Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966 (Proposition 1966:98)

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

Nr 98

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till virkesmätningslag;
given Stockholms slott den 25 mars

1966.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att anta härvid fogade förslag till
virkesmätningslag.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en ny virkesmätningslag ersätter den nuvarande
lagen om virkesmätning från år 1947. Enligt förslaget skall, liksom
hittills gällt, både kvantitets- och kvalitetsmätning av köpvirke utföras efter
skogsstyrelsens föreskrifter. I övrigt föreslås åtskilliga förenklingar i
regleringen av virkesmätningen. Bestämmelserna avses gälla endast i fråga
om sågtimmer av barrträd samt massaved. En långtgående liberalisering
föreslås för att underlätta mätningsreglernas anpassning till olika branschintressen.
Det nuvarande systemet med statlig auktorisation av virkesmätningsorgan
föreslås upphävt liksom det officiella besvärsinstitutet med
kontrollnämnder.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

Förslag

till

virkesmätningslag

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Virkesmätning, som avser sågtimmer av barrträd eller massaved och som
är ämnad att ligga till grund för beräkning av vederlag för virket, skall utföras
enligt föreskrifter som skogsstyrelsen meddelar.

Konungen äger förordna att visst slag av virke skall undantagas från tilllämpningen
av denna lag eller att lagen skall omfatta även virke av annat
slag än som anges i första stycket.

2 §•

Med virkesmätning avses i denna lag bestämmande av virkets stycketal,
dimensioner, volym eller vikt samt bedömande av virkets beskaffenhet och
lämplighet för avsedd användning.

3 §.

Bryter någon uppsåtligen eller av oaktsamhet mot 1 §, dömes till böter.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1967, då lagen den 20 juni 1947
(nr 270) om virkesmätning skall upphöra att gälla. I fråga om klagan över
auktoriserad mätning som verkställts före den nya lagens ikraftträdande äga
äldre bestämmelser alltjämt tillämpning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 är 1966

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
4 mars 1966.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Länge,
Kling, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric
Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, fråga om lagstiftning
angående virkesmätning och anför.

Inledning

Genom Kungl. Maj :ts beslut den 21 oktober 1960 erhöll skogsstyrelsen i
uppdrag att göra en översyn av gällande bestämmelser och organisation
inom virkesmätningens område. Med skrivelse den 20 maj 1965 har styrelsen
framlagt resultatet av översynen i betänkandet »Lagstiftningen om
virkesmätning och dess tillämpning» (Stencil Jo 1965: 5).

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret,
riksrevisionsverket, domänstyrelsen, kommerskollegium, skogshögskolan,
skogsvårdsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands
och Kopparbergs län, Forskningsstiftelsen Skogsarbeten, Svenska
pastoratens riksförbund, Svenska Lasttrafikbilägareförbundet, Skogs- och
Lantarbetsgivareföreningen, Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF),
Svenska Skogsarbetareförbundet, Svenska sågverksföreningars riksförbund
och Träindustrins branschorganisation (TIBO), Svenska Propsexportörernas
Förening samt virkesmätningsrådet, till vars yttrande anslutit sig
Skogsindustriernas Samarbetsutskott, Sveriges Skogsägareförbund, Sveriges
Skogsägareföreningars riksförbund, Föreningen Skogsbrukets Arbetsgivare,
Sydsvenska virkesföreningen, Nordsvenska virkesföreningen samt Svenska
Plywoodföreningen (i det följande gemensamt betecknade virkesmätningsrådet
m. fl.). Kommerskollegium har bifogat yttranden av flertalet handelskammare.

Jag anhåller nu att till behandling få ta upp de frågor i betänkandet som

1-f Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

berör lagstiftningen om virkesmätning. I betänkandet framlagda förslag dels
till omorganisation i skogsstyrelsen dels i vissa frågor om tillsyn och undervisning
m. m. avser jag inte att beröra i detta sammanhang.

Gällande bestämmelser

Mätning av virke innebär i regel att man med särskilda redskap bestämmer
yttermåtten på avverkat virke och med ledning av erhållna värden beräknar
kubikinnehållet exempelvis i ett antal stockar eller en trave massaved
(kvantitetsmätning). Mätningen innefattar tillika ett bedömande av
virkets beskaffenhet (kvalitetsmätning).

Försäljning av avverkat virke sker här i landet sedan länge i stor utsträckning
på det villkor att köpeskillingen utgår i förhållande till virkets
mängd och kvalitet. Vid försäljningen avtalas då att virket senare skall inmätas
för fastställande av köpeskillingens belopp.

Under tiden före sekelskiftet och årtiondena närmast därefter företogs
mätning av försålt virke mera sällan av säljare och köpare gemensamt eller
av mätare som representerade dem båda. Mätningen kom efter hand alltmera
att ombesörjas av särskilda sammanslutningar av trävarubolag och
andra större virkesköpare, s. k. virkesmätningsföreningar. En sådan förenings
främsta uppgift var att verkställa mätning av virke som inköpts av
föreningens medlemmar (köpvirke). Medlemmarna ägde genom föreningen
erhålla mätning även av sådant virke som de avverkat på egna fastigheter
eller på skog där de förvärvat avverkningsrätt (eget virke). Virkessäljama
var emellertid inte representerade inom virkesmätningsföreningarna eller
deras styrelser. Detta förhållande väckte med tiden allt större missnöje,
eftersom prisbildningen på virke har samband med mätningsförfarandet
och det ansågs att även säljarna av virket borde ha inflytande på mätningen.
Med anledning av dessa förhållanden stadgades i lagen den 20 juni
1935 (nr 369) om virkesmätning, att Kungl. Maj :t ägde förordna att viss
mätning fick ombesörjas endast av virkesmätningsnämnd, bestående av lika
antal representanter för virkessäljare och virkesköpare samt opartisk ordförande.

Under de närmaste åren efter tillkomsten av denna lag ändrade virkesmätningsföreningarna
sin organisation så att företrädare för virkessäljama
och virkesköparna blev lika representerade i föreningarnas styrelser. Eftersom
huvudsyftet med lagstiftningen härigenom nåddes, blev lagen inte satt
i tillämpning.

De grundläggande bestämmelserna om virkesmätning är nu meddelade i
lagen den 20 juni 19^7 (nr 270) om virkesmätning. Denna lag ersatte såväl
1935 års virkesmätnmgslag som den av kristidsförhållandena under andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

världskriget föranledda lagen den 30 juni 1943 (nr 453) med vissa bestämmelser
om mätning av ved och annat virke.

Den nu gällande virkesmätningslagen är liksom sina föregångare en fullmaktslag.
Enligt lagen äger Kungl. Maj :t på särskilda skäl förordna, att
mätning av virke skall utföras enligt föreskrifter som meddelas av Kungl.
Maj :t eller skogsstyrelsen. Förordnande kan avse hela landet eller del därav
och gäller endast i fall, där mätningen är avsedd att ligga till grund för
bestämmande av vederlag för virket eller där den som driver verksamhet
för virkesförädling låtit avverka virket på grund av avverkningsrätt för att
använda det i denna verksamhet. Om förhållandena föranleder det, äger
Kungl. Maj :t även förordna att mätningen skall utföras av virkesmätare
som erhållit tillstånd — auktorisation — av Kungl. Maj :t eller skogsstyrelsen
(auktoriserad mätning). Om visst slag av virke bör undantas från
förordnande eller andra inskränkningar behövs, skall förordnandet begränsas
i motsvarande mån. I särskilda fall kan skogsstyrelsen medge undantag
från förordnande (1 § första och andra styckena).

Med mätning av virke förstås i lagen dels bestämmande, genom räkning
och mätning, av virkets stycketal och dimensioner eller, om virket mäts i
travat mått, av antalet och dimensionerna av de staplar, travar eller vältor
vari virket upplagts, dels bedömande om och i vad mån virket är behäftat
med fel och vilken hänsyn skall tas därtill samt av virkets beskaffenhet i
övrigt (1 § tredje stycket).

Auktorisation som virkesmätare får meddelas endast virkesmätningsförening
eller annan sammanslutning med liknande syfte, vars stadgar innehåller
föreskrift bl. a. om att virkessäljar- och virkesköparintressena skall
vara lika företrädda inom sammanslutningens styrelse och att hos sammanslutningen
skall finnas en på föreskrivet sätt sammansatt kontrollnämnd
med uppgift att pröva besvär över auktoriserad mätning. Auktorisation kan
begränsas att avse visst område eller på annat sätt inskränkas och kan när
som helst återkallas (2 §).

Skriftlig handling (mätbesked) skall upprättas över vad som förekommit
vid auktoriserad mätning. Besvär över sådan mätning förs hos kontrollnämnd
inom tio dagar efter förrättningens slut. Kontrollnämndens beslut
får ej överklagas (6 och 7 §§). Vidare innehåller lagen vissa föreskrifter
om mätningspersonal för auktoriserad mätning samt straffbestämmelser
(5 och 10 §§).

Uppsikt över mätning varom stadgas i lagen utövas av skogsstyrelsen
(9 §). Föreskrifter i fråga om kostnader för auktoriserad mätning meddelas
av Kungl. Maj :t. Närmare föreskrifter om tillämpningen i övrigt av lagen
meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bestämmande, av skogsstyrelsen
(8 och 11 §§).

Virkesmätningslagen öppnar även möjlighet för Kungl. Maj :t att förordna
om auktoriserad mätning genom en på visst sätt sammansatt virkesmät -

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

ningsnämnd, för vilken Kungl. Maj :t äger utfärda reglemente. Lagens bestämmelser
om auktoriserad mätning gäller även mätning som utförs av
sådan nämnd (1 § första stycket och 3 §). Har förordnande om auktoriserad
målning meddelats, skall även annan mätning av virke än som omfattas
av förordnandet verkställas såsom auktoriserad mätning, om det påfordras
(4 §).

Något förordnande om att mätning skall ske genom virkesmätningsnämnd
har hittills inte meddelats. Däremot har samtliga virkesmätningsföreningar
i landet, f. n. tolv till antalet, erhållit auktorisation enligt lagen.

Genom kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 271) med förordnande jämlikt
lagen den 20 juni 1947 om virkesmätning, m. m. (förordnandekungörelsen)
har Kungl. Maj :t förordnat att mätning av vissa angivna virkesslag skall
ske enligt skogsstyrelsens föreskrifter, dels i fråga om köpvirke, när mätningen
är avsedd att ligga till grund för bestämmande av vederlag för virket,
dels i fråga om virke som virkesförädlare avverkat på grund av avverkningsrätt,
när mätning erfordras för att bestämma avverknings- eller transportkostnad
eller därmed jämförlig kostnad. I kungörelsen stadgas vidare
att mätningen skall, med visst undantag för brännved, ske såsom auktoriserad
mätning, om det begärs av någon vars rätt berörs av mätningen.

I övrigt upptar kungörelsen bestämmelser om kostnader i anledning av
auktoriserad mätning samt bestämmelser om att närmare föreskrifter angående
tillämpningen av virkesmätningslagen meddelas av skogsstyrelsen
och att styrelsen även äger meddela vissa undantag från kungörelsen.

Skogsstyrelsens utredning

Nuvarande förhållanden

Inledningsvis nämner skogsstyrelsen att den årliga avverkningen i landet
av gagnvirke, huvudsakligen sågtimmer och massaved, numera uppgår till
omkring 50 milj. skogskubikmeter, representerande ett värde av inemot 3,4
miljarder kr. Omkring två tredjedelar av denna virkesmängd inmäts genom
de förutnämnda virkesmätningsföreningarna. Återstående tredjedel utgörs
av köpvirke, som är föremål för mätning genom parternas försorg (privat
mätning), samt av virke från industriföretagens egna skogar och avverkningsrätter
där föreningsmätning inte påkallas. Den virkesmätning som föreningarna
ombesörjer motsvarar över 220 000 mätningsuppdrag varje år.
Huvuddelen härav utgörs av s. k. frivillig föreningsmätning medan den
auktoriserade mätningen upptar en obetydlig andel, under perioden 1957—
1963 endast 25 uppdrag per år. Med ledning av statistiska uppgifter från
virkesmätningsföreningarna beräknar styrelsen att säljares och köpares

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

sammanlagda totala kostnader för virkesmätningen uppgår till mellan 6
och 10 % av försäljningspriset för virket.

De parter på virkesmarknaden som berörs av bestämmelserna om virkesmätning
är, fortsätter styrelsen, på sälj arsidan i första hand det störa antalet
privata skogsägare och de över hela landet förekommande skogsägarföreningarna,
vilka tillsammans representerar den övervägande delen av
det saluförda virket. Härtill kommer domänverket och andra skogsförvaltningar
av mer eller mindre allmän typ. På köparsidan uppträder i begränsat
antal de stora virkesförädlande bolagen samt en mängd företag av
mindre format i ett flertal branscher med produktionen baserad på virke.
Köpare av skogsprodukter som inte i någon form förädlas, exempelvis stolpar,
pålar o. d., tillhör många förbrukarkategorier. Vissa specialsortiment
har i inte ringa utsträckning utländska avnämare.

På den skogliga arbetsmarknaden gäller enligt styrelsen att nära nog
allt arbete med avverkning och transport av virke betalas efter utförd arbetsmängd.
Växlande metoder används härvidlag, men i betydande utsträckning
frikopplar man numera i skogsavtalen, i synnerhet i Norrland,
arbetsmätningen från den egentliga virkesmätningen.

I betänkandet redogörs för virkesmätningsföreningarna och deras verksamhet.
För flertalet föreningar gäller att till medlem kan antas fysisk eller
juridisk person som driver handel med skogsprodukter. Samtliga föreningar
är auktoriserade enligt lagen om virkesmätning. Styrelserna består sålunda
av lika antal representanter för köpare och säljare samt av en opartisk
ordförande. Mätningspersonalen antas av föreningens styrelse och har i regel
såväl formell som reell kompetens att utföra även auktoriserad mätning.
Enligt sina stadgar skall föreningarna fortlöpande kontrollera sin mätningsverksamhet.
Dessutom kan särskild kontroll utföras på begäran av köpare
eller säljare. I den för detta ändamål upprättade interna organisationen hos
varje förening ingår i regel ett antal särskilda kontrollanter. Kontrollverksamheten
tillmäts inom föreningarna stor betydelse och den utgör även en
förutsättning för att skogsstyrelsen kunnat bedriva sin inspektionsverksamhet
i relativt begränsad omfattning. Den personal för intern inätningskontroll
som föreningarna sålunda tillhandahåller bör, framhåller styrelsen,
inte förväxlas med de kontrollnämnder som enligt lagens auktorisationsvillkor
skall finnas hos varje förening för att pröva besvär over auktoriserad
mätning. Dessa nämnder träder ytterst sällan i funktion, enligt styrelsen
endast i två fall sedan år 1947.

Av föreningarna utförd mätning har, som nämnts, karaktären antingen
av frivillig mätning eller i ett fåtal fall av auktoriserad mätning. Mellan de
båda mätningstyperna föreligger endast smärre formella skillnader. Sjalva
mätningsförfarandet vid auktoriserad mätning följer samma regler som vid
vanlig mätning och den auktoriserade mätningen har främst den betydelsen

8 Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

att det endast är sådan mätning som kan överklagas genom hänvändelse
till kontrollnämnd.

Virkesmätningsrådet som bildades år 1941 är ett enskilt organ för vidgat
samarbete mellan mätningsföreningarna och andra intressenter på
virkesmatningens område. I en redogörelse för rådets sammansättning och
funktioner meddelar styrelsen att varje virkesmätningsförening i rådet har
företrädare for köpare och säljare. I rådet ingår även representanter för
domänstyrelsen, skogsindustrin, skogsägarföreningarna och sågverken. Rådet
har under de gångna åren bedrivit en omfattande verksamhet för att
bl. a. främja ändamålsenlig virkesmätning och stimulera en god virkesvård
och är särskilt inriktat på att därvid beakta de krav som utvecklingen inom
skogsbruket och skogsindustrin föranleder. Rådet utför eller medverkar i
utredningar och undersökningar av betydelse för virkesmätningen samt representerar
virkesmätningens intressen inför myndigheter och organisationer.

Bland skogsstyrelsens huvuduppgifter på virkesmätningens område ingår
främst att utfärda nya eller ändrade mätningsföreskrifter. De föregås
enligt styrelsen i regel av ingående utredningar och andra förberedelser såsom
överläggningar med representanter för köpare och säljare, provmätningar,
provsågningar, försökskokningar av massaved och andra tekniska
undersökningar. Mätningsföreskrifterna publiceras i tryckta cirkulär som
distribueras till myndigheter och enskilda intressenter. Föreskrifterna omarbetas
tid efter annan, i allmänhet efter förslag av virkesmarknadens parter.

Undantag från bestämmelserna om virkesmätning får i viss utsträckning
meddelas av skogsstyrelsen. Dispensverksamheten betingas enligt styrelsen
i regel av köpares eller säljares speciella önskemål i fråga om virket.
Dispensärendena brukar tillfälligt öka i antal i samband med att nya mätningsföreskrifter
utfärdas. Antalet dispensärenden är i genomsnitt omkring
60 per år.

Behovet av mätningsregler

I betänkandet redovisar skogsstyrelsen det huvudsakliga utfallet av två
brett upplagda enkäter i frågor om virkesmätningslagstiftningen och dess
tillämpning. I den ena har ett stort antal av virkesmätningen berörda myndigheter,
organisationer och övriga intressenter uttalat sig med anledning avförfrågningar
som gjordes av 1955 års skogsvårdsutredning. I den andra har
skogsstyrelsen under åren 1962—63 ånyo inhämtat upplysningar från huvudparten
av dessa intressenter.

Inledningsvis erinrar skogsstyrelsen om att det i förarbetena till den nuvarande
virkesmätningslagen betonas att mätningen är av intresse inte en -

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

bart för den direkta uppgörelsen enskilda parter emellan utan också for
handeln med virke i övrigt. Vidare uttalas där följande.

Enhetlig och korrekt utförd mätning underlättar en sund prisbildning
och är därigenom ägnad att öka möjligheterna till en fördelaktig avsättning
av virket. Överläggningar om virkespriser samt upprättande av prisoch
värdekalkyler kan ske betydligt enklare, om virket inmats pa ett likartat
sätt. I den mån större enhetlighet kan åstadkommas pa detta område,
försvåras också möjligheterna att bedriva illojal konkurrens genom att begagna
ett svåröverskådligt prissättningssystem. „

Ett ändamålsenligt organiserat virkesmätningsförfarande har aven direkt
nationalekonomisk betydelse. Väl avvägd mätning utgör en förutsättning
för ändamålsenlig aptering av virket. En förbättring av inatningssystemet
kan också bidraga till ett större uttag av gagnvirke ur skogen Genom
ett rationellt mätningssystem undviks vidare ett onödigt slöseri med skogstillgångarna
som består i att värdefullare virkessortiment kommer till användning
när mindre värdefulla sådana bör utnyttjas. Vinsterna harav
framträder för skogsägaren i form av ökat rotvärde, för skogsindustrin
genom bättre sortering av råvarutillgångarna samt för landet i dess helhet
genom stigande avkastning av skogen.

I fråga om betydelsen av en central reglering av virkesmätningen sammanfattade,
enligt styrelsen, 1955 års skogsvårdsutredning resultatet av
sina förfrågningar hos berörda intressenter sålunda.

Eftersom större delen av skogarna inte ägs av den virkesförädlande industrin
kommer virkesmätningen även framgent att vara ett betydelsefullt
led i produktionskedjan. Så är fallet inte bara genom att mätningen ligger
till grund för den ekonomiska uppgörelsen mellan skogsägarna och mdustrin
utan också därför att mätningsbestämmelserna tillsammans med prissättningen
i viss mån styr produktionsinriktningen i skogsbruket. En önskvärd
jämn och god avsättning för skogsbrukets olika produkter framjas
om industrin och andra konsumenter får virket tillrett med hänsyn till
dess användning och om leverantörerna vet att virket blir inmätt och bedömt
på ett allmänt känt, i möjligaste mån likartat sätt. Liksom i fråga
om andra varor bör mätningen av skogsprodukter såvitt möjligt vara likartad
och rättvis och konkurrensen yttra sig i prissättningen. Detta kan
man nå genom att tillämpa mätningsregler som med hänsyn till virkets användning
är väl avvägda, rättvisa och enkla så att varje leverantör forstai
dem och rättar sin skogsvård och aptering därefter. Stora värden kan därigenom
vinnas. Det är vidare viktigt att bestämmelserna är stabila och inte
alltför mycket svänger med förändringar i virkeskonjunkturerna. För skogshushållningen
är det av värde att åtminstone de viktigaste sortimenten sa
långt möjligt standardiseras genom likformiga mätningsregler. Samtidigt
måste de smidigt kunna anpassas efter klara tendenser till lörändrade krav,
som inte är betingade av enbart tillfälliga förhållanden.

Skogsstyrelsen nämner vidare att skogsvårdsutredningen fann de uttalade
önskemålen i stort sett tillgodosedda genom den gällande virkesmätningslagstiftningen.
Utredningen avgav även det generella omdömet att lagstift -

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

ningen hade säljarnas, köparnas och arbetstagarnas förtroende. Flertalet
instanser hade betonat att lagregleringen i avsevärd grad bidragit till att
skapa ordning och reda på virkesmätningens område. Utredningen påpekade
även att vissa undersökningar och ändringar av mätningsmetoderna som
skogsstyrelsen verkställt medfört att industrin kunnat tillföras avsevärda
kvantiteter fullgod råvara som på grund av olämpliga mätningsregler tidigare
blivit liggande kvar i skogen.

Materialet i den av skogsstyrelsen år 1962—63 genomförda enkäten utvisar
enligt styrelsen att de av virkesmätningen direkt berörda intressegrupperna
genomgående anser att ordning och reda på ifrågavarande område
även i fortsättningen befrämjas av att det existerar gemensamma, i
görligaste mån enkla mätningsregler. Dessa bör gälla landet i dess helhet
eller delar darav, omfatta de viktigaste virkessortimenten samt anpassas till
utvecklingen inom skogsbruk och skogsindustri och till parternas behöriga
intressen. Lämpligt utrymme för överenskommelser i mätningshänseende
mellan parterna anses emellertid böra finnas.

Skogsstyrelsen uttalar att den för egen del i det väsentliga ansluter sig
till den uppfattning som dels framförts av 1955 års skogsvårdsutredning
och dels kan utlasas i de senaste enkätsvaren. De i förarbetena till den
nuvarande virkesmätningslagstiftningen gjorda uttalandena om nyttan i
skilda avseenden av ordnade mätningsförhållanden finner styrelsen alltjämt
i huvudsak vara aktuella. Styrelsen anser sålunda att mätningsregler av i
huvudsak den allmänna innebörd som anförts bör vara ägnade att befordra
och vidmakthålla tillfredsställande förhållanden på virkesmarknaden till
gagn för både de närmaste intressenterna och det allmänna. En återgång
till gamla tiders fria matning kan inte försvaras med några bärande skäl.
Reglerande enhetliga mätningsbestämmelser hör således enligt styrelsens
mening alltjämt finnas.

Behovet av fortsatt lagstiftning

Mot bakgrunden av nyssnämnda uttalanden och de resultat som ifrågavarande
enkäter gett diskuterar skogsstyrelsen i betänkandet behovet &av
en fortsatt lagstiftning på virkesmätningens område. I betänkandet anförs
därvid i huvudsak följande.

Tiden efter tillkomsten av 1947 års lag om virkesmätning kännetecknas
av att både skogsbruket och skogsindustrin genomgått en mycket stark utveckling.
Skogsbruket har genom mekaniseringen trätt in i en fas som alltmer
skiljer sig från tidigare förhållanden. De mindre skogsägarnas intresse
för och kunskap om skogsvård, avverkning och virkesaffärer har avsevärt
förbättrats samtidigt som organisationssträvandena inom skogsbruket tagit
sig uttryck i en alltmer utbredd samverkan över ägogränserna. Skogsindustrin
har varit föremål för en genomgripande rationalisering och produk -

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

tionsutvidgning. Virkesmarknaden präglas av en viss koncentration, även
om antalet säljare och vissa kategorier köpare alltjämt är mycket stort. De
särskilda virkespartier som fors ut och omsätts på marknaden förefaller att
bli större. Härtill kommer att mätning genom virkesmätningsföreningarna
efter hand ökar avsevärt, framför allt i landets södra delar där denna mätningsform
är en relativt sen företeelse. Den genom föreningarna organiserade
opartiska mätningen har utvecklats och den fria mätningen förbättrats.
Föreningarna har arbetat synnerligen effektivt för att i mätningshänseende
åstadkomma stadga inom virkesmätningen. Föreningarna och deras funktioner
är en nödvändig förutsättning för ett gott resultat av statsmakternas
dispositioner på virkesmätningens område.

Skogsstyrelsen framhåller att virkesmätningen inte undgått att röna inflytande
av de ändrade förhållandena. Tid efter annan har styrelsen visserligen
meddelat reviderade eller nya föreskrifter i syfte att vinna erforderlig
anpassning. Den aktuella situationen och den väntade utvecklingen inom
området motiverar emellertid en omprövning av den nuvarande virkesmätningsregleringen.

I frågan om behovet av fasta virkesmätningsregler även i fortsättningen
bör tillgodoses genom lagstiftningsåtgärder eller om uppgiften att skapa
sådana regler skall lämnas öppen för enskilt initiativ anför styrelsen i
huvudsak följande.

Ekonomisk verksamhet bör principiellt vara fri från statlig eller annan
reglering i största möjliga utsträckning. Virkesmätningslagstiftningen, som
år 1935 kom till för att avhjälpa särskilda missförhållanden, har successivt
fått en allt vidare innebörd och verkningskrets. Den nuvarande virkesmätningslagen
bygger på tankegångar och erfarenheter från 1940-talet och påverkades
av kristidshushållningen i vårt land och en del andra mera särpräglade
omständigheter under och omedelbart efter andra världskriget.
Situationen är således numera i många avseenden en helt annan än vid
utgångsläget för såväl 1935 års lag som 1947 års lag. Det kan mot denna
bakgrund övervägas att avveckla lagstiftningen.

Av svaren i de enkäter som skogsstyrelsen redogjort för i sitt betänkande
kan enligt styrelsen klart utläsas att den förhärskande uppfattningen bland
olika intressentgrupper är att en statlig reglering på detta fält alltjämt tillgodoser
ett viktigt behov. Från ansvarigt håll bland de av mätningen direkt
berörda grupperna har inte satts i fråga annat än att det alltjämt behövs
en lagstiftning för att åtminstone i stort reglera villkoren för virkesmätningsverksamheten.
Något förslag att på annat sätt effektivt möta behovet
av fasta mätningsregler har inte förts fram. Av i huvudsak samma skäl
som vid senaste lagstiftningstillfälle anses vidare det allmännas intresse av
vissa garantier för ordnade virkesmätningsfunktioner fortfarande stå kvar.
För en sådan ordning talar enligt styrelsen även den omständigheten alt de
härmed förenade, nationalekonomiskt betydelsefulla virkesliushållnings- och

2f Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 98

Kungl. Mcij. ts proposition nr 98 år 1966

virkesvårdsmomenten framdeles kan komma att få väsentligt ökad angelägenhetsgrad
med hänsyn till råvarubasens begränsning samt skogsindustrins
produktionsutvidgningar och växande virkesbehov. Rationell virkesmätning
befrämjar såväl en ekonomiskt och tekniskt riktig framställning av
skilda sortiment som en lämplig behandling av virket vid transport och
lagring.

På grund av det anförda och med hänsyn till egna erfarenheter under en
lång följd av år uttalar skogsstyrelsen som slutsats att virkesmätningsverksamheten
i landet även i fortsättningen bör beredas den fasthet som vinns
genom särskilda lagstiftningsåtgärder.

Omfånget av fortsatt lagreglering

Skogsstyrelsen utgår från att det huvudsakliga innehållet i nuvarande
lag alltjämt bör kunna tjäna syftet att upprätthålla ett väl avvägt och utformat
system av såvitt möjligt stabila och ändamålsenliga regler för virkesmätning.
Enligt styrelsen bör lagen alljäint ha karaktär av en fullmaktslag
med befogenhet för Kungl. Maj :t att förordna att virkesmätning skall
utföras i enlighet med föreskrifter som meddelas av Kungl. Maj :t eller skogsstyrelsen.
Lagen bör avse endast sådan mätning som skall ligga till grund
för bestämmande av vederlag för virket. Den nuvarande bestämmelsen om
att från avverkningsrätt härrörande virke som är avsett för egen förädling
skall mätas enligt utfärdade föreskrifter har på grund av utvecklingen kommit
att sakna nämnvärd praktisk betydelse. Styrelsen föreslår därför att
denna bestämmelse i lagen utgår. Definitionen av mätningsbegreppet bör
moderniseras men mätningen liksom enligt nuvarande lag fortfarande avse
bestämmande av såväl kvantitet som kvalitet. Möjligheten för Kungl. Maj :t
att under vissa omständigheter föreskriva obligatorisk mätning genom auktoriserad
mätare eller särskilt tillsatt virkesmätningsnämnd anser styrelsen
inte längre erforderlig. Auktorisationsinstitutet bör dock enligt styrelsens
förslag bibehållas och begreppet auktoriserad mätning utvidgas. Vidare bör
möjligheten att överklaga sådan mätning finnas kvar medan helt nya, av
statsmedel bekostade organ bör inrättas för att pröva besvären.

De många ändringar som skogsstyrelsen sålunda anser bör göras i gällande
lagstiftning har styrelsen närmare redovisat i förslag till en ny lag
om virkesmätning samt till en ny kungörelse i ämnet. Dessa författningsförslag
torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Som framgår av styrelsens författningsförslag avses att styrelsen liksom
hittills skall bemyndigas utfärda de närmare reglerna om hur virkesmätningen
skall utföras. Oaktat den föreslagna lagtexten har en sådan utformning
att Kungl. Maj :ts bemyndigande omfattar allt slags virke, föreslås i betänkandet
en begränsning av de virkessortiment för vilka reglerna
skall gälla. Styrelsen anför.

Kungl. Maj.ts proposition nr !)8 år 1966

Enligt nu gällande ordning är mätningen reglerad inte bara i fråga om
de stora huvudsortimenten sågtimmer och massaved utan också beträffande
ett betydande antal andra gagnvirkesslag av särskilt lövträd. För dessa senare
sortiment företer kraven på virket en så rik variation att det enligt
styrelsen inte torde vara nödvändigt att upprätthålla mätningsregleringen.
Inte heller handeln med brännved synes under nuvarande förhållanden vara
i behov av mätningsföreskrifter. Tvingande mätningsbestämmelser bör sålunda
behållas endast för huvudsortimenten av barrträd (sågtimmer och
massaved) samt massaved av lövträd. Sistnämnda virkesslag ökar i betydelse
för cellulosaindustrin och mäts f. ö. efter liknande regler som tilllämpas
för massaved av barrträd. Med tanke på det behov av en utsträckt
mätningsreglering som kan föreligga vid en krissituation bör dock även
kluvet virke och flis kunna i förekommande fall bli föremål för reglering i
mätningshänseende. Sågat virke avses däremot inte alls falla in under lagstiftningen.

Med valet av virkessortiment sammanhänger grundprinciperna för
mätningsreglernas omfång. De riktlinjer som skogsstyrelsen
därvid är beredd att följa anger styrelsen sålunda.

Föreskrifter av tvingande natur för huvudsortimenten bör gälla blott
grundreglerna för mätningen samt vissa detaljer av mera ingripande betydelse
från allmän synpunkt eller för de av mätningen närmast berörda.
Föreskrifterna bör innehålla nödvändiga bestämmelser om hur visst sortiment
bör vara beskaffat, hur det skall uppräknas, mätas, kvalitetsbedömas,
volymberäknas och redovisas; vågning bör också uppmärksammas. Inom
ramen för lagstiftningens huvudprinciper bör parterna i lämplig utsträckning
kunna träffa överenskommelse om mätningsregler. Detta förutsätter
att de utfärdade mätningsföreskrifterna inte är strängare eller mera detaljerade
än nödvändigt. Noggrannhetskraven skall anpassas till ändamålet.
Föreskrifterna bör inte heller omfatta annat än vad som är oundgängligt
för mätningsarbetets behöriga genomförande. Allmän riktpunkt i tekniskt
hänseende för bestämmelserna bör vara förhållandena vid moderna förädlingsverk
och användningsmetoderna. Föreskrifterna bör fortlöpande omarbetas
i den mån de inte automatiskt kan anpassa sig till mera påtagliga
och allmänna förändringar inom skogsbruket och skogsindustrin eller till
utvecklingen inom teknik och metodik för virkesmätning.

Ordningsregler och bestämmelser av mindre vikt vid mätning av huvudsortimenten
samt mätningsregler över huvud taget i fråga om andra virkesslag
än som ingår i huvudsortimenten bör enligt styrelsen i lämplig utsträckning
kunna meddelas av mätningsföreningarna i samarbete med virkesmätningsrådet.
Det är emellertid av vikt att även sådana regler i möjligaste
mån blir enhetliga. Det kan vara av betydelse för virkeshandeln att det dessutom
finns centralt utfärdade mätningsregler av normerande och rekommenderande
art som vid behov kan tjäna till vägledning för parterna och i
viss utsträckning styra utvecklingen.

Till närmare motivering av förslaget alt mätningsreglerna skall vara
tvingande för parterna även i fråga om kvalitetsbedömningen anför
styrelsen i huvudsak följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

Förutom bestämmelser om måttagning och volymberäkning har mätningsföreskrifterna
hittills innehållit regler även i fråga om kvalitetsbedömning.
Fastställande av virkets beskaffenhet, vari som en viktig del ingår kvalitetsbedömning
och kvalitetsbehandling, torde vara en virkesmätares svåraste
uppgift. Att med hjälp endast av yttre tecken på en stock eller i vissa fall
genom borrning kunna någorlunda tillförlitligt avgöra utbredning och konsistens
av invändiga fel ställer störa krav på mätarens kunnighet och erfarenhet
särskilt i fråga om sågtimmer. Man kan därför inte begära lika god
säkerhet i denna bedömning som i måttagningen. Emellertid är en stocks
kvalitet till betydande del avgörande för dess värde som råvara. Kvalitetsbedömning
av massaved är i allmänhet lättare än i fråga om sågtimmer.
Proceduren är där mindre tidskrävande och verkar knappast fördyrande på
mätningen. Det är enligt styrelsen således nödvändigt att behålla kvalitetsbedömningen
med dess ofullkomligheter som en del av virkesmätningen.

Styrelsen anser vidare att övervägande skäl principiellt talar för att tilllämpa
kvalitetsbedömning på allt saluvirke för vilket mätningsbestämmelser
utfärdas. I enkätsvaren och i andra sammanhang har emellertid från
flera håll uttalats att det är onödigt kostsamt med en ingående kvalitetsbehandling
av sågtimmer när kvalificerade parter kommit överens om en ersättning
för virket som grundar sig på förenklad kvalitetsbedömning. Skogsstyrelsen
anser dock att även reglerna om kvalitetsbedömning i princip bör
vara tvingande. Liksom f. n. måste möjlighet till individuell dispensgivning
finnas. För att enklare kunna tillmötesgå nyssnämnda önskemål bör dock
styrelsen för hela eller delar av landet kunna medge generella undantag
från föreskrivna regler i fråga om kvalitetsbedömning av sågtimmer. Som
förutsättning härför bör gälla att parterna dels uttryckligen avtalat om ett
enklare förfarande dels fyller andra kvalifikationsvillkor som det kan finnas
skäl att uppställa.

Skogsstyrelsens förslag innefattar, som tidigare framgått, även ett upphävande
av möjligheten för Kungl. Maj :t att förordna om obligatorisk v i rkesmätning
genom auktoriserat organ. Styrelsen konstaterar
till en början att Kungl. Maj :t hittills inte funnit anledning att påbjuda
sådant obligatorium i vidare mån än som följer av 3 § förordnandekungörelsen,
där det stadgas att virkesmätning enligt skogsstyrelsens föreskrifter
skall ombesörjas av auktoriserad virkesmätare, om det påfordras
av den vars rätt berörs av mätningen. Med sistnämnda undantag föreligger
således, påpekar styrelsen, full frihet för vem som helst att utföra virkesmätning
enligt gällande mätningsregler. Det skulle, säger styrelsen, rimma
illa med strävandena att förenkla mätningslagstiftningen att nu slopa
denna frihet och förordna om ett ovillkorligt obligatorium. Någon formlig
framställning om sådant förordnande har inte gjorts sedan lagens tillkomst
och det finns, framhåller styrelsen, sannolikt inte inom intressentkretsen
något underlag för en så omvälvande reform. Med hänsyn härtill bör det
enligt styrelsens uppfattning inte heller längre vara nödvändigt att bibehålla
möjligheten till obligatorisk auktoriserad mätning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

Om sålunda nämnda bestämmelse i lagen slopas såsom obehovlig bor,
fortsätter styrelsen, i stället vissa åtgärder vidtas för att utveckla och stödja
den ordnade, frivilliga mätningen. Med hänsyn till den betydelse virkesmätningsföreningarna
kan beräknas fa i framtiden for att vidmakthålla och utveckla
en god ordning på virkesmätningens område och det angelägna i att
virkesmätning utförs av opartiska organ i största möjliga utsträckning anser
styrelsen att dessa föreningar alltjämt bör beredas stöd från det allmanna
via ett fortsatt statligt auktoriseringsförfarande. Auktorisationsinstitutet
torde nämligen vara en värdefull tillgång för att bevara stadga och förtroende
på virkesmarknaden. Bland villkoren för auktorisation bör då enligt
styrelsen ingå bl. a. skyldighet att i fråga om de sortiment som berörs av
regleringen utföra virkesmätning på begäran av envar vars ratt berörs av

mätningen.

Såvitt styrelsen kan bedöma finns det inte längre anledning att upprat -hålla nuvarande ordning med den av auktoriserad förening utförda föifattningsmässigt
reglerade mätningen uppdelad i två typer, frivillig resp.
auktoriserad. Varje slags mätning genom föreningen bör självfallet utföras
med samma sakkunskap, omsorg och oväld. Styrelsen föreslår därför
att all virkesmätning som utförs av auktoriserat organ och som måste
följa författningsenligt utfärdade mätningsföreskrifter skall betecknas som
auktoriserad. Enligt förslaget är sålunda mätning som utförs av auktoriserat
organ inte att anse som auktoriserad, om mätningen avser virkessortiment
eller virke från virkespost som inte omfattas av lagstiftningen.

Redan tidigare har nämnts att virkesmätningsföreningarna utövar egen
kontroll av mätningar utförda av deras personal. Denna kontroll- och tillsynsverksamhet
torde enligt skogsstyrelsen i det väsentliga fungera tillfredsställande.
Styrelsen anser att verksamheten får ökad betydelse om all
författningsreglerad föreningsmätning skall utgöra auktoriserad mätning.

Oaktat en mätningsförrättning i regel berör motstående intressen och ofta
innebär avgöranden av stor ekonomisk räckvidd har, som redan nämnts, enligt
redogörelsen i betänkandet auktoriserad mätning kommit till användning
i relativt sett mycket liten utsträckning och antalet fall av klagan över
dylik mätningsförrättning varit så få att besvarsinstitutet i realiteten
upphört alt fungera. Bland orsakerna härtill framhålls i betänkandet
dels att klagoproceduren är väl omständlig och alltför tidskravande dels att
den förutnämnda interna kontrollen inom virkesmätningsföreningarna är
rätt ingående. Virkesmätning är, fortsätter styrelsen, en i och för sig sa
pass krävande uppgift alt inte ens påtagliga fel alltid kan undvikas. Härtill
kommer alt felmöjligheterna ökas genom att mätarna måste bedriva sitt
arbete i raskt tempo för att hålla kostnaderna nere samt att arbetsplatserna
i regel är mycket spridda. Tillgång till en besvärsmöjlighet bör därför
finnas. Skogsstyrelsen, som på anförda skäl avvisar tanken att återgå till
den i 1943 års lag föreskrivna ordningen med skogsstyrelsen som fullföljds -

Kungi. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

instans, framlägger i betänkandet ett förslag om att ombilda kontrollnämnden
och ge den en rörligare form. På sätt närmare framgår av de till betänkandet
togade författningsförslagen skall all mätning som auktoriserat
organ utför enligt föreskrifter grundade på lagen, dvs. all auktoriserad mätning,
få överklagas till en särskild s. k. skiljenämnd. De nuvarande kontrollnamnderna,
en vid varje auktoriserad förening, ersätts med fyra över
landet fördelade fristående skiljenämnder, varje nämnd sammansatt efter
ärendets beskaffenhet i det enskilda fallet. Rätt att föra talan mot auktoriserad
mätning skall enligt förslaget tillkomma envar utan begränsning
och klaganden skall inte behöva visa att han har ett rättsligt intresse i saken.
Styrelsen anser att det inte föreligger någon risk för att klagorätten ändock
skall missbrukas. Rätten att föra talan är däremot, som nämnts, inskränkt
till auktoriserad mätning. Besvär skall således inte få föras över
mätningsförrättning som annan än auktoriserad virkesmätare utfört eller
som avser virkessortiment eller virkespost som inte skall inmätas efter de
tvingande regler som utfärdats med stöd av virkesmätningslagstiftningen.
Bevärstiden töreslås bli tio dagar efter förrättningens avslutande. Liksom
enligt nuvarande lag skall enligt förslaget s. k. mätbesked upprättas över
auktoriserad mätning. Besvärstiden skall räknas från det sådant mätbesked
utfärdats och avsänts till sakägarna från den auktoriserade sammanslutningen.

I fråga om kostnaderna för besvärsförfarandet anför
styrelsen följande.

Med hänsyn till att den föreslagna s. k. skiljenämndens arbete avser
att utgöra en kontroll över uppdrag som enskilt organ utfört på beställning
av virkesköpare eller virkessäljare skulle det ligga nära till hands att
nämndens kostnader i huvudsak bestreds av den som påkallat prövning.
Kostnaderna, som omfattar arvoden, dagtraktamenten och reseutgifter m m
kan emellertid många gånger beräknas uppgå till belopp som inte står i rimlig
proportion till det inmätta virkespartiets värde och framför allt inte till
vad den klagande avser att vinna genom besvären. Skulle klaganden kunna
bli skyldig till att svara för dessa kostnader, finns det anledning anta att
overklagningsmöjligheten inte skulle utnyttjas av dem som är intresserade
av resultatet av dylik mätning. Särskilt gäller detta virkespartier som inte
representerar ett större värde. Styrelsen anser med hänsyn härtill och till
svårigheten att vinna en praktiskt lämplig lösning av frågan om parts ansvar
för skiljenämndens kostnader och möjligheten att av motparten erhålla
ersättning för utgifter att skiljenämndens kostnader bör bestridas av
statsmedel. En sådan lösning synes också ligga i linje med det allmännas intresse
av att opartisk mätning utförs i största möjliga utsträckning. Styrelsen
räknar dock inte med att något mera betydande antal besvär är att
emotse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

Remissyttrandena

Behovet av mätningsregler med stöd av lagstiftning

Skogsstyrelsens bedömning att förhållandena på virkesmarknaden kräver
reglerande enhetliga bestämmelser om virkesmätning ar enligt remissinstansernas
samstämmiga uppfattning riktig. Även i frågan om atl-dessa reg;er
bör utfärdas med stöd av lagstiftning samt att skogsstyrelsen skall anfortros
uppgiften att utfärda reglerna är remissinstanserna enhälligt av samma
mening som den som redovisas i betänkandet. Sveriges Skogsagareforeningars
Riksförbund understryker dock i sitt yttrande svårigheterna att
långsiktigt bedöma behovet av den föreslagna lagstiftningen och anser att
denna kan komma att behöva ånyo övervägas om nagra ar.

De grundläggande förslagen i betänkandet omfattas i de allra flesta -missyttrandena med allmänt gillande. Särskilt hälsas med tillfredsställelse
att förslagen innefattar en liberalisering av gällande virkesmatningsreglering
En dylik Liberalisering anses stå i god samklang med den fortlöpande
snabba rationaliseringen inom skogsbruket och skogsindustrin. Svens a
sågverksföreningarnas riksförbund anser att vissa skal talar för en längre
gående liberalisering men biträder förslaget som en övergångsform, doc
med det förbehållet att skogsstyrelsen får i uppdrag att utan rojsm
reda bl. a. mätningsväsendets framtida organisation. Ytterligare lättnader
efterlyser skogsvårdsstgrelsen i Blekinge lån som anser att det bor övervägas
om inte virkesmätningsföreningarna (med besvarsinstans) samt
parnas och säljarnas egna organisationer med lag och tillampmngsforeskn
L som grund själva bör kunna lösa alla eventuellt uppkommande problem

utan övervakningsmyndighet.

Omfånget av fortsatt lagreglering

Förslaget att i den nya lagen lämna mätning av virke från egen skog och
virke från avverkningsrätt (rotköpt virke) utanför tillämpningsområdet
tillstyrks i allmänhet av remissinstanserna. Vissa erinringar har dock
förts fram. Sålunda anser skogshögskolan att tvingande allmanna bestämmelser
rörande kvantitetsbestämning bör utfärdas för all virkesmätning. Li -“ande uppfattning uttalar Svenska LastleatikMlägaeeférbundet SkagsvärdsstJLn
i Kronatergs län önskar författningsenligt befästa regler aven
för volymmätning av rotstående skog. Frågan om rotposterna har uppmärksammats
även av Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund som noterar
att frågan om bestämmande av kvantitet och kvalitet i fråSa 0I" r° P°S*
nu liksom tidigare lämnats utanför lagstiftningen. Det kan enligt förbundet
konstateras att huvudparten av virkesforsaljnmgarna sker i form av

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

somehrifrahdM""r “V FÖr deSSa StOI“ virkesoverlätelser finns inga

som helst enhetliga regler ens för bestämmande av den ungefärliga kuhik massan.

Mättagningen sker pi ef, ej kontrollerbar, sa„ och sälånda “e

säkerhet som pa något sätt motsvarar mätningen vid överlåtelser

enl etefTslV1 t" fFOrblmdert Ullägger d°Ck att det 1 0ch med en lagstiftning
gt förslaget finns en försäljningsform som ger trygghet för korrekt

matnmg, nämligen leveransvirkesalternativet. Det är enligt förbundet samtidi
t angelaget att tillämpningen av lagen inte påverkar eller snedvrider
valet av leveransform.

Begränsningen av antalet virkessortiment, för vilka tvingande

vTt2 rn terf,Ska11 UtfärdaS’ tm sågtimmer av barrträd samt massaved
tillstyrks av de flesta remissinstanserna. För att förhindra kringgående

v vir esma mngslagstiftningen anser virkesmätningsrådet m. fl. det emellertid
nödvändigt, att de avsedda sortimenten klar" definiera/ i lagtexten
och att därvid lagstiftningens räckvidd bl. a. utsträcks något utöver de tratrJHr
gTanfSerna for Begreppet sågtimmer. Även ULF och Svenska LastdennieraT
^ UnderStryker vikten - «« berörda sortiment klart

mening 1 frå«a om kvalet av virkessortiment.
Skånes handelskammare anser, med instämmande av kommers för

ZUm’ aatt ,tVmgande föreskrifter för kvantitetsbestämning bör gälla
Z t t/Ti nar volymen ligger till grund för bestämmande av veder laget.

Detta skulle förhindra oreda inom virkeshandeln samt fördyring och

ZrgZlniZa °T ™keSredovisning- Skogsvårdsstyrelsen i Krono rundvirke

och f ^ ^ ^ ^ tiU nytta bäde för handeln med

undv rlre och för alla som skall erlägga eller motta ersättning för avverk g

eller transport av rundvirke, om det fanns vissa grundläggande regler

för volymmatnmg av allt rundvirke vilka hade en genom författning befäst

stallning. Svenska Propsexportörernas Förening anser att enhetlig mätning

ar av största vakt vid export, eftersom den utländske köparen förväntar sig

att likartade sortiment är inmätta efter samma principer, oavsett från vilket

thstnk, varorna skeppas. Mätningsföreskrifterna nL,e därför uZpas

oggrant och enhetligt inom hela landet vid mätning även av exportvirke

Skånes handelskammare föreslår däremot med hänsyn till de skilda mät''

nmgssystem som förekommer i olika länder att exportmätning helt undantas
från lagens tillämpning. ö

.Vorrft0»e/!s och Västerbottens läns handelskammare anser att möjlighet
till utökning av sortimenten hör tilläggas skogsstyrelsen,
över de riktlinjer som i betänkandet dragits upp för mätningsreger
nas omfång uttalas stor tillfredsställelse från de flesta remist
s anseina. I nagra fall betonas därvid vikten av vad styrelsen även an
fort om att nya eller ändrade regler utformas i nära samarbete med intressentgrupper
pa virkesmarknaden.

Svenska sågverksföreningars riksförbund föreslår att skogsstyrelsen ut -

Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

foimar normativa regler för de sortiment, som inte omfattas av tvångsreglering,
i all den utsträckning representativa parter så önskar. Tekniskt
bör, anser förbundet, normreglerna utformas så att de träder i kraft om
parterna i enskilt avtal inte bestämt annorlunda. Även Svenska Propsexportörernas
körening anser det vara av värde för virkeshandeln om skogsstyrelsen
utfärdar normerande mätningsregler för andra sortiment av betydelse
för branschen.. Samma uppfattning har skogsvårdsstyrelsen i Värmlands
län.

I fråga om kvalitetsbedömningen vid virkesmätningen framhåller
Svenska sågverksföreningars riksförbund, som endast yttrat sig om
sågtimmerbestämmelserna, att skäl redan nu kan anföras för att utesluta
kvalitetsbedömningen från de tvingande bestämmelserna och låta normerande
regler träda i dessas ställe. Skälen för att bibehålla även kvalitetsregleringen
i föreslagen utsträckning synes dock förbundet alltjämt böra tillmätas
större vikt, varför förbundet ansluter sig till utredningens förslag.
Förbundet framhåller dock att det av lagtextens formulering klart bör framgå
att de tvingande bestämmelserna skall gälla endast i den mån mätningen
är avsedd att ligga till grund för vederlagsberäkning.

Virkesmätningsrådet m. fl. ställer sig tveksamma till skogsstyrelsens uttalanden
om undantag från reglerna för kvalitetsbedömning och anför.

Det är överraskande att styrelsen inte anser sig böra räkna med generella
undantag från föreskrivna regler beträffande massaved under i vart
fall samma betingelser som i fråga om sågtimmer. De svåra spörsmål om
vilka förutsättningar som skall stipuleras för att undantag skall kunna
medges är inte tillräckligt belysta i betänkandet. Detta gäller t. ex. frågan
om vilka parter som i sammanhanget kan anses som kvalificerade. _ En hetliga

och tvingande kvalitetsföreskrifter bör utfärdas endast för sådana
sortiment som blir föremål för privat mätning i större utsträckning, såsom
sågtimmer. Beträffande massaved, som i fråga om vederlagsmätning nära
nog hundraprocentigt inmäts genom mätningsföreningarna, bör det vara
naturligt att i de fall enighet i kvalitetsfrågorna föreligger mellan virkesmarknadens
parter inom ett större område kvalitetsföreskrifterna utformas
i enlighet med parternas mening.

Skogsindustriernas samarbetsutskott ansluter sig till detta yttrande men
betonar nödvändigheten av enhetliga regler inom pris- och mätningsområden.
Virkesmätningsrådets m. fl. uppfattning delas av Skånes handelskammare
och, i fråga om massaveden, även av Svenska sågverksföreningars
riksförbund. Skogshögskolan erinrar om att enligt förslaget generella tillstånd
till en enklare kvalitetsbedömning bör kunna ske beträffande sågtimmer.
Högskolan tillägger att det, med den utformning kvalitetsbeslämmelserna
nu har för massaveden, med fog kan hävdas alt dispens skall
kunna ges även beträffande kvalitetsbestämmelserna för massaved. Kvalitetskravet
på ved råvaran kan nämligen vara helt olika för skilda typer av
massainduslrier.

Norrbottens och t Österbottens låns handelskammare anser det önskvärt

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

att närmare föreskrifter om befrielse från kvalitetsbedömning intas i författningstexten
så att man undviker systemet med generella tillstånd eller
dispenser. Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län förordar att de tvingande reglerna
för kvalitetsbestämning ersätts av normerande bestämmelser och
skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län anser att ett slopande av de tvingande
kvalitetsreglerna bör övervägas.

I fråga om virkes mätning genom auktoriserat organ
görs ingen invändning mot skogsstyrelsens förslag att slopa den nuvarande
bestämmelsen om obligatorisk auktoriserad mätning. Likaså är tanken att
ändock behålla rätten för främst virkesmätningsföreningarna att även framgent
vinna auktorisation bedömd som riktig på de flesta håll. Även det därmed
nära sammanhängande förslaget att all föreningsmätning enligt författningsenligt
utfärdade mätningsföreskrifter skall betecknas som auktoriserad
mätning godtas av huvuddelen av remissinstanserna. Kommerskollegium
avstyrker dock förslaget och anför.

Utvecklingen inom skogsbruket till koncentration av avverkningar, ökad
mekanisering samt den allt allmännare övergången till lastbilstransport av
virket medför att tiden för mätningar blir allt knappare. Det kan svårligen
undvikas att felaktigheter uppkommer vid mätningsförrättningar. Ofta
är felen bagatellartade. Då felaktigheter i auktoriserad mätning kan tillrättas
endast efter överklagande hos skiljenämnd, innebär förslaget att
utvidga denna mätning en försämring i förhållande till nu gällande ordning.
Möjligheten att i första hand anlita frivillig mätning samt därefter i
förekommande fall auktoriserad sådan anser kollegiet smidigare än det i
betänkandet förordade systemet.

Svenska sågverksföreningars riksförbund påpekar att förslaget i denna del
innebär att större krav måste ställas på förrättningens utförande främst i
fråga om den kvalitativa sågtimmerklassificeringen, där förbundet anser att
en genomgripande ändring av kvalitetsindelningen är nödvändig för att nå
tillfredsställande samstämmighet med sågningsresultatet. Handelskammaren
i Göteborg finner att förslaget innebär en uppklassning av föreningsmätningen
i förhållande till den privata mätningen. Utan att ta ställning
till frågan om en sådan, åtminstone formellt ökad kvalitetsdifferentiering
mellan de olika slagens mätning är befogad eller ej, understryker handelskammaren
vikten av att föreningsmätarnas kompetens ägnas speciell uppmärksamhet
efter ett genomförande av den föreslagna lagstiftningen. En
liknande uppfattning uttalar Svenska Propsexportörernas Förening. Föreningen
ifrågasätter om inte formella krav på mätningspersonalens kompetens
bör införas.

Den i betänkandet gjorda uppdelningen mellan auktoriserad virkesmätning
utförd av auktoriserat organ och annan mätning utförd av sådant organ
ogillas av handelskammaren i Karlstad, skogshögskolan, skogsvårdsstyrelsen
i Kronobergs län samt Svenska sågverks föreningarnas riksförbund.

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

Dessa remissinstanser förordar att all virkesmätning som auktoriserat organ
faktiskt ombesörjer skall anses som auktoriserad mätning. Därmed
vinner man, tillägger nämnda handelskammare och högskola, att besvärsförfarandet
undantagslöst blir tillämpligt på dylik mätning.

Förslaget att som besvärsinstitut inrätta ett antal s. k. skiljenämnder
tillstyrks eller lämnas utan erinran av många remissinstanser.
Domänstyrelsen uttalar dock viss tveksamhet över förslaget. Med hänsyn
till att skiljenämnderna knappast kommer att anlitas mera än kontrollnämnderna,
att systemet med skiljenämnder blir något billigare än nuvarande
system samt att ett besvärsinstitut från rättssäkerhetssynpunkt måste
finnas, säger sig domänstyrelsen emellertid kunna biträda förslaget.

I ett antal remissyttranden framförs direkt kritik mot styrelsens förslag.
Sålunda anser skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län skiljenämndsförfarandet
vara tungrott och onödigt kostsamt för staten. Styrelsen erinrar om den
administrativa aktivitet som sätts i gång så snart någon ledamot i en nämnd
skall ersättas eller nämnden till äventyrs måste tråda i funktion. En betydligt
smidigare och mindre kostnadskrävande behandling av besvärsärenden
får man enligt skogsvårdsstyrelsen om skogsstyrelsen blir högsta besvärsinstans.
Kommerskollegium anser det tveksamt om de föreslagna skiljenämnderna,
med hänsyn till det sätt på vilket de tillsätts, kan betraktas som skiljenämnder
i vedertagen mening. Kollegium föreslår därför att ordet skiljenämnd
byts ut mot kontrollnämnd eller dylikt. Virkesmätningsrådet m. fl.
och Skånes handelskammare vänder sig mot den obegränsade klagorätten.
Handelskammaren har svårt att inse behovet av att vid ett mätningsförfarande,
som enbart syftar till en privaträttslig reglering, en utomstående skall
ha möjlighet att få en mätning hänskjuten till skiljenämnd. Genom en sådan
åtgärd kan sakägare åsamkas onödigt arbete och extra kostnader. Handelskammaren
förordar därför att klagan skall få föras endast av den vars rätt
berörs av mätningen. Svenska sågverksföreningars riksförbund påpekar att
övergången till s. k. industrimätning reducerar möjligheterna att överklaga
auktoriserad mätning.

Virkesmätningsrådet m. fl. framhåller att man kan utgå ifrån att mätningsföreningarnas
egen kontrollverksamhet skall fortgå i oförminskad omfattning.
Genom denna bör, liksom hittills, förelupna fel i stor utsträckning
kunna rättas till utan alt formligt överklagande behöver ske. Rådet anser
det påkallat att föreskriva att den som är missnöjd med auktoriserad mätning
och inte vunnit önskad rättelse vid begärd kontrollmätning genom mätningsorganet
äger föra klagan hos skiljenämnd inom tio dagar efter kontrollmätningens
avslutande. Liknande uppfattning redovisar Svenska sågverksföreningars
riksförbund och Smålands och Blekinge handelskammare.
Handelskammaren tillägger att kontrollmätning bör kunna påfordras
oberoende av hur lång tid som förflutit efter den första mätningen. Handelskammaren
anser vidare den föreskrivna tiden för klagan hos skilje -

Kangl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

nämnd, tio dagar efter förrättningens avslutande, vara alltför knappt tilltagen
och i praktiken innebära att en köpare endast i undantagsfall har möjlighet
att klaga. Svenska Lasttrafikbilägareförbundet framhåller att klagotiden
tio dagar ur transportintressenternas synpunkt är för kort med hänsyn till
att i mätningsförrättning även ingår bedömning och ställningstagande till
upplags- och vägfrågor. Uppdagas missförhållanden, sker det nästan undantagslöst
minst tio dagar efter mätningsförrättningens avslutande, ofta
intill ett halvt år eller mera efter mätningens avslutande, och vid helt skilda
klimatiska förhållanden än när denna ägde rum. Förbundet vill med skärpa
understryka behovet av att hos skiljenämnd få föra klagan, vilken skall
upptas till behandling beträffande uppläggning av virke samt klassning av
transportväg till och från upplagsplats, oaktat klagan ej framförts inom
föreskrivna tio dagar. Svenska sågverksföreningars riksförbund anser att
det i Götaland behövs minst två skiljenämnder eller en skiljenämnd med
flera divisioner för att inte handläggningen skall fördröjas i onödan. Förbundet
förordar vidare att vid avgörande i ärende, där köparen är ett sågverksföretag,
som huvudsakligen baserar sin fångst på köpt skogsråvara,
en ledamot i nämnden skall representera denna köparkategori.

I fråga om den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet av en ny lag, den
1 juli 1967, framhålls i yttrandet från virkesmätningsrådet m. fl. att alla nödiga
förberedelser för genomförande av en under år 1966 beslutad ny lagstiftning
inte med säkerhet kan hinnas med till denna tidpunkt. I varje fall
anser rådet det principiellt riktigast att den nya lagen träder i kraft vid början
av nytt räkenskaps- och arbetsår för mätningsföreningarna, eller den 1
september.

Departementschefen

Virkesmätningen har sedan länge varit föremål för särskild lagstiftning.
Denna har vid olika tillfällen omarbetats i anslutning till den fortgående utvecklingen
inom skogsnäringen. F. n. gäller lagen den 20 juni 1947 (nr
270) om virkesmätning.

Expansionen inom näringslivet under senare år har i hög grad omfattat
även skogsbruket och skogsindustrin. Dessa svarar tillsammans för ett årligt
bruttoproduktionsvärde som överstiger 10 miljarder kr. och för omkring en
tredjedel av landets hela export. Huvuddelen av allt avverkat virke blir föremål
för mätning i en eller annan form. Enhetlig och korrekt mätning har
stor betydelse för en sund prisbildning på skogsprodukter. Inom skogsbruket
pågår en intensiv utveckling och rationalisering, som till stor del berör
avverkningsmetoderna. I takt därmed har även teknik och metoder för virkesmätningen
utvecklats. Det har mot denna bakgrund befunnits lämpligt
att ompröva även lagstiftningen på området.

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

Skogsstyrelsen liar efter utredning lagt fram förslag till ny lag om virkesmätning.
Under utredningsarbetet har samråd skett med företrädare för olika
intressenter på skogsbrukets och skogsindustrins område. Enligt samstämmig
uppfattning bör ordning och reda inom virkesmätningen upprätthållas
genom enhetliga regler för mätningens utförande. Den allmänna meningen
är att tillämpningen av sådana regler all jämt bör äga stöd i lag.

Med hjälp av frivilliga krafter, främst virkesmätningsföreningarna har
byggts upp ett vitt förgrenat och väl fungerande system för virkesmätningsverksamheten.
Det är allmänt omvittnat att en väsentligt bidragande faktor
därvid varit det stöd som lagstiftningen på området genom åren kunnat ge.
Med hänsyn härtill och till nyssnämnda uppfattning inom skogsnäringens
egna led anser jag att virkesmätningen fortfarande bör regleras genom bestämmelser
utfärdade med stöd i lag.

Mätning företas av såväl köpvirke som virke från egen skog eller avverkningsrätt.
Lagen ger möjlighet att reglera dels virkesmätning som är avsedd
att ligga till grund för bestämmande av vederlag för köp virke, dels
mätning av virke som förädlare avverkat på grund av avverkningsrätt. Det
har inte satts i fråga annat än att den förra möjligheten alltjämt bör finnas.
Enligt skogsstyrelsens förslag slopas däremot bestämmelsen i fråga om
virke som avverkats med avverkningsrätt. Detta gillas av de flesta remissinstanserna.
Även jag biträder förslaget i denna del.

Enligt nuvarande lag äger Kungl. Maj :t förordna att mätning av virke i
de fall som lagen anger skall utföras enligt föreskrifter som Kungl. Maj :t
eller skogsstyrelsen meddelar. Sådant förordnande har gällt alltsedan lagens
tillkomst. För framtiden torde lämpligen kunna direkt i lagen utsägas att
mätningen skall utföras enligt särskilda föreskrifter. Mätningsreglerna har
i alla år utfärdats av skogsstyrelsen, och samtliga remissinstanser biträder
förslaget att så alltjämt skall ske. Ett bemyndigande för Kungl. Maj :t att
meddela föreskrifter synes inte längre fylla någon uppgift.

Avgörande för verkningarna i praktiken av en reglering av virkesmätningen
är urvalet av de virkessortiment på vilka mätningsreglerna skall tillämpas.
F. n. gäller att ett fyrtiotal olika sortiment skall mätas enligt skogsstyrelsens
föreskrifter. Styrelsen föreslår, med instämmande från de flesta
remissinstanserna, att urvalet begränsas till de ojämförligt vanligaste sortimenten,
nämligen dels sågtimmer av barrträd och dels massaved av barrträd
eller lövträd. Mot detta förslag har jag intet att erinra. Den precisering
av sortimenten som begärts från remisshåll kan med fördel göras i föreskrifterna
för mätningen.

I enlighet med vad jag nu anfört förordar jag att en ny virkesmätningslag
antas och inleds med en bestämmelse av innehåll att virkesmätning, som
avser sågtimmer av barrträd eller massaved och som är ämnad att ligga till
grund för beräkning av vederlag för virket, skall utföras enligt föreskrifter
som skogsstyrelsen meddelar. Det torde inte behöva utsägas att styrelsens
beslut om föreskrifter efter besvär kan omprövas av Kungl. Maj :t.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

Som skogsstyrelsen framhållit kan regleringen i en krissituation behöva
utvidgas till att avse även andra virkessortiment än de nyssnämnda. Å andra
sidan kan utvecklingen inom virkesmätningen också föranleda behov aA
begränsningar. Genom särskild bestämmelse i lagen bör Kungl. Maj :t därföi
få befogenhet att förordna om ändring i fråga om sortimenten.

Liksom gällande lag bör den nya lagen vidare innehålla en definition as
begreppet virkesmätning. Skogsstyrelsens förslag i denna del har inte mött
några invändningar vid remissbehandlingen. I nära anslutning till förslagei
förordar jag en bestämmelse av innehåll att med virkesmätning avses bestämmande
av virkets stycketal, dimensioner, volym eller vikt samt bedömande
av virkets beskaffenhet och lämplighet för avsedd användning.

I frågan huruvida virkesmätning alltid måste omfatta även bedömande av
virkets kvalitet är meningarna delade. Vissa företrädare för bl. a. sågverksindustrin
hävdar att reglerna i detta hänseende bör vara dispositiva och således
träda i tillämpning endast i den mån kvaliteten på ett virkesparti enligt
köpeavtal skall ligga till grund för beräkningen av priset på virket. Från
andra håll påyrkas stor frihet för branschens egna organisationer att inom
större pris- och mätningsområden själva bestämma i vad mån avtalsfrihet
bör råda i fråga om kvalitetsmätningen. Den meningen har även framförts
att tvingande kvalitetsmätningsregler skall gälla endast för sortiment som
till stor del brukar mätas även utom virkesmätningsföreningarna.

Skogsstyrelsen har i sitt betänkande dragit upp de huvudprinciper som
styrelsen anser sig böra följa när den fastställer nya eller ändrade föreskrifter
för virkesmätningen. Styrelsen har därvid bl. a. funnit det möjligt att
lämna större spelrum för enskilda överenskommelser. Över dessa riktlinjer
har remissinstanserna undantagslöst uttalat sin stora uppskattning. Även
enligt min mening är tiden nu inne att genomföra en rätt långt gående liberalisering.
Styrelsen kan därvid givetvis bl. a. föreskriva att mätningsreglerna
i viss omfattning inte är tvingande för parterna. En sådan lättnad bör,
som påpekats från branschhåll, komma i fråga särskilt i fall när tillämpning
av bestämmelser om kvalitetsbedömning är obehövlig med hänsyn till innehållet
i avtalet mellan säljare och köpare. Jag vill också med hänsyn till de
betydande kostnaderna för virkesmätningen understryka angelägenheten av
att föreskrifterna inte framtvingar användning av mer komplicerade mätningsmetoder
än som är oundgängligen nödvändigt. I likhet med ett antal
remissinstanser anser jag att sådana undantagsbestämmelser inte bör meddelas
som anknyter till speciella kvalifikationer hos de enskilda parterna.

Enligt gällande lag äger Kungl. Maj :t förordna att virkesmätning skall utföras
av auktoriserat organ. Lagen upptar vidare regler för meddelande av
auktorisering och om klagorätt över auktoriserad mätning. Med stöd av bemyndigandet
har Kungl. Maj :t förordnat att virkesmätning skall utföras av
auktoriserat organ, om det påfordras av den vars rätt är beroende av mätningen.
Samtliga virkesmätningsföreningar har auktoriserats. Den helt över -

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

vägande mätningsverksamheten inom föreningarna är emellertid inte den
auktoriserade utan den s. k. frivilliga virkesmätningen. Antalet fall då någon
begärt auktoriserad mätning är ringa och har under perioden 1963
1965 varit endast tre. Överklagande har sedan år 1947 skett i blott två fall,
det senare år 1954.

I likhet med skogsstyrelsen och de flesta remissinstanserna anser jag ifrågavarande
bemyndigande för Kungl. Maj :t numera ha fyllt sin egentliga uppgift,
nämligen att på frivillighetens väg åstadkomma en över hela landet
verksam organisation för korrekt, enhetlig och opartisk mätning. Virkesmätningsföreningarna
har vunnit respekt och stadga inom sitt verksamhetsfält.
Det synes därför inte längre finnas anledning att bibehålla ett statligt
auktoriseringsförfarande. I den mån auktorisering alltjämt anses böra förekomma
synes förfarandet lämpligen böra handhas av branschen själv så
som sker på andra håll inom näringslivet. Om det med auktoriseringen sammanbundna
fullfölj dssystemet anses böra bibehållas, synes även detta med
fördel kunna organiseras av branschen själv. Jag är inte beredd att tillstyrka
skogsstyrelsens förslag att låta kostnaderna för ett fullföljdssystem bestridas
med statsmedel.

I anslutning till önskemål från remisshåll förordar jag att den nya lagen
får träda i kraft den 1 september 1967.

I enlighet med vad jag nu anfört har inom jordbruksdepartementet upprättats
förslag till virkesmätningslag. Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga 1.

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte
för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av
protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
J. Sehlstedt

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

Bilaga 1

Förslag

till

virkesmätningslag

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Virkesmätning, som avser sågtimmer av barrträd eller massaved och som
ar amnad att ligga till grund för beräkning av vederlag för virket, skall utloras
enligt föreskrifter som skogsstyrelsen meddelar.

2 §•

Med virkesmätning avses i denna lag bestämmande av virkets stycketal,
dimensioner, volym eller vikt samt bedömande av virkets beskaffenhet och
lämplighet för avsedd användning.

3 §.

Konungen äger förordna att visst slag av virke skall undantas från tilllampnmgen
av denna lag eller att lagen skall omfatta även virke av annat
slag an som anges i 1 §.

4 §.

Bryter någon uppsåtligen eller av oaktsamhet mot bestämmelsen i 1 8
domes till dagsböter.

Denna lag trader i kraft den 1 september 1967, då lagen den 20 juni 1947
(nr 270) om virkesmätning skall upphöra att gälla. I fråga om klagan över
auktoriserad matnmg som verkställts före ikraftträdandet äga äldre bestammelser
alltjämt tillämpning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

Bilaga 2

Skogsstyrelsens förslag
till

lag om virkesmätning

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Konungen äger då särskilda skäl därtill äro förordna, att inom riket eller
viss del därav mätning av virke skall, där mätningen är avsedd att ligga till
grund för bestämmande av vederlag för virket, utföras i enlighet med föreskrifter
som meddelas av Konungen eller skogsstyrelsen. Finnes visst slag
av virke böra undantagas från förordnande eller påkallas eljest av förhållandena
inskränkningar, skola därav föranledda begränsningar i förordnandet
göras.

Undantag från meddelat förordnande må för särskilt fall medgivas av
skogsstyrelsen.

Mätning av virke enligt denna lag omfattar bestämmande av virkets
stycketal, dimension, volym eller vikt samt bedömande av virkets beskaffenhet
och lämplighet för avsedd användning.

2 §•

Virkesmätningsförening eller annan sammanslutning med syfte att åstadkomma
betryggande och opartisk mätning av virke må av Konungen eller
efter Konungens bestämmande av skogsstyrelsen meddelas auktorisation
som virkesmätare.

Auktorisation kan begränsas att avse visst område eller på annat sätt inskränkas
samt må när som helst återkallas.

Av auktoriserad sammanslutning utförd mätning, som avses i 1 §, är auktoriserad
mätning.

3 §•

över vad vid auktoriserad mätning förekommit skall upprättas skriftlig
handling (mätbesked).

4 §.

Den som är missnöjd med auktoriserad mätning äger däröver föra klagan
hos skiljenämnd inom tio dagar efter förrättningens avslutande, såframt
han icke vid avslutandet eller sedermera före klagotidens utgång skriftligen
godkänt förrättningen.

över skiljenämnds beslut må klagan ej föras.

5 §•

Skiljenämnd skall bestå av ordförande och två andra ledamöter.
Ordförande och ersättare för honom tillsättas av Konungen.
Skogsstyrelsen förordnar för tjänstgöring i skiljenämnd lämpligt antal

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

personer, vilka företräda virkessäljar-, virkesköpar-, skogsarbetar- och
transportintressena.

Ordföranden utser bland de sålunda förordnade för varje särskilt ärende,
med hänsyn till partsställningen och ärendets beskaffenhet samt övriga
förhållanden, dem som skola inträda i nämnden.

Om omröstning i nämnden skall gälla vad i lag finnes stadgat rörande omröstning
beträffande tvistemål i rådhusrätt.

Ledamöterna och av nämnden anlitad sakkunnig skola åtnjuta ersättning
av statsmedel enligt grunder, som Konungen bestämmer.

6 §•

Uppsikt över mätning, varom stadgas i denna lag, utövas av skogsstyrelsen.

7 §.

Åsidosätter någon vad på honom ankommer till fullgörande av mätningsregel,
som meddelats med stöd av denna lag, eller ombesörjer någon sådan
i lagen avsedd mätning som han icke är berättigad verkställa, straffes med
dagsböter.

Med dagsböter straffes ock den som visar vårdslöshet eller försummelse
vid utförande av mätning enligt lagen.

Vad här stadgats skall icke äga tillämpning å gärning, som är straffbar
enligt brottsbalken.

8 §•

Bestämmelser om antalet skiljenämnder, skiljenämnds verksamhetsområde
samt närmare föreskrifter i övrigt angående tillämpningen av denna
lag meddelas av Konungen eller efter Konungens bestämmande av skogsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967, då lagen den 20 juni 1947 (nr
270) om virkesmätning upphör att gälla.

Skogsstyrelsens förslag
till

kungörelse med förordnande jämlikt lagen om virkesmätning, m. m.

Med stöd av lagen den om virkesmätning förordnas som

följer.

1 §•

De bestämmelser om mätning av virke, som meddelas i denna kungörelse,
avse sågtimmer av barrträd samt massaved.

2 §•

Mätning av sådant virke, som omförmäles i 1 §, skall utföras i enlighet
med av skogsstyrelsen meddelade föreskrifter där mätningen är avsedd att
ligga till grund för bestämmande av vederlag för virket. Finnes så påkallat,
må skilda föreskrifter utfärdas för olika delar av riket.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

3 §■

Auktorisation som virkesmätare må av skogsstyrelsen meddelas i 2 §
lagen om virkesmätning omförmäld sammanslutning vars stadgar innehålla
föreskrift därom,

att sammanslutningen inom sitt verksamhetsområde ombesörjer mätning,
som avses i 2 § denna kungörelse, åt envar vars rätt beröres av mätningen,
att virkessäljar- och virkesköparintressen skola vara lika företrädda inom
sammanslutningens styrelse,

att sammanslutningens mätningspersonal antages av styrelsen,
att av sammanslutningen ombesörjd mätning, som avses i 2 § denna
kungörelse, skall utföras av mätningspersonal, som är anställd vid sammanslutningen
eller av denna särskilt förordnats därtill samt

att den som verkställer av sammanslutningen ombesörjd mätning, som avses
i 2 § denna kungörelse, skall ha avgivit skriftlig försäkran att efter bästa
förstånd och samvete med oväld och redlighet utföra anförtrodda uppdrag
angående mätning och att icke för obehöriga yppa förhållanden som avse
mätningen.

4 §•

I riket skola finnas fyra skiljenämnder, varav en i övre Norrland, en i
nedre Norrland, en i Svealand och en i Götaland.

Under skiljenämnderna skola höra,

under skiljenämnden för övre Norrland: Västerbottens och Norrbottens
län;

under skiljenämnden för nedre Norrland: Västernorrlands och Jämtlands
län samt landskapet Hälsingland;

under skiljenämnden för Svealand: Svealand och landskapet Gästrikland;
samt

under skiljenämnden för Götaland: Götaland.

5 §•

Den som vill föra klagan hos skiljenämnd skall före klagotidens utgång
hos nämnden nedsätta en avgift å 300 kronor. Har någon nedsatt belopp,
som nu sagts, gälle det ock för annan som vill föra talan i målet.

Medför klagan hos nämnden ändring till klagandens fördel av lägst fem
procent av virkespartiets värde, skall nämnden förordna att klaganden äger
återbekomma avgiften. Gives ej sådant förordnande tillfaller avgiften statsverket.

6 §•

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av lagen om virkesmätning
meddelas av skogsstyrelsen, vilken jämväl äger medgiva undantag från bestämmelserna
i 2 § denna kungörelse.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1967.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1966

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 21 mars 1966.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,
justitierådet Y. Söderlund,

regeringsrådet Åbjörnsson,
justitierådet Brunnberg.

Enligt lagrådet den 16 mars 1966 tillhandakommet utdrag av protokoll
över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den
4 mars 1966, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till virkesmätningslag.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
kanslirådet P. K. Hildebrand.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

1 §•

Enligt 1 § är lagen direkt tillämplig endast beträffande sågtimmer av
barrträd eller massaved. I 3 § har emellertid KungL Maj :t tillagts befogenhet
att förordna om ändring i fråga om sortimenten, bl. a. så att lagen
skall omfatta virke även av annat slag än som omnämns i 1 §. Enligt straffbestämmelsen
i 4 § skall den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter
mot bestämmelsen i 1 § dömas till dagsböter. Uppenbarligen är avsikten att
när Kungl. Maj :t meddelat förordnande enligt 3 § den ändring av sortimenten,
som därigenom gjorts, även skall beaktas vid tillämpning av 4 §. Enligt
lagrådets uppfattning skulle detta tydligare framgå om bestämmelsen i 3 §
överförs till 1 §. Förslagsvis kan bestämmelsen upptas som ett andra stycke
i 1 §. I det nya andra stycket skall hänvisningen avse första stycket. Vidare
skall 4 § erhålla beteckningen 3 §. Lagrådet hemställer att dessa ändringar
vidtas.

2 §•

Enligt 1 § skall virkesmätning, som avser närmare angivna virkesslag och
är ämnad att ligga till grund för beräkning av vederlag för virket, utföras enligt
meddelade föreskrifter. Innebörden härav synes vara att om över huvud
taget virkesmätning skall äga rum i samband med en överlåtelse, den skall
ske på föreskrivet sätt. Hinder torde däremot icke föreligga mot att verk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1966

ställa bedömningen av kvantiteten av olika virkesposter helt genom fri uppskattning
utan användande av någon metod som brukas vid virkesmätning.
Vad nu sagts skulle komma till klarare uttryck om i definitionen i förevarande
paragraf, i anslutning till vad som är fallet i 1 § av nu gällande lag,
angavs att det bestämmande av stycketal, dimensioner, volym eller vikt som
avses är sådant som sker genom räkning, mätning eller vågning. Lagrådet
förordar att stadgandet ändras i enlighet härmed.

Ur protokollet:
Thomas Krook

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1966

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
25 mars 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Kling, Edenman, Johansson,
Hermansson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,
Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, lagrådets den 21
mars 1966 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 4 mars 1966 remitterade
förslaget till virkesmätningslag.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Enligt 1 § tredje stycket i gällande lag om virkesmätning förstås med virkesmätning
bl. a. bestämmande av virkets stycketal och dimensioner såvitt
det sker genom räkning och mätning. Dessa två metoder motsvarade vid
lagens tillkomst vad som då allmänt brukades när det gällde att bestämma
kvantiteten av olika virkesposter. De senaste årens snabba utveckling inom
skogsbruket och skogsindustrin har emellertid omfattat också metoderna
för virkesmätning. Ett intensivt arbete bedrivs f. n. inom branschen med
försök och utveckling av helt nya sådana metoder. Allteftersom dessa visar
sig ge godtagbara resultat för bestämmande av virkets kvantitet bör de få
komma i tillämpning. Likaväl som de konventionella metoderna bör de nya
tillämpas enhetligt och följa de föreskrifter skogsstyrelsen efter samråd
med berörda branschintressenter kan finna skäl att meddela. På grund härav
har såväl i skogsstyrelsens förslag som i det till lagrådet remitterade förslaget
begreppet virkesmätning i fråga om kvantiteten utformats så att därmed
förstås bestämmande av virkets stycketal, dimensioner, volym eller
vikt, medan de metoder varigenom kvantiteten bestäms inte särskilt angetts
i lagtexten. Innebörden av det remitterade förslaget är således att, om
över huvud taget kvantiteten skall bestämmas i samband med en överlåtelse
av virke, detta bestämmande skall ske på föreskrivet sätt. Lagrådet har
emellertid uttalat, att enligt det remitterade förslaget hinder inte torde föreligga
mot att verkställa bedömningen av kvantiteten av olika virkesposter
helt genom fri uppskattning utan användande av någon metod som brukas
vid virkesmätning, samt förordat att metoderna mätning, räkning eller väg -

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1966

ning skulle anges i lagtexten. Härvid är emellertid att märka att just uppskattning
ehuru enligt noggrant bestämda normer utgör ett viktigt inslag i
de moderna metoderna för kvantitetsbestämning. Det kan förväntas att detta
inslag kommer att öka i snabb takt under den fortsatta utvecklingen av virkesmätningstekniken
och därvid behöva kombineras också med andra metoder
än dem som nu brukas vid virkesmätning. Något behov av särskilt utrymme
för en helt fri uppskattning synes inte föreligga, och önskemål härom
har inte heller uttalats i lagstiftningsärendet. Jag är således inte beredd
att tillstyrka någon inskränkning av metodurvalet i enlighet med vad lagrådet
förordat. Den nyss angivna innebörden av det remitterade förslaget
kommer enligt min mening klart till uttryck i den föreslagna lagtexten.
I sammanhanget kan ånyo betonas vad skogsstyrelsen anfört om att styrelsens
nya tillämpningsbestämmelser skall omfatta endast grundreglerna
för mätningen och att de inte kommer att göras mera ingripande än som är
oundgängligen nödvändigt.

Lagrådets hemställan under 1 § om viss redaktionell jämkning kan jag
däremot biträda. Vidare bör viss redaktionell jämkning göras i den nya 3 §.

Föredraganden hemställer att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att anta
lagförslaget med den ändring som sålunda har angetts.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Ulf Lönnqvist

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660241