Kungl. Maj:ts proposition nr 98 (Proposition 1954:98)

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Nr 98.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning
av vissa kronoegendomar m. m.; given Stockholms
slott den 19 februari 195b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—15 :o hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 februari 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,
Nordenstam. ''

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, vissa ärenden angående
försäljning av kronoegendomar m. m., vilka ärenden synts böra underställas
riksdagen, samt anför — beträffande ärendet nr 1 efter gemensam
beredning jämväl med chefen för socialdepartementet — följande.

1 :o.

Bergshamra l5 i Solna stad.

1945 års riksdag (Prop. 202, p. 1; Rskr. 263) medgav, att ett område om
cirka 54 hektar av kronoegendomen Bergshamra l5 i Solna stad ävensom till
detsamma hörande vattenområden om 13,87 hektar i Edsviken och Lilla
1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 98.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Värtan finge, sedan avstyckning skett, försäljas till Solna stad för en köpeskilling
av 2 800 000 kronor. Området var utmärkt å ett av länsarkitektkontoret
i Stockholms län upprättat, den 29 december 1942 dagtecknat förslag
till stadsplan med av stadsarkitekten Georg Scherman den 7 december 1944
angiven gränsjämkning. Såsom ytterligare villkor föreskrevs, bland annat,
att försäljningen skulle ske med förbehåll om återköpsrätt för kronan för
all framtid, därest området exploaterades hårdare än som angivits i stadsplaneförslaget,
d. v. s. motsvarande en sammanlagd bruttovåningsyta av
131 422 m2 med en marginal av fem procent därutöver eller totalt cirka
138 000 m2. Äterköpsrätten skulle upphöra i den mån området exploaterades
i huvudsak inom angiven ram. Vid upplåtelse av mark med tomträtt
eller försäljning av tomter skulle vidare de priser per normaleldstad (en
dylik = 30 in2 våningsyta), som statens byggnadslånebyrå — numera bostadsstyrelsen
— godkände, läggas till grund vid bestämmandet av tomträttsavgälder
eller köpeskillingar.

Enligt nyssnämnda stadsplaneförslag skulle på förvärvsområdet uppföras
8 villor och 146 andra bostadshus till övervägande del i tre våningar samt
8 byggnader för andra ändamål. Sammanlagda bruttovåningsytan för den
totala bebyggelsen beräknades till 131 422 m2 och antalet eldstäder å 27 in2
till 4 865. Vidare skulle enligt förslaget uppföras 2 allmänna byggnader,
vilkas våningsyta icke inräknades i bruttovåningsytan om 138 000 m2. För
dessa och andra allmänna byggnader av mindre omfattning var i förslaget
intagna två smärre områden. Större allmänna anläggningar såsom byggnader
för skolor, daghem, ungdomsgård in. m. inrymdes icke i stadsplanen.
Enligt beskrivningen till stadsplaneförslaget borde platser för dylika anläggningar
i stället lämpligen anvisas framdeles på kronoegendomens icke
planlagda delar utanför det aktuella området.

Med stöd av riksdagsbeslutet försålde domänstyrelsen därefter enligt köpekontrakt
den 4 respektive 6 mars 1947 samt köpebrev den 23 april samma
år till Solna stad stadsägorna nr 1435 A om 40,9202 och nr 1498 om 24,9541
hektar. Bland köpevillkoren upptogs de förut nämnda föreskrifterna angående
återköpsrätt för kronan (1 §) samt rörande grunderna för bestämmandet
av tomträttsavgälder eller köpeskillingar (14 §).

Sedermera har bostadsstyrelsen den 3 december 1951 på grundval av eu
inom bostadsstyrelsen upprättad kalkyl över inkomster och utgifter i samband
med exploateringen av förvärvsområdet medgivit, att tomtvärdena må
beräknas efter genomsnittligt 45 kronor per m2 våningsyta och efter särskild
provning av styrelsen efter 50 kronor per in2 våningsyta för tomter med
särskilt god belägenhet. Värdena inbegriper de mervärden, som konstituerats
av lokaler för annat än bostadsändamål (butikslokaler m. m.), ävensom
extraordinära grundläggningskostnader.

I skrivelse den 6 augusti 1952 anhåller Solna stads drätselkammare, att
Kungl. Maj :t måtte, utan ändring av köpevillkoren i övrigt, medgiva staden
rätt att exploatera ifrågavarande område med en sammanlagd brutto -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

våningsyta för bostäder, affärer, industri, kontor, hantverk och dylikt av
156 100 in2 samt därutöver med erforderlig våningsyta för allmänna byggnader.
Vid skrivelsen var fogad en illustrationskarta, vilken i princip godkänts
av stadens byggnadsnämnd.

Över framställningen har utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen den
28 oktober 1952, av bostadsstyrelsen den 23 januari 1953 samt av domänstyrelsen
den 9 februari 1953. Sedan drätselkammaren den 23 januari 1953
inkommit med en skrift, har bostadsstyrelsen den 6 mars 1953 avgivit förnyat
utlåtande i ärendet.

Med anledning av vad som anförts av drätselkammaren och i remissutlåtandena
uppdrog därefter Kungl. Maj:t åt generaldirektören G. W. Wejke
att verkställa utredning rörande omfattningen av och kostnaderna för exploateringen
av ifrågavarande område.

Med skrivelse den 22 januari 1954 har Wejke överlämnat utredning i angivna
avseenden. I skrivelsen upplyses, att drätselkammaren samt bostadsoch
domänstyrelserna efter att ha tagit del av utredningen förklarat sig biträda
densamma.

Jag torde härefter få lämna en närmare redogörelse för ifrågavarande
försäljningsärende. Redogörelsen kommer att direkt ansluta sig till Wejkes
utredning.

Drätselkammarens framställning. Till stöd för sin framställning anför drätselkammaren
i huvudsak, att staden med de tomtvärden bostadsstyrelsen
fastslagit icke anser sig kunna genomföra exploateringen inom området utan
att förlust uppstår. Därvid hänvisas, bland annat, till de kostnadsökningar
för gatuanläggningar och andra exploateringsarbeten, som uppstått efter bostadsstyrelsens
ställningstagande i tomtprisfrågan. För att exploateringen
skall kunna genomföras utan förlust erfordras enligt drätselkammaren en
utökning av exploateringsrätten från 138 000 till 156 100 in2 eller sålunda
med 18 100 m2 samt därutöver med erforderlig våningsyta för allmänna
byggnader.

Byggnadsstyrelsens utlåtande. Byggnadsstyrelsen förklarar sig i princip
icke vilja motsätta sig genomförandet av en stadsplaneändring, som medför
den av staden önskade bebyggelsetätheten. Den enligt nu gällande stadsplan
medgivna exploateringen kan nämligen icke betecknas såsom hög. Vidare
upplyser styrelsen, att den under hand från staden införskaffat en exploateringskalkyl
beträffande området. Denna kalkyl slutar å en exploateringskostnad
å 7 852 000 kronor, utgörande skillnaden mellan utgifter å 8 218 000
kronor och inkomster å 366 000 kronor. Beträffande kalkylen framhålles, att
även om denna i vissa avseenden kan sägas vara förhållandevis hög, den
dock i huvudsak torde kunna läggas till grund för frågans bedömning i ekonomiskt
avseende.

Styrelsen gör därjämte vissa uttalanden i fråga om den av drätselkammaren
föreslagna exploateringen ur plansynpunkt i övrigt. Bland annat förut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

sättes sålunda, att ett ytterligare studium sker av stadsplanen beträffande
de delar av området, där en ökad exploatering ifrågasatts, innan planen slutligt
prövas i nämnda delar.

Bostadsstyrelsens utlåtande den 23 januari 1953. I sitt förevarande utlåtande
förklarar bostadsstyrelsen inledningsvis, att den anser sig sakna anledning
ingå på en tolkning av 1 § i köpekontraktet. Styrelsen framhåller endast, att
den i sina kalkyler beträffande tomtpriserna räknat med en våningsyta av
138 000 m2 för hela förvärvsområdet utan beaktande av utnyttjandet för
olika ändamål.

Styrelsen anför härefter, att den icke vill bestrida att vissa kostnadsstegringar
inträffat efter beslutet i tomtprisfrågan. Den väsentliga skillnaden i
styrelsens och stadens uppfattning i prisfrågan hänför sig dock till andra
faktorer. Sålunda vill staden belasta exploateringen med vissa kostnader,
som enligt styrelsens mening bör täckas i annan ordning. Skillnaden i uppfattning
i berörda avseenden hänför sig med andra ord till principerna för
exploateringskostnadernas fördelning. Denna har skett efter de principer,
som styrelsen tillämpar vid värdering av mark för tätbebyggelseändamål.
Styrelsen anser sig till följd därav sakna anledning att frångå sitt tidigare
ställningstagande till tomtprisfrågan. Den kostnadsökning som skett och
som enligt styrelsens mening bör beaktas i sammanhanget kan täckas vid
tillämpningen i de enskilda fallen av de utav styrelsen godtagna tomtpriserna.

I fråga om den höjning av värdet av området, som skulle bli en följd av
ett bifall till drätselkammarens framställning, framhåller styrelsen, att efter
ett medelvärde av 45 kronor per m2 våningsyta den ifrågasatta utökningen
av exploateringen med 18 100 in2 motsvarar ett totalvärde av cirka 800 000
kronor. Då denna utökning torde kunna ske utan att gatu- och ledningsnäten
behöver utbyggas utöver nu gällande plan, kan enligt styrelsen merinkomsten
betraktas som en nettoinkomst. Om man i detta sammanhang vidare
vill beakta stadens anspråk på kompensation för kostnadsfördyringen
av exploateringsarbetena och därvid uppskattar dessa till cirka 200 000 kronor,
skulle merinkomsten av en ökad exploateringsrätt i enlighet med stadens
framställning kunna uppskattas till 600 000 kronor.

Att vid en ökning av exploateringsrätten sänka tomtpriserna anser styrelsen
icke böra ifrågakomma, eftersom upplåtelser redan skett till de av styrelsen
godtagna priserna och dessa måste betraktas såsom fullt skäliga.

Domänstyrelsens utlåtande. Domänstyrelsen upplyser till en början, att
viss del av försäljningsområdet numera efter medgivande av styrelsen frigjorts
från inteckning av återköpsrätt för kronan. Detta gäller dels vissa
tomter, vilka av staden försålts till försäkringskoncernen Skandia-Nordstjernan
och som enligt numera fastställd stadsplan innefattar en sammanlagd
bruttovåningsyta av 30 700 m2, dels ock vissa tomter, vilka enligt uppgift
avsåges skola upplåtas till HSB med tomträtt och som enligt en den 13 okto -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

ber 1950 fastställd stadsplan innefattar en sammanlagd bruttovåningsyta
av 30 430 in2. Enligt den ursprungliga stadsplanen innehöll emellertid förstnämnda
tomter endast i runt tal 17 800 m2 våningsyta. Med anledning härav
meddelade styrelsen drätselkammaren, att dödningsmedgivandet icke innebar
något ställningstagande till det av kammaren ifrågasatta högre utnyttjandet
av berörda tomter än som angivits i köpeavtalet. Medgivandet förutsatte
sålunda, att återstående mark inom försäljningsområdet exploaterades
med en bruttovåningsyta av högst cirka 76 830 in2.

Vidare meddelar styrelsen, att drätselkammaren redan år 1949 fört på tal
frågan om i vilken utsträckning allmänna byggnader skulle inräknas i bruttovåningsytan
å 138 000 m2. Kammaren begärde nämligen då styrelsens bekräftelse
på att området finge utnyttjas till bebyggelse för inkomstgivande
ändamål med nyssnämnda bruttovåningsytor jämte bruttovåningsytan av
byggnader för allmänna ändamål. Såsom skäl härför åberopades, att köpeanbudet
å 2 800 000 kronor avgivits under, bland annat, denna förutsättning.
Styrelsen fann sig emellertid med hänsyn till bestämmelserna i köpeavtalet
icke kunna lämna den begärda bekräftelsen.

Domänstyrelsen anför till sist, att den under föreliggande omständigheter
icke vill motsätta sig, att den staden enligt köpeavtalet medgivna exploateringsrätten
ökas med begärda 18 100 in2 under villkor, att staden i anslutning
till bostadsstyrelsens beräkningar till kronan erlägger 600 000 kronor.

Drätselkammarens skrivelse den 23 januari 1953. Drätselkammaren framhåller,
att dess framställning grundar sig på uttalanden vid underhands överläggningar
i samband med försäljningen av ifrågavarande område, enligt
vilka uttalanden 50 kronor i medeltal per m2 finge anses motiverat. Vid överläggningarna
hade vidare drätselkammaren förutsatt en våningsyta av
156 100 in2 för enbart inkomstgivande ändamål. Med dessa utgångspunkter
skulle emellertid icke uppstå någon exploateringsvinst, som motiverar tillägg
till den redan erlagda köpeskillingen. Till stöd för detta påstående åberopar
drätselkammaren följande exploateringskalkyl.

Utgifter.

Köpeskilling och lagfart ... 2 830 000

Ränteutgifter............. 969 000

Anläggningskostnader...... 2 691 000

Reningsverk.............. 430 000

Parker................... 144 000

Grundläggningskostnader ... 400 000

Lösen av byggnader...... 421 000

Administration............ 235 000

Oförutsett................ 529 000

Inkomster.

Arrenden................. 86 000

Skogsförsäljning........... 55 000

Övervärde av butiker..... 225 000

Erforderligt försäljningspris. 8 283 000

Summa kronor 8 649 000

8 649 000

Kangl. Maj:ts proposition nr 98.

I anslutning till kalkylen framhåller drätselkammaren, att den under inkomster
upptagna posten å 8 283 000 kronor motsvarar en våningsyta av
156 100 in''- med ett pris av cirka 53 kronor per in2. Det av bostadsstyrelsen
godkända priset 45 kronor per m2 skulle emellertid ge en försäljningssumma
å blott 7 025 000 kronor. Nämnda styrelses ställningstagande innebär därför
att en klar förlust skulle uppstå för staden, enligt kalkylen å 1 258 000 kronor.

Drätselkammaren anför härefter, att den icke kan medverka till att på
skattebetalarna övervältras kostnader, vilka är att hänföra till tomtkostnader.
Ej heller anser sig kammaren kunna taga ansvaret för att stadens förmögenhet
förbrukas. I sistnämnda hänseende anföres vidare följande.

Gällande lagstiftning för en stads ekonomiska förvaltning torde vara av
den innebörd, att stadens anläggningsvärden skall så förvaltas, att stadens
förmögenhet icke minskas. Om denna princip icke följes, torde till och med
personligt ansvar kunna krävas ut av ledamöterna i stadens finansförvaltande
organ, drätselkammaren. Annan grund för värdering av en sådan anläggningstillgång
som tomtmark än allmänna marknadens priser lär icke
kunna åberopas. I princip torde staden därför vara förhindrad att upplåta
tomtmark till sådant pris, att fullt vederlag ej erhålles. Staden torde däremot
vara oförhindrad att å sin driftbudget anvisa medel för nedsättning av
hostadshyran. En sådan art av subventionering får till följd, såväl att stadens
kapitalvärden lämnas orubbade som att staden blir i tillfälle att bestämma
subventionerna inom ramen för dess ekonomiska resurser.

På grund av det anförda yrkar drätselkammaren bifall till sin framställning.
I annat fall bör enligt kammarens mening kronan begagna sig av sin
återköpsrätt utom beträffande de delar av området, som frigjorts från återköpsinteckning.
Vid ett återförvärv förutsättes, att staden erhåller vederlag
för sina kostnader för exploateringen, såvitt avser de områden som kan ifrågakomma
till återförvärv.

Bostadsstyrelsens utlåtande den 6 mars 1953. Bostadsstyrelsen anför i förevarande
utlåtande, att den närmare granskat den av drätselkammaren i skrivelsen
den 23 januari 1953 framlagda exploateringskalkylen. På grund av
denna granskning, som grundat sig på inom styrelsen år 1951 gjorda beräkningar
med tillägg för därefter inträdda kostnadsstegringar, har styrelsen
för sin del kommit till följande kalkylsiffror.

Utgifter.		Inkomster.
Köpeskilling och lagfart . .	. 2 800 000	Arrenden.................	86 000
Ränteutgifter............	836 000	Försäljning av skog.......	55 000
Anläggningskostnader.....	. 2 435 000	90 000 m2 våningsyta å
Reningsverk.............	200 000	45 kr..................	4 050 000
Parker..................	144 000	49 000 (156 100—90 000—
Grundläggningskostnader ..	400 000	17 100) m2 våningsyta å
Lösen av byggnader .....	200 000	50 kr..................	2 450 000

Kiingl. Maj:ts proposition nr 98.

Administration............ 235 000 Mervärde för butiker och

Oförutsett................ — övriga lokaler.......... 450 000

Försäljning till Skandia,

17 100 m2 .............. 1 000 000

Summa kronor 7 250 000 8 091 000

Enligt styrelsens beräkningar skulle sålunda inkomsterna komma att överstiga
kostnaderna med (8 091 000 — 7 250 000 =) 841 000 kronor. Styrelsen
framhåller emellertid samtidigt, att små förändringar i en kalkyl sadan som
den ifrågavarande kan innebära stora förändringar i slutresultatet.

Beträffande villkoret att staden icke skall äga rätt att vid upplåtelse eller
försäljning av tomter tillämpa högre priser än de styrelsen godkänner,
anser styrelsen detta sakna praktisk betydelse i den mån tomtförsäljningarna
kommer under dess prövning i samband med långivning. Styrelser;
kommer nämligen därvid att tillämpa nyss angivna priser, savida icke kost
nadsutvecklingen föranleder annat.

Vad till sist angår domänstyrelsens förslag att staden skall utgiva ytter
ligare 600 000 kronor för området vidhåller bostadsstyrelsen, att det icke
bör ankomma på denna att tolka avtalets innebörd. Om kronan i enlighet
med nämnda förslag tillgodogör sig 600 000 kronor på grund av ökad exploateringsrätt,
bör emellertid i gengäld avtalsvillkoren om begiänsningen
av utnyttjandet, kontrollen av tomtpriserna och återköpsrätten upphävas.
Köpeskillingen skulle då komma att utgöra (2 800 000 + 600 000 =)
3 400 000 kronor, motsvarande omkring 6 kronor 60 öre per in2 råmark.
Enligt bostadsstyrelsen kan detta icke anses oskäligt vid nu ifrågasatt exploatering.

Generaldirektören Wejkes utredning. Utredningsmannen upptar först trågan
angående omfattningen av områdets exploatering.
Han framhåller därvid, att den enligt köpekontraktet medgivna största
våningsytan å 138 000 m2 motsvarar ett exploateringstal av 0,27. Med hänsyn
till, bland annat, områdets belägenhet i förhållande till Stockholm
måste detta anses vara lågt. På grund härav och då nu gällande stadsplan,
såsom framgår av byggnadsstyrelsens utlåtande, utan alltför stora ingrepp
synes kunna omarbetas att gälla den av staden begärda utökningen av exploateringsrätten
till 156 100 m2 våningsyta, motsvarande ett exploateringstal
av 0,30, jämte därutöver erforderlig våningsyta för allmänna byggnader,
anser utredningsmannen intet hinder föreligga för ett bifall till stadens
framställning. Tillika erinras emellertid om att Kungl. Maj: t den 25 april
1952 fastställt ny stadsplan för vissa kvarter av området, innebärande bland
annat en ökning av exploateringsrätten för detta delområde från 17 100 intill
30 700 in2 våningsyta. Ifrågavarande delområde utgöres av de tomter,
vilka enligt vad som framgår av det föregående sålts till försäkringskoncernen
Skandia—Nordstjernan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Med hänsyn till det anförda och vid jämförelse med numera förekommande
exploatering av lika välbelägen mark anser utredningsmannen, att
utnyttjandet av marken inom området även med den av staden begärda ökningen
av exploateringsrätten till 156 100 m2 våningsyta fortfarande måste
betraktas såsom lågt.

Utredningsmannen övergår härefter till en ingående granskning av drätselkammarens
och hostadsstyrelsens förut redovisade beräkning av
utgifterna och inkomsterna i samband med exploateringen
av området. Utgångspunkten har därvid varit den begärda
ökningen av utnyttjandet till totalt 156 100 m2 våningsyta för inkomständamål.

Vad först angar utgifterna må av utredningsmannens granskning återgivas
följande.

Köpeskilling och lagfart. Med hänsyn till att staden har att ensam bestrida
kostnaderna för såväl avstyckning och lagfart som övriga med köpet förenade
kostnader, godtar utredningsmannen drätselkammarens beräknine å
2 830 000 kronor.

Ränteutgifter. Drätselkammaren har i sin kalkyl räknat med sammanlagt
969 000 kronor i räntekostnader på råmarken, medan bostadsstyrelsen räknat
med 836 000 kronor. Kammaren har utgått från den vanligen beräknade
medelräntan å 3,5 procent vid kommunala upplåningar, under det att
bostadsstyrelsen utgått från 3 procent.

Vid beräkning av ränteförlusterna under själva exploateringstiden har såväl
drätselkammaren som bostadsstyrelsen antagit att tomträttsavgälderna
ej inflyter förrän ett år efter det tomtutlämningen skett. Enligt utredningsmannen
torde dock i verkligheten ej fullt så lång tid behöva förflyta. Med
hänsyn till den osäkerhet som vidlåder beräkningar av detta slag anses
emellertid den marginal som härigenom uppstår vara motiverad för att täcka
oförutsedda räntekostnader på råmarken.

Staden betalar enligt uppgift 3 procent ränta på sina lån för markförvärvet.
Köpeskillingen utbetalades den 1 april 1947 och första tomtutlämningen
skedde den 1 oktober 1952. Exploateringstiden avses omfatta åtta år.

Med stöd av angivna uppgifter beräknar utredningsmannen de samlade
räntekostnaderna för markförvärvet till i runt tal 899 000 kronor, varav
495 000 kronor (avrundat) utgör räntekostnader under tiden 1 april 1947
—30 september 1952 samt 404 000 kronor (avrundat) ränteförluster under
tiden 1 oktober 1952—30 september 1960.

Anläggningskostnader. Drätselkammaren beräknar ifrågavarande kostnader
till 2 691 000 kronor, medan bostadsstyrelsen upptager 2 435 000 kronor.

Staden hade till den 1 september 1953 inom området utfört 13 300 in2
gator samt 2 620 m dubbelledningar, över dessa arbeten har genom stadens
försorg upprättats en efterkalkyl. Med stöd av denna och efter beräkning av
kostnaden för återstående kompletterande arbeten har staden i en den 10
september 1953 upprättad kalkyl beräknat totala kostnaden för de enligt
den ursprungliga stadsplanen erforderliga anläggningsarbetena till 1 710 000
kronor för gator, motsvarande 40: 50 kr/m2, och till 810 000 kronor för ledningar,
motsvarande 204 kr/lm, eller till totalt 2 520 000 kronor. I jämförelse
med vanligen tillämpade å-priser för anläggningsarbeten och med
hänsyn till att undergrunden till större delen består av berg, anser utredningsmannen
denna kalkyl kunna godtagas, även om den ej kan anses

Kiingl. Maj. ts proposition nr 98. 9

innehålla fullt tillräcklig marginal för administration och oförutsedda kostnader.

I stadens ursprungliga stadsplaneförslag undantog emellertid Kungi. Maj :t
med hänsyn till trafiktekniska synpunkter visst område från fastställelse.
Staden har med anledning härav skisserat ett nytt stadsplaneförslag för
det undantagna området. I detta förslag har den befintliga bergshamravägen
utbyggts och vissa nya vägar utlagts för lösande av trafikfrågorna.
Kostnaden för dessa väganläggningar uppgår enligt nyss angivna beräkningsprinciper
till cirka 250 000 kronor. Härav kan emellertid omkring
150 000 kronor anses vara att hänföra till åtgärder, som sammanhänger med
tillskapandet av en godtagbar genomfartsled genom området. Kostnaden
härför bör enligt utredningsmannen icke belasta exploateringsområdet. Tilllägget
till anläggningskostnaderna på grund av stadsplaneändringen blir
därför endast (250 000 — 150 000 =) 100 000 kronor.

I anslutning till det anförda upptager utredningsmannen de sammanlagda
kostnaderna för erforderliga anläggningsarbeten inom exploateringsområdet
till (2 520 000 + 100 000 =) 2 620 000 kronor.

Reningsverk. Kostnaden härför upptages av drätselkammaren till 430 000
kronor. Bostadsstyrelsen beräknar den till 200 000 kronor.

Exploateringsområdets avlopp avses att anslutas till det reningsverk för
höggradig rening som planeras i Stora Lappkärr sberget på Norra Djurgården.
Enligt utförda beräkningar kommer belastningen på reningsverket
från området vid en exploateringsrätt av 156 100 in2 våningsyta att uppgå
till cirka 6 000 personer. Vid denna belastning kommer områdets andel i
reningsverkets kostnad att utgöra 515 000 kronor. Enligt utredningsmannen
är det emellertid i detta speciella fall ej befogat att någon del av kostnaden
för det nya reningsverket skall belasta kalkylen för exploateringsområdet.
Finansieringen av reningsverket måste nämligen ske antingen med
anlitande av skattemedel eller genom att staden erhåller Kungl. Maj :ts tillstånd
att uttaga kostnaderna från ägarna till de efter reningsverkets färdigställande
anslutna tomterna. Ej heller torde det vara befogat att i kalkylen
upptaga några kostnader för utbyggnad av det befintliga reningsverket vid
Bergshamra. Enligt vad domänstyrelsen och byggnadsstyrelsen under hand
meddelat kommer nämligen en dylik utbyggnad ej att medgivas. Utredningsmannen
har därför ej medtagit några kostnader för anordnande av reningsverk.

Parker. Både drätselkammaren och bostadsstyrelsen har beräknat kostnaderna
för parker till 144 000 kronor. Då någon skiljaktighet sålunda ej
föreligger mellan parterna, godtager utredningsmannen beräkningen.

Grundlåggningskostnader. Då även här enighet råder mellan drätselkammaren
och bostadsstyrelsen, ansluter sig utredningsmannen till myndigheternas
beräkningar av förevarande kostnader. Utredningsmannen upptager
sålunda jämväl 400 000 kronor för ändamålet.

Lösen av byggnader. Ifrågavarande kostnader upptages av drätselkammaren
till 421 0Ö0 kronor och av bostadsstyrelsen till 200 000 kronor.

De byggnader det här gäller är femton till antalet och alla belägna på oi i i
grund. Ägarna har nämligen tecknat arrendekontrakt avseende nyttjanderätt
till marken. Kontrakten förlängs numera med blott ett år i sänder, om
uppsägning ej sker. I köpekontraktet mellan domänstyrelsen och staaen hai
stadgats att staden, då nyttjanderättsavtalen efter uppsägning upphör att
gälla, skall vara skyldig inlösa nyttjanderättshavarna tillhöriga byggnader
och anläggningar mot skälig ersättning. Vid beräkning av lösekostnaderna
har staden utgått från taxeringsvärdena och räknat med en löseskilling motsvarande
i medeltal 150 procent därav.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Utredningsmannen anför, att byggnadsvärdet av de femton fastigheterna
enligt 1952 års fastighetstaxering uppgår till sammanlagt 281 000 kronor.
Av fastigheterna har staden hittills löst fem med ett taxeringsvärde av
107 000 kronor. De överenskomna löseskillingarna uppgick till 151 150 kronor,
motsvarande i medeltal 141 procent av taxeringsvärdet. Med anledning
härav framhåller utredningsmannen, att även om det vid påbörjandet av exploateringen
kan ha bedömts som ekonomiskt fördelaktigt för staden att för
ett fåtal byggnader betala en högre löseskilling än taxeringsvärdet för att
därigenom snabbare få en uppgörelse till stånd och fortast möjligt kunna
igångsätta exploateringen, kan det icke anses befogat att beräkna de sammanlagda
löseskillingarna på grundval av de hittills överenskomna beloppen.
Det av staden tillämpade värderingsförfarandet resulterar nämligen i
löseskillingar, som måste anses vara alltför höga i förhållande till byggnadernas
verkliga värde. Då markupplåtelserna varit av kortfristig natur måste
dessa fastigheter ha mycket ringa saluvärde.

Med hänsyn till det anförda och till vad som framkommit vid besiktning
av de aktuella fastigheterna anser utredningsmannen, att löseskillingarna
icke bör sättas högre än gällande taxeringsvärden, eller sålunda till 281 000
kronor.

Administration och oförutsett. Drätselkammaren beräknar administrationskostnaderna
till 235 000 kronor och har därjämte gjort ett tillägg för
oförutsedda utgifter med 529 000 kronor. Bostadsstyrelsen upptager förstnämnda
kostnader till samma belopp som drätselkammaren men gör för sin
del icke något tillägg för oförutsedda utgifter. Det för administrationskostnader
beräknade beloppet motsvarar 3 procent av de utav utredningsmannen
angivna sammanlagda kostnaderna för exploateringens genomförande.

För sin del anför utredningsmannen, att vid upprättande av exploateringskalkyler
administrationskostnaderna vanligen brukar upptagas till 4 procent
av exploateringskostnaderna. Denna beräkning motsvarar enligt hittills
gjorda erfarenheter väl de verkliga administrationskostnaderna. I föreliggande
fall utgör 4 procent av exploateringskostnaderna cirka 300 000 kronor.
Detta innebär ett troligt underskott å administrationsposten med 65 000
kronor, som bör täckas av en post för oförutsedda kostnader.

Med hänsyn till vad som anförts vid granskningen av de olika posterna
i exploateringskalkylerna finner utredningsmannen det vara befogat, att ytterligare
tillägg göres för oförutsedda utgifter. I ränteposten har nämligen,
såsom framgår av det föregående, såväl drätselkammaren som bostadsstyrelsen
endast medtagit räntekostnaderna för råmarken. I samband med utförande
av gator, vägar och avloppsledningar samt vid inlösen av byggnader
kommer emellertid därutöver vissa räntekostnader alltid att uppstå. Vid
utlämning av tomter inom ett delområde måste sålunda avloppsledningarna
inom området och anslutningsledning till huvudavloppet vara helt utförda,
varjämte de flesta gatorna inom området med erforderliga anslutningsvägar
måste vara terrasserade och grusade, innan byggnadsarbetena kan påbörjas.
Kostnaderna för terrasseringen och grusningen av gatorna uppgår i regel
till 65 procent av hela gatukostnaden. Dessutom måste byggnader, som skall
rivas, vara inlösta och utrymda före anläggningsarbetenas påbörjande, om
de är belägna på gatumark, och före byggnadsarbetenas påbörjande, om de
är belägna på tomtmark.

Den tid, under vilken nu nämnda investeringar behöver förräntas, beräknar
utredningsmannen till ett år innan tomträttsavgälderna inflyter. Beträffande
lösen av byggnad anses i stort sett samma regel kunna tillämpas.
Däremot skall anslutningsledningen till huvudavloppet amorteras under hela

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

■exploateringstiden, eftersom denna ledning i motsats till övriga anläggningar
måste helt utföras i samband med den första utbyggnaden.

Med utgångspunkt från angivna beräkningsprinciper och från att medelräntan
å kommunala upplåningar numera uppgår till 3,5 procent, kommer
utredningsmannen fram till att nu ifrågavarande räntekostnader å anläggningsarbeten
m. m. bör beräknas till sammanlagt i runt tal 100 000 kronor.
Därjämte bör emellertid ett tillägg för oförutsedda utgifter göras även beträffande
den förut behandlade särskilda posten till anläggningskostnader
å 2 620 000 kronor. Enligt utredningsmannen bör detta tillägg beräknas efter
8 procent och sålunda upptagas "till 210 000 kronor.

Utredningsmannen beräknar följaktligen det för administration och oförutsedda
utgifter erforderliga beloppet till (300 000 -j- 100 000 -)- 210 000 =)
610 000 kronor.

De sammanlagda kostnaderna för en exploatering motsvarande 156 100 m2
våningsyta beräknas alltså av utredningsmannen till (2 830 000 -f- 899 000 -f2
620 000 + 144 000 -f 400 000 + 281 000 -f 610 000 =) avrundat 7 785 000
kronor.

Vad härefter angår utredningsmannens granskning av inkomsterna, må
av redogörelsen därför återgivas följande.

Arrenden. Då såväl drätselkammaren som bostadsstyrelsen uppskattat
arrendeinkomsterna till 86 000 kronor, upptager utredningsmannen posten
till samma belopp.

Försäljning av skog. Inkomsterna härav beräknas av både drätselkammaren
och bostadsstyrelsen till 55 000 kronor. Eftersom någon skiljaktighet
ej heller föreligger i fråga om denna post, godtager utredningsmannen även
här myndigheternas beräkningar. Posten upptages alltså med nyssnämnda
belopp av 55 000 kronor.

Övervärde av butiker m. m. I sin kalkyl beräknar drätselkammaren ett
övervärde av butiker å 225 000 kronor, medan bostadsstyrelsen upptager ett
övervärde av butiker och övriga lokaler å 450 000 kronor.

På den av drätselkammaren ingivna illustrationskartan över exploateringsområdet
bär butiker och övriga lokaler upptagits till en våningsyta
å 10 000 m2, varav 4 300 m2 för hantverkslokaler. Sedermera har emellertid
staden under juli 1953 utfört en beräkning av för exploateringsområdet
erforderligt antal butikslokaler för olika branscher med angivande av erforderliga
lokalytor fördelade på lager- och försäljningslokaler. Denna beräkning'',
som utredningsmannen i huvudsak lämnar utan erinran, ger vid handen
att de ytor, på vilka egentligt övervärde kan beräknas (försäljningslokaler
och motsvarande) sammanlagt utgör 3 500 m2. I denna beräkning har
emellertid icke upptagits något övervärde för hantverkslokaler.

För sin del framhåller utredningsmannen, att det av bostadsstyrelsen
kalkylerade övervärdet å 450 000 kronor motsvarar 128: 60 kr/m2 våningsyta
på nyssnämnda yta av 3 500 m2 för försäljningslokaler och motsvarande.
För enbart dylika lokaler är detta övervärde högt. Med hänsyn till att
en del av lagerlokalerna liksom även vissa hantverkslokaler dessutom torde
kunna åsättas ett visst övervärde, anser utredningsmannen likväl att bostadsstyrelsens
beräkning bör godtagas.

Försäljning till försäkringskoncernen Skandia—Nordstjernan. Bostadsstyrelsen
har i sin beräkning upptagit försäljningen till Skandia—Nordstjernan
med den verkliga köpeskillingen 1 000 000 kronor och därvid utgått
från den i det ursprungliga stadsplaneförslaget upptaga våningsytan 17 100

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

in2, trots att den fastställda stadsplanen för det försålda området angiver
30 700 in2. Orsaken härtill torde enligt utredningsmannen vara att styrelsen
antagit att denna ökning av byggnadsrätten, d. v. s. (30 700 — 17 100 =)
13 600 in2 våningsyta, ej skulle inräknas i den av staden begärda utvidgning''
en av byggnadsrätten för hela exploateringsområdet. Detta antagande har
medfört att styrelsen vid sin beräkning av inkomsterna av försåld mark
räknat med en 13 600 in2 för stor våningsyta, vilket motsvarar 680 000 kronor
efter 50 kr/m2.

Värdet av det till försäkringskoncernen försålda området uppgår efter ett
vid jämförelse med andra likvärdiga markförsäljningar skäligt pris av
50 kr/m2 våningsyta till (30 700 X 50 =) 1 535 000 kronor. Orsaken till
att staden försålde området för endast 1 000 000 kronor torde vara att söka
i förhållanden, som icke har samband med exploateringen. Utredningsmannen
anser därför, att underskottet vid denna försäljning bör täckas av andra
medel och upptager förevarande post till nyssnämnda, mot områdets verkliga
värde svarande belopp av 1 535 000 kronor.

Försäljning av återstående tomtmark. Efter försäljningen till försäkringskoncernen
Skandia—Nordstjernan av 30 700 in2 våningsyta återstår (156 100
•—30 700 ==) 125 400 in2 våningsyta.

Bostadsstyrelsen uppger att priset på den återstående tomtmarken vid
jämförelse med andra försäljningar av lika belägen mark och under bortseende
från övervärde av butiker in. in. kan sättas till cirka 50 kr/m2 våningsyta
för den välbelägna delen och till cirka 45 kr/m2 för den övriga
delen.

Utredningsmannen godtager dessa beräkningsgrunder och upptager i anslutning
därtill inkomsterna av den återstående tomtmarken till 5 830 000
kronor.

Utredningsmannens beräkning av inkomsterna av exploateringen slutar
således å (86 000 + 55 000 + 450 000 + 1 535 000 + 5 830 000 =) 7 956 000
kronor. Då såsom framgår av den föregående redogörelsen utgifterna uppskattas
till 7 785 000 kronor, innebär detta att utredningsmannen för sin del
kommer fram till ett inkomstöverskott av exploateringen å (7 956 000 —
7 785 000 = ) 171 000 kronor.

För överskådlighetens skull torde här till sist få intagas följande av utredningsmannen
gjorda sammanställning av de olika exploateringskalkylerna.

Utgifter	Solna stad	Bostads- styrelsen	Utrednings- mannen
Köpeskilling och lagfart............	2 830 000	2 800 000	2 830 000
Ränteutgifter...................	969 000	836 000	899 000
Anläggningskostnader..............	2 691 000	2 435 000	2 620 000
Reningsverk.............	430 000	200 000
Parker ...................	144 000	144 000	144 000
Grundläggningskostnader...........	400 000	400 000	400 000
Lösen av byggnader ...............	421 000	200 000	281 000
Administration..................	235 000	235 000
Oförutsett..................	529 000	—	610 000
Summa kronor	8 649 000	7 250 000	7 785 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

	Solna stad	Bostads- styrelsen	Utrednings- mannen
Inkomster
Arrenden.........................	86 000	86 000	86 000
Försäljning av skog...............	55 000	55 000	55 000
Mervärde för butiker m. m......... Försäljning till försäkringskoncernen	225 000	450 000	450 000
Skandia—Nordstjernan...........	8 283 000	1 000 000	1 535 000
Försäljning av återstående tomtmark		6 500 000	5 830 000
Summa kronor	8 649 000	8 091 000	7 956 000

I sista avsnittet av utredningen framlägger och motiverar utredningsmannen
sitt förslag i ärendet. Utredningsmannens förslag innebär
följande.

Utredningsmannen framhåller, att i en kalkyl som den nu gjorda även
förhållandevis små förändringar kan innebära rätt stor skillnad i slutresultatet,
oaktat kalkylen göres så ingående som skett i den verkställda utredningen.
Härtill kommer att tidpunkten för ett definitivt ställningstagande
från statsmakternas sida till drätselkammarens framställning fördröjts ytterligare
ett år genom att ärendet icke kunnat föreläggas 1953 års riksdag.
Denna tidsutdräkt har medfört vissa ytterligare räntekostnader för staden
utöver vad som beräknats i föregående avsnitt av utredningen. Enligt utredningsmannen
är vidare att märka, att stadens nuvarande huvudutloppsledningar
för dagvatten och spillvatten till recipient respektive reningsverk
med hänsyn till den betydande totala utbyggnaden av staden måste givas
ökade dimensioner. Den moderna bebyggelsen medför sålunda en väsentligt
ökad vattenförbrukning, vilket i sin tur innebär större belastning av huvudutloppsledningarna.
Det kan därför icke anses oskäligt att för områden som
exploateras en viss del av dessa kostnader hänföres till exploateringskostnaderna.
Med hänsyn till det anförda anser utredningsmannen det framräknade
överskottet å 171 000 kronor icke vara av den storleksordningen, att
det motiverar en höjning av köpeskillingen vid bifall till drätselkammarens
hemställan om rätt att öka exploateringen utöver den i köpekontraktet fastställda.

Beträffande bestämmelsen i kontraktet om återköpsrätt för kronan för all
framtid, därest exploateringen sker hårdare än som angivits i det förslag till
stadsplan som legat till grund för köpekontraktet, anför utredningsmannen,
att ett dylikt förbehåll i avtal rörande markförsäljningar kan — såsom förevarande
ärende tydligt visat — medföra betydande komplikationer samtidigt
som det kan motverka att en överarbctning sker av en föråldrad stadsplan
före exploateringens genomförande. Att en markförsäljning genom sådana
köpevillkor på nytt kan upptagas till reglering, även sedan relativt
lång tid förflutit från tillträdesdagen, måste också anses vara i hög grad
olämpligt. Enligt utredningsmannens mening bör försäljning av mark lämpligen
ske med utgångspunkt från en vid försäljningen föreliggande utredning
över markens värde, därvid köparen lämnas full frihet när det seder -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

mera gäller att utforma den stadsplan, enligt vilken området skall bebyggas.
Utredningsmannen erinrar i detta sammanhang vidare om att riksdagen i ett
ärende av liknande slag, nämligen rörande vattenfallsstyrelsens försäljning
av visst markområde i Trollhättan till Trollhättans stad (Prop. 1947:252),
fattat beslut om att återköpsrätt för säljaren av motsvarande innebörd icke
skulle itrågakomma. På grund av nu angivna skäl föreslår utredningsmannen,
att ifrågavarande bestämmelse om återköpsrätt för säljaren skall utgå
ur kontraktet mellan domänstyrelsen och Solna stad rörande försäljningen
av förevarande markområde.

Utredningsmannen anser sig slutligen — även om det ligger utanför uppdraget
— böra beröra vissa synpunkter på en fortsatt exploatering av den
angränsande delen av bergshamraområdet, vilken icke ingår i det av staden
nu förvärvade området. Härom anföres följande.

Om den av utredningsmannen tillstyrkta exploateringen av nu ifrågavarande
område genomföres, erhåller man en bebyggelse inrymmande omkring
6 000 personer. Med bevarande av lämpliga friområden och i betraktande
av bergshamraområdets naturliga förutsättningar borde man vid en
exploatering av marken söder om området kunna uppnå en bebyggelse inrymmande
sammanlagt minst 10 000 personer. Detta gäller även om man
tager hänsyn till att byggnadsstyrelsen räknar med att mark inom bergshamraområdet
bör reserveras för vissa statliga allmänna byggnader. En sådan
ytterligare exploatering borde emellertid innebära, att den inom det nu
aktuella området föreslagna förläggningen av butikscentrum och skola omprövas
med hänsyn till den ändrade utsträckning och omfattning som bostadsområdet
skulle erhålla. Den bostadsbebyggelse, som redan påbörjats,
torde icke utgöra hinder för en omarbetning av stadsplanen på sätt här antytts.
Samtidigt borde jämväl frågan om den framtida huvudledens sträckning
klarläggas. Vid det samråd som under hand skett med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har framgått, att förutsättningar torde finnas för att klarlägga
denna fråga. Vidare har inhämtats att det här föreslagna ytterligare
bebyggandet av bergshamraområdet ansluter sig till de synpunkter, som
företrädes av Stockholmstraktens regionplaneförbund.

Sammanfattningsvis föreslår alltså utredningsmannen, att förbehållet om
återköpsrätt för kronan skall utgå ur köpekontraktet samt att en ökning av
exploateringsrätten i enlighet med drätselkammarens framställning icke
skall medföra skyldighet att utgiva ytterligare ersättning utöver den redan
erlagda köpeskillingen. Därjämte förordas att möjligheterna för en fortsatt
exploatering av bergshamraområdet klarlägges.

Departementschefen.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen försålde domänstyrelsen
med stöd av 1945 års riksdags beslut (Prop. 202; Rskr. 263) genom köpekontrakt
den 6 mars 1947 ett närmare angivet område av kronoegendomen
Bergshamra l5 i Solna stad till staden för 2 800 000 kronor. I köpekontraktet
stadgades såsom villkor för försäljningen, bland annat, att kronan skulle
äga rätt att återköpa området, därest detsamma exploaterades hårdare än
vad som motsvarade en sammanlagd bruttovåningsyta av cirka 138 000 in2.
Vidare föreskrevs i avtalet, att statens byggnadslånebyrå, d. v. s. numera

Kungl. Maj. ts proposition nr 98.

bostadsstyrelsen, skulle godkänna de priser per normaleldstad, vilka finge
läggas till grund för bestämmandet av tomträttsavgälderna respektive köpeskillingarna
inom området. Bostadsstyrelsen har sedermera meddelat besked
i nämnda hänseende.

Drätselkammaren i Solna hemställde därefter, att exploateringsrätten av
ifrågavarande område skulle utökas till att gälla 156 100 m2 våningsyta
samt därutöver erforderlig våningsyta för allmänna byggnader. Såsom skäl
härför åberopades, att staden med de tomtvärden, bostadsstyrelsen fastslagit,
icke ansåg sig kunna genomföra exploateringen utan förlust. Under remissbehandlingen
av framställningen visade det sig emellertid, att meningsskiljaktigheter
förelåg särskilt i fråga om beräkningen av exploateringens
ekonomiska resultat under de i avtalet stadgade förutsättningarna. Medan
drätselkammaren räknade med en förlust, kom bostadsstyrelsen i sin kalkyl
till ett inkomstöverskott.

Med anledning av dessa meningsskiljaktigheter uppdrog Kungl. Maj:t åt
en särskild utredningsman att verkställa utredning rörande omfattningen
av och kostnaderna för exploateringen av det försålda området. Resultatet
av utredningen, som förelåg i januari innevarande år, har redovisats i detalj
i det föregående. I detta sammanhang må blott nämnas, att utredningsmannen
för sin del beräknar ett inkomstöverskott av exploateringen å
171 000 kronor.

Såsom förut anförts har de intresserade parterna, nämligen drätselkammaren,
domänstyrelsen samt bostadsstyrelsen, ansett sig kunna biträda utredningen.
Vid sådant förhållande och då jag-för min del icke heller finner
någon anledning till erinran däremot, synes det av utredningsmannen framlagda
förslaget böra godtagas. Jag tillstyrker alltså, att det i köpekontraktet
mellan domänstyrelsen och staden intagna förbehållet om återköpsrätt för
kronan för all framtid, därest det ifrågavarande området exploateras hårdare
än intill viss närmare angiven gräns, skall utgå. Bortsett från de av
utredningsmannen anmärkta olägenheterna av ett dylikt förbehåll, torde
det finnas desto mindre skäl att bibehålla detsamma som riksdagen i ett
senare försäljningsärende beslutat, att motsvarande klausul icke skulle komma
i fråga (Prop. 1947: 252, Rskr. 335). Till den nu förordade ändringen i
köpevillkoren torde riksdagens medgivande böra inhämtas.

Vad härefter angår frågan huruvida staden, därest nyssnämnda förbehåll
borttages och ökad exploatering därigenom blir möjlig, bör åläggas att utge
högre köpeskilling, får jag framhålla, att de nu föreliggande beräkningarna
rörande utgifter och inkomster i samband med exploateringen är så osäkra,
att det enligt min mening icke är möjligt att för närvarande avgöra i vad
mån överskott kan komma att uppstå. Vid sådant förhållande är det enligt
min mening lämpligast, att denna fråga hålles öppen tills det ekonomiska
resultatet av exploateringen kan överblickas. Visar det sig då, att överskott
uppstått, bör det få ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra, huruvida detta
helt eller delvis skall utgivas av staden. Förbehåll härom bör göras i samband
med den nu avsedda ändringen i köpevillkoren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Vad utredningsmannen anfört om behovet av att exploateringsmöjligheterna
klarlägges även beträffande angränsande, nu icke avsedda delar av det
s. k. bergshamraområdet, torde icke böra föranleda någon åtgärd i förevarande
sammanhang.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medge,

att det av 1945 års riksdag i ärende angående försäljning
av visst område från kronoegendomen Bergshamra l5 i Solna
stad föreskrivna villkoret rörande förbehåll om återköpsrätt
under angivna förutsättningar för kronan icke vidare skall
gälla.

2:o.

Nybble V, Sahlsta 3‘ och Åtorp l1 under kronosäteriet Stenhammar,

Södermanlands län.

Domänsiyrelsen (skr. 7/12 1951) hemställer, att av de till kronosäteriet
Stenhammar i Flens stad hörande fastigheterna Nybble l7, Sahlsta 3* och
Åtorp l1 skall till staden för en köpeskilling av 353 100 kronor och på vissa
villkor i övrigt säljas markområden om sammanlagt cirka 30,8 hektar, angränsande
stadens sydvästliga utkant.

Rörande tillkomsten såsom statsegendom av säteriet i fråga må meddelas
följande.

I ett av hovmarskalken friherre A. R. von Kraemer den 17 maj 1901
upprättat testamente förklarades säteriet Stenhammar med underlydande
i Flens och Sköldinge socknar, Södermanlands län, skola tillfalla svenska
staten. Testamentet innehåller bland annat följande bestämmelser.

»§ 3. Staten får aldrig bortgiva, försälja eller på något sätt avhända sig,
och ej heller inteckna eller på något sätt belåna eller pantsätta eller med
pensioner, livstidsräntor, undantag eller något annat slags servituter besvära
varken alla, eller delar, eller någon del av förenämnda hemman och hemmansdelar
eller till dem hörande byggnader.

§ 4. Vad i § 3 sagts hindrar dock icke, att staten må på fyrationio år upplåta,
emot årlig tomtavgift mindre områden av förenämnda hemman eller
hemmansdelar — utom av Stenhammars säteri, ett mantal säteri, från vilket
ingen upplåtelse, hur den än må benämnas, får äga rum — att efter utgången
av de 49 år, som upplåtelsen omfattar, återgå till hemmanet eller hemmansdelen
utan något slags lösen eller annan ersättning, av vad namn den vara
må; dock med rätt för den, som, på grund av sådan viss tids upplåtelse,
senast innehaft tomten, att före upplåtelsetidens utgång borttaga därå befintliga,
honom tillhöriga byggnader, under skyldighet att efter sådant borttagande
platsen fullständigt avröja och avjämna.

Sedan för en tomt de första 49 upplåtelseåren tilländagått, må staten antingen
på nya 49 år tomten upplåta, eller om staten så önskar försälja den
för alltid och med full äganderätt till då gällande priser.»

Med bifall till Kungl. Maj :ts proposition nr 96 beslöt 1904 års riksdag,
att säteriet skulle av staten mottagas under de i testamentet angivna villkoren.
Genom Kungl. Maj :ts beslut den 8 juli 1904 har domänstyrelsen be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

myndigats att å kronans vägnar taga den befattning med egendomen, som
kan anses förenlig med bestämmelserna i testamentet, ävensom att beträffande
åtgärd å egendomen, varom styrelsen är förhindrad besluta, göra anmälan
hos Kungl. Maj :t. Genom beslut den 26 april 1907 har Kungl. Maj :t
vidare förordnat, att jämlikt arrendekontrakt om säteriet inflytande medel
m. in. skola tillgodoföras den av statskontoret förvaltade fonden »hovmarskalken
friherre A. R. von Kraemers testamentsmedel».

Säteriet är på arrende upplåtet åt Hans Kungl. Höghet Hertigen av Södermanland.
Arrendekontraktet innehåller bland annat följande bestämmelser.

»Från de arrenderade hemmanen och hemmandelarna, utom från Stenhammars
säteri, äger staten utan hinder af detta kontrakt att till tomter på
49 års tid mot årlig tomtafgift upplåta mindre områden inom Fiens rnunicipalsamhälles
nuvarande eller blifvande planlagda område.

Upplåtelse af markområden utom municipalsamhällets planlagda område
må icke äga rum utan arrendatorns medgifvande.

Sedan för tomt de första 49 upplåtelseåren tilländagått, äger staten jämväl
ånyo på 49 år under förenämnda villkor upplåta tomten eller ock densamma
för alltid och med full äganderätt till gällande pris försälja.

Sker försäljning, lämnar staten arrendatorn hälften af köpeskillingen.

Hvad här ofvan angående förnyad upplåtelse af tomtområde eller försäljningar
af sådant område stadgats, gäller jämväl i fråga om tomtområde, som
före arrendetidens början blifvit från hemmanen eller hemmansdel på viss
tid upplåtet.»

Domänstyrelsens förberörda framställning om markupplåtelse från kronosäteriet
ansluter sig i viss mån till en tidigare framställning av styrelsen om
upplåtelse från egendomen av vissa bostadslägenheter. Rörande detta ärende
må erinras om följande.

I skrivelse den 26 september 1946 hemställde domänstyrelsen att Kungl.
Maj :t måtte förklara att, oaktat de i testamentet intagna föreskrifterna om
förbud mot försäljning i vissa fall av mark från säteriet, hinder icke mötte
mot försäljning av elva i skrivelsen med 1)—11) betecknade bostadslägenheter,
vilka sedan lång tid tillbaka varit upplåtna till enskilda personer med
nyttjanderätt, ävensom av visst då ännu icke upplåtet område invid Silinge
j ärnvägsstation.

I remissutlåtande häröver den 31 december samma år anförde justitiekansler
sämbetet bland annat följande:

1 utlåtande den 27 juni 1929 framhöll ämbetet, att frågan huru föreskriften
i § 4 andra stycket i testamentet borde tolkas varit föremål för tvekan.
Ämbetet uttalade därvid den uppfattningen, att endast sådana upplåtelser å
49 år som skett av staten — ävensom av donators änka — medförde att försäljning
efter arrendetidens utgång finge ske. Denna tolkning synes emellertid
icke böra vidhållas. Ämbetet är för sin del nu benäget att tolka bestämmelsen
så, att därigenom medgives överlåtelse av utarrenderade tomtområden,
sedan området varit utarrenderat under 49 år, jämväl då arrendeupplåtelsen
skett av testator själv. Med denna tolkning av § 4 andra stycket
i testamentet synes försäljning kunna ske av de lägenheter, som upptagits
under 1—3 samt 7—11 i den i domänstyrelsens framställning intagna tablån,
under 1—3 dock först under år 1948. Justitiekanslersämbetet tillstyrker
därför framställningen, såvitt den avser dessa åtta lägenheter.

Vad angår frågan huruvida försäljning av upplåtna tomtområden bör med 2

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 98.

Kungl. Maj:ts proposition nr 08.

givas utöver vad som framgår av nämnda bestämmelse i testamentet, tolkad
så som nyss angivits, bör enligt justitiekansler sämbetets mening försiktighet
iakttagas. Klart torde vara, att försäljning bör få ske, då allmänna hänsyn
påkallar det. Huruvida försäljning även eljest bör medgivas, synes däremot
tveksamt. Nyssnämnda tablå, jämförd med ovan omförmälda promemoria,
utvisar, att lägenheterna under 4—6 varit upplåtna under omkring 32, 23
och 17 år. Även i fråga om dessa lägenheter har statsarrendatorn tillstyrkt
friköp, och förvärv av dem med äganderätt är tydligen av stort intresse för
innehavarna. Med hänsyn härtill skulle det i och för sig väl vara tilltalande,
om friköp medgåves. Några egentliga skäl, varför friköp i strid med testamentets
föreskrift i ämnet redan nu skulle få ske, har emellertid icke anförts.
I ärendets nu befintliga skick synes övervägande skäl tala för att försäljning
icke medgives av lägenheterna under 4--6. I följd härav finner
justitiekanslersämbetet sig icke nu böra förorda domänstyrelsens framställning
beträffande dessa lägenheter.

Styrelsen avser med sin framställning även beredande av möjlighet att
friköpa lägenheter å ett vissl område invid Silinge järnvägsstation, vilka
ännu icke upplåtits åt enskild. Jämväl i denna del synes statsarrendatorn ha
tillstyrkt framställningen, och friköp av ett begränsat område torde icke
innebära någon olägenhet för jordegendomen. Emellertid möter naturligen
också här med hänsyn till försäljningsförbudet i testamentet betänkligheter
mot en tillåtelse till friköp och större sådana än då en lägenhet varit upplåten
ett antal år. Därest det emellertid ur allmän synpunkt skulle kunna
anses påkallat, att en bosättning kemme till stånd kring Silinge järnvägsstation,
men omständigheterna ger vid handen, att en sådan bosättning i verkligheten
hämmas av svårigheten att såsom kreditobjekt utnyttja en allenast
på viss tid upplåten tomt, eller om eljest särskilda skäl kan anföras för
avvikelse från försälj ningsförbudet, synes försäljning möjligen kunna medgivas
av ännu icke upplåten mark. Domänstyrelsens framställning innehåller
icke någon utredning av antydd art, och justitiekanslersämbetet anser
sig därför icke för närvarande böra biträda domänstyrelsens framställning i
nu ifrågavarande del.

Med anledning av domänstyrelsens förberörda framställning bemyndigade
Kungl. Maj :t den 14 februari 1947 styrelsen att uppgöra och till Kungl. Maj :t
inkomma med närmare utformade förslag till försäljning av de i styrelsens
framställning med 1)—3) samt 7)—11) betecknade bostadslägenheterna.
Dessa åtta lägenheter — innehållande tillhopa en areal av 1,1805 hektar —
har sedermera i anslutning till förslag av domänstyrelsen i skrivelse den 8
juni 1951 genom Kungl. Maj :ts beslut den 20 juli samma år sålts till nyttjanderättsinnehavarna
för en köpeskilling, motsvarande saluvärdena, av
sammanlagt 8 098 kronor.

Kungl. Maj :ts beslut den 14 februari 1947 innefattade jämväl uppdrag åt
styrelsen att med beaktande av'' vad i justitiekanslersäinbetets förenämnda
utlåtande den 31 december 1946 anförts verkställa den ytterligare utredning,
som befunnes erforderlig beträffande frågan om försäljning av övriga i styrelsens
framställning den 26 september 1946 berörda markområden. Domänstyrelsens
framställning den 7 december 1951 är delvis föranledd av Kungl.
Maj :ts nämnda beslut. Styrelsen föreslår sålunda försäljning till Flens stad
av de tidigare omförmälda, med 8)—10) betecknade lägenheterna. Dessa
lägenheter omfattas emellertid av förslaget om försäljning till staden av
markområdena om tillhopa cirka 30,8 hektar av de till kronosäteriet hö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

rande fastigheterna Nybble l7, Sahlsta 34 och Åtorp l1. Styrelsen lämnar
inledningsvis följande redogörelse för vad i ärendet hittills förekommit.

Sedan stadsplan den 26 januari 1948 antagits för de centrala delarna i
Flen hade drätselkammaren i staden — under framhållande att staden borde
erhålla äganderätt till all gatumark och alla allmänna platser samt att
markägaren borde förpliktas bekosta gator och avloppsledningar — hos
byggnadsnämnden anhållit om tillämpning av 70 och 73 §§ byggnadslagen å
de områden av förutnämnda fastigheter, som vore belägna inom stadsplanen.
Byggnadsnämnden hade i skrivelse till domänstyrelsen den 22 april 1949 berett
kronan tillfälle inkomma med yttrande i anledning av drätselkammarens
framställning. Härjämte hade drätselkammaren i skrivelse den 4 maj 1949
anhållit om upptagande av förhandlingar om expropriation av den tomtmark,
som inginge i områdena. Gatumarken och de allmänna platserna, som
innehölle sammanlagt 29,56 hektar, hade utmärkts med brun, respektive
grön färg å en sammanställningskarta av stadsplanerna för Flen. Den å kartan
angivna tomtmarken omfattade cirka 11,5 hektar.

I yttrande över framställningen den 9 maj 1949 hade statsarrendatorn
framhållit bland annat följande: Han hade alltid hyst den bestämda uppfattningen,
att samhällets befogade anspråk på mark för bostadsbyggnader
och offentliga ändamål borde tillgodoses i största utsträckning, å andra
sidan måste ett avstående av mark i ifrågavarande omfattning innebära
avsevärt intrång för sätesgården, vars marker i stadsplanen utgjordes av
bl. a. åkerjord tillhörande arrendegården Sahlsta med manbyggnad, ekonomibyggnad
och arbetarbostadshus. Det oaktat hade han icke velat motsätta
sig planförslaget, dock under uttalande av starka betänkligheter mot
att områdena vid Sahlsta skall disponeras till byggnadskvarter. Ur allmänna
synpunkter syntes det knappast förefalla skäligt att, under nuvarande
omständigheter med restriktioner beträffande uttagande av tomtpriser,
en jordägare med en exploateringsbar tomtmarksareal av cirka
11,5 hektar skulle utan ersättning för marken och med skyldighet att ansvara
för kostnaderna för anläggning av gator och avloppsledningar tillsläppa
29,56 hektar allmän mark. Några garantier för att marken komme
att utnyttjas för i stadsplanen angivet ändamål hade för övrigt icke lämnats.
Då härtill komme att såväl jordägaren som statsarrendatorn genom
avsevärda restriktioner i donationsurkunden vore bundna vid utnyttjandet
av säteriet tillhörande ägor, vilket i sin tur medförde, att kronan endast
kunde förväntas få en än ytterligare begränsad nytta av stadsplanens genomförande,
syntes det kunna ifrågasättas, huruvida de av byggnadsnämnden
åberopade bestämmelserna i byggnadslagen över huvud taget vore tilllämpliga
i detta fall. Under sådana omständigheter syntes frågan om erforderlig
mark från säteriet för stadens behov och utveckling bäst tillgodoses
— såsom också tidigare skett — genom ett förfarande i enahanda ordning,
som lagen om expropriation stadgade. I varje fall ville han med hänsyn till
praxis under dispositionstiden reservera sig beträffande allt ansvar för kostnaderna
för anläggning av gator och avloppsledningar inom planlagda området.

Domänintendenten hade framhållit bl. a., att de med ägofigurerna nr 2,
28a och 34 å kartan angivna allmänna platserna måste anses till största delen
vara avsedda att tillgodose andra ändamål än att vara allmänna platser
för enbart Stenhammarsområdet samt att området vid Sahlsta skola (ägofigurerna
nr 29—32 och del av 34) borde utgå ur stadsplanen. Med hänsyn
till det anförda och till de för statens innehav av Stenhammars säteri gällande
testamentsvillkoren hade domänintendenten föreslagit, att domänstyrel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

sen måtte hemställa att 70 och 73 §§ byggnadslagen icke skulle tillämpas i
förevarande fall, samt att stadens behov av mark för sin utveckling borde,
såsom tidigare skett, tillgodoses genom tillämpning av expropriationslagen.

Domäns tyr elsen har för egen del anfört följande.

Med anledning av vad i ärendet förekommit och med hänsyn till innehållet i
justitiekansler sämbetets uttalande den 31 december 1946 har förhandlingar
förts mellan domänstyrelsen och stadens vederbörande i syfte att söka lösa
frågan om marköverlåtelsen, i första hand genom försäljning till staden av för
dess utveckling erforderlig mark. Som styrelsen anfört i sin framställning
den 8 juni 1951 hade byggnadsnämnden beträffande upplåtelse av obebyggd
tomtmark vid Silinge uttalat bl. a., att nämnden funne tätbebyggelse å området
olämplig, att bebyggelsen inom staden redan nu vore föga koncentrerad,
att betydande kostnader för gator och ledningar skulle uppkomma samt
att det därför ur allmän synpunkt måste anses oriktigt att befrämja uppkomsten
av tätbebyggelse i stadens utkanter. Beträffande nu ifrågavarande
områden av Nybble, Sahlsta och Åtorp är däremot enligt styrelsens mening
förhållandena helt annorlunda. Här är fråga om centralt belägen stadsplanelagd
mark i omedelbar anslutning till befintlig bebyggelse i staden. Det torde
vara uppenbart, att staden har ett betydande intresse att förvärva dessa
områden samt att försäljning, oaktat bestämmelserna i testamentet, bör —
såsom justitiekanslersämbetet även framhållit — få ske, då allmänna hänsyn
påkallar det. Förhandlingarna med staden har resulterat i att staden
dels återkallat sin framställning om tillämpning av 70 och 73 §§ byggnadslagen
och dels anhållit att få genom köp förvärva de tre områden om sammanlagt
cirka 30,8 hektar, som å kartan begränsats med streckade blå linjer.
De med 8)—10) betecknade lägenheterna, Adolfsberg nr 1 och 2 samt Bäckaskog
om sammanlagt 3 710 m2 ingår i det ena av nämnda områden. Arrendatorerna
av dessa lägenheter har enligt meddelande från domänintendenten
förklarat sig önska inköpa lägenhetsmarken av staden efter stadens
förvärv av densamma.

Bosladsstyrelsen, som på begäran av domänstyrelsen verkställt saluvärdering
av områdena, har såsom eget yttrande åberopat en inom styrelsen upprättad,
den 2 december 1949 dagtecknad promemoria, vari anföres i huvudsak
följande.

Värderingen av områdena grundade sig på förslag till stadsplan, som vore
föremål för fastställelseprövning av Kungl. Maj :t. Enligt detta förslag, som
i vissa delar ej överensstämde med ärendet tillhörande karta, vore marken
avsedd att nyttjas på följande sätt.

Kvartersmark för bostadsändamål med fristående hus i en

våning och med inredd vind........................ 58 600 m2

Kvartersmark för bostadsändamål med fristående hus i
två våningar........................................ 63 000 >

121 600 in2 41 %

Mark för motorservice................................ 900 »

Parkmark......................................" " ” 158 100 > 51 f.

Vägar................................................ 23 200 , 8 %

303 800 m2 100 /

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Tre mindre områden [lägenheterna 8)—10)1, som utgjorde kvartersmark,
vilka skulle värderas särskilt, innehölle därutöver respektive 1 850, 810 och
1 050 in2.

De med exploateringen förenade kostnaderna hade uppskattats med ledning
av stadsplaneförslaget och upprättade utredningar för vattenförsörjning
och avlopp. Med ledning av befintlig statistik kunde värdet av färdig
tomtmark antagas utgöra 5 kronor per kvadratmeter.

Markägare vore skyldig att utan ersättning avstå mark för allmänt ändamål
i erforderlig utsträckning. I detta fall utgjorde marken för allmänt ändamål
cirka 59 % av totala arealen. Att så stor areal utlagts till parkmark
vore ej föranlett av förhållandena inom de fastigheter, som här avsåges,
utan finge anses motiverat med hänsyn till behovet av ett friområde inom
trakten över huvud. Med hänsyn härtill och då mark för allmänt ändamål
inom liknande bebyggelse ofta ej vore högre än 40 %, finge det anses skäligt
att den mark, som skulle avstås utan ersättning begränsades till 40 %. I
enlighet härmed hade 19 % värderats som övrig råmark.

Med ledning härav beräknades — under förutsättning av en exploateringslid
av 6 år och under antagande att räntefoten vore 3 % — nettointäkterna
efter avdrag för administrationskostnaden uppgå till 188 100 kronor,
motsvarande 1: 54 kronor per m2 kvartersmark. Efter enahanda grunder
beräknades nuvärdet till 164 884 kronor, vilket belopp utgjorde ersättning
dels för kvartersmarken, 122 500 m2, dels för mark för allmänt ändamål till

en omfattning av ^ X (122 500 + 81 670 =) 204 170 = 81 670 in2. Nuvärdet
motsvarade ett råmarksvärde av cirka 0: 81 kronor per nr. Hela områdets
värde utgjorde i enlighet härmed 245 340 kronor. Värdet av de tre
mindre områdena, å kartan betecknade I, II och III, borde beräknas efter
1: 54 kronor per in2 eller sammanlagt till 5 700 kronor.

Vederbörande skogstaxator har i maj 1950 uppskattat värdet av å områdena
växande skog till 14 700 kronor, vilket värde fastställts av styrelsens
skogstekniska byrå den 27 juni 1950.

Domänintendenten har värderat å områdena befintliga, till säteriet hörande
byggnader — bestående av två bostadshus, ekonomibyggnad och ett
antal mindre hus, allt vid Sahlsta — till sammanlagt 76 000 kronor. Domänintendenten
har härjämte efter hörande av gårdsförvaltningen vid Stenhammar
föreslagit vissa försäljningsvillkor, bl. a. om förbehåll för rättaren
Gottfrid Ådin att kvarbo i rättarbostaden vid Sahlsta och för statsarrendatorn
att tillvarataga å områdena växande gröda.

Med iakttagande av angivna värden skulle köpeskillingen för områdena i
fråga uppgå till i avrundat tal (245 340 + 5 700 + 14 700 + 76 000 =)
341 700 kronor.

Statsarrendatorn, som beretts tillfälle taga del av försälj ningsförslaget,
har genom sin gårdsförvaltning låtit framföra, att han icke har något att
erinra mot detsamma. Förvaltningen har upplyst, att elektriska ledningar
och vattenledningar, tillhörande säteriet och staden, är framdragna över
områdena samt att till A/B Flens järnhandel upplåtits mark för en sprängämneskällare
vid Sahlsta.

Stadsfullmäktige har den 19 juni 1951 beslutat att under vissa villkor antaga
anbudet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Domänstyrelsen, som före anbudets antagande underrättat staden om att
värdet av skogen med hänsyn till prisutvecklingen på virkesmarknaden
skulle komma att höjas, har genom beslut den 24 september 1951 höjt värdet
med 11 400 kronor till 26 100 kronor. Köpeskillingen skulle härigenom
uppgå till (341 700 4- 11 400 =) 353 100 kronor. Stadsfullmäktige har den
30 oktober 1951 beslutat godkänna höjningen. Med hänsyn till föreliggande
förhållanden tillstyrker domänstyrelsen, att områdena säljes till staden för
nämnda köpeskilling samt under följande villkor i övrigt.

Sedan avstyckning respektive tomtmätning skett överlåtes områdena och
lägenheterna i befintligt skick med tillträdesrätt för staden räknat från dagen
för köpekontraktets underskrivande.

1 försäljningen ingår endast till säteriet hörande, å områdena befintliga
byggnader och anläggningar. Byggnaderna å lägenheterna Adolf sberg nr 1
och 2 samt Bäckaskog, vilka tillhör vederbörande arrendatorer, ingår sålunda
icke i köpet.

Köpeskillingen erlägges kontant å tillträdesdagen.

Från tillträdesdagen inträder staden i de rättigheter och skyldigheter, som
dels kronan enligt arrendekontrakt har i förhållande till arrendatorerna av
nämnda tre lägenheter, dels ock innehavaren av arrenderätten till säteriet
(statsarrendatorn) har enligt avtal med A/B Flens järnhandel beträffande
en bolaget tillhörig, å ett i försäljningen ingående område anlagd sprängämneskällare.
Arrendeavgälder och övriga inkomster, som belöper på tiden
intill tillträdesdagen, tillfaller kronan, respektive statsarrendatorn, samt för
tiden från nämnda dag staden.

Rättaren Gottfrid Ådin förbehålles rätt att så länge han lever nyttja nuvarande
bostad på nedre botten i rättarbostaden vid Sahlsta mot hyra, som
skall beräknas enligt villkoren i lantarbetaravtalet för länet.

Därest stadens tillträde till områdena skulle äga rum under vegetationsperioden,
förbehålles statsarrendatorn rätt att ha på åkern växande gröda
kvarstående till mognad och skörda densamma.

Säteriet och underlydande fastigheter förbehålles rätt att för utfart nyttja
befintliga vägar å områdena eller de vägar, som kan komma att ersätta
desamma.

Innehavare av över områdena med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska
ledningar samt vattenledningar förbehålles rätt att behålla och nyttja
ledningarna utan rätt för köpare till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas
innehavare för skada till följd av förändring, reparation och tillsyn
av ledningarna.

Staden erlägger avstycknings-, mätnings- och lagfartskostnader jämte övriga
med köpet förenade utgifter samt svarar för å områdena jämte i försäljningen
ingående byggnader för tiden från tillträdesdagen belöpande
skatter och onera.

I anledning av domänstyrelsens framställning har justitiekanslersämbetet,
efter remiss, avgivit yttrande den 14 februari 1952.

Ämbetet har i sitt yttrande diskuterat möjligheterna att tillgodose stadens
behov av byggnadsmark i annan form än genom överlåtelse med äganderätt.
Enligt ämbetets mening står en dylik upplåtelseform i strid med testamentets
föreskrifter, där förbud stadgas mot varje avhändelse av egendomen
— bortsett från rätten att sälja »mindre områden», som varit upplåtna
under nyttjanderätt på 49 år. Med hänsyn härtill ifrågasätter ämbetet, huru -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

vida icke upplåtelsen i stället bör ske under tomträtt. Härigenom skulle
marken fortfarande stanna i statens ägo och någon avvikelse från testamentsföreskrifterna
icke vara erforderlig. I detta sammanhang framhålles,
att staden lär vara i behov av ytterligare mark från Stenhammar. Nu
ifrågavarande område beräknas nämligen vara exploaterat inom sex år. Det
torde därför kunna antagas, att det förfarande beträffande marken, som
väljes, har betydelse även för framtida ianspråktagande av mark från egendomen.
Det synes därför enligt ämbetet vara av betydelse att möjligheten
att i förevarande fall anlita tomträttsinstitutet närmare undersökes.

Vidare berör ämbetet frågan om köpeskillingens storlek och erinrar därvid
om att denna fastställts på grundval av en hösten 1949 av bostadsstyrelsen
verkställd värdering. Den sedan dess inträffade penningvärdesförsämringen
synes enligt ämbetet motivera en höjning av köpeskillingen. En
omprövning av denna synes böra ske även beträffande de byggnader, som
jämte mark föreslås skola överföras till staden.

Domänstyrelsen har den 28 november 1952 och den 10 november 1953,
till följd av remiss, avgivit utlåtanden med anledning av vad justitiekanslersämbetet
anfört i sin skrivelse den 14 februari 1952. Vid styrelsens förstnämnda
utlåtande har fogats yttranden av drätselkammaren i Flens stad och
vederbörande domänintendent. Styrelsens senare yttrande har föranletts av
de från och med den 1 januari 1954 gällande nya lagstiftningsbestämmelserna
rörande tomträtt.

I sitt utlåtande den 10 november 1953 upptager styrelsen till bemötande
det av justitiekanslersämbetet framförda förslaget om upplåtelse av ifrågavarande
markområden under tomträtt i stället för med äganderätt. Styrelsen
anför därvid i huvudsak följande.

Upplåtelse i tomträttens form förekommer på kronoegendomen Mörby i
Stocksunds köping, där staten under åren 1912—1936 enligt fyra särskilda
avtal upplåtit sammanlagt cirka 50 hektar tomtmark på 60 år till cn för
ändamålet bildad egnahemsförening. Denna förening har härefter dels låtit
bekosta och anlägga gator och vägar samt ledningar för vatten och avlopp,
dels ock till sina medlemmar överlåtit tomträtt till de särskilda tomterna.
Statens upplåtelser till föreningen har sålunda avsett endast råmarken, varvid
det ankommit på föreningen att fungera som markexploatör. Fråga är
om ett dylikt förfaringssätt står i överensstämmelse med lagens föreskrifter.
Det har likväl godtagits vid inskrivning av tomträttsupplåtelserna. Enligt
den nya lagen är ett sådant arrangemang under alla förhållanden uteslutet.
Upplåtelse måste nu ske av färdig tomt — ett avtal för varje tomt — direkt
till vederbörande tomtspekulant. Vidare skall tiden för upplåtelsen vara obestämd,
vilket innebär att avvikelse måste ske från testamentets föreskrift
om 49-årig upplåtelse. Lagen innehåller dock stadganden om rätt för fastighetsägaren
att uppsäga tomträtten. Denna rätt till uppsägning är emellertid
icke ovillkorlig utan inträder blott under vissa i lagen angivna förutsättningar
och allenast vid utgången av vissa tidsperioder. Den nya lagstiftningen
innebär i flera hänseenden ett stärkande av tomträttsinnehavarens
ställning och ett närmande av tomträtten till äganderätten, ehuru den givetvis
alltjämt avser ett bevarande av realkapitalet. Genomförandet av tomträttsupplåtelser
på Stenhammar förutsätter, att staten själv uppträder som

Kungl. Maj.ts proposition nr 98.

markexploatör i Flen vid sidan av det kommunala företag, som redan
finns i staden. Domänstyrelsen har icke något organ för dylik exploateringsverksamhet.

Vid upplåtelse av marken med tomträtt uppkommer frågan, hur de ersättningar
skall gäldas, som staten i egenskap av markägare kan bli skyldig
utgiva för anläggning av gator och ledningar inom exploateringsområdet.
I sådant hänseende må framhållas, att stadsfullmäktige i Flen den 28 september
1953 beslutat antaga byggnadsstyrelsens normalförslag till bestämmelser
om bidrag till gatubyggnadskostnad (byggnadsstyrelsens publikationer
1949:3). Dessa ersättningar kan uppgå till betydande belopp. Den av
statskontoret förvaltade fonden »hovmarskalken friherre A. R. von Kraemers
testamentsmedel», som disponeras för eu del utgifter för egendomen, hade
den 30 juni 1953 en kapitalbehållning av endast 6 789:38 kronor. Fonden,
vars inkomster i huvudsak utgöres av relativt obetydliga arrendeavgifter
samt hälften av köpeskillingar för enstaka försålda tomter, förslår uppenbarligen
icke på långt när till att gälda gatubyggnadskostnaderna. Vid sådant
förhållande och enär statens domäners fond ej är avsedd för dylikt
ändamål, torde ersättningarna få täckas genom särskilt anslag, om sådant
kan utverkas. I detta sammanhang torde stadgandet i 44 § byggnadslagen
böra uppmärksammas. Om exploateringen ej skulle genomföras inom
skälig tid, synes staden under åberopande av nämnda lagrum — som gäller
även mot kronan — kunna anhålla att genom expropriation få lösa marken.

Styrelsen får slutligen framhålla, att testamentet tillkommit vid en tidpunkt,
då Flen var ett mindre stationssamhälle, vars framtida utveckling
icke kunde förutses. Det torde numera vara orimligt påfordra, att testamentet
skall tolkas strikt efter bokstaven och hindra eu stads planenliga
utbyggnad. Enligt styrelsens mening talar starka skäl för att staden medgives
att få förvärva marken med äganderätt. Styrelsen finner sålunda ej anledning
frångå sitt i ärendet framlagda för sälj ningsförslag.

Vid utlåtandet har fogats avskrift av stadsfullmäktiges i Flen beslut i
fråga om bestämmelser om gatubyggnadsersättning.

I utlåtande den 28 november 1953 har justitiekansler sämbetet med hänsyn
till vad domänstyrelsen anfört i sitt utlåtande den 10 november 1953
förklarat sig tillstyrka den ifrågavarande försäljningen utan hinder av det
i testamentet stadgade försäljningsförbudet.

Bostadsstijrelsen har i utlåtande den 18 december 1953 uttalat, att den
icke funnit, att förutsättningarna för markens värdering försämrats sedan
styrelsen den 12 december 1949 avgav yttrande till domänstyrelsen om värdet
av de till försäljning ifrågasatta områdena. Bostadsstyrelsen tillstyrker
sålunda bifall till domänstyrelsens i ärendet avgivna förslag.

Departementschefen.

Domänstyrelsens förslag innebär, att från kronasäteriet skall till Flens
stad säljas omkring 30 hektar av den till stadens sydvästra utkant gränsande
delen av egendomen. Av markområdet avses cirka 12 hektar skola
disponeras såsom kvartersmark för bostadsändamål och cirka 18 hektar
såsom parkmark och vägar. Justitiekanslersämbetet har tillstyrkt försäljningen.
Förvärvet syftar till att befordra en ändamålsenlig stadsbebyggelse

Kungl. Maj. ts proposition nr 98.

med anslutning till stadsplan, som varit föremål för fastställelseprövning
hos Kungl. Maj :t. På grund av de allmänna hänsyn som påkallar upplåtelsen
torde testamentsbestämmelserna icke böra lägga hinder i vägen för upplåtelsen.
Jag har vid sådant förhållande och med hänsyn i övrigt till ändamålet
med upplåtelsen icke något att erinra mot avyttring av områdena i
fråga. Det vid värderingen framkomna råmarksvärdet, cirka 81 öre för kvadratmeter,
torde böra godtagas. Uppskattningsvärdena för skog och åbyggnader
hav icke heller givit mig anledning till erinran. Av köpeskillingslikviden,
353 100 kronor, tillfaller ena hälften jämlikt Kungl. Maj :ts beslut
den 26 april 1907 fonden »hovmarskalken friherre A. R. von Krsemers testamentsmedel»,
vilken förvaltas av statskontoret. Vad angår den andra hälften,
vilken staten enligt bestämmelse i det för kronosäteriet gällande arrendekontraktet
har att lämna arrendatorn, torde jag senare få för Kungl. Maj :t
anmäla frågan om dispositionen därav.

Jag hemställer i anslutning till domänstyrelsens förslag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medge,

att ifrågavarande områden om sammanlagt cirka 30,8
hektar av de till kronosäteriet Stenhammar i Flens stad
hörande fastigheterna Nybble V, Sahlsta 34 och Åtorp l1 må
säljas till Flens stad för en köpeskilling av 353 100 kronor
samt på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen
föreslagit.

3:o.

Åkra l1, 21 samt Valsta 41 i Södermanlands län.

Domänstyrelsen (skr. 31/12 1953) hemställer, att kronoegendomen förra
löjtnantsbostället 1 mantal Åkra l1 och 1/2 mantal Åkra 21 med utjorden
Valsta 41 i Bettna socken, Södermanlands län, skall säljas i två lotter, den
ena omfattande ett område om cirka 3 600 kvadratmeter till rörmontören
Gotthard Lundstedt och den andra avseende egendomen i övrigt eller huvudgården
till lantbrukaren Herbert Aldén.

Rörande egendomens beskaffenhet m. m. meddelas följande.

Egendomen är till den 14 mars 1954 utarrenderad till Emil Aldén mot
en avgäld, som för arrendeåret 1953/1954 utgår med 3 300 kronor. Den är
belägen 31 kilometer från Nyköping och 1 kilometer från Bettna järnvägsstation.
Arealen är 97,9 hektar, därav 36,2 hektar tomt och åker, 16,5 hektar
äng och betesmark, 34,8 hektar skogsmark, 4,9 hektar annan avrösningsjord
samt 5,4 hektar impediment. Åkern, som ej är täckdikad och vars
arrondering är mindre god, utgöres av lerjord med undantag av cirka 8
hektar, som är dyjord. Betesmarken består i huvudsak av mindervärdiga
sankmarker. Virkesförrådet i skogen uppgår till 4 730 m3sk eller 136 m3sk
per hektar. 2 770 m3sk tillhör åldersklassen V eller äldre åldersklasser. Den
ideala medelboniteten beräknas till 5,35.

Manbyggnaden, uppförd år 1770, och arbetarbostaden är otidsenliga och
kalla. Ladugården och logen, byggda år 1916, är i gott skick. Vissa till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

byggnader till manbyggnaden, vagnslider, vedbodar, såghus, mjölkrum och
vattenledningar samt den elektriska anläggningen tillhör arrendatorn. Elektriska
ledningar, tillhörande Bettna-Halla-Vrena elektriska distributionsförening
samt statens vattenfallsverk, är framdragna över ägorna.

Till egendomen hör andel i Oppunda häradsallmänning, varifrån erhållits
en årlig utdelning av i medeltal 100 kronor för åren 1941—1951 och 300 kronor
för år 1952. Egendomen är vidare delaktig i Löta-Valsta torrläggningsföretag
— för vilket domänstyrelsen hittills erlagt 4 468 kronor 19 öre —
samt i Skenala-Bettna-llända torrläggnings- och kloakledningsföretag.

Taxeringsvärdet är 88 400 kronor, varav 58 500 kronor utgör jordbruksvärde
och 29 900 kronor skogsvärde.

Uppskattningsnämnden har efter förrättning i oktober 1952 dels tillstyrkt
bifall till en av Lundstedt gjord ansökning om förvärv av ett område
av egendomen för utvidgning av dennes bostads- och verkstadsfastighet
Åkersberg l1, dels ock föreslagit försäljning av egendomen i övrigt till Emil
Aldén. Saluvärdet för området — som uppgivits innehålla cirka 0,36 hektar
och utgör del av ägofiguren nr 3 å en av distriktslantmätaren A. Gyllenbåge
år 1929 över egendomen upprättad karta — har uppskattats till 1 krona
per kvadratmeter och för egendomen i övrigt till 132 500 kronor, därav
5 000 kronor för andelen i allmänningen samt 62 000 kronor för skogsmarken
och skogen enligt särskild av domänstyrelsen den 19 september 1952
fastställd värdering. I detta värde ingår dock icke en klappalättstämplad
virkespost om 654 m8sk. Nämnden har slutligen upplyst, att arrendatorn
brukat egendomen sedan år 1908 och väl hävdat densamma.

Domänintendenten har beträffande området om cirka 0,36 hektar inhämtat
yttranden från byggnadsnämnden samt länsarkitekten och överlantmätaren.
Av denna utredning framgår bland annat, att egendomen ligger
cirka 100 meter söder om gränsen för det preliminärt beslutade byggnadsplaneområdet
vid Bettna järnvägsstation, att planen på grund av lokala förhållanden
kan behöva utsträckas söderut och omfatta även Lundstedts markinnehav,
alt fastighetsbildningen är beroende på viss ännu ej närmare angiven
omläggning av den förbilöpande länshuvudvägen, att något principiellt
hinder icke ansetts möta mot avstyckning av området i överensstämmelse
med upprättad kartskiss under förbehåll för de gräns jämkningar, som vederbörande
distriktslantmätare eller annan jorddelningsmyndighet liksom
planmyndighet kan finna påkallade, samt att området bör sammanläggas
med Åkersberg l1.

Lantbruksnämnden har på förslag av delegationen för yttre rationalisering
uttalat, att det på grund av egendomens rymliga och goda ekonomibyggnader
ej synes försvarbart att minska på åkerjorden även om behov av förstärkning
av ett angränsande egnahem föreligger. Detta rationaliseringsönskemål
synes ej kunna realiseras förrän en viss fastighet i Valsta by blir
till salu och förvärvas av nämnden. Arrendatorn kan påräkna förvärvstillstånd
till egendomen i dess nuvarande omfattning.

Jägmästaren har med instämmande av över jägmästaren framhållit, att
ängs- och betesmarken värderats till blott 100 kronor för hektar, under det

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

att skogsmarken åsatts ett värde av 315 kronor för hektar. I övrigt har emellertid
försäljningsförslaget lämnats utan erinran.

Domänintendenten har upplyst, att arrendatorn förklarat sig icke önska
köpa egendomen, enär köpeskillingen synts honom för hög.

På tillfrågan har emellertid härefter en son till arrendatorn, lantbrukaren
Herbert Aldén, meddelat att han i stället för fadern, som är 89 år gammal,
önskar genomföra köpet ävensom att han under hela sin arbetsföra tid varit
sysselsatt med jordbruket vid Åkra samt under senare år helt skött och ansvarat
för driften. Efter förhandlingar har Herbert Aldén skriftligen förklarat
sig godkänna saluvärdet å 132 500 kronor. Beträffande köpets finansiering
har han uttalat följande önskemål, nämligen att Vio av köpeskillingen
skall betalas vid köpekontraktets underskrivande och Vio vid tillträdet,
att lån skall få upptagas till högsta möjliga belopp, cirka 70 000 kronor, i
jordbrukskassa mot botteninteckning samt att resterande cirka 36 000 kronor
skall få innestå hos kronan och årligen amorteras med Vis av 8/io av
den totala köpeskillingen. Emil Aldén har för sin del förklarat, bland annat,
att vid försäljning till Herbert Aldén samtliga på arrendekontraktet grundade
rättsanspråk mellan kronan och honom, dock med undantag för eventuellt
ogulden arrendeavgäld samt skatter och onera, skall anses vara reglerade
genom försäljningen.

Lundstedt har godkänt de föreslagna försäljningsvillkoren beträffande
området om 0,36 hektar.

Domänstyrelsen tillstyrker försäljning av ifrågavarande område till Lundstedt
för en köpeskilling, beräknad efter en krona för kvadratmeter, och
egendomen i övrigt eller huvudgården till Herbert Aldén för 132 500 kronor.
Det av uppskattningsnämnden åsatta jordbruksvärdet har prövats enligt
styrelsens värderingsmetod utan att ge anledning till erinran. Den utstämplade
virkesposten om 654 m3sk kan efter de hösten 1953 gällande priserna
beräknas ha ett värde av 37 000 kronor. Styrelsen, som enligt tillämpningsföreskrifterna
till gällande försäljningsförordning äger medgiva jämkningar
i fråga om sättet för köpeskillingens erläggande, när skäl därtill föreligger,
har intet att erinra mot att Herbert Aldén får erlägga köpeskillingen på sätt
han hemställt. Beträffande försäljningen till Lundstedt har styrelsen icke
inhämtat utlåtande från bostadsstyrelsen, enär området är avsett till industriellt
ändamål och det sålunda icke gäller nybyggnad för permanent bosättning.

Som försäljningsvillkor bör enligt domänstyrelsen föreskrivas i huvudsak
följande.

Beträffande huvudgården:

Endast domänverket tillhöriga hus och anläggningar å densamma skall
ingå i försäljningen. Köparen skall svara för uppkommande annuiteter och
övriga kostnader för gården berörande torrläggningsföretag. Kronan eller
eventuell köpare av en utstämplad virkespost om 654 m3sk, vilken icke
ingår i försäljningen, skall förbehållas rätt att behålla posten å rot intill
den 1 juni 1956 och ha virket kvarliggande högst ett år därefter. Köparen
skall medgiva vattenfallsstyrelsen såsom ägare av strömfallsfastigheten Eke -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

näs 22 i Vinnerstads socken rätt att kostnadsfritt för all framtid behålla en
över gården framdragen elektrisk ledning. Med skyldighet att ersätta skada,
som därav kan uppkomma, skall vattenfallsstyrelsen tillika äga borttaga för
ledningen hinderliga och för dess säkerhet farliga träd och buskar, vilka
skall tillfalla markägaren och tillvaratagas av denne. Vattenfallsstyrelsens
personal skall äga obehindrat tillträde till gården för ledningens tillsyn, underhåll
och reparation. Till säkerhet för nämnda rättigheter skall inteckning
få meddelas i gården. Intill dess sådan inteckning meddelats, skall köparen
vara skyldig att vid överlåtelse av gården eller del därav göra förbehåll om
rättigheternas^ bestånd och tillförbinda ny ägare att vid överlåtelse göra enahanda
förbehåll. Vidare skall innehavare av övriga över gården med vederbörligt
tillstånd framdragna elektriska ledningar förbehållas rätt att behålla
och nyttja ledningarna utan rätt för köparen till annan ersättning än gottgörelse
av ledningarnas innehavare för skada till följd av förändring, reparation
och tillsyn av ledningarna ävensom för skada, som förorsakas å
kreatur.

Beträffande området:

Köparen skall omedelbart efter köpets genomförande vidtaga åtgärd för
områdets sammanläggning med fastigheten Åkersberg l1.

Beträffande såväl huvudgården som området:

Desamma skall, efter avstyckning av området, överlåtas i befintligt skick
med tillträde å dag, som domänstyrelsen bestämmer. I övrigt skall bestämmelserna
i förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i
vissa fall av kronoegendom in. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Departementschefen.

Försäljningsförslaget föranleder icke någon erinran från min sida. För försäljningen
av huvudgården är riksdagens medverkan erforderlig. Frågan om
försäljning av området om cirka 3 600 kvadratmeter torde i samband därmed
böra underställas riksdagens prövning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medge,

att kronoegendomen Äkra l1 och 21 med Valsta 41 i Bettna
socken, Södermanlands län, skall avyttras sålunda, att ett
område om cirka 3 600 kvadratmeter av egendomen säljes
till rörmontören Gotthard Lundstedt för en köpeskilling, beräknad
efter en krona för kvadratmeter, samt återstoden av
egendomen till lantbrukaren Herbert Aldén för en köpeskilling
av 132 500 kronor, båda lotterna på i huvudsak
de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

4 ro.

Kolstad l1, 21 och 31 i Mjölby stad.

Domänstyrelsen (skr. 31/12 1953) hemställer, att av kronoegendomen
förra hospitalshemmanet 1 1/4 mantal Kolstad l1, 21 och 31 i Mjölby stad
skall säljas dels huvudgårdslotten samt bostadslotten Källeberg om tillsammans
196,23 hektar till egendomens arrendator Gustaf Kolsbo, dels ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

område om 13,48 hektar till ägaren av den egendomen angränsande fastigheten
Ängstorpet, lantbrukaren Karl Pettersson.

Beträffande egendomens beskaffenhet in. m. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 5 kilometer från stadens centrum, är till
den 14 mars 1954 utarrenderad mot en avgäld, som för arrendeåret 1953/
54 utgår med 6 060 kronor. Den innehåller en areal av 285,1 hektar, varav
73 hektar åker, 2,28 hektar tomt och trädgård samt 145,8 hektar skogsmark.
Jordbruket är medelgott för orten. Jordmånen är av växlande karaktär.
Mossjorden (22 hektar) är dålig. Hela egendomen är täckdikad.

Boningshuset är gammalt och kallt, varför det är i behov av ombyggnad.
Detta är även fallet med arbetarbostäderna. Ladugård, stall, loge och svinhus
saknas, sedan dessa byggnader jämte egendomens maskinhall nedbrunnit
i september 1951. Den elektriska installationen tillhör arrendatorn,
vilken även äger andelarna i Kolstads elektriska distributionsförening. Motala
ströms aktiebolag har elektriska ledningar framdragna över ägorna.
Till egendomen hör fiske i Kolstadssjön. Fisktillgången är emellertid ringa.

Taxeringsvärdet är 309 400 kronor, varav 197 400 kronor jordbruksvärde
för huvudgården.

De tre till försäljning föreslagna lotterna har utmärkts å en av distriktslantmätaren
Ernst G. Petrelius år 1927 upprättad karta, varvid huvudgårdslotten
betecknats litt. A, bostadslotten Källeberg litt. B samt tilläggsmarken
litt. C.

Huvudgårdslotten och bostadslotten innehåller tillhopa (195,88 + 0,35 =)
196,23 hektar, varav 72,86 hektar åker och tomt, 47,80 hektar ängs- och
betesmark, 70,45 hektar skogsmark samt 5,12 hektar avrösningsjord och
impediment. Skogsmarkens virkesförråd uppgår till 6 700 m3sk eller 95
m3sk per hektar. 1 500 m3sk av virkesförrådet tillhör åldersgrupp V. Den
ideala medelboniteten beräknas till 5,5.

Området om 13,48 hektar innehåller 2,31 hektar åker och tomt, 4,10
hektar ängs- och betesmark samt 7,07 hektar avrösningsjord och impediment.
Skogsmarkens virkesförråd uppgår till 338 m3sk. 198 m3sk av virkesförrådet
tillhör åldersgrupp V eller äldre åldersgrupper. Den ideala medelboniteten
beräknas till 3,8.

I kronans ägo ltvarblir 75,38 hektar, varav 0,93 hektar disponeras av
Mjölby stad som skolhustomt.

Arrendatorn har anhållit att få förvärva inägorna jämte viss skogsmark.

Efter samråd med lantbruksdirektören och överlantmätaren har domänintendenten
förordat försäljning av huvudgården med en areal av omkring
204 hektar samt ett särskilt område om cirka 13 hektar, avsett till förstärkning
av den egendomen angränsande fastigheten Ängstorpet, vilken
tidigare försålts av kronan.

Lantbruksnämnden har funnit, att huvudgårdslotten blir ett utmärkt
jordbruk med fullt tillräcklig skogsareal, och har därför intet att erinra
emot att denna lott säljes till Kolsbo, vilken kan erhålla erforderligt förvärvstillstånd.
Det förutsättes, att försäljningen av tillskotts jord till Ängstorpet
fullföljes i samband därmed.

Distriktslantmätaren har förklarat, att hinder ej torde möta att utan att
avvakta avstyckningens slutförande verkställa den erforderliga saluvärderingen,
då avstyckningslinjerna är utstakade och markerade å marken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Vid förrättningar den 29 maj och den 16 november 1953 har uppskattningsnämnden
saluvärderat dels inägorna å huvudgårdslotten och området
om 13,48 hektar (lotterna A och C), dels bostadslägenheten Källeberg
(lotten B), vilken innehåller en arbetarbostad till huvudgården och enligt
uppskattningsnämnden bör tillhöra denna. Huvudgårdslotten har därvid
åsatts ett värde av 121 200 kronor. Värderingen har verkställts så, att uppskattning
först skett som om de nedbrunna byggnaderna funnits kvar.
Däi’vid har värdet beräknats till 229 200 kronor. Från detta belopp har
sedan dragits den brandskadeersättning, som domänstyrelsen uppburit och
som ännu ej förbrukats i nybyggnad, eller 108 000 kronor. Området om
13,48 hektar och bostadslotten har värderats till 9 530 respektive 6 000
kronor. Då Kolsbo väl hävdat egendomen sedan år 1936 och hans fader
brukat gården alltsedan år 1890, anser uppskattningsnämnden, att Kolsbo
bör tillerkännas hembudsrätt till huvudgårdslotten och Källeberg.

Domänstgrelsens skogstekniska byrå har den 17 oktober 1953 fastställt
värdet å skogen och skogsmarken till 88 000 kronor för huvudgårdslotten
(lotten A) och 4 000 kronor för tillskottsmarken (lotten C). I beloppen ingår
icke värdet av verkställda klappalättstämplingar om 2 552, respektive
304 m3sk.

Jägmästaren och över jägmästaren har tillstyrkt försäljningarna.

Kolsbo och Pettersson har förbundit sig att gälda avstyckningskostnaderna
och har skriftligen godtagit såväl köpeskillingarna som villkoren i
övrigt.

Domänstyrelsen upplyser, att enligt en av styrelsen företagen utredning
angående vilka egendomar, som bör försäljas, ifrågavarande egendom, om
den behålles som arrendegård, kommer att medföra en årlig förlust för statsverket
av 100 kronor. De med anledning av branden och förhållandena i övrigt
erforderliga byggnadsarbetena beräknas av styrelsen under den närmaste
framtiden draga en kostnad av 265 000 kronor. Styrelsen biträder därför
det uppgjorda försäljningsförslaget, vilket innebär, att huvudgårdslotten
skall säljas för en köpeskilling av (121 200 + 88 000 =) 209 200 kronor,
bostadslotten för 6 000 kronor samt området om 13,48 hektar för
(9 530 -f- 4 000 =) 13 530 kronor.

Såsom försäljningsvillkor bör enligt domänstyrelsen föreskrivas följande.

Beträffande samtliga lotter:

Lotterna skall, efter genomförd jorddelning, överlåtas i befintligt skick
med tillträde å dag, som bestämmes av domänstyrelsen. Endast domänverket
tillhöriga hus och anläggningar skall ingå i försäljningen. Innehavare
av över lotterna med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska ledningar
skall förbehållas rätt att behålla och nyttja ledningarna utan rätt för köpare
till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas innehavare för
skada till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna ävensom
för skada, som förorsakas på kreatur. Köparna skall svara för avstyckningskostnaderna.
I övrigt skall bestämmelserna i förordningen den 25 maj
1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. in. i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98.

Beträffande huvudgårdslotten:

Från försäljningen skall undantagas en virkespost om 2 552 m3sk. Kronan
eller köparen av denna virkespost skall förbehållas rätt att behålla posten
å rot femton månader efter tillträdesdagen och att ha virket kvariiggande
ytterligare tolv månader därefter. Uppburen ersättning för nedbrunna
byggnader skall tillkomma kronan. Samtliga på arrendekontraktet grundade
rättsanspråk mellan kronan och arrendatorn — dock med undantag
av eventuellt oguldna arrendeavgälder och skatter — skall anses vara reglerade
genom försäljningen.

Beträffande tillskotts jorden:

Från försäljningen skall undantagas en virkespost om 304 m3sk. Kronan
eller köparen av denna virkespost skall förbehållas rätt att behålla
posten å rot femton månader efter tillträdesdagen och att ha virket kvarliggande
ytterligare tolv månader därefter. Köparen skall omedelbart efter
köpets genomförande låta vidtaga åtgärder för sammanläggning av lotten
med honom förut tillhörig fastighet.

Departementschefen.

Försälj ningsförslaget föranleder ingen erinran från min sida. För försäljning
av huvudgårdslotten är riksdagens medverkan erforderlig. Även
frågan om försäljning av bostadslotten och tillskottsjorden torde i samband
därmed böra underställas riksdagens prövning. Jag hemställer därför,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,

att av kronoegendomen Kolstad l1, 21 och 31 i Mjölby
stad må, efter genomförd jorddelning, säljas dels huvudgårdslotten
och bostadslotten om respektive 195,88 och 0,35
hektar till egendomens arrendator Gustaf Kolsbo för en
köpeskilling av 209 200 kronor för huvudgårdslotten och
6 000 kronor för bostadslotten, dels ock ett område om 13,48
hektar till Karl Pettersson för en köpeskilling av 13 530 kronor,
allt på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen
föreslagit.

5:o.

Rommelsjö Hovmansgård 21 i Jönköpings län.

Domänsiijrelsen (skr. 6/12 1952) hemställer, att kronoegendomen förra
profossbostället 8/4 mantal Rommelsjö Hovmansgård 21 i Öggestorps socken,
Jönköpings län, skall säljas till egendomens arrendator Enock Ström.

Rörande egendomens beskaffenhet m. m. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 3 kilometer från Tenhults station vid järnvägen
Jönköping—Nässjö, är till den 14 mars 1953 utarrenderad mot en
avgäld, som för arrendeåret 1952/53 utgår med 925 kronor. Ägorna är utlagda
i tre skiften, nämligen hemskifte, utskifte och landvinningsjord vid
Tenhultssjön, vilka ursprungligen innehållit sammanlagt 135,17 hektar. Från
egendomen har dels genom expropriation avskilts ett område om 0,59 hektar,
dels år 1951 för skogsbruksändamål avstyckats 56,71 hektar av hemskiftet,

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

vilken lott sedermera erhållit jordregisterbeteckningen Rommelsjö Hovmansgård
23. Återstoden av egendomen — exklusive landvinningsjorden —
innehåller 77,87 hektar. Härav redovisas i 1934 års skogsindelningshandlingar
18,79 hektar som åker. Vid uppskattningsförrättningar å egendomen
år 1951 har 2,80 hektar av åkerarealen ansetts böra överföras till betesmark.
Med iakttagande härav omfattar ägorna 15,99 hektar åker, 11,15 hektar betes-
och hagmark, 40,75 hektar skogsmark och 9,98 hektar impediment. Åkerjorden
består i huvudsak av knappt medelgod sandmylla på grus- eller sandbotten.
Landvinningsj orden, som innehåller 0,7 hektar avrösningsjord, har
tillagts egendomen vid en år 1854 verkställd men icke fastställd delningslörrättning.
Sedan år 1948 är landvinningarna till Rommelsjö by föremål
för laga skifte efter därom av kronan gjord ansökning. Vissa sakägare har
bestritt skiftet och tvisten har underställts vederbörande ägodelningsrätt. Genom
numera lagakraftvunnet utslag den 19 juni 1952 har tvisten avgjorts till
kronans förmån. Till egendomen hör andel uti byns gemensamma fiske i
Tenhultssjön.

Av kronans byggnader är manbyggnaden, uppförd år 1890, mindre god
och saknar moderna bekvämligheter. Ladugården är dålig och behöver ersättas
med en ny byggnad. Även svinhuset, som tillika inrymmer vedbod
in. m., är dåligt. Arrendatorn äger ett antal mindre byggnader ävensom
en cementerad gödselstad, vattenledningar, cementinredning i ladugården
och svinhuset samt den elektriska installationen. Elektriska ledningar, tillhörande
Smålands kraftaktiebolag, är framdragna över ägorna. Egendomen
har del i Stensjöns regleringsföretag.

Taxeringsvärdet är 32 000 kronor jordbruksvärde. Skogen är samtaxerad
med annan kronoskog.

Lantbruksnämnden i länet har anfört, att egendomen synes böra bestå
såsom särskild jordbruksfastighet. Med hänsyn till den rikliga skogstillgången
torde dock viss del av skogsmarken vid eventuell försäljning kunna undantagas
såsom kronopark.

Vederbörande distriktslantmätare har i redogörelse för utredning rörande
den år 1951 verkställda avstyckningen anfört, bland annat, att skogsavkastningen
på den återstående stamfastigheten torde uppgå till omkring 175
fm3 för år. Detta får anses fullt tillfredsställande. Virkestillgången å fastigheten
är tillräcklig för nybyggnader och reparationer. Egendomen torde utgöra
en fullt bärkraftig kombinerad jordbruks- och skogsbruksfastighet.

Uppskattningsnämnden har vid förrättning den 12 november 1951 åsatt
huvudgården ett saluvärde av 87 550 kronor, därav 63 400 kronor för skogsmark
och skog enligt särskild, av domänstyrelsens skogstekniska byrå fastställd
värdering. Värdet av landvinningsj orden har uppskattats till 2 000
kronor. Då egendomen innehafts och väl hävdats av Ström sedan år 1947
och dessförinnan av hans hustrus släkt under omkring 80 år, har uppskattningsnämnden
föreslagit hembudsrätt för Ström vid försäljningen. Vederböiande
över jägmästare har icke haft något att erinra mot uppskattningsnämndens
värdering.

Den vid uppskattningsförrättningen gjorda skogsvärderingen har i augusti
1952 blivit föremål för översyn av domänstyrelsens skogstekniska byrå, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

därvid höjt skogsvärdet med 7 500 kronor. Saluvärdet uppgår härefter till
(87 550 + 2 000 + 7 500 =) 97 050 kronor.

Ström har meddelat, att han gärna vill förvärva fastigheten. Emellertid
har han framhållit, att ladugården måste nybyggas och att bostadshuset
är i stort behov av grundförbättring. Kostnaderna för dessa byggnadsarbeten
blir med hänsyn till den föreslagna köpeskillingen för stora för att
kunna förräntas. En köpeskilling av 85 000 kronor är därför enligt hans mening
mera skälig. Efter förhandlingar har han emellertid förklarat sig villig
erlägga 91 000 kronor för fastigheten.

Domänstyrelsen har med ledning av en inom styrelsen försöksvis tillämpad
värderingsmetod beräknat saluvärdet å egendomen till 95 200 kronor. Styrelsen
har vidare i ingiven promemoria meddelat att, därest den till 120 000
kronor beräknade ombyggnaden verkställes, saluvärdet å egendomen visserligen
kan höjas med 75 685 kronor till (95 200 + 75 685 =) 170 885 kronor.
Vid en försäljning av egendomen finnes emellertid då icke täckning för det
överskjutande i byggnationen nedlagda kapitalet av cirka 44 000 kronor.
Vid förnyad utarrendering kan man ej heller påräkna någon förräntning
av detta kapital. För erhållande av högre köpeskilling än som motsvarade
saluvärdet vore i och för sig naturligt att låta utbjuda egendomen till salu.
Detta torde emellertid ej böra komma i fråga med hänsyn till den långa tid,
över 80 år, som egendomen brukats av arrendatorn och hans hustrus släkt
före honom. Vid angivna förhållanden har styrelsen funnit den erbjudna
köpeskillingen av 91 000 kronor fullt godtagbar. Styrelsen tillstyrker därför,
att Ström skall få förvärva fastigheten för sistnämnda belopp. Under hand
har styrelsen inhämtat, att Ström icke är ägare av jordbruksfastighet. På
grund härav torde han kunna erhålla lagfart å fånget genom företeende
av s. k. landsfiskalsintyg. Försäljningen bör enligt styrelsens förslag i övrigt
ske på följande villkor.

Egendomen överlåtes i befintligt skick med tillträde å dag, som domänstyrelsen
bestämmer. Endast kronan tillhöriga hus och anläggningar å egendomen
ingår i försäljningen. Samtliga på arrendekontraktet grundade rättsanspråk
mellan kronan och arrendatorn — dock med undantag av eventuellt
oguldna arrendeavgälder och skatter — skall anses vara reglerade genom försäljningen.
Köparen skall svara för annuiteter och övriga kostnader för
torrläggningsföretag, som berör egendomen. Vidare förbehålles innehavare
av elektriska ledningar, vilka med vederbörligt tillstånd framdragits över
egendomen, rätt att behålla och nyttja ledningarna utan rätt för köparen
till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas innehavare för skada
till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna ävensom för
skada, som förorsakas å kreatur. I övrigt skall bestämmelserna i förordningen
den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
in. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader har i remissutlåtande
den 21 december 1953 rörande den av domänstyrelsen ifrågasatta upprustningen
av egendomens byggnadsbestånd beräknat kostnaderna härför till
sammanlagt omkring 32 000 kronor, varav 10 500 kronor för bostadshuset,
3 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 98.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

18 000 kronor för ladugården samt 3 500 kronor för vagnboden. Anstalten
har därvid utgått från att bostadshuset skall ge en fullgod bostadsstandard
åt ägarens familj och att ekonomibyggnaderna skall utformas så, att de
kommer att motsvara vad egendomen ur ekonomisk synpunkt kan bära.
Den beräknade kostnadssumman kan enligt anstalten fördelas på ett antal
år och behöver fördenskull icke äventyra jordbrukets ekonomi efter övertagandet
av egendomen. Anstalten har vidare meddelat, att den nuvarande
arrendatorn förklarat sig införstådd med anstaltens förslag.

Departementschefen.

Jag tillstyrker försäljning av ifrågavarande egendom. Då såväl den överenskomna
köpeskillingen som försäljningsvillkoren i övrigt synes mig kunna
godtagas, hemställer jag alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
medge,

att kronoegendomen Rommelsjö Hovmansgård 21 i Öggestorps
socken, Jönköpings län, må säljas till egendomens arrendator
Enock Ström för en köpeskilling av 91 000 kronor
samt på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen
föreslagit.

6:o.

Ödhult 38 och Solhem l1 i Kalmar län.

Domänstgrelsen (skr. 31/12 1953) hemställer, att kronoegendomen Ödhult
38, utgörande huvudgården till förra kaptensbostället 1 mantal Ödhult
nr 3 i Målilla socken, Kalmar län, jämte den tillsammans med huvudgården
brukade lägenheten Solhem l1 skall utbjudas till salu under hand.

Styrelsen erinrar om att frågan om försäljning av områden från bostället
tidigare varit föremål för prövning. Sålunda medgav 1932 års riksdag
(Prop. 202; Rskr. 223j, att egendomens huvudgård finge på vissa villkor
säljas till egendomens dåvarande arrendator. Försäljningen kom emellertid
ej till stånd, enär arrendatorn icke godtog försäljningsvillkoren. Vidare lämnade
Kungl. Maj :t genom beslut den 6 mars 1942 en ny framställning från
styrelsen om försäljning av huvudgården jämte lägenheten Solhem utan
bifall.

Beträffande egendomens beskaffenhet in. in. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 7 kilometer från Hultsfreds köping och 1 kilometer
från ödhults järnvägsstation, är utarrenderad till Erik Eriksson
intill den 14 mars 1955 mot en årlig avgäld av 2 500 kronor. Gården är uppdelad
i fyra skiften, nämligen hemskiftet, Dammaskiftet, Grisebäcksskiftet
och Osängsskiftet. Arealen utgör sammanlagt 127,36 hektar, varav 47,344
hektar åker. Å hemskiftet är cirka 30 procent av åkern mossjord och 40
procent stenig mineraljord.

Av åbyggnaderna är manbyggnaden i dåligt skick samt arbetarbostaden,
magasinet, ladugården och logen av mindre god beskaffenhet. Mjölkrummet

Kungl. Maj. ts proposition nr 98. 35

tillhör arrendatorn. Högspännings- och servisledningar är framdragna över
ägorna.

Egendomen har del i avdilcningslån för sänkning av sjön Hulingen med
en annuitet av 376 kronor 86 öre under åren 1935—1954, 338 kronor 85 öre
under år 1955, 43 kronor 47 öre under åren 1956—1959 samt en slutlig inbetalning
av 39 kronor 53 öre år 1960.

Enligt 1952 års fastighetstaxering utgör egendomens jordbruksvärde
72 900 kronor. Skogen är samtaxerad med annan kronoskog.

Egendomen har vid två särskilda tillfällen varit föremål för lantbruksnämndens
undersökningar. Nämnden har därvid uppgjort en plan för egendomens
användning för förstärkning av kringliggande jordbruk. Enligt planen
bör, bland annat, viss mark — däribland Grisebäcksskiftet — tillföras
fastigheten Lockebo l3.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att egendomens tilldelning av skogsmark
synes vara tillfredsställande för att säkerställa behovet av skälig husbehovs-
och stödskog. Hänsyn bör i detta fall enligt lanbruksstyrelsen även
tagas till att en betydande del av haginarken liksom också en mindre del
av den odlade jorden framdeles lämpligast bör utnyttjas som skogsmark.
De till fastigheten hörande skiftena Osängen och Grisebäck är belägna på
avsevärt avstånd från brukningscentrum. Ett överförande av dessa skiften
till angränsande egendomar (Uppsala l1 respektive Lockebo l3) synes ur
fastighetsbildningssynpunkt önskvärt. Speciellt ägoavståndet till Osängen
skulle därigenom betydligt förkortas. Med hänsyn till kostnaderna för egendomens
iståndsättande kan möjligen övervägas, huruvida det icke är lämpligt
att använda egendomen för förstärkning av kringliggande jordbruk, förslagsvis
i överensstämmelse med lantbruksnämndens plan. Förutsättningarna
för att genomföra denna synes böra närmare undersökas. Det framhålles
dock, att enligt planen Ödhult 38 i huvudsak avses att användas för
förstärkning av redan bärkraftiga jordbruk. Enär egendomen därför knappast
kan sägas vara behövlig för förstärkning av ofullständiga jordbruk,
anser lantbruksstyrelsen, att ur jordpolitisk synpunkt något direkt krav på
dess uppdelning ej kan uppställas.

Jägmästaren och överjägmästaren tillstyrker försäljning till arrendatorn,
dock först sedan Grisebäcksskiftet genom ägoutbyte tillagts Lockebo l3 mot
avstående av viss skogsmark till ödhult 38.

Domänintendenten bar på domänstyrelsens uppdrag undersökt möjligheterna
att uppdela egendomen i huvudsaklig överensstämmelse med
lantbruksnämndens plan. Därvid har det visat sig, att endast ägaren till
Lockebo l3 förklarat sig önska inköpa mark, nämligen Grisebäcksskiftet.
Övriga i lantbruksnämndens utredning angivna jordägare har förklarat, att
de icke önskar förvärva ytterligare mark. Med hänsyn till storleken och sammansättningen
av Lockebos ägor är enligt domänintendenten någon förstärkning
av detta jordbruk icke behövlig. Skiftet ligger visserligen intill denna
fastighets ägor, men avståndet för åkerns brukande är i det närmaste lika
långt som för Ödhult 38. Då arrendatorn önskar förvärva egendomen i dess

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

helhet, synes enligt domänintendenten skäl saknas för en uppstyckning av
densamma.

Vid uppskattningsförrättning för egendomens avyttring i en lott har föreslagits
ett saluvärde av 139 000 kronor, därav 57 000 kronor belöper å skog
och skogsmark enligt en av domänstyrelsen den 8 augusti 1952 fastställd
värdering. Från skogsvärderingen har undantagits en klappalättstämpling
om 956 m3sk.

Eriksson har skriftligen uppgivit sig icke vilja förvärva egendomen till det
åsatta saluvärdet, som enligt hans mening är för högt i förhållande till egendomens
beskaffenhet. Senare har Eriksson meddelat, att han ämnar avflytta
från egendomen den 14 mars 1955.

Domänstgrelsen upplyser, att den undersökt förutsättningarna för en försäljning
av Grisebäcksskiftet, som omfattar 3,895 hektar åker och 7,215 hektar
avrösningsjord, för sig och egendomen i övrigt för sig. Saluvärdet å Grisebäcksskiftet
har uppskattats till 21 000 kronor, varav 9 000 kronor för åkern
samt 12 000 kronor för skogen och skogsmarken, samt å egendomen i övrigt
till 122 600 kronor, varav 48 000 kronor för skog och skogsmark. Domänintendenten
har i samband därmed framhållit, att vid uppskattningsförrättningen
å egendomen åkern vid Grisebäcksskiftet åsattes ett värde av 7 400
kronor, beräknat efter 1 900 kronor för hektar, men att skiftet vid en separat
försäljning för sammanläggning med Lockebo l3 borde betinga en köpeskilling
av 9 000 kronor för åkern, beräknad efter 2 300 kronor för hektar.
Med den kännedom domänintendenten har om förhållandena är han emellertid
övertygad om att huvudgården, om skiftet frånskildes, skulle väsentligt
förlora i värde och att svårigheter kunde uppstå att finna köpare till
egendomen, därest denna skulle drivas som jordbruk. Egendomens bästa
åkerjord finns nämligen å Grisebäcks- och Osängsskiftena.

Domänstyrelsen erinrar härefter om att riksdagen tidigare beslutat, att
egendomen skall försäljas i sin nuvarande omfattning samt att statsrevisorerna
vid besök år 1945 ansett, att egendomen icke borde behållas i kronans
ägo. Vidare framhålles, att de i ärendet framkomna omständigheterna ger
vid handen, att egendomen i sin helhet ej kan utnyttjas för uppdelning på
angränsande fastigheter. Jordbruket är svagt och dess underlag bör icke
utan tvingande skäl beskäras. Ur jordpolitisk synpunkt kan ej heller, såsom
lantbruksstyrelsen framhållit, något direkt krav ställas på egendomens uppdelning.
Domänstyrelsen anser därför, att egendomen oskiftad bör försäljas
genom utbud i allmänna marknaden. Skogsvärdet bör därvid i enlighet med
domänstyrelsens beslut upptagas till 57 000 kronor. Med hänsyn härtill bör
fastighetens saluvärde fastställas till 139 000 kronor. Den undantagna
ldappalättstämplingen om 956 m3sk beräknas ha ett värde av 42 000 kronor.

Försäljningen bör enligt domänstyrelsen i övrigt ske på följande villkor.

o Egendomen — med undantag av en virkespost om 956 m3sk — bör överlåtas
i befintligt skick med tillträdesrätt för köparen den 14 mars 1955. Endast
domänverket tillhöriga hus och anläggningar skall ingå i försäljningen.
Kronan eller köparen av ovannämnda virkespost skall förbehållas rätt att

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

behålla posten å rot intill den 1 juni 1957 och ha virket kvarliggande högst
ett år därefter. Köparen skall svara för på egendomen belöpande annuiteter
och övriga kostnader för egendomen berörande torrläggningsföretag. Innehavare
av över egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska
ledningar skall förbehållas rätt att behålla och nyttja ledningarna utan rätt
för köparen till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas innehavare
för skada till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna ävensom
för skada, som förorsakas å kreatur. I övrigt skall bestämmelserna i förordningen
den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av
kronoegendom m. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Departementschefen.

Enligt en av lantbruksnämnden uppgjord plan har ifrågavarande egendom
ansetts böra användas för förstärkning av kringliggande jordbruk.
Ägaren av en av de närbelägna fastigheterna har även förklarat sig önska
förvärva ett av gårdens skiften i sådant syfte. Av utredningen i ärendet
framgår emellertid tillika, att övriga ägare av fastigheter i egendomens närhet
icke ifrågasatt någon förstärkning av dem tillhöriga fastigheter. Ett
frånskiljande av nämnda skifte skulle, såsom domänintendenten framhållit,
innebära en avsevärd minskning av egendomens jordbruksunderlag. Utsikterna
till försäljning av återstående del av egendomen skulle förmodligen
också starkt minska. Under sådana förhållanden anser jag mig böra biträda
domänstyrelsens förslag, att egendomen i sin helhet skall säljas genom
utbud i allmänna marknaden. Den föreslagna köpeskillingen och de av styrelsen
angivna villkoren i övrigt synes böra godtagas. Jag hemställer alltså,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,

att kronoegendoihen Ödhult 38 med lägenheten Solhem l1
i Målilla socken, Kalmar län, må med ett saluvärde av
139 000 kronor säljas på i huvudsak de villkor, som domänstyrelsen
föreslagit.

7 :o.

Starrarp 81, 85 och 8® i Malmöhus län.

Domänstyrelsen (skr. 18/12 1953) hemställer, att av kronoegendomen
förra trumpetarebostället 2/3 mantal Starrarp 81 med tillhörande fastigheter
i Fränninge socken, Malmöhus län, skall säljas, huvudgården Starrarp 81 till
arrendatorerna av denna, Wille Lagnebo och hans hustru Evy Lagnebo, samt
fastigheterna Starrarp 85 (bildad av 83 jämte ett å stamfastigheten beläget,
med litt He betecknat område) och 8® (bildad av 84 jämte ett med litt. Hf
betecknat område) till respektive arrendatorer av fastigheterna, Nils Lassesson
och Ivar Johnsson.

Rörande egendomens beskaffenhet m. in. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 7 kilometer från Vollsjö samhälle och 16
kilometer från Hörby, innehåller i två skiften sammanlagt 62 hektar. Den
har utmärkts på en av extra lantmätaren Egron Sundberg år 1918 upprät -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

tad karta. Med undantag av fastigheten Starrarp 82 om 9,4 hektar — som
lyder under domänverkets skogsförvaltning och år 1948 kultiverats med
ek och ask — är egendomen till den 14 mars 1954 utarrenderad på följande
sätt, nämligen huvudgården till makarna Lagnebo mot en avgäld av 2 300
kronor per år, Starrarp 83 och lotten litt. He (85) till Lassesson mot en avgäld
av 95 kronor per år samt Starrarp 84 och lotten litt. Hf (86) till Johnsson
mot en avgäld av 150 kronor per år.

Åkerjorden består av moränmark med stenig botten och är blandad med
klappersten. Omkring åbyggnaderna är den av tämligen god beskaffenhet
men sämre i de norra och nordöstra delarna av egendomen. Omkring 5
hektar är täckdikade enligt plan. Odlingsmarken är mycket stenbunden
och delvis beväxt med en och al. Grus och lertäkt finnes å vissa mindre
samfällda områden. Ett å egendomen befintligt torvmosseskifte är numera
slutbrukat. Skogsmarken omfattar 9,55 hektar, av vilka endast 0,65 hektar
är bevuxna med skog. Den ideala medelboniteten beräknas till 10—12 fm3.

Byggnadsbeståndet å huvudgården är i huvudsak gammalt och otidsenligt.
Ett garage och värmeledningsanläggning i boningshuset in. in. tillhör
arrendatorn. Å de två övriga arrendelotterna tillhör boningshus och uthus
vederbörande arrendatorer. Fränningeortens energiförening bär elektriska
ledningar framdragna över ägorna.

Taxeringsvärdet är å huvudgården 68 000 kronor, därav 1 500 kronor
skogsmarksvärde, samt å de övriga lotterna 2 000, respektive 3 400 kronor.

Revirförvaltaren har föreslagit, bland annat, att Starrarp 82 måtte utökas
med ett för kultur av ädla lövträd lämpligt område om cirka 11 hektar
odlingsmark och stenbunden åker (ägofigurerna nr 20—24 samt delar av
nr 18 och 19 å förenämnda karta). Detta område skulle sålunda undantagas
från försäljning och ställas under skogsförvaltningen.

Lantbruksnämnden har i yttranden den 16 november 1950 och den 21 mars
1951, uttalat att den icke har något att erinra mot att det av revirförvaltaren
angivna området tillföres skogsstaten. Nämnden tillstyrker likaså, att
Starrarp 83 med lotten litt. He respektive Starrarp 84 med lotten litt. Hf försäljes
till vederbörande arrendatorer samt att återstoden av stamfastigheten
— med undantag av det åkerområde, som å kartan betecknats med ägofigurerna
nr 25—27 — försäljes till huvudgårdsarrendatorn. Sistnämnda
åkerområde bör överlåtas till lantbruksnämnden för att disponeras vid en
framtida rationalisering av angränsande brukningsenheter. Samtliga arrendatorer
har försäkrat, att de icke är ägare till jordbruksfastighet, varför de
torde kunna erhålla lagfart å fången med stöd av s. k. landsfiskalsintyg.
i nytt yttrande den 9 juli 1951 bär nämnden föreslagit uppdelning av området
ägofigurerna nr 25—27 i två lotter för försäljning som tillskottsjord
till lantbrukarna Gunnar Kristiansson respektive Johan Nilsson.

Sedan domänintendenten förklarat sig biträda lantbruksnämndens förslag,
har efter förrättning år 1953 följande ändringar i fastighetsförhållandena
inträtt.

Avstyckning och sammanläggning till en fastighet har skett av lotten litt.
He med Starrarp 83, lotten litt. Hf med Starrarp 84 samt området om cirka
11 hektar (betecknat litt. Hg) med Starrarp 82. De nybildade fastigheterna
har erhållit registerbeteckningarna Starrarp 85 om 4,395 hektar, 8° om 5,036

Kungl. Maj. ts proposition nr 98.

liektar, respektive 87 om 20,766 hektar. Området för rationaliseringsändamål
har avstyckats till en särskild fastighet med en areal av 7,18 hektar
och åsatts beteckningen Starrarp 88. Huvudgårdens (stamfastighetens) area]
utgör efter avstyckningen 24,8 hektar, därav 19,2 hektar tomt och åker, 0,3
hektar äng, 4,6 hektar odlingsmark (skogsmark), 0,6 hektar torvmosse samt
0,1 hektar impediment.

Uppskattningsnämnden har den 28 oktober 1953 saluvärderat huvudgården
(Starrarp 81) om 24,8 hektar i det skick, vari den kontraktsenligt skall
avlämnas, till i avrundat tal 54 800 kronor. Därav utgör 3 700 kronor värdet
av skogsmark och skog enligt av styrelsens skogstekniska byrå den 23
oktober 1953 fastställd värdering. Vid uppskattningen av saluvärdet har
nämnden verkställt avdrag med 7 500 kronor för värdet av arrendatorn tillhöriga
hus och anläggningar. Starrarp 85 har saluvärderats till 3 850 kronor,
varav skogsvärde 1 900 kronor, och 86 till 5 850 kronor, varav skogsvärde
1 300 kronor. Nämnden har förordat försäljning av lotterna till arrendatorerna.
Starrarp 8S hör enligt nämnden genom kompletterande lantmäteriförrättning
delas i två lotter för försäljning till Axel Johansson och Gunnar
Kristiansson.

Domänstyrelsen tillstyrker försäljning av huvudgården, Starrarp 81, till
makarna Lagnebo, Starrarp 85 till Lassesson och Starrarp 88 till Johnsson,
vilka samtliga innehaft sina arrenden sedan 1948. Styrelsen upplyser, att
Evy Lagnebos fader och farfader dessförinnan arrenderat egendomen i dess
helhet sedan år 1900 samt att Lassesson och Johnsson under några år i egenskap
av underarrendatorer brukat de mindre områden, där deras byggnader
är belägna. De åsatta saluvärdena har icke givit anledning till erinran från
styrelsens sida. Styrelsen är för närvarande — i avsaknad av närmare utredning
— icke beredd framlägga förslag till försäljning av Starrarp 88.

Som försäljningsvillkor beträffande samtliga nu ifrågavarande tre fastigheter
bör enligt styrelsen föreskrivas följande.

Fastigheterna skall överlåtas i befintligt skick med tillträde å dag, som
domänstyrelsen bestämmer. Endast domänverket tillhöriga hus och anläggningar
skall ingå i försäljningarna. Samtliga på arrendekontrakten grundade
rättsanspråk mellan kronan och vederbörande arrendatorer skall — dock
med undantag för eventuellt oguldna arrendeavgälder samt skatter och
onera — anses vara reglerade genom försäljningarna. Innehavare av över
fastigheterna med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska ledningar
skall förbehållas rätt att behålla och nyttja ledningarna utan rätt för köparna
till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas innehavare för
skada till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna ävensom
för skada, som förorsakas å kreatur. I övrigt skall bestämmelserna i
förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall
av kronoegendom m. in. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Makarna Lagnebo samt Johnsson har förklarat sig godkänna de för respektive
fastigheter föreslagna köpeskillingarna och villkoren. Jämväl Lassesson
har godkänt desamma om än priset, 3 850 kronor, enligt hans förmenande
ligger omkring 1 000 kronor för högt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Departementschefen.

Jag tillstyrker de av domänstyrelsen föreslagna försäljningarna. För försäljningen
av Starrarp 81 är riksdagens medverkan erforderlig. Även försäljningen
av Starrarp 85 och 8« torde i samband därmed böra underställas
riksdagens prövning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,

att av kronoegendomen Starrarp 81 med tillhörande fastigheter
i Fränninge socken, Malmöhus län, må säljas, dels
huvudgården Starrarp 81 till Wille Lagnebo och Evy Lagnebo
för en köpeskilling av 54 800 kronor, dels fastigheten
Starrarp 85 till Nils Lassesson för en köpeskilling av 3 850
kronor, dels fastigheten Starrarp 88 till Ivar Johnsson för en
köpeskilling av 5 850 kronor, samtliga fastigheter på i huvudsak
de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

8:o.

Fötene Nordgården 61 i Älvsborgs län.

Domänstyrelsen (skr. 11/12 1953) hemställer, att kronoegendomen förra
hovsmedsbostället 1 mantal Fötene Nordgården 61 i Södra Härene socken,
Älvsborgs län, skall — sedan avstyckning skett av ett grustagsområde om
cirka 3,25 hektar — säljas till egendomens arrendator Bror Freiholtz.

Rörande egendomens beskaffenhet in. in. inhämtas följande.

Egendomen, som är belägen omkring 7 kilometer från Vårgårda järnvägsstation
och 30 kilometer från Alingsås, är till den 14 mars 1954 utarrenderad
mot en avgäld, som för arrendeåret 1952/53 utgick med 2 882 kronor 38 ore.
Den innehåller i fyra skiften en areal av cirka 96 hektar, därav 42,6 hektar
åker och tomt, 0,47 hektar äng, 47,2 hektar avrösningsjord samt 5,6 hektar
impediment. Åkerjorden, som till övervägande del består av mullblandad
sandjord, kan betraktas som medelgod. Mossjorden samt en del grundare
och högre belägna delar av fastmarken är dock av mindre god beskaffenhet.
Omkring 4 hektar av åkern är täckdikad enligt plan. Därvid har utlagts
omkring 1 000 meter stamdiken. I övrigt finnes äldre rördiken, vilka dock
numera ej synes fungera nöjaktigt. Hävden är medelgod. Skogsmarken,
som ej ingår i arrendeupplåtelsen, har ett virkesförråd av 3 070 m3sk, motsvarande
100 m3sk/hektar. 2 810 m3sk tillhör åldersklass III eller äldre åldersklasser.
Den ideala medelboniteten beräknas till 4,5.

På egendomens hemskifte finnes ett grustag, vilket ej ingår i arrendet.
Den outtagna kvantiteten grus beräknas till 100 000 in3. Egendomen har
del dels i Brevikshults häradsallmänning, varifrån de senaste fem åren erhållits
en årlig utdelning av 40—50 kronor, dels i tre grustäkter, av vilka
dock två är helt uttömda och den tredje av föga ekonomiskt värde, och dels
i en sköljplats vid en vägbro på fastigheten Fötene Gärskagården. Då kronoegendomens
andel i sköljplatsen endast uppgår till fem procent, är andelen
av obetydligt ekonomiskt värde.

Manbyggnaden är i medelgott skick, ehuru ej fullt moderniserad. Även
ekonomibyggnaderna är av medelgod beskaffenhet. En smedja, hönshus, bil -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

garage med materialbod samt en med cementringar försedd brunn tillhör
arrendatorn. Södra Härene distributionsförening har elektriska ledningar
framdragna över ägorna. Gårdens elektriska anläggning tillhör kronan.

Taxeringsvärdet är 80 700 kronor jordbruksvärde.

Jägmästaren har framhållit, att egendomens skogsmark är av olämplig
omfattning såsom förvaltnings- och bevakningsobjekt, att arealen av den
produktiva skogsmarken uppgår till omkring 32 hektar samt att vid försäljning
av egendomen all skogsmark bör ingå i köpet. Då grustaget på
hemskiftet är värdefullt, har jägmästaren föreslagit, att detsamma skall
undantagas vid eventuell försäljning av egendomen.

Överjägmästaren har tillstyrkt försäljning med undantag av grusförekomsten.

Domänintendenten har funnit egendomen i sin nuvarande omfattningbilda
lämplig salulott.

Lantbruksnämnden har ej haft något att erinra mot egendomens försäljning
som en enhet. Nämnden har tillika upplyst, att arrendatorn enligt
uppgift ej är ägare av jordbruksfastighet. Under sådana förhållanden torde
det ur jordförvärvslagens synpunkt ej möta hinder för denne att förvärva
fastigheten.

Vid förrättning den 27 mars 1953 har uppskattningsnämnden åsatt egendomens
inägor ■— frånsett förenämnda grustagsområde — ett saluvärde av
87 700 kronor, därav 1 250 kronor för andelen i Brevikshults häradsallmänning.

Domänstgrelsens skogstekniska byrå har den 2 oktober 1953 fastställt
värdet å skogsmarken och skogen utom grustagsområdet till 38 000 kronor.
Härvid har undantagits en klappalättstämplad virkespost om 149 m3sk,
vilken avses skola behandlas såsom en fristående post. Å grustagsområdet
befintlig skogsmark har åsatts ett skogsvärde av 12 200 kronor. Särskilt
skogsmarksvärde har ej beräknats, då sådant avses skola inarbetas i värdet
å grustaget i dess helhet.

Freiholtz har på förfrågan förklarat sig beredd förvärva egendomen —
med undantag av förenämnda grustagsområde och stämplingspost — för
en köpeskilling av (87 700 -j- 38 000 =) 125 700 kronor. Samtidigt har
Freiholtz uttryckt önskemålet, att salulotten måtte bli tillförsäkrad rätt att
taga grus av det grusförande område, som kronan skall behålla.

Enligt domänstyrelsen saknas anledning att tillmötesgå Freiholtz’ sistnämnda
begäran. Den grus, som årligen erfordras för salulottens behov,
kan -—- enligt vad jägmästaren under hand upplyst — beräknas till 20 in3.
Då det gällande priset å grus, som avhämtas ur ifrågavarande grustag, utgör
en krona för m3, kan gårdens hela årsbehov därifrån köpas för 20 kronor.
Uppskattningsnämndens förslag till saluvärde å inägorna — 87 700
kronor — har kontrollerats med anlitande av en inom styrelsen försöksvis
tillämpad värderingsmetod.

Försäljningen bör enligt domänstyrelsens mening ske på följande villkor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98.

Egendomen bör — sedan grustagsområdet om cirka 3,25 hektar avstyckats
— överlåtas i befintligt skick med tillträde å dag, som bestämmes av
styrelsen. Endast kronan tillhöriga hus och anläggningar på egendomen skall
ingå i försäljningen. Från försäljningen skall undantagas en virkespost om
149 m8sk. Kronan eller köparen av nyssnämnda virkespost skall förbehållas
rätt att behålla posten å rot intill femton månader efter tillträdet och
att ha virket kvarliggande tolv månader därefter. Samtliga på arrendekontraktet
grundade rättsanspråk mellan kronan och arrendatorn — dock med
undantag av eventuellt oguldna arrendeavgälder, skatter och onera — skall
anses vara reglerade genom försäljningen. Innehavare av över egendomen
med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska ledningar skall förbehållas
rätt att behålla och nyttja ledningarna utan rätt för köparen till annan
ersättning än gottgörelse av ledningarnas innehavare för skada till följd
av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna ävensom för skada, som
förorsakas å kreatur. I övrigt skall bestämmelserna i förordningen den 25
maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.
i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Departementschefen.

Då jag icke har något att erinra mot domänstyrelsens förslag att ifrågavarande
kronoegendom, sedan avstyckning skett av ett grustagsområde om
cirka 3,25 hektar, skall försäljas till egendomens arrendator, hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medge,

att kronoegendomen Fötene Nordgården 61 i Södra Härene
socken, Älvsborgs län, må — med undantag av i det föregående
omförmälda grustagsområde om cirka 3,25 hektar —
säljas till egendomens arrendator Bror Freiholtz för en köpeskilling
av 125 700 kronor samt på i huvudsak de villkor
i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

9:o.

Bustomten l1 i Älvsborgs län.

Domänstijrelsen (skr. 18/12 1953 och 28/1 1954) hemställer, att kronoegendomen
förra fanjunkarbostället 3/8 mantal Bustomten l1 i VäneÅsaka
socken, Älvsborgs län, skall säljas till egendomens arrendator Gösta
Olsson.

Rörande egendomens beskaffenhet in. in. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 20 kilometer från Vänersborg och 12 kilometer
från Trollhättan, är till den 14 mars 1955 utarrenderad till Gösta
Olsson mot en arrendeavgäld, som för arrendeåret 1952/53 uppgick till
2 539 kronor 3 öre. Ägorna är utlagda i två skiften, hemskiftet och skogsskiftet
i Kuleskog, innehållande tillhopa 53,5 hektar. DäråV utgör 34,4 hektar
tomt och åker, 0,8 hektar äng, 15,9 hektar skogsmark samt 2,4 hektar
impediment. Åkern, vilken består av såväl lera som sand- och mulljord av

Kungl. Maj. ts proposition nr 98.

växlande beskaffenhet, är icke täckdikad och lider av högt grundvattenstånd
med därav följande osäkra bruknings- och skördeförhållanden. Skogsmarkens
virkesförråd omfattar 835 m3sk (170 m3sk/hektar), varav 675 nvsk
tillhör åldersklass V. Ideala medelboniteten beräknas till 4,75. Klappalättstämpling
har ej ansetts böra utföras på egendomen.

Egendomen har del i Börsle—Bustomten—Lerum—Fristorps dikningsföretag,
för vilket vissa rensningskostnader erlägges.

Manbyggnaden är uppförd år 1948 och i gott skick, medan ekonomihusen
däremot är knappt medelgoda. Ett brygghus med smedja samt den elektriska
anläggningen i ekonomihusen tillhör arrendatorn. Å skogsskiftet finnes
en torplägenhet, benämnd Granbacken, bebyggd med boningshus och ladugård,
vilka byggnader tillhör en där boende nyttjanderättshavare (underarrendator).
Sistnämnda hus är i mycket dåligt skick. Statens vattenfallsverk,
Äsaka elektriska distributionsförening och föreningen Främmestads kraftverk
har elektriska ledningar framdragna över ägorna.

Taxeringsvärdet på inägorna är 65 800 kronor. Skogen är samtaxerad med
annan kronoskog, ingående i kronoparken Åsaka.

Jägmästaren har framhållit, att vid eventuell försäljning av egendomen
ett område om cirka 0,60 hektar i skogsskiftets sydöstra del bör behållas i
kronans ägo såsom upplagsplats för virke från nyssnämnda kronopark eller
kronan förbehållas nyttjanderätt till detsamma för sagda ändamål.

Den 15 september 1953 har uppskattningsnämnden saluvärderat inägorna
til] 74 000 kronor och föreslagit försäljning av egendomen.

Domänstgrelsens skogstekniska byrå har den 28 oktober 1953 fastställt
värdet av skogsmarken och skogen till 12 000 kronor. Häri ingår icke värdet
av 41,78 m3sk skog å förenämnda till upplagsplats avsedda område.

Domänintendenten har tillstyrkt, att egendomen skall hembjudas Gösta
Olsson för en köpeskilling av (74 000 -f- 12 000 =) 86 000 kronor.

Lantbruksnämnden har uttalat, att nämnden ej har något att erinra mot
egendomens försäljning som en enhet, och har därjämte upplyst, att Gösta
Olsson förut äger ett jordbruk, nämligen Mjölsered Skattegården 54 m. fl.
i Erska socken. Så länge han äger denna fastighet är han därför beroende
av förvärvstillstånd jämlikt lagen den 17 juni 1948. Genom beslut den
9 mars 1953 har nämnden beviljat honom sådant tillstånd.

Gösta Olsson har förklarat sig villig att förvärva egendomen för 86 000
kronor. Han har innehaft arrendet sedan den 14 mars 1952 och har under
denna tid anskaffat full uppsättning inventarier. Egendomen har arrenderats
av nära släktingar till honom i cirka 90 år, sedan hans farfarsfar troligen
år 1863 övertog arrenderätten.

I en den 23 januari 1954 dagtecknad ansökan har svarvaren Erik Olsson,
Åsaka — som är son till egendomens närmast föregående, år 1951 avlidne
arrendator och kusin till Gösta Olsson — anhållit om tillstand att förvärva
egendomen.

1 Domänstyrelsen har anfört, att den vid tillämpning av sin värderingsmetod
icke funnit anledning till erinran mot det egendomen åsatta saluvärdet
å 86 000 kronor. Vid inventering har egendomen hänförts till den grupp

Kungl. Maj. ts proposition nr 98.

av kronoegendomar, som bör försäljas. Gösta Olsson uppges icke stå i sådant
släktskapsförhållande med föregående arrendatorn, att han kontraktsenligt
äger optionsrätt vid eventuellt förnyad utarrendering år 1955. På
grund härav och då skäl ej föreligger att behålla egendomen i kronans ägo,
bör den enligt styrelsens mening utbjudas till salu vid arrendetidens utgång.

Vad angår Erik Olssons ansökan om tillstånd att förvärva egendomen
erinrar styrelsen om bestämmelserna i 7 § gällande försäljningsförordning.
Där töreskrives, att till försäljning avsedd kronoegendom, som är bebyggd,
skall hembjudas nyttjanderättshavaren utan så är att på grund av särskilt
förhållande bembud anses icke böra ske. På grund härav och enär
dödsboet efter förre arrendatorn år 1952 överlåtit arrenderätten till Gösta
Olsson, kan enligt styrelsens mening vad Erik Olsson uppgivit icke bereda
honom företräde till förvärv av egendomen framför Gösta Olsson, som väl
hävdat densamma och i övrigt fullgjort nyttj ander ättsavtalet. Med anledning
härav och vad i ärendet i övrigt förekommit föreslår styrelsen, att
egendomen säljes till Gösta Olsson.

Försäljningen bör enligt domänstyrelsen ske under följande villkor.

Egendomen bör överlåtas i befintligt skick med tillträde den 14 mars 1955.
Endast kronan tillhöriga hus och anläggningar å egendomen skall ingå i
föi sälj ningen. Samtliga på arrendekontraktet grundade rättsanspråk mellan
kronan och arrendatorn — dock med undantag av eventuellt ogulden arrendeavgäld
samt skatter och onera — skall anses vara reglerade genom försäljningen.
Köparen skall svara för uppkommande kostnader för egendomen
berörande torrläggningsföretag. Kronan skall såsom ägare av kronoparken
Åsaka förbehållas rätt att utan ersättning för utforsling av skogsprodukter
från kronoparken nyttja befintlig utfartsväg och upplagsplats å ett
område om cirka 0,60 hektar i skogsskiftets sydöstra del samt tillvarataga
därå växande skog om 41,78 m3 sk. Kronan skall äga att till säkerhet härför
erhålla servitutsinteckning i egendomen. Det skall åligga köparen att medge
vattenfallsstyrelsen såsom ägare av strömfallsfastigheten stadsägan nr 630 4-645 + 646 + 647 + 691 + 695 + 696 + 697 + 698 + 699 + 1171 + 1172
i Trollhättans stad rätt att kostnadsfritt för all framtid behålla en över
egendomen framdragen elektrisk ledning. Med skyldighet att ersätta skada,
som därav kan uppkomma, skall vattenfallsstyrelsen tillika äga borttaga för
ledningen hinderliga samt för dess säkerhet farliga träd och buskar, vilka
skall tillfalla markägaren och tillvaratagas av denne. Vattenfallsstyrelsens
personal skall äga obehindrat tillträde till egendomen för ledningens tillsyn,
underhåll och reparation. Till säkerhet för nämnda rättigheter skall inteckning
få meddelas i egendomen. Intill dess inteckning meddelats, skall
köparen vara skyldig att vid överlåtelse av egendomen eller del därav göra
förbehåll om rättigheternas bestånd och tillförbinda ny ägare att vid överlåtelse
göra enahanda förbehåll. Vidare skall innehavare av övriga över
egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska ledningar förbehållas
rätt att behålla och nyttja ledningarna utan rätt för köparen till
annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas innehavare för skada till
följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna ävensom för
skada, som förorsakas å kreatur. I övrigt skall bestämmelserna i förordningen
den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
in. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Departementschefen.

Då jag i likhet med domänstyrelsen anser, att ifrågavarande kronoegendom
bör försäljas till egendomens nuvarande arrendator, och ej heller i övrigt
har något att erinra mot styrelsens förslag, hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,

att kronoegendomen Bustomten l1 i Väne-Åsaka socken,
Älvsborgs län, må säljas till egendomens arrendator Gösta
Olsson för en köpeskilling av 86 000 kronor samt på i huvudsak
de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

10 :o.

Luttra Liden It1 och Luttra Skattegården 161 i Skaraborgs län.

Domänstyrelsen (skr. 27/11 1953) hemställer, att kronoegendomen förra
sergeantbostället 3/8 mantal Luttra Liden ll1 och 5/8 mantal Luttra Skattegården
161 i Luttra socken, Skaraborgs län, skall säljas till egendomens
arrendator Arne Gustafsson.

Rörande egendomens beskaffenhet m. m. meddelas följande.

Egendomen är belägen 6 kilometer från Falköping och är till den 14 mars
1954 utarrenderad mot en avgäld, som för arrendeåret 1952/53 uppgick till
3 996 kronor 16 öre. Ägorna är utlagda i två skiften, gårdsskiftet och mosskiftet,
innehållande tillhopa 100,6 hektar, därav 40 hektar fastmarksåker och
tomt, 42 hektar mossjordsåker, 13,3 hektar äng och 5,3 hektar avrösningsjord.
Av fastmarksåkern, varav 12 hektar är täckdikade enligt plan, består
36 hektar av lerjord av medelgod beskaffenhet. Omkring 14 hektar av mossjordsåkern
är så vattensjuk, att den ej lämpar sig för öppet bruk. Hävden
är tillfredsställande. Skog saknas, men egendomen har andel i Hökensås
häradsallmänning och i sockenallmänning, varifrån arrendatorn enligt uppgift
erhållit en utdelning av i genomsnitt 240, respektive 8 å 10 kronor för
år. Egendomen har del i Mönarps inossutdikningsföretag i Luttra m. fl.
socknar med en annuitet av 335 kronor 40 öre till och med år 1957 samt
305 kronor 2 öre för år 1958.

Manbyggnaden är i mindre gott skick. Ladugården och logen har svag takkonstruktion
och är i övrigt slitna. Hönshus och vagnbod, en vedbod och en
vattenbrunn samt den elektriska anläggningen tillhör arrendatorn. Slutarps
elektriska distributionsförening har elektriska ledningar framdragna
över ägorna.

Taxeringsvärdet är 102 100 kronor jordbruksvärde.

Vid förrättning den 10 november 1952 har uppskattningsnämnden uppskattat
saluvärdet till 136 800 kronor och tillstyrkt egepdomens försäljning
till arrendatorn.

Lantbruksnämnden har anfört, bland annat, att egendomen är av mycket
önskvärd och lämplig typ med väl samlade ägor samt att den synes böra
bibehållas i befintligt skick. Nämnden tillstyrker försäljning till arrendatorn
samt upplyser, att denne kan erhålla dess tillstånd till förvärvet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Gustafsson har förklarat sig önska köpa egendomen för 136 800 kronor.

Domänstijrelsen har vid tillämpning av styrelsens värderingsmetod icke
funnit anledning till erinran mot det egendomen åsatta saluvärdet. Med anledning
härav och då arrendet innehafts av Gustafsson sedan år 1948, av
hans styvfader sedan år 1943 samt dessförinnan av hans fader och dödsbodelägarna
efter denne sedan år 1918, förordar styrelsen, att egendomen
säljes till Gustafsson för 136 800 kronor.

Försäljningen bör enligt styrelsen i övrigt ske på följande villkor.

Egendomen bör överlåtas i befintligt skick med tillträde å dag, som bestämmes
av styrelsen. Endast kronan tillhöriga hus och anläggningar skall
ingå i försäljningen. Samtliga på arrendekontraktet grundade rättsanspråk
mellan kronan och arrendatorn — dock med undantag för eventuellt oguldna
arrendeavgälder samt skatter och onera — skall anses vara reglerade
genom försäljningen. Köparen skall svara för å egendomen belöpande annuiteter
och övriga kostnader för egendomen berörande torrläggningsföretag.
Innehavare av över egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska
ledningar skall förbehållas rätt att behålla och nyttja ledningarna
utan rätt för köparen till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas
innehavare för skada till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna
ävensom för skada, som förorsakas å kreatur. I övrigt skall bestämmelserna
i förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning
i vissa fall av kronoegendom m. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Departementschefen.

Då jag icke har något att erinra mot försäljningsförslaget, hemställer jag,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,

att kronoegendomen Luttra Liden ll1 och Luttra Skattegården
161 i Luttra socken, Skaraborgs län, må säljas till
egendomens arrendator Arne Gustafsson för en köpeskilling
av 136 800 kronor samt på i huvudsak de villkor i övrigt,
som domänstyrelsen föreslagit.

11 :o.

Sventorp Västergården 31 i Skaraborgs län.

Domänstijr elsen (skr. 22/1 1954) hemställer, att kronoegendomen förra
mönsterskrivarbostället 1 mantal Sventorp Västergården 31 i Sventorps socken,
Skaraborgs län, skall säljas till egendomens arrendator David Gabrielsson.

Beträffande egendomens beskaffenhet m. m. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 10 kilometer från Skövde och 2 kilometer
från Igelstorps järnvägsstation, är till den 14 mars 1957 utarrenderad mot
en avgäld, som för arrendeåret 1952/53 utgick med 4 420 kronor 37 öre.
Ägorna är utlagda i tre skiften, nämligen hemskiftet, västermarken och
skogsskiftet, innehållande tillhopa 93,4 hektar. Därav utgör 60 hektar tomt
och åker, 0,1 hektar äng, 30,4 hektar avrösningsjord och 2,9 hektar impediment.
Åkern, varav 3 hektar är täckdikade enligt plan, består av lättlera

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

och till en mindre del av sandjord. Västermarken, som omfattar 6,3 hektar
åker, är avsides belägen, kuperad och svårbrukad. Omkring 7 hektar av avrösningsjorden
nyttjas till bete. Virkesförrådet i skogen har uppskattats till
3 090 m3sk eller 136 m3sk per hektar. 630 m3sk tillhör åldersklass V eller
äldre åldersklasser. Den ideala medelboniteten beräknas till 7,0.

Manbyggnaden är i gott skick. Arbetarbostaden och ekonomibyggnaderna
är medelgoda. Vissa tillbyggnader till manbyggnaden och brygghuset, hydrofor
och vattenledningar samt den elektriska anläggningen tillhör arrendatorn.
Elektriska ledningar, tillhörande statens vattenfallsverk respektive
Igelstorps elektriska distributionsförening, är framdragna över ägorna.

Till egendomen hör andel i Västra Stöpens häradsallmänning, varifrån
under senare år erhållits en utdelning av i medeltal 15 kronor om året.
Egendomen är vidare delaktig i Sventorps dikningsföretag av år 1930 med
en annuitet av 118 kronor 24 öre för vart och ett av åren 1941—1965 samt
107 kronor 51 öre för år 1967.

Taxeringsvärdet å jordbruket är 83 400 kronor. Skogen är samtaxerad
med annan kronoskog.

Med anledning av att Gabrielsson hos styrelsen anhållit att få förvärva
egendomen, innan kronan komme att nedlägga något större kapital för ifrågasatt
ombyggnad av ladugården, har vederbörande jägmästare framhållit
att gården med sina 22 hektar skogsmark och 68 hektar inägor är en ganska
utpräglad jordbruksgård. Jordbrukssynpunkterna bör därför i första
hand få avgöra, om gården skall behållas i kronans ägo eller säljas. Ur
skoglig synpunkt är det vidare önskvärt, att skogsskiftet, där all skogsmark
utom 0,5 hektar är belägen, kan behållas. Skogen är högproduktiv
och dess tillstånd mycket gott. Läget utefter allmän väg är sådant, att skiftet
trots sin litenhet ej förorsakar onormala förvaltningskostnader. Gällande
föreskrifter torde ej medgiva inägornas försäljning utan skogstilldelning.
Enligt jägmästaren bör emellertid största möjliga del av skogsskiftet behållas
av kronan.

Överjägmästaren anser, att all skog bör medfölja vid egendomens försäljning.
Han anför vidare, att skogsmarken är mycket bördig, rikt bestockad
och har fördelaktigt läge. Skogliga intressen talar sålunda närmast mot
försäljningen. Jordbruket är emellertid i detta fall så pass dominerande,
att det till övervägande del måste bli jordbrukssynpunkter, som får avgöra
försälj ningsfrågan.

Lantbruksnämnden har uttalat, att egendomen i fråga om arealen är av
mycket önskvärd typ med efter ortens förhållanden god arrondering. Några
rationaliseringsproblem i samband med en eventuell överlåtelse föreligger
icke. Därest egendomen anses böra säljas, tillstyrker nämnden försäljning
av hela registerenheten i befintligt skick.

Vid förrättning den 15 december 1953 har uppskattningsnämnden föreslagit
försäljning av egendomen och åsatt jordbruket ett saluvärde av
125 800 kronor, varav 500 kronor beräknats utgöra värdet av allmänningsandelcn.

Värdet av skogsmarken och skogen har av domänstyrelsens skogstekniska
byrå den 21 november 1953 fastställts till 40 700 kronor, i vilket belopp
icke ingår en klappalättstämplad virkespost om 954 m3sk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Vederbörande domänintendent har förordat, att egendomen skall hembjudas
arrendatorn för (125 800 + 40 700 ==) 166 500 kronor.

Gabrielsson har skriftligen förklarat sig önska inköpa egendomen för
nämnda köpeskilling på i övrigt föreslagna villkor.

Slutligen har domänstyrelsen upplyst, att arrendatorn redan år 1946 begärt
ombyggnad och modernisering av ladugården. Detta arbete har enligt
1952 års priser beräknats draga en kostnad av cirka 56 000 kronor, vilket
belopp icke kunnat inrymmas i domänverkets byggnadskvot. Egendomen
har vid verkställd inventering hänförts till den grupp av kronoegendomar,
som bör säljas. Vid sådant förhållande och då arrendatorn innehaft och väl
brukat egendomen sedan år 1928, tillstyrker styrelsen hans ansökning om
förvärvet. Saluvärdet å inägorna har vid prövning enligt styrelsens värderingsmetod
befunnits kunna godtagas. Den utstämplade virkesposten om
954 m3sk kan enligt hösten 1953 gällande priser beräknas ha ett värde
av 47 000 kronor.

Försäljningen bör enligt domänstyrelsen ske under följande villkor.

Egendomen bör överlåtas i befintligt skick med tillträde å dag, styrelsen
bestämmer. Endast domänverket tillhöriga hus och anläggningar å egendomen
skall ingå i försäljningen. Samtliga på arrendekontraktet grundade
rättsanspråk mellan kronan och arrendatorn -— dock med undantag för
eventuellt oguldna arrendeavgälder samt skatter och onera — skall anses vara
reglerade genom försäljningen. Köparen skall svara för annuiteter och övriga
kostnader för egendomen berörande torrläggningsföretag. Kronan eller eventuell
köpare av den utstämplade virkesposten om 954 m3sk, vilken icke ingår
i försäljningen, skall förbehållas rätt att behålla posten å rot intill den 1
juni 1955 samt att ha virket kvar liggande högst ett år därefter. Köparen
skall medge vattenfallsstyrelsen såsom ägare av strömfallsfastigheten stadsägan
nr 630 + 645 + 646 + 647 + 691 + 695 + 696 -f 697 + 698 + 699 +
1171 + H72 i Trollhättans stad rätt att kostnadsfritt för all framtid behålla
en över egendomen framdragen elektrisk ledning. Mot skyldighet att
ersätta skada, som därav kan uppkomma, skall vattenfallsstyrelsen tillika
äga borttaga för ledningen hinderliga och för dess säkerhet farliga träd och
buskar, vilka skall tillfalla markägaren och tillvaratagas av denne. Vattenfallsstyrelsens
personal skall äga obehindrat tillträde till egendomen för
ledningens tillsyn, underhåll och reparation. Till säkerhet för nämnda rättigheter
skall inteckning få meddelas i egendomen. Intill dess inteckning
meddelats, skall köparen vara skyldig att vid överlåtelse av egendomen
eller del därav göra förbehåll om rättigheternas bestånd och tillförbinda ny
ägare att vid överlåtelse göra enahanda förbehåll. Vidare förbehålles innehavare
av övriga över egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna
elektriska ledningar rätt att behålla och nyttja ledningarna utan rätt för
köparen till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas innehavare
för skada till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna
ävensom för skada, som förorsakas å kreatur. I övrigt skall bestämmelserna
i förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa
fall av kronoegendom in. in. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Departementschefen.

Jag tillstyrker försälj ningsförslaget och hemställer därför, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

att kronoegendomen Sventorp Västergården 31 i Sventorps
socken, Skaraborgs län, må säljas till egendomens
arrendator David Gabrielsson för en köpeskilling av 166 500
kronor och på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen
föreslagit.

12:o.

Knista 21, 22 och 23 i Örebro län.

Domänstgrelsen (skr. 21/1 1954) hemställer, att kronoegendomen förra
länsmansbostället 1 mantal Knista nr 2, omfattande fastigheterna Knista
21, 22 och 23, i Knista socken, Örebro län, skall säljas till egendomens arrendator
Hjalmar Johansson.

Beträffande egendomens beskaffenhet in. m. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen cirka 2,5 kilometer från Fjugesta och cirka 3,5
kilometer från Hidingebro stationer vid Örebro—Svartå järnväg, är för
tiden intill den 14 mars 1954 utarrenderad mot en avgäld, som för arrendeåret
1953/54 utgår med 1 800 kronor. Den är uppdelad i tre skiften, två
ungefär lika stora åkerskiften och ett skogsskifte, samt innehåller cirka
37 hektar. Av denna areal utgöres cirka 24,8 hektar av tomt och åker.
Åkerjorden består av dels godartad lättlera, dels ock åkermark, som uppkommit
genom förvittring av alunskiffer. Åkern är täckdikad medelst stendiken.
Hävden är god. Skogsmarken omfattar en areal av 11,60 hektar och
dess virkesförråd uppgår till 890 m3sk eller 77 m3sk per hektar. Av virkesförrådet
tillhör 540 m3sk åldersklass III eller äldre åldersklasser. Den ideala
medelboniteten beräknas till 5,60.

Kronans bostadsbyggnader är väl underhållna. De saknar emellertid varje
slag av bekvämligheter. Gårdens elektriska anläggning, värderad till 1 750
kronor, är arrendatorns tillhörighet.

Egendomen beröres av fem skilda torrläggningsföretag med en kapitalskuld
per den 14 mars 1954 om sammanlagt 908 kronor 60 öre.

Vidare har egendomen del i Edsbergs häradsallmänning, varifrån en utdelning
av i genomsnitt 800 kronor för år erhållits under femårsperioden
1948—1952. Utdelningen har i framtiden beräknats komma att bli 600
kronor årligen.

Taxeringsvärdet är 52 000 kronor, därav 3 900 kronor för skogen och
skogsmarken.

Lantbruksnämnden har uttalat, att fastigheten torde kunna försäljas i nu
befintligt skick. Arronderingsförhållandena är visserligen icke goda, men
någon förbättring härutinnan torde för närvarande icke kunna påräknas.
Arrendatorn bör enligt nämnden kunna förvärva egendomen utan hinder
av jordförvärvslagen.

Vid förrättningar den 10 september och den 7 oktober 1953 har uppskattningsnämnden
saluvärderat inägorna till 43 600 kronor. Vid värderingen
har avdrag gjorts med dels 1 750 kronor, motsvarande det uppskattade värdet
å den arrendatorn tillhöriga elektriska anläggningen, dels 908 kronor
60 öre, utgörande kapitalskuld å odlingslån. Andelen i häradsallmänningen

i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 98.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

har värderats till 12 000 kronor. Nämnden har vitsordat att Johansson, som
brukat egendomen sedan år 1932, väl hävdat densamma.

Domänstyrelsens skogstelcniska bgrå har den 10 oktober 1953 fastställt
värdet å skogen och skogsmarken till 13 000 kronor, vari icke ingår värdet
å en klappalättstämplad virkespost om 200 m3sk.

Jägmästaren och överjägmästaren har tillstyrkt försäljningen.

Domänstgrelsen upplyser, att kronan kommer att tillskyndas en årlig
förlust av 625 kronor, därest egendomen behålles som arrendegård. Värdet
å andelen i häradsallmänningen bör emellertid höjas med 3 000 kronor
till 15 000 kronor. Styrelsen föreslår därför, att egendomen skall säljas
till Johansson för en köpeskilling av (43 600 + 13 000 + 15 000 —) 71 600
kronor.

Försäljningen bör enligt styrelsen i övrigt ske på följande villkor.

Egendomen bör överlåtas i befintligt skick med tillträde å dag som styrelsen
bestämmer. Endast domänverket tillhöriga hus och anläggningar skall
ingå i försäljningen. Kronan eller eventuell köpare av förutnämnda virkespost
om 200 m3sk, vilken icke ingår i försäljningen, skall förbehållas rätt
att behålla posten å rot intill femton månader efter tillträdet samt att ha
virket kvarliggande ytterligare tolv månader därefter. Samtliga på arrendekontraktet
grundade rättsanspråk mellan kronan och arrendatorn — dock
med undantag av eventuellt oguldna arrendeavgälder och skatter — skall
anses vara reglerade genom försäljningen. Köparen skall svara för på egendomen
belöpande annuiteter och övriga kostnader för egendomen berörande
torrläggningsföretag. Vidare förbehålles innehavare av över egendomen med
vederbörligt tillstånd framdragna elektriska ledningar rätt att behålla och
nyttja ledningarna utan rätt för köparen till annan ersättning än gottgörelse
av ledningarnas innehavare för skada till följd av förändring, reparation
och tillsyn av ledningarna ävensom för skada, som förorsakas å
kreatur. I övrigt skall bestämmelserna i förordningen den 25 maj 1945 (nr
262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.

Johansson har förklarat sig godkänna de föreslagna köpevillkoren.
Departementschefen.

Jag biträder domänstyrelsens försälj ningsförslag och hemställer därför,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,

att fastigheterna Knista 21, 22 och 23 i Knista socken,
Örebro län, må säljas till arrendatorn Hjalmar Johansson
för en köpeskilling av 71 600 kronor samt på i huvudsak de
villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

13:o.

Bredgården 1W Västmanlands län.

Domänstyrelsen (skr. 2/10 1953) hemställer, att kronoegendomen förra
häradshövdingbostället 1 mantal Bredgården l1 i Simtuna socken, Västmanlands
län, skall säljas till egendomens arrendator Fritz J. E. Andersson.
Rörande egendomens beskaffenhet m. m. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 19 kilometer från Enköping och 3 kilometer
från Fjärdhundra järnvägsstation, är till den 14 mars 1956 utarrenderad
till Fritz J. E. Andersson mot en årlig avgäld, som för arrendeåret 1952/53
utgick med 2 198 kronor. Ägorna är utlagda i ett skifte om 85,9 hektar,
därav 44,9 hektar åker och tomt, 3,1 hektar äng, 36,1 hektar avrösningsjord
samt 1,8 hektar impediment. Åkern, varav 30,7 hektar är täckdikade
enligt plan, består av delvis stenbunden lerjord. Hävden är god. Egendomens
skogsmark — 29 hektar — har ett virkesförråd av 2 880 m3sk (99 m3sk/
hektar), varav 1 300 m3sk tillhör åldersklass IV eller äldre åldersklasser.
Ideala medelboniteten är 5,35.

Av åbyggnaderna är manbyggnaden och arbetarbostaden omoderna men
väl underhållna. Manbyggnaden kan dock icke utan ombyggnad användas
som vinterbostad. Ekonomihusen är i tämligen gott skick. Arrendatorn äger
ett boningshus — vilket användes såsom arrendatorsbostad — ävensom
smedja, två hönshus, vedbod, den elektriska anläggningen samt vattenledningar.
Elektriska ledningar, tillhörande statens vattenfallsverk respektive
Simtuna elektriska distributionsförening, är framdragna över ägorna.

Egendomen har del i Karlebybäckens vattenavledningsf öretag år 1929
med en annuitet av 151 kronor 79 öre till och med år 1962 och 138 kronor
4 öre år 1963.

Taxeringsvärdet är 80 200 kronor, därav 70 300 kronor jordbruksvärde
och 9 900 kronor skogsvärde.

Domänintendenten har ansett försäljning av egendomen böra övervägas,
eftersom avsevärda belopp inom snar framtid måste investeras i egendomen
för att få dess omoderna byggnadsbestånd i nivå med vad nuvarande standard
kräver.

Riksantikvarieämbetet har icke velat motsätta sig försäljningen, ehuru
vissa byggnader på gården äger sådant kulturhistoriskt värde, att desamma
helst bort behållas i kronans ägo.

Lantbruksnämnden har anfört, att egendomen icke kan anses erforderlig
för rationaliseringsändamål, varför nämnden icke har något att invända
mot försäljning till arrendatorn. Enligt jordförvärvslagen är denne berättigad
att erhålla tillstånd till förvärvet.

Vid förrättning den 18 maj 1953 har uppskattningsnämnden uppskattat
egendomens värde till 148 680 kronor, därav 41 000 kronor för skogsmark
och skog enligt särskild, av domänstyrelsens skogstekniska byrå den 12
januari 1953 fastställd värdering, i vilken dock ej ingår en klappalättstämplad
virkespost om 286 in3 sk. Från det sålunda uppskattade värdet bör emellertid
enligt uppskattningsnämnden avgå dels kapitalvärdet av förut berörda
annuiteter, beräknat till 1 300 kronor, dels värdet av vissa arrenda -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

torn tillhöriga, för gårdens skötsel nödvändiga hus och anläggningar, eller
3 200 kronor. Egendomens värde blir då 144 180 kronor. Uppskattningsnämnden
har vidare ansett att de rotvärden, som tillämpats vid skogsvärderingen,
är för höga samt föreslagit, att skogsvärdet måtte avrundas nedåt
med 10 procent.

Jägmästaren har funnit, att skogsvärderingen är fullt försvarlig samt att
någon sänkning av värdet ej är motiverad.

Över jägmästaren är av samma mening som jägmästaren och har tillstyrkt
försäljningen såsom en i detta fall synnerligen lämplig åtgärd.

Domänstyrelsen — som icke funnit skäl att nedsätta skogsvärdet enligt
uppskattningsnämndens förslag •— har med ledning av en inom styrelsen
försöksvis använd värderingsmetod funnit den verkställda värderingen godtagbar.
Vad uppskattningsnämnden anfört om skogsvärderingen har styrelsen
ansett vara grundat på felaktiga antaganden och sakna betydelse för
bedömningen av värdet. I anslutning härtill samt då egendomen innehafts
av Andersson sedan år 1940 och dessförinnan brukats av hans fader och
farfader sedan år 1906, tillstyrker styrelsen, att egendomen säljes till Andersson
för 144 180 kronor. Härvid avses dock förenämnda virkespost om
286 m3sk skola undantagas.

Vid försäljningen bör enligt domänstyrelsens mening i övrigt föreskrivas
följande villkor.

Egendomen bör överlåtas i befintligt skick med tillträde å dag, som domänstyrelsen
bestämmer. Endast domänverket tillhöriga hus och anläggningar
å egendomen skall ingå i försäljningen. Samtliga på arrendekontraktet
grundade rättsanspråk mellan kronan och arrendatorn — dock med
undantag för eventuellt oguldna arrendeavgälder, skatter och onera — skall
anses vara reglerade genom försäljningen. Köparen skall svara för annuiteter
och övriga kostnader för egendomen berörande torrläggningsföretag.
Kronan eller eventuell köpare av den utstämplade virkesposten om 286 ms
sk, vilken icke ingår i försäljningen, skall förbehållas rätt att behålla posten
å rot intill den 1 juni 1955 samt ha virket kvarliggande högst ett år därefter.
Köparen skall medge vattenfallsstyrelsen såsom ägare av strömfallsfastigheten
Söderfors l2 i Älvkarleby socken rätt att kostnadsfritt för all framtid
behålla en över egendomen framdragen elektrisk ledning. Med skyldighet
att ersätta skada, som därav kan uppkomma, skall vattenfallsstyrelsen tilllika
äga borttaga för ledningen hinderliga och för dess säkerhet farliga träd
och buskar, vilka skall tillfalla markägaren och tillvaratagas av denne. Vattenfallsstyrelsens
personal skall erhålla obehindrat tillträde till egendomen
för ledningens tillsyn, underhåll och reparation. Till säkerhet för nämnda
rättigheter skall inteckning få meddelas i egendomen. Intill dess sådan inteckning
meddelats, skall köparen vara skyldig att vid överlåtelse av egendomen
eller del därav göra förbehåll om rättigheternas bestånd och tillförbinda
ny ägare att vid överlåtelse göra enahanda förbehåll. Vidare skall
innehavare av övriga över egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna
elektriska ledningar förbehållas rätt att behålla och nyttja ledningarna
utan rätt för köparen till annan ersättning än gotigörelse av ledningarnas innehavare
för skada till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna
ävensom för skada, som förorsakas å kreatur. I övrigt skall bestämmelserna
i förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående försälj -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98. 53

ning i vissa fall av kronoegendom in. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Andersson har efter erhållen del av försäljningsförslaget förklarat sig
vara intresserad av att köpa egendomen på i huvudsak de föreslagna villkoren.

Departementschefen.

Jag biträder domänstyrelsens försäljningsförslag och hemställer därför,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,

att kronoegendomen Bredgården l1 i Simtuna socken,
Västmanlands län, må säljas till egendomens arrendator
Fritz J. E. Andersson för en köpeskilling av 144 180 kronor
samt på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen
föreslagit.

14:o.

Grängesbergs gruvallmänning l14 i Kopparbergs län.

Domänstyrelsen (skr. 4/7 1953) hemställer dels att fastigheten Grängesbergs
gruvallmänning l34 i Grangärde socken, Kopparbergs län, skall säljas
till Grangärde församling för en köpeskilling av 14 700 kronor, dels ock att
av köpeskillingen ett belopp av 3 700 kronor skall avsättas till viss fond.

Till grund för framställningen ligger en av Grangärde kyrkoråd hos styrelsen
gjord ansökning om förvärv av ett markområde av Grängesbergs grinallmänning
l1 för utvidgning av Grängesbergs kyrkogård. Ifrågavarande område
har sedermera avstyckats och därvid betecknats Grängesbergs gruvallmänning
l14. Som skäl för ansökningen anför kyrkorådet, bland annat, att
den s. k. Nya kyrkogården i Grängesberg inom de närmaste åren kommer att
ha helt tagits i bruk. En utvidgning av kyrkogården är därför ofrånkomlig.
Kyrkogården gränsar åt två håll mot allmän landsväg, i en riktning mot
järnväg samt åt återstående håll mot Grängesbergs gruvskog. Enda möjligbeten
till utvidgning finnes alltså å gruvskogens mark.

I detta sammanhang torde få erinras om att 1951 års riksdag (Prop. 115;
Rskr. 346) medgivit försäljning till Grangärde kommun av vissa områden
utav ifrågavarande gruvskog. Därvid föreskrevs, att viss del av köpeskillingen
finge avsättas till en särskild fond, vars avkastning skulle användas för
samma ändamål, vartill gruvallmänningen anslagits.

Beträffande nu ifrågavarande fastighet upplyser domänstyrelsen att densamma
är belägen invid allmänna vägen Grängesberg—Ludvika omedelbart
öster om kyrkogården och omkring två kilometer öster om Grängsebergs
järnvägsstation. Den är under tiden den 1 maj 1949—den 1 maj 1954 upplåten
till Grangärde kyrkoråd mot en årlig avgäld av 120 kronor. Dess areal
utgör 4,477 hektar skogsmark. Virkesförrådet omfattar 410 m3sk. Fastighetens
värde uppskattas till 14 700 kronor, därav 4 500 kronor markvärde och

Kungl. Maj.ts proposition nr 98.

10 200 kronor skogsvärde. Nuvärdet av alla framtida beräknade virkesavkastningar
för saluområdet uppskattas till 3 700 kronor.

Vidare anföi styi elsen, att för områdets överlåtelse å Grangärde församling
hai i förslaget till köpekontrakt dels fastställts en köpeskilling av
14 700 kronor, dels i övrigt föreskrivits följande villkor.

Fastigheten tillträdes vid köpekontraktets underskrivande i då befintligt
skick, därvid det för fastigheten gällande arrendeavtalet skall upphöra att
galla och samtliga mellan köparen och kronan förefintliga, på arrendeavtalet
gi undade fordringsansprak med undantag av till äventyrs oguldna arrendeavgälder
och skatter anses vara reglerade i och genom försäljningen.
Köpeskillingen erlägges kontant till domänstyrelsen vid tillträdet. Köparen
betalar samtliga å fastigheten på tiden fr. o. m. tillträdesdagen belöpande
skatter och onera ävensom kostnaden för avstyckning, lagfart och övriga
med köpet förenade utgifter. I köpet ingår ej å fastigheten befintliga byggnader
och anläggningar, som ej tillhör kronan. Köparen är skyldig att enfö.
r uPPförande och underhåll av stängsel i gränsen mellan den
torsalda fastigheten och gruvallmänningens mark. Innehavare av över fastigheten
med vederbörligt tillstånd framdragen elektrisk ledning förbehålies
rätt att behålla och nyttja ledningen utan rätt för köparen till annan
ersättning an gottgörelse av ledningens innehavare för skada till följd av
reparation, förändring eller tillsyn av ledningen.

För sin del tillstyrker domänstyrelsen försäljning för den angivna köpeskillingen
och på de i det preliminära köpekontraktet upptagna villkoren.
Tillika föreslås, att av köpeskillingen 3 700 kronor skall avsättas till förut
omförmälda fond.

Av handlingarna i ärendet inhämtas slutligen, att jägmästaren och överjägmästaren
tillstyrkt försäljningen samt att de innehavare av nyttjanderätter
å Grängesbergs gruvallmänning, vilka beröres av försäljningen, icke
haft något att erinra däremot och ej heller mot storleken av det för avsättning
till fonden avsedda beloppet.

Departementschefen.

Vad domänstyrelsen föreslagit i ärendet föranleder icke någon erinran
från min sida. Jag tillstyrker sålunda, att ifrågavarande fastighet säljes samt
att av köpeskillingen ett belopp av 3 700 kronor, motsvarande det beräknade
nuvärdet av alla framtida virkesavkastningar från saluområdet, skall
avsättas till förut angivna fond. För en dylik disposition av köpeskillingen
erfordras emellertid riksdagens medgivande.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medge,

dels att fastigheten Grängesbergs gruvallmänning l14 i
Grangärde socken, Kopparbergs län, må säljas till Grangärde
församling för en köpeskilling av 14 700 kronor samt på i
huvudsak de villkor i övrigt, som finnes angivna i förenämnda
preliminära köpekontrakt,

dels ock att av köpeskillingen ett belopp av 3 700 kronor må
avsättas till i det föregående närmare omförmälda fond.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

15:o.

Kronoparken Idvattenberget i Västerbottens län.

I en till Kungl. Maj :t ställd, den 20 april 1952 dagtecknad skrift har arrendatorn
Georg Jakobsson, Idvattnet, Åsele, anhållit att få inlösa skogstorpet
Idvattnet jämte riss skogsmark å kronoparken Idvattenberget i Åsele socken,
Västerbottens län. Jakobsson har erbjudit sig att om så erfordras lämna
viss av honom disponerad skogsmark i utbyte.

I ansökningen upplyses, att Jakobsson brukat skogstorpet sedan år 1922.
Genom uppodling och förvärv av vissa smärre områden brukar han nu 5,75
hektar åker samt 3,25 hektar äng och betesmark. Härtill kommer omkring
1,5 hektar välbelägen men svårbrukad odlingsmark. Jordbruket är tämligen
stort efter ortens förhållanden. Jakobsson framhåller, att han med lämplig
skogstilldelning skulle erhålla ett bärkraftigt och gott jordbrukshemman.

I ärendet har domänstyrelsen den 21 januari 1954 avgivit utlåtande, därvid
fogats viss utredning.

Beträffande egendomens beskaffenhet in. in. inhämtas av handlingarna
följande.

Det för försäljning ifrågasatta området finns utmärkt med litt. B. å en
av distriktslantmätaren And. Å. Avenberg åren 1950—51 upprättad karta.
Skogstorpet ligger invid Ångermanälven omkring 1 km från Åsele municipalsamhälle
vid allmänna vägen Åsele—Hällaström. Skogsmarken är belägen
i ett skifte i omedelbar anslutning till lägenhetens inägojord. Arealen
utgör 6,74 hektar. Styckningslotten har utformats i samråd med överlantmätaren,
lantbruksnämnden och lantmäteristyrelsen. Arealen har därvid
fastställts till 103,749 hektar, varav 0,524 hektar utgöres av tomt och äng,
4,799 hektar av åker, 0,890 hektar av äng och betesmark, 2,257 hektar av
odlings- och hagmark, 76,719 hektar av skogsmark samt 18,590 hektar av
impediment. Åkerjorden är väl hävdad och av medelgod beskaffenhet. Skogsmarken
är av relativt god beskaffenhet. Virkesförrådet har uppskattats till
6 900 m3sk, varav 2 170 m3sk beräknas kunna omedelbart avverkas. Sistnämnda
skog har utmärkts medelst klappaiättstämpling. Sedan den klappalättstämplade
skogen frånräknats, återstår 4 730 m3sk eller 62 m3sk per
hektar. Den ideala medelboniteten har uppskattats till 3,4 m3sk, motsvarande
en fastighetstaxeringsbonitet av 2,2 m3sk.

Domänstyrelsen upptager först frågan om värderingen av skogsmarken
och kommer därvid till att 20 hektar därav bör åsättas ett värde av 5 kronor
per hektar samt återstoden, 56,70 hektar, 150 kronor per hektar. Till närmare
motivering härför anför styrelsen följande.

Enligt kungörelsen den 17 juni 1932 om ändrad lydelse av 35 § kungörelsen
den 14 juni 1929 (nr 170) angående upplåtande av kronotorp å vissa
kronolägenheter m. m. skall vid inlösen av skogstorp och odlingslägenheter
skogsmarken åsättas skäligt värde, högst 5 kronor för hektar.

Domänstyrelsen har i den framställning, som legat till grund för Kungl.
Maj:ts proposition 1932: 120 angående hjälpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare
å kronomark i de sex nordligaste länen, anfört bland annat följande:
»Beträffande tilldelning av skogsmark håller styrelsen före att det ur flera
synpunkter vore lyckligt, att densamma bestämdes på sätt som föreskrives

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

i fråga om kolonat. För dessa har vissa områden vid första upplåtelsen utlagts,
innefattande utom odlingsmark jämväl skogsmark till i regel en areal
av högst 15 hektar. Från denna skogsmark har avsetts att innehavaren, sedan
han förvärvat kolonatet med äganderätt, skulle kunna i huvudsak erhålla
virke till byggnader. Vedbrand åter får avgiftsfritt efter anvisning hämtas
från angränsande kronopark av mindervärdigt virke. Styrelsen håller
före att det ur jämställighetssynpunkt är synnerligen önskvärt, att liknande
bestämmelser kunde komma till stånd i fråga om inlösen av skogstorp och
odlingslägenheter. Värdet av dylik skogsmark synes böra fastställas till 5
kronor pr hektar.»

Vid tiden för tillkomsten av 1932 års kungörelse var sålunda allenast
fråga om bildandet av mindre jordbruk, vilka med nuvarande terminologi
närmast är att hänföra till stödjordbruk. För sådana jordbruk kan kungörelsens
bestämmelser utan vidare tillämpas. I de fall åter, där lägenheten utökas
med skogsmark till ett bärkraftigt jordbruk, är det uppenbart att lägenhetshavaren,
därest det i kungörelsen föreskrivna å-priset tillämpas på hela
skogsmarksarealen, kommer i en alltför gynnad ställning. Det kan enligt styrelsens
mening ifrågasättas, huruvida kungörelsen över huvud är tillämplig
i sådana fall. I allt fall lärer enligt styrelsens mening kungörelsen icke kunna
äga tillämpning i vidare mån än i fråga om inlösen av inägor och byggnader
samt en skogsmarksareal av sådan omfattning, som avses i styrelsens
nyssnämnda skrivelse. Övrig skogsmarksareal bör värdesättas efter i vanliga
fall brukliga värderingsgrunder. Styrelsen har i enlighet härmed i förevarande
fall tillämpat bestämmelserna så, att 20 hektar värdesatts efter 5
kronor och 56,70 hektar efter 150 kronor för hektar.

Värdering har jämväl utförts enligt i kungörelsen den 2 juni 1950 (nr
339) angivna grunder. Värdet av skogstorpet uppgår enligt dessa grunder
till 167 980 kronor. Enligt övergångsbestämmelserna i sistnämnda kungörelse
skall emellertid de äldre bestämmelserna lända till efterrättelse om
dessa, som i här förevarande fall, leder till ett för innehavaren av skogstorpet
förmånligare resultat.

Beträffande Jakobssons erbjudande att i utbyte lämna vissa av honom
och hans hustru ägda skogsskiften anför styrelsen, att kronan på grund av
dessa skiftens belägenhet och beskaffenhet i övrigt icke har något intresse
av att förvärva desamma.

Med hänsyn till det anförda har styrelsen intet att erinra mot försäljning
av skogstorpet till Jakobsson för en köpeskilling av 166 000 kronor. I denna
summa har därvid inräknats 106 000 kronor för det klappalättstämplade
virket.

Som försäljningsvillkor bör enligt styrelsen föreskrivas följande.

Lotten skall tillträdas vid köpekontraktets underskrivande i då befintligt
skick, därvid det för skogstorpet Idvattnet gällande arrendeavtalet skall upphöra
att gälla. Samtliga mellan köparen och kronan förefintliga, på arrendeavtalet
grundade fordringsanspråk med undantag av till äventyrs oguldna
arrendeavgälder och skatter skall så vitt rör skogstorpet anses vara reglerade
i och genom försäljningen. Köparen skall vara skyldig ombesörja, att
påbörjad förrättning för lottens avstyckning och sammanläggning med köparen
tillhöriga ströängar under Borgen l4 och l8 fullföljes och att vid avstyckningen
de under §§ 21 och 22 i avstyckningsprotokollet angivna bestämmelserna
fastställes. Parterna skall vara skyldiga tåla de jämkningar i
lottens areal, gränser och eljest, vilka kan komma att bestämmas vid av -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

styckningen. Kronan skall i enlighet med § 24 i avstyckningsprotokollet
svara för avstyckningskostnaderna intill ett sammanlagt belopp av 1 400
kronor. Kostnaderna för sammanläggning samt för avstyckning av ströängarna
skall betalas av köparen ensam. Innehavare av över lotten med vederbörligt
tillstånd framdragna elektriska ledningar förbehålles rätt att ha ledningarna
framdragna och nyttja desamma utan rätt för köparen till annan
ersättning än av ledningarnas innehavare för skada till följd av reparation,
förändring eller tillsyn av ledningarna. Köparen skall gälda samtliga å lotten
på tiden från och med tillträdesdagen belöpande skatter och onera ävensom
kostnaderna för lagfart och övriga med köpet förenade utgifter. I övrigt
skall bestämmelserna i kungörelsen den 14 juni 1929 (nr 170) angående
upplåtelse av kronotorp å vissa kronoparker m. m. i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.

Av handlingarna i ärendet inhämtas slutligen dels att överjägmästaren och
jägmästaren tillstyrkt försäljningen, dels att Jakobsson förklarat sig villig
att på de föreslagna villkoren förvärva skogstorpet för den angivna köpeskillingen.

Departementschefen.

Mot försäljning av ifrågavarande egendom har jag icke något att erinra.
Såväl den överenskomna köpeskillingen, 166 000 kronor, som försäljningsvillkoren
i övrigt synes kunna godtagas. Jag får därvid erinra om att i överlåtelsen
ingår en s. k. klappalättstämplad virkespost till ett värde av 106 000
kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,

att ett område om cirka 103,75 hektar av kronoparken Idvattenberget
i Åsele socken, Västerbottens län, må säljas till
Georg Jakobsson för en köpeskilling av 166 000 kronor samt
på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. Liizell.

5 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 98.