Kungl. Maj:ts proposition nr 8t år 1960 (Proposition 1960:84)

Kungl. Maj:ts proposition nr 8t år 1960

Nr 84

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa stödåtgärder
i anledning av skadorna å 1959 års skörd; given
Stockholms slott den 11 mars 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att amorteringslån (stödlån) under vissa villkor
skall kunna beviljas de jordbrukare, som år 1959 tillfogats mera betydande
skördeskador på grund av ogynnsam väderlek. Utformningen av låneverksamheten
ansluter i huvudsak till motsvarande bestämmelser år 1957 med
av riksdagen år 1958 vidtagna ändringar. Lånen föreslås skola löpa med
5,75 procent ränta med möjlighet för Kungl. Maj :t att ändra räntesatsen, om
det allmänna ränteläget skulle föranleda därtill. Låntagare med brukningsenhet
av högst 20 hektar åker må åtnjuta räntefrihet i två år för högst 3 000
kronor av lånebeloppet. I fråga om lånebelopp, för vilket ränta skall utgå,
skall de första två årens ränta läggas till kapitalbeloppet. Lånen, som skall
vara amorteringsfria i två år, skall amorteras under en tid av fem år. Om
särskilda skäl föreligger, kan den amorteringsfria tiden förlängas till högst
fyra år och amorteringstiden ökas till högst tio år eller i undantagsfall högst
femton år. Låneverksamhelen skall handhas av lantbruksnämnderna under
medverkan av riksbanken. Förvaltningen av lånen skall åvila riksbanken.
Det begäres, att behållningen — drygt It miljoner kronor — å det under
fonden för låneunderstöd redovisade, under rubriken fonden för supplementär
jordbrukskredit anvisade investeringsanslaget skall användas till bestridande
av kostnaderna för stödlånen.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 84

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1960

Vidare hemställes om medgivande att utbetala kontanta bidrag till jordbrukare,
som är i behov därav på grund av lidna skördeskador år 1959, i huvudsaklig
överensstämmelse med vissa av jordbruksnämnden efter överläggningar
mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation framlagda
förslag. För bidragsgivningen föreslås ett belopp av 10,4 miljoner kronor
skola ställas till förfogande. Bidragen skall utdelas efter individuell ansökan
och prövning. Fördelningen av bidragen skall handhas på i stort sett
samma sätt som fördelningen av de individuella skördeskadebidragen åren
1955 och 1957.

Av bidragsbeloppet avses 5 miljoner kronor skola täckas av det överskott
av införselavgiftsmedel för brödsäd och fettvaror, som uppkommit under
treårsperioden 1956/57—1958/59 och som ännu inte disponerats. Vidare
skall 5 miljoner kronor tagas av de under regleringsåret 1959/60 inflytande
införselavgifterna för fodermedel. Slutligen föreslås, att det å riksstaten för
budgetåret 1959/60 anvisade anslaget till gottgörelse till jordbruket för av
dess utövare erlagd energiskatt för motorbrännolja till traktorer å 0,4 miljoner
kronor skall disponeras för ifrågavarande kontantbidrag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1960

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
mars 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, fråga om vissa stödåtgärder
i anledning av skadorna å 1959 års skörd samt anför därvid.

Enligt beslut av 1959 års riksdag (prop. 1959: 147; JoU 29; rskr. 283)
skulle för reglering av skador å 1959 års skörd tillämpas en modifierad 4-procentregel. Enligt denna skulle jordbruket bli berättigat till särskild kontant
kompensation i händelse av dålig skörd för den del av produktionsbortfall
eller kostnadsökning för fodermedel, som översteg 4 procent av inkomstsumman
i en för år 1959 upprättad normkalkyl (ca 175 miljoner kr.).

Sedan jordbrukets förhandlingsdelegation under hand hos statens jordbruksnämnd
påkallat en omräkning av den på våren 1959 upprättade normkalkylen,
har en sådan omräkning verkställts av jordbruksnämndens kalkylsakkunniga
och godkänts såväl av förhandlingsdelegationen som, vid sammanträde
den 16 december 1959, av jordbruksnämnden. Vid omräkningen
befanns bl. a., att den minskning av fodertillgången, som inträffat till följd
av torkan år 1959, medförde en kostnadsökning för köpfoder i jordbruket
av endast omkring 152 miljoner kr., under det att jordbrukets inkomster av
försäljningen av vegetabilier och animalier nära överensstämde med normkalkylen.
Någon utlösning av 4-procentregeln skedde sålunda inte.

I skrift den 30 oktober 1959 har Norra Älvsborgs länsförbund av RLF anhållit
om stödåtgärder i anledning av skördeutfallet år 1959. Vidare har
Värmlands läns hushållningssällskap och Värmlands länsförbund av RLF i
skrift den 2 november 1959 anhållit om kompensation för skördeskador år
1959. Skrifterna har för yttrande remitterats till statens jordbruksnämnd.

Med anledning av nyssnämnda remisser och vad i övrigt förekommit i
ärendet har statens jordbruksnämnd i en till jordbruksdepartementet den 27
februari 1960 inkommen skrivelse hemställt, att Kungl. Maj :t måtte, efter
inhämtande i den mån så erfordras av riksdagens samtycke dels utfärda be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1960

stämmelser om utbetalande av stödlån i anledning av skador å 1959 års skörd
i huvudsaklig överensstämmelse med vad i skrivelsen föreslagits, dels medge,
att de medel, som nu innestår å Fonden för låneunderstöd: Fonden för
supplementär jordbrukskredit, får användas till utbetalande av stödlån med
anledning av skador å 1959 års skörd, dels bemyndiga jordbruksnämnden
att för utbetalande av bidrag enligt i skrivelsen angivna grunder till jordbrukare,
vilka är i behov därav på grund av lidna skördeskador år 1959, till
lantbruksstyrelsen överföra ej mindre ett belopp av 10 miljoner kr. av importavgiftsmedel
att avräknas med 5 miljoner kr. av vissa överskottsmedel
av införselavgifter och med likaledes 5 miljoner kr. av under innevarande
regleringsår inflytande införselavgifter för fodermedel, än även det belopp
av 400 000 kr., som för budgetåret 1959/60 anvisats under anslaget Gottgörelse
till jordbruket för av dess utövare erlagd energiskatt för motorbrännolja
till traktorer, dels bemyndiga lantbruksstyrelsen att i den ordning,
som angivits i skrivelsen, fastställa närmare grunder för fördelningen
av sådana bidrag.

Över jordbruksnämndens framställning har, efter remiss, yttrande avgivits
av fullmäktige i riksbanken.

I fråga om vissa redan vidtagna åtgärder i anledning
av 1959 års skördeskador anför statens jordbruksnämnd i huvudsak
följande.

Jordbrukets förhandlingsdelegation har, under hänvisning till kalkylomräkningen,
i skrivelse till nämnden den 16 december 1959 anhållit om åtgärder
med anledning av de skördeskador, som under år 1959 drabbat vissa
delar av landet. I skrivelsen framhålles, att torkan under fjolåret förorsakat
en resultatförsämring för jordbruket i huvudsak genom ökade kostnader
för foderanskaffning. Förhandlingsdelegationen understryker därvid,
att torkan framförallt drabbat vissa delar av landet, särskilt områden i östra
och nordvästra Götaland samt sydvästra Svealand. I skrivelsen anhålles, att
jordbruksnämnden ville hos riksbanken göra framställning om lättnader i
fråga om amorteringar å stödlån för jordbrukare, som särskilt hårt drabbats
av skördeskador. Vidare framhåller förhandlingsdelegationen, att skördeskadorna
på många håll syntes vara så svåra, att det borde övervägas, om icke
särskild hjälp i ena eller andra formen borde lämnas till de hårdast drabbade.
Delegationen hemställer sålunda, att nämnden måtte jämte vederbörande
andra myndigheter företaga den noggrannare kartläggning beträffande
skadornas omfattning och svårighetsgrad, som fordrades för att utröna,
inom vilka områden dylik hjälp borde utgå.

Med anledning av förhandlingsdelegationens begäran om lättnader i fråga
om amorteringen av äldre stödlån har jordbruksnämnden i skrivelser
den 21 december 1959 gjort en framställning i ämnet till riksbanksdirektionen
och till lantbruksstyrelsen. Riksbanken har därefter i skrivelse till
jordbruksnämnden den 29 december 1959, varav avskrift tillställts riksbankens
avdelningskontor, meddelat sitt ställningstagande till nämndens
framställning.

Jordbruksnämnden berör därefter i korthet väderleksförhållandena
våren och sommaren 1959 samt anför härom följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr år 1960

Väderleken under vegetationsperioden 1959 kännetecknades i stora delar
av landet framför allt av en betydligt lägre nederbördsmängd än normalt
men dessutom av ovanligt höga temperaturer under sommarmånaderna.
Växtbetingelserna blev till följd av torkan särskilt dåliga i stora delar av
Götaland och Svealand.

Jordbruksnämnden har för månaderna maj—september studerat nederbördens
fördelning vid de mätställen, från vilka rapporter regelbundet insamlas
av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI). För
400 platser, i stort sett jämnt fördelade inom landet, har månadsnederbörden
därvid jämförts med normal nederbörd åren 1901—1930 (av SMHI använd
normalperiod). Detta material visar, att nederbördsmängden under
maj månad i östra Skåne, Blekinge, Gotlands och Kalmar län icke uppgick
till 25 procent av den normala. Västra Skåne, delar av Kronobergs och Hallands
län, norra delen av Bohuslän, Vänerslätten och delar av östra Svealand
hade samtidigt mellan 25 och 50 procent av normal regnmängd, medan
landet i övrigt hade mera normala nederbördsförhållanden. I jämförelse
med maj månad medförde juni endast en obetydlig ökning av nederbörden
inom sydöstra Götaland. Under denna månad led dessutom delar av Värmlands,
Örebro och Kopparbergs län särskild brist på regn. I dessa senare områden
föll mindre än en fjärdedel av normal regnmängd. Stora områden i
Norrland fick under juni mindre än hälften av normal nederbördsmängd.
Den nederbördsfördelning, som rådde under juni, fortsatte också under
större delen av följande månad. Under juli erhöll sålunda delar av östra
Svealand mindre en än fjärdedel av normal regnmängd. Vid månadsskiftet
juli—augusti föll i södra Götaland (särskilt i trakten av Ivösjön i nordöstra
delen av Kristianstads län) stora mängder av regn, som lokalt uppgick till
mer än 200 mm. Augusti månad var jämfört med normala förhållanden den
ojämförligt torraste av sommarmånaderna. Då fick nämligen i stort sett
halva Götaland och Svealand mindre än en fjärdedel av normal nederbördsmängd.
Även under september föll i stora delar av landet mindre regn än
normalt. Endast norra Götaland och Gotland hade denna månad i det närmaste
normala nederbördsförhållanden.

Vidare har jordbruksnämnden verkställt vissa utredningar angående
omfattningen av 1959 års mera väsentliga skördeskador.
I sina utredningar om skördeutfallet i olika delar av landet har
nämnden använt allt tillgängligt material: skördeomdömen och hektarskördar
enligt de subjektiva (d. v. s. de enligt traditionell metod utförda) skördeuppskattningarna
samt hektarskördar enligt objektiva uppskattningar.
Nämnden har eftersträvat att erhålla sammanfattande mått på skördeutfallet
inom olika områden.

Såsom första led i utredningsarbetet har den s. k. allmänna skördesiffran
för olika hushållningssällskapsområden uträknats för vart och ett av de
fem senaste åren. Uträkningen härav grundar sig på de i oktober avgivna
skördeomdömena för samtliga växtslag, som är föremål för subjektiva skördeuppskattningar.
De olika skördeomdömena har därvid omräknats till
foderenheter. Hänsyn har vid omräkningen ej kunnat tagas till halm, blast,
bete och grönfoder. Ehuru de i den allmänna skördesiffran ingående komponenterna
icke utgör objektiva mått på skörderesultatet utan endast subjektiva
bedömningar därav, torde enligt nämnden skördesiffran likväl ge eu
tämligen god bild av variationerna i det kvantitativa skördeutfallet mellan

lf liihang till riksdagens protokoll i9C>0. 1 samt. Nr 8i

Kungi. Maj:ts proposition nr 8A år 1960

olika områden. Uppgifterna redovisas av nämnden i eu tabell, vilken som
bilaga 1 torde få fogas till detta protokoll. Av tabellen framgår, att den
allmänna skördesiffran för hela riket icke något av åren 1955—1959 uppgått
till talet 3, som vid riktig bedömning skall beteckna medelskörd. För år
1959 var rikssiffran 2,57, det för perioden lägsta värdet näst efter talet för
det regnfattiga året 1955 eller 2,32. Vid jämförelse särskilt med 1957 års
skördesiffra, 2,79, måste ihågkommas, påpekar nämnden, att kvaliteten av
åtskilliga grödor detta år till följd av de ihärdiga regnen under skördeperioden
var mycket dålig, medan skörden 1959 nästan genomgående kännetecknas
av god kvalitet. Därtill kommer, att skörden under torrår brukar bedömas
särskilt pessimistiskt. Den lägsta områdessiffran redovisas år 1959
för Kalmar läns södra del med 1,98, varefter följer Värmlands län med talet
2,00. På en viss distans, med skördesiffran 2,17, kommer därefter Gotlands
län, som tätt följs av, i tur och ordning, Västmanlands län, Örebro län,
Kalmar läns norra del och Kopparbergs län. För Malmöhus, Västerbottens
och Norrbottens län redovisas ett skördeutfall, som överstiger normalskörd.

Liksom skedde vid undersökningen av 1957 års skördeskador har jordbruksnämnden
även för år 1959 sökt erhålla ett värdemässigt mått på skördeskadornas
omfattning inom olika län.

Denna beräkning bygger på de subjektiva uppskattningarna av hektarskördarna
i varje församling men man har därjämte beaktat tillgängliga, direkta
eller indirekta, uppgifter om de olika växtslagens kvalitet. Vid beräkningen
har värdet av 1959 ars skörd jämförts med värdet av en »normalskörd»,
avseende genomsnittet för åren 1952, 1953, 1954, 1956 och 1958. Totalskörden
har i båda jämförelseleden beräknats på grundval av 1959 års
arealdisposition, medan resp. års hektaravkastningar'' kommit till användning
(för normalperioden har vägda länsmedeltal beräknats). Beräkningarna
omfattar alla i skördeuppskattningarna ingående grödor utom vårråg,
foderrotfrukter, oljelin och hö från naturlig äng. Återväxten efter första
skörd på vallar har ej heller medräknats, enär den objektiva skördeuppskattningen
visat, att det i förhållande till tidigare använda schablontillägg föreligger
betydande länsavvikelser, vilkas storlek för år 1959 vid tidpunkten för
beräkningarnas utförande dock ej varit känd för alla områden. Värderingen
både av normalskörden och 1959 års skörd har utförts på samma sätt som
vid omräkningen av den begränsade totalkalkylen i december 1959 för
eventuell tillämpning av 4-procentregeln. Detta innebär, att avvikelser från
normalkvalitet i den aktuella skörden i möjligaste mån beaktats genom pristillägg
eller prisa\drag. Vad den aktuella höskörden beträffar har hänsyn
tagits till kvalitetsfrågan genom priskorrigering till följd av de avvikelser i
förhållande till normalt fodervärde, som påvisats av de lantbrukskemiska
kontrollanstalterna vid analyser av höprover från 1959 års skörd.

Resultatet av värdeberäkningarna har jordbruksnämnden sammanställt
i en tabell, vilken som bilaga 2 torde få fogas till detta protokoll. Av denna
framgår, alt den totala skördeförlusten, sedan 1959 års skörd sålunda värderats
med hänsyn både till kvantitet och kvalitet, beräknats till omkring
159 miljoner kr. Inom eu del områden, framför allt Malmöhus län men
även Östergötlands län, Älvsborgs läns södra del och de tre nordligaste länen,
har emellertid skördevärdet blivit större än normalt. Bruttoförlusten skulle

Kungl. Maj. ts proposition nr 84 år 1960 I

alltså enligt denna beräkningsmetod i verkligheten vara större än det angivna
beloppet.

Jordbruksnämnden erinrar i sammanhanget om att omräkningen av den
begränsade totalkalkylen slutade, som förut nämnts, på en kostnadsökning
för köpfoder i jordbruket av ca 152 miljoner kr. men på ungefär oförändrade
inkomster av försålda jordbruksprodukter, bådadera i förhållande till
normkalkylen. Ehuru totalkalkylen bygger på andra förutsättningar och
beräkningsmetoder än den här redovisade undersökningen, råder nära
överensstämmelse mellan de båda beräkningarnas slutresultat. Detta förhållande
torde enligt nämnden närmast få betraktas som en tillfällighet.

Den sista kolumnen av tabellen i bilaga 2 visar, att 1959 års skördevärde
för hela riket motsvarar 94 procent av värdet av normalskörd. Det lägsta
värdet redovisas för Kalmar södra länsdel med »skördeprocenten» 69, varefter
följer Gotlands och Värmlands län med resp. 73 och 76 procent. Endast
dessa tre områden uppvisar eu skördeförlust överstigande 20 procent.
Mellan 15 och 20 procents förlust, d. v. s. en »skördeprocent» mellan 80 och
85, redovisas för Jönköpings, Kalmar norra, Blekinge, Älvsborgs norra, Örebro
och Västmanlands län.

Jordbruksnämnden konstaterar, att beräkningen både av skördeförlusten
och av den allmänna skördesiffran således ger vid handen, att södra länsdelen
av Kalmar län skulle vara hårdast drabbad av skördeskador och att
därnäst skulle följa Gotlands och Värmlands län (ehuru de olika beräkningarna
placerar dessa senare län i inbördes olika ordningsföljd). En hög
grad av parallellitet råder i fråga om länsföljden enligt de båda beräkningarna.

I syfte att utröna skördeskadornas lokalisering inom olika län har jordbruksnämnden
beräknat »skördeprocenten» enligt i stort sett samma metod
även för s. k. naturliga jordbruksområden. Dessa beräkningar har emellertid
måst begränsas till vissa av de län, som enligt nyss redovisade undersökningar
synes vara särskilt svårt skadade. Dessutom har på särskild framställning
Gävleborgs län medtagits. Enligt en något enklare metod, vid vilken
de subjektiva hektarskördarna församlingsvis för enskilda grödor vägts
samman med ledning av skördevärden för naturliga jordbruksområden, har
skördeprocenten även uträknats för varje församling inom de mest skadade
områdena. Vid denna uträkning har även vissa av regn skadade församlingar
kring linjen Kristianstad—Sölvesborg medtagits. På grund av särskilda
yrkanden bär bearbetning också ägt rum för församlingarna i Södertörn
och norra Bohuslän.

Vid de olika beräkningarna har enligt jordbruksnämnden framkommit,
att Öland drabbats hårdare än fastlandsdelen av Kalmar läns södra del, att
södra delen av Gotlands län varit något svårare utsatt för skador än länets
norra del, all skadorna i Värmlands län varit ojämnt fördelade men nästan
helt koncentrerade till södra länsdelen och alt skadorna inom Älvsborgs läns
norra del varit svårast i Dalslands bergsbygd och slättbygden. Bland Kristianstads—Blekinge-församlingarna
framträder ett sammanhängande skade -

Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1960

område, vars gränser dock ej klart kan anges, enär skörderapporter för vissa
angränsande församlingar antingen ej inkommit till statistiska centralbyrån
eller varit endast ofullständigt ifyllda. Inom Örebro, Västmanlands och
Gävleborgs län samt de undersökta delarna av Stockholms och Göteborgs
och Bohus län har några större sammanhängande områden med från länsgenomsnittet
starkt avvikande skördeutfall icke lokaliserats. Nämnden framhåller,
att karakteristiskt för 1959 års skördeutfall synes vara förekomsten
av betydande lokala variationer även inom begränsade områden.

I en särskild tabell, vilken som bilaga 3 torde få fogas till detta protokoll,
redovisar jordbruksnämnden, närmast som ett räkneexempel, den skördeförlust,
som i olika län kvarstår vid självrisker på 15 och 20 procent. De
kvarstående skördeförlusterna har därvid beräknats genom att beloppet för
självrisken dragits från den totalt redovisade förlusten. Nämnden påpekar,
att denna metod ger för låga återstående skördeförluster, enär den redovisade
totalförlusten, såsom förut nämnts, utgör ett nettobelopp. Självfallet borde
självrisken i stället ha fråndragits den verkliga totalförlusten. Om tabellens
uppgifter alltså är för låga, torde detta enligt nämndens mening i mindre
utsträckning gälla de mest skadade länen, inom vilka en mer eller mindre
allmän skördenedsättning kan antagas ha förelegat under år 1959. Skördeförlusten
för det hårdast drabbade området, Kalmar läns södra del, redovisas
vid 20 procents självrisk med omkring 9,4 miljoner kr.

Jordbruksnämnden har som nämnts också prövat möjligheterna att med
ledning av de objektiva skördeuppskattningarna mäta skördebortfallet år
1959. Svårigheterna att med ledning av hittills utförda objektiva uppskattningar
ange en normalskörd är emellertid så stora, att nämnden ännu bedömer
det som alltför vanskligt att på denna väg bestämma storleken av
en skördeskada. Jämföres inom de särskilt skördeskadade länen 1958 och
1959 års skördar enligt såväl objektiv som subjektiv uppskattning, framstår
i allmänhet skördebortfallet 1959 som mindre enligt objektiva grunder. Detta
tyder enligt nämnden på att den skördeskada, som framkommer med
ledning av den subjektiva skördeuppskattningen, i viss mån kan vara
överdriven, såsom också erfarenhetsmässigt brukar vara fallet särskilt under
år med torkskador.

För varje stratum inom vissa av de enligt subjektiv uppskattning mest
arabbade länen (Gotlands, Kalmar och Blekinge län, Älvsborgs läns norra
del, Värmlands, Västmanlands och Gävleborgs län) har jordbruksnämnden
på grundval av objektiv skördeuppskattning beräknat värdet av 1958 och
1959 års totalskördar (exklusive skörden av oljeväxter och sockerbetor). Då
1958 års skördeutfall i stora delar av landet väsentligt avvek från vad som
kan betecknas såsom normalskörd, äger en jämförelse mellan de båda årens
skördevärden endast begränsat intresse i nu förevarande sammanhang. Av
jämförelsen torde dock i viss mån variationerna i 1959 års skördeutfall inom
de olika länen kunna utläsas. Bl. a. synes framgå att skörden både i Gotlands
och Värmlands län blivit sämst i södra länsdelen. I Kalmar län har

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1960

Öland som helhet utsatts för svårare skador än fastlandet, och i Blekinge
har skogsbygden mot Småland drabbats hårdast.

Jordbruksnämnden upplyser vidare, att den efter utredningsarbetets avslutande
har överlagt med jordbrukets förhandlingsdelegation för att på
grundval av utredningsresultatet dryfta frågan, om årets skördeskador borde
föranleda framställning om särskilda stödåtgärder, samt för att diskutera
eventuella åtgärders omfattning och utformning. Nämndens utgångspunkt
har därvid varit följande.

Utfallet av 1959 års skörd, som helhet betraktad, ligger i enlighet med
vad förut konstaterats inom den riskmarginal, som jordbruket självt svarar
för. Gällande prissättningssystem kan således i och för sig ej utgöra
grund för anspråk på tillskott av allmänna medel. Av verkställa undersökning
framgår dock tydligt att de skador, som inträffat i vissa begränsade delar
av landet, ligger genomsnittligt betydligt över den riskmarginal, som 4-procentregeln anger. Det är vidare enligt jordbruksnämndens uppfattning
uppenbart, att skadorna i ett betydande antal fall är så stora, att de överstiger
vad jordbrukarna själva rimligen kan bära. De lättnader i fråga om
amorteringar av äldre stödlån, som nu kan komma vissa enskilda jordbrukare
till del, är enligt jordbruksnämndens mening otillräckliga som hjälpåtgärder
i den föreliggande situationen.

Innan jordbruksnämnden övergår till alt diskutera de stödåtgärder, som
kan ifrågakomma i den aktuella situationen, erinrar nämnden om att den i
sitt yttrande den 11 november 1958 över skördeskadeutredningens betänkande
framhållit, att de stödformer av skiftande slag, vilka dittills som ett
provisorium tillämpats, icke visat sig fullt ändamålsenliga, och kraftigt understrukit
angelägenheten av att man söker komma fram till skyddsformer,
vilka erbjuder jordbrukarna större trygghet mot allvarliga skördeskador.
Nämnden anser alltjämt, att en långsiktig lösning av problemet snarast möjligt
måste ernås. I avvaktan på att en sådan lösning skall komma till stånd
har emellertid nämnden, med hänsyn till föreliggande omständigheter, icke
velat undandraga sig att medverka till att tillfälliga stödanordningar genomföres
även med sikte på 1959 års skördeskador.

De förslag om särskilda stödåtgärder, som jordbruksnämnden framlägger
i det följande, bygger på förutsättningen, att dylika åtgärder, utan nytt tillskott
av allmänna medel, skall kunna finansieras av tillgångar, som redan
står till jordbrukets förfogande eller eljest föreligger inom jordbruksregleringens
ram.

Jordbruksnämnden anmäler, att vid överläggningarna mellan nämnden
och jordbrukets förhandlingsdelegation beträffande frågan, vilka åtgärder
som i det aktuella läget ytterligare kan vara erforderliga från det allmännas
sida, den 22 februari 1960 enighet uppnåtts om att de stödåtgärder som otvivelaktigt
är påkallade —• liksom exempelvis åtgärderna i anledning av 1957
års skördeskador — bör ha karaktären av stödlån och av behovsprövade bidrag
efter individuell ansökan. Med hänsyn till skadornas omfattning har
man ansett att eu medelsanvisning till kontantbidrag i varje fall icke bör
understiga ett belopp av 10 miljoner kr. Härom anför nämnden följande.

Kungl. Maj. ts proposition nr 8i år 1960

Man har därvid utgått från att den övervägande delen av dylika bidragsmedel
skall tillfalla de svårast drabbade områdena, i främsta rummet Kalmar
läns södra liushållningssällskapsområde samt Gotlands och Värmlands län.
För åtskilliga områden inom riket, bl. a. de fyra nordligaste länen och Malmöhus
län, har å andra sidan allvarliga skördeskador förutsatts föreligga
endast i enstaka fall och för sådana områden har mcdelsbehovet för kontantbidrag
följaktligen förutsatts vara ringa. Andra hushållningssällskapsområden
än de tidigare avsedda har, i fråga om utbredningen av mera allvarliga
skördeskador, bedömts intaga eu mellanställning. För vart och ett
av dessa områden har endast tämligen begränsade belopp av bidragsmedel
ansetts kunna komma i fråga. Det har förutsatts, att fördelningen av bidragen
skall under lantbruksstyrelsens ledning verkställas av lantbruksnämnderna,
dock med möjlighet för lantbruksstyrelsen att själv centralt omhänderha
bidragsfördelningen inom områden med jämförelsevis ringa utbredning
av skördeskadorna.

Enligt vad jordbruksnämnden inhämtat, innestår å fonden för låneunderstöd,
stödlån till jordbrukare, ett belopp av omkring 11 miljoner kr.
(.den 1 juli 1959 11 068 035 kr.). Detta belopp utgör återstoden av de medel
om tillhopa ca 44 270 000 kr., som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 13 december
1957 och den 14 mars 1958 överförts till nämnda fond från fonden för
supplementär jordbrukskredit för att användas till bestridande av kostnaderna
för stödlån med anledning av 1957 års skördeskador. Jordbruksnämnden
föreslår i samråd med lantbruksstyrelsen, att de medel, som nu innestår
å fonden för låneunderstöd: fonden för supplementär jordbrukskredit,
skall få användas till utbetalande av s t ö d 1 å n med anledning av skador
å 1959 års skörd samt alt grunderna för sådan lånehjälp utformas i överensstämmelse
med stadgandena i kungörelsen den 13 december 1957 (nr
650) om stödlån till jordbrukare med däri genom kungörelsen 1958: 256
vidtagna ändringar. Fördelningen av tillgängliga lånemedel mellan olika
lantbruksnämndsområden förutsättes på sedvanligt sätt få verkställas av
lantbruksstyrelsen.

Vad gäller finansieringen av de behovsprövade kontant b id
rågen bar, upplyser nämnden, överväganden ägt rum i avseende å möjligheten
att för sagda ändamål anlita uppsamlade eller inflytande införselavgiftsmedel.
Från jordbrukets förhandlingsdelegations sida har man därvid
tillstyrkt, att jordbruket, som enligt gällande regleringssystem äger för
prisregleringsändamål tillgodogöra sig inflytande införselavgifter för fodermedel,
av dylika, för innevarande regleringsår inflytande avgiftsmedel ställer
ett belopp av 5 miljoner kr. till förfogande för utbetalning av skördeskadebidrag.
Genom den ökade import av »köpfoder», som är att förutse
till följd av 1959 års svaga fodersädsskörd, beräknas under året inflyta så
stora belopp av införselavgifter för fodervaror, att sådana angelägna regleringsuppgifter,
som normalt skall bekostas av dylika avgiftsmedel, icke torde
behöva bli eftersatta genom att det angivna beloppet å 5 miljoner kr. tages
i anspråk.

Jordbruksnämnden och förhandlingsdelegationen har vidare enats om att
föreslå, att för användning till kontantbidrag anvisas ett belopp av 5 mil -

Kungl. Maj:ts proposition nr Sb år 1960

joner kr. av vissa överskottsmedel, som influtit inom jordbruksregleringens
ram men icke utan särskilt medgivande av Kungl. Maj :t och riksdagen må
tagas i anspråk. Härom anför nämnden vidare i huvudsak följande.

Under treårsperioden 1956/57—1958/59 har sålunda -— på sätt närmare
redovisas i jordbruksnämndens skrivelse till Kungl. Maj :t den 24 november
1959 (prop. 1960: 1, p. 29) uppkommit ett överskott av införselavgiftsmedel
av omkring 23 miljoner kr. i förhållande till ett »normalbelopp» av (3 X
72=) 216 miljoner kr. Enligt statsmakternas beslut bör, därest ett nämnvärt
sådant överskott uppkommer, detta »balanseras över» till den nu löpande
prissättningsperioden. Nämnden har i nyss angiven skrivelse anmält
sin avsikt att — till fullgörande av meddelat uppdrag — inkomma med förslag
beträffande användningen av detta överskott efter att bl. a. ha samrått
med jordbrukets förhandlingsdelegation. Vid de nu med delegationen förda
överläggningarna har enighet nåtts om att jordbruksnämnden skall föreslå
Kungl. Maj :t att ett belopp av 5 miljoner kr. av ifrågavarande överskottsmedel
tages i anspråk till bidrag för 1959 års skördeskador. Det har förutsatts,
att härav skall avräknas 3 miljoner kr. på införselavgifterna för brödsäd
och 2 miljoner kr. på införselavgifterna för fettvaror. Genom underhandsbesked
till jordbruksnämnden har styrelserna för Svensk spannmålshandel,
ekonomisk förening, och för Sveriges oljeväxtintressenter, förening
u. p. a., förklarat sig ej vilja motsätta sig den disposition av införselavgiftsmedel,
som nämnden och förhandlingsdelegationen förutsatt. Beträffande
dispositionen av övriga överskottsmedel av införselavgifter från den gångna
treårsperioden anmäler jordbruksnämnden sin avsikt att efter samråd med
förhandlingsdelegationen återkomma senare.

Jordbruksnämnden erinrar att frågan om användningen av de restitutionsmedel
å 400 000 kr., som för budgetåret 1959/60 anvisats under anslaget
till gottgörelsc till jordbruket för av dess utövare erlagd energiskatt för motorbrännolja
till traktorer, hittills har hållits öppen. Nämnden föreslår nu
i samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation, all även dessa medel skall
få användas för utbetalning av här avsedda kontantbidrag.

I fråga om administrationen av kontantbidragen har jordbruksnämnden
fört överläggningar med lantbruksstyrelsen och med jordbrukets förhandlingsdelegation,
därvid man i huvudsak utgått från de regler, som gällde vid
utdelningen av kontantbidrag i anledning av 1957 års skördeskador och som
i sin tur nära anslöt till reglerna för 1955 års skördeskadehjälp. Vid dessa
överläggningar har — mot bakgrunden av de tidigare i nämndens skrivelse
redovisade antagandena beträffande den lokala fördelningen av bidragsbeliovet
— i fråga om bidragsgivningen för 1959 års skördeskador framkommit
följande vägledande synpunkter.

1. Bidrag lämnas efter individuell ansökan och prövning till sådana jordbrukare,
som särskilt svårt träffats av skördeskador.

2. Prövningen omhänderhas inom varje lantbruksnämnd med biträde av
en representant för hushållningssällskapet. Jordbrukets ekonomiska och
fackliga organisationer lämnas tillfälle att medverka vid prövningen.

3. För bidrag förutsättes, att skördeskadeförluslen framstår som stor i
förhållande till sökandens normala årsinkomst och allvarligt äventyrar hans
ekonomiska ställning.

4. Sedan nämnderna preliminärt behandlat ansökningarna genom uppdelning
av dessa i angelägenhetsgrupper och angivande i förekommande fall

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1960

av det bidragsbelopp, som nämnden vill tillstyrka, insändes sammanställning
över ansökningarna jämte nämndernas upplysningar och förslag till
lantbruksstyrelsen.

5. För områden, där antalet sökande visar sig vara ringa, bör lantbruksstyrelsen
kunna förbehålla sig att själv göra fördelningen av bidragen. Någon
mindre del av de totalt tillgängliga bidragsmedlen innehålles även centralt
för att kunna disponeras för utlämnande av bidrag i följd av besvär
över lantbruksnämnds beslut i bidragsärenden. Tillgängliga bidragsmedel
fördelas i övrigt på de olika lantbruksnämnderna, varefter dessa får verkställa
den definitiva fördelningen av de tillgängliga medlen på de bidragssökande,
som anses vara i det största behovet av bidrag.

Vidare föreslår jordbruksnämnden i samråd med lantbruksstyrelsen, att
de närmare grunderna för bidragsprövningen och för fördelningen av tillgängliga
bidragsmedel skall, med utgångspunkt från vad som sålunda angivits,
få utfärdas av lantbruksstyrelsen efter hörande av jordbruksnämnden
och förhandlingsdelegationen.

Vid behandlingen i jordbruksnämnden av förevarande frågor om åtgärder
i anledning av skador på 1959 års skörd har ledamöterna av nämnden
Lindskog och Odhner anmält avvikande mening och uttalat följande.

Vi skulle ha kunnat acceptera de av majoriteten föreslagna åtgärderna
som ett led i en övergång till ett mera permanent och försäkringsmässigt
utformat skördeskadeskydd. Vi finner det emellertid inte rimligt, att jordbruksnämnden
år efter år, vid sidan om prisavtal och riksdagsbeslut, skall
göra sig till tolk för ytterst svårbedömda krav på ersättning för skördeskador
av regleringsmedel och betala ut dylika medel efter synnerligen tillfälliga
normer, som ger ur rättvisesynpunkt ofta mycket stötande resultat,
utan att övergången till ett rättvisare och rimligare system över huvud taget
är i sikte. Därigenom riskerar man att genom praxis skapa en inte önskvärd
permanent form för skördeskadeersättning.

Fullmäktige i riksbanken anför i sitt remissutlåtande, att det med hänsyn
till vad jordbruksnämnden anfört angående skördeskadornas omfattning
i vissa delar av riket under år 1959 synes befogat, att åtgärder vidtages
för att mildra de ekonomiska verkningarna för de av skadorna drabbade
jordbrukare, som är i behov av bistånd. Fullmäktige kan emellertid i likhet
med reservanterna mot jordbruksnämndens skrivelse ej underlåta att
uttala sina betänkligheter mot att av skördeskador föranledda åtgärder
återigen måste få karaktären av tillfälliga lösningar.

\ ad angår de av jordbruksnämnden, i samråd med lantbruksstyrelsen,
framförda konkreta förslagen anser sig fullmäktige böra inskränka sitt
yttrande till fragan om nya stödlån till jordbrukare samt om anvisande av
medel härför. Fullmäktige meddelar beträffande förslagen i denna del, att
desamma icke givit fullmäktige anledning till erinran. Fullmäktige biträder
följaktligen förslaget, att den nya Iånehjälpen utformas i överensstämmelse
med de stadganden, som utfärdats för 1957 års stödlån. Delta innebär
bl. a., att riksbanken är beredd att åtaga sig bestyret med låneförvaltningen
efter samma grunder, som gäller för de tidigare stödlånen till jordbru -

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1960

kare. Frågan om eventuell ersättning för ifrågavarande bestyr torde enligt
fullmäktige få upptagas till behandling i samband med motsvarande spörsmål
för de tidigare lånen.

Departementschefen

I stora delar av vårt land kännetecknades väderleksförhållandena under
vegetationsperioden 1959 av en betydligt lägre nederbördsmängd än normalt
samt av ovanligt hög och intensiv värme. Växtbetingelserna för i synnerhet
de vårsådda grödorna och vallarna blev till följd av den härigenom uppkomna
torkan särskilt dåliga i stora delar av Götaland och Svealand. I samband
med skyfallsliknande regn inträffade samtidigt på några håll katastrofskador
på bland annat de växande grödorna.

I enlighet med de av statsmakterna godtagna reglerna har statens jordbruksnämnds
kalkylsakkunniga verkställt beräkningar av produktionsutfallet
för produktionsåret 1959/60 med utgångspunkt från skörderapporterna
per den 15 oktober 1959. Av dessa beräkningar framgår, att de av torka
och andra onormala väderleksförhållanden förorsakade skadorna på 1959
års skörd inte är så stora i förhållande till jordbrukets samlade produktionsvolym,
att de föranlett en tillämpning av den för 1959 års skörd gällande,
modifierade 4-procentregeln. Detta innebär, att jordbruket inte blivit
berättigat till någon kontant ersättning av statsmedel i anledning av skördeskadorna.

Såsom framgår av den redogörelse för skördeskadorna, som jordbruksnämnden
lämnat, har emellertid vissa delar av landet drabbats mycket hårt.
Enligt jordbruksnämndens uppfattning är det uppenbart, att skadorna i ett
betydande antal fall är så stora, att de överstiger vad jordbrukarna själva
rimligen kan bära. De lättnader i fråga om amorteringen av äldre stödlån,
som enligt nu gällande bestämmelser kan komma vissa enskilda jordbrukare
till del är enligt nämndens mening otillräckliga som hjälpåtgärder i den föreliggande
situationen. Efter övervägande av utredningsmaterialet och övriga
omständigheter har jag funnit mig böra tillstyrka jordbruksnämndens
förslag, att särskilda stödåtgärder vidtages från det allmännas sida för att
mildra verkningarna av skördeskadorna.

I fråga om utformningen och finansieringen av hjälpen till de av 1959
års skördeskador särskilt svårt drabbade jordbrukarna kan jag i huvudsak
anslula mig till vad jordbruksnämnden efter överläggningar med jordbrukets
förhandlingsdelegation och lantbruksstyrelsen härutinnan föreslagit.
Möjligheter bör sålunda nu liksom år 1957 skapas för utlämnande av såväl
stödlån som behovsprövade kontantbidrag efter individuell ansökan.

Vad angår den närmare utformningen av reglerna för s t ö d 1 å nen anser
jag, att dessa lämpligen bör anknyta till de regler, som godtagits av
riksdagen för 1957 års stödlån (prop. 1957: 184; JoU 39; rskr. 391; prop.
1958: 1, IX ht, p. 43; JoU 1, p. 34; rskr. 9). Författningsmässigt torde be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1960

stämmelserna helt kunna utformas i överensstämmelse med dem, som enligt
kungörelserna 1957: 650 och 1958: 256 gäller för dylika lån i anledning av
1957 års skördeskador. Såsom förutsättning för lån bör sålunda gälla, att
jordbrukaren på grund av felslagen skörd år 1959 har lidit väsentlig förlust
och av denna anledning är i behov av ekonomiskt bistånd samt att han gjort
vad på honom ankommit för att motverka förlusten. Liksom år 1957 torde
vidare lån som regel ej böra beviljas till högre belopp än som motsvarar
två tredjedelar av den inkomstminskning, som skadorna beräknas ha medfört.

Bland annat med hänsyn till det angivna syftet med lånen bör dessa även
nu löpa med ränta. Räntefoten synes liksom för 1957 års stödlån böra bestämmas
till 5,75 procent. Jag förutsätter dock att, därest det allmänna ränteläget
skulle föranleda därtill, Kungl. Maj :t skall äga under löpande lånetid
besluta om ändring av denna räntesats. I fråga om bestämmelsernas utformning
i övrigt torde jag få hänvisa till här bifogade, inom jordbruksdepartementet
utarbetade förslag till kungörelse om stödlån till jordbrukare
(bilaga 4).

Vad beträffar finansieringen av den föreslagna låneverksamheten har
jordbruksnämnden erinrat om att av det år 1957 under kapitalbudgeten till
fonden för låneunderstöd under rubriken Fonden för supplementär jordbrukskredit
till stödlån till jordbrukare överförda beloppet kvarstår odisponerat
ett sammanlagt belopp av drygt 11 miljoner kronor. Nämnden föreslår,
att de odisponerade medlen skall användas till utbetalning av stödlån på
grund av 1959 års sköx-deskador. Häremot har jag intet att erinra. Den fördelning
av tillgängliga lånemedel på olika lantbruksnämndsområden ävensom
jämkning härav, som torde bli erforderlig, bör liksom ''vid tidigare stödlånetillfällen
få verkställas av lantbruksstyrelsen.

Vad därefter gäller de behovsprövade kon tantbidragen
har jordbruksnämnden funnit, att för dessa bidrag med hänsyn till skadornas
omfattning erfordras ett belopp av minst 10 miljoner kronor. Nämnden
har därvid utgått från att den alldeles övervägande delen av detta belopp
skall tillfalla de av 1959 års skördeskador svårast drabbade områdena, i
främsta rummet Kalmar läns södra hushållningssällskapsområde samt Gotlands
och Värmlands län. För flertalet övriga hushållningssällskapsområden
har endast tämligen begränsade belopp ansetts kunna komma i fråga.
Mot nämndens beräkning av bidragsbeloppet och förslag till huvudsaklig
fördelning av detta har jag med hänsyn till bland annat det för olika trakter
redovisade skördeutfallet intet att erinra.

Principen för bidragsgivningen bör i enlighet med jordbruksnämndens, i
samråd med lantbruksstyrelsen och jordbrukets förhandlingsdelegation upprättade
förslag vara, att bidrag efter individuell ansökan och prövning skall
kunna utgå till sådana jordbrukare, som särskilt svårt träffats av skördeskador.
Prövningen bör inom varje lantbruksnämnd ske med biträde av en
representant för hushållningssällskapet. Jordbrukets ekonomiska eller fack -

Kungi. Maj. ts proposition nr 8b år 1960

liga organisationer bör lämnas tillfälle alt medverka vid prövningen, bör erhållande
av bidrag bör förutsättas, att skördeskadeförlustcn framstår som
stor i förhållande till sökandens normala årsinkomst och allvarligt äventyrar
hans ekonomiska ställning.

Såsom jordbruksnämnden föreslagit bör lantbruksnämnderna preliminärt
behandla ansökningarna genom att uppdela dem i angelägenhetsgrupper och
i förekommande fall ange det bidragsbelopp, som lantbruksnämnden vill tillstyrka.
Sammanställningar av ansökningarna samt lantbruksnämndernas
upplysningar och förslag bör därefter insändas till lantbruksstyrelsen.

För områden, där antalet sökande visar sig vara ringa, bör fördelningen
av bidragen ske centralt genom lantbruksstyrelsen. Centralt hos lantbruksstyrelsen
bör vidare någon mindre del av de totalt tillgängliga bidragsmedlen
innehållas för att göra det möjligt att utlämna bidrag i följd av besvär
över lantbruksnämnds beslut i bidragsärenden. I övrigt bör lantbruksstyrelsen
fördela tillgängliga bidragsmedel på de olika lantbruksnämnderna, varefter
dessa får verkställa den definitiva fördelningen på de bidragssökande,
som kan anses vara i det största behovet av bidrag.

De närmare grunderna för bidragsprövningen och för fördelningen av de
tillgängliga bidragsmedlen bör med utgångspunkt från nu angivna huvudregler
fastställas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
av lantbruksstyrelsen efter hörande av jordbruksnämnden och jordbrukets
förhandlingsdelegation.

För finansieringen av den föreslagna bidragsverksamheten bör — i enlighet
med vad som överenskommits mellan jordbruksnämnden och jordbrukets
förhandlingsdelegation — tagas i anspråk vissa hos nämnden tillgängliga
men ännu inte disponerade medel. Till förfogande för verksamheten bör
sålunda ställas ett belopp av 5 000 000 kronor av det överskott av införselavgiftsmedel,
som uppkommit under treårsperioden 1956/57—1958/59. Av
detta belopp bör 3 000 000 kronor avräknas på införselavgifterna för brödsäd
och 2 000 000 kronor på införselavgifterna för fettvaror. Vidare synes
—- med hänsyn till vad jordbruksnämnden anfört angående ökningen av de
under regleringsåret 1959/60 inflytande införselavgiftsmedlen för fodermedel
— av dessa avgiftsmedel ett belopp av likaledes 5 000 000 kronor böra
disponeras för ändamålet. Slutligen bör det belopp å 400 000 kronor, som
för budgetåret 1959/60 anvisats under anslaget till gottgörelse till jordbruket
för av dess utövare erlagd energiskatt för motorbrännolja till traktorer, användas
för ifrågavarande bidragsgivning. I första hand bör sistnämnda anslag
samt förstnämnda överskottsmedel tagas i anspråk.

Såsom framgår av det föregående har två av jordbruksnämndens ledamöter
anmält avvikande mening och gjort ett särskilt uttalande. I anledning
härav vill jag framhålla, att frågan om en permanent form för skördeskadeskydd
varit föremål för utredningar och överväganden inom jordbruksdepartementet
alltsedan det av skördeskadeutredningen avlämnade förslaget härom
under remissbehandlingen i viktiga avseenden blev föremål för invänd -

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1960

ningar av olika slag. Jag vill i detta sammanhang meddela min avsikt att
inom den närmaste tiden för inhämtande av yttranden utsända en inom departementet
utarbetad promemoria med synpunkter och förslag beträffande
systemet för permanent skördeskadeskydd.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att medge,

1) att stödlån med anledning av 1959 års skördeskador må
utlämnas i enlighet med de grunder, som förordats i det föregående,

2) att behållningen å under Fonden för låneunderstöd redovisade,
under rubriken Fonden för supplementär jordbrukskredit
förut anvisade investeringsanslag må användas
till bestridande av kostnaderna för stödlånen,

3) att bidrag till jordbrukare, vilka är i behov därav på
grund av 1959 års skördeskador, må utlämnas i huvudsaklig
överensstämmelse med de riktlinjer, jag angivit i det föregående,

4) att ett belopp av 10 400 000 kronor må ställas till förfogande
för utbetalande av sagda bidrag,

5) att kostnaderna för bidragen må bestridas med

a) 400 000 kronor av de medel, som anvisats å det å riksstaten
för budgetåret 1959/60 under nionde huvudtiteln upptagna
anslaget till Gottgörelse till jordbruket för av dess utövare
erlagd energiskatt för motorbrännolja till traktorer,

b) 5 000 000 kronor av medel, som influtit genom upptagande
av införselavgifter på jordbrukets område under regleringsåren
1956/57—1958/59, varav 3 000 000 kronor från
införselavgifter för brödsäd och 2 000 000 kronor från införselavgifter
för fettvaror,

c) 5 000 000 kronor av medel, som under regleringsåret
1959/60 inflyter genom upptagande av införselavgifter för
fodermedel.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

B. Siöalth

Kungl. Maj. ts proposition nr 8i dr 1960

Bilaga 1

Allmän skördesiffra inom olika län (länsdelar) enligt skördeuppskattningarna
i oktober åren 1955—1959

Den allmänna skördesiffran utgör ett vägt genom omräkning av de olika skördeomdömedeltal
av skördeomdömena för samtliga 18 mena till skördeenheter. Hänsyn har ej tagits
slag av åkerväxter, som ingår i skördeupp- till halm, blast, bete och grönfoder. — De 10
skattningarna. Sammanvägningen har skett lägsta talen varje år har kursiverats.

Område	1/10 1955	15/10 1956	15/10 1957	15/10 1958	15/10 1959	Ovägt me-deltal 1955 —1959
Stockholms stad och län	2,05	2,76	2,67	2,55	2,37	2,48
Uppsala län ............	2,34	2,95	2,30	2,54	2,49	2,52
Södermanlands län......	1,78	2,77	2,63	2,42	2,55	2,43
Östergötlands län........	2,16	2,76	2,85	2,61	2,93	2,66
Jönköpings län..........	2,35	2,92	2,84	3,09	2,50	2,74
Kronobergs län..........	2,44	2,89	2,75	3,04	2,36	2,70
Kalmar läns norra del ..	1,79	2,73	2,65	2,89	2,26	2,46
Kalmar läns södra del ..	2,31	2,91	2,92	3,03	1,98	2,63
Gotlands län............	2,66	2,95	3,04	2,92	2,17	2,75
Blekinge län............	2,33	2,94	2,79	2,76	2,30	2,62
Kristianstads län........	2,73	3,03	2,90	2,84	2,68	2,84
Malmöhus län ..........	2,89	3,18	3,24	2,77	3,05	3,03
Hallands län............	2,43	3,19	2,71	2,76	2,51	2,72
Göteborgs och Bohus län	2,19	2,83	2,72	2,72	2,38	2,57
Älvsborgs läns norra del	2,09	2,91	2,69	2,78	2,32	2,56
Älvsborgs läns södra del	2,38	3,05	2,96	3,05	2,75	2,84
Skaraborgs län..........	2,10	2,93	2,81	2,84	2,51	2,64
Värmlands län..........	2,06	2,99	2,58	2,75	2,00	2,48
Örebro län..............	2,17	2,82	2,54	2,50	2,25	2,46
Västmanlands län ......	2,14	2,90	2,10	2,30	2,20	2,33
Kopparbergs län........	2,38	2,91	2,25	2,59	2,27	2,48
Gävleborgs län..........	2,32	2,87	2,63	2,63	2,34	2,56
Västernorrlands län......	2,27	2,86	2,85	2,64	2,40	2,60
Jämtlands län..........	2,39	2,96	3,04	2,70	2,72	2,76
Västerbottens län ......	2,24	2,92	2,93	2,74	3,04	2,77
Norrbottens län ........	2,17	2,91	3,14	2,60	3,06	2,78
Hela riket	2,82	2,94	2,79	2,73	2,57	2,67

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1960

Bilaga 2

Undersökning av 1959 års skördeskador. Beräknat värde av normalskörd och 1959 års skörd
samt skördeförlust, inom varje hushållningssällskapsområde
(enligt s.k. subjektiv skördeuppskattning)

Hushållningssällskaps- område	1	2	3	4	ä
Normalskörd, 1000-tal kr.
Brödsäd	Fodersäd	övrigt »foder»1	Oljeväxter Sockerbetor Kokärter	Totalt
Stockholms stad och län	20 098	31 498	37 745	8 240	97 581
Uppsala *	24 494	41332	28170	12 971	106 967
Södermanlands »	26 800	42 470	41944	10 945	122 159
Östergötlands »	57 339	64 562	53 801	26018	201 720
Jönköpings »	5158	23 676	68281	499	97 614
Kronobergs »	3 318	15 651	47 752	165	66 886
Kalmar norra »	6 524	10 588	21094	1915	40121
Kalmar södra »	16 896	20 403	39 699	10 242	87 240
Gotlands »	13 136	16 157	26 080	13 792	69 165
Blekinge *	7 641	10 789	31101	3 081	52 612
Kristianstads »	26130	53 778	103 545	33 637	217 090
Malmöhus *	73 963	101 586	82 974	112 472	370995
Hallands *	12 543	38 751	56 968	2 712	110 974
Göteborgs och Bohus *	6 291	16 816	33 534	218	56 859
Älvsborgs norra *	6 928	26 411	39 843	690	73 872
Älvsborgs södra »	1799	11511	32110	96	45 516
Skaraborgs *	36 651	82117	87 032	6 869	212 669
Värmlands *	8085	23 097	54117	487	85 786
Örebro »	13 968	38 892	37 583	2 297	92 740
Västmanlands »	21055	48 634	31 228	5 682	106 599
Kopparbergs *	3 463	18 929	31304	169	53 865
Gävleborgs »	1502	15 948	42 552	289	60 291
Västemorrlands »	91	10 222	44179	23	54 515
Jämtlands »	6	6 676	35 471	—	42153
Västerbottens »	3	11 703	59 658	7	71371
Norrbottens *	—	4 726	40 851	0	45 577
Hela riket	393 882	786 923	1208 616	253 516	2 642 937

Potatis, hö, bete, toderärter och vicker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1960

Bilaga 2

(forts.)

Hushållningssällskaps- område	6	7	8	9	10
1959 års skörd, 1000-tal kr.
Brödsäd	Fodersäd	övrigt »foder»1	Oljeväxter Sockerbetor Kokärter	Totalt
Stockholms stad och län	22 827	24 996	32 814	8 064	88 701
Uppsala	»	25 517	30 935	24 867	13 271	94 590
Södermanlands	»	31331	32 788	39311	11446	114 876
Östergötlands		69 008	62 007	46 529	30 629	208 173
Jönköpings	>	5 485	17 795	57 992	529	81 801
Kronobergs	1»	3 247	13 755	42 275	196	59 473
Kalmar norra	»	6 292	7 976	16 366	1936	32 570
Kalmar södra	5>	13 937	14 560	22 801	9108	60 406
Gotlands	>	11962	13 436	14 432	10 621	50 451
Blekinge	1>	7 021	8 324	23 724	3 437	42 506
Kristianstads		28 490	48 510	96 717	38 433	212 150
Malmöhus	»	85 208	106 160	83 680	129 996	405 044
Hallands	»	12 019	30 900	58 381	3 037	104 337
Göteborgs och Bohus	»	6130	12 916	31 443	217	50 706
Älvsborgs norra	»	7 073	17 422	35 527	876	60 898
Ålvsborgs södra		1986	11056	34 645	124	47 811
Skaraborgs	»	39 961	62 766	82 919	8 010	193 656
Värmlands		7 444	13 893	43 548	395	65 280
Örebro	»	15 022	29 800	30129	2 554	77 505
Västmanlands	>	20 752	32 882	27 321	5 262	86 217
Kopparbergs	l>	3 751	13 923	30 155	233	48 062
Gävleborgs	»	1648	13 606	36 267	246	51 767
Västernorrlands	»	101	8 836	45110	24	54 071
Jämtlands		9	7 422	37 733	—	45164
Västerbottens	»	5	15 999	71756	7	87 767
Norrbottens		—	7 066	53 059	0	60125
Hela riket	426 226	659 729	1119 501	278 651	2484107

1 Potatis, hö, bete, foderärter och vicker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1960

Bilaga 2

(forts.)

Hushållningssällskaps- område		u		12		13		14		15	16	17
1959 års skörd — normalskörd
Brödsäd 1000 kr.	Fodersäd 1 000 kr.	övrigt »foder*1 1000 kr.	Olje-växter Socker-betor Kokärter 1000 kr.	Totalt 1 000 kr.	Totalt kr. ha	Skörd 1959 i % av normal-skörd
Stockholms stad och län	4-	2 729		6 502	_	4 931	_	176	_	8 880	- 63	90,9
Uppsala	J»	+	1023	—	10 397	—	3 303	+	300	—	12 377	- 84	88,4
Södermanlands	»	+	4 531	—	9 682	—	2 633	+	501	—	7 283	- 43	94,0
Östergötlands	»	+ 11 669	—	2 555	—	7 272	+	4 611	+	6 453	+ 27	103,2
Jönköpings	»	+	327	—	5 881	—	10 289	+	30	—	15 813	-129	83,8
Kronobergs		_	71	—	1896	—	5 477	+	31	—	7 413	— 85	88,9
Kalmar norra	»	—	232	—	2 612	—	4 728	+	21	—	7 551	- 129	81,2
Kalmar södra	»	—	2 959	—	5 843	—	16 898	—	1134	—	26 834	-234	69,2
Gotlands		—	1174	—	, 2 721	—	11648	—	3171	—	18 714	- 227	72,9
Blekinge	»	—	620	—	2 465	—	7 377	+	356	—	10 106	- 189	80,8
Kristianstads	»	+	2 360	—	5 268	—	6 828	+	4 796	—	4 940	- 23	97,7
Malmöhus		+	11245	+	4 574	+	706	+	17 524	+	34 049	+ 106	109,2
Hallands		—	524	—	7 851	+	1413	+	325	—	6 637	- 48	94,0
Göteborgs och Bohus	»	—	161	—	3 900	—	2 091	—	1	—	6153	- 72	89,2
Älvsborgs norra	»	+	145	—	8 989	—	4 316	+	186	—	12 974	- 103	82,4
Älvsborgs södra	»	+	187	—	455	+	2 535	+	28	+	2 295	+ 33	105,0
Skaraborgs	»	+	3 310	—	19351	~	4113	+	1141	—	19 013	- 62	91,1
Värmlands	»	_	641	_	9 204	_	10 569	—	92	—	20 506	-122	76,1
Örebro	»	+	1054	—	9 092	—	7 454	+	257	—	15 235	- 108	83,6
Västmanlands	»		303	—	15 752	—	3 907	—	420	—	20 382	- 129	80,9
Kopparbergs	»	+	288	—	5 006	—	1149	+	64	—	5 803	- 64	89,2
Gävleborgs		+	146	—	2 342	—	6 285	—	43	—	8 524	- 84	85,9
Västernorrlands		+	10	—	1386	+	931	+	1	—	444	- 5	99,2
Jämtlands	»	+	3	+	746	+	2 262		—	+	3 011	+ 50	107,1
Västerbottens	»	+	2	+	4 296	+ 12 098	±	0	+	16 396	+ 133	123,0
Norrbottens	»		—	+	2 340	+ 12 208	+	0	+	14548	+ 181	131,9
Hela riket	+ 82 344	-	127 194	-	89 115	+ 25135	-	158 830	- 46	94,0

1 Potatis, hö, bete, foderärter och vicker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1960

Bilaga 3

Undersökning av 1959 års skördeskador: Skördeförlust enligt bilaga 2 efter avdrag
av viss självrisk

Skördeförlust vid 15 % självrisk, 1 000-tal kr.

Jönköpings län................................ 1 171

Kalmar läns norra del ........................ 1 533

Kalmar läns södra del ........................ 13 748

Gotlands län.................................. 8 339

Blekinge län.................................. 2 214

Älvsborgs läns norra del ...................... 1 893

Värmlands län................................ 7 638

Örebro län.................................... 1 324

Västmanlands län.............................. 4 392

Samtliga 9 områden 42 252

Skördeförlust vid 20 % självrisk, 1 000-tal kr.

Kalmar läns södra del ........................ 9 386

Gotlands län.................................. 4 881

Värmlands län................................ 3 349

Samtliga 3 områden 17 616

Kungl. Maj. ts proposition nr Si år 1960

Bilaga 4

Förslag

till

Kungörelse om stödlån till jordbrukare

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Jordbrukare, som på grund av felslagen skörd år 1959 lidit väsentlig förlust
och av denna anledning är i behov av ekonomiskt bistånd må, därest
han gjort vad på honom ankommit för att motverka förlusten, kunna erhålla
lån av statsmedel enligt bestämmelserna i denna kungörelse.

2 §-

Låneverksamheten skall omhänderhavas av lantbruksnämnderna; dock
att riksbanken handhaver förvaltningen av beviljade lån. Verksamheten
skall såvitt angår lantbruksnämnderna stå under lantbruksstyrelsens tillsyn.

Lantbruksnämnderna äga bevilja lån i den utsträckning Kungl. Maj :t efter
framställning av lantbruksstyrelsen anvisar medel därtill. Vid låneverltsamhetens
bedrivande skola lantbruksnämnderna samarbeta med hushållningssällskapen.

3 §•

Lån må i allmänhet ej beviljas till högre belopp än som motsvarar två
tredjedelar av den förlust sökanden beräknas hava lidit.

För lån skall ställas säkerhet, som lantbruksnämnden finner tillfredsställande
ur det allmännas synpunkt. Från detta krav må göras eftergift, om
det möter svårigheter för sökanden att ställa dylik säkerhet eller om sådan
eftergift eljest finnes motiverad med hänsyn till beloppets ringa storlek och
omständigheterna i övrigt. Eftergift i fråga om säkerhet må dock medgivas
allenast om nämnden finner sannolikt, att sökanden kommer att fullgöra sin
betalningsskyldighet.

4 §•

Å lån skall gäldas ränta efter 5,75 procent om året. Under de två första
åren åtnjutes dock räntefrihet för belopp upp till 3 000 kronor under förutsättning
att låntagarens brukningsenhet ej innehåller mer än 20 hektar
åker samt till åker omräknad ängs- och betesmark. Om särskilda skäl därtill
föreligga må räntefrihet som nyss sagts medgivas jämväl låntagare, vars
brukningsenhet innehåller mer än 20 hektar åker men på grund av mindre
lämplig form eller beskaffenhet ur lönsamhetssynpunkt ej är bättre än en
genomsnittlig bärkraftig brukningsenhet under nämnda arealgräns.

I fråga om belopp, för vilket räntefrihet icke åtnjutes de två första åren,
lägges räntan för dessa år till det beviljade lånebeloppet.

Därest det allmänna ränteläget skulle därtill föranleda, äger Kungl. Maj:t
besluta om ändring av räntesatsen under löpande lånetid.

Kungl. Maj.ts proposition nr 8''i år 1960

5 §•

Lån är amorteringsfritt under två år och skall därefter återbetalas genom
avbetalning med en femtedel om året, varvid dock första amorteringsbeloppet
må avpassas så, att amorteringen de därpå följande åren utgår i jämna
tiotal kronor. Om särskilda skäl föreligga, må den amorteringsfria tiden förlängas
till högst fyra år och amorteringstiden ökas till högst tio år eller i
undantagsfall till högst femton år.

6 §•

Ränta och amortering skall årsvis i efterskott inbetalas till riksbanken.

7 §•

Ansökan om lån skall göras hos lantbruksnämnden och skall innehålla
uppgift om storleken av den förlust sökanden anser sig hava lidit.

Ansökningen skall vara lantbruksnämnden tillhanda senast den---

— — 1960. Om särskilda skäl föreligga må nämnden dock till prövning
upptaga ansökan, som inkommit efter nämnda dag.

8 §•

I fråga om handläggningen av inkomna ansökningar skall följande gälla.
Lantbruksnämnden prövar om sökanden är i behov av lån samt fastställer
lånebeloppets storlek och amorteringstidens längd. Tillika beslutar nämnden,
huruvida säkerhet för lånet skall ställas, samt föreskriver beskaffenheten
av sådan säkerhet. Nämnden avgör vidare om sökanden skall åtnjuta
räntefrihet enligt 4 §. Handlingarna överlämnas därefter, med nämndens
beslut i nu angivna frågor, till riksbanken, som har att införskaffa och
granska erforderliga låne- och säkerhetshandlingar. Kan föreskriven säkerhet
ej lämnas, anmäler riksbanken förhållandet till nämnden. Det ankommer
därefter på nämnden att, om nämnden så finner påkallat, upptaga frågan
om säkerheten till förnyad prövning.

Beviljat lån utbetalas, mot förskrivning å beloppet, genom riksbankens
försorg.

9 §.

Riksbanken må uppsäga lån till omedelbar betalning, om det befinnes,
att låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande, eller låntagaren
åsidosätter sina förpliktelser i fråga om räntelikvid eller amortering.
Överlåter låntagaren den brukningsenhet, som han innehade då lånet
beviljades, eller väsentlig del därav till ny ägare, eller övertages, i fall då
låntagaren är arrendator, brukningsenheten av ny brukare, äger riksbanken
uppsäga lånet till betalning å tid som banken bestämmer.

10 §.

Å amorteringsbelopp eller uppsagt belopp, som ej betalas inom föreskriven
tid, skall erläggas dröjsmålsränta beräknad efter en räntesats som med
en procentenhet överstiger den för lånet gällande.

11 §•

Avlider låntagare och måste det antagas bli förenat med synnerliga svårigheter
för dödsboet efter denne att återbetala lånet, må riksbanken medgiva
befrielse från skyldighet att återbetala lånet eller del därav.

Sådan befrielse kan ock medgivas, därest låntagarens förmåga att full -

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1960

göra sin försörjningsplikt till följd av sjukdom eller annan orsak varaktigt
blivit väsentligt försämrad och låntagaren på grund därav måste anses
för framtiden vara ur stånd att återbetala lånet annorledes än efter avyttring
av fastighet, varå jordbruket drives, eller av inventarier, som äro nödiga
för jordbruksdriften.

Har i enlighet med vad i första eller andra stycket sägs befrielse från
återbetalningsskyldighet medgivits, skall sålunda efterskänkt belopp avskrivas.
Jämväl eljest må riksbanken, då ingen eller ringa utsikt finnes att förfallet
lånebelopp kommer att återbetalas, meddela beslut om avskrivning.

Om särskilda skäl därtill föranleda må befrielse från återbetalningsskyldighet
och avskrivning beslutas utan att för lånet ställd säkerhet tagits i anspråk.

I ärenden som avses i denna paragraf skall riksbanken städse inhämta yttrande
från vederbörande lantbruksnämnd.

12 §.

De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpning av denna kungörelse
meddelas av lantbruksstyrelsen eller, i fråga om den del av låneverksamheten
som handhaves av riksbanken, av denna bank.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

600454

Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag