Kungl. Maj:ts proposition nr 94 (Proposition 1942:94)

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Nr 94.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till Häradsrätterna:
Avlöningar; given Stockholms slott den
20 februari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAR

K. G. Westman.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,
Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Westman:

Vid anmälan till årets statsverksproposition av de frågor, som tillhöra regleringen
för budgetåret 1942/43 av utgifterna under riksstatens andra huvudtitel,
berördes under punkten (19) frågan örn anslag till Häradsrätterna: Avlöningar.
Detta anslag är i gällande riksstat upptaget med ett belopp av
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 94.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Vissa

domsaga regleringar.

1,867,000 kronor. Kungl. Majit har den 6 juni 1941 fastställt avlöningsstat
för häradsrätterna att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1941/42.

Vid nämnda anmälan anförde jag till en början, att 1937 års domsagoutrednings
betänkande med förslag till omorganisation av domsagoförvaltningen
efter vederbörliga remisser vore föremål för överväganden inom justitieoch
finansdepartementen samt att det vore min förhoppning, att dessa överväganden
skulle leda till att förslag rörande lönereglering för häradshövdingarna
jämte övrig domsagopersonal skulle kunna underställas årets riksdag.
Då det emellertid vore tydligt, att en eventuellt beslutad lönereglering,
med hänsyn till de betydande och delvis svårlösta omorganisationsfrågor som
vore förknippade med densamma, icke kunde sättas i kraft före den 1 juli
1943, saknade denna fråga betydelse för beräknandet av förevarande anslag
för budgetåret 1942/43. Ifrågavarande löneregleringsarbete har numera
fortskridit så långt, att proposition i ämnet kan väntas bliva avlåten till riksdagen
inom jämförelsevis kort tid.

Under erinran vidare att inom justitiedepartementet påginge utredning om
reglering av vissa domsagor i Gotlands och Värmlands län samt att dessa
regleringar, därest de komme att genomföras, skulle minska medelsbehovet
å anslaget under nästkommande budgetår, uttalade jag, att detsamma i avbidan
på definitivt ställningstagande till berörda regleringsfrågor borde upptagas
i riksstaten med ett beräknat belopp. Dettas storlek borde, i anseende
till erforderlig förstärkning av den i avlöningsstaten ingående anslagsposten
till partiell löneförbättring åt häradshövdingarna, bestämmas till (1,867,000
+ 68,000 =) 1,935,000 kronor. I anslutning härtill föreslog Kungl. Majit i
statsverkspropositionen riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1942/43 beräkna till Häradsrätterna i Avlöningar ett
förslagsanslag å sistnämnda belopp.

Sedan nyssberörda utredning numera avslutats, får jag ånyo underställa
Kungl. Majit ifrågavarande anslagsbehov. De domsagoregleringar, varom
fråga uppkommit, äro dels sammanslagning av de båda domsagorna å Gotland,
Gotlands norra och Gotlands södra domsagor, till en domsaga, dels ock
reglering av Södersysslets och vissa angränsande domsagor i Värmlands län.

Jag kommer i det följande att behandla dessa regleringsspörsmål vart för
sig och börjar då med frågan örn

A. Sammanslagning av Gotlands norra och Gotlands södra

domsagor.

Gotlands län är i judiciellt avseende indelat i två domsagor, den norra och
den södra. Båda domsagorna, vilka var för sig omfatta ett tingslag, gränsa
till Visby stad. Den norra domsagan har tingsställe vid Allekvia i Endre soc -

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

ken, åtta kilometer från Visby, den södra vid Skogs i Levide socken, feni mil
från Visby och åtta kilometer från Hemse, som är huvudort för södra Gotland.
Å tingsorterna finnas tingshus av äldre typ i användbart ehuru föga
tidsenligt skick. Båda domsagorna hava kansli i Visby, inrymda i lokaler
förhyrda av de tingshusbyggnadsskyldige.

Arealen utgör för norra domsagan 1,747 kvkm och för södra domsagan
1,356 kvkm. Enligt statistiska centralbyråns preliminära uppgifter utgjorde
folkmängden den 31 december 1941 i den förra domsagan 24,489 personer
och i den senare domsagan 21,682 personer.

I såväl norra som södra domsagan hållas årligen tio allmänna tingssammanträden
ävensom, under sommaruppehållet mellan tingen, ett sammanträde
med tremansnämnd. För vardera domsagan finnas medel beräknade
för anställande av en förste och en andre notarie. Den norra domsagan, där
uppläggandet av de nya fastighetsböckema för landet sedan flera år tillbaka
varit avslutat, har dock sedan dess kunnat skötas av häradshövdingen med
hjälp av endast ett rättsbildat biträde, nämligen en förste notarie. I den södra
domsagan beräknas motsvarande bokuppläggningsarbete bliva slutfört under
år 1943.

Beträffande arbetsbördan i de olika domsagorna framgår av rättsstatistiken,
att under femårsperioden 1937—1941 antalet inskrivningsärenden i genomsnitt
årligen utgjort, i Gotlands norra domsaga 1,729 och i Gotlands södra
domsaga 1,484. För de mera normala åren 1937—1939 uppgingo motsvarande
medeltal till 2,012 resp. 1,792. Antalet jorddelningsmål och ärenden utgjorde
under sistnämnda period årligen i medeltal 128 i den norra och 105
i den södra domsagan.

Medeltalet genom slutligt utslag avgjorda tvistemål och brottmål framgår
av följande tabell.

		Tvistemål	Brottmål
Domsaga	Åren	Tredskovis avdömda eller omedel-bart med-givna	Övriga (d. v. s. tvistiga)	S. k. straff-lagsmål (redovisade i rättsstat tab. 7, kol. 2—7)	Övriga
Gotlands norra ..........	J1937—1939	72	27	51	259
11937—1941
	74	26	47	260
	f 1937—1939	37	13	23	187
Gotlands södra ..........	(1937—1941
45	13	22	165
	11937—1939	109	40	74	446
Summa	(1937—1941
	119	39	69	425

I skrivelse Ull chefen för justitiedepartementet den 21 juli 1941 har presidenten
i Svea hovrätt — under förmälan att häradshövdingämbetet i Got -

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

lands södra domsaga, vilket ämbete på grand av förfall för häradshövdingen
under de senaste fem åren uppehållits på förordnande, kunde väntas bliva
ledigt i början av år 1942 — hemställt, att i samband med vakansen uppkommande
fråga om sammanslagning av de båda Gotlandsdomsagorna snarast
möjligt måtte bliva föremål för utredning. Presidenten har därvid framhållit,
att vare sig sammanslagningsfrågan skärskådades med utgångspunkt
från nu gällande rättegångsskick eller man hade läget efter den väntade rättegångsreformen
för ögonen resultatet torde bliva, att de båda domsagorna var
för sig ej erbjöde tillräckliga arbetsuppgifter men tillhopa utgjorde en ur
rättsvårdens synpunkt lämplig enhet. Även statsfinansiellt sett skulle en sammanslagning
erbjuda fördelar.

I anledning av framställningen bär, jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 8
augusti 1941, Svea hovrätt, efter hörande av tingslagsboma, häradsrätterna
och domhavandena i de berörda domsagorna samt länsstyrelsen i Gotlands
län, inkommit med utredning och utlåtande i skrivelse den 11 november 1941.

Vad först beträffar själva sammanslagningen hava i Gotlands
norra domsaga såväl tingslagsboma och häradsrätten som domhavanden uttalat
sig för densamma. Den sistnämnde har därvid framhållit, att av rättsstatistiken
franninge att antalet svårare mål i de båda domsagorna vore tämligen
ringa och att det stora flertalet mål vore att hänföra till s. k. bagatellmål.
Inskrivningsärendena vore så gott som undantagslöst av enklaste beskaffenhet.
Erfarenheten hade givit vid handen att domsagorna med hänsyn
till domsagoarbetets planmässiga ordnande redan nu vore för små att bestå
såsom självständiga enheter. Detta skulle komma än mer till synes efter
rättegångsreformens genomförande. En domsaga med endast ett rättsbildat
biträde vore uppenbarligen icke en organisationsform lämpad för en modern
processordning.

Inom Gotlands södra domsaga hava häradsrätten och t. f. domhavanden
tillstyrkt sammanslagningen med granndomsagan, varemot bland tingslagsborna
delade meningar härutinnan gjort sig gällande. Åtskilliga sockenombud
hava sålunda yrkat avslag på föreningen, enär, därest tingssammanträdena
komme att förläggas till Visby, ökade kostnader kunde befaras uppstå för
de tingshusbyggnadsskyldiga och den rättssökande allmänheten.

Länsstyrelsen har icke funnit något att erinra mot sammanslagningen, dock
under förutsättning att de nuvarande domsagorna (tingslagen) finge bibehålla
sina särskilda tingsställen.

Svea hovrätt har tillstyrkt att de båda domsagorna snarast möjligt förenas
till en domsaga, benämnd Gotlands domsaga. Härvid har hovrätten — under
erinran att redan nya lagberedningen och 1927 års sakkunniga för utredning
angående ordnande av vissa ekonomiska och organisatoriska förhållanden vid
genomförande av rättegångsreformen utgått från att förevarande domsagor
skulle förenas till en domsaga — anfört bland annat:

Processlagberedningens förslag innefattar icke några bestämmelser om domsagoindelningen,
och rättegångsreformen är ej avsedd att hava någon orne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

delbar inverkan i detta hänseende. Beredningen framhåller emellertid, att
liksom hittills en successiv reglering av de mindre domsagornas områden bör
äga rum.

I sin framställning den 21 juli 1941 gör presidenten i Svea hovrätt gällande,
att starka skäl tala för en sammanslagning av de båda domsagorna på Gotland.
Emot en sammanslagning av domsagorna har i de i ärendet avgivna yttrandena
ej framställts annan erinran än att ett flertal ombud för tingshusbyggnadsskyldige
i Gotlands södra domsaga ställt sig avvisande, varvid emellertid
annat skäl ej åberopats än farhågor för ökade kostnader för den händelse
sammanslagningen ledde till att befolkningen i södra domsagan finge sitt
tingsställe förlagt till Visby. — Antalet mål och ärenden i domsagorna framgår
av rättsstatistiken. Denna utvisar, att såväl totala antalet som särskilt
antalet mera krävande mål är ringa. Ett studium av den sammanställning
över arbetsbördan i domsagorna åren 1932—1938, vilken såsom Bil. C åtföljer
1937 års domsagoutrednings betänkande med förslag till omorganisation
av domsagoförvaltningen (Statens offentliga utredningar 1939:29), ger vid
handen att de båda domsagorna tillhöra de allra minst arbetstyngda. Särskilt
förtjänar uppmärksammas, hurusom årliga antalet rättegångstimmar endast
i Nordmarks samt Orust och Tjörns domsagor är lika lågt som i de nu ifrågavarande.
Även inskrivningsärendena äro så gott som undantagslöst av enklaste
beskaffenhet. Att totala arbetsbördan är jämförelsevis obetydlig framgår
bäst därav, att norra domsagan, sedan nya fastighetsböcker blivit upplagda,
kunnat skötas med hjälp av endast en notarie och ett icke rättsbildat biträde
och att detsamma kan förväntas bliva fallet beträffande södra domsagan,
sedan arbetet med uppläggande av nya fastighetsböcker även där hunnit slutföras,
vilket ej kan dröja länge.

Redan under nuvarande rättegångsskick är en domsaga med så liten arbetsbörda
och så svag organisation ej någon lämplig judiciell enhet. Svårigheter
uppstå även att förvärva kvalificerade rättsbildade biträden för uppgifter,
som erbjuda så ringa intresse och äga så begränsat värde ur utbildningssynpunkt.
För en modern rättegångsordning är en domsaga av denna
typ en otjänlig organisationsform.

Beträffande härefter frågan om tingslagsindelning, tingsställen
och tingsordning i den föreslagna nya domsagan samt kansliort
för densamma råder mellan samtliga i ärendet hörda myndigheter och
vederbörande enighet därom, att i varje fall för närvarande ingen förändring
bör komma till stånd i vad som härutinnan gäller för var och en av de nuvarande
domsagorna, och att alltså den nya domsagan bör bestå av två tingslag
med tio allmänna tingssammanträden årligen i vartdera av dessa å hittillsvarande
tingsställen samt med domsagokansliet förlagt till Visby. Rörande
dessa spörsmål har Svea hovrätt anfört följande:

Den nya domsagan bör tillsvidare vara indelad i två tingslag, motsvarande
de nuvarande domsagorna, vartdera med samma tingsordning och samma
antal nämndemän som för närvarande. Domsagans kansli bör vara förlagt
till Visby, där lämpliga lokaler utan kostnader för ombyggnad torde kunna
erhållas genom utvidgning av norra domsagans nuvarande kanslilokaler.
Häradshövdingen i norra domsagan har gjort gällande, att nuvarande tingsställen
ur kommunikationssynpunkt icke äro .särskilt väl belägna och att
tingshusen i sitt nuvarande skick ej kunna anses uppfylla behöriga anspråk.
Enligt hovrättens mening stå emellertid dessa frågor ej i sådant samband

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Departements chefen.

med spörsmålet örn en domsagoreglering, att de böra upptagas till prövning
i detta sammanhang. I nuvarande tidsläge böra de tingshusbyggnadsskyldiga
endast i fall av verkligt trängande beskaffenhet betungas med kostnader för
ny- eller ombyggnad av tingshus. Om domsagoregleringen genomföres på föreslaget
sätt, lärer den ej föranleda ökade kostnader för tingslagsborna. Genom
sammanslagningen vinnes emellertid, att vid framtida prövning av frågor örn
tingsställe och tingshusbyggnad den lösning kan väljas, som för länet i dess
helhet befinnes vara den bästa.

Beträffande de allmänna synpunkter, som numera torde böra anläggas på
frågor örn reglering av domsagoområden, får jag hänvisa till de principuttalanden
i ämnet som gjorts dels av 1926 års riksdag till förmån för en successiv
omreglering av domsagorna till större enheter (se riksdagens skrivelse
nr 317) dels ock av dåvarande chefen för justitiedepartementet i propositionen
nr 80 till 1931 års riksdag (sid. 123), att i fråga örn de mindre domsagorna
starka skäl talade för ett fortskridande på den redan inslagna vägen
med en successiv omreglering av deras domkretsar, vilket uttalande av riksdagen
biträtts.

I full överensstämmelse med den sålunda av statsmakterna godtagna
ståndpunkten står det nu framlagda förslaget om att Gotlands södra domsaga
—■ som i avseende å såyäl arbetsbörda som invånarantal hör till rikets
minsta domsagor -— bör uppgå i en större enhet och sammanslås med den
andra domsagan på Gotland, den norra.

Mot en dylik reglering har icke gjorts och synes ej heller kunna framställas
invändning, att den nya domsagan skulle bliva alltför arbetstyngd. Av de
anförda statistiska uppgifterna angående arbetsmängden i de nuvarande domsagorna
framgår nämligen, att därest desamma under den treårsperiod, som
närmast föregått den nu rådande kristiden, eller åren 1937—1939, varit förenade
till en domsaga, i denna skulle hava handlagts i medeltal 3,805 inskrivningsärenden
örn året samt genom slutligt utslag hava avgjorts i medeltal
årligen 40 tvistiga civilmål, 74 s. k. strafflagsmål och 446 andra brottmål.
Medräknas jämväl åren 1940—1941, skulle motsvarande tal hava varit något
lägre, eller 3,213 inskrivningsärenden, 39 tvistiga civilmål, 69 strafflagsmål
och 425 andra brottmål. De angivna talen ställa den blivande domsagan, då
det gäller den beräkneliga arbetsbördan, närmast i paritet med vissa andra
domsagor, som under senare år bildats genom sammanslagning av mindre
domsagor, såsom exempelvis Uppsala läns södra, Bråbygdens och Fingspångaläns
samt Njudungs domsagor. Väl kan antalet inskrivningsärenden i den
föreslagna nya Gotlandsdomsagan antagas bliva jämförelsevis högt, men denna
omständighet uppväges därav att arbetet med dessa ärenden, vilka vitsordats
vara av i allmänhet enkel beskaffenhet, ytterligare kommer att underlättas
därigenom att de nya fastighetsböckerna kunna väntas vara jämväl i den
nuvarande södra domsagan i huvudsak färdigställda vid tiden för regleringens
genomförande. Även i fråga om folkmängden kommer den nya
domsagan att nära ansluta sig till de nämnda domsagorna, i det invånarantalet
bliver omkring 46,200 personer mot omkring 44,600 i Uppsaladom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

sagan, 49,300 i Bråbygdensdomsagan och 49,800 i Njudungsdomsagan. Av de
anförda siffrorna framgår sålunda, att den nya domsagan ingalunda vare sig
i fråga om arbetsmängd eller invånarantal kommer att avvika från vad
härutinnan gäller i fråga om under senare år nybildade domsagor. Jag håller
icke för osannolikt, att domsagan skall, i motsats till de nyssnämnda, kunna
skötas utan hjälp av sekreterare med biträde av allenast en förste och två
andre notarier.

Därest sammanslagningen genomföres på det sätt, att de nuvarande domsagorna
få bilda egna tingslag med bibehållande av nuvarande tingsställen
och tingsordningar, synas ej heller eljest befogade invändningar mot regleringen
kunna göras av de därav berörda tingsmenigheterna. Till förmån för sammanslagningen
talar ock att dess genomförande skulle — såsom i det följande
kommer att närmare beröras — redan med nuvarande avlöningssystem
för domsagopersonalen medföra en icke oväsentlig minskning i statsverkets
kostnader för domstolsorganisationen. På nu anförda skäl tillstyrker jag det
föreliggande förslaget.

Den genom sammanslagningen uppkommande domsagan — vilken på sätt
i ärendet av Svea hovrätt föreslagits lämpligen bör benämnas Gotlands domsaga
— bör, såsom jag redan antytt, till undvikande av rubbning i bestående
förhållanden omfatta två tingslag, det ena, innefattande Gotlands norra
domsaga, med tingsställe i Allekvia och det andra, innefattande Gotlands södra
domsaga, med tingsställe i Skogs. I vartdera tingslaget bör hållas minst
tio allmänna tingssammanträden om året. Blir sammanslagningen beslutad,
har jag för avsikt att framdeles föreslå Kungl. Majit, att domsagokansliet
förlägges till Visby.

Den förändrade indelningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1943.

Beträffande tjänstgöringspenningarna åt häradshövdingen i den blivande
Gotlands domsaga, synas desamma lämpligen böra bestämmas till 800 kronor
eller det belopp, som i sådant avseende sammanlagt utgår i Gotlands
norra (200 kronor) och Gotlands södra domsagor (600 kronor). Något förvaltningsbidrag
förekommer icke i de nuvarande domsagorna och torde ej
heller med hänsyn till den ökade sportelinkomst, som måste medfölja regleringen,
böra ifrågakomma för den nya domsagan. Nettobehållningen av
denna kan för övrigt förutses bliva av sådan storlek, att häradshövdingen
därstädes icke kommer att bliva berättigad till s. k. partiell löneförbättring
i form av lönefyllnad och resekostnadsbidrag. Nu utgående ersättning för
förlorad inteckningslösen bortfaller beträffande Gotlands södra domsaga.

Till närmare upplysning angående statsverkets årliga kostnader, frånsett
dyrtids- och kristillägg, för personalen uti ifrågavarande domsagor för närvarande
och efter sammanslagningen får jag hänvisa till följande uppställning: -

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

För

närvarande

Efter samman -

slagningen

4,500
800 .

Lön för 2, resp. 1 häradshövding..........

Tjänstgöringspenningar .................

Lönefyllnad och resekostnadsbidrag ......

Ersättning för förlorad inteckningslösen

Arvode till 2, resp. 1 förste notarie........

Bidrag till 2 andre notarier..............

kronor 9,000
» 800

» 2,300

» 3,225

» 4,800

» 2,0002

1,700

2,700*

2,4003

Summa kronor 22,125

12,100.

1 Därav 300 kronor på grund av föreslagen arvodesreglering, se nedan.

2 Medel äro f. n. beräknade för 1 andre notarie 1 vardera domsagan, jfr ovan sid. 3.

8 Därav 400 kronor på grund av föreslagen arvodesreglering, se nedan.

En årlig besparing av cirka 10,000 kronor kommer sålunda, därest sekreterare
icke behöver förordnas, att uppstå för statsverket. Skulle sekreterare
bliva erforderlig, för vilket fall endast en andre notarie behövs, stannar besparingen
vid omkring 6,800 kronor, därvid hänsyn fortfarande icke tagits
till dyrtids- och kristillägg.

Jag övergår härefter till behandlingen av den andra regleringsfrågan eller
frågan om

B. Reglering av Södersysslets och vissa angränsande domsagor.

Värmlands län är i judiciellt avseende indelat i sju domsagor. Av dessa
omfatta Södersysslets, Nordmarks och Jösse domsagor länets västra delar.
Jösse domsaga, som upptager den nordöstra delen av ifrågavarande område,
gränsar i väster och sydväst till Nordmarks domsaga och i söder till Södersysslets
domsaga.. Denna möter med sin västra gräns den södra delen av
Nordmarks domsaga. Södersysslets domsaga består av två tingslag, nämligen
Gillbergs tingslag och Näs tingslag, av vilka det förra omfattar norra
delen av domsagan och gränsar intill Nordmarks och Jösse domsagor. Sistnämnda
två domsagor bilda var för sig ett tingslag. Nordmarks domsaga
har tingsställe och kansli i Årjäng, Jösse domsaga i Arvika. Gillbergs tingslag
har tingsställe i Häljebol och Näs tingslag i Säffle, som även är kansliort för
Södersysslets domsaga. Å samtliga tingsställen finnas tingshus. Det i Årjäng
är nyuppfört och togs i bruk år 1937, de övriga, av vilka tingshuset i Arvika
tillbyggts år 1939, förskriva sig från tiden omkring eller närmast efter sekelskiftet.
Järnvägsförbindelse finnes från Årjäng till Arvika samt, via
Åmål, till Säffle.

Södersysslets domsagas areal utgör 1,749 kvkm, därav 1,036 kvkm faller
på Gillbergs tingslag. Domsagans invånarantal uppgick den 31 december
1941 till 25,945 personer, varav i Näs tingslag 13,954 personer och i Gillbergs
tingslag 11,991 personer. Inom sistnämnda tingslag hade de i norra
delen belägna socknarna Värmskog, Stavnäs, Högerud och Glava sammanlagt
6,661 invånare. I Nordmarks domsaga, vars areal utgör 1,753 kvkm,

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

uppgick folkmängden vid nyssnämnda tidpunkt till 17,587 personer. Jösse
domsaga slutligen räknade samtidigt 35,230 personer.

I vardera av Södersysslets och Jösse domsagor hållas årligen tjugu allmänna
tingssammanträden, i Nordmarks domsaga tio dylika sammanträden.
Sammanträdena fördela sig i förstnämnda domsaga lika på domsagans båda
tingslag. Därutöver förekomma under sommaruppehållet mellan tingen i
Jösse domsaga två, i Nordmarks domsaga ett samt i vartdera av Näs och
Gillbergs tingslag ett sammanträde med tremansnämnd. I var och en av
Södersysslets och Nordmarks domsagor finnas anställda en förste och en
andre notarie, i Jösse domsaga därutöver ytterligare en andre notarie.

Beträffande arbetsbördan i de olika domsagorna framgår av rättsstatistiken,
att under femårsperioden 1937—1941 antalet inskrivningsärenden i genomsnitt
årligen utgjort, i Södersysslets domsaga 1,529, därav i Näs tingslag
888 och i Gillbergs tingslag 641, i Nordmarks domsaga 1,219 och i Jösse
domsaga 1,751. För de kristiden närmast föregående åren 1937—1939 uppgingo
medeltalet inskrivningsärenden till 1,462 (858 + 604) i förstnämnda
domsaga samt till 1,332 resp. 2,067 i en var av sistnämnda domsagor. Antalet
jorddelningsmål och ärenden utgjorde under samma period årligen i medeltal
65 i Södersysslets domsaga, 60 i Nordmarks domsaga och 83 i Jösse domsaga.

Medeltalet genom slutligt utslag avgjorda tvistemål och brottmål framgår
av följande tabell.

Domsaga

Åren	Tvistemål	Brottmål
Tredskovis avdömda eller omedel-bart med-givna	Övriga, d. v. s. tvistiga	S. k. straff-lagsmål (redovisade i rättsstat tab. 7, kol. 2-7)	Övriga
1937—1939	41	16	25	252
1937—1941	37	14	26	284
1937—1939	32	13	14	170
1937 — 1941	29	11	16	199
1937—1939	9	3	11	82
1937—1941	8	3	10	85
1937—1939	27	11	23	201
1937—1941	20	13	21	181
1937—1939	68	27	48	453
1937-1941	57	27	47	465
1937—1939	66	54	59	607
[1937—1941	65	45	61	666

Södersysslets ............

därav i Näs tingslag ....
> > Gillbergs tingslag

Nordmarks..............

Summa

Jösse .

Av det anförda framgår, att såväl Södersysslets som i all synnerhet Nordmarks
domsaga i fråga örn arbetsbörda och invånarantal hör till de mindre
domsagorna i riket. Dessa domsagor voro också tidigare förenade i en dom -

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

saga men utbrötos ur denna gemenskap genom Kungl. Maj:ts beslut den 5
juni 1874. Sedan dess hava domsagorna bestått i sin nuvarande omfattning.
Förslag till ändring däri hava dock framkommit. Den plan till rikets indelning
i domsagor och tingslag, som åtföljde det den 29 augusti 1928 av
särskilt tillkallade sakkunniga avgivna betänkandet angående ordnande av
vissa ekonomiska och organisatoriska förhållanden vid genomförande av
rättegångsreformen, upptog sålunda förslag örn Värmlands läns indelning i
fyra domsagor. Enligt detta förslag skulle Södersysslets, Nordmarks och
Jösse domsagor sammanslås till en domkrets, benämnd Västersysslets domsaga.
— I anledning av år 1930 uppkommen vakans å häradshövdingämbetet
i Jösse domsaga avlät dåvarande justitieombudsmannen den 28 februari
1931 en skrivelse till Kungl. Majit (justitieombudsmannens ämbetsberättelse
till 1932 års riksdag sid, 239 ff.), däri justitieombudsmannen — under erinran
bland annat om 1926 års riksdags principuttalande till förmån för en
successiv omreglering av domsagorna till större enheter — redogjorde för
av honom verkställd undersökning rörande möjligheterna att genom uppdelning
och sammanslagning reglera omförmälda domsagor. På anförda skäl
fann sig justitieombudsmannen emellertid icke böra för det dåvarande föreslå
en omreglering av domsagorna. Justitieombudsmannen framhöll, att en
sådan borde få anstå till dess häradshövdingämbetet i Södersysslets domsaga
bleve ledigt. I enlighet härmed prövade Kungl. Majit genom beslut
den 29 maj 1931 åtgärd för omreglering av domsagorna icke böra för det
dåvarande vidtagas, varefter häradshövdingämbetet i Jösse domsaga återbesattes.

I skrivelse till Kungl. Majit den 20 juni 1939 har riksdagens justitieombudsman
— sedan Kungl. Maj :t den 19 maj 1939 beviljat dåvarande häradshövdingen
i Södersysslets domsaga avsked från häradshövdingämbetet och i
sammanhang därmed förordnat, att med åtgärder för återbesättande av häradshövdingämbetet
i nämnda domsaga skulle tillsvidare anstå — ånyo upptagit
frågan örn en reglering av domsagorna i västra Värmland. Därvid har
justitieombudsmannen till en början erinrat, att processlagberedningen i sitt
den 29 november 1938 avgivna betänkande med förslag till rättegångsbalk
framhållit, att beträffande de mindre domsagorna borde liksom hittills en
successiv reglering av deras områden äga rum. Härtill ville justitieombudsmannen
visserligen anmärka att, då det icke förefölle osannolikt att rättegångsreformens
genomförande komme att medföra ökad arbetsbelastning för
underrätterna, starka skäl talade för att tillsvidare i avvaktan på berörda
reform iakttaga stor försiktighet i fråga om nuvarande domsagors omreglering
till större enheter. Dylik omreglering syntes därför för närvarande böra
ifrågakomma endast i undantagsfall. Ett sådant torde emellertid få anses
föreligga beträffande de ovannämnda domsagorna, av vilka Nordmarks är
den till folkmängden minsta av rikets domsagor.

Efter att därefter hava anfört rättsstatistiska uppgifter angående arbetsbördan
i berörda domsagor under åren 1936—1938 samt folkmängdsupp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

gifter vid sistnämnda års utgång, har justitieombudsmannen såsom närmare
motivering för en reglering av domsagorna framhållit följande:

En jämförelse av de angivna siffrorna med motsvarande siffror för övriga
domsagor utvisar, att både Nordmarks domsaga och Södersysslets domsaga
höra till de mindre. I fråga örn invånarantal är Nordmarks domsaga den
minsta och dess folkmängd är tillika stadd i jämn minskning. Invånarantalet
har under de senaste fem åren nedgått med inemot 1,000 och det synes
ganska sannolikt, att denna utveckling kommer att fortsätta. Varken i Nordmarks
eller Södersysslets domsaga torde arbetsuppgifterna vara av den omfattning,
att de giva en häradshövding full sysselsättning med domargöromål
av mera kvalificerad art. Den tredje av de förenämnda domsagorna,
nämligen Jösse domsaga, hör däremot till de medelstora. Arbetsbördan i
denna domsaga torde dock icke vara större än att domsagans område utan
egentliga olägenheter skulle kunna vid en reglering av angränsande domsagor
något tillökas.

Bästa sättet för om reglering av ifrågavarande domsagor har
justitieombudsmannen funnit vara svårt att bedöma utan en mera ingående
undersökning. Han har emellertid ifrågasatt örn icke den lämpligaste lösningen
skulle uppnås genom sammanslagning av Nordmarks domsaga och
Södersysslets domsaga med undantag av de fyra nordligaste socknarna av
Gillbergs tingslag, nämligen Glava, Högerud, Stavnäs och Värmskog. Dessa
socknar borde i så fall införlivas med Jösse domsaga. För nämnda socknars
befolkning, som i allmänhet torde hava sina affärsförbindelser i Arvika, skulle
en överföring till Jösse domsaga medföra åtskilliga fördelar. Därigenom
skulle de icke blott erhålla närmare väg till kansliorten utan jämväl ett ökat
antal rättegångstillfällen. Till stöd för förslaget har justitieombudsmannen ytterligare
anfört:

Örn domsagorna ombildades på angivna sätt, skulle den av Nordmarks
härad, södra delen av Gillbergs härad och Näs härad bildade domsagan,
vilken lämpligen skulle kunna benämnas Västersysslets domsaga, få en folkmängd
av cirka 37,500 personer och den utökade Jössedomsagan erhålla
omkring 42,000 invånare. Utgår man från statistiken för åren 1936—1938,
skulle årliga antalet mål, konkurser och ärenden i vardera av de två nya domsagorna
bliva 4,300—4,400. Härvid har för de socknar, som skulle överflyttas
från Gillbergs tingslag till Jösse domsaga, antalet beräknats efter
dessa socknars folkmängd i förhållande till hela Gillbergs tingslag, ett beräkningssätt
som dock självfallet icke är fullt tillförlitligt. För bedömandet
av arbetsbördan är emellertid också målens beskaffenhet av största betydelse.
Antalet inål av svårare art i Nordmarks och Södersysslets domsagor
svnes vara ringa. De genom slutligt utslag avgjorda tvistiga civilmålen utgjorde
sålunda under år 1938 i dessa domsagor respektive 13 och 14, varemot
de i Jösse domsaga uppgingo till 53. Det stora flertalet av brottmålen
är att hänföra till s. k. bagatellmål. Av de i arbetsredogörelserna för år 1938
upptagna brottmålen hava i det för rättsstatistiken fastställda formulär 3 a,
vilket icke avser bagatellmålen, redovisats för Nordmarks domsaga 39 och för
Södersysslets domsaga 43 mål. Motsvarande siffra för Jösse domsaga var 95.
Belysande för arbetsbördan torde även vara, att antalet från år 1938 till år
1939 uppskjutna tvistemål och brottmål utgjorde vid Nordmarks domsagas
häradsrätt il, vid Näs tingslags häradsrätt 5, vid Gillbergs tingslags häradsrätt
2 och vid Jösse domsagas häradsrätt 23.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Beträffande tingslagsindelningen i de ifrågasatta domsagorna
har justitieombudsmannen, vad till en början angår Jösse domsaga, funnit
tämligen självklart, att denna domsaga även efter överföring till densamma
av de nordligaste socknarna i Gillbergs härad fortfarande borde utgöra ett
enda tingslag. Beträffande däremot den föreslagna Västersysslets domsaga
torde, ehuruväl det sedan gammalt varit ett önskemål att varje domsaga
skulle utgöra allenast ett tingslag, med hänsyn såväl till kommunikationerna
som befolkningens kända önskemål Nordmarks härad tillsvidare böra bestå
såsom särskilt tingslag med tingsställe såsom för närvarande i Årjäng.
Ett andra tingslag borde bildas av nuvarande Näs tingslag och den i domsagan
ingående delen av Gillbergs tingslag, d. v. s. de sydligaste socknarna
av detta tingslag. Tingställe för det sålunda nybildade tingslaget borde
uppenbarligen bliva Näs tingslags nuvarande tingsställe, d. v. s. Säffle. För
invånarna i berörda socknar, som nu hade tingsställe i Häljebol, syntes det
närmast bliva till fördel att få sitt tingsställe i Säffle, som för dem torde
utgöra en betydelsefull avsättnings- och inköpsort och som de alltså för annat
ändamål än tingsuppvaktning hade anledning besöka. Den ifrågasatta
omregleringen borde, framhåller justitieombudsmannen, givetvis icke få medföra
minskning av det nuvarande antalet rättegångstillfällen i tingslagen.
I vartdera tingslaget i den föreslagna Västersysslets domsaga borde därför
årligen hållas tio allmänna sammanträden och ett sammanträde med tremansnämnd.

Kansliet i sistnämnda domsaga syntes, framhåller justitieombudsmannen
slutligen, böra förläggas till Södersysslets domsagas kansliort, Säffle. För
invånarna i Nordmarks domsaga komme väl kansliets förflyttning från Årjäng
till Säffle att medföra en försämring. Emellertid torde olägenheten härav
icke bliva av så stor betydelse, att den kunde anses uppväga de fördelar,
som i andra avseenden skulle bliva en följd av den föreslagna domsagoregleringen.
Flertalet ärenden hos domhavanden mellan tingssammanträdena torde
kunna uträttas per post eller telefon.

över justitieombudsmannens framställning har, på grund av remiss, Svea
hovrätt, efter hörande av tingslagsborna, häradsrätterna och domhavandena
i de berörda domsagorna ävensom länsstyrelsen i Värmlands län, avgivit utlåtande
i skrivelse till Kungl. Majit den 24 oktober 1939.

Justitieombudsmannens regleringsförslag har avstyrkts av tingslagsborna
och häradsrätterna i Södersysslets domsaga — därvid enhällighet härom likväl
icke rått -— och av tingslagsborna i Nordmarks domsaga men tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av häradsrätten i sistnämnda domsaga samt av
tingslagsborna och häradsrätten i Jösse domsaga.

Näs tingslagsbor och häradsrätt hava därvid såsom huvudskäl
mot förslaget framhållit, att ett genomförande av detsamma skulle nödvändiggöra
antingen en omfattande ombyggnad av nuvarande tingshuset i
Säffle eller också byggande av nytt tingshus därstädes för det utökade tingslaget,
en kostnad som kunde besparas — åtminstone för en tidrymd av 5 å
6 år — örn nuvarande indelning bibehölles.

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

Gillberg tingslagsbor hava i en till Kungl. Maj:t särskilt ingiven
skrift såsom skäl för avstyrkandet anfört att några olägenheter icke förorsakades
av den nuvarande indelningen och att den föreslagna regleringen
ej heller skulle medföra några fördelar. Vad beträffande de socknar, vilka
skulle överföras till Jösse domsaga, anförts rörande mindre avstånd till kansliort
och tingsställe eller det ökade antalet tingssammanträden borde icke tillmätas
någon vidare betydelse. Än mindre förelåge skäl att överföra de övriga
socknarna i Gillbergs tingslag lill annat tingslag. Förmenandet att Säffle skulle
för dem utgöra en så betydelsefull avsättnings- och inköpsort att tingsställets
förläggande dit skulle innebära en fördel stämde icke med verkligheten.
— Gillbergs tingshus, som är byggt av sten på av tingslaget inköpt tomt och
ej äldre än sedan år 1909, vore i gott stånd och för sitt ändamål användbart
under ytterligare åtskilliga tiotal år. Genom den föreslagna omregleringen bleve
tingshusfastigheten utan användning och, såsom troligen omöjlig att realisera,
värdelös, medan de tingshusbyggnadsskvldige i och med förpliktelsen
att lösa sig in såsom delägare i eller deltaga i nybyggnad av Jösse resp. Näs
tingshus komme att åsamkas utgifter till kanske högst avsevärda belopp.

Nordmarks tingslagsbor hava — under erinran örn Kungl.
Maj:ts beslut den 15 april 1932, varigenom hinder förklarats icke föreligga
för länsstyrelsen att pröva och avgöra huruvida och i vilken omfattning ifrågasatt
uppförande av nytt tingshus i Årjäng för domsagan borde komma till
stånd, samt att sedermera för ändamålet beviljats bidrag av statsmedel med
ett belopp av 32,800 kronor — å tingshusstämma den 29 augusti 1939 framhållit,
att häradsborna satte stort värde på att hava domarkansliet förlagt
till Årjäng, som vore en central och lättåtkomlig plats inom häradet, att uppförandet
av det nya tingshuset dragit en högst betungande kostnad, att domarkansliet
vore i allo förstklassigt och synnerligen ändamålsenligt, att tingshuset
i Säffle däremot icke vöre i det skick, att däri, utan kostsamma omändringar,
kunde inrymmas kansli för den av justitieombudsmannen föreslagna
domsagan, att de tingshusbyggnadsskyldige i Nordmarks härad, om
justitieombudsmannens förslag vunne bifall, tydligtvis bleve skyldiga att deltaga
i kostnaden för tillskapandet och driften av kansliet i Säffle och att det
förstklassiga kansliet i Årjäng under sådana förhållanden komme alt stå oanvänt
och till ingen nytta.

Ytterligare hava ombud för samtliga kommuner i Nordmarks
domsaga i en till Kungl. Majit den 5 december 1939 ingiven
skrift -— under hemställan att domsagan alltjämt måtte få bestå — anfört
bland annat:

Häradet har nu så länge haft förmånen att få utgöra en särskild domsaga
och detta har utgjort ett starkt sammanhängande band mellan de olika socknarna.
En dylik sammanhållning kan otvivelaktigt i många fall anses vara av
stor betydelse. Detta .samband mellan häradets olika delar framhäves ytterligare
av geografiska förhållanden. Häradet utgör nämligen el t ganska väl
markerat och naturligt helt, som från angränsande tätare bebyggda Irakter
skiljes genom stora skogar. Visserligen är domsagans invånareantal bland de
minsta, men domsagans ytinnehåll hör lill de största. Till ytan är den större
än både Jösse och Södersy.sslets domsagor. Den består av 11 socknar, vilka
tillsammans hava en areal av 203,000 heldar, med icke mindre lin 3,690 ägololler,
vilket gör att bland länets domsagor upptager Nordmarks en framskjuten
plats ifråga örn lagfarlsärendell. Dess sträckning i norr och söder kings
norska gränsen är fågelvägen över 100 km och bebyggelsen är mycket vidsträckt.
Inom domsagan finnas eli flertal framåtsträvande s hör re samhällen,
såsom municipalsamhället Årjäng, vilket den 1 jan. 1911 blir köping, och industrisamhällena
Lennartsfors, Töcksfors. Skillingsfors och Koppom. Nova -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 94.

rande järnvägsförbindelser äro lagda för besök i År jäng och Arvika, under
det nian från större delen av häradet ej per järnväg kan komma till Säffle
och tillbaka samma dag. Bussförbindelserna äro också planerade för besök i
Årjäng och Arvika. Från norra, västra och södra delarna av häradet kan man
icke resa per buss till Säffle och tillbaka på dagen. På grund av det avskilda
läget skulle befolkningen, såvida kansliet flyttades till Säffle, få vidkännas
väsentligt ökade kostnader genom dyrbara resor, uppehåll och övernattning
därstädes. Dessa dåliga förbindelser till den föreslagna kansliorten och det
förhållandet att innevånarna i norra delen av häradet skulle tvingas att för
kansliärenden resa den c:a 14 mil långa vägen till Säffle, dit för dem inga
övriga intressen kunna förekomma, synas skarpt tala mot det gjorda förslaget.

I fråga om det tillstyrkande yttrandet av Nordmarks domsagas
häradsrätt är att märka, att detta dikterats av häradshövdingen med
instämmande av en nämndeman, övriga nämndemän hava däremot avstyrkt
regleringsförslaget under framhållande av liknande synpunkter som tingslagsborna.
Den nämndeman, som instämt med häradshövdingen, har anfört,
att han, som under tio år varit nämndeman för Järnskogs socken, inlämnat
70 å 80 procent av från socknen härrörande lagfarts- och övriga handlingar
för behandling å domsagokansliet utan att därför behöva göra resor mellan
tingssammanträdena. Hade i något fall saken varit brådskande, hade för
kommunikation med domsagokansliet post eller telefon anlitats. I följd härav
kunde han ej i likhet med övriga nämndemän och ombuden för de tingshusbyggnadsskyldige
anse, att en förflyttning av domsagans kansli hade sådan
betydelse som dessa tillmätt densamma.

Domhavandenci hava samtliga tillstyrkt regleringsförslaget i dess helhet.

T. f. domhavanden i Söders y sslets domsaga — som anmärkt
att domsagan i varje fall till dess de nya fastiglietsböckerna upplagts gåve
häradshövdingen tillräcklig sysselsättning —- har upplyst, att med hänsyn
till de redan nu bristfälliga och otillräckliga arkivutrymmena i tingshuset i
Säffle en väsentlig ombyggnad därav i varje fall snart torde bliva ofrånkomlig.

Domhavanden i Nordmarks domsaga har framhållit, att såväl
Nordmarks som Södersysslets domsagor finge anses vara av så obetydlig
storleksgrad, att de icke enligt de synpunkter, som statsmyndigheterna tilllämpa
i fråga örn domkretsars storlek, lämpligen borde fortbestå såsom
särskilda domsagor. I övrigt har domhavanden anfört bland annat:

Nordmarks domsaga är såsom justitieombudsmannen anfört den till invånarantalet
minsta av rikets domsagor. Folkmängden är stadd i kontinuerligt
sakta sjunkande. Näringslivet i domsagan är synnerligen okomplicerat
till följd av — jämte annat — frånvaron av mera betydande affärsföretag,
total avsaknad av större jordagods, ringa förekomst av industriella anläggningar
och gles befolkningstäthet. Tvistemål av mera invecklad art förekomma
praktiskt taget icke. Antalet förekommande jorddelningsmål och
dithörande ärenden är anmärkningsvärt ringa. Dessa mål och ärenden giva
i större domsagor häradshövdingen ett ingalunda obetydligt arbete. Antalet
rannsakningar med häktade har under tiden 1932—1938 varit påfallande litet.
I regel hava två eller tre sådana rannsakningar hållits årligen. Såsom av statistiken
framgår, är även antalet övriga brottmål blygsamt. Ärendena, som
till sin huvudpart avse ansökningar örn lagfart och inteckning, hava i hög
grad förenklats, sedan ny fastighetsbok så gott som färdigställts för domsagan.

Kungl. Majlis proposition nr 94.

En påfallande lättnad i arbetsbördan för häradshövdingen har också åstadkommits
genom det förhållandet, att praktiserande jurist, som är medlem
av Sveriges advokatsamfund, slagit sig ned i Årjäng. Såväl mål som ärenden
av mera invecklad art anförtros ofta åt honom, och det gamla systemet att
anlita sakförare i bygderna har av befolkningen allt mer övergivits.

På grund av vad ovan anförts, är det ur synpunkten rättsskipningens
bästa — vilken synpunkt bör vara dominerande — ofrånkomligt, att den
domkrets, som nu utgöres av Nordmarks härad, göres större.

Ur statens synpunkt synes det önskligt, att domkretsen utökas och att icke
två häradshövdingar användas för ett ämbete, som kan väl skötas av en
häradshövding. Denna synpunkt måste nu göra sig än starkare gällande än
tillförne, då man med visshet lärer kunna räkna med, att sportelsystemet
inom en snar framtid kommer att ersättas med fasta löner för häradshövdingarna.

Hur en domsagosammanslagning lämpligen bör lösas, är naturligtvis diskutabelt.
Det har man och man emellan någon gång talats örn lämpligheten
av att sammanslå Nordmarks härad och Gillbergs härad till en domsaga.
Därvid skulle varje härad bilda ett tingslag med tingsställe såsom nu i respektive
Årjäng och Häljebol. Årjäng vore då självskrivet såsom kansliort.
Ett dylikt arrangemang kan jag icke tillstyrka. En Nordmarks-Gillbergs
domsaga bleve för liten till invånarantalet, och målen i Gillbergs härad synas
till sin karaktär i stort sett ensartade med deni i Nordmarks härad. Näs härad
skulle under sådana förhållanden läggas till Meliansysslets domsaga, vilken
emellertid redan nu lärer å domaren lägga en så stor arbetsbörda, att en
ökning därav troligtvis vöre mindre lycklig. De fyra nordliga socknarna av
Gillbergs härad synas naturligen böra läggas till Jösse domsaga. En uppdelning
av ett härad på olika domsagor har väl ansetts förenad med vissa
olägenheter såväl av administrativ som av rent judiciell art. Ur den sistnämnda
synpunkten hava de äldre fastighetsböckerna, i vilka häradets fastigheter
från olika socknar sammanförts i samma band, utgjort ett svåröverkomligt
hinder. Sedan fastighetsbok enligt lösbladssystemet upplagts, bliver
detta hinder emellertid undanröjt.

Nordmarks härad har före 1874 varit förenat med Gillbergs härad och
Näs härad till en domsaga. Gemenskapen bröts 1874, då man lät Nordmarks
härad bilda egen domsaga. lag har icke varit i tillfälle att taga del av
motiven för denna domsagodelning, men jag är övertygad om, att de i
huvudsak härflöto från områdenas vidsträckthet och då rådande bristfälliga
kommunikationsmöjligheter. 1874 voro vägarna i Nordmarks härad svårtrafikabla
och få. Vattenlederna voro de förnämsta kommunikationsmedlen.
Nu genomkorsas häradet av två järnvägar och vägväsendet måste betraktas
såsom utmärkt. Reguljära bussförbindelser gå i alla riktningar och med
automobil kan man på kort tid nå de avlägsnaste orter i häradet. Det var
otvivelaktigt på 1870-talet och ända fram till början av vårt århundrade vida
mera tidsödande att taga sig från de avlägsnare trakterna i Nordmarks härad
till Årjäng, än vad det nu är att förflytta sig från dessa trakter till exempelvis
Säffle. Det ligger i öppen dag att, örn Nordmarks domsaga nu varit
förenad med Näs och Gillbergs härader lill en domsaga, någon delning av
domsagan icke skulle kunna tänkas ifrågasatt.

Förmånen av att hava domarkansliet förlagt till Årjäng överskattas enligt
min mening betydligt av de byggnadsskyldige. Under den tid jag förvaltat
domsagan hava besök av allmänheten å kansliet förekommit sparsamt.
Nämndemännen lämna i regel in sina papper å tingen och besöka däremellan
sällan kansliet. Den störste enskilde pappersingivaren (förberörde nämndeman)
har lör mig förklara!, att lian aldrig mellan lingen besöker kansliet,

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

och att han för insändande av handlingar å mellantiderna begagnar sig av
postverket. Bankerna begagna sig regelmässigt av postverket, med undantag
förWermlandsbankens och Karlstads sparbanks Årjängskontor. Ett flyttande
av domarkansliet från Årjäng till Säffle skulle naturligtvis innebära en ökad
svårighet för Nordmarks härads invånare att personligen besöka kansliet.
Då domaren vid tingssammanträdena, som äro 10 om året, ett vart om två
rättegångsdagar, de två sluttingen och sammanträdet med tremansnämnd,
kommer att vara tillgänglig i Årjäng, synes allmänhetens krav att personligen
rådgöra med domaren emellertid därmed vara i stort sett tillgodosett.
Skulle ärende av sådan vikt komma uppå, att ett samtal med domaren erfordras
mellan tingen, är en resa till Säffle överkomlig med de goda bussoch
bilförbindelser, som numera förefinnas mellan Årjäng och Säffle. Resan
Årjäng—Säffle drager med bil mindre än en och en halv timme. Bussledes
torde resan taga ytterligare en timme i anspråk. I övrigt torde post och telefon
vara tillfyllest för den kommunikation, som är erforderlig mellan domaren
och allmänheten.

Förstående måste man i viss mån ställa sig till de tingshusbyggnadsskyldiges
i Nordmarks domsaga önskan att bibehålla domarkansliet i Årjäng ur
den synpunkten, att detsamma erhållit en i allo förstklassig utformning och
inredning i domsagans tingshus. Jag kan vitsorda, att kansliet jämte därtill
hörande arkiv är av sådan beskaffenhet, att det skulle kunna med viss utökning
av arkivinredningen tjäna såsom domarkansli för den av justitieombudsmannen
föreslagna Västersysslets domsaga. Kansliet i tingshuset i
Säffle torde däremot icke vara i sådant skick, att det för närvarande skulle
kunna begagnas såsom domarkansli för den genom sammanslagning bildade
domsagan. Vissa ändringsarbeten måste säkerligen först där utföras.
Man skulle därför möjligen kunna tänka sig, att domarkansliet för den föreslagna
domsagan såsom ett provisorium förlädes till Årjäng. Att definitivt
förlägga ifrågavarande kansli till Årjäng, synes av flera skäl icke vara att
rekommendera. Avståndsfrågan anser jag visserligen icke i och för sig avgörande,
men det är klart att, då man har att välja på två orter, man bör
stanna för den ort, som är mest centralt belägen för flertalet av domsagoinvånarna.

... Domarkansliet i Årjäng utgöres av ett rum för kommissionären, ett rum
för förste notarien, ett expeditionsrum för två notarier och två arkivrum.
Kansliet ar sa beläget, att det kan avgränsas från det övriga tingshuset. Det

kan således mycket väl uthyras till exempelvis kommunalt ändamål _■ År jangs

blivande köping torde kunna hava god användning av lokalen Häradet
utgör eget vägdistrikt. Distriktet saknar emellertid arkiv för sina hand!in,
gar’ och jag har för någon tid sedan från vägstyrelsen emottagit en betydande
mangd bocker och andra handlingar, vilka tills vidare få förvaras
i ett av kansliets arkivrum. Oemotsägligen förefinnas stora möjligheter att
uthyra kansliet för sådant ändamål, som jag ifrågasatt. Den övriga delen av
tingshuset bliver för hållande av ting erforderlig.

Efter att hava studerat rättsstatistiken för den nuvarande Södersysslets
domsaga och efter samtal med domare i domsagan, har jag kommit till den
uppfattningen, att arbetsbördan där är ungefär densamma som i Nordmarks
domsaga. Med till visshet gränsande sannolikhet torde man därför kunna
räkna med, att, därest den av justitieombudsmannen föreslagna Västersysslets
domsaga bomme till stånd, domsagoarbetet skulle kunna nöjaktigt skötas
av häradshövding, en förste och två andre notarier jämte erforderlig icke
rättsbildad personal. Bifall till justitieombudsmannens förslag skulle således
icke tillskapa en ny sekreterardomsaga.

Domhavande!! i Jösse domsaga har upplyst, att sedan tingshuset i

Kanal. Maj:ts proposition nr 94.

Arvika under år 1939 tillbyggts, såväl kansli- som arkivlokaler därstädes vore
tillräckliga även för den föreslagna utökade domsagan. Därutöver har domhavanden,
som åren 1918—1931 varit ordinarie häradshövding i Nordmarks
domsaga, uttalat, att uti sistnämnda domsaga ämbetsgöromålen under berörda
lid varit av så ringa omfattning, att, därest ej därvid jordregisterarbetet
pågått, domhavanden ingalunda haft fullt arbete. På grund härav och då invånarantalet
i Nordmarks domsaga syntes vara sjunkande samt inskrivningsärendena
enligt statistiken jämväl årligen minskades, vilket särskilt torde
bero på nya jorddelningslagens bestämmelser örn begränsning av fastigheters
styckande, vore uppenbart, alt Nordmarks härad ej i en framtid borde
utgöra egen domsaga. Under berörda ämbetstid, därvid till följd av bristen
på bostadsmöjligheter domhavanden haft tillstånd att vara boende och hava
kansliet utom domsagan, först i Billingsfors och sedan i Arvika, avhördes
ej från allmänhetens sida några klagomål över nämnda förhållande. Under
den tid kansliet varit förlagt i Arvika hade domhavanden utom vid tingssammanträdena
mottagning i Årjäng för den rättssökande allmänheten en särskild
dag i varje månad, därvid dock vid upprepade tillfällen inträffade, att
icke någon besökte dessa mottagningar. Då . Nordmarks härad vore avsett
att alltjämt utgöra eget tingslag, bleve förhållandet, örn förslaget genomfördes,
ungefär enahanda som under berörda tid, ehuru Säffle måste anses vara
ännu lämpligare än Arvika såsom kansliort.

Länsstyrelsen har funnit övervägande skäl tala för att åtgärd för omreglering
av ifrågavarande domsagor för närvarande icke borde vidtagas. Länsstyrelsen
har därvid framhållit att befolkningen i Nordmarks domsaga nyligen,
i tillförsikt att de skulle få behålla sin domsaga, lämnat sin medverkan
vid tillkomsten av ett dyrbart och modernt tingshus och därför icke borde
nödgas deltaga i kostnaden för ombyggande av åtminstone kanslilokalerna
i tinghuset i Säffle. Kansliortens förläggande till Säffle torde även, anmärker
länsstyrelsen vidare, medföra olägenheter för befolkningen i Nordmarks domsaga.
Denna befolkning hade nämligen icke några förbindelser med Säffle av
nämnvärd omfattning utan hade sina förbindelser huvudsakligen med Årjäng.
En annan omständighet som enligt länsstyrelsens mening komme den
föreslagna omregleringen att synas mindre lämplig vore, att Gillbergs landsfiskalsdistrikt
omfattade såväl socknar som skulle överflyttas till Jösse domsaga
som socknar, vilka skulle förenas med Näs härad. Då arbetsbördan
i detta landsfiskalsdistrikt redan nu vöre i största laget, skulle omregleringen,
med därav följande skyldighet för landsfiskalen att uppvakta vid två
häradsrätter, nödvändiggöra en utökning av personalen i landsfiskalsdistriktet.
Enligt den nuvarande vägorganisationen i länet tillhörde nämnda landsfiskalsdistrikt
i sin helhet Södersysslets vägdistrikt. Efter den föreslagna regleringens
genomförande skulle landsfiskalsdistriktet uppdelas å Södersysslets
och Jösse vägdistrikt, vilket likaledes skulle vara en olägenhet. Ur länets
synpunkt vore det slutligen icke önskvärt att antalet ordinarie häradshövdingar
minskades.

Svea hovrätt har i sitt förberörda yttrande den 24 oktober 1939 funnit
övervägande skäl tala för uppskov med ifrågavarande domsagoreglering i avvaktan
på erfarenhet av rätlegångsreformens inverkan på arbetsbelastning Bihang

till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 94. 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

en. Hovrätten har därvid uttalat, att hovrätten — som i princip anslöte sig
till justitieombudsmannens uttalande att i avbidan på dylik erfarenhet omreglering
av domsagor endast i undantagsfall borde förekomma — ej funnit
skäl föreligga att för nu ifrågakomna domsagor göra ett undantag. Till
närmare utveckling av sin ståndpunkt härutinnan har hovrätten anfört bland
annat:

Befolkningen i Nordmarks domsaga har vid upprepade tillfällen givit till
känna en synbarligen fast rotad önskan att domsagan måtte bibehållas i oförändrat
skick. Åt uttalanden av denna art bör väl i allmänhet ej tillmätas avgörande
betydelse. I förevaraiide fall tillkommer en särskild omständighet,
ägnad att öka betänkligheterna emot en domsagoreglering i uppenbar strid
mot befolkningens vilja. Såsom på skilda stadier av ärendets behandling framhållits
har nyligen för jämförelsevis betydande kostnad ett fullt tidsenligt
tingshus, inrymmande jämväl ändamålsenliga kanslilokaler och bostäder för
den rättsbildade personalen, uppförts i Årjäng, den centralt belägna huvudorten
i Nordmarks domsaga. Den omständigheten att Kungl. Maj:t prövat
hinder ej möta mot uppförande av nytt tingshus för domsagan och jämväl
lämnat statsbidrag för ändamålet, oaktat vakans å häradshövdingeämbetet i
Södersysslets domsaga var nära förestående, lärer hava av de tingshusbyggnadsskyldige
så uppfattats, att de vid ärendets behandling kunde utgå ifrån
att Årjäng skulle förbliva domsagans kansliort. Det skulle därför väcka stark
misstämning, örn nu — föga mer än två år efter det nya tingshusets färdigställande
—• åtgärder vidtoges för domsagans sammanslagning med större
delen av Södersysslets domsaga och för kansliets förflyttande till Säffle, dit
landsvägsförbindelsen är från Årjäng omkring sju och en halv mil och från
Nordmarks domsagas norra gräns omkring fjorton mil. Det är att märka, att
för anordnande av tidsenliga kanslilokaler för den nya domsagan betydande
kostnad måste nedläggas på tingshuset i Säffle och att de tingshusbyggnadsskyldige
i Nordmarks domsaga bleve nödsakade att deltaga i dessa kostnader.
Att åter förlägga den nya domsagans kansli till Årjäng vore med hänsyn
särskilt till denna orts mindre centrala läge inom domsagan icke lämpligt.

I Nordmarks domsaga är arbetsbördan större än den låga befolkningssiffran
kunde giva anledning antaga; om denna domsaga torde gälla vad beträffande
Södersysslets domsaga yttrats av t. f. domhavanden därstädes, nämligen
att domsagan i varje fall till dess de nya fastighetsböckerna färdigställts
får anses giva häradshövdingen tillräcklig sysselsättning. Enligt de i början av
innevarande år lämnade uppgifterna rörande arbetet med uppläggande av
nämnda böcker kan detta arbete i Södersysslets domsaga beräknas vara slutfört
år 1945. För Nordmarks domsaga, där häradshövdingen tidigare av hälsoskäl
varit befriad från detta arbete och enligt egen uppgift för närvarande
av samma skäl är förhindrad att mera ingående syssla därmed, har tiden för
böckernas färdigställande ej kunnat av honom beräknas. I Jösse domsaga
beräknas arbetet vara slutfört år 1944, detta dock endast under förutsättning
att årligen under minst fyra månader biträde från hovrätten medverkar. Det
är synnerligen önskvärt att de nya böckerna föreligga färdiga vid tiden för
rättegångsreformens genomförande, och åtminstone under en tid framåt torde
av flera skäl hovrätternas arbetskrafter böra i minsta möjliga omfattning
tagas i anspråk för ifrågavarande ändamål. Örn den föreslagna domsagoregleringen
genomfördes, skulle sannolikt betydande svårigheter uppstå att i tid
färdigställa fastighetsböckerna för hela området.

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

Därest emellertid, framhåller hovrätten, en domsagoreglering redan nu skulle
komma till stånd, torde densamma böra genomföras i enlighet med justitieombudsmannens
förslag.

I skrivelse den 13 november 1941 har häradshövdingen i Nordmarks
domsaga anmält, att arbetet med uppläggande av nya fastighetsböcker för
domsagan avslutats under oktober samma år.

Kungl. Maj:t har vidare den 19 december 1941 utnämnt och transporterat
häradshövdingen i nyssnämnda domsaga att från och med den 1 januari
1942 vara häradshövding i annan domsaga, i samband varmed förordnats
att med åtgärder för återbesättande av häradshövdingämbetet i Nordmarks
domsaga skulle tillsvidare anstå.

Sedan Kungl. Ma:t i anledning av berörda omständigheter genom remiss
anbefallt Svea hovrätt att inkomma med förnyat utlåtande i ärendet, har
hovrätten i skrivelse den 22 januari 1942 anfört, att enligt hovrättens mening
numera ur rättsvårdens synpunkt överhuvud ej mötte hinder mot regleringsförslagets
genomförande. Till stöd för denna sin mening har hovrätten
anfört:

Sedan hovrätten den 24 oktober 1939 utlät sig i ärendet, hava i vissa hänseenden
förutsättningarna för bedömandet ändrats.

Å häradshövdingämbetet i Nordmarks domsaga har vakans uppstått. I
två av de tre domsagor, som beröras av omregleringen, är sålunda häradshövdingeämbetet
ledigt. Ur rättsvårdens synpunkt är det ägnat att väcka
betänkligheter, att häradshövdingämbete under längre tid står vakant. Det
är sålunda önskvärt, att regleringsfrågan snarast möjligt vinner sin lösning.
Träffas härvid avgörandet i den riktningen, att den judiciella indelningen
får fortbestå oförändrad och sålunda häradshövdingämbetena i
Nordmarks och Södersysslets domsagor erhålla ordinarie innehavare, kommer
det sannolikt att dröja länge, innan tillfälle erbjuder sig att ånyo upptaga
frågan om en omreglering av domsagorna i västra Värmland.

I sitt tidigare utlåtande stannade hovrätten vid den meningen, att övervägande
skäl talade för att med avgörandet av frågan om en omreglering
finge anstå. Såsom skäl för denna ståndpunkt åberopades bland annat, att
även beträffande de båda mindre domsagorna, Nordmarks och Södersysslets,
häradshövdingen hade tillräcklig sysselsättning i varje fall till dess
de nya fastighetsböckerna färdigställts; att dessa böcker borde föreligga
färdiga vid tiden för rättegångsreformens genomförande; samt att, örn den
föreslagna regleringen komme till stånd, sannolikt betydande svårigheter
skulle uppstå att i tid färdigställa fastighetsböckerna för hela området. Numera
har det emellertid visat sig. att arbetet med fastighetsböckerna fortskridit
snabbare än hovrätten med hänsyn till de år 1939 föreliggande uppgifterna
hade anledning antaga. I Nordmarks domsaga fullbordades arbetet
i oktober 1941, i Jösse domsaga kan det beräknas vara avslutat senast
den 30 juni 1943 och i Södersysslets domsaga före sistnämnda års utgång.
Om den föreslagna regleringen genomfördes vid årsskiftet 1942—1943,
skulle då så ringa del av delta arbete återstå, att det med visshet kunde
beräknas bliva fullbordat innan det på riksdagens prövning beroende förslaget
till rättegångsbalk hunnit träda i tillämpning. Ur nu förevarande synpunkt
möter sålunda ej längre något hinder för regleringens genomförande.

Sedan nya fastighetsböcker blivit upplagda, kan det knappast förväntas,

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Departementschefen.

att de båda mindre domsagorna var för sig komma att erbjuda tillräckliga
arbetsuppgifter för en jurist med sådana kvalifikationer som en häradshövding
bör äga. Upprätthållandet av den bestående indelningen skulle sålunda
innebära ett visst slöseri med högt kvalificerad arbetskraft. Om
1937 års domsagontrednings förslag till omorganisation av domsagoförvaltningen
genomföres, kommer också den merkostnad för statsverket, som den
nuvarande domsagoindelningen skulle medföra i jämförelse med den av
justitieombudsmannen föreslagna, att avsevärt ökas. Tydligt är även, att
en domare i en större domsaga vinner en mera allsidig erfarenhet och att
göromålen där kunna på lämpligare sätt fördelas mellan häradshövdingen
och hans biträden.

En omständighet, som väcker tvekan örn lämpligheten att genom återbesättande
av de lediga häradshövdingämbetena fastslå den nuvarande ordningen
för lång tid framåt, är även den fortgående minskningen av folkmängden
i Nordmarks och Södersysslets domsagor. Folkmängden har från
1910 till 1940 sjunkit i Nordmarks domsaga från 19 843 personer till 17,698,
i Södersysslets domsaga från 27,293 till 26,229. Minskningen har fortgått
oavbrutet, i Nordmarks domsaga sedan 1933, då siffran var 18,834, och
i Södersysslets domsaga sedan 1935, då den var 27,457. I Jösse domsaga
steg folkmängden mellan 1910 och 1925 från 33,084 personer till 35,043
och har sedan varit tämligen stationär. År 1940 uppgick den till 35,139.

En omständighet som åberopats emot omregleringen är den betydande
utsträckning, som Västersysslets domsaga skulle få. Vid jämförelse med
förhållandena på andra håll i landet, finner hovrätten, att åt denna synpunkt
ej bör tillmätas avgörande betydelse. Om i enlighet med förslaget
den nya domsagans kansli förlägges till Säffle, uppstå väl vissa olägenheter
för befolkningen i Nordmarks härad, men förutsatt att detta bibehålies
såsom särskilt tingslag med tingsställe i Årjäng och tio allmänna sammanträden
årligen, bli olägenheterna ej stora.

Ombud för samtliga kommuner i Nordmarks domsaga hava därefter den
4 februari 1942 ingivit ytterligare en skrift i ärendet, däri ombuden på huvudsakligen
av dem tidigare anförda skäl hemställt att Kungl. Maj:t ville
låta vid den nuvarande indelningen bero. I skriften har tillika upplysts, att
som de lokala förhållandena i Årjäng medfört den olägenheten, att häradshövdingen
icke kunnat erhålla bostad därstädes, domsagoborna som ett
bevis på befolkningen redobogenhet att undanröja alla svårigheter och ordna
allt på bästa sätt beslutat uppföra särskild bostad åt häradshövdingen.

När jag nu går att taga ställning till förevarande regleringsfråga, vill jag
till en början ånyo erinra om den av statsmakterna antagna grundsatsen,
att en successiv omreglering av de mindre domsagorna till större enheter
bör äga rum. Jag vill emellertid, på sätt justitieombudsmannen anfört, understryka
att man för närvarande bör i avbidan på erfarenhet om verkningarna
av den förestående rättegångsreformen iakttaga stor varsamhet ifråga om
domsagoregleringar. Den verkställda utredningen ger dock enligt min mening
otvetydigt vid handen, att Södersysslets och Nordmarks domsagor var för sig
icke kunna erbjuda tillräckliga arbetsuppgifter för en häradshövding, vare sig
under nuvarande förhållanden eller efter genomförande av rättegångsrefor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

men. Det huvudsakliga hinder, som tidigare ansetts ur rättsvårdens synpunkt
föreligga mot företagande av en reglering av nämnda domsagor eller att
man borde avvakta färdigställandet av de nya fastighetsböckerna, föreligger
ej längre, sedan detta arbete numera avslutats beträffande Nordmarks
domsaga och, enligt vad jag inhämtat, beträffande Södersysslets domsaga
fortskridit så långt, att det kan väntas bliva slutfört senast i början av år
1943. Domsagorna böra sålunda underkastas reglering.

Angående sättet härför föreligger endast ett förslag, det av justitieombudsmannen
framlagda, vilket innebär en uppdelning av Södersysslets domsaga
å Nordmarks och Jösse domsagor. Justitieombudsmannen har därvid
själv framhållit, att utan närmare undersökning bästa sättet för regleringen
vore svårt att bedöma. Mot förslaget hava av de därav närmast berörda
tingsmenigheterna rests invändningar av, såsom i ärendet framgår,
huvudsakligen ekonomisk art. Länsstyrelsen i Värmlands län har därutöver
yppat betänkligheter mot förslaget i juridiskt-administrativt avseende,
hänförande sig till det förhållandet att genom Gillbergs tingslags uppdelning
å olika domsagor olägenheter skulle uppstå för åklagar- och vägväsendet
i länet. Gillbergs landsfiskalsdistrikt sammanfaller nämligen med det
nuvarande tingslaget och ingår i sin helhet i Södersysslets vägdistrikt. Olägenheter
av förstnämnda slag, vilka dock pläga vara av övergående betydelse,
kunna vid indelningsändringar sällan helt undgås. En lösning hör
emellertid eftersträvas, som så långt möjligt är minskar de ekonomiska
olägenheterna. Detta kan i förevarande fall ske genom att Gillbergs tingslag
i sin helhet får ingå i en och samma domkrets. Därvid uppnås även den
fördelen, att de av länsstyrelsen anmärkta juridiskt-administrativa svårigheterna
bortfalla, överhuvud taget anser jag, att rubbning i äldre tingslags
omfattning icke bör utan tvingande skäl äga rum.

Då det alltså gäller att, utan sönderbrytande av bestående tingslagsindelning,
inplacera Södersysslets och Nordmarks domsagor i större judiciella
enheter kunna följande olika utvägar tänkas. En utväg vore att uppdela Södersysslets
domsaga å Nordmarks och den jämväl angränsade Mellansysslets
domsaga sålunda, att till den förra domsagan överfördes Gillbergs
tingslag och till denna senare domsagan Näs tingslag. Härigenom skulle
emellertid Mellansysslets redan nu arbetstyngda domsaga erhålla en sådan
storlek, omkring 55,500 invånare, och arbetsbörda, att detta alternativs
genomförande icke synes böra komma ifråga. En annan utväg vore
att sammanslå Nordmarks och Jösse domsagor. Frånsett att Södersysslets
domsaga härigenom skulle lämnas orubbad, vilket såsom jag redan framhållit
icke ur rättsvårdens synpunkt är önskvärt, kan mot en dylik reglering
riktas samma invändning som mot tillskapandet av en förstorad Mellansysslets
domsaga, nämligen att den utökade Jössedomsagan med ett invånarantal
av omkring 52,800 personer komme att bliva alltför arbetskrävande.
Ej heller sistnämnda alternativ synes därför böra förekomma till närmare
övervägande. Återstår vid sådant förhållande den för övrigt närmast

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

till Ilands liggande utvägen att återförena Södersysslets och Nordmarks domsagor
i den judiciella gemenskap, vari de före år 1874 befunno sig. Härvid
bör Nordmarks domsaga fortfarande bilda eget tingslag med tingsställe i Årjäng,
under det att Näs och Gillbergs tingslag böra sammanslås till ett tingslag
med bibehållande av nuvarande tingsställen, Säffle och Häljebol, och
med tingssammanträden å dessa platser alternerande. Kansliet för den nya
domsagan synes böra förläggas till den mest centrala större orten i domsagan
eller Säffle. Väl kommer vid sistnämnda förhållande befolkningen i Nordmarks
domsaga att erhålla längre väg till domarekansliet än för närvarande,
varjämte nuvarande kansliutrymmen i tingshuset i Årjäng komma att bliva
för sådant ändamål outnyttjade. Förstnämnda olägenhet torde emellertid icke
med nutida kommunikationer komma att kännas alltför betungande, helst
besöksfrekvensen å domsagokansliet i Årjäng, enligt vad i ärendet upplysts,
icke varit särdeles livlig. Olägenheten kan för övrigt betydligt minskas, om,
såsom jag har för avsikt att taga under övervägade, häradshövdingen ålägges
att jämväl mellan tingssammanträdena hålla mottagning i Årjäng folden
rättssökande allmänheten. I fråga örn kanslilokalerna lärer säkerligen
tillfälle till dessas uthyrning för kommunalt eller annat ändamål yppa sig i
den nybildade köpingen Årjäng, vilken, enligt vad jag inhämtat, hittills endast
provisoriskt ordnat sitt lokalbehov. I detta sammanhang vill jag för
övrigt framhålla, att Nordmarks tingshusbyggnadsskyldige haft den i förhållande
till rikets övriga tingslag ganska enastående förmånen att för sitt
tingshusbygge, vilket utfördes under rådande svår arbetslöshet, åtnjuta ett
icke obetydligt statsbidrag från anslaget till kommunala beredskapsarbeten.
Vad angår den uttalade farhågan att Nordmarks tingslagsbor skulle bliva
nödsakade bidraga till kostnaderna för erforderlig utvidgning av kanslioch
arkivlokalerna i Säffle, torde, även om dylik skyldighet enligt kommande
lagstiftning skulle kunna åläggas tingslagsborna, frågan härom icke kunna
bliva av större ekonomisk betydelse. För tingslagsborna i nuvarande Södersysslets
domsaga lära väl genom indelningsändringen uppstå vissa kostnader
för upprustning av kansliet i Säffle, men då oavsett regleringen vissa
utgifter härför upplysts vara ofrånkomliga, synes detta förhållande icke
böra få utgöra skäl mot regleringen.

Återstår att undersöka, huruvida ur arbetsbördans synpunkt hinder bör
anses föreligga mot förening av Södersysslets och Nordmarks domsagor. Härvid
är att märka, att därest föreningen varit genomförd redan den 1 januari
1937, skulle under treårsperioden 1937—1939, såsom framgår av de förut
anförda statistiska uppgifterna, i den nya domsagan hava handlagts i medeltal
årligen 2,794 inskrivningsärenden samt genom slutligt utslag avgjorts i
medeltal årligen 27 tvistiga civilmål, 48 s. k. strafflagsmål och 453 andra brottmål.
För femårsperioden 1937—1941 skulle siffrorna hava varit i stort sett
desamma. De angivna talen antyda en arbetsbörda något lägre än i den
föreslagna nya Gotlandsdomsagan. Ej heller i fråga örn folkmängden, som
den 31 december 1941 skulle utgjort omkring 43,500 personer, når Söder -

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

sysslet-Nordmarksdomsagan upp till motsvarande tal i Gotlandsdomsagan.
Av de anförda siffrorna framgår sålunda, att den nya domsagan i ännu mindre
grad än Gotlandsdomsagan i fråga om arbetsmängd och invånarantal komiker
att avvika från vad härutinnan bör anses normalt. Väl torde, med hänsyn
till den tingsordning som synes bliva erforderlig i den nya Värmlandsdomsagan
och vartill jag i det följande närmare återkommer, böra i densamma
anställas en sekreterare, men denna åtgärd är ingalunda till olägenhet för
domkretsen utan ägnad att åt densamma förbehålla bästa möjliga rättsvård.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört och då befogade invändningar i
övrigt mot här ifrågavarande regleringsförslag icke synas kunna göras, förordar
jag, att Södersysslets och Nordmarks domsagor på sätt jag angivit förenas
till en domsaga. Denna synes, såsom justitieombudsmannen föreslagit,
böra benämnas Västersysslets domsaga och de däri ingående två tingslagen
Södersysslets tingslag och Nordmarks tingslag.

I fråga om tingsordningen i domsagan, torde i Södersysslets tingslag böra
hållas femton allmänna tingssammanträden årligen, därav tio, i huvudsak
avsedda för Näs nuvarande tingslag, å tingsstället i Säffle och fem, i huvudsak
avsedda för Gillbergs nuvarande tingslag, å tingsstället i Häljebol. Tingsordningen
i Södersysslets tingslag skulle därigenom bliva analog med den
som gäller för Hallsbergs tingslag av Västernärkes domsaga. Beträffande
Nordmarks tingslag bör antalet allmänna sammanträden bibehållas vid det
nuvarande eller tio om året.

Till förmån för den av mig nu föreslagna domsagoregleringen talar ock,
att dess genomförande skulle — såsom i det följande närmare kommer att
uppvisas — redan under nuvarande avlöningssystem för domsagopersonalen
medföra en icke oväsentlig minskning i statsverkets kostnader för domstolsorganisationen.
Den förändrade indelningen föreslår jag skola träda i tilllämpning
den 1 januari 1943.

Beträffande tjänstgöringspenningarna åt häradshövdingen i Västersysslets
domsaga, synas desamma lämpligen böra bestämmas till 2,100 kronor eller
det belopp som i sådant avseende utgår i Nordmarks domsaga. Något förvaltningsbidrag
torde med hänsyn till den ökade sportelinkomst, som måste
medfölja regleringen, icke böra ifrågakomma. Nettobehållningen av domsagan
kan för övrigt väntas bliva så stor, att häradshövdingen därstädes icke
kommer att bliva berättigad till s. k. partiell löneförbättring i form av lönefyllnad
och resekostnadsbidrag. Nuvarande ersättning för förlorad inteckningslösen
i Södersysslets och Nordmarks domsagor kan indragas med 1943
års ingång.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Lön för 2, resp. 1 häradshövding.......	. kronor	För närvarande 9,000	Efter samman-slagningen 4,500
Tjänstgöringspenningar ...............	»	3,800	2,100
Förvaltningskostnadsbidrag ...........	. »	400	—
Lönefyllnad och resekostnadsbidrag.....	. »	2,500	—
Ersättning för förlorad inteckningslösen .	.	1,550	—
Arvode till sekreterare ...............	»	—	4,250
» » 2, resp. 1 förste notarie . . .	»	4,800	2,700''
Bidrag » 2, resp. 1 andre notarie . . .	. »	2,000	1,2002
Summa kronor 24,050	14,750

1 Därav 300 kronor på grund av föreslagen arvodesreglering, se nedan.

2 Därav 200 kronor på grund av föreslagen arvodesreglering, se nedan.

En årlig besparing på omkring 9,300 kronor kommer sålunda att uppstå
för statsverket.

Arvodesreglering för domsagonotarierna.

Innan jag övergår till den närmare behandlingen av anslagsbehovet för
nästkommande budgetår under de olika anslagsposterna i avlöningsstaten
för häradsrätterna, ber jag få beröra ytterligare en fråga, som är av betydelse
för beräkningen av detta behov. Jag åsyftar härvid uppkommen fråga om
höjning av arvodena till förste och andre notarierna i domsagorna.

Enligt kungörelsen den 26 maj 1933 (nr 310) angående å domsagas kansli
anställda rättsbildade biträdens avlöningsförhållanden m. m. äger förste notarie
av statsmedel i årligt arvode åtnjuta i allmänhet 2,400 kronor, dock
att arvodet till förste notarie i Härjedalens domsaga samt i domsaga under
hovrätten för Övre Norrland utgår med 2,700 kronor. För andre notarie
utgör arvodet 1,800 kronor respektive 2,000 kronor i nyssberörda domsagor.
Till andre notaries arvode bidrager häradshövdingen med ett belopp av 800
kronor, och gäldas återstående delen av statsmedel. Berörda arvoden hava
utgått med oförändrade belopp alltsedan den 1 juli 1920. Å arvodena utgår
dyrtidstillägg enligt de för oreglerade verk gällande grunderna, sålunda vid
det för dessa verk numera gällande högsta indextal av 188 med 44 procent.
Kristillägg åtnjutes däremot icke, i följd varav sammanlagda ersättningen
utgör, för förste notarie i allmänhet 288 kronor i månaden och för andre
notarie i allmänhet 216 kronor i månaden.

Då till 1941 års riksdag förslag avläts om avveckling av dyrtids tilläggen
och i samband därmed om arvodesreglering för de grupper av arvodestagare,
vilka då ännu voro bibehållna vid rätt till dyrtidstillägg, övervägdes att i
regleringen inbegripa jämväl förste och andre notarierna. Härmed ansågs
emellertid böra anstå, då frågan härom inginge i genomförandet av den allmänna
löneregleringen för domsagopersonalen (se II ht 1941 sid. 35). Proposition
om lönereglernig för nämnda befattningshavare torde komma
att avlåtas till årets riksdag, avsedd att träda i tillämpning från och

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

nied den 1 juli 1943. Vid sådant förhållande bör givetvis fortfarande i fråga
om förste och andre notarierna anstå med dyrtidstilläggens borttagande och
med därav föranledd arvodesreglering.

Annorlunda ställer sig frågan örn arvodesreglering med hänsyn till frånvaron
av kristillägg för samma personal. Anledningen till att förste och andre
notarierna icke åtnjuta dylikt tillägg, är att della, såsom framgår av propositionen
nr 66 till 1940 års urtima riksdag, ansetts såsom regel icke böra
tillkomma arvodestagare ens i det fall att de åtnjuta dyrtidstillägg. Detta
förhållande har föranlett upprepade framställningar med begäran om ändring
från föreningen Sveriges yngre jurister med instämmande av styrelsen
för föreningen Sveriges häradshövdingar. Även i riksdagen har saken bragts
på tal vid besvarandet den 10 december 1941 av en i ämnet framställd interpellation.
Chefen för finansdepartementet förklarade därvid, efter att hava
klarlagt frågans tekniska läge, att han ansåge kristillägg alltjämt icke böra
utgå till domsagonotarierna, men att han ansåge frågan om storleken av dessas
arvoden böra upptagas till övervägande i samband med den allmänna
lönereglering för domsagopersonalen, vilken torde komma att föreläggas 1942
års riksdag.

Uppenbarligen tala starka skäl för att med hänsyn till de ökade levnadskostnaderna
ifrågavarande arvodestagare böra komma i åtnjutande av sådan
arvodesförhöjning, som motsvarar kristillägget till egentliga löntagare.
De särskilda förhållanden som känneteckna ifrågavarande befattningar, utgöra
jämväl ett motiv för en sådan arvodesreglering. I förslaget om lönereglering
för domsagopersonalen kommer jämväl detta förhållande att beaktas.
Då nämnda förslag emellertid icke är avsett att vinna tillämpning
förrän från och med budgetåret 1943/44, synes frågan dessförinnan skäligen
böra vinna en provisorisk lösning. Jag föreslår därför, att från och
med den 1 juli 1942 sådan förhöjning i nu utgående arvoden till förste
och andre notarierna i domsagorna måtte vidtagas, att arvodet kommer
att ungefärligen uppgå till belopp som skulle hava utgått, därest kristillägg
åtnjutits å nuvarande arvoden. Enär kristillägget för närvarande
utgår med 12 procent, skulle en sådan reglering innebära, att arvodet till
förste notarie bestämmes till i runt tal 3,000 kronor i Härjedalens domsaga
och i domsagorna under hovrätten för Övre Norrland samt till 2,700
kronor i övriga domsagor. Beträffande andre notarierna skulle arvodesbeloppen
bliva 2,200 resp. 2,000 kronor. 1 sistnämnda fall bör häradshövdingens
bidrag utgå med oförändrat belopp, 800 kronor, samt förhöjningen sålunda
helt stanna å statsverket. Då enligt vad förut angivits, dyrtidstillägg alltjämt
skulle tillkomma nämnda arvodestagare, skulle den månatliga ersättningen
härefter bliva, till förste notarie minst 324 kronor och till andre notarie minst
240 kronor. Till jämförelse kan nämnas att 1937 års domsagoutredning för
domsagonotarierna föreslagit ett enhetligt månatligt arvode av 300 kronor,
därvid hänsyn givetvis icke kunnat tagas till den efter förslagets avgivande
inträdda kristiden. Kostnaden för den sålunda föreslagna arvodesregleringen
belöper sig lill 70,700 kronor, varvid beaktats att, vid bifall till förslaget örn

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

reglering av vissa domsagor, vissa notariebefattningar komma att från och
med den 1 januari 1943 indragas.

Anslagsberäkningen.

Jag övergår härefter till frågan örn anslagsberäkningen för nästkommande
budgetår.

Den för disponerandet av anslaget till Häradsrätterna: Avlöningar gällande
avlöningsstaten är av följande lydelse:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a) Lön, tjänstgöringspenningar och

förvaltningsbidrag ............ kronor 711,000

b) Ersättning till vissa vikarier för

häradshövdingar, förslagsvis .... » 50,000 kronor

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t.................................... »

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m.........kronor 922,200

b) Ålderstillägg m. m., förslagsvis .. » 60,000 »

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän:

a) Partiell löneförbättring åt häradshövdingarna,
förslagsvis ...... kronor 85,000

b) Ersättning för förlorad lösen
i följd av inteckningsförnyelser nas

avskaffande .............. » 193,800 »

5. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... »

761,000

2,800

982,200

278,800

51,000

Summa kronor 2,075,800.

Särskilda uppbördsmedel:

1. Bidrag till avlönande av viss icke-ordi narie

personal .................. kronor 184,800

2. Andel i lösenmedel, förslagsvis ...... » 24,000 kronor 208,800

Nettoutgift kronor 1,867,000.

Beträffande anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å
ordinarie stat bör, vid bifall till de i det föregående föreslagna domsagoregleringarna,
den däri ingående delposten lön, tjänstgöringspenningar
och förvaltningsbidrag nedsättas med
(4,500 + 4,500 + 1,700 + 400 , c „ . ...

--s--—) 5,550 eller i avjamnat tal 5,500 kronor

till 705,500 kronor. Då den återstående delposten ersättning till
vissa vikarier för häradshövdingar torde böra bibehållas

Kungl Maj:ts proposition nr 94.

vid oförändrat belopp, 50,000 kronor, blir anslagspostens slutsumma följaktligen
755,500 kronor.

För arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. M a : j t bör liksom hittills avses 2,800 kronor. Beloppet motsvarar
de sammanlagda arvodena till tingstolkarna i vissa domsagor med finsktalande
befolkning.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal
är för innevarande budgetår beräknad med hänsyn till att i rikets domsagor
skola vara anställda, förutom chefen för inskrivningsavdelningen i Södra
Roslags domsaga, 52 sekreterare, därav högst 8 med avlöning såsom assessor
i hovrätt, 117 förste notarier och 180 andre notarier. Inskrivningsavdelningen
i Södra Roslags domsaga, örn vars upprätthållande beslut under senare
år fattats för ett år i sänder, torde — med oförändrad organisation och
arbetsuppgift — böra fortvara jämväl under budgetåret 1942/43 (jfr prop.
nr 227/1939 sid. 24 f.). Under delposten till grundavlöningar m. m.
torde i anledning av förslaget om reglering av vissa domsagor behov yppas
av åtminstone ytterligare en sekreterare från och med den 1 januari 1943.
Då emellertid under innevarande budgetår de för avlöning till sekreterare
beräknade medlen icke behövt tagas i anspråk i full utsträckning (avlöning
utgår för närvarande endast till 50 sekreterare för år räknat) samt anledning
saknas till antagande att under nästa budgetår behovet härutinnan
skall bliva större än för närvarande, torde i anledning av domsagoregleringarna
ingen ytterligare medelsanvisning erfordras för nämnda ändamål. Inom
justitiedepartementet pågå emellertid utredningar om vissa städers
förenande med domsaga, vilka, därest dylik förening skulle ske, torde medföra
att i åtminstone två fall behov av sekreterare skulle inställa sig för de
på sådant sätt utökade domsagorna. Med anledning härav torde försiktigheten
bjuda att, som nämnda regleringar kunna tänkas genomförda med 1943
års ingång, beräkna medel till ännu en sekreterare. Härför synes böra avses
ett belopp av 4,500 kronor, motsvarande lönen under ett halvt år åt två sekreterare
i 15 löneklassen. Förevarande delpost bör vidare uppräknas med 70,700
kronor i anledning av den föreslagna arvodesregleringen för domsagonotariema.
Å andra sidan kan densamma på grund av förslaget örn sammanslagning
av vissa domsagor sänkas med ett belopp av 3,300 kronor, motsvarande
arvodena under ett halvt år till två förste notarier och en andre notarie. Förevarande
delpost bör alltså uppföras med (922,200 ~\~ 4,500 H- 70,700
3,300 =) 994,100 kronor. Delposten till å 1 d e r s t i 11 ä g g m. m. kan för
nästa budgetår bibehållas vid nu utgående belopp eller 60,000 kronor. Slutsumman
för avlöningsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal blir
vid sådant förhållande 1,054,100 kronor mot 982,200 kronor i gällande avlöningsstat.

Den under anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän upptagna delposten
till partiell löneförbättring åt häradshövdingarna
å 85,000 kronor — som tidigare varit maximerad — har från och med budgetåret
1940/41 uppförts förslagsvis. Detta har motiverats därmed, att man

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

hade att räkna med ökad belastning på grund av den sedan krigsutbrottet
inträdda nedgången i häradshövdingarnas sportelinkomster (jfr prop. nr
150/1940 sid. 21 f.). Denna nedgång, vilken var särskilt starkt framträdande
under år 1940 och ,i enlighet med riksdagens medgivande i skrivelse den 12
mars 1941, nr 2, föranledde att vissa häradshövdingar för budgetåret 1940/41
tillerkändes ytterligare lönefyllnadsbelopp utöver dem, som med tillämpning
av de för anslagets disposition eljest tillämpade grunder utgått (jfr prop.
334/1920), har jämväl under år 1941 allmänt, ehuru i något mindre omfattning*
gjort sig gällande. Under förra hälften av innevarande budgetår har
därför, på grundval av sportelintäkten och förvaltningskostnaderna i domsagorna
år 1940, utgått sammanlagt 104,700 kronor för år räknat i lönefyllnad
och resekostnadsbidrag. För budgetårets senare hälft har, med ledning av
1941 års motsvarande inkomster och utgifter, genom Kungl. Majlis beslut
den 23 januari 1942 för sadant ändamål anvisats ett belopp av sammanlagt
92,500 kronor för år räknat. Dessutom utgår sedan budgetåret 1936/37 ytterligare
lönefyllnad till vissa häradshövdingar såsom ersättning för vad dessa
få utgiva i bidrag till andre notariers avlönande (jfr rskr. 294/1936 sid. 3). Innevarande
budgetår belöper sig sistnämnda gottgörelse till sammanlagt 48,000
kronor. Belastningen å ifrågavarande delpost kan sålunda för närvarande
beräknas till (92,500 + 48,000 =) 140,500 kronor för år räknat, vilket belopp
torde få anses normerande för medelsbehovet jämväl under budgetåret
1942/43. Beloppet bör emellertid med hänsyn till förslaget om vissa domsagoregleringar
nedsättas med 2,400 kronor till 138,100 kronor. — Jämväl
den återstående delposten under ifrågavarande anslagspost eller den till e rsättning
för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelsernas
avskaffande kan i anledning av berörda domsagosammanslagningar något
nedsättas, nämligen med 1,500 kronor, motsvarande i runt tal sammanlagda
ersättningen under ett halvt år i Gotlands södra, Södersysslets och Nordmarks
domsagor. Delposten uppföres därför med (193,800 — 1,500 =)
192,300 kronor.

Till rörligt tillägg bör för nästa budgetår beräknas samma belopp
som för närvarande eller 51,000 kronor.

Den under rubriken särskilda uppbördsmedel uppförda avgående
posten bidrag till avlönande av viss icke-ordinarie
personal torde böra bibehållas vid nuvarande belopp, 184,800 kronor.
Visserligen kan bidragsplikt komma att föreligga till den föreslagne nye
sekreteraren, men detta uppväges därav att bidragsskyldighet till lika belopp
bortfaller för en i anledning av domsagoregleringarna indragen andre
notarie. Återstår till sist den under nyssnämnda rubrik uppförda avgående
posten andel i lösenmedel, vilken post skall motsvara det belopp
som häradshövdingen i Södra Roslags domsaga är skyldig avstå av sportelöverskottet
i domsagan (jfr prop. nr 150/1940). Posten är nu uppförd med
förslagsvis 24,000 kronor, motsvarande statsverkets andel i ett till 40,000
kronor beräknat sportelöverskott. Under år 1941 har detta överskott emellertid
utgjort allenast cirka 21,200 kronor och till statsverket för innevarande
budgetår i följd härav inlevererats allenast omkring 4,900 kronor. Då,

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

enligt vad jag inhämtat, sportelutfallet i domsagan under innevarande år
icke, så vitt nu kan bedömas, torde bliva nämnvärt bättre än under år 1941,
torde posten icke böra. upptagas med högre belopp än 5,000 kronor.

De i avlöningsstaten för häradsrätterna upptagna anslagsposterna böra
sålunda i enlighet med det anförda bestämmas till följande belopp, nämligen:
Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat (705,500 + 50,000 =)

755,500 kronor; arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, 2,800 kronor; avlöningar till icke-ordinarie personal (994,100 +

+ 60,000 —) 1,054,100 kronor; särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän (138,100 + 192,300 =) 330,400 kronor samt rörligt
tillägg 51,000 kronor. Summan av utgifterna skulle alltså bliva 2,193,800
kronor. Härifrån avgå beräknade uppbördsmedel (184,800 + 5,000 =)

189,800 kronor, i följd varav anslaget för nästa budgetår skulle bestämmas
till 2,004,000 kronor.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, Hemställan,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att Gotlands södra domsaga skall från och
med den 1 januari 1943 förenas med Gotlands norra domsaga
till en domsaga, som efter indelningsändringen skall
benämnas Gotlands domsaga;

dels fastställa avlöningsförmånerna i Gotlands domsaga
sålunda:

lön ........................ kronor 4,500

tjänstgöringspenningar ..... » 800 kronor 5,300;

dels besluta, att Södersysslets domsaga skall från och med
den 1 januari 1943 förenas med Nordmarks domsaga till en
domsaga, som efter indelningsändringen skall benämnas
Västersysslets domsaga;

dels fastställa avlöningsförmånerna i Västersysslets domsaga
sålunda:

lön .........................kronor 4,500

tjänstgöringspenningar ..... » 2,100 kronor 6,600;

dels medgiva, att beträffande förste och andre notaries
avlöningsförhållanden må vidtagas sådana ändringar, att
arvodet till förste notarie skall från och med den 1 juli
1942 årligen utgöra i Härjedalens domsaga och i domsaga i
Västerbottens eller Norrbottens län 3,000 kronor samt i övriga
domsagor 2,700 kronor ävensom arvodet till andre notarie
utgöra i förenämnda domsagor i Norrland 2,200 kronor samt
i övriga domsagor 2,000 kronor;

dels fastställa följande avlöningsstat för häradsrätterna, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43:

Kungl. Majlis proposition nr 94.

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a) Lön, tjänsgöringspenningar
och förvaltningsbidrag
. . kronor 705,500

b) Ersättning till vissa
vikarier för häradshövdingar,

förslagsvis

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj :t............

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar

m. m........... kronor 994,100

b) Ålderstillägg

m. m. förslagsvis » 60,000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän:

a) Partiell löneförbättring
åt häradshövdingarna,
förslagsvis

b) Ersättning för för lorad

lösen i följd
av inteckningsförnyelsernas
avskaffande
..........

50,000 kronor 755,500
» 2,800

1,054,100

kronor 138,100

192,300

5. Rörligt tillägg, förslagsvis

330,400

51,000

Summa kronor 2,193,800.

Särskilda uppbördsmedel:

1. Bidrag till avlönande av

viss icke-ordinarie

personal .......... kronor 184,800

2. Andel i lösenmedel, för slagsvis

.......... » 5,000 kronor 189,800

Nettoutgift kronor 2,004,000;

dels ock till Häradsrätterna: Avlöningar
för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag
av ............................ kronor 2,004,000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar
Hans Majit Konungen bifalla samt förordnar, att
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.