdena, Färöarna och landskapet Åland, bör beredas samma principiella
form av representation. Innehållet i och karaktären av områdenas
självstyrelse är så likartade att skiljaktiga lösningar inte framstår som motiverade.
Även praktiska skäl talar starkt för likformighet i områdenas representation.
En annan utgångspunkt för kommittén har varit att en lösning av representationsfrågan
inte bör leda till krav på ändring av dansk eller finländsk
grundlag eller av den lagstiftning som reglerar Färöarnas och Ålands
självstyrelse, d. v. s. Loven den 23 Marts 1948 om Faerpernes Hjemmestyre
och självstyrelselagen den 28 december 1951. Varje lösning av frågan om de
självstyrande områdenas medverkan i Nordiska rådet måste alltså enligt
kommitténs mening sökas inom ramen för dessa lagar.
De självstyrande områdena kan, om man håller fast vid dessa två utgångspunkter,
tänkas bli representerade i Nordiska rådet på något av följande
fyra olika sätt:
1. Likställighet för de självstyrande områdena med Danmark, Finland,
Island, Norge och Sverige.
2. Ledamöter av Färöarnas lagting och Ålands landsting blir tillförsäkrade
rätten att ingå i de danska och finländska delegationerna. Eventuellt
skulle på motsvarande sätt ledamöter av Färöarnas landsstyre och Ålands
landsskapsstyrelse kunna knytas till de danska och finländska delegationerna.
3. Färöiska och åländska ledamöter av Danmarks folketing och Finlands
riksdag blir genom intern dansk och finländsk lagstiftning tillförsäkrade
rätten att permanent ingå i respektive lands delegation.
4. Färöarna och Åland erhåller något slag av observatörsställning, t. ex. i
den formen att ledamöter av de båda områdenas exekutiva och lagstiftande
myndigheter får yttrande- men ej förslags- eller rösträtt vid rådets förhandlingar.
Kommittén anser sig inte kunna förorda en lösning enligt alternativ 1,
och vid därvidlag hänvisa till tidigare offentliggjorda promemorior i denna
fråga.
Å andra sidan finner kommittén att en lösning enligt alternativ 4 — alltså
något slag av observatörställning — icke ger de självstyrande områdena det
mått av insyn i och inflytande över rådets arbete som svarar mot områdenas
11
Kungl. Maj:In proposition nr l''i3 år 1969
intresse att kunna medverka vid utformningen av en internordisk reglering
av sådana rättsliga, ekonomiska och andra frågor som omfattas av områdenas
självstyrelselagstiftning. Observatörskap synes därför inte tillfyllest för
att tillgodose de självstyrande områdenas krav på aktiv medverkan i rådets
arbete.
Kommittén har sålunda, sedan den funnit alternativ 1 alltför långtgående
och alternativ 4 alltför snävt, inriktat sig på att finna en lösning enligt alternativ
2 eller 3.
Enligt alternativ 3 skulle färöiska folketings- och åländska riksdagsledamöter
tillförsäkras rätt att permanent ingå i respektive lands delegation till
Nordiska rådet. Problemet ses då som en fråga om allsidigheten av detta
lands delegation. Redan nu finns eu passus i § 2 av rådets stadga att olika
politiska riktningar bör vara företrädda i de nationella delegationerna. Denna
passus finge kompletteras med en mening om att, när det gäller Danmarks
och Finlands delegationer, det skall tillses att de självstyrande områdena
blir företrädda i delegationerna.
Även om en lösning enligt detta alternativ tillgodoser Färöarnas och Ålands
anspråk på direkt medverkan och direktinflytande vid omröstningarna vid
rådets förhandlingar, är den behäftad med vissa brister. De självstyrande
områdenas representanter vid rådets sesssioner skulle alltid vara respektive
områdes medlemmar av Danmarks folketing och Finlands riksdag. Det får
väl antas att de självstyrande områdena många gånger skulle finna det naturligt
att låta sig representeras av samma delegat i såväl riksparlamentet
som Nordiska rådet, men en obligatorisk bindning mellan de båda funktionerna
torde böra undvikas. Vidare synes det kommittén riktigt att Färöarnas
lagting och Ålands landsting får tillfälle att — på samma sätt som de
fem rikenas parlament — utse sina representanter vid särskild valförrättning.
Sådana direkta val i lagtinget och landstinget kan förväntas aktivera intresset
för Nordiska rådet och nordiskt samarbete över huvud. Slutligen kan
en lösning enligt alternativ 3 blott tillgodose kravet på parlamentarisk representation.
Färöarnas landsstyre och Ålands landskapsstyrelse kan alltså
inte bli företrädda i rådet.
Dessa brister kan avhjälpas om de självstyrande områdenas representation
i rådet tillgodoses enligt alternativ 2, dvs. om Färöarnas lagting och
Ålands landsting får möjlighet att inom sig utse representanter som skall
ingå i rikenas delegationer med samma rätt som övriga valda medlemmar.
En obligatorisk bindning mellan funktionerna som ledamot av riksparlamentet
och som representant i rådet undviks. Möjlighet skapas också — om
så befinnes önskvärt — för Färöarnas och Ålands exekutiva myndigheter,
dvs. landsstyret och landskapsstyrelsen, att inom sig utse representanter
som ingår i de danska och finländska delegationerna.
Kommittén får för sin del förorda att frågan om de självstyrande områdenas
representation löses enligt detta alternativ, dvs. alternativ 2.
Kommittén har vid sina överväganden om lämpligt antal parlamentariska
representanter från de självstyrande områdena stannat vid att föreslå att
Färöarna skall få välja två representanter och Åland en. För detta talar såväl
områdenas befolkningstal — för Färöarna 38 000, för Åland 22 000 —
som den olikartade politiska strukturen i de båda självstyrande områdena.
Om Färöarna och Åland ges rätt att välja egna representanter, skall detta
då medföra att Danmark (utan Färöarna) och Finland (utan Åland) skali
få färre valda medlemmar i rådet än Norge och Sverige? Eller skall Dan
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1969
mark (med Färöarna) och Finland (med Åland) få fler representanter än
Norge och Sverige? Tre olika förslag till lösning kan tänkas. De kan illustreras
på följande sätt:
Förslag 1.
Da Fär | Fin Ål | Isl | No | Sv | Sammanlagt |
14 + 2 | 15 + 1 |
|
|
|
|
16 | 16 | 5 | 16 | 16 | 69 |
Förslag 2. |
|
|
|
|
|
Da Fär | Fin Ål | Isl | No | Sv | Sammanlagt |
16 + 2 | 17 + 1 |
|
|
|
|
18 | 18 | 5 | 16 | 16 | 73 |
Förslag 3. |
|
|
|
|
|
Da Fär | Fin Ål | Isl | No | Sv | Sammanlagt |
16 + 2 | 17 + 1 |
|
|
|
|
18 | 18 | 6 | 18 | 18 | 78 |
Enligt kommitténs mening talar övervägande skäl för att Norge och Sverige
tillerkänns lika många parlamentariska representanter som Danmark
med Färöarna och Finland med Åland. Å andra sidan synes det danska
folketingets och den finländska riksdagens nuvarande representation ej
böra reduceras. Dessa önskemål tillgodoses i vad som ovan kallas Förslag 3.
En ökning av de av Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges parlament
valda medlemmarna från nuvarande 16 till föreslagna 18 representanter
motiverar enligt kommitténs uppfattning också en ökning av den isländska
representationen från fem till sex representanter.
När det gäller representation för de exekutiva myndigheterna, dvs. Färöarnas
landsstyre och Ålands landskapsstyrelse, kan enligt kommittén motsvarande
principer följas. De av landsstyret och landskapsstyrelsen utsedda
ledamöterna finge ingå i de danska och finländska delegationerna. De
skulle ha samma befogenheter som andra regeringsrepresentanter, dvs. rätt
att väcka förslag och rätt att yttra sig i rådet. Det må i detta sammanhang
erinras om att regeringsrepresentanter enligt § 3 i stadgan saknar rösträtt
i rådet.
Ett genomförande av dessa bestämmelser kräver vissa ändringar av råttets
stadga. Ett utkast till reviderad lydelse närslutes (se Bihang 2).
Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1969
13
BIHANG 2
Udkast til vedtaegtsoendringer
§ i
Nordisk
Råd er organ for samråd mellem Danmarks folketing, Finlands
riksdag, Islands alting, Norges storting og Sveriges riksdag samt disse ländes
regeringer i sp0rgsmål, der angår samvirke mellem disse lande eller
nogle af dem.
Faeröernes lagting og landsstyre samt Ålands landsting og Iandskabsstyrelse
deltager i rådets arbejde.
£ 2.
Medlemmer af rådet er 78 valgte medlemmer, regeringsrepraesentanter og
repraesentanter for landsstyret og landskabsstyrelsen.
Danmarks folketing vaelger 16 medlemmer, Finlands riksdag vaelger 17
medlemmer, Islands alting vaelger 6 medlemmer og Norges storting og Sveriges
riksdag vaelger hver 18 medlemmer af rådet. Faerpernes lagting vaelger
2 medlemmer og Ålands landsting 1 medlem af rådet. Endvidere vaelges det
npdvendige antal suppleanter.
Valgene foretages ud af hver forsamlings midte, og slik åt forskellige politiske
retninger repraesenteres. I pvrigt foretages valgene for den tid og på
den måde, som bestemmes af hver församling.
Enhver regering udser blandt sine medlemmer regeringsrepraesentanter
i det antal, som den pnsker. Landsstyret og landskabsstyrelsen udser hver
en repraesentant blandt sine medlemmer.
De af folketinget og lagtinget valgte medlemmer samt de af den danske
regering og landsstyret udpegede repraesentanter udgpr tilsammen Danmarks
delegation. De af Finlands riksdag og Ålands landsting samt de af
den finske regering og landskabsstyrelsen udpegede repraesentanter udgpr
tilsammen Finlands delegation. Islands delegation består af de af altinget
valgte medlemmer og den isländske regerings repraesentanter, Norges delegation
består af de af stortinget valgte medlemmer og den norske regerings
repraesentanter, og Sveriges delegation består af de af riksdagen valgte medlemmer
og den svenske regerings repraesentanter.
§ 3.
Regeringernes, landsstyrets og landskabsstyrelsens repraesentanter har
ikke stemmeret i rådet.
KUNGL. BOKTR. STHLM 1969 690577