Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964 (Proposition 1964:94)

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

Nr 94

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om
allmän försäkring, m. m.; given Stockholms slott den
13 mars 1964.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän
försäkring,

2) lag om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382)
angående införande av lagen om allmän försäkring och

3) förordning om ändrad lydelse av 40 § förordningen den 18 december
1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. m.,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås införande av ett särskilt vårdbidrag till handikappade
barn. Vårdbidraget avses utgå i form av invaliditetsersättning från
folkpensioneringen och tillkomma barn under 16 år som på grund av sjukdom,
psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och
i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård. Bidraget föreslås
utgå med ett indexreglerat belopp av för närvarande 2 400 kr. per år.
Kostnaderna, som helt faller på staten, beräknas för budgetåret 1964/65 till
12 milj. kr.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 94

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 196b

Propositionen innehåller vidare förslag om de lagändringar som erfordras
för genomförande av standardhöjningen av folkpensioner och indexregleringen
av barnpensioner, barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning
i enlighet med förslagen i årets statsverksproposition. Vid det
antal indextillägg som utgår fr. o. m. april 1964 blir det årliga pensionsbeloppet
för en ensam pensionär 3 775 kr. och för två pensionsberättigade
makar sammanlagt 5 900 kr. Barnpensionsbeloppet för barn som förlorat
den ene av föräldrarna och barntilläggets maximibelopp höjes från 1 000 kr.
till 1 200 kr. per år. För barn som förlorat båda föräldrarna ökar barnpensionen
från 1 400 kr. till 1 680 kr. Invaliditetstillägget höjes från 1 200 kr.
till 1 440 kr. och invaliditetsersättningen från 2 000 kr. till 2 400 kr.

De nya bestämmelserna avses skola träda i kraft den 1 juli 1964.

I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1964/65 till Bidrag
till folkpensioner m. m. beviljar ett förslagsanslag å 3 620 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 196b

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 2 kap. 7 §, 3 kap. 16 §, 9 kap. 2 och 3 §§, 10
kap. 2 §, 16 kap. 1 och 12 §§ samt 18 kap. 13 och 20 §§ lagen den 25 maj
1962 om allmän försäkring skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Gällande lydelse)

2 kap.

ri-)u

Hi \ ;''3 4 '' •

Har kommun---—

Allmän försäkringskassa
Allmän försäkringskassa äger
jämväl med kommun eller transportföretag,
som åtager sig att ombesörja
transporter, för vilka ersättning från
sjukförsäkringen må utgivas, träffa
överenskommelse om skälig gottgörelse
härför samt om avgifter, vilka
kommunen eller företaget må uttaga
av de försäkrade för utförda
transporter.

överenskommelse som —---—

Om redare---- — —----

(Föreslagen lydelse)

motsvarande kostnad.

ifrågavarande kostnader.

Allmän försäkringskassa äger jämväl
med kommun, landstingskommun
eller transportföretag, som åtager
sig att ombesörja transporter,
för vilka ersättning från sjukförsäkringen
må utgivas, träffa överenskommelse
om skälig gottgörelse härför
samt om avgifter, vilka kommunen,
landstingskommunen eller företaget
må uttaga av de försäkrade
för utförda transporter.

- — av riksförsäkringsverket,
denna lag.

3 kap.

16 §.

Beträffande arbetstagare, som på
grund av lag eller annan författning
eller bestämmelse, som beslutats av
kommun, är berättigad att uppbära
lön vid sjukdom eller barnsbörd,
äger Konungen föreskriva undantag
1 + — Bihang till riksdagens protokoll

Beträffande arbetstagare, som enligt
statliga föreskrifter eller på
grund av bestämmelse, som beslutats
av kommun eller landstingskommun,
är berättigad att uppbära
lön vid sjukdom eller barnsbörd,
196b. 1 sand. Nr 9b

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

helt eller delvis från vad som är stad- äger Konungen föreskriva undantag
gat om placering i sjukpenningklass, helt eller delvis från vad som är stadgat
om placering i sjukpenningklass.

Har undantag---------utbetalda lönen.

Överenskommelse att---------avtalet gäller.

Har försäkrad,----------utgivet underhåll.

Till ålderspension

Ändå att----

Invaliditetstillägg tillkommer ej
försäkrad, som stadigvarande vårdas
å anstalt tillhörande staten eller
kommun eller å enskild anstalt till
vars drift statsbidrag utgår eller ock
genom anstaltens försorg utom densamma,
och ej heller försäkrad, som
enligt gällande bestämmelser om
blindundervisning är skolpliktig.

Invaliditetstillägg utgör----

års ålder,
utföra arbetet.

Invaliditetstillägg tillkommer ej
försäkrad, som stadigvarande vårdas
å anstalt tillhörande staten eller
kommun eller landstingskommun
eller å enskild anstalt till vars drift
statsbidrag utgår eller ock genom
anstaltens försorg utom densamma,
och ej heller försäkrad, som enligt
gällande bestämmelser om blindundervisning
är skolpliktig.
-----av basbeloppet.

9 kap.
2 §.

Åtnjuter försäkrad som avses i
2 § första stycket andra punkten eller
andra stycket icke pension enligt
denna lag, äger han, därest han fyllt
sexton år, rätt till invaliditetsersättning
för tid före den månad
då han fyller sextiosju år.

Försäkrad äger för tid före den
månad då han fyller sexton år rätt
till vårdbidrag i form av inval iditetsersåttning,
därest han
på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet,
vanförhet eller annat lyte
för avsevärd tid och i avsevärd omfattning
är i behov av särskild tillsyn
och vård. Sådant bidrag må vara
begränsat till viss tid.

Åtnjuter försäkrad som avses i 2 §
första stycket andra punkten eller
andra stycket icke pension enligt
denna lag, äger han, därest han fyllt
sexton år, rätt till invaliditetsersättning
för tid före den månad då han
fyller sextiosju år.

Kungi. Maj:ts proposition nr 9b år 196b 5

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Invaliditetsersättning tillkommer Vad i 2 § tredje stycket stadgas
ej försäkrad, som enligt gällande be- skall äga motsvarande tillämpning
ståmmelser om blindundervisning är beträffande invaliditetsersättning,
skolpliktig.

Invaliditetsersättning utgör---------av basbeloppet.

Därest pensionsberättigad
Riksförsäkringsverket må medgiva
nära anhörig, vilken för sitt
uppehälle är beroende av den pensionsberättigade,
iätt att helt eller
delvis uppbära sådan del av folkpension,
som enligt vad : första stycket
sägs icke skall utgivas.

Åtnjuter barn under hel månad på
statens bekostnad vård på anstalt
eller eljest kost och bostad, må barntillägg
för barnet ej utgå för den
månaden; dock må sådant tillägg
utgå för tid då barnet är inackorderat
vid nomadskola.

för år.

Allmän försäkringskassa må medgiva
nära anhörig, vilken för sitt
uppehälle är beroende av den pensionsberättigade,
rätt att helt eller
delvis uppbära sådan del av folkpension,
som enligt vad i första stycket
sägs icke skall utgivas.

Åtnjuter barn under hel månad på
statens bekostnad vård på anstalt
eller eljest kost och bostad, må barnpension
eller barntillägg ej utgå för
den månaden; dock må sådan förmån
utgå för tid då barnet är inackorderat
vid nomadskola.

10 kap.
2 §.

16 kap.

1 §•

Den som---------Konungen förordnar.

Åtnjuter försäkrad---------ansökan därom.

Åtnjuter försäkrad sjukbidrag, må Åtnjuter försäkrad sjukbidrag elden
tid varunder sådant bidrag skall ler till viss tid begränsad invalidiutgå
förlängas utan att ansökan där- tetsersättning, må den tid varunder

om gjorts. sådan förmån skall utgå förlängas

utan att ansökan därom gjorts.

I den---—-------ansökan därom.

12 §.

På framställning av nykterhets- På framställning av nykterhetsnäinnd
äger riksförsäkringsverket nämnd äger allmän försäkringskassa
besluta att pension tillkommande besluta att pension tillkommande
den, som är hemfallen åt alkohol- den, som är hemfallen åt alkohol -

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1964

(Gällande lydelse)

missbruk och beträffande vilken föreligger
omständighet i övrigt som i
15 § första stycket lagen om nykterhetsvård
sägs, helt eller delvis skall
utbetalas till kommunal myndighet
eller den pensionsberättigades make
eller annan person att användas till
den pensionsberättigades och hans
familjs nytta.

Är pensionsberättigad till följd av
ålderdomssvaghet, sjuklighet eller
annan därmed jämförlig orsak ur
stånd att själv omhänderhava honom
tillkommande pension, må riksförsäkringsverket
besluta, att pensionen
skall utbetalas till annan enligt vad
i första stycket sägs.

(Föreslagen lydelse)
missbruk och beträffande vilken föreligger
omständighet i övrigt som i
15 § första stycket lagen om nykterhetsvård
sägs, helt eller delvis skall
utbetalas till kommunal myndighet
eller den pensionsberättigades make
eller annan person att användas till
den pensionsberättigades och hans
familjs nytta.

Är pensionsberättigad till följd av
ålderdomssvaghet, sjuklighet eller
annan därmed jämförlig orsak ur
stånd att själv omhänderhava honom
tillkommande pension, må allmän
försäkringskassa besluta, att pensionen
skall utbetalas till annan enligt
vad i första stycket sägs.

18 kap.

Befattningshavare hos-----

Riksförsäkringsverket och----

Avlönings-, pensions- och andra
anställningsvillkor för befattningshavare,
som tillsättas och entledigas
av riksförsäkringsverket, skola bestämmas
av verket efter kassans hörande.
Beträffande sådana villkor
för förtroendeläkare är kassan pliktig
ställa sig till efterrättelse de anvisningar,
som på förslag av medicinalstyrelsen
meddelas av riksförsäkringsverket.

§•

-----— av kassan.

------kassans styrelse.

Avlönings-, pensions- och andra
anställningsvillkor för befattningshavare,
som tillsättas och entledigas
av riksförsäkringsverket, skola bestämmas
i den ordning Konungen
förordnar. Beträffande sådana villkor
för förtroendeläkare är kassan
pliktig ställa sig till efterrättelse de
anvisningar, som på förslag av medicinalstyrelsen
meddelas av riksförsäkringsverket.

Frågor om — ------—• ■—• -

Suppleant för ordförande, som tilllika
är ordförande i kassans styrelse,
är den för honom utsedde suppleanten
i styrelsen. För annan ordföran -

§•

- i pensionsdelegation.

Suppleant för ordförande, som tilllika
är ordförande i kassans styrelse,
är den för honom utsedde suppleanten
i styrelsen, såvida icke Konung -

Kungl. Maj. ts proposition nr 9b år 196b

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

de, så ock för annan ledamot än ord- en förordnar annorlunda. För annan
förande utses en suppleant. ordförande, så ock för annan leda mot

än ordförande utses en suppleant.
Konungen må dock föreskriva
att för envar av de av medicinalstyrelsen
utsedda läkarna skola utses
två suppleanter.

I allmän____________flera pensionsdelegationer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående
mförande av lagen om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 angående
införande av lagen om allmän försäkring skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

För tiden intill utgången av juni
1968 skall, såframt ej Konungen med
riksdagen annorlunda förordnar, i
stället för bestämmelserna i 6 kap.

2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8
kap. 4 § första stycket lagen om allmän
försäkring gälla att folkpension
i form av ålderspension, hel förtidspension
eller änkepension skall för
år räknat utgöra tvåtusensexhundrafemtio
kronor eller, där den försäkrade
är gift och hans make åtnjuter
folkpension i form av ålderspension
eller förtidspension eller äger rätt
till pension enligt 6 kap. 1 § första
stycket nämnda lag samt fall som
nedan i tredje eller fjärde stycket
sägs ej är för handen, tvåtusensextiofem
kronor.

De i aA

Åtnjuter den--------

Åtnjuta makar-------

(Föreslagen lydelse)

§■

För tiden intill utgången av juni
1968 skall, såframt ej Konungen med
riksdagen annorlunda förordnar, i
stället för bestämmelserna i 6 kap.
2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8
kap. 4 § första stycket lagen om allmän
försäkring gälla att folkpension
i form av ålderspension, hel förtidspension
eller änkepension skall för
år räknat utgöra tvåtusenniohundrafemtio
kronor eller, där den försäkrade
är gift och hans make åtnjuter
folkpension i form av ålderspension
eller förtidspension eller
äger rätt till pension enligt 6 kap.
1 § första stycket nämnda lag samt
fall som nedan i tredje eller fjärde
stycket sägs ej är för handen, tvåtus
entvåhundranittio kronor,
tre.

— nämnda lag.

--allmän försäkring.

12 §.

För tiden intill utgången av juni
1968 skall, såframt ej Konungen med

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

(Gällande lydelse)

riksdagen annorlunda förordnar,
iakttagas vad nedan stadgas.

Följande i 8 och 9 kap. lagen om
allmän försäkring angivna förmåner
skola för år räknat utgöra

barnpension ettusen kronor eller,
för barn, vars båda föräldrar avlidit,
eller för barn utom äktenskap, som
fyllt tre år och beträffande vilket
faderskapet ej fastställts, ettusenfyrahundra
kronor;

barntillägg ettusen kronor eller, i
fall då enligt 7 kap. 2 § andra eller
tredje stycket lagen om allmän försäkring
två tredjedelar eller en tredjedel
av hel förtidspension utgår,
motsvarande andel av nämnda belopp; invaliditetstillågg

ettusentvåhundra
kronor; samt

invaliditetsersättning tvåtusen kronor.

För beräkning och utbetalning av
folkpension till försäkrad, som icke
tillika åtnjuter tilläggspension enligt
lagen om allmän försäkring, skola i
stället för bestämmelserna i 16 kap.
4 § nämnda lag stadgandena i 11 §
sista stycket och 38 § 1 mom. sista
stycket lagen den 29 juni 1946 om
folkpensionering alltjämt äga tilllämpning.

I fall som avses i 10 kap. 2 § första
stycket lagen om allmän försäkring
må ej utgå högre pensionsbelopp för
månad än femtio kronor.

(Föreslagen lydelse)

För beräkning och utbetalning av
folkpension till försäkrad, som icke
tillika åtnjuter tilläggspension enligt
lagen om allmän försäkring, skola
för tiden intill utgången av juni 1968
i stället för bestämmelserna i 16 kap.
4 § nämnda lag stadgandena i 11 §
sista stycket och 38 § 1 mom. sista
stycket lagen den 29 juni 1946 om
folkpensionering alltjämt äga tilllämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 40 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas, att 40 § förordningen den 18 december 1959 angående
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.«
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

Tilläggspensionsavgift skall — — —
Har tilläggspensionsavgift, som ingår
i slutlig eller tillkommande skatt,
icke till fullo erlagts inom tid, som
i första stycket sägs, skall den slutliga
och den tillkommande skatten
omdebiteras med uteslutande av avgiften.
Innan omdebitering verkstålles,
skall den försäkrade beredas tillfälle
att yttra sig. Om verkställd omdebitering
skall den försäkrade underrättas.
Sådan underrättelse skall
innehålla upplysning om vad som
skall iakttagas vid anförande av besvär
över beslutet, och skall beträffande
underrättelsen i övrigt gälla
vad i 15 § andra stycket stadgas.

Denna förordning träder i kraft den 1

(Föreslagen lydelse)

§•

---uppbördsterminema infallit.

Har tilläggspensionsavgift, som ingår
i slutlig eller tillkommande skatt,
icke till fullo erlagts inom tid, som
i första stycket sägs, skall den slutliga
och den tillkommande skatten
omdebiteras med uteslutande av avgiften.
Om verkställd omdebitering
skall den försäkrade underrättas.
Sådan underrättelse skall innehålla
upplysning om vad som skall iakttagas
vid anförande av besvär över
beslutet, och skall beträffande underrättelsen
i övrigt gälla vad i 15 §
andra stycket stadgas.

1 juli 1964,

1 Senaste lydelse, se 1962: 396.

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1964

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari
1964.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,

Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson,

Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, fråga rörande ändring i
lagen om allmän försäkring, m. m. samt anför.

Frågan om ekonomiskt stöd för vård i enskilt hem av handikappade barn
är en av de frågor som hänskjutits till socialpolitiska kommittén1. I en den
19 april 1963 dagtecknad promemoria kallad Vårdbidrag för svårt handikappade
barn (stencil, socialdepartementet 1963:3) har kommittén redovisat
sitt förslag i ämnet. Den av kommittén förordade lösningen innebär ändring
i lagen om allmän försäkring.

över socialpolitiska kommitténs förslag har efter remiss yttranden avgivits
av socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, medicinalstyrelsen, mentalsjukvårdsberedningen,
utredningen angående översyn av 1954 års lag om
undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna, Svenska landstingsförbundet,
Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,
Svenska socialvårdsförbundet, Försäkringskasseförbundet, De vanföras riksförbund,
Svenska vanförevårdens centralkommitté, Riksförbundet Sveriges
föräldraföreningar för CP-barn, De blindas förening, Föreningen för de neurosedynskadade
och Handikapporganisationernas centralkommitté.

Socialpolitiska kommitténs förslag har tidigare anmälts i årets statsverksproposition
(bil. 7 p. 11). Jag anhåller nu att få upptaga förslaget till närmare
behandling. I anslutning därtill avser jag att behandla vissa andra
spörsmål om ändringar i lagen om allmän försäkring och anslutande författningar.
Däribland ingår de lagändringar, som påkallas med hänsyn till
de i statsverkspropositionen under nyssnämnda punkt upptagna förslagen
om standardhöjning av folkpensioner och rörande indexreglering av vissa
folkpensionsförmåner. 1

1 Statssekreteraren E.Michanek, ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare I.
Bengtsson, ledamoten av riksdagens första kammare T. Bengtson, sekreteraren Britt-Marie Bystedt
förbundsordföranden G. Hallström, direktören S. Hydén, folkskolläraren H. Nyhage,
ledamöterna av riksdagens andra kammare E. Rimmerfors och Elisabet Sjövall samt byråchefen
R. Tllert.

2*-—Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 94

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1964

Vårdbidrag för svårt handikappade barn

Vissa pensionsbestämmelser

Den som fyllt 16 år kan enligt bestämmelser i 7 kap. lagen den 25 maj
1962 (nr 381) om allmän försäkring erhålla folkpension i form av förtidspension,
om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet,
vanförhet eller annat lyte är nedsatt med minst hälften och nedsättningen
kan anses varaktig. Är nedsättningen av arbetsförmågan inte varaktig
men kan den antagas bli bestående avsevärd tid, kan i stället utgå sjukbidrag,
som dock skall vara begränsat till viss tid. Är nedsättningen av
arbetsförmågan total eller i det närmaste total utgår hel förtidspension eller
helt sjukbidrag, till storleken motsvarande ålderspension som utgår från
67 års ålder. Är nedsättningen mindre utgår förtidspensionen eller sjukbidraget
med ett till två tredjedelar eller en tredjedel reducerat belopp. Är
försäkrad som uppbär ålderspension, förtidspension eller sjukbidrag ur
stånd att reda sig själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen
i behov av hjälp av annan, utgår enligt 9 kap. 2 § lagen om allmän försäkring
ett mvaliditetstillägg med för närvarande, på grund av särskilda övergångsbestämmelser,
1 200 kr. för år. Sådant tillägg utgår alltid, därest den
forsakrade är blind. En förutsättning för att mvaliditetstillägg skall utgå är
att hjälpbehovet uppkommit eller blindheten inträtt innan den försäkrade
fyllt 63 år. Om en försäkrad mellan 16 och 67 år, som är blind, inte är berättigad
till pension, äger han enligt 9 kap. 3 § nyssnämnda lag rätt till invaliditetsersättning.
Denna utgår tills vidare med 2 000 kr. för år. Invaliditetstillägg
och invaliditetsersättning tillkommer vidare vissa förvärvsarbetande
med svåra medicinska handikapp. Invaliditetstillägg utgår ej vid stadigvarande
anstaltsvistelse och invaliditetsersättning kan ej utgå till den som är
skolpliktig enligt bestämmelserna om blindundervisning.

Ingen av de här nämnda förmånerna kan tillkomma barn under 16 år. Ett
handikappat barn i sådan ålder är icke på grund av sitt handikapp berättigad
till nagon förman från den allmänna pensioneringen.

Frågor om invaliditetstillägg och invaliditetsersättning handlägges av de
allmänna försäkringskassornas pensionsdelegationer.

Socialpolitiska kommittén

Socialpolitiska kommittén framhåller, att redan tillsynen och omvårdnaden
av friska, normalt utvecklade barn mången gång ställer barnens föräldrar
inför stora problem, personliga, psykologiska och ekonomiska. Det
ligger i sakens natur, fortsätter kommittén, att dessa problem blir mycket
större, om barnen lider av svårare sjukdomar, missbildningar eller skador.
Diagnostiseringen, arten och omfattningen av dessa kan variera i hög grad.
De svåraste missbildningarna kan fastställas redan vid barnets födelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1964

Andra medfödda skador och sjukdomsbilder kan ibland med säkerhet
diagnostiseras först då barnet uppnått någon eller några månaders ålder
och stundom först senare. Slutligen kan barnet efter födelsen drabbas av
sjukdom eller skada som läker ut med svårt handikapp. Till den första
gruppen kan räknas barn med grava hjärtfel, barn med klumpfot, neurosedynskadade
barn etc. Till den andra gruppen, som ibland utgör gränsfall
till den första, kan föras bl. a. barn med förlossningsskador, psykiskt
handikappade barn in. fl. Som exempel på barn tillhörande den tredje gruppen
nämner kommittén barn, som skadats under lek eller vid trafikolycka,
polioskadade barn och andra. Sjukdomen, missbildningen eller skadan kan
vara av tillfällig art, periodiskt återkommande eller bestå i många år och
sedan kompenseras eller vara livet ut. I en del fall får man också räkna med
att de sålunda handikappade barnen dör i unga år. Barnets handikapp kan
vara så svårt, att behandling och vård endast kan lämnas på sjukhus eller
annan vårdinstitution. I andra fall är det möjligt att ge barnet aktiv behandling
och vård i hemmet. Sådan behandling och vård kan bli ett led i de
rehabiliteringsåtgärder —- exempelvis i form av träning och övningar - -som är nödvändiga för att reducera eller häva handikappet.

Det sagda ger enligt kommittén vid handen, att behoven av tillsyn, behandling
och vård är mycket skiftande hos olika kategorier handikappade
barn. Generellt kan dock sägas att handikappade barn — förutom den omständigheten
att medvetandet om barnets kanske obotliga sjukdom, missbildning
eller skada i och för sig innebär en börda — skapar särskilda problem.
Dessa kan vara av ekonomisk art, vilket inträffar exempelvis om barnets
mor till följd av sina plikter mot barnet är förhindrad att utnyttja sin
arbetsförmåga till förvärvsarbete. Generellt sett torde man vidare ha anledning
förutsätta, att familjer med handikappade barn förorsakas merkostnader
och har större arbetsbörda än familjer med friska barn. Bördan kan
bli orimligt stor och det kan föreligga risk att barnet av ekonomiska skäl
inte får den vård som det behöver. I sadana fall kan föräldrarna se sig nödsakade
att lämna barnet till vård på institution. Det ekonomiska samhälleliga
stöd, som inom familjepolitikens ram eller eljest utgår till barnfamiljerna,
är inte differentierat med hänsyn till de särskilda vårdbehov och därmed
ofta sammanhängande kostnader som de handikappade barnen for
med sig. Kommittén anser, att särskilda hjälpåtgärder från samhällets sida
åt sådana barnfamiljer är på sin plats för att i någon mån kompensera föräldrarna
för den ökade belastning, som vård i hemmet av handikappade
barn innebär, eller underlätta för föräldrarna att i materiellt avseende bättre
sörja för barnen. Ett ekonomiskt stöd från det allmänna kan möjliggöra för
föräldrarna att tidvis anlita särskild hjälp, varigenom främst barnets moder
bcrcdes viss lättnad och avkoppling i vad gäller den personliga skötseln och
passningen av barnet. För föräldrarna blir sådana åtgärder en uppmuntran
och ett uttryck för rättvisa. Kommittén understryker också den samhälls -

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 19 G i

ekonomiska vinsten av att handikappade barn i största möjliga utsträckning
erhåller vård i sina hem i stället för på institutioner. Åtgärder som syftar
till att underlätta och stödja ifrågavarande barns vård i hemmen är därför
av intresse ur såväl den enskildes som samhällets synpunkt.

Kommittén betonar, att valet av vårdform i princip bör ske med utgångspunkt
från vad som av medicinska, pedagogiska och andra skäl är lämpligt
för barnet »adekvat vård» — och sålunda vara oberoende av barnets eller
familjens ekonomi.

För ett barns omvårdnad, trygghet samt person- och karaktärsdaning är
dess hem- och familjemiljö av utomordentlig betydelse, framhåller kommittén.
Detta gäller för det friska barnet men torde vara av ännu större
vikt för det handikappade. Det är därför angeläget att samhället stimulerar
till vård i hemmet i sådana fall, då lämplig och erforderlig vård kan lämnas
där. Kommittén håller för sannolikt, att det nu finns åtskilliga barn på olika
slag av institutioner, som med fördel skulle kunna vårdas hemma, om inte
ekonomiska och andra skäl lade hinder i vägen.

Å andra sidan finns det, fortsätter kommittén, barn som åtnjuter hemvård
utan att detta är den adekvata vårdformen. Skälet härtill kan vara
bristande tillgång på plats inom institutionerna. Det kan också vara så att
föräldrarna, som säkert vill sitt barns bästa, utgår ifrån att de själva bäst
förstår barnets vårdbehov och att de tar som sin livsuppgift att värna om
sitt barn, även om det för dem själva, barnets syskon och även för barnet
skulle vara till fördel, om barnet erhölle vård på institution. I en del fall är
orsaken eu missriktad ovilja mot institutionsvården, som man mer eller
mindre ogrundat utmålar som kärlekslös och opersonlig. Att komma till
lätta med sådana problem är inte lätt. Det kan synas föga motiverat att
rekommendera stimulans till hemvård i sådana fall. Ä andra sidan skulle
det vara opsykologiskt och verka stötande att förmena dessa familjer det
ekonomiska stöd man vill ge andra. Lämpligare åtgärder är upplysning
genom läkare, pedagoger, kuratorer m. fl.

Kommittén kommer fram till att det föreligger ett påtagligt behov av
åtgärder för att ekonomiskt stödja de handikappade barnens vård i hemmen.
När det gäller att undersöka möjligheten att utforma regler för ett
sådant stöd, betecknat såsom vårdbidrag, väljer kommittén mellan två
alternativ.

Ett alternativ är att söka sig fram efter de riktlinjer som ligger till grund
för folkpensioneringens särskilda förmåner till personer med avsevärda
vårdbehov, till blinda och till förvärvsarbetande invalider med svåra kroppsliga
defekter, alltså invaliditetstillägget och invaliditetsersättningen.

Det andx-a alternativet avser en utbyggnad av de familjepolitiska stödformerna.
Kommittén anför, att man skulle kunna tänka sig en ny bidragsform,
ett tillskott till det allmänna barnbidraget. Vad man vill åstadkomma
är nämligen en förstärkning av detta bidrag i de fall barnet av medicinska

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

skäl har behov av särskild tillsyn och vård. Administrationen torde i så fall
böra knytas till försäkringskassorna och riksförsäkringsverket.

Vid valet mellan de båda alternativen stannar kommittén för det första,
innebärande att reglerna om vårdbidrag bör upptagas i lagen om allmän
försäkring.

Kommittén framhåller, att utformningen av grunderna för utgivande av
vårdbidrag är förenad med betydande svårigheter. Dessa svårigheter jämte
den omständigheten att det är en ny och oprövad förinånsform talar enligt
kommittén för att en viss försiktighet iakttages vid angivandet av villkoren
för rätt till den nya förmånen. En omprövning kan befinnas påkallad sedan
erfarenhet av reformens verkningar vunnits.

Enligt kommitténs mening går det ej att vid bestämmandet av personkretsen
knyta rätten till vårdbidrag till sjukdomens eller skadans art eller
omfattning. Rätten till invaliditetstilläggen till vårdbehövande personer
över 16 år har ej heller knutits till sådana omständigheter, utan den har
gjorts beroende av om vederbörande är ur stånd att reda sig själv och på
grund härav i kvalificerat behov av hjälp av annan. Villkoren för rätt till
vårdbidrag bör, framhåller kommittén, i princip vara desamma, men med
hänsyn till att även de friska barnen — särskilt före skolåldern — inte kan
reda sig själva måste bestämmelserna om vårdbidragen ges en annan utformning.
Anledningen till vårdbehovet bör enligt kommitténs mening utgöras
av vissa medicinska fakta — sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet
eller annat lyte — vilka omnämnes i 7 kap. 1 § lagen om allmän
försäkring.

Beträffande vårdbehovets intensitet bör enligt kommittén uppställas i
princip samma krav som gäller för rätt till invaliditetstillägg för vårdbehövande
över 16 år. De handikappade barnens behov av tillsyn och vård erbjuder
så stora variationer och är beroende av så olika förutsättningar, att det
torde vara uteslutet att i lagtexten mera exakt definiera graden av vårdbehovet.
Kommittén har stannat för den beskrivningen att barnet skall vara
i avsevärd omfattning i behov av särskild tillsyn och vård. Det får sedan
ankomma på riksförsäkringsverket att genom råd och anvisningar ge pensionsdelegationerna
närmare vägledning i syfte att åstadkomma enhetlighet
i bedömningen av vårdbidragsansökningarna.

Vårdbehovet bör enligt kommittén regelmässigt styrkas med läkarintyg
jämte en social utredning genom barnavårdsnämnden och distriktssköterskan
på orten eller sjukhuskurator. I förekommande fall torde läkare
och kurator hos landstingens hemsjukvårdscentraler böra tillfrågas.

I detta sammanhang uttalar kommittén, att den omständigheten att ett
barn förklaras berättigat till vårdbidrag givetvis inte utesluter att kompletterande
hemsjukvårdsbidrag kan utgå från landsting. Lika naturligt är att
eventuellt hemsjukvårdsbidrag från landsting inte utgör hinder för rätt till
vårdbidrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 196b

Kommittén framhåller att för rätt till vårdbidrag bör krävas att barnets
behov av särskild tillsyn och vård ej är av tillfällig natur. Det bör därför
stadgas, att behovet är varaktigt, dvs. sannolikt beslående flera år framåt.
Ersättning lör barn med tillfälliga eller periodiskt återkommande handikapp
anser kommittén tills vidare bör lämnas av landsting och andra i form av
hemsjukvårdsbidrag.

Ett särskilt problem avser vårdbehoven under barnens första levnadsår,
då varje barn har behov av mer eller mindre kontinuerlig tillsyn och vård.
Kommittén tar upp frågan om man bör uppställa en undre åldersgräns, före
vilken rätt till vårdbidrag inte föreligger. För att bereda möjlighet att bevilja
bidrag också i tall då ett svårt handikapp konstateras redan vid barnets
födelse eller under dess första levnadsår, förordar kommittén emellertid,
att man inte i lagtexten uppställer någon undre åldersgräns för rätt till
vårdbidrag.

I fråga om en övre åldersgräns framhåller kommittén, att rätt till förtidspension,
om arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften, inträder vid
16 år. Till förtidspensionen kan utgå invaliditetstillägg, om vederbörande är
ur stånd att reda sig själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen
är i behov av hjälp av annan. Ersättningsfrågorna fr. o. m. den månad
vederbörande fyller 16 år får alltså anses tillfredsställande lösta. Vårdbidrag
som utgår för tid före 16 år bör på grund härav inte automatiskt
avlösas av andra folkpensionsförmåner från 16 år, utan rätten därtill torde
böra prövas efter ansökan i vanlig ordning.

Kommittén förordar, att rätten till vårdbidrag knytes till det vårdbehövande
barnet och ej till dess föräldrar eller annan vårdare. Enligt kommittéförslaget
skall vårdbidrag inte utgå till barn som stadigvarande vårdas på
anstalt eller som är skolpliktiga enligt gällande bestämmelser om blindundervisning.
Tillfällig vistelse utom hemmet, t. ex. på sjukhus eller annan
institution, bör ej medföra inskränkning i rätten till vårdbidrag.

Ett barns hälsotillstånd och vårdbehov kan, framhåller kommittén, förändras
till det bättre sa att rätten till beviljat vårdbidrag inte längre föreligger.
Barnet kan också i stället för vård i hemmet erhålla stadigvarande
vård på institution. Bidraget hör i sådana fall indragas, och efterkontroll är
således erforderlig. Åtgärder i kontrollsyfte torde enligt kommittén i många
fall böra vidtagas en gång om året.

Barnets eller familjens ekonomiska förhållanden bör enligt kommittéförslaget
inte inverka på bedömningen av rätten till vårdbidrag utan endast
barnets behov av särskild tillsyn och vård.

Vårdbidragets storlek bör enligt kommittén av praktiska skäl bestämmas
till ett fast belopp, enär det skulle möta stora svårigheter för de tillämpande
organen att rättvist välja mellan belopp inom vissa gränser. För att bidraget
skall vara till någon verklig hjälp bör det ej vara alltför ringa. Å andra sidan
bör man vara försiktig tills man fått någon erfarenhet av tillämpningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

Med denna utgångspunkt diskuterar kommittén två alternativ. Det ena innebär
att vårdbidraget bestämmes till 1 200 kr. om året, vilket belopp motsvarar
det nu utgående invaliditetstillägget till ålders- eller förtidspension.
Det andra alternativet innebär, att vårdbidraget i likhet med den fristående
invaliditetsersättningen bestämmes till 2 000 kr. I valet mellan de båda
alternativen anser kommittén att övervägande skäl talar för att vårdbidraget
fastställes till samma belopp som invaliditetsersättningen, dvs. 2 000 kr. per
år. När en anknytning sker till basbeloppet, kommer vårdbidraget att motsvara
50 procent av basbeloppet.

Kostnaderna för vårdbidragen bör enligt kommittén helt bestridas av
staten. Kommittén uttalar, att det är svårt att beräkna kostnaderna mera
exakt, då det är ytterst vanskligt att bedöma huru många barn som kan
antagas bli berättigade till vårdbidrag. I brist på säkra hållpunkter måste
beräkningen av kostnaderna bygga på en grov kalkyl beträffande antalet
vårdbidragsberättigade barn. Kommittén håller för sannolikt att antalet blir
av storleksordningen 5 000 barn. Kostnaderna för vårdbidragen under ett
budgetår kan då uppskattas till omkring 10 milj. kr., om bidraget utgår med
2 000 kr.

Kommittén föreslår, att bestämmelserna om vårdbidrag träder i kraft
den 1 juli 1964.

Remissyttrandena

Socialpolitiska kommitténs förslag att inom ramen för den allmänna försäkringen
tillskapa ett särskilt vårdbidrag för svårt handikappade barn har
allmänt godtagits under remissbehandlingen. Flera remissorgan uttrycker
sin tillfredsställelse med den förordade lösningen och betonar angelägenheten
av reformen. Medicinalstyrelsen finner det angeläget, att samhället
stimulerar till att handikappade barn vårdas i hemmet i alla de fall, då
denna vårdform framstår såsom den för barnet adekvata. Den ökade kunskapen
om betydelsen av en personlig relation till en vårdnadshavare för
den emotionella utvecklingen hos barn, oavsett handikapp, har medfört att
man på senare år kommit att tillmäta vården i enskilt hem allt större betydelse,
fortsätter styrelsen. Jämväl på institutionerna har man i görligaste
mån dragit konsekvenserna härav i så mån att det relativa personalantalet
ökat, barnen omhändertages i mindre grupper och kontinuitet eftersträvas
i relationen mellan personalen och vederbörande grupp, men trots detta kan
en institution inte uppfylla önskemålen om så personlig omvårdnad som är
möjligt att ge i ett lämpligt enskilt hem.

Från en del håll framföres farhågor för att vårdbidragen kan bli en stimulans
till vård i hemmet även i fall då sådan vårdform inte kan anses vara
den riktiga. Sålunda uttalar socialstyrelsen, att det inte torde kunna helt
uteslutas att föräldrar och vårdare inför möjligheten att erhålla vårdbidrag
vägrar bereda det handikappade barnet sjukhusvård eller återtar barnet till

18 Kungl. Maj:is proposition nr 94 år 1964

hemmet, aven om hemmet ur social synpunkt är olämpligt och vistelsen där
ur vårdsynpunkt kan vara till skada för barnet. Liknande synpunkter framföres
av riksförsäkringsverket, utredningen angående översyn av 1954 års
lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna liksom Försäkring
skas seförbundet. Riksförsäkringsverket ifrågasätter om inte någon möjlighet
borde finnas att i extrema fall vägra vårdbidrag för att åtminstone ej
medverka till en for barnets liv och hälsa uppenbarligen skadlig utveckling.
I detta sammanhang bör emellertid också uppmärksammas ett uttalande av
Svenska socialvardsförbundet, som framhåller att i den mån de handikappade
barnen kan vårdas i enskild miljö, detta utan gensägelse torde vara att
ur barnets synpunkt föredraga framför vård på institution.

Bestämmelsernas utformning i stort godtages av remissorganen. I något
fall framfores dock önskemål om en ytterligare precisering av villkoren för
ratt till vårdbidrag, och behovet av närmare anvisningar för tillämpningen
påtalas från flera håll. Riksförsäkringsverket framhåller de särskilda tilllämpningssvårigheter
som uppkommer i de fall, då barnet på grund av sin
ålder skulle ha behövt hjälp vid upprepade tillfällen dagligen även om barnet
ej varit sjukt eller skadat. Efter att ha erinrat om att kommittén i dessa
fall för rätt till bidrag förutsätter att barnets vårdbehov skall gå väsentligt
utöver det normala, ifrågasätter verket om inte, åtminstone till en början,
ett särskilt villkor borde uppställas för rätt till vårdbidrag för barn som ej
uppnått exempelvis sex års ålder. Ett sådant villkor skulle enligt verket
kunna innebära att barnet på grund av psykisk eller fysisk defekt är i
stadigvarande behov av tidskrävande behandling, som kan ges i hemmet. I
den mån vårdbidrag i angivna åldersgrupp anses böra utgå även i andra
fall, synes man enligt verket vara hänvisad till en mera schablonartad
bedömning.

Vad gäller blindhet som grund för rätt till vårdbidrag framhåller riksförsäkringsverket,
att vårdbidrag bör utgå först från den tid, då barnet på
grund av blindheten behöver avsevärt mer tillsyn och vård än som är normalt
för åldern. För sådana fall finner verket en nedre åldersgräns vid ett
år motiverad. De blindas förening finner obestridligt, att barn med ingen
eller ringa synförmåga är i avsevärd omfattning i behov av särskild tillsyn
och vård, samt uttalar vidare att behovet av särskild tillsyn och vård kan
vara betydande även för synskadade barn med förhållandevis god synförmåga.

De vanföras riksförbund menar, att bestämmelserna bör ges en generösare
utformning. Enligt förbundet bör rätt till vårdbidrag föreligga för ett rörelseskadat
barn, om barnet behöver hjälp vid av- och påklädsel, vid måltider
och vid vissa förflyttningar. Förbundet anser att bidraget bör utgå även för
barn som vårdas på internatskola med hänsyn till de särskilda kostnader
som föräldrarna får vidkännas för resor m. m.

Vikten av efterkontroll sedan vårdbidrag beviljats betonas av medicinalstyrelsen.
Styrelsen framhåller, att en klar diagnos sällan föreligger i fråga

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 196b

om handikappade barn och att nya behandlingsmetoder kan tillkomma.
Bidraget får inte uppfattas så att barnet inte längre är i behov av behandling.
Tvärtom bör, anför styrelsen, bidraget samordnas med olika terapiåtgärder,
något som är särskilt av nöden i de fall, där tveksamhet föreligger
huruvida barnet får adekvat vård i hemmet. Styrelsen förordar att omprövning
i regel sker med ett års mellanrum. Även riksförsäkringsverket understryker
att efterkontroll är behövlig men framhåller samtidigt att sådan
kontroll kan bereda svårigheter, särskilt som barnets föräldrar av naturliga
skäl i regel kan antagas önska behålla bidraget. Verket anser därför, att
möjlighet bör föreligga att bevilja bidrag endast för viss tid, exempelvis
ett år.

Det av kommittén förordade beloppet för vårdbidraget, 2 000 kr. för
år, godtages allmänt. Föreningen för de neurosedgnskadade vill dock att för
de neurosedynskadade barnen ett belopp av 3 000 kr. skall tas till utgångspunkt
och att i enskilda fall ett behovsprövat tillägg till detta belopp skall
utgå.

Departementschefen

En av de primära uppgifterna i ett socialt trygghetssystem är att bringa
hjälp och stöd åt dem som drabbas av sjukdom och invaliditet. Genom att
tillhandahålla sjukhus och andra vårdanstalter av olika slag sörjer samhället
för att den rätta vården beredes dem som inte lämpligen kan vårdas
i sina hem. Kostnaderna för anstaltsvård bestrides i princip av det allmänna,
antingen så att vården är helt kostnadsfri för den enskilde eller så att förefintliga
vårdavgifter täckes av förmåner från den allmänna försäkringen.
En invalidiserad som vistas i sitt hem kan, om han är ur stånd att reda sig
själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen har behov av
hjälp av annan, få ett särskilt invaliditetstillägg till sin förtidspension. En
förutsättning för att en försäkrad skall kunna få förtidspension och
därutöver i tillämpliga fall invaliditetstillägg — är att han fyllt 16 år. Detta
står i samband med att förtidspensionen är en ersättning för den inkomst,
som den försäkrade skulle kunnat bereda sig av eget arbete om han varit
arbetsför. För handikappade barn under 16 år som vårdas i hemmet finns
däremot, om man bortser från reglerna om socialhjälp, ingen lagfäst rätt
till särskild ersättning för de kostnader som deras handikapp drar med sig.
En annan sak är att landsting och primärkommuner i viss utsträckning
lämnar bidrag till hemsjukvård i sådana fall. Några enhetliga normer för
dessa bidrag existerar dock inte.

Invaliditet hos barn innebär stora påfrestningar för barnets föräldrar och
fostrare. Vid sidan om oro och ängslan för barnet får de underkasta sig
avsevärda uppoffringar, om barnet skall få så god utveckling som dess förutsättningar
medger. I de fall då barnet med fördel kan vistas i sitt hem
blir den personliga insatsen från vårdarnas sida av utomordentligt stor
betydelse för denna utveckling. I vilken utsträckning en sådan insats kan

Kitiujl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

göras är dock till stor del en kostnadsfråga. Det är inte bara så att vårdaren
på grund av den tid som måste ägnas åt barnet i motsvarande mån får avstå
från arbetsinkomst, som eljest skulle stått att få. Vården kräver ofta också
särskilda kostnader i flera hänseenden, inte minst för resor i olika sammanhang.
Många gånger kan de krav som ställs på föräldrarna bli så stora, att
de måste överlämna barnet för vård på en institution trots att vården hellre
borde ha beretts i hemmet.

Mot bakgrunden av det sagda är det angeläget att från statsmakternas
sida åtgärder vidtages för att bereda lättnader och stöd för vård av handikappade
barn i hemmen. En väg är härvidlag att tillhandahålla service och
hjälpmedel av olika slag, såsom också sker. Vid sidan härav bör övervägas
att införa kontantstöd i mera generella former.

Socialpolitiska kommittén har föreslagit en särskild bidragsform för
handikappade barn inom ramen för den allmänna försäkringen. Förslaget
innebär att till barn under 16 år, som på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet,
vanförhet eller annat lyte varaktigt och i avsevärd omfattning är
i behov av särskild tillsyn och vård, skall utgå vårdbidrag i form av invaliditetsersättning
från folkpensioneringen. Bidraget skall enligt förslaget utgå
med 2 000 kr. om året. Avsikten är dock att, då de i lagen om allmän försäkring
upptagna tilläggsförmånerna till folkpension anknytes till basbeloppet,
bidraget skall motsvara 50 procent av basbeloppet.

Kommitténs förslag har allmänt rönt ett positivt mottagande vid remissbehandlingen.
De erinringar som framställts har rört nyanseringar och
detaljer. För egen del finner jag den föreslagna lösningen väl ägnad att
läggas till grund för lagstiftning. Jag förordar därför att i lagen om allmän
försäkring införes bestämmelser om invaliditetsersättning till handikappade
barn i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittén föreslagit.

Med det föreslagna vårdbidraget åsyftas att ge en reell förbättring för
berörda kategori barn. Det vore olyckligt, om införandet av detta bidrag
från den allmänna försäkringen finge en återhållande effekt med avseende
på de särskilda hemsjukvårdsbidragen från landsting och primärkommuner.

Från en del håll har under remissbehandlingen yppats farhågor för att
det nya vårdbidraget kan få till följd att föräldrar undanhåller barn institutionell
vård, i fall då vård i hemmet inte kan betraktas som den rätta
vårdformen. För egen del vill jag ogärna tänka mig att vårdbidraget skall
få sådana följder. Om så ändå skulle ske i några fall finns det möjligheter
för barnavårdsmyndigheterna att åstadkomma rättelse och tillse att rätt
vårdform kommer till användning. Däremot finner jag det inte lämpligt att
exempelvis direkt knyta rätten till vårdbidrag till den förutsättningen att
vård i hemmet skall vara att föredra framför vård på särskild inrättning. I
detta sammanhang vill jag tillägga, att det finns anledning förmoda att just
tack vare vårdbidraget kommer att uppspåras en del för myndigheterna ej
kända fall, där handikappade barn vistas i sina hem utan att få den rätta
vården.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

Vad i övrigt angår de nya bestämmelsernas utformning vill jag framhålla
att det torde vara ogörligt att i lagtext med exakthet fastslå i vilka fall vårdbidrag
skall komma i fråga. Någon avgränsning av personkretsen med hänvisning
till särskilda slag av handikapp bör som kommittén framhållit inte
komma i fråga. Bidragsrätten bör för alla kategorier av handikappade bedömas
efter enhetliga grunder. Vårdbidragstagarna måste komma att representera
en mycket heterogen grupp inrymmande både kroppsliga och psykiska
handikapp, medfödda såväl som senare förvärvade. Här måste nödvändigtvis
ett visst utrymme ges åt tillämpningen, varvid det bl. a. fai ankomma
på riksförsäkringsverket att, lämpligen efter samråd med medicinalstyrelsen,
anvisa normer för bedömningen.

Kommittén föreslår att för rätt till vårdbidrag skall krävas att barnet
på motsvarande medicinska grunder som fordras för rätt till förtidspension
— varaktigt och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och
vård. Jag tillstyrker förslaget med en viss jämkning i fråga om varaktighetskravet
som jag strax kommer till.

De behov av tillsyn och vård som skall beaktas är sådana som gar utöver
dem som föreligger hos ett normalt utvecklat barn. Detta innebär att utrymmet
för tillämpning av bestämmelserna blir mindre, när det gäller barn i
späd ålder, vilka även om de är friska kräver tillsyn och vård i betydande
omfattning. För sådana fall har man främst att se till behovet av särskild
behandling, som fordras med hänsyn till barnets handikapp och som kan
ges i hemmet. Vidare har man att beakta sådana av handikappet föranledda
yttringar och behov hos barnet som kräver speciella åtgärder från vårdarens
sida.

Behovet av särskild tillsym och vård skall såsom angivits föreligga i avsevärd
omfattning. Bedömningen får här ske med ledning av den särskilda
arbetsinsats som vårdaren får göra och de särskilda kostnader som barnets
handikapp föranleder. I övrigt torde viss ledning vara att hämta från den
praxis, som föreligger rörande tillämpningen av bestämmelserna om invaliditetstillägg
enligt 9 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring.

Kommitténs förslag innebär att varaktighet hos det särskilda vårdbehovet
är en förutsättning för rätt till vårdbidrag. För rätt till förtidspension enligt
7 kap. kräves bl. a. att arbetsförmågan är varaktigt nedsatt med minst
hälften. Kravet på varaktighet tolkas så att nedsättningen kan antagas bestå
flera år framåt. Är arbetsförmågans nedsättning inte varaktig men kan den
beräknas bestå under avsevärd tid, varmed i praxis förstås minst ett år,
föreligger rätt till sjukbidrag. Detta är tidsbegränsat men följer i övrigt
samma regler som förtidspensionen. Skäl saknas enligt min mening att uppställa
strängare varaktighetskrav för rätt till det föreslagna vårdbidraget
än till sjukbidrag. Vårdbidrag bör alltså kunna utgå om det särskilda vårdbehovet
sannolikt är bestående avsevärd tid framåt, dvs. minst ett år.

I likhet med ett par remissorgan vill jag betona vikten av efterkontroll,

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 ur 1964

sedan vårdbidrag beviljats. De vårdbehov det här rör sig om är i inånga fall
föränderliga. Genom efterkontrollen kan också nya behandlingsformer till
hjälp för det handikappade barnet aktualiseras och nytillkomna medicinska
rön komma till utnyttjande. Visserligen kan ett beslut om utgivande av en
pensionsförmån alltid omprövas och förmånen indragas, därest förutsättningarna
för utgivande av förmånen inte längre är för handen. Av psykologiska
skäl och för att underlätta en efterkontroll bör det dock vara möjligt
att direkt i det beslut, varigenom vårdbidraget beviljas, föreskriva att detta
skall vara tidsbegränsat. Ett stadgande härom bör ingå i de nya bestämmelserna.
Om vårdbidrag beviljas i fall då vårdbehovet inte bedöms som varaktigt
utan endast bestående avsevärd tid, bör bidraget alltid göras tidsbegränsat.

Såsom kommittén föreslagit bör vårdbidrag inte utgå till barn som stadigvarande
vårdas på anstalt. Detta bör i enlighet med vad kommittén uttalat
ej medföra inskränkning i rätten till vårdbidrag för psykiskt efterblivet
barn som är inskrivet vid särskola eller vårdanstalt men som vistas i sitt eget
hem, om förutsättningarna för rätt till bidrag i övrigt är uppfyllda. Det
undantag som göres för anstaltsvårdade barn i fråga om rätten till vårdbidrag
motiveras av att värdet av anstaltsvården såväl ekonomiskt som eljest
mer än väl torde motsvara det stöd som vårdbidraget är avsett att ge för
vård av handikappade barn i hemmen.

I fråga om storleken av vårdbidraget har socialpolitiska kommittén knutit
an till vad som nu gäller för invaliditetsersättning enligt lagen om allmän
försäkring. Invaliditetsersättningen utgör enligt lagen per år 50 procent av
basbeloppet men utgår enligt en övergångsbestämmelse f. n. med 2 000 kr.
Jag ansluter mig till kommittéförslaget. Vid genomförande av det i det följande
behandlade förslaget om indexreglering fr. o. in. den 1 juli 1964 av
bl. a. invaliditetsersättning, kommer invaliditetsersättningen och därmed
vårdbidraget vid nuvarande basbelopp att uppgå till 2 400 kr. för år.

Bestämmelserna om vårdbidraget bör ingå som ett nytt första stycke i
9 kap. 3 § lagen om allmän försäkring. Nuvarande undantagsbestämmelse i
andra stycket samma paragraf utbytes därvid mot en som ett nytt tredje
stycke intagen hänvisning till 2 g tredje stycket. Härav framgår att vårdbidrag
inte skall utgå vid anstaltsvård. Samtidigt bör formuleringen av sistnämnda
stycke i förtydligande syfte ändras så att det klart framgår att
undantagsbestämmelserna syftar såväl på anstalter tillhörande primärkommuner
som anstalter vilka tillhör landsting.

Då vårdbidraget enligt förslaget skall kunna göras tidsbegränsat, bör
möjlighet föreligga att vid den fastställda tidens utgång bevilja förlängning
utan ny ansökan. En sådan möjlighet föreligger enligt nu gällande bestämmelser
i fråga om sjukbidrag. Stadgande härom återfinnes i 16 kap. 1 §
tredje stycket lagen om allmän försäkring. Jag föreslår att detta lagrum
utvidgas till att även omfatta vårdbidraget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 196b

De nya bestämmelserna bör såsom kommittén föreslagit träda i kraft den
1 juli 1964. Då på grund av stadgandet i 16 kap. 5 § sista stycket lagen om
allmän försäkring pensionsförmån kan utgå retroaktivt intill tre månader
före ansökningsmånaden, räcker det om ansökningen inges i oktober 1964
för att vårdbidraget skall utgå från bestämmelsernas ikraftträdande.

Med den nu förordade utformningen av bestämmelserna kan kostnaderna
för vårdbidraget, om man utgår från kommitténs beräkningar, uppskattas
till cirka 12 milj. kr. för budgetåret 1964/65. Kostnaderna faller helt på
staten.

Standardhöjning och indexreglering av folkpensionsförmåner

Departementschefen

Under rubriken Bidrag till folkpensioner in. in. (bil. 7 p. 11) i årets statsverksproposition
har föreslagits en standardhöjning av folkpensionerna
fr. o. m. den 1 juli 1964. Det nu utgående årsbeloppet för ålderspension till
en ensam pensionär, 3 400 kr., skall enligt förslaget höjas med 300 kr. till
3 700 kr. För två pensionsberättigade makar har föreslagits en höjning med
tillhopa 450 kr. från 5 330 kr. till 5 780 kr. Motsvarande höjningar inträder
beträffande förtidspension och änkepension.

Den föreslagna standardhöjningen kräver ändring av de i 11 § första
stycket lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om
allmän försäkring angivna pensionsbeloppen. Det må påpekas att de angivna
höjningarna avser hel pension. Om exempelvis en ensam förtidspensionär
uppbär en tredjedel av hel förtidspension, blir alltsa standardhöjningen för
hans del 100 kr. För den som uttagit ålderspension med början före 67 års
ålder och med hänsyn härtill uppbär reducerad pension blir höjningen i
motsvarande mån reducerad.

I statsverkspropositionen har vidare föreslagits att barnpensioner, barntillägg,
invaliditetstillägg och invaliditetsersättning, som för närvarande
övergångsvis utgår med fasta belopp utan indextillägg, från och med den
1 juli 1964 skall anknytas till basbeloppet i enlighet med de i lagen om allmän
försäkring intagna bestämmelserna och därigenom indexregleras. Vid
nu gällande basbelopp 4 800 kr. höjes därigenom barnpensionsbeloppet och
barntilläggets maximibelopp från 1 000 kr. till 1 200 kr. För de barn som
förlorat båda föräldrarna ökar barnpensionen från 1 400 kr. till 1 680 kr.
Invaliditetstillägget höjes från 1 200 kr. till 1 440 kr. och invaliditetsersättningen
från 2 000 kr. till 2 400 kr. I fortsättningen kommer förmånerna
sedan att följa förändringarna i basbeloppet.

De åsyftade ändringarna för nu berörda förmåner ernås genom att 12 §
andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän försäkring
utgår. Samtidigt bör ur samma paragraf uteslutas fjärde stycket enligt
vilket folkpension i fall som avses i 10 kap. 2 § första stycket lagen om

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år t96h allmän

försäkring, dvs. vid anstaltsvård på statens bekostnad, maximeras
till 50 kr. för månad. Det nämnda garantibeloppet kommer då att i enlighet
med bestämmelserna i lagen om allmän försäkring normalt för år
utgöra 15 procent av basbeloppet eller med nuvarande basbeloppsvärde 720
kr., motsvarande 60 kr. i månaden.

I statsverkspropositionen har kostnaderna för standardhöjningen beräknats
till 297,4 milj. kr., varav 268,4 milj. kr. för staten och 29,0 milj. kr. för
kommunerna. Kostnaderna för den i det föregående förordade indexregleringen
av vissa folkpensionsförmåner uppskattas till 11,6 milj. kr., varav
för staten 10,2 milj. kr. och för kommunerna 1,4 milj. kr.

Övriga lagstiftningsfrågor

Departementschefen

Genom lagen om allmän försäkring, som trädde i kraft den 1 januari
1963, åstadkoms en långtgående samordning i såväl formellt som materiellt
hänseende av olika socialförsäkringsgrenar. Den nya lagstiftningen synes
på det hela taget ha fungerat väl. Erfarenheterna är ännu alltför ringa för
att man med ledning av dem skall kunna dra några mera långtgående slutsatser
rörande behovet av ändrade bestämmelser. Jag vill dock erinra om
att vissa frågor i enlighet med vad som förutsattes vid antagandet av lagen
om allmän försäkring är föremål för utredning. Sålunda har åt 1961 års
sjukförsäkringsutredning anförtrotts vissa angelägna frågor främst rörande
sjukvårdsförmånerna, bl. a. angående införande av en allmän tandvårdsförsäkring.
En översyn av nuvarande regler om läkemedelsförmånerna hör
också till utredningens uppgifter. Yrkesskadeutredningen är sysselsatt med
att söka samordna yrkesskadeförsäkringen med den allmänna försäkringen.
Pensionsförsäkringskommittén slutligen har att behandla bland annat frågorna
om pension till dem som invalidiserats i unga år, om pension till
frånskilda kvinnor då den förutvarande maken avlider och om änklingspensioner.

Mot bakgrunden av vad nu anförts skall här endast upptagas förslag till
justeringar på enstaka punkter i nuvarande bestämmelser inom den allmänna
försäkringen.

Sjukpenningförmånerna enligt lagen om allmän försäkring omfattar i
princip alla förvärvsarbetande med inkomst över en viss minimigräns. När
det gäller inkomst av annat förvärvsarbete än anställning ger lagen möjlighet
till individuellt undantagande beträffande sådana förmåner. Någon motsvarande
individuell undantagandemöjlighet föreligger inte med avseende
på inkomst av anställning. Här öppnar lagen i stället vissa möjligheter till
undantagande i andra former. Salunda kan enligt 3 kap. 16 § första stycket
Kungl. Maj :t beträffande bl. a. arbetstagare, som på grund av lag eller annan

Kungl. Maj:ts proposition nr 9t ur 196i

författning eller bestämmelse, som beslutats av kommun, är berättigad att
uppbära lön vid sjukdom eller barnsbörd, föreskriva undantag helt eller
delvis från vad som är stadgat om placering i sjukpenningklass. Har beträffande
arbetstagare som här nämnts sådant undantag inte föreskrivits
eller gäller det endast delvis, äger enligt stadgande i andra stycket i samma
paragraf arbetsgivaren i den ordning Kungl. Maj :t bestämmer från den
allmänna försäkringskassan erhålla arbetstagaren tillkommande sjukpenning
jämte barntillägg, i den mån dessa förmåner inte överstiger den utbetalda
lönen.

Något undantag enligt paragrafens första stycke föreligger inte för närvarande.
Däremot gäller sedan den 1 juli 1963 arbetsgivarinträde enligt
andra stycket för statsanställdas del. Bestämmelser härom återfinnes i kungörelsen
den 31 maj 1963 (nr 311) angående tillämpning av 3 kap. 16 §
andra stycket lagen om allmän försäkring beträffande vissa arbetstagare i
statens tjänst m. fl.

En förutsättning för att arbetsgivarinträde skall kunna ske enligt angivna
lagrum är att arbetstagarnas sjuklöneförmåner följer direkt av stadgande i
lag eller författning. Emellertid förekommer att myndighet meddelar föreskrift
om sjuklöneförmåner i sådan ordning, att det inte kan sägas att förmånerna
följer direkt av lag eller författning. Även för sådana fall bör möjlighet
till arbetsgivarinträde föreligga. Med hänsyn härtill bör första stycket
i paragrafen omformuleras så att i stället anges att sjuklöneförmånerna skall
utgå enligt statliga föreskrifter. Denna formulering anknyter till ett motsvarande
stadgande rörande semester i 1 § lagen den 17 maj 1963 (nr 114)
om semester. Med statliga föreskrifter bör här förstås endast föreskrifter
som meddelats av statlig myndighet. Däremot blir stadgandet inte tillämpligt
i fall då en icke statlig institution beslutar att tillämpa statliga normer för
sina anställda.

I detta sammanhang bör stadgandet i samma stycke om motsvarande
undantag i anslutning till sjuklönebestämmelser som beslutats av kommun
förtydligas så att vid sidan av kommun anges landstingskommun. En motsvarande
ändring bör göras i 2 kap. 7 § tredje stycket. Detta innebär ingen
saklig ändring jämfört med vad tidigare varit avsett. I

I 10 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring finns bestämmelser
om att folkpension till den som åtnjuter anstaltsvård på statens
bekostnad inte får utgå med mer än ett visst maximibelopp. I fråga om
barntillägg finns vidare i paragrafens tredje stycke ett stadgande om att
barntillägg inte skall utgå för barn som under hel månad på statens bekostnad
åtnjuter anstaltsvård eller eljest kost och bostad. Stadgandet gäller dock
inte för tid då barnet är inackorderat vid nomadskola.

Någon motsvarighet till det berörda stadgandet om barntillägg finns ej
beträffande barnpension, vilket däremot var fallet enligt den till utgången

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 1961

av år 1962 gällande lagen om barnpensioner. På grund av en hänvisning i
den lagen till den numera likaledes upphävda lagen om särskilda barnbidrag
gällde nämligen för barnpension motsvarande undantag som nu gäller
för barntillägg. Då reglerna för barnpension och barntillägg bör överensstämma
på denna punkt och det ej heller finns anledning att utge barnpension
under sådan anstaltsvistelse, som det här är fråga om, bör tredje
stycket i förevarande paragraf ändras så att undantaget kommer att omfatta
även barnpension.

Enligt 10 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring kan riksförsäkringsverket
medgiva nära anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende
av den pensionsberättigade, rätt att helt eller delvis uppbära sådan del av
folkpension, som på grund av bestämmelserna i första stycket nämnda paragraf
inte skall utgivas. Vidare äger riksförsäkringsverket enligt 16 kap. 12 §
samma lag på framställning av nykterhetsnämnd besluta att pension tillkommande
den, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande vilken
föreligger omständighet i övrigt som i 15 § första stycket lagen om nykterhetsvård
sägs, helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myndighet eller
den pensionsberättigades make eller annan person att användas till den pensionsberättigades
och hans familjs nytta. Motsvarande gäller för det fall att
den pensionsberättigade till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet eller
annan därmed jämförlig orsak är ur stånd att själv omhänderha honom tillkommande
pension.

Att de befogenheter det här är fråga om förbehållits riksförsäkringsverket
och inte tillagts de allmänna försäkringskassorna, som eljest har att
besluta om pension, får ses mot bakgrunden av att det i begynnelseskedet
efter det att lagen om allmän försäkring trätt i kraft borde undvikas att
belasta kassorna med nytillkommande uppgifter i högre grad än som var
strängt nödvändigt. Sedan kassorna nu blivit väl förtrogna med sina nya
uPP§if*er, synes det lämpligt att de berörda befogenheterna överflyttas på
dem såsom ett led i strävandena att decentralisera försäkringens förvaltning.
Jag föreslår att lagrummen ändras i enlighet härmed. Kassornas beslut
i hithörande frågor kan i vanlig ordning överklagas hos riksförsäkringsverket
och i sista hand hos försäkringsdomstolen. Riksförsäkringsverket
kan också utan att besvär anförts överpröva försäkringskassornas beslut.

Enligt 18 kap. 13 § första stycket lagen om allmän försäkring skall av
befattningshavarna hos allmän försäkringskassa direktör, föredragande för
pensionsärenden ävensom annan tjänsteman beträffande vilken Kungl.
Maj:t så föreskrivit tillsättas och entledigas av riksförsäkringsverket. Kungl.
Maj :t har föreskrivit, att bestämmelserna skall gälla befattningshavare med
lön motsvarande lägst lönen i lönegrad 21 å löneplan A i statens löneförordning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 9 b år 196b

Avlönings-, pensions- och andra anställningsvillkor för befattningshavare
som nyss sagts skall enligt stadgande i tredje stycket i samma paragraf
bestämmas av riksförsäkringsverket efter kassans hörande. Enligt den nu
tillämpade förhandlingsordningen sker löneförhandlingarna mellan verket
och berörda personalgruppers organisationer. Därjämte är Försäkringskassornas
förhandlingsorganisation regelmässigt närvarande. Med hänsyn till
att ett samband råder mellan dessa befattningshavargrupper och vissa grupper
av statstjänstemän har verket funnit ändamålsenligt att söka en viss
anknytning till civildepartementet. I samband med att överenskommelse
träffades om löner för 1963 nåddes samförstånd mellan riksförsäkringsverket
å ena sidan samt Försäkringsfunktionärernas förbund, SACO:s allmänna
tjänstemannaförbund och Sveriges juristförbund å andra sidan att
en sådan lagändring kunde komma att vidtagas som innefattar rätt för
Kungl. Maj :t att fastställa avlönings- och pensionsvillkor för nu ifrågavarande
personal.

Goda skäl talar för att de frågor det här rör sig om skall kunna bringas
under civildepartementets handläggning. Bestämmelserna bör utformas så
att det skall ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma den ordning i vilken
anställningsvillkoren skall fastställas. Jag förordar att 18 kap. 13 § tredje
stycket ändras i enlighet härmed. Kungl. Maj :ts föreskrifter bör innehålla
en regel om att, på sätt nu sker, kassan skall höras innan anställningsvillkoren
fastställes.

Frågor om förtidspension, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning
avgöres i de allmänna försäkringskassorna av pensionsdelegationer. Bestämmelser
härom återfinnes i 18 kap. 20 § lagen om allmän försäkring.
Normalt finns i varje kassa en pensionsdelegation. Under förutsättning av
Kungl. Maj :ts medgivande kan dock i en kassa inrättas mer än en delegation.
Så har hitintills skett i fem kassor.

Varje pensionsdelegation består av fem ledamöter, nämligen förutom
ordföranden två av medicinalstyrelsen utsedda läkare och två av landsting
eller stadsfullmäktige utsedda ledamöter.

Såsom ordförande i pensionsdelegation fungerar normalt ordföranden i
kassans styrelse. Då skäl föreligger kan dock utses särskild ordförande i
pensionsdelegation. Detta måste bland annat bli fallet då i en kassa finns
mer än en pensionsdelegation.

Enligt stadgande i andra stycket i berörda paragraf skall som suppleant
för pensionsdelegationsordförande, som tillika är ordförande i kassans styrelse,
fungera den för honom utsedde suppleanten i styrelsen. På grund
härav kan det inte rimligen komma i fråga att ulse suppleanten för styrelseordföranden
till ordförande i en pensionsdelegation. Möjlighet härtill bör
dock föreligga, eftersom det i en kassa med mer än en pensionsdelegation
kan visa sig praktiskt att låta kassastyrelsens ordförande och hans supp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 är 1964

leant vara ordlörande i var sin delegation. Bestämmelserna bör ändras så,
att Kungl. Maj :t får befogenhet att förordna särskild suppleant för styrelseordföranden
i dennes egenskap av ordförande i pensionsdelegation.

För annan ledamot än ordförande som tillika är ordförande i kassans
styrelse skall enligt föreskrift i andra stycket utses en suppleant.

Erfarenheterna av den hittillsvarande verksamheten har givit vid handen
att det i pensionsdelegationer med stor arbetsbelastning uppkommer svårigheter
för läkarna att med erforderlig omsorg gå igenom ärendena i den takt
som krävs för alt det inte skall uppkomma för stor balans. När det i sådana
fall inte eljest föreligger skäl att inrätta ytterligare en pensionsdelegation i
kassan, synes den rätta lösningen vara att öka antalet disponibla läkare inom
den befintliga delegationen. Detta kan lämpligen ske genom att antalet
suppleanter för varje läkarledamot utökas till två. Jag förordar en lagändring
som ger Kungl. Maj :t befogenhet att besluta om sådan utökning.

Inom försäkringen för tilläggspension är en försäkrads pensionsrätt på
grundval av inkomst av anställning inte beroende av i vad mån arbetsgivaren
fullgör sin avgiftsskyldighet eller inte. För inkomst av annat förvärvsarbete
däremot har den försäkrade att själv betala avgiften för sin tilläggspensionering
och en förutsättning för att pensionspoäng skall tillgodoräknas på
grundval av sådan inkomst är att avgiften till fullo erlagts inom föreskriven
tid. Avgiften uppbäres tillsammans med inkomstskatten. Den skatt som
erlägges går i första hand till betalning av den i skatten ingående tilläggspensionsavgiften.
För att pensionsrätten skall vara säkrad räcker det alltså
att den försäkrade erlagt så mycket av honom åvilande skatter och
avgifter som svarar mot tilläggspensionsavgiftens belopp. Enligt stadgande
i 40 § första stycket förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. skall
tilläggspensionsavgift erläggas före den 1 oktober året näst efter taxeringsåret.
Avgiften för exempelvis 1963 års inkomst skall alltså erläggas före den
1 oktober 1965. Ingår avgiften i tillkommande skatt, skall den erläggas inom
fyra månader efter utgången av den månad, varunder den sista av de för
skatteinbetalningen bestämda uppbördsterminerna infallit.

Har tilläggspensionsavgift inte till fullo erlagts inom föreskriven tid, skall
skatten omdebiteras med uteslutande av avgiften. Denna omdebitering innebär
det slutgiltiga konstaterandet av att pensionspoäng inte skall tillgodoräknas
den försäkrade. Med hänsyn härtill har i andra stycket av den nyssnämnda
paragrafen föreskrivits, att den försäkrade skall beredas tillfälle
att yttra sig, innan omdebitering verkställes. Sedan omdebitering skett skall
den försäkrade underrättas härom.

Enligt de erfarenheter som hitintills vunnits av tillämpningen torde det
vara onödigt och dessutom ägnat att väcka irritation att påkalla yttrande
från den försäkrade innan omdebitering sker. Den försäkrade har nämligen

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 196b

ingen möjlighet att genom avgiftsinbetalning eller eljest hindra att omdebitering
verkställes. Tillräcklig garanti mot felaktig omdebitering föreligger
genom rätten att anföra besvär över omdebiteringen, sedan meddelande härom
erhållits. Till saken hör också att riksförsäkringsverket genom cirkulär
den 16 juli 1963 anmodat de lokala skattemyndigheterna att senast den 15
september året näst efter taxeringsåret påminna avgiftsbetalare, som då ej
erlagt hela avgiften, och upplysa dem om följderna av försummad betalning.

Föreskriften om att den försäkrade skall beredas tillfälle att yttra sig
innan omdebitering sker bör av nu anförda skäl utgå.

Departementschefens hemställan

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag
till lag angående ändring i lagen om allmän försäkring, lag om ändrad
lydelse av 11 och 12 §§ lagen angående införande av lagen om allmän försäkring
samt förordning om ändrad lydelse av 40 § förordningen angående
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Av förslagen, vilka torde få fogas såsom bilaga1 till detta protokoll, är
lagförslagen av den natur att lagrådets yttrande över dem bör inhämtas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande departementschefen,
att lagrådets yttrande över upprättade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän
försäkring, och

2) lag om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382)
angående införande av lagen om allmän försäkring

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Anders Leion

1 Bilagan, som bortsett från vissa redaktionella jämkningar är likalydande med de vid propositionen
fogade författningsförslagen, har här utelämnats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 9 mars
1964.

Närvarande:
justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,
regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet den 3 mars 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 7
februari 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade
förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr
381) om allmän försäkring och 2) lag om ändrad lydelse av 11 och 12 §§
lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän
försäkring.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av lagbyråchefen Gunnar Danielson.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Thomas Kr ook

Kangl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964

Utdrag av protokollet över soöialärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 13 mars 1964.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,

Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, lagrådets den 9 mars
1964 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 7 februari 1964 remitterade
förslagen till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om
allmän försäkring och lag om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ la9en den 25
maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring.

Föredragande departementschefen upplyser, att lagrådet lämnat förslagen
utan erinran, samt hänvisar i övrigt beträffande hithörande frågor till
statsrådsprotokollet den 7 februari 1964 och anför.

Fr. o. in. den 1 april 1964 tillkommer ytterligare ett indextillägg till folkpensionen.
Antalet sådana tillägg blir alltså 15. Med detta antal mdextilllägg
och den föreslagna standardhöjningen kommer fr. o. m. juli 1964 pensionen
för en ensam pensionär att utgöra 3 775 kr. och för två pensionsberättigade
makar sammanlagt 5 900 kr. om året.

Folkpensionskostnaderna kan med hänsynstagande till de i det föregående
förordade lagändringarna för budgetåret 1964/65 beräknas enligt
följande uppställning.

Förmånsslag	Totalkostnad milj. kr.	Staten milj. kr.	Kommunerna milj. kr.
	2 940	2 940	—
	547	271	276
	84	42	42
Änkepension	156	156	57
	114	57
	25	25	—
	15	7	8
	41	41	—
	385	79	306
Summa	4 307	3 618	\| 689

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1964

Kommunernas bidrag beräknas bli genomsnittligt 79,4 procent beträffande
bostadstilläggen och 50,3 procent beträffande övriga förmåner, till
vilka kommunerna bidrar.

Beräkningarna i tablån bygger på antagandet att 15 indextillägg utgår
dvs. det antal som gäller för april 1964. Varje ytterligare indextillägg —
som utgår med 75 kr. eller, om pensionstagaren är gift och hans make åtnjuter
folkpension i form av ålderspension eller hel förtidspension, 60 kr.
— beraknas kosta 75,8 milj. kr. årligen, varav 68,3 milj. kr. för staten och
7,5 milj. kr. för kommunerna.

Som huvudsakligt underlag för beräkningarna har valts ett av riksförsäkringsverket
uppskattat totalbestånd pensionstagare i januari 1965, vilken
månad ansetts representativ för hela budgetåret 1964/65. Följande uppskattning
har gjorts beträffande antalet pensionärer med olika slag av pensionsförmåner.
r

Pensionsförmån	Uppskattat antal personer
Jan. 1964 (1963/64)	Jan. 1965 (1964/65)	Förändring
Ålderspension.......			4- 24 000
Förtidspension.......		ool 000
Hustrutillägg.....		170 000	+ 1000
Änkepension huvudfall.........		43 000 43 000 38 000
övergångsfall..........		+ 8 000
Barntillägg........		— 7 000
Barnpension......		15 000	—
		36 000	— 2 000
Summa	1 172 000	1 196 000	+ 24 000

Anslaget Bidrag till folkpensioner m. m. har i årets statsverksproposition
(bil. 7 p. 11) för budgetåret 1964/65 — under antagande att antalet indextillagg
utgor 14 — preliminärt beräknats till 3 550 milj. kr. Jag föreslår att
anslaget definitivt uppföres med 3 620 milj. kr.

I förslaget till lag angående ändring i lagen om allmän försäkring bör
ett par redaktionella jämkningar vidtagas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredraganden, att
Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga de i det föregående nämnda
förslagen till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän
försäkring, och

2) lag om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382)
angående införande av lagen om allmän försäkring,

dels antaga ett inom socialdepartementet upprättat förslag till

förordning om ändrad lydelse av 40 § förordningen den 18 december 1959

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1964 33

(nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. m.

dels ock för budgetåret 1964/65 under femte huvudtiteln anvisa
till Bidrag till folkpensioner m. m. ett förslagsanslag av 3 620 000 000
kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

J. P. Wieselgrén