Kungl. Maj:ts proposition nr £21 (Proposition 1930:221)

Kungl. Maj:ts proposition nr £21.

Nr 221.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till besiktning
av motorfordon m. m.; given Stockholms slott den
14 mars 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maurts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 14 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Borell, av särskilda inom
sistnämnda departement tillkallade sakkunniga för revision av motorfordonsförordningen
m. m. (1927 års motorfordonssakkunniga) den 10 mars 1928 avgivet
betänkande (Statens offentliga utredningar 1928: 11), i den del det innefattar
förslag om ändrade grunder för automobilbesiktningsmännens avlönande,
ävensom vissa med motorfordonsväsendet sammanhängande anslagsfrågor samt
anför:

Besiktningsmännen hava alltsedan besiktningsmannainstitutionens tillkomst
ägt rätt att för av dem verkställda förrättningar tillgodogöra sig ersättning ur

Bihang till riksdagens protokoll 19SO. 1 sami. 186 haft. (Nr 221).

Historik.

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

uppburna förrättningsavgifter enligt viss taxa. I ersättningen ingår gottgörelse
för utfärdande av besiktningsinstrument eller annat intyg ävensom för
deras översändande i föreskrivna fall till vederbörande myndighet. Därjämte äger
besiktningsman att vid resa, som föranledes av förrättning, uppbära rese- och
traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. I proposition till 1920
års riksdag med förslag till förordning örn ändrad lydelse i vissa delar av
1916 års förordning örn automobiltrafik föreslogs en väsentlig höjning av förrättningsavgifterna.
Vid ärendets behandling i riksdagen ansåg sig andra lagutskottet
i stort sett icke kunna tillråda någon höjning av avgifterna. I en
vid utskottets betänkande fogad reservation hemställdes tillika, att till bestämmelserna
örn förrättningsavgifter i 1916 års förordning (§ 43) skulle göras
följande tillägg: »Besiktningsman är skyldig att i den ordning Kungl. Maj:t
bestämmer inlämna redovisning för uppburna avgifter. De grunder, efter vilka
besiktningsman äger tillgodogöra sig arvode ur uppburna avgifter, bestämmas
av Kungl. Maj :t.» Reservanterna påpekade, att det rådande systemet innebure,
att besiktningsmännen ägde uppbära ersättning för förrättningar utan
redovisningsskyldighet. Men hänsyn till de betänkliga verkningar, detta system
kunde komma att medföra, syntes det enligt reservanternas mening böra modifieras
på sätt av dem föreslagits. Riksdagen biföll reservationen och genom
förordning den 25 september 1920 erhöll nyssnämnda paragraf den av riksdagen
föreslagna lydelsen. I enlighet härmed stadgades uti Kungl. Maj:ts instruktion
för automobilbesiktningsmän den 5 november 1920, att besiktningsman
ägde att ur de avgifter, som till honom erlades enligt sagda § 43, tillgodogöra
sig arvode med, för kalenderår räknat: hela den del av avgifternas
summa, som icke överstege 10,000 kronor, tre fjärdedelar av den del av avgifternas
summa, som överstege 10,000 men icke 14,000 kronor, hälften av den
del av avgifternas summa, som överstege 14,000 men icke 20,000 kronor, samt
en tredjedel av den del av avgifternas summa, som överstege 20,000 kronor.
Vad besiktningsman icke ägde tillgodogöra sig, skulle han inleverera till länsstyrelsen.
Vad sålunda inlevererats, skulle av länsstyrelsen redovisas bland
inflytande inkomster för registrering av automobiler. Genom instruktionen för
besiktningsmän av den 12 oktober 1923 blevo de grunder, efter vilka besiktningsman
ägde tillgodogöra sig arvode, ändrade därhän, att han berättigades
behålla, för kalenderår räknat: hela den del av avgifternas summa, som icke
överstege 16,000 kronor, hälften av den del som överstege 16,000 men icke

20,000 kronor samt en tredjedel av den del, som överstege 20,000 kronor. Denna
höjning tillkom på förslag av 1920 års automobilsakkunniga för att icke
försvåra möjligheterna till att på de viktiga posterna i storstäderna få fram
kvalificerade besiktningsmän. Vidare skulle besiktningsman, som av länsstyrelse
förordnats att utöva tillsyn över körskola, äga i sådant avseende uppbära
dels resekostnads- och traktamentsersättning enligt gällande resereglemente
för i anledning av uppdraget företagna resor, dels ock, enligt länsstyrelsens
närmare bestämmande, ett arvode för år räknat av högst 1,000 kronor. Nämnda
ersättning och arvode skulle bestridas av inflytande avgifter för registrering
av motorfordon.

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

I sin till 1927 års riksdag avgivna berättelse framställde riksdagens revisorer
under kommunikationsdepartementet, § 43 (Del I s. 74), vissa erinringar
rörande automobilbesiktningsväsendet oell därmed sammanhängande förhållanden.
Statsrevisorerna framhöllo bland annat, hurusom i de mindre städerna och på
landsbygden besiktningsmannaarbetet syntes i allmänhet utövas såsom bisyssla
till annan yrkesanställning, varvid den årliga arvodesinkomsten uppginge till belopp
upp till omkring 10,000 kronor. I Stockholm och vissa andra städer, där
besiktningsmannauppdraget utövades mera yrkesmässigt, hade den behållna
andelen av uppburna avgifter i ett flertal fall stigit till omkring 20,000 kronor
per år. Vad Stockholm beträffade vore två utav de därstädes tillsatta besiktningsmännen
tillika anställda som besiktningsmän inom Stockholms län
och dessas inkomster hade under de senare åren kommit att uppgå till närmare
30,000 kronor. I nu angivna siffror hade icke medräknats arvoden såsom
kontrollant för körskolor. Även då arbetet utövades mera sammanhängande,
sjul tes det dock icke vara så tidskrävande, att icke möjligheter till annat
förvärvsarbete förelegat. I betraktande av vad som anförts och sådan utvecklingen
å området gestaltat sig funne revisorerna de grunder, efter vilka besiktningsmännens
arvoden beräknades, leda till resultat, som i allmänhet för
dessa ställde sig mer än skäligt gynnsamma.

I skrivelse den 28 maj 1927, nr 225, i anledning av statsrevisorernas berättelse
förklarade sig riksdagen hava funnit vad revisorerna anfört beträffande ersättningen
till besiktningsmännen vara värt synnerligt beaktande. Enligt riksdagens
mening måste nämligen de ersättningar, som under de senaste åren utgått
till besiktningsmännen, anses i vissa fall vara alltför höga. I skrivelse till
Kungl. Majit den 11 maj 1927, nr 190, hade riksdagen redan tidigare — i samband
med yttrande över framlagt förslag till vissa ändringar i motorfordonsförordningen
— framhållit, att frågan örn allmän sänkning av besiktningsavgifterna
samt örn ändring i de grunder, efter vilka besiktningsmännens arvoden beräknades,
borde utan avvaktan å en allmän revision av motorfordonsförordningen
bliva föremål för Kungl. Majits övervägande.

Efter det de motorfordonssakkunniga, som särskilt för sig upptogo till behandling
frågan om besiktningsväsendets ordnande, avgivit sitt nyssnämnda
betänkande den 10 mars 1928, har Kungl. Majit, i avbidan på slutlig revision
av motorfordonslagstiftningen i dess helhet, genom kungörelsen den 15 november
1928 (nr 445) angående ändrad lydelse av §§ 9 och 10 i 1923 års instruktion
för besiktningsmän stadgat nya grunder för beräkning av besiktningsmännen
tillkommande arvode. Enligt dessa grunder, som medfört en avsevärd sänkning
av arvodena, äger sålunda besiktningsman behålla, för kalenderår räknat,

a) av avgifter för första besiktningar:

hela den del av avgifternas summa, som icke överstiger 5,000 kronor, hälften
av den del av avgifternas summa, som överstiger 5,000 men icke 10,000
kronor, en fjärdedel av den del av avgifternas summa, som överstiger 10,000
men icke 15,000 kronor och en tiondel av den del av avgifternas summa, som
överstiger 15,000 kronor; samt

b) av avgifter för efterbesiktningar och prövning av förares kompetens:

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

hela dea del av avgifternas summa, som icke överstiger 6,000 kronor, hälften
av den del av avgifternas summa, som överstiger 6,000 kronor men icke

12,000 kronor, en fjärdedel av den del av avgifternas summa, som överstiger

12,000 kronor men icke 18,000 kronor, och en tiondel av den del av avgifternas
summa, som överstiger 18,000 kronor.

Därjämte föreskrevs i 1928 års kungörelse, bland annat, att vid beräkning
av arvode till besiktningsman, som är gemensam för Stockholms stad och län,
summorna av de av honom inom staden och länet uppburna avgifterna skola
sammanslås.

De sakkunniga.

Spörsmålet om organisationen av besiktningsmannatjänsterna och i samband
därmed frågan om besiktningsmännens löneförmåner hava varit föremål för
ingående övervägande från motorfordonssakkunnigas sida. De sakkunniga framhålla
till en början, hurusom 1920 års automobilsakkunniga, vilkas förslag i
förevarande del ligger till grund för 1923 års lagstiftning, för sin del ansågo
önskvärt, att besiktningsmannatjänsterna organiserades så, att allt flera besiktningsmän
kunde ägna en huvudsaklig del av sin arbetskraft åt besiktningsmannauppgiften.
Detta önskemål skulle bland annat komma att främjas genom
inskränkning av besiktningsmännens antal. Ehuru efter ikraftträdandet av
1923 års lagstiftning å många håll en avsevärd reducering av besiktningsmännens
antal ägt rum och oaktat deras göromål sedan dess betydligt ökats, syntes
likväl, påpeka motorfordonssakkunniga, besiktningsmannatjänsten alltjämt i avsevärd
omfattning utgöra bisyssla för vederbörande. Örn alltså besiktningsmännen
med nuvarande arbetsuppgifter i vidsträckt omfattning utövat besiktningsmannatjänsten
såsom bisyssla utan att, enligt vad erfarenheten gåve vid handen,
härigenom några större olägenheter uppstått, funnes det uppenbarligen
ingen anledning att, då en åtminstone på sina håll betydande arbetsuppgift
(första besiktningen) avlastades dem, föreslå en ändring, syftande åt besiktningsmannatjänstens
omvandling till principiellt sett en huvudsyssla. I den mån
fordonsbeståndet växte och besiktningsarbetet jämsides därmed tilltoge i omfattning,
överginge tjänsten automatiskt att så småningom bliva en huvudsyssla för
sin innehavare, en utveckling som, så länge besiktningsmannauppgiftema icke
läte sig begränsas, jämväl för de sakkunniga framstode såsom naturlig och för
det allmänna gagnelig.

De sakkunniga, som i likhet med statsrevisorerna funnit de löneförmåner,
vilka tillkommo besiktningsmännen enligt 1923 års instruktions ursprungliga
lydelse, i stort sett för höga med hänsyn till arbetets omfattning och beskaffenhet,
hava föreslagit en genomgående nedsättning av lönerna. För att motverka
de olägenheter, som bland annat ur rekryteringssynpunkt till äventyrs
skulle följa av en lönesänkning, hava de sakkunniga förordat, att besiktningsmännen
— jämte det de bibehållas vid viss andel i inflytande förrättningsavgifter
— erhålla vissa fasta arvoden, nämligen dels ett grundarvode och dels
ett arvode för inspektion av fordonsbeståndet och för tillsyn över körskola.
Lönesystemet har uppbyggts med utgångspunkt från att de fasta arvodena och
andelen i förrättningsavgiften skulle ungefär motsvara varandra. Till grund

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

för utmätandet av de fasta arvodena har lagts motorfordonsbeståndet. Arvodena
skulle utgå, grundarvodet med högst 2 kronor samt inspekt]onsarvodet
med i genomsnitt högst 75 öre, allt per fordon räknat. Grundarvodet har föreslagits
till högst 4,800 kronor och lägst 900 kronor. För föreståndare för besiktningsmyndighet
skulle maximiarvodet höjas med 900 kronor till föreståndaren
för myndigheten i Stockholm och med 600 kronor till envar i Göteborg
och Malmö. Grundarvode skulle utgå med oförändrat belopp för den fyraårsperiod,
för vilken besiktningsman utses. Inspektionsarvodet har fastställts till
högst 1,500 kronor och skulle utgå för ett till fyra år i sänder, allt efter omständigheterna
i det särskilda fallet. Sedan arvodesbeloppen per fordon bestämts
av Kungl. Maj :t, skulle till varje länsstyrelses förfogande ställas de belopp,
som erfordras för gäldande av de föreslagna arvodena. Länsstyrelsen
skulle bestämma arvodena för envar besiktningsman, med iakttagande att grundarvodet,
beräknat å fordonsbeståndet inom respektive distrikt, skulle utgå med
det av Kungl. Majit fastställda arvodesbeloppet per fordon. Av inflytande
förrättningsavgifter enligt taxa, i stort sett överensstämmande med nu gällande,
skulle besiktningsmännen få behålla 30 till 40 procent, allt efter förrättningens
art och omfattning. Återstoden skulle medelst avgiftsmärke, som
åsattes vederbörande handling, redovisas till statsverket. För förrättning utom
stationsorten skulle besiktningsmännen vidare äga åtnjuta rese- och traktamentsersättning,
som beträffande fordons- och körskoleinspektionen skulle såtillvida
begränsas, att av varje länsstyrelse skulle för ändamålet få disponeras
högst ett belopp, beräknat efter 75 öre för kilometer av länets allmänna vägar.
Slutligen skulle hyres- och kontorsbidrag kunna utgå enligt länsstyrelsens bestämmande
inom mycket snäva gränser.

Angående de löneförmåner, som enligt av de sakkunniga föreslagna grunder
skulle — med utgångspunkt från fordonsbeståndet den 1 januari 1928 — belöpa
å de särskilda besiktningsmännen, får jag hänvisa till en vid de sakkunnigas
betänkande fogad tabell (bilaga 2).

över de sakkunnigas betänkande hava yttranden infordrats från Överståthållarämbetet,
samtliga länsstyrelser, arméförvaltningen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statskontoret, riksräkenskapsverket, kungl, automobilklubben, automobilbesiktningsmännens
förening och svenska automobilhandlareföreningen.

Vissa av de hörda myndigheterna hava framhållit önskvärdheten av att besiktningsmannabefattningarna
ordnas så, att de bereda sin innehavare full sysselsättning.
En länsstyrelse anser tjänsterna böra organiseras som bisysslor.
Polismästaren i Stockholm ifrågasätter en differentiering av besiktningsgöromålen
med hänsyn till deras olika art och beskaffenhet med beaktande bland
annat av möjligheten att undvika användning av överkvalificerad arbetskraft.
För den skull borde tagas i övervägande, huruvida icke det tidsödande arbete,
som åtgår till förhör och körprov, till stor del skulle kunna skötas av assistenter
under besiktningsmans inseende. Det föreslagna avlöningssystemet med
dels fasta arvoden och dels viss andel i inflytande besiktnings- och andra förrättningsavgifter
har i princip vunnit anslutning å flertalet håll. Några myn -

Yttranden.

fi Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

digheter äro dock av avvikande mening. Länsstyrelsen i Älvsborgs län håller
sålunda före, att med de sakkunnigas förslag den sannolika utvecklingen komme
att leda till höjda fasta arvoden och bortfallande så småningom av de besiktningsmännen
tillerkända avgifterna såsom anstötliga sportler. Man vore
då framme vid en ny fast avlönad statlig tjänstemannakår. I varje fall gåves
med förslagets förverkligande ett gott handtag åt en sådan utveckling. Den
ställning, som grundavlöningen förmenades skänka, gåve redan anledning till
framställningar därom, att staten skulle bekosta alla besiktningsmännens kontorskostnader
och kontorsutensilier. Avlöningssystemet bleve tillika krångligare
än det nuvarande. Den påtalade otrygghet, som kunde förefinnas i besiktningsmännens
ställning, vore ej beroende av det nuvarande avlöningssystemet
utan av de kortfristiga förordnandena, som när som helst kunde indragas, och
möjligheten av intrång från andra besiktningsmäns sida i det beräknade arbetsområdet.
I det förra hänseendet hade de sakkunniga ej föreslagit någon ändring,
i det senare åter hade ändring föreslagits. I båda fallen ansåge länsstyrelsen,
att de sakkunniga intoge en riktig ställning. En försiktig jämkning av
förrättningstaxan skulle kunna ge, med besparing av mycken omgång och besvär,
ett fullt ut lika tillfredsställande lönesystem, som det av de sakkunniga
föreslagna. Länsstyrelsen i Kristianstads län yttrar, att en avlöningsform,
som kunde giva anledning till skapande av en ny tjänstemannakår, borde undvikas.
Fast arvode brukade ofta vara första steget till inrättande av nya statstjänster.
Ehuru det icke kunde förnekas, att vissa anordningar i den föreslagna
organisationen kanske motverkade en utveckling till skapande av en statstjänstemannakår,
kunde dock utvecklingen så småningom komma att gå i denna riktning.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anför, att då tjänsterna borde bibehållas
såsom bisysslor, ett avlöningssystem med fasta avgifter ej vore påkallat.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län åter företräder en rakt motsatt
uppfattning och anser en löneform med uteslutande fast arvode vara att föredraga.
Genom den föreslagna distriktsindelningen samt ytterligare begränsning
av valfriheten i fråga örn besiktningsman vid prov för erhållande av körkort
skulle visserligen olägenheterna av ett avlöningssystem, som delvis byggde
på ersättning för varje förrättning, minskas. Helt undanröjda bleve de
dock icke, särskilt som grundarvodet skulle bliva den mindre delen av besiktningsmannens
inkomster av uppdraget. Ett lönesystem med endast fasta arvoden
kunde icke anses medföra, att besiktningsmännen bleve fastare knutna till
statstjänsten än vid det av de sakkunniga förordade systemet. Polismästaren
i Stockholm ifrågasätter, huruvida icke avsevärda fördelar skulle kunna vinnas,
örn besiktningsmännen erhölle fastare ställning såsom verkliga tjänstemän,
vilken fråga hade betydelse även ur kostnadssynpunkt och med hänsyn till
rekryteringen. Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter starkt, huruvida tidpunkten
kan vara lämplig att helt omlägga avlöningssystemet så, som de sakkunniga
föreslagit, d. v. s. uppdela ersättningen i fasta arvoden och särskilda
förrättningsarvoden. Tvärt om syntes det, som örn goda skäl skulle tala för
att, innan en mera genomgripande omläggning genomfördes, avvakta en tids erfarenhet
av verkningarna av framför allt införandet av den av de sakkunniga

Kungl. Maj:ts proposition nr 221. 7

föreslagna typbesiktningen. Denna länsstyrelsens ståndpunkt hindrade givetvis
ej, att de till besiktningsmännen utgående ersättningarna i viss mån redan
nu reglerades nedåt, dock ej mer än att man kunde påräkna kompetenta sökande
till befattningarna. Statskontoret yttrar, att det syntes vara av vikt, att
sådana anordningar träffades, att icke inkomsterna för vissa besiktningsmän
komme att bliva alltför höga. Detta syntes lämpligast kunna ske antingen genom
en maximering av ersättningarnas storlek eller ock, såsom de sakkunniga
förutsatt, genom ytterligare uppdelning av länen i besiktningsmannaområden.

I anledning av den avvägning av besiktningsmännens löner, som de sakkunniga
ifrågasatt, hava åtskilliga av de hörda myndigheterna och korporationerna
hävdat den meningen, att lönerna vore allt för knappt tillmätta, särskilt
som minskningen i arbetet å många håll komme att bliva obetydlig. Det
har framhållits, att det vore av synnerlig vikt, att besiktningsmännens ersättning
icke så begränsades, att det mötte svårigheter att till befattningarna erhålla
personer med tillräcklig utbildning och kvalifikationer i övrigt. Besiktningsmannens
ställning vore förenad med sådant ansvar och även sådan personlig
risk, att den väl motiverade en ganska hög ersättning. Härtill komme
det osäkra i befattningen, vilken ju endast tillsattes på vissa år i sänder och
utan rätt till pension. Avlöningarna vore icke nettoinkomster. Besiktningsmännen
hade att svara för kontorshyra, porto, telefon, skrivmateriel, blanketter,
hållande av automobil o. s. v. Besiktningsmännens förening yttrar, att den
föreslagna löneminskningen bleve synnerligen kännbar och medförde, i vad
den drabbade nuvarande besiktningsmän, att dessa i stor utsträckning måste
omlägga sin verksamhet, därest den levnadsstandard i någon mån skulle kunna
upprätthållas, för vilken de på basis av nuvarande system inrättat sig. Besiktningsmännen
saknade möjlighet att i någon större utsträckning förbättra
sina ekonomiska villkor, även där en ringa inkomst på besiktningsmannaverksamheten
bort sporra dem till ansträngningar i sådan riktning. Förklaringen
härtill torde vara att söka i de fluktuationer, som verksamheten underginge
i följd av bilismens säsongartade natur och som åstadkomma, att de under
vissa delar av året vore så bundna av sin tjänst, att de saknade tid för annan
sysselsättning. På grund härav vore det blott i undantagsfall, som de kunde
finna ett verksamhetsområde, som året runt läte sig förenas med deras tjänstgöring
såsom besiktningsmän.

Besiktningsmännens antal, som år 1921 uppgick till 143, hade år 1929 nedgått
till 95. Enligt av besiktningsmännen lämnade uppgifter verkställdes
under år 1929 41,432 första besiktningar, 20,395 efterbesiktningar och 58,802
förarprövningar, för vilka förrättningar erlades respektive 511,850, 310,240
och 582,560 kronor eller tillhopa 1,404,650 kronor, av vilket belopp till statsverket
inlevererades cirka 259,000 kronor (18.4 %). Beträffande motsvarande
siffror för år 1927 hänvisas till de sakkunnigas betänkande. Därest de enligt
1923 års besiktningsmannainstruktions ursprungliga lydelse stadgade grunderna
tillämpats å 1929 års besiktningsmannaarbete, skulle statsverket lia bekommit
ett belopp av allenast omkring 121,000 kronor (8.6 %).

Besiktningsväsendet
&r

1929.

Kungl. Maj:ts proposition nrZSt.

Departe mentschefen.

Efterföljande tabell utvisar i sammandrag de olika besiktningsmännens löneförmåner
under 1927 och 1929.

Antal besiktningsmän
År 1927 År 1929

intill 5-000 kronor...........18 10

5,000—10,000 » 30 27

10.000— 15,000 » 21 34

15.000— 20,000 » 9 21

20.000— 25,000 » 10 3

25.000— 30,D00 » 2 —

över 30,000 » 2 —

I nu angivna lönebelopp ingå besiktningsmans andel i förrättningsavgifter,
arvode för körskoletillsyn samt ersättning för diverse uppdrag. De högsta
löneförmåner, som sammanlagt under år 1927 uppburos av någon besiktningsman,
utgjorde ej fullt 31,000 kronor, medan det lägsta ersättningsbeloppet
uppgick till något över 1,300 kronor. Motsvarande siffror för år 1929 vörö
21,600 och 2,240 kronor.

Till en början får jag erinra.örn, att Kungl. Majit i det förslag till ny motorfordonsförordning,
över vilket jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 14 februari
1930 yttrande av innevarande års riksdag begärts (proposition nr 121), i
stort sett upptagit de sakkunnigas förslag örn besiktningsväsendets ordnande.

Vad härefter angår frågan, huruvida besiktningsmannabefattningarna skola
anordnas såsom huvud- eller bisysslor, torde denna frågas avgörande i främsta
rummet vara beroende av i vilken omfattning besiktningsmännens tid och
arbete i regel tagas i anspråk för uppdraget. Alltsedan ikraftträdandet av
gällande motorfordonslagstiftning har pågått en strävan att nedbringa besiktningsmännens
antal, detta i avsikt bland annat att vinna ökad enhetlighet
inom besiktningsväsendet. Även de sakkunnigas förslag innebär ett steg i sådan
riktning. Samtidigt som besiktningsmännens antal sjunkit har motorfordonsbeståndet
och därmed även besiktningsmännens tjänsteförrättningar
undergått en högst betydande ökning. Till belysande av den utveckling, som
härutinnan ägt rum, må endast nämnas, att antalet registrerade motorfordon,
som den 1 januari 1924 utgjorde 70,938, samma dag år 1930 stigit till över
190,000. Vid nu angivna förhållanden är det uppenbart, att besiktningsmannabefattningama
i allt större omfattning kommit att övergå till att bliva huvudsysslor
för sina innehavare. En sådan utveckling synes mig vara för det
allmänna enbart gagnelig. Klart är, att en besiktningsman, som helt får ägna
sig åt sin tjänst, har möjlighet att å densamma nedlägga ett omsorgsfullare
och mera målmedvetet arbete än den som kan för uppdraget allenast använda
tid, som bliver övrig från en annan huvudsaklig syssla. Det torde ock vara
lättare att till besiktningsmannatjänstema erhålla lämpliga och fullt kvalificerade
personer, om befattningarna organiseras som huvudsysslor, än örn de
skola innehavas vid sidan av annan viktigare tjänst. Förutsättningen härför

Kungl. Maj:ts proposition nr 221. 9

är emellertid uppenbarligen, att befattningarna bliva förenade med ej allt
för ringa inkomster.

Att de inkomster, som besiktningsmännen åtnjöto enligt de i 1923 års instruktion
ursprungligen stadgade grunderna, i stort sett voro allt för höga med
hänsyn till arbetets omfattning och beskaffenhet kan ej förnekas. Genom den
reglering, som härutinnan skedde genom 1928 års kungörelse, synes emellertid
ett lämpligt avvägande av lönerna i allmänhet hava skett. I detta sammanhang
må erinras, att besiktningsmännens ersättningar icke äro nettobelopp.
Särskilt för besiktningsmän med mera omfattande verksamhet är icke
blott kontorslokal utan jämväl kontorspersonal oundgängligen nödig för verksamhetens
behöriga upprätthållande. Besiktningsmännen hava ofta egen automobil,
vilket givetvis är av ej ringa värde för tjänstens upprätthållande.

Mot det av de sakkunniga föreslagna avlöningssystemet med delvis fasta
arvoden torde främst kunna anmärkas, att detsamma kan giva anledning till
skapande av en ny statstjänstemannakår, en utveckling vilken icke torde vara
önskvärd. De sakkunniga hava visserligen framhållit, att en utveckling i sådan
riktning icke vore att befara, så länge föreskrift upprätthölles därom,
att besiktningsmännen skola tillsättas på viss kortare tid och att för dem meddelat
förordnande kan återkallas, när skäl därtill föreligger. I likhet med ett
pär av de hörda myndigheterna känner jag mig icke övertygad örn riktigheten
av denna de sakkunnigas uppfattning. I allt fall synes mig tidpunkten
varn mindre lämplig att omlägga avlöningssystemet på sätt de sakkunniga
föreslagit. Innan en sådan genomgripande omläggning företages, torde man
först böra avvakta någon tids erfarenhet av verkningarna av införandet av
typbesiktning. Jag har alltså stannat för den uppfattningen, att det nuvarande
lönesystemet i stort sett bör bibehållas. På Kungl. Maj:t torde det liksom för
närvarande få ankomma att — med särskilt aktgivande på fordonsbeståndets
tillväxt och övriga på saken inverkande omständigheter — fastställa den andel
av inflytande förrättningsavgifter, som må befinnas lämplig för att giva besiktningsmännen
en vid varje tid skälig lön.

Efter typbesiktningens genomförande komma de skäl att bortfalla, som torde
hava föranlett stadgande av olika grunder för beräkning av besiktningsmännens
ersättning för första besiktningar, å ena, samt för efterbesiktningar och
förarprövningar, å andra sidan. Vad beträffar avvägningen av besiktningsmännens
loner har jag funnit, att med hänsyn till det fordonsbestånd, varmed
man nu har att räkna, ytterligare någon jämkning nedåt torde kunna ske. Företagna
undersökningar hava sålunda givit vid handen, att för närvarande följande
skala skulle giva ett lämpligt och skäligt resultat:

100 / av de första............. 10,000 kr.

50 » » » nästa............. 10,000 »

och 25 % av belopp över.......... 20,000 ».

I avsikt att erhålla en viss fortlöpande kontroll å fordonsbeståndet hava de
sakkunniga föreslagit, att besiktningsman, envar för sitt tjänstgöringsdistrikt.

Kungl. Maj:ts proposition nr Stil.

skulle utrustas med befogenhet att undersöka motorfordon, som kan antagas vara
mindre tillförlitligt (flygande besiktning). Den flygande besiktningens utförande
skulle i regel icke vara förenad med några ekonomiska förmåner för
besiktningsmännen. För ernående av större effektivitet i övervakandet av
fordonsbeståndets beskaffenhet hava de sakkunniga emellertid föreslagit, att
länsstyrelserna skola, då så anses påkallat och i övrigt lämpligt, äga uppdraga
åt en eller flera besiktningsmän att, mot erhållande av särskilt arvode
samt rese- och traktamentsersättning, då och då under året verkställa inspektion
av fordonsbeståndet enligt av länsstyrelsen fastställd plan, i samband
varmed stadgad särskild tillsyn över körskolorna skulle kunna utövas.

Det torde vara angeläget, att den möjlighet till kontroll över fordonsbeståndet,
som ligger i den flygande besiktningen, utnyttjas i praktiken. Ur sådan
synpunkt är det önskvärt, att besiktningsmännen utöva denna besiktning i ej
alltför ringa utsträckning. En förutsättning för att detta önskemål skall kunna
realiseras torde vara, att varje besiktningsman erhåller viss gottgörelse för
det med den flygande besiktningen förenade arbetet, förslagsvis 500 kronor per
år. Härutöver bör, såsom de sakkunniga föreslagit, kunna utgå särskild ersättning
för inspektion av fordonsbeståndet och för tillsyn av körskola. Denna ersättning
lärer lämpligen böra hållas inom en viss marginal. För landet i sin
helhet anser jag icke böra få användas mer än högst 100,000 kronor eller i
medeltal per län 4,000 kronor. Fördelningen av nämnda belopp å de olika länen
torde böra verkställas av Kungl. Maj :t. Meddelande av de närmare föreskrifter,
som beträffande varje län kunna erfordras med avseende å medlens användande,
torde jämväl böra ankomma på Kungl. Maj :t.

Mot de föreslagna arvodena till föreståndare för besiktningsmyndighet (900
kronor i Stockholm samt 600 kronor i Göteborg och i Malmö) lärer intet vara
att erinra. Även de sakkunnigas förslag till förrättningstaxa synes kunna godtagas.

Innan de sakkunniga uppgjorde sitt löneförslag, anmodade de länsstyrelserna
att inkomma med dels uppgift å det antal besiktningsmän inom länen,
som det verkliga behovet oundgängligen krävde, dels förslag till länens indelning
i besiktningsmannadistrikt, allt under förutsättning av genomförandet
av de utav de sakkunniga ifrågasatta riktlinjerna för besiktningsväsendets
framtida ordnande. Vid förslagets utarbetande följde de sakkunniga i stort
sett länsstyrelsernas önskemål. De sakkunniga hava räknat med ett antal
av 84 besiktningsmän (se bil. 2 vid de sakkunnigas betänkande). Med hänsyn
till det ökade arbete, som kommer att åvila besiktningsmyndigheterna, synes
denna siffra böra höjas till 87.

Följande tabell (jämför tabell å sid. 8) åskådliggör i sammandrag storleken
av de lönebelopp, som enligt av mig angivna grunder skulle under år 1929 hava
tillkommit besiktningsmännen, därvid självfallet den länsvis utgående ersättning
för fordonsinspektion och körskoletillsyn, som kan tillkomma viss besiktningsman,
icke ingår i beloppen:

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

1 besiktningsman
9 besiktningsmän
14 »

19 »

intill 3,000 kr.

3.000— 6,000 »

6.000— 9,000 *

9.000— 12,000 »

12.000— 15,000 »

15.000— 18,000 »

Det högsta och lägsta lönebeloppet skulle ha utgjort respektive 17,410 kronor
och 2,960 kronor.

I efterföljande tabell lämnas uppgifter å kostnaderna för besiktningsväsendet
dels sådana de faktiskt utgått år 1929, dels så som de skulle ha utgått under
samma år, därest de av mig angivna grunderna skulle ha tillämpats.

	Erlagda avgifter m. m. kronor	Enligt av mig angivna grunde	r
Förrättning	Förrättning	Beräknade förrättnings- avgifter kronor	Utgifter avsedda att täckas med förrättningsavgifterna	Kronor
lia besiktning . . Efterbesiktning .	511,850 310,240	Typbesiktning l:a besiktning	16,250 145,055	Besiktningsmans andel i förrättningsavgifter	906,250
Förarprövning . .	582,560	Efterbesiktning	314,500	Arvode för flygande be-siktning!	43,500
Körskoletillsyn . Div. förrättningar	44,830 1 17,611:50	Förarprövning	588,020	Arvode, rese- och trakta-mentBersättning för for-donsinspektion och kör-skoletillsyn	100,000
f				Arvode till föreståndare för besiktningsmyndighet	2,100
				Oförutsedda utgifter	11,975
	1,467,091:502		1,063,825		1,063,825

Av tabellen framgår, att medan år 1929 uttagits av trafikanterna 1,467,091
kronor 50 öre, den ifrågasatta förrättningstaxan nedbringar utgifterna till
1,063,825 kronor samt att besparingen för trafikanterna utgör omkring 400,000
kronor, framför allt uppkommande genom första besiktningens ersättande med
typbesiktning.

De sakkunniga hava förutsatt, att såväl inflytande förrättningsavgifter som
utgifterna för besiktningsväsendet skola upptagas i riksstaten.

I anslutning till de sakkunnigas på fordonsbeståndet den 1 januari 1928 grundade
förslag och då de ifrågasatta nya bestämmelserna avsetts skola träda i
kraft först den 1 januari 1931, har på min hemställan Kungl. Majit i punkt 34
under sjätte huvudtiteln av årets statsverksproposition föreslagit riksdagen att i
avbidan på den proposition i ämnet, som Kungl. Majit kunde komma att avlåta
till riksdagen, till »besiktning av motorfordon» för senare hälften av budget -

1 Arvode för körskoletillsyn har utgått ur registeringsavgifter.

2 Av detta belopp har cirka 259,000 kronor inlevererats till statsverket.

Kungl. Majlis proposition nr 221.

Anslag till
registrering
av motorfordon.

året 1930/31 beräkna ett extra förslagsanslag av 430,000 kronor. På hemställan
av chefen för finansdepartementet har i statsverkspropositionen uppförts
på inkomstsidan under titeln »avgifter för besiktning av motorfordon» ett belopp
av likaledes 430,000 kronor.

Enligt min här förut gjorda beräkning skall det belopp, som bör uppföras
å riksstatsförslagets inkomst- och utgiftssidor, beräknas till i runt tal 1,063,000
kronor för år räknat. Med hänsyn härtill torde i stället för i staten föreslagna
belopp, 430,000 kronor, böra å såväl inkomst- som utgiftssidan upptagas 530,000
kronor.

Uti punkten nr 33 under sjätte huvudtiteln av årets statsverksproposition
har Kungl. Majit, likaledes på min hemställan, föreslagit riksdagen att i avbidan
på den proposition i ämnet, som Kungl. Majit kunde komma att avlåta
till riksdagen, till »registrering av motorfordon m. m.» för nästkommande budgetår
beräkna ett extra förslagsanslag av 30,000 kronor. I samband med framställandet
av detta förslag, som innebar dels ändring av anslagets hittillsvarande
rubrik »Registrering av automobiler m. m.» och dels höjning av anslagsbeloppet
—- för nu löpande budgetår 20,000 kronor — med 10,000 kronor, redogjorde
jag för de ändamål, som tillgodoses med detsamma, ävensom för anslagets
belastning. Uppskovet med denna anslagsfrågas slutliga behandling var
föranlett därav, att vid tiden för statsverkspropositionens avlåtande det icke
kunde med säkerhet avgöras, huruvida anslaget möjligen kunde komma att påverkas
av blivande ståndpunktstagande till de sakkunnigas förslag angående
ny motorfordonsförordning m. m. Den fortsatta behandlingen av detta förslag
har givit vid handen, att anskaffandet av utav de sakkunniga föreslagna s. k.
skatteskyltar skulle komma att föranleda vissa utgifter, vilka torde böra bestridas
av ifrågavarande anslag. Dessa utgifter torde dock icke komma att
uppgå till sådant belopp, att därav påkallas förhöjning av det beräknade anslagsbeloppet
30,000 kronor.

I årets statsverksproposition har inkomsttiteln »avgifter för registrering av
motorfordon» upptagits med 1,050,000 kronor. Såsom förut omnämnts skola
de förrättningsavgifter, som av besiktningsman enligt nu gällande lagstiftning
inlevereras till länsstyrelse, av denna redovisas bland inflytande inkomster för
registrering av motorfordon. Inlevereringen sker för varje kalenderår före utgången
av januari månad nästpåföljande år. Besiktningsman tillkommande
arvode samt rese- och traktamentsersättning för tillsyn av körskola bestridas av
registreringsavgifter. Utbetalning av dessa ersättningar lärer i regel verkställas
först efter respektive kalenderårs utgång. Vid nu angivna förhållanden
och då de av mig ifrågasatta avlöningsbestämmelserna avses skola träda i kraft
först deri 1 januari 1931, kommer berörda inkomsttitel icke att för nästa budgetår
påverkas av den föreslagna redovisningen av förrättningsavgifterna. Däremot
kommer så uppenbarligen att bliva fallet från och med budgetåret
1931/1932.

Kungl. Maj:ts proposition nr 221. 13

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

a) med återkallande av det i statsverkspropositionen fram ställda

förslaget angående upptagande i riksstaten för budgetåret
1930/1931 av inkomster av »avgifter för besiktning av motorfordon»
med 430,000 kronor, föreslå riksdagen att i riksstaten
för nämnda budgetår upptaga sagda inkomsttitel
med .................................. kronor 530,000;

b) föreslå riksdagen att för budgetåret 1930/1931 under
sjätte huvudtiteln anvisa

dels till besiktning av motorfordon ett extra förslagsanslag

av .................................... kronor 530,000,

dels ock till registrering av motorfordon ett extra förslagsanslag
av .............................. kronor 30,000.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla och förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
F. Wessberg.