Kungl. Maj:ts proposition nr 8 (Proposition 1946:8)

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Nr 8.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till
yrkesutbildning av sjöfolk av manskapsgrad m. rn.;
given Stockholms slott den 4 januari 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Tage Erlander.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
4 januari 1946.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,
Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, jordbruks- och handelsdepartementen
anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
Erlander, fråga om statsbidrag till yrkesutbildning av sjöfolk av manskapsgrad
m. m. och anför därvid:

I. Sjöfolkets yrkesutbildning.

1. Inledning.

För de kommunala anstalterna för yrkesundervisning gälla föreskrifterna i
stadgan den 4 november 1921 (nr 706) för den kommunala yrkesundervisningen
samt kungörelsen samma dag (nr 705) angående statsunderstöd till
kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning. För de centrala verkstadsskolorna
lia bestämmelser meddelats i kungörelsen den 30 augusti 1941

Bihang till riksdagens jrrotokoll 19^6. 1 sami. Nr 8.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 8.

(nr 716) angående statsbidrag till centrala verkstadsskolor och stadgan den 10
oktober 1941 (nr 835) för sådana skolor.

De kommunala och enskilda yrkesskolornas verksamhet har begränsats till
att avse yrkesutbildning allenast för hantverk, industri, handel och husligt
arbete. Dessa yrkesskolor ha därför, vad yrkesarbetet till sjöss beträffar, intill
sista tiden haft sin betydelse endast för utbildningen för skeppskockstjänst,
vilken ansetts falla in under det husliga arbetets kategori.

Denna inskränkning i de kommunala och statsunderstödda enskilda yrkesskolornas
verksamhetsområde härleder sig från den ståndpunkt, 1921 års
riksdag intog i ämnet. Vid framläggandet nämnda år av förslag om statsunderstöd
till den lägre yrkesundervisningen (se 1921 års åttonde huvudtitel,
punkten 212) hade Kungl. Maj:t föreslagit en ytterligare utvidgning av den
statsunderstödda yrkesundervisningens arbetsområden till att omfatta, förutom
skolor för industri, hantverk, handel eller husligt arbete, jämväl skolor
för andra därmed jämförliga hanteringar. Såsom sådana yrkesgrupper hade
anförts chaufförer, spårvägs- och järn vägspersonal, telefonister, hotell- och
vaktbetjänte. I fråga om detta senare förslag uttalade emellertid riksdagen
följande: ”En sådan utvidgning, som nu ifrågasättes, anser sig riksdagen icke
kunna medgiva. Dels ha statens kommunikationsverk inrättat särskilda skolor
för utbildande av för dem behövlig personal, dels torde i fråga örn övriga yrkesgrupper
något statsintresse i egentlig bemärkelse näppeligen kunna anses vara
för handen. Ett tilläventyrs förefintligt behov i förevarande avseende torde
lämpligen böra tillgodoses förmedelst enskild företagsamhet.”

I början av år 1943 inkom till Kungl. Majit en framställning från Sveriges
redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening, svenska maskinbefedsförbundet,
svenska sjöfolksförbundet och svenska stewartsföreningen om vidtagande av
åtgärder för anordnande vid yrkesskolorna — företrädesvis i de större hamnstäderna
— av yrkeskurser för sjöfolk av manskapsgrad. En särskild framställning
i samma ämne gjordes av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse. Till
stöd för sjöfartsorganisationernas framställning anfördes bland annat följande.

Det förhåller sig så, att behovet av en rationell sjömansutbildning tidigare
icke varit så markerat som nu. Den yrkeskunskap, som förut ombord på fartygen
kunnat bibringas det uppväxande släktet, visade sig kunna någorlunda
fylla syftet att säkerställa rekryteringen av manskap i mera ansvarsfulla befattningar.
Med tiden har emellertid situationen härutinnan förändrats. Utvecklingen
under senare tid ombord på fartygen har nämligen i allt högre grad
påvisat nödvändigheten av en ordnad yrkesutbildning jämväl för sjömannen
såväl på däck som i maskin- och köksavdelningen. Den förkortade arbetstiden
med därav följande rationalisering av arbetet försvårar det fordom praktiserade
förfaringssättet, att nybörjare i yrket sattes i s. k. akterhand vid ett arbetes
utförande för att på så sätt inhämta erforderlig praktisk färdighet i detsamma.

Den hårda internationella konkurrensen har även föranlett rederierna att
med utnyttjande av skeppsbyggnadsindustriens möjligheter bygga fartyg, vilka

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

för sin skötsel fordra yrkeskunnigt folk i helt annan utsträckning än tidigare.
Det torde icke kunna bestridas, att de moderna fartygen med sina dyrbara och
invecklade framdrivningsmaskinerier och inrättningar för lastning och lossning
samt lastens bevarande i högre grad än tidigare kräva en kunnig och samvetsgrann
personal. Den stora kapitalinvesteringen i handelsflottan och den framträdande
roll, som sjöfarten spelar bland landets näringar, gör det även till ett
samhälleligt intresse att tillse, det dugligt folk står till buds vid bemannandet
av fartygen. Även ur sjösäkerhetssynpunkt är detta nödvändigt.

Sjömansyrket har alltmera tenderat att bli ett genomgångsyrke, vilket uppenbarligen
icke är till gagn för vare sig utövarna av detsamma eller sjöfartsnäringen
i dess helhet. I det långa loppet torde handelsflottan ej vara betjänt av
en dylik ordning. En utbildning, varigenom en kärna av kunnigt sjöfolk bildas,
vore enligt organisationernas mening till stor nytta. På så sätt välutbildade
sjömän ombord på fartygen torde komma att visa sig vara av synnerligt värde
icke minst såsom förmän vid förekommande arbeten ombord.

Nämnda framställningar jämte däröver avgivna yttranden överlämnades
till särskilda, efter beslut av Kungl. Majit den 30 april 1937, tillkallade
sakkunniga för utredning rörande sjöfolkets bildningsfråga för att tagas i
övervägande vid deras fortsatta arbete. De sakkunnigas arbete hade på grund
av beslut av chefen för ecklesiastikdepartementet efter krigsutbrottet 1939
varit vilande. Den 4 juni 1943 förordnades, i samband med framställningarnas
överlämnande, att arbetet skulle återupptagas.

I samband med frågan om inrättandet av en särskild överstyrelse för yrkesutbildning
behandlade 19Jj3 års riksdag två motioner (I: 268 och II: 386) i
fråga om sjöfolkets yrkesutbildning. I motionerna hade yrkats, att riksdagen
måtte besluta, att även yrkesutbildningen för sjöfolk i manskapsgrad förlädes
under nämnda överstyrelse, samt att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla
om skyndsam utredning rörande yrkesutbildning för sjöfolk i manskapsgrad.
Riksdagen fann starka skäl tala för att vid yrkesskolväsendets utbyggnad
hänsyn toges till behovet av särskild yrkesutbildning för sjöfolk av manskapsgrad.
Detta slag av yrkesundervisning borde enligt riksdagens mening lämpligen
falla under verksamhetsområdet för den nya överstyrelsen. I detta sammanhang
erinrade riksdagen, att Kungl. Majit i anledning av berörda framställningar
av Sveriges redareförening m. fl. organisationer föreskrivit, att
omförmälda sakkunnigutredning skulle återupptagas.

I detta sammanhang vill jag erinra, att överstyrelsen för yrkesutbildning
efter samråd med kommerskollegium i skrivelse den 20 december 1944 underställde
Kungl. Majits prövning frågan om statsbidrag till en vid Göteborgs
stads skolor för yrlcesundervisning planerad yrkesskola för sjömän av manskapsgrad
(däcks- och maskinpersonal). Överstyrelsen åberopade därvid nyssnämnda
riksdagsuttalande. Då det emellertid sannolikt komme att dröja
avsevärd tid, innan statsmakterna tagit ställning till de sakkunnigas förslag,
och då överstyrelsen efter samråd med kommerskollegium funnit det önskvärt,
att utbildning av ifrågavarande slag snarast möjligt komme till stånd, för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

ordade överstyrelsen, att ett försök gjordes utan avvaktande av sagda förslag.
Genom beslut den 26 januari 1945 medgav Kungl. Maj:t, att statsunderstöd
finge under de i gällande kungörelse angående statsunderstöd till kommunala
och enskilda anstalter för yrkesundervisning stadgade villkor och förutsättningar
utgå för anordnande vid Göteborgs stads skolor för yrkesundervisning
våren 1945 av de planerade lärlingskurserna för däcks- och maskinpersonal.
Tillika förordnade Kungl. Majit, att kurserna skulle stå under inseende av
överstyrelsen för yrkesutbildning.

I proposition till samma års riksdag (nr 260) angående vissa anslag för
budgetåret 1945/46 till yrkesundervisningen underställdes riksdagen, i anslutning
till en redogörelse för nyssnämnda beslut, frågan om bemyndigande för
Kungl. Majit att efter prövning i varje särskilt fall bevilja understöd från
anslaget till kommunala anstalter för yrkesundervisning jämväl för utbildning
i andra yrken än som vore att hänföra till industri, hantverk, handel eller
husligt arbete. Riksdagen lämnade Kungl. Majit det sålunda begärda bemyndigandet.

Ovannämnda sakkunniga ha den 20 februari 1945 avgivit betänkande
med utredning och förslag angående yrkesutbildning
av sjöfolk av manskapsgrad samt åtgärder till höjande
av sjöfolkets allmänna och medborgerliga bildning
(stat. off. utr. 1945: 5). De sakkunniga utgjordes ursprungligen av numera
landshövdingen A. N. Thomson, tillika ordförande, samt kassören hos arbetarnas
bildningsförbund M. A. Andersson och ledamoten av riksdagens andra
kammare, ombudsmannen C. A. E. Lindberg. Den 29 oktober 1943 tillkallades
såsom ytterligare sakkunnig skeppsredaren S. Gorthon. Sedan Thomson avsagt
sig ledamots- och ordförandeskapet, utsågs till hans efterträdare byråchefen i
överstyrelsen för yrkesutbildning K. O. Josephson.

Över de sakkunnigas förslag ha yttranden avgivits av ett flertal myndigheter
och organisationer.

2. Nuvarande förhållanden.

Innan jag övergår till att redogöra för de sakkunnigas förslag och innehållet i
de inkomna yttrandena, kommer jag i det följande att beröra de för utövandet
av sjömansyrket gällande fordringarna ävensom att lämna vissa upplysningar
rörande den lägre befälsutbildningen, skeppskocksutbildningen och radiotelegraf
istutbildningen .

Gällande fordringar för utövande av sjömansyrket.

De sakkunniga anföra härutinnan i huvudsak följande:

Enligt sjömanslagen må minderårig under 15 år ej användas i skeppstjänst.
I eldartjänst må ej användas den, som icke uppnått 16 års ålder. Då fartyg
nyttjas i annan fart utanför svenskt farvatten än i Öresund eller å Oslofjorden

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

intill Larvik, må i eldartjänst eller i tjänst såsom kollämpare ej användas den,
som icke uppnått 18 års ålder. Från sistnämnda föreskrift liksom från stadgandet
att minderårig under 15 år ej må användas i skeppstjänst, äger emellertid
Konungen eller myndighet, åt vilken Konungen uppdrager prövning av
dylika frågor, för särskilda fall medgiva undantag, dock ej beträffande minderårig,
som icke uppnått 14 års ålder. Vissa fordringar i avseende å hälsotillstånd
och kroppsbeskaffenhet äro jämväl föreskrivna för anställning till sjöss.

I övrigt är — bortsett från anställning såsom r adiötelegraf ist — sjömansyrkets
utövning i lägre grader icke förbundet med särskilda villkor; dock att
den som avtalsstridigt lämnat sin tjänst (rymt) icke utan vidare äger i Sverige
taga ny anställning, för vilken påmönstring är föreskriven. För att kunna i
Sverige påmönstras fordras bland annat att vara vid svenskt sjömanshus
inskriven. Rymmer sjöman, skall han avföras ur sjömanshusets register, och
frågan örn hans återinförande blir beroende på särskild prövning. Uttryckligen
är stadgat, att sjöman, som ett flertal gånger rymt från svenskt handelsfartyg,
ej må återinföras i registret, så framt ej särskilda skäl tala därför. Enligt förordningen
angående tjänstgöringsbetyg för sjöfolk den 30 september 1921
skall varje sjöman — med undantag endast beträffande förste eller ende
styrman eller förste eller ende maskinist — som påmönstrats å svenskt fartyg,
då han avgår från tjänsten och icke omedelbart ånyo påmönstras å samma
fartyg, tilldelas tjänstgöringsbetyg att företes vid sökande av ny anställning
till sjöss.

Den lägre befälsutbildningen.

De sakkunniga lia i detta ämne anfört bland annat följande.

Före ikraftträdandet av förnyade reglementet den 29 mars 1912 för navigationsskolorna
i riket omfattade fullständig navigationsskola endast sjökaptensklass
och styrmansklass samt övermaskinistklass och maskinistklass. Genom
1912 års reglemente tillkommo skepparklass och tredje maskini
s t k 1 a s s. Utökningen stod i samband med vissa förändringar i avseende
å fordringarna för utövande av befäl å fartyg, vilka innefattades i befälsförordningen
den 29 mars 1912.

Skepparklass finnes nu — enligt stadgan den 19 juni 1931 för navigationsskolorna
— vid samtliga fem navigationsskolor, vilka äro belägna i Stockholm,
Göteborg, Malmö, Härnösand och Kalmar. 3:e maskinistklass finnes vid samtliga
skolor utom vid den i Kalmar, som omfattar endast nautisk linje.

För inträde i de olika klasserna fordras, förutom att vara svensk medborgare,
att äga tillräcklig syn- och hörselförmåga enligt vad därom närmare
finnes föreskrivet samt, örn inträde sökes på nautisk linje, normalt färgsinne,
ävensom att ej vara behäftad med lyte eller sjukdom, som gör vederbiirande
olämplig för ifrågakommande befälstjänst till sjöss. Vidare fordras, att sökanden
vid anställd prövning visat sig äga nödiga insikter i svenska språket och
matematik samt, vad inträde i skepparklass beträffar, jämväl färdighet i kompassens
avläsning. Därjämte fordras att lia fullgjort viss del av den praktiska
tjänst, som är föreskriven för erhållande av skepparbrev av l:a klass, respektive
maskinistbrev av 3:e klass.

Undervisningen omfattar i skepparklass 13 veckor och i 3:e maskinistklass
likaledes 13 veckor eller, örn undervisningen meddelas i aftonkurs, omkring
38 veckor. T skepparklass meddelas undervisning i matematik, navigation,
sjömanskap, författningskunskap, svenska språket samt hälso- och förbandslära.
I 3:e maskinistklass äro ämnena matematik, maskinlära, svenska språket

Kungl. Majlis proposition nr 8.

samt hälso- och förban chlara. Undervisningen i skepparklass utgör ett avslutat
helt, såtillvida som det mera undantagsvis förekommer, att elev efter avlagd
skepparexamen fortsätter att läsa på högre examen. Den, som avlagt maskinistexamen
av 3:e klass och som senast året därefter söker inträde i närmast högre
klass — 2:a maskinistklass — är, om han i examen blivit godkänd i alla ämnen,
befriad från inträdesprövning till nämnda högre klass. Motsvarande befrielsegrund
gäller icke för den som från skepparklass vill fortsätta att läsa på
styrmansexamen.1

Elev i skeppar- eller 3:e maskinistklass har att erlägga inträdesavgift med
10 kronor och kursavgift med 8 kronor.

Genom 1912 års befälsförordning tillkommo ytterligare två nya behörighetsbevis,
nämligen skepparbrev av 2:a klass och maskinskötarbevis. Några särskilda
skolanordningar för aspiranter till dessa kunskapsprov ifrågasattes från
början icke.

Skepparexamen av 2:a klass (§47 navigationsskolestadgan)
avlägges efter anmälan hos rektor vid navigationsskola, sedan föreskriven
praktisk tjänst fullgjorts.

Skepparbrev av 2:a klass erhålles även efter f iskeskepparexamen.
Sådan examen avlägges vid av staten understödd anstalt för undervisning i
navigation åt fiskare.

Bortsett vidare från viss, företrädesvis för fiskare avsedd undervisning vid
vissa folkhögskolor — folkhögskolorna i Grebbestad, Tyft (Tjörn) och Gamleby
— jämte ytterligare viss undervisning, ombesörjd av Stockholms kyrkliga
sjömansvård, sjömansinstitutet, förekommer såsom regel icke statsunderstödd
undervisning för skepparexamen av 2:a klass.

Det bör tilläggas, att såsom praktiska fordringar för skepparbrev av 2:a
klass gäller såsom regel, att vederbörande fullgjort tjänst på däck under minst
3 år å fartyg om minst 20 ton i fart utanför öppen kust eller utomskärs eller i
motsvarande fart å Vänern eller Vättern.

Genom befälsförordningen den 12 juni 1936 tillkommo ytterligare vissa
lägre behörighetshandlingar, nämligen förarbevis av lista, 2:a och
3:e klass samt fiskeskepparbrev av lia och 2: a klass.
Redan dessförinnan hade motorskötarbevis införts som komplement
till maskinskötarbeviset.

För erhållande av maskinskötarbevis fordras att vid förhör inför maskintekniskt
utbildad ordinarie lärare vid navigationsskola, någon statens fartygsinspektör
med ingenjörs- eller maskinteknisk utbildning eller av kommerskollegium
förordnad sakkunnig ha visat sig äga nödig kännedom örn de allmänna
grunderna i ångmaskinlära samt om mindre sjöångmaskiner och deras
skötsel. I fråga örn motorskötarbevis fordras att vid förhör inför nyss nämnd
vederbörande ha visat sig äga nödig kännedom om de allmänna grunderna i
motorlära samt om oljemotorer (med och utan omkastning) samt deras skötsel.

1 I styrmansklass omfattar undervisningen 37 veckor. Styrmansexamen är obligatorisk för
inträde i sjökaptensklass, i vilken undervisningen omfattar 33 veckor. Undervisningen i 2:a
maskinistklass omfattar 37 veckor och i övermaskinistklass 33 veckor. Maskinistexamen av 2:a
klass förutsattes för inträde i övermaskinistklass. Viss utbildning vid flottan jämställes med
examen i de olika klasserna vid navigationsskola.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8. 7

I båda fallen förutsattes, att förhöret verkställes efter fullgjord praktisk tjänst
under minst 1 1/2 år.

Utbildningen av skeppskockar.

Av de sakkunnigas redogörelse beträffande utbildningen av skeppskockar
framgår, bland annat, att statsunderstödd sådan undervisning anordnats dels i
Göteborg åren 1912—1916 samt 1924 och 1927 dels i Stockholm år 1923
dels ock i Hälsingborg åren 1928—1935.

Under åren 1928—1934 torde i kurser av ifrågavarande slag ha deltagit
tillhopa omkring 220 sjömän.

Parallellt med nämnda verksamhet bedrevs under åren 1928—1933
utbildning av skeppskockar vid Halmstads stads anstalter för yrkesundervisning
och under ett par senare år också vid motsvarande skolor i Karlskrona,
där en avdelning för utbildning av skeppskockar alltjämt finnes inrättad, ehuru
densamma på grund av bristande elevtillströmning under kriget icke varit i
verksamhet efter utgången av arbetsåret 1941/1942.

Enligt gällande undervisningsplan för skeppskockavdelningen i Karlskrona,
fastställd den 6 maj 1933, omfattar varje kurs omkring sex månader. Undervisning
meddelas i följande läroämnen, nämligen praktiskt hushållsarbete (700
timmar), närings- och födoämneslära (40 timmar), yrkesekonomi samt hygien
och sjukvård (40 timmar).

Den 20 februari 1942 fastställdes undervisningsplan för verkstadsskola för
skeppskockar vid Göteborgs stads skolor för yrkesundervisning, där en kurs
för skeppskockar påbörjats i augusti 1941, sedan en nybyggnad för skolorna
för detta och vissa andra ändamål kommit till stånd. I denna Göteborgs stads
verkstadsskola för skeppskockar omfattar varje kurs omkring 10 månader.
Undervisningen pågår 44 timmar i veckan under hela kursen. Följande läroämnen
ingå däri: yrkesarbete (matlagning, tvätt och renovering av kläder);
yrkeslära (närings- och födoämneslära med varukännedom, matlagningslära
och matsedelsteknik, material- och verktygslära, bostadsvård); yrkesekonomi
(yrkesräkning och bokföring, uppsats- och af färsskrivning, ekonomilära);
engelska; yrkes- och arbetarlagstiftning; allmän- och yrkeshygien; gymnastik.

Tillkomsten av den centrala verkstadsskoleorganisationen har medfört vidgade
möjligheter för den manliga ungdomen att förskaffa sig utbildning för
kockyrket. För närvarande är sådan utbildning för manlig ungdom anordnad i
ettåriga kurser vid centrala verkstadsskolorna i Sundsvall och Sandö. I dessa
kurser pågår utbildningen på försök enligt undervisningsplan, som eljest gäller
för yrkesavdelning för kvinnliga kockar.

Vad beträffar själva de yttre anordningarna för yrkesarbetet vid nämnda
skolor torde dessa endast för göteborgsskolans del ha anpassats efter de speciella
förhållanden, som i allmänhet äro rådande ombord å fartygen.

8 Kungl. Majlis proposition nr 8.

Utbildningen av radiotelegraf ister.

De sakkunniga ha beträffande utbildningen av radiotelegrafister anfört
följande:

För att kunna antagas såsom radiotelegrafist å svenskt fartyg fordras, förutom
svenskt medborgarskap, att lia erhållit av telegrafstyrelsen utfärdat
certifikat. Två slag av certifikat finnas: certifikat av första klass och certifikat
av andra klass.

Av telegrafverket anordnas i mån av behov kurser för certifikatens förvärvande.
För att kunna antagas i sådan kurs fordras att hava fyllt 17 år.
I regel antages ej sökande över 25 års ålder. Kursen omfattar omkring 7
månader med en daglig undervisningstid av 7 timmar. För deltagande i kursen
utgår en avgift av 150 kronor. Före kriget anordnades kurs såsom regel varje
år. Antalet deltagare utgjorde i medeltal omkring 25 per kurs.

Efter år 1940 har någon kurs av ifrågavarande slag icke anordnats, då
behovet av radiotelegrafister kunnat fyllas genom kurser (varje för 10—15
elever), som Sveriges redareförening årligen anordnat i Göteborg, samt genom
att militära radiotelegrafister i viss utsträckning efter slutad militärtjänst
erhållit anställning såsom fartygstelegrafister. Visserligen äro redareföreningens
kurser, vilka förekommit ett tjugutal år, främst avsedda för utbildning av s. k.
styrmanstelegrafister, men dessa kurser ha på de sista åren i viss mån också
hållits öppna för andra än sådana med utbildning å nautisk linje vid navigationsskola.

Enligt vad som från telegrafstyrelsens sida upplysts, torde tillsvidare icke
behöva anordnas särskilda kurser av telegrafverket, då under kriget utbildats
ett mycket stort antal radiotelegrafister, särskilt vid flyget, vilka, då den
militära beredskapen lättar, kunna förutses skola söka sig över till motsvarande
civila yrke.

3. Behovet av yrkesutbildning m. m.

De sakkunniga framhålla, att utvecklingen i allt snabbare tempo framkallat
åtgärder av statsmakterna för att tillgodose ett växande utbildningsbehov
inom skilda yrkesområden. Framför allt gäller detta yrkesutbildningen inom
hantverk och industri men även för jordbruket och delvis också för skogsbruket
hava långtgående åtgärder vidtagits eller planerats. Vad angår sjömansyrket
inskränka sig de av statsmakterna vidtagna åtgärderna i utbildningsväg huvudsakligen
till att avse, förutom befäl, endast skeppskockar och radiotelegrafister.
Mot bakgrunden av de ifrågavarande förhållandena beträffande hantverket
och industrien samt i betraktande av de revolutionerande omvälvningar, som
under senare tid förekommit på fartygsteknikens alla områden, ter sig enligt de
sakkunniga avsaknaden i största utsträckning av egentliga utbildningsanstalter
för det meniga sjöfolket såsom en allvarlig brist. De sakkunniga uttala som sin
bestämda uppfattning, att erforderliga åtgärder måste vidtagas för att åstadkomma
rättelse härutinnan. De hålla före, att en verklig och gedigen yrkesutbildning
för sjöns arbetare skulle — med den erfarenhet som föreligger från
andra yrkesområden — utgöra ett viktigt bidrag till den höjning av sjömanskåren,
som man sedan länge eftersträvar i vårt land och för vilka strävanden

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8.

tillsättandet såväl av sjömansutidningen av 1931 (stat. off. utr. 1934: 5)
som av nu förevarande sakkunnigberedning får ses såsom uttryck.

Frågan om utbildningens närmare anordnande har varit föremål för ingående
överväganden av de sakkunniga. De sakkunniga framhålla, att de — som även
dryftat tanken på inrättandet av fristående sjömansskolor och eventuellt, i viss
anslutning till sådana skolor, också segelfartygsutbildning för nybörjare i
däckstjänst — under utredningens gång blivit alltmera övertygade örn ändamålsenligheten
ur olika synpunkter av att i stället anknyta utbildningen till
yrkesskolorganisationen.

Remissyttranden.

Samtliga i ärendet hörda sjöfartsorganisationer anse förhållandena påkalla
åtgärder till en organiserad utbildning för sjömän i manskapsgrad samt uttala
sig för att utbildningen anknytes till yrkesskolorganisationen.

Kommerskollegium framhåller, att behovet av åtgärder från det allmännas
sida för underlättande av sjöfolkets strävanden att erhålla yrkesutbildning och
möjligheter att få del av framåtskridandet inom den allmänna bildningsverksamheten
länge varit framträdande. De sakkunnigas förslag synas i huvudsak
väl ägnade att leda utvecklingen på dessa områden i en riktning som är önskvärd
ur sjöfartens synpunkt och gagnelig för det allmänna.

Statens krav på vår handelsflottas tekniska utrustning med hänsyn till
sjösäkerheten har med tiden kommit att bli alltmer framträdande. Den tekniska
utveckling som till följd härav ägt rum skulle i hög grad motverkas, om
den personal som skall handha fartygens utrustning icke erhållit erforderlig
utbildning. Som exempel på sambandet mellan yrkesutbildning och sjösäkerhetsföreskrifterna
må endast framhållas handelsfartygens utrustning med livbåtar
och andra bärgningsredskap. I detta hänseende ha i olika författningar
föreskrifter utfärdats örn fartygens förseende med en omfattande teknisk utrustning,
samtidigt som erfarenheterna särskilt från de senaste åren giva vid
handen, att många sjömän ej ens behärska vad som sedan gammalt betraktats
som elementärt sjömanskap vid handhavande av båtar och redskap. Det synes
därför konsekvent, att staten fullföljer sina strävanden att i möjligaste mån
skapa säkerhet till sjöss genom att verksamt bidraga till att sjöfolket erhåller
en god yrkesutbildning.

I fråga om yrkesutbildningens organisation ha de sakkunniga föreslagit, att
utbildningen anknytes till yrkesskolorganisationen. Kollegium har icke något
att erinra häremot, särskilt som sjöfolkets manskapsutbildning icke står i
samma direkta samband med de för handelsflottan gällande bemanningsföreskrifterna
som befälsutbildningen i förhållande till behörighetsbestämmelserna
för befäl i handelsflottan.

Överstyrelsen för yrkesutbildning är av den uppfattningen, att ett stort
behov föreligger i fråga örn ordnad yrkesutbildning för sjöfolk av manskapsgrad.
Överstyrelsen kan sålunda helt instämma i vad de sakkunniga anfört
angående yrkesutbildningen såsom ett viktigt bidrag till sjömanskårens höjning.

Överstyrelsen tillstyrker alltså, att yrkesutbildningen av sjöfolk av manskapsgrad
inordnas i den under överstyrelsens inseende stående yrkesskolorganisationen.
Med hänsyn tlil den särskilda karaktär, som denna yrkesutbildning
i vissa hänseenden har, finner överstyrelsen det även lämpligt,

Departe mentschefen.

10 Kungl. Marits proposition nr 8.

att — såsom de sakkunniga föreslagit — denna utbildning förlägges till särskilda
sjömansskolor, anslutna till kommunala skolor för yrkesundervisning
eller centrala verkstadsskolor.

Statens arbetsmarknadskommission, som i ärendet hört den under kommissionen
sorterande centrala sjöf artsdelegationen, anför att de framlagda förslagen
synas väl ägnade att befrämja och vidmakthålla en god rekrytering av sjömansyrket,
varför kommissionen, ur de synpunkter kommissionen har att beakta,
finner sig böra tillstyrka de föreslagna åtgärderna.

Styrelsen för Göteborgs och Bohus läns folkhögskola i Grebbestad anför i
huvudsak följande. Sedan vinterkursen 1921—1922 har undervisning i navigation
meddelats vid folkhögskolan i Grebbestad. De elever, som deltagit i denna
undervisning, lia även i viss utsträckning deltagit i folkhögskolans övriga
undervisning. Folkhögskolan har sålunda på detta område en mer än tjugoårig
erfarenhet. Dess undervisning har givit de bästa resultat och har otvivelaktigt
varit av stor betydelse för kustungdomen i norra Bohuslän. Det hade därför
synts styrelsen naturligast, att då frågan om yrkesutbildning av sjöfolket av
manskapsgrad blivit föremål för en särskild utredning, de sakkunniga knutit an
till den redan förefintliga undervisningen vid folkhögskolorna. Så har emellertid
icke skett. Den erfarenhet dessa skolor hunnit vinna beträffande såväl undervisningssätt
som omhänderhavande av den ungdom det här är fråga om, anser
styrelsen vara av det värde, att de sakkunniga bort diskutera frågan om utbildningens
förläggande till folkhögskolorna i de delar av Sverige, där en särskild
navigationsavdelning är knuten till folkhögskolan. Det är styrelsens uppfattning,
att detta skulle innebära flera fördelar.

I vår tid är yrkesutbildning icke nog för de unga. För att rätt fylla sin
uppgift i samhället måste ungdomen även behärska ett visst mått av allmänt
medborgerliga och teoretiska kunskaper. Detta kunskapsmått ger folkhögskolan
på ett helt annat sätt än vad de rent yrkesbetonade undervisningsanstalterna
kunna.

Sjöfolket liksom fiskarbefolkningen lever i regel förhållandevis isolerat. Förbindelsen
med andra samhällsklasser och socialgrupper blir vanligen rätt
obetydlig. I en folkhögskola komma de unga i kontakt med ungdom från de
mest skilda yrken. Vad värde detta har för den andliga utvecklingen och för
stärkandet av den sociala förståelsen, är ju känt och omvittnat.

Till sist vill styrelsen framföra ytterligare en synpunkt. Det är ju ett känt
faktum, att den svenska landsbygden avfolkas. Denna utveckling är icke lika
stark i olika delar av Sverige. Bohuslän har sedan 1915, då landskapets folkminskning
började, blivit Sveriges mest utpräglade avfolkningslandskap. Inom
Bohuslän är denna folkminskning främst lokaliserad till landskapets norra del.
Får denna utveckling fortsätta, kan den leda till uppkomsten av svårartade
ekonomiska och sociala problem. Ett av botemedlen för denna mindre önskvärda
folkomflyttning synes styrelsen vara att icke förlägga alla undervisningseller
utbildningsanstalter till städerna utan även till landsbygden. Det finns
intet, som talar för att utbildningen där skulle bli sämre. Detta gäller icke
minst den skoltyp det här är fråga örn.

Vad de sakkunniga och de i ärendet hörda myndigheterna och organisationerna
anfört synes ge vid handen, att det föreligger ett starkt behov av att en
organiserad yrkesutbildning för sjömän av manskapsgrad kommer till stånd

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8.

genom det allmännas försorg. Sjöfarten är en av vårt lands viktigare näringsgrenar,
som ger sysselsättning åt en sjömanskår av betydande storlek. Enligt
1940 års allmänna folkräkning redovisades såsom sjömän 25 168 personer,
varav 7 420 utgjordes av befäl (fartygsbefälhavare, styrmän och maskinbefäl),
13 060 av däcksmanskap och 2 327 av eldare. Härtill kommer maskinmanskap
i övrigt till ett antal av drygt 1 000. Dessa siffror, som icke omfatta fiskerinäringen,
lots- och fyrväsendet, kanal- och hamnväsendet eller bärgningsverksamheten,
äro givetvis i viss mån påverkade av kriget i sänkande riktning men
ge likväl ett begrepp om sjömanskårens storlek. Sjömansyrkets kvalificerade
art behöver icke närmare framhållas. Utvecklingen har här som annorstädes
gått i riktning mot en allt längre driven specialisering. Fartygens skötsel kräver
i allt större utsträckning speciella yrkeskunskaper och -färdigheter. Det är
därför naturligt, att behovet av särskilda anordningar för yrkesutbildning för
sjöfolk med tiden vuxit sig starkare. Kravet på åtgärder från det allmännas
sida synes nu icke längre låta sig avvisas. Jag anser mig därför i likhet med de
sakkunniga böra tillstyrka, att sådana åtgärder nu vidtagas.

I fråga örn inlemmandet av yrkesutbildningen för sjöfolk av manskapsgrad
i det befintliga undervisningssystemet ansluter jag mig till de sakkunnigas
förslag, att detta bör ske genom anknytning till den kommunala yrkesundervisningen
eller till centrala verkstadsskolor. Jag kan således icke finna, att
tillräckliga skäl anförts för en anslutning av ifrågavarande yrkesutbildning till
folkhögskolorna, vilka sedan gammalt haft och alltjämt böra ha en annan
huvuduppgift i folkbildningens tjänst.

Yrkesutbildningen för sjöfolk torde böra stå under inseende av överstyrelsen
för yrkesutbildning.

4. Kursernas innehåll och organisation,

a. Kurser för däcks- och maskinpersonal.

De sakkunniga erinra, hurusom den moderna yrkesutbildningen bygger på
växelverkan mellan teori och praktik. Med beaktande härav föreslå de — förutom
viss förpraktik för inträde i yrkesskolan — att sjömansutbildningen fördelas
på två perioder med tillräckligt uppehåll emellan för att den, som önskar
förkovra sina färdigheter utöver en grundläggande kurs, skall hinna förvärva
erforderlig praktik till sjöss för deltagande i en efterföljande påbyggnadskurs.

För den grundläggande kursen (lägre kursen) och påbyggnadskursen (högre
kursen) föreslå de sakkunniga följande, för utbildning av däckspersonal respektive
maskinpersonal avsedda kursplaner:

Däckspersonal.

Lägre kurs örn 12 veckor: sjömanskap 48 timmar, sjömansslöjd
120 timmar, båtkunskap (livbåtsövningar) 48 timmar, materielvård och
varukännedom 84 timmar, matematik 60 timmar, författningskunskap 36
timmar, engelska språket 30 timmar, ämne eller ämnen efter fritt val (före -

Kungl. Majits proposition nr 8.

läsningar) 12 timmar, personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid
olycksfall 24 timmar, simning och livräddning 18 timmar, gymnastik 24 timmar;
tillhopa 504 timmar motsvarande 42 timmar i veckan.

Högre kurs om 8 veckor: navigation och sjömanskap 68 timmar,
sjömansslöjd 48 timmar, matematik 48 timmar, författningskunskap 32 timmar,
svenska språket 48 timmar, ämne eller ämnen efter fritt val (föreläsningar)
12 timmar, personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid olycksfall
20 timmar, simning och livräddning 12 timmar samt gymnastik 16 timmar;
tillhopa 304 timmar motsvarande 38 timmar i veckan.

Maskinpersonal.

Lägre kurs om 12 veckor: maskinkunskap (inberäknat materielvård
och varukännedom) 72 timmar, praktiskt arbete 180 timmar, båtkunskap
(livbåtsövningar) 48 timmar, matematik 60 timmar, författningskunskap 36
timmar, engelska språket 30 timmar, ämne eller ämnen efter fritt val (föreläsningar)
12 timmar, personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid olycksfall
24 timmar, simning och livräddning 18 timmar, gymnastik 24 timmar;
tillhopa 504 timmar motsvarande 42 timmar i veckan.

Högre k urs om 8 veckor: maskinkunskap (läskurs) 40 timmar,
maskinkunskap, praktiskt arbete 104 timmar, matematik 48 timmar, författningskunskap
24 timmar, svenska språket 32 timmar, ämne eller ämnen efter
fritt val (föreläsningar) 12 timmar, personlig hygien och hälsolära samt första
hjälp vid olycksfall 16 timmar, simning och livräddning 12 timmar, gymnastik
16 timmar; tillhopa 304 timmar motsvarande 38 timmar i veckan.

Rörande kursomfattningen i de särskilda ämnena får jag hänvisa till
betänkandets bilaga II.

De sakkunniga förutsätta, att överstyrelsen för yrkesutbildning skall äga
befogenhet att vidtaga de ändringar i kursplanerna, som må befinnas lämpliga
efter vunnen praktisk erfarenhet rörande desamma.

Efter ämnets art avses undervisningen skola försiggå i lärosal, arbetslokal
eller å fartyg, vartill kommer behov av föreläsningssal samt av tillgång till
gymnastiksal och badinrättning. För att de för verksamheten erforderliga
lokalerna skola kunna i tillräcklig utsträckning utnyttjas och med hänsyn till
erforderlig lärarpersonal, har det synts de sakkunniga nödvändigt att räkna
med kontinuerliga kurser under hela året med uppehåll endast under viss del
av sommaren samt omkring jul och nyår. Tyngdpunkten av verksamheten
måste emellertid enligt de sakkunniga — med hänsyn till rådande säsongarbetslöshet
inom sjömansyrket under månaderna januari—mars och in i
april — under alla förhållanden tänkas förlagd till dessa månader. De sakkunniga
ha därför räknat med att vid skolor av ifrågavarande slag skall under
nämnda månader pågå undervisning i tre parallellavdelningar för vardera
däcks- och maskinpersonalen, varje avdelning med 15 deltagare; under övriga
delar av året har elevtillströmningen ansetts åtminstone icke såsom regel bli
av den omfattning, att en uppdelning av eleverna på olika avdelningar blir
erforderlig. Vad nyss sagts, gäller om den lägre kursen. Vad den högre kursen

Kungl. Maj:ts -proposition nr S.''

beträffar, ha kurser av detta slag synts de sakkunniga böra beräknas till
allenast en per skola och år för vardera däcks- och maskinpersonalen och av
motsvarande skäl som nyss nämnts förläggas till årets första månader. Även
sådan kurs har beräknats för 15 deltagare.

De sakkunniga anse en viss förpraktik i allmänhet erforderlig för deltagande
i undervisningen. I sådant hänseende förorda de ett års föregående sjötjänst
såsom villkor för ett första deltagande i undervisningen. Förslaget, att undervisningen
skall uppdelas i två särskilda kurser för vardera yrkesgrenen har
— som nämnts — till syfte att vederbörande skola beredas tillfälle att under
mellantiden förskaffa sig ökad praktik till sjöss.

Beträffande förslaget om viss tids föregående sjötjänst såsom villkor för
inträde i den lägre kursen ha de sakkunniga anfört följande.

De sakkunniga ha ägnat ingående uppmärksamhet åt frågan om fordran å
viss föregående tjänst till sjöss för att bli antagen för utbildningen, och ha
funnit övervägande skäl tala för en sådan anordning såsom regel. Bland dessa
skäl må nämnas angelägenheten både ur samhällets och den enskildes synpunkt,
att kostnader icke i onödan nedläggas på förhandsutbildning av personer,
som måhända icke tåla sjön eller eljest äro mer eller mindre oförmögna
att förlika sig med sjömanslivets speciella förhållanden. Vidare kommer utbildningen
otvivelaktigt att vinna i effektivitet, örn eleverna redan vid. inträdet
äga den elementära kännedomen om yrket och de hjälpmedel, som däri komma
till användning. Ur sist angivna synpunkter föreligger anledning till visst
undantag i allmänhet från regeln, nämligen i fråga om elever i utbildningsanstalt
för den mindre sjöfartens och fiskets behov. Undantag från regeln
synes även i vissa andra fall — dispensvis — böra kunna medgivas, exempelvis
för det fall, att tillräckligt antal elever med förutsatt sjötjänst icke anmäla
sig till den kurs det gäller.

Remissyttranden.

Ifrågavarande förslag, som i de inkomna yttrandena i allmänhet lämnats
utan erinran, har föranlett särskilda uttalanden på sätt av det följande framgår.

I yttrandena har till en början i fråga örn undervisningstidens
längd och undervisningens uppdelning i en högre och
en lägre kurs bland annat anförts följande.

Sveriges redareförening — vars yttrande på denna och andra punkter
åberopas av kanalflottans rederiförening och föreningen Sveriges inrikessjöfart
— uttalar som sin bestämda uppfattning, att om förslaget om uppdelning
av undervisningen på två kurser godkännes, huvudvikten bör läggas på att
erhålla en god rekrytering till den lägre kursen om 12 veckor. Endast om detta
blir fallet, kan man förvänta sig, att ett tillfredsställande resultat kommer att
ernås, nämligen att i största möjliga utsträckning erhålla en yrkesutbildad
sjömanskår. Beträffande behovet av den högre kursen om 8 veckor ställer
sig föreningen däremot mera tveksam. Det lärer nämligen vara tvivelaktigt,
huruvida en sjöman, som tjänstgjort ett större eller mindre antal år till sjöss
och därjämte genomgått den lägre kursen, åter anser sig ha råd och möjlighet
att genomgå ytterligare en kurs, låt vara att denna icke är av längre varaktighet
än cirka 2 månader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Svenska inaskinbefälsförbundet anser att för maskinkunskap kan i två
kurser om 12 och 8 veckor endast erhållas en ytlig utbildning i mekaniskt
arbete. Förbundet ifrågasätter därför, örn det ej vore lämpligt att sammanslå
båda kurserna till en eller, örn detta icke låter sig göra, lägga kursverksamheten
så att möjlighet förefinnes att genomgå båda kurserna i omedelbar följd —
utan någon tidsintervall. Genomgång av enbart den lägre kursen eller genomgång
av båda kurserna med ett eller flera års uppehåll emellan dem finner
förbundet vara ett ur utbildningssynpunkt mindre ändamålsenligt tillvägagångssätt.

Svenska sjöfolksförbundet uttalar, att förbundet icke blivit övertygat om att
förslaget om en lägre kurs på tolv veckor och en påbyggnadskurs om åtta
veckor under påföljande år är det lyckligaste. De sakkunniga förutsätta att
den elev, som önskar genomgå den högre kursen, skall under mellantiden förvärva
sig ytterligare sjöpraktik. Det skulle enligt förbundets mening varit
behövligt att den lägre kursen omfattat en tid av tjugo veckor. Denna tid är,
så vitt förbundet har sig bekant, det minimum som föreskrives för yrkesskoleutbildning
inom samtliga andra yrken och det torde med fog kunna sägas, att
sjömansyrket icke är något så lättvindigt eller lättlärt att en kortare utbildningstid
kan vara motiverad. Då emellertid anordningen med en lägre och en
högre kurs skulle medföra sammanlagt den ifrågavarande tidslängden föreslår
förbundet, att möjlighet beredes för de elever som genomgått den lägre kursen,
att omedelbart och utan mellanliggande sjötjänst få fortsätta i den högre.

Sveriges segelfartygsförening synes i anslutning till förslag örn viss ändring
i avseende å kursinnehållet ifrågasätta utökning av högre kursen till att omfatta
10 veckor.

Kommerskollegium framhåller, att den föreslagna kurstiden — sammanlagt
20 veckor — torde vara erforderlig för att uppnå det uppställda utbildningsmålet
men att för elever utan föregående sjötjänst den möjligen kan komma
att visa sig väl knapp. Å andra sidan må vid bedömande av frågan vilket
intresse för deltagande i de föreslagna kurserna, som kan påräknas från sjöfolk
med längre tids praktisk tjänstgöring, uppmärksammas det förhållandet, att
en sjöman, som för erhållande av behörighet som lägre befäl i handelsflottan
önskar avlägga skepparexamen av l:a klass eller maskinistexamen av 3:e klass,
för närvarande endast behöver genomgå en kurs om 13 veckor vid navigationsskola.

Förslaget om uppdelning av däcks- och maskinpersonalens utbildning i en
lägre och en högre kurs har kritiserats ur olika synpunkter. De sakkunniga
lia motiverat sitt förslag med att den moderna yrkesutbildningen bygger på
växelverkan mellan teori och praktik. Kollegium delar den meningen, att en
sådan växelverkan är eftersträvansvärd men vill framhålla, att erfarenheterna
från befälsutbildningen vid handelsflottan givit vid handen, att stora svårigheter
möta att i praktiken genomföra en sådan utbildningsplan. Särskilt har det
för eleverna visat sig uppstå allvarliga olägenheter, örn skolutbildningen måste
avbrytas någon längre tid för fullgörande av praktisk tjänst. Med hänsyn
härtill anser kollegium sannolikt, att skälen för en sammanslagning av de båda
kurserna så småningom komma att bli övervägande, men vill ändock förorda,
att försök till en början göres med två skilda kurser.

Styrelsen för Göteborgs stads yrkesskolor anser de föreslagna kurserna vara
alldeles för kort tilltagna med hänsyn dels till yrkets behov och dels till ornfatt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

ningen av yrkesutbildningen inom övriga yrken. Visserligen anser styrelsen det
välbetänkt, att eleverna förutsättas ha någon erfarenhet av arbetet på sjön
före inträdet i skolan, men det vill ändock förefalla, som örn de sakkunniga
underskattat sjömännens arbetsuppgifter. Erfarenheter från övriga yrkesskolor
ge också vid handen, att det torde bli ganska svårt för eleverna att på denna
korta tid nöjaktigt inhämta de kursmoment, som uppgjorda kursplaner upptaga.
De sakkunniga ha visserligen föreslagit en fortsättningskurs på 8 veckor
efter ytterligare någon tids tjänstgöring i yrket, men det synes vara tvivelaktigt,
om denna kurs kommer att utnyttjas i någon större utsträckning, sedan
de unga männen ånyo fått anställning å fartyg. De sakkunniga ha för övrigt
själva räknat med ett mycket mindre antal fortsättningskurser. Styrelsen vill
villigt erkänna, att kortare kurser, förlagda till perioder då sjöfarten är av
mindre omfattning, skulle underlätta rekryteringen. De sakkunniga ha ju föreslagit
kontinuerliga kurser under större delen av året, varför detta skäl inte
synes vara avgörande. Styrelsen har den uppfattningen, att intresset för denna
utbildning kommer att bli stort, och med goda stipendier synes det icke komma
att bereda de blivande eleverna allt för stora svårigheter att genomgå även
en något längre sammanhängande kurs.

Styrelsen, som redan tidigare utarbetat förslag till en yrkesskola för sjömän
i anslutning till Göteborgs stads yrkesskolor och som därvid haft underhandlingar
såväl med representanter för rederierna i Göteborg som med sjöfolksförbundets
överstyrelse, har därvid funnit ett mycket starkt intresse för en
något längre utbildningstid. Det vill förefalla, som om de sakkunnigas förslag
vore ägnat att ställa sjöfolkets yrkesutbildning allt för mycket i särklass jämfört
med övriga arbetargrupper. Styrelsen vill därför bestämt yrka, att de föreslagna
kurserna sammanföras till en kurs om minst 5 månader.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anser den föreslagna uppdelningen av
utbildningen i däckstjänst respektive maskintjänst i en grundläggande kurs
(»lägre» kurs) och en påbyggnadskurs (»högre» kurs) lämplig. Erfarenheten
torde få utvisa, i vad mån en ändring av kurslängden bör genomföras.

För sjömän, som redan före inträdet i den grundläggande kursen ha en avsevärt
längre tjänstgöring till sjöss än som kräves för inträde i denna kurs, bör
finnas möjlighet att fortsätta i påbyggnadskursen direkt efter genomgången
grundläggande kurs.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om icke de föreslagna
undervisningstiderna blivit allt för knappt tillmätta.

T fråga om kursernas förläggning till tiden har i yttrandena
anförts i huvudsak följande.

Sveriges redareförening m. fl. finna det visserligen äga sin riktighet, att särskilt
inom närtrafiken och under vissa år jämväl inom Östersjö- och nordsjöfarten
en uppläggning med därav följande arbetslöshetsperioder för sjöfolket
förekommer i början av året, men beträffande övrig sjöfart förhåller det sig
icke så. Genom en ökning av antalet avdelningar inom den lägre kursen beredes
visserligen det säsongarbetslösa sjöfolket tillfälle att genomgå yrkesskola, men
med tanke på övrigt sjöfolk bör enligt föreningens åsikt möjlighet jämväl
förefinnas att under övriga delar av året åtminstone dubblera avdelningarna.

Nautiska föreningen i Göteborg och Göteborgs fartygsbefälhavareförening
ifrågasätta att några kurser förläggas till sommarmånaderna i direkt anslutning

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

till fortsättningsskolor eller folkskolor, fartygsbefälhavareföreningen dock under
uttalande av en bestämd uppfattning, att det ur arbetslöshetssynpunkt vore
skäligen likgiltigt, vilken tid av året som valdes.

Kommerskollegium finner de föreslagna tidsperioderna för de olika yrkeskurserna
i stort sett lämpliga. Därest olägenheter i detta hänseende komma att
uppstå, synas möjligheter finnas att inom den föreslagna organisationsramen
vidtaga erforderliga ändringar. Att, som nautiska föreningen i Göteborg och
Göteborgs fartygsbefälhavareförening föreslagit, förlägga några kurser till sommarmånaderna
i direkt anslutning till fortsättningsskolor eller folkskolor, torde
möta organisatoriska svårigheter med hänsyn till läsårets indelning vid yrkesskolorna.
Kollegium vill dock framhålla att, för den händelse eleverna till någon
avsevärd del skulle komma att bestå av pojkar som utan sjötjänst söker sig till
sjömansskolorna direkt efter avslutad folkskola, förflyttning av en lägre kurs
från våren till hösten kan bli önskvärd.

Överstyrelsen för yrkesutbildning erinrar om att de sakkunniga föreslagit en
anordning med kontinuerliga kurser under hela året med uppehåll endast under
en viss del av sommaren samt vid jul och nyår. Såsom de sakkunniga framhålla,
är det emellertid lämpligt, att tyngdpunkten av verksamheten förlägges till
månaderna januari—april. Överstyrelsen vill därför tillstyrka, att skolornas
kapacitet beräknas för tre parallellavdelningar av de grundläggande kurserna
för vardera däcks- och maskinpersonalen, varje avdelning med 15 deltagare,
vilka avdelningar sålunda beräknas vara i gång under den nämnda delen av
året, medan under övriga delar av året i allmänhet ej torde behöva räknas med
mera än en kurs av vartdera slaget. I fråga om påbyggnadskurserna bör tills
vidare räknas nied endast en för vardera däcks- och maskinpersonalen per
skola och år med normalt 15 elever i varje kurs. Därest med hänsyn till antalet
inträdessökande en ökning av antalet kurser skulle visa sig erforderligt, synes
överstyrelsen böra ha befogenhet att inom ramen för skolans kapacitet medgiva
anordnande av ytterligare kurser.

I fråga om kursplanerna har i yttrandena anförts i huvudsak följande.

Sveriges redareförening m. fl., nautiska föreningen i Göteborg och Göteborgs
fartygsbefälhavareförening föreslå ökat utrymme i undervisningen för ämnet
båtkunskap (livbåtsövningar), vilket ökade utrymme lämpligen anses kunna
vinnas genom beskärning av timantalen i vissa andra ämnen.

Sveriges fartygsbefälsförening, ångfartygsbefälhavaresällskapet i Stockholm
och direktionen för navigationsskolan i Kalmar vilja ha engelska språket förlagt
till den högre kursen och att i stället undervisningen i svenska språket förlägges
till den lägre kursen.

Sveriges segélfartygsförening anser med hänsyn till sjömannens i östersjöfart
behov även undervisning i tyska språket böra ingå i utbildningen.

Kommerskollegium framhåller, att utformningen av förslagen till kursplaner
för yrkesutbildningen skett under förutsättning, att överstyrelsen skulle äga
befogenhet att vidtaga de ändringar, som befinnas lämpliga, sedan ytterligare
erfarenhet rörande verksamheten vid dessa skolor vunnits. Kollegium finner
detta välbetänkt och anser sig därför böra ingå på detaljgranskning av föreliggande
förslag allenast i vissa hänseenden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anser, att erfarenheten bör få utvisa i vad
mån en ändring av kursplanerna bör genomföras.

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse anser, att utrymme för undervisning
i svenska språket bör beredas redan i de lägre kurserna och att timantalet för
engelska språket bör ökas.

Beträffande det föreslagna kravet på viss förpraktik anföres
i remissyttrandena bland annat.

Sveriges redareförening m. fl. anse att, om fordran på föregående sjötjänst
uppställes, detta med relativt stor säkerhet kommer att medföra så få anmälningar,
att dispensförfarandet måste tillgripas i ett stort antal fall. Enligt föreningens
uppfattning bör, om sjömansskolor med utsikt till framgång skola
kunna upprättas och vidmakthållas, rekryteringen liksom inom andra grenar
inom yrkesskolorna i allmänhet kunna ske direkt från lärdomsskolorna. De
sökande, som visa sig ha föregående sjötjänst, böra dock äga företräde och i
första hand antagas.

Det kan visserligen gentemot detta sägas, att kostnader icke skola nedläggas
på personer, som icke med säkerhet kunna förväntas kvarstanna inom yrket
och att utbildningen måhända kommer att vinna i effektivitet, om kravet på
föregående sjötjänst upprätthålles, men enligt föreningens sätt att se saken
kommer de sakkunnigas förslag härutinnan i stort sett icke att gagna sjöfarten.
Det må härutinnan bland annat erinras örn, att en del nybörjare, som nu gå
fullständigt oskolade till sjöss och därigenom möta allehanda svårigheter och
besvikelser, efter genomgången yrkesskolekurs bli på ett helt annat sätt rustade
för sin första sjöresa med ty åtföljande större utsikter att dessa ynglingar kvarbli
inom yrket under ett större eller mindre antal år.

Nautiska föreningen i Göteborg och Göteborgs farigg skefälhavareförening
giva uttryck för liknande synpunkter som Sveriges redareförening anfört. Göteborgs
fartygsbefälhavareförening — som alltså finner krav på föregående sjötjänst
för inträde i lägre kurs icke böra uppställas — anser däremot beträffande
inträdet i högre kurs böra uppställas obligatoriskt krav på föregående sjötjänst,
eventuellt med dispensrätt för vederbörande.

Sveriges fartygsbefälsförening uttalar, att utbildningen vid skolorna uppenbarligen
skulle vinna i effektivitet, om eleverna vid inträdet i skolan inhämtat
viss erfarenhet i yrket. Då avsaknaden av egentlig yrkesutbildning för manskapet
medfört en betänklig sänkning av standarden hos en stor del av den
nuvarande sjömanskåren, förefaller det föreningen böra vara en förstahandsuppgift
att i möjligaste mån avhjälpa detta missförhållande genom att söka
förhjiilpa dem, som redan finnas inom yrket, till förbättrad utbildning. Detta
syfte anser föreningen kunna nås, om kravet på minst ett års sjötjänst för
inträde vid sjömansskolorna fastställes.

Ångfartygsbefälliavaresällslcapet i Stockholm förklarar sig tillfullo instämma
i de sakkunnigas förslag på förevarande punkt.

Svenska sjöfollcsförbundet finner förslaget om viss förpraktik välbetänkt men
anser — såsom redan i det tidigare nämnts — att möjlighet bör beredas elever
som genomgått lägre kurs att utan mellankommande sjötjänst fortsätta i
högre kurs.

Kommerskollegium hänvisar till att de sakkunnigas förslag i detta hänseende

Bihang till riksdagens jrrotohoU lOIfG. 1 sand. Nr 8. 2

Kungl. May.ts proposition nr 8.

avstyrkts av Sveriges redareförening m. fl., nautiska föreningen i Gedeborg
och Göteborgs fartygsbefälhavareförening, vilka emellertid samtidigt framhållit,
att företräde "bör beredas inträdessökande som fullgjort sjötjänst, och
fortsätter kollegium för egen del sålunda:

Mot föreningarnas förslag kan måhända invändas, att det i sak icke skulle
innebära annat än de sakkunniga åsyfta med sitt förslag. Enligt kollega mening
får man emellertid härvid icke förbise de psykologiska faktorer, som vid uppställande
av särskilda inträdeskrav alltid göra sig gällande. Kravet på 12
månaders sjötjänst kommer i det allmänna medvetandet att bli huvudregeln,
medan den administrativa möjligheten att erhålla dispens naturligen kommer
att intaga en mer undanskymd plats. Därtill kommer att en ansökan om
dispens för en person, som saknar vana och erfarenhet att vända sig till myndigheter
i sådana frågor, lätt kan komma att verka avskräckande. I varje fall
kan det föreslagna dispensförfarandet väl tänkas beröva sjömansskolorna en
del av deras lockelse för den ungdom, som efter avslutad folkskola står inför
sitt yrkesval. Då antagandet att ifrågavarande inträdesvillkor kan komma att
utöva ett visst inflytande på rekryteringen, sålunda icke synes oberättigat,
finner kollegium anledning att närmare pröva bestämmelsens ändamålsenlighet.

De omständigheter som i förevarande hänseende främst anförts till stöd för
de sakkunnigas förslag, är sjömansyrkets nuvarande karaktär av genomgångsyrke.
Den stora avgångsprocenten inom yrket, som beträffande utrikes fart
uppgår till omkring tre fjärdedelar av däckspersonalen och två tredjedelar av
maskinpersonalen redan då årsklasserna uppnått 30 års ålder, har ansetts
motivera krav på viss garanti för att de som genomgå yrkeskurserna verkligen
komma att ägna sig åt sjömansyrket. Det kan icke bestridas, att om krav
på fullgjord sjötjänst för inträde på yrkeskurs icke uppställdes, fall komme
att inträffa, då utbildningskapital så att säga berövades sjöfarten genom att
elev som genomgått sjömansskola, kort därefter överginge till annat yrke.
Å andra sidan må emellertid framhållas, att det väl kan tänkas, att dugliga
sjömän i många fall komme att tillföras yrket just genom en yrkesskola, som
utan krav på föregående sjötjänst utgjorde en lättillgänglig utbildningsväg för
pojkar som efter avslutad folkskola stöde inför val av yrke. Och särskilt för
pojkar med håg för sjömansyrket, vilka vid 14 års ålder efter genomgång av
7-årig folkskola skola påbörja sin utbildning, men enligt sjömanslagen, icke
förrän de fyllt 15 år kunna få anställning å fartyg, skulle det vara av stort
värde att kunna utnyttja den mellanliggande tiden till genomgång av en yrkeskurs.
Efter att ha genomgått en sådan kurs skulle dessa pojkar säkerligen även
finna sig tillrätta med tjänsten ombord på ett helt annat sätt, än om de började
sin tjänstgöring alldeles utan yrkeskunskaper. För en jämförelse mellan, å ena
sidan, det antal elever utan sjötjänst som kort efter genomgången sjömansskola
komme att lämna sjömansyrket och, å andra sidan, det antal sjömän som skulle
tillföras handelsflottan genom att göra sjömansskolorna lättillgängliga för alla,
finnas icke några säkra bedömningsgrunder, men kollegium vill hålla före att
resultatet skulle bli övervägande positivt.

Lander senare år ha i England försök gjorts med sjömansskolor, avsedda att
bibringa eleverna elementärt sjömanskap. Vid en sådan av Blue Funnel Line i
Aberdovey anordnad sjömansskola har tillträde beretts elever oberoende av
föregående sjötjänst. Erfarenheterna från denna skola ha, enligt i pressen synlig
uppgift, varit goda och de flesta av eleverna ha efter genomgång av skolan
verkligen gått till sjöss. Likaså har ett större rederi i Danmark, som under
senare år gjort försök med sjömansskola i land, funnit att genomgång av en

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

sådan skola utgör den lämpligaste starten för en sjöman i hans yrkesutbildning
och skänker hans fortsatta tjänstgöring till sjöss större värde.

På grund av vad sålunda anförts finner kollegium övervägande skäl tala
för att kravet på sjötjänst för tillträde till lägre kurs bör bortfalla; vid konkurrens
om elevplatser bör dock tjänstgöring till sjöss berättiga sökande till
företräde framför sökande utan sådan tjänst.

Överstyrelsen för yrkesutbildning förklarar sig helt instämma i vad de sakkunniga
anfört beträffande kravet på föregående tjänst till sjöss före inträde
i den grundläggande kursen och finner det även ändamålsenligt, att för deltagande
i påbyggnadskursen en ytterligare praktik till sjöss är det normala.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, ha delade meningar gjort sig
gällande framför allt med avseende på frågan, huruvida ett års sjötjänst skall
uppställas såsom villkor för inträde i sjömansskola, samt angående spörsmålet,
huruvida det kan vara lämpligt med en uppdelning av utbildningen på en lägre,
grundläggande kurs av 12 veckors längd och en högre påbyggnadskurs örn
8 veckor.

Enighet synes däremot i stort sett råda därom, att en fullständig sjömansutbildning
icke bör omfatta kortare tid än sammanlagt omkring fem månader,
d. v. s. cirka 20 veckor. Jag ansluter mig för egen del till denna uppfattning.

Förutnämnda två spörsmål, varom meningarna delat sig, ha uppenbarligen
ett visst samband med varandra. De sakkunniga ha grundat sitt förslag i båda
dessa avseenden på den i och för sig riktiga principen, att teori och praktik
böra få tillfälle till växelverkan. En yrkesundervisning, som bygger på föregående
praktik, får förutsättas bli effektivare än en utbildning, som grundas
uteslutande på teoretiskt kunskapsinhämtande. Från denna utgångspunkt förorda
de sakkunniga dels uppställande av krav på ett års föregående sjötjänst
för tillträde till sjömansskolans lägre kurs — dock med dispensmöjlighet —
dels ock en uppdelning av undervisningen i en lägre och en högre kurs i syfte
att bereda deltagare i den förra tillfälle att före genomgången av den senare
förskaffa sig ytterligare praktik till sjöss. Sådan ytterligare praktik skulle dock
icke vara obligatorisk för tillträde till påbyggnadskursen.

De organisationer inom sjöfartens område, vilka opponerat sig mot förslaget
om en uppdelning av utbildningen på två kurser — redarföreningarna, maskinbefälsförbundet
och svenska sjöfolksförbundet — synas ha gjort detta främst
med hänsyn till att de betvivla, att de som genomgått en lägre kurs och därefter
gått till sjöss, skulle i någon större utsträckning komma att utnyttja
möjligheten att genomgå en fortsättningskurs. Samma synpunkt anlägges av
styrelsen för Göteborgs stads yrkesskolor. Redareföreningarna hålla dessutom
för sannolikt, att icke ens den lägre kursen skulle komma att i någon större
utsträckning frekventeras av ungdom med föregående sjötjänst. Svenska sjöfolksförbundet
och Sveriges fartygsbefälhavareförening m. fl. åter anse det
välbetänkt att uppställa fordran pa viss förpraktik. Överstyrelsen för yrkesutbildning
har tillstyrkt de sakkunnigas forshag, medan kommerskollegium

Departe mentschefen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

funnit övervägande skäl tala för att kravet på sjötjänst för tillträde till utbildningen
borde bortfalla samt i fråga om utbildningens uppdelning ansett, att
försök borde göras med en dylik i avbidan på närmare erfarenhet, huruvida
icke — vilket kollegium holle för sannolikt — skälen för en sammanslagning
framdeles skulle befinnas vara övervägande.

För egen del är jag av den uppfattningen, att den yrkesutbildning, som nu
anordnas, i första hand och så långt förhållandena möjliggöra bör avse redan
yrkesutövande sjömän, åtminstone till en början. Med hänsyn härtill finner
jag övervägande skäl tala för att dessa yrkesmän böra erhålla företräde
till deltagande i de teoretiska yrkesutbildningskurserna framför övriga sökande.
Med beaktande av vad kommerskollegium m. fl. remissinstanser anfört anser
jag dock, att företrädesrätt icke bör föranleda att ett formellt krav på viss förpraktik
uppställes såsom villkor för inträde i sjömansskola.

Beträffande frågan om utbildningens uppdelning på tvenne kurser har jag
funnit, att goda skäl anförts både för en uppdelning och för en sammanslagning.
Jag delar den av kommerskollegium uttalade åsikten, att man här bör
pröva sig fram och låta erfarenheten utvisa, vilken väg som må befinnas vara
den bästa. Måhända kommer det att befinnas, att de båda systemen låta sig
förenas. Tills vidare synas alltså kursplaner böra fastställas för såväl en lägre
som en högre kurs men med möjligheter öppna för dem som så önska att — örn
anslutningen blir tillräckligt stor — genomgå den högre kursen i en följd efter
godkänd genomgång av den lägre. Sådan möjlighet torde i första hand böra
beredas dem, som kunna åberopa föregående sjötjänst. Å andra sidan torde,
i varje fall under försökstiden, tillfälle böra beredas dem, som så önska, att
mellan den lägre och den högre kursen praktisera till sjöss; detta gäller framför
allt dem, som icke förskaffat sig förpraktik före inträdet i begynnelsekursen. —
Sedan någon tids erfarenhet vunnits rörande den lämpligaste kursorganisationen,
torde de ändringar, som må finnas påkallade, få vidtagas.

Beträffande kursernas förläggning till olika tider av året biträder jag de
sakkunnigas förslag, att kursverksamheten bör pågå hela året med lämpliga
uppehåll på sommaren samt vid jul och nyår men med tyngdpunkten förlagd
till årets första månader. Skolomas maximi-kapacitet torde i enlighet med vad
överstyrelsen för yrkesutbildning anfört böra beräknas för tre parallellavdelningar
av envar av de grundläggande kurserna för däcks- och maskinpersonal
med 15 deltagare per avdelning. Samtidigt därmed bör en påbyggnadskurs
av vartdera slaget kunna pågå, likaledes med 15 deltagare. Såsom de sakkunniga
framhållit lärer man böra räkna med, att skolornas fulla kapacitet
kommer att utnyttjas endast under årets första månader. Under årets övriga
månader torde endast en kurs av vartdera slaget komma att pågå. Överstyrelsen
för yrkesutbildning bör dock äga befogenhet att inom ramen för skolans
kapacitet medgiva anordnande av ytterligare kurser jämväl under sistnämnda
tid. — I detta sammanhang vill jag framhålla, att hinder icke bör möta att
organisera en skola på annat sätt än vad jag sålunda angivit, därest vägande

Kungl. Marits proposition nr 8. 21

skäl därtill förebragts. Den av de sakkunniga föreslagna organisationen bör
enligt min mening endast betraktas såsom en lämplig normaltyp.

Vad slutligen angår själva kursplanerna, har de sakkunnigas förslag i stort sett
godtagits av de hörda myndigheterna och organisationerna. Av redogörelsen i
det föregående framgår, att vissa detaljanmärkningar riktats mot desamma.
För egen del har jag funnit de sakkunnigas förslag i huvudsak godtagbart.
Överstyrelsen för yrkesutbildning torde böra äga befogenhet att vidtaga de
ändringar i kursplanerna, som må befinnas ändamålsenliga.

b. Kurser för kökspersonal.

En skola — sjömansskola — enligt de sakkunnigas förslag omfattar icke
endast kurser för däcks- och maskinpersonal utan även kurser för kökspersonal.
De sakkunniga grunda sitt förslag på en uppfattning, att de nuvarande faktiska
utbildningsmöjligheterna för sådan personal vid kommunala yrkesundervisningsanstalter
och centrala verkstadsskolor icke fullt ut motsvarar det behov
som kan antagas gälla under normala tider. Därtill kommer enligt de sakkunniga
angelägenheten av att bereda förkovringsmöjligheter för sjömän av
denna kategori, som genom praktik till sjöss förvärvat erforderlig kännedom
örn de speciella förhållanden, som äro för skeppskockyrket utmärkande, och
de särskilda fordringar, som dessa förhållanden medföra i yrkesutövningen på
olika slag av fartyg och i skilda trader. Det har vidare, framhålles det, visat
sig ur praktisk-organisatorisk synpunkt lämpligt att samordna den ifrågavarande
utbildningen med den övriga här föreslagna yrkesutbildningen i vissa
hänseenden. Bland annat har synts önskvärt att bereda de elever det gäller
tillfällen till måltider till billigast möjliga priser. Detta syfte anses skola vinnas
på ett naturligt och lämpligt sätt, om matlagningen av kockeleverna i viss
omfattning avses för samtliga elevers behov. Därvid har förutsatts, att elevernas
måltider tillhandahållas till självkostnadspris. Med hänsyn till det anförda
lia de sakkunniga slutligen icke tvekat att avse inrättande vid skola av ifrågavarande
slag jämväl av utbildningskurser för skeppskockar.

I fråga om skeppskocksutbildningen anföra de sakkunniga ytterligare följande.

Beträffande skeppskockyrket göra sig, i anslutning till vad som nyss anförts
i fråga örn skeppskockutbildningen vid vissa redan befintliga anstalter, icke
i full utsträckning eller med samma styrka gällande motsvarande skäl, som
föranlett de sakkunniga att vad däcks- och maskinpersonalen beträffar föreslå,
att i regel skall fordras viss tids föregående tjänst till sjöss för inträde i här
tilltänkta utbildningsanstalter. Härvid är att beakta, att platstillgången för
nybörjare inom skeppskockyrket är väsentligen mindre än motsvarande
tjiinstetillgång inom övriga ifrågavarande tjänstegrenar, icke bara absolut utan
även relativt taget.

Med beaktande av vad nyss framhållits, föreslås, att kurserna läggas dels
såsom kurser för nybörjare, dels ock såsom kurser för sjömän i yrket; för de
senare torde böra, i analogi med vad som föreslagits beträffande däcks- och

Kungl. Marits proposition nr S.

maskinpersonalen, uppställas fordran på ett års föregående praktisk tjänst
till sjöss för inträde i kurs. De förra kurserna måste givetvis bli jämförelsevis
mera omfattande med hänsyn till det elevklientel det gäller, under det att de
senare kurserna, vilka synts lämpligen böra uppdelas i en »lägre» och en
»högre» kurs, torde kunna göras betydligt kortare. Kurserna föreslås skola
omfatta, nybörjarkurs omkring 34 veckor, nyssnämnda »lägre» kurs 12 veckor
och den »högre» kursen 8 veckor. Sistnämnda kurs är avsedd för dem, som
efter genomgång av den »lägre» kursen och därefter förvärvad ytterligare praktik
till sjöss, vilja utbilda sig vidare inom yrket med tyngdpunkten lagd på
fartygens provianteringsförhållanden och vad därmed har samband, särskilt i
fråga om längre resor och på avlägsna farvatten. Detta slag av utbildning torde
få anses vara av särskild betydelse för blivande stewarder.

Nybörjarkursen är beräknad för 12 deltagare och avses skola anordnas under
tiden mars—december med uppehåll en månad under sommaren. Den »lägre»
kursen avses skola rymma 24 deltagare i två avdelningar med 12 elever i varje
och förläggas till januari—april, parallellt med vissa övriga ovannämnda sjömanskurser
under samma tid. Den »högre» kursen om 8 veckor, likaledes med
12 deltagare, avses skola infalla under månaderna januari—mars.

Kurserna ansluta sig vad ämnesvalet beträffar till vissa kurser för skeppskockar,
för vilka närmare redogörelse lämnats i det föregående. I kurserna
avses sålunda skola ingå, förutom matlagning såsom huvudämne, jämväl tvätt
och rengöring av kläder; närings- och födoämneslära med varukännedom, matlagningslära
och matsedelsteknik, material- och verktygslära samt bostadsvård;
yrkesräkning, bokföring, uppsats- och affärsskrivning samt ekonomilära;
engelska språket; yrkes- och arbetslagstiftning; allmän hygien och yrkeshygien;
gymnastik och idrott samt simning och livräddning. Tillhopa avses undervisningen
skola omfatta i nybörjarkursen omkring 1 560 timmar (med inlagt
frivilligt ämne omkring 1 600 timmar) och i den lägre kursen 480 timmar, motsvarande
i veckotimmar 46 (respektive 47) för nybörjarkursen och 40 för den
lägre kursen. Det mindre antalet veckotimmar för den lägre kursen i jämförelse
icke blott med nybörjarkursen utan också med motsvarande lägre kurser för
däcks- och maskinpersonalen sammanhänger med intresset av att söka nedbringa
behovet av undervisningslokaler så långt som möjligt. En ökning av
undervisningstiden i matlagning i den lägre kursen åtminstone med ett par
timmar i veckan skulle i och för sig ha varit önskvärd. Då emellertid en sådan
ökning med hänsyn till storleken av elevantalet i olika parallellavdelningar
och i den högre kursen måste ha förutsatt en dubblering av skolans köksutrymmen,
ha de sakkunniga ansett sig böra inskränka sitt förslag beträffande antalet
undervisningstimmar i matlagning (samt tvätt och rengöring av kläder) i den
lägre kursen till att avse allenast 23 timmar i veckan.

För den högre kursen ha de sakkunniga avsett en veckotimplan av samma
omfattning, som för den lägre kursen, med de jämkningar i avseende å undervisningens
innehåll, som betingas av kursens syfte sådant det nyss angivits.

Liksom i fråga om kurserna för däcks- och maskinpersonalen förutsättes, att
överstyrelsen för yrkesutbildning skall äga befogenhet att vidtaga de jämkningar
i avseende å ovanstående kursplaner, som må befinnas erforderliga med
hänsyn till erfarenheten.

Remissyttranden.

Sveriges redareförening m. fl. Föreningarna ha intet att erinra mot den
föreslagna nybörjarkursen örn 34 veckor, vilken till sin uppläggning synes följa

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8.

de normer, som med i huvudsak tillfredsställande resultat tillämpats vid redan
nu bedrivna kurser. Liksom tidigare, när det var fråga om den högre kursen
för däcks- och maskinmanskap ställer sig emellertid föreningen tveksam till
anordnandet av icke mindre än tvenne påbyggnadskurser om 12 respektive 8
veckor. Sammanlagda tiden skulle komma att uppgå till icke mindre än 54
veckor och även vid mycket korta intervaller mellan kurserna för förvärvande
av praktik till sjöss skulle utbildningen komma att sträcka sig över ett flertal år.
Enligt föreningens uppfattning lärer en så lång utbildningstid för denna personal
knappast vara av nöden utan synes särskilt med hänsyn till den långa nybörjarkursen
kunna begränsas till en kortare påbyggnadskurs om 8 veckor, i huvudsak
avsedd för utbildning av blivande stewarder.

Sveriges fartygsbefälsförening anser, att vad kökspersonalen beträffar någon
praktisk erfarenhet i yrket för att på bästa sätt tillgodogöra sig utbildningen
icke torde göra sig gällande i samma utsträckning som fallet måste anses vara
med övrigt sjöfolk.

Kommerskollegium framhåller, att någon samordning av nybörjarkursen och
övriga kurser för kökspersonal av innebörd att för inträde i de sistnämnda
skulle fordras genomgång jämväl av nybörjarkursen, icke torde vara avsedd.
Kollegium finner önskvärt, att tillträde till högre kurs för kökspersonal även
beredes dem som genomgått nybörjarkurs men icke lägre kurs.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har i huvudsak intet att erinra mot de
sakkunnigas förslag angående utbildningen av kökspersonal. Liksom i fråga
om kurserna för däcks- och maskinpersonal torde erfarenheten få utvisa, i vad
mån en ändring av undervisningsplanerna bör företagas. Vad den redan i gång
varande utbildningen av skeppskockar vid Göteborgs stads skolor för yrkesundervisning
beträffar finner överstyrelsen det önskvärt, att densamma inordnas
i sjömansskolan, varigenom denna gren av sjömansutbildningen vid skolan
i Göteborg liksom vid övriga sjömansskolor samordnas med och ställes under
samma ledning som utbildningen av däcks- och maskinpersonalen. Härvid
torde böra övervägas i vad mån den nu för verkstadsskolan för skeppskockar
gällande undervisningsplanen lämpligen bör anpassas efter den av de sakkunniga
föreslagna kursplanen för »nybörjarkursen» örn 34 veckor.

Statskontoret förordar, att utbildningen av kockar äger rum i samma form
som för närvarande.

Inledningsvis har jag erinrat om den utbildning av skeppskockar, som för
närvarande förekommer vid de kommunala undervisningsanstalterna i Göteborg
och de centrala verkstadsskolorna i Sundsvall och Sandö. Vad de sakkunniga
anfört örn ofullständigheten av de utbildningsmöjligheter, som sålunda
föreligga, motsäges icke av vad i remissyttrandena förekommit. De sakkunnigas
uppfattning, att det ur praktisk-organisatorisk synpunkt synes lämpligt att
samordna skeppskockutbildningen med den föreslagna utbildningen för däcksoch
maskinpersonal i vissa hänseenden, synes lia vunnit allmän anslutning i de
inkomna yttrandena utom vad angår statskontoret, som ansett utbildningen av
skeppskockar böra försiggå i samma form som flir närvarande.

För egen del har jag funnit övervägande skäl tala för, att utbildning av
skeppskockar anordnas i samband med yrkesutbildningen för sjöfolk i övrigt.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Jag biträder alltså därutinnan de sakkunnigas förslag. I likhet med överstyrelsen
för yrkesutbildning finner jag det önskvärt, att den utbildning av skeppskockar,
som för närvarande äger rum vid Göteborgs stads yrkesskolor, inordnas
i en blivande sjömansskola i nämnda stad.

Beträffande kursplanerna tillstyrker jag de sakkunnigas förslag angående
anordnande av en nybörjarkurs av 34 veckors längd. Mera tveksamt förefaller
det vara, huruvida det kan vara befogat med två kurser, en högre och en lägre,
för icke-nybörjare. Jag har dock icke ansett mig böra motsätta mig, att försök
göras med två dylika kurser på sätt de sakkunniga föreslagit. I likhet med
kommerskollegium utgår jag ifrån, att den som genomgått nybörjarkurs, skall
kunna direkt genomgå den »högre» kursen för icke-nybörjare. I fråga om
kursernas förläggning till tiden har jag icke funnit anledning till erinran mot
de sakkunnigas förslag.

5. Kostnadsberäkningar och statsbidragsgrunder.

a. Engångskostnader.

De kostnadsberäkningar, de sakkunniga verkställt, utgå från
antagandet, att initiativ till inrättande av sjömansskola skall vara att påräkna
från vissa större sjöfartsstäder, exempelvis från Stockholm, Göteborg, Hälsingborg
(eller möjligen Malmö) samt Kalmar (eventuellt annan lämplig stad på
ostkusten). Närmare beräkningar ha de sakkunniga utfört endast för en skola,
nämligen för en sådan i Stockholm. Även i fråga om denna skola föreligga
emellertid vad byggnadskostnaderna beträffar endast approximativa beräkningar.
De sakkunniga anföra såsom motiv härför följande.

De sakkunniga ha icke ansett nödvändigt för sitt uppdrag att i förhand
utreda de närmare förutsättningarna för skolornas förläggning till respektive
städer med hänsyn till lokaler etc. Det är att antaga, att åtminstone i flertalet
fall nybyggnader för verksamheten skola befinnas erforderliga. Eftersom byggnadskostnadema
växla med orten och standarden av byggnaderna samt materialet
för desamma, kunna kostnaderna för lokaler som erfordras för skolorna,
nu icke angivas annat än approximativt. Detta gäller i viss utsträckning också
i fråga om delar av den för skolorna erforderliga utrustningen med inventarier,
maskiner (fundament) och dylikt. De sakkunniga ha heller icke bortsett från
möjligheten att det i enstaka fall kan visa sig förmånligare att helt eller delvis
förhyra för verksamheten erforderliga lokalutrymmen än att nybygga
desamma.

De sakkunniga understryka, att de utförda beräkningarna mera åsyfta att
angiva storleksordningen av kostnaderna för de föreslagna sjömansskolorna än
att utgöra kostnadsberäkningar, avsedda att ligga till grund för beslut om
upprättande av sådana skolor.

Storleksordningen av engångskostnaderna, sådana de uppskattats av en av
de sakkunniga anlitad expert, och de huvudsakliga ändamål de avse framgå
av följande tablå.

Kungl. Majlis ''proposition nr 8.

Engångskostnader.

1. Undervisningslokaler samt lokaler för administration m. m.: enligt beräkningar
erfordras en byggnad med en golvyta av omkring X 050 m2 och en volym
av 5 200 m3; örn byggnadskostnaderna beräknas till 68 kronor m3 blir totalkostnaden
omkring..................................kronor 350 000

De sakkunniga ha icke ansett sig böra räkna med särskild gymnastiksal för
skolan. För ändamålet avses i stället skola förhyras lokal.

Stadigvarande undervisningsmateriel (maskiner samt verktyg o.	d.):
i arbetslokal för däckspersonal...................	kronor	3 010
i verkstadslokal för maskinpersonal................	>	15 520
i demonstrationslokal för däcks- och maskinpersonal......	»	96 050
i lokaler för kökspersonal..................... i föreläsningssal; tillika dagrum för 150 elever och omställbar	»	27 590
till matsal för 64 elever..................... montering av maskiner och apparater i verkstadslokalen för maskinfolk och demonstrationslokalen samt utomhus å gård, jämte ledningar för desamma (elektriska och ångrörsled-	»	4 500
ningar), ävensom erforderliga betongfundament........	»	2 000
diverse kostnader och oförutsedda utgifter uppföras med . . .	T»	4 330
Inventarier och inredning för undervisningslokaler:
i tre lärosalar ............................	kronor	6 360
i materielrum till d:o........................	}	670
i lärarerum..............................	»	600
i arbetslokal för däckspersonal..................	»	1031
i materielrum till d:o........................	»	200
i verkstadskontor till d:o......................		390
i verkstadslokal för maskinpersonal................	»	988
i materiel- och verktygsrum till d.o...............	»	500
i verkstadskontor för d:o......................		390
i demonstrationslokal för däcks- och maskinpersonal......	»	828
i lokaler för kökspersonal ..................... i föreläsningssal, tillika dagrum för 150 elever och omställbar	*	6 085
till matsal för 64 elever.....................	T)	3 500
i tvätt- och klädrum för elever..................	1>	300
elektrisk armatur..........................	»	6 000
diverse kostnader och oförutsedda utgifter uppföras med . . .	1	1158
Första uppsättning av förbrukningsmateriel för undervisningen:
för däckspersonal..........................	kronor	590
t> maskinpersonal.........................	>	510
Inventarier och inredning, som icke ha samband med undervisningen: föreläsningssal, tillika dagrum för 150 elever och omställbar
till matsal för 64 elever.....................	kronor	900
inventarier och inredning av expeditionsrum för föreståndare .	»	720
d:o av rum för skrivbiträde och vaktmästare..........	>	2 475
diverse inventarier..........................	3»	990
diverse kostnader och oförutsedda utgifter uppföras med . . .	>	815

153 000

29 000

1 100

5 900

Summa engångskostnader kronor 539 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

De sakkunniga understryka, att de icke i alla hänseenden i detalj kunnat
taga ställning till skäligheten i och för sig av de ifrågavarande beräkningarna.
Vidare har synts dem icke uteslutet, att kostnaderna för materielanskaffningen
i viss utsträckning skall kunna nedbringas genom att varvs- och rederiföretag
och andra intresserade enskilda ställa delar därav till förfogande kostnadsfritt
eller till reducerade priser.

Göteborgs fartygsbefälhavarefÖferling förordar, att skolorna i vissa fall förläggas
till stationärt liggande fartyg. Undervisningen skulle i så fall komma att
bli väsentligt mera verklighetsbetonad och man torde icke heller böra bortse
från att även rent psykologiska faktorer här spela en betydelsefull roll.

Svenska maskin befäls förbun det ifrågasätter örn de kostnader som äro förbundna
med ett genomförande av förslaget i alla dess punkter, kunna komma
att svara mot nyttan av den utbildning, som manskapet kan erhålla. Förbundet
syftar därvid närmast på maskinutrustningen i den föreslagna demonstrationslokalen
för däcks- och maskinpersonal med en beräknad kostnad av 96 050
kronor. Förbundets åsikt är nämligen, att sjöfolkets yrkesutbildning icke kan
höjas genom den praktik, som kan erhållas av undervisningsmaterielen i en
sådan demonstrationslokal, där det endast finnes en del av alla de maskiner
och instrument, som äro hemmahörande i ett fartyg och dess maskinrum.
Såsom torde vara bekant står icke utvecklingen på det maskintekniska området
stilla utan är stadd i snabb utveckling, varigenom nya maskintyper och
instrument ständigt framkomma. Något beaktande av detta faktum synes
de sakkunniga ej ha gjort, då de icke räknat med någon komplettering av
undervisningsmaterielen i demonstrationslokalen.

Den tid, som anslagits till den praktiska utbildningen i demonstrationslokal,
synes enligt förbundets åsikt bliva bättre utnyttjad, örn eleverna i stället få
ägna sig åt smide, filning eller liknande verktygsarbeten.

I motsats till de praktiska övningarna i skötseln av ångmaskin och ångpanna
etc., vilka förbundet finner vara av mindre eller inget värde, anser förbundet,
att utbildning, som eleverna erhålla i den föreslagna verkstadslokalen, är
den utbildning, som har det största värdet. Det är nämligen av vikt, att så
gedigen utbildning som möjligt gives i rätta handhavandet av de verktyg och
arbetsmaskiner, som förekomma och användas ombord på ett fartyg. Eleverna
erhålla därigenom förutsättningar att på ett rätt sätt kunna sköta sina åligganden
och tillfredsställande utföra de arbetsuppgifter, som kunna förekomma i
ett fartygs maskinrum. De kurser, som för närvarande finnas upplagda vid
yrkesskolorna för mekaniker och verkstadsarbetare, äro enligt förbundets åsikt
mycket ändamålsenliga och passande även för maskinmanskap på fartyg. De
som genomgått sådana kurser och sedan komma att ägna sig åt sjölivet, ha alla
eller åtminstone mycket stora förutsättningar att på ett gediget sätt utföra
dem ålagt arbete ombord i ett fartygs maskinanläggning.

Direktionen för Stockholms navigationsskola framhåller, att beträffande
materielutrustningen i demonstrationslokal för däcks- och maskinpersonal föreslagits
anskaffandet av dels å fartyg förekommande maskiner (sjöångmaskin,
vinsch etc.) och dels fartygs- och maskinmodeller till den betydande kostnaden
av cirka 96 000 kronor för var och en av de nyinrättade skolorna. Direktionen
anser icke, att värdet av den undervisning, som med hjälp av dessa maskiner
och modeller kan och bör bibringas eleverna, motsvarar den dyrbara anskaffningen.
Eftersom undervisningens praktiska del bör i huvudsak vara inriktad

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

på uppå viling av en viss arbetsskicklighet, så viii manuell som med hjälp av
arbetsmaskiner, borde större delen av nämnda summa i stället reserveras att i
mån av behov användas för utökning av tillgången på verktyg, verkstadsmaskiner
och dylikt.

Direktionen för navigationsskolan i Malmö är tveksam beträffande behovet
av fartygsmodeller och anser, att den bästa undervisningen i detta avseende
ernås genom besök å fartyg, vilka anlöpa respektive hamnar.

Kommerskollegium anser metoden med ett stationärt liggande fartyg
— alltså en flytande demonstrationslokal — som sedan länge tillämpats i
England, ha sina givna fördelar men framhåller, att en sådan anordning torde
draga större kostnader än skolor i land. Kollegium anser, att det vore av stort
värde om detta förslag framdeles bleve prövat, sedan praktiska erfarenheter
vunnits rörande sjömansskolornas verksamhet. Kollegium anser vidare bedömandet
av frågan om behovet av en demonstrationslokal för däcks- och
maskinpersonal kunna i viss mån bli beroende på omfattningen av den praktiska
erfarenhet av tjänstgöring å fartyg, som eleverna vid sjömansskolorna
komma att besitta. Då kollegium ansett genomgång av åtminstone de lägre
yrkeskurserna normalt böra kunna ske före påbörjandet av tjänstgöring till
sjöss, och enär tillgång till förstklassig åskådningsmateriel är av stort värde
även för elever, som varit ute i praktiskt arbete någon tid, tillstyrker kollegium
för sin del de sakkunnigas förslag i detta avseende.

Statskontoret förutsätter, att lokaler och materiel vid den yrkesundervisningsanstalt,
till vilken sjömansavdelningen anslutes, i största möjliga omfattning
utnyttjas även för nämnda avdelning, så att anordnande av nya lokaler
och anskaffande av ny materiel så långt detta är görligt undvikes. Om, såsom
fallet är i Göteborg, navigationsskola finnes å orten, torde även sådan skolas
resurser i fråga om dyrbarare åskådningsmateriel m. m. böra begagnas.

Beträffande frågan om statsbidrag till kostnader för inrättande och
drift av sjömansskolor ha de sakkunniga utgått ifrån, att staten skulle fastställa
vissa statsbidragsgrunder, varemot initiativet till inrättande av dylika
skolor i de enskilda fallen skulle ankomma på huvudman för kommunal yrkesundervisningsanstalt
eller central verkstadsskola.

Vad angår själva grunderna för statsbidrag, lia de sakkunniga förordat tilllämpning
i huvudsak av de grunder som gälla för statsbidrag till centrala verkstadsskolor.
Härom anföra de sakkunniga.

Enligt kungörelsen angående statsunderstöd till kommunala och enskilda
anstalter för yrkesundervisning utgår — under det att skollokaler, deras möblering,
uppvärmning och belysning måste bekostas helt av skolans huvudmän —
statsbidrag till kommunala lärlings- och yrkesskolor samt verkstadsskolor med
högst två tredjedelar av utgående arvoden åt lärarna, dock högst med i författningen
angivna belopp per undervisningstimme (lärlings- och verkstadsskolor
2 kronor 35 öre) samt med hälften, eller i undantagsfall intill två tredjedelar,
av kostnaderna för undervisningsmateriel.

För de centrala verkstadsskolorna gälla väsentligt förmånligare bestämmelser.
Sålunda bidrager staten med hälften av kostnaderna för anskaffning av
undervisningslokaler samt lokaler för administration m. m. (dock ej kostnaderna
för tomt och vissa ledningar), med högst hälften av kostnaderna flir

Kungl. Marits proposition nr 8.

anskaffning av inventarier och inredning för undervisningslokaler samt med
nio tiondelar av kostnaderna för anskaffning av erforderlig första uppsättning
av stadigvarande undervisningsmateriel (maskiner samt verktyg och dylikt).
För det fall, att undervisningslokaler förhyras, bestämmer Kungl. Majit storleken
av det statsbidrag (i regel hälften), som må utgå till hyreskostnaderna.
I fråga örn avlöningarna åt rektor och övriga lärare bidrager staten med belopp
motsvarande hela avlöningskostnaderna, dock med viss i författningen angiven
maximering. Till nödvändig nyanskaffning (komplettering) av maskiner utgår
bidrag efter motsvarande grund, som gäller i fråga örn anskaffande av en första
uppsättning av undervisningsmateriel. Till underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel
(inklusive bland annat komplettering av verktyg och dylikt)
utgår bidrag med belopp, beräknat efter 70 kronor för elev och år, dock att
bidraget ej må uppgå till högre belopp än som svarar mot huvudmannens verkliga
kostnader för ändamålet under den tid bidraget avser. Vidare utgår statsbidrag
till bestridande av kostnader för sjukvård åt eleverna med belopp, beräknat
efter 10 kronor för elev och år, samt till gäldande av avgifter för obligatorisk
olycksfallsförsäkring för eleverna med belopp motsvarande hela kostnaden härför.
Statsbidrag till gäldande av övriga årliga kostnader för driften (administration
m. m.) utgår med belopp, beräknat efter etthundra kronor för elev och år,
dock att statsbidrag sammanlagt ej må uppgå till högre belopp än som svarar
mot huvudmannens verkliga kostnader för ändamålet under den tid bidraget
avser.

För vissa skolors yrkesavdelningar för flygmekaniker gälla särskilda bidragsgrunder,
beslutade av 1943 års riksdag.

Då sjömansskolorna avses skola mottaga elever från hela landet och icke
endast från vissa lokalt begränsade områden och sålunda få karaktär av riksskolor,
torde det vara nödvändigt, för att den tilltänkta utbyggnaden skall
komma till stånd och verksamheten säkerställas, att vederbörande kommuner
åtminstone icke åsamkas mera väsentliga utgifter för ändamålet. Härutinnan
vilja de sakkunniga åberopa grunderna för Kungl. Majits beslut den 16 oktober
1942 angående statsbidrag till kvarnskolan i Mariestad och 1944 års riksdags
beslut angående bidrag till anordnande av kurser för utbildning av elektriska
installatörer. I båda fallen gälla, på grund av att vederbörande yrkesskolstyrelser
ansetts icke utan vidare lia intresse av att anordna andra utbildningskurser
än som motsvara det lokala behovet, förmånligare bidragsgrunder än
för kommunala undervisningsanstalter i allmänhet och vad beträffar installatörskurserna
till och med förmånligare än som gälla för centrala verkstadsskolor.

Att staten rörande de elektriska installatörskurserna helt påtagit sig driftkostnaderna
och icke blott en större del av desamma sammanhänger även med
att dessa kurser avse utbildning för ett yrke, beträffande vilket staten uppställer
obligatoriska kompetenskrav.

När det gäller att bedöma bidragsgrunderna till de föreslagna utbildningsanstalterna
för sjöfolk, har man att beakta, förutom deras tilltänkta karaktär
av riksskolor, bland annat de särskilda bemanningsföreskriftema för fartyg.

Bortsett från vissa föreskrifter angående befälet, radiotelegrafister och båtmän
uppställes i den ifrågavarande lagstiftningen icke någon fordran på kompetens
för den ena eller andra befattningen ombord. Sverige har emellertid
ratificerat en internationell konvention bland annat rörande bemanningen av
fartyg, visserligen under förbehåll för ratifikation av en hel del främmande
länder. I konventionen lämnas föreskrifter bland annat rörande minimiantal
av däcksbemanning, kvalifikationer för sådan bemanning samt proportionen

Kungl. Marits proposition nr 8.

mellan mera eller mindre kvalificerade däcksman. I sistnämnda hänseenden
utgå bestämmelserna från att erforderlig yrkesfärdighet förvärvats under viss
tids arbete till sjöss. Då den förutsatta mera allmänna anslutningen ännu icke
ägt rum har konventionens bestämmelser rörande bemanningen åtminstone tills
vidare icke införlivats med lagstiftningen i vårt land.

Om redan ett i författningsväg fastslaget kompetenskrav av den natur, som
gäller i fråga örn elektriska installatörsyrket, ansetts motivera särskilt förmånliga
bidragsgrunder i fråga örn kostnaderna för utbildningen för yrket, så synes
det de sakkunniga uppenbarligen föreligga ett icke mindre fog för att på motsvarande
sätt säkerställa utbildningsmöjligheterna för sjömansyrkets utövare,
i fråga om vilka i anslutning till vad nyss nämnts, i trots av sjösäkerhetens
fordringar, icke ifrågasatts annat kompetenskrav än som består i fordran å viss
tids arbete i själva yrket men utan någon garanti vad beträffar kvaliteten av
den utbildning som i arbetet erhålles.

De sakkunniga skulle anse härav motiverat, att för utbildningen finge avses
statsbidrag enligt motsvarande, jämväl i detta fall förmånligare grunder, som
gälla för elektriska installatörer, om icke särskild anledning förelåge för vissa
kommuner att påtaga sig relativt avsevärda kostnader för utbildningen.
Uppenbarligen är detta fallet med sådana större städer, som åtnjuta väsentliga
fördelar i skatteinkomsthänseende av sjöfarten.

De sakkunniga ha med hänsyn härtill ansett sig kunna stanna vid förslag om
statsbidrag för utbildningen enligt i huvudsak motsvarande grunder, som gälla
för centrala verkstadsskolor.

I fråga om engångskostnaderna för inrättande av sjömansskolor innebär de
sakkunnigas förslag alltså, att statsbidrag skulle utgå

delis till anskaffande av undervisningslokaler och lokaler för administration
m. m. med belopp, motsvarande hälften av de kostnader för lokalernas
uppförande eller förvärvande, som befinnas skäliga; i nämnda belopp inräknas
icke kostnader för tomt eller framdragande av ledningar till tomtgränsen;

dels till anskaffande av den första uppsättningen av sådan stadigvarande
undervisningsmateriel, som prövas erforderlig, med nio tiondelar av de
styrkta kostnaderna;

dels ock till anskaffande av inventarier och inredning för undervisningslokaler
med belopp, som Kungl. Majit finner skäligt bestämma i samband med
beslut om statsbidrag till anskaffande av dylika lokaler, dock högst med
hälften av de styrkta kostnaderna.

Tillämpade på de förutnämnda beräknade engångskostnaderna för inrättande
av en sjömansskola, skulle statsbidraget till sådana engångskostnader för

varje skola bli följande.

Undervisningslokaler (50 procent) ...... kronor 175 000

Undervisningsmateriel (90 procent) ..... » 137 700

Inventarier m. m. (50 procent) . . ..... »_14 500

Summa kronor 327 200
Huvudmannens andel skulle bli 211 800 kronor.

Överstyrelsen för yrkesutbildning och statskontoret ha tillstyrkt de sakkunnigas
förslag till statsbidrag, såvitt angår engångskostnaderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

b. Årliga kostnader.

Årskostnaderna för driften av en fullständig sjömansskola beräkna
de sakkunniga på följande sätt (avseende en skola i Stockholm).

Årliga kostnader.

1. Avlöning till föreståndare och övriga lärare:

arvode till föreståndare.......................kronor 3 000

1 årsanställd lärare, 10/n av yrkeslärares avlöning 4 800 kronor

+ 64 procents rörligt tillägg.................. » 7 156

2 d:o................................. » 14 313

1 under tre månader anställd lärare å 650 kronor per månad » 1 950

3 under tre månader anställda lärare ä 650 kronor per månad » 5 850

timlärare i maskinkunskap, 192 timmar å kronor 7: 60 ... . » 1 459

timlärare i matematik, svenska och engelska språken, 642 timmar
å kronor 7: 60........................ » 4 879

timlärare i yrkesräkning m. m. för kockelever, 74 timmar å

kronor 7: 60............................ t 562

timlärare i författningskunskap. 224 timmar å kronor 7: 60 . . » 1 702

timlärare i hygien (sjuksköterska), 272 timmar å kronor 5: 53 » 1 504

timlärare i simning och livräddning, 141 timmar å kronor 5: 53 > 780

timlärare i gymnastik, 185 timmar å kronor 5: 53....... » 1 023

föreläsare i hygien, 68 timmar å kronor 20: —......... > 1 360

föreläsare i allmänna ämnen, 76 timmar å kronor 20: — ... » 1 520

till avlöning åt vikarier under sjukdom............. » 800 kronor 47 858 1

2. förhyrning av gymnastiksal, 164 timmar å kronor 3: —............ • 492

3. nyanskaffning (komplettering) av maskiner. För de första åren torde sådan
nyanskaffning icke bliva erforderlig; de sakkunniga hava därför icke beräknat
något belopp för ändamålet.

4. underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel och dylikt har räknats
med 200 kronor per kurs för däckspersonal (6 kurser) och 500 kronor per
kurs för maskinpersonal (6 kurser) samt 2 000 kronor för kockkurser under

ett år eller sålunda tillhopa för samtliga kurser ................ » 6 200

5. sjukvård och olycksfallsförsäkring av eleverna. De sakkunniga ha med ledning
av vissa uppgifter fråu riksförsäkringsanstalten beräknat kostnaderna i
form av premier för olycksfallsförsäkringar till 509 kronor. Till kostnaderna

för sjukvård uppföras 640 kronor......................... » 1149

6. Övriga årliga kostnader (administration m. m.):

ersättning till skriv-, kassa- och bokföringsbiträde, 250 kronor

per månad.............................. kronor 3 000

ersättning till vaktmästare och materielvårdare, 300 kronor per

månad ................................ » 3 600

(hyra för gymnastiksal, se ovan)

värme, lyse, el. kraft, lampor, proppar, underhåll m. m., omkring
................................. » 19 000

renhållning, tvätt m. m....................... > 1 300

1 Reducerade i proportion till skillnaden i dyrortsavseendc, skulle enligt de sakkunnigas beräkningar
lönekostnaderna för en skola i Göteborg bli i runt tal 45 000 kronor samt i Hälsingborg
och Kalmar cirka 42 500 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

skrivmateriel, trycksaker, telefon, annonser, porton m. m. . . . kronor
premier för olycksfallsförsäkring av lärare och övriga anställda »

till anskaffning av böcker m. m.................. »

brandförsäkring ........................... >

till onera, vatten, gårdsrenhållning m. m............. >

till diverse kostnader och oförutsedda utgifter uppföras här . »

2 000
200
300
200

4 000

5 034 kronor 38 634

Summa årliga kostnader kronor 94 333

Statsbidrag till de årliga kostnaderna ha de sakkunniga
förutsatt skola utgå med hela lönekostnaden och i övrigt enligt för centrala
verkstadsskolor gällande grunder. Statsbidragsbeloppen skulle, tillämpade
på förutnämnda beräkning av bruttokostnaderna för en sjömansskola i Stockholm,
bli följande, nämligen

till avlöning åt föreståndare och övriga lärare; bidrag med belopp motsvarande
hela avlöningskostnaden (punkt 1) utom avlöning till sjukvikarier

800 kronor.....................................kronor 47 058

till förhyrning av gymnastiksal; bidrag beräknat motsvara hälften av kostnaderna
(punkt 2)................................. » 246

till underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel o. d. (punkt 4); bidrag
beräknat efter 70 kronor för elev och år (elevantalet = 702 elevmånader
dividerat med 11, motsvarande antalet månader, som läsår omfattar vid

central verkstadsskola) 64 elever ........................ » 4 480

till sjukvård av elever; bidraget beräknat efter 10 kronor per elev och år
(640 kronor), samt till gäldande av avgifter för obligatorisk olycksfallsförsäkring
för eleverna, bidrag med belopp motsvarande hela kostnaden härför
(punkt 5).................................... > 1 149

till gäldande av övriga kostnader för driften (administration m. m.) (punkt 6)

(inkl. även ersättning till sjukvikarier) bidrag beräknat efter etthundra

kronor för elev och år............................. > 6 400

Summa statsbidrag till årliga kostnader kronor 59 333
Huvudmannen skulle alltså komma att tillskjuta 35 000 kronor.

Arvode till föreståndaren har beräknats till 3 000 kronor eller sålunda till
enahanda belopp, som utgår till rektorn vid de kommunala yrkesskolorna i
Mariestad i hans egenskap tillika av föreståndare för kvarnskolan därstädes.

Lärarbehovet ha de sakkunniga beräknat sålunda: 1 årsanställd lärare i
sjömanskap, sjömansslöjd, matematik, navigation och båtkunskap, 2 under
tre månader anställda lärare i samma ämnen, 1 årsanställd lärare i maskinkunskap
(teoretisk och praktisk), 1 under tre månader anställd lärare och
erforderligt antal timlärare i sistnämnda ämne, 1 årsanställd lärare i matlagning
m. m., 1 under tre månader anställd lärare i sistnämnda ämne, timlärare i
yrkesräkning m. m. för kockpersonalen samt vidare erforderligt antal timlärare
i matematik, svenska och engelska språken, författningskunskap, hygien, simning
och livräddning, gymnastik, vartill kommer erforderligt antal föreläsare
i hygien och allmänna ämnen.

Rörande avlöningarna till dessa lärare ha de sakkunniga ansett årsanställd
lärare böra erhålla avlöning enligt motsvarande grunder, som gälla för icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

ordinarie sådan lärare i jämförliga ämnen vid vederbörande kommunala anstalt
för yrkesundervisning, respektive centrala verkstadsskola med den jämkning
likväl, som påkallas av skillnaden i tjänstgöringens omfattning. Månadsanställd
lärares avlöning har likaledes ansetts böra utgå efter motsvarande grunder,
som gälla för sådan lärare vid vederbörande kommunala anstalt för yrkesundervisning
eller centrala verkstadsskola. För timlärare ha de sakkunniga
ansett vissa bestämmelser i kungörelsen den 5 september 1942 (nr 787) angående
ersättning åt biträdande lärare och timlärare vid de allmänna läroverken
m. fl. statliga undervisningsanstalter böra analogivis i viss utsträckning komma
i betraktande. De sakkunniga ha därvid utgått från avlöningen till timlärare
vid de tekniska läroverken.

I sitt förslag till kungörelse örn inrättandet av sjömansskola och örn statsbidrag
till sådan skola ha de sakkunniga under § 8 sammanfattat sitt förslag
angående statsbidragets beräkning sålunda.

Statsbidrag till engångs- och årliga kostnader för undervisningen utgå efter
samma grunder, som gälla i fråga örn statsbidrag för motsvarande ändamål till
central verkstadsskola, dock att statsbidrag till avlöning till föreståndare och
övriga lärare utgår enligt bestämmelser, som Kungl. Majit meddelar efter förslag
av överstyrelsen för yrkesutbildning.

I specialmotiveringen till kungörelseförslaget heter det rörande nämnda
§ 8 följande.

Innan närmare erfarenhet vunnits angående verksamheten med hänsyn till
antalet kurser samt föreslagen undervisningsplan med timplan och kursfördelning,
torde med avseende å sjömansskola icke böra i författningsväg fastställas
generella föreskrifter i avseende å lönerna till lärare i viss motsvarighet till
bestämmelserna i § 5 kungörelsen angående statsbidrag till centrala verkstadsskolor.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har tillstyrkt de sakkunnigas förslag medan
statskontoret rest invändningar mot detsamma, i vad avser utformningen av
statsbidraget till lärarlöner och rektorsarvode. Statskontoret anför i nämnda
avseenden följande.

Statskontoret vill beträffande statsunderstödet till lärarlöner erinra, att staten
för närvarande icke lämnar bidrag till särskilt arvode åt lärare, vilken tjänstgör
såsom föreståndare för avdelning vid kommunal yrkesskola eller central verkstadsskola.
Anledning synes icke föreligga att från denna regel göra undantag
för avdelning, vid vilken sjömansutbildning skulle äga rum. Ej heller kan
statskontoret finna motiverat, att statsbidraget till timlärararvoden skulle utgå
med samma belopp för veckotimme som vid de tekniska läroverken, vilkas
undervisning ligger på ett avsevärt högre plan än den utbildning, varom här
är fråga. Frågan örn de grunder för statsbidraget till lärarlöner, som i övrigt
böra tillämpas, ha de sakkunniga icke närmare berört. I betänkandet har
endast gjorts det allmänna uttalandet, att statsbidrag till sjömansskola bör
utgå enligt i huvudsak motsvarande grunder som gälla för centrala verkstadsskolor.
I § 8 förslaget till kungörelse angående inrättandet av sjömansskola

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

och angående statsbidrag härför föreskrives, att statsbidrag till engångs- och
årliga kostnader för undervisningen skall utgå efter samma grunder som gälla
i fråga om statsbidrag för motsvarande ändamål till central verkstadsskola,
dock att statsbidrag till avlöning åt föreståndare och övriga lärare skall utgå
enligt bestämmelser, som Kungl. Maj:t meddelar efter förslag av överstyrelsen
för yrkesutbildning. En kompletterande utredning rörande detta spörsmål torde
böra äga rum, innan förslag i ärendet framlägges för riksdagen. Statskontoret
föreställer sig, att man därvid bör antingen — såsom skett vid de centrala
verkstadsskolorna — fixera ett visst årsbelopp till lärarlönerna vid varje avdelning
eller ock — i likhet med vad som gäller vid yrkesskolorna — låta statsbidraget
utgå efter visst belopp per undervisningstimme.

De sakkunnigas förslag i övrigt har icke föranlett någon erinran från statskontorets
sida.

Riksräkenskapsverket har framfört erinringar av samma art som statskontoret
gentemot de sakkunnigas förslag till statsbidrag till lärarlöner.

För den lägre yrkesundervisning, vartill bidrag utgå från anslag under
åttonde huvudtiteln, gälla i huvudsak två olika statsbidragssystem. Enligt det
ena av dessa, vilket avser den kommunala och enskilda yrkesundervisningen,
utgår statsbidrag till avlöning åt rektor och övriga lärare med vissa belopp
per undervisningstimme — för närvarande 2 kronor 35 öre vid flertalet skoltyper
— samt med ett procentuellt bidrag — för närvarande hälften och i
undantagsfall intill två tredjedelar — till undervisningsmateriel. Det andra
statsbidragssystemet är det, som gäller för centrala verkstadsskolor. Dessa
åtnjuta statsbidrag enligt väsentligt förmånligare grunder än de, som gälla
för kommunala yrkesskolor i allmänhet. Grunden till de centrala verkstadsskolornas
mera gynnade ställning i statsbidragshänseende är den, att dessa
skolor äro avsedda för sådan ungdom inom geografiskt vidsträckta områden,
i regel landstingsområden, för vars yrkesutbildning icke är sörjt eller ansetts
böra sörjas genom primärkommuners eller enskilda industriföretags initiativ.
Beträffande de sjömansskolor, varom nu är fråga, är avsikten den, att de icke
skola få ett lokalt begränsat rekryteringsområde utan vara öppna för ungdom
från hela landet. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga ansett rimligt, att
statsbidrag må utgå enligt gynnsammare grunder än de, som gälla för den
lokala yrkesundervisningen, och i stället förordat, att statsbidrag skulle utmätas
i huvudsak enligt de för centrala verkstadsskolor gällande föreskrifterna. Jag
har för egen del funnit de sakkunnigas motivering för detta förslag bärande
och tillstyrker i princip, att sistnämnda föreskrifter läggas till grund för bestämmandet
av storleken av statens bidrag till sjömansskolor. Såsom närmare torde
framgå av det följande, synas dock modifikationer i vissa avseenden erforderliga I

fråga örn statsbidrag till engångskostnader biträder jag i likhet med statskontoret
de sakkunnigas förslag, vilket innebär tillämpande av samma grunder
för statsbidrag, som gälla för centrala verkstadsskolor. Härvid förutsätter

Bihang till rilcsdagens protokoll 19^6. 1 .sami. Nr 8.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

jag i likhet med statskontoret, att lokaler och materiel vid den yrkesundervisningsanstalt,
till vilken sjömansavdelningen anslutes, i största möjliga omfattning
utnyttjas även för nämnda avdelning, så att anordnande av nya lokaler
och anskaffande av ny materiel så långt som möjligt undvikes. Största varsamhet
synes vidare vara av nöden i fråga örn anskaffande av dyrbar åskådningsmateriel.
Härvid böra exempelvis beaktas förefintliga möjligheter att utnyttja
navigationsskolornas resurser, i den mån sådan skola finnes å orten.

Enär de sakkunniga i första hand tänkt sig sjömansskolorna förlagda till
vissa större städer med under normala förhållanden goda inackorderingsmöjligheter,
ha de ansett elevinternat som regel icke erforderliga, särskilt som de
förutsatt, att eleverna skulle få tillfälle till billiga måltider på skolan i samband
med skeppskockutbildningen. De sakkunniga ha likväl förutsatt, att möjligheter
skola föreligga för Kungl. Majit att, därest anordnandet av elevinternat
med hänsyn till lokala förhållanden skulle finnas erforderligt, medgiva statsbidrag
därtill enligt för elevinternat vid centrala verkstadsskolor gällande grunder.
Jag instämmer för egen del i vad de sakkunniga sålunda anfört.

Beträffande frågan om statsbidrag till årliga driftkostnader av olika slag tillstyrker
jag i likhet med statskontoret de sakkunnigas förslag utom i vad angår
statsbidrag till rektorsarvode och lärarlöner. Det synes visserligen skäligt, att
något statsbidrag må utgå till särskilt arvode åt den lärare, som förordnas till
föreståndare för fullständig sjömansskola; jag anser mig dock icke kunna tillstyrka
ett högre statsbidrag än 1 800 kronor för år. Såsom av den förut lämnade
redogörelsen framgår, innebär de sakkunnigas förslag ett statsbidrag av
3 000 kronor för år. Vad angår lärarlönerna i övrigt, synes det av tekniska
skäl icke möjligt att direkt tillämpa statsbidragsbestämmelsema för centrala
verkstadsskolor. Därtill kommer att de kursplaner, jag i det föregående förordat,
endast äro avsedda att till en början tillämpas försöksvis. Med hänsyn
härtill och till vad statskontoret i ämnet anfört, torde statsbidraget till lärarlöner
tills vidare böra utgå efter samma grunder som bestämts för den s. k.
kvarnskolan i Mariestad, d. v. s. med belopp, motsvarande hela avlöningskostnaden,
dock högst 50 procent utöver vad som i sådant hänseende skolat
utgå enligt bestämmelserna i kungörelsen den 4 november 1921 (nr 705) angående
statsunderstöd till kommunala och enskilda skolor för yrkesundervisning.

Staten torde alltså, på sätt jag i det föregående förordat, böra understödja
anordnandet av yrkesutbildning för sjöfolk av manskapsgrad genom ett system
med statsbidrag. Initiativ till upprättandet av de särskilda sjömansskolorna
åter får ankomma på skolornas blivande huvudmän. Härvid förutsättes, att
Kungl. Majit i de enskilda fallen på ansökan av vederbörande medgiver inrättandet
av statsunderstödd sjömansskola och beslutar rörande statsbidrag till
engångskostnaderna.

De statsbidragsgrunder, varom i det föregående varit fråga, ha avsett egent -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8.

liga sjömansskolor, vilka skola vara öppna för elever från hela riket. I detta
sammanhang vill jag erinra om de möjligheter att tillgodose ett mera lokalt
behov av sjöfolksutbildning, som numera föreligga genom den Kungl. Maj:t av
riksdagen tillagda befogenheten att efter prövning i varje särskilt fall medgiva
understöd åt kommunala anstalter för yrkesundervisning jämväl till utbildning
i andra yrken än sådana, som äro att hänföra till hantverk, industri, handel
eller husligt arbete.

6. Utbildningsbehovets omfattning och antalet
erforderliga sjömansskolor.

De sakkunniga ha med ledning av tillgängliga uppgifter sökt siffermässigt
uppskatta behovet av utbildningsmöjligheter. De ha därvid räknat med en årlig
nyrekrytering till yrket av 3 000 sjömän. Normalt skulle alltså krävas samma
antal utbildningsmöjligheter. Beräkningen har emellertid enligt de sakkunniga
mest teoretiskt intresse, då det ju icke vore fråga om obligatoriskt deltagande i
utbildningskurserna och många sjömän säkerligen icke ville underkasta sig den
uppoffring av tid och pengar, som ett kursdeltagande måste medföra sett på
kort sikt. Därtill komme behovet av kompletterande utbildning beträffande
sjömän av något äldre årgångar, vilka med den brist på kvalificerade arbetsledare
såsom timmermän och båtsmän samt deras motsvarigheter i fartygens
maskinavdelningar, som under senare tid rått, icke erhållit tillräcklig handledning
i utförandet av vissa sjömansarbeten och dylikt, som ankomme på
en god sjöman att kunna. Hur stor kontingent av sjömän av de båda nämnda
kategorierna, som kunde påräknas för kursverksamheten, läte sig icke på
förhand beräkna. Emellertid förelåge grundad anledning att antaga, att deltagarantalet
icke kunde förväntas bli alltför stort, om icke någon direkt och
påtaglig fördel därav stöde att vinna för vederbörande. Härvid syntes icke
återstå annan utväg än överenskommelse avtalsvägen mellan vederbörande
fackorganisationer.

De sakkunniga förklara sig hålla bestämt före att, för att syftet med de
föreslagna åtgärderna skulle kunna nås fullt ut, en sådan överenskommelse
mellan fackorganisationerna måste komma till stånd.

En fullständig skola enligt de sakkunnigas förslag skulle i överensstämmelse
med det tidigare anförda för varje år lämna plats för 90 elever av kategorien
däckspersonal, lika många av maskinpersonalen, 48 av kökspersonalen, eller
sålunda för tillhopa 228 elever av samtliga kategorier varje år.

De sakkunniga beräkna, att fyra fullständiga sjömansskolor skola visa sig
erforderliga. I första hand hade sakkunniga därvid räknat med Stockholm,
Göteborg, Hälsingborg och Kalmar såsom lämpliga förläggningsorter. Örn
alla fyra skolorna komme till stånd, skulle plats beredas för 912 elever per år,
vilket antal väl icke skulle täcka det teoretiska behovet men syntes de sak -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8.

kunniga motsvara det praktiska behovet under normala förhållanden under
förutsättning, att intresset för saken från vederbörande fackorganisationers
sida medförde sådan överenskommelse som nyss nämnts.

Remissyttranden.

Göteborgs fartygsbefälhavareförening föreslår, att antalet skolor redan från
början bestämmes till sex.

Svenska sjöfolksförbundet. Det hade varit önskvärt, att de sakkunniga på ett
mera påtagligt sätt än som skett kunnat anvisa utvägar till att möjliggöra för
sjömännen att i största utsträckning tillgodogöra sig den yrkesundervisning
som förslaget innebär. En ung sjömans kontantinkomster äro under normala
förhållanden icke av den storleksordningen, att han kan förväntas ha ekonomiska
möjligheter att uppehålla sig vid en skola i land någon längre tid och
hans intresse härför kan icke förväntas vara stort örn han icke därmed kan
påräkna någon egentlig valuta för sin extra möda och sina kostnader. De
sakkunniga rekommendera för sin del att överenskommelse i nu angivet syfte
ingås mellan de fackliga organisationerna, och sannolikt är väl att så i viss
mån skall kunna ske, men ett ännu effektivare sätt att uppnå mera allmän
anslutning från sjömännen till yrkesskolekurserna skulle varit högeligen
önskvärt.

Direktionen för navigationsskolan i Kalmar. Med tanke på den bristande
villighet, som förefinnes inom de flesta yrkeskategorier mot att nedlägga kostnader
på frivillig vidareutbildning inom yrket utan att denna medför några
bestämda och påtagliga förmåner, borde den av de sakkunniga antydda överenskommelsen
mellan vederbörande fackorganisationer böra närmare utredas
och preciseras.

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyreise. Styrelsen vill bestämt ansluta sig till
de sakkunnigas uppfattning, att syftet med de föreslagna åtgärderna icke kan
nås fullt ut, så framt icke direkta och påtagliga fördelar tillförsäkras dem som
genomgått kurserna. Dessa förmåner måste vinnas genom en överenskommelse
avtalsvägen mellan vederbörande fackorganisationer.

Så länge kurserna icke äro obligatoriska för alla sjömän av manskapsgrad,
är det enligt styrelsens mening oavvisligen nödvändigt, att de sjömän, som
avslutat kurserna, vid anställning och befordran principiellt beredas företräde
framför jämnåriga eller yngre yrkeskamrater, vilka ej deltagit i kurserna.
Angeläget är å andra sidan, att äldre sjömän, vilka bakom sig ha lång praktisk
erfarenhet, icke otillbörligt skjutas åt sidan, samt i allmänhet att duktiga
sjömän, vilka sakna fallenhet för studier, icke få sin arbetshåg och frimodighet
späckt. .

Länsstyrelsen i Uppsala finner inrättandet på en gång av fyra egentliga
sjömansskolor vara väl mycket. I avvaktan på erfarenheten av denna alldeles
nya utbildning borde två skolor — förslagsvis en på ost- och en på västkusten
— eller högst tre skolor kunna anses tillfyllest. Att pröva sig fram vore
alltid klokt, och ingenting försuttes ju genom en början i blygsammare skala.

Länsstyrelsen i Kalmar understryker att intresset för yrkesutbildningen och
elevanslutningen till sjömansskolorna givetvis hängde nära samman med frågan
om de ekonomiska förmåner för sjöfolket som en yrkesutbildning kunde komma
att medföra. En överenskommelse härom mellan vederbörande fackorganisa -

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

tioner hade synts länsstyrelsen därför böra komma till stånd, innan förslag i
ämnet förelädes riksdagen.

Länsstyrelsen i Visby delar de sakkunnigas uppfattning att för erhållande
av nöjaktig anslutning till den föreslagna yrkesutbildningen överenskommelse
med vederbörande fackorganisationer torde bli av nöden angående de fördelar
utbildningen skulle medföra för vederbörande.

Kommerskollegium anför. De sakkunniga ha vid yrkesutbildningens planläggning
antagit inrättande av fyra sjömansskolor, där plats kunde beredas
sammanlagt 912 elever per år. Med hänsyn till att den årliga nyrekryteringen
till yrket uppgår till 3 000, kan det ifrågasättas huruvida denna platstillgång
kommer att täcka det praktiska behovet. Denna fråga är för närvarande ytterst
svårbedömlig, men kollegium finner övervägande skäl tala för att ytterligare en
fullständig sjömansskola bör komma till stånd.

För den händelse en femte skola icke skulle befinnas erforderlig, föreslår
kollegium en uppdelning av en av de fyra skolorna i en skola för däcks- och
kökspersonal och en skola för maskinpersonal för att därigenom bättre kunna
tillgodose olika landsdelars behov.

Under den antagna förutsättningen att de föreslagna yrkeskurserna komma
att ingå som ett naturligt led i sjömannens utbildning, har direktionen för
navigationsskolan i Kalmar uttalat sig för, att godkänd genomgång av de båda
yrkeskurserna för däckspersonal borde medföra lättmatroskompetens respektive
matroskompetens. En sådan sammankoppling av utbildning och kompetens
har uppenbarligen förefallit direktionen önskvärd vid jämförelse med handelsflottans
befälsutbildning, där utbildning och kompetens har ett naturligt direkt
samband. De sakkunniga ha emellertid avstått från att taga ställning till
kompetensfrågan och i detta hänseende inskränkt sig till att hänvisa till överenskommelser
avtalsvägen mellan vederbörande fackorganisationer. Ett skäl
härför torde ha varit det läge, vari frågan örn bemanningen å handelsfartyg för
närvarande befinner sig. Som de sakkunniga framhållit, har denna fråga varit
föremål för internationell reglering i 1936 års förslag till sjöarbetstids- och
bemanningskonvention. I detta förslag angivas vissa krav på däcksmanskaps
yrkesduglighet. Enligt det på grundval av detta konventionsförslag av 1936
års sjöarbetstids- och bemanningssakkunniga framlagda förslaget till bemanningsförordning
skulle dock alltjämt den normala vägen till formell yrkeskompetens
för sjöfolk i manskapsställning vara enbart fullgörande av viss sjötjänst.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har funnit det av de sakkunniga föreslagna
antalet skolor — fyra till att börja med — lämpligt.

Statskontoret har ifrågasatt, huruvida icke statens medverkan vid yrkesutbildningen
av sjöfolk i manskapsgrad åtminstone till en början bör inskränkas
till understödjande av allenast en eller två särskilda yrkesavdelningar för
sjömän.

Såsom kommerskollegium framhåller, är frågan om den omfattning, i vilken
utbildningsmöjligheter böra tillhandahållas, för närvarande ytterst svårbedömlig.
Från samhällets och sjöfartsnäringens sida föreligger, såsom av det
föregående framgått, otvivelaktigt ett starkt intresse av att sjöfolket i största
möjliga utsträckning förskaffar sig den utbildning, som avses med de tilltänkta
anordningarna. De sakkunniga ha beräknat nyrekryteringen till sjömansyrket

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

till omkring 3 000 sjömän om året. De ha dock icke ansett erforderligt att
till en början i grundläggande kurser tillhandahålla mer än 186 elevplatser per
skola, d. v. s. för fyra skolor tillhopa 744 elevplatser, allt per år räknat. De
sakkunniga ha visserligen räknat med att ytterligare parallellavdelningar skola
kunna inrättas inom ramen för skolornas kapacitet, men denna platsreserv
torde i första hand komma att utnyttjas för påbyggnadskursernas del. Antalet
744 motsvarar drygt fjärdedelen av utbildningsbehovet, sådant det kan beräknas
enbart med hänsyn till nyrekryteringen. Till detta behov kommer
åtminstone under en första tid behovet av elevplatser även för sjömän som,
ehuru de varit sysselsatta i yrket under jämförelsevis lång tid, kunna vilja
komplettera sina färdigheter i den grundläggande kursen, härvid förutsatt att
de icke fylla fordringarna för inträde i påbyggnadskursen. Tillräckliga hållpunkter
för en sannolikhetsuppskattning av antalet sådana sjömän per år
föreligga icke.

De sakkunniga samt flera av de myndigheter och organisationer, som yttrat
sig i ärendet, ha med styrka framhållit, att de utbildningsmöjligheter, som äro
avsedda att tillskapas genom ifrågavarande åtgärder, icke torde komma att
röna avsedd efterfrågan, med mindre ett avtal — eller eventuellt en lagstiftning
— kommer till stånd, varigenom fullgjord yrkesutbildning förbindes med
vissa förmåner vid arbetsanställning inom sjöfarten. Frågan om eventuell lagstiftning
i ämnet lämnar jag i detta sammanhang å sido. Däremot finner jag
angeläget understryka önskvärdheten av att frivilliga överenskommelser av
angiven innebörd komma till stånd.

Det är enligt min mening icke lämpligt att i förväg fastlåsa sjömansskolorganisationen
inom en begränsad yttre ram. Därest anställningsvillkoren för
yrkesutbildade sjömän avtalsmässigt regleras på sätt jag antytt, förefaller det
icke osannolikt, att utbildningsanstalter erfordras i större omfattning än vad
de sakkunniga angivit såsom troligt. Det torde få ankomma på Kungl. Majit
att avgöra, på vilka orter och till vilket antal sjömansskolor må komma till
stånd. Givet är, att varsamhet därvid bör iakttagas i syfte att förhindra
utbyggandet av en överdimensionerad organisation. En viktig synpunkt är
även, att olika landsdelars utbildningsbehov tillgodoses så rättvist som möjligt.

Jag vill i detta sammanhang nämna, att stadsfullmäktige i Stockholm,
Göteborg, Hälsingborg och Kalmar tillstyrkt eller lämnat utan erinran de
sakkunnigas förslag i vad det avser skolornas förläggning, men att starkt
intresse för att få sjömansskola förlagd till hemkommunen anmälts även av
Malmö, Oskarshamn och Sundsvall. Vidare har länsstyrelsen i Karlskrona —
under framhållande dels av den erfarenhet inom förevarande utbildningsområde,
som förefinnes inom örlogsflottan, dels hurusom viss båtmateriel och
undervisningsmateriel inom flottan kunde utnyttjas för utbildningen — ifrågasatt
såsom förläggningsplatser för sjömansskolor — förutom Stockholm och
Göteborg — jämväl Karlskrona samt möjligen Malmö och Härnösand. Länsstyrelsen
i Gävleborgs län anser det böra undersökas, i vad mån en sjömans -

Kungl. Marits proposition nr 8.

skola för sjöfolket i nedre Norrland kan inrättas vid länets landstings centrala
verkstadsskola i Tönshammar invid Söderhamn eller å annan plats inom nedre
Norrland. Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse ger uttryck för en liknande
ståndpunkt. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser det vara i hög grad
önskvärt, att en av skolorna förlägges till Norrland och föreslår, att möjligheterna
härför närmare undersökas. — För egen del är jag icke beredd att nu
taga ställning till frågan, på vilka orter sjömansutbildning bör komma till
stånd. Såsom jag förut framhållit, torde Kungl. Maj:t framdeles få fatta beslut
härom.

7. Särskild yrkesutbildning för den mindre sjöfarten och fisket.

De sakkunniga ha i sitt betänkande berört en den 27 november 1944 dagtecknad
framställning från Göteborgs och Bohus läns landstings finansberedning,
vari hemställts om omorganisation av verkstadsskolan i Lysekil för arbets-;
lös ungdom till en central verkstadsskola, antingen fristående eller ansluten till
centrala verkstadsskolan i Uddevalla. Skolan skulle enligt detta förslag inriktas
på utbildning av dels sjömän för den mindre sjöfarten och fisket och dels båtbyggare.
Kostnaderna beräknas (frånsett stipendier) sålunda:

Engångskostnader.

	Staten kronor	Landstinget kronor	Summa kronor
Byggnadsarbeten..............	205 000	205 000	410 000
Nyanskaffn. av materiel.........	101 547	11283	112 830
» » inventarier........	10 859	14139	24 998
Summa	317 406	230 422	547 828

Årskostnader.

Staten	Landstinget	Summa
kronor	kronor	kronor
121 582: 45	16 927:25	138 509: 70

Kursplanerna, vilka uppgjorts i samråd med de sakkunniga, upptaga för
sjömän två slag av kurser, dels för yngre och dels för äldre (18—30 år).

De förra kurserna avse dels utbildning för menig sjötjänst under tre perioder,
varje period örn 3 1/2 månader, med lika långt uppehåll mellan perioderna för
att bereda tillfälle till praktik inom yrket, dels ock utbildning till befäl (fiskeskepparexamen)
i två, huvudsakligen teoretiska påbyggnadskurser, vardera
omfattande 5 veckor, med viss tid för praktik mellan kurserna.

I kurserna för äldre avses skola meddelas undervisning för fiskeskepparexamen
samt viss motorskötarutbildning i två kurser om 3 och 2 månader med
visst uppehåll mellan kurserna för praktisk tjänst. Dessa kurser omfatta —
liksom de nämnda påbyggnadskurserna för yngre sjömän — med hänsyn till
sitt ändamål i övervägande grad teoretisk undervisning.

Undervisningstidens fördelning på olika ämnen i de fem för yngre avsedda
kurserna (betecknade 1—5) framgår av följande sammanställning.

Kungl. Majlis ''proposition nr 8.

	Praktisk undervis-	Teoretisk undervisning
	ning i	kurserna			i kurserna
	i	2	3	S:a	1	2	3	4	5	S:a
1, Sjömanskap..............	_	_	_	—	10	10	—	14	14	48
	ISO	161	—	321	—	—	—	—	—	—
3. Navigation..............	—	10	20	30	—	15	25	60	60	160
4. Båtkunskap (livbåtsövn.)......	30	10	—	40	—	—	—	—	—	—
5. Materialvård och varukännedom . .	25	15	10	50	10	10	10	16	16	62
6. Matematik..............	—	—	—	—	25	20	15	30	30	120
7. Författningskunskap.........	—	—	—	—	—	—	20	24	24	68
8. Hygien................	—	—	—	—	10	10	—	12	12	44
9. Simning, gymnastik.........	45	45	45	135	—	—	—	—	—	—
10. Föreläsningar.............	—	—	—	—	—	2	2	4	4	12
11. Svenska språket...........	—	—	—	—	15	13	—	10	10	48
12. Engelska språket .... . . • . . .								30	30	60
13, Motorlära...............	—	30	525	555	—	—	48	—	—	48
14. Fysik med el-lära..........	—	148	—	148	25	30	—	—	—	55
15. Matlagning..............	320	161	--	481	25	10	—	—	—	35
16, Telegrafi (signalering)........	20	20	—	40	—	—	—	—	—	—
Summa	600	600	600	1 800	120	120	120	200	200	760

Ämnesfördelningen i kurserna för äldre sjömän skul''

e bli följande.

	Praktiskt arbete	Teori	Summa
		timmar
lia året.
Svenska.....•.............	—	30	30
Matematik.................	—	50	50
Hygien...................	—	24	24
Föreläsningar................	—	12	12
Författningskunskap............	—	20	20
Sjömanskap.................	—	30	30
Engelska......•...........	—	30	30
Navigation.................	—	48	48
Sjömansslöjd................	60	—	60
Materialvård och varukännedom.....	48	36	84
Motorteknik........... ....	60	20	80
Elektroteknik................	20	10	30
Gymnastik, simning och livräddning . .	38	—	38
Summa	226	310	536
2:a året.
Svenska...................	—	20	20
Matematik.................	—	60	60
Hygien...................	—	20	20
Föreläsningar................	—	8	8
Författningskunskap............	—	48	48
Engelska..................	—	30	30
Navigation.................	30	60	90
Signalering.................	40	—	40
Gymnastik, simning och livräddning . .	24	—	24
Summa	94	246	340
Tillhopa	320	556	876

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8. 41

Beträffande utbildningen av båtbyggare anföres i kursplanen bland
annat.

Skoltidens längd utsträckes till 3 år (varav ett år vid olika varv), vilket kan
anses vara ett minimikrav för utbildning av båtbyggare.

För att utföra gesällarbete kan eleven dessutom, om han så vill, kvarstå i
skolan ytterligare ett år, så att utbildningstiden sammanlagt skulle bliva 4 år,
motsvarande t. ex. utbildningen av möbelsnickare till gesällkompetens.

Beträffande utbildningen kan anföras följande.

Efter en första undervisning under 3 månader i grundläggande snickeri,
varvid avses att bibringa eleven en första kunskap i verktygens handhavande
och skötsel samt i träslöjdens grundelement, fortsättes utbildningen i skolans
båtbyggeri med enklare uppgifter.

Under följande hösttermin är eleven anställd vid varv för byggande av
fiskefartyg eller andra större båtar. Arbetsuppgifterna äro vid dessa varv för
den yngre arbetskraften av enklare slag, varför det är lämpligt att redan på
detta tidiga stadium låta eleven komma i beröring med denna art av yrkets
utövning.

Efter ytterligare ett års utbildning vid skolan utlånas eleven under en vårtermin
till varv, som bygger mindre båtar, varigenom hans erfarenheter bliva
mera allsidiga. Genom att vårterminen är säsong för byggare av mindre båtar,
torde någon svårighet med elevernas placering ej föreligga.

En sista hösttermin vid skolan användes till mera självständiga uppgifter och
under denna tid genomgår eleven även utbildning i segelmakeri och fartygsriggning.

Denna sista utbildning kan lämpligen ske på så sätt att 2 elever under cirka
1 månad handledas av läraren i sjömanskap för sjömännen.

De sakkunniga framhålla beträffande ifrågavarande förslag, såvitt detsamma
avser utbildning av sjömän, att de funnit detsamma väl ägnat att läggas till
grund för en försöksverksamhet, parallell med den av de sakkunniga förordade
yrkesutbildningen i egentliga sjömansskolor. De betona även, att otvivelaktigt
ett starkt behov gjorde sig gällande av en för fisket och den mindre sjöfarten
avpassad yrkesutbildning. En sjöman på ett litet fartyg med få besättningsmän
måste sålunda vara insatt, icke bara i däckstjänst utan även i maskineriets
skötsel och i matlagning.

Remissyttranden.

Svejiska västkustfiskarnas centralförbund yttrar. De sakkunnigas förslag
synas välbetänkta för sjömännens del men kunna icke tillfredsställa fiskarenas
behov och tillgodose denna yrkesgrupps intresse. Visserligen äro sjömannens
och fiskarens yrken besläktade med varandra men sjömännen och fiskarena
arbeta och leva dock under vitt skilda förhållanden. Utbildningen för dessa
båda yrkesgrupper måste också i väsentliga delar bli olika. Genom sitt förslag
ha de sakkunniga endast snuddat vid ett problem, som i framtiden torde komma
att få mycket stor betydelse för den svenska fiskerinäringen. Förbundet finner
tveksamt, huruvida de föreslagna anordningarna för fiskarenas del ens i stora
drag äro att rekommendera. Under erinran örn, att antalet yrkesfiskare i riket
enligt 1942 års officiella statistik uppgick till 14 980 och antalet binäringsfiskare
till 9 750, föreslår förbundet att — jämte frågan örn fiskarenas allmänna
och medborgerliga bildning — spörsmålet örn deras yrkesutbildning snarast
måtte bli föremål för allsidig och ingående utredning.

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

Fisk e ii i n t e n d ente n i västerhavets distrikt anför bland annat. Den undervisning,
som för närvarande kan komma i fråga för havsfiskare, är dels undervisning
i navigation, dels undervisning avseende fiskerilära och allmänbildande
ämnen. Vad angår navigationsundervisning ha sedan länge med statsunderstöd
ambulatoriska kurser anordnats på olika fiskelägen och fiskeskepparexamen
av såväl l:a och 2:a klass kunnat avläggas vid dem. Nyligen ha även av
nautiska brevskolan i Göteborg och Hermods korrespondensinstitut i Malmö
anordnats brevkurser i navigation avsedda för studiecirklar av fiskare under
lämpliga ledare. Flera dylika studiekurser ha anordnats på västkusten och
omfattats med mycket stort intresse. Efter genomgången sådan kurs kunna
fiskare emellertid enligt nu gällande bestämmelser ej avlägga fiskeskepparexamen
av l:a klass i sina hemorter utan endast vid statsunderstödd anstalt
för navigationsundervisning. Tillfälle till navigationsundervisning gives fiskare
även vid folkhögskolorna i Grebbestad och Tyft. Jag finner det ej påkallat att
vid ytterligare någon fast skola anordna navigationsundervisning för fiskare.
Det råder ej tvivel om att navigationsundervisning dels genom ambulatoriska
kurser dels genom studiecirklar under lämplig ledning är den undervisningsform,
som bäst lämpar sig för fiskare och som av dessa föredrages. Kurser
av ifrågavarande slag böra därför från statens sida stödjas i den mån så
erfordras, såväl ekonomiskt som organisatoriskt.

Svenska ostkustfiskamas centralförbund åberopar ett av förbundets studienämnd
avgivet yttrande, vari framhålles, att de sakkunnigas utredning mycket
litet berör fisket. Nämnden uttalar sig för en fiskarefolkhögskola och yrkar, att
en förnyad utredning angående en sådan skola måtte komma till stånd genom
vederbörande centrala myndighet. I avvaktan på inrättandet av en sådan skola
ifrågasättes anordnande vid redan befintliga folkhögskolor av särskild fiskareavdelning
eller fiskelinje.

Fiskeriintendenten i österhavets distrikt anför sammanfattningsvis efter att
ha framställt vissa erinringar mot de sakkunnigas förslag, att han med erinringarnas
framställande icke avser att motverka anordnandet på försök av vissa
föreslagna kurser men lutar åt uppfattningen att de sakkunnigas förslag, om
de omsättas i praktiken, antagligen icke komma att bli av någon större betydelse
för ostkustens fiskare, i varje fall icke för dem som ägna sig åt enbart fiske eller
fiske jämte jordbruk.

Länsstyrelsen i Göteborg framhåller, att icke av förslaget framgår, huruvida
de sakkunniga avsett, att de ambulerande navigationskurser för fiskare, som
länsstyrelsen under en lång följd av år anordnat med bidrag av statsmedel,
skola fortsätta eller icke. Med hänsyn härtill har länsstyrelsen velat framhålla,
att den utbildningsverksamhet, som förslaget omfattar, icke gör dessa ambulerande
navigationskurser överflödiga. Just genom sin ambulatoriska karaktär
kunna dessa kurser på ett för fiskarbefolkningen i de särskilda orterna bekvämt
sätt och utan nämnvärd kostnad för kursdeltagarna tillgodose dessas behov
av kunskap i navigation. Länsstyrelsen förutsätter därför, att även om det av
de sakkunniga framlagda förslaget genomföres, statsbidrag till av länsstyrelsen
anordnade ambulerande navigationskurser alltjämt får utgå.

Styrelsen för Göteborgs och Bohus läns folkhögskola i Grebbestad framhåller,
att, om sakkunnigas förslag vinner riksdagens godkännande, uppstår
otvivelaktigt en viss konkurrens, som måhända kan leda till att folkhögskolan i
Grebbestad måste nedlägga sin navigationsavdelning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Styrelsen för Billströmska folkhögskolan framhåller, att det torde vara
synnerligen optimistiskt att räkna med ett 15-tal elever i de tre 3 1/2 månaderskurserna.
Då eleverna dessutom mellan kurserna skulle praktisera 3 1/2 månader
synas ännu större svårigheter möta att få det stipulerade antalet elever.

Överstyrelsen för yrkesutbildning finner i likhet med de sakkunniga det efter
samråd med dem utarbetade förslaget till utbildning av menigt sjöfolk för den
mindre sjöfarten och fisket väl ägnat att läggas till grund för en försöksverksamhet
och tillstyrker i anslutning härtill, att möjlighet beredes till undervisning
för fiskeskepparexamen. Överstyrelsen förordar därjämte att en yrkesavdelning
för båtbyggare alltfort är förlagd till skolan i Lysekil. Överstyrelsen tillråder
emellertid icke att frågan om skolans erkännande som central verkstadsskola
avgöres i nu förevarande sammanhang. Styrelsen har sålunda ansett en viss
erfarenhet av utbildningen böra vinnas, innan slutlig ståndpunkt i denna fråga
tages. Skolan torde tills vidare böra benämnas »sjömansskolan i Lysekil» och
särskilda anslag till skolans inrättande och drift liksom även till stipendier åt
eleverna anvisas i likhet med vad fallet är beträffande flygmekanikerskolan i
Mölndal.

Lantbruksstyrelsen anför i huvudsak följande. De sakkunnigas förslag synas
i första hand avse att tillgodose handelsflottans personal med utbildningsmöjligheter,
under det att till fiskarenas behov av utbildning endast tagits hänsyn,
i den mån densamma ansetts kunna tillgodoses genom åtgärder, som huvudsakligen
avse handelsflottans personal av manskapsgrad.

De sakkunniga framhålla, att stora likheter förefinnas mellan sjömannens
och fiskarens yrke. Detta är sant, dock endast till en viss grad. Fiskarena, och
det gäller särskilt de fiskare, som ägna sig åt havsfiske, måste visserligen vara
goda sjömän men utom de färdigheter, som vanliga sjömän böra besitta, måste
fiskarena dessutom behärska hela det komplex av kunskaper och erfarenheter,
som äro nödvändiga för själva fångandet av fisken samt för fångstens behandling
och avsättning. På ett handelsfartyg äro vidare göromålen vanligen uppdelade
på däcks-, maskin- och kökspersonal. Utom ifråga om de största fiskefartygen,
förekommer ingen dylik specialisering av personalen inom fisket.
Dessa förhållanden göra, att fiskarenas yrkesutbildning måste vara betydligt
mer mångsidig än sjömannens. Härtill kommer, att fiskerinäringen arbetar under
helt olika förhållanden i olika delar av landet, samt att olika fiskare inom samma
trakt ofta ägna sig åt olika fisken. Inom ett område såsom t. ex. i Bohuslän
är sålunda högsjöfiske med långväga fiskefiirder det dominerande, i andra områden
är åter strandfisket det viktigaste. Tydligt är även, att de problem en
sötvattensfiskare ställs inför äro helt olika dem, som möta en kust- eller havsfiskare.
Här nämnda förhållanden göra, att yrkesundervisning åt fiskare i
stor utsträckning måste lämpas efter det slag av fiske, som eleverna ägna sig
åt eller komma att ligna sig åt. Yrkesundervisningen för fiskare måste därför
också vara betydligt mera differentierad än för sjömän i egentlig mening.

De sakkunniga framhålla, att sjömännen på handelsflottan lia svårigheter
att begagna sig av dc bildningsmöjligheter, som stå i land arbetande befolkningsgrupper
till buds, på grund av att sjömännen endast flir kortare tidsperioder
vistas i land. Detsamma kan sägas vara fallet med dc fiskare, som
bedriva högsjöfiske, det vill säga en betydande del av västkustens fiskare. Vad
den (ivriga delen av fiskarbefolkningen beträffar, är även denna ofta missgynnad
uti nu ifrågavarande hänseende i förhållande till andra befolkningsgrupper.
Fiskarena lia nämligen i regel en mycket lång arbetsdag, som lämnar

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

ringa tid övrig för bildningsverksamhet. Dessutom iiro fiskarenas boplatser ofta
isolerat belägna, Ett mycket svårt hinder för bildningsverksamheten bland
fiskarena utgöra även de mycket knappa ekonomiska villkor, under vilka denna
befolkningsgrupp under normala förhållanden i allmänhet lever. Samtidigt må
emellertid framhållas, att fisket flerstädes är rätt säsongbetonat och att under
perioderna mellan fiskesäsongerna ganska goda tillfällen till bildningsverksamhet
kunna erbjudas, om förutsättningar därför i övrigt föreligga. Trots sistnämnda
ur här ifrågavarande synpunkter i viss mån gynnsamma förhållande
måste det dock anses befogat, att särskilda åtgärder vidtagas för tillgodoseende
av fiskarenas och då framför allt fiskarungdomens behov av såväl yrkesutbildning
som allmän och medborgerlig bildning. Tydligt är dock, att dessa
åtgärder i mycket måste bli av annan art än de, som avse bildningsverksamheten
bland handelsflottans personal.

Av den lämnade översikten över de ämnen, som skulle ingå i undervisningen
vid skolan i Lysekil framgår, att undervisningen skulle omfatta huvuddelen
av de ämnen, som böra ingå i utbildningen av besättningsmän på mindre
fartyg, alltså även på fiskefartyg, däremot saknas ett flertal ämnen, som måste
anses nödvändiga för speciellt fiskarenas yrkesutbildning, såsom t. ex. hydrografi,
fiskeribiologi, redskapslära m. fl.

Såsom framgår av de uppgjorda kursplanerna är avsikten vidare, att undervisningen
vid skolan i Lysekil skall avbrytas med vissa mellanrum för att giva
eleverna tillfälle till praktik. Denna princip kan måhända lämpligen tillämpas
beträffande ett flertal yrken, men så är ej förhållandet i fråga örn fisket. Fiskarena
på varje båt äro nämligen organiserade i fasta lag, vart och ett bestående
av ett visst antal man i förhållande till båtens storlek och det fiske, som laget
huvudsakligen bedriver. För att överhuvudtaget kunna aktivt deltaga i fisket
måste man alltså vara medlem i ett fiskelag. Det är därför tydligt, att det
måste stöta på mycket stora svårigheter för en medlem i ett dylikt lag att under
olika perioder flera månader i följd vara borta från fisket. Skall han ej strandsätta
hela laget, måste han tydligen sätta en man i sitt ställe, och att finna en
sådan, som endast för vissa månader vill vikariera, kan givetvis vara mycket
svårt.

Skall skolan i Lysekil kunna få någon betydelse för fiskarenas utbildning
fordras alltså enligt lantbruksstyrelsens mening, dels att undervisningen kommer
att omfatta även ämnen speciellt avsedda för fiskarenas yrkesutbildning,
dels att undervisningen koncentreras till en enda sammanhängande kurs.

Av vad ovan anförts framgår emellertid att, även om undervisningen vid
Lysekilsskolan kan omläggas på sätt, som ovan antytts, yrkesskolundervisningen
för fiskare därmed ingalunda kan anses tillgodosedd.

Av vad ovan framhållits torde framgå, att föreliggande förslag endast i
ringa grad kan få betydelse för fiskarbefolkningen. Då emellertid, som ovan
antytts, verksamheten för yrkesutbildning bland fiskarbefolkningen säkerligen
lämpligast bör följa andra linjer än motsvarande verksamhet bland sjömännen,
anser lantbruksstyrelsen sig i detta sammanhang icke böra framlägga några
positiva förslag, detta så mycket mindre som, innan dylika förslag kunna
framläggas, frågorna rörande fiskareutbildningen synas böra underkastas en
förnyad utredning under hänsynstagande till nu rådande förhållanden.

Av de yttranden, som avgivits av fiskerinäringens organisationer, fiskeriintendenterna
och lantbruksstyrelsen, synes framgå, att föreliggande förslag till

Kungl. Marits proposition nr 8.

skolanordningar icke motsvarar fiskerinäringens behov ifråga om kursinnehåll
och undervisningens yttre organisation. Beträffande undervisningens ändamålsenlighet
med hänsyn till den mindre sjöfartens behov föreligga visserligen
icke några negativa uttalanden, men det torde likväl icke kunna ifrågasättas
att på grundval av den föreliggande utredningen förorda upprättandet av en
särskild sjömansskola endast för nämnda ändamål.

En omorganisation av verkstadsskolan i Lysekil i enlighet med det framlagda
förslaget synes under sådana förhållanden icke böra ifrågasättas. Förslaget
avser visserligen allenast en försöksanordning, men det synes med hänsyn till
den ståndpunkt, fiskerinäringens målsmän intagit, icke tillrådligt att nedlägga
avsevärda belopp på en försöksutbildning, som måhända komme att visa
sig mindre ändamålsenlig.

Med anledning av de i vissa remissyttranden uttalade önskemålen om en
förnyad utredning rörande anordnandet av yrkesutbildning för fiskare, vill
jag erinra, att en sådan utredning nyligen igångsatts inom jordbruksdepartementet.
Det förefaller icke uteslutet, att verkstadsskolan i Lysekil framdeles
skall kunna i någon form inlemmas i den kursorganisation, som kan komma
att bli resultatet av denna utredning.

8. Anslagsberäkningar.

a. Anslag till bidrag till inrättande och drift av sjömansskolor.

De sakkunniga ha, med utgångspunkt från att fyra fullständiga sjömansskolor
komma att inrättas, beräknat statsbidraget till engångskostnader för
inrättande av sjömansskolor — bortsett från kostnader för elevinternat — till
i runt tal 1 540 000 kronor.

Kostnaderna för statsbidrag till driften av fyra fullständiga sjömansskolor,
förlagda till Stockholm, Göteborg, Hälsingborg och Kalmar, beräkna de
sålunda:

Stockholm

Göteborg .

Hälsingborg

Kalmar . . _

Summa kronor 223 300

kronor 59 300

> 56 500

» 54 000

» 53 500

Jag har i det föregående i huvudsak tillstyrkt de sakkunnigas förslag till
grunder för statsbidrag till sjömansskolor. Emellertid har jag icke ansett tillrådligt
att begränsa skolorganisationens yttre omfattning. Anslagsbehovet låter
sig med hänsyn härtill icke exakt beräkna. Vad särskilt angår nästa budgetår,
kan det icke nu förutsägas, på vilka orter och i vilken omfattning sjömansskolor
kunna komma att under året vara i verksamhet. Även om det får anses
angeläget att yrkesutbildningen för sjömän kommer i gång i full utsträckning
snarast möjligt, torde anslagsbelastningen under det första verksamhetsåret

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

likväl sannolikt bli relativt måttlig för att sedermera successivt öka. Med
hänsyn härtill torde det förslagsanslag till bidrag till driften av sjömansskolor,
som torde böra anvisas under rubriken »Kommunala och enskilda anstalter för
yrkesundervisning», icke för nästa budgetår böra uppföras med högre belopp
än 100 000 kronor. Under samma rubrik torde vidare böra uppföras ett förslagsanslag
till bidrag till inrättande av sjömansskolor; anslagsbehovet för nästa
budgetår under detta anslag torde med hänsyn bland annat till att statsbidrag
till engångskostnader avses skola utbetalas först i mån av byggnadsarbetenas
fortgång, kunna uppskattas till 150 000 kronor.

I bilagan åttonde huvudtiteln till årets statsverksproposition hemställer jag,
att för riksdagen måtte framläggas förslag om anvisande av medel i enlighet
med vad jag sålunda förordat.

2. Anslag till stipendier m. m.

De sakkunniga förutsätta, att undervisningen i sjömansskola i regel skall
vara avgiftsfri i överensstämmelse med vad som gäller för centrala verkstadsskolor.
De sakkunniga föreslå även, att stipendier må kunna utgå till skolornas
elever. Beträffande denna fråga anföra de sakkunniga bland annat.

De sakkunniga hava ingående övervägt frågan om stipendier av statsmedel
åt eleverna i sjömansskolorna för mötande av det understödsbehov under
kurstiden, som kan väntas i största utsträckning föreligga. Nuvarande bestämmelser
angående statsbidrag till elevstipendier vid statsunderstödda kommunala
och enskilda anstalter för yrkesundervisning, vilka genom särskild författningsföreskrift
gjorts tillämpliga även beträffande centrala verkstadsskolor, medgiva
icke tilldelning av stipendium av statsmedel till annan elev än sådan, som
deltager i sammanhängande kurs med heldagsundervisning om minst fem
månader. Redan på grund härav kunna dessa bestämmelser icke utan vidare,
såsom skett beträffande centrala verkstadsskolorna, göras tillämpliga på sjömansskolorna
med den omfattning som är föreslagen beträffande flertalet kurser
vid dessa skolor. Emellertid har i statsverkspropositionen, åttonde huvudtiteln,
till 1945 års riksdag i samband med förslag om höjning av stipendiebeloppen för
de olika behovsgraderna ifrågasatts jämväl sådan ändring av bestämmelserna,
att stipendier skola kunna utgå även till elever i kortare kurser. Härutinnan
åberopas ett förslag av överstyrelsen för yrkesutbildning, som i sådant hänseende
anfört bland annat följande: »En koncentrerad, kompletterande yrkesutbildning
vid särskilda kurser för lärlingar eller yrkesmän under en kortare
tid än fem månader kan förvisso vara av stor betydelse, och värdet av denna
utbildningsform ökas väsentligt, om kursutbildningen får återkomma ett par
gånger under utbildningstiden. Denna växelundervisning synes värd all uppmuntran
och kurser av liknande art skulle med fördel kunna anordnas för
lärlingsutbildning även inom andra än hantverksyrken.» Den av överstyrelsen
i anslutning till nämnda uttalande föreslagna författningstexten (§ 3 mom. 2)
lyder sålunda: »Överstyrelsen för yrkesutbildning äger medgiva, att stipendium
jämväl må utgå till elev i sådan kortare yrkesutbildningskurs med heldagsundervisning,
som på ett betydelsefullt sätt kompletterar i näringslivet eller
eljest pågående eller genomgången praktisk yrkesutbildning men som med

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

hänsyn till sitt ändamål icke behöver omfatta fem månader eller mera.»1 Det
synes de sakkunniga, som om de i det föregående föreslagna kurserna för sjömän
med hänsyn till deras allmänna karaktär och omfattning vore att inbegripa
under kurser, som av överstyrelsen sålunda avsetts.

I fråga om stipendiernas storlek förorda de sakkunniga, att det högsta
stipendiebeloppet bestämmes till 90 kronor i månaden i enlighet med det förslag,
som av överstyrelsen för yrkesutbildning framlades i samband med anslagsäskandena,
avseende innevarande budgetår (jfr 1945 års åttonde huvudtitel,
s. 506 ff.).

De sakkunniga föreslå vidare, att särskilda medel skola anvisas till nedsättning
av resekostnaderna för de sjömän, som besöka sjömansskolor. I detta
hänseende anföra de sakkunniga följande.

Såsom en följd av den ekonomiska krisen under förra hälften av 1930-talet
tillkom det medgivande, som alltjämt gäller för sjömän i utrikes fart, att i vissa
fall komma i åtnjutande av reduktion till hälften av eljest gällande biljettpris å
svenska järnvägar — statens såväl som enskilda — samt å fartyg i fart mellan
svenska fastlandet och Gotland. Nu gällande bestämmelser i ämnet innefattas i
Kungl. Maj:ts brev till statskontoret den 7 juni 1940 och den 21 februari 1941.
Genom dessa bestämmelser är sjöman — så länge av riksdagen beviljat anslag
står till förfogande — tillförsäkrad förmånen av femtio procents reduktion av
eljest gällande biljettpris för resa, som han »under anställning eller i anslutning
till anställning å svenskt handelsfartyg i utrikes fart» företager i tredje klass å
järnväg eller motsvarande klass å fartyg mellan svenska fastlandet och Gotland
i följande fall, nämligen dels vid resa till hemorten a) i samband med semester
eller eljest beviljad tjänstledighet efter en anställningstid å samma fartyg eller
hos samme redare av minst 5 månader, dock endast en gång under varje
5-månadersperiod av anställningstiden, b) i fall av hyresavtals upphörande på
grund av fartygets uppläggning, c) viel entledigande på grund av sjukdom, d)
vid entledigande i fall, då det visas vara en välfärdsfråga för vederbörande att
bliva fri från anställningen ombord; dels vid resa från hemorten, efter vistelse
därstädes i ovan angivna fall, för återinträde i anställningen eller tillträde av
annan anställning hos samma redare; dels ock — i fråga örn sjöman, som
jämlikt § 31 sista stycket befälsförordningen anställts såsom fartygs- eller
maskinbefäl utan att vara därtill behörig enligt de i förordningen eljest föreskrivna
villkoren och som fråntriider anställningen i hamn, där behörigt befäl
kan anskaffas — vid resa till hemorten eller till hamn, där ny hyra må kunna
erhållas.

Det synes de sakkunniga av omständigheterna starkt motiverat, att denna
rätt till nedsättning i biljettpriset utsträckes att gälla även i fråga om sjöman,
som efter att hava blivit antagen till elev i sjömansskola företager resa från
hemorten eller avmönstringsorten i Sverige för att inställa sig vid skolan. Motsvarande
rätt synes böra tillkomma honom jämväl i fråga örn återresa från
skolan efter slutad kurs. Statens utgifter härför torde per år icke komma att
överstiga 5 000 kronor. Ifrågavarande kostnader torde böra få utgå av det
under tionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till beredande av billigare
biljettkostnader för sjöfolk vid resor till och från hemorten i vissa fall.

1 Sedan 1945 års riksdag godtagit ifrågavarande förslag, har kungörelse numera utfärdats i
ämnet (S. I1''. S. 1945: 572).

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

De sakkunnigas förslag ha tillstyrkts i flertalet remissyttranden. Statskontoret
har dock — med hänsyn till att tiderna för ifrågavarande yrkesutbildning
i allmänhet avsevärt skulle komma att understiga 5-månadersgränsen — förklarat
sig hysa starka betänkligheter mot att möjlighet till erhållande av stipendium
skulle öppnas för deltagarna i dessa kurser. Förslaget om nedsättning
av biljettpriserna vid resor till och från kurserna har statskontoret med hänsyn
till konsekvenserna avstyrkt. Riksräkenskapsverket har, med hänsyftning på
sistnämnda förslag, förklarat sig anse, att samtliga kostnader för sjöfolkets
utbildning borde redovisas skilda från andra kostnader.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas uttalande, att ifrågavarande undervisning
i princip bör vara avgiftsfri. Vad frågan om stipendier angår, förordar
jag, att sådana må vid de av mig ifrågasatta kurserna, oberoende av
deras längd, utgå enligt samma grunder som vid annan yrkesutbildning.
Frågan om vilka grunder, som i sådant avseende böra gälla för nästa budgetår,
är emellertid ännu icke färdigberedd. I avbidan på att så skall bli fallet torde
under åttonde huvudtiteln i riksstatsförslaget böra uppföras ett förslagsanslag
till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesutbildning: Stipendier åt elever
vid sjömansskolor med ett beräknat belopp av 50 000 kronor.

Med hänsyn till angelägenheten av att redan yrkesutövande sjömän i största
möjliga utsträckning skola finna med sin fördel förenligt att genomgå kurser
i sjömansskola, anser jag mig böra tillstyrka förslaget, att sjöman skall kunna
erhålla nedsättning till hälften av sina resekostnader till och från kursorten.
Kostnaderna härför torde böra bestridas från vederbörande stipendieanslag.

II. Sjöfolkets allmänna och medborgerliga

bildning.

Inledning.

I utredningsdirektiven för de sakkunniga anförde dåvarande chefen för
ecklesiastikdepartementet bland annat.

De former, under vilka den fria och frivilliga folkbildningsverksamheten för
närvarande bedrives, äro väsentligen anpassade för människor med stationär
vistelse och yrkesutövning i land. För sjömannen, som större delen av året
uppehåller sig ombord på fartyg och under vistelsen i land ofta icke kan na
sin hemort, möta stora svårigheter att tillgodogöra sig de bildningsanstalter,
som stå landbefolkningen till buds. Av betydelse i detta sammanhang är även
yrkets utpräglade karaktär av säsongarbete och anställningarnas relativt korta
varaktighet. Alla dessa omständigheter synas påkalla en viss differentiering av
bildningsarbetets organisation med hänsyn till förevarande kår. Det torde vara
tydligt, att vad som här i synnerhet erfordras är, att bildningsmöjligheterna
göras mera lättillgängliga i rent yttre, lokalt avseende, och att de ekonomiska
svårigheter, som för sjömän i särskild grad göra sig gällande i fråga örn deltagande
i ett på land anordnat studiearbete, minskas. Jag föreställer mig, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

staten måste vara beredd på att för en bildningsverksamhet på detta område
göra jämförelsevis större uppoffringar än för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet
i övrigt och även att i ganska stor utsträckning gå utanför de vanliga
understödsformerna.

Det torde icke vara uteslutet att för ledningen av ifrågavarande bildningsarbete
en särskild institution måste inrättas. Jag betraktar det emellertid som
en fördel, örn verksamheten kunde inlemmas i den nuvarande folkbildningsorganisationen
och omhändertagas av något dess organ.

För egen del anföra de sakkunniga inledningsvis.

När de sakkunniga ansett en verklig och gedigen yrkesutbildning utgöra
ett viktigt bidrag till sjömanskårens lyftning, så innebär icke detta, att de
se lösningen av hela frågan i anordnandet av sådan utbildning. Det har
synts de sakkunniga lika angeläget, att de i utbildningsväg föreslagna anordningarna
kompletteras med åtgärder med mera omedelbart allmänbildande
syfte. Härvid erbjuder sig utvägen av en lämplig utveckling av sjömansbibliotekets
verksamhet samt av den kursverksamhet, som alltjämt, ehuru i
mindre omfattning, ombesörjes dels av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse
och dels gemensamt av arbetarnas bildningsförbund och svenska sjöfolksförbundet,
ävensom av den studiecirkelverksamhet som, efter initiativ ur sjömännens
egna led, bedrives av de nämnda förbunden. I samband härmed ha de
sakkunniga beaktat de möjligheter, som korrespondensundervisningen innebär.
Slutligen anse de sakkunniga, i anslutning till ett uppslag av sjömansutredningen
av 1931, de möjligheter som vissa svenska sjömansläsrum i utlandet
innebära för en organiserad föreläsningsverksamhet för sjöfolket i utrikes fart,
böra på lämpligt sätt tillvaratagas. De sakkunniga ha ansett erforderligt, att
för hela den ifrågavarande verksamheten inrättas ett sammanhållande och
samordnande organ.

De sakkunnigas förslag.

De sakkunnigas förslag innebär i sammandrag följande.

a. Ökning av det årliga statsbidraget till sjömansbiblioteket från 10 000 kronor
till 35 000 kronor, anvisande av ett årligt anslag av 10 000 kronor till
svenska bibliotek i utländska hamnstäder samt anskaffande av handbibliotek
för fartyg och studiehem för en kostnad av 50 000 kronor (engångsanslag);

b. statsbidrag till kursverksamhet för en beräknad årlig kostnad av 40 600
kronor samt engångsanskaffning av materiel till dylik kursverksamhet för en
kostnad av 10 500 kronor;

c. statsbidrag till studiecirkelverksamhet ombord för en beräknad årlig kostnad
av 12 000 kronor;

d. utbildande av lärare och studieledare för studiecirklar; kostnaden härför
beräknas till 5 000 kronor för år;

e. anställande av folkbildningsinstruktörer i vissa hamnstäder; beräknad
årskostnad 19 200 kronor;

f. anordnande av en central ledning av bildningsverksamheten; årskostnad
21 000 kronor, engångskostnad 3 000 kronor;

g. bidrag till föreläsningsverksamhet i utländska hamnar; beräknad kostnad
5 000 kronor för år.

Bihang till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 8. 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Sammanfattningsvis innebär förslaget i kostnadshänseende anvisande
av 63 500 kronor i engångsanslag och 147 800 kronor i årliga anslag.

a. Biblioteksverksamheten.

För svenska sjömansbiblioteket har Kungl. Majit den 20 januari 1930 meddelat
bestämmelser, vilka i huvudsak innebära följande.

Svenska sjömansbiblioteket har till uppgift att bereda svenska sjömän tillgång
till litteratur för studier i skilda ämnen och för bildande läsning i allmänhet
samt för rekreation och förströelse och skall därvid i möjligaste mån samarbeta
med andra föreningar och institutioner, som bedriva biblioteksarbete
eller annan bildningsverksamhet bland sjömän. Biblioteksverksamheten omfattar
dels en huvuddepå i Göteborg, dels, i den mån tillgängliga medel det
möjliggöra, filialdepåer i andra hamnstäder, dels från dessa depåer utsända
vandringsbibliotek. All bokutlåning är kostnadsfri.

Det närmaste överinseendet över bibliotekets verksamhet handhaves av en
styrelse, vilken består av en av skolöverstyrelsen utsedd ordförande samt 8
ledamöter, vilka för en tid av två år utses, en av Sveriges redareförening, en av
Sveriges fartygsbefälsförening, en av svenska maskinbefälsförbundet, en av
svenska sjömansunionen1, en av svenska eldarunionen1, en av svenska kyrkans
missionsstyrelse, en av arbetarnas bildningsförbund och en av Sveriges allmänna
biblioteksförening.

Styrelsen har sitt säte i Göteborg, där i regel styrelsens sammanträden
skola hållas.

Huvuddepån fungerar som central för utsändande av vandringsbibliotek
och, i den mån förhållandena så medgiva, för direkt utlåning av böcker, som
behövas i studiesyfte. Därjämte bör, om så ske kan, i samband med denna
anordnas läsrum för sjömän med en för dem avpassad handboksamling.

Filialdepåer med helt eller delvis samma uppgifter som huvuddepån anordnas
till antal och på platser, som styrelsen finner lämpligt.

Vandringsbibliotek utsändas från huvud- eller filialdepåerna till svenska
fartyg med företräde för fartyg, som idka långfart. Därvid bör tillses, att för
varje fartyg en lämplig person åtager sig att ansvara för vandringsbibliotekets
skötsel.

Vandringsbibliotekens sammansättning bestämmes av bibliotekarien vid
huvuddepån eller vederbörande filialdepå, om möjligt efter samråd med den,
som åtagit sig att ansvara för vandringsbibliotekets skötsel.

Vandringsbiblioteken skola under hela den tid, de finnas på ett fartyg, hållas
tillgängliga för utlåning på bestämda tider minst två gånger i veckan.

Beträffande statsunderstöd till sjömansbiblioteket gäller sedan år 1930, att
sådant må utgå med dubbelt så stort belopp som det tillskott för bibliotekets
utveckling och vård, vilket av andra än statsmedel lämnas för år, för vilket
statsunderstöd sökes, dock högst med 10 000 kronor för år. Vidare har föreskrivits,
att minst 4/5 av beviljat statsunderstöd skall användas för bokanskaffning
och för bibliotekets underhåll samt att statsunderstödet icke må
användas till arvoden eller ersättningar åt biblioteksstyrelsens ordförande eller
ledamöter.

1 Sedan svenska sjömansunionen och svenska eldarunionen numera sammanslagits till svenska
ijöfolksförbundet, utser sistnämnda förbund 2 styrelseledamöter.

Kungl. Marits ''proposition nr 8. 51

Beträffande bibliotekets verksamhet inhämtas av de sakkunnigas framställning
bland annat.

Sjömansbiblioteket är sedan år 1935 utan ersättning inrymt i Dicksonska
folkbibliotekets lokaler. Som bibliotekarie tjänstgör dettas chefsbibliotekarie,
och vid bibliotekets skötsel biträder annan personal vid Dicksonska biblioteket.
Det av sjömansbiblioteket disponerade utrymmet är emellertid i knappaste
laget och torde inom en nära framtid oundgängligen behövas för Dicksonska
bibliotekets egna behov. Några filialdepåer av den typ, som gällande bestämmelser
avse, ha av ekonomiska skäl icke blivit upprättade vare sig i hemlandet
eller i utländska hamnar. Däremot ha som förmedlingsstationer för
vandringsbibliotek utnyttjats svenska sjöfolksförbundets ombudsmannaexpeditioner
(i hemlandet) och de av svenska kyrkans sjömans vårdsstyrelse anordnade
sjömansläsrummen (såväl i hemlandet som i utlandet).

Sjömansbibliotekets bokbestånd, som den 1 maj 1932 uppgick till 4 780
band, hade vid utgången av budgetåret 1943/44 vuxit till 31 831 band. Det
kan anmärkas, att under senare år ett ganska betydande antal böcker måst
avskrivas, sedan vederbörande vandringsbibliotek gått förlorat på grund av det
låntagande fartygets förlisning. Intill utgången av budgetåret 1943/44 ha på
så sätt icke mindre än 213 vandringsbibliotek förlorats. Sjömansbiblioteket har
emellertid med undantag för helt få fall av respektive rederier hållits skadeslöst
för förlusten.

Sjömansbibliotekets verksamhet har uteslutande avsett utsändandet av
vandringsbibliotek. Av de 3 601 vandringsbibliotek, som under åren 1935/44
utsänts till fartyg inom handelsflottan, lia 2 458 eller något mer än två tredjedelar
direkt utlämnats till fartyg i ''Göteborgs hamn, medan 715 eller omkring
en femtedel utsänts genom förmedlingsstationer i hemlandet och 428 eller något
mindre än en åttondel utsänts genom förmedlingsstationer i utlandet.

De huvudsakliga bidragsgivarna till sjömansbibliotekets verksamhet ha
under de gångna åren varit svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse och svenska
sjöfolksförbundet. Under senare år har därtill kommit Sveriges redareförening,
varjämte vid olika tillfällen enskilda givare bidragit med avsevärda belopp.

Bibliotekets omkostnader uppgingo för budgetåret 1943/44 till 40 665 kronor,
varav 33 568 kronor till bokinköp och bokbindning, 3 593 kronor till
arvoden, 1 190 kronor till bokskåp och 2 314 kronor till frakter och övriga
omkostnader.

I fråga om biblioteksverksamheten för sjömän anföra de sakkunniga för
egen del följande.

Den verksamhet, som bedrives av sjömansbiblioteket, har enligt de sakkunnigas
mening i stort sett motsvarat sitt syfte. En allmän utökning av
bibliotekets resurser, däri inräknat en förstärkning av personalen och en förbättring
av bibliotekets lokaler, synes emellertid nödvändig, örn biblioteket
skall kunna fylla de krav, som framför allt en utvidgad kurs- och studiecirkelverksamhet
bland sjöfolket kan komma att ställa. Även vissa nya verksamhetsformer
torde böra prövas.

De sakkunniga föreslå inga principiella förändringar i sjömansbibliotekets
nuvarande organisation. Av praktiska och ekonomiska skäl synas för närvarande
några egentliga filialdepåer icke böra upprättas. Arbetet med sammansättningen
av vandringsbiblioteken bör som hittills vara centraliserat till
huvuddepån i Göteborg. Den nu föreliggande svårigheten att vid förmedlings -

52 Kungl. May.ts proposition nr 8.

stationerna tillmötesgå från låntagarnas sida framställda önskemål om viss
sammansättning av vandnngsbiblioteken blir mindre framträdande, örn sjömansbibliotekets
verksamhet, såsom nedan föreslås, utvidgas till att även
omfatta utsändande — och tillhandahållande genom förmedlingsstationerna —
av särskilda studiebibliotek i sådana ämnen, som kunna förväntas vara av
speciellt intresse för sjöfolket. De sakkunniga förutsätta vidare, att de större
förmedlingsstationerna skola sättas i tillfälle att disponera över ett relativt
omfattande lager av vandringsbibliotek med därav följande större urvalsmöjligheter
för låntagarna. Vad förmedlingsstationernas antal beträffar, förutsätta
de sakkunniga, att förmedlingsstationerna i utlandet, för närvarande 11, dar
så lämpligen kan ske, utökas.

I anslutning härtill lia de sakkunniga diskuterat lämpligheten av att upprätta
lokala sjömansbibliotek för utlåning av böcker till sjömän som vistas i
land. Det har därvid synts de sakkunniga tydligt, att en effektiv utlånmgsverksamhet
av detta slag skulle komma att kräva så stora kostnader för sayal
bokinköp och lokaler som personal, att den redan med hänsyn härtill icke läte
sig anordna. Enligt de sakkunnigas mening skulle den icke heller vara erforderlig
Det behov av lånemöjligheter, som förefinnes, torde bättre tillgodoses
genom att redan befintliga lokala bibliotek göras tillgängliga även för sjöman
utan hemortsrätt i vederbörande kommun. Det torde icke kunna föranleda
nå°Ta allvarligare erinringar, om som villkor för statsunderstöd till kommunala
och med dem likställda folkbibliotek liksom till biblioteksverksamhet i sammanhang
med studiecirkelarbete föreskreves, att sjömän, som tillfälligt vistades
inom vederbörande kommun, erhölle rätt till boklån på enahanda villkor som
gälla för kommunens egna invånare. Det synes icke obilligt, att sjömännen,
som endast undantagsvis kunna utnyttja sin lånerätt i hemortskommunens
bibliotek, på detta sätt kompenseras för de lånemöjligheter de gå förin stiga;

De sakkunniga utgå sålunda från att sjömännen under vistelse i land i
största möjliga utsträckning för sin bokförsörjning böra hänvisas till de resurser,
som stå medborgarna i gemen till buds. I vissa fall torde det emellertid vara
nödvändigt att göra avsteg från denna principiella ståndpunkt. Vid befintliga
eller blivande studiehem för sjömän förefinnes sålunda ett behov av böcker
för läsning på stället, som endast undantagsvis kan tillgodoses med utnyttjande
av de reguljära bibliotekens resurser. Det synes de sakkunniga rimligt, att
styrelse för studiehem, där statsunderstödd kursverksamhet bedrives, skall
genom sjömansbibliotekets förmedling kunna erhålla en handbokssamling av
samma typ som de sakkunniga föreslå skola ställas till förfogande för därtill

lämpade fartyg. o ..... , . ........

Vad de sakkunniga här lia yttrat angående sjömannens boktorsorjmng i
land gäller förhållandena i hemiandet. Vad utlandet beträffar må erinras om
att läsrum med tillgång till svenska böcker och tidningar finnas anordnade i
anslutning till de svenska sjömanskyrkorna. Av den utredning om utlandssvenskarna,
som år 1941 avgavs av socialstyrelsen (st. off. utr. 1941:36),
framgår emellertid, att understöd med statsmedel erfordras, om någon effektiv
biblioteksverksamhet av detta slag skall kunna komma till stånd. Skolöverstyrelsen
har också i anslutning till nämnda utredning föreslagit ett årligt
statsanslag för ändamålet av högst 10 000 kronor. Anslag skulle utgå med
förslagsvis högst 1 000 kronor per folkbibliotek och 300 kronor per skolbibliotek,
och för understöd skulle krävas, att ett minst lika stort belopp
tillskötes av andra intresserade parter (församling, förening), liksom att biblioteket
hölles gratis tillgängligt för utlåning för alla svenskar på platsen. Beträf -

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

fande bibliotek, som ägdes av annan korporation än svensk utlandsförsamling,
borde vidare föreskrivas — i viss analogi med vad gällande biblioteksförfattning
stadgar beträffande folkbibliotek, som äges av lokal förening — att biblioteket
skulle stå under en styrelse, i vilken chefen för vederbörande svenska
officiella representation i landet, efter prövning av bibliotekets ändamålsenlighet,
utsett minst en ledamot. De sakkunniga vilja för sin del förorda förslaget
som synes ägnat att främja också sjöfolkets intressen.

I syfte att främja det organiserade studiearbetet ombord föreslå de sakkunniga,
att sjömansbiblioteket utvidgar sin verksamhet till att omfatta utsändande
dels av särskilda stndiebibliotek av vandringsbibliotekstyp, dels av
fasta handboksbibliotek avsedda för fartyg med därför lämpade lokaler.

»Studiebiblioteken» äro avsedda att innehålla litteratur i anslutning till
bestämda studieämnen. I första hand böra ifrågakomma sådana ämnen, som
mera allmänt äro föremål för studier ombord, såsom sjömanskap, motorlära,
engelska språket, svenska språket, matematik, astronomi, författningskunskap,
ekonomisk geografi, hälsolära. Varje bibliotek beräknas komma att omfatta
ett tiotal band. Till skillnad från de övriga vandringsbiblioteken, som sammansättas
individuellt nied hänsynstagande till eventuellt framställda önskemål,
skulle studiebiblioteken till sin sammansättning vara standardiserade och finnas
i förråd åtminstone på de större förmedlingsstationerna. Som de sakkunniga
ovan påpekat, skulle möjligheten att erhålla studiebibliotek på förmedlingsstationerna
göra behovet av dessas utbyggande till verkliga filialdepåer
mindre trängande. Enligt de sakkunnigas mening skulle studiebiblioteken jämväl
kunna komma till användning vid den i land förekommande kursverksamheten
för sjömän.

Med förebild hämtad från norska och i viss mån också danska förhållanden
förorda de sakkunniga vidare, att fartyg, som har särskilda lokaler för studiearbetet
eller eljest med hänsyn till lokaliteterna ombord befinnes därför lämpat,
utrustas med ett fast handboksbibliotek. De fasta biblioteken böra tillhandahållas
genom sjömansbiblioteket, som i fortsättningen bör sörja för att utkommande
arbeten av lämplig typ tillföras biblioteken och tillse, att föråldrade
arbeten utrangeras. Som de sakkunnig;! ovan nämnt, synas liknande handbokssamlingar
böra tillhandahållas studiehem, där statsunderstödd kursverksamhet
bedrives. Enligt ett av bibliotekarien vid sjömansbiblioteket uppgjort förslag
skulle en lämplig handbokssamling kunna erhållas för ett pris av cirka 400
kronor. De sakkunniga räkna med att cirka 125 fartyg och studiehem skola
utrustas med dylika handbokssamlingar. Den sammanlagda kostnaden härför
uppgår till cirka 50 000 kronor. Det torde emellertid vara skäl att fördela
kostnaderna på flera år och de sakkunniga föreslå därför, att 10 000 kronor
årligen under de närmaste 5 åren måtte utgå för detta ändamål. De årliga
anslagen torde böra anvisas såsom reservationsanslag.

De årliga kostnaderna för sjömansbiblioteket beräkna de sakkunniga till
45 000 kronor, varav staten borde bidraga med 35 000 kronor. De sakkunniga
anföra härom i huvudsak följande.

Statsunderstödet till sjömansbibliotekets verksamhet utgår för närvarande
med dubbelt så stort belopp som det tillskott för bibliotekets utveckling och
vård, som från annat håll ställes till förfogande, dock högst 10 000 kronor
för år. De sakkunniga förutsätta, att statsunderstödet liven i fortsättningen
kommer att utgå efter gynnsammare beräkningsgrunder än dem som gälla
för understöd till annan folkbiblioteksverksamhet. Det, synes de sakkunniga

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

motiverat, att staten åtager sig hela kostnaden för personal och lokaler och
vissa nödvändiga expenser, medan övriga kostnader intill ett visst belopp böra
till två tredjedelar bestridas av staten, under förutsättning att den återstående
tredjedelen tillskjutes från annat håll. Statsunderstödet skulle alltså få formen
dels av ett fast belopp, avsett att bekosta lokaler, personal och nödvändiga
expenser, dels av ett belopp, som — på samma sätt som nu — utgår med
dubbelt så stort belopp som de medel, som intresserade organisationer och
enskilda tillskjuta.

Rörande den erforderliga personalen må framhållas följande. Arbetet vid
huvudbiblioteket i Göteborg bestrides för närvarande av personal vid Dicksonska
folkbiblioteket, som i ersättning uppbär arvoden, som för budgetåret
1943/44 uppgått till sammanlagt 3 593 kronor. Med den utvidgning av
bibliotekets verksamhet, som de sakkunniga föreslagit, och med den ökade
lånefrekvens, som torde vara att motse, blir det nödvändigt att vid biblioteket
anställa en assistent med heltidstjänstgöring. Bibliotekariebefattningen, som
hittills innehafts av chefsbibliotekarien vid Dicksonska folkbiblioteket, synes
däremot alltjämt böra bibehållas som bisyssla. Den kontakt med landets allmänna
folkbiblioteksväsen, som därigenom erhålles, synes de sakkunniga innebära
mycket bestämda fördelar. Utöver bibliotekarie och assistent erfordras
extra arbetskraft i viss utsträckning.

De sakkunniga anse sig tills vidare böra räkna med ett arvode av 6 200
kronor, motsvarande lön inklusive rörligt och kristillägg för en extra tjänsteman
i 17:e lönegraden. För extra arbetsuppgifter räkna de sakkunniga vidare med
ett biträde gemensamt för sjömansbiblioteket och den föreslagna centralbyrån
för bildnings verksamheten. På sjömansbibliotekets stat uppföres halva kostnaden
eller 1 800 kronor. Sammanlagt erfordras alltså för löner ett belopp av
9 000 kronor.

För närvarande åtnjuter sjömansbiblioteket förmånen av kostnadsfria lokaler
i Dicksonska folkbiblioteket. Som de sakkunniga framhållit, torde dessa
emellertid för framtiden icke kunna stå till bibliotekets disposition. Under
sådana omständigheter anse de sakkunniga sig böra räkna med lokalhyra samt
kostnader för värme, ljus, städning m. m. till sammanlagt belopp av 4 000
kronor. Kostnaderna för transporter m. m. kunna förväntas komma att avsevärt
stiga. För närvarande förekomma kostnader för detta ändamål endast
vid huvuddepån. Det torde emellertid icke få anses obilligt, att även kostnaderna
för transporter till förmedlingsstationerna bestridas med medel, som
stå till sjömansbibliotekets förfogande. De sakkunniga uppskatta de sammanlagda
kostnaderna för huvuddepån och förmedlingsstationerna i hemlandet till
1 200 kronor, varjämte för liknande kostnader vid förmedlingsstationerna i
utlandet ett årligt belopp av 1 000 kronor beräknas. För tryckning av supplement
till den katalog över sjömansbiblioteket, som utgavs år 1938, torde likaledes
ett årligt belopp böra beräknas. Kostnaden för tryckning av ett supplement
vart femte år Iean uppskattas till 1 500 kronor motsvarande 300 kronor
för år. Övriga omkostnader, inventarier, telefon, skrivmateriel m. m. beräkna
de sakkunniga till 4 500 kronor. Häri ingår kostnaden för bokskåp för vandringsbiblioteksverksamheten.
Denna kostnad har under de senaste 4 budgetåren
i medeltal uppgått till cirka 2 300 kronor per år men kan med hänsyn till
den motsedda ökningen av vandringsbiblioteksverksamheten förväntas stiga.
För bokinköp och bokbindning lia de sakkunniga slutligen riiknat med ett
belopp av 25 000 kronor. De senaste årens utgifter för detta ändamål lia visserligen
överstigit detta belopp men å andra sidan ha i dessa utgifter ingått avse -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8.

värda belopp för inköp av nya böcker i stället för sådana, som gått förlorade
vid fartygsförlisningar.

Den årliga utgiftsstaten för sjömansbiblioteket slutar alltså på ett belopp av
(9 000 + 4 000 + 1 200 + 1 000 + 300 + 4 500 + 25 000=) 45 000 kronor. Av
dessa kostnader skola enligt de sakkunnigas förslag kostnaderna för avlöningar
och lokalhyra samt 2 000 kronor av övriga omkostnader, inalles 15 000 kronor,
helt falla på statsverket. För bestridande av övriga omkostnader föreslås staten
skola på samma sätt som nu bidraga med dubbelt så stort belopp, som det tillskott
som enskilda lämna, dock med högst 20 000 kronor. De av de sakkunniga
gjorda kostnadsberäkningarna förutsätta, att staten bidrager med maximibeloppet
och enskilda alltså tillskjuta sammanlagt 10 000 kronor. Till jämförelse
kan nämnas, att sjömansbiblioteket under de senaste 6 budgetåren i
medeltal årligen erhållit 10 639 kronor i bidrag från enskilda. I fråga örn
sjömansbiblioteket innebär således de sakkunnigas förslag en ökning av det
årliga statsunderstödet från nuvarande högst 10 000 kronor till högst 35 000
kronor.

b. Kursverksamhet.

En omfattande kursverksamhet för arbetslösa sjömän anordnades under
depressionsåren 1932—36 med stöd av lotterimedel. Kurserna anordnades av
svenska kyrkans sjömansvård samt av svenska sjöfolksförbundet i samverkan
med arbetarnas bildningsförbund. Under åren därefter har kursverksamheten
fortsatts, ehuru i mindre omfattning.

De sakkunniga finna en utveckling av kursverksamheten böra främjas
genom bidrag av statsmedel. Bidraget skulle utgå med dels hela kostnaderna
för ersättning åt kursledare (250 kronor per kurs), föreläsare (20 kronor per
föreläsning) och lärare (6 kronor 50 öre per lektionstimme), dels två tredjedelar
av kostnaderna för viss obligatorisk korrespondensundervisning (3 kronor
50 öre per elev och kurs), dels två tredjedelar av kostnaderna för läroböcker
(15 kronor per elev och kurs), dels hälften av kostnaderna för förbrukningsmateriel
i yrkesbetonade kurser (beräknade till i medeltal 485 kronor per kurs),
dels nio tiondelar av engångskostnaderna för anskaffning av viss stadigvarande
undervisningsmateriel till yrkesbetonade kurser (kostnaderna beräknas till
11 594 kronor, motsvarande ett statsbidrag av i runt tal 10 500 kronor), dels
ock hela kostnaderna för stipendier åt eleverna (75 kronor per elev och månad).
Härjämte förorda de sakkunniga, att eleverna skola berättigas till nedsättning
av biljettpriserna vid resor till och från kurserna.

De sakkunniga ha uppgjort förslag till kursplaner för såväl allmänbildande
som yrkesbetonade kurser örn 8 veckor, avsedda att utgöra normalplaner.
Kursdeltagarnas antal beräknas till 20 i allmänbildande och 16 i yrkesbetonad
kurs. Initiativ till anordnandet av kurser skulle tagas av lokala kursstyrelser.
Kursverksamheten skulle stå under ledning av den föreslagna centralstyrelsen
för sjömännens bildningsarbete (se under f.). De sakkunniga beräkna, att 8 kurser,
4 av vartdera slaget, skola komma att anordnas årligen, och föreslå anvisande
av årligt förslagsanslag för ändamålet av 39 500 kronor. För bestridande
av förutnämnda engångsbidrag skulle anvisas ett engångsanslag av

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8.

10 500 kronor. Kostnaderna för nedsättning av elevernas biljettpriser, beräknade
till 1 000 kronor för år, föreslås skola bestridas från det under tionde
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till beredande av billigare biljettkostnader
för sjöfolk vid resor till och från hemorten i vissa fall.

c. Studiecirkelverksamhet.

År 1935 bildades »föreningen sjöfolkets bildningsarbete» med syfte bland
annat att verka för ordnad studieverksamhet ombord på fartygen genom
anordnande av studiecirklar och förmedling av korrespondenskurser. Verksamheten
hade en viss begynnelseframgång men redan efter två år nödgades
föreningen till följd av organisatoriska och ekonomiska svårigheter nedlägga
sin verksamhet. A. B. F. och svenska sjöfolksförbundet beslöto då i stället att
i egen regi fortsätta verksamheten. I sådant syfte tillsattes såsom en första
åtgärd och som ett försök en särskild instruktör i studiefrågor för sjömän,
stationerad i Göteborg. Under ledning av denne anordnades ett relativt betydande
antal studiecirklar ombord på fartyg. Verksamheten inskränktes emellertid
helt naturligt vid krigsutbrottet men har likväl under krigsåren fortgått,
ehuru i förminskad skala.

De sakkunniga föreslå, att statsbidrag beviljas till främjande av studiecirkelverksamhet
av ifrågavarande slag med dels tre fjärdedelar av kostnaderna för
lärare i studiecirkel ombord på fartyg, dels hälften av kostnaderna för korrespondenskurs
och läroböcker, dels ock hälften av kostnaderna för grammofonkurser
i språk. Kostnaderna för lärare beräknas till tre kronor i timmen,
varav 2 kronor 25 öre skulle utgå av statsmedel. Centralledningen för studieverksamheten
skulle dock ha befogenhet att medgiva ett arvode av 4 kronor
i timmen, om särskilda omständigheter därtill föranledde. För erhållande av
lämpliga lärare räknar de sakkunniga med befälets medverkan. De sakkunniga
föreslå vidare att enskild studerande å fartyg, där studiecirkel icke bildats, skall
få i statsbidrag en tredjedel av kostnaderna för korrespondenskurs, dock med
högst 25 kronor för år. Statens bidrag för sistnämnda ändamål skulle begränsas
till visst belopp, exempelvis 1 000 kronor för år.

Med stöd av erfarenheterna från den studiecirkelverksamhet ombord på fartygen,
som försöksvis anordnats av arbetarnas bildningsförbund i samarbete
med svenska sjöfolksförbundet, ha de sakkunniga ansett sig kunna beräkna
antalet studiecirklar redan under första året till omkring 150. Av dessa torde
en tredjedel eller sålunda 50 antagas komma att försiggå under lärares ledning.
Till statsbidrag till lärare, korrespondenskurser, grammofonkurser (språk) och
läroböcker enligt angivna grunder beräknas ett anslagsbehov av 12 000 kronor,
varav högst 1 000 kronor till enskilda studerande.

d. Utbildande av studiecirkelledare.

De sakkunniga ha föreslagit anordnande av obligatorisk undervisning vid
navigationsskolorna för att göra det blivande befälet skickat att tjäna såsom

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

lärare och studiecirkelledare ävensom i viss anslutning till nämnda obligatoriska
undervisning viss frivillig kursverksamhet i samma syfte. Medelsbehovet för
ersättning åt lärare för den nämnda undervisningen ha de sakkunniga beräknat
till 500 kronor.

De sakkunniga föreslå vidare anordnande årligen av en instruktionskurs för
sjömän, vilka vilja utbilda sig till studiecirkelledare. Kostnaderna härför beräknas
till 4 500 kronor.

Sammanlagt skulle alltså för den föreslagna undervisningen vid navigationsskolorna
samt för instruktionskurs erfordras ett belopp av (500+4 500=)
5 000 kronor.

e. Anställande av folkbildningsinstruktörer.

De sakkunniga förorda, att staten helt påtager sig kostnaderna för anställande
av folkbildningsinstruktörer i vissa hamnstäder, till en början Göteborg,
Stockholm och Hälsingborg. De sakkunniga ha till stöd härför anfört.

Erfarenheterna, sådana de framgå bland annat av den av arbetarnas bildningsförbund
i samarbete med svenska sjöfolksförbundet försöksvis ombesörjda
instruktörsverksamheten i Göteborg, synas starkt tala för instruktörsidéns
accepterande även vid ett organiserande med bidrag av statsmedel av bildningsverksamheten,
som här är i fråga. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör
sålunda även fortsättningsvis instruktör finnas i Göteborg samt därjämte avses
särskilda instruktörer till att börja med för Stockholm och Hälsingborg.
Instruktörens huvudsakliga uppgifter böra, enligt förebilden från Göteborg,
vara att genom personlig påverkan bland sjöfolket väcka och stimulera intresset
för studiearbete, att därvid lämna upplysningar om förefintliga anordningar
och institutioner i folkbildningens tjänst, samt att tillhandagå med råd och
anvisningar i studiehänseende bland annat i fråga om sjömansskolornas kurser
och studiecirklars anordnande, liksom rörande ämnesval för de sistnämnda.
Han avses dessutom skola tjäna som mellanhand mellan centralledningen av
studieverksamheten och redan i gång varande studiecirklar ävensom att biträda
med utbyte av fartygsbibliotek.

Instruktörerna avses skola antagas av centralledningen efter särskilt ansökningsförfarande.
Möjlighet bör stå öppen för centralledningen, att, därest icke
full daglig tjänstgöringstid skulle erfordras för någon av dem, eller verksamheten
å en eller annan av de nämnda orterna skulle kunna ligga helt nere under
viss del av året, med anlitande av medel, som ställas till förfogande för avlöning
åt instruktörerna, tillgodose instruktörsbehovet även å annan ort eller andra
orter, som av centralledningen må kunna anses böra ifrågakomma. Med
beaktande härav ha de sakkunniga icke nu ansett sig böra ifrågasätta, att
bestämmelserna i avlöningsreglementet för icke-ordinarie tjänstemän vid den
civila statsförvaltningen skola komma i tillämpning med avseende å de nämnda
tjänstemännen, åtminstone icke förrän tillräcklig erfarenhet vunnits beträffande
verksamheten å de särskilda orterna. De sakkunniga föreslå i stället, att avlöningarna
nu bestämmas att utgå i form av särskilda arvoden, förslagsvis för
närvarande till ett belopp av 6 400 kronor per instruktör och år. Förutsatt att
verksamheten upprätthålles i full utsträckning under hela året, skulle alltså
för år räknat tillsvidare för ändamålet åtgå tillhopa 19 200 kronor.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8.

f. Central ledning av bildningsverksamheten.

De sakkunniga föreslå, att en särskild central ledning tillskapas för omhänderhavande
av bildningsverksamheten bland sjömän, benämnd »centralbyrån
för bildningsverksamhet bland sjöfolk» och förlagd till Göteborg. De sakkunniga
anföra i huvudsak följande.

Med hänsyn till de av sjömännens speciella behov och förhållanden betingade
särdragen i den föreslagna verksamheten, torde densamma icke med
fördel låta sig direkt omhändertagas av något existerande folkbildningsorgan.
Det synes i stället vara erforderligt att, såsom i sakkunnigdirektiven alternativt
ifrågasatts, för verksamheten avse en särskild institution. En dylik institution,
av de sakkunniga förslagsvis benämnd centralbyrån för bildningsverksamhet
bland sjöfolket, förutsättes skola stå under
ledning av en på lämpligt sätt utsedd styrelse. Denna måste givetvis omhänderhava
även de uppgifter, som åvila den nuvarande styrelsen för svenska
sjömansbiblioteket. Det synes därför lämpligt, att sistnämnda styrelse ombildas
med hänsyn till de vidsträcktare uppgifter, som skulle ankomma på styrelsen
för nämnda byrå. Byrån med sin styrelse synes böra närmast sortera
under skolöverstyrelsen, som alltså, bland annat, bör hava inspektionsskyldighet
beträffande verksamheten.

I styrelsen för byrån böra ingå representanter såväl för skolöverstyrelsen som
för överstyrelsen för yrkesutbildning och kommerskollegium. Vart och ett av
dessa tre ämbetsverk böra utse en representant jämte suppleant för denne.
I övrigt bör i styrelsen ingå en representant för envar av sjömansvårdsstyrelsen,
Sveriges allmänna biblioteksförening, arbetarnas bildningsförbund, Sveriges
redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening, svenska maskinbefälsförbundet
och svenska sjöfolksförbundet. Jämväl för envar av dessa ledamöter i styrelsen
avses en suppleant skola utses. Ordförande i styrelsen avses skola utses av
Kungl. Majit.

På styrelsens handläggning skulle ankomma, förutom i huvudsak de uppgifter,
som för närvarande åligga styrelsen för svenska sjömansbiblioteket,
frågor om godkännande av kursplan (studieplan i studiecirkel), korrespondenskurs
och läroböcker samt kursledare och lärare, ävensom överhuvudtaget förekommande
ärenden av utgiftsnatur. Vad frågan om godkännande av korrespondenskurs
och läroböcker beträffar, förutsättes givetvis även skälighetsprövning
med hänsyn till det pris, som vederbörande korrespondensinstitut
betingar sig för den kurs eller lärobok det gäller.

Den ifrågavarande byrån förutsättes därjämte skola utrustas med föreståndare
och erforderlig biträdeshjälp.

De med byråns verksamhet förbundna kostnaderna anse de sakkunniga böra
helt bäras av staten. Styrelsens ledamöter och suppleanter synas böra komma
i åtnjutande av ersättning i form av dagarvoden till belopp av 25 kronor per
sammanträdesdag. För sina resor böra ledamöterna och suppleanterna åtnjuta
resekostnads- och traktamentsersättning enligt klass II C i allmänna resereglementet,
därest icke vederbörande på grund av innehavande tjänst eller eljest
är berättigad till ersättning enligt förmånligare grunder.

Vad angår avlöningen till byråföreståndaren under försökstiden torde densamma
böra utgå i form av arvode, förslagsvis bestämt till 10 000 kronor för
år, med rätt för denne att åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
enligt klass II C i allmänna resereglemente!.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8.

Kostnaderna beräkna de sakkunniga sålunda:

Avlöningar:

1 föreståndare...............................kronor 10 000

1 biträde, gemensamt för byrån och sjömansbiblioteket, här uppföres
halva kostnaden......................... * 1 800 kronor 11 800

Omkostnader:

hyra för lokalen..............................kronor 2 000

expenser.................................. » 3 000 , 5 000

resekostnader........................................ * 12C0

Summa kronor 18 000

Dessutom har såsom engångskostnad för inredning av lokalen
beräknats ett belopp av 3 000 kronor.

Till arvoden och reseersättningar åt ledamöter och
suppleanter i styrelsen avses ett belopp av 3 000 kronor, åtminstone för
ett första år varunder ett större antal sammanträden antages bliva erforderligt.
De sakkunniga hava räknat med, att sammanträdena hållas omväxlande i
Stockholm och Göteborg.

Sammanlagt skulle alltså för centralledningens verksamhet under ett första
år erfordras (18 000 + 3 000 + 3 000)=24 000 kronor, varav 3 000 kronor utgör
engångskostnad.

g. Föreläsningar i utländska hamnar.

De sakkunniga föreslå anvisande av ett anslag av 5 000 kronor för detta
ändamål i enlighet med ett av skolöverstyrelsen år 1934 framlagt förslag, avseende
en försöksanordning. Överstyrelsen hade härom anfört bland annat.

Det torde vara lämpligast, att icke — åtminstone icke till en början — binda
verksamheten med detaljerade bestämmelser utan låta det organ, som får den
närmaste ledningen om hand, vilket — med hänsyn till att svenska kyrkans
sjömansvårdsstyrelse dels ensam förfogar över erforderliga lokaler, dels har
den rikaste erfarenheten om möjligheten att samla publik till föredrag för sjömännen
i de utländska hamnarna -— väl i regel torde bli denna styrelse, söka
sig fram till den arbetsform, som för varje fall kan befinnas mest ändamålsenlig.
I viss utsträckning torde medverkan kunna vinnas av lämpliga personer
(svenskar), som äro bosatta på föreläsningsorten eller i dess närhet, kanske
stundom även av svenska lärare, läkare, präster och vetenskapsmän eller andra
föreläsare, som tillfälligtvis besöka ifrågavarande hamnstäder. I den mån speciella
föreläsare behöva kallas, torde föreläsaren böra stationeras någon tid i en
centralt belägen hamn för att, allteftersom förhållandena påkalla, verka dels
därstädes, dels i närliggande hamnar.

Remissyttranden.

Kommerskollegium, som i ärendet inhämtat yttranden av olika organisationer
inom sjöfartsnäringens område, har i huvudsak tillstyrkt de sakkunnigas
förslag. Ämbetsverket anför bland annat följande.

Svenska sjöfolksförbundet har i sitt yttrande föreslagit att avkortade allmänbildande
kurser, omfattande förslagsvis 4 veckor, skola anordnas för att giva

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

forserjningspliktiga sjömän som icke ha ekonomiska möjligheter att stanna i
land någon längre tid, tillfälle att få del av bildnings verksamheten. Häremot
kan måhända invändas, att den sålunda föreslagna tiden antagligen är för kort
för att eleverna skola medhinna väsentligt mer än att övervinna den första
tidens ovana vid stillasittande intellektuellt arbete och tillägna sig en viss
studierutin. Med hänsyn till påvisade tidigare goda erfarenheter av sådana
kurser och då dessa kurser i allt fall kunna väntas giva impulser till fortsatt
studieverksamhet i läsecirklar ombord, synes förslaget emellertid väl värt att
prövas under samma förutsättning av statligt ekonomiskt bidrag som den av
de sakkunniga föreslagna 8-veckorskursen.

Kollegium vill beträffande de allmänbildande kurserna slutligen framhålla,
att understödsbehovet för eleverna måste antagas komma att bliva ännu mer
framträdande i dessa kurser än i yrkeskursema med hänsyn till att elev, som
genomgår en rent allmänbildande kurs, knappast kan räkna med någon framtida
kompensation i form av löneförhöjning på grund av att han genomgått
denna kurs. Därtill kommer att eleverna i de allmänbildande kurserna få
antagas komma att till viss del bestå av äldre sjömän. Kollegium vill därför
kraftigt understryka vad de sakkunniga framhållit angående stipendiebehovet
(sid. 235) och ifrågasätter, örn icke stipendiernas maximibelopp bör sättas
högre än de sakkunniga föreslagit.

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse tillstyrker de sakkunnigas förslag
med vissa detaljerinringar. Styrelsen yttrar bland annat.

Styrelsen kan icke ansluta sig till förslaget om att en organiserad statsunderstödd
föreläsningsverksamhet för sjömän i utländska hamnar bör anordnas
under ledning av styrelsen för centralbyrån i enlighet med en av denna uppgjord
plan. Styrelsen anser, att föreläsningsverksamheten i utländska hamnar
bleve bättre tillgodosedd, därest uppdraget att omhänderhava nämnda verksamhet
anförtroddes sjömansvårdsstyrelsen, som dels disponerar över lämpliga
föreläsningslokaler, dels har akademiskt bildade män stationerade i alla viktigare
utländska hamnar, dels slutligen äger mångårig rik erfarenhet av föreläsningsverksamhet
i utländska hamnar. Styrelsen vill för sin del förorda, att
föreläsningsverksamheten i utländska hamnar ordnas i stort sett enligt de
riktlinjer, som framlagts av skolöverstyrelsen.

Med avseende på de organisatoriska förutsättningarna för åtnjutande av
statsbidrag till svenskt bibliotek och läsrum i utlandet utgår styrelsen ifrån
att svensk sjömanskyrka i främmande hamn av de sakkunniga anses likställd
med svensk utlandsförsamling, och i enlighet härmed till sjömanskyrka anslutet
bibliotek icke föreslås bli ställt under utomstående lokal styrelse. Då de svenska
sjömanskyrkorna äro samorganiserade och underställda en styrelse i hemlandet,
kunna de uppenbarligen icke betraktas som »lokala föreningar».

Skolöverstyrelsen tillstyrker likaledes de sakkunnigas förslag i huvudsak och
anför därvid bland annat följande.

I fråga örn sjöfolkets allmänna och medborgerliga bildning innebär förslaget
i första hand ökade anslag till svenska sjömansbiblioteket. Vad de sakkunniga
i detta hänseende föreslagit finner sig överstyrelsen kunna tillstyrka. I sitt
yttrande över förslaget har styrelsen för svenska sjömansbiblioteket ifrågasatt,
huruvida icke ett högre belopp för bokinköp än den av de sakkunniga föreslagna
summan av 25 000 kronor bleve erforderligt för att effektivt tillgodose
de skärpta anspråken på sjömansbibliotekets bokbestånd. Styrelsen framhåller
vidare, att behovet av arbetskraft för sjömansbiblioteket icke bleve tillfullo till -

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

godosett enligt de sakkunnigas förslag, som innebär anställandet av en biblioteksutbildad
assistent med heltidstjänstgöring jämte ett biträde, som tänktes
skola vara gemensamt för sjömansbiblioteket oell den föreslagna centralbyrån
för bildningsverksamheten. Styrelsen funne det nödvändigt att den finge fria
händer att jämväl anställa tillfällig personal. Vad styrelsen för svenska sjömansbiblioteket
sålunda anfört, finner överstyrelsen beaktansvärt, men anser
sig icke för närvarande böra föreslå någon ökning av det av de sakkunniga
föreslagna understödsbeloppet. Även om biblioteket, som bibiioteksstyreisen
framhåller, under fredstid troligen ej kan påräkna lika starkt stöd från privata
bidragsgivare som under krigsåren, så torde det å andra sidan icke vara omöjligt
att utverka understöd till verksamheten från ytterligare någon eller några
av sjöfolkets organisationer. Vad angår frågan om anställandet av tillfällig
arbetskraft för bibliotekets skötsel är, såsom framgår av de sakkunnigas
betänkande, den framlagda kostnadsplanen approximativ. Den blivande
centralledningen för sjöfolkets bildningsarbete får givetvis förutsättas komma
att erhålla möjlighet att inom den givna ekonomiska ramen disponera tillgängliga
medel på lämpligaste sätt, varigenom även behovet av tillfällig arbetskraft
torde kunna tillgodoses.

De sakkunniga ha i samband med frågan om anslag till sjömansbiblioteket
föreslagit, att såsom villkor för statsunderstöd till kommunala och med dem
likställda folkbibliotek samt till biblioteksverksamhet i sammanhang med
studiecirkelarbete måtte föreskrivas, att sjöman, som tillfälligt vistas inom
ifrågakommande kommun, medgives rätt till boklån på enahanda villkor, som
gälla för kommunens egna invånare. Över förslaget i denna del har överstyrelsen
inhämtat yttranden från Stockholms stads biblioteksnämnd samt
styrelserna för Malmö och Hälsingborgs stadsbibliotek. Sistnämnda styrelser
tillstyrka förslaget, Malmö-styrelsen dock under framhållande av att onekligen
större risk för bokförlust än som kan anses ordinärt torde föreligga vid lån av
böcker till sjömän, som göra tillfälligt, ofta till sin längd okänt, uppehåll på en
ort. Stockholms stads biblioteksnämnd avstyrker däremot förslaget under hänvisning
till ett av stadsbibliotekarien avgivet utlåtande, där denne framhåller att
den föreslagna rätten till fria hemlån för sjömän, som tillfälligt vistades i staden
utan att vara där mantalsskrivna och utan fast bostad, skulle betyda ett
avsteg från de hitintills tillämpade principerna och torde kunna skapa preju-dikat,
vars konsekvenser nu ej kunde överblickas. Överstyrelsen delar för sin
del de sakkunnigas uppfattning att ett upprättande av särskilda lokala sjömansbibliotek
för utlåning av böcker till sjömän, som vistas i land, skulle
komma att kräva så stora kostnader att den icke läte sig anordna. Den av de
sakkunniga föreslagna åtgärden att redan befintliga lokala bibliotek i stället
göras tillgängliga för sjömän även utan hemortsrätt i vederbörande kommun
synes överstyrelsen innebära en både billigare och principiellt riktigare lösning
av frågan. Överstyrelsen utgår från att det skall vara möjligt för de kommunala
biblioteksledningarna att i samråd med sjöfolkets organisationer skapa garantier
för att lånade böcker återställas i vederbörlig ordning. I anledning av vad
Stockholms stads biblioteksnämnd anfört, erinrar överstyrelsen örn att vid
Stockholms stadsbibliotek rätt till fria hemlån redan nu tillkommer utländska
medborgare, som förete av vederbörande legation utfärdad borgensförbindelse.
Det synes överstyrelsen icke obilligt, att en liknande rätt tillerkändes svenska
sjömän.

De sakkunnigas förslag i fråga örn kursverksamhet, studiecirklar och instruktörer
i hamnarna liksom i fråga örn föreläsningar i utländska hamnar ger icke
överstyrelsen anledning lill erinringar. Överstyrelsen x iii emellertid understryka

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8.

de sakkunnigas påpekande av att de föreslagna anordningarna till en början
böra få karaktär av försök och att ett fortsatt handlande efter de föreslagna
linjerna måste bero på huru denna försöksverksamhet i dess olika delar utfaller.

De sakkunniga ha föreslagit, att bildningsverksamheten bland sjöfolket skall
omhänderhavas av en institution, förslagsvis benämnd centralbyrån för bildningsverksamhet
bland sjöfolket. Denna förutsattes skola stå under ledning av
en styrelse, bestående av representanter för såväl skolöverstyrelsen som överstyrelsen
för yrkesutbildning och kommerskollegium, varjämte i styrelsen
skola ingå en representant för envar av sjömansvårdsstyrelsen, Sveriges allmänna
biblioteksförening, arbetarnas bildningsförbund, Sveriges redareförening,
Sveriges fartygsbefälsförening, svenska maskinbefälsförbundet och svenska
sjöfolksförbundet. Ordförande i stvrelsen avses skola utses av Kungl.
Majit. Arbetarnas bildning sförbund har i sitt remissvar gjort vissa erinringar
mot den sålunda föreslagna centralledningen. Förbundet föreslår i första hand,
att bildningsverksamheten bland sjöfolket skall vara organiserad som hittills,
eventuellt med en mindre utvidgning av den nuvarande centralkommittén för
sjöfolkets bildningsarbete. Sjömansbibliotekets styrelse skulle i så fall bibehållas,
och kurs- och studiecirkelverksamheten samt de anställda instruktörernas
verksamhet sortera under nämnda kommitté. Alternativt föreslår förbundet,
att, i den händelse det anses ofrånkomligt med en särskild centralledning för
sjöfolkets bildningsverksamhet, denna centralledning får en sådan sammansättning,
att svenska sjöfolksförbundet och arbetarnas bildningsförbund utser
vardera så många representanter, att dessa utgöra minst hälften av antalet
ledamöter. Gentemot förslaget att skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning
samt kommerskollegium skola vara representerade i centralledningen
framhåller förbundet, att detta skulle innebära ett avsteg från hittillsvarande
praxis, att inspektionsmyndigheter icke skola hava del av ledningen av den
verksamhet, de skola inspektera. Om antalet ledamöter i centralledningen
fastställes till tio, bör enligt förbundets mening svenska sjöfolksförbundet utse
tre och arbetarnas bildningsförbund två, alternativt fyra respektive en. Skulle
det anses önskvärt, att något eller några av ämbetsverken bleve representerade
i centralledningen, borde befälsorganisationerna kunna enas om en representant.
Även styrelsen för Sveriges allmänna biblioteksförening gör erinringar
gentemot sammansättningen av styrelsen för centralbyrån. Den föreslagna
sammansättningen skulle komma att betyda en oproportionerligt stor och
tungrodd apparat, vilken samtidigt icke skulle utgöra en nödvändig förutsättning
för erforderlig kontroll. Enligt föreningens förmenande är den nuvarande
storleken och sammansättningen av sjömansbibliotekets styrelse fullt tillfredsställande
och borde kunna vara det även med den vidgning av funktionerna,
som realiserandet av de sakkunnigas förslag skulle innebära.

De gjorda erinringarna gentemot de sakkunnigas förslag i fråga om sammansättningen
av styrelsen för den föreslagna centralbyrån synas överstyrelsen
beaktansvärda. Även örn överstyrelsen icke för sin del är av den uppfattningen,
att sjöfolket av manskapsgrad bör ha majoritet i den föreslagna styrelsen, finner
överstyrelsen det önskvärt, att den ifrågavarande yrkesgruppens representation
i styrelsen förstärkes. Överstyrelsen finner det vidare icke nödvändigt eller
ömkligt att de myndigheter, som lia att utöva inspektion över här ifrågavarande
bildningsverksamhet, äro representerade i den centrala ledningen för verksamheten.
Enligt överstyrelsens mening torde den kontroll av verksamheten, som
ytterligare kan erfordras, kunna åvägabringas genom att överstyrelsen, som nu
utser ordförande i sjömansbibliotekets styrelse, i fortsättningen — efter samråd
med överstyrelsen för yrkesutbildning och kommerskollegium — utser ord -

Kunni. Maj:ts proposition nr 8. 63

förande i styrelsen för den föreslagna centralbyrån för bildningsverksamhet
bland sjöfolket.

Statskontoret har i vissa avseenden ställt sig kritiskt gentemot de sakkunnigas
förslag. Ämbetsverket anför.

Enligt statskontorets uppfattning ha tillräckliga skäl för skapandet av en
särskild centralmyndighet för bildningsverksamheten bland sjömännen icke
anförts. Verksamheten synes statskontoret böra ingå såsom ett led i det allmänna
folkbildningsarbetet. Planläggning av och tillsyn över verksamheten
torde böra anförtros åt skolöverstyrelsen, vilken myndighet även enligt de
sakkunnigas förslag skulle ha inspektionsskyldighet beträffande verksamheten.
Sjömansbibliotekets styrelse bör vid bifall härtill bibehållas. Vid anordnandet
av kurser och verksamheten inom studiecirklarna synes arbetarnas bildningsförbund
böra medverka. Beträffande de föreslagna instruktörstjänsterna vill
statskontoret uttala, att ämbetsverket icke blivit övertygat örn behovet av
dylika tjänster. Ej heller kan statskontoret finna motiverat, att åtgärder från
statens sida vidtagas för igångsättande av en särskild föreläsningsverksamhet
i utländska hamnar. Härutinnan föreliggande uppgifter torde böra omhänderhavas
av de svenska kyrkosamfunden.

Vad angår de bidragsgrunder, som böra tillämpas vid en på angivet sätt
organiserad bildningsverksamhet, anser statskontoret, att sjömansbiblioteket
— utöver vad som erfordras för utökning av bokbeståndet — bör kunna erhålla
årligt understöd intill ett något högre belopp än för närvarande — förslagsvis
högst 25 000 kronor — men med iakttagande av det nu gällande villkoret, att
ett belopp motsvarande halva statsunderstödet skall tillskjutas från annat håll.
För att arbetarnas bildningsförbund skall kunna medverka vid kurs- och
studiecirkelverksamheten, torde det till förbundet utgående statsbidraget böra
något uppräknas. Av skäl, som förut anförts, anser dock statskontoret, att
medel för stipendier till deltagare i kurser av kortare varaktighet än fem
månader och för nedsättning av biljettpriser vid deltagarnas resor till och från
kurserna icke böra anvisas. Förslaget att lärare i studiecirkel ombord å fartyg
skulle erhålla särskilt arvode synes föga förenligt med det fria folkbildningsarbetets
karaktär och torde knappast, örn det genomföres, befrämja, att de
personer — bland befäl eller manskap — vilka åtaga sig att undervisa inom
en studiecirkel, bliva de för uppgiften mest lämpade. Statskontoret anser därför,
att icke heller för detta ändamål understöd från statens sida bör ifrågakomma.

I övrigt har betänkandet icke givit statskontoret anledning till uttalande.

1944 års folkbildningsutredning yttrar. De sakkunniga lia för sjöfolkets vidkommande
tagit ställning till en råd av de frågor, som, vad folkbildningsarbetet
i allmänhet angår, äro föremål för utredningens överväganden. Det kunde
under sådana omständigheter ligga nära till hands, att ett genomförande av de
sakkunnigas förslag finge anstå i avvaktan på det förslag, som utredningen kan
komma att framlägga. Utredningen vill emellertid icke motsätta sig att de av
de sakkunniga föreslagna åtgärderna genomföras redan nu. Den är visserligen
av den uppfattningen, att en differentiering av bildningsarbetets organisation
med hänsyn till olika yrkesgrupper i princip icke är önsklig, men finner det å
andra sidan motiverat, att sjöfolket i detta avseende tillerkännes en särställning,
detta både av sociala grunder och med hänsyn till den yrkesbetonade
karaktär, som ett bildningsarbete bland sjömännen nödvändigtvis måste få.
Då utredningen tillstyrker de av de sakkunniga framlagda förslagen, vill den
emellertid uttryckligen framhålla, att den därigenom icke känner sig bunden i

Departe mentschefen.

64 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 8.

sitt blivande ställningstagande till frågan om statsunderstöd till annat folkbildningsarbete
av samma eller liknande karaktär.

I fråga om den av de sakkunniga föreslagna centralledningen för bildningsverksamhet
bland sjöfolket finner utredningen, att styrelsen för den föreslagna
centralbyrån i förslaget givits en omfattning och en karaktär, som kan ge
anledning till erinringar. Det torde sålunda kunna anses vara mindre tillfredsställande,
att den grupp, som i första hand beröres av bildningsarbetet, nämligen
sjöfolk av manskapsgrad, är företrädd av endast två representanter. Å
andra sidan kan man ur organisatoriska synpunkter ifrågasätta lämpligheten
av att såväl skolöverstyrelsen som överstyrelsen för yrkesutbildning och kommerskollegium
äro företrädda i styrelsen, samtidigt som dennas verksamhet i
inspektionshänseende föreslås bli underställd skolöverstyrelsen, som därvid i
erforderlig omfattning har att samråda med de båda andra nu nämnda ämbetsverken.
Enligt utredningens mening torde sjöfolket av manskapsgrad böra
erhålla en ökad representation i styrelsen. Ämbetsverkens representanter torde
däremot kunna ersättas av en av skolöverstyrelsen gemensamt med överstyrelsen
för yrkesutbildning utsedd ordförande utan att därigenom rimliga
anspråk på kontroll från statsmyndigheternas sida bli eftersatta.

Såsom i direktiven för de sakkunnigas arbete framhållits, möta för sjömanskåren
särskilda svårigheter, när det gäller att tillgodogöra sig de bildningsanstalter,
som stå landbefolkningen till buds. Det förefaller med hänsyn härtill
icke obefogat, att staten vidtager särskilda åtgärder för att stödja bildningsarbetet
inom denna yrkeskår. De sakkunniga lia även, såsom av den föregående
redogörelsen framgår, framlagt förslag i sådant hänseende, vilket innefattar ett
detaljerat system för statsbidrag till olika former av studieverksamhet under
särskild central ledning. Förslaget har från skilda håll utsatts för viss kritik,
särskilt beträffande den ifrågasatta centrala ledningen. Jag har för egen del
funnit, att de kritiska synpunkter, som framförts gentemot en central ledning i
den utformning de sakkunniga tänkt sig, icke varit utan berättigande. Vad förslaget
i övrigt angår, åsyftar detsamma dels en utveckling av den statsunderstödda
biblioteksverksamheten och dels att finna lämpliga former för statsunderstöd
till den egentliga studieverksamheten. Beträffande sistnämnda spörsmål
ha de föreslagna statsbidragsgrundernas invecklade och svåröverskådliga beskaffenhet
gjort mig i viss mån betänksam; det hade, synes det mig, varit
önskvärt med ett enklare statsbidragssystem. Jag erinrar i detta sammanhang,
att utredning pågår angående grunderna för statens understödjande av det fria
och frivilliga bildningsarbetet, en utredning som avser den fria och frivilliga
folkbildningsverksamheten i hela dess vidd. Jag har, icke minst med hänsyn till
de betänkligheter, jag hyser inför vissa av de förordade åtgärderna, kommit till
den uppfattningen, att resultatet av den pågående utredningen bör avvaktas,
innan statsmakterna taga slutlig ställning till det nu föreliggande sakkunnigförslaget,
i vad detsamma avser den centrala ledningen samt frågan om grunder
för statsunderstöd till den egentliga studieverksamheten. I avvaktan på en definitiv
lösning av spörsmålet örn lämpliga understödsgrunder synes dock ett
maximerat belopp av 20 000 kronor böra anvisas för nästa budgetår såsom
bidrag till allmänbildande verksamhet bland sjömän. Vidare har det synts mig

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

angeläget att medverka till omedelbara åtgärder för en förbättring av biblioteksverksamheten
för sjömännens vidkommande. Ett ställningstagande till denna
del av sakkunnigförslaget synes icke ägnat att föregripa den pågående
utredningen.

Bidraget å 20 000 kronor till bildningsverksamhet bland sjömän synes böra
anvisas såsom särskilt anslag och ställas till förfogande av arbetarnas bildningsförbund
att användas i första hand till studiecirkel- och instruktörsverksamhet.

Ifråga om biblioteksverksamheten innebär de sakkunnigas förslag i första
hand, att svenska sjömansbiblioteket i Göteborg skulle tilldelas ett högre årligt
understöd. En höjning av detta understöd, vilket för närvarande utgår med
10 000 kronor, synes i och för sig befogad. Jag kan dock icke för närvarande
tillstyrka att detsamma, på sätt de sakkunniga föreslagit, skulle höjas till
35 000 kronor. Detta förslag bygger nämligen på förutsättningen, att biblioteket
skulle komma att inflytta i nya lokaler, vilket ansetts komma att medföra
behov av medel till lokalhyra (4 000 kronor) och till avlönande av en
heltidsanställd biblioteksassistent (6 200 kronor). En dylik flyttning har ännu
icke ägt rum. Så länge biblioteket alltjämt är inrymt i sina nuvarande lokaler,
synes dess skötsel liksom hittills böra handhavas av Dicksonska folkbibliotekets
personal. Jag förordar i likhet med statskontoret, att statsbidraget höjes med
15 000 kronor till högst 25 000 kronor för år. Någon ändring av statsbidragsvillkoren
ifrågasätter jag för närvarande icke. Alltjämt torde sålunda såsom
villkor böra föreskrivas, att statsunderstöd må utgå med dubbelt så stort belopp
som från annat håll tillskjutes, samt att minst fyra femtedelar av statsbidraget
skall användas till bokanskaffning och bibliotekets underhåll.

De sakkunniga ha även erinrat om en i socialstyrelsens utredning angående
utlandssvenskarna berörd fråga örn statsunderstöd för biblioteksverksamhet
bland svenskar i utlandet (stat. off. utr. 1941: 36). Skolöverstyrelsen har enligt
denna utredning rekommenderat ett statsunderstöd av förslagsvis 1 000 kronor
för år till bibliotek av folkbibliotekskaraktär och 300 kronor för år till skolbibliotek.
Jag tillstyrker detta förslag. Statsunderstöd synas dock för närvarande
böra utgå allenast till bibliotek, som äges av svensk utlandsförsamling,
respektive till skolbibliotek, anslutet till statsunderstödd svensk skola i utlandet.
Beträffande villkoren för statsunderstöd ansluter jag mig i övrigt till skolöverstyrelsens
förslag. Understöd av den art, jag sålunda förordat, avser emellertid
icke den läsrumsverksamhet, som bedrives av vissa organisationer, framför allt
svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse och evangeliska fosterlandsstiftelsen.
Läsrumsverksamhet uppehälles för närvarande i inemot ett trettiotal utländska
hamnstäder och synes undantagslöst vara förenad med biblioteksverksamhet.
Bokbeståndet uppgives emellertid företrädesvis bestå av äldre litteratur. Från
skilda håll ha framförts önskemål om att denna form av biblioteksverksamhet
bland sjömän borde understödjas av statsmakterna. Jag delar denna uppfattning
och tillstyrker, att ett årligt statsunderstöd av 300 kronor må utgå till
sjömansbibliotek i anslutning till läsrum av ifrågavarande slag. Medlen synas
böra utbetalas till den organisation, som bedriver läsrumsverksamheten. Det

Bihang till riksdagens protokoll 101^6. 1 sami. Nr 8. 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

torde få ankomma på Kungl Majit att meddela de bestämmelser och villkor
för åtnjutande av statsunderstöd, som må befinnas påkallade. Därvid synes
icke böra uppställas villkor av innebörd, att visst bidrag skall tillskjutas från
annat håll. Nu ifrågavarande anslagsmedel till understöd åt biblioteksverksamhet
för svenskar i utlandet torde böra utgå från en särskild, förslagsvis
beräknad anslagspost under förslagsanslaget till understöd åt folkbiblioteksväsendet.
Anslagsposten torde för nästa budgetår böra uppföras med förslagsvis
13 000 kronor.

Jag ansluter mig likaledes till de sakkunnigas förslag om anvisande av medel
till anskaffande av fasta handboksbibliotek för fartyg. På sätt de sakkunniga
förordat torde medelsanvisningen böra fördelas över flera budgetår. För nästa
budgetår tillstyrker jag en medelsanvisning av 10 000 kronor. Anslagsbeloppet
torde böra anvisas såsom ett särskilt reservationsanslag under benämningen
»Anskaffande av fasta fartygsbibliotek».

I syfte att tillgodose sjömännens bokförsörjning i hemlandet ha de sakkunniga
förordat, att såsom villkor för statsunderstöd till kommunala och med
dem likställda folkbibliotek samt till biblioteksverksamhet i sammanhang med
studiecirkelarbete måtte föreskrivas, att sjöman, som tillfälligt vistas inom
ifrågavarande kommun, medgives rätt till boklån på enahanda villkor, som
gälla för kommunens egna invånare. I likhet med skolöverstyrelsen anser jag
mig böra tillstyrka detta förslag. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att,
därest riksdagen icke framför erinran mot bifall till vad jag sålunda förordat,
meddela i ämnet erforderliga bestämmelser.

Hemställan om framläggande av förslag till riksdagen i enlighet med vad
jag sålunda förordat göres vid anmälan denna dag av frågorna rörande utgifter
under riksstatens åttonde huvudtitel för budgetåret 1946/47.

III. Hemställan.

Under åberopande av det anförda och under erinran om att jag i annat
sammanhang hemställer, att riksdagen förelägges förslag om anvisande av de
anslag, jag i det föregående förordat, hemställer jag nu, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att medgiva, att statsbidrag må utgå till inrättande och
drift av sjömansskolor i huvudsaklig överensstämmelse med
vad jag i det föregående förordat.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
C. A. Bruno.

Kungl. Maj:ts proposition nr S. 67

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

I. Sjöfolkets yrkesutbildning. sid.

1. Inledning ............................................. 1

2. Nuvarande förhållanden ................................ 4

3. Behovet av yrkesutbildning m.m......................... 8

4. Kursernas innehåll och organisation

a. Kurser för däcks- och maskinpersonal .................. II

b. Kurser för kökspersonal .............................. 21

5. Kostnadsberäkningar och statsbidragsgrunder

a. Engångskostnader ................................... 24

b. Årliga kostnader .................................... 30

6. Utbildningsbehovets omfattning och antalet erforderliga sjömans skolor

................................................ 35

7. Särskild yrkesutbildning för den mindre sjöfarten och fisket .... 39

8. Anslagsberäkningar

a. Anslag till bidrag till inrättande och drift av sjömansskolor 45

b. Anslag till stipendier m. m............................. 46

II. Sjöfolkets allmänna och medborgerliga bildning................. 48

III. Hemställan .............................................. 66