Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1961 (Proposition 1961:88)

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1961

Nr 88

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till åtgärder
för förbättring av rekryteringen till polisväsendet m. m.;
given Stockholms slott den 3 mars 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag om inrättande på försök av en polisiär
yrkesskollinje. För att möjliggöra enhetlighet och planmässighet i den
grundläggande fackutbildningen föreslås också att rekryteringspersonalen
sammanföres i en särskild aspirantorganisation. Vidare framlägges förslag
till förbättrad utbildning av polisaspiranterna och till åtgärder för främjande
av rekryteringen till polisyrket genom upplysningsverksamhet m. m.

Förslagen beräknas medföra en merkostnad för statsverket av omkring
300 000 kronor för nästa budgetår. Därefter beräknas kostnaderna för
statsverket komma att öka till omkring 700 000 kronor per budgetår.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 88

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1961

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars
1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson.

I arets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under
eltte huvudtiteln, punkterna 160, 161, 164 och 166, föreslagit riksdagen att,
i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1961/62 beräkna
dels till Statens polisskola: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 305 000 kronor,
därav 170 000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen, dels
till Statens polisskola: Omkostnader ett förslagsanslag av 354 000 kronor,
därav 46 000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen, dels till Polisväsendets
organisationsnämnd ett förslagsanslag av 394 000 kronor, dels
ock till Bidrag till den lokala polisorganisationen å landsbygden in. m. ett
förslagsanslag av 28 700 000 kronor.

I samband med min preliminära anmälan av dessa anslagsfrågor anförde
jag att, sedan polisverksamhetsutredningen den 19 september 1960 avgivit
förslag om rekrytering och grundläggande utbildning av polispersonal
m. in., ifrågavarande betänkande varit föremål för remissbehandling i sedvanlig
ordning. Då beredningen inom departementet av nämnda reformförslag
ännu icke hade avslutats, förordade jag, att anslagen i riksstatsförslaget
för nästa budgetår uppfördes med endast preliminärt beräknade belopp.
Vidare förutsattes att anslagen till Statens polisskola: Utbildningsarvoden
och till Bidrag till främjande av rekryteringen i vissa polisdistrikt
skulle utgå ur riksstaten.

Jag hemställer nu att få upptaga dessa frågor till fortsatt behandling.
Härvid avser jag att först behandla polisverksamhetsutredningens förslag
och därefter anmäla för nästa budgetår aktuella anslagsfrågor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1981

I. Åtgärder för förbättring av rekryteringen
till polisväsendet

1. Inledning

Jämlikt bemyndigande den 29 juni 1956 tillkallade dåvarande chefen
för inrikesdepartementet, statsrådet Gunnar Hedlund, sakkunniga1 för att
verkställa utredning rörande lämpliga åtgärder i syfte att effektivisera
polisens verksamhet för bekämpande av brottsligheten m. m.

Genom beslut den 25 april 1958 uppdrog Kungl. Maj :t åt de sakkunniga
att i samband med behandlingen av tidigare erhållet uppdrag verkställa
utredning angående åtgärder för förbättring av rekryteringen till polisväsendet
in. m.

De sakkunniga — vilka antagit benämningen Polisverksamhetsutredningen
— har till fullgörande av sistnämnda utredningsuppdrag den 19
september 1960 avgivit ett betänkande med titeln »Rekrytering och grundläggande
utbildning av polispersonal m. m.» (stencilerat).

Yttranden över utredningens förslag har efter remiss inkommit från
överståthållarämbetet och länsstyrelserna i samtliga län. Överståthållarämbetet
har bifogat yttranden av polismästaren samt ordnings-, kriminaloch
kanslipolisintendenterna i Stockholm ävensom Stockholms stads rättsoch
polisdirektion. Vid länsstyrelsernas remissvar har fogats yttranden från
samtliga landsfogdar utom landsfogdarna i Uppsala, Södermanlands, Jönköpings,
Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus och Jämtlands län,
vilka dock deltagit i vederbörande länsstyrelses handläggning av ärendet.
Vid länsstyrelsernas yttranden har även bifogats yttranden från 11 polismästare,
11 stadsfiskaler, 6 landsfiskaler, 15 länsavdelningar av föreningen
Sveriges landsfiskaler samt 4 polisföreningar. Vidare har yttranden avgivits
av statskontoret, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,
arbetsmarknadsstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, chefen för försvarsstaben,
statspolisintendenten, styrelsen för statens polisskola, polisväsendets organisationsnämnd,
1957 års polisutredning, föreningarna Sveriges landsfogdar,
Sveriges polismästare, Sveriges stadsfiskaler och Sveriges landsfiskaler,
svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet, svenska polisförbundet,
riksförbundet Sveriges polismän, styrelsen för svenska folkhögskolans
lärarförening och lärarföreningen vid statens polisskola.

i De sakkunniga har varit ordföranden i arbetsdomstolen, f. d. justitierådet Gunnar
Dahlman (ordförande), förste polisassistenten Evert R. Andersson, komtnunalnämndsordföranden
Nils Eliasson, landsfogden Henrik Enhörning, numera generaldirektören
Torsten Eriksson, advokaten Valborg Lundgren, polismästaren Nils Liining, numera
förste kriminalassistenten Alarik Ohlsson, numera häradshövdingen Gustaf Persson, ledamoten
av riksdagens andra kammare Göran Pettersson, statspolisintendenten Georg
Thulin, landsfiskalen Lars Wsesterberg och stadsfiskalen John östin.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1961

Ett genomförande av förslagen kräver vissa ändringar i polislagen. Förslag
till sådana ändringar avser jag att anmäla senare denna dag i samband
med förslag till andra ändringar i polislagen.

2. Nuvarande ordning för rekrytering och grundläggande
utbildning av polispersonal

Kungl. Maj:t har den 3 april 1959 utfärdat anvisningar angående rekrytering
och grundläggande utbildning av polispersonal. Härom gäller i huvudsak
följande.

För en var av städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och
Hälsingborg samt i övrigt för varje län finnes en rekryteringsmyndighet,
som i städerna i fråga utgöres av polismästaren och i länen av landsfogden.
Dessa myndigheter har att leda rekryteringsverksamheten var och en
inom sitt område och övervaka att anvisningarna följes.

Såsom hjälpmedel för den upplysningsverksamhet för befrämjande av
polisrekryteringen som anvisningarna anbefaller har en broschyr utarbetats
och ställts till rekryteringsmyndigheters och polischefers förfogande.

Den som söker inträde på polismannabanan skall för att kunna komma
i fråga uppfylla vissa kompetensvillkor. Beträffande dessa hänvisas i anvisningarna
till vad som föreskrives i 23 § första stycket polisreglementet.
Sökande skall enligt vad däri stadgas ha fyllt 21 år, vid företagen läkarundersökning
ha funnits i fysiskt hänseende lämplig som polisman, ha
sådan medborgerlig inställning att han kan antagas komma att städse
tillförlitligt fullgöra sin tjänsteplikt, vara känd för ordentligt levnadssätt
och pålitlighet, ha gott omdöme och lugnt sinnelag samt ha förvärvat för
tjänsten erforderlig allmänbildning. Avsteg från kravet på att sökande skall
ha fyllt 21 år kan dock ske, då fråga endast är om godkännande för anställning,
därest sökanden uppnått tillräcklig mognad och fullgjort sin
första värnpliktstjänstgöring. Högre ålder än 30 år godtages blott undantagsvis.
Sökande, som avlagt lägst realexamen, med godkända betyg genomgått
enhetsskolans g-linje, två årskurser i folkhögskola eller militär instruktörskurs
II, anses ha förvärvat erforderlig allmänbildning; annan sökande
hänvisas som regel att undergå särskilt kunskapsprov i enlighet med vissa
i anvisningarna upptagna normer.

Den som vid prövning befinnes lämplig som polisman kan antingen erhålla
anställning som polisaspirant — under vissa förhållanden som därmed
jämförlig extra polisman — eller i egenskap av polis rekryt få tjänstgöra
vid polisväsendet. I förra fallet erhåller sökanden en i ett polisdistrikts
personalstat upptagen lönegradsplacerad tjänst, vars innehavare för utbildning
och förkovran i polisyrket anlitas för vikariats- eller förstärknings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1961

tjänstgöring i distriktet. En polisrekryt däremot är icke fast knuten till
något polisdistrikt. Rekryteringsmyndigheten har att ombesörja att polisrekryten
i möjligaste mån beredes kontinuerlig sysselsättning som vikarie.
Finnes vikariat icke tillgängligt kan polisrekryten anlitas för s. k. särskild
polistjänst. Sådan tjänst skall fullgöras utan direkt anknytning till polisdistrikt
och i första hand vid ordningsstatspolisavdelning såsom övningstjänstgöring.
Under den tid polisrekryten fullgör särskild polistjänst erhåller
han arvode och andra avlöningsförmåner från visst polisdistrikt vilket
i sin tur får full ersättning av statsmedel för nämnda kostnader.

Enligt anvisningarna bör vid den grundläggande utbildningen av polisrekryter
och polisaspiranter eftersträvas att vederbörande icke på egen
hand får förrätta polistjänst förrän han erhållit kännedom om grunderna
för dylik tjänst. Han bör orienteras om polisens organisation och verksamhet
samt utbildningsgången, erhålla sådan kännedom om föreskrifter som
erfordras för att han självständigt skall kunna förrätta enklare polistjänst,
tjänstgöra i övnings- och utbildningssyfte tillsammans med en erfaren polisman
samt beredas tillfälle att lära sig maskinskrivning och förvärva körkort.
Rekryteringsmyndigheten bör hålla sig fortlöpande underrättad om
den grundläggande utbildningens bedrivande och förlopp.

3. Utredningens förslag och yttrandena däröver

A. Särskild yrkesskollinje för utbildning till polistjänst

Utredningen

Vid de överväganden utredningen gjort i syfte att få till stånd en rekrytering
av yngre åldersgrupper till polisyrket och bereda dem möjlighet att i
nära anslutning till avslutad obligatorisk skolgång erhålla härför lämpad utbildning
har utredningen funnit sig böra föreslå anordnande av en särskild
studiegång vid yrkesskola.

Initiativet till utvecklingen av yrkesskolväsendet har i första hand tagits
av yrkesskolornas huvudmän, mestadels kommuner och landsting men även
enskilda företag. Staten har genom betydande ekonomiskt och organisatoriskt
stöd befrämjat yrkesundervisningens snabba framsteg. Till driften av
yrkesskolorna lämnar staten avsevärda ekonomiska bidrag som i vissa avseenden
helt täcker kostnaderna. På det organisatoriska planet biträdes huvudmännen
av överstyrelsen för yrkesutbildning. Som villkor för statsbidrag
till yrkesskola föreskrives bl. a. att skolan är anordnad enligt yrkesskolstadgans
bestämmelser. Då det i det följande talas om yrkesskolor avses
därmed sådana skolor som uppfyller detta villkor. — De kommunala skolorna
indelas i två grupper, de lokala med kommunalt och de centrala med
landstingskommunalt huvudmannaskap. De förra mottager i regel endast

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1961

elever med hemort i vederbörande kommun och dess närmaste onmivninsar.

O o

Rekryteringsområdet för de centrala yrkesskolorna skall enligt yrkesskolstadgan
i regel vara minst ett helt landstingsområde. De centrala Yrkesskolorna
är mestadels s. k. centrala verkstadsskolor, som i de flesta fall är av
internatkaraktär och i vilka bedrives teoretisk och praktisk utbildning för
yrken inom industri och hantverk.

Vid yrkesskola kan anordnas såväl heltids- som deltidskurser. Vissa regler
uppställes beträffande antalet elever i varje kurs. I heltidskurser är nämnda
antal enligt yrkesskolstadgan maximerat till 16 beträffande bl. a. kurs för
industri och hantverk av verkstadsskolekaraktär samt till 30 i fråga om
kurs för handel och för industri och hantverk av övervägande teoretisk karaktär.
Mindre än 8 elever i en kurs får icke förekomma annat än i undantagsfall.

Elevavgifter kan uttagas vid de kommunala yrkesskolorna men i de fall
detta förekommer är avgifterna i allmänhet låga. Vid de centrala verkstadsskolorna
är undervisningen helt kostnadsfri. — Statlig studiehjälp utgår i
form av allmänt och särskilt studiebidrag och som stipendier. Det allmänna
studiebidraget utgår till elever i åldern 16 eller 17 år, som deltager i heltidskurs
om minst 4 månaders längd, med ett belopp som motsvarar det
allmänna barnbidraget. Det särskilda studiebidraget uppgår till högst 75
kronor per månad och är till sin storlek beroende av elevens ålder, bidragets
ändamål och kurslängden. Elev kan vidare efter behovsprövning tilldelas
stipendium till ett belopp av högst 100 och lägst 10 kronor per månad.
Elever vid de centrala verkstadsskolorna kan dessutom erhålla stipendier
från sina hemkommuner. Vid sådana skolor får eleverna som regel arbetspremier
om 10 till 40 kronor per månad.

Vid valet av yrkesskolor för polisutbildning måste enligt utredningens mening
hänsyn tagas till behovet av lärare i juridiska och polisiära ämnen.
Man torde därför nödgas begränsa utbildningsverksamheten till yrkesskolor
som är belägna i eller i närheten av ort, där kompetent lärarpersonal i
dessa ämnen finnes att tillgå. Sådana orter är i första hand de städer i vilka
polisskola finnes, nämligen Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Örebro,
Gävle och Luleå. Ett önskemål synes vidare vara att yrkesskola, till vilken
polisutbildning förlägges, är av internatkaraktär, såsom fallet är beträffande
flertalet centrala verkstadsskolor. Dessa är huvudsakligen avsedda för
landsbygdsungdom.

För polisutbildning inom yrkesskolans ram anser utredningen endast heltidskurser
vara av intresse. Utbildningen bör vara treårig och inriktas på tre
huvudgrupper av ämnen, nämligen allmänbildande ämnen, tekniska och liknande
ämnen samt för polisyrket speciella ämnen. I fråga om de tekniska
ämnena har utredningen undersökt möjligheten att låta eleverna såsom
ett alternativ till polisyrket och jämsides med undervisningen i övrigt er -

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1961

hålla fullständig utbildning i något annat yrke, exempelvis bilmekanikereller
elektrikeryrket. Vad som framförallt föranlett dessa överväganden sammanhänger
med svårigheterna att på grund av elevernas ungdom vid utbildningens
början bedöma deras lämplighet för polisyrket. Elev som under
utbildningen bedömes olämplig skulle härigenom ha möjlighet att helt
ägna sig åt den alternativa yrkesutbildningen. Då undervisningen emellertid
i första hand bör anpassas efter vad som kan vara lämpligt för utbildning
av polismän, anser sig utredningen icke kunna föreslå en sådan dubbelutbildning.
Det framhålles dock såsom önskvärt, att utbildningen i de tekniska
ämnena ges en sådan prägel och omfattning att den kan lända elev till nytta
även om han under utbildningens gång eller vid senare tidpunkt träffar
annat yrkesval. För att tillgodose här berörda synpunkter och önskemål
förordar utredningen, att viss undervisning i tekniska ämnen lämnas under
de två första läsåren. Såsom ämnen lämpade att ingå i denna grupp föreslår
utredningen fordons-, elektro- och teleteknik samt byggnadslära. — Utbildningen
anses vidare böra kompletteras med undervisning i teckning, fotografering,
maskinskrivning och bokföring samt med fysisk träning, vari
bl. a. bör ingå simning och livräddning.

Omfattningen av undervisningen i polisämnen bör enligt utredningens
mening avse fullständig konstapelsutbildning samt förläggas till det tredje
läsåret och sålunda utgöra det avslutande skedet i yrkesskolundervisningen.
Utredningen anser icke hinder föreligga att om så befinnes lämpligt låta
yrkesskoleleverna genomgå den teoretiska delen av denna utbildning gemensamt
med polisskolans övriga elever. Den praktiska utbildningen bör
förläggas till poliskår i eller i närheten av den ort, där yrkesskolan är belägen.

I fråga om kompetensvillkoren för att vinna inträde på yrkesskollinjen
framhåller utredningen i huvudsak följande.

Minimiåldern synes böra anpassas till avslutandet av obligatorisk skolgång
i enhetsskola och sålunda sättas till 16 år. Såsom övre åldersgräns bör gälla
18 år. Såsom inträdesvillkor bör vidare i princip gälla att sökanden med
godkända betyg genomgått någon av enhetsskolans tre utbildningslinjer.
Möjligheten att vinna inträde på yrkesskollinjen bör emellertid stå öppen
även för dem som på annat sätt förvärvat motsvarande grundutbildning. Detsamma
bör också gälla för ungdomar som vid genomgång av vanlig folkskola
visat särskilt framträdande begåvning och ambition. Utöver de nu angivna
fordringarna torde vid prövningen av sökande böra beaktas de villkor
i övriga hänseenden som gäller för inträde på polismannabanan, exempelvis
i fråga om fysisk lämplighet, levnadssätt och pålitlighet samt omdöme
och sinnelag.

Beträffande elevuttagningen till polisiär yrkesskola föreslår utredningen
att denna omhänderhaves av eu yrkesnämnd, bestående av landsfogden i
länet eller, om yrkesskolan är belägen i stad utanför landsfogdens verksam -

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1961

hetsområde, av vederbörande polischef i staden, en polisman, utsedd efter
förslag av vederbörande personalsammanslutning, samt rektorn för yrkesskolan
i fråga.

Vid utbildningen av personer, som ej uppnått mogen ålder och som sålunda
befinner sig under utveckling, synes enligt utredningens mening en
fast personlig ledning vara av särskilt värde, i synnerhet då fråga är om
utbildning till ett yrke, som är av så krävande natur i olika hänseenden
som polisyrket. Eleverna vid en polisiär yrkesskollinje torde därför under sin
utbildning böra stå under ledning av en kursföreståndare. Denne bör ha daglig
kontakt med eleverna, följa deras utveckling, bistå dem med råd och
anvisningar, organisera och leda studiebesök o. s. v. Han torde även böra
åläggas viss undervisningsskyldighet; sålunda torde han lämpligen kunna
leda elevernas fysiska fostran. Förutom nämnda uppgifter bör han vara
sekreterare och föredragande i yrkesnämnden. — Kursföreståndaren bör
vara polisutbildad, ha god erfarenhet av polistjänst och besitta sådana
personliga kvalifikationer att han kan anses lämpad att ansvara för elevernas
personliga fostran. Tjänsten som kursföreståndare vid en polisiär yrkesskollinje
bör erhålla sådan lönesättning att den kan besättas med väl meriterade
polismän. Utredningen föreslår därför, att den placeras i lönegrad
19. Tjänsten synes böra tillsättas -—- förslagsvis för en tid av sex år — av
länsskolnämnden på förslag av skolstyrelsen sedan denna hört yrkesnämnden.

Utredningen framhåller, att rekrytering bland yngre åldersgrupper hittills
icke prövats i vårt polisväsende. För att erhålla praktisk erfarenhet av
förslagets lämplighet och underlag för erforderliga förbättringar synes det
utredningen lämpligt att man prövar sig fram med försöksverksamhet i
samarbete med överstyrelsen för yrkesutbildning. Försöksverksamheten bör
enligt utredningens mening anordnas vid yrkesskolorna i Lund, Mölndal,
Örebro och Luleå. Utredningen har ansett, att polisiär yrkesskollinje tills
vidare bör anordnas endast för ynglingar.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att försöksvis inrätta en polisiär yrkesskollinje har
i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av överståthållarämbetet och
av ämbetet hörda myndigheter, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Jönköpings, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs
och Norrbottens län, landsfogdarna i Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län, polismästarna
i Norrköping, Karlskrona, Malmö, Lund och Halmstad, stadsfiskalerna
i Södertälje, Växjö, Visby, Kristianstad, Lidköping, Falun, Skellefteå
och Luleå samt statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen, styrelsen för statens
polisskola, fångvårdsstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, polisväsen -

Kungl. Mcij:ts proposition nr 88 år 11)61

dets organisationsnämnd, föreningarna Sveriges stadsfiskaler och Sveriges
landsfiskaler, svenska stadsförbundet samt svenska polisförbundet och riksförbundet
Sveriges polismän.

Tveksamma till förslaget ställer sig länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs,
Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs och Västernorrlands län,
landsfogdarna i Östergötlands, Kronobergs, Blekinge, Älvsborgs, Västmanlands,
Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län, polismästarna i Hälsingborg,
Göteborg, Karlstad, Örebro och Västerås, stadsfiskalerna i Trelleborg
och Skövde, föreningarna Sveriges landsfogdar och Sveriges polismästare
samt svenska landstingsförbundet.

Följande remissinstanser avstyrker utredningsförslaget, nämligen länsstyrelsen
i Västerbottens län, t. f. landsfogden i Örebro län, polismästaren
i Uppsala och lärarföreningen vid statens polisskola.

Av de tveksamma eller avstyrkande remissinstanserna framhåller flera
såsom skäl för sina ställningstaganden att man kan ifrågasätta, om den
föreslagna yrkesskollinjen kommer att innebära någon positiv lösning av
polisrekryteringen, bl. a. med hänsyn till att de åldersgrupper som är
aktuella icke besitter mognad för att på ett så tidigt stadium kunna välja
polistjänst som yrke. Även lämpligheten att bedriva polisutbildning under
två huvudmän ifrågasättes av ett flertal remissinstanser. Några av de tveksamma
remissinstanserna framhåller dock att förslaget är värt att prövas.

Beträffande yrkesskollinjens möjligheter att locka lämplig ungdom anför
länsstyrelsen i Kronobergs län bl. a. att det förefaller tveksamt om denna utbildningslinje,
som i vissa avseenden ger en grundligare utbildning än som
kommer övriga aspiranter till del, kommer att te sig tillräckligt lockande
för den ungdom, som tänker ägna sig åt polisyrket. De som genomgått
denna utbildning synes i befordringshänseende icke erhålla några fördelar
i förhållande till den ålderskategori, som för närvarande bildar rekryteringsunderlaget.
I stället torde utbildningslinjen så till vida utgöra en
nackdel för eleverna att de efter det utbildningen avslutats, måste inrycka
i militärtjänst och till följd därav icke förrän efter ungefär ett år kan fortsätta
på polismannabanan. Enligt förslaget skall under det sista läsåret,
då de yngsta eleverna fyllt 18 år och de äldsta 20 år, undervisning i konstapelklassen
meddelas. Det kan befaras att vissa elever på grund av bristande
mognad får svårt att i betygsavseende konkurrera med de elever,
som rekryteras från de äldre ålderskategorierna. Då det emellertid är
angeläget, att alla möjligheter tillvaratas för att vidga rekryteringsbasen, har
länsstyrelsen icke något att erinra mot att ifrågavarande utbildning försöksvis
prövas i den omfattning som föreslagits.

Länsstyrelsen i Värmlands län och polismästaren i Karlstad anser det
lämpligare att vid vissa yrkesskolor inrätta en mera allmänbildande linje
med inriktning på ämnen som berör samhällstjänsten i stort, sålunda förutom
polisväsendet exempelvis även fångvården, kommunikationsverken

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1961

och tullväsendet. Liknande synpunkter framföres av riksförbundet Sveriges
polismän.

Länsstyrelserna i Östergötlands, Västmanlands, Gävleborgs och Västernorrlands
län, landsfogdarna i Östergötlands, Älvsborgs, Örebro, Västmanlands,
Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län, polismästarna i Göteborg
och Örebro samt föreningarna Sveriges landsfogdar och Sveriges polismästare
anser, att den kategoriklyvning mellan polismän med olika polisutbildning,
som förslaget innebär, kan medföra vissa olägenheter. Man
skulle om utredningens förslag följes få två olika utbildningsgrupper, dels
eleverna i yrkesskollinjen som står helt utanför polisväsendet och som icke
har lön under utbildningen, dels aspiranterna som tillhör polisväsendet
och som uppbär lön. Enligt dessa remissinstanser bör det tredje året läggas
under statens polisskola. Till stöd härför anför landsfogden i Gävleborgs
län ytterligare bl. a. följande. Genom uppdelningen på två utbildningslinjer
skulle man förlora det betydande värde som ligger i att all polispersonal har
samma grundläggande fackutbildning samt bibringas samhörighet och kåranda
under genomgång av konstapelklassen. Förutom nämnda olägenhet
torde uppkomma svårigheter att inom yrkesskolans ram lämna en fullgod
fackutbildning, främst att anskaffa kompetenta lärarkrafter.

Även styrelsen för statens polisskola och länsstyrelsen i Malmöhus län,
vilka i princip tillstyrkt förslaget, förordar denna lösning. Styrelsen för
polisskolan antör sålunda bl. a., att då enligt förslaget såväl vederbörande
polisdistrikt som polisskolans lärarpersonal och övriga resurser skall anlitas
för utbildningen under yrkesskollinjens tredje läsår föreligger skäl
att låta utbildningen under tredje läsåret helt övertagas av polisskolan
och dess avdelningsskolor. Utredningens förslag innebär att eleverna, som
jämväl under nämnda läsår skall tillhöra yrkesskolan, skulle vara underkastade
andra ekonomiska villkor än de, som gäller för i polisväsendet
antagna aspiranter. Medan polisaspiranterna erhåller lön enligt lönegrad
Af 7, är yrkesskoleleverna hänvisade till studiebidrag och stipendier. Styrelsen
har full förståelse för de skäl, som föranlett utredningen att låta
yrkesskoleleverna under hela utbildningstiden tillhöra yrkesskolorganisationen
och vara underkastade de regler och de villkor, som gäller för
denna- Enligt styrelsens uppfattning bör det emellertid undersökas om
möjlighet föreligger att — utan att avkall göres på kravet att utbildningen

som helhet betraktad blir jämställd med vanlig yrkesutbildning _ giva

den polisiära yrkesskollinjen sådan utformning, att tredje läsåret förlägges
till polisväsendet med teoretisk utbildning vid polisskolan och dess
avdelningsskolor, varvid eleverna i samband med övergången till tredje läsåret
antas till aspiranter eller erhåller samma ekonomiska villkor som
polisaspiranterna. Styrelsen vall härvidlag erinra om den inbyggda yrkesutbildning,
som finnes inom vissa storföretag. En ytterligare sänkning av
minimiåldern för antagning till polistjänst synes dock i så fall bli erforderlig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 19<S1

Landsfogden i Västerbottens län anser, att yrkesskoleleverna efter andra
skolåret skall fullgöra värnplikt och därefter söka som vanliga polisaspiranter.
Även landsfogden i Västmanlands län ifrågasätter, om icke värnplikten
bör vara gjord innan slutlig prövning för antagning till aspirant
sker.

Polismästaren i Göteborg vill icke biträda den halvmesyr, som förslaget
att kombinera polisutbildningen med viss teknisk utbildning innebär. Man
bör i stället helhjärtat gå in för ämnen lämpliga för polisyrket. Jämväl
utbildningen under de första två årskurserna bör ske i polisskolans regi.

Styrelsen för statens polisskola, stadsfiskalen i Lidköping och svenska
polisförbundet föreslår, att kursplanen under de första två åren i yrkesskola
utformas så, att möjlighet erhålles icke blott till viss teknisk utbildning
utan alternativt också till ökad merkantil utbildning. Härigenom skulle
också urvalskretsen ytterligare vidgas. Styrelsen för polisskolan ifrågasätter
också om icke i kursplanen för de två första läsåren bör införas ytterligare
övningsämnen av betydelse för polisyrket.

Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller att utredningen icke synes
tillräckligt ha beaktat samordningen mellan utbildningen under tredje året
på yrkesskolan och den inom statens polisskola bedrivna konstapelutbildningen.
Även lärarfrågan synes böra närmare undersökas, då man ej utan
vidare kan antaga att de lärare som avdelningsskolorna för närvarande använder
bar tillfälle att undervisa även vid yrkesskolorna.

Landsfogdarna i Östergötlands och Norrbottens län, polismästaren i Hälsingborg
och stadsfiskalen i Luleå framhåller, att utbildningen vid yrkesskolor
på fyra olika platser med sammanlagt 40 elever kommer att medföra
oskäligt höga kostnader. En koncentration till ett par skolor borde
vara att föredraga. Svenska stadsförbundet och lärarföreningen vid statens
polisskola anser, att polisiär yrkesskollinje bör finnas framförallt i städer
där rekryteringssvårigheterna är störst. Överståthållarämbetet och av ämbetet
hörda myndigheter, fångvårdsstyrelsen, föreningen Sveriges landsfogdar,
svenska landstingsförbundet och svenska polisförbundet framhåller att
försöksverksamhet med yrkesskollinje i första hand bör anordnas i Stockholm.

B. Aspirantorganisationen

Utredningen

Utredningen har funnit det angeläget att enhetlighet åstadkommes i fråga
om rekryteringspersonalens allmänna ställning och utbildning. Den kategoriklyvning,
som nu gällande ordning innebär, medför i olika hänseenden
betydande nackdelar. Särskilt är detta fallet beträffande rekryteringspersonalens
utbildning. För polisaspiranternas del föreligger åtminstone i
större polisdistrikt möjlighet att anordna eu mera planmässig grundläggande
utbildning, innan de tas i anspråk för fullgörande av polistjänst. Att

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1961

med nuvarande system anordna en sådan utbildning för polisrekryterna
stöter däremot på stora svårigheter. Rekryterna är på grund härav ofta
sämre rustade än polisaspiranterna, då de börjar utbildningen i polisskolans
konstapelklass. Ej sällan förekommer det att polisrekryt erhåller vikariat
å polismanstjänst utan att dessförinnan ha genomgått någon som
helst utbildning. De här antydda förhållandena måste enligt utredningens
mening betecknas såsom otillfredsställande.

Utredningen riktar också uppmärksamheten på att benämningarna polisrekryt
och polisaspirant är oklara och att de icke sällan orsakat missuppfattningar.
Med hänsyn härtill bör enligt utredningens mening beteckningen
polisaspirant användas som en för all rekryteringspersonal gemensam
benämning.

Från såväl utbildningsmässig som organisatorisk synpunkt synes polisaspiranterna
böra sammanföras i relativt stora enheter, så att en aspirantkader
regelmässigt blir gemensam för flera polisdistrikt. Vid sina överväganden
rörande aspirantorganisationens utformning har utredningen,
med beaktande av pågående utredning om huvudmannaskapet för polisväsendet
m. m., sökt finna en lösning som är tillämplig även om polisväsendet
skulle erhålla en ändrad organisation.

För att bereda möjlighet till en fastare organisation och till anordnande
av ändamålsenlig praktisk utbildning föreslår utredningen, att polisaspiranterna
sammanföres länsvis och inordnas i en poliskår, »moderkår», i varje
län. Denna kår bör enligt utredningens mening vara av sådan storlek att
den från administrativ synpunkt sett är lämpad för uppgiften och kan
ställa polispersonal till förfogande såsom handledare för aspiranterna. I
första hand synes därvid residensstädernas poliskårer böra ifrågakomma.
Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg bör liksom hittills
utgöra särskilda rekryteringsområden och ha egna aspirantkadrar. I
fråga om Stockholms län föreslås, att aspiranterna anslutas till poliskåren
i Solna. Beträffande Malmöhus län med undantag för Malmö stad samt
Göteborgs och Bohus län med undantag för Göteborgs stad torde poliskårerna
i Lund respektive Uddevalla lämpligen böra utgöra »moderkårer».
Vad härefter angår Södermanlands, Älvsborgs, Skaraborgs och Västernorrlands
län synes med hänsyn till storleken poliskårerna i Eskilstuna, Borås,
Skövde respektive Sundsvall lämpa sig bättre som »moderkårer» än kårerna
i vederbörande residensstäder.

Utredningen föreslår, att vid varje »moderkår» upprättas en särskild
rekryterings- och utbildningssektion. Aspiranterna bör upptagas i »moderkårens»
personalredovisning, dock med särskild personal-, arbetstids- och
avlöningsbokföring. Av aspiranterna kommer de som vunnit anställning
efter genomgång av den polisiära yrkesskollinjen och därunder erhållit fullständig
konstapelsutbildning att kunna tas i anspråk för vikariats- eller
förstärkningstjänstgöring. Övriga polisaspiranter har att före påbörjandet

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1961

av konstapelsutbildningen genomgå en grundläggande fackutbildning. Av
denna kominer enligt utredningens förslag den teoretiska delen att omhänderhavas
av statens polisskola och omfatta åtta veckor. Efter den teoretiska
grundläggande fackutbildningen förutsättes polisaspiranterna skola
återvända till sina »moderkårer» och där undergå praktisk utbildning.
Längden av denna bör ej understiga tre månader. Där rekryterings- och utbildningssektioner
blir av sådan storlek, att ett mera kontinuerligt behov av
handledare kan anses föreligga, bör polismän avdelas för att uteslutande
ägna sig åt aspiranternas praktiska utbildning och handledning. Vid mindre
sektioner bör handledaruppdrag ges endast i den utsträckning som kan
anses av förhållandena påkallat. Rekryteringsmyndigheten i det rekryteringsområde
som »moderkåren» tillhör, bör ha överinseende över rekryterings-
och utbildningssektionen och till denna förmedla personalrekvisitioner
från polisdistrikten inom rekryteringsområdet samt meddela direktiv
för polisaspiranternas allmänna disponering och fördelning till tjänstgöring
på polisdistrikten. Därest rekvirerad personal ej skulle kunna tillhandahållas
från aspirantkadern inom rekryteringsmyndighetens eget område,
bör denna kunna hänvända sig till annan rekryteringsmyndighet för
tillfälligt ianspråktagande av aspirantpersonal som står till sistnämnda
myndighets förfogande. Det torde under förutsättning av en noggrann planering
kunna förväntas att polisaspiranterna efter genomgången utbildning
i stort sett kontinuerligt kan sysselsättas med vikariats- och förstärkningstjänstgöring.
I den utsträckning så icke blir fallet, bör polisaspiranterna
tas i anspråk för tjänstgöring vid statspolisavdelning.

Under hela den tid aspiranterna tillhör »moderkårens» rekryterings- och
utbildningssektion bör utbetalning av avlöningsförmåner och i samband
därmed utgående fasta ersättningar enligt utredningens mening ombesörjas
av »moderkåren». I den mån aspiranterna tas i anspråk för tjänstgöring
inom annat polisdistrikt har detta att gottgöra »moderkåren» för här
avsedda kostnader. Vid aspiranternas ianspråktagande för tjänstgöring vid
statspolisavdelning gottgöres »moderkåren» motsvarande kostnader av statsmedel.

I poliskårer av sådan storlek att i allmänhet ett kontinuerligt behov avpolispersonal
för förstärknings- eller vikariatstjänstgöring föreligger bör
enligt utredningens mening fortfarande finnas inrättade tjänster avsedda
att täcka detta behov. Som en följd av utredningens organisationsförslag
bör emellertid de nuvarande rekryteringstjänsterna ersättas med extra
ordinarie poliskonstapelstjänster och den befordringsgång som f. n. gäller
för polisaspiranter ändras på så sätt alt polisaspirant, som efter ett års
anställning vid polisväsendet icke vinner anställning såsom extra ordinarie
poliskonstapel på en i personalstat upptagen tjänst utan bibehålies vid
sin placering i »moderkåren», antages till extra poliskonstapel i den lönegrad,
i vilken extra ordinarie anställning eljest kunnat ifrågakoinma. Efter

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1961

genomgången fullständig konstapelutbildning bör polisaspirant kvarstå
i aspirantkadern och anlitas för vikariats- och förstärkningst jänstgöring
i olika polisdistrikt intill dess han efter vanligt ansökningsförfarande erhållit
extra ordinarie eller ordinarie anställning i polisdistrikt. Tjänstgöringen
vid aspirantkadern skall enligt förslaget dock ej fortgå under längre
tid än högst omkring tre år.

Antagning av polisaspiranter bör enligt utredningens mening ske förslagsvis
två gånger om året. Antalet polisaspiranter bör vid varje antagningstillfälle
anpassas till det föreliggande rekryteringsbehovet och sålunda
kunna variera år från år. Rekryteringsläget bör med hänsyn härtill noggrant
följas centralt. Lämpligen bör denna uppgift ankomma på polisväsendets
organisationsnämnd, vars uppfattning rekryteringsmyndigheterna
bör inhämta, innan antalet aspiranter för varje rekryteringstillfälle fastställes.

Remissyttrandena

Utredningens förslag i fråga om aspirantorganisationen har i huvudsak
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.

Principiella erinringar har anförts av svenska stadsförbundet, föreningen
Sveriges polismästare samt svenska polisförbundet och riksförbundet Sveriges
polismän.

Svenska stadsförbundet anför bl. a. De förslag utredningen framfört synes
i och för sig värda beaktande, då deras förverkligande otvivelaktigt
skulle leda till en mer enhetlig och högre standard på polisutbildningen i
dess inledande skede. Emellertid utgör den föreslagna ordningen ett så
starkt ingrepp i nuvarande förhållanden att styrelsen allvarligt ifrågasätter
om reformen på ett lyckligt sätt låter sig förena med ett bibehållet kommunalt
huvudmannaskap för polisväsendet. Det kan icke fördöljas att reformförslaget
ytterst bottnar i att statens intresse av ett effektivare polisväsende
icke kan på ett naturligt sätt tillgodoses inom ramen för nuvarande
organisatoriska ordning, som ju kännetecknas av att ansvaret för polisverksamhetens
funktion alltjämt primärt åvilar de enskilda polisdistrikten.
Mot denna bakgrund framstår utredningens förslag närmast som ett
i och för sig lovvärt försök att komma till rätta med ett detaljproblem
inom ett på längre sikt ohållbart system. Med hänsyn härtill och i betraktande
av att den nya aspirantorganisationen till sin konstruktion och allmänna
syftning mera utgör ett logiskt led i ett förstatligat polisväsende
än en naturlig reform inom ramen för gällande ordning talar enligt styrelsens
mening starka skäl för att utredningens förslag i denna del genomföres
först i samband med det övertagande från statens sida av huvudmannaskapet
för polisväsendet, som för närvarande är under utredning
och som enligt styrelsens mening icke längre kan uppskjutas. Samtidigt

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1961

vill styrelsen understryka angelägenheten av att nämnda utredning fullbordas
med största skyndsamhet.

Svenska polisförbundet ifrågasätter, om moderkårerna byggts upp på ett
rationellt sätt. Några enheter torde bli rätt små, och placeringen i vissa
fall av olika sådana kårer på närbelägna platser ger anledning till funderingar
om icke moderkårer bort placeras enbart på de platser, där statens
polisskola nu har utbildningsavdelningar, möjligen utökade med Karlstad
och Sundsvall. En sådan placering av moderkårerna skulle kunna medföra
en rationellare undervisning med växelvis praktik och teori.

Riksförbundet Sveriges polismän framför erinringar mot förslaget att
polisaspiranter skall kunna rekvireras till tjänstgöring även från annat
län än där de anställts. De fördelar, som kan synas följa med detta förslag
från tjänstesynpunkt, kan uppvägas av nackdelar därigenom att en
person, som genom att söka till visst län markerat att han vill tjänstgöra
just där, måhända avstår från att söka någon tjänst över huvud taget, om
han vet att detta kan medföra skyldighet att tjänstgöra även inom annat
län. Länsstyrelsen i Uppsala län anlägger liknande synpunkter.

C. Grundläggande fackutbildning av polisaspiranter

Utredningen

Nu gällande rekryteringsanvisningar anger i mera allmänna ordalag den
grundläggande utbildning som polisrekryter och polisaspiranter bör genomgå,
innan de tas i anspråk för fullgörande av polistjänst. Utredningen
har funnit att ifrågavarande utbildning -— i den mån sådan över huvud
taget förekommer — företer betydande brister, särskilt för polisrekryternas
del. Utredningen anser det därför angeläget att den grundläggande
polisutbildningen förbättras och göres enhetlig över hela landet. I detta
avseende kommer den av utredningen föreslagna aspirantorganisationen
att skapa betydligt gynnsammare betingelser'' för en erforderlig reformering.

Enligt utredningens mening bör den grundläggande fackutbildningen
uppdelas i två avdelningar, en teoretisk och en praktisk.

I fråga om den teoretiska delen har utredningen haft under övervägande
huruvida denna bör anordnas lokalt i varje »moderkår» under ledning av
vederbörande rekryteringsmyndighet eller handhas av statens polisskola.
Härvidlag har utredningen framförallt beaktat kravet på att utbildningen
göres enhetlig för hela landet och upplägges efter sådana principer att den
bl. a. lämpar sig som förberedelse för undervisningen i konstapelsklassen.
Även om man genom centralt utfärdade anvisningar i fråga om kursplaner
o. dyl. i viss mån kan tillgodose sådana krav vid lokalt bedriven utbildning,
har man likväl större garantier för att så sker, om den teoretiska

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1961

grundutbildningen ombesörjes av polisskolan. — Härtill kommer polisskolans
möjligheter att i viss utsträckning ställa rutinerad lärarpersonal
samt undervisningslokaler till förfogande. Möjligheten att i polisskolans
regi bedriva undervisningen i större elevavdelningar än som i flertalet fall
kan ifrågakomma, därest undervisningen förlägges till »moderkårerna»,
torde dessutom innebära icke oväsentliga ekonomiska fördelar. Utredningen
föreslår därför att den teoretiska grundutbildningen handhas av
polisskolan. Utbildningen bör i första hand anordnas i de orter, där anstalter
för polisskoleundervisning finnes inrättade. I vissa fall torde det dock
av olika skäl vara lämpligt att utbildningen sker även på andra orter.

Den teoretiska grundutbildningen bör enligt utredningens mening ta sikte
på att förmedla sådana elementära kunskaper som utgör förutsättning för
att aspiranterna skall kunna fullgöra enklare polistjänst. Utbildningen bör
samtidigt tjäna som förberedelse till konstapelsklassen. Den teoretiska utbildningen
föreslås skola omfatta 8 veckor.

Anordnandet av den praktiska grundutbildningen ställer enligt utredningens
mening icke samma krav på likformighet som den teoretiska.
Tvärtom kan det vara en fördel att denna i vissa delar anpassas efter de
lokala förhållanden, under vilka aspiranterna kommer att tjänstgöra. Enligt
utredningens mening är det lämpligast att aspiranterna genomgår den
praktiska utbildningen i »moderkåren».

Ifrågavarande utbildning bör i så stor utsträckning som möjligt anordnas
som utbildningstjänstgöring, varvid aspiranterna i möjligaste mån
lämnas tillfälle att aktivt deltaga i förekommande göromål. Efter genomgången
teoretisk och praktisk utbildning avses aspiranterna skola tas i
anspråk för vikariats- eller förstärkningstjänstgöring i såväl landsbygdssom
tätortsdistrikt, varför den praktiska utbildningen bör anpassas icke
blott till vad som erfordras för deras tjänstgöring i »moderkåren» utan
även till de tjänstgöringsförhållanden som råder i mindre polisdistrikt
av landsbygdskaraktär. I den mån så lämpligen kan ske, bör utbildningen
i viss utsträckning förläggas till statspolisen. — För att den sålunda skisserade
praktiska utbildningen skall kunna ge önskat resultat synes den
icke böra omfatta mindre än tre månader. Hinder bör emellertid icke föreligga
att låta utbildningen fortgå ytterligare i avvaktan på aspirantens
inträde i konstapelsklassen.

Såsom handledare för aspiranterna bör uttagas härför särskilt lämpade
polismän i befälsställning. För de polismän som kan antagas komma att
kontinuerligt tjänstgöra som lärare bör anordnas kortare pedagogiska kurser
vid polisskolan.

över den grundläggande teoretiska och praktiska utbildningen torde
enligt utredningens mening icke böra utfärdas något graderat betyg i olika
ämnen utan endast ett intyg med uppgift huruvida aspiranten på ett tillfredsställande
sätt tillgodogjort sig undervisningen och anses lämplig för

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1961

polisyrket. Intyget bör i fråga om den teoretiska delen utfärdas av rektorn
för statens polisskola och i fråga om den praktiska av vederbörande rekryteringsmyndighet.
Aspirant som anses olämplig bör av rekryteringsmyndigheten
skiljas från fortsatt utbildning.

Remissyttrandena

Utredningens förslag har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av flertalet remissinstanser.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser det synnerligen värdefullt om
utredningens förslag kunde förverkligas. Att en icke utbildad person sättes
att fullgöra polistjänst är givetvis uppenbart olämpligt, och detta förhållande
framstår såsom ännu mera markant efter ett genomförande av
utredningens förslag om en sänkning av minimiåldern för antagning till
polisaspirant. Försök har tidigare gjorts att undgå detta dilemma, dock
utan att problemet fått en mera allmän lösning. Med visst skäl torde man
ha rätt att ställa sig något skeptisk inför möjligheten att här genomföra
utredningens intentioner. I varje fall måste man betona vikten av att de
föreslagna två antagningstillfällena per år till tiden samordnas med anordnandet
av kurserna för den teoretiska delen av den grundläggande fackutbildningen.

Utredningens förslag att den teoretiska grundutbildningen skall handhas
av polisskolan föranleder invändningar av polisväsendets organisationsnämnd
och landsfogden i Östergötlands län, vilka ifrågasätter om icke
även den teoretiska undervisningen bör meddelas i »moderkårerna».

Förslaget att den praktiska grundutbildningen skall förläggas till »moderkårerna»
godtages icke helt av länsstyrelsen i Jämtlands län, landsfogden
i Västerbottens län och vissa länsföreningar av föreningen Sveriges
landsfiskaler, vilka anser att en del av den praktiska utbildningen bör förläggas
till landsbygdspolisdistrikt.

Den grundläggande fackutbildningen föreslås av lärarföreningen vid statens
polisskola skola läggas in i konstapelsklassen, vilken härigenom skulle
få en sammanlagd längd av 42 veckor.

D. Åtgärder för främjande av rekryteringen till polisyrket
genom upplysningsverksamhet m. m.

Utredningen

Inledningsvis framhåller utredningen, att man vid rekrytering av arbetskraft
till vissa yrkeskategorier inom de statliga och kommunala verksamhetsgrenarna
under det senaste decenniet haft att brottas med svårigheter.
Detta gäller särskilt i fråga om stora personalgrupper med servicebetonat
arbete av sådant slag att arbetsuppgifterna medfört påfrestningar på personalen
i fråga om bl. a. obekväm arbetstid. Såväl civila som militära myndigheter,
vilka har att svara för rekrytering och grundutbildning eller fort2
—Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 88

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1961

bildning av personal, inrymmer regelmässigt i sin organisation speciella
rekryterings-, utbildnings- och personalavdelningar. Inom försvarsväsendet
finns sådana avdelningar centralt vid de militära staberna och särskild
personal härför vid förbanden. Liknande organisation förekommer även
inom vissa civila myndigheter.

Enligt vad utredningen inhämtat, handlägges rekryteringsfrågorna inom
de militära staberna av befattningshavare vanligen med lägst majors rang
och vid de militära förbanden såsom deltidsuppgift av officerare med kaptens
eller löjtnants rang. Inom de civila verken är uppgifterna i fråga om
rekrytering av personal i allmänhet anförtrodda tjänstemän i byrådirektörs
eller förste byråsekreterares ställning. Inom vissa verk, t. ex. skolöverstyrelsen
och arbetsmarknadsstyrelsen, finns särskilda befattningar för
konsulenter in. fl., vilka vid sidan av centralt administrativa uppgifter
tjänstgör som instruktörer vid de regionala avdelningarna. De är vanligen
placerade i lönegrad A 23 eller högre lönegrad.

Beträffande upplysningsverksamheten för främjande av rekrytering till
polisyrket har polisväsendets organisationsnämnd ålagts vissa centrala uppgifter.
De övriga uppgifter, som åvilar organisationsnämnden, är emellertid
enligt utredningens mening av sådan omfattning att nämnden med de
resurser som står den till buds icke kan ägna upplysningsverksamheten
tillräcklig uppmärksamhet. På det lokala planet synes verksamheten vara
behäftad med vissa brister bl. a. i fråga om planering och samordning de
olika myndigheterna emellan. Utredningen har därför nödgats konstatera,
att upplysningsverksamheten i nuvarande läge utgör en eftersatt del av
rekryteringsarbetet.

Det faller sig enligt utredningens mening naturligt att, då det gäller frågan
om åstadkommande av en vidgad och effektivare upplysningsverksamhet,
låta de centrala uppgifterna ankomma på polisväsendets organisationsnämnd.
Verksamheten torde nämligen vara väl förenlig med vad som
i övrigt åligger nämnden rörande personalorganisatoriska och liknande
frågor. Emellertid bör även i fortsättningen rekryteringsmyndigheterna
och polischeferna ansvara för lokala åtgärder i rekryteringsfrämjande syfte,
varjämte ett närmare samarbete bör komma till stånd mellan dessa och
nämnden. De uppgifter, som enligt utredningens mening bör ankomma på
nämnden, beskrives på följande sätt.

Den centrala verksamhet som enligt utredningens mening sålunda bör
ankomma på organisationsnämnden bör i första hand avse samarbete med
myndigheter av vilka man kan påräkna bistånd i verksamheten, exempelvis
skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen
och försvarsväsendets centrala myndigheter samt vidare med föreningar
och andra organisationer, vilka kan tänkas vilja medverka i dessa
strävanden. Åtskilliga andra uppgifter torde även kräva nämndens uppmärksamhet,
såsom anlitande i här avsett syfte av dags- och veckopress,
film, radio och television, utarbetande av broschyrer och annat åskådningsmaterial.
Nämnden torde vidare böra medverka vid de kurser som för

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1961

yrkesvägledare anordnas av arbetsmarknadsstyrelsen och för yrkesvalslärare
och befattningshavare med motsvarande uppgifter i samråd med
skol- och arbetsmarknadsmyndigheterna ävensom vid de speciella kurser
som försvarsväsendet anordnar för militärförbandens personalassistenter
in. fl. Givetvis bör såsom en betydelsefull del i denna nämndens verksamhet
ingå att lämna bistånd och råd till rekryteringsmyndigheterna i deras
lokala upplysningsverksamhet. En rekryteringsstimulerande verksamhet
av ökad omfattning måste enligt utredningens mening ställa krav på intensivare
arbetsinsatser på det lokala planet.

I tidigare sammanhang har i förslaget angivits att vissa uppgifter av
mera speciell karaktär bör anförtros organisationsnämnden. Sålunda har
nämnden ansetts böra handha den förmedlande verksamhet, som erfordras
för placering av elever som genomgått polisiär yrkesskollinje. En
annan uppgift gäller prognosutredningar o. dyl. till ledning för rekryteringsmyndigheterna
vid bestämmande av antalet polisaspiranter vid varje
antagningstillfälle. För att folkhögskoleelever som har för avsikt att välja
polismannabanan skall kunna beredas tillfälle att under studieuppehåll
praktisera vid polisväsendet har det vidare ansetts böra ankomma på organisationsnämnden
att organisera och upprätthålla en förmedlingsverksamhet
och lämna kontinuerliga uppgifter till folkhögskolorna om var och
under vilka tider sådan praktiktjänstgöring kan komma i fråga. Nämnden
bör därvid väcka polismyndigheternas intresse för anlitande av folkhögskoleelever
för sådan tjänstgöring.

Utredningen konstaterar, att polisväsendets organisationsnämnd icke med
nuvarande resurser på ett tillfredsställande sätt kan genomföra ett så omfattande
program som här skisserats. Planeringen av verksamheten och det
fortlöpande arbete som erfordras för att syftet med verksamheten skall
kunna nås förutsätter med nödvändighet en förstärkning av nämndens personal.
I första hand synes erforderligt att till nämnden knytes ytterligare
en befattningshavare i ett högstlönegradssystem omfattande byråsekreterare
— förste byråsekreterare — byrådirektör. Dennes uppgift bör vara att
under nämnden organisera och leda den verksamhet varom här är fråga.
På en sådan befattningshavare måste ställas krav på god förmåga i pedagogiskt,
organisatoriskt och administrativt hänseende, varjämte han bör
äga ingående kännedom om skol-, yrkesutbildnings- och arbetsmarknadsfrågor.

Remissyttrandena

Utredningens förslag har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av flertalet remissinstanser.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser dock, att liksom polisväsendets
organisationsnämnd föreslagits få nytillskott av arbetskraft borde även för
de myndigheter, vilka på det lokala planet har att taga befattning med dessa
uppgifter, möjligheter ha skapats att fullgöra ett dylikt åliggande. Under alla
omständigheter finnes fog för att efterlysa någorlunda detaljerat utformade,
centralt utfärdade anvisningar till de lokala myndigheterna, inom dessa
med oförändrad personaltillgång kan svara för sådan upplysningsverksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1961

Riksförbundet Sveriges polismän avvisar tanken att överföra upplysningsverksamheten
i högre grad på centrala instanser. Ansvaret för upplysningsverksamheten
bör åvila länsorganisationen och de med länen jämställda
större städerna, vilka därigenom får det samlade ansvaret för rekryteringen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller som ett alternativ till utredningens
tanke att uppdraga åt en kvalificerad befattningshavare inom polis\
äsendets organisationsnämnd att leda och organisera en effektivare upplysningsverksamhet
rörande polisyrket möjligheten att använda arbetsmarknadsstyrelsen
och dess underlydande organ. Landsfogden i Norrbottens
län anser, att den centrala verksamhet som enligt förslaget skall handhavas
av polisväsendets organisationsnämnd icke bör givas sådant omfång att en
särskild befattningshavare i föreslagna höga lönegrad skall behövas. Om en
alltför kraftig centralisering företages, torde detta enligt landsfogden medverka
till att minska intresset för och omfånget av de regionala och lokala
instansernas arbete, vilket i verkligheten torde vara det väsentligaste om
önskat resultat skall kunna nås.

Utredningen

E. Kostnadsfrågor

Följande synpunkter har legat till grund för utredningens kostnadsberäkningar
angående aspirantorganisationen.

För att en jämn rekrytering till polisyrket skall åstadkommas torde enligt
företagna beräkningar f. n. årligen omkring 530 polisaspiranter böra utbildas.
Under försöksverksamheten med polisiär yrkesskollinje avses omkring
40 elever årligen erhålla fullständig konstapelsutbildning på sådan linje. Av
dessa beräknas omkring 10 komma att efter genomgången utbildning erhålla
anställning såsom polisaspiranter i de polisdistrikt, som enligt förslaget
liksom nu skall utgöra särskilda rekryteringsområden, nämligen
Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg, samt övriga —
omkring 30 — i de 24 »moderkårer», vars rekryterings- och utbildningssektioner
avses tillgodose rekryteringsbehovet i det rekryteringsområde kåren
i fråga tillhör.

Den grundläggande teoretiska fackutbildningen av polisaspiranter skall
enligt utredningens förslag i första hand förläggas till huvudskolan och avdelningsskolorna
av statens polisskola. Resekostnadsersättning och traktamente
för resa till och från utbildningsorten i samband med genomgång av
nämnda utbildning och konstapelsklassen beräknas därför utgå till blott omkring
190 polisaspiranter årligen, medan omkring 300 polisaspiranter under
ifrågavarande utbildning kommer att kvarbliva å sina stationeringsorter.
Polisaspiranterna kommer under genomgång av här avsedda utbildningskurser
vid statens polisskola att tillhöra avdragsgrupp 1 eller 2 (se 11 § 3
mom. polislönereglementet) och därför icke bli berättigade till traktamente
under utbildningstiden (se 3 § KK 26/5 1954 ang. vissa ersättningar åt befattningshavare
vid polis- och åklagarväsendet m. in.). Under den praktiska
grundläggande fackutbildningen, vilken avses skola äga rum i »moderkåren»,
uppstår inga utgifter för resekostnadsersättning och traktamente.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1961

Antalet för heltidsanställning avsedda polismanstjänster i landet utgjorde
den 1 januari 1960 tillhopa 10 431, därav 1 209 tillhörande statspolisorganisationen,
8 extra tjänster och 875 rekryteringstjänster. Av de för kommunala
polisavdelningar avsedda tjänsterna — till antalet 9 168 — var cirka
3 150 inrättade i polisdistrikt med s. k. allmänt statsbidrag, därav cirka
2 550 tjänster i distrikt med 50 procent statsbidrag och cirka 600 tjänster
i distrikt med 25 procent statsbidrag avseende ordinarie tjänster.

Medellönen för polisaspirant har beräknats till 985 kronor per månad
(lönegrad Af 7 enligt 1961 års lönenivå). Resekostnadsersättning och traktamente
för resa till och från utbildning har uppskattats till 100 kronor för
varje polisaspirant.

För aspirantorganisationen beräknas på grundval av vad sålunda angivits
uppstå följande kostnader i avrundade tal.

1. Under den grundläggande fackutbildningens teoretiska del (cirka 8 veckor).

Lön till polisaspiranter.................................... 900 000

Resekostnadsersättning och traktamente .................... 20 000

Summa kronor 920 000

2. Under den grundläggande fackutbildningens praktiska del (cirka 3 må -

nader).

Lön till polisaspiranter.................................... 1 450 000

Handledararvoden, kostnader för av utbildningen eventuellt föranledda
ledigheter för handledare från den ordinarie tjänsten,
lokalkostnader, kostnader för undervisningsmateriel m. m. 50 000

Tjänstedräkt (ekiperingshjälp cirka 750 kronor) 350 000

Summa kronor 1 850 000

3. Under genomgång av konstapelsklassen.

Lön till polisaspiranter.................................... 2410 000

Resekostnadsersättning och traktamente ...............20 000

Summa kronor 2 430 000

4. Aspiranttjänstgöring vid stats polisavdelning efter genomgången utbildning
i den mån vikariats- eller förstärkningstjunstgöring i polisdistrikt
ej kan erhållas.

Lön till polisaspiranter Kronor 30 000

Enligt utredningens beräkningar skulle sålunda kostnaderna för aspirantorganisationen
komma att utgöra 5 230 000 kronor per år.

Beträffande fördelningen av dessa kostnader mellan staten och polisdistrikten
framhåller utredningen, att polisväsendet under senare tid alltmer
kommit att framstå såsom ett för staten viktigt intresse. Från statens
sida har också i stigande omfattning vidtagits eu rad av åtgärder för polisväsendets
effektivisering. Utredningen har med anledning därav ifrågasatt,

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1961

huruvida icke staten borde åta sig att bestrida kostnaderna även för den
föreslagna organisationen. Med hänsyn till den samverkan mellan stat och
kommun, på vilken vår nuvarande polisorganisation är uppbyggd, anser sig
utredningen emellertid — särskilt med beaktande av pågående utredning
rörande huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. — icke böra föreslå,
att statsverket övertar ansvaret för samtliga ifrågavarande kostnader.
Däremot synes det utredningen skäligt att staten ikläder sig hela kostnaden
för aspirantorganisationen, i vad denna är avsedd att tillgodose rekryteringsbehovet
för polisdistrikt, som är berättigade till allmänt statsbidrag.

Utredningen föreslår sålunda, att icke statsbidragsberättigat polisdistrikt
får deltaga i kostnaderna med den del därav som belöper å polisdistriktet
enligt förhållandet mellan å ena sidan antalet polismanstjänster, vilka finns
inrättade för distriktets eget behov, samt å andra sidan antalet polismanstjänster
i rekryteringsområdet. Fördelningen föreslås skola bestämmas på
grundval av kostnaderna per kalenderår och — i fråga om antalet polismanstjänster
— efter förhållandena den 1 juli det år kostnaderna uppstått.

»Moderkårerna» avses skola förskottsvis bestrida samtliga kostnader för
aspirantorganisationen men gottgöras av statsmedel för vad som belöper å
övriga polisdistrikt i rekryteringsområdet och å egen statspolisavdelning.
De icke statsbidragsberättigade polisdistrikt, i vilka »moderkårer» icke
finns, bör därefter bidraga till statsverkets nämnda kostnader enligt angiven
beräkningsgrund. Utredningen säger sig vara medveten om att detta innebär
en viss pålaga för de polisdistrikt vilkas poliskårer kommer att utgöra
»moderkårer». Skyldigheten får dock anses uppvägas bl. a. av den fördel
som dessa distrikt erhåller genom att under tiden för den grundläggande
praktiska utbildningen utan särskild kostnad äga tillgång till reservpersonal.

Enligt av utredningen med ledning av tillgängliga uppgifter gjord beräkning
torde den föreslagna kostnadsfördelningen medföra, att cirka 2 200 000
kronor av kostnaderna för aspirantorganisationen kommer att belasta statsverket.
Efter avdrag för vad staten i detta hänseende redan bidrager med —
cirka 500 000 kronor — skulle sålunda kostnadsökningen för dess del uppgå
till cirka 1 700 000 kronor.

För statens polisskola erfordras en anslagsökning till täckande
av utgifterna för den grundläggande fackutbildningens teoretiska del. De
årliga kostnaderna härför beräknas i avrundade tal enligt följande.

Lärararvoden ........................................... 160 000

Expenser, undervisningsmateriel in. m. ...................... 30 000

Summa kronor 190 000

I beräkningen ingår icke eventuella ytterligare kostnader för lokaler.

Förslaget beträffande upplysningsverksamhet och yrkesorientering
m. in. för främjande av polisrekryteringen
beräknar utredningen medföra följande kostnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1961

Lön, resekostnadsersättning och traktamente till innehavare av
föreslagen befattning hos polisväsendets organisationsnämnd .. ..

Övriga kostnader............................................

Summa kronor

35 000
25 000

60 000

De ökade utgifterna för undervisningen vid statens polisskola och polisväsendets
organisationsnämnd bör enligt utredningens mening belasta statsverket.

Kostnadsökningen för staten för aspirantorganisationen samt de ökade utgifterna
för statens polisskola och till rekryteringsfrämjande åtgärder m. m.
skulle sålunda komma att uppgå till omkring 1 900 000 kronor.

Kostnaderna för den av utredningen föreslagna försöksverksa mheten
med polisiär yr k ess kollinje påkallar därj ämte ökat
statsanslag för yrkesskolväsendet.

Remissyttrandena

Länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs,
Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro
och Västmanlands län samt styrelsen för statens polisskola har tillstyrkt
eller lämnat utan erinran utredningens förslag beträffande kostnadsfrågorna.

Länsstyrelserna i Stockholms, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands
län, landsfogdarna i Gävleborgs och Västernorrlands län, stadsfiskalen i
Luleå samt Svenska stadsförbundet anser, att statsverket helt bör stå kostnaderna
för aspirantorganisationen.

Svenska stadsförbundet finner i sitt yttrande anmärkningsvärt att staten
föreslagits skola övertaga hela kostnaden i vad densamma belöper på de till
allmänt statsbidrag berättigade polisdistrikten, medan däremot de på övriga
distrikt, d. v. s. flertalet stadsdistrikt, belöpande kostnaderna — med undantag
av kostnaderna för statspolisen — skall fördelas mellan polisdistrikten
i förhållande till de olika poliskårernas storlek. För denna olikartade behandling
av polisdistrikten har icke anförts några sakliga argument. Det
finns minst lika starka skäl för att staten skall övertaga det ekonomiska
ansvaret även beträffande de polisdistrikt som icke är berättigade till allmänt
statsbidrag. Den av utredningen föreslagna fördelningsnormen torde
många gånger leda till ett orättvist resultat från de enskilda kommunernas
synpunkt. Förbundet påpekar även att de städer vari »moderkårerna» är
belägna kommer att åsamkas kostnader, vilka icke skall inräknas i den
summa som skall gå till fördelning mellan de olika polisdistrikten. Härvid
avses den föreslagna förpliktelsen för dessa städer att förskottera hela kostnaden
för aspirantorganisationen. Det kan enligt förbundets mening icke
vara befogat att pålägga dessa städer en sådan ekonomisk börda, vilken icke
torde kunna uppvägas av eventuella fördelar för dessa städer genom att
aspirantkårerna placeras där. Med ställningen av »moderkår» följer även eu
hel del besvär på det administrativa planet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1061

Landsfogden i Gävleborgs län anför bl. a.

Det kan förefalla tveksamt huruvida skäl föreligger att även i fortsättningen
upprätthålla skillnaden mellan polisdistrikt som åtnjuter statsbidrag
och sådana som ej äga denna förmån. Statsverket har i princip
åtagit sig kostnaderna för polisutbildningen. Från administrativ synpunkt
och rättvisesynpunkt skulle det vara en vinst, därest statsverket avstod
från att utkräva ersättning från de icke statsbidragsberättigade polisdistrikten.
Det kan ifrågasättas om utredningen tillräckligt beaktat de merkostnader
och det besvär, som genom förslaget uppkommer för de s. k. moderkårerna.
Dessa skall utan särskild ersättning handhava de administrativa
göromålen för aspirantorganisationen och dessutom tillhandahålla handledare
för den praktiska grundutbildningen. Jag föreslår därför, att utredningens
förslag i denna del omarbetas.

Även länsstgrelsen i Kristianstads län, Stockholms stads rätts- och polisdirektion,
polismästaren i Halmstad samt stadsfiskalerna i Kristianstad och
Skövde förordar en omprövning av förslaget till kostnadsfördelning. Särskilt
påpekas av några remissinstanser, att de städer vari »moderkårerna» är
belägna bör ha särskild kompensation för bl. a. administrativa kostnader.

Statskontoret anser, att rådande relation mellan statens och kommunernas
bidrag i huvudsak bör bibehållas. Ämbetsverket anför bl. a.

Ett genomförande av utredningens förslag i fråga om kostnadernas fördelning
mellan stat och kommun skulle innebära, att statsverket komme att
belastas med en betydligt ökad andel av kostnaderna för polisväsendet.
Såsom framgår av betänkandet, pågår för närvarande utredning av frågan
om huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. (1957 års polisutredning).
Med hänsyn härtill kan ämbetsverket icke anse lämpligt, att den av de sakkunniga
avsedda omfördelningen av kostnaderna vidtages nu. Statskontoret
håller i stället före, att även vid införandet av den i betänkandet föreslagna
aspirantorganisationen rådande relation mellan statens och kommunernas
bidrag i huvudsak bör bibehållas. Härvid uppställer sig frågan, om nuvarande
bestämmelser om statsbidrag till avlöningskostnaderna för innehavare av
rekryteringstjänster (15 § 2 mom. polislagen) alltjämt kan gälla och sålunda
bli tillämpliga på all rekryteringspersonal. Emellertid skulle härigenom
å ena sidan statsbidraget till sådana bidragsberättigade polisdistrikt,
som nu har anställda s. k. polisrekryter, komma att försämras, eftersom polisrekryt
som icke är berättigad till oavkortad lön under utbildningstiden,
av statsverket erhåller arvode — för närvarande 14 kronor för dag — under
den tid utbildningen i konstapelsklassen vid statens polisskola pågår.
Å andra sidan skulle de icke statsbidragsberättigade distrikten, vilka nu
bidrar till nyssnämnda kostnader enligt visst kvoteringssystem inte längre
behöva utgiva sagda bidrag. Med hänsyn till angivna konsekvenser lärer en
statsbidragsreglering på sätt nu antytts knappast kunna genomföras. Såvitt
ämbetsAeiket kan finna, bör det emellertid vara möjligt att konstruera en
formel, enligt vilken nuvarande kostnadsfördelning i huvudsak bibehålies.
En framkomlig väg synes härvid vara att för de statsbidragsberättigade
polisdistrikten utforma en kvoteringsregel motsvarande den utredningen
töreslagit beträffande de nu icke statsbidragsberättigade distrikten, varvid
kvoteringen kunde ske med utgångspunkt från ett med statens kostnadsandel
minskat beräkningsunderlag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1901

4. Departementschefen

Åtskilliga faktorer torde ha medverkat till uppkomsten av de rekryteringssvårigheter
som föreligger inom polisväsendet. Sålunda kan man peka
på det förhållandet att arbetet inom polisen i stor utsträckning fullgöres i
skifttjänst och att arbetet särskilt i de större distrikten är påfrestande.

I många polisdistrikt är det dessutom svårt att i samma utsträckning som
inom andra yrken bereda personalen sommarsemester och sammanhängande
ledighet över lördagar och söndagar. Detta sammanhänger självfallet
med att behovet av polis kulminerar, när andra medborgargrupper har fritid.
Polisyrkets svårigheter att hävda sig i konkurrensen med andra yrken
blir givetvis alldeles särskilt kännbara i sådana konjunkturer med god
arbetstillgång, som rått under en lång följd av år.

Mot bakgrunden av det anförda framstår det som naturligt, att man
måste pröva olika vägar för att ernå en tillfredsställande rekrytering, varmed
jag avser att antalet sökande till lediga tjänster skall vara tillräckligt
för att medge ett urval, svarande mot de krav som det moderna samhället
ställer på polistjänsten.

Polisverksamhetsutredningen har framlagt förslag till olika åtgärder -—
delvis av genomgripande natur — för att förbättra såväl rekryteringsmöjligheterna
på polismannabanan som utbildningen av polisaspiranter. Förslagen
har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna,
och jag anser mig för egen del i huvudsak kunna biträda dem.

Vissa av förslagen syftar till ändringar i fråga om kompetenskraven för
sökande till polistjänst, vilka krav fastställes i administrativ ordning. Oaktat
dessa förslag därför skulle kunna förbigås i detta sammanhang, vill jag
här beröra ett av förslagen, som har betydelse för bedömningen av andra
förslag vilka här upptagits till behandling. Utredningen har funnit, att den
nuvarande minimiåldern för sökande till polistjänst, 21 år, utgör ett väsentligt
rekryteringshinder, därför att många som eljest skulle varit hågade
att ägna sig åt polisyrket vid denna ålder redan har träffat sitt yrkesval.
Med hänsyn härtill har utredningen föreslagit, att minimiåldern sänkes
så att sökande kan antagas till polisaspirant tidigast det år han fyller 19
år. En förutsättning för antagning skall dock vara att sökanden då fullgjort
sin första värnpliktstjänstgöring. Förslaget har tillstyrkts i det stora
flertalet remissyttranden. Även om — såsom också återspeglas i en del remissyttranden
— betänkligheter givetvis anmäler sig mot att till polistjänst
använda personer, som inte kan förutsättas ha vunnit någon högre
grad av erfarenhet och mognad, anser jag mig under förhandenvarande
förhållanden böra medverka till den breddning av rekryteringsunderlaget,
som eu sänkning av antagningsåldern medför. I viss mån torde nämnda
brister kompenseras genom den gedignare fackutbildning, som polisaspiranterna
skulle erhålla, om ett annat av utredningens förslag — till vilket
;j — llihang till riksdagens protokoll 1901. 1 sand. Nr 88

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1961

jag återkommer — genomföres. Det får för övrigt ankomma på vederbörande
polisbefäl att tillse att de yngsta polismännen såvitt möjligt icke
anförtros mera svårbemästrade uppgifter. Jag avser sålunda att senare
för Kungl. Maj :t framlägga förslag till de åtgärder, som erfordras för att
genomföra utredningens nu berörda förslag.

Utredningen har framlagt ytterligare ett förslag, som syftar till att innan
de unga börjat förbereda sig för annat yrke inrikta dem på polisyrket. Förslaget
innebär att en treårig polisiär utbildningslinje på försök inrättas
inom grkesskolväsendet.

Flertalet remissinstanser har ställt sig positiva till detta förslag, men i
en hel del yttranden uttalas tveksamhet. De principiella invändningarna
hänför sig framför allt till svårigheten att bedöma elevernas lämplighet
för polisyrket med hänsyn till deras ungdom vid utbildningens början. Meningen
är emellertid, att de två första åren av utbildningen skall ägnas
åt allmänbildande och tekniska ämnen. Utbildningen kommer därför att
vara till god nytta för eleverna, även om de efter dessa två år inte fullföljer
sin utbildning till polis. Med den modifiering av förslaget, som jag förordar
i det följande, blir det efter de två åren en särskild prövning av deras lämplighet
för polisyrket, varigenom här berörda invändningar förlorar sin aktualitet.

För egen del anser jag förslaget att skapa en särskild polisiär yrkesskollinje
utan tvekan värt att prövas. För att i den mån så är möjligt försäkra
sig om att eleverna efter utbildningen kan antagas till polistjänst, bör som
utredningen föreslagit elevuttagningen till den nya yrkesskollinjen ombesörjas
av en särskild uttagningsnämnd. Jag finner också utredningens förslag
att eleverna under utbildningens gång skall stå under ledning och
tillsyn av en polisutbildad föreståndare välbetänkt.

Beträffande utbildningsgången har jag redan antytt, att de två första
åren avses skola inriktas på allmänbildande och tekniska ämnen, medan
det tredje året enligt utredningens förslag skulle ägnas åt speciella polisämnen
och innebära en fullständig konstapelsutbildning. Det betyder, att
konstapelsutbildning skulle meddelas såväl inom yrkesskolans ram som
vid polisskolan. Mot förslaget i denna del har starka invändningar rests.
Förut har jag berört de principiella invändningar, som hänför sig till svårigheten
att bedöma elevernas lämplighet för polisyrket vid utbildningens
början. Men även en sådan praktisk synpunkt som att yrkesskoleleven under
sin konstapelsutbildning endast har möjlighet att erhålla stipendier och
studiebidrag till relativt låga belopp, medan polisskoleleven uppbär oavkortad
lön som polisaspirant i lönegraden Af 7, talar bestämt mot den föreslagna
lösningen. Jag förordar i stället, att den nya yrkesskollinjen göres tvåårig
med undervisning i allmänbildande och tekniska ämnen och så inriktad
att linjen framstår som en meningsfylld utbildning för polisyrket. Efter
avslutad utbildning i yrkesskola och fullgjord värnpliktstjänstgöring får

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1961

eleven i vanlig ordning söka anställning som polisaspirant och som sådan
erhålla konstapelsutbildning vid polisskolan. Därigenom undanröjes också
vissa andra av remissinstanserna påvisade olägenheter av utredningens
förslag. Jag avser här närmast uttalandet, att man genom uppdelningen på
två utbildningslinjer förlorar det värde, som ligger i att all polispersonal
har samma grundläggande fackutbildning samt bibringas samhörighet och
kåranda under genomgång av konstapelsklassen. Likaså bortfaller bekymren
med samordningen mellan yrkesskolan och polisskolan och med anskaffning
av lärare för yrkesskolans konstapelsutbildning.

Förslaget bör enligt utredningens mening prövas vid yrkesskolorna i
Lund, Mölndal, Örebro och Luleå. Under mina överväganden i denna fråga
har jag funnit det lämpligare, att försöksverksamheten förlägges till
Stockholm, Lund och Mölndal. Den brist på polispersonal, som föreligger i
Stockholm, beror till väsentlig del på svårigheten att behålla personalen. En
onormalt stor del av polismännen slutar sin anställning efter endast något
eller några års tjänst. En undersökning rörande orsakerna till detta förhållande
har visat, att de nyanställda polismännen nästan uteslutande kommer
från landsorten samt att de påfrestande tjänstgöringsförhållandena och
svårigheten att erhålla bostad i Stockholm varit bidragande orsaker till
den kraftiga avgången. Avgången skulle säkerligen bli betydligt mindre, om
rekryteringen i större utsträckning kunde ske bland stadens egen ungdom.
Därigenom skulle man få personal, som redan hade sin bostadsfråga löst,
som kände sig mera bunden till staden och som med större lätthet kunde
anpassa sig till den förhållandevis hårda tjänstgöringen i Stockholm. Genom
att anordna en polisiär linje vid yrkesskolan i Stockholm främjas
den önskade rekryteringen till polisyrket bland stadens ungdom. — Den
i Stockholm belägna yrkesskolan har inte internatkaraktär. För att vinna
erfarenheter av utbildningen i skola med sådan karaktär, anser jag det
lämpligt att försöksverksamhet anordnas även vid de centrala yrkesskolorna
i Lund och Mölndal.

Beträffande försöksverksamhetens omfattning vill jag förorda att årligen
med början från och med kalenderåret 1962 antages förslagsvis 40
manliga elever till polisiär yrkesskolutbildning i Stockholm och 10 manliga
elever i var och en av yrkesskolorna i Lund och Mölndal. Det torde få
ankomma på Kungl. Maj:t att slutligt fastställa antalet elever för nämnda
utbildning.

I Kungl. Maj :ts anvisningar angående rekrytering och grundläggande
utbildning av polispersonal föreskrives, att rekryteringspersonal ej på egen
hand hör få förrätta polistjänst, förrän den erhållit grundläggande kännedom
om sådan tjänst. Beträffande polisrekryt framhålles, att denne snarast
möjligt bär få påbörja grundläggande utbildning och övningstjänstgöring
för alt så snart han befinnes lämplig härför kunna beredas självständig
vikariats- eller förstärkningstjänstgöring.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1961

Rekryteringspersonalens grundläggande fackutbildning äger f. n. rum
ute i polisdistrikten. Det sätt, på vilket sådan utbildning sker, varierar i betydande
grad med hänsyn till rekryteringens omfattning. Den grundläggande
utbildningen påverkas också av i vilken utsträckning personal kan
avdelas för handledningsuppdrag och i vad mån personalläget gör det nödvändigt
att rekryteringspersonalen så snart som möjligt insättes på självständiga
tjänsteuppdrag.

Polisverksamhetsutredningen har konstaterat, att grundläggande utbildning
av rekryteringspersonal huvudsakligen förekommer endast i de större
städerna. Denna iakttagelse bekräftas genom de undersökningar angående
utbildningsförhållandena, som verkställts av 1958 års utredning angående
arbetsförhållandena vid polisväsendet. I det betänkande, som denna utredning
avgav i mars 1960 angående arbetsförhållanden och arbetsvillkor vid
polisväsendet, konstateras bl. a. att de nyanställdas tjänstemässiga introduktion
i polisyrket företer en oenhetlig bild. Några timmars allmän orientering,
meddelad av polischef eller polisbefäl, växlar med kortare eller
längre mera kursmässigt lagd undervisning.

Att den nyanställde polismannen erhåller en tillräcklig utbildning, innan
han anförtros att självständigt utföra tjänsteuppgifter, är givetvis en förutsättning
för att polisverksamheten skall kunna fullgöras på behörigt sätt.
Sasom framhållits av 1958 års utredning är detta också väsentligt med
hänsyn till den nyanställdes anpassning i yrket. Om en polisman vid konfrontationen
med arbetsuppgifter av olika slag tvingas att utan vägledning
på egen hand finna vägar till deras lösning, föreligger risk för att det hos
honom kan uppstå en känsla av osäkerhet och vanmakt inför arbetsuppgifterna,
som kan komma att utgöra grunden för en bestående vantrivsel
med yrket. Utsändandet av otillräckligt utbildade och oerfarna polismän på
självständiga uppdrag kan också försämra relationerna mellan polisen och
allmänheten.

I syfte att möjliggöra större enhetlighet och planmässighet i den grundläggande
utbildningen har polisverksamhetsutredningen föreslagit, att en
särskild aspirantorganisation inrättas. Polisaspirant avses användas såsom
en för all rekryteringspersonal gemensam benämning. Aspiranterna skall
för varje län och de fem s. k. fristående polisinästarstäderna sammanföias
i särskilda rekryterings- och utbildningssektioner. För länsrekryteringsområdenas
del avses en sådan sektion tillgodose rekryteringsbehovet i
hela länet men vara knuten till ett polisdistrikt, vars poliskår skall utgöra
»moderkår» för polisaspiranterna. I regel skall residensstädernas poliskårer
därvid anlitas. Under tider då aspiranterna inte undergår utbildning
skall de kunna anlitas för vikariats- och förstärkningstjänstgöring i de
olika polisdistrikten inom rekryteringsområdet och tillfälligt även i annat
rekryteringsområde.

I likhet med övervägande antalet remissinstanser biträder jag detta för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1961

slag, vars genomförande jag anser vara en nödvändig förutsättning för att
få till stånd en förbättrad utbildning av nyanställd polispersonal. Jag förordar,
att den nya organisationen träder i verksamhet från och med den
1 januari 1962.

Såsom utredningen föreslagit bör aspiranterna genomgå en grundläggande
fackutbildning, varav en teoretisk del omfattande åtta veckor i
statens polisskola och en praktisk om tre månader i »moderkåren».

Det är möjligt, att man från rationaliseringssynpunkt borde koncentrera
aspirantkadrarna ännu mer än utredningen föreslagit, men jag anser att så
inte bör ske så länge polisväsendet i huvudsak är en kommunal angelägenhet.
Å andra sidan kan jag inte — av skäl som framgår av vad jag förut anfört
— dela uppfattningen att ifrågavarande förslag bör vila i avvaktan på
vad som kan komma att beslutas i fråga om huvudmannaskapet för polisväsendet.
Förslaget kan under inga förhållanden motverka en lämplig lösning
av denna fråga.

I några remissyttranden har anförts betänkligheter mot utredningens
uttalande att aspiranten efter genomgången utbildning bör kunna tagas i
anspråk för vikariats- eller förstärkningstjänstgöring även inom annat
rekryteringsområde än det han tillhör. Jag vill med anledning av denna
invändning endast framhålla, att rekryteringsbehovet inom de skilda länen
bör följas centralt av polisväsendets organisationsnämnd och att aspirantkadrarnas
storlek skall anpassas efter variationerna i detta behov. Det
torde därför bli mera sällan förekommande att polisaspirant tages i anspråk
för tjänstgöring inom annat län. I den mån så blir fallet lär ianspråktagandet
endast komma att bli av mycket tillfällig karaktär.

De förslag till reformer i olika hänseenden, som jag i det föregående
framlagt, syftar framförallt till att skapa en ökad och bättre rekrytering till
polisväsendet. För att nå detta mål är det icke tillräckligt att åtgärder vidtages
för åstadkommande av utvidgade och förbättrade utbildningsmöjligheter,
förmånligare villkor under utbildningstiden samt andra ändringar
av det slag som behandlats i det föregående. Ett viktigt led i de rekryteringsbefrämjande
åtgärderna är därjämte att sprida kännedom om förmånerna
på polisbanan samt att därvid utnyttja de möjligheter som en väl
organiserad upplysningsverksamhet erbjuder. Jag anser mig därför böra
understryka angelägenheten av att upplysningsverksamheten rörande polisyrket
utbygges och effektiviseras.

Polisväsendets organisationsnämnd har tidigare ålagts vissa uppgifter
i rekryteringsfrämjande syfte. De övriga uppgifter, som åvilar nämnden,
har emellertid nått sådan omfattning, att den med nuvarande personella
resurser knappast förmår ägna upplysningsverksamheten nämnvärd uppmärksamhet.
För att åstadkomma den utbyggnad av ifrågavarande verksamhet,
som jag anser nödvändig, föreslår jag i likhet med utredningen att
till nämnden knytes ytterligare eu befattningshavare med tjänst som högst
byrådirektör i Ac 24.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1961

Utredningen har i korthet redogjort för de rekryteringsuppgifter av skilda
slag, som nämnden bör ägna uppmärksamhet åt. I anslutning till denna redogörelse
vill jag understryka betydelsen av att rekryteringsmyndigheterna
lämnas bistånd och råd i sin lokala verksamhet för att åstadkomma en
ökad och förbättrad rekrytering.

I fråga om de kostnadsökningar, som föranledes av de framlagda förslagen
vill jag framhålla följande.

Jämlikt 15 § polislagen utgår statsbidrag med 20 procent till avlöningskostnaderna
för innehavare av icke-ordinarie befattningar i vad avser sådana
polisdistrikt, som är berättigade till allmänt statsbidrag. Utredningen
har föreslagit en ändring av denna regel, innebärande att staten skall ikläda
sig hela lönekostnaden för aspirantorganisationen i vad den är avsedd att
tillgodose rekryteringsbehovet för statsbidragsberättigade polisdistrikt. I
likhet med statskontoret kan jag icke finna skäl att nu ändra gällande bidragsregler.
Staten bör liksom hittills bidraga med endast 20 procent av den
del av ifrågavarande kostnader som hänför sig till statsbidragsberättigade
distrikt.

Mitt förslag beträffande den polisiära yrkesskolutbildningens utformning
får till följd, att all rekryteringspersonal erhåller sin fackutbildning
inom polisväsendet. Kostnaderna i samband med aspirantutbildningen
kommer därför att avse samtliga de 530 aspiranter, som årligen behöver
utbildas.

Vid här angivna förhållanden kommer kostnadsökningen för statsverket
i vad den avser aspirantlönerna endast att föranledas av att polisrekryterna
skall uppgå i aspirantorganisationen och erhålla oavkortad lön under
utbildningstiden.

Av rekryteringspersonalen beräknas f. n. omkring 25 procent utgöra
polisrekryter. Dessa har praktiskt taget helt sin tjänstgöring förlagd till
statsbidragsberättigade polisdistrikt. Den sammanlagda utbildningstiden
för aspiranterna uppgår enligt förslaget till 10 månader. Medellönen för en
polisaspirant belöper sig till 985 kronor i månaden. Den totala lönekostnadsökningen
för 25 procent av rekryteringspersonalen (130 personer) under
10 månaders utbildning uppgår sålunda till 1 280 000 kronor. Av detta
belopp utgör statsbidraget i runt tal 250 000 kronor, vilket belopp alltså
utgör den ökade årliga lönekostnaden för staten.

Enligt förslaget skall polisaspiranterna genomgå en grundläggande teoretisk
fackutbildning vid statens polisskola. Då enligt gällande bestämmelser
resekostnadsersättning och traktamente för genomgång av konstapelsklassen
alltid skall utgå av statsmedel bör enligt min mening även dylika
kostnader för nämnda fackutbildning bekostas av statsverket. Av de 530
polisaspiranterna beräknas 190 komma att bli berättigade till sådan ersättning,
vilken för varje polisaspirant beräknas uppgå till i medeltal 100 kronor.
Kostnadsökningen för staten i detta hänseende kommer alltså att be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1961

löpa sig till i runt tal 20 000 kronor per år. Jag vill i detta sammanhang
föreslå, att nämnda kostnader för genomgång av den grundläggande fackutbildningens
teoretiska del och konstapelsklassen, vilka kostnader beräknas
till sammanlagt 40 000 kronor, fr. o. m. nästa budgetår bestrides från
anslaget Vissa ersättningar åt befattningshavare vid polisväsendet m. m.

I den mån polisaspiranten efter genomgången utbildning inte kan erhålla
vikariats- eller förstärkningstjänstgöring i polisdistrikt, bör han om möjligt
beredas aspiranttjänstgöring vid statspolisen. Den beräknade avlöningskostnaden
för dylik tjänstgöring, som skall gäldas av statsverket, uppgår
till 30 000 kronor per år. Dessa kostnader torde få bestridas från anslaget
Anordnande av polisbevakning i annan än den i lagen om polisväsendet i
riket stadgade ordning in. m.

Frågan om fördelningen mellan polisdistrikten av löneskostnader m. m.
kommer att upptagas till behandling i samband med redovisningen av förslagen
till ändringar i polislagen.

De ökade statsutgifterna för statens polisskola och polisväsendets organisationsnämnd
bör i enlighet med utredningens förslag beräknas till
250 000 kronor.

Sålunda angivna kostnadsökningar för statsverket uppgår till sammanlagt
omkring 550 000 kronor.

Ett genomförande av förslagen innebär att vissa kostnader, som nu belastar
statsverket, kommer att bortfalla. Detta gäller viss del av de arvoden,
som utbetalas till polisrekryterna under deras genomgång av konstapelsklassen
samt utgifterna för s. k. särskild polistjänst. Statsverkets kostnader
i dessa hänseenden kan uppskattas till 150 000 kronor. Intill dess den
nya aspirantorganisationen träder i verksamhet den 1 januari 1962 torde
ifrågavarande kostnader för nästa budgetar fa bestridas från anslagen till
Vissa ersättningar åt befattningshavare vid polisväsendet m. m. resp. Bidrag
till den lokala polisorganisationen å landsbygden m. in.

Den slutliga kostnadsökningen för statsverket torde alltså kunna uppskattas
till i runt tal 400 000 kronor. Med hänsyn till tidpunkten för aspirantorganisationens
genomförande behöver emellertid endast medel för
täckande av en del av angivna kostnader anvisas för nästa budgetår. Härtill
kommer de kostnader, som föranledes av den föreslagna försöksverksamheten
med en särskild polisiär yrkesskollinje. Dessa kostnader, vilka för
nästa budgetår torde kunna uppskattas till i runt tal 75 000 kronor, påkallar
icke någon uppräkning av bidragsanslagen till yrkesskolväsendet. Under
påföljande budgetår torde kostnaderna kunna beräknas till omkring 250—
300 000 kronor för budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1961

II Anslagsberäkningar för budgetåret 1961/62

1. Statens polisskola: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

1959/60 .......................... 1 052 000 1 022 683

1960/61 (statsliggaren s. 1200) ... 1 080 000

1961/62 (förslag) ................ 1 305 000

Av anslaget för innevarande budgetår skall ett belopp av 140 000 kronor
avräknas mot automobilskattemedlen.

Yrkande

Styrelsen för statens polisskola (skr. 30/8 1960) hemställer, att anslaget höjes
med 116 200 kronor.

ökning

1. a) 1 förste byråsekreterare Ae 23 i st. f. 1 lärare Ae 21..................... 2 792

b) Ordinariesättning av 1 kontorist Ae 9.................................. .

c) Ordinariesättning av 1 expeditionsvakt Ae 7............................ .

2. a) Arvoden till timlärare i fortbildnings- och specialkurser.................. 59 500

b) Tillfällig skrivhjälp å skolans kansli.................................... 5 000

3. Omräkning............................................................ 48 908

116 200

Motiv

1 a) Vid skolan är inrättad en tjänst som lärare i Ae 21 med skyldighet
att biträda rektor med administrativa göromål. Därvid har förutsatts, att
innehavaren av tjänsten under minst halva tiden skall sysselsättas med
lärarverksamhet. Under tre månader av året, då undervisningsverksamheten
är inskränkt, kan befattningshavaren endast i begränsad utsträckning fullgöra
sin undervisningsskyldighet, vilken i stället är så mycket mer omfattande
under övriga månader. Rektor har under sådana förhållanden ej
kunnat lämnas det biträde, som avsetts med lärartjänstens inrättande.
Tvärtom har hans arbetsbörda på grund av skolans kraftiga expansion
ständigt ökat. Med hänsyn härtill bör inrättas en kvalificerad befattning
för enbart administrativa och kamerala göromål. Med den nya befattningen
bör icke förenas någon undervisningsskyldighet.

1 b—c) Varaktigt behov av ifrågavarande tjänster torde föreligga.

2 a) Styrelsen förslag om en ändring av lärartjänsten i Ae 21 till en sekreterare
änst i Ae 23 medför en ökning av medelsbehovet med 15 000
kronor.

Styrelsen föreslår vidare, att följande kurser till angivna timlärarkostnader
anordnas nästa budgetår:

6 fortbildningskurser i polistjänst, (6 x 4 500) 27 000 kronor, 4 kurser
i brottsplatsundersökning, (4 x 6 000) 24 000 kronor, en kurs i utredning
av gäldenärsbrott m. m., 9 000 kronor, 2 kurser i utredning av kvalifice -

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1961

rade förmögenhetsbrott, deklarationsbrott m. m., (2 x 9 000) 18 000 kronor,
två kurser i färgfotografering, (2 x 3 800) 7 600 kronor, 2 specialkurser
i trafiksäkerhet och trafikövervakning, 13 500 kronor, en kurs i
brandorsaksutredning, 5 000 kronor, tre kurser i arbetsledning, (3 x 3 500)
10 500 kronor och 2 kurser i socialkunskap, (2 x 5 000) 10 000 kronor.
Timlärarkostnaderna för angivna kurser medför ökat medelsbehov av i
runt tal 44 500 kronor.

Styrelsen, som under omkostnadsanslaget äskar medel för prenumeration
av utländska tidskrifter, hemställer att — inom ramen för tillgängliga
medel — från anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, försöksvis få disponera medel för att översätta
och publicera för undervisningen och polisverksamheten värdefulla artiklar.

2 b) Bl. a. den utökade undervisningen vid skolan i form av specialkurser
av olika slag ställer stora krav på ytterligare arbetskraft vid skolans
kansli.

Departementschefen

Såsom polisverksamhetsutredningen framhållit torde för statens polisskola
erfordras ökade anslag till täckande av utgifterna för den grundläggande
fackutbildningens teoretiska del. Under förevarande anslag bör i enlighet
härmed beräknas ett belopp av 160 000 kronor för timlärarkostnader
avseende ifrågavarande utbildning.

Av de förslag om tjänsteförändringar som styrelsen för statens polisskola
framfört i sina äskanden, förordar jag, att en tjänst som expeditionsvakt
i Ae 7 uppföres på ordinarie stat.

För anordnande av fortbildnings- och specialkurser beräknar jag ett
med 11 000 kronor förhöjt belopp. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
att avgöra, vilka kurser som skall förekomma.

För att möjliggöra tillhandahållande av tillfällig biträdespersonal i erforderlig
omfattning bör ytterligare 5 000 kronor anvisas.

Kostnader för översättning och publicering av utländska tidskriftsartiklar
torde enligt Kungl. Maj :ts beslut få bestridas från tillgängliga medel under
delposten Ersättning till författare av läroböcker för polisskolans behov.

Den automatiska utgiftsstegringen för löneklassuppflyttningar in. in.
medför ett ökat medelsbehov av 49 000 kronor. Anslaget bör sålunda uppräknas
med (160 000 + 11 000 + 5 000 + 49 000) 225 000 kronor.

Avlöningsanslaget i dess helhet beräknar jag till (1 080 000 + 225 000)
1 305 000 kronor. Härav torde ett belopp av 170 000 kronor avräknas mot
automobilskattemedlen. Anslaget bör fördelas på olika poster på sätt framgår
av följande avlöningsstat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1961
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t vidtaga den ändring i personalförteckningen
för statens polisskola, som föranledes av
vad jag i det föregående förordat;

b) godkänna följande avlöningsstat för statens polisskola,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1961/62;

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................ 110 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 976 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 143 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 69 000

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis .......................... 7 Q00

Summa kronor 1 305 000;

c) till Statens polisskola: Avlöningar för budgetåret
1961/62 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
1 305 000 kronor, därav 170 000 kronor att avräknas mot
automobilskattemedlen.

2 Statens polisskola: Omkostnader

Anslag Nettoutgift

1959/60 304 000 294 654

1960/61 (statsliggaren s. 1202) ...... 315 000

1961/62 (förslag) .................. 354 000

Av anslaget för innevarande budgetår skall ett belopp av 41 000 kronor
avräknas mot automobilskattemedlen.

Yrkande

Styrelsen för statens polisskola (skr. 30/8 1960) hemställer, att anslaget
höjes med 19 200 kronor.

Utgifter
1959/60

1. Övriga expenser...................... 43 418

2. Övriga utgifter....................... 243 426

Motiv

1. Posten bör uppräknas med 1 000 kronor för att möjliggöra prenumeration
av utländska facktidskrifter och med 2 000 kronor för kostnadsfördyring
i följd av allmänna varuskatten.

2. För plockning och häftning av kompendier, vilka skrives och stencileras
vid skolan, bör anlitas en specialfirma. Kostnaderna härför beräknas

Anslag

1960/61

Förslag

ökning

47 000

50 000

3 000

255 000

271 200

16 200

19 200

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1961

till 2 500 kronor per läsår. Medelsanvisningen för undervisningsmateriel
m. m. bör med hänsyn till föreslagna kurser i arbetsledning ökas med 2 000
kronor. För inspelning av undervisningsfilm beräknas oförändrat 10 000
kronor. Styrelsen hemställer om ett anslag av 700 kronor till den av skolans
elevråd bedrivna verksamheten. Anslagsposten bör slutligen uppräknas
med 11 000 kronor för fördyringar föranledda av allmänna varuskatten.

Departementschefen

I enlighet med polisverksamhetsutredningens förslag bör under förevarande
anslag upptagas ett belopp av 30 000 kronor till täckande av utgifterna
för expenser in. m. under den grundläggande fackutbildningens teoretiska
del. Av beloppet bör 23 000 kronor avses för undervisningsmateriel
m. m.

Beträffande styrelsens äskanden för nästa budgetår biträder jag föreslagen
uppräkning av posten till övriga expenser med 3 000 kronor. Medelsanvisningen
för undervisningsmateriel m. m. torde böra höjas med 6 000
kronor. För inspelning av undervisningsfilm beräknar jag oförändrat belopp.
Styrelsens förslag om bidrag till elevrådets verksamhet anser jag mig
icke kunna biträda.

I enlighet härmed bör omkostnadsanslaget uppföras med (315 000 +
30 000 + 3 000 + 6 000) 354 000 kronor. Av anslaget bör 46 000 kronor avräknas
mot automobilskattemedlen.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Statens polisskola: Omkostnader för budgetåret
1961/62 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
354 000 kronor, därav 46 000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

3 Polisväsendets organisationsnämnd

Anslag Nettoutgift

1959/60 ............................ 242 000 222 772

1960/61 (statsliggaren s. 1209) ...... 261 000

1961/62 (förslag) .................. 394 000

Yrkande

Polisväsendets organisationsnämnd (skr. 22/8 1960) hemställer, att anslaget
höjes med 73 500 kronor.

A. Avlöningar

1. Arvoden till nämndens ledamöter..........

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal

a) Utökning av utrcdningspersonalen.......

b) Arvode till biträdespersonal.............

c) Lönegradsuppflyttning.................

d) Löneklassuppflyttningar m. m...........

3. Rörligt tillägg.......................

4. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter

ökning

— 5 000

+ 32 200
+ 4 000
+ 500

+ 3 300
+ 33 000

+ 1 000 69 000

13. Omkostnader
Kxpenser...

4- 4 500 4 500

73 r,oo

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1961

Motiv

A 1) Då antalet ledamöter i nämnden f. n. är sju mot tidigare åtta och
med hänsyn till den relativt låga anslagsbelastningen under senare budgetår,
bör anslagsposten kunna minskas med sammanlagt 5 000 kronor till
16 000 kronor.

A 2 a) Förhoppningen att den fr. o. in. den 1 juli 1959 ökade anslagstilldelningen
skulle bidraga till att minska eftersläpningen i organisations undersökningarna

har icke infriats. Av under budgetåren 1957/58_1959/60

inkomna 47 uppdrag är 30 ännu ej avslutade. För hittillsvarande arbetsuPP§*fter
samt för en utökad rationaliseringsverksamhet och uppgifter avseende
samrådsverksamheten bör nämnden förstärkas med två förste byråsekreterare
eller byråsekreterare i högst Ae 23. Å andra sidan behöver ett
arvode, motsvarande högst löneklass A 19, för tillfällig utredningspersonal,
avsett att disponeras under högst nio månader i fortsättningen endast tagas
i anspråk under fyra månader.

A 2 b) För utökad biträdeshjälp bl. a. till ovan föreslagen personalförstärkning
torde erfordras ca 4 000 kronor.

A 2 c) Med en kontorsbiträdestjänst har numera förenats självständiga,
kvalificerade göromål av sådan omfattning, att tjänsten bör uppflyttas till
kanslibiträde.

B. För inköp av diktafoner beräknas 2 200 kronor, för inköp av möbler
m. m. till nyanställd personal 1 000 kronor samt för höjda städningskostnader
m. m. 1 500 kronor. Posten bör därför uppräknas med ett till 4 500
kronor avrundat belopp.

Departementschefen

I enlighet med vad jag i det föregående förordat bör nämnden tillföras
en tjänst i högst Ae 24 för att organisera den på nämnden ankommande
centrala rekryteringsfrämjande upplysningsverksamheten. Medelsbehovet
härför beräknar jag till i runt tal 33 000 kronor. Härutöver anser jag mig
på av nämnden anförda skäl böra tillstyrka föreslagen förstärkning av utredningspersonalen
med två tjänster i högst Ae 23. Vad nämnden i övrigt
föreslagit beträffande medelsbehovet för avlöningar föranleder icke någon
erinran från min sida. Därutöver beräknar jag 4 000 kronor med hänsyn
till behovet av biträdeshjälp för upplysningsverksamheten.

Till omkostnader anvisat belopp bör i anledning av nämndens förslag
uppräknas med 4 500 kronor. Därjämte torde omkostnadsposten i anledning
av polisverksamhetsutredningens av mig biträdda förslag böra uppräknas
med 22 500 kronor, varav 14 000 kronor avses för trycknings- och
annonskostnader m. m. för upplysningsverksamheten, 5 000 kronor för
reseersättningar och 3 500 kronor för möbler, lokalkostnader m. m.

Av mig förordade förslag föranleder en ökning av medelsbehovet för
nämnden med i runt tal 133 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1961

Anslaget bör fördelas på olika poster på sätt framgår av följande stat.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för polisväsendets organisationsnämnd,
som föranledes av vad jag i det föregående förordat
;

b) godkänna följande stat för polisväsendets organisationsnämnd,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1961/62:

Stat

Avlöningar

1.	Arvoden till nämndens ledamöter,
	förslagsvis ......................	16 000
2.	Avlöningar till icke-ordinarie per-
	sonal ..........................	244 000
3.	Rörligt tillägg, förslagsvis ........	70 000
4.	Kompensation för höjda folkpen-
	sionsavgifter, förslagsvis ........	4 000 334 000

Omkostnader

Omkostnader, förslagsvis .................... 60 000

Summa kronor 394 000;

c) till Polisväsendets organisationsnämnd för budgetåret
1961/62 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 394 000 kronor.

4 Bidrag till den lokala polisorganisationen å landsbygden m. ra.

	Anslag	Nettoutgift
1959/60 .......................	. 24 000 000	24 355 164
1960/61 (statsliggaren s. 1200)	24 000 000
1961/62 (förslag) .............	. 27 000 000	•

Från polisväsendets organisationsnämnd har jag under hand erhållit en
kostnadsberäkning för nästa budgetår. Enligt beräkningen, vilken upptager
3 154 polismanstjänster i de statsbidragsberättigade polisdistrikten och
samtliga ifrågakommande förmåner, utgör inedelsbehovet i runt tal
27 000 000 kronor.

I enlighet med vad jag i del föregående framhållit i samband med behandlingen
av polisverksamhetsutredningens förslag torde de årliga statsbidragen
till lönekostnaderna för polisrekryteringspersonalen beräknas öka med

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1961

250 000 kronor. Med utgångspunkt från att den nya aspirantorganisationen
icke torde genomföras förrän under kalenderåret 1962 och med beaktande
av att statsbidragen för lönekostnader rekvireras kalenderårsvis i efterskott
synes icke erforderligt att för nämnda ändamål beräkna medel under
anslaget för nästa budgetår.

På grund av vad jag sålunda anfört beräknar jag medelsbehovet under
anslaget till 27 000 000 (+ 3 000 000) kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till den lokala polisorganisationen å landsbygden
m. m. för budgetåret 1961/62 under elfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 27 000 000 kronor.

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt, förordnar Hans
Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Lars Erik Andersson