Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1965 (Proposition 1965:96)

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1965

Nr 96

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
undrad lydelse av 72 § växellagen den 13 maj 1932
(nr 130) m. m.; given Stockholms slott den 19 mars
1965.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130),

2) lag om ändrad lydelse av 55 ehecklagen den 13 maj 1932 (nr 131),

3) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173)
om beräkning av lagstadgad tid,

4) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81)
om skuldebrev.

GUSTAF ADOLF . ''

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås sådana ändringar i lagstiftningen att alla lördagai
under året blir likställda med bankfridagar. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. År 96

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1965

O ''!*.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 72 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130)

forx°rd?*aS’ att 72 § växella8en den 13 maj 19321 skall erhålla
andrad lydelse på satt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

72 §.

Inträffar växels--------

Skall åtgärd — — — _ _ _

Likställda med allmän helgdag enligt
denna lag vare lördagar under
månaderna april—september samt
påskafton, midsommarafton och iulafton.

Vid beräkning--------

Uppskovsdagar äge-----. _

(Föreslagen lydelse)1 2
å söckendag.

~ — — helgdagar medräknas.
Likställda med allmän helgdag
enligt denna lag äro lördagar samt
midsommarafton och julafton.

--ej medräknad.

---ej rum.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1965.

1 Senaste lydelse av 72 § se 1962: 53.

sivlrtagnt SpräkUga änddngar har * detta och följande lagförslag inte utmärkts genom kur

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1965

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 55 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131)

Härigenom förordnas, att 55 § checklagen den 13 maj 19321 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

55 §.

Checks uppvisande —-------------— å söckendag.

Då den----------helgdagar medräknas.

Likställda med allmän helgdag Likställda med allmän helgdag enenligt
denna lag vare lördagar un- ligt denna lag äro lördagar samt
der månaderna april—september midsommarafton och julafton,
samt påskafton, midsommarafton
och julafton.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1965.

1 Senaste lydelse av 55 § se 1962: 54.

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1965

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173)
om beräkning av lagstadgad tid

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 30 maj 1930 om beräkning av
lagstadgad tid1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Infaller tid, då enligt lag eller särskild
författning åtgärd sist skall företagas,
å söndag eller annan allmän
helgdag, å lördag under månaderna
april—september eller å påskafton,
midsommarafton eller julafton, må
åtgärden företagas å nästa söckendag.

(Föreslagen lydelse)

§•

Infaller tid, då enligt lag eller särskild
författning åtgärd sist skall företagas,
på söndag, annan allmän
helgdag, lördag, midsommarafton eller
julafton, må åtgärden företagas
nästa söckendag.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1965.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1962: 55.

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1965

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81)

om skuldebrev

Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 27 mars 1936 om skuldebrev
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Är förfallotid ---------

Inträffar skuldebrevs förfalllotiid
å söndag eller annan allmän helgdag,
vare nästa söckendag ansedd
såsom förfallodag. Lag samma vare,
där skuldebrev lyder på betalning
inom viss tid, vars sista dag är allmän
helgdag. Likställda med allmän
helgdag vare enligt denna lag lördagar
under månaderna april—september
samt påskafton, midsommarafton
och julafton.

(Föreslagen lydelse)

§•

- -— -—■ skuldebrevets utfärdande.

Inträffar skuldebrevs förfallotid
på söndag eller annan allmän helgdag,
anses nästa söckendag såsom
förfallodag. Detsamma gäller, när
skuldebrev lyder på betalning inom
viss tid, vars sista dag är allmän
helgdag. Likställda med allmän helgdag
äro enligt denna lag lördagar
samt midsommarafton och julafton.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1965.

1 Senaste lydelse av 5 § se 1962: 56.

Bihang till riksdagens protokoll 1.965. 1 samt. Nr 96

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1965

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 5 mars 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, AspliNg, Palme,
Sven-Eric Nilsson,

Efter gemensam beredning med statsrådets Övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om likställande av
lördagarna under hela året med bankfridagar samt anför.

Enligt nuvarande lagstiftning är lördagarna under månaderna april_

september likställda med bankfridagar. Inom justitiedepartementet har i
januari 1965 upprättats en promemoria (Stencil Ju 1965: 1), vari föreslås
att även lördagarna under vinterhalvåret skall jämställas med bankfridagar.
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av riksåklagaren,
hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland, kommerskollegium,
poststyrelsen, bankinspektionen, rikspolisstyrelsen, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Älvsborgs,
Värmlands, Gävleborgs och Västernorrlands län, Fullmäktige i riksbanken''
föreningarna Sveriges häradshövdingar och Sveriges stadsdomare, Landsorganisationen
i Sverige — som har hört Statstjänarkartellen — Tjänstemännens
centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund, Riksförbundet
Landsbygdens folk, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet,
Svenska landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen,
Svenska bankföreningen, Svenska bankmannaförbundet, Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges akademikers centralorganisation
samt Sveriges jordbrukslcasseförbund. Därjämte har bifogats
yttranden från överåklagarna i Stockholms och Malmö åklagardistrikt, länsåklagaren
i Uppsala län, polismästaren i Stockholms polisdistrikt, handelskamrarna
i riket, Sveriges köpmannaförbund och Skånes köpmannaförbund.

Gällande bestämmelser

Inträffar växels förfallodag på söndag eller annan allmän helgdag, får
enligt 72 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130) betalning för växeln ej
krävas förrän nästa vardag. Alla andra åtgärder med avseende på växel,

Kiingl. Maj:ts proposition nr 96 år 1965

såsom uppvisande till godkännande och upptagande av protest, fåi likaledes
vidtas endast på vardag. Om sådan åtgärd skall vara vidtagen inom
viss tid, vars sista dag är allmän helgdag, utsträcks tiden att omfatta även
påföljande vardag. Vid beräkning av tid skall mellanliggande helgdagar
medräknas. Vidare föreskrivs att lördagarna under månaderna april—september,
påskafton, midsommarafton och julafton är likställda med allmän
helgdag.

1 55 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131) stadgas att uppvisande av
check till betalning och upptagande av protest får äga rum endast på vardag.
När den sista dagen av föreskriven tid för vidtagande av åtgärd beträffande
check, särskilt uppvisande till betalning eller verkställande av
protest eller därmed likställt bestyrkande, är söndag eller annan allmän
helgdag, utsträcks tiden att omfatta även påföljande vardag. Vid beräkning
av tid medräknas mellanliggande helgdagar. Även enligt checklagen är lördagarna
under april—september, påskafton, midsommarafton och julafton
jämställda med allmän helgdag.

De svenska växel- och checklagarna har utfärdats efter ratificering av
mellanfolkliga konventioner, innefattande förpliktelse för konventionsstaterna
att införa gemensamma lagar angående växel och check. Staterna
äger emellertid i vissa fall göra avvikelse från konventionernas lagtext. Enligt
bilaga II art. 18 till konventionen om gemensam växellag (SO 1933: 26)
kan envar av konventionsstaterna föreskriva, att vissa vardagar skall likställas
med helgdagar i fråga om uppvisande av växel till godkännande eller
betalning och andra åtgärder avseende växel. I bilaga II art. 27 till konventionen
om gemensam checklag (SÖ 1933:29) har motsvarande befogenhet
tillförsäkrats konventionsstaterna i fråga om uppvisande av check
till betalning och andra åtgärder avseende check. Det kan också nämnas
att enligt art. 22 i bilaga II till växellagskonventionen envar av konventionsstaterna
har rätt att i undantagsfall meddela bestämmelser av allmän art,
innebärande förlängning av såväl tiden för åtgärder till bevarande av återgångskrav
som förfallotider. Liknande föreskrift finns i art. 28 i bilaga II
till checklagskonventionen.

I 2 § lagen den 39 maj 1930 (nr 173) om beräkning av lagstadgad tid föreskrivs
att om tid, då enligt lag eller särskild författning åtgärd sist skall
företas, infaller på söndag eller annan helgdag, på lördag under april—september
eller på påskafton, midsommarafton eller julafton, åtgärden får företas
nästa vardag.

Om skuldebrevs förfallodag inträffar på söndag eller annan allmän helgdag,
skall nästa vardag anses som förfallodag enligt vad som sägs i 5 § andra
stycket lagen den 27 mars 1936 (nr 81) om skuldebrev. Detsamma gäller
när skuldebrev lyder på betalning inom viss tid, vars sista dag är allmän
helgdag. Vidare stadgas att lördagar under april—september samt påskafton,
midsommarafton och julafton är likställda med allmän helgdag.

8 Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1965

Historik

Beträffande den historiska bakgrunden till de angivna bestämmelserna
i växel-, check- och sluildebrevslagarna samt lagen om beräkning av lagstadgad
tid må till en början hänvisas till prop. 1961: 46 (s. 7), där redogörelse
har lämnats för utvecklingen på lagstiftningsområdet fram till och
med 1960 års riksdag.

Systemet att likställa lördagar med bankfridagar infördes efter beslut av
1961 års riksdag, som biföll lagförslag i prop. 1961: 46 (LlU 19, rskr 132)
med innebörd att lördagarna under månaderna juni—september jämställdes
med bankfridagar. Bakgrunden till dessa lagändringar har redovisats i
prop. 1962: 63 (s. 8).

Inom justitiedepartementet upprättades därefter en den 11 januari 1962
dagtecknad promemoria (Stencil Ju 1962: B 1), vari föreslogs att med bankfridagar
skulle likställas även lördagarna under april och maj. Förslaget,
som var föranlett av den fortsatta utvecklingen mot lediga lördagar på arbetsmarknaden,
tillstyrktes eller lämnades utan erinran i så gott som samtliga
remissyttranden. Flera remissorgan ansåg emellertid att man borde ta
steget fullt ut och likställa också vinterhalvårets lördagar med bankfridagar.
Man pekade där\id särskilt pa den fortskridande utvecklingen inom
det enskilda näringslivet mot fem dagars arbetsvecka under hela året.

I proposition till 1962 ars riksdag (prop. 1962: 63) föreslogs i enlighet
med promemorian att april och maj skulle fogas till de månader under
vilka lördagar skulle vara likställda med allmän helgdag enligt föreskrifterna
i 72 § växellagen, 55 § checklagen, 2 § lagen om beräkning av lagstadgad
tid och 5 § skuldebrevslagen. Till stöd för förslaget anförde jag
inledningsvis följande.

Under senare år har arbetstiden för anställda i allt större utsträckning
förlagts så, att lördagarna under sommarmånaderna blivit helt tjänstefria!
Som en följd av denna utveckling och med beaktande av den i allmänhet
tillämpade sommararbetstiden företogs genom lagstiftning förra året sådana
ändringar i växel-, check- och skuldebrevslagarna samt lagen om beräkning
av lagstadgad tid, att lördagarna under månaderna juni—september
blev likställda med bankfridagar. Lagstiftningen medförde att de arbetstagare,
som åtnjöt lediga lördagar under nämnda tid, genom att i förekommande
fall slippa olägenheten av utlöpande fatalietider bättre kunde utnyttja
denna ledighet till vila och rekreation. Vidare öppnades möjlighet för
domstolar, förvaltningsmyndigheter och banker att hålla sina expeditioner
och kontor stängda under de ifrågavarande lördagarna. Härigenom skapades
förutsättningar för ytterligare grupper av arbetstagare att komma i
åtnjutande av fria sommarlördagar.

Efter att ha redogjort för vissa uttalanden, som chefen för civildepartementet
hade gjort i prop. 1962: 1 (bil. 2 s. 7) angående förläggning av arbetstid
för personal i offentlig och i privat tjänst, fortsatte jag bl. a.

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1965

För egen del vill jag tillstyrka, att lördagarna även under månaderna
april och maj nu göres till bankfridagar. En sådan utvidgning synes innebära
en naturlig och lämplig anpassning till det läge med avseende å arbetstidens
förläggning, som numera inträtt inom såväl den offentliga som
den privata sektorn av arbetsmarknaden. Givetvis kan utvecklingen leda
till att lördagarna under hela året i allmänhet blir arbetsfria. Jag anser
emellertid tiden ännu icke vara mogen för en lagstiftning, varigenom årets
samtliga lördagar jämställes med bankfridagar. I anslutning härtill vill
jag upplysa att, enligt en inom Svenska arbetsgivareföreningen gjord undersökning
avseende maj 1961, icke mer än ungefär 16 procent av tjänstemännen
inom föreningens område hade femdagarsvecka året runt. Motsvarande
procenttal var för arbetsledarna omkring 12. Någon särskild utredning
om förekomsten av femdagarsvecka året runt för industriarbetare har
icke gjorts av föreningen under de senaste åren. Enligt vad som uppgivits
kan emellertid uppgiften beträffande arbetsledarna antagas ge ett ungefärligt
mått på femdagarsveckans utbredning också för industriarbetarnas del.

Huruvida och i vilken omfattning banker och andra kreditinrättningar
skall utnyttja den ökade möjligheten att hålla sina kontor stängda på sommarlördagarna,
är — såsom också framhållits vid remissbehandlingen —
frågor som får lösas vid överläggningar mellan arbetsmarknadens parter.

Första lagutskottet (1962: 16) påpekade att enligt ett flertal remissinstansers
uppfattning flera skäl talade för att bestämmelser om bankfridagar
gjordes tillämpliga beträffande alla lördagar under året. Den föreslagna
lagstiftningen borde emellertid i första hand ses mot bakgrund av de bestämmelser
som från och med år 1962 kom att gälla för statstjänstemannens
arbetstider under sommarhalvåret. Med hänsyn härtill fann sig utskottet
ej böra framställa någon erinran mot en lagstiftning i överensstämmelse
med propositionen.

Riksdagen (rskr 111) biföll propositionen och de berörda lagrummen i
växel-, check- och skuldebrevslagarna samt lagen om beräkning av lagstadgad
tid fick sin nuvarande lydelse. I anslutning till lagstiftningen beslöt
Kungl. Maj :t ändringar även i vissa administrativa författningar.

Det må tilläggas att såväl propositionen som utskottsutlåtandet vid 1962
års riksdag innehöll uttalanden om behovet av att anpassa bestämmelserna
i 1 kap. 15 § rättegångsbalken till den nya lagstiftningen om bankfridagar.
Dessa bestämmelser reglerar frågan i vilken omfattning det är tillåtet att
göra avbrott i huvudförhandling inför allmän domstol. Spörsmålet har sedermera
varit föremål för särskild utredning och framförda önskemål i
ämnet har tillgodosetts genom ändring av nämnda lagrum, vilken trätt i
kraft den 1 juli 1963 (jfr prop. 1963: 156 s. 11, L''U 27, rskr 258).

Läget på arbetsmarknaden i fråga om arbetstidens förläggning

I prop. 1965: 1 (bil. 2 s. 5) har chefen för civildepartementet anmält
spörsmålet om lördagstjänstgöringen vid de statliga myndigheterna. Han erinrar
om alt lediga lördagar har kunnat tillämpas från och med den 1 april
1962 under perioden april—september för sådan personal, på vilken bestäm -

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1965

melserna om sommararbetstid i allmänna verksstadgan och andra av Kungl.
Maj:t utfärdade arbetstidsbestämmelser är tillämpliga. Vidare framhåller
han att det nu kan konstateras att ordningen med lediga lördagar tillämpas
i mycket stor omfattning även under vinterhalvåret inom den privata sektorn
av arbetsmarknaden, främst då inom Stockholmsområdet. Stockholms
stad övergick den 1 januari 1965 till femdagarsvecka för huvuddelen anställda
hos staden. Det har av olika myndigheter påpekats att avsaknaden
av möjligheter till lediga lördagar året runt menligt påverkar rekryteringsbetingelserna,
särskilt när det gäller kontorspersonal. Med hänsyn till dessa
förhållanden finner chefen för civildepartementet påkallat att ompröva reglerna
om arbetstidens förläggning för personal för vilken gäller arbetstidsbestämmelserna
i allmänna verksstadgan eller häremot svarande bestämmelser
i andra författningar som har utfärdats av Kungl. Maj:t. Om riksdagen
inte har något att erinra mot en dylik omprövning, ankommer det
på Kungl. Maj:t att vidta åtgärder för att söka i möjlig mån anpassa här
avsedda personalgruppers arbetstidsförläggning till vad som gäller för motsvarande
grupper på den allmänna arbetsmarknaden.

Riksdagen har inte haft något att erinra mot detta förslag (SU 14, rski
14).

Enligt en av Svenska arbetsgivareföreningen företagen undersökning per
augusti 1963 rörande tjänstemän och arbetsledare inom föreningens område
åtnjöt något mer än hälften femdagarsvecka året runt. Från Landsorganisationen
har upplysts att åtminstone 65—70 % av arbetarna inom industrin
per januari 1965 torde ha fria lördagar under hela året.

Departementspromemorian av januari 1965

Med hänsyn till den situation som numera har inträtt inom såväl den
offentliga som den privata sektorn av arbetslivet bör man nu, uttalas i promemorian,
ta steget fullt ut och låta årets samtliga lördagar bli likställda
med bankfridagar. För en sådan utvidgning åberopas skäl av samma slag
som de, vilka har legat till grund för nuvarande lagstiftning på området. I
enlighet härmed föreslås att 72 § växellagen, 55 § check lagen, 2 § lagen om
beräkning av lagstadgad tid och 5 § skuldebrevslagen ändras så, att — förutom
påskafton, midsommarafton och julafton — alla lördagar likställs
med allmän helgdag. Något hinder mot de föreslagna ändringarna i växeloch
checklagarna möter ej i de konventioner i ämnet till vilka Sverige har
anslutit sig. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1965.

I promemorian framhålls särskilt att de ändringar i lagstiftningen som
sålunda har förordats ingalunda innebär någon skyldighet för banker och
andra kreditinstitut att helt hålla sina kontor stängda på lördagar. Frågan
i vilken utsträckning dessa inrättningar kommer att utnyttja den vidgade
möjligheten härtill får liksom på andra områden av samhällslivet bedömas

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1965

efter den grad av service de anser sig böra tillhandahålla allmänheten och
lösas vid förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.

Under förarl>etena till gällande lagstiftning om lördagars likställande
med bankfridagar uppmärksammades bl. a. rättegångsbalkens regler om
tidsfrister vid straffprocessuella frihetsberövande!!. I prop. 1961:46 med
förslag att lördagarna under juni—september skulle likställas med bankfridagar
anfördes (s. 23) att ett genomförande av den föreslagna lagstiftningen
kunde komma att påverka t. ex. den tidsfrist som enligt 24 kap. 12 §
rättegångsbalken gäller för avlåtande av häktningsframställning. Det läge
som hade uppstått genom den ifrågasatta ändringen av lagen om beräkning
av lagstadgad tid ansågs likväl inte föranleda någon jämkning av nämnda
stadgande. Det erinrades om att huvudregeln enligt rättegångsbalken är att
häktningsframställning skall avlåtas så snart det kan ske och att det endast
är den yttersta maximifristen, som påverkas av en tillämpning av stadgandet
i 2 § lagen om beräkning av lagstadgad tid. I 1962 års departementspromemoria,
som låg till grund för lagstiftningen om att även lördagarna i
april och maj skulle jämställas med bankfridagar, påpekades att uttalandena
i nämnda proposition syntes vara tillämpliga även vid genomförandet
av den lagstiftning som avsågs i promemorian.

Varken uttalandena i prop. 1961: 46 eller påpekandet i 1962 års departementspromemoria
föranledde några erinringar vid ärendenas fortsatta handläggning.
Enligt vad som framhålls i 1965 års promemoria innebär den nu
föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet för lördagars likställande
med bankfridagar inte någon nyhet från principiella synpunkter i förhållande
till rådande ordning. Frekvensen av lördagar som jämställs med
bankfridagar ökar dock. Vidare må beaktas att, medan det enligt gällande
regler kan uppkomma en sammanhängande period av helgdagar och därmed
likställda dagar om högst fyra dagar (t. ex. vid påsk), det genom förslaget
i undantagsfall — nämligen vid jul under de år då julafton inträffar
på eu måndag eller onsdag — kan uppstå en sådan period om fem dagar.
Otvivelaktigt kan det förhållandet, uttalas i promemorian, att stadgade tidsfrister
kan bli förlängda på grund av mellankommande helgdagar och
jämförliga dagar innebära olägenheter exempelvis för en anhållen person.
Emellertid synes olägenheter av denna art svårligen kunna undvikas helt.
Så t. ex. torde, som 1951 års rättegångskommitté har anmärkt i ett utlåtande
den 6 augusti 1954, den utredning som fordras för prövning av häktningsfrågan
stundom kunna fördröjas av att polisens arbete inte kan bedrivas
på samma sätt under helgdagar som under vardagar. I varje fall
synes vinterlördagarnas jämställande med bankfridagar knappast utgöra
tillräckligt skäl att samtidigt ändra rättegångsbalkens föreskrifter om tid
för avlåtande av häktningsframställning och om andra liknande tidsfrister
(jfr bl. a. 24 kap. 13 g angående tid för hållande av häktningsförhandling).
Det får enligt promemorian förutsättas att myndigheterna tillämpar dessa

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1965

föreskrifter så som avsetts och att fristerna sålunda inte utsträcks längre
inom den föreskrivna ramen än vad som oundgängligen påkallas av omständigheterna.
Det är att märka att regeln om att lördagar är likställda med
helgdagar vid beräkning av lagstadgad tid inte i och för sig hindrar t. ex.
att en häktningsförhandling hålls på en lördag, om skäl föreligger. En annan
sak är att ordningen med tjänstefria lördagar inom arbetslivet kan
lägga praktiska hinder i vägen.

I promemorian sägs att genomförandet av den föreslagna lagstiftningen
också aktualiserar vissa ändringar i författningar som har utfärdats i administrativ
ordning. Det bör sålunda övervägas att jämka gällande bestämmelser
om arbets-, mottagnings- och expeditionstider vid domstolar och
förvaltningsmyndigheter. Vidare torde det bli erforderligt att ändra t. ex.
4 § kungörelsen den 18 november 1932 (nr 522) angående inskrivningsdomare
och inskrivningsdagar med tanke på det fallet att julafton infaller
på en onsdag. Enligt stadgandets nuvarande lydelse skall den inskrivningsdag
som enligt grundregeln skolat hållas på onsdagen i stället hållas efterföljande
lördag, vilket efter den nya ordningen synes vara mindre lämpligt.

Remissyttrandena

Det i departementspromemorian framlagda förslaget till lagändringar
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i så gott som alla yttranden. Flera
remissinstanser påpekar att de redan i sina yttranden i samband med 1961
och 1962 års reformer på området har förordat eller ifrågasatt en lagstiftning
varigenom lördagarna året runt blev likställda med bankfridagar.

Med hänsyn till föreliggande uppgifter om redan genomförd eller väntad
övergång till femdagarsvecka under hela året inom den privata och den
offentliga sektorn av arbetsmarknaden anser länsstyrelsen i Stockholms län
att alla lördagar numera bör likställas med bankfridagar. Reformen utgör
en naturlig följd av statsmakternas tidigare ställningstaganden beträffande
lördagarna under sommarhalvåret. Länsstyrelsen i Kristianstads län pekar
på att man inom de kommunala och enskilda sektorerna av arbetslivet till
övervägande del övergått till arbetsfria lördagar även under vinterhalvåret.
Enligt länsstyrelsens mening bör man lagstiftningsvägen skapa förutsättningar
för att utsträcka de bankfria lördagarna till att omfatta hela året.
Genom den föreslagna ändringen av reglerna om beräkning av lagstadgad
tid får även de statliga myndigheterna möjlighet att hålla sina expeditioner
stängda lördagarna året runt. Enligt Västernorrlands och Jämtlands
läns handelskammare möjliggör förslaget att de statliga och kommunala
myndigheterna kan börja tillämpa femdagarsvecka hela året. Handelskammaren
finner inte någon anledning varför ej arbetstagarna inom förvaltningen
skulle åtnjuta lediga lördagar i samma utsträckning som inom den
privata sektorn. Statstjänstemännens riksförbund anser att den redan före -

Kimgl. Maj:ts proposition nr 96 år 1965

liggande ordningen med lediga lördagar under hela året för flertalet tjänstemän
på den svenska arbetsmarknaden motiverar en lagstiftning av det
innehåll som förordas i promemorian. Sparbanksföreningen har inte något
att invända mot lagändringarna, sedda som tekniska förberedelser till den
ökning av antalet fria lördagar som utvecklingen på arbetsmarknaden väntas
medföra. I yttrandet från bankmannaförbundet understryks olagenheten
i det nuvarande systemet med endast halva årets lördagar som bankfridagar.
Det har visat sig att det på många håll inte står klart for allmänheten,
alt efter september månads utgång 1964 fatalietiden för växlar m. m.
utlöper på lördagar under vinterhalvåret. En lagstiftning som i detta avseende
jämställer alla lördagar under året torde vara att föredra framfor
den nuvarande ordningen. Kommerskollegium, som finner det naturligt att
steget nu tas fullt ut och att de författningsmässiga hindren mot att likställa
samtliga lördagar med allmän helgdag undanröjs, anser att de föreslagna
ändringarna i växellagen, lagen om beräkning av lagstadgad lid och
lagen om skuldebrev inte medför olägenheter i och för sig. Däremot ifrågasätts,
om ej den föreslagna lydelsen av 55 § checklagen är oläglig. Den innebär
nämligen att check hädanefter över huvud inte får uppvisas till betalning
på lördag. En jourtjänst hos bankerna på lördagarna kan då till
stor del bli illusorisk. Kollegium ifrågasätter därför om ej bestämmelsen

bör omformuleras.

Många remissinstanser framhåller den föreslagna lagstiftningens betydelse
med hänsyn till möjligheten för statsmyndigheterna att konkurrera
om arbetskraften. Hovrätten över Skåne och Blekinge uppger att det på
senare tid såväl i hovrätten som i domsagorna därunder har framträtt betydande
svårigheter att rekrytera och behålla dugande kontorspersonal. Detta
har medfört att det i viss utsträckning varit nödvändigt att flytta arbetsuppgifter
från domstolsbiträden till den rättsbildade arbetskraften. Härigenom
har syftet med 1959 års biträdesreform kommit att i viss mån förfelas.
Svårigheterna har visat sig delvis bottna i att den enskilda arbetsmarknaden
och kommunerna har möjlighet att erbjuda sina arbetstagare
femdagarsvecka året runt. Hovrätten understryker därför det angelägna i
att möjlighet öppnas för en motsvarande förläggning av arbetstiden inom
statsförvaltningen. Enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län skulle förslagets
genomförande möjliggöra eu från rekryteringssynpunkt önskvärd anpassning
av arbetstidsförläggningen på det statliga området till vad som galler
på den allmänna arbetsmarknaden. Liknande synpunkter anförs av Västernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare, häradshövdingeföreningen
och överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt. De båda sistnämnda remissorganen
betonar dessutom att den föreslagna lagstiftningen kan föranleda
behov av personalförstärkningar. Poststyrelsen säger att eu ökad tillämpning
av ordningen med lediga lördagar under vinterhalvåret givetvis skulle
få stora återverkningar för postverkets del hl. a. beträffande möjligheterna

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1965

att konkurrera om arbetskraften och i fråga om belastningen på de organ
som under alla förhållanden måste vara i verksamhet på lördagar. Dessa
verkningar kan förutses bli av såväl positiv som negativ art. Styrelsen anser
sig dock inte böra gå närmare in på dessa förhållanden i detta sammanhang.

En negativ inställning till den föreslagna lagstiftningen i sak kommer till
uttryck endast på några enstaka håll. Sålunda har varken Riksförbundet
Landsbygdens folk eller Skånes köpmannaförbund funnit sig kunna tillstyrka
förslaget med hänsyn till den försämring av bankernas betjäning av
allmänheten som väntas bli en följd av förslagets genomförande. Östergötlands
och Södermanlands handelskammare förordar att lagändringarna
stalls på framtiden. Om det ordnas med vederbörlig service på lördagarna
inom kreditväsendet, kommer frågan dock i ett annat läge.

Beträffande lagförslagens formella utformning påpekar hovrätten över
Skane och Blekinge att det, om lördag hela året skall vara en arbetsfri dag,
synes mindre tillfredsställande att uttrycka detta så, att lördag likställs
med allmän helgdag. Det synes vara bättre att t. ex. i skuldebrevslagen ange
att, om skuldebrevs fört al lodag inträffar på lördag eller på söndag eller
annan allmän helgdag, nästa söckendag anses som förfallodag. Som likställda
med allmän helgdag behöver då endast anges midsommarafton och
julatton. Påskafton som alltid är lördag behöver inte nämnas särskilt. Övriga
lagförslag bör enligt hovrättens mening redigeras i överensstämmelse
harmed. Också i yttrandena från riksåklagaren, överåklagaren i Malmö
åklagardistrikt och advokatsamfundet anmärks att påskafton alltid infaller
på en lördag och därför ej behöver anges särskilt i lagtexten.

Sveriges akademikers centralorganisation betonar angelägenheten av att
lagändringarna kan tillämpas från och med den 1 oktober 1965 Även
Landsorganisationen uttalar att lagstiftningen torde träda i kraft nämnda
dag.

Spörsmålet om den föreslagna lagstiftningens följdverkningar i fråga
om betjäningen av allmänheten — i synnerhet från bankernas och andra
kreditinstituts sida — har tilldragit sig stort intresse. Bankinspektionen
papekar att ett likställande av samtliga lördagar med bankfridagar medtor
vissa problem med avseende på kundtjänsten. Att söka skapa eu tillfredsställande
ordning synes dock vara ett spörsmål, som torde böra lösas
genom förhandlingar mellan företrädare för kreditväsendet och berörda
personalgrupper. Även i yttrandena från bankmannaförbundet och sparbanksföreningen
framhålls att det rör sig om en förhandlingsfråga.

I små tidigare yttranden beträffande sommarhalvårets lördagar underströk
Skånes handelskammare vikten av att lagstiftningen inte av myndigheter
och banker togs till intäkt för att hålla stängt dessa lördagar. Eftersom
det ar ett faktum att allmänheten under vinterhalvåret i större utsträckning
an annars utnyttjar lediga lördagar till uppköp, bankaffärer etc., an •

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1965

ser handelskammaren det nu vara än mer angeläget att tramhålla betydelsen
av att behovet av service tillgodoses. Den ökade användningen av
checkar som betalningsmedel markerar ytterligare detta behov. Det kan inte
rimligen begäras av detaljhandeln att den skall lösa in checkar på högie
belopp än dem bankerna garanterar. Om detaljhandeln inte har möjlighet
att begära upplysning hos bankerna om kunder, kan allmänheten därtöi
många gånger komma att hindras i sina inköp. Även turismens ökning ö%er
hela året påkallar särskild uppmärksamhet. Eu förutsättning för handelskammarens
positiva ställningstagande till föreliggande förslag har varit att
dess genomförande inte medför att allmänhetens och näringslivets beiältigade
krav på service eftersätts. På liknande sätt yttrar sig Sveriges köpmannaförbund.
Enligt vad förbundet anför har bankernas lördagsstängning
tidigare på många håll i landet vållat inte bara allmänheten utan också
butik shandeln betydande olägenheter. Dessa blir ännu mer besvärande genom
den ökade användningen av checkar som betalningsmedel. Butikerna
tvingas att under lördagarna i mycket stor utstäckning överta bankernas
självklara servicefunktion att inlösa allmänhetens checkar. Vid köp i butikerna
betalas ej endast varorna med checkar utan kunder begär ofta alt
även få kontanter för ytterligare checkbelopp. Butikshandeln har självfallet
svårt att avvisa sådana önskemål. Genom bankernas lördagsstängning
blir det ofta svårt att hålla de kontantkassor som fordras härför. Det är
enligt förbundets mening angeläget att bankerna vidtar åtgärder för att
det skall finnas tillgång till erforderligt antal bankkontor som kan fullgöra
jourtjänst under lördagarna. Jourtjänsten kan vara begränsad men bör
möjliggöra inlösen av checkar, växling och eventuellt andra liknande funktioner.
Erfarenheter från utlandet visar att sådan jourtjänst är möjlig att
upprätthålla till fördel för såväl allmänheten som butikshandeln. Enligt
Östergötlands och Södermanlands handelskammare är situationen, i varje
fall för de medelstora och mindre städerna, under sommarhalvåret xäsentligen
eu annan än under det mörka halvåret. Under sommarmånaderna och
även under våren och den tidigare delen av hösten lämnar ett mycket stort
antal familjer städerna på lördagarna samtidigt som många personer från
kringliggande landsbygd besöker städerna just på lördagarna. I synnerhet
under vinterhalvåret har lördagarna kommit att tramstå som mycket ''äscntliga
från kommersiell synpunkt. Allmänheten kräver i inånga samman bang

_- t. ex. i fråga om bensinstationer, kommunikationer, post, telegraf,

köpenskap — service den vardag i veckan då man är ledig, d. v. s. lördagarna.
Man kan ej bortse från att banker och andra kreditinstitut liar servicefunktioner
som väl låter sig jämföras med andra samhällsområden.
Riksförbundets Landsbygdens folk anser sig kunna räkna med att bankerna
omedelbart kommer att införa lördagsstängning året runt, om föreliggande
förslag genomförs. Enligt förbundets mening innebär eu sådan
utveckling eu långtgående försämring av bankernas service till allinänhe -

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1965

ten. Inte minst landsbygdsbefolkningen och därmed jordbrukarna, som i regel
bär långt till tätort med bankinrättningar, skulle bli lidande. Redan
stängningen under sommarhalvåret har medfört betydande olägenheter. Del
bär också framkommit att bankerna inte är beredda ens att söka upprätthålla
jourtjänst under lördagarna. Man kan sålunda ej räkna med att bankerna
skall konkurrera med varandra genom att erbjuda allmänheten service
i olika former på lördagarna. Allmänhetens önskemål blir därmed helt
åsidosatta. Även i jordbrukskasseförbundets yttrande framhålls att landsbygdsbetolkningen,
särskilt jordbruksbefolkningen som jordbrukskassorna
i stor utsträckning betjänar, gärna begagnar lördagen för inköp och bankbesök
i tätorterna. Före lördagsstängningens införande i bankerna var lördagarna
den veckodag, då det största antalet jordbrukskassor hade expeditionen
öppen. Nu föreslagna åtgärder synes i och för sig inte utgöra hindei
för lortsatt öppethållande på lördagar. Frågan härom ligger på förhandlingsplanet.

Synpunkter av liknande art återfinns också i yttrandena från länsstyrelsen
i Kristianstads län, stadsförbundet, Skånes köpmannaförbund samt
ytterligare ett antal handelskammare.

1 ästernorrlands och Jämtlands läns handelskammare anmärker att ett
intorande av lediga lördagar året runt inom förvaltningen inte bör ske på
ett så radikalt sätt, att de serviceanspråk allmänheten ställer på statliga
och kommunala myndigheter åsidosätts. Genom övergången till femdagarsvecka
har arbetstiden per arbetsdag förlängts, vilket betyder att allmänhetens
möjligheter till kontakter med förvaltningen försämras.. Handelskammaren
understryker därför att ett förlängt öppethållande under en eller
ett pal dagar bör tillämpas inom den statliga och kommunala sektor som
betjänar allmänheten.

1 överensstämmelse med de synpunkter som har framförts i promemorian
anser remissinstanserna inte att den förordade lagstiftningen föranleder
ändringar i rättegångsbalkens bestämmelser om tidsfrister vid processuella
frihetsberövanden. Riksåklagaren upplyser att gällande regler om
beräkning av lagstadgad tid såvitt bekant inte har förorsakat några olägenheter
av betydelse i de avseenden som berör åklagarverksamheten. Enligt
vad överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt upplyser har åklagarmyndigheten
där tillämpat ett joursystem under den tid ordningen med tjänstetria
lördagar har gällt hittills. På grund av jourtjänstgöringen har ordningen
med tjänstefria lördagar inte påverkat tidsfristen för avlåtande av liäldningsframställningar.
Jourhavande åklagarna kommer även i fortsättningen
att åläggas att infinna sig på myndigheten alla tjänstefria lördagar för att
handlägga frågor om frihetsberövanden. Åklagarna får enligt överåklagarens
mening också anses skyldiga att infinna sig vid häktningsförhandling som
Stockholms rådhusrätt skulle finna skäl att utsätta på tjänstefri lördag.
För polismästaren i Stockholms polisdistrikt framstår det som uppenbart

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1965

■att ärenden rörande personer som har berövats friheten alltid skall handläggas
med största möjliga skyndsamhet. Sådana ärenden kan emellanåt
fördröjas vid sammanhängande helgdagar på grund av svårigheter att anträffa
personer som måste höras innan slutlig ställning kan tas. Fördröjningen
bör emellertid inte få äga rum med anledning av att samhällsfunktionerna
har satts ur spel. Inom polis- och åklagarväsendet torde nuvarande
joursystem vara tillräckligt. Frågan om det inom domstolsväsendet bör
finnas jourhavande liäktningsdomare vid längre sammanhängande perioder
av helgdagar och därmed likställda dagar hör övervägas. Överåklagaren i
Malmö äklag<irdistrikt anser att vissa betänkligheter givetvis kan anföras
rörande den utsträckning av tiden för avgivande av häktningslrainställning
som den föreslagna ändringen i lagen om beräkning av lagstadgad tid skulle
kunna innebära. Redan nu föreligger denna situation, eftersom lördagarna
under tiden april—september är bankfridagar. Såvitt överåklagaren har sig
bekant har emellertid ingen åklagare under hänvisning till detta stadgande
underlåtit att göra häktningsframställning senast femte dagen efter anhållningsbeslutet.
I yttrandet från länsåldagaren i Uppsala län framhålls
att det endast undantagsvis torde bli aktuellt att utsträcka tidsfristen i
24 kap. 12 § rättegångsbalken med tillämpning av lagen om beräkning av
lagstadgad tid. Vidare anser iänsåklagaren att rättsförhandlingar ej bör
hållas på lördagar, om tjänstemän inom domstols- och åklagarväsendet genom
förhandlingar tillerkänns rätten till fria lördagar. Han vänder sig mot
uttalandet i promemorian att det inte möter hinder i och lör sig att hålla
häktningsförhandling på en lördag, om skäl föreligger.

Departementschefen

Under åren 1961 och 1962 företogs i två etapper sådana ändringar i växel-,
check- och skuldebrevslagarna samt lagen om beräkning av lagstadgad tid,
att lördagarna under månaderna april—september blev jämställda med
bankfridagar. Lagändringarna var eu följd av den utveckling mot tjänstefria
lördagar under sommarhalvåret som hade ägt rum inom såväl den offentliga
som den enskilda sektorn av arbetsmarknaden. Reformen medförde
att arbetstagare, som åtnjöt lediga lördagar under nämnda period, genom
att slippa olägenheten av utlöpande fatalietider bättre kunde utnyttja denna
ledighet till vila och rekreation. Genom att domstolar, förvaltningsmyndigheter
och banker fick möjlighet att hålla sina expeditioner och kontor stängda
under sommarhalvårets lördagar skapades därjämte förutsättningar för
ytterligare kategorier arbetstagare att erhålla fria lördagar under motsvarande
tid.

När gällande bestämmelser om lördagars likställande med bankfridagar
infördes, övervägdes framförda förslag att bestämmelserna skulle göras tilllämpliga
på alla lördagar under året. Mot bakgrunden av då rådande för -

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1965

hållanden på arbetsmarknaden ansågs tiden dock ännu inte vara mogen fölen
så vittgående reform. Den fortsatta utvecklingen mot ökad tillämpning
av ordningen med lediga lördagar har emellertid gett anledning att ånyo
pröva frågan.

Med hänvisning till det läge som numera har inträtt i fråga om förläggningen
av arbetstid inom allmän och enskild verksamhet bär i departementspromemorian
föreslagits att man tar steget fullt ut och låter lördagarna
året runt bli likställda med bankfridagar. Remissinstanserna har praktiskt
taget genomgående ställt sig positiva till förslaget och jag vill för egen
del också ansluta mig till det. Systemet med femdagarsvecka — i vilken som
regel lördagen är tjänstefri — under hela året har nu slagit igenom inom
arbetslivet i avsevärd omfattning. Det synes följdriktigt att anpassa lagstiftningen
om fatalietider därefter. En sådan åtgärd ligger också i linje med de
önskemål som har framförts i två likalydande motioner i ämnet vid årets
riksdag (I: 97 och II: 122).

De lagbestämmelser som berörs av den föreslagna utvidgningen är 72 §
växellagen, 55 § checklagen, 2 § lagen om beräkning av lagstadgad tid och
5 § skuldebrevslagen. Enligt promemorian bör dessa bestämmelser ändras
så, att — förutom påskafton, midsommarafton och julafton — alla lördagar
likställs med allmän helgdag. Kommerskollegium har ifrågasatt en ändring
i 55 § checklagen av vidare innebörd. En sådan omarbetning är jag inte beredd
att överväga i detta sammanhang. Jag vill härvid framhålla att föreliggande
förslag om bankfridagar inte innebär någon principiell nyhet.

De formella ändringar i lagförslagen som hovrätten över Skåne och Blekinge
har förordat med utgångspunkt i lydelsen av 5 § skuldebrevslagen
lämpar sig mindre väl, när det gäller bestämmelserna i 72 § växellagen och
55 § checklagen. Beträffande utformningen av sistnämnda båda lagrum bör
för övrigt även konventionerna på växel- och checkrättens område beaktas.
Med hänsyn härtill anser jag den teknik som har förordats i promemorian
vara att föredra. Påskafton, som ju alltid infaller på en lördag, synes emellertid
inte behöva anges särskilt bland de helgdagsaftnar som är att likställa
med helgdag.

Den föreslagna lagstiftningen, mot vilken hinder inte möter i växel- och
checklagskonventionerna, bör träda i kraft den 1 oktober 1965.

Vid remissbehandlingen har på många håll uttalats farhågor för den försämring
av bankers och andra kreditinstituts service som kan bli följden av
den föreslagna lagstiftningen. Man syftar på de olägenheter som kan uppkomma,
om dessa inrättningar håller sina kontor stängda på lördagarna.

I åtskilliga yttranden framhålls som ett angeläget önskemål att åtminstone
någon form av jourtjänst ordnas dessa dagar genom bankernas försorg.

I denna fråga vill jag understryka uttalandet i promemorian att lagändringarna
ej innebär skyldighet för bankerna och liknande institut att ha helt
stängt på lördagarna. Som har påpekats i promemorian och även i remiss -

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1965

yttrandena får spörsmålet, i vilken män dessa inrättningar skall utnyttja
den ökade möjligheten att hålla stängt på lördagar, liksom när det gäller
andra samhällsområden bedömas efter det mått av service de anser sig böra
tillhandahålla och lösas vid förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden.

Enligt vad som anförs i promemorian påkallar den förordade lagstiftningen
inte några ändringar i rättegångsbalkens regler om tidsfrister vid straffprocessuella
frihetsberövanden. Jag delar denna uppfattning, som har vunnit
stöd i yttrandena. Emellertid vill jag framhålla vikten av att de berörda
myndigheterna tillämpar reglerna så, att fristerna inte utsträcks längre
inom de föreskrivna gränserna än vad som är absolut nödvändigt. Samtidigt
vill jag erinra om att den omständigheten, att lördagar vid beräkning av
lagstadgad tid är likställda med helgdagar, inte i och för sig synes hindra
exempelvis att en brådskande häktningsförhandling äger rum på en lördag.

I samband med genomförandet av den nya lagstiftningen bör även vissa
ändringar i författningar som utfärdas av Kungl. Maj :t övervägas. Jag syftar
därvid främst på bestämmelserna om arbets-, mottagnings- och expeditionstider
vid domstolar och förvaltningsmyndigheter. Som har angetts i
promemorian aktualiseras också ändringar av andra i administrativ ordning
utfärdade författningar.

I enlighet med vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130);

2) lag om ändrad lydelse av 55 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131);

3) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) om
beräkning av lagstadgad tid;

4) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81)
om skuldebrev.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.1

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslagen måtte
för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande avstatsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Mats Larsson

1 Förslagen, som är likalydande med de vid propositionen fogade förslagen, har uteslutits
här.

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1965

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 18 mars
1965.

Närvarande:

justitierådet Hagbergh,
regeringsrådet Wilkens,
justitieråden Riben,

Bergsten.

Enligt lagrådet den 17 mars 1965 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet
den 5 mars 1965, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade
förslag till 1) lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen den 13 maj
1932 (nr 130), 2) lag om ändrad lydelse av 55 § checklagen den 13 maj 1932
(nr 131), 3) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr
173) om beräkning av lagstadgad tid och 4) lag angående ändrad lydelse av
5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81) om skuldebrev.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av hovrättsassessorn Bengt Rydin.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:
Stig Granqvist

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1965

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 19 mars 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 18 mars
1965 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 5 mars 1965 remitterade
förslagen till

1) lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130),

2) lag om ändrad lydelse av 55 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131),

3) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173)
om beräkning av lagstadgad tid,

4) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81)
om skuldebrev.

Med förmälan att lagrådet lämnat lagförslagen utan erinran hemställer
föredraganden, att de måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj .t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Birgitta Liljefors

MARCUS BOKTR STHLM 1963 650215