Kungl. Maj:ts proposition nr 9 (Proposition 1927:9)

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Nr 9.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
dödande av förkommen handling m. m.; given Stockholms
slott den 3 december 1926.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till

1) lag om dödande av förkommen handling;

2) lag om ändrad lydelse av 167 § sjölagen;

3) lag om ändrad lydelse av 20 § i förordningen den 16 juni 1875 angående
inteckning i fast egendom;

4) lag om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i
tomträtt och vattenfallsrätt;

5) lag om ändrad lydelse av 17 § i lagen den 10 maj 1901 om inteckning i
fartyg;

6) lag om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 18 april 1883 angående
förlagsinteckning; samt

7) lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 27 juni 1924 om vård av omyndigs
värdehandlingar.

GUSTAF.

Johan C. W. Thyrén.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 9 höft. (Nr 9.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Förslag

till

Lag

om dödande av förkommen handling.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Löpande skuldebrev, växel, konnossement eller annan handling, vars företeende
utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande av
annan förpliktelse, må, där antagas kan att handlingen förstörts eller eljest
förkommit, dödas på begäran av den, som handlingen förlorat. Lag samma
vare i fråga om aktiebrev, så ock beträffande intecknad förskrivning, som är

ställd till viss man. „

Denna lag äge ej tillämpning å banksedlar, ej heller a obligationer uttardade
av svenska staten, Sveriges allmänna hypoteksbank eller Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa.

Angående dödande av förkommen sparkassebok eller motbok med sparbank
eller postsparbanken gälle vad särskilt är stadgat.

2 §.

Ansökan om dödande av handling skall, skriftligen avfattad, ingivas till
rätten i den ort, där förpliktelsen skall fullgöras, eller, om sådan ort ej är
nämnd i handlingen, till den rätt, där den förpliktade är skyldig att svara i
tvistemål, som angå gäld i allmänhet. Har på grund av handlingen inteckning
meddelats i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt eller i fartyg,
skall ansökningen göras hos vederbörande inteckningsdomstol.

Ansökan om dödande av konnossement skall ingivas till rätten i godsets

bestämmelseort. 0 ....

Äro enligt vad nu är sagt flera domstolar behöriga, ma ansökningen göras

vid vilken som'' helst av dem.

3 §.

Vid ansökningen skall fogas avskrift av handlingen eller sådan uppgift om
dess innehåll, som är nödig för dess säkra igenkännande.

4 §.

Sökanden åligger att, så vitt ske kan. om ansökningen underrätta en var
vilken såsom gäldenär, löftesman eller eljest är på grund av handlingen förpliktad.
Avser ansökningen handling, på grund varav inteckning är meddelad,
skall den intecknade egendomens ägare, där så ske kan, underrättas, ända att
han ej är personligen ansvarig för inteckningen.

Kungl. Maj :ts proposition nr 9.

5 §•

Ratten äge, innan beslut i saken meddelas, förelägga sökanden att förebringa
utredning om viss omständighet, som finnes kunna på saken inverka. Där
sa prövas lämpligt, må rätten ock förelägga sökanden att med ed bekräfta
riktigheten av lämnad uppgift.

6 §.

Har sökanden visat sannolika skäl, att handlingen för honom förstörts eller
eljest förkommit, förelägge rätten honom att å viss rättegångsdag fullfölja
ansökningen; och utfärde rätten offentlig stämning, som anslås å rättens dörr
och genom sökandens försorg införes i allmänna tidningarna ävensom, där
rätten prövar lämpligt, i tidning inom orten. Införandet i allmänna tidningarna
skall äga rum i första numret för januari, april, juli eller oktober månad,
efter ty rätten bestämmer; och skall vid utsättande av dag för ansökningens
fullföljande iakttagas, att minst ett och högst två år komma att förflyta
mellan dagen för införandet och den dag, som utsattes för ärendets fullföljande.

Stämningen skall innehålla, jämte beskrivning av handlingen, att sannolika
skäl visats för sökandens uppgift att den för honom förkommit, ävensom
tillkännagivande att, om någon innehar handlingen eller vet att den finnes i
behåll, han bör därom hos rätten eller domaren göra anmälan sist å den för
ärendets fullföljande utsatta dag.

7 §•

Fullföljes ej ansökningen å utsatt dag, vare den förfallen.

Lag samma vare, där sökanden ej gitter visa, att kungörelsen blivit i föreskriven
ordning införd i tidningarna.

8 §■

Innan ansökningen företages till avgörande, äge rätten förelägga sökanden
att förebringa utredning, huruvida efter den offentliga stämningens utfärdande
inträffat omständighet, som kan tjäna till upplysning i saken, såsom att
ränta eller vinstutdelning uppburits eller krav eller påminnelse skett hos gäldenären.

Finner rätten någon omständighet ej hava förekommit, som utvisar att handlingen
finnes i behåll eller giver skälig anledning till antagande att så är
fallet, varde handlingen genom beslut av rätten dödad.

9 §•

Varder handlingen dödad, må den omständigheten att den ej kan företes
icke utgöra hinder för sökanden att göra gällande den rätt, som på handlingen
kunnat grundas; och har den, som är förpliktad att fullgöra vad i handlingen
blivit utfäst eller vars egendom på grund av inteckning eller eljest häftar för
utfästelsen, att utfärda ny handling, som mot den dödade svarar.

Var handlingen intecknad,_ har rättens ordförande att på begäran förse
den nya handlingen med bevis att den medför den inteckningsrätt som tillkommit
den dödade.

I fråga om växel, check och konnossement gälle tillika vad därom är särskilt
stadgat.

10 §.

Är handling, om vars dödande gjorts ansökning, intecknad i fast egendom,
tomträtt eller vattenfallsrätt eller i fartyg, har rätten att om ansökningen
samt om rättens slutliga utslag i ärendet så snart ske kan göra anteckning i
inteckningsprotokollet och inteckningsboken, så ock, där handlingen är in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

tecknad jämväl i egendom som lyder under annan rätt, giva den rätt meddelande
för anteckning i dess inteckningsprotokoll och inteckningsbok.

11 §.

Vad här förut är stadgat om den förpliktade skall, när fråga är om dödande
av aktiebrev, tillämpas å aktiebolaget.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

Genom lagen upphäves § 3 i förordningen den 7 maj 1880 (nr 15 s. 26) om
nya växellagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall.

Är, då lagen träder i kraft, ärende anhängigt angående dödande av förkommen
växel, check eller konnossement, skall det behandlas enligt äldre lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 167 § sjölagen.

Härigenom förordnas, att 167 § sjölagen skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Har i den ordning, som är särskilt stadgad, ansökan gjorts om’ dödande
av konnossement, äge, sedan offentlig stämning utfärdats, sökanden utbekomma
godset, därest han hos rättens ordförande ställer säkerhet för de anspråk å
godset, vilka lagligen må tillkomma innehavare av konnossementet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 20 § i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12) angående
inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 20 § i förordningen den 16 juni 1875 angående
inteckning i fast egendom, sådan denna paragraf lyder enligt lagen den 11
oktober 1912 (nr 213), i nedan angivna del skall erhålla följande ändrade
lydelse:

20 §.

Vill någon---blivit företedd.

Har någon, som efter ty särskilt är stadgat sökt dödande av förkommen
inteckningshandling, i anledning därav utverkat sig offentlig stämning, och
vill han låta förnya inteckningen innan frågan om handlingens dödande blivit
slutligen behandlad, ingive han till rätten stämningen i avskrift före utgången
av den i 19 § stadgade tid. Varder inteckningshandlingen sedermera dödad
och vinner beslutet därom laga kraft, eller varder handlingen återfunnen och
av sökanden företedd i ärendet om dess dödande, skall rätten på anmälan förklara
inteckningen vara förnyad den dag den offentliga stämning-en ingavs.
Kommer fastighetens ägare eller annan, vars rätt kan vara beroende av att
förnyelse ej ägt rum, och visar, att ansökningen om handlingens dödande förfallit
utan att handlingen blivit på sätt nyss är sagt företedd, eller visas,
att ansökningen blivit genom beslut, som vunnit laga kraft, avslagen, förklara
rätten frågan om förnyelse hava förfallit.

Går tiden---utan verkan.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Förs lag

till

Lag

om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 31) om inteckning

i tomträtt och vattenfallsrätt.

Härigenom förordnas, att 9 § i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt
och vattenfallsrätt, sådan denna paragraf lyder enligt lagen den 11 oktober
1912 (nr 215), i nedan angivna del skall erhålla följande ändrade lydelse:

9 §•

1 mom. Inteckning i-----stycket sägs.

Har rätten — -—• — --ansökningen förfallen.

2 mom. Vill någon----- -----blivit företedd.

Har någon, som efter ty särskilt är stadgat sökt dödande av förkommen
inteckningshandling, i anledning därav utverkat sig offentlig stämning, och
vill lian låta förnya inteckningen innan frågan om handlingens dödande blivit
slutligen behandlad, ingive han till rätten stämningen i avskrift före utgången
av den i 1 mom. stadgade tid. Varder inteckningshandlingen sedermera dödad
och vinner beslutet därom laga kraft, eller varder handlingen återfunnen och
av sökanden företedd i ärendet om dess dödande, skall rätten på anmälan
förklara inteckningen vara förnyad den dag den offentliga stämningen ingavs.
Kommer tomträttshavaren eller annan, vars rätt kan vara beroende av att förnyelse
ej ägt rum, och visar, att ansökningen om handlingens dödande förfallit
utan att handlingen blivit på sätt nyss är sagt företedd, eller visas, att
ansökningen blivit genom beslut, som vunnit laga kraft, avslagen, förklare
rätten frågan om förnyelse hava förfallit.

Går tiden — — ■— utan verkan.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 17 § i lagen den 10 maj 1901 (nr 26 s. 1) om inteckning i

fartyg.

Härigenom förordnas, att 17 § i lagen den 10 maj 1901 om inteckning i
fartyg i nedan angivna del skall erhålla följande ändrade lydelse:

17 §.

Vill någon —- — ----blivit företedd.

Har någon, som efter ty särskilt är stadgat sökt dödande av förkommen
inteckningshandling, i anledning därav utverkat sig offentlig stämning, och
vill han låta förnya inteckningen innan frågan om handlingens dödande blivit
slutligen behandlad, ingive han till inteckningsdomstolen stämningen i avskrift
före utgången av den i 16 § stadgade tid. Varder inteckningshandlingen sedermera
dödad och vinner beslutet därom laga kraft, eller varder handlingen återfunnen
och av sökanden företedd i ärendet om dess dödande, skall inteckningsdomstolen
på anmälan förklara inteckningen vara förnyad den dag den offentliga stämningen
ingavs. Kommer fartygets ägare eller annan, vars rätt kan vara beroende
av att förnyelse ej ägt rum, och visar, att ansökningen om handlingens
dödande förfallit utan att handlingen blivit på sätt nyss är sagt företedd, eller
visas, att ansökningen blivit genom beslut, som vunnit laga kraft, avslagen,
förklare inteckningsdomstolen frågan om förnyelse hava förfallit.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s. 1) angående
förlagsinteckning.

Härigenom förordnas, att 8 § i förordningen den 13 april 1883 angående förlagsinteckning
i nedan angivna del skall erhålla följande ändrade lydelse:

. 8 §■

Vill någon — •—- -—- ■— -— blivit företedd.

Har någon, som efter ty särskilt är stadgat sökt dödande av förkommen
inteckningshandling, i anledning därav utverkat sig offentlig stämning, och
vill han låta förnya inteckningen innan frågan om handlingens dödande blivit
slutligen behandlad, ingive han till rätten stämningen i avskrift före utgången
av den i 7 § stadgade tid. Varder inteckningshandlingen sedermera dödad och
vinner beslutet därom laga kraft, eller varder handlingen återfunnen och
av sökanden företedd i ärendet om dess dödande, skall rätten på anmälan förklara
inteckningen vara förnyad den dag den offentliga stämningen ingavs.
Kommer förlagstagaren eller annan, vars rätt kan vara beroende av att förnyelse
ej ägt rum, och visar, att ansökningen om handlingens dödande förfallit
utan att handlingen blivit på sätt nyss är sagt företedd, eller visas, att ansökningen
blivit genom beslut, som vunnit laga kraft, avslagen, förklare rätter,
frågan om förnyelse hava förfallit.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 27 juni 1924 (nr 322) om vård
av omyndigs värdehandlingar.

Härigenom förordnas, att 2 § i lagen den 27 juni 1924 om vård av omyndigs
värdehandlingar i nedan angivna del skall erhålla följande ändrade lydelse: 2

§.

I fråga om inhemska värdehandlingar vare banken pliktig

1) att, om —--vidmakthållande, samt

9) att, då enligt kungörelse i allmänna tidningarna offentlig stämning utfärdats
angående dödande av värdehandling, så ock då banken genom meddelande
från överexekutor erhållit underrättelse, att exekutiv auktion å intecknad
fast egendom blivit utlyst, därom underrätta förmyndaren.

Beträffande--— förvaring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Utdrag av protokollet över jusiitiedepartemcntsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 14 maj 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss

Möller, Le vinson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, anmäler, att sedan Kungl.
Maj:t genom beslut den 23 januari 1925 uppdragit åt försäkringslagstiftningskommittén
att på grundval av ett utav särskilda kommitterade den 31 december
1907 avgivet, till kommittén överlämnat förslag till lag om dödande av
bortkomna handlingar utarbeta nytt förslag i ämnet, kommittén med underdånig
skrivelse den 17 juni 1925 överlämnat av motiv åtföljda förslag till

1) lag om dödande av förkommen handling;

2) lag om ändrad lydelse av 167 § sjölagen;

3) lag om ändrad lydelse av 17 och 20 §§ i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom;

4) lag om ändrad lydelse av 2 och 9 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteckning
i tomträtt och vattenfallsrätt;

5) lag om ändrad lydelse av 12 och 17 §§ i lagen den 10 maj 1901 om inteckning
i fartyg; samt

6) lag om ändrad lydelse av 6 och 8 §§ i förordningen den 13 april 1883
angående förlagsinteckning.

Föredraganden anför:

»I den speciallagstiftning, som gäller om växlar, checkar och konnossement,
har man, såsom i kommitténs betänkande framhålles, genom införande av ett
särskilt rättsinstitut berett den, som förlorat en dylik handling, möjlighet att
under vissa förutsättninger kunna, åtminstone i någon mån, undanröja de menliga
följderna av handlingens förlust. Detta rättsinstitut innebär, att handlingen,
sedan inför domstol förebragts utredning om att den förstörts eller eljest
förkommit samt ett särskilt kungörelseförfarande iakttagits, kan genom beslut
av domstolen förklaras rättsligen kraftlös eller, såsom det i allmänhet heter,
dödas. Bortsett från växel, check och konnossement, är det enligt gällande
svensk rätt icke möjligt att erhålla myndighets medverkan för dödande av en
handling, vars innehav är av rättslig betydelse för utövande av en fordringsrätt.
Däremot finnas i gällande lagstiftning särskilda föreskrifter, enligt vilka
förkommen sparkassebok och motbok med sparbank eller med postsparbanken
utan medverkan av offentlig myndighet kunna sättas ur kraft genom ett
särskilt kungörelseförfarande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Frågan om genomförande av en allmän lagstiftning på detta område har
emellertid, på sätt kommittén framhåller, sedan länge stått på dagordningen i
vårt land. Redan i skrivelse den 2 maj 1906 hemställde riksdagen om framläggande
av förslag till lag om dödande av bortkomna handlingar. Sedan
Kungl. Maj:t med anledning härav uppdragit åt särskilda kommitterade att,
efter överläggning med lagberedningen, utarbeta förslag till lagstiftning i
ämnet, blev sådant förslag den 31 december 1907 av kommitterade avlämnat.
Detta förslag utgår från samma grundsatser, som kommit till tillämpning i
gällande bestämmelser om dödande av växel och konnossement samt ordnar
själva mortifikationsförfarandet på huvudsakligen enahanda sätt. Yad angår
förskrivningar, för vilka meddelats inteckning i fast egendom, är emellertid
förslaget byggt på den förutsättningen att, på sätt föreslagits i ett av lagberedningen
samtidigt framlagt förslag till lag om inskrivning av rätt till fast
egendom, nu gällande förnyelsetvång i avseende å penningeinteckningar skulle
avskaffas. Även i övrigt har i 1907 års förslag tagits hänsyn till de av lagberedningen
föreslagna ändringarna i inteckningsväsendet. Att detta förslag
hittills icke lett till någon lagstiftningsåtgärd, har i främsta rummet sin orsak
i att den ifrågasatta revisionen av fastighetsrätten jämte inskrivningsväsendet
ännu icke kunnat bliva föremål för slutlig behandling.

Det av kommittén framlagda förslaget till lag om dödande av förkommen
handling kan sägas innebära en överarbetning av 1907 års förslag i ämnet. I
vad det äldre förslaget sammanhänger med de av lagberedningen föreslagna
ändringarna i inteckningsväsendet har det självfallet ej kunnat tagas till utgångspunkt
vid kommitténs arbete. Även i övrigt innehåller det förslag, som
nu framlagts, väsentliga avvikelser från det tidigare.

Över kommitténs betänkande hava fullmäktige i riksgäldskontoret och i
riksbanken ävensom Svenska Bankföreningens styrelse och styrelsen för Sveriges
Advokatsamfund avgivit utlåtanden. Dessutom har till Kungl. Maj:t
inkommit en skrivelse från styrelsen för Sveriges Fastighetsägareförbund.

Körande omfattningen av den ifrågasatta lagstiftningen hava fullmäktige i
riksgäldskontoret anfört följande:

Fullmäktige, som tillfullo inse behovet av en modern lagstiftning rörande
dödning av vissa slag av förkomua handlingar, hava till en början upptagit till
prövning frågan, huruvida en dylik lagstiftning lämpligen bör omfatta jämväl
statsobligationer. Man har därvid främst att taga i betraktande den omständigheten,
att statens obligationer antingen direkt emitteras i utlandet eller i alla
händelser hava en tendens att under vissa förutsättningar gå utom landets
gränser. Före världskriget var den vida övervägande delen av svenska statens
obligationsskuld placerad i utlandet. Därutinnan har visserligen sedermera
en betydande ändring intTätt, i det att flertalet av de senaste elva årens låneemissioner
upptagits av den inhemska marknaden och därjämte stora poster i
utlandet placerade obligationer av äldre lån förvärvats av svenska ägare. Fortfarande
finnas emellertid i andra länder betydande mängder svenska statsobligationer,
och i samma mån det inhemska näringslivet behöver, taga i anspråk
större del av det inländska kapitalet, kan det bliva nödvändigt att åter
gå till utlandet med svenska statslån i större omfattning än under de senare
åren skett. Obligationer, tillhörande äldre statslån, kunna även under vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

förhållanden komma att i större omfattning’ övergå från Sverige till utlandet,
vartill för övrigt en viss tendens gjort sig gällande under de senaste åren.

För utländska innehavare av svenska statsobligationer skulle införande i
svenska tidningar av offentlig stämning enligt 6 § i lagförslaget i många fall
bliva betydelselöst. Av de utländska banker och penningeinstitut, som förmedla
försäljning av svenska obligationer och tjänstgöra såsom inlösningsställen för
förfallna obligationer och kuponger, kan visserligen förväntas, att de skulle
hålla sig underrättade rörande eventuella dödningsåtgärder, men de utländska
bankerna i allmänhet kunna knappast vara i tillfälle därtill och än mindre enskilda
utländska obligationsinnehavare. Kommitterade hava även beaktat de
olägenheter, som skulle förorsakas av ett dödningsförfarandes tillämplighet på
i utlandet placerade obligationslån, och med anledning därav föreslagit den bestämmelsen
i 12 §, att obligationer, som prövas vara ägnade att i större omfattning
^vinna avsättning utom riket, genom Konungens beslut kunna undantagas
från dödningsförfarandet.

Vad _ nu anförts kan anses vara tillämpligt även å svenska statens premieobligationer,
vilka, ehuru avsedda för emission uteslutande inom landet, dock i
viss omfattning förvärvats av personer i utlandet. Beträffande dessa obligationer
kunna även i övrigt starka skäl anföras för deras undantagande från ett
dödningsförfarande, nämligen obligationernas låga valör och därav följande
stora antal — 2,000,000 st. av 1921 års lån och 2,400,000 av 1923 års lån —
Eämt deras placering i småposter hos den stora allmänheten, som knappast kan
förväntas följa kungörelserna om dödning. Då en stor del av premieobligationerna
ofta byter ägare, skulle därigenom på premieobligationsmarknaden skapas
ett osäkerhetstillstånd, som ej vore till fördel vare sig för riksgäldskontoret
eller allmänheten.

Med hänsyn till vad ovan anförts kan enligt fullmäktiges mening den i 12 §
2:a stycket av lagförslaget intagna föreskriften ej anses vara tillräcklig, utan
böra statsobligationer helt och hållet undantagas från lagens tillämpning. Fullmäktige
skulle antagligen, om lagen komme att gälla även för statens obligationer,
nödgas att i fråga om samtliga obligationslån av nu bruklig typ, inklusive
premieobligationslånen, hos Konungen anhålla om befrielse frän lagens,
tillämpning. Vid sådant förhållande synes det även vara lämpligast, att ett
generellt undantag göres.

Vid denna frågas bedömande böra ytterligare ett par synpunkter framhållas.

För närvarande tillkommer det fullmäktige att å svenska stateus vägnar underhandla
och uppgöra om villkoren vid statens upplåning. Konungen skall
visserligen enligt gällande bestämmelser lämna sin garanti å lånen och äger att
utse ett ombud, med vilket fullmäktige hava att i lånefrågoT rådföra sig. Men
enligt långvarig praxis fattar Konungen beslut om garanti först sedan lånen
redan blivit emitterade. Dispens från dödningsförfarandet skulle däremot med
nödvändighet behöva lämnas före en låneemission och på ett tidigt stadium av
låneförhandlingarna. Därest vid något tillfälle Kungl. Maj:t ej omfattade
fullmäktiges mening beträffande fritagande från dödningsförfarandet och fullmäktiges
anhållan sålunda bleve avslagen, skulle detta innebära en inskränkning
i fullmäktiges nuvarande befogenhet att å svenska statens vägnar i detalj
fastställa lånevillkoren, vilket icke kan anses stå i god överensstämmelse med
fullmäktiges i grundlag och det av riksdagen utfärdade reglementet för riksgäldskontoret
fastställda bestämmanderätt.

Att beakta är vidare, att Tiksgäldskontoret genom inrättande av statsskuldboken
berett möjlighet för alla innehavare av svenska statsobligationer att få
dessa avgiftsfritt förvarade i riksgäldskontoret, varigenom största möjliga
trygghet mot förlust erhålles.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hava fullmäktige funnit sig böra be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

stämt tillstyrka ett generellt undantag för statsobligationer från tillämpning av
en eventuell dödningslag.

Vad här framhållits, synes fullmäktige vara tillämpligt även på Sveriges
allmänna hypoteksbanks och Konungariket Sveriges stad.shypotekskassas obligationslån.
Staten emitterar visserligen icke ifrågavarande institutioners obligationer;
men staten är, särskilt till följd av att till båda institutionerna överlämnats
grundfonder bestående av statsobligationer, så intresserad av att inga
svårigheter läggas i vägen för deras upplåning, att ett likställande med statsobligationer,
på sätt redan skett i ett flertal fall, såsom i fråga om stämpelbeläggning,
förmyndareförvaltning, belåning etc., i här förevarande fall S57nes
vara att förorda.

Fullmäktige i riksbanken hava i sitt yttrande förklarat, att fullmäktige
på de skäl som anförts av fullmäktige i riksgäldskontoret anse, att statsobligationer
och med dem likställda obligationer ävensom kuponger böra helt undantagas
från den föreslagna lagens tillämpning,

På grund av vad fullmäktige i riksgäldskontoret och riksbanken sålunda anfört
har jag ansett mig böra i förslaget upptaga en bestämmelse, enligt vilken
från det föreslagna dödningsförfarandet undantagas obligationer, utfärdade av
svenska staten, Sveriges allmänna hypoteksbank eller Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa. Denna undantagsbestämmelse, som självfallet innebär, att
icke heller kuponger till dylika obligationer kunna bliva föremål för dödande,
torde lämpligen kunna införas i 1 §. Till samma paragraf synas i samband
därmed böra överflyttas det i 12 § av kommitténs förslag upptagna undantaget
för banksedlar samt den hänvisning, som där gjorts till gällande föreskrifter
angående dödande av förkommen sparbanksbok eller motbok med sparbank
eller postsparbanken.

Det syfte, kommittén avsett att vinna genom den i 12 § upptagna bestämmelsen
om rätt för Konungen att beträffande vissa handlingar förordna att
dödande enligt den föreslagna lagen ej finge äga rum, torde i huvudsak bliva
tillgodosett därest, på sätt av mig ifrågasatts, från lagens tillämplighetsområde
uteslutas statsobligationer och med dem likställda obligationer. Skulle
det mot förmodan framdeles visa sig önskvärt att låta andra handlingar undantagas
från lagbestämmelsen om dödande, torde det vara lämpligare att i lagen
vidtaga ändring i sådant syfte än att låta frågan avgöras i administrativ ordning.
På grund av vad sålunda anförts har jag ansett mig böra låta ifrågavarande
bestämmelse utgå ur förslaget.

Sveriges Advokatsamfunds styrelse har i sitt yttrande anfört bland annat
följande:

Behovet av föreskrifter, som möjliggöra dödande av förkomma^ handlingar
även i andra fall än där sådan möjlighet redan för närvarande star till buds,
torde vara obestridligt. Emellertid går det föreliggande förslaget enligt, styrelsens
mening för långt, då det beträffande handling, som gäller i innehavarens
hand, medgiver dödning ej blott då handlingen förstörts utan även
då den annorledes förkommit. Redan den omständigheten, att förslaget härutinnan
skiljer sig från vad som gäller enligt norsk och dansk rätt, är väTd
beaktande och detta så mycket mera, som förslaget tillkommit i samband med
det för de skandinaviska länderna gemensamma försäkringslagstiftningsarbetet.
Även inre skäl tala emellertid emot den i förslaget intagna ståndpunkten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Om en löpande handling kan dödas utan att det gjorts sannolikt, att den blivit
förstörd, är den härav uppkommande faran för rättsförlust för godtroende
förvärvare av handlingen i och för sig ägnad att väcka betänkligheter, och
dessa vinna ökad styrka därigenom, att dödningsförfarandet, huru detta än
anordnas, torde bereda möjlighet för manipulationer av bedräglig natur. I
synnerhet gäller detta kanske obligationer och andra liknande handlingar, som
i särskild grad äro ägnade att gå från hand till hand, och rörande vilka gäldenären
sällan känner till, i vems hand de befinna sig, och ofta icke ens
huruvida de finnas i behåll. Beträffande vissa andra löpande handlingar gäller
åter, att de ofta ligga som hypotek för annan förbindelse och därför kanske
under loppet av flera år icke företes för uppbärande av ränta eller avbetalning,
varvid faran för att även utan bedrägligt syfte dödning obehörigen kan
komma till stånd är väsentlig.

Härtill kommer ytterligare ett mera speciellt skäl emot förslagets innehåll
i förevarande avseende. Kommitterade hava med sin ståndpunkt måst föreslå
ett stadgande (12 § 2 stycket) om rätt för Konungen att i fråga om aktier
eller obligationer, som prövas vara ägnade att i större omfattning vinna avsättning
utom riket, förordna, att dödande enligt den föreslagna lagen ej må äga
rum. Ett sådant stadgande är, såsom från annat håll anmärkts, icke lyckligt.
Det kan ej skapa något generellt förtroende i utlandet för den svenska
obligationsmarknaden, och å andra sidan uteslutes genom ett av Konungen
beträffande vissa ^ obligationer meddelat förordnande av antytt innehåll även
möjligheten att få. dessa obligationer dödade i sådana fall, där en eventuell
utländsk köpare själv har ett beTättigat intresse av att dödning kan komma
till stånd, nämligen när handling förstörts. Inskränkes lagens tillämplighet
å innehavarehandlingar till sådana fall, då de förstörts, torde icke något behov
föreligga av det i förslagets 12 § 2 stycket upptagna stadgandet.

På här anförda skäl får styrelsen i underdånighet hemställa om sådan
ändring i förslaget, att handling av löpande beskaffenhet i regel må kunna dödas
allenast såvida sannolika skal visas, att densamma blivit förstörd. Denna
inskränkning torde dock icke böra gälla växel, check och konnossement, vilka
enligt redan gällande rätt kunna dödas, även om de på annat sätt förkommit.
Ej heller torde inskränkningen böra gälla handling, för vilken meddelats
inteckning av sådan beskaffenhet, att densamma för sin fortsatta giltighet
måste inom viss tid förnyas (d. v. s. fordringsinteckning utom i det fall, som
avses i 13 § Kungl. förordn. 15 okt. 1880 ang. lagfart m. m. av järnväg). Beträffande
sådan handling föreligger nämligen ett vägande praktiskt behov av
att kunna få densamma dödad även då den förkommit utan att hava förstörts.
Här skulle nämligen handlingens ägare, genom att nödgas avvakta fordringsrättens
preskription gentemot eventuell annan innehavare, gå förlustig sin
panträtt resp. förmånsrätt i den intecknade egendomen. I fråga om sådan
handling,. som nu sagts, synas emellertid de härovan gentemot dödande av förkommen
innehavarehandling anförda synpunkterna i huvudsak kunna tillgodoses
på annat sätt, nämligen genom ett stadgande i 6 §, att då dödningsansöknmgen
avser intecknad handling, som är ställd till innehavaren eller till viss
man eller order, samt sökanden icke visat sannolika skäl att densamma förstörts,
dagen för ansökningens fullföljande skall sålunda bestämmas, att den
faller efter utgången av den tid, inom vilken inteckningen bör senast förnyas.
Under stämningstiden har då sökanden möjlighet att bevara sin inteckningsrätt
genom sådan åtgärd, som omförmäles i förslagen till ändringar i inteckningsförfattningarna,
men slutligt utslag om mortifikation kan icke komma
till stånd, förrän den bortkomna handlingens eventuella innehavare redan genom
underlåtenhet att i vanlig ordning förnya inteckningen gått förlustig sin
rätt i den intecknade egendomen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Fullmäktige i xiksgäldskontoret framhålla däremot i sitt utlåtande, att fullmäktige,
i likhet med kommittén, anse det vara för strängt att såsom villkor
för dödande av innehavarepapper kräva sannolikhetsbevis om handlingars förstörande.
Då en dylik bevisning endast i ganska sällsynta undantagsfall torde
kunna förebringas, även om man nöjer sig med krav på sannolika skäl, skulle,
yttra fullmäktige, en lagstiftning om dödande genom ett dylikt stadgande
praktiskt taget bliva tämligen betydelselös. Enligt fullmäktiges mening måste
även genom det föreslagna kungörelseförfarandet och övriga formaliteter vid
dödande av förkommen handling vederbörlig hänsyn anses vara tagen till eventuell
godtroende tredje man, vars intressen givetvis måste skyddas.

Fullmäktige i riksbanken och Svenska Bankföreningens styrelse hava på den
punkt, varom här är fråga, icke funnit anledning till erinran mot förslaget.

För min del anser jag det visserligen vara av synnerlig vikt, att den ifrågasatta
lagstiftningen om dödande av förkomna handlingar så anordnas, att den,
som i god tro förvärvat rätt på grund av en handling, blir i möjligaste mån
skyddad. För att nå detta resultat torde det emellertid icke vara erforderligt att
vidtaga så långt gående inskränkningar i det föreslagna förfarandets användbarhet
som dem, vilka förordats av styrelsen för Sveriges Advokatsamfund.
Härutinnan må till en början erinras om att den moderna lagstiftning, som på
detta område kommit till stånd i Finland, Tyskland och Schweiz, medgiver dödande
av handlingar, vilka äro gällande i innehavarens hand, icke blott när
handlingen kan antagas vara förstörd utan även när den antages vara förkommen.
Det bör vidare framhållas, att kommittén till skydd för godtroende förvärvare
föreslagit iakttagande av särskilda försiktighetsmått, vilka sakna motsvarighet
i den utländska lagstiftningen. Under det att exempelvis enligt tysk
och schweizisk rätt — i likhet med vad hos oss för närvarande gäller i fråga
om växel och konnossement — dödande av en handling, sedan offentlig stämning
blivit utfärdad, icke hindras annorledes än genom själva handlingens uppvisande
för rätten, avbrytes däremot enligt förslaget ett inlett mortifikationsförfarande
även när en omständighet föreligger, som utan att innebära fullt
bevis att handlingen finnes i behåll, dock ger skälig anledning till sådant antagande.
Vad särskilt obligationer angår har i motiven till 8 § såsom exempel
på en dylik omständighet nämnts, att en till den förkomna obligationen hörande
kupong blivit under uppbudstiden, vilken skall sättas till minst ett år, inlöst
utan att det blivit utrett vem som uppburit beloppet. Detta uttalande i motiven
har föranlett Sveriges Advokatsamfunds styrelse att i sitt yttrande framhålla,
att de föreslagna bestämmelserna icke innebära någon säkerhet för att,
därest under stämningstiden handlingen eller någon därtill hörande kupong
blivit, hos gäldenären företedd för lyftande av ränta eller avbetalning, detta
skall komma till rättens kännedom. En viss garanti härutinnan synes
mig emellertid kunna vinnas genom att i 8 § upptaga en uttrycklig föreskrift,
enligt vilken det skall ankomma på rätten att, innan en ansökning om dödande
företages till slutligt avgörande, förelägga sökanden att förebringa utredning,
huruvida efter den offentliga stämningens utfärdande inträffat omständighet,
som kan tjäna till upplysning i saken, såsom att ränta eller vinstutdelning upp -

Eungl. Maj:ts proposition nr 9.

burits eller på grund av handlingen krav eller påminnelse skett hos gäldenären.
Avser ansökningen handling, som är intecknad vid annan rätt än den, där
fråga om dödande handlägges, är det givetvis lämpligt att, på sätt Sveriges
Advokatsamfunds styrelse framhållit, förelägga sökanden att vid fullföljden
förete bevis om att icke under stämningstiden inteckningen blivit i vanlig
ordning förnyad. Under förutsättning att, på sätt jag ämnar föreslå, i 8 §
upptages en uttrycklig erinran om domstolens befogenhet att av sökanden kräva
utredning rörande förhållanden, som kunna tjäna till upplysning om en
eventuell godtroende förvärvares rätt, synes dennes intresse vara tillräckligt
skyddat.

I den från styrelsen för Sveriges Fastighetsägareförbund inkomna skrivelsen
har styrelsen hemställt, att det föreliggande förslaget till lag om dödande av
förkommen handling måtte fullständigas med bestämmelser, som innebure större
trygghet för inteckningsinnehavare att inteckning ej utan innehavarens medgivande
kunde dödas. Styrelsen föreslår för sådant ändamål upptagande av en
föreskrift om rätt för inteckningshavare att hos vederbörande domstol anmäla
sig såsom ägare till viss inteckning, därvid betingande sig rätt att genom domstolens
försorg erhålla underrättelse, därest fråga uppkommer om inteckningens
dödande.

Med anledning av vad sålunda anförts anser jag mig böra framhålla, att i
annat sammanhang fråga blivit väckt om vidtagande av en liknande anordning
i syfte att skydda innehavare av inteckning mot det äventyr, som är förenat
därmed att den intecknade egendomen kan komma att honom ovetande försäljas
å exekutiv auktion. För att så mycket som möjligt nedbringa detta äventyr
har föreslagits en anordning, enligt vilken innehavare av inteckning skulle
äga att mot avgift få sitt namn och sin adress upptagna i ett av överexekutor
eller annan myndighet fört register och därigenom vinna säkerhet för att bliva
underrättad om möjligen förekommande exekutiva åtgärder. Denna fråga torde
komma att göras till föremål för närmare övervägande inom departementet och
kommer därvid givetvis även att uppmärksammas den betydelse upprättandet
av ett dylikt register kan äga på det område, varom nu är fråga.

Styrelsen för Sveriges Fastighetsägareförbund har vidare påyrkat, att i samband
med införande av möjlighet att få förkommen inteckningshandling dödad
måtte meddelas bestämmelser, varigenom nu gällande föreskrifter om inteckningsförnyelse
upphävas. Frågan om avskaffande av förnyelsetvånget i avseende
å penninginteckningar synes mig emellertid innefatta ett ämne, som icke
lämpligen kan i detta sammanhang upptagas till behandling.

Avfattningen av 2 § har efter hemställan från styrelsen för Sveriges Advokatsamfund
undergått jämkning åsyftande att tydligt utmärka, att ansökan
om dödande av inteckning i fast egendom, tomträtt och vattenfallsrätt skall göras
hos den domstol, som vid tiden för ansökningens ingivande är behörig
att upptaga ärenden rörande inteckning i fastigheten, tomträtten eller vattenfallsrätten.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 9 käft. (Nr 9.)

Kungl. Maj:is proposition nr 0.

Enligt 4 § i kommitténs förslag åligger det den som söker dödande av
handling att, så vitt ske kan, underrätta den förpliktade om ansökningen. Svenska
Bankföreningens styrelse har i sitt yttrande anfört, att styrelsen utginge
från att med uttrycket den förpliktade avsåges samtliga de personer, vilka på
grund av handlingen vore förpliktade, således i fråga om skuldebrev ej blott
huvudgäldenär, respektive huvudgäldenärer utan även eventuella löftesmän,
samt i fråga om växel alla de personer, vilka enligt växeln vore förpliktade.
Under hänvisning härtill har styrelsen hemställt, huruvida icke åt lagbudet
kunde givas en sådan avfattning, att dess sålunda angivna innebörd fullt tydligt
komme att framgå av lagtexten. Denna hemställan har jag ansett böra
vinna beaktande.

Kommittén har vidare i 4 § föreslagit, att därest ansökning om dödande avser
handling på grund varav inteckning är meddelad, den intecknade egendomens
ägare skall underrättas, ändå att han ej är personligen ansvarig för inteckningen.
Med anledning av anmärkningar, som framställts av Svenska Bankföreningens
styrelse och Sveriges Advokatsamfunds styrelse, har jämkning av
paragrafens lydelse vidtagits i syfte att tydligt utmärka, att den sålunda föreskrivna
underrättelsen, i likhet med underrättelsen till den förpliktade, skall
äga rum allenast där så ske kan.

Av de i 4 och 11 §§ föreslagna bestämmelserna följer, att när ansökan gjorts
om dödande av aktiebrev, underrättelse, så vitt ske kan, skall lämnas aktiebolaget.
Sveriges Advokatsamfunds styrelse gör gällande, att därjämte bör
stadgas, att om ansökningen avser aktiebrev, som är ställt till viss man och
sökanden icke är i bolagets aktiebok registrerad såsom ägare till den eller de
aktier vara brevet lyder, den registrerade aktieägaren skall så vitt ske kan
underrättas om ansökningen. Den, som förvärvat aktier i ett bolag och låtit
registrera sig såsom ägare till desamma samt hos bolaget uppgivit sin adress,
kan då, enligt vad styrelsen framhåller, icke riskera, att på grund av oriktiga
uppgifter aktierna bliva honom ovetande dödade, och behöver alltså icke till
skydd häremot följa med de i allmänna tidningarna kungjorda mortifikationsstämningarna.

Enligt min mening låter det sig icke göra att i lagen uttömmande angiva
alla de omständigheter, om vilka sökanden, för att vinna bifall till sin ansökning,
har att förebringa utredning. På sätt kommittén i 5 § föreslagit, måste det
överlämnas åt domstolarna att efter prövning av förhållandena i varje särskilt
fall tillse, att erforderlig utredning förebringas, vid äventyr att ansökningen
blir avslagen. Vad angår det specialfall, som styrelsen för Sveriges Advokatsamfund
omnämnt, anser jag mig kunna utgå från att ett aktiebrev ställt
till viss man icke kommer att bliva dödat, med mindre sökanden visat vem som
är i bolagets aktiebok registrerad såsom aktieägare samt, därest registreringen
icke avser sökanden, företett utredning om att den, som registrerats såsom aktieägare,
blivit underrättad om ansökningen.

I 13 § av 1907 års förslag till lag om dödande av bortkomna handlingar
hade i fråga om rånte- och vinstkuponger upptagits en bestämmelse av inne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

! håll, att den, som inom preskriptionstiden hos utställaren gjort anmälan om
; förlust av en sådan kupong, skulle vara berättigad att, därest ej kupongen föreI
teddes till inlösen före nämnda tids utgång, inom viss tid därefter lyfta betalning
för kupongen. Fullmäktige i riksgäldskontoret hava ansett skäl tala för
i att i den blivande lagstiftningen införa en motsvarande regel. Då emellertid,
j såsom fullmäktige påpekat, ett sådant förfarande redan tillämpas i praxis,
1 synes mig något behov av den föreslagna bestämmelsen knappast föreligga.

Med hänsyn härtill och då en dylik föreskrift icke står i något organiskt sam!
manhang med en lagstiftning om dödande av förkommen handling, har jag icke
| funnit skäl att härutinnan vidtaga någon ändring i kommitténs förslag.

Enär det kan inträffa, att den, som förlorat en inteckningshandling, icke hinner
få handlingen dödad, innan tiden för förnyelse av inteckningen utgår, har
kommittén föreslagit vissa ändringar i gällande författningar om inteckning i
syfte att låta den, som sökt dödande av förkommen inteckningshandling, genom
ingivande av den offentliga stämningen i avskrift bevara sin rätt att, om handlingen
sedermera dödas, få inteckningen förnyad. I det yttrande, som avgivits
av styrelsen för Sveriges Advokatsamfund, anmärkes, att de sålunda föreslagna
bestämmelserna kunna leda till den oformligheten att, om dödningssökanden
efter utgången av den tid, inom vilken förnyelse bort ske, och efter det han inom
behörig tid i förnyelsesyfte ingivit avskrift av den offentliga stämningen, men
före dödningsärendets slutliga behandling återfinner den bortkomna handlingen,
han blir nödsakad att söka hemlighålla detta och fullfölja dödningsansökningen,
enär eljest frågan om förnyelse kommer att anses förfallen. För att undgå
ett sådant resultat har jag ansett mig böra vidtaga jämkning i bestämmelsernas
avfattning. Däremot har jag icke funnit anledning föreligga att, på sätt i
samma yttrande påyrkas, tillerkänna den, vars ansökan om dödande av inteckningshandling
blivit bifallen, rätt att, efter dödningsbeslutet men innan ny
handling utfärdats i stället för den dödade, vinna inteckningsförnyelse genom
företeende av dödningsutslaget.

Sveriges Advokatsamfunds styrelse föreslår i sitt yttrande, att i 2 § av lagen
den 27 juni 1924 om vård av omyndigs värdehandlingar måtte införas ett stadgande
av innehåll att om i allmänna tidningarna införts offentlig stämning i
ärende angående dödande av handling, som bank har i förvar enligt nämnda lag,
banken skall därom underrätta förmyndaren. Mod anledning härav må erinras
om att i det förslag till lag om vård om omyndigs värdehandlingar, som framlades
för 1924 års riksdag, fanns intagen en föreskrift, enligt vilken det skulle
åligga banken att, om exekutiv auktion å intecknad fast egendom blivit utlyst,
därom underrätta förmyndaren. Den sålunda föreslagna skyldigheten för banken
att granska i tidningarna införda kungörelser om exekutiva auktioner blev
emellertid borttagen under förslagets behandling i riksdagen. Vid sådant förhållande
anser jag tillräcklig anledning knappast föreligga att nu föreslå införande
av en likartad granskningsskyldighet med avseende å publicerade stämningar
i mortifikationsärenden.»

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag om dödande av förkommen
handling, lag om ändrad lydelse av 167 § sjölagen, lag om ändrad lydelse av 17
och 20 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom,
lag om ändrad lydelse av 2 och 9 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i
tomträtt och vattenfallsrätt, lag om ändrad lydelse av 12 och 17 §§ i lagen den
10 maj 1901 om inteckning i fartyg samt lag om ändrad lydelse av 6 och 8 §§
i förordningen den 13 april 1883 angående förlag sinteckning, av den lydelse bilagor
vid detta protokoll utvisa, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över
förslagen måtte, för det i § 87 regeringsformen angivna ändamål, inhämtas genom
utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:
Arvid Torold.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om (lödande av förkommen handling.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Löpande skuldebrev, växel, konnossement eller annan handling, vars företeende
utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande av
annan förpliktelse, må, där antagas kan att handlingen förstörts eller eljest
förkommit, dödas på begäran av den som förlorat handlingen. Lag samma
vare i fråga om aktiebrev, så ock beträffande intecknad förskrivning, som är
ställd till viss man.

Denna lag äge ej tillämpning å banksedlar, ej heller å obligationer utfärdade
av svenska staten, Sveriges allmänna hypoteksbank eller Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa.

Angående dödande av förkommen sparkassebok eller motbok med sparbank
eller postsparbanken galle vad särskilt är stadgat.

2 §•

Ansökan om dödande av handling skall, skriftligen avfattad, ingivas till
rätten i den ort, där förpliktelsen skall fullgöras, eller, om sådan ort ej är
nämnd i handlingen, till den rätt, där den förpliktade är skyldig att svara i
tvistemål som angå gäld i allmänhet. Har på grund av handlingen inteckning
meddelats i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt eller i fartyg,
skall ansökningen göras hos vederbörande inteckningsdomstol.

Ansökan om dödande av konnossement skall ingivas till rätten i godsets
bestämmelseort.

Åro enligt vad nu är sagt flera domstolar behöriga, må ansökningen göras
vid vilken som helst av dem.

3 §.

Vid ansökning som i 2 § sägs skall fogas avskrift av handlingen eller sådan
uppgift om dess innehåll, som är nödig för dess säkra igenkännande.

4 §.

Sökanden åligger att, så vitt ske kan, om ansökningen underrätta den som på
grund av handlingen är förpliktad vare sig såsom gäldenär eller löftesman eller
i annan egenskap. Avser ansökningen handling, på grand varav inteckning
är meddelad, skall den intecknade egendomens ägare, där så ske kan, underrättas,
ändå att han ej är personligen ansvarig för inteckningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

5 §•

Eätten äge, innan beslut i saken meddelas, förelägga sökanden att förebringa
utredning omi viss omständighet, som finnes kunna på saken inverka. Där
så prövas lämpligt, må rätten ock förelägga sökanden att med ed bekräfta
riktigheten av lämnad uppgift.

6 §■

Har sökanden visat sannolika skäl, att handlingen för honom förstörts eller
eljest förkommit, förelägge rätten honom att a viss rättegångsdag fullfölja
ansökningen; och utfärde rätten offentlig stämning, som anslås å rättens dörr
och genom sökandens försorg införes i allmänna tidningarna ävensom, där
rätten prövar lämpligt, i tidning inom orten. Införandet i allmänna tidningarna
skall äga rum i första numret för januari, april, juli eller oktober månad,
efter ty rätten bestämmer; och skall vid utsättande av dag för ansökningens
fullföljande iakttagas, att minst ett och högst två år komma att förflyta
mellan dagen för införandet och den dag som utsattes för ärendets fullföljande.

I stämningen skall lämnas beskrivning av handlingen och angivas, att sannolika
skäl visats för sökandens uppgift att den för honom förkommit, ävensom
givas tillkänna, att om någon innehar handlingen eller har kännedom om att
den finnes i behåll, han bör därom hos rätten eller domaren göra anmälan sist
å den för ärendets fullföljande utsatta dag.

7 §■

Fullföljes ej ansökningen å utsatt dag, vare den förfallen.

Lag samma vare, där sökanden ej gitter visa, att kungörelsen blivit i föreskriven
ordning införd i tidningarna.

8 §•

Innan fullföljd ansökning företages till avgörande, äge rätten förelägga
sökanden att förebringa utredning, huruvida efter den offentliga stämningens
utfärdande inträffat omständighet som kan tjäna till upplysning i saken, såsom
att ränta eller vinstutdelning uppburits eller på grund av handlingen, krav
eller påminnelse skett hos gäldenären. _ o

Finner rätten, vid prövning av ansökningen, någon omständighet ej hava
förekommit, som utvisar, att handlingen finnes i behåll, eller giver skälig an
ledning till antagande att så är fallet, varde handlingen genom beslut av
rätten dödad.

9 §•

Varder handling dödad efter ty här förut är sagt, må den omständigheten
att handlingen ej kan företes icke utgöra hinder för sökanden att göra gällande
den rätt, som på handlingen kunnat grundas; och har den, som är förpliktad
att fullgöra vad i handlingen blivit utfäst eller vars egendom på grund
av inteckning eller eljest häftar för utfästelsen, att utfärda ny handling som
mot den dödade svarar.

Var den dödade handlingen intecknad, har rättens ordförande att på begäran
av den nya handlingens innehavare å handlingen teckna bevis att den
medför den inteckningsrätt som tillkommit den dödade handlingen.

I fråga om växel, check och konnossement galle utöver vad nu sagts vad
därom i växellagen och sjölagen är särskilt stadgat.

10 §.

Är handling, om vars dödande gjorts ansökning, intecknad i fast egendom,
tomträtt eller vattenfallsrätt eller i fartyg, har rätten att om ansökningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

samt om rättens slutliga utslag i ärendet så snart ske kan göra anteckning i
inteckningsprotokollet och inteckningsboken, så ock, där handlingen är intecknad
jämväl i egendom som lyder under annan rätt, giva den rätt meddelande
för anteckning i dess inteckningsprotokoll och inteckningsbok.

11 §•

Yad här förut är stadgat om den förpliktade skall, när fråga är om dödande
av aktiebrev, tillämpas å aktiebolaget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1928.

Genom lagen upphäves § 3 i förordningen den 7 maj 1880 (nr 15 s. 26) om
nya växellagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall.

Är, då lagen träder i kraft, ärende anhängigt angående dödande av förkommen
växel, check eller konnossement, skall det behandlas enligt äldre lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Förslag till Lag om

ändrad lydelse av 167 § sjölagen.

Härigenom förordnas, att 167 § sjölagen skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Har i den ordning, som är särskilt stadgad, ansökan gjorts om dödande
av konnossement, äge, sedan offentlig stämning utfärdats, sökanden utbekomma
godset, därest han hos rättens ordförande ställer säkerhet för de anspråk å
godset, vilka lagligen må tillkomma innehavare av konnossementet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

Kungl. Maj :ts proposition nr 9.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 17 och 20 §§ i förordningen den 16 juni 1875
(nr 4:2 s. 12) angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 17 och 20 §§ i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom, sistnämnda paragraf i dess lydelse enligt
lagen den 11 oktober 1912 (nr 213), i nedan angivna delar skola erhålla
följande ändrade lydelse:

17 §,

Då inteckning -— -— •— är grundad.

Huru inteckningshandling som förkommit må dödas, därom galle vad
särskilt är stadgat.

20 §.

Vill någon — ■—- — blivit företedd.

Har någon, som efter ty särskilt är stadgat sökt dödande av förkommen
inteckningshandling, i anledning därav utverkat sig offentlig stämning, och
vill han låta förnya inteckningen innan frågan om handlingens dödande blivit
slutligen behandlad, ingive han före utgången av den i 19 § stadgade tid till
Tätten den offentliga stämningen i avskrift. Varder inteckningshandlingen
sedermera dödad och vinner beslutet därom laga kraft, eller varder handlingen
av sökanden återfunnen och, innan ärendet om dess dödande företagits
till avgörande, företedd i det ärende, skall rätten på anmälan förklara
inteckningen vara förnyad den dag den offentliga stämningen ingavs. Kommer
fastighetens ägare eller annan, vars rätt kan vara beroende av att förnyelse
ej ägt rum, och visar, att ansökningen om handlingens dödande förfallit utan
att i samband därmed handlingen blivit på sätt nyss är sagt företedd, eller visas
att ansökningen blivit genom beslut, som vunnit laga kraft, avslagen, förklare
rätten frågan om förnyelse hava förfallit.

Går tiden -— -— — utan verkan.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 och 9 §§ i Ingen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 31)
om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 och 9 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteckning
i tomträtt och vattenfallsrätt, av vilka paragrafer 2 § ändrats genom lag den
11 juni 1920 (nr 429) och 9 § genom lag den 11 oktober 1912 (nr 215), i
nedan angivna delar skola erhålla följande ändrade lydelse:

2 §•

Inteckning i —• — —---tomträttsprotokollet införas.

Finnes ej-----genast avslagen.

Inteckning må -------är förfallen.

Då inteckningen — — ----å fordringshandlingen.

Huru inteckningshandling, som förkommit, må dödas, därom gälle vad särskilt
är stadgat.

9 §.

1 mom. Inteckning i-----— stycket sägs.

Har rätten — —--— ansökningen förfallen.

2 mom. Vill någon —- •— ---blivit företedd.

Har någon, som efter ty särskilt är stadgat sökt dödande av förkommen
inteckningshandling, i anledning därav utverkat sig offentlig stämning, och vill
han låta förnya inteckningen innan frågan om handlingens dödande blivit slutligen
behandlad, ingive han före utgången av den i 1 mom. stadgade tid till
rätten den offentliga stämningen i avskrift. Varder inteckningshandlingen
sedermera dödad och vinner beslutet därom laga kraft, eller varder handlingen
av sökanden återfunnen och, innan ärendet om dess dödande företagits till
avgörande, företedd i det ärende, skall rätten på anmälan förklara inteckningen
vara förnyad den dag den offentliga stämningen ingavs. Kommer tomträttshavaren
eller annan, vars rätt kan vara beroende av att förnyelse ej ägt rum,
och visar, att ansökningen om handlingens dödande förfallit utan att. i samband
därmed handlingen blivit på sätt nyss är sagt företedd, eller visas att
ansökningen blivit genom beslut, som vunnit laga kraft, avslagen, förklare rätten
frågan om förnyelse hava förfallit.

Går tiden---— — utan verkan.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

liungl. Maj:ts proposition nr 9.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar 12 och 17 §§ i lagen den 10 maj 1901 (nr 26 s. 1)

om inteckning i fartyg.

Härigenom förordnas, att 12 och 17 §§ i lagen den 10 maj 1901 om inteckning
i fartyg i nedan angivna delar skola erhålla följande ändrade lydelse:

12 §.

Då inteckning-----å fordringshandlingen.

Huru inteckningshandling, som förkommit, må dödas, därom galle vad särskilt
är stadgat.

17 §.

Vill någon — — —- •— -— blivit företedd.

Har någon, som efter ty särskilt är stadgat sökt dödande av förkommeu
inteckningshandling, i anledning därav utverkat sig offentlig stämning, och
vill han låta förnya inteckningen innan frågan om handlingens dödande blivit
slutligen behandlad, ingive han före utgången av den i 16 § stadgade tid till
inteckningsdomstolen den offentliga stämningen i avskrift. Varder inteckningshandlingen
sedermera dödad, och vinner beslutet därom laga kraft, eller
varder handlingen av sökanden återfunnen och innan ärendet om dess dödande
företagits till avgörande, företedd i det ärende, skall inteckningsdomstolen
på anmälan förklara inteckningen vara förnyad den dag den offentliga
stämningen ingavs. Kommer fartygets ägare eller annan, vars rätt kan vara
beroende av att förnyelse ej ägt rum, och visar att ansökningen om handlingens
dödande förfallit utan att i samband därmed handlingen blivit på sätt nyss
är sagt företedd, eller visas, att ansökningen blivit genom beslut, som vunnit
laga kraft, avslagen, förklare inteckningsdomstolen frågan om förnyelse hava
förfallit.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Förslag till Lag om

ändrad lydelse av 6 och 8 §§ i förordningen den 13 april 1883
(nr 16 s. 1) angående förlagsinteckning.

Härigenom förordnas, att 6 och 8 §§ i förordningen den 13 april 1883 angående
förlagsinteckning i nedan angivna delar skola erhålla följande ändrade
lydelse:

6 §.

Då förlagsinteckning — — —----är grundad.

Huru inteckningshandling, som förkommit, må dödas, därom galle vad särskilt
är stadgat.

8 §.

Vill någon----— blivit företedd.

Har någon, som efter ty särskilt är stadgat sökt dödande av förkommen
inteckningshandling, i anledning därav utverkat sig offentlig stämning, och
■vill han låta förnya inteckningen innan frågan om handlingens dödande blivit
slutligen behandlad, ingive han före utgången av den i 7 § stadgade tid till
rätten den offentliga stämningen i avskrift. Varder inteckningshandlingen
sedermera dödad och vinner beslutet därom laga kraft, eller varder handlingen
av sökanden återfunnen innan ärendet av dess dödande företagits till avgörande,
och företedd i det ärende, skall rätten på anmälan förklara inteckningen
vara förnyad den dag den offentliga stämningen ingavs. Kommer förlagstagaren
eller annan, vars rätt kan vara beroende av att förnyelse ej ägt rum, och
visar, att ansökningen om handlingens dödande förfallit utan att i samband
därmed handlingen blivit på sätt nyss är sagt företedd, eller visas, att ansökningen
blivit genom beslut, som vunnit laga kraft, avslagen, förklare rätten
frågan om förnyelse hava förfallit.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 25 oktober
1926.

N är varande:

justitierådet von Seth,
justitierådet Wedberg,
regeringsrådet Planting-Gyllenbåga,
j ustitierådt t Alexanderson.

Enligt lagrådet tillliandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 14 maj 1926,
hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamål inhämtas över upprättade förslag till

1) lag om dödande av förkommen handling;

2) lag om ändrad lydelse av 167 § sjölagen;

3) lag om ändrad lydelse av 17 och 20 §§ i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom;

4) lag om ändrad lydelse av 2 och 9 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteckning
i tomträtt och vattenfallsrätt;

5) lag om ändrad lydelse av 12 och 17 §§ i lagen den 10 maj 1901 om inteckning
i fartyg; samt

6) lag om ändrad lydelse av 6 och 8 §§ i förordningen den 13 april 1883
angående förlagsinteckning.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av revisionssekreteraren Rudolf Eklund.

Lagrådet yttrade:

Mot de två första förslagen har lagrådet icke något att erinra. Vad angår
de övriga synes det lagrådet, att ändring bör ske i allenast den paragraf av de
ifrågavarande författningarna, som handlar om inteckningsförnyelse.

Styrelsen för Sveriges Advokatsamfund har föreslagit, att när offentlig
stämning utfärdats angående dödning av sådan handling, som bank har i förvar
enligt lagen den 27 juni 1924 om vård av omyndigs värdehandlingar, banken
skall vara pliktig att därom underrätta förmyndaren. Att detta förslag icke
godtagits har, såsom remissprotokollet utvisar, berott därav att riksdagen vid
behandlingen år 1924 av förslaget till nämnda lag ansåg en tilltänkt underrättelseplikt
beträffande utlysta exekutiva auktioner icke böra åläggas bankerna.
Det får emellertid icke förbises, att den underrättelseplikt, varom nu
väckts förslag, ställer långt mindre anspråk å bankerna än den, som år 1924

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

var i fråga, och knappast kan för dem bliva nämnvärt betungande. Mortifikationsärendena
kunna ej förväntas bliva särdeles många; de skola förekomma
endast i fyra nummer om året av posttidningen; och den i stämningen intagna
beskrivningen å handlingen skall göra det lätt att konstatera, om den ligger
hos banken, medan däremot vid exekutiv auktion ofta, såsom inom riksdagen
framhölls, måste förekomma stor svårighet att av auktion skungörelsen bedöma,
huruvida den avser fastighet, som beröres av någon i bankens förvar lämnad
inteckning. Med hänsyn till det nu anförda finner lagrådet sig böra hemställa,
att i 2 § av omförmälda lag införes en bestämmelse om sådan underrättelseplikt,
som föreslagits av advokatsamfundets styrelse.

Ur protokollet:
A. V. Stenkula.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 december 1926.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrxn, Almkvist, Lyberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén, anmäler lagrådets den
25 oktober 1926 avgivna utlåtande över de den 14 maj 1926 till lagrådet remitterade
förslagen till

1) lag om dödande av förkommen handling:

2) lag om ändrad lydelse av 167 § sjölagen;

3) lag om ändrad lydelse av 17 och 20 §§ i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom;

_ 4) om ändrad lydelse av 2 och 9 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteckning
i tomträtt och vattenfallsrätt;

5) lag om ändrad lydelse av 12 och 17 §§ i lagen den 10 maj 1901 om inteckning
i fartyg; samt

6) lag om ändrad lydelse av 6 och 8 §§ i förordningen den 13 april 1883
angående förlagsinteckning.

Härefter anför föredraganden:

»I fråga om önskvärdheten av en lagstiftning, som möjliggör dödande av
förkomna handlingar, må det tillatas mig att hänvisa till vad mm företrädares
i ämbetet anförande till statsrådsprotokollet den 14 sistlidne maj innehåller.
Vid granskningen av förevarande lagförslag har jag kommit till den uppfattningen
att de föreslagna bestämmelserna äro välgrundade och innebära en ändamålsenlig
lösning av den föreliggande frågan.

Sedan genom remiss i juli 1925 tillfälle lämnats Svenska sparbanksföreningen
att avgiva yttrande i ärendet, har föreningens styrelse i ett den 22 november
1926 till Kungl. Maj:t inkommet utlåtande hemställt, att den ifrågasatta
lagstiftningen, i vad den angår dödande av förkommen inteckningshandling,
icke matte genomföras annat än i samband med upphävande eller ändring av
nu gällande föreskrifter om inteckningsförnyelse. I överensstämmelse med
vad min företrädare härutinnan uttalat anser jag frågan om en förändrad lagstiftning
rörande förnyelse av penninginteckningar innefatta ett ämne, som icke
lämpligen kan i detta sammanhang upptagas till behandling. Å andra sidan

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

synes mig anledning icke förefinnas att låta frågan om dödande av förkomna
inteckningshandlingar vila i avvaktan pa en revision av mteckningsväsendet.

Lagrådet, som icke haft något att erinra mot förslagen till lag om dödande
av förkommen handling och lag om ändrad lydelse av 1G7 § sjölagen, har angående
de övriga förslagen uttalat, att ändring bör ske i allenast den paragraf
av de ifrågavarande författningarna, som handlar om inteckningsförnyelse.
Med iakttagande härav har erforderlig omarbetning av förslagen ägt
rum.

I anslutning till vad styrelsen för Sveriges Advokatsamfund föreslagit har
lagrådet hemställt, att i lagen den 27 juni 1924 om vård av omyndigs värdehandlingar
måtte införas en bestämmelse om skyldighet för bank att när offentlig
stämning utfärdats angående dödande av handling, som banken enligt
nämnda lag har i förvar, därom underrätta förmyndaren. Mot införande av en
sådan underrättelseplikt har, så vitt jag inhämtat, varken från riksbankens
eller privatbankernas sida något varit att invända. Vid sådant förhållande
har jag ansett, att lagrådets hemställan i denna del bör vinna beaktande.
Jag framlägger därför förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den
27 juni 1924 om vård av omyndigs värdehandlingar.

Utöver vad jag förut anfört hava några smärre redaktionella jämkningar
företagits i vissa av de remitterade förslagen.»

Föredraganden uppläser härefter omförmälda lagförslag samt hemställer,
att desamma måtte genom proposition föreläggas nästkommande ars riksdag
till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan, förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

II. Stefenson.

Stockholm 1926. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

281612