Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957 (Proposition 1957:86)

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

Nr 86

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående omläggning av
den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen;
given Stockholms slott den 8 februari 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till omläggning av den juridiska och
samhällsvetenskapliga utbildningen. Enligt förslaget skall följande grundläggande
juridiska och samhällsvetenskapliga examina finnas, nämligen
1) en juridisk examen, juris kandidatexamen, 2) en examen avseende en
kombinerad juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning, juridisk-samliällsvetenskaplig
examen, samt 3) en med dessa likvärdig på samhällsvetenskapliga
studier inriktad examen, filosofisk-samhällsvetenskaplig examen.
Studietiden förutsättes bli för de två förstnämnda examina 4 1/2 år och
för den sistnämnda 4 år.

Den föreslagna omläggningen av utbildningen förutsätter en betydande
utbyggnad av de juridiska fakulteternas personalorganisation. För omläggningens
genomförande erfordras 4 professurer, därav 3 i allmän rättslära
(Uppsala, Lund och Stockholm) och 1 i finansrätt med finansvetenskap
(Stockholm), 14 precepturer, 3 befattningar som biträdande lärare ävensom
17 assistent- och amanuensbefattningar samt ett antal biträdestjänster.

I fråga om de humanistiska fakulteterna, där resurserna i de samhällsvetenskapliga
ämnena under den senaste 1 O-årsperioden väsentligt för 1

— Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 86

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

stärkts, avser förslaget inrättande av 2 professurer i företagsekonomi (Uppsala
och Lund), 9 befattningar som biträdande lärare och 2 som förste
assistent.

Förändringarna i personalorganisationen skall enligt förslaget genomföras
successivt under loppet av fyra budgetår med början budgetåret
1958/59.

Den sammanlagda årliga kostnadsökningen, sedan utbildningsreformen
helt genomförts, beräknas till i avrundat tal 1 220 000 kronor. Vidare erfordras
engångsanslag å tillhopa 80 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

Utdrag ur protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8
februari 1957.

Närvarande :

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell,
Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, fråga om omläggning
av den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen och anför
därvid följande.

I. Inledning

1. Gällande bestämmelser, föreliggande reformförslag m. m.

Gällande stadga angående juridiska examina är av år 1935. Beträffande
juris kandidatexamen bygger denna stadga i det väsentliga på 1904
års stadga angående juridiska examina. Utfärdandet av 1935 års stadga
var närmast betingat av tillkomsten av statsvetenskaplig examen. Samtidigt
avskaffades kansliexamen.

Examensämnena i juris kandidatexamen är fördelade på två grupper.
Till den första gruppen hör rättshistoria, juridisk encyklopedi, romersk
rätt, nationalekonomi, finansrätt och statsrätt med folkrätt. Till den andra
gruppen hör civilrätt I, civilrätt II, civilrätt III, straffrätt, förvaltningsrätt,
processrätt och internationell privaträtt. Bland de till den första gruppen
hörande ämnena äger den studerande rätt att utesluta ettdera av ämnena
romersk rätt och nationalekonomi. I examen ingår två obligatoriska kurser,
nämligen en propedeutisk kurs i juridik och en praktisk kurs. För examens
godkännande fordras, att den studerande erhållit minst betyget Godkänd
i alla de ämnen som kräves för examen ävensom nöjaktigt genomgått den
propedeutiska kursen och den praktiska kursen. Fakulteten kan på vissa
villkor bevilja befrielse från skyldighet att genomgå den praktiska kursen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

Stadgan angående statsvetenskaplig examen är av år 1935.
Enligt stadgan kan statsvetenskaplig examen avläggas antingen inom juridisk
fakultet (statsvetenskaplig-juridisk examen) eller inom filosofisk
fakultet (statsvetenskaplig-filosofisk examen). Båda examina berättigar till
titeln politices magister.

Statsvetenskaplig-juridisk examen består av en statsvetenskaplig och en
juridisk avdelning. Examensämnen i den förra är nationalekonomi, statistik
och statskunskap. Nationalekonomi skall alltid ingå i examen med
minst två betygsenheter; i de båda övriga ämnena skall den studerande ha erhållit
minst två betygsenheter, nämligen minst en betygsenhet i vartdera av
dessa ämnen eller ock minst två betygsenheter i ett av dem. I examen kan
dessutom medtagas varje annat ämne, som tillhör de filosofiska fakulteterna.
Examensämnen i den juridiska avdelningen är privaträtt (huvudgrunderna
i civilrätt och speciell privaträtt) samt finansrätt, statsrätt med folkrätt
och förvaltningsrätt, vilka fyra ämnen alltid skall ingå i examen. Härvid kräves
minst betyget Med beröm godkänd i åtminstone ett av de tre senare ämnena
och minst betyget Godkänd i den juridiska avdelningens övriga ämnen.
Dessutom kan i examen medtagas juridisk encyklopedi och rättshistoria.
För examens godkännande fordras, att den studerande nöjaktigt genomgått
den propedeutiska kursen i juridik.

Examensämnena i statsvetenskaplig-filosofisk examen är nationalekonomi,
statistik, statskunskap, geografi, historia, praktisk filosofi, sociologi
och matematik. Av dessa ämnen skall de tre förstnämnda alltid ingå i examen.
För examens godkännande fordras — förutom den propedeutiska kursen
i juridik —- att den studerande erhållit sammanlagt minst sju betygsenheter
i högst fyra ämnen och därvid antingen sammanlagt sju betygsenheter
i nationalekonomi, statistik och statskunskap eller minst sex betygsenheter
i dessa tre ämnen och minst betyget Godkänd i ett av de övriga
examensämnena eller ock minst fem betygsenheter i de tre obligatoriska
ämnena, varav minst betyget Med beröm godkänd i två ämnen, och minst
två betygsenheter i ett av övriga examensämnen. I examen kan dessutom
medtagas varje annat ämne, som tillhör de filosofiska fakulteterna.

Frågan om en reformering av den samhällsvetenskapliga utbildningen
behandlades av 1942 års socialutbildningssakkunniga i deras
år 1946 framlagda betänkande med utredning och förslag rörande statsvetenskapliga
examina m. m. (SOU 1946: 30). Beträffande den kombinerade
examenstypen framhöll de sakkunniga, att en på lämpligt sätt konstruerad
sådan examen måste vara av värde för statsförvaltningen. Juris kandidatexamen
kunde nämligen ur förvaltningssynpunkt icke anses äga företräde
framför en utbildning, i vilken jämte ett ej alltför ringa juridiskt kunskapsmått
ingick kunskaper rörande bland annat samhällets ekonomiska, sociala
och politiska struktur. På grund av dels frånvaron av en lämpligt organi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

serad förvaltningspraktik, dels examens ej helt lämpliga utformning ansågs
emellertid den gällande statsvetenskaplig-juridiska examen icke ha nått den
uppskattning inom förvaltningen, som man skulle kunnat förvänta. De sakkunniga
ansåg sig höra föreslå vissa ändringar i denna examen. Sålunda
förordade de sakkunniga bl. a. en förstärkning av det juridiska inslaget i
examen. Full enighet förelåg hland de sakkunniga i fråga om bibehållandet
av en kombinerad juridisk-samhällsvetenskaplig examenstyp. Betydligt
större meningsskiljaktigheter rådde i fråga om den rent samhällsvetenskapliga
examenstypen. Bibehållandet av en dylik examen förordades av
de sakkunnigas majoritet, men fyra av de nio sakkunniga reserverade sig
häremot och föreslog, att nuvarande statsvetenskaplig-filosofisk examen
helt skulle avskaffas. En femte sakkunnig anförde i ett särskilt yttrande,
att han helst sett, att denna utbildningslinje hade anordnats inom ramen
för filosofisk ämbetsexamen. Socialutbildningssakkunnigas förslag blev vid
remissbehandlingen föremål för åtskillig kritik och föranledde icke några
ändringar av gällande examensbestämmelser.

Då en översyn av juristutbildningen ansågs påkallad med hänsyn
till bl.a. de påtagliga brister, varmed denna utbildning vore behäftad,
och den samhällsvetenskapliga utbildningen samtidigt
syntes böra bli föremål för förnyad utredning, utverkade dåvarande chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne, den 3 januari och den 8
april 1949 Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga
för att inom departementet verkställa utredning angående de juridiska och
samhällsvetenskapliga examina samt i samband därmed stående utbildningsfrågor.
De av departementschefen med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade
sakkunniga antog benämningen 1949 års kommitté för den juridiska
och samhällsvetenskapliga utbildningen.

Kommittén avgav den 12 november 1949 en promemoria om inrättande
av ett rättsvetenskapligt forskningsråd (SOU 1949:52). De av kommittén
i nämnda promemoria framlagda förslagen ledde bl. a. till att det dåvarande
samhällsvetenskapliga forskningsrådets verksamhetsområde utvidgades till
att omfatta även rättsvetenskap. Förslag härom framlades i 1954 års statsverksproposition
(VIII ht, p. 350).

Den 27 april 1953 avlämnade kommittén betänkande om den juridiska
och samhällsvetenskapliga utbildningen (SOU 1953: 15 och 16). Betänkandet
är undertecknat av professorn Ragnar Bergendal, ordförande, advokaten
Bertil Ahrnborg, professorn Per Olof Ekelöf, byråchefen Erland von Hofsten,
juris kandidaten och politices magistern Börje Langendorf, f. d. lagmannen
G. Lindstedt, professorn Seve Ljungman, politices magistern Gunnar Löwegren,
numera överdirektören Erik Montell, professorn Tord Palander,
byråchefen Gustaf Persson, direktören Ake G. Wickman samt rektorn Arne
Wåhlstrand.

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

över betänkandet har, efter remiss, utlåtande avgivits av kanslern för
rikets universitet som överlämnat av honom från universiteten i Uppsala,
Lund och Göteborg samt Stockholms högskola infordrade yttranden, lärarråden
vid handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg, Svea hovrätt,
hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för övre Norrland, riksåklagarämbetet,
statskontoret, riksräkenskapsverket, statens lönenämnd, statens
befordringsnämnd, lantbruksstyrelsen, försvarets civilförvaltning, riksförsäkringsanstalten,
skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, fångvårdsstyrelsen,
pensionsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen,
kammarkollegiet, kommerskollegium, statistiska centralbyrån och
statens organisationsnämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms
län, Uppsala län, Södermanlands län, Jönköpings län, Kronobergs
län, Malmöhus län, Göteborgs- och Bohus län och Kopparbergs län samt
kompetensutredningen. Vidare har vissa organisationer och sammanslutningar
beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet. Med anledning härav
har yttranden inkommit från svenska stadsförbundet, svenska arbetsgivareföreningen,
Sveriges industriförbund, svenska bankföreningen, bankjuristernas
förening, svenska försäkringsbolagens riksförbund, försäkringsjuridiska
föreningen, handelskamrarnas nämnd, Stockholms handelskammare,
Skånes handelskammare, Sveriges grossistförbund, föreningen Sveriges häradshövdingar,
föreningen Sveriges stadsdomare, Sveriges advokatsamfund,
föreningen Sveriges stadsfiskaler, föreningen Sveriges landsfiskaler, svenska
kriminalistföreningen, landsorganisationen i Sverige, tjänstemännens
centralorganisation, Sveriges juristförbund, Sveriges samhällsvetareförbund
(förut statsvetenskapliga intresseförbundet) samt Sveriges förenade studentkårer.

Vid avgivandet av sitt utlåtande bereddes kanslern under hand tillfälle
att taga del av de yttranden, som inkommit till ecklesiastikdepartementet
från myndigheter samt organisationer och sammanslutningar. Kanslern,
som avgav sitt utlåtande i december 1954, har däri framlagt ett självständigt,
helt utarbetat förslag.

Kommittén har i sitt betänkande föreslagit, att följande grundläggande
juridiska och samhällsvetenskapliga examina skall finnas, nämligen 1)
en juridisk examen, juris kandidatexamen, 2) en examen avseende kombinerad
juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning, juris politices magisterexamen,
3) en med dessa likvärdig på samhällsvetenskapliga studier
inriktad examen, politices magisterexamen, samt 4) en samhällsvetenskaplig
examen med kortare studietid, politices kandidatexamen. Två reservanter
inom kommittén har förordat, att i juris kandidatexamen skall inrymmas
ett starkare samhällsvetenskapligt inslag än vad kommitténs förslag innebär
och att nuvarande statsvetenskaplig-juridisk examen skall avskaffas
utan att ersättas av någon annan examen, som avser en kombinerad juri -

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

disk och samhällsvetenskaplig utbildning. Kanslern har i sitt utlåtande
föreslagit, att juridiska och samhällsvetenskapliga studier skall leda fram
till två grundläggande examina: juris kandidatexamen och en rent samhällsvetenskaplig
examen, politices magisterexamen.

I skrivelse den 4 mars 1955 till Kungl. Maj:t har strafflagberedningen
bl. a. understrukit angelägenheten av att en professur i kriminologi snarast
inrättas vid Stockholms högskola.

Till ecklesiastikdepartementet har vidare inkommit ett flertal skrivelser
rörande omläggning av den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen,
bl. a. tre likalydande, i mars 1955 dagtecknade skrivelser från professorerna
och docenterna vid de juridiska fakulteterna vid universiteten
i Uppsala och Lund och stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms
högskola samt en i juni 1955 dagtecknad skrivelse från Sveriges samhällsvetareförbund.

2. Departementschefen

Föreliggande förslag till omläggning av den juridiska och samhällsvetenskapliga
utbildningen var i samband med budgetberedningen hösten 1955
föremål för överväganden inom ecklesiastikdepartementet. I 1956 års statsverksproposition
(VIII ht, p. 77) redogjorde jag i korthet för kommitténs
betänkande och förslag, kanslerns remissutlåtande och däri framlagt förslag
samt övriga utlåtanden över betänkandet. I anslutning härtill uttalade
jag, att jag — efter den beredning av de föreliggande förslagen som ägt
rum — kommit till den uppfattningen, att kanslerns förslag i vad gällde
juristutbildningen i stort sett kunde godtagas, men att dennes förslag beträffande
den samhällsvetenskapliga utbildningen behövde ytterligare övervägas
inom departementet, bland annat med sikte på bibehållande av en
statsvetenskaplig-juridisk examen. Vidare framhöll jag, att det var min avsikt
att slutföra beredningen av ärendet till sådan tidpunkt, att förslag till
omläggning av den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen kunde
föreläggas 1957 års riksdag. Ehuru ärendets beredning ännu icke slutförts,
förklarade jag mig likväl —- på grundval av den föreliggande utredningen
— beredd att föreslå, att en preceptur i civilrätt skulle inrättas vid universitetet
i Uppsala från och med budgetåret 1956/57. I proposition nr 108 till
1956 års riksdag angående anslag för budgetåret 1956/57 till Stockholms
högskola in. m. föreslog jag även, att en preceptur i straffrätt skulle inrättas
vid högskolan från och med sistnämnda budgetår. I skrivelser nr 202
(SU 78) och nr 303 (SU 142) anmälde riksdagen bl. a., alt riksdagen bifallit
förslagen om inrättande av förutnämnda precepturer.

På min framställning bemyndigade Kungl. Maj :t genom beslut den 13

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år J957

april 1956 mig att tillkalla två sakkunniga för att inom ecklesiastikdepartementet
biträda med översyn av föreliggande förslag till omläggning av
den samhällsvetenskapliga utbildningen m. in. Med anledning härav tillkallade
jag samma dag såsom sakkunniga för nämnda ändamål professorn
vid Stockholms högskola F. F. Schmidt och professorn vid universitetet i
Lund N. N. Stjernquist.

I årets statsverksproposition (VIII ht; p. 74) uttalade jag, att beredningen
av ifrågavarande ärende i dess helhet beräknades vara slutförd inom kort
och att avsikten var att därefter i särskild proposition förelägga innevarande
års riksdag förslag i ämnet. Jag förklarade vidare, att jag därvid komnie
att förorda, att den avsedda omläggningen av den juridiska och samhällsvetenskapliga
utbildningen skulle genomföras successivt under loppet av
fyra budgetår med början budgetåret 1958/59. För budgetåret 1957/58 räknade
jag icke med någon ändring i personalorganisationen för juridiska
fakulteten vid universitetet i Uppsala. Vad däremot beträffar juridiska fakulteten
vid universitetet i Lund och stats- och rättsvetenskapliga avdelningen
vid Stockholms högskola ansåg jag mig — i avbidan på omläggningens
genomförande — böra föreslå en förstärkning av lärarkrafterna från
och med nästa budgetår genom inrättande vid såväl fakulteten som avdelningen
av en preceptur i civilrätt (VIII ht; p. 80 och 99).

De av mig tillkallade utredningsmännen har numera redovisat huvuddelen
av sitt uppdrag i en promemoria angående omläggning av den juridiska
och samhällsvetenskapliga utbildningen. Utredningsmännen har vid
utarbetandet av promemorian haft samråd med universitetskanslern.

Utredningsmännen har därjämte avgivit en promemoria angående juridiska
lärdomsprov och akademisk lärartjänstgöring som befordringsgrunder m. in.
samt en promemoria angående regler för förening av tjänst som professor,
preceptor eller docent vid juridisk fakultet med förordnande vid hovrätt.
De har vidare förklarat sig ha för avsikt att i särskilda promemorior till
närmare behandling upptaga frågan om praktiktjänster inom förvaltningen
samt frågan om kompetensregler för juridisk-samhällsvetenskaplig examen
och filosofisk-samhällsvetenskaplig examen.

Sedan beredningen av frågan om en omläggning av den juridiska och
samhällsvetenskapliga utbildningen slutförts inom ecklesiastikdepartementet,
torde jag nu få upptaga detta ärende till närmare behandling. Därvid
kommer jag — det vill jag redan här uttala — att föreslå, att följande
grundläggande juridiska och samhällsvetenskapliga examina skall finnas:
1) en juridisk examen, juris kandidatexamen, 2) en examen avseende kombinerad
juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning, nämligen hittillsvarande
statsvetenskaplig-juridisk examen, i fortsättningen benämnd juridisksamhällsvetenskaplig
examen, samt 3) en med dessa likvärdig på samhällsvetenskapliga
studier inriktad examen, nämligen hittillsvarande statsveten -

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

skaplig-filosofisk examen, i fortsättningen benämnd filosofisk-samhällsvetenskaplig
examen.

I det följande avser jag att i ett första avsnitt till mera ingående behandling
upptaga frågan om vilka olika examenstyper som bör finnas. Därefter
kommer jag att var för sig närmare behandla de av mig angivna tre examenstyperna.
Jag övergår sedan till frågan om förstärkning av personalorganisationen
vid de juridiska fakulteterna och för de samhällsvetenskapliga
ämnena. Avslutningsvis behandlas tidsschemat för omläggningens genomförande.

I min framställning kommer jag — för att ge den erforderliga helhetsbilden
— att förhållandevis utförligt redogöra för de olika frågorna. I detta
sammanhang anser jag mig emellertid böra taga ställning endast till de
huvudsakliga grunderna för en omläggning av utbildningen samt till de därmed
omedelbart sammanhängande frågorna om förstärkning av personalorganisationen
vid de olika lärosätena och om ökad medelsanvisning till
dessa för vissa andra ändamål. Det synes mig nämligen lämpligt, att ställning
nu tages endast på sådana punkter, där riksdagens medverkan erfordras
för utbildningsreformens genomförande. Sedan riksdagen fattat beslut
i ärendet, torde jag ånyo få anmäla detsamma för Kungl. Maj:t.

II. Olika examenstyper m. m.

1. Kommittén

Till grund för kommitténs ställningstagande till frågan om den juridiska
och samhällsvetenskapliga utbildningen ligger bl. a. en översikt över kompetensregler
och arbetsuppgifter inom statsförvaltningen.

Vad beträffar olika examenstyper finner kommittén att juris kandidatexamen
bör bibehållas med vissa förändringar, som åsyftar ett förbättrat
utbildningsresultat. Examen, som liksom hittills bör vara i stort
sett standardiserad, skall tillgodose utbildningsbehovet för alla som förbereder
sig för något slag av juridisk verksamhet. Beträffande arbetsuppgifterna
inom förvaltningen anföres, att dessa till avsevärd del är av sådan
art att såväl juridiska som samhällsvetenskapliga insikter kräves vid utförandet.
Även inom privata företag samt inom olika intresseorganisationer
och sammanslutningar förekommer åtskilliga sådana uppgifter. Många av
förvaltningens sinsemellan oberoende organ är enligt kommittén för små
för att kunna bära den personalorganisation, som vore erforderlig om nu
berörda uppgifter skulle utföras i samarbete mellan befattningshavare med
fullständig juridisk utbildning och sådana med samhällsvetenskaplig utbildning.
En sådan ordning skulle bl. a. komma att medföra avsevärda kost -

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

nadsökningar. Kommittén finner därför att befattningshavare med en examen,
som ger en kombinerad juridisk-samhällsvetenskaplig utbildning, är
behövliga. Denna examen bör enligt kommittén erhålla en delvis annan''utformning
än nuvarande statsvetenskaplig-juridisk examen. En förstärkning
av det juridiska inslaget är bl. a. nödvändig. De ämnen, som detta inslag
skall omfatta, bör vidare enligt kommittén såvitt möjligt vara av samma
omfattning som motsvarande ämnen i juris kandidatexamen. Som benämning
på examen föreslår kommittén juris politices magisterexamen.

Kommittén anför vidare, att åtskilliga arbetsuppgifter är av den art att
en gedigen samhällsvetenskaplig utbildning erfordras. Härvid krävs ofta
fördjupade studier inom åtminstone ett samhällsvetenskapligt ämne. Sådana
studier bör ske på grundval av en allmän samhällsvetenskaplig utbildning.
Det sålunda föreliggande utbildningsbehovet bör enligt kommittén tillgodoses
genom en särskild examen benämnd politices magisterexamen, vilken
skall ersätta nuvarande statsvetenskaplig-filosofisk examen. De hithörande
arbetsuppgifterna är enligt kommittén främst av ekonomisk eller ekonomisk-statistisk
art. Förutom av specialister inom dessa områden föreligger
emellertid behov av personer, som bedrivit fördjupade studier i någon
annan samhällsvetenskap, t. ex. statistik, kulturgeografi, sociologi eller
statskunskap. Kommittén anser, att behovet av personer med sådan utbildning
framdeles torde komma att öka. Även en mindre omfattande samhällsvetenskaplig
examen, som föreslås benämnd politices kandidatexamen,
finner kommittén erforderlig.

Två av kommitténs ledamöter anför i särskilda yttranden,
att numera i stort sett samma kunskaper bör krävas av den som skall avgöra
förvaltningsrättsliga ärenden och den som ämnar bli domare vid allmän
domstol eller advokat eller högre åklagare. Det föreliggande behovet av
juridisk och juridisk-samhällsvetenskaplig utbildning bör därför enligt
dessa ledamöters mening tillgodoses genom en examen. I denna examen —
juris kandidatexamen — bör emellertid, med hänsyn till den utveckling
som ägt rum, beredas större utrymme åt studier i vissa samhällsvetenskapliga
ämnen än vad kommitténs majoritet föreslagit. Nämnda två ledamöter
framlägger ett förslag till en sådan juris kandidatexamen samt föreslår, att
statsvetenskaplig-juridisk examen avskaffas och att kommitténs förslag till
juris politices magisterexamen ej genomföres.

Kommittén har i sitt betänkande redovisat vissa av kommittén gjorda
statistiska undersökningar beträffande bl. a. antalet personer med juridisk
och samhällsvetenskaplig utbildning inom skilda verksamhetsområden
samt utbildningsförhållandena i allmänhet inom den offentliga förvaltningen.
På grundval av bl. a. de företagna undersökningarna anser sig
kommittén kunna konstatera, att det i stort sett finns tillräckligt många
jurister för de uppgifter, som enligt gällande bestämmelser eller rådande

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 19~>7

tradition bör omhänderhavas av jurister. Kommittén berör därefter frågan
huruvida de jurister, som f. n. utexamineras, i allmänhet kan finna
sysselsättning med dylika uppgifter. För att närmare belysa denna fråga
redogör kommittén för de förändringar beträffande utbud och efterfrågan
på jurister, som inträffat under de senaste årtiondena, varvid kommittén
framhåller att den dåvarande situationen utmärktes av överskott på nyutexaminerade
jurister. Detta arbetsmarknadsläge kunde enligt kommittén
komma att bestå under ganska lång tid. Åldersfördelningen bland yrkesverksamma
jurister var sådan, att ersättningsbehovet kom att bli onormalt
litet i förhållande till hela antalet jurister. Samtidigt fanns det enligt kommittén
åtskilligt som talade för att utvidgningsbehovet, vilket då var obetydligt,
kom att hålla sig vid en relativt låg nivå. Tillströmningen till de
juridiska fakulteterna hade under 1940-talet varit genomsnittligt högre än
tidigare. Under åren 1950-51 och 1951-52 översteg den väsentligt 400.

Mot bakgrunden av denna utveckling på arbetsmarknaden har kommittén
övervägt att av arbetsmarknadshänsyn föreslå införandet av
en spärr för tillträdet till juridiska studier. Kommittén anser emellertid,
att en sådan reglering inte bör genomföras, utan understryker i stället
betydelsen av en på så tillförlitliga prognoser som möjligt byggd yrkesvägledningsverksamhet.

2. Yttranden

Svea hovrätt anser att ett centralt spörsmål måste vara huru det inbördes
förhållandet mellan juridik och samhällsvetenskap bör gestaltas vid
utformningen av examcnsväsendet på berörda områden. Att dels eu samhällsvetenskaplig
examen, dels en juridisk ämbetsexamen måste finnas,
är enligt hovrätten ställt utom tvivel. Frågorna huruvida och i vilken omfattning
samhällsvetenskapligt kunskapsstoff bör ingå i den juridiska examen
samt i samband därmed huruvida en kombinerad juridisk-samhällsvetenskaplig
examen bör finnas anses däremot vara förtjänta av noggrant
övervägande.

I anslutning härtill anför hovrätten i huvudsak följande.

De senare decenniernas djupgående förändringar i samhället har lett
till att behovet av kunskap om samhällslivets funktioner gjort sig gällande
icke minst inom den offentliga och den enskilda förvaltningen. Även inom
rättskipningen och därmed närstående och likartad verksamhet har framträtt
ett vidgat behov av samhällskunskap. Fn juris kandidatexamen med
ett starkare inslag av samhällsvetenskap skulle därför bättre än den föreslagna
kunna tjäna såväl rättskipningen som förvaltningens behov; samtidigt
skulle den blandade examensformen måhända helt kunna undvaras.
Emellertid torde det alltid finnas ett antal befattningar, för vilka en blandad
examen är mest lämplig. Utrymmet för en sådan examen minskas dock i
verkligheten, om dels det samhällsvetenskapliga inslaget i juris kandidat -

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1057

examen göres tillräckligt starkt, dels den rent samhällsvetenskapliga examen
tillföres juridiskt kunskapsstoff av tillräcklig omfattning. Med en
sådan uppläggning av möjliga lösningar betvivlar hovrätten det berättigade
i att för det återstående antalet tjänster, beträffande vilka en blandad utbildning
i och för sig vore den mest lämpliga, inrätta en särskild examen,
allrahelst som denna examens allmänna utbildningsvärde måste sättas i
fråga.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att den föreslagna omläggningen
av de juridiska studierna skulle leda till att den nyutexaminerade juristen
finge ett alltför ringa mått av kunskap om gällande rätt. Tanken på en
juris politices magisterexamen avvisas av hovrätten. Att inom juris kandidatexamen
bereda plats för samhällsvetenskapliga studier i större omfattning
än hittills vore enligt hovrätten i och för sig önskvärt. I så fall torde
emellertid enligt hovrättens mening en förlängning av studietiden bli nödvändig.
Liknande synpunkter anföres av hovrätten för övre Norrland.

Riksåklagarämbetet anser, att behovet av samhällsvetenskapliga insikter
gör sig gällande i främsta rummet inom förvaltningen. Även de jurister,
som är sysselsatta inom den egentliga rättsvården, kommer emellertid på
grund av utvecklingen av lagstiftningen att ställas inför frågor, som kräver
ett ganska betydande mått samhällskunskap. Ämbetet finner därför liksom
reservanterna i kommittén, att större utrymme i juris kandidatexamen bör
ägnas åt vissa, främst ekonomiska ämnen. Sker en sådan utbyggnad av det
samhällsvetenskapliga inslaget, är ämbetet närmast benäget att anse, att
något behov av juris politices magisterexamen icke föreligger.

Föreningen Sveriges häradshövdingar tillstyrker, att endast en juridisk
examen — juris kandidatexamen — finnes och denna examen erhåller den
av reservanterna i kommittén föreslagna utformningen. Föreningen Sveriges
stadsdomare ifrågasätter om det finns bärande skäl för en så genomgripande
omläggning av juristutbildningen, som kommittén föreslagit.

Sveriges advokatsamfunds styrelse hyser tvekan, om juris politices magisterexamen
kan ge ett bättre utbildningsresultat än nuvarande statsvetenskaplig-juridisk
examen, samt anser, att frågan om inrättande av den föreslagna
blandade examen bör ytterligare övervägas.

Åtskilliga centrala verk och myndigheter förordar en lösning av frågan
om den juridiska och den juridisk-samhällsvetenskapliga utbildningen på
det sätt som föreslagits av reservanterna inom kommittén, nämligen genom
att utöka det samhällsvetenskapliga inslaget i juris kandidatexamen. I denna
riktning uttalar sig kammarkollegiet, kommerskollegium, statskontoret, riksräkenskapsverket,
riksförsäkringsanslalten, pensionsstyrelsen, socialstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, försvarets civilförvaltning, statistiska centralbyrån,

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

statens organisationsnamnet och lantbruksstyrelsen. Sistnämnda styrelse
framhåller, att juris politices magisterexamen fått en med hänsyn till förekommande
arbetsuppgifter i stort sett lämplig utformning och att i och
för sig denna examen därför skulle kunna uppställas som kompetensvillkor
—- jämsides med juris kandidatexamen — för anställning i förvaltningstjänst
i allmänhet. Styrelsen anser emellertid skäl tala för att det övervägande
antalet studerande kommer att bedriva studier för juris kandidatexamen.
Ämbetsverken skulle därför på sätt liksom hittills komma att i
stor utsträckning rekryteras med juris kandidater med så gott som enbart
juridisk utbildning. Med hänsyn härtill vore det enligt styrelsens mening
lämpligare att i stället för att inrätta en ny examen ge juris kandidatexamen
ett starkare inslag av samhällskunskap.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsen torde man få räkna med att många studerande
i valet mellan två närliggande utbildningsvägar i första hand kommer
att välja den examensform, som ger det vidaste kompetensområdet.
Då uppgifterna på många håll inom förvaltningen kräver, att juridiskt utbildade
befattningshavare jämväl besitter kunskaper i samhällsekonomi
och statistik, finner arbetsmarknadsstyrelsen en blandad juridisk samhällsvetenskaplig
examen dock fylla ett behov. Dock synes det styrelsen tveksamt,
om inte samma mål kunde vinnas inom ramen för en juridisk examen.

Kommitténs förslag om inrättande av en juris politices magisterexamen
tillstyrkes av skolöverstyrelsen och bostadsstyrelsen. Sistnämnda styrelse
understryker, mot bakgrunden av egna arbetsuppgifter och erfarenheter
inom samhällsplaneringen, behovet av insikter i samhällsvetenskapliga ämnen
för dem som sysslar med olika grenar inom detta område. Det är enligt
styrelsens mening önskvärt, att befattningar inom de delar av förvaltningen,
där samhällsplaneringsfrågor handlägges, kan rekryteras med personer
med samhällsvetenskaplig utbildning. Detta gäller bl. a. länsstyrelsernas
planeringssektioner, vilka skall vara samordningsorgan för planeringen
inom länen. Den föreslagna juris politices magisterexamen anser styrelsen
bli av värde jämväl såvitt gäller en del befattningar inom bostadsstyrelsen,
och den torde enligt styrelsen även vara behövlig inom skilda delar av förvaltningen
i övrigt.

Kompetensutredningen anser, att det ökade behovet att till förvaltningen
knyta samhällsvetenskapligt utbildad arbetskraft får ses mot bakgrunden
av den utveckling som ägt rum. En kombinerad juridisk och samhällsvetenskaplig
utbildning synes utredningen särskilt gynnsam för förvaltningsverksamhet.
Inom domstols- och åklagarverksamhet torde däremot liksom hittills
en rent juridisk utbildning vara med hänsyn till göromålens art lämpligast.
Utredningen ansluter sig därför till den av kommittén intagna ståndpunkten,
att behov föreligger av en juridisk, eu kombinerad juridisk-samhällsvetenskaplig
och eu med dessa jämställd rent samhällsvetenskaplig

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

examen. Däremot kan utredningen inte biträda förslaget att inrätta en lägre
samhällsvetenskaplig examen, nämligen den föreslagna politices kandidatexamen.

Av de centrala verken och myndigheterna har endast vissa närmare berört
de av kommittén föreslagna till filosofiska fakulteten förlagda rent
samhällsvetenskapliga examina, politices magisterexamen och politices kandidatexamen.
Statskontoret anser det betänkligt att speciella examensformer
inom filosofiska fakulteten tillskapas för ett så ytterligt begränsat
behov av examinander som det här anses vara fråga om. Ämbetsverket kan
därför icke tillstyrka förslaget i denna del. Riksförsäkringsanstalten finner,
att det bör närmare övervägas om ifrågavarande examina ej lämpligen
kunde inordnas under filosofisk ämbetsexamen och filosofie kandidatexamen.
Detta torde ej enligt riksförsäkringsanstaltens mening behöva utesluta,
att de av kommittén föreslagna examensbenämningarna vid vissa
ämneskombinationer komme till användning. Skolöverstyrelsen, pensionsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, kommerskollegium, socialstyrelsen
och statistiska centralbyrån tillstyrker den föreslagna politices
magisterexamen. Flertalet av dessa myndigheter ställer sig däremot avvisande
mot förslaget att inrätta en politices kandidatexamen.

Statistiska centralbyrån anser en politices magisterexamen med kommitténs
uppläggning vara en utmärkt grund för den vidare utbildningen. Man finner
i denna examen enligt centralbyråns uppfattning vad som hittills saknas,
nämligen en integration av de socialvetenskapliga ämnena och en koordination
av undervisningen på detta område, som är synnerligen svår att
åstadkomma. I fråga om den föreslagna politices kandidatexamen ställer
sig centralbyrån tveksam, enär den icke kan ge de möjligheter till fördjupade
studier i flera ämnen, som skulle kunna göra den likvärdig med en filosofie
kandidatexamen.

Överståthållarämbetet och berörda länsstyrelser uppehåller sig främst vid
behovet av juridisk och juridisk-samhällsvetenskaplig utbildning. Sålunda
ifrågasätter överståthållarämbetet huruvida de skiljaktigheter som föreligger
mellan olika typer av arbetsuppgifter är så djupgående, att en differentiering
av den grundläggande juridiska utbildningen är motiverad. Enligt
ämbetet synes nämligen en kombinerad examen i den form, som kommittén
förordat, i viss mån innebära en sådan differentiering. Ämbetet ansluter
sig till reservanternas inom kommittén principiella uppfattning, att
juristutbildningen bör vara enhetlig samt att nuvarande statsvetenskapligjuridisk
examen bör avskaffas utan att ersättas med någon ny form av
kombinerad examen. Länsstyrelsen i Stockholms län har den uppfattningen,
att många förvaltningsuppgifter bäst torde handläggas av personer med
en kombinerad juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning. Detta gäller
bl. a. inom länsstyrelsernas verksamhetsområde. Den föreslagna juris po -

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

litices magisterexamen anser sig länsstyrelsen emellertid böra avstyrka.
Kommitténs försök att skapa en sådan examen synes länsstyrelsen ha ådagalagt,
att det ej är möjligt att konstruera en förvaltningsexamen av all roundtyp
genom att sammanföra fullvärdig juristutbildning och fullgod samhällsvetenskaplig
skolning i en examen med samma studietid som för enbart
juris kandidatexamen. Länsstyrelsen håller före, att kombinationen av de
båda utbildningsmomenten sannolikt bör ske på det sättet, att det ena av
kunskapsområdena — det juridiska — väl tillgodoses, medan man i fråga
om det andra får nöja sig med väsentligt blygsammare anspråk. Länsstyrelsen
i Uppsala län anser sig icke kunna godtaga den föreslagna juris politices
magisterexamen såsom en för förvaltningen lämpligt avpassad examen.
Mot den föreslagna politices magisterexamen har länsstyrelsen icke något
att erinra. Däremot avstyrkes politices kandidatexamen. Enligt länsstyrelsen
i Södermanlands län får — med hänsyn till förvaltningsverksamhetens
omfattning och delvis ändrade inriktning — tanken på en kombinerad juridisk
och samhällsvetenskaplig examen i och för sig anses befogad. Juris
politices magisterexamen synes emellertid behäftad med den allvarliga svagheten,
att densamma icke inrymmer någon tillfredsställande träning i författningstillämpning.
Därest i juris kandidatexamen — anför länsstyrelsen
vidare — icke kan i tillfredsställande grad inläggas samhällsvetenskaplig
utbildning och med hänsyn härtill, trots de betänkligheter som framhållits,
en blandad examen anses böra inrättas, synes därför de juridiska ämnena
böra erhålla minst den omfattning, som den föreslagna s. k. juridiska varianten
av juris politices magisterexamen utvisar. Mot förslagen till politices
magister- och kandidatexamina finner länsstyrelsen ej anledning till erinran.
Länsstyrelserna i Jönköpings och Kronobergs län ställer sig båda avvisande
till den föreslagna juris politices magisterexamen.

Flertalet organisationer och sammanslutningar, som beretts tillfälle yttra
sig över kommitténs förslag, har uppehållit sig vid de av kommittén redovisade
allmänna synpunkterna på olika examenstyper och deras lämplighet
för skilda arbetsuppgifter. Svenska stadsförbundet anser samtliga föreslagna
examenstyper godtagbara ur kommunal synpunkt. Svenska arbetsgivareföreningen
framhåller, att näringslivet och dess intresseorganisationer,
inom vilka områden jurister utnyttjas i icke ringa grad, har ett odiskutabelt
behov av såväl juridiskt som i vidaste mening samhällsvetenskapligt skolade
personer. Med hänsyn dels till att det icke torde vara möjligt att — utan
reducering av det i vartdera hänseendet önskvärda ämnesstoffet — förena
juridik och samhällsvetenskap i en och samma examen, dels till det praktiska
livets krav på specialisering ansluter sig föreningen till de grundtankar,
som ligger bakom förslaget att bibehålla juris kandidatexamen såsom särskild
examensform. I fråga om behovet över huvud taget av den särskilda
rent samhällsvetenskapliga politices magisterexamen hyser föreningen en

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 är 1957

viss tvekan. Huruvida denna examen kan väntas få större betydelse inom
näringslivet anses ovisst. Föreningen hänvisar till de utbildningsmöjligheter,
som finns inom ramen för filosofie kandidatexamen samt vid handelshögskolorna.
övertygande skäl för införande av en politices kandidatexamen
anser föreningen inte ha anförts av kommittén. Föreningen är tveksam om
juris politices magisterexamens betydelse för det enskilda näringslivet men
vill icke avvisa densamma, därest man skulle önska bereda vidgat utrymme
i den statliga förvaltningen för tjänstemän med samhällsvetenskaplig utbildning.
Enligt Sveriges industriförbund finns det knappast skäl att tillstyrka
den föreslagna juris politices magisterexamen såvitt gäller den del
av näringslivet, som förbundet representerar. Med hänsyn till att en examenstyp
med rent samhällsvetenskaplig inriktning visat sig fylla ett behov
för utredningsuppgifter inom hl. a. näringslivet anser förbundet, att
en sådan examen bör bibehållas. Den föreslagna politices kandidatexamen
anser förbundet icke vara av behovet påkallad. Svenska bankföreningen
tillstyrker i allt väsentligt kommitténs förslag rörande juris kandidatexamen.
Föreningen är också ense med kommittén beträffande politices magisterexamen,
däremot avstyrkes förslaget om en politices kandidatexamen.
Under förutsättning att utrymme lämnas för mer fördjupade studier inom
något ämnesområde och med hänsyn till att en blandad examensform synes
fylla ett behov inom den statliga förvaltningen, tillstyrker föreningen kommitténs
förslag om en juris politices magisterexamen.

Landsorganisationen i Sverige, som delar kommitténs uppfattning angående
behovet av personer -— bl. a. inom intresseorganisationerna — med
både juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning, kan dock inte förorda
den av kommittémajoriteten föreslagna lösningen. Däremot anses de synpunkter
beaktansvärda, som framförts av reservanterna inom kommittén.
Tjänstemännens centralorganisation ansluter sig till kommitténs synpunkter
på juris kandidatexamen. En examen med såväl juridiska som samhällsvetenskapliga
inslag synes enligt TCO vara lämplig för vissa arbetsuppgifter
såväl inom förvaltningen som för övriga arbetsområden.

Sveriges juristförbund avstyrker den föreslagna juris politices magisterexamen
och ifrågasätter om icke den dubbla målsättningen är orimlig, nämligen
att tillgodose två helt skilda utbildningsmål på samma tid som var
och en av dessa ensam för sig anses kräva i andra sammanhang. Härtill
kommer att det enligt juristförbundet är tvivelaktigt, om en blandad examen
är motiverad av så angelägna behov att den på grund därav bör bibehållas.
Skulle emellertid så befinnas vara fallet, anser juristförbundet att
man i stället bör ha en samhällsvetenskaplig utbildning kompletterad med
studier i rättsvetenskap direkt avpassade efter de förutsättningar, som en
samhällsvetenskaplig utbildning ger. För att en så utformad examen skall
bli slagkraftig på arbetsmarknaden fordras enligt juristförbundet dessutom,

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 dr 1957

att den sammankopplas med en med tingstjänstgöringen jämförbar praktisk
efterutbildning.

Enligt Sveriges förenade studentkårer bör juris politices magisterexamen
betraktas som en ämbetsexamen; en lämpligt utformad sådan examen synes
SFS oundgängligen nödvändig, om det inom bl. a. statsförvaltningen finns
ett behov av tjänstemän, som utöver juridiska kunskaper även har en samhällsvetenskaplig
orientering.

Sveriges samhällsvetareförbund anser, att kommittén klart givit uttryck
åt det faktum, att det svenska samhällets utveckling under senare tid nödvändiggjort
ett växande inslag av förvaltningstjänstemän, förtrogna med
ekonomiska och sociala fakta och tänkesätt. Av förbundets yttrande inhämtas
vidare bl. a. följande.

Enligt förbundets mening visar de av kommittén anförda siffrorna rörande
utbildningsförhållandena inom förvaltningen, att denna inte anpassat
sin rekrytering till förskjutningen i arbetets art. Att antalet samhällsvetare
är relativt litet anser förbundet främst bero på konservatism i rekryteringsfrågor.
Man har emellertid kunnat se hur flera departement och
verk, sedan de första politices magistrarna varit i tjänst en tid, fortsatt att
rekrytera med samhällsvetare. Förbundet redogör dels för de erfarenheter
man har av nuvarande statsvetenskaplig examen, dels för arbetsplats- och
lönegruppsfördelning för de 255 politices magistrar som avlagt examen
1945 och tidigare. Förbundet anser, att denna redogörelse visar att det inte
finns något som tyder på att examen skulle ha blivit föremål för bristande
uppskattning på arbetsmarknaden. I fråga om hur utbildningen skall ordnas
anser förbundet, att endast den nuvarande lösningen med en kombinerad
examenslinje med ungefärlig jämvikt mellan juridik och samhällsvetenskap
samt en rent samhällsvetenskaplig linje kan på ett rationellt sätt möta
förvaltningens behov av ett ökat mått av samhällsvetenskapligt kunnande.
Förbundet varnar för den tron, att de samhällsvetenskapliga sammanhangen
kan förstås efter ett par, tre terminers studier samt avråder från
tanken på att införa en förvaltningslinje inom juris kandidatexamen eller
förskjuta tyngdpunkten inom den blandade examen alltför mycket åt det
juridiska. Beträffande den rent samhällsvetenskapliga examenslinjen ifrågasätter
förbundet, om det på arbetsmarknaden föreligger ett mera omfattande
behov av en examen med den föreslagna utformningen. Fn sådan examen
anser förbundet leda till en alltför specialiserad utbildning inom ett begränsat
område. En examen, i princip utformad såsom nuvarande statsvetenskaplig-filosofisk
examen men med vissa justeringar torde enligt förbundet
vara den i stort sett mest ändamålsenliga ur såväl undervisningssoin
arbetsmarknadssynpunkt.

Juridiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och kund samt statsoch
rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola ifrågasätter
lämpligheten av en kombinerad juridisk-samhällsvetenskaplig examen. Humanistiska
fakulteterna i Uppsala och kund samt humanistiska avdelningen

2 — llihang till riksdagens protokoll 1.957. I sand. Nr 86

Kungl. Maj ds proposition nr 86 dr 1957

vid Stockholms högskola anser, att behov föreligger av såväl en dylik examen
som en samhällsvetenskaplig-filosofisk examen. De avstyrker däremot
den föreslagna politices kandidatexamen.

3. Universitetskanslern

Kanslern delar kommitténs uppfattning att förvaltningen har behov av
tjänstemän med icke blott juridisk utan även samhällsvetenskaplig utbildning.
I likhet med flertalet övriga myndigheter och sammanslutningar anser
emellertid kanslern, att den samhällsvetenskapliga utbildning, som juridisktadministrativa
tjänstemän i allmänhet behöver, icke i någon mera avsevärd
grad skiljer sig från den samhällsvetenskapliga utbildning som flertalet
domare, högre åklagare och advokater har behov av. De senaste decenniernas
djupgående förändringar i samhället har nämligen enligt kanslerns
uppfattning medfört, att samtliga ifrågavarande jurister måste äga större
mått av kunskaper om samhällets faktiska struktur samt av insikter i
samhällsvetenskaplig metod. Kanslern föreslår därför, att det samhällsvetenskapliga,
främst ekonomiska inslaget i juris kandidatexamen utökas
i förhållande till kommittéförslaget. Blir så fallet, synes kanslern något
större behov av en särskild juris politices magisterexamen ej föreligga; förslaget
om inrättande av denna examen avstyrkes därför av kanslern.

En juris kandidatexamen med ett ökat samhällsvetenskapligt inslag kan
enligt kanslern dock icke helt tillgodose förvaltningens behov av samhällsvetenskapligt
skolad arbetskraft. Vissa arbetsuppgifter är nämligen av den
art, att de kräver en fullständigare samhällsvetenskaplig utbildning. Inom
filosofisk fakultet bör därför finnas en politices magisterexamen. Denna
bör enligt kanslern anknyta till övriga filosofiska examina. Politices magisterexamen
bör även omfatta ett juridiskt inslag. Ett för denna examen
särskilt avpassat juridiskt ämne, rättskunskap, bör sålunda enligt kanslerns
uppfattning tillskapas. Detta ämne bör vara obligatoriskt i politices
magisterexamen och ingå med en beräknad studietid av en termin. Såsom
tillvalsämnen i politices magisterexamen bör kunna medtagas bl. a. de offentligrättsliga
ämnen, som ingår i juris kandidatexamen. Vid inrättandet
av politices magisterexamen, vilken föreslås ersätta nuvarande statsvetenskaplig-filosofisk
examen, samt vid omgestaltningen av juris kandidatexamen
kan enligt kanslerns mening den nuvarande uppdelningen av statsvetenskaplig
examen på en filosofisk och en juridisk linje slopas. Något
egentligt behov av den av kommittén föreslagna politices kandidatexamen
anser kanslern ej föreligga. Inrättande av denna examen avstyrkes därför.

I likhet med kommittén anser kanslern att tanken på införandet av en
spärr bör avvisas. Tillträde till universitetsstudier hör enligt kanslern i

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

princip icke regleras, såvida icke en sådan reglering är nödvändig på grund
av begränsad tillgång på sådana utbildningsresurser som lokaler, laboratonedrustning
och lärarpersonal. Såvitt gäller de juridiska studierna kan
dylika skäl icke anföras för en begränsning av tillströmningen. Lärarpersonalen
vid de juridiska fakulteterna har visserligen under en längre tid
varit otillräcklig i förhållande till antalet studerande, men denna omständighet
kan enligt kanslern icke åberopas såsom motiv för införande av en
spärr. I detta sammanhang understryker kanslern liksom kommittén betydelsen
av en effektiv yrkesvägledning grundad på prognostiska undersökningar.
Enligt kanslern visar den nedgång av antalet nyinskrivna studerande,
som ägt rum under de två läsåren 1952/54, att man vid t. ex. ett
ändrat arbetsmarknadsläge genom yrkesvägledning och liknande upplysningsverksamhet
kan åstadkomma en kraftig begränsning av tillströmningen
till en viss studieriktning.

4. Utredningsmännen

De förutnämnda — jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 13 april
1956 tillkallade — utredningsmännen har anfört huvudsakligen följande
i fråga om de särskilda examenstyperna.

Den av kanslern föreslagna juris kandidatexamen innehåller ett starkare
samhällsvetenskapligt inslag än den av kommittén förordade. Kanslerns överarbetning
av kommitténs förslag innebär enligt utredningsmännen en förbättring.
Även för domare, advokater och högre åklagare har nämligen de
samhällsvetenskapliga frågorna fått allt större betydelse. Inom ramen för
en examen, vilken avser en fullständig juristutbildning, kan dock endast
en begränsad tid anslås åt samhällsvetenskapliga studier. Det blir mera
fråga om eu orientering än en utbildning, som ger förmåga att behärska
samhällsvetenskaplig metod.

En tjänsteman, som arbetar i förvaltningen, har som regel vid sidan av
varandra uppgifter att tillämpa författningar och uppgifter att verkställa
utredningar. För de förra uppgifterna behöver han en juridisk utbildning,
för de senare är i åtskilliga fall en samhällsvetenskaplig skolning av väsentlig
betydelse. Med hänsyn härtill är det önskvärt, att det jämte juris
kandidatexamen finns en ämbetsmannacxamen, som ger en mera fullständig
samhällsvetenskaplig utbildning. Den nuvarande statsvetenskaplig-juridisk
examen bör därför avlösas av en juridisk-samhällsvetenskaplig examen, en
examen, som skall avse en kombinerad juridisk och samhällsvetenskaplig
utbildning. Under sin utbildningstid bör den som studerar för avläggande
av denna examen kunna erhålla en sådan juridisk skolning, att han kan
på egen hand tillämpa författningar och självständigt handlägga juridisktadministrativa
ärenden. Därjämte bör han under sill studietid få lära sig
att behärska tekniken att utreda ekonomiska, politiska och sociala samband.
Den studerande bör i enlighet härmed ställas såväl inför krav som gäller
för juristerna som inför krav som möter vid en rent samhällsvetenskaplig
utbildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

EU stigande behov av samhällsvetenskapliga specialister, särskilt för utredningsarbeten,
torde föreligga både inom förvaltningen, näringslivet och
organisationerna. Det bör därför finnas en examen, som avser en rent samhällsvetenskaplig
utbildning. Nuvarande statsvetenskaplig-filosofisk exa7
men bör sålunda avlösas av en examen benämnd filosofisk-samhällsvetenskaplig
examen. Enligt utredningsmännens förslag skall den studerande
under examens första del läsa vissa kärnämnen. Studiet av dessa syftar
till att garantera en grundläggande allmän samhällsvetenskaplig skolning.
Under en andra del av studietiden bör den studerande ha valfrihet, så att
han kan specialisera sig på det område, som han själv önskar.

Något behov av en särskild mindre omfattande samhällsvetenskaplig examen,
politices kandidatexamen, synes icke föreligga.

För de tre olika examina: juris kandidatexamen, juridisk-samhällsvetenskaplig
examen och filosofisk-samhällsvetenskaplig examen bör enligt utredningsmännen
studieplanerna samordnas så långt möjligt. En viss
del av studiestoffet kan göras gemensam för alla examina. Det juridiska
inslaget i juridisk-samhällsvetenskaplig examen bör i huvudsak avse ett
studium av särskilda rättsområden efter samma kunskapsfordringar som
för juris kandidatexamen. Det samhällsvetenskapliga inslaget i juridisksamhällsvetenskaplig
examen bör enligt utredningsmännen bilda den kärna
i filosofisk-samhällsvetenskaplig examen, som sedan kompletteras med valfria
studier i olika ämnen.

Beträffande fördelarna med en här avsedd samordning av studieplanerna
anför utredningsmännen:

Med en sådan samordning blir lärarorganisationen bättre utnyttjad
än eljest. Men kostnadssynpunkten har icke varit enbart bestämmande. Den
enskilde studenten vinner genom samordningen stora fördelar. Det är icke
lätt för den nyblivne studenten att träffa det slutliga valet av yrkesbana.
Får han någon tid att orientera sig på olika områden, bedömer han säkrare
vart hans fallenhet och intresse pekar.

I fråga om huvudlinjerna för samordningen av studieplanerna har utredningsmännen
anfört bl. a. följande.

Alla som söker sig till juridiska eller samhällsvetenskapliga studier bör
ha den första terminen gemensam. De följer då den juridiska fakultetens
propedeutiska kurs samt undervisning i företagsekonomi. Därefter delar
de sig så, att en grupp tar studieplanen för juris kandidatexamen, en annan
studieplanen för filosofisk-samhällsvetenskaplig examen. Den som därvid
fortsatt juristvägen har efter den tredje terminen att träffa valet, om han
skall gå vidare till juris kandidatexamen eller om han skall läsa de juridiska
ämnen som ingår i juridisk-samhällsvetenskaplig examen för att i mitten
av sjätte terminen övergå till samhällsvetenskapliga ämnen i denna examen.
Den som efter den första terminen tog den samhällsvetenskapliga
vägen har efter den femte terminen att bestämma sig för om han skall övergå
till juridiska ämnen med juridisk-samhällsvetenskaplig examen som mål

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

eller om han skall bygga ut kärnan av samhällsvetenskapliga ämnen till
en filosofisk-samhällsvetenskaplig examen.

Vad beträffar Göteborgs universitet må anmärkas, att vid detta lärosäte
meddelas undervisning i flertalet samhällsvetenskapliga ämnen, medan någon
juridisk undervisning utöver den propedeutiska kursen icke anordnas.
Samordningen av studieplanerna innebär, att även den som avser att avlägga
juris kandidatexamen eller juridisk-samhällsvetenskaplig examen kan
tillbringa en del av sin studietid i Göteborg. För juris kandidatexamen skulle
man kunna i Göteborg läsa den första terminens kurser. Ännu fördelaktigare
vore om man i Göteborg kunde ordna även undervisning i samhällsekonomi
enligt fordringarna för juris kandidatexamen. Den studerande skulle då
kunna stanna i Göteborg till mitten av den andra terminen. För juridisksamhällsvetenskaplig
examen ges i Göteborg utbildning motsvarande de fem
första terminerna.

Utredningsmännen behandlar även den väntade tillströmningen
av studerande som avser att avlägga juris kandidatexamen, juridisk-samhällsvetenskaplig
examen och filosofisk-samhällsvetenskaplig examen ävensom
behovet av personer med sådan utbildning. De anför följande uppgifter
angående nyinskrivna och examinerade vid de juridiska fakulteterna
under de senare läsåren.

Antalet nyinskrivna studerande och antalet avlagda examina vid juridiska
fakulteterna de senare läsåren.

Läsår	Nyinskrivna	Examina	Summa
Jur. kand.	Statsv.-jur.
Uppsala
1952—1953 ........	66	44	4	48
1953—1954 ........	56	64	2	66
1954—1955 ........	78	53	5	58
1955—1956 ........	72	65	3	68
Lund
1952—1953 ........	68	49	8	57
1953—1954 ........	65	58	3	61
1954—1955 ........	82	42	8	50
1955—1956 ........	78	59	4	63
Stockholm
1952—1953 ........	139	102	10	112
1953—1954 ........	114	88	13	101
1954—1955 ........	128	104	17	121
1955—1956 ........	139	94	10	104

Anm. 1. I Stockholm tillkommer för distriktsåklagarexamcn.

Anm. 2.

1952— 1953

1953— 1954

1954— 1955

1955— 195(1

Nyinskrivna

Examinerade

Uppgifter för tidigare år lämnas i SOU 1952: 15 s. 198.

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

Härefter anför utredningsmännen följande.

Det överskott av färdiga juris kandidater, som förelåg för några år sedan,
har nu utjämnats. För dagen synes föreligga ett visst underskott på tingsmeriterade
jurister, medan i fråga om övriga jurister torde råda i huvudsak
balans mellan tillgång och efterfrågan. Att förhållandena utvecklats på detta
sätt, får väsentligen tillskrivas den yrkesvägledning som lämnas av arbetsmarknadsstyrelsen
och den upplysningsverksamhet som bedrivits av Sveriges
juristförbund. År 1951 började man göra de nya studenterna uppmärksamma
på läget på juristbanan, och siffrorna för antalet nyinskrivna vid
de juridiska fakulteterna (antalet aspiranter till landsfiskalsbanan oräknade)
sjönk från omkring 420 läsåret 1951/52 till 273 läsåret 1952/53 för
att stanna vid en nivå strax under 300. Av de nyinskrivna inriktar sig det
stora flertalet (omkring 90 procent) på juris kandidatexamen.

De som examinerats med statsvetenskaplig-juridisk examen har varit
relativt få. Under de senare åren har genomsnittet varit 22. Samtliga har
utan svårighet vunnit anställning. Antalet med statsvetenskaplig-filosofisk
examen har varit ännu färre. Här råder direkt knapphet, särskilt på personer
med högre betyg i statistik.

När det gäller att bestämma lärarorganisationen vid de juridiska fakulteterna
och för de samhällsvetenskapliga ämnena, kan man — framhäver
utredningsmännen — icke arbeta med utgångspunkt i vissa antaganden
rörande behovet av examinerade. Tanken på införandet av en
spärr för tillträdet till dessa studiebanor har nämligen bestämt avvisats.
Kapaciteten måste i stället bestämmas efter den väntade tillströmningen.
Ordnar det allmänna en effektiv yrkesvägledning — anför utredningsmännen
vidare — behöver det dock icke bli någon större spänning mellan tillströmning
och behov. Både för jurister och samhällsvetare gäller för övrigt
att arbetsmarknaden är plastisk. De examinerade finner användning för sin
utbildning på många olika levnadsbanor. Utredningsmännen påpekar, att
antalet examinerade jurister i våra grannländer i förhållande till folkmängden
är väsentligt högre än hos oss.

Utredningsmännen anför i fortsättningen.

Under de närmaste åren kommer det sammanlagda antalet studenter att
ökas väsentligt. Detta torde i någon mån komma att påverka tillströmningen
till de juridiska fakulteterna, även om det från yrkesvägledningens
sida komme att framhållas att behovet av jurister på arbetsmarknaden
vore tillgodosett. Man torde därför ha att räkna med en svag ökning av antalet
studerande för juris kandidatexamen. Den föreslagna nya juris politices
magisterexamen bör få större slagkraft än nuvarande statsvetenskapligjuridisk
examen. Man får också räkna med att de, som söker sig till en rent
samhällsvetenskaplig utbildning, kommer att öka i antal.

Man får en uppfattning om antalet studerande årligen i varje ämne genom
att med ledning av examensstatistiken för tidigare år göra antaganden om
det blivande antalet årligen examinerade. För de sista ämnena i examen
torde elevantalet bli ungefär detsamma som antalet examinerade. För äm -

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

nen förlagda till de två första studieåren får man göra ett tillägg med hänsyn
till att dessa ämnen läses även av studerande, som icke fullföljer sina studier
fram till examen. Storleken av detta tillägg är svår att uppskatta.

Utredningsmännens antaganden rörande det blivande antalet årligen examinerade
framgår av följande tabell.

Antaganden rörande det blivande antalet årligen examinerade

	Juris kandidat-examen	Jur. samhällsvet. examen	Fil. samhällsvet. examen
	65	15	10
	65	15	10
	105	30	20
Göteborg ..............	—	—	10

5. Departementschefen

Vad beträffar de olika examenstyperna, så råder en allmän enighet
om att juris kandidatexamen bör bibehållas som en särskild examen.
Olika förslag om examens närmare utformning har dock framförts. Liksom
hittills bör denna examen finnas för utbildning av bl. a. blivande domare,
åklagare i högre tjänsteställning och advokater. Sedan gammalt har juris
kandidatexamen ansetts vara en lämplig examen även för dem, som går till
tjänster inom bl. a. statsförvaltningen. Sådana tjänster torde jämväl i fortsättningen
komma att i stor utsträckning rekryteras med juris kandidater.

Huruvida det vid sidan av juris kandidatexamen bör finnas en examen,
som avser en kombinerad juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning, är
— såsom framgår av min föregående redogörelse — en fråga, vari meningarna
varit delade. Inom kommittén har majoriteten ansett, att en dylik
examen, juris politices magisterexamen, fyller ett behov, men av två
reservanter inom kommittén och i flertalet remissyttranden har anförts
en motsatt uppfattning. Företrädarna av sistnämnda uppfattning har hävdat,
att ett starkare samhällsvetenskapligt inslag än vad kommittémajoriteten
föreslagit borde inrymmas i juris kandidatexamen och att härigenom
en särskild kombinerad juridisk och samhällsvetenskaplig examen
bleve överflödig. Kanslern har i sitt utlåtande anslutit sig till denna uppfattning
och hans förslag har utformats i överensstämmelse härmed.

Vid min anmälan i fjolårets statsverksproposition av frågan om en omläggning
av den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen ansag
jag, att den ytterligare beredning av ärendet, som jag då fann erforderlig,
borde sikta på bl. a. ett bibehållande av en kombinerad juridisk-samhälls -

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

vetenskaplig examen. Vid den fortsatta beredningen av ärendet har jag
blivit övertygad om att det inom bl. a. statsförvaltningen — även om i juris
kandidatexamen inrymmes ett samhällsvetenskapligt inslag av den art och
omfattning kanslern föreslagit — finnes ett behov av den av mig
åsyftade kombinerade examen. De samhällsvetenskapliga studierna inom
ramen för en juris kandidatexamen, utformad i huvudsaklig överensstämmelse
med kanslerns förslag, kan nämligen i allmänhet icke ge den studerande
annat än en orientering — visserligen en relativt omfattande och därmed
värdefull sådan — i vederbörande samhällsvetenskapliga ämne.
Nämnda studier kan sålunda i regel icke ge den studerande en verklig utbildning
i samhällsvetenskaplig metod. Med många administrativa tjänster
inom bl. a. statsförvaltningen — vilka på grund av samhällsförhållandenas
utveckling under senare tid ökat — är emellertid förenade arbetsuppgifter,
för vilka kräves — utom viss juridisk skolning — en förhållandevis grundlig
utbildning i ett eller flera samhällsvetenskapliga ämnen. Jag tänker
därvid främst på tjänster, varmed är förenade arbetsuppgifter med tyngdpunkten
förlagd till de ekonomiskt-administrativa. För rekrytering av nu
avsedda tjänster med befattningshavare, som äger en för arbetsuppgifternas
art lämplig utbildning, synes mig angeläget, att det finnes en av mig förut
åsyftad kombinerad examen, vilken avser en betydligt mera omfattande
samhällsvetenskaplig utbildning än juris kandidatexamen. I anslutning till
vad jag nu och i det föregående uttalat i fråga om rekrytering av tjänster
vid jag tillägga, att det torde finnas ett betydande antal tjänster, till vilka
den ena av de här avsedda examina icke kan ge något bestämt företräde
framför den andra.

Från de synpunkter jag här anfört i fråga om en kombinerad juridisksamhällsvetenskaplig
examen innebär utredningsmännens förslag en lämplig
rationalisering av nuvarande statsvetenskaplig-juridisk examen. I utbildningen
skall ingå juridik och samhällsvetenskap som likvärdiga och
varandra stödjande element. Jag anser mig böra förorda, att en examen avseende
kombinerad juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning bibehålies.

Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse innebär utredningsmännens
förslag, att undervisningen för juridisk-samhällsvetenskaplig examen
skall på visst sätt samordnas med undervisningen för juris kandidatexamen
och filosofisk-samhällsvetenskaplig examen. Därest en dylik samordning
kommer till stånd, vilket jag förordar, kommer merkostnaderna
för anordnande av undervisning för förstnämnda examen att bli förhållandevis
måttliga.

Nuvarande statsvetenskaplig-filosofisk examen åsyftar en rent samhällsvetenskaplig
utbildning. Kommittén har ansett, att en sådan examenstyp
alltjämt bör finnas. I några av remissyttrandena har förordats, att den rent
samhällsvetenskapliga utbildningen skulle inordnas i filosofisk ämbetsexa -

Kungl, Maj:ts proposition nr 86 år 1957

men och i filosofie kandidatexamen. Kanslern och utredningsmännen har
avvisat en sådan tanke och i likhet med kommittén föreslagit bibehållandet
av en särskild examen. Ett genomgående drag i kommitténs, kanslerns och
utredningsmännens förslag är, att denna examen skall avse dels en studieperiod
med obligatoriskt innehåll, dels en period där den enskilde studerande
har valfrihet mellan en grupp av ämnen.

Staten, de större kommunerna och näringslivet synes mig för olika utredningsuppgifter
ha behov av samhällsvetenskapliga specialister med en
viss grundutbildning. En särskild examen bör enligt min mening finnas för
utbildning av dylika utredningspecialister. En examen motsvarande statsvetenskaplig-filosofisk
examen bör bibehållas och såsom utredningsmännen
föreslagit i fortsättningen benämnas filosofisk-samhällsvetenskaplig examen.

Enligt kommitténs förslag skulle därjämte finnas en mindre omfattande
samhällsvetenskaplig examen, poliiices kandidatexamen. Vid remissbehandlingen
av kommitténs förslag har i övervägande antalet yttranden invänts,
att denna examen icke skulle fylla någon funktion. Varken kanslern eller
utredningsmännen har funnit sig kunna tillstyrka inrättandet av en dylik
examen. För egen del anser jag mig inte heller kunna biträda kommitténs
förslag på denna punkt.

Den i det föregående omnämnda samordningen av undervisningen
för de olika examina är önskvärd inte endast från synpunkten,
att lärarorganisationen i så fall utnyttjas mera effektivt och kostnaderna
för undervisningen härigenom blir lägre än eljest. Även för den enskilde
studerande erbjuder samordningen stora fördelar. Det blir lättare för honom
att träffa det rätta yrkesvalet, om han en tid kan hålla flera alternativ
öppna och om han utan tidsförlust kan övergå från studierna för en examen
till studierna för en annan. Enligt min mening har utredningsmännen löst
uppgiften att samordna undervisningen på ett ändamålsenligt sätt.

Tillströmningen till de juridiska fakulteterna har växlat från
tid till annan. Under en period omkring 1950 var siffran å antalet nyinskrivna
per år omkring 450. Läsåret 1952—53 sjönk antalet kraftigt för att
sedan stanna vid en nivå strax under 300. För några år sedan förelåg ett
visst överskott på nyexaminerade jurister. Detta visade sig dock vara eu
tillfällig företeelse och f. n. råder närmast balans mellan tillgång och efterfrågan.

I och för sig kunde det vara önskvärt med en jämnare utexamination. Enligt
min mening bör det dock icke ifrågakomma att reglera tillströmningen
genom att maximera det århga nyintaget av studerande, utan tillträdet till
den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen hör såsom hittills vara
fritt. Som universitetskanslern framhållit, bör införandet av spärr för tillträde
till universitetsstudier ifrågakomma endast i de fall, då detta är nödvändigt
med hänsyn till lokalutrymmen, utrustning och lärarpersonal.

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

Erfarenheterna från senare år visar betydelsen av att arbetsmarknadsorganen
vägleder de unga vid valet av studiebana. I ett läge med mättad
marknad minskar tillströmningen. Det synes mig angeläget att denna yrkesvägledning
grundas på tillförlitliga prognoser av arbetsmarknaden vid
den tidpunkt, då den nyinskrivna kan väntas träda ut i förvärvslivet.

Jag kan i detta sammanhang nämna, att den av mig med stöd av Kungl.
Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1955 tillkallade universitetsutredningen
som en huvuduppgift har att söka klarlägga, hur stort samhällets behov under
den närmaste framtiden kan väntas bli av universitets- och högskoleutbildad
arbetskraft, häri inbegripet bl. a. arbetskraft med juridisk och samhällsvetenskaplig
utbildning. Samtidigt vill jag erinra om det beslut angående
viss förstärkning av arbetsmarknadsstyrelsens resurser, som efter
förslag av chefen för socialdepartementet fattades av föregående års riksdag.
Arbetsmarknadsstyrelsen har härigenom fått möjligheter till fortlöpande
utredningsverksamhet i syfte att skaffa en bättre överblick över tillgång
och efterfrågan på fackutbildad arbetskraft, främst sådan med längre utbildningstid.
Yrkesvägledningsverksamheten kommer alltså framgent att
kunna bygga på mera uttömmande prognosuppgifter än som hittills funnits
tillgängliga.

III. Juris kandidatexamen

1. Kommittén

Mot de nuvarande studierna för juris kandidatexamen och dessas resultat
kan anmärkas, anför kommittén, att de är i alltför hög grad inriktade
på minneskunskaper, i synnerhet rörande den för tillfället gällande lagstiftningens
innehåll, och i alltför ringa grad på förmåga att lösa sådana
problem, som förekommer i praktisk juridisk verksamhet. Härmed sammanhänger
att de studerande icke får tillfälle till aktiv självverksamhet
i erforderlig utsträckning. Orsakerna till här avsedda brister i juristutbildningen
är framför allt, att lärarna är alltför fåtaliga i förhållande till det
mycket stora antalet studenter. De kan därför ej medhinna sådan undervisning,
som är en förutsättning för självverksamhet av de studerande —
främst undervisning i form av seminarieövningar. Tillgången på läroböcker
är vidare otillräcklig. För att en förbättring av utbildningsförhållandena
skall kunna nås, fordras bl. a. att en kraftig upprustning sker av lärarorganisationen
och andra resurser för undervisningen samt att undervisningen
och studierna får en delvis annan inriktning. Beträffande det senare spörsmålet
anför kommittén, att den främsta riktlinjen för en omändring bör
vara att i studierna införa ett betydligt vidgat moment av utbildning i att

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

lösa juridiska problem. Detta förutsätter i sin tur ett väsentligt ökat självständigt
arbete från de studerandes sida. Vidare bör examen omfatta ett
förstärkt inslag av samhällsvetenskap och andra hjälpvetenskaper. ökad
tonvikt bör också läggas på de offentligrättsliga ämnena. Varje förlängning
av studietiden avvisas av kommittén.

För examen bör liksom hittills beräknas en studietid av 4V£ år. Utrymme
för de nya prestationer, som bör fordras, måste därför beredas på annat sätt.
Någon tidsvinst kan enligt kommittén inte göras på de inledande ämnena;
uteslutning av ett eller flera av de positivrättsliga ämnena är ej heller möjlig.
Kraven på kunskaper om lagtext och liknande stoff måste därför enligt
kommittén nedsättas i en omfattning som motsvarar omkring en tredjedel
av den beräknade studietiden. Härigenom vinnes närmare 2^ terminer
för de nya inslagen i examen.

Det på juridisk problematik inriktade studiet bör bestå av en mindre,
mera teoretisk del (det nya ämnet allmän rättslära) och en större, mera
praktiskt inriktad del med krav på specialuppgifter inom två olika ämnen
(civilrätt och annat valfritt ämne). För vart och ett av dessa fördjupningsärnnen
bör anslås en studietid av en termin. De båda delarna bör i tiden
följa i nu angiven ordning. Kommittén avvisar en ordning, enligt vilken
det på juridisk problematik inriktade studiet skulle anknytas till eller inordnas
i det traditionella studiet av de särskilda examensämnena. Syftemålet
med dessa mera djupgående studier är — anför kommittén vidare —
att inom begränsade rättsområden uppnå en grundlig behärskning av lagstiftning,
rättspraxis och annat förefintligt material samt övning i praktisk
rättstillämpning med användning av erkända principer för lagtolkning, utfyllande
av luckor i lagstiftning och rättspraxis, beaktande av prejudikat

o. s. v. Huvudskälet för att dessa fördjupade studier hör förläggas till examens
sista del är, att de enligt kommitténs mening förutsätter icke alltför
obetydliga insikter i rättsordningen i dess helhet.

Kommitténs förslag i fråga om examens närmare utformning innebär i
huvudsak följande.

Det juridiska studiet bör liksom nu inledas med den propedeutiska kursen.
Förutom nuvarande ämnesområden bör denna kurs omfatta en
kort översikt över vissa av de delar av den allmänna rättsläran, vilka nu
ingår i ämnet juridisk encyklopedi. Detta ämne upphör att vara särskilt
examensämne. Det bör i övrigt i utvidgad och fördjupad form hänföras till
det nya examensämnet allmän rättslära, vilket studeras först efter genomgången
av de positivrättsliga ämnena eller de flesta av dessa. Nationalekonomi,
som föreslås bli obligatoriskt och icke som nu alternativt med romersk
rätt, bör få en med hänsyn till den juridiska utbildningen avpassad
inriktning. På grund av den ändrade uppläggningen av ämnet föreslår kommittén,
att det benämnes ekonomisk samhällskunskap. Romersk rätt bör
upphöra att vara särskilt examensämne och i stället ingå som eu del i ämnet
rättshistoria, vilket ämne även i övrigt bör få en delvis annan uppläggning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

Ämnet statsrätt bör icke blott inriktas på kännedom om våra grundlagar
utan på grunddragen av vårt politiska liv över huvud taget. I ämnet folkrätt,
som bibehåller ungefär samma omfattning som nu inom examens
ämnet statsrätt med folkrätt, bör ökad vikt läggas vid de allmänna principerna
och de internationella organisationerna. Den internationella privaträtten,
som nu utgör ett självständigt examensämne, föreslås ingå såsom en
del av civilrätten.

Den nödvändiga nedskärningen av kunskapsstoffet berör såväl ämnet
civilrätt som ämnena straffrätt och processrätt. Inom de särskilda ämnena
föreslås nedskärningen drabba sådana delar, vilka är av underordnad betydelse
för övriga ämnesdelar och ämnen eller som endast sällan kommer
till praktisk användning. De grundläggande studierna i civilrätt föreslås
uppdelade på två examensämnen, nämligen civilrätt 1 och civilrätt II med
internationell privaträtt; för vartdera ämnet beräknas en studietid av en
termin. Härtill kommer — mot slutet av studiegången — en termins fördjupade
studier inom ett begränsat område av civilrätten. Den tid som anslås
åt civilrätt blir härigenom i sin helhet ungefär densamma som för närvarande.
Genom att kursfordringarna nedskäres i straffrätt, erhålles en tidsvinst,
som löreslås komma vissa ickc-jiiricliska hjälpvetenskaper till godo, nämligen
rättspsvkologi, rättspsykiatri, kriminologi, kriminalteknik, kriminalpolitik
samt straffverkställighet och annan kriminalvård. Ämnena finansrätt
och förvaltningsrätt föreslås inte underkastade någon minskning i studietiden.
I förvaltningsrätt skall enligt förslaget huvudvikten läggas vid
förvaltningsförfarandet och förvaltningsprocessen i deras olika former.

Kommittén berör även frågan om en sammanslagning av statsrätt och
förvaltningsrätt till ett ämne, offentlig rätt. övervägande skäl talar enligt
kommittén för att statsrätten studeras före civilrätten. Samtidigt är det av
betydelse, att förvaltningsrätten inhämtas såsom ett av de sista positivrättsliga
ämnena. Kommittén anser sig därför icke böra förorda en sammanslagning
av berörda ämnen.

I frågan om socialrätten anför kommittén, att det är i hög grad önskvärt
att arbetsrätt, fattigvårds-, barnavårds- och alkoholistlagstiftningen samt
lagstiftningen om socialförsäkring i den juridiska undervisningen och forskningen
blir föremål för ökad uppmärksamhet. Tanken på att genom utbrytning
främst ur förvaltningsrätten och civilrätten skapa ett särskilt
examensämne, socialrätt, avvisas emellertid av kommittén. Om man verkligen
vill att socialrätten skall erhålla en starkare ställning, måste dess
olika delar enligt kommitténs mening studeras tillsammans med de ämnen,
varmed de principiellt och funktionellt har samband. Kommittén hänvisar
vidare till sitt förslag om fördjupningsstudier, vilket bereder möjlighet till
att ge socialrätten en starkare ställning inom examen.

De praktiska inslagen i studierna skall enligt kommittéförslaget tillgodoses
genom dels en obligatorisk kurs i ekonomisk redovisning (bokföring),
dels ökad medverkan av praktiker. Den nuvarande praktiska kursens skilda
delar föreslås ingå i de olika ämnen, till vilka de hör. Vid undervisningen

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957 29

häri skall anlitas praktiker, som äger särskild erfarenhet rörande visst
rättsområde.

Kommittén anser, att en tentamensperiod skall förläggas till sommarmånaderna,
och att en föreskrift härom skall meddelas.

Examen bör enligt kommittén bestå av tre delar, vilka skall bygga på
varandra. Ämnenas ordningsföljd bör vara i huvudsak fixerad. Kunskapsfordringarna
i varje särskilt ämne bör ges en sådan utformning, att de olika
ämnena på ett organiskt sätt bygger på och kompletterar varandra. Sker
detta måste det vara till fördel vid undervisningen och examinationen, om
ämnena läses i den förutsatta tidsföljden. Det bör även ligga i de studerandes
eget intresse att den studieordning, som anses lämpligast, i väsentliga delar
erhåller obligatorisk karaktär. Man måste emellertid enligt kommittén
räkna med att åtskilliga studerande på grund av särskilda omständigheter
icke eller endast delvis kan anpassa sina studier efter den normala studiegången.
För att förebygga mera avsevärda olägenheter, som kan föranledas
härav, föreslår kommittén att i flertalet ämnen fullständig undervisning
skall meddelas varje termin. Härigenom kommer även antalet elever vid kurser
och övningar att kunna nedbringas till en rimlig omfattning.

Enligt kommitténs förslag bör studiegången för juris kandidatexamen
normalt vara följande.

I den första examensdelen, för vilken beräknas 2 terminer, skall med en
studietid av x/2 termin för respektive kurs och ämne ingå den propedeutiska
kursen, ekonomisk samhällskunskap, rättshistoria och statsrätt med folkrätt.
Den andra delen, i vilken grundläggande insikter i gällande svensk rätt
inhämtas, skall omfatta ämnena civilrätt I, civilrätt II med internationell
privaträtt, straffrätt med juridiska hjälpvetenskaper, processrätt, finansrätt
och förvaltningsrätt. För vartdera processrätt och förvaltningsrätt beräknas
en studietid av 3/s termin, för finansrätt 2/s termin samt för vart
och ett av övriga ämnen 1 termin. Den tredje delen omfattar dels det nya
ämnet allmän rättslära med en studietid av 2/s termin, dels mera djupgående
studier inom begränsade områden av civilrätt under 1 termin och av ett
valfritt ämne under 1 termin.

Två av kommitténs ledamöter har — som förut framhållits
— i särskilda yttranden anfört, att behovet av juridisk och juridisk-samhällsvetenskaplig
utbildning enligt deras mening bör tillgodoses genom en
examen, nämligen en juris kandidatexamen med ett i förhållande till kommittémajoritetens
förslag väsentligt ökat samhällsvetenskapligt inslag. För
att detta ökade inslag skall kunna rymmas inom ramen för en examen
med en studietid av nio terminer föreslår nämnda ledamöter, att de juridiska
studierna reduceras. En sådan reduktion anses motiverad även med
hänsyn till önskvärdheten av att nedbringa kraven på minneskunskaper.
Enligt dessa ledamöter bör den åttonde terminen, vilken enligt majoritetens
förslag skall anslås åt fördjupade studier inom olika delar av civilrätten,

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

i stället ägnas åt studier i nationalekonomi med socialpolitik. Dessa studier
bör så vitt möjligt ge de teoretiska kunskaper, som krävs för att förstå de
ekonomiska sammanhangen i det nutida samhället och göra det möjligt
för de examinerade att följa den politiska diskussionen i dylika frågor.
Vidare föreslås, att den nionde terminen skall omfatta fördjupade studier i
valfritt juridiskt eller samhällsvetenskapligt ämne. Enär ett stort antal
studerande torde komma att välja civilrätt som fördjupningsämne under
den nionde terminen, anser ifrågavarande två ledamöter, att civilrätten får
ett tillräckligt utrymme i en på detta sätt utformad juris kandidatexamen.

2. Yttranden

De tre hörda hovrätterna — Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge
samt hovrätten för övre Norrland — delar i princip kommitténs uppfattning
att undervisning och examensfordringar bör omläggas i den riktningen,
att mindre krav uppställes på minneskunskaper samt att utrymme
beredes för mera ingående sysselsättning med juridisk problematik och för
utvidgad självverksamhet och aktivitet från de studerandes sida. Hovrätterna
anser emellertid, att kommittén gått väl långt i fråga om minskning
av kraven på minneskunskaper inom de domstolsjuridiska ämnena. Den
för grundläggande studier i civilrätt, straffrätt och processrätt anslagna
tiden hör därför ökas, vilket anses böra ske genom en begränsning av de föreslagna
fördjupningsstudierna. Såväl Svea hovrätt som hovrätten över Skåne
och Blekinge anser vidare, att den träning i juridisk metod, som bör eftersträvas,
synes kunna väcka större intresse hos de studerande, om den delvis
förlägges i anslutning till de grundläggande studierna i respektive ämne. De
fördjupningsstudier, som av kommittén förlagts till examens sista del, torde
med hänsyn härtill böra begränsas till omkring en termin. Svea hovrätt berör
även det samhällsvetenskapliga inslaget i examen, vilket föreslås utökat.
Hovrätterna tillstyrker i övrigt i allt väsentligt kommitténs förslag beträffande
examens omläggning.

Föreningen Sveriges häradshövdingar förordar en juris kandidatexamen
uppbyggd enligt reservanternas i kommittén förslag och har i övrigt i stort
sett ingenting att erinra mot de föreslagna förändringarna. Enligt föreningen
Sveriges stadsdomare bör med hänsyn till civilrättens centrala betydelse
någon begränsning av de grundläggande studierna inom detta ämnesområde
ej ske.

Riksåklagarämbetet ansluter sig till det av kommittén angivna allmänna
syftemålet med examensreformen. I fråga om examens utformning anför
ämbetet emellertid vissa gentemot kommittén avvikande synpunkter, vilka
av ämbetet sammanfattas på följande sätt:

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

De samhällsvetenskapliga studierna bör utökas genom att en termin ägnas
åt nationalekonomi med socialpolitik, varvid undervisning i ekonomisk samhällskunskap
meddelas inom det sålunda utvidgade ämnet. Såsom ett ytterligare
ämne i juris kandidatexamen upptages företagsekonomi, vilket ämne
ägnas en halv termin närmast före studiet av nationalekonomi med socialpolitik.
Erforderligt utrymme på studieplanen för det utvidgade ämnet nationalekonomi
samt för det nytillkomna ämnet företagsekonomi vinnes
genom att studiet av valfritt juridiskt ämne under en termin utgår. Förslaget
om fördjupning i civilrätt under en termin genomföres ej. Huvuddelen
av den tid som härigenom frigöres tillföres de grundläggande kurserna i
civilrättsämnena. Återstoden uppdelas på straff- och processrätt. I stället
för särskilda fördjupningsstudier föreslås, att undervisningen i de positivrättsliga
ämnena förbindes med tilläinpningsstudier i form av seminarieövningar
och därmed jämförliga uppgifter av mera kvalificerad art.

Sveriges advokatsamfunds styrelse ansluter sig till kommitténs förslag
så vitt angår den allmänna utformningen av studierna. Beträffande de särskilda
ämnena i examen föreslår styrelsen hl. a., att den internationella
privaträtten får kvarstå som ett självständigt studie- och examensämne,
eventuellt förenat med folkrätten, vars studium då skulle uppskjutas till
andra delen av den nya examen. Vidare anser styrelsen, att det är tveksamt
huruvida de s. k. hjälpvetenskaperna bör beredas så stort utrymme som
föreslagits.

Av förvaltningsmyndigheterna har endast en del yttrat sig om juris kandidatexamens
utformning. Vissa detaljerinringar har framförts av bl. a.
statskontoret, riksräkenskapsverket, riksförsäkringsanstalten, socialstyrelsen,
pensionsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, kommerskollegium, statistiska
centralbyrån, statens organisationsnämnd, överståthållarämbetet samt
länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus
och Göteborgs och Bohus län. Med hänsyn till de framförda erinringarnas
art torde här behöva redogöras endast för vissa av dem.

Socialstyrelsen har uppehållit sig särskilt vid frågan om socialrättens
ställning i examen och därvid anfört huvudsakligen följande.

Vad kommittén anfört i denna fråga har icke övertygat socialstyrelsen
om att det icke med fördel skulle låta sig göra att utbryta socialrätten till
ett självständigt ämne. Enligt styrelsen måste socialrätten -- oavsett om
arbetsrätten hänföres till civilrätten eller socialrätten — anses tillräckligt
omfattande och homogen för att erhålla självständig och central plats inom
kursplanen. Styrelsen vill betona, att nedskärningen av de speciella kunskapsfordringarna
i ett ämne knappast kommer att ske till förmån för eu
ämnesdel, som genom sitt bristande sammanhang med ämnet i övrigt med
nödvändighet måste komma alt intaga en periferisk plats inom ämnet. Endast
genom tillkomsten av en särskild professur i socialrätt kan man härvidlag
vänta sig en bättre ordning. 1 vart fall hör socialrätten givas en central
ställning inom något annat ämne, vartill erforderlig anknytning föreligger.
Styrelsen har härvid i åtanke möjligheten att utbygga förvaltningsrätten

32 Kungl. Maj:1s proposition nr 86 år 1957

till att omfatta även socialrätt, i vilket fall arbetsrätten lämpligen icke bör
ingå i ämnet och detta bör benämnas förvaltnings- och socialrätt.

Pensionsstyrelsen anser de fördjupade studierna i och för sig värdefulla.
Enligt styrelsens uppfattning är det dock angelägnare att dels öka det samhällsvetenskapliga
inslaget i examen, dels förkorta studietiden till åtta terminer.
Statens organisationsnamnet har särskilt understrukit betydelsen
av studier i företagsekonomi. Nämnden föreslår att en halv termin ägnas
åt studier i detta ämne samt att ytterligare en halv termin anslås åt studier
i nationalekonomi. Den termin, som erfordras härför, kan erhållas genom
att en av fördjupningsterminerna slopas.

Överståthållarämbetet förordar en minskning av kraven på de studerandes
insatser under fördjupningsstudierna bl. a. för att utrymme skall kunna
beredas för ett ökat inslag av samhällsvetenskap. Ämbetet föreslår, att endast
en termin ägnas åt fördjupade juridiska studier.

Länsstyrelsen i Uppsala län ifrågasätter huruvida icke av de föreslagna
hjälpvetenskaperna ämnet kriminalteknik har en alltför speciell inriktning
för att lämpligen inrymmas i en juris kandidatexamen. Tanken på en särskild
fördjupningsdel finner länsstyrelsen tilltalande men oklar till sin målsättning
och svår att genomföra. Härtill kommer, att beskärningen av ämnena
civilrätt, straffrätt och processrätt enligt länsstyrelsen får anses betänklig.
Länsstyrelsen föreslår därför, att en av fördjupningsterminerna
skall anslås till utökade studier i dessa ämnen samt att den andra fördjupningsterminen
skall ägnas åt studier i nationalekonomi jämte möjligen
statistik i någon form. Därjämte anser länsstyrelsen en ökning av studietiden
för förvaltningsrätt, särskilt med hänsyn till socialvårdsrätten, önskvärd.
Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Dohus län bör examen ej uppdelas
på tre delar med en särskild fördjupningsdel. För det stora flertalet jurister
torde det vara av väsentlig betydelse att de erhålla träning i att lösa
praktiska uppgifter, vilket häst sker genom en kontinuerlig träning och
alltså genom att förlägga seminarieövningarna i anslutning till varje ämne.
Ämnet allmän rättslärabör med hänsyn härtill till viss del förläggas före civilrättsämnena.
Sedan kan det enligt länsstyrelsen vara lämpligt att efter den
återstående delen av ämnet allmän rättslära anslå en viss kortare tid till
en större slutuppgift, varigenom den studerande skulle få tillfälle att använda
sina insikter och erfarenheter från de olika examensämnena på ett
konkret fall.

Kompetensutredningen pekar på de risker för en förlängning av studietiden,
som den av kommittén föreslagna bundna studiegången enligt utredningens
mening kan innebära. Med hänsyn till det betydande antal juris
kandidater, som även i fortsättningen kan väntas tjänstgöra på statliga förvaltningstjänster,
torde det enligt utredningen böra övervägas att inom ju -

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

ris kandidatexamen såsom alternativ till fördjupningskombinationen civilrätt
jämte valfritt juridiskt ämne ställa kombinationen finansrätt och förvaltningsrätt.

Svenska arbetsgivareföreningen anser att tankegången bakom den föreslagna
fördjupningen är riktig samt att övervägande skäl talar för att fördjupningsstudierna
förlägges mot slutet av studietiden. Försäkringsjuridiska
föreningen finner det av vikt, att de krav som i fråga om försäkringsrätt
ställs på samtliga juris studerande vidgas, önskvärt anses även vara att
försäkringsrätt uppmärksammas såsom föremål för fördjupade studier.
Sveriges grossistförbund betonar särskilt betydelsen av att juristerna bibringas
vissa insikter i ekonomiskt-politiska och bankmässiga frågor samt
i bokföringens principer.

Landsorganisationen i Sverige ansluter sig till den av kommittén uttalade
önskvärdheten av att ökad uppmärksamhet ägnas åt arbetsrätt och socialrätt
inom den juridiska undervisningen och forskningen samt finner kommitténs
förslag i denna del i stort sett tillfredsställande. Även tjänstemännens
centralorganisation understryker dessa ämnens betydelse.

Sveriges juristförbund instämmer i kommitténs allmänna målsättning att
inom ramen för nuvarande studietid bereda ökat utrymme åt träning i
metodisk och principiell behärskning av rättsligt material. Denna träning
bör enligt förbundet dock inte koncentreras till slutet av studiegången utan
ske kontinuerligt under hela studietiden, varvid självständig insats genom
seminarieuppsatser o. dyl. bör sättas in omedelbart efter inläsningen av
varje större positivrättsligt ämne. Detta förutsätter givetvis, anför förbundet,
en ökning av studietiderna för dessa ämnen. Denna ökning av studietiderna
får under inga förhållanden tagas till intäkt för utökade krav på
kunskapsstoff. Den av förbundet förordade uppläggningen av studierna
utesluter enligt förbundet icke, att fördjupningsstudier anordnas sist i studiegången.
De skäl för denna nyhet, som kommittén anfört, finner förbundet
nämligen så beaktansvärda, att förbundet vill förorda, att studierna avslutas
med en eller flera större slutuppgifter, föregångna av vissa studier i allmän
rättslära. Härför bör anslås en studietermin. I fråga om de särskilda ämnena
i examen föreslås, att studietiden för nationalekonomi något utökas, att civilrätten
liksom hittills uppdelas på tre ämnen med en beräknad sammanlagd
studietid av icke fullt tre terminer samt att den internationella privaträtten
sammanföres med folkrätten till examensämnet internationell rätt.

Vad juristförbundet föreslagit i fråga om civilrätt och internationell rätt
förordas även av Sveriges förenade studentkårer, som dessutom anser dels
att de s. k. juridiska hjälpvetenskaperna bör hänföras till straffrätt och
processrätt, varvid den för dessa hjälpvetenskaper beräknade tiden kan något
förkortas, dels att en studietermin bör anslås åt ämnet processrätt jämte
kurser i rättspsykologi och kriminalteknik. 1 fråga om den avslutande

— Bihang till riksdagens protokoll 1957. t samt. Nr 86

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

examensdelen framhålles, att syftet måste vara att ge de studerande övning
i praktisk rättstillämpning. Dessa studier bör därför benämnas tillämpningsstudier.
För sådana studier jämte studier i allmän rättslära bör enligt SFS
ges ett utrymme av något mer än en termin.

Av de utlåtanden som avgivits av de tre juridiska fakulteterna framgår,
att delade meningar föreligger om behovet av en så genomgripande omläggning
av den juridiska utbildningen, som kommittén föreslagit. Sålunda anför
juridiska fakulteten i Uppsala, att juris kandidatexamen i sin nuvarande
utformning är en på det hela taget god och väl avvägd examen. Den har
enligt fakulteten successivt och smidigt anpassats efter utvecklingen och
de ändrade förhållandena på juristbanan. Även om reformer på särskilda
punkter kan befinnas ändamålsenliga, är fakulteten därför icke övertygad
om behovet av en omstöpning av juris kandidatexamen eller över huvud
längre gående ingripanden. Den allvarligaste invändningen mot kommitténs
förslag är enligt fakulteten, att detta förutsätter en drastisk beskärning av
flertalet positivrättsliga ämnen. Denna reduktion skulle i fråga om kunskapsstoff
och studietid innehära en allvarlig försämring av utbildningen.
Vad som nu synes möjligt att uppnå i den av kommittén åsyftade riktningen
torde enligt fakultetens mening vara, att i slutet av studierna införes det
av kommittéen föreslagna ämnet allmän rättslära och att inom detta ämne
beredes möjlighet till en avslutande avrundning av de juridiska studierna.
Med hänsyn till den ovisshet, som enligt fakulteten måste råda om verkningarna
av en sådan nyhet och den lämpliga uppläggningen av ämnet allmän
rättslära, synes det tillrådligt att reformen får en provisorisk karaktär.

Juridiska fakulteten i Lund kan icke ansluta sig till kommitténs uttalande,
att bristerna med den nuvarande studieordningen delvis skulle bero på
att självständig insats i studiearbetet genom seminarieuppsatser o. dyl.
skulle förutsättas alltför tidigt i studiegången. Enligt fakultetens mening
kan och bör den självständiga insatsen genom aktivt seminariearbete sättas
in så tidigt som möjligt. De brister i nuvarande studieordning, som enligt
fakulteten främst tilldrar sig uppmärksamhet, beror väsentligen på
otillräcklig tillgång på lärare, otillräcklig tillgång på läroböcker samt otillräcklig
representation för vissa ämnen, i främsta rummet den allmänna
rättsläran. Uppdelningen i ett elementärt och ett fördjupat studium avstyrkes
av fakulteten. Skulle man kunna lyckas med att ge de studerande
en något fördjupad uppfattning om sammanhangen i rättsordningen och i
sättet för bedömande av juridiska problem, måste man enligt fakultetens
mening så tidigt som möjligt föra dem in i problemställningar och vänja
dem att arbeta med dem.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola hävdar
däremot, att nu gällande studieordning är i flera avseenden otidsenlig och
att en genomgripande reform därav icke längre kan uppskjutas utan avse -

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957 35

värd olägenhet för juristutbildningen och därmed hela rättsväsendet. Avdelningen
anser den allvarligaste bristen i den nuvarande utbildningen vara,
att studierna blivit i alltför hög grad inriktade på konkret kunskap om det
föreliggande lagmaterialet och för litet på allmän behärskning av juridisk
metod. De av kommittén anförda skälen för en nedskärning av det grundläggande
ämnesstoffet till förmån för fördjupningsstudier under examensutbildningens
sista del finner fakulteten övertygande. Avdelningen betonar
vikten av en omfattande utbyggnad av lärarorganisationen samt anför, att
åtskilliga ytterst angelägna och värdefulla förbättringar i utbildningen givetvis
kan vinnas redan nu genom en förstärkning av lärarkrafterna. önskemålet
om fördjupade studier kan emellertid icke tillgodoses utan att särskilt
utrymme härför beredes under studiegångens senare del. Den viktiga
roll, som tillkommer ämnet allmän rättslära såsom inledning till fördjupningsstudierna,
understrykes av avdelningen. De föreslagna fördjupningsstudiernas
omfattning och allmänna uppläggning finner avdelningen välgrundad.

Kommitténs förslag i fråga om studie- och examensstoffet tillstyrkes i
allt väsentligt av stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms
högskola. Juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund har däremot framställt
åtskilliga erinringar mot kommitténs här ifrågavarande förslag.

3. Universitetskanslern

Trots de strävanden att modernisera och effektivisera utbildningen, som
gjorts, är enligt kanslerns mening den nuvarande studieordningen behäftad
med påtagliga brister. Den främsta orsaken till dessa brister är, såsom
kommittén framhållit, den otillräckliga tillgång på lärare, vilken sedan
en längre tid förelegat inom de juridiska fakulteterna. Kanslern ansluter
sig i princip till den av kommittén angivna allmänna målsättningen för de
juridiska studierna, nämligen att i högre grad inrikta dessa studier på träning
i metodisk och principiell behärskning av rättsligt material. I likhet
med kommittén anser kanslern, att kraven på minneskunskaper måste minskas
för att plats skall kunna beredas för detta ökade inslag av juridisk problematik.
Någon möjlighet att förkorta studietiden för examen synes kanslern
inte föreligga. Vid utarbetandet av sitt ändringsförslag har emellertid kanslern
bl. a. eftersträvat en sådan konstruktion av examen,att denna av de särskilt
studiebegåvade kan avläggas på kortare tid än vad som normalt beräknas.
Kanslern finner kommitténs förslag att uppdela examen på tre delar
såtillvida riktigt, att grundliga studier, inriktade på praktisk rättstillämpning,
så vitt möjligt bör föregås av ett studium av samtliga juridiska discipliner.
Att såsom kommittén föreslagit helt koncentrera de mera vetenskapligt
betonade studier, som skall rymmas inom ramen för en juris

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

kandidatexamen, till en sista examensdel, skulle emellertid enligt kanslerns
åsikt leda till vissa allvarliga olägenheter. Å andra sidan skulle en studieordning
innebärande, att de fördjupade studierna helt inordnades i studiet
av de enskilda ämnena eller vissa av dem, enligt kanslern ej leda till den förbättring
i fråga om utbildningen, som måste eftersträvas. En påtaglig brist i
den nuvarande juristutbildningen synes kanslern vara, att de juris studerande
icke erhåller övning i att behandla och lösa sådana relativt kvalificerade
problem, som möter dem i kommande praktisk verksamhet. Redan fördjupade
studier i enskilda ämnen gör givetvis den studerande mer skickad för
sådana uppgifter. De problem, som juristen i praktiken ställes inför, är
emellertid ofta av den art, att de kräver insikter bl. a. från skilda ämnesområden.
Studierna bör därför enligt kanslern även inrymma något moment,
som är så utformat, att de studerande får tillfälle att summera ihop sina vid
studiet av de enskilda ämnena inhämtade insikter och erfarenheter. Enligt
kanslern bör dessa tillämpade studier, såsom kommittén föreslagit, föregås
av ämnet allmän rättslära. Kommitténs förslag beträffande detta ämnes placering
och utformning anser sig kanslern i stort sett kunna tillstyrka. Kanslern
föreslår emellertid, att den för detta ämne beräknade studietiden skall
något reduceras. I fråga om de tillämpade studiernas inplacering i studiegången
föreslår kanslern, att en termin mot slutet av examen reserveras härför.
I de större positivrättsliga ämnena bör kunskapsfordringarna vidare
utformas så, att tid reserveras för viss fördjupning inom något begränsat
område. Genom att de främst på tillämpning inriktade studierna begränsas
till en termin, anför kanslern vidare, blir det bl. a. möjligt att utöka studietiden
för dels ämnet nationalekonomi, dels de ämnen som hårdast drabbats
av den föreslagna reduktionen av minneskunskaper.

Kanslerns förslag beträffande de olika ämnena i juris kandidatexamen
kan sammanfattas sålunda.

Nationalekonomi bör enligt kanslerns mening ingå i examen med en beräknad
studietid av en termin. Kanslern föreslår vidare, att detta ämne skall
få en inriktning, som är särskilt avpassad med hänsyn till det behov av samhällsvetenskaplig
utbildning som flertalet jurister har oavsett verksamhetsområde.
I fordringarna för ämnet bör bl. a. ingå den av kommittén föreslagna
kursen i ekonomisk redovisning. Med hänsyn bl. a. till att juris kandidatexamen
är avsedd att ge utbildning för tjänstgöring i förvaltningen
anser kanslern det angeläget, att studiet av statsrätt och förvaltningsrätt så
anordnas, att utbytet av detta studium blir det bästa möjliga. Enligt kanslerns
mening kan detta bli fallet endast om ämnena studeras i omedelbar
anslutning till varandra. Kanslern förordar därför, att studiet av statsrätt
förlägges till slutet av studiegången i omedelbar anslutning till studiet av
ämnet förvaltningsrätt samt att dessa båda ämnen jämte folkrätt sammanslås
till ämnet offentlig rätt med en beräknad studietid av en termin. Avgörande
skäl talar enligt kanslern för att den internationella privaträtten bibehålies
som särskilt examensämne. Kanslern föreslår vidare, att civil -

Kungi. Maj:ts proposition nr 86 är 1957

rätten fortfarande uppdelas på tre examensämnen samt att för dessa beräknas
en sammanlagd tid av två och en halv terminer. Av denna tid bör en
studietermin anslås åt civilrätt I. Den närmare fördelningen av den resterande
studietiden på ämnena civilrätt II och civilrätt III bör ske, då studieplaner
för civilrätten fastställes. Som nämnts föreslår kanslern, att studierna
avslutas med en termins tillämpade studier. Kanslern anser att dessa studier
normalt bör ske inom någon del av civilrätten. Efter medgivande av den
juridiska fakulteten bör dock nämnda civilrättsstudier kunna utbytas mot
tillämpade studier i annat juridiskt ämne eller i ämnet nationalekonomi eller
i något av de till den humanistiska fakulteten hörande ämnena företagsekonomi,
statskunskap och sociologi. Utbytet bör även kunna avse studier
i ämnet historia. Särskilt medgivande för här avsett utbyte är enligt kanslern
nödvändigt med hänsyn till vikten av att de studerande alltid skall ha
förvärvat vissa fördjupade insikter i civilrätt. Införande av de s. k. hjälpvetenskaperna
utgör enligt kanslern ett mycket betydelsefullt led i strävandena
att vid den juridiska utbildningen beakta även behovet av kunskaper
i reala samhällsförhållanden. Förslaget om undervisning häri tillstyrkes
därför av kanslern. Han anser sig dock inte kunna helt biträda förslaget, i
vad det avser undervisningens omfattning och uppdelning på sex särskilda
kurser. Enligt kanslerns ändringsförslag bör undervisningen i hjälpvetenskaperna
så nära som möjligt samordnas med undervisningen i straffrätt
och processrätt. Genom att vissa kurser föres samman kan vidare studietiden
något reduceras. Härjämte anser kanslern, att benämningen straffrätt
bör bibehållas för examensämnet även sedan fordringarna för ämnet utvidgats
att omfatta vissa s. k. hjälpvetenskaper. För ämnet processrätt förordar
kanslern en något utökad studietid. Kanslern utgår från att behovet av insikter
i socialrätt kommer att tillgodoses inom examensämnena civilrätt och
offentlig rätt. Vad kommittén anfört om socialrättens ställning anser sig
kanslern därför i stort sett kunna tillstyrka. Kommitténs förslag, att den
praktiska kursen skall avskaffas i sin nuvarande form, biträdes av kanslern.
Möjlighet synes emellertid böra finnas att, om så befinnes mest lämpligt och
ändamålsenligt, efter kanslerns medgivande helt eller delvis sammanföra
den undervisning, som skall meddelas av praktiskt verksamma personer, till
en »praktisk kurs». Olika ordning vid skilda fakulteter hör enligt kanslerns
mening i detta fall utan olägenhet kunna medgivas.

Enligt kanslerns ändringsförslag bör examen liksom hittills omfatta endast
två delar, nämligen en förberedande del och en därpå följande del, under
vilken de egentliga juridiska studierna skall bedrivas. Den i kommittéförslaget
upptagna fördjupningsdelen ersättes i kanslerns förslag i någon
mån av den termin, som skall ägnas åt tillämpade studier. Enligt dennes
förslag skall examen vidare utformas så, att fördjupade insikter i ett ämne
skall kunna förvärvas i anslutning till studiet av ämnet i fråga.

Någon ändring i vad som i gällande stadga angående juridiska examina
föreskrives om tentamensperioder finner kanslern ej påkallad. Enligt kommitténs
förslag borde i examensstadgan föreskrivas bl. a. att en tentamensperiod
skulle förläggas till sommarferierna. Kanslern finner, att det för
åtskilliga juris studerande skulle innebära väsentliga fördelar att få undergå

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

tentamen i ett ämne under sommarmånaderna. En föreskrift härom anser
sig kanslern emellertid ej kunna förorda. I likhet med vad som gäller enligt
stadgan angående filosofiska examina räknar kanslern med att en studietermin
skall anses motsvara 5 månaders studietid och ett studieår 10 månaders
studietid. Detta innebär någon utökning i jämförelse med kommitténs beräkning
av studietiden per termin. I fråga om den tid av läsåret, under vilken
undervisning skall kunna meddelas, biträder kanslern kommitténs förslag,
innebärande att denna skall omfatta under höstterminen tiden 1 september
— 15 december och under vårterminen tiden 1 februari — 23 maj.
Förslaget innebär, att de perioder av terminer, under vilka undervisning
kan förekomma, något utvidgats i förhållande till vad f. n. är brukligt samt
att undervisningstiden per termin avpassats så, att vardera terminen kommer
att omfatta omkring 15 effektiva undervisningsveckor.

Kanslern framhåller, att en i huvudsak fast studiegång medför väsentliga
fördelar. Men han vill därför icke tillstyrka kommitténs förslag att i examensstadgan
binda tidsföljden mellan ämnena genom detaljföreskrifter om
tentaminas inbördes ordning. Examensstadgan bör — enligt kanslern — i
princip endast innehålla sådana bestämmelser avseende studiegången, som
är av allmän art och av särskild vikt med hänsyn till examens utformning
och syftet med de juridiska studierna. Sålunda bör i nämnda stadga angivas
endast vad som skall gälla i fråga om dels den propedeutiska kursens och
de tillämpade studiernas placering i studiegången, dels ordningsföljden
mellan examens båda delar. Den detaljreglering av tidsföljden mellan ämnena,
som härutöver befinnes lämplig, bör ske i den av respektive fakulteter
upprättade och av kanslern fastställda planen över studiegången.
Med stöd av en allmän bestämmelse i examensstadgan kan i nämnda plan
meddelas bindande föreskrifter om tentaminas inbördes ordning.

Vid ett godtagande av kanslerns ändringsförslag beträffande examens utformning
och de olika examensämnenas omfattning skulle normalplanen
för studiegången för juris kandidatexamen erhålla det utseende, som framgår
av efterföljande sammanställning (s. 39).

Professorerna och docenterna vid juridiska fakulteterna i Uppsala och
Lund samt stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola
har i förutnämnda, i mars 1955 dagtecknade skrivelser framhållit bl. a.,
att fakulteternas och avdelningens yttranden över kommitténs förslag
kunde ha givit intrycket, att de akademiska lärarna vid nämnda fakulteter
och avdelning vore splittrade i frågan om de lämpliga reformvägarna. I verkligheten
vore meningsskiljaktigheterna dock icke så djupgående. De riktlinjer
kanslern uppdragit i sitt förslag bevarade det värdefullaste i kommitténs
förslag. Lärarna vid nämnda fakulteter och avdelning förenade sig
därför — trots delade meningar i vissa detaljfrågor — om att förorda
kanslerns förslag rörande studiernas anordning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

Termin

Ämne eller kurs

Antal studiemånader* -

8
9

Propedeutisk kurs ....................................

Rättshistoria .........................................

Nationalekonomi (jämte bl. a. kurs i ekonomisk redovisning)
................................................

Civilrätt I ...........................................

Civilrätt II ...........................................

Civilrätt III ..........................................

Finansrätt ...........................................

Internationell privaträtt ..............................

Straffrätt (jämte kurser i hjälpvetenskapcr) ............

Processrätt ...........................................

Allmän rättslära ......................................

Offentlig rätt .........................................

Civilrätt (tillämpade studier) eller, efter fakultetens medgivande,
visst annat ämne ............................

2 %
2 %

2 %
%

4 14
3 %

1 %

* I kanslerns plan, har icke angivits den studietid, som bör anslås för varje särskilt
ämne, men av hans utlåtande framgår, att han räknat med ungefärligen de i sammanställningen
upptagna studietiderna.

4. Utredningsmännen

Utredningsmännen framhåller, att de vid fullgörandet av den översyn,
som uppdragits åt dem att verkställa, ansett sig i fråga om juris kandidatexamen
böra utgå ifrån att kanslerns förslag beträffande denna examen
borde i stort sett lämnas orubbat. I enlighet härmed har de funnit sig böra
föreslå endast vissa mindre jämkningar av detta förslag. Dessa har enligt
utredningsmännen i huvudsak vidtagits för att möjliggöra gemensam undervisning
i de ämnen, som ingår i såväl juris kandidatexamen som vederbörande
samhällsvetenskaplig examen. Att tillskapa förutsättningar för dylik
gemensam undervisning har nämligen utredningsmännen ansett sig böra
uppställa som en av riktpunkterna för översynen.

Vad beträffar den propedeutiska kursen, som avses skola vara gemensam
för juris kandidatexamen, juridisk-samhällsvetenskaplig examen och filosofisk-samhällsvetenskaplig
examen, föreslår utredningsmännen, att densamma
utbygges med vissa föreläsningar. Rörande här avsedda utbyggnad av
den propedeutiska kursen anför utredningsmännen följande.

I början av den propedeutiska kursen bör de studerande genom två föreläsningar
erhålla allmän studievägledning, särskilt om de olika examinas
målsättning och om valet av studievägar. En allmän orientering om rättsoch
samhällsvetenskapliga problem bör ges i åtta rättsvetenskapliga och
åtta samhällsvetenskapliga föreläsningar. Utredningsmännen räknar med
två föreläsningar i vart och ett av ämnena civilrätt, straffrätt, offentlig rätt
och allmän rättslära samt nationalekonomi, sociologi, statistik och statskunskap.
Även en annan fördelning är emellertid tänkbar, och det bör ankomma
på den juridiska fakulteten att i samråd med representanterna för

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år J957

de samhällsvetenskapliga ämnena (den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen,
där sådan finnes) att ordna den ifrågavarande orienteringskursen. Vid
Göteborgs universitet bör uppgiften åvila den historisk-filosofiska sektionen.

Ämnet nationalekonomi bör enligt utredningsmännen utbytas mot ett
ämne som omfattar både nationalekonomi och företagsekonomi och som därför
bör benämnas samhälls- och företagsekonomi. Denna förändring betingas
i första hand av intresset att kunna samordna studiegången för flera
examina. Men detta är enligt utredningsmännen icke det enda skälet. Det
bör vara en fördel för juris kandidaterna att få ökad insikt i företagsekonomi.
De i kanslerns förslag beräknade studietiderna för ämnena processrätt
och straffrätt har av utredningsmännen förkortats med ungefär en vecka
för vartdera ämnet. Å andra sidan föreslår utredningsmännen att något
längre tid anslås för den allmänna rättsläran. Samtidigt har detta ämne
i utredningsmännens förslag lagts omedelbart före perioden av tillämpade
studier, en ändring som enligt utredningsmännen får anses utgöra en förbättring
av kanslerns förslag. Utredningsmännen föreslår vidare vissa andra
ändringar beträffande ordningsföljden mellan ämnena.

Det må här framhållas, att utredningsmännens förslag beträffande juridisksamhällsvetenskaplig
examen, för vilket närmare redogöres längre fram, anknyter
till en av huvudlinjerna i kanslerns förslag beträffande juris kandidatexamen,
nämligen att de grundläggande studierna av de juridiska ämnena
skall avslutas med en period av tillämpade studier. I anslutning till frågan
om utformningen av de tillämpade studierna i den juridisk-samhällsvetenskapliga
examen har utredningsmännen ansett sig böra ompröva kanslerns
förslag i fråga om motsvarande studier i juris kandidatexamen. Utredningsmännen
har därvid funnit, att vissa justeringar bör företagas. Så långt ordningen
med tillämpade studier har ett gemensamt syfte i de båda examina,
synes nämligen utredningsmännen likartade regler böra gälla. Därtill kommer
att vissa detaljer i kanslerns förslag bör ses mot bakgrunden av att
enligt kanslerns mening statsvetenskaplig-juridisk examen skulle avskaffas
utan att ersättas med någon annan motsvarande examen. De tillämpade
studierna under den sista terminen i juris kandidatexamen bör enligt utredningsmännen
avse antingen juridiskt ämne eller dylikt ämne med anknytning
till samhällsvetenskapligt ämne eller något av följande samhällsvetenskapliga
ämnen: nationalekonomi, företagsekonomi, statskunskap eller
sociologi. Med hänsyn till att en professur i kriminologi enligt föreliggande
förslag skall inrättas vid Stockholms högskola synes det utredningsmännen
lämpligt, att tillämpade studier vid högskolan må avse även detta ämne.
Bortsett från vad som föreslagits i fråga om sistnämnda ämne innebär den
av utredningsmännen förordade justeringen i jämförelse med kanslerns
förslag, att särskilt medgivande icke skall krävas för att de tillämpade studierna
skall få avse annat juridiskt ämne än civilrätten eller juridiskt ämne

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

med anknytning till samhällsvetenskapligt ämne. För tillämpade studier i
rättshistoria ävensom för dylika studier i visst samhällsvetenskapligt ämne
skall likväl krävas medgivande. Vidare skall tillämpade studier ej få inriktas
på historia.

Efter de av utredningsmännen företagna jämkningarna av kanslerns förslag
till juris kandidatexamen skulle normalplanen för studiegången för
denna examen få följande utseende.

Termin Ämne Antal stndie 1

Propedeutisk kurs i juridik utbyggd med 8 rättsvetenskap -

liga och 8 samhällsvetenskapliga föreläsningar .......... 2 %

Samhälls- och företagsekonomi (början)................ 2 Ys

2 Samhälls- och företagsekonomi (avslutning) ............ 2 %

Rättshistoria ............................... 2Y±

3 Civilrätt I (allmän civilrätt och lösegendomsrätt) ...... 5

4 Civilrätt II ........................................... 5

5 Civilrätt III .......................................... 2 Yi

Straffrätt (jämte kurser i hjälpvetenskaper) (början)..... 2 %

6 Straffrätt (jämte kurser i hjälpvetenskaper) (avslutning). . 1 Y2

Processrätt ........................................... 3 %

7 Offentlig rätt ......................................... 5

8 Finansrätt ......................................... 2 %

Internationell privaträtt ............................... %

Allmän rättslära ..................................... . 1 SA

9 Tillämpade studier i antingen juridiskt ämne eller dylikt
ämne med anknytning till samhällsvetenskapligt ämne eller

visst samhällsvetenskapligt ämne ...................... 5

5. Departementschefen

Såsom kommittén framhävt och vissa remissmyndigheter, särskilt kanslern,
understrukit är den nuvarande juristutbildningen — trots fakulteternas
strävanden att anpassa undervisningen efter tidens krav — behäftad
med vissa brister. En omläggning av utbildningen och i samband därmed
en förstärkning av fakulteternas lärarorganisation bör därför enligt
min mening komma till stånd.

Den hastiga utvecklingen av lagstiftningen på nära nog alla områden
gör det nödvändigt att företaga en gallring bland de rättsområden, som de
studerande skall inhämta för examen, och att nedskära kravet på minneskunskaper.
Utbildningen hör inriktas på att den studerande skall lära sig
hur han på egen hand skall kunna skaffa sig kännedom om det riktiga innehållet
i lagar och andra författningar jämte rättspraxis på olika områden.
Undervisningen bör läggas så, att de vetenskapliga momenten ägnas större
uppmärksamhet än hittills. Vidare bör träning i juridisk metod ges större
plats på studieschemat.

Enligt kommitténs förslag till studieordning skulle utbildningen erhålla
en incra vetenskaplig karaktär först vid slutet av studietiden. I den sista
delen av examen, som skulle omfatta något mer än två terminer, skulle

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

ingå dels ett teoretiskt metodämne, den allmänna rättsläran, dels fördjupade
studier inom begränsade rättsområden. Som särskilt framhållits av den juridiska
fakulteten i Lund är det emellertid önskvärt, att den studerande så
tidigt som möjligt under utbildningstiden får möta juridiska problemställningar
för att vänja sig att arbeta med dem. Det kan då icke vara riktigt
att göra en skarp uppdelning mellan elementära och kvalificerade studier.
A andra sidan är det lämpligt, att den studerande vid slutet av studietiden
tvingas att inom ett begränsat område verkligen gå på djupet. Jag finner att
kanslern beaktat båda dessa synpunkter och att kanslerns förslag därför är
pedagogiskt överlägset kommitténs. Studietiden för de centrala ämnena
har nämligen i kanslerns förslag tillmätts så, att man där får utrymme även
för mera kvalificerade moment. Enligt kanslerns förslag skall vidare mot
slutet av examensstudierna komma den allmänna rättsläran och tillämpade
studier, koncentrerade till ett begränsat ämnesområde.

Studierna för juris kandidatexamen bör enligt min mening icke ensidigt
inriktas på studiet av de rättsliga normerna. I examen bör även ingå ett
samhällsvetenskapligt inslag. Det är nämligen av väsentlig betydelse, att
juristen äger insikter om samhället och dess institutioner. Det samhällsvetenskapliga
inslaget bör syfta till att öppna blicken för sammanhanget mellan
rättsreglerna samt sociala, ekonomiska och politiska faktorer.

Samhällsvetenskaperna har enligt den nuvarande examensstadgan en
mycket blygsam plats på studieplanen för juris kandidatexamen. Ämnet nationalekonomi
är visserligen upptaget på studieplanen men det är icke något
obligatoriskt ämne. De studerande äger nämligen välja mellan detta ämne
och ämnet romersk rätt. Kommittén tänkte sig, att en halv termin skulle
obligatoriskt ägnas åt ett ämne, benämnt ekonomisk samhällskunskap.
Kanslern går i sitt förslag väsentligt längre än kommittén, när det gäller
att stärka det ekonomiska inslaget i utbildningen. Enligt dennes förslag skall
en termin anslås åt ämnet nationalekonomi, vari även skulle inrymmas vissa
företagsekonomiska moment. Utredningsmännen förordar samma studietid
som kanslern men anser, att företagsekonomin bör likställas med nationalekonomin.
Enligt utredningsmännens förslag skall en termin ägnas åt
ett ämne, benämnt samhälls- och företagsekonomi. Utredningsmännen motiverar
denna ändring i förhållande till kanslerns förslag främst med önskemålet
att samordna undervisningen för juris kandidatexamen med undervisningen
för de samhällsvetenskapliga examina. Samtidigt framhäver utredningsmännen,
att juristerna har behov av insikter jämväl i företagsekonomi.
Enligt min mening har utredningsmännen anfört vägande skäl
för sitt förslag. Jag anser mig därför böra biträda detsamma.

Enligt utredningsmännens mening bör vidare ett samhällsvetenskapligt
inslag komma redan i samband med den propedeutiska kursen. Några av
professorerna i de samhällsvetenskapliga ämnena liksom även några av

Kungl. Maj:ls proposition nr 86 år 1957

juris professorerna skall sålunda enligt utredningsmännens förslag i samband
med nämnda kurs hålla några översiktliga, introducerande föreläsningar
i de mera centrala samhällsvetenskapliga, respektive juridiska
ämnena. Ifrågavarande introduktioner synes mig kunna bli av värde för de
nyinskrivna studerande, och jag ansluter mig därför till utredningsmännens
förslag.

Som ett led i strävandena att ge de studerande kunskaper om de reala
samhällsförhållandena får ses de kurser i de s. k. hjälpvetenskaperna, vilka
enligt kanslerns — av utredningsmännen biträdda — förslag skall anknytas
till studiet av straffrätten och processrätten. Av dessa hjälpvetenskaper må
här särskilt nämnas kriminologin. För egen del anser jag starka skäl tala
för att de studerande erhåller utbildning i här avsedda hjälpvetenskaper och
att särskilda kurser anordnas för ändamålet.

Enligt kanslerns förslag sådant detta närmare utformats av utredningsmännen
har möjlighet öppnats för den studerande att under sista terminen
vid de tillämpade juridiska studierna anknyta till lämpligt samhällsvetenskapligt
ämne eller att ersätta de juridiska studierna med studier av ett
samhällsvetenskapligt ämne. Vad sålunda förordats anser jag lämpligt.

Vid flera tillfällen har framförts krav på att socialrätten skulle ges större
plats på studieschemat.

Kommittén fann för sin del inte lämpligt, att de socialrättsliga områdena
— vilka är dels arbetsrätten, dels socialvårdsrätten, d. v. s. socialhjälps-,
barnavårds-, alkoholist- och socialförsäkringslagstiftningen —
skulle brytas ut för att bilda ett särskilt examensämne. Dessa rättsområden
borde enligt kommittén i stället studeras tillsammans med de ämnen, varmed
de principiellt och funktionellt hade samband. Arbetsrätten skulle i
huvudsak hänföras till civilrätten och socialvårdsrätten till förvaltningsrätten.

Socialstyrelsen framför i sitt yttrande vissa erinringar mot kommitténs
förslag. Socialrätten måste enligt socialstyrelsens mening — oavsett om arbetsrätten
hänföres dit eller icke — anses tillräckligt omfattande och homogen
för att erhålla en självständig och central plats på studieplanen. Jag avser
i det följande att förorda, att en av de nuvarande civilrättsprofessurerna
vid Stockholms högskola ändras till att avse professur i civilrätt, särskilt
arbetsrätt, samt att vid högskolan inrättas eu preceptur i offentlig rätt,
särskilt socialvårdsrätt. I Uppsala och Lund skulle de socialrättsliga ämnena
dock icke bli särskilt företrädda. Under sådana förhållanden synes det mig
icke möjligt att låta socialrättcn bilda ett självständigt examensämne. Enligt
kanslerns förslag skall förvaltningsrätten sammanföras med statsrätten till
ett ämne, offentlig rätt. Att i benämningen av detta examensämne särskilt
markera, att det omfattar socialvårdsrätt torde icke vara nödvändigt.

Enligt socialstyrelsens mening skulle det kunna befaras, att de social -

Kungi. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

rättsliga områdena komme att skjutas åt sidan och bli betraktade som perifera
i förhållande till andra delar av det examensämne, där de inginge. Jag
anser mig böra förutsätta, att kanslern vid fastställandet av studieplanerna
för civilrättsämnena och ämnet offentlig rätt kommer att ha sin uppmärksamhet
särskilt riktad på frågan om socialrättens ställning och att han, om
han så finner lämpligt, i vederbörande studieplan angiven vilken studietid,
som bör beräknas för socialrätten.

Studietiden för juris kandidatexamen skall enligt föreliggande förslag såsom
hittills vara normalt nio terminer eller fyra och ett halvt år. Att ge en
fullgod utbildning på kortare tid torde i regel icke vara möjligt. Undervisningen
skall i varie ämne ordnas så, att den studerande kan påbörja studierna
i ämnet antingen höst- eller vårtermin. Deltagarna avses skola uppdelas
i flera grupper än förut. Handledningen hör därför i framtiden bli
väsentligt effektivare än för närvarande. Härigenom får studieresultaten antagas
bli bättre och risken för onödiga studieavbrott mindre. Vidare hör man
kunna utgå ifrån att den studerande normalt skall komma att ta sin examen
inom den i studieordningen förutsatta tiden. Å andra sidan hör studieordningen
lämna sådan frihet, att den som har särskild fallenhet kan nå examen
även på kortare tid.

Enligt de teologiska och filosofiska examensstadgorna skall en studietermin
anses motsvara fem månaders studietid och ett studieår tio månaders
studietid. Kanslern och utredningsmännen har lagt samma studietider till
grund för sina planer över studiegången för juris kandidatexamen. Studieåret
är således längre än det akademiska läsåret, som avbrytes av ferier
under en månad på vintern och tre månader under sommaren. Kanslern
framhåller vikten av att de studerande beredes tillfälle att få tentera även
under sommarmånaderna, men han finner sig inte kunna förorda, att en
uttrycklig föreskrift meddelas härom.

I föreliggande förslag till studieordning förutsättes som det normala, alt
studierna i ett ämne skall avslutas, innan den studerande påbörjar studierna
i ett nytt ämne. Övergång från ett ämne till ett annat ämne sker som regel vid
början eller i mitten av en studietermin. Antages studieåret omfatta flera
månader än det akademiska läsåret, så måste åtminstone en del av juni
månad regelmässigt ägnas åt inläsning av något ämne. Under sådana förhållanden
är det enligt min mening nödvändigt att en föreskrift meddelas
om att vederbörande universitctsmyndighet skall vara skyldig att tillse att
tentamina anordnas även i juni månad i sådana ämnen, som enligt studieplanen
skall vara inlästa vid terminens slut.

Vad kanslern och utredningsmännen i övrigt anfört och föreslagit har jag
funnit icke föranleda några särskilda uttalanden från min sida.

Som jag erinrat om i det föregående, framhöll jag vid anmälan i 1956 års
statsverksproposition av frågan om omläggning av den juridiska och sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

hällsvetenskapliga utbildningen, att jag efter den beredning av ärendet, som
då medhunnits, ansåg mig kunna i stort sett godtaga kanslerns förslag beträffande
omläggning av juristutbildningen. Efter den ytterligare beredning
av ärendet, som nu ägt rum, vill jag sammanfattningsvis uttala, att jag funnit
mig böra föreslå att en omläggning av juristutbildningen sker i huvudsaklig
överensstämmelse med kanslerns förslag med de jämkningar däri,
som förordats av utredningsmännen.

IV. Juridisk—samhällsvetenskaplig examen

1. Kommittén

En kombinerad juridisk-samhällsvetenskaplig examen är enligt kommitténs
mening erforderlig för åtskilliga, främst inom förvaltningen förekommande
arbetsuppgifter. Till avsevärd del består dessa i att handlägga ärenden,
varvid god förmåga att tillämpa författningar är av stor betydelse. Särskilt
för sådana inom förvaltningen allt mer förekommande arbetsuppgifter,
vilka kräver en självständig bedömning av reala förhållanden, är emellertid
enligt kommitténs uppfattning även samhällsvetenskapliga insikter av vikt.
De egentliga förvaltningsuppgifterna har hittills i övervägande grad handlagts
av jurister. Det synes emellertid, anför kommittén vidare, som om åtskilliga
sådana uppgifter lika bra och med bättre förutsättningar för bedömning
av de behandlade ärendenas samhälleliga bakgrund och betydelse
skulle kunna handläggas av befattningshavare, som med en lämpligt avvägd
juridisk utbildning förenar viss samhällsvetenskaplig skolning. Nuvarande
statsvetenskaplig-juridisk examen är enligt kommitténs mening icke lämpligt
utformad. För att tillgodose det ifrågavarande utbildningsbehovet anser
kommittén, att en examen erfordras som bl. a. innehåller ett starkare och
mera allsidigt inslag av juridik.

Kommittén förordar inrättande av en ju ris politices magisterexamen,
som skall ersätta nuvarande statsvetenskaplig-juridisk examen. Kommitténs
förslag rörande utformningen av den föreslagna nya examen kan
sammanfattas sålunda.

Det samhällsvetenskapliga inslaget i examen bör i främsta rummet bestå
av nationalekonomi. Den blivande tjänstemannen skall erhålla en utbildning,
som är tillräcklig för att han skall kunna förstå målsättningarna och verkningarna
av olika politiska åtgärder. Härjämte bör i examen ingå så mycket
statistik, att han i sin verksamhet kan utnyttja statistiska undersökningar

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

samt samarbeta med yrkesstatistiker. Det behov av sakkunskap på det samhällsvetenskapliga
området, som härutöver föreligger, synes i viss mån bero
på verksamhetens art. Kommittén har därför ansett det ändamålsenligt att
ge möjlighet till val mellan ett mindre antal något olika utformade studieriktningar.
Det juridiska inslaget i examen måste vara mer allsidigt än
i nuvarande statsvetenskaplig-juridisk examen. Erfarenheten av denna examen
visar, att dess brister i stor utsträckning kan hänföras till den juridiska
delen. Med hänsyn till utbildningens syfte måste givetvis liksom hittills de
offentligrättsliga ämnena (statsrätt, finansrätt och förvaltningsrätt) ingå
i den föreslagna examen. Åt civilrätten hör beredas större utrymme än vad
f. n. är fallet. Relativt grundliga civilrättsliga kunskaper behövs nämligen
hl. a. som bakgrund för ett i egentlig mening juridiskt studium av de offentligrättsliga
ämnena, främst förvaltningsrätten. Vissa grundläggande studier
i processrätt behövs icke blott för studierna i förvaltningsrätt utan även
för att i praktiken kunna tillämpa de i detta ämne erhållna kunskaperna.
Slutligen är jämväl vissa insikter i straffrättens grunder nödvändiga för
att den juridiska utbildningen inom juris politices magisterexamen skall
bliva tillfyllest.

Juris politices magisterexamen hör liksom den av kommittén föreslagna
juris kandidatexamen bestå av tre delar. De juridiska studierna skall i studiegången
komma före de samhällsvetenskapliga. Den första delen av examen
hör helt överensstämma med motsvarande del i juris kandidatexamen.
Den skall alltså omfatta två terminer och bestå av den propedeutiska kursen
i juridik samt ämnena ekonomisk samhällskunskap, rättshistoria och statsrätt
med folkrätt. Under den andra delen, omfattande sammanlagt fyra terminer,
skall grundläggande juridiska studier bedrivas i civilrätt, straffrätt,
processrätt, finansrätt och förvaltningsrätt. Samtliga dessa ämnen utom
straffrätt skall ingå i examen med samma fordringar som för juris kandidatexamen.
För ämnet straffrätt i juris politices magisterexamen beräknas en
studietid av 2/5 termin mot 1 termin för ämnet straffrätt med juridiska
hjälpvetenskaper i juris kandidatexamen. Reduktionen innebär hl. a., att
kurserna i hjälpvetenskaper uteslutits. Den tredje examensdelen består av
1/2 termin statistik, 1 1/2 terminer nationalekonomi samt 1 termin under
vilken visst valfritt ämne skall studeras. Fyra ämneskombinationer skall
vara tillåtna under denna examensdel. Tre av dessa är rent samhällsvetenskapliga
och innebär att jämväl något av ämnena företagsekonomi, statskunskap
eller sociologi kan medtagas. Enligt den fjärde kombinationen, benämnd
den juridiska varianten, skall den valfria terminen ägnas åt allmän
rättslära enligt fordringarna för juris kandidatexamen samt åt fortsatta
studier i förvaltningsrätt, finansrätt, statsrätt eller folkrätt.

Kommittén beräknar för juris politices magisterexamen en normal studietid
av nio terminer, d. v. s. samma tid som för juris kandidatexamen.
I jämförelse med nuvarande statsvetenskaplig-juridisk examen innebär
detta en ökning av studietiden med en termin. Nio terminers studier anser
kommittén erforderliga, därest en med andra universitetsexamina jämförbar
standard skall kunna upprätthållas hos en examen, innefattande akademiska
studier i både juridik och samhällsvetenskap. Av studietiden bör enligt förslaget
något mer än fem terminer ägnas åt juridiska och icke fullt fyra

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

terminer åt samhällsvetenskapliga studier. I den variant av examen, som
benämnts den juridiska varianten, förstärkes dock juridiken med ytterligare
en termin, medan de samhällsvetenskapliga studierna minskas med
motsvarande tid.

Som framgår av det föregående föreslår kommittén, att de juridiska ämnena
enligt den normala studieordningen skall läsas först. Kommittén motiverar
detta med att de juridiska studierna skall vara av grundläggande art.
Man vinner enligt kommittén också härigenom fördelen av överensstämmelse
med studiegången för juris kandidatexamen.

Fyra av kommitténs ledamöter har reserverat sig mot införandet
av den juridiska varianten av examen. En av dessa ledamöter har
dessutom förordat, att den normala studiegången för juris politices magisterexamen
skall vara upplagd så, att de samhällsvetenskapliga ämnena kommer
först och de juridiska mot slutet av examen.

2. Yttranden

I det föregående har redogjorts för de synpunkter på behovet av olika
examenstyper, som framförts i utlåtandena över kommitténs förslag. Av
denna redogörelse framgår, att flertalet remissinstanser ansett att nuvarande
statsvetenskaplig-juridisk examen skall avskaffas utan att ersättas av den
av kommittén föreslagna juris politices magisterexamen. Frågan om denna
examens utformning har därför endast i mindre utsträckning berörts i remissyttrandena.

Därest en juridisk-samhällsvetenskaplig examen skall bibehållas, anser
riksräkenskapsverket, att ämnet straffrätt ej behöver ingå i examen.
Tjänstemännens centralorganisation anser, att juris politices magisterexamen
får ett alltför beskuret samhällsvetenskapligt inslag enligt kommitténs
förslag. Denna del av examen bör därför få ytterligare en termin av studietiden.
Utan ett ökat inslag av samhällsvetenskapliga studier synes TCO examen
icke vara motiverad som självständig examen vid sidan av juris kandidatexamen.

Sneriges samhällsvetareförbund, som starkt understrukit behovet att bibehålla
en statsvetenskaplig-juridisk examen, har i fråga om utformningen
av den föreslagna nya examen anfört i huvudsak följande.

Den kritik, som främst riktats mot nuvarande statsvetenskaplig-juridisk
examen går ut på att ämnet privaträtt tilldelats alltför kort tid. Vidare har
anmärkts på avsaknaden av kunskaper i straffrätt och processrätt. Genom
en förstärkning av det civilrättsliga inslaget och en kurs i straff- och processrätt
skulle man tillmötesgå denna kritik. Kravet på två hetygsenheter
i ett offentligrättsligt ämne borde kunna slopas. I fråga om examens sam -

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

hällsvetenskapliga del anser förbundet, att nuvarande krav på minst två
betygsenheter i nationalekonomi bör bibehållas. Detta krav utgör nämligen
en garanti för att den i en akademisk examen av nu berört slag önskvärda
fördjupningen skall erhållas. Förbundet föreslår följande omgestaltning av
statsvetenskaplig-juridisk examen, varvid förutsättes att studietiden blir
nio terminer, fördelade så att i huvudsak fem terminer ägnas åt samhällsvetenskap
och fyra åt juridik. Det obligatoriska kravet på 2 betyg i nationalekonomi
bibehålies. Därjämte inhämtas 1 betyg i vartdera ämnet statskunskap,
statistik och företagsekonomi. Någon egentlig valfrihet skall alltså
icke längre förekomma inom den samhällsvetenskapliga ämnesdelen. I
examens juridiska del bygges privaträtten ut till att omfatta omkring två
terminer. Om juris kandidatexamen omlägges i enlighet med kommitténs
förslag, skulle privaträtten kunna omfatta de två terminer civilrätt, som
föreslagits för denna examen. Den propedeutiska kursen samt finans- och
förvaltningsrätten lämnas oförändrade. Fordringarna i dessa ämnen blir
desamma som för den föreslagna juris kandidatexamen. Därjämte införes
en kurs i straff- och processrätt på ungefär en halv termin. Den sistnämnda
kursen skulle bli den enda, i vilken speciell undervisning för den kombinerade
examen behövde anordnas. Förslaget medför, att ämnet statsrätt utgår
ur examen. Kunskaper i sistnämnda ämne torde emellertid kunna inhämtas
inom ramen för ämnet statskunskap. Liksom f. n. bör ordningen mellan den
juridiska och den samhällsvetenskapliga ämnesdelen vara valfri. För att
underlätta övergång från studier för juris kandidatexamen till studier för
juris politices magisterexamen bör vissa modifikationer i examens utformning
medgivas.

Enligt Sveriges förenade studentkårer skulle den av kommittén föreslagna
examen i dess juridiska del bli ett alltför kompakt inhämtande av minneskunskaper
och ge alltför få tillfällen till kontakt med juridisk problematik
och metodologi. Den blivande förvaltningstjänstemannen är enligt SFS
uppfattning bäst betjänt av »en injektion av juridisk metodik och juridiskt
tänkesätt» för att i grunden förstå samhällets rättssäkerhetskrav och för
att kunna lösa de konflikter mellan samhälle och individ, som han kommer
att möta i sin verksamhet. Den andra avdelningen av de juridiska studierna,
som väl snarast tjänade att meddela det kunskapsstoff juris studeranden
behöver för fördjupningen i tredje avdelningen, täcker enligt SFS mening
på intet sätt detta behov. Det är enligt SFS uppfattning snarare metodologisk
övning än minneskunskaper juris politices studeranden behöver. SFS
anför härefter vissa synpunkter på hur examen närmare bör utformas.

Juridiska fakulteten i Lund erinrar om att avsikten med nuvarande
statsvetenskaplig-juridisk examen är att de, som är inriktade på samhällsvetenskapliga
studier, skall ha en möjlighet att tillägna sig vissa kunskaper
om rättsordningen. Orsaken till att detta önskemål blivit otillräckligt tillgodosett
genom nuvarande examen ligger enligt fakultetens mening främst
däri, att någon särskild lärare icke funnits, som kunnat ge en för dem särskilt
avpassad juridisk undervisning. Problemet kan enligt fakultetens upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

fattning därför icke lösas på annat sätt än genom tillskapande av ett särskilt
ämne, förslagsvis benämnt rättsvetenskap, för studerande inom filosofiska
fakulteten. Ämnet borde innefatta civilrätt samt nödiga delar av förvaltningsrätt,
straffrätt och processrätt. Undervisningen borde särskilt ta sikte
på de institutionella och funktionella sidorna. Fakulteten föreslår, att en
professur i rättsvetenskap inrättas. Kommer en sådan professur till stånd
kan enligt fakultetens mening hela frågan om en statsvetenskaplig-juridisk
examen vinna en enkel och ändamålsenlig lösning. Man kan enligt fakultetens
mening tänka sig såväl en variation av statsvetenskaplig-filosofisk examen
med frihet att tillvälja rättsvetenskap samt vissa andra ämnen inom
juridiska fakulteten som en blandad filosofisk-juridisk examen — om nio
terminer och förslagsvis benämnd juris politices magisterexamen — med en
fast ämneskombination såsom kärna.

Humanistiska fakulteten (sektionen) i Lund framhåller, att enligt kommitténs
förslag till juris politices magisterexamen — trots studietidens förlängning
— endast tre terminer mot nuvarande fyra anslagits åt de samhällsvetenskapliga
ämnena. Detta är enligt fakultetens mening alltför litet.
I de samhällsvetenskapliga ämnena bör, om såväl tillräcklig bredd som fördjupning
av studierna skall erhållas, krävas minst fyra betygsenheter, varav
minst två i ett ämne. Härav följer att det blir nödvändigt att något minska
den tid, som kommittén anslagit åt de juridiska studierna. Fakulteten anser
sig icke allsidigt kunna bedöma denna del av examen men ifrågasätter,
om de blivande förvaltningstjänstemän, som här avses, verkligen behöver
samma fullständiga översikt över rättsordningen som de egentliga juristerna.
Fakulteten är icke heller övertygad om lämpligheten av att låta de juris
politices studerande följa samma undervisning som de juris studerande.
Det bör därför enligt fakultetens mening övervägas att för juris politices
magisterexamen anordna särskild undervisning i juridik. Erfarenheten från
handelshögskolorna synes fakulteten ha visat, att en sådan undervisning har
en given plats att fylla.

3. Universitetskanslern

Kanslern har, då han ansett något behov av en särskild juridisk-samhällsvetenskaplig
examen icke föreligga, ej berört frågan om hur en sådan examen
bör utformas.

4. Utredningsmännen

Utredningsmännen framhåller, att en utgångspunkt vid uppdragandet av
riktlinjerna för en juridisk- samhällsvetenskaplig ex 4

— Bihang till riksdagens protokoll 1057. 1 samt. Nr 86

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

amen har varit, att denna icke får ta i anspråk längre studietid än nio terminer.
Detta innebär i jämförelse med nuvarande statsvetenskaplig-juridisk
examen en ökning med en termin, en ökning som emellertid enligt utredningsmännens
mening är oundgänglig med hänsyn till att avsikten är,
att de studerande skall få både en god juridisk och en god samhällsvetenskaplig
utbildning. Utredningsmännen anser, att den juridiska och den samhällsvetenskapliga
utbildningen i den kombinerade examen bör tilläggas
lika vikt och att studietiden bör fördelas så, att ungefär hälften kommer
på vartdera området. Det kan enligt utredningsmännens mening icke
hävdas, att det ena området är viktigare än det andra. Utredningsmännen
har ansett det önskvärt att skapa en juridisk-samhällsvetenskaplig examen,
vilken i likhet med juris kandidatexamen är i det närmaste helt standardiserad.
De som utexamineras bör nämligen vara i lika mån användbara på
alla områden, där de i framtiden skall göra sin arbetsinsats. Därmed har,
betonar utredningsmännen, icke förnekats betydelsen av att universiteten
utbildar specialister inom olika grenar av samhällsvetenskaperna, men utbildningen
av specialister bör ske inom ramen för en filosofisk-samhällsvetenskaplig
examen.

Utredningsmännen erinrar om att juridisk-samhällsvetenskaplig examen
skall ge den teoretiska grunden åt blivande tjänstemän i bl. a. statsförvaltningen.
Till den dagliga verksamheten för en tjänsteman inom statsförvaltningen
hör uppgiften att tillämpa författningar. Av tjänstemannen
måste givetvis krävas, anför utredningsmännen, att han känner författningarna
inom sitt område och att han har reda på deras tillkomsthistoria
och deras allmänna syfte. Utredningsmännen understryker vikten av att
tjänstemannen blivit förtrogen med att läsa författningstext, att studera
prejudikat och att begagna de övriga hjälpmedel, som juristen använder vid
sin analys. Det är också nödvändigt att han fått sig inpräntat de olika principer,
som sammanfattas under uttrycket kravet på rättssäkerhet för den
enskilde. Utredningsmännen anför härom:

Av tjänstemannen fordras inte bara förmåga att objektivt utreda en
tvistefråga, att konstatera vad som är obestritt, vad som är bevisat och
vad som är tveksamt. Till kravet på rättssäkerhet hör, att den enskilde icke
får dömas ohörd, att en tjänsteman icke får ställa sig till domare i egen
sak och att man bör sträva efter att hålla i sär åklagarens och domarens
uppgifter. Vår rättsordning bygger på grundsatserna, att myndigheten i
princip icke äger att ingripa i den enskildes liv utan stöd av lag och att lika
fall bör bedömas lika. I det sistnämnda ligger inneslutet att man vid rättsbildning
genom praxis bör sträva efter att uppställa regler som är enkla
och allmängiltiga.

I den statliga administrationen har utredningsuppgifter fått allt större
betydelse. Enligt utredningsmännens åsikt har den samhällsvetenskapliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

utbildningen betydelse särskilt för denna sida av tjänstemannens verksamhet.
Tjänstemannen bör enligt utredningsmännen ha kunskap om samhällets
ekonomiska, politiska och sociala struktur och den överblick, som ger
förmågan att se sammanhangen och samspelet mellan olika företeelser. Hur
viktigt kunskapsmomentet än må vara, har den samhällsvetenskapliga utbildningen
dock framför allt till syfte att lära samhällsvetenskaplig metod.
Av förvaltningsmän, som sysslar med utredningsuppgifter, bör — anför
utredningsmännen vidare — krävas förtrogenhet med hur det går till att
sammanställa och hearbeta olika data om samhället, förmåga att tänka i de
kategorier och begrepp, som är gängse i den ekonomiska och allmänt samhällsvetenskapliga
debatten, samt förmåga att kunna bedöma verkningar
av olika faktorer och ingrepp.

Utredningsmännen gör en jämförelse mellan juridisk och samhällvetenskaplig
utbildning och påpekar, hur utbildning av den ena arten stöder och
kompletterar utbildning av den andra.

Utredningsmännen anför härefter i huvudsak följande.

Mellan samhällsvetenskaplig och juridisk metod finnes en skillnad, som
icke alltid framhålles. Juristen koncentrerar sin analys på det enskilda
fallet. Det är fråga om ofta till synes obetydliga saker, vilka handlägges
med stor noggrannhet. Blicken är riktad på individen. Den samhällsvetenskapliga
utbildningen i exempelvis nationalekonomi, statskunskap och sociologi
avser i regel närmast de stora sammanhangen. Att juristen ofta börjar
analysen med det enskilda fallet får emellertid inte betyda, att han
närsynt tappar blicken för de allmänna samhällsfrågorna. En samhällsvetenskaplig
orientering är nödvändig för varje juridisk verksamhet. Det bör
inskjutas, att denna synpunkt har betydelse även för den examen, som är
avsedd för domare, åklagare och advokater. Enligt kanslerns förslag till
juris kandidatexamen skulle också samhällsvetenskaperna i framtiden få
större plats än hittills i juristutbildningen. Detta förslag innebär bl. a., att
den ekonomiska vetenskapen tillagts en termin i studieplanen för juris kandidatexamen.

Det är emellertid tydligt att en samhällsvetenskaplig utbildning, som går
mera på djupet än den som kan rymmas inom studieplanen för en juris
kandidatexamen, har ett värde för tjänstemannen också i dennes juridiska
verksamhet. Det samhällsvetenskapliga studiet bör sålunda ge en person
med juridisk-samhällsvetenskaplig examen särskilda förutsättningar att bedöma
exempelvis verkningarna av olika alternativ vid rättstillämpningen.

Målet för en juridisk-samhällsvetenskaplig examen bör vara att lära studenten
både tekniken att handlägga ärenden, som avser tillämpning av författningar,
och tekniken att samhällsvetenskapligt utreda ekonomiska, politiska
och sociala samband. Den studerande bör under sin utbildning ställas
både inför de krav, som gäller för juristerna, och inför de krav, som möter
vid en rent samhällsvetenskaplig utbildning. En annan sak är, att skolningen
i de två facken icke kan få samma bredd som skolningen för den,
som ägnar sin studietid enbart åt en juridisk eller enbart åt en samhällsvetenskaplig
utbildning.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

I fråga om examens utformning anför utredningsmännen till en
början följande.

Den juridiska utbildningen får icke begränsas till inlärande av elementära
kunskaper. Studierna kan inte heller ges en humanistisk inriktning.
För den studerande är uppgiften att lära sig juridisk metod. Vill man lära
sig metoden, är det värdefullare att läsa vissa ämnen grundligt än att sträva
efter fullständighet. Det naturligaste blir att låta den, som studerar för att
avlägga en juridisk-samhällsvetenskaplig examen, så långt som möjligt
följa samma undervisning som de juris studerande. Även juris politices
magistern bör ha ställts inför uppgiften att skriva uppsatser och att eljest
särskilt tillämpa de juridiska kunskaperna. Efter mönster från kanslerns
förslag till juris kandidatexamen bör i slutet av studietiden för juris politices
magisterexamen förläggas en period, som särskilt ägnas tillämpade studier
i valfritt ämne. I slutskedet av studierna för denna examen bör den studerande
bl. a. få skriva en juridisk uppsats motsvarande den uppsats som kräves
för två betyg i ett samhällsvetenskapligt ämne. Man bör sträva efter
att det juridiska inslaget skall harmoniskt sammanfogas med det samhällsvetenskapliga.
Det önskvärda vore, att de fördjupade juridiska studierna
anknötes till samhällsvetenskapliga problemställningar.

Vad beträffar de olika ämnen, som bör ingå i den juridiska delen av
examen anför utredningsmännen i huvudsak följande.

De juridiska studierna bör avse — förutom den propedeutiska kursen —-civilrätt, processrätt, offentlig rätt och finansrätt. Goda insikter i civilrätt
är, som kommittén framhållit, nödvändiga för att skänka stadga åt juridiska
studier överhuvudtaget. I en juridisk-samhällsvetenskaplig examen
kan emellertid icke ingå samma mått av studier i civilrätt som i juris kandidatexamen.
En studietid av en och en halv termin är dock minimum.
Ämnet civilrätt I (allmän civilrätt, allmän förmögenhetsrätt samt reglerna
beträffande lös egendom) bör ingå i juridisk-samhällsvetenskaplig examen
med samma innehåll som i juris kandidatexamen. Detta ämne får antagas
kräva en termin. Av det övriga stoffet inom civilrätten kommer i förgrunden
associationsrätten, arbetsrätten, rättsreglerna rörande fast egendom
och familjerätten. Härvidlag har utredningsmännen övervägt två alternativ.
Det ena är, att de juris politices studerande efter ämnet civilrätt I studerar
ett ämne civilrätt II gemensamt med de juris studerande. Detta skulle innebära,
att några av de angivna rättsområdena studerades relativt noga men
att andra lämnades helt utanför. Det andra alternativet går ut på att de
juris politices studerande läser ett särskilt översiktsämne, civilrätt IV, som
icke har motsvarighet i juris kandidatexamen. Utredningsmännen förordar
det sistnämnda alternativet. Efter civilrätt I bör sålunda juris politices
studerande under en halv termin få en kursmässig orientering i de rättsområden
— utöver området för civilrätt I — vilka har särskild betydelse
från kunskapssynpunkt. Utredningsmännen anser, att möjlighet bör finnas
att komplettera en juridisk-samhällsvetenskaplig examen med ytterligare
studier i de ämnesområden, som hänförts till civilrätt IV, nämligen associationsrätt,
arbetsrätt, fastighetsrätt och familjerätt. Dessa fyra rättsområden
bör upptagas som särskilda tillvalsämnen i juridisk-samhällsvetenskaplig
examen.

Kungl. Maj ds proposition nr 86 år 1957

Studiet av processrätt bör främst avse domstolsprocessen. Förtrogenhet
med detta område är av grundläggande betydelse för studiet av förvaltningsprocessen
i ämnet offentlig rätt. Också rättssäkerhetssynpunkten talar för
att studiet av domstolsprocessen bör tilläggas särskild vikt. Studerandena
för juridisk-samhällsvetenskaplig examen bör däremot läsa exekutionsrätten
och konkursrätten mera översiktligt än juristerna. Studietiden för processrätt
för juridisk-samhällsvetenskaplig examen har därför upptagits till

2 1/2 studiemånader, medan den för juris kandidatexamen beräknats till

3 1/2 månader. I ämnena offentlig rätt och finansrätt bör fordringarna i juridisk-samhällsvetenskaplig
examen vara desamma som i juris kandidatexamen.

Som förut framhållits skall enligt utredningsmännens förslag i den juridiska
delen av examen ingå en period av tillämpade studier i ett valfritt
ämne. Utredningsmännen anför närmare härom.

Det är ett önskemål att de tillämpade juridiska studierna samordnas med
de samhällsvetenskapliga studierna. Perioden av tillämpade juridiska studier,
vilken beräknats ta en halv termin i anspråk, skall därför förläggas
till slutet av examen. Den studerande skall dessförinnan ha inhämtat, förutom
de juridiska ämnena, bl. a. en tvåbetygskurs i nationalekonomi. Utredningsmännen
har tänkt sig, att huvuduppgiften under denna studieperiod
skall vara att skriva en uppsats, som framlägges och försvaras vid
en seminarieövning. Den studerande bör vid arbetet med uppsatsen få personlig
handledning.

De samhällsvetenskapliga studierna i en juridisk-samhällsvetenskaplig
examen måste enligt utredningsmännens mening i ett ämne föras fram till
två betyg. Utredningsmännen har vidare beträffande de samhällsvetenskapliga
studierna anfört huvudsakligen följande.

För närvarande gäller ett krav på minst två betyg i nationalekonomi.
Enighet torde råda om att nationalekonomin bör tilläggas en central plats
i varje samhällsvetenskaplig utbildning. Även statistiken intager en nyckelställning.
Utredningsmännen har diskuterat möjligheten att låta den studerande
välja att inrikta sina tvåbetygsstudier på detta ämne i stället för
på nationalekonomin. När denna tanke förkastats, har synpunkten icke
enbart varit önskemålet att examen skall ha ett enhetligt innehåll. Avgörande
har snarare varit att den studerande i ämnet nationalekonomi får en
analys av samhällsproblem på ett annat sätt än i ämnet statistik. Nationalekonomi
anses vara ett utpräglat »tvåbetygsämne» i den meningen att det
kräves en längre tids studier för att tränga in i dess teori. Ämnet statistik
bör alltid ingå i examen med minst ett betyg. Detsamma bör gälla beträffande
ämnet statskunskap. Detta ämne ger den nödvändiga orienteringen
om samhällets politiska, administrativa och sociala struktur. Vidare bör en
halv termin, d. v. s. återstoden av den tid, som är anslagen för de samhällsvetenskapliga
studierna, ägnas åt en kurs i företagsekonomi.

Med utgångspunkt i den av utredningsmännen förordade normalplanen
över studiegången för juris kandidatexamen föreslår utredningsmännen
två alternativa studievägar för juridisk-samhällsvetenskaplig
examen. Dessa har utformats på följande sätt.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

Alternativ 1

Termin

Ämne

Antal studie -

1—3 Samma studiegång som för juris kandidatexamen (prope deutisk

kurs i juridik utbyggd med 8 rättsvetenskapliga
och 8 samhällsvetenskapliga föreläsningar, samhälls- och
företagsekonomi, rättshistoria och civilrätt I) ...........

4 Civilrätt IV (kursundervisning avseende associationsrätt,

arbetsrätt, familjerätt och fastighetsrätt) ...............

Processrätt ...........................................

5 Offentlig rätt .........................................

6 Finansrätt ..........................................''

Statskunskap .........................................

7 Statistik .............................................

8 Nationalekonomi .....................................

9 Nationalekonomi .....................................

Tillämpade studier i antingen ett juridiskt ämne eller dylikt
ämne med anknytning till samhällsvetenskapligt ämne

månader

2 %
2 %
5

2 %

2 %
2 %

Anm. Studiet av ämnet samhälls- och företagsekonomi för juris kandidatexamen
innebär, att den studerande inhämtat kunskaper i företagsekonomi motsvarande en halvterminskurs.
I examensbeviset omskrives betyget i samhälls- och företagsekonomi till
godkänd kurs i företagsekonomi.

Alternativ II

1 Propedeutisk kurs i juridik utbyggd med 8 rättsvetenskapliga
och 8 samhällsvetenskapliga föreläsningar ..........

Kurs i företagsekonomi ...............................

2 Statistik .............................................

3 Statskunskap .........................................

4 Nationalekonomi .....................................

5 Nationalekonomi .....................................

6 Civilrätt I ...........................................

7 Civilrätt IV ..........................................

Processrätt ...........................................

8 Offentlig rätt .........................................

9 Finansrätt ...........................................

Tillämpade studier i antingen juridiskt ämne eller dylikt
ämne med anknytning till samhällsvetenskapligt ämne .. .

2 %
2 %
5
5
5

2 %
2 %
5

2 %
2 U

Beträffande de två alternativa studievägarna anför utredningsmännen
huvudsakligen följande.

Den som går till juridisk-samhällsvetenskaplig examen på »juristvägen»
kommer att få sina ekonomiska studier fördelade på två perioder. Från en
synpunkt är detta en nackdel. Undervisningen i samhällsekonomi för juris
kandidatexamen kan icke läggas upp på samma sätt som undervisningen i
nationalekonomi inom den humanistiska fakulteten. Läraren äger nämligen
icke förutsätta, att de studerande skall ha särskilda förkunskaper i matematik.
Under den senare delen av sina studier skall den som följt »juristvägen»,
bygga ut sina kunskaper i nationalekonomi till två betyg. Detta förutsättes
kunna ske på ytterligare en och en halv termin. Denna tid kan synas knapp,
då deri första studieperioden avsett samhällsekonomi för juris kandidatexamen.
Den som följt »juristvägen» kommer dock till tvåbetygsämnet
nationalekonomi först vid slutet av sina studier. Han har då större träning
att läsa än kamraterna på den »samhällsvetenskapliga vägen». — Att det
juridiska studiet ligger i tiden före det samhällsvetenskapliga bör ge en

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

direkt tidsvinst i ämnet statskunskap. I detta fall tillkommer nämligen utöver
den större studievanan ännu en faktor, nämligen att den studerande
redan läst ämnet offentlig rätt, ett ämne med delvis samma kunskapsstoff
som statskunskapen. Med hänsyn härtill bör det vara möjligt för honom att
nå ett betyg i statskunskap redan efter en halv termin. — Med den föreslagna
uppläggningen skulle de båda alternativen, först juridiska och därefter
samhällsvetenskapliga studier (alternativ I) eller först samhällsvetenskapliga
och därefter juridiska studier (alternativ II), ge en examen med
samma innehåll. Sker intaget över den juridiska fakulteten (alternativ I),
kommer den studerande att i sin examen jämväl medtaga ämnet rättshistoria.

5. Departementschefen

I en juridisk-samhällsvetenskaplig examen bör den juridiska och den samhällsvetenskapliga
utbildningen ingå som likvärdiga och varandra stödjande
element. Denna examen bör sikta till en sådan juridisk skolning, att den
som avlagt examen självständigt kan tillämpa författningar och handlägga
juridiskt-administrativa ärenden. Genom studiet av vissa samhällsvetenskapliga
ämnen skall han vidare ha lärt sig att behärska samhällsvetenskaplig
metod.

Mot kommitténs förslag till juris politices magisterexamen har under
remissbehandlingen invänts, att denna examen icke skulle ge en fullvärdig
juristutbildning, därför att den skulle sakna motsvarighet till de fördjupade
studier, som utgjorde ett huvudled i juristutbildningen enligt förslaget
till juris kandidatexamen. Utredningsmännen har sökt taga hänsyn till denna
invändning. Enligt deras förslag till juridisk-samhällsvetenskaplig examen
skall studierna för denna examen avslutas med en period av tillämpade
juridiska studier i valfritt ämne. Vad den studerande förut fått lära sig i
metodiskt hänseende skall han under en halv termin tillämpa och bygga ut
i samband med uppgiften att lösa ett begränsat problem. Utredningsmännen
anser, att de tillämpade juridiska studierna helst bör anknytas till ett samhällsvetenskapligt
ämne. Den studerande skulle härigenom få pröva vilket
stöd han kan ha av sin samhällsvetenskapliga utbildning vid arbetet med
en juridisk uppgift. Utredningsmännens förslag att i examen skall ingå en
period av tillämpade studier innebär enligt min mening en väsentlig förbättring
av kommitténs förslag.

Vad beträffar den juridiska delen av utbildningen må i övrigt nämnas,
att huvudparten av civilrättsstudiet enligt utredningsmännens förslag skall
vara gemensam med juris studerandenas. Under en termin skall juris politices
studerandena — i likhet med juris studerandena -— läsa ämnet civilrätt
I, omfattande allmän civilrätt och lösegendomsrätt, och sålunda få skolning
på det område, som betraktas som juridikens mest centrala. Därefter

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

skall juris politices studerandena läsa huvuddragen av övriga särskilt väsentliga
delar av civilrätten, sammanförda till ett ämne benämnt civilrätt IV.
I detta ämne skall ordnas särskild kursundervisning. I ämnet processrätt
skall enligt utredningsmännens förslag utnyttjas undervisningen för juris
kandidatexamen. Studietiden skall vara något kortare än för sistnämnda
examen och studiet koncentreras på domstolsprocessen. I förvaltningen är
det av naturliga skäl icke möjligt att i alla delar följa samma regler som vid
domstolarna. Att ämbetsmannen i förvaltningen har kunskap om domstolsprocessen,
är emellertid enligt utredningsmännen väsentligt. Domstolsprocessen
med dess starka rättssäkerhetsgarantier tjänar nämligen som en
riktpunkt även för förvaltningsprocessen. I ämnena offentlig rätt och finansrätt
skall enligt utredningsmännens förslag studiefordringarna vara
desamma som för juris kandidatexamen. I fråga om ämnet straffrätt föreslår
utredningsmännen ingen ändring i förhållande till vad som f. n. gäller
beträffande statsvetenskaplig-juridisk examen. Detta innebär, att i nämnda
ämne icke skall meddelas någon undervisning utöver den, som inrymmes i
den propedeutiska kursen.

Beträffande den samhällsvetenskapliga delen av juridisk-samhällsvetenskaplig
examen innebär utredningsmännens förslag icke lika stora förändringar
av nuvarande bestämmelser. Nationalekonomi bibehålies som
huvudämne, i vilket skall krävas två betyg. I övrigt skall denna del av
examen avse studier för ett betyg i statistik och ett betyg i statskunskap
jämte en halvterminskurs i företagsekonomi. Examen föreslås bli helt standardiserad,
vilket innebär att den nuvarande valfriheten avskaffas. Att företagsekonomi
skall ingå i examen, innebär en viktig nyhet. I anslutning härtill
vill jag nämna, att jag i det följande kommer att föreslå inrättande av
professurer i detta ämne vid universiteten i Uppsala och Lund. För att
undervisning skall kunna ordnas i företagsekonomi för juridisk-samhällsvetenskaplig
examen och för filosofisk-samhällsvetenskaplig examen i Göteborg
förutsättes medverkan av handelshögskolan därstädes. I Stockholm
blir undervisningen i ämnet beroende av medverkan från handelshögskolan
i Stockholm, särskilt när det gäller studier för två eller högre betyg. Efter
vad jag inhämtat är handelshögskolorna villiga att medverka till nu avsedd
undervisning.

Utredningsmännens förslag innebär, att studietiden för juridisk-samhällsvetenskaplig
examen skall omfatta fyra och ett halvt år, d. v. s. samma
studietid som för juris kandidatexamen. Nuvarande statsvetenskaplig-juridisk
examen torde kräva ungefär fyra år. Studietiden kommer enligt utredningsmännens
förslag att ungefär lika fördelas, på juridiska och på samhällsvetenskapliga
studier.

I enlighet med vad jag inledningsvis anfört anser jag mig nu endast böra
ta ställning till huvudgrunderna i utredningsmännens förslag. Då jag funnit

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

mig böra godtaga dessa, föreslår jag, att nuvarande statsvetenskaplig-juridisk
examen modifieras i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsmännens
förslag och i fortsättningen benämnes juridisk-samhällsvetenskaplig
examen.

V. Filosofisk-samhällsvetenskaplig examen

1. Kommittén

Samhällsvetenskaplig universitetsutbildning kan -—• förutom genom studier
för den kombinerade statsvetenskapliga och juridiska examen — förvärvas
inom ramen för statsvetenskaplig-filosofisk examen och filosofie
kandidatexamen. Ämnena i dessa två examina studeras successivt, och ordningen
mellan de i examen ingående ämnena är fri. Kunskapsfordringarna
för de olika betygen motsvarar i stort sett respektive en, två eller tre terminers
effektiv studietid. Studierna har härvid i stor utsträckning kommit
att präglas av en koncentration kring två-betygskurserna. I fråga om filosofie
kandidatexamen gäller en fullständig valfrihet beträffande de i examen
ingående ämnena. För statsvetenskaplig-filosofisk examen har däremot föreskrivits,
att de tre samhällsvetenskapliga ämnen som fanns företrädda som
universitetsämnen vid tidpunkten för denna examens inrättande — d. v. s.
nationalekonomi, statistik och statskunskap — alltid skall ingå i examen
med vissa betygsenheter samt att vissa andra ämnen kan medtagas inom
ramen för den stadgade betygssumman. Studier av detta slag i ämne efter
ämne med fri studiegång kan enligt kommitténs mening vara motiverade,
då de olika ämnena är inbördes oberoende av varandra med hänsyn till kunskapsstoff,
frågeställningar och arbetsmetoder. Så är emellertid enligt kommitténs
uppfattning icke fallet vad beträffar de samhällsvetenskapliga ämnena.
Dessa bearbetar i stor utsträckning ett gemensamt kunskapsstoff
med delvis likartade arbetsmetoder utifrån olikartade frågeställningar, vilka
är ägnade att systematiskt komplettera varandra. Enligt kommitténs mening
föreligger det därför på detta område ett behov av att såsom resultat
av studierna få fram eu sammanhängande bild av de samhällsförhållanden,
som från olika synpunkter studeras i de enskilda ämnena. Detta behov anser
kommittén svårligen kunna tillgodoses genom successiva studier av ett
antal samhällsvetenskaper med en godtycklig inbördes ordning dem emellan.
Såväl tanken på att helt binda ordningsföljden mellan ämnena som
möjligheten att införa en helstandardiserad examen avvisas emellertid av
kommittén.

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

Under beaktande av de anförda allmänna synpunkterna på den samhällsvetenskapliga
utbildningens uppläggning har kommittén kommit fram till
att denna utbildning bör tillgodoses inom ramen för en särskild examen,
benämnd politices magisterexamen. Denna examen bör bestå av två delar,
nämligen en tidigare standardiserad del med inledande studier i ett flertal
ämnen och en senare del med fördjupade studier i ett mindre antal valfria
ämnen. I fråga om utformningen av denna examen har kommittén till en
början anfört huvudsakligen följande.

Med hänsyn till arbetsmarknadens anspråk på samhällsvetenskapligt utbildad
arbetskraft måste studierna resultera i en förhållandevis grundlig
utbildning inom minst ett område. Härför erforderliga fördjupade studier
måste bygga på en allmän samhällsvetenskaplig grundutbildning. I fråga
om denna grundutbildning måste beaktas att antalet vid de akademiska
läroanstalterna företrädda samhällsvetenskaper numera har vuxit från
ursprungligen tre (nationalekonomi, statistik och statskunskap) till sex.
Ekonomisk historia och sociologi har tillkommit. Vidare finns särskilda
professurer i kulturgeografi inom examensämnet geografi. Härjämte bör
ytterligare ett ämne, nämligen företagsekonomi, bli företrätt som universitetsämne
och ingå i den ifrågavarande utbildningen. Den tidigare examensdelen
måste, om helhetssynpunkten skall kunna tillgodoses, sålunda omfatta
ett ganska stort antal samhällsvetenskapliga ämnen. En sådan grundutbildning
kan med användning av den filosofiska fakultetens betygsenhetssystem
icke få plats inom ramen för en examen av rimligt omfång. Man
måste därför vid utformningen av den tidigare examensdelen övergiva betygsenhetssystemet
samt uppdela de enskilda ämnenas studium i särskilda
för denna examen lämpliga kursenheter (fasta ämnen). Lärokurserna får
därvid anpassas med hänsyn till dels deras för examen behövliga omfattning,
dels den inbördes ordning i vilken ämnena bör läsas. Vid de fördjupade
studierna och specialiseringen inom ett huvudämne kommer de studerande
i flertalet fall att i åtminstone ett annat ämne ha behov av en grundligare
utbildning än den som erhållits inom den tidigare examensdelen. Detta behov
bör tillgodoses genom att i examens senare del vid sidan av huvudämnet
inrymmes ytterligare ett ämne (stödämne). Att realisera det för den
nya examen uppställda bildningsmålet inom ramen för den studietid, som
föreskrives för nuvarande examen, d. v. s. fyra år, anser kommittén icke
möjligt. För politices magisterexamen måste beräknas en studietid av fyra
och ett halvt år, d. v. s. samma tid, som föreslagits för juris kandidatexamen
och juris politices magisterexamen. Av denna tid skall fem terminer ägnas
åt den tidigare standardiserade examensdelen och fyra terminer åt den senare.

Den för samtliga studerande gemensamma första examensdelen om fem
studieterminer skall enligt kommitténs förslag omfatta följande sju fasta
examensämnen: statistik, statskunskap, kulturgeografi, företagsekonomi,
nationalekonomi, sociologi och rättskunskap. Enligt kommitténs mening bör
dessa ämnen läsas i stort sett i angiven ordning. Beträffande de olika i
nämnda examensdel ingående ämnena har kommittén anfört huvudsakligen
följande.

Kangl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

För vartdera ämnet statistik och nationalekonomi bör beräknas 1 studietermin,
för statskunskap 4/5 studietermin, för vart och ett av övriga fasta
ämnen 1/2 studietermin samt för en kurs i ekonomisk redovisning inom
ämnet företagsekonomi 1/5 termin. Undervisningen i ekonomisk historia
bör inordnas inom ramen för det fasta ämnet nationalekonomi. Den i nuvarande
statsvetenskaplig-filosofisk examen ingående propedeutiska kursen
bör ersättas med det nya fasta ämnet rättskunskap. Detta ämne bör
läggas upp särskilt för politices magisterexamen. De rättsliga företeelserna
skall framställas utan tyngande detaljer och utan tonvikt på juridisk terminologi
men med framhållande av rättsordningens sammanhang med
andra samhällsföreteelser. Innan de studerande börjar studierna i de enskilda
ämnena, bör de erhålla ett perspektiv på hela fältet. För detta ändamål
bör en samhällsvetenskaplig orienteringskurs anordnas under första
studieterminen. Sammanhanget mellan de olika ämnena bör emellertid även
beaktas mot slutet av den tidigare examensdelen. Detta bör ske genom en
serie allmänna samhällsvetenskapliga seminarieövningar. Dessa seminarieövningar
utgör också en lämplig förberedelse för ett allmänt samhällsvetenskapligt
prov, vilket föreslås skola avsluta studierna av de fasta ämnena.
Syftet härmed är att pröva de studerandes förmåga att, med tillgång till
behövliga hjälpmedel, på ett praktiskt problem tillämpa och samordna
från olika samhällsvetenskaper tillägnade synpunkter. Vid provet skall alltså
icke krävas redovisning av minneskunskaper.

Under politices magisterexamens senare del skall enligt kommitténs förslag
studier bedrivas dels i ett huvudämne under tre terminer, dels i ett
stödämne under en termin. Kommittén har beträffande denna examensdel
anfört huvudsakligen följande.

De studerande bör lämnas stor frihet vid studiernas uppläggning och
inriktning. Såsom huvudämne kan väljas vilket som helst av de samhällsvetenskapliga
ämnena. Jämväl ämnet företagsekonomi kan således komma
i fråga. Valet av stödämne måste bero av huvudämnet och specialiseringen
däri. Studiet av huvudämnet bör vara inriktat dels på förvärvandet av en
grundligare överblick över hela ämnesområdet och kännedom om dettas
vetenskapliga arbetsmetoder utöver vad som inhämtas i den fasta ämneskursen,
dels ock på en mera djupgående specialisering inom någon viss del
av ämnet och ett självständigt examensarbete inom detta område. Dessa
båda delar av huvudämnet bör särskilt examineras. Examination bör sålunda
äga rum i dels huvudämne: allmän kurs och dels huvudämne: specialkurs.
Normalstudietiden för huvudämne: allmän kurs bör tillsammans
med den tid ämnet studerats såom fast ämne vara två terminer. Oavsett inriktningen
av de fortsatta studierna bör kunskapsfordringarna i huvudämne:
allmän kurs vara gemensamma för samtliga studerande med samma
huvudämne. De grundläggande fordringarna i huvudämnet kommer härigenom
i stort sett att motsvara två-betygskursen för övriga filosofiska examina,
vilket bl. a. från undervisnings- och därmed också från kostnadssynpunkt
innebär fördelar. Kunskapsfordringarna i huvudämne: specialkurs
bör däremot fastställas för varje studerande särskilt, allt efter dennes
förmåga, intressen och syfte med sin utbildning. Valet av stödämne bör ske
i samråd med examinator i huvudämnet. Stödämne bör vara något av övriga

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

samhällsvetenskapliga ämnen eller något av vissa andra särskilt angivna
ämnen inom filosofiska fakulteten. Jämväl andra ämnen, däribland sådana
som är företrädda vid annan fakultet eller vid fackhögskola, bör efter särskilt
medgivande kunna komma i fråga såsom stödämne.

Den av kommittén föreslagna politices kandidatexamen avses skola omfatta
de fasta ämnena i politices magisterexamen jämte omkring en termins
ytterligare studier i ett valfritt samhällsvetenskapligt ämne. Fordringarna
i det valfria ämnet skall enligt kommitténs förslag motsvara fordringarna
för huvudämne: allmän kurs i politices magisterexamen. Studietiden för
politices kandidatexamen beräknas härigenom bli omkring sex terminer.

I fråga om högre studier efter politices magisterexamen framhåller kommittén
bl. a., att dess förslag till politices magisterexamen innebär att i åtminstone
statistik, statskunskap och nationalekonomi den sammanlagda
normala studietiden i huvudämnet kommer att bli fyra terminer. Inom
examens ram kan alltså studierna i huvudämnet och stödämnet väntas
leda till en så grundlig utbildning, att behovet av att såsom förberedelse
för praktisk verksamhet påbygga examen med studier för licentiatexamen
bör bli avsevärt mindre än för närvarande. Avståndet mellan ett gott betyg
i huvudämne och de lägre betygen i licentiatexamen blir emellertid enligt
kommittén fortfarande ganska stort. Kommittén avvisar därför tanken på
att avskaffa licentiatexamen i berörda ämnen.

2. Yttranden

Socialstyrelsen anser den tilltänkta politices magisterexamen vara ur
principiell synpunkt ändamålsenligt uppbyggd. Den skillnad i förhållande
till juris kandidatexamen, som ligger däri att tyngdpunkten ytterligare förskjutits
till fördjupningsstudierna, förefaller socialstyrelsen välmotiverad
med hänsyn till den samhällsvetenskapliga examens speciella karaktär. Det
måste enligt socialstyrelsens mening anses särskilt tillfredsställande att,
då något av de viktiga ämnena statistik eller nationalekonomi väljes till
huvudämne, den sammanlagda studietiden i ämnet kommer att bli fyra
terminer och huvudämnesbetyget därmed motsvara mera än den nuvarande
trebetygsstandarden. Statistiska centralbyrån framhåller, att statistiker
har behov av mångskiftande kunskaper och erfarenheter utanför sitt eget
område. Från denna synpunkt är den föreslagna politices magisterexamen
enligt centralbyråns mening lämpligt uppbyggd.

Tjänstemännens centralorganisation är inte övertygad om lämpligheten
av en så fast uppbyggd och en på så många ämnen splittrad studiegång,
som föreslås i fråga om den tidigare examensdelen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

Sveriges samhällsvetareförbund ställer sig i princip avvisande till kommitténs
förslag till omläggning av examenssystemet. Förbundet förordar
ett bibehållande av nuvarande statsvetenskaplig examen — dock benämnd
samhällsvetenskaplig examen — med dess två linjer, den juridiska och den
filosofiska. Studietiden bör emellertid ökas till nio terminer i överensstämmelse
med vad kommittén föreslagit. Enligt förbundets uppfattning har
statsvetenskaplig-filosofisk examen i dess nuvarande utformning visat
sig i stort sett tillfredsställande, och någon anledning till en omläggning
efter av kommittén föreslagna linjer finnes icke. Däremot torde vissa förbättringar
i den nuvarande examen vara möjliga. Det viktigaste önskemålet
härvidlag är enligt förbundets uppfattning, att obligatoriska betyg införes
i vissa samhällsvetenskapliga kärnämnen. Examen kommer därigenom att
ge en mera bestämd kompetens och eventuell ovisshet om dess innehåll
kommer att avlägsnas. I första hand bör enligt förbundets mening ett obligatoriskt
krav på två betyg i ämnet nationalekonomi införas. Vidare bör stadgas
krav på två betyg i ett av ämnena statskunskap, statistik och företagsekonomi.
I de två andra av dessa ämnen bör ett betyg vara obligatoriskt.
Examen skulle härigenom komma att omfatta en kärna av minst sex betyg
i de centrala samhällsvetenskapliga ämnena. Förbundet framlägger vidare
vissa detaljförslag i fråga om examens utformning.

Sveriges förenade studentkårer anser, att en för politices magisterexamen
tillfredsställande utbildning kan nås på åtta terminer och avstyrker därför
den föreslagna förlängningen av studietiden. SFS har vidare föreslagit sådana
jämkningar i kommittéförslaget, som borde vidtagas för begränsning
av studietiden till åtta terminer och för tillgodoseende av vissa andra
enligt SFS:s mening angelägna önskemål beträffande examens utformning.

Lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm anser det riktigt, att företagsekonomi
bör ingå i de föreslagna samhällsvetenskapliga examina.

Humanistiska fakulteten i Uppsala finner, att flera av de av kommittén
anförda skälen talar för en fast och obligatorisk grundutbildning i en samhällsvetenskaplig
examen. En sådan utbildning innebär, att i humanistiska
fakulteten införes en studieordning, som tidigare finnes i de övriga fakulteterna.
Enligt fakultetens uppfattning är det emellertid av vikt alt dels konstruera
examen i så nära överensstämmelse som möjligt med övriga filosofiska
examina, dels nedbringa studietiden för den tidigare examensdelen
till fyra terminer. Till den grundläggande delen av examen bör läggas ytterligare
en normalstudietid av två år, avsedda att ge den studerande en god
specialutbildning i valfria samhällsvetenskapliga ämnen eller i minst ett
samhällsvetenskapligt ämne och ett till samhällsvetenskaperna gränsande
ämne. Den sammanlagda studietiden för examen bör alltså enligt fakultetens
mening vara, liksom f. n., åtta terminer. Fakulteten framlägger vidare
vissa detaljförslag beträffande examens utformning.

Kungl. Maj.ts proposition, nr 86 år 1957

Humanistiska fakulteten i Lund, lärarrådet vid dåvarande Göteborgs högskola,
humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola och lärarrådet
vid handelshögskolan i Göteborg har alla anfört från kommittén starkt avvikande
uppfattningar rörande examens utformning och i anslutning härtill,
var för sig, förordat riktlinjer enligt vilka examen borde utformas.

3. Universitetskanslern

Enligt kanslern kan kommitténs förslag beträffande studiernas uppläggning
och politices magisterexamens utformning från vissa synpunkter synas
ändamålsenligt. En examen utformad i överensstämmelse med kommitténs
förslag leder enligt kanslerns mening till en gedigen specialutbildning inom
ett valfritt ämne på basis av en relativt omfattande orientering rörande hela
det samhällsvetenskapliga området. I detta fall måste man emellertid, anför
kanslern vidare, först och främst slå fast, att behovet av personer med den
ifrågavarande utbildningen icke är och inom den närmaste framtiden sannolikt
icke kommer att bli av någon mera betydande storleksordning. Med
hänsyn härtill och med hänsyn till att samhällsvetenskapliga studier alltjämt
skall kunna bedrivas inom ramen för andra lägre filosofiska examina
bör politices magisterexamen enligt kanslerns uppfattning icke ges en så
exklusiv utformning, att den i mera nämnvärd utsträckning kommer att
kräva speciell undervisning och därför särskilt avsedda lärarkrafter. Så
blir emellertid fallet, om den grundläggande utbildningen organiseras i
form av en särskild översiktskurs omfattande ett flertal samhällsvetenskapliga
ämnen. Mot en inledande examensdel om fem terminer, under vilken
icke mindre än sju ämnen skall studeras, kan enligt kanslerns mening
även riktas invändningar av principiell art. Studierna skulle under alltför
lång tid komma att få en kursmässig prägel. Från denna synpunkt skulle
givetvis en allmän samhällsvetenskaplig grundutbildning omfattande ett
färre antal terminer än fem vara att föredraga. Kanslern delar emellertid
kommitténs uppfattning, att den åsyftade grundutbildningen i samtliga sju
ämnen icke kan genomföras på kortare tid än fem terminer. En inledande
examensdel omfattande ett färre antal ämnen skulle å andra sidan inte
leda till den av kommittén eftersträvade allmänna orienteringen. Kanslern
avstyrker därför förslaget att uppdela studierna för politices magisterexamen
på en grundläggande, standardiserad del med fast studiegång och en
»fördjupningsdel». En dylik uppdelning av studierna anser kanslern icke
erforderlig för att man vid examens utformning skall kunna tillgodose de
speciella krav på densamma, vilka såväl samhällsvetenskapernas nära anknytning
till varandra som det på arbetsmarknaden föreliggande behovet av
samhällsvetenskaplig utbildning ställer. Med detta avstyrkande vill kanslern

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

dock icke göra gällande, att man helt skall släppa tanken på en mera systematisk
studieordning och således liksom hittills medgiva fullständig frihet
beträffande den ordning i vilken ämnena inom ramen för politices magisterexamen
bör studeras. Kommittén har nämligen enligt kanslerns mening
på ett övertygande sätt klargjort, att studieresultatet kan förbättras och
den sammanlagda studietiden nedbringas, om ämnena inhämtas i viss ordning.
Man bör därför enligt kanslerns uppfattning organisera en lämplig
studiegång, vilken dock icke bör vara obligatorisk för de studerande annat
än i vissa ganska begränsade delar. Enligt kanslern bör en politices magisterexamen
utformas i så nära anslutning som möjligt till de principer, som
enligt stadgan angående filosofiska examina gäller för övriga lägre examina
inom de humanistiska och naturvetenskapliga fakulteterna.

Kanslern berör därefter frågan om studietidens längd samt anför att en
utbildning av ungefär den föreslagna omfattningen sannolikt i vissa fall är
lämplig. Enligt kanslern kan man dock icke göra gällande, att det föreligger
ett allmänt behov av så ingående studier i ett ämne, som kommittén
föreslagit i fråga om examens huvudämne. En förlängning av studietiden
anser kanslern därför inte motiverad på grund av de krav, som på arbetsmarknaden
ställes på en politices magister. Strävandena bör snarare enligt
kanslerns mening gå ut på att försöka förkorta studietiden. Examen bör
kunna konstrueras så, att studietiden blir tre och ett halvt studieår.

Kanslern framlägger ett av honom utarbetat förslag till politices magisterexamen,
vilket kan sammanfattas på följande sätt.

De samhällsvetenskapliga ämnena nationalekonomi, statistik, statskunskap,
sociologi, kulturgeografi, företagsekonomi och ekonomisk historia
blir examensämnen i politices magisterexamen. Särskilda kurser anordnas
i kulturgeografi och i företagsekonomi med ekonomisk redovisning. Var och
en av dessa båda kurser bör vara av ungefär samma omfattning som en
1/2-betygskurs. Denna betygsenhet skall dock icke komma till användning.
För examens godkännande skall fordras, förutom de båda nyssnämnda
särskilda kurserna, minst 1 betygsenhet i ett vart av ämnena nationalekonomi,
statistik och statskunskap, en studiekurs i ämnet rättskunskap,
motsvarande fordringarna för 1 betygsenhet i detta ämne, samt minst 2
betygsenheter i minst två examensämnen, av vilka det ena skall vara antingen
nationalekonomi eller statistik. Den sammanlagda minimibetygssuminan
blir alltså 6 enheter. Härtill kommer de båda särskilda kurserna
om vardera ungefär en halv studietermin.

Den faktiska studietiden stannar endast vid vissa ämneskombinationer
vid tre och ett halvt år. För åtskilliga kombinationer skulle krävas fyra
studieår. Rörande denna fråga och ordningsföljden mellan ämnena anför
kanslern ytterligare bl. a. följande.

Om examen skall kunna avläggas på en studietid av sju terminer, är det
nödvändigt, att såsom 2-betygsämnen i examen medtaga ■— förutom ett av

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

ämnena nationalekonomi eller statistik -— antingen det andra av dessa båda
ämnen eller ock ämnet statskunskap. Därest man vill ha betyg i annat examensämne,
kommer studietiden att förlängas med en termin. Detsamma blir
fallet om man tar 2 betygsenheter — förutom i nationalekonomi eller i
statistik — i ettdera av ämnena sociologi, kulturgeografi, företagsekonomi
eller ekonomisk historia. I båda dessa fall kommer alltså examen att kräva
en sammanlagd studietid av åtta terminer eller lika lång tid, som nu må
beräknas för statsvetenskaplig-filosofisk examen. I fråga om studiegången
skall gälla, att godkänd tentamen för minst 1 betygsenhet i statistik skall
ha ägt rum före tentamen i nationalekonomi. De särskilda kurserna i kulturgeografi
och företagsekonomi med ekonomisk redovisning skall vara
inhämtade före tentamen i nationalekonomi. Godkända tentamina för minst
1 betygsenhet i vart och ett av ämnena statskunskap och nationalekonomi
skall ha ägt rum före tentamen i rättskunskap.

Kanslern påpekar vidare, att en svaghet i hans förslag kan synas vara,
att det icke blir möjligt att inräkna 3 betygsenheter i ett examensämne i den
föreskrivna minimibetygssumman. De arbetsuppgifter med vilka en nyutexaminerad
politices magister torde komma att bli sysselsatt, är dock enligt
kanslerns mening av den art, att insikter i ett ämne, motsvarande fordringarna
för 3 betyg icke i allmänhet kan anses nödvändiga.

Kanslern diskuterar ingående sitt förslag att i examen inrymma ämnet
rättskunskap med en beräknad studietid av en termin. Huvudpunkterna av
kanslerns yttrande i denna fråga kan sammanfattas sålunda.

En utökning av studietiden för det juridiska inslaget i examen från en
halv termin till en termin, såsom kommittén föreslagit, är motiverad icke
främst på grund av det ändrade läge, som uppstår då statsvetenskaplig- juridisk
examen avskaffas, utan för att det överhuvud skall bli möjligt att
ge politices studerande en något så när tillfredsställande juridisk orientering.
Studierna i detta ämne bör enligt kanslerns mening bedrivas efter
andra grundsatser än dem som gäller för studierna i den juridiska fakulteten.
Efter en propedeutisk kurs, som skulle vara något kortare än den för
juris studerande, skulle viktiga delar av rättsordningen belysas med utgångspunkter
som studenterna är vana vid från sina samhällsvetenskapliga
studier. Uppmärksamheten bör riktas särskilt på kausalsammanhanget
mellan olika rättsliga faktorer samt mellan dessa och ekonomiska och sociala
faktorer i samhället. Vidare beröres frågan om en utbyggnad av rättskunskapen
till ett inom den humanistiska fakulteten förlagt ämne, rättsvetenskap.
På lång sikt förefaller det kanslern, som om man borde sträva
efter att få till stånd professurer i rättsvetenskap inom de humanistiska
fakulteterna.

4. Utredningsmännen

En filosofisk-samhällsvetenskaplig examen — ofta betecknad som en
expertexamen — bör enligt utredningsmännens mening till skillnad från
juris kandidatexamen och juridisk-samhällsvetenskaplig examen icke vara

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

helt standardiserad utan lämna betydande utrymme för specialisering i
olika samhällsvetenskapliga ämnen med studier till tre eller rentav fyra
betyg. Alltjämt hör dock gälla, att examen skall inrymma minst två betyg
i vartdera av minst två samhällsvetenskapliga ämnen. Vidare bör den innehålla
en viss enhetlig kärna. Utredningsmännen förordar, att man samordnar
filosofisk-samhällsvetenskaplig examen med juridisk-samhällsvetenskaplig
examen sålunda: Den fasta kärnan i filosofisk-samhällsvetenskaplig
examen blir densamma som den samhällsvetenskapliga delen i juridisksamhällsvetenskaplig
examen, alltså två betyg i nationalekonomi, ett betyg
i statistik och ett betyg i statskunskap samt en halvterminskurs i företagsekonomi.
Till examens kärna skall också höra krav på någon kunskap om
rättssystemets allmänna grunder. Utredningsmännen anser att man på
denna punkt bör stanna vid att kräva den propedeutiska kursen för juris
kandidatexamen, en kurs som beräknas omfatta en halv termin. Till denna
kurs skulle som tidigare framhållits anknytas vissa föreläsningar i juridiska
och i samhällsvetenskapliga ämnen. På detta sätt skulle tillgodoses de framförda
önskemålen om en inledande orientering över hela fältet.

Utredningsmännen anser det i och för sig icke nödvändigt, att filosofisksamhällsvetenskaplig
examen skall ta exakt lika lång tid som juridisk-samhällsvetenskaplig
examen. Går det att få fram en användbar examen på
kortare tid än nio terminer, bör detta bli bestämmande. Utredningsmännen
har funnit en studietid på åtta terminer tillräcklig. Av dessa terminer åtgår
en för den propedeutiska kursen i juridik och kursen i företagsekonomi.
De sju återstående terminerna svarar mot sju betygsenheter, av vilka fyra
är bundna till examens fasta kärna. Därtill skulle komma kravet på minst
två betyg i ett annat samhällsvetenskapligt ämne än nationalekonomi.

Rörande möjligheterna till specialisering inom ramen för den föreslagna
examen anför utredningsmännen i huvudsak följande.

Enligt stadgan för filosofiska examina må i filosofie kandidatexamen ges
betyget »Utmärkt» (fyra betygsenheter). För en filosofie kandidatexamen
förutsättes som regel sex betygsenheter. Om ämne ingår med fyra betygsenheter
kräves dock för examen sammanlagt sju betygsenheter. Skälet till
atl man i detta fall kräver sju betygsenheter är, att examen eljest icke anses
få tillräcklig bredd.

Enligt utredningsmännens förslag till filosofisk-samhällsvetenskaplig
examen skall denna examen omfatta minst sju betygsenheter, varav minst
två betygsenheter i vartdera av två i examen ingående samhällsvetenskapliga
ämnen. Den synpunkt som varit avgörande för bestämmelsen i den
filosofiska examensstadgan, att minimibetygssumman skall vara högre än
den eljest föreskrivna om ämne ingår med fyra betygsenheter, äger icke
tillämpning vid en examen med en minimibetygssumma om sju enheter.
En sådan examen kan ändock få tillräcklig bredd. Utredningsmännen finner
det önskvärt, att den studerande skall äga att utnyttja den fria delen av
studietiden i filosofisk-samhällsvetenskaplig examen för att specialisera sig.

5 — llihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 86

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

Utredningsmännen menar, att den studerande skall få räkna sig tillgodo
även fyrabetygsämnen, så snart det allmänna villkoret om minst två betyg
i vartdera av två i examen ingående samhällsvetenskapliga ämnen är uppfyllt.
Inom sjubetygsramen blir det då möjligt att medtaga fyra betyg i
något av ämnena nationalekonomi, statistik och statskunskap.

Alldeles särskilt tillrättalagd är examen för blivande ekonomer. Nationalekonomien
har genom kravet, att ämnet skall ingå med två betyg i den
fasta kärnan fått en mycket stark ställning.

Utredningsmännen föreslår, att examensämnen skall vara de hittillsvarande
samhällsvetenskapliga ämnena nationalekonomi, statistik, statskunskap,
sociologi och ekonomisk historia. Därtill bör komma som nya samhällsvetenskapliga
ämnen: företagsekonomi, kulturgeografi och allmän
rättsvetenskap. Såsom examensämnen bör enligt utredningsmännen likaledes
kunna väljas matematik och historia. Det synes lämpligt, att den som
så önskar skall kunna förvärva fyra betyg i vilket som helst av de samhällsvetenskapliga
ämnena. Utredningsmännen förutsätter, att studieplaner för
detta betyg utarbetas.

Beträffande ämnet allmän rättsvetenskap i filosofisk-samhällsvetenskaplig
examen anför utredningsmännen, att det i och för sig varit önskvärt att
särskilda professurer bleve inrättade vid de humanistiska fakulteterna. Då
ämnet inte blir obligatoriskt i examen, har utredningsmännen ansett, att
denna tanke likväl får ställas på framtiden. Man bör i stället tills vidare
pröva sig fram. Utredningsmännen är övertygade om att det vid varje juridisk
fakultet finns professorer eller preceptorer, som är direkt intresserade
av undervisning inom detta ämne.

Enligt utredningsmännens förslag blir normalplanen över studiegången
för filosofisk-samhällsvetenskaplig examen följande.

Termin Ämne Antal studie månader I.

Kärna (samma studieordning som för juridisk-samhällsvetenskaplig
examen alternativ IT).

1 Propedeutisk kurs i juridik utbyggd med 8 rättsvetenskapliga
och 8 samhällsvetenskapliga föreläsningar ..........

Kurs i företagsekonomi ...............................

2 Statistik .............................................

3 Statskunskap .........................................

4 Nationalekonomi ......................................

5 Nationalekonomi ......................................

II. Valfri del

6—8 Studier i ett eller flera examensämnen för uppnående av
ytterligare tre betygsenheter, dock att minst två betygsenheter
skall nås i ett annat samhällsvetenskapligt ämne än
nationalekonomi (två betygsenheter i sistnämnda ämne ingår
alltid i examens kärna).

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

5. Departementschefen

En översyn av gällande bestämmelser om statsvetenskaplig-filosofisk
examen är påkallad bl. a. på grund av den utbyggnad av den samhällsvetenskapliga
ämnesgruppen, som ägt rum sedan denna examen inrättades 1935.
Vidare aktualiseras en översyn av nämnda bestämmelser, därest nuvarande
statsvetenskaplig-juridisk examen i enlighet med vad jag föreslagit i det
föregående skall ersättas med en efter andra grunder än denna uppbyggd
juridisk-samhällsvetenskaplig examen.

Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse har kommittén, kanslern
och utredningsmännen framlagt olika förslag beträffande utformningen
av en filosofisk-samhällsvetenskaplig examen. Enligt kommitténs
förslag skall nuvarande statsvetenskaplig-filosofisk examen ersättas med
en examen av helt ny typ. Examens första del, omfattande fem terminer,
avsåg att ge en hred samhällsvetenskaplig orientering genom särskilda kurser
i ett stort antal ämnen. Därefter skulle enligt förslaget komma en period
av fyra terminer med studier av ett huvudämne och ett stödämne. Som
kanslern framhåller kan inrättandet av en sådan examen beräknas medföra
förhållandevis dryga kostnader, eftersom examen förutsätter, att särskild
undervisning anordnas i ett flertal ämnen. Vidare kan denna undervisning
antagas komma att avse endast relativt små studentgrupper. Kommitténs
förslag har också den nackdelen, att studietiden förlänges från nuvarande
fyra år till fyra och ett halvt år. Såsom påpekats vid remissbehandlingen är
förslaget behäftat även med andra svagheter.

Kanslerns förslag innebär, att en samhällsvetenskaplig examen skall utformas
i så nära anslutning som möjligt till bestämmelserna för filosofisk
ämbetsexamen och för filosofie kandidatexamen. Utredningsmännen upptager
i sitt förslag tankegångar från kanslerns förslag men bevarar samtidigt
huvudgrunderna i nuvarande statsvetenskaplig-filosofisk examen.

Enligt kanslerns förslag kan en tre-betygskurs icke rymmas inom examens
minimibetygssumma (sex betygsenheter). En sådan utformning är
enligt min mening icke den lämpligaste. Även om man icke vill ställa kravet,
att tre betyg i ett ämne skall vara obligatoriskt, bör man dock icke förlora ur
sikte, att här avsedda examen är tänkt som en examen för specialister.
Examensordningen bör med hänsyn härtill vara så konstruerad, att det
framstår som fördelaktigt för den studerande att fördjupa sig på något område.
Enligt utredningsmännens förslag kan inom den obligatoriska betygssumman
(sju betygsenheter) rymmas en tre-betygskurs i valfritt samhällsvetenskapligt
ämne. Även en fyra-betygsluirs är tänkbar inom ramen för
nämnda betygssumma, därest den studerande väljer något av ämnena nationalekonomi,
statistik eller statskunskap. Den studerande får således möjlighet
att utnyttja sin examen till en verklig expertutbildning. Om examen

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

utformas enligt utredningsmännens förslag, kan behovet att bygga på denna
med en licentiatexamen beräknas i framtiden bli mindre än för närvarande.

Utredningsmännens förslag innebär vidare, att undervisningen för filosofisk-samhällsvetenskaplig
examen samordnas med undervisningen för
juridisk-samhällsvetenskaplig examen. Den samhällsvetenskapliga delen av
sistnämnda examen skall sålunda enligt utredningsmännens förslag även
utgöra »kärnan» i filosofisk-samhällsvetenskaplig examen.

Studietiden är enligt kanslerns förslag tre och ett halvt år och enligt utredningsmännens
fyra år. Denna skillnad är dock delvis skenbar. För åtskilliga
ämneskombinationer skulle även enligt kanslerns förslag krävas en
studietid av fyra år.

Jag anser mig härefter böra närmare beröra en fråga, som varit föremål
för särskild uppmärksamhet under utredningsarbetet. I nuvarande statsvetenskaplig-filosofisk
examen ingår bl. a. den propedeutiska kursen för
juris kandidatexamen. Denna skall enligt kommitténs förslag ersättas med
en särskild kurs i rättskunskap. Enligt kanslerns förslag skall en termin
obligatoriskt ägnas åt ett ämne, benämnt rättskunskap, omfattande dels
en propedeutisk kurs särskilt anordnad för denna examen, dels viss undervisning
avsedd att belysa framför allt rättsreglernas funktion i samhället.
Tanken på ett mera humanistiskt studium av rättsordningen synes mig i
och för sig tilltalande. Kanslerns förslag förutsätter emellertid inrättande
av särskilda lärartjänster vid de olika lärosätena. Utredningsmännen åter
förordar att i examen skall liksom hittills ingå den propedeutiska kursen
för juris kandidatexamen. De har emellertid ansett sig böra föreslå, att
inom examens ram beredes möjlighet till ett mera humanistiskt studium
av rättsordningen. Enligt utredningsmännens förslag skall sålunda ett
ämne, benämnt allmän rättsvetenskap, kunna ingå som ett valfritt ämne i
filosofisk-samhällsvetenskaplig examen. Såsom jag närmare kommer att
beröra i det följande, har utredningsmännen tänkt sig, att undervisningen i
detta ämne skall meddelas av lärarkrafter inom de juridiska fakulteternas
förstärkta lärarorganisation.

I enlighet med vad jag inledningsvis anfört anser jag mig i detta sammanhang
endast böra taga ställning till huvudgrunderna för en omläggning av
den samhällsvetenskapliga utbildningen. Jag har därvid funnit mig böra
förorda, att en omläggning sker i enlighet med huvudgrunderna i utredningsmännens
förslag. Jag föreslår sålunda, att nuvarande statsvetenskapligfilosofisk
examen modifieras i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsmännens
förslag och i fortsättningen benämnes filosofisk-samhällsvetenskaplig
examen.

Avslutningsvis må påpekas, att det självfallet alltjämt skall vara möjligt
att bedriva samhällsvetenskapliga studier även inom ramen för filosofie
kandidatexamen och filosofisk ämbetsexamen.

Kungl. Maj.ls proposition nr 86 år 1957

VI. Lärarorganisationen vid de juridiska
fakulteterna m. m.

1. Nuvarande lärarorganisation m. m.

Vid var och en av juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund finns för
närvarande 8 professurer. Vid stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid
Stockholms högskola är antalet professurer 10. En av dessa, nämligen professuren
i försäkringsrätt, är en ren forskningsprofessur och bekostas helt
av fondmedel. Härjämte finns -— efter beslut av föregående års riksdag
— 2 precepturer, nämligen en i Uppsala och en i Stockholm. I årets statsverksproposition
har vidare föreslagits inrättande av en preceptur i Lund
och en i Stockholm från och med nästa budgetår. Utöver de ordinarie lärarhefattningarna
finns vid nämnda fakulteter och avdelning sammanlagt
15 e. o. docentbefattningar, nämligen i Uppsala 5, i Lund 4 och i Stockholm
6.

Fakulteterna i Uppsala och Lund har vardera en förste amanuens. Vid
fakulteten i Lund är därjämte inrättad en kanslibiträdestjänst i Ca 11. I
Uppsala och Lund finns vidare en för de juridiska och humanistiska fakulteterna
gemensam befattning som biträdande lärare i nationalekonomi.

Principbeslut föreligger om inrättande av vissa nya professurer vid juridiska
fakulteterna i Uppsala och Lund. Sålunda skall enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 30 juni 1938 (Prop. 1938: 218; Rskr 417) vid fakulteten i Uppsala
inrättas en professur i internationell rätt, omfattande folkrätt och
internationell privaträtt. Därjämte skall enligt Kungl. Maj:ts beslut den
26 juli 1947 (Prop. 1947:272; Rskr 446) en professur i allmän rättslära
med rättsfilosofi inrättas vid var och en av de juridiska fakulteterna i Uppsala
och Lund. Enligt samma beslut skall vidare den förefintliga professuren
i nationalekonomi med finansrätt vid juridiska fakulteten i Uppsala,
då den nuvarande innehavaren avgår, förändras till en professur i
finansrätt med finansvetenskap.

I detta sammanhang må även erinras om de åtgärder, som vidtagits för
främjande av dels den vetenskapliga rekryteringen inom de juridiska
fakulteterna, dels den rättsvetenskapliga forskningen. De år 1947 inrättade
doktorandstipendierna för juridiska studier har sedermera utökats med 3.
Antalet sådana stipendier uppgår numera till 18, fördelade med 6 stipendier
på var och en av de juridiska fakulteterna. Genom beslut av 1954 års riksdag
beviljades medel för den rättsvetenskapliga forskningen. Samtidigt
ombildades det samhällsvetenskapliga forskningsrådet till statens samhälls-
och rättsvetenskapliga forskningsråd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

2. Kommittén

Kommittén framlägger förslag till dels förstärkning av den juridiska
lärarorganisationen, dels åtgärder för den vetenskapliga rekryteringen. Vad
lärarorganisationen beträffar anför kommittén, att dennas storlek och
uppbyggnad i första hand måste bestämmas av behovet av undervisning.
De akademiska lärarbefattningarna är emellertid på en gång lärar- och
forskarbefattningar, varför den juridiska forskningens behov enligt kommitténs
mening även måste beaktas.

I kommitténs betänkande lämnas vidare en redogörelse för den dåvarande
situationen vid de tre juridiska fakulteterna. Det sammanlagda
antalet aktiva studerande vid nämnda fakulteter våren 1952 var omkring
1 800. Samtidigt fanns sammanlagt 25 professurer och 13 docentbefattningar
samt 2 biträdande lärare (de sistnämnda i Uppsala och Lund; gemensamma
för de juridiska och filosofiska fakulteterna).

Enligt kommitténs mening föreligger en påtaglig lärarbrist vid de juridiska
fakulteterna. Lärarbristen har enligt kommitténs mening lett till
betydande olägenheter i flera avseenden. Deltagarantalet vid seminarieövningar
kunde uppgå till mellan 50 och 60, stundom betydligt flera studenter.
Ehuru ett deltagarantal av 15 borde vara maximum vid dylika övningar,
har kommittén vid uppgörandet av förslaget till lärarorganisation
ansett sig böra utgå från i genomsnitt 20—30 deltagare. I annat fall skulle
krävas en sådan förstärkning av lärarorganisationen, att kommittén ej vågat
räkna därmed för den närmaste tiden. Lärarkrafternas fåtalighet har
vidare enligt kommitténs mening medfört, att undervisning i flera ämnen
eller delar av ämnen endast kunnat meddelas en gång per läsår. Följden
härav blev att de många studerande, som- av olika anledningar kom i otakt
med studieplanen, måste bevista undervisning och deltaga i seminarieövningar
i ett ämne, medan de samtidigt studerade ett annat. För att råda bot
på sådana missförhållanden är det enligt kommittén nödvändigt att tillse
att i varje fall i de större och viktigare ämnena undervisning meddelas
under såväl höst- som vårtermin. Genom en sådan dubblering av undervisningen
uppnås även — anför kommittén vidare — att antalet deltagare
i kurser och övningar kan hållas vid en mera rimlig nivå. Bristen på lärarkrafter
har enligt kommittén även lett till att tentamensbördan för många
professorer blivit mycket tyngande. Särskilt gäller detta de professorer,
vilka har att svara för två examensämnen. I det övervägande antalet ämnen
råder brist på goda och lämpliga läroböcker, vilket till stor del anses
bero på att lärarna är alltför få och för hårt belastade. Lärarna har ej heller
kunnat ge nödig handledning åt dem som bedriver högre juridiska studier.
Att antalet som påbörjat sådana studier sedan lång tid tillbaka varit
synnerligen ringa, torde enligt kommitténs uppfattning till stor del bero

Kungl. Maj.ts proposition nr S6 år 1057 71

på att sådan handledning cj kunnat påräknas. Kommittén understryker
slutligen, att förutsättningen för en bättre undervisning och därmed för
en bättre juristuthildning är, att de juridiska lärarna erhåller ökade möjligheter
att bedriva vetenskaplig verksamhet.

Vad beträffar undervisningsformerna har kommittén anfört
huvudsakligen följande.

Undervisningen hör uppdelas på grundläggande kurser, rättsfalls- eller
andra tillämpningsövningar, särskilda kurser, vetenskapliga föreläsningar
och seminarieövningar. De grundläggande kurserna har till uppgift att
orientera de studerande i huvudgrunderna av ett ämne och att underlätta
tillägnandet av mera svårtillgängliga delar av detsamma. Vid rättsfalls- och
tillämpningsövningarna, som förekommer jämsides med de grundläggande
kurserna, skall behandlas konkreta fall och exempel, särskilt ägnade att
belysa det lärostoff, som ingår i kunskapsfordringarna. Dessa övningars
syfte är att genom självverksamhet av de studerande leda dem till en djupare
behärskning av lärostoffet än det blotta inlärandet kan skänka. De
särskilda kurserna avser undervisning inom områden, vilka från juridisk
synpunkt är att betrakta som hjälpvetenskaper. De vetenskapliga föreläsningarna
bör till antalet vara starkt begränsade för att möjliggöra att de
kommer att ligga på en hög nivå och bliva föremål för verkligt intresse från
de studerandes sida. Seminarieövningarna, som bör förekomma främst
under det sista studieåret, avser att meddela undervisning i juridisk metod
genom självverksamhet av de studerande.

I en utbyggd juridisk lärarorganisation bör enligt kommitténs
mening ingå lärare av olika grader liksom fallet är inom övriga fakulteter,
lin upprustning av de juridiska fakulteterna bör därför icke främst sikta
till att skapa flera professurer. Det som framför allt erfordras är kvalificerade
lärarkrafter av lägre grad än professorer. Dessa lärare skall väsentligen
ansvara för undervisningen och examinationen i den del av juris kandidatexamen
som enligt den föreslagna studieplanen omfattar tredje till
och med sjunde terminerna. Kommittén föreslår, att i de större och viktigare
ämnena skall inrättas preceptorstjänster. För detta förslag anföres i
huvudsak följande.

Den undervisning, som skall åvila här åsyftade lärare, avser icke propedeutiska
kurser utan undervisning, som skall ligga på ett fullt vetenskapligt
plan. Lärarna skall dels ge översikter över tämligen omfattande ämnesområden
samt i samband därmed klargöra och belysa juridiska problem
från olika synpunkter, dels sköta den därtill hörande examinationen. I begränsad
omfattning torde dessa lärare även komma att biträda vid den kvalificerade
undervisningen under fördjupningsstudierna. Med hänsyn till de
krav, som måste ställas på dessa lärare, finner kommittén, att de oundgängligen
måste äga hög vetenskaplig kompetens. Den berörda undervisningen
kan icke helt anförtros åt docenter, eftersom dessas antal i så fall
skulle bli oproportionerligt stort. Docents undervisningsskyldighet är nämligen
för begränsad. Omhänderhavandet av eu så viktig examination, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

det här är fråga om, bör enligt kommitténs mening i princip ankomma på
lärare, som innehar en fastare anställning än den, som tillkommer docent.
Beträffande möjligheten att inrätta befattningar som biträdande lärare
anser kommittén — med utgångspunkt i de rekryteringsförhållanden, som
råder och även framdeles torde komma att råda vid de juridiska fakulteterna
— att man icke kan räkna med att sådana befattningar annat än
undantagsvis skulle kunna besättas med någon, som förvärvat docentkompetens
eller som eljest vore mera kvalificerad.

Kommittén framhåller vidare, att vid undervisningen bör medverka praktiskt
verksamma jurister. Även assistenter och amanuenser av olika grader
bör anlitas för skilda undervisningsuppdrag och som biträden vid
forskningsarbete.

Kommittén föreslår att vid de juridiska fakulteterna inrättas sammanlagt
.9 nya professurer, nämligen tre i allmän rättslära — en professur vid var
och en av de juridiska fakulteterna — två i internationell rätt — en professur
i Uppsala och principbeslut om en professur i Lund — samt vid Stockholms
högskola därjämte en professur i finansrätt med finansvetenskap,
en i civilrätt, särskilt arbetsrätt, en i förvaltningsrätt, särskilt socialvårdsrätt
och en i kriminologi. Utöver de sålunda förordade nya professurerna
vid de juridiska fakulteterna föreslås inrättande av vissa nya professurer
i samhällsvetenskapliga ämnen vid de humanistiska fakulteterna, nämligen
bl. a. 2 professurer i nationalekonomi — en vid vart och ett av universiteten
i Uppsala och Lund. Beträffande de föreslagna nya professurerna i allmän
rättslära anför kommittén huvudsakligen följande.

Enligt föreliggande principbeslut av år 1947, vilket grundar sig på förslag
av 1945 års universitetsberedning, skall i Uppsala och Lund inrättas
professurer i allmän rättslära med rättsfilosofi. Dessa professurer skulle
i främsta rummet bli forskningsprofessurer. För att någon tvekan inte skall
behöva råda om deras karaktär av rent juridiska professurer, anser kommittén
att de bör betecknas som professurer enbart i allmän rättslära.
Kommittén vill betona angelägenheten av att professorerna i allmän rättslära
får tillfälle till forskning. Det är emellertid lika viktigt som i fråga
om övriga professurer att behovet av undervisning blir tillgodosett, i detta
fall i det nya examensämnet allmän rättslära. Med hänsyn härtill kan det
icke finnas anledning att låta ifrågavarande professurer intaga en särställning
i förhållande till övriga juridiska professurer. Vad den föreslagna professuren
i allmän rättslära vid Stockholms högskola beträffar är den enligt
kommitténs mening lika angelägen som de båda i princip beslutade
professurerna i Uppsala och Lund.

Enligt kommitténs mening bör alla de åtgärder vidtagas, som kan främja
intresset för internationell rätt. Vid Stockholms högskola finns sedan år
1947 en professur i internationell rätt. Kommittén finner, att den i princip
beslutade professuren i internationell rätt i Uppsala bör inrättas. Ett led
i den antydda riktningen skulle vara inrättande av en professur inom detta

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

ämnesområde även i Lund. Då det emellertid enligt kommitténs mening
för det dåvarande icke torde vara möjligt att besätta ytterligare en sådan
professur, föreslår kommittén, att tills vidare endast principbeslut fattas
om dess inrättande.

Vid den stats- och rättsvetenskapliga fakulteten vid Stockholms högskola
är finansrätten sammankopplad med en av professurerna i civilrätt. Vid
juridiska fakulteten i Lund finnes sedan år 1947 en professur i finansrätt
och finansvetenskap. Beslut föreligger om att professuren i nationalekonomi
med finansrätt i Uppsala skall omvandlas till en professur i finansrätt
med finansvetenskap. Kommittén understryker angelägenheten av att
finansrätten även i Stockholm snarast möjligt erhåller en särskild professur.

Genom de av kommittén föreslagna professurerna vid Stockholms högskola
i civilrätt, särskilt arbetsrätt samt i förvaltningsrätt, särskilt socialvårdsrätt
skulle de framförda kraven på att skänka socialrätten större beaktande
tillgodoses. Härtill kommer att ytterligare professurer i såväl civilrätt
som förvaltningsrätt i Stockholm enligt kommitténs uppfattning är
motiverade av det därstädes föreliggande undervisningsbehovet.

I Stockholm inrättades på privat initiativ 1946 ett kriminologiskt institut,
som har anknutits till Stockholms högskola. Bakom institutet står en
för ändamålet skapad stödförening. Institutet har vid olika tillfällen erhållit
statligt stöd, bland annat genom anslag från samhälls- och rättsvetenskapliga
forskningsrådet. I övrigt har kostnaderna för institutet bestritts
med bidrag från enskilda stiftelser.

Kommittén anför i anslutning till sitt förslag om inrättande av en professur
i kriminologi särskilt följande.

Forskningen inom kriminologien har hittills i vårt land icke varit knuten
till någon akademisk lärostol och sålunda saknat organisatoriskt stöd
från statsmakternas sida. Med tanke på den alltmer ökade betydelse som
kriminologien fått framstår det som ett önskemål att den kriminologiska
forskningen och undervisningen erhåller sådana resurser, personella och
materiella, som står i proportion till de viktiga uppgifter kriminologien har
att fylla i det moderna samhället. Kommittén finner ett minimikrav vara,
att åtminstone en lärar- och forskarbefattning i kriminologi inrättas, övervägande
skäl talar för att en sådan professur förlägges till juridisk fakultet
och till Stockholm. Det på enskilt initiativ skapade kriminologiska institutet
sorterar under stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms
högskola. Härtill kommer de fördelar huvudstaden erbjuder, då det
gäller att få tillgång till nödvändigt material och skapa erforderliga kontakter
med läkare och tjänstemän hos de socialvårdande myndigheterna.
Behovet av att professuren utrustas med eu särskild institution underst
rykes.

Kommittén anser att ämnet nationalekonomi i princip bör vara företrätt
endast vid de humanistiska fakulteterna (sektionerna). Körande de före -

Kungl. Maj.ts proposition nr SO år 1957

slagna två nya professurerna i nationalekonomi samt rörande behovet av
preceptorer och ytterligare biträdande lärare i ämnet anför kommittén i
huvudsak följande.

Från undervisnings- och examinationssynpunkt blir nationalekonomien
det mest belastade av de samhällsvetenskapliga ämnena. I tidigare sammanhang
har förslag framlagts om inrättande av ytterligare en professur
i nationalekonomi vid vartdera universitetet i Uppsala och Lund. Dessa professurer
bör nu komma till stånd. Med hänsyn till den ekonomiska politikens
allt större betydelse för samhällsutvecklingen, vilket av kommittén
beaktats vid utformningen av studiekursen i nationalekonomi för främst
juris politices magisterexamen, anses det angeläget att garantier skapas
för att innehavarna av de föreslagna nya professurerna besitter åtminstone
viss kompetens inom ekonomisk politik. De nya professurerna bör i enlighet
härmed benämnas professurer i nationalekonomi med ekonomisk politik.
Vid de humanistiska fakulteterna (sektionerna) i Uppsala och Lund föreslås
vidare inrättande av två preceptorsbefattningar i nationalekonomi, närmast
med sikte på undervisningen och examinationen i ekonomisk samhällskunskap
för juris kandidatexamen. Vid Stockholms högskola bör
motsvarande uppgifter ankomma på professorn i nationalekonomi inom
den juridiska fakulteten. Lärarbehovet i nationalekonomi vid Stockholms
högskola är enligt kommittén av den storleksordning att tre biträdande lärarbefattningar
erfordras.

Kommittén föreslår på grundval av beräkningar av undervisningsbehovet,
att vid de juridiska fakulteterna inrättas sammanlagt 19 preceptorstjänster.
Vid vardera fakulteten i Uppsala och Lund bör finnas tre sådana befattningar
i civilrätt, en i straffrätt, en i processrätt och en i förvaltningsrätt,
medan fyra tjänster i civilrätt samt en tjänst i vart och ett av ämnena
straffrätt, processrätt och förvaltningsrätt föreslås inrättade vid stats- och
rättsvetenskapliga avdelningen i Stockholm.

Vid ett genomförande av kommitténs förslag i övrigt beträffande lärarorganisationen
anses det nuvarande antalet docenturer i stort sett vara
tillfyllest.

Kommittén finner det önskvärt, att varje professor kunde beredas tillfälle
att vid sitt forskningsarbete anlita en assistent eller amanuens. Sådana
arbetskrafter bör komma till användning även vid undervisningen vid
de juridiska fakulteterna. Enligt kommittén bör vid vardera fakulteten i
Uppsala och Lund inrättas två befattningar som förste assistent, en befattning
som förste amanuens — utöver den redan befintliga — och en befattning
som andre amanuens. Vad stats- och rättsvetenskapliga avdelningen
i Stockholm beträffar synes det enligt kommittén icke förslå med det för
Uppsala och Lund föreslagna angivna antalet hjälpkrafter. Kommittén
förordar därför, att vid nämnda avdelning inrättas två befattningar som
förste assistent och en befattning som andre assistent samt två befattningar
som förste amanuens och en befattning som andre amanuens.

Kungl. Maj:ts proposition nr SO år 7,957 75

Behovet av att anlita praktiskt verksamma jurister vid undervisningen
beröres av kommittén som härom anför huvudsakligen följande.

Praktiskt verksamma jurister har hittills i huvudsak icke anlitats i annan
mån än som ledare av den praktiska kursen. På många håll utomlands
förekommer detta i betydligt större omfattning än i Sverige. Ett starkare
praktiskt inslag i undervisningen är önskvärt vid våra fakulteter. För att
det föreliggande behovet av lärare inom fakulteterna skall kunna täckas,
torde det vara erforderligt, att ett antal praktiskt verksamma jurister anlitas
icke enhart som hittills för vissa praktiska övningar utan även för
den ordinära, mera abstrakt lagda undervisningen. De olika undervisningsuppdrag,
för vilka bör ifrågakomma praktiskt verksamma jurister, torde
som regel höra ha karaktären av bisysslor med vissa arvoden. Det bör
emellertid enligt kommittén skapas möjligheter att helt eller delvis frigöra
ett mindre antal härför intresserade befattningshavare vid domstolsväsendet
och administrationen, så att de under viss tid kan mera odelat ägna sig
åt lärarverksamhet. Vid sina beräkningar av erforderliga kursanslag för
de tre juridiska fakulteterna har kommittén upptagit ett särskilt belopp för
läraruppdrag av nu berört slag.

Med de kursanslag som ställes till förfogande skall enligt kommittén bekostas
dels medverkan av praktiker vid kursundervisningen i vissa ämnen,
dels undervisningen i vissa av de föreslagna juridiska hjälpvetenskaperna,
dels ock den undervisning som skall meddelas vid de propedeutiska
kurserna. Enligt kommitténs beräkningar bör i kursanslag utgå 67 700 kronor
till vardera juridiska fakulteten i Uppsala och Lund, vilket innebär en
ökning av fakultetens i Uppsala anslag med 39 300 kronor och av fakultetens
i Lund med 39 800 kronor. Motsvarande anslag beräknas för stats- och
rättsvetenskapliga avdelningen i Stockholm till 85 800 kronor, innebärande
en ökning med 51 800 kronor.

Även frågan om biträdcspersonal vid de juridiska fakulteterna
behandlas av kommittén, som därvid framhåller, att förslaget till studieordning
för juris kandidatexamen innebär att väsentligt ökade anspråk
kommer att ställas på behovet av skrivhjälp för såväl undervisning som
forskning. Enligt kommitténs beräkningar kräves härför minst tre biträdestjänster
vid var och en av de tre fakulteterna, nämligen en kontorist
i lönegrad Ca 13 och två kanslibiträden i lönegrad Ca 11.

Kommittén föreslår slutligen, att ytterligare 3 doktorandstipendier skall
inrättas, av vilka Uppsala, Lund och Stockholm hör tilldelas vardera ett.

3. Yttranden

Angelägenheten av en förstärkning av den juridiska lärarorganisationen
understrykes av åtskilliga remissinstanser. I en del utlåtanden har utöver
mera allmänna uttalanden om en utbyggnad av lärarorganisationen berörts

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

särskilda frågor i anslutning till kommitténs förslag om inrättande av nya
lärarbefattningar.

Socialstyrelsen föreslår, att en professur i socialrätt inrättas vid var och
en av rikets tre juridiska fakulteter. Detta bör enligt styrelsens mening ske
även om socialrätten icke tillerkännes en självständig ställning inom examen,
allra helst som vid sådant förhållande endast förhandenvaron av en
särskild professur torde ge en garanti för att de viktigaste socialrättsliga
ämnesdelarna erhåller en starkare ställning än vad som för närvarande är
fallet inom det existerande ämne, vartill ämnesdelen hör. Under alla förhållanden
synes det styrelsen ofrånkomligt, att åtminstone en professur i
socialrätt omedelbart inrättas vid någon av de juridiska fakulteterna. Vikten
av att de föreslagna professurerna vid Stockholms högskola i civilrätt,
särskilt arbetsrätt, samt i förvaltningsrätt, särskilt socialvårdsrätt, kommer
till stånd understrykes av landsorganisationen, som dessutom betonar
önskvärdheten av att liknande professurer så småningom inrättas även
vid universiteten i Uppsala och Lund. Även tjänstemännens centralorganisation
uttrycker önskemål om en sådan förstärkning av lärarorganisationen
vid universiteten.

Riksåklagarämbetet berör den föreslagna professuren i kriminologi vid
Stockholms högskola. Särskilt i belysningen av den under senare år starkt
tillväxande grövre brottsligheten måste det enligt riksåklarämbetet betraktas
som en synnerligen angelägen uppgift, att målmedvetna åtgärder
snarast vidtages i syfte att vinna ökad kännedom om kriminalitetens orsaker
och om metoder, som kan vara ägnade att motverka dess uppkomst och
utbredning. Ämbetet understryker särskilt vikten av att kriminologiprofessuren
utrustas med en institution, som kan utgöra ett centrum för kriminologiskt
forskningsarbete. Även fångvårdsstyrelsen och svenska kriminalistföreningen
understryker vikten av att den föreslagna professuren
kommer till stånd.

Statskontoret har för sin del icke blivit övertygat om nödvändigheten av
de föreslagna preceptorsbefattningarna. Det behov av lärarkrafter, som enligt
förslaget skulle tillgodoses genom preceptorer, torde i stället kunna lösas
med utnyttjande av docentinstitutionen.

Sveriges förenade studentkårer framhåller det värdefulla och önskvärda
i att — som kommittén föreslagit — den primära undervisningen kommer
att handhavas av lärare på ordinarie stat och av hög kvalitet. Sveriges juristförbund
anför rörande de föreslagna preceptorstjänsterna i huvudsak följande.

Det föreligger en påtaglig risk för att kraven på kvalitet inte kan upprätthållas,
därest de föreslagna preceptorstjänsterna blir verkliga sluttjänster.
Blir preceptoraten å andra sidan genomgångstjänster till professurerna,
kan utvecklingen bli den att befordringsförhållandena på den akademiska

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

banan försämras. Det normala kan bli, att mellan juris kandidatexamen och
professorsutnämning ligger tingsmeritering, studier för doktorsgrad, docenttjänstgöring
och anställning som preceptor. Åldern för befordran till
professor kommer alltså att höjas. Befordringsåldern kommer att bero på
förhållandet mellan antalet av olika slags tjänster. Den proportion, som
skulle bli resultatet av ett genomförande av kommitténs förslag, (35 professurer
mot 19 preceptorat) synes under alla förhållanden vara alltför
ogynnsam för en rimlig befordringsgång. Trots de anförda betänkligheterna
vill förbundet doek icke motsätta sig, att ett begränsat antal preceptorat
inrättas.

Kommitténs förslag att anlita praktiskt verksamma jurister för läraruppgifter
tillstyrkes av hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för
övre Norrland samt länsstyrelsen i Malmöhus län.

Vad beträffar biträdespersonalen anser statskontoret, att denna vid
varje fakultet bör utgöras av ett kanslibiträde och två biträden i reglerad
befordringsgång. Statens lönenämnd finner det icke motiverat med högre
befattningar än biträdestjänster i reglerad befordringsgång för samtliga
här avsedda befattningshavare.

Juridiska fakulteten i Uppsala framhåller bl. a., att en synnerligen angelägen
uppgift syntes vara att utrusta lärarna med forsknings- och sekreterarbiträde
samt tekniska resurser i sådan omfattning, att de verkligen erhåller
effektivt bistånd i sin undervisnings- och forskningsverksamhet. Enligt
juridiska fakulteten i Lund är det viktigaste, som kan göras för att effektivisera
den juridiska undervisningen, otvivelaktigt att förstärka lärarorganisationen.
Mest angeläget är att vid fakulteten erhålla en professur i allmän
rättslära och en professur i rättsvetenskap. Sistnämnda professur anser
fakulteten nödvändig främst för den juridisk-samhällsvetenskapliga
examensformen. Fakulteten föreslår dessutom inrättande av en professur i
internationell rätt. I sitt yttrande berör fakulteten vidare behovet av preceptorer.
En särskild lärarbefattning i rättskunskap erfordras vidare för ledaren
av den propedeutiska kursen.

Juridiska fakulteten i Stockholm uttalar, att ett ändamålsenligt genomförande
av den föreslagna juris kandidatexamen förutsätter eu lärarorganisation
av ungefär det slag och den omfattning kommittén föreslagit.

4. Universitetskanslern

Kanslern understryker, att en förstärkning av de juridiska fakulteternas
lärarorganisation är eu av de mest angelägna uppgifterna, då det gäller att
förbättra den juridiska utbildningen, och finner kommitténs förslag till
nya lärarbefattningar i stort sett väl avvägda. De av honom framlagda and -

Kungl. Maj ds proposition nr 86 år 1957

ringsförslagen i fråga om examens utformning inverkar emellertid, anför
kanslern vidare, i någon mån även på lärarbehovet i vissa ämnen. Om i
överensstämmelse med kanslerns förslag den »fördjupningstermin», som
enligt kommitténs förslag skulle ägnas åt annat juridiskt ämne än civilrätt,
bortfaller, anser kanslern nya ordinarie lärarbefattningar i preceptorsgraden
i ämnena straff-, process- och förvaltningsrätt icke lika nödvändiga
som om examen utformas enligt kommitténs förslag. I civilrätt blir däremot
enligt kanslerns mening behovet av en förstärkning med sådana lärarbefattningar
lika stort oavsett om examen utformas enligt kommitténs förslag
eller enligt ändringsförslaget. Kanslern har till sitt utlåtande bifogat detaljerade
beräkningar av lärarbehovet.

Så vitt gäller av kommittén föreslagna nya professurer tillstyrker
kanslern, att vid var och en av de tre fakulteterna inrättas en professur i
allmän rättslära samt i Stockholm dessutom en professur i finansrätt med
finansvetenskap, en professur i civilrätt, särskilt arbetsrätt, en professur
i förvaltningsrätt, särskilt socialvårdsrätt, samt en professur i kriminologi.
Kanslern anser däremot professurerna i internationell rätt i Uppsala och
Lund icke lika nödvändiga som övriga nya professurer för att utbildningen
skall kunna läggas upp på ett ändamålsenligt sätt.

Kanslern finner i likhet med kommittén, att behov föreligger av en ny
professur i nationalekonomi vid vart och ett av universiteten i Uppsala och
Lund. Dessa professurer skulle enligt kommitténs förslag inrättas vid de
humanistiska fakulteterna. Med hänsyn till att den nationalekonomiska
utbildningen inom ramen för juris kandidatexamen enligt kanslerns förslag
skall tillmätas större vikt än kommittén föreslagit anser kanslern, att
de nya professurerna skall tillhöra den juridiska fakulteten. Ifrågavarande
befattningar bör enligt kanslerns mening benämnas professurer i nationalekonomi,
ej såsom kommittén föreslagit professurer i nationalekonomi med
ekonomisk politik.

Kanslern delar kommitténs uppfattning, att en av de mest angelägna
åtgärderna är inrättande av ordinarie lärarbefattningar vid sidan av professurerna.
De av kommittén föreslagna preceptorerna kan enligt kanslerns
mening närmast jämföras med t. ex. laboratorerna inom de matematisknaturvetenskapliga
fakulteterna, vilka befattningshavare i flertalet fall —
liksom nu berörda preceptorer — har till uppgift att sköta en del av undervisningen
och examinationen inom en av professor företrädd disciplin.
Vid sina beräkningar av lärarbehovet har kanslern funnit att antalet erforderliga
precepturer kan något reduceras i förhållande till kommitténs
förslag.

Kanslern föreslår, att sammanlagt 13 precepturer inrättas, därav 4 i Uppsala,
4 i Lund och 5 i Stockholm. Kanslern finner, att åtminstone två precepturer
i civilrätt behövs i vardera Uppsala och Lund. Vid beräkningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

av lärarbehovet i civilrätt i Stockholm har kanslern utgått från att den föreslagna
professuren i civilrätt, särskilt arbetsrätt, kommer till stånd.
Samtidigt har beaktats, att professorn i försäkringsrätt i Stockholm har
begränsad undervisnings- och examinationsskyldighet. Enligt kanslerns beräkning
erfordras i Stockholm två precepturer i civilrätt. Kanslern föreslår
vidare inrättande av tre precepturer i rättsvetenskap, en vid var och en
av de juridiska fakulteterna. Innehavarna av dessa befattningar skall omhänderha
undervisningen och examinationen i det av kanslern förordade
en-terminsämnet rättskunskap för politices magisterexamen.

För övriga ämnen tillstyrker kanslern inrättandet av sammanlagt fyra
precepturer. Enligt kanslern är det icke oundgängligen nödvändigt med
särskilda precepturer i straffrätt och i processrätt i Uppsala och Lund. Däremot
erfordras i Stockholm på grund av studentantalet två ordinarie lärarbefattningar
i vart och ett av dessa ämnen. I Stockholm kommer de till
den offentliga rätten hörande ämnesområdena att få två företrädare, därest
den föreslagna professuren i förvaltningsrätt, särskilt socialvårdsrätt inrättas.
Härtill kommer, påpekar kanslern, professuren i internationell rätt,
vilkens innehavare har att svara bl. a. för folkrätten. Även om skäl kan
anföras för ytterligare en ordinarie lärarbefattning i förvaltningsrätt, synes
dock enligt kanslerns mening, utan att en sådan befattning inrättas,
erforderlig undervisning i ämnet offentlig rätt under nämnda förutsättning
kunna anordnas i Stockholm. I Uppsala och Lund kan däremot professorn
i förvaltningsrätt och statsrätt med folkrätt icke rimligen ensam
åläggas all undervisning och examination inom dessa synnerligen viktiga
och krävande ämnesområden. Kanslern finner därför, att de av kommittén
föreslagna precepturerna i förvaltningsrätt i Uppsala och Lund under alla
förhållanden hör komma till stånd.

Med hänsyn till att det är synnerligen angeläget att bästa möjliga förutsättningar
skapas för ökad juridisk forskning föreslår kanslern, att tre
c. o. forskardocentbefattningar inrättas, nämligen en vid var och en av de
tre juridiska fakulteterna.

För undervisning i nationalekonomi för juris kandidatexamen erfordras
enligt kanslerns beräkning, förutom professorn, en biträdande lärare.
Kanslern finner, att denne lärare i Uppsala och Lund liksom hittills kan
vara gemensam för de juridiska och humanistiska fakulteterna. I Stockholm
är däremot en motsvarande anordning enligt kanslerns mening på
grund av studentantalet icke lämplig. Kanslern förordar därför, att en befattning
som biträdande lärare i nationalekonomi inrättas vid stats- och
rättsvetenskapliga avdelningen i Stockholm. Denna befattning bör enligt
kanslerns mening tillkomma i stället för en av kommittén föreslagen motsvarande
befattning inom den humanistiska fakulteten. Kanslern tillstyrker
juridiska fakultetens i Lund förslag om inrättande av en befattning som bi -

Kungl. Maj.ts proposition, nr 86 år 1957

trädande lärare i rättskunskap för i första hand den propedeutiska undervisningen
inom fakulteten.

De av kommittén föreslagna assistent- och amanuensbefattningarna i
juridiska ämnen finner kanslern i hög grad angelägna, och han tillstyrker
därför inrättande av dessa befattningar. Kanslern föreslår dessutom, att
en befattning som andre amanuens i nationalekonomi inrättas vid var och
en av de tre juridiska fakulteterna i stället för de av kommittén föreslagna
motsvarande befattningarna vid de humanistiska fakulteterna.

Kommitténs förslag om användningen av praktiskt verksamma jurister
i undervisningen föranleder ingen erinran från kanslerns sida.

De av kommittén föreslagna ökningarna av kursanslagen synes kanslern
kunna väsentligt reduceras. Enligt kanslerns beräkning kan ökningen av nu
utgående kursanslag till juridiska fakulteten i Uppsala begränsas till 7 300
kronor. För juridiska fakulteten i Lund erfordras en ökning med 2 300
kronor och för juridiska fakulteten i Stockholm en ökning med 21 200
kronor. I de sålunda beräknade kursanslagen ingår bl. a. medel för kursundervisning
i ekonomisk redovisning och företagsekonomi. Kommittén
hade föreslagit att i dessa ämnen erforderlig kursundervisning inom den
juridiska fakulteten skulle bekostas med kursanslag, som ställdes till den
humanistiska fakultetens förfogande. Kanslern har vidare — utöver vad
kommittén föreslagit — för varje juridisk fakultet räknat med ett särskilt
belopp för insamling och arkivering av otryckt rättsvetenskapligt undervisningsmateriel.

På grund av att de lärarkrafter, som måste anlitas utanför den egna
fakulteten, i åtskilliga fall torde vara bosatta å annan ort, fann kommittén
behov föreligga av ett årligt anslag för bestridande av rese- och traktamentsersättning.
Då de berörda lärosätena icke disponerar något särskilt anslag,
ur vilket kostnader för reseersättning av nu ifrågavarande slag kan utgå,
tillstyrker kanslern, att särskilda medel beräknas härför. Kanslern finner
emellertid, att de av kommittén upptagna beloppen bör reduceras till 600
kronor för fakulteten i Uppsala samt till 1 600 kronor för fakulteten i
Lund. Vid den stats- och rättsvetenskapliga avdelningen i Stockholm torde
som regel ej behöva anlitas lärare, som är bosatta på annan ort. Något
motsvarande belopp synes därför kanslern ej erforderligt för nämnda avdelnings
vidkommande.

De föreslagna biträdesbefattningarna synes kanslern ha av kommittén
placerats i för hög lönegrad. Kanslern tillstyrker, att en kanslibiträdestjänst
i Ca It och två biträdestjänster i reglerad befordringsgång inrättas vid var
och en av de tre fakulteterna.

Slutligen tillstyrker kanslern kommitténs förslag om en ökning av antalet
doktorandstipendier från 6 till 7 för varje fakultet.

Kungi. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

5. Utredningsmännen

Till sin promemoria angående den juridiska och samhällsvetenskapliga
utbildningen har utredningsmännen fogat bl. a. en bilaga, vari redovisats
detaljerade beräkningar av lärarbehovet vid de tre juridiska fakulteterna,
grundade på de antaganden rörande tillströmningen till de juridiska fakulteterna,
för vilka redogjorts i det föregående. 1 denna bilaga angives det
nödvändiga antalet undervisningstimmar i varje ämne, hur dessa undervisningstimmar
tänkes fördelade på grundläggande kurser, tillämpningsövningar,
seminarieövningar och vetenskapliga föreläsningar samt hur undervisningsbehovet
skall tillgodoses med anlitande av olika lärarkategorier.

Utredningsmännen finner de av kanslern tillstyrkta professurerna erforderliga.
Utredningsmännen förordar, att den av de nya professurerna vid
Stockholms högskola, som skall särskilt avse socialvårdsrätt, benämnes
professur i offentlig rätt, särskilt socialvårdsrätt. Samtidigt bör de nuvarande
professurerna i förvaltningsrätt och statsrätt med folkrätt vid de
juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund samt professuren i statsrätt och
förvaltningsrätt vid stats- och rättsvetenskapliga avdelningen i Stockholm
erhålla nya benämningar. Professurerna i Uppsala och Lund bör benämnas
professurer i offentlig rätt med folkrätt och professuren i Stockholm professur
i offentlig rätt. Enligt utredningsmännens mening bör den nuvarande
professuren i civilrätt jämte finansrätt vid stats- och rättsvetenskapliga avdelningen
i Stockholm omändras till en professur i civilrätt från och med
den tidpunkt, då den nya professuren i finansrätt med finansvetenskap blir
besatt med ordinarie innehavare.

Bifalles kommitténs av kanslern och strafflagberedningen förordade förslag
om inrättande vid Stockholms högskola av en professur i kriminologi,
bör enligt utredningsmännens mening till denna professur knytas ett institut.
Utredningsmännen har i sitt förslag beräknat härför erforderliga anslag.

I fråga om antalet erforderliga precepturer finner utredningsmännen, att
vid var och en av de juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund behövs
sammanlagt fem samt vid den juridiska fakulteten i Stockholm sammanlagt
sex sådana befattningar. Detta innebär i jämförelse med kanslerns förslag
en ökning med en preceptur vid var och en av de tre fakulteterna. Utredningsmännen
motiverar sitt förslag sålunda.

Inrättandet av juridisk-samhällsvetenskaplig examen medför ökade anspråk
på undervisningen i civilrätt. Inom detta ämnesområde erfordras
därför enligt utredningsmännens beräkningar tre precepturer vid var och
en av de tre fakulteterna. Vid juridiska fakulteten i Stockholm torde nämnda
examen dessutom komma att medföra behov av en större lärarstab i offentlig
rätt än vad kanslern räknat med. Utredningsmännen föreslår därför att

6 —• Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 saml. Nr 86

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

en preceptur i offentlig rätt inrättas i Stockholm. De av kanslern förordade
precepturerna i förvaltningsrätt i Uppsala och Lund bör vidare benämnas
precepturer i offentlig rätt. För ämnena straffrätt och processrätt i Uppsala
och Lund antager kanslern i sitt förslag, att en docent skall finnas
tillgänglig i vartdera ämnet och att dennes undervisningsskyldighet skall
tas helt i anspråk. Utredningsmännen anser, att en så väsentlig del av den
ordinarie undervisningen i ett ämne icke bör läggas på en docent. Uppsalafakulteten
har fem docentbefattningar, Lundafakulteten fyra. Dessa är icke
knutna till visst ämne. Fn docenttjänst är rörlig även i det hänseendet,
att tjänsten som regel icke får innehas av samma person mer än sex år.
I planen för reformering av läkarutbildningen (prop. 1954:212) har antagits,
att docentundervisningen icke skall ingå som ett led i den ordinarie
undervisningen utan meddelas i form av specialföreläsningar. Som skäl
härför anfördes i den utredning, som låg till grund för propositionen, hl. a.
att för docentinstitutionen forskningsmomentet var särskilt framträdande.
När det gäller de juridiska fakulteterna måste man också beakta, att de
fåtaliga docenterna ofta torde komma att anlitas som vikarier. Utredningsmännen
föreslår, att vid var och en av fakulteterna i Uppsala och Lund skall
inrättas en för de båda ämnena straff- och processrätt gemensam preceptur.
Vetenskaplig kompetens skall krävas på det ena området, men innehavaren
av tjänsten skall vara skyldig att undervisa även på det andra.

Utredningsmännen har icke upptagit förslaget om en preceptur i rättsvetenskap.
Undervisningen i ämnet allmän rättsvetenskap för filosofisksamhällsvetenskaplig
examen bör enligt utredningsmännens mening omhänderhas
av någon eller några av lärarna vid den juridiska fakulteten och
bör ordnas på det sättet, att denne eller dessa lärare — så långt förhållandena
medgiver — får överflytta en del av sin ordinarie undervisning till att
avse nyssnämnda uppgift.

Av kanslern förordade högre befattningar i övrigt samt assistent- och
amanuensbefattningar för juridiska ämnen tillstyrkes av utredningsmännen.

Lärar- och undervisningsbehovet i företagsekonomi vid de juridiska fakulteterna
i Uppsala och Lund behandlas av utredningsmännen i anslutning
till lärarorganisationen i de samhällsvetenskapliga ämnena. Undervisningen
i företagsekonomi vid stats- och rättsvetenskapliga avdelningen i
Stockholm kräver enligt utredningsmännen en biträdande lärare. Den sålunda
föreslagna befattningen motiveras av utredningsmännen bl. a. med
den ökade vikt, som i juris kandidatexamen skall tilläggas ämnet företagsekonomi.

Vad beträffar biträdespersonalen föreslår utredningsmännen, att vid juridiska
fakulteten i Uppsala inrättas en kanslibiträdestjänst i Ca It och
två biträdestjänster i reglerad befordringsgång. Vid Lundafakulteten finnes
f. n. en kanslibiträdestjänst. Utredningsmännen anser behov föreligga vid
denna fakultet av ytterligare en dylik tjänst och av två biträdestjänster i
reglerad befordringsgång. Vid stats- och rättsvetenskapliga avdelningen i

Kungi. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

Stockholm erfordras enligt utredningsmännen ett större antal biträden än
vid fakulteterna i Uppsala och Lund. Antalet nyinrättade lärartjänster blir
enligt förslaget högre i Stockholm än i Uppsala och Lund. Utredningsmännen
anser, att vid stats- och rättsvetenskapliga avdelningen i Stockholm bör
inrättas tre kanslibiträdestjänster i Ca 11 och två biträdestjänster i reglerad
befordringsgång. Av kanslibiträdena bör ett tjänstgöra vid kriminologiska
institutet.

Utredningsmännen föreslår, att till de juridiska fakulteterna anvisas
kur sanslog med de belopp och för de ändamål, som framgår av följande
sammanställningar.

Juridiska fakulteten i Uppsala

Ändamål Kronor

Propedeutiska kurser ............................................... 7.000

Särskilda lärare i civilrätt .......................................... 8.500

Särskilda lärare i straffrättens hjälpvetenskaper ...................... 4.400

Särskilda lärare i processrätt........................................ 3.800

Särskilda lärare i finansrätt ........................................ 1.200

Särskilda lärare i övrigt............................................ 5.000

Kurser i röstvård och talteknik..................................... 2.000

31.900

Avgår nu utgående kursanslag ...................................... 28.400

Ökning av kursanslaget ............................................. 3.500

Juridiska fakulteten i Lund

Kronor

Särskilda lärare i civilrätt .......................................... 8.500

Särskilda lärare i straffrättens hjälpvetenskaper ...................... 4.400

Särskilda lärare i processrätt....................................... 3.800

Särskilda lärare i finansrätt......................................... 1.200

Särskilda lärare i övrigt............................................ 5.000

Kurser i röstvård och talteknik..................................... 2.000

24.900

Avgår nu utgående kursanslag....................................... 27.900

Minskning av kursanslaget .......................................... 3.000

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms
högskola

Kronor

Propedeutiska kurser ............................................... 10.500

Kurser i bokföring ................................................. 4.800

Särskilda lärare i civilrätt .......................................... 12.500

Särskilda lärare i straffrättens hjälpvetenskaper ...................... 3.200

Särskilda lärare i processrätt........................................ 6.600

Särskilda lärare i finansrätt ........................................ 2.000

Särskilda lärare i övrigt ............................................ 7.000

Kurser i röstvård och talteknik ................................... 3.000

49.600

Avgår nu utgående kursanslag ...................................... 34.000

Ökning av kursanslaget ............................................. 15.600

Kungi. Maj.ts proposition, nr 86 år 1957

Utredningsmännen beräknar vidare medel för dels materiel m. m., dels
insamling och arkivering av otryckt rättsvetenskapligt undervisningsmateriel,
dels ock reseersättningar. Enligt utredningsmännen bör för här avsedda
ändamål årligen anvisas till juridiska fakulteten i Uppsala sammanlagt
18 600 kronor (ökning 10 100 kronor), till juridiska fakulteten i Lund
sammanlagt 22 600 kronor (ökning 11 000 kronor) samt till stats- och
rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola sammanlagt 41 000
kronor (ökning 22 500 kronor). Utredningsmännen anför rörande dessa
medelsberäkningar i huvudsak följande.

Efter omläggningen av juristutbildningen kommer ökade anspråk att
ställas på seminariebiblioteken. Meningen är ju, att varje studerande under
sina tillämpade studier för juris kandidatexamen skall skriva en större
uppsats. Han skall på detta sätt bli förtrogen med användandet av rättsfallsmaterial,
vetenskaplig litteratur och offentliga utredningar. Även den
som studerar för juridisk-samhällsvetenskaplig examen skall ställas inför
en likartad uppgift. Nu utgående årliga biblioteksanslag är enligt utredningsmännen
ej tillräckliga. För var och en av fakulteterna i Uppsala och
Lund uppskattar utredningsmännen det kommande årliga behovet till 12 000
kronor. Härtill kommer årliga kostnader för kontorsmaskiner, papper,
in. in., vilka för Uppsalafakulteten beräknas till 3 000 kronor och för Lundafakulteten,
som har sin institutionsfråga ordnad, till 7 000 kronor. Anslag
för materiel m. m. bör med hänsyn till vad utredningsmännen sålunda anfört
utgå till juridiska fakulteten i Uppsala med sammanlagt 15 000 kronor
och till juridiska fakulteten i Lund med sammanlagt 19 000 kronor. Det
nuvarande anslaget under rubriken materiel in. in. till Institutet för jämförande
rättsvetenskap i Uppsala om 500 kronor bör höjas till 1 000 kronor.
Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen i Stockholm har för närvarande
ett anslag rubricerat »Bibliotek m. m.» å 18 500 kronor, vilket även
är avsett för fakultetens allmänna expenser. Utredningsmännen finner att
detta anslag bör höjas till 27 000 kronor, vartill kommer 3 000 kronor för årliga
kontorskostnader. Sammanlagt behöver alltså avdelningen årligen 30 000
kronor. Därtill bör komma ett anslag till kriminologiska institutet å 8 000
kronor. För insamling och arkivering av otryckt rättsvetenskapligt undervisningsmateriel
förordar utredningsmännen ett årligt anslag till fakulteterna
i Uppsala och Lund å 2 000 kronor samt till fakulteten i Stockholm
å 3 000 kronor. Utredningsmännen tillstyrker därjämte de av kanslern
föreslagna anslagen till fakulteterna i Uppsala och Lund för reseersättningar
till Iärarkrafter, bosatta på annan ort.

I samband med juristutbildningsreformen bör enligt utredningsmännen
anvisas vissa engångsanslag för upprustning av de juridiska fakulteternas
bibliotek. För dessa bör nämligen anskaffas ytterligare exemplar av Nytt
juridiskt arkiv, Regeringsrättens årsbok, Arbetsdomstolens domar och
andra rättsfallssamlingar samt vissa tidskrifter. Likaledes bör dubbletter
inköpas av viktigare vetenskaplig litteratur. Även i övrigt bör bokbeståndet
något utökas. Utredningsmännen anser, att till vardera fakidteten i Uppsala
och Lund bör anvisas engångsanslag för bokanskaffning å 20 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

Med hänsyn till att det juridiska biblioteket vid Stockholms högskola även
har karaktären av vetenskapligt specialbibliotek och till att antalet studerande
i Stockholm är väsentligt högre än i Uppsala och Lund bör motsvarande
engångsanslag för högskolans del beräknas till 40 000 kronor. Därjämte
bör för kriminologiska institutet beräknas ett engångsanslag av
5 000 kronor till bokanskaffning m. m.

De av kommittén föreslagna och av kanslern tillstyrkta tre nya doktorandstipendierna
•— ett vid varje fakultet — har av utredningsmännen medtagits
i kostnadsberäkningarna.

6. Departementschefen

En omläggning av den juridiska samt den kombinerade juridiska och
samhällsvetenskapliga utbildningen enligt de huvudgrunder, vilka jag tiddigare
förordat, förutsätter en betydande utbyggnad av de juridiska fakulteternas
personalorganisation.

Jag vill redan här nämna, att den förstärkning av fakulteternas personalorganisation,
som jag funnit erforderlig i samband med utbildningsreformen,
innebär nyinrättande av sammanlagt icke mindre än 4 professorsoch
14 preceptorsbefattningar, 3 befattningar som biträdande lärare, 17
assistent- och amanuensbefattningar samt 9 kanslibiträdes- och kontorsbiträdesbefattningar.
Härvid har jag medtagit de — i avvaktan på utbildningsreformens
genomförande — för innevarande budgetår inrättade och i årets
statsverksproposition (VIII; p. 80 och 99) för nästa budgetår föreslagna
precepturerna, tillhopa 4 dylika befattningar. Om mitt förslag till utbyggnad
av personalorganisationen genomföres, kommer icke blott undervisningsbehovet
enligt den nya studieordningen att tillgodoses utan även den
rättsvetenskapliga forskningen att ges väsentligt ökade resurser.

Genom inrättandet av förutnämnda precepturer har en helt ny lärarkategori
tillskapats vid de juridiska fakulteterna. ''Med en preceptur är— liksom
med en professur — förenad såväl åliggande att bedriva vetenskaplig forskning
som skyldighet att svara för undervisning och examination. Preceptors
undervisningsskyldighet är av samma omfattning som professors. Behovet
av precepturer vid de juridiska fakulteterna har ingående motiverats av
kommittén. Härvid har kommittén understrukit, att undervisningen efter
det propedeutiska stadiet bör ligga på vetenskaplig nivå. Om man för nu
avsedda undervisning skulle använda — förutom professorer — enbart
docenter, blev lärarorganisationen enligt kommitténs mening oproportionerligt
stor, då en docent kan tagas i anspråk för undervisning endast i begränsad
omfattning. Kommittén har vidare framhävt, alt det icke torde vara
möjligt att tillgodose här åsyftade undcrvisningsbehov genom inrättande av
befattningar som biträdande lärare, då man vid de juridiska fakulteterna

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

j sannolikt icke skulle kunna rekrytera dylika befattningar med docentkompetenta
jurister. Även kanslern har betonat behovet av tjänster i pre I

ceptorsgraden vid de juridiska fakulteterna.

Av vad jag förut anfört framgår att huvudparten av de nya lärartjänsterna
enligt mitt förslag skall vara precepturer. I de ämnen, där det kommer
att finnas lärare både i professors och i preceptors ställning, bör en arbetsfördelning
genomföras på så sätt, att professorn främst svarar för de mest
kvalificerade uppgifterna, medan huvuddelen av undervisningen vid de
grundläggande kurserna och tillämpningsövningarna lägges på preceptorn.
De ordinarie lärarnas undervisning bör kompletteras med undervisning av
praktiskt verksamma jurister. Härför torde anlitas domare eller advokater
eller andra praktiker, vilka åtager sig undervisningsuppgiften som en bisyssla
vid sidan av sitt ordinarie arbete. Det bör också kunna förekomma, att
sådana personer för kortare perioder lösgöres från sitt ordinarie arbete för
att helt ägna sig åt undervisning.

Kommittén föreslår inrättande av tre professurer i allmän rättslära, nämligen
en i Uppsala, en i Lund och en i Stockholm. Redan 1947 fattade riksdagen
principbeslut om inrättande av professurer i allmän rättslära med
rättsfilosofi i Uppsala och Lund, vilka professurer som benämningen antyder
främst tänktes som forskarbefattningar. De av kommittén föreslagna
professurerna avses skola ha rent juridisk karaktär med ämnesområdets
tyngdpunkt förlagd till de för alla rättsområden gemensamma metodfrågorna,
såsom frågor om lagskrivnings- och lagtolkningsteknik. Med professur
i allmän rättslära skall vara förenad skyldigheten att svara för ett
av de viktigaste ämnena i juris kandidatexamen. Ifrågavarande professurer
liar förordats av såväl kanslern som utredningsmännen. Då jag funnit de
tre föreslagna professurerna i allmän rättslära nödvändiga för genomföranuet
av utbildningsreformen, tillstyrker jag inrättandet av dessa befattningar.

Vid Lunds universitet finnes sedan 1947 en professur i finansrätt och
finansvetenskap. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 26 juli 1947 skall professuren
i nationalekonomi med finansrätt vid universitetet i Uppsala vid
den nuvarande innehavarens avgång, vilken kan beräknas ske den 1 juli
1958, förändras till en professur i finansrätt med finansvetenskap. Kommittén
framhäver, att skattelagstiftningen kommit att spela en allt större
roll i vår rättsordning. Enligt kommitténs mening bör en särskild professur
i finansrätt med finansvetenskap finnas även vid Stockholms högskola.
Kommittén har därför föreslagit, att en dylik professur inrättas vid högskolan.
Förslaget har tillstyrkts av såväl kanslern som utredningsmännen.
Även för egen del har jag funnit motiverat, att finansrätten, som är ett
självständigt examensämne, blir företrädd av en särskild professur vid
högskolan, och jag tillstyrker därför den föreslagna professuren.

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

Genomföres ifrågavarande förslag kommer innehavaren av den nuvarande
professuren i civilrätt jämte finansrätt vid högskolan icke längre att svara
för undervisning och examination i ämnet finansrätt. Detta förhållande bör
lämpligen också framgå av professurens benämning. Jag föreslår, att professuren
i civilrätt jämte finansrätt vid högskolan ändras till att avse professur
i ämnet civilrätt från och med den dag, då den nya professuren i finansrätt
med finansvetenskap erhåller sin förste ordinarie innehavare.

Vid den juridiska undervisningen och forskningen har socialrätten —
som inbegriper dels arbetsrätt, dels socialvårdsrätt — hittills icke ägnats
den uppmärksamhet som detta rättsområde förtjänar. Som förut påpekats
skall socialrätten enligt den föreslagna nya studieordningen emellertid icke
hilda särskilt examensämne. Under sådana förhållanden kan det, såsom
kommittén framhållit, icke gärna komma i fråga att nu inrätta särskilda
lärartjänster i socialrätt vid alla de tre juridiska fakulteterna. Kommittén
har föreslagit, att vid Stockholms högskola skall inrättas en professur i
civilrätt, särskilt arbetsrätt, och en professur i förvaltningsrätt, särskilt
socialvårdsrätt. Förslaget har tillstyrkts såväl av kanslern som av utredningsmännen,
därvid de senare förordat, att den professur, som skall företräda
främst socialvårdsrätten, benämnes professur i offentlig rätt, särskilt
socialvårdsrätt.

För egen del har jag funnit mig kunna endast delvis biträda här ifrågavarande
förslag. Inrättas den av mig föreslagna professuren i finansrätt
med finansvetenskap vid Stockholms högskola befrias härigenom —- såsom
jag tidigare framhållit — den av civilrättsprofessorerna, som nu svarar
även för finansrätten, från sistnämnda uppgift. Civilrätten blir på så sätt
starkare representerad vid högskolan än för närvarande. Sålunda kommer
fyra professurer — varav tre å ordinarie stat och en (professuren i försäkringsrätt)
bekostad av fondmedel — att uteslutande företräda ämnet civilrätt.
Intresset av att arbetsrätten skall särskilt beaktas bör kunna tillgodoses
genom att en av de tre å ordinarie stat uppförda professurerna, ändras till att
avse professur i civilrätt, särskilt arbetsrätt. Jag förordar därför, att en dylik
ändring sker. Det bör ankomma på universitetskanslern att, efter hörande
av högskolan, inkomma med närmare förslag på denna punkt.

Syftet att stärka socialvårdsrättens ställning synes mig böra tillgodoses
genom inrättande av en ny preceptur. Jag föreslår, att vid Stockholms högskola
inrättas en preceptur i offentlig rätt, särskilt socialvårdsrätt. Vid fördelningen
av undervisningsuppgifterna mellan den professor, som kommer
alt företräda det blivande examensämnet offentlig rätt, och preceptorn i
offentlig rätt, särskilt socialvårdsrätt, torde hänsyn höra tagas till att preceptorns
forskningsarbete skall inriktas på socialvårdsrätten.

De nuvarande examensämnena statsrätt med folkrätt och förvaltningsrätt
skall enligt den nya studieordningen för juris kandidatexamen samman -

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

iöras till ett ämne offentlig rätt. Utredningsmännen uttalar, att professurerna
i förvaltningsrätt och statsrätt med folkrätt vid universiteten i Uppsala
och Lund i anledning härav bör erhålla annan benämning, och föreslår,
att dessa i stället kallas professurer i offentlig rätt med folkrätt. Professuren
i statsrätt och förvaltningsrätt vid Stockholms högskola, vilken
i motsats till de två nyssnämnda professurerna icke har att svara för folkrätten,
föreslås benämnd professur i offentlig rätt. Vad utredningsmännen
sålunda föreslagit anser jag mig böra biträda.

Den föreslagna utbildningsreformen aktualiserar även ändring av benämningen
å andra professurer. Det synes nämligen lämpligt, att benämningen
å en professur i regel överensstämmer med namnet å det examensämne,
för vilket professurens innehavare ansvarar. Det torde böra ankomma
på kanslern att närmare utreda vilka professurer som bör erhålla ändrad
benämning och att till Kungl. Maj :t avgiva de förslag, vartill utredningen
må föranleda.

De ekonomiska studierna skall enligt den föreslagna studieordningen för
jnris kandidatexamen tilläggas ökad vikt. Vid stats- och rättsvetenskapliga
avdelningen i Stockholm finnes f. n. en professur i nationalekonomi med
finansvetenskap. Vid juridiska fakulteten i Uppsala skulle nationalekonomin
komma att sakna representant, sedan den nuvarande professuren i
nationalekonomi med finansrätt utbytts mot en professur i finansrätt med
finansvetenskap. Vid juridiska fakulteten i Lund finnes icke någon ordinarie
lärare i nationalekonomi. Förslag föreligger om att en professur i
nationalekonomi skall inrättas vid vardera juridiska fakulteten i Uppsala
och Lund. Enligt min mening erfordras en ordinarie lärartjänst i ämnet
vid var och en av dessa fakulteter med hänsyn till undervisningens behov.
Ämnet nationalekonomi är emellertid i såväl Uppsala som Lund representerad
av en professur vid den humanistiska fakulteten. De nya tjänsterna vid
de juridiska fakulteterna synes mig med tanke härpå kunna hänföras till
preceptorsgraden. Jag föreslår sålunda, att en preceptur i nationalekonomi
inrättas vid vardera juridiska fakulteten i Uppsala och Lund.

Kommittén föreslår, att en professur i internationell rätt skall inrättas
vid Uppsala universitet ävensom att principbeslut skall fattas om inrättande
av en professur i samma ämne vid Lunds universitet. Som kanslern framhållit
är emellertid dessa professurer inte oundgängligen erforderliga för
undervisningen. På grund härav och då ämnet internationell rätt är speciellt
representerat vid Stockholms högskola genom Carl Lindhagens professur
i internationell rätt har jag icke ansett mig kunna tillstyrka kommitténs
förslag på denna punkt.

Kommittén föreslår vidare, att en professur i kriminologi skall inrättas
vid Stockholms högskola. Detta förslag har tillstyrkts av kanslern och utredningsmännen.
I juris kandidatexamen skall undervisning meddelas i

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 nr 1957

kriminologi i samband med de i studieplanen upptagna kurserna i straffrättens
hjälpvetenskaper. Enligt föreliggande förslag skall denna undervisning
i Uppsala och Lund anförtros åt särskilda lärare, avlönade med timarvode.
På samma sätt bör undervisningen kunna ordnas — åtminstone
tills vidare — även i Stockholm. Inrättandet av en professur i kriminologi vid
Stockholms högskola kan därför enligt min mening icke anses ha nödvändigt
samband med den föreslagna utbildningsreformen. Jag är därför icke beredd
att i detta sammanhang föreslå inrättande av denna professur. Jag vill
emellertid tillägga, att det synes mig mycket angeläget att brottets orsaker
och närliggande spörsmål blir föremål för intensivare forskning, varigenom
också undervisningen kan förbättras. Enligt min mening bör frågan om inrättande
av här avsedda professur upptagas till prövning i samband med
behandlingen av högskolans ordinarie petita.

I några remissyttranden har framförts förslag om inrättande av särskilda
professurer i rättsvetenskap vid de tre humanistiska fakulteterna i Uppsala,
Lund och Stockholm närmast med sikte på att få till stånd en mera humanistiskt
inriktad forskning rörande de rättsliga företeelserna. Innehavarna
av dessa professurer skulle vidare undervisa i första hand dem, som
avsåg att förvärva en samhällsvetenskaplig utbildning. Kanslern har gett
tanken sin anslutning men ansett sig endast kunna förorda tjänster i preceptorsgraden.
Utredningsmännen har vid utarbetandet av sitt förslag givit
de olika examina en delvis annan utformning än kanslern. Allmän rättsvetenskap
skall enligt utredningsmännens förslag vara ett valfritt ämne i
filosofisk-samhällsvetenskaplig examen. Utredningsmännen har förutsatt,
att någon eller några av den juridiska fakultetens lärare skall förordnas
att vara examinatorer i nämnda ämne och att dessa lärare även skall anslå
en del av sin ordinarie undervisning åt detta ämne. Den särskilda undervisningen
i civilrätt IV för juridisk-samhällsvetenskaplig examen skall vidare
enligt utredningsmännens förslag vid de olika lärosätena åläggas preceptorer
i civilrätt. Utredningsmännen har med hänsyn till det anförda
icke funnit nödvändigt, att för ämnet rättsvetenskap inrättas särskilda tjänster
av den art kanslern åsyftar. För egen del ansluter jag mig till vad utredningsmännen
sålunda uttalat.

Kommittén har föreslagit, att i samband med den omläggning av utbildningen,
som kommittén förordat, skall inrättas sammanlagt 19 precepturer.
Kanslern har vid framläggandet av sitt förslag till utbildningsreform föreslagit
inrättande av 18 precepturer, däri inräknat 3 precepturer i rättsvetenskap.
Utredningsmännen, som i motsats till kanslern utgått från att det
skall finnas en juridisk-samhällsvetenskaplig examen, har beräknat behovet
av här avsedda befattningar till sammanlagt 16. I detta antal ingår även
de 4 precepturer, som redan inrättats för innevarande budgetår eller föreslagits
i årets statsverksproposition.

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

Såsom jag förut framhållit har jag för egen del funnit sammanlagt 14
precepturer erforderliga i samband med undervisningsreformen. Av dessa
befattningar har 4 redan inrättats innevarande budgetår eller i årets statsverksproposition
föreslagits skola inrättas nästa budgetår. I det föregående
har jag vidare förordat inrättande av 1 preceptur i offentlig rätt, särskilt
socialvårdsrätt, och 2 precepturer i nationalekonomi. Jag föreslår nu, att
härjämte följande 7 precepturer inrättas, nämligen vid juridiska fakulteten
i Uppsala en preceptur i civilrätt samt en preceptur i offentlig rätt, vid juridiska
fakulteten i Lund en preceptur i civilrätt och en preceptur i offentlig
rätt samt vid stats- och rättsvetenskapliga avdelningen i Stockholm två
precepturer i civilrätt och en preceptur i processrätt.

Att jag beräknat behovet av ordinarie lärartjänster mindre än kommittén,
kanslern och utredningsmännen sammanhänger med att jag ansett, att
en större del av undervisningen än som förutsatts av dessa bör kunna anförtros
åt praktiskt verksamma jurister. Vid min beräkning av kursanslagen
kommer jag att taga hänsyn härtill.

I överensstämmelse med utredningsmännens förslag förordar jag, att
vid Lunds universitet inrättas en befattning som biträdande lärare i rättskunskap
samt vid Stockholms högskola av två sådana befattningar, nämligen
en i nationalekonomi och en i företagsekonomi.

Vid min prövning av de föreliggande föreslagen beträffande inrättande
av assistent- och amanuensbefattningar samt kanslibiträdes- och kontorsbiträdestjänster
har jag funnit mig böra tillstyrka inrättande av följande nya
befattningar och tjänster.

Befattning	Uppsala	Lund	Stockholm
Förste assistent..............		2	2
Andre assistent..............			1
Förste amanuens.............		1	2
Andre amanuens.............		2	2
Kanslibiträde ................			2
Kontorsbiträde ..............		2	2

Vid min beräkning av nu avsedda personalbehov har jag tagit hänsyn
till bl. a., att juridiska fakulteten i Lund — i motsats till Uppsalafakulteten
och Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga avdelning —
f. n. disponerar en kanslibiträdestjänst.

De framförda förslagen om inrättande av särskilda forskardocentbefattningar
vid de juridiska fakulteterna och om en ökning av antalet doktorandstipendier
vid dessa fakulteter är jag icke beredd att pröva i detta sammanhang.

Utredningsmännens beräkningar rörande kursanslagen bygger på antagandet,
att det antal ordinarie lärartjänster som föreslagits av dem komme
att inrättas. Såsom jag tidigare framhållit har jag ansett, att en större del

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 dr 1957

av undervisningen än som förutsatts av bl. a. utredningsmännen bör kunna
anförtros åt praktiskt verksamma jurister. Med hänsyn härtill bör en uppräkning
ske av de av utredningsmännen beräknade kursanslagen. Jag har
funnit mig böra föreslå, att de nu utgående kursanslagen till de juridiska
fakulteterna i Uppsala och Lund samt den stats- och rättsvetenskapliga avdelningen
i Stockholm höjes med respektive 20 800, 14 300 och 32 700
kronor.

Fakulteterna i Uppsala och Lund torde vidare böra erhålla medel för
bestridande av reseersättningar till särskilda lärare, vilka anlitas vid undervisningen
och är hosatta å annan ort. För nu avsedda ändamål torde böra
beräknas sammanlagt 5 500 kronor, varav för Uppsalafakulteten 2 000 kronor
och för Lundafakulteten 3 500 kronor.

Enligt utredningsmännen erfordras i samband med utbildningsreformen
vissa engångsanslag till de juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund
samt den stats- och rättsvetenskapliga avdelningen i Stockholm. Utredningsmännen
har sålunda föreslagit, att såsom engångsanslag skall anvisas
till vardera fakulteten i Uppsala och Lund 20 000 kronor och till avdelningen
i Stockholm 40 000 kronor. För egen del anser jag, att ifrågavarande engångsanslag
bör kunna begränsas till 15 000 kronor respektive 30 000
kronor.

Utredningsmännen har föreslagit en förstärkning av de till nämnda fakulteter
och avdelning nu utgående medelsanvisningarna till materiel m. m.
Även för egen del anser jag en ökad medelstilldelning motiverad. Enligt
förslag i årets statsverksproposition skall det emellertid ankomma på
kanslern att besluta om fördelningen på olika institutioner m. in. av de till
universiteten och Stockholms högskola årligen anvisade anslagsmedlen till
materiel in. m. Under sådana förhållanden anser jag mig icke böra taga
ställning till vilka belopp som bör anvisas till berörda fakulteter och avdelning
för här avsedda ändamål. Vid den framtida avvägningen av universitetens
och Stockholms högskolas anslagsbehov för materiel in. m. synes hänsyn
böra tagas till nämnda fakulteters och avdelnings ökade medelsbehov
för angivna ändamål.

De av mig i det föregående framlagda förslagen kan, då de helt genomförts,
beräknas medföra en årlig kostnadsökning av i avrundat tal 800 000
kronor. Om hänsyn även tages till kostnaderna för de precepturer, som
redan inrättats innevarande budgetår eller föreslagits i årets statsverksproposition,
kan nämnda kostnadsökning beräknas till i avrundat tal
900 000 kronor. De föreslagna engångsanslagen uppgå till sammanlagt
60 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

VII. Lärarorganisationen i vissa samhällsvetenskapliga ämnen

1. Kommittén

I detta sammanhang anser jag mig böra till behandling upptaga endast
lärarorganisationen i ämnena nationalekonomi, statistik, statskunskap och
företagsekonomi, vilka ämnen obligatoriskt skall studeras i de av mig föreslagna
examina: filosofisk-samhällsvetenskaplig examen och juridisk-samhällsvetenskaplig
examen. Kommittén har i sitt betänkande behandlat de
särskilda lärosätenas lärarbehov i bl. a. nämnda ämnen. I min förut lämnade
redogörelse har jag redovisat vissa av kommitténs förslag beträffande
ämnet nationalekonomi. Vad beträffar övriga av kommittén framlagda förslag
avser jag att i det följande närmare redogöra endast för dess förslag
om inrättande av professurer i företagsekonomi. Av övriga befattningar, som
kommittén föreslagit, har flera redan inrättats. Andra har ett sådant samband
med kommitténs förslag till olika examenstyper, att de icke bör bli
föremål för övervägande, därest här avsedda examina utformas i enlighet
med de huvudgrunder, som jag tidigare förordat.

Kommittén anser det angeläget, att ämnet företagsekonomi blir självständigt
företrätt vid de akademiska lärosätena. Att omedelbart inrätta professurer
vid samtliga lärosäten anser kommittén likväl inte möjligt. Kommittén
löreslår inrättande av en professur i ämnet vid vartdera av universiteten
i Uppsala och Lund. Vid universitetet i Göteborg torde det enligt kommittén
vara möjligt att i samarbete med handelshögskolan därstädes och med
hjälp av främst högskolans lärarkrafter åtminstone provisoriskt uppehålla
undervisningen i ämnet. Vad beträffar Stockholms högskola förordar kommittén
en liknande anordning, nämligen att undervisningsfrågan tills vidare
löses i samarbete med handelshögskolan i Stockholm. Kommittén föreslår
dock, att principbeslut fattas om inrättande av en professur i företagsekonomi
vid Stockholms högskola.

Kommittén har särskilt berört frågan om målsättningen för den företagsekonomiska
forskningen och utbildningen vid de akademiska lärosätena.
Härom har kommittén anfört i huvudsak följande.

Samhällsvetenskaplig företagsforskning har samma typ av frågeställningar
som i allmänhet utmärker samhällsvetenskaperna. Den inriktar sig
emellertid på vissa särskilda objekts ställning och betydelse i det moderna
samhällslivet. Som led i den allmänna samhällsforskningen bör bedömas
företagens organisations- och verksamhetsformer, deras inverkan på de
enskilda människornas levnadsförhållanden, deras anpassning efter rättsliga
och andra samhälleliga regleringar, etc. Vid universitetsutbildningen i
företagsekonomi torde mindre utrymme än vid handelshögskolorna höra

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

ägnas åt företagets redovisnings- oeh distributionsproblem, medan däremot
intresset i relativt större utsträckning torde böra koncentreras på finansierings-
och kostnadsproblem, företagsstruktur och administration, personalförhållanden
samt public relations. Vidare bör beaktas problem berörande
en viss bransch, marknad eller företagsform samt bl. a. olika slag av åtgärder,
som de samhälleliga organen vidtager för att påverka de enskilda företagens
arbetsförutsättningar. Ytterligare en uppgift blir att utreda de sannolika
verkningarna av skilda typer av politiska åtgärder. Dessa problem
bör särskilt beaktas främst vid den högre akademiska utbildningen i företagsekonomi.

2. Yttranden

De remissinstanser, som berört kommitténs förslag i fråga om ämnet företagsekonomi,
betonar ämnets betydelse och ansluter sig i princip till tanken,
alt ämnet bör bli företrätt vid de akademiska lärosätena.

Lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm tillstyrker, att befattningar
i ämnet företagsekonomi inrättas vid universiteten och Stockholms högskola.
Samtidigt understryker lärarrådet svårigheterna att bygga upp en
organisation för utbildning inom detta ämne och anför härom i huvudsak
följande.

Inom handelshögskolan i Stockholm är ämnet företagsekonomi uppdelat
på fyra områden: redovisning, kostnads-intäktsberäkning, administration
och distribution. Inom flera av dessa områden beaktas även kommunalekonomiska
aspekter. För närvarande torde det icke finnas någon person
i landet som skulle kunna anses vara kvalificerad att bedriva undervisning
och examination i professors ställning inom mer än högst två av dessa fyra
områden. Kommittén har vidare enligt lärarrådets mening varit alltför
optimistisk, när det gällt att beräkna omfattningen av de kunskaper i företagsekonomi
som skulle kunna meddelas vid universiteten inom de för berörda
examina skisserade studieplanerna. Lärarrådet vill dessutom peka
på svårigheten att med den av kommittén föreslagna lärarorganisationen
vid universiteten skapa tillfredsställande arbetsförhållanden för personer,
som bedriver högre studier i företagsekonomi. Beträffande de föreslagna
professurerna i företagsekonomi anser lärarrådet, att en väg är att följa
kommitténs förslag men därvid uttryckligen konstatera, att man därmed
på varje ort kan täcka högst två av ämnets fyra delområden. Det vore då
önskvärt att exempelvis professurerna i Lund och Uppsala täckte olika sådana
områden. Även om så blir fallet, måste stora olägenheter för undervisningen
uppstå. Vill man på en ort täcka ett större område, erfordras enligt
lärarrådets mening två professurer eller åtminstone en professur och en
docentur. Sannolikt vore det mest ändamålsenligt att tills vidare koncentrera
hela organisationen till ett universitet — av geografiska skäl förslagsvis
universitetet i Lund — och där inrätta två professurer och minst en docentur.

Lärarrådet framhåller vidare, att handelshögskolan i Stockholm skulle
kunna tänkas bistå Stockholms högskola och även universitetet i Uppsala

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

beträffande undervisningen i ämnet företagsekonomi »förutsatt att antalet
studerande icke blir större än vad handelshögskolans kapacitet medger, utan
eftersättande av högskolans egna uppgifter».

Handelshögskolans i Göteborg lärarråd påpekar, att enligt kommitténs
uppfattning de företagsekonomiska företeelsernas bedömning ur synpunkten
av samhälleliga värderingar skulle göras till ämnets huvuduppgift. I
så fall har enligt lärarrådets mening gränsen mellan företagsekonomin,
sådan den hittills uppfattats vid handelshögskolorna, och sociologin utan
tvingande skäl överskridits.

Humanistiska fakulteten i Uppsala finner det uppenbart, att den planerade
examensreformen måste åtföljas av en viss förstärkning av fakultetens
personal.

Kommitténs förslag till de samhällsvetenskapliga examinas utformning
medför enligt humanistiska fakulteten i Lund oundgängligen en större ökning
av lärarantalet än vad kommittén räknat med. Innan vissa huvudlinjer
beträffande de statsvetenskapliga examinas utformning fastställts, är det
enligt fakulteten vanskligt att i detalj gå in på frågan om behovet av lärare.

Lärarrådet vid Göteborgs högskola uttrycker sin tillfredställelse över kommitténs
förslag om inrättande vid akademiska lärosäten av professurer i
företagsekonomi. Lärarrådet finner det dock anmärkningsvärt, att kommittén
utan särskild motivering ställer Stockholms och Göteborgs högskolor
i ett sämre läge än universiteten.

3. Universitetskanslern

Kanslern, som i och för sig delar kommitténs uppfattning angående behovet
av en utbyggnad av lärarorganisationen i de samhällsvetenskapliga
ämnena, erinrar om att en allmän upprustning av denna redan ägt rum,
något som däremot icke skett beträffande lärarorganisationen i de juridiska
ämnena. Kanslern påpekar vidare, att vissa av de av kommittén föreslagna
befattningarna inrättats efter det att kommittén framlagt sitt betänkande.
I anslutning härtill anför kanslern, att han finner de lämpligast att frågan
om ytterligare utbyggnad av lärarorganisationen i de samhällsvetenskapliga
ämnena tages upp efter hand petitavägen, varvid man måste försöka gradera
angelägenheten av att på olika punkter förstärka de filosofiska fakulteternas
resurser.

På ett par för den samhällsvetenskapliga universitetsutbildningen synnerligen
betydelsefulla punkter har kommittén emellertid enligt kanslerns mening
föreslagit åtgärder, som omedelbart bör genomföras. Kanslern åsyftar
härvid i första hand kommitténs förslag beträffande ämnet företagsekonomi.
Kanslern betonar vikten av att företagsekonomin blir examensämne
vid universiteten och säger sig i stort sett dela kommitténs uppfattning an -

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

gående de riktlinjer, efter vilka undervisning och forskning i ämnet företagsekonomi
bör bedrivas vid de akademiska lärosätena. Kanslern anför
härom huvudsakligen följande.

Ett ämnes inriktning präglas helt naturligt av bl. a. syftet med den utbildning
och den examen, i vilket ämnet normalt ingår. Vid den företagsekonomiska
universitetsundervisningen måste hänsyn tagas till målsättningen
för politices magisterexamen och till syftet med de samhällsvetenskapliga
universitetsstudierna i övrigt. Vissa företagsekonomiska frågeställningar
och problem kan därför komma att skjutas i förgrunden inom universitetsämnet
företagsekonomi medan mindre vikt kan komma att läggas
vid andra områden av ämnet. Såsom kommittén anfört synes det vara möjligt
att genom en lärarkraft i professors ställning täcka så stora delar av
ämnet, att undervisning och examination i företagsekonomi kan anordnas
vid universiteten. Denne professor kommer i viss mån att vid universiteten
erhålla samma ställning som professorn i rättsvetenskap vid handelshögskolorna.
Vid sistnämnda läroanstalter finnes ju en professur i rättsvetenskap,
vars innehavare har att företräda de områden av juridiken, som är
av särskild betydelse för handelshögskolornas utbildning. Lika väl som en
dylik ordning är möjlig, bör det vara möjligt att vid universiteten inrätta
en professur i företagsekonomi. Full kompetens skall givetvis inte krävas
inom företagsekonomins alla delar. Minst vikt synes böra läggas vid det
område, som vid handelshögskolorna benämnes företagets redovisningsproblem.

Vad kommittén anfört angående behovet av undervisning i företagsekonomi
finner kanslern i allt väsentligt välmotiverat. Skall undervisning och
examination i företagsekonomi överhuvudtaget kunna anordnas vid universiteten
i Uppsala och Lund, måste enligt kanslerns mening professurer i
ämnet inrättas vid dessa lärosäten. Vid Göteborgs universitet och vid Stockholms
högskola bör det enligt kanslerns uppfattning tills vidare vara möjligt
att i samarbete med respektive handelshögskolor lösa denna fråga.
Kanslern tillstyrker, att en professur i företagsekonomi inrättas vid vartdera
av universiteten i Uppsala och Lund. Kanslern förordar vidare, att en befattning
som förste assistent i enlighet med kommitténs förslag knytes till var
och en av nämnda professurer.

Vad beträffar kursanslagen framhåller kanslern, att han i detta sammanhang
ansett sig böra beräkna särskilda medel endast för sådan kursundervisning,
som är avsedd speciellt för den av honom föreslagna politices
magisterexamen. Enligt kanslern bör för vart och ett av de fyra lärosätena
beräknas 2 500 kronor till en kurs i kulturgeografi, 1 600 kronor till viss
undervisning i förvaltningskunskap inom ämnet statskunskap och 2 400
kronor till en kompletteringskurs i matematik. Kanslern erinrar vidare om
alt de av kommittén föreslagna anslagsmedlen till anordnande i Uppsala,
Lund och Stockholm av kurser i ekonomisk redovisning, gemensamma för
juris och politices studerande, av honom medtagits vid beräkningen av de

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

juridiska fakulteternas kursanslag. För universitetets i Göteborg del föreslår
kanslern, att ett årligt belopp av 1 600 kronor ställes till filosofiska
fakultetens förfogande för bestridande av kostnaderna för en kurs i ekonomisk
redovisning. Till sistnämnda fakultet bör även utgå ett årligt belopp
av 7 500 kronor till undervisning i ämnet rättskunskap. Kanslern förordar
vidare, att till samma fakultet och Stockholms högskolas humanistiska
avdelning — i enlighet med kommitténs förslag — anvisas ett årligt helopp
av 6 000 kronor respektive 12 000 kronor för anordnande av undervisning
och examination i ämnet företagsekonomi.

Kanslern tillstyrker därjämte kommitténs förslag, att vartdera universitetet
i Uppsala och Lund tilldelas dels ett engångsanslag av 15 000 kronor,
dels ett årligt anslag av 10 000 kronor för ämnet företagsekonomi.

4. Utredningsmännen

Utredningsmännen erinrar om att de bedömt lärarbehovet vid de juridiska
fakulteterna efter en detaljerad beräkning av det erforderliga antalet undervisningstimmar
i de olika ämnena. För de humanistiska fakulteterna är
det enligt utredningsmännen icke möjligt att göra en motsvarande detaljerad
beräkning. I de samhällsvetenskapliga ämnena ges nämligen undervisning
även åt studerande, som inriktar sig på de filosofiska examina. Dessa studerande
utgör ofta huvudparten. I vissa ämnen har sedan kommittén avgav
sitt betänkande studerandeantalet stigit kraftigt. Utredningsmännen
har lämnat en redovisning av antalet godkända tentamina i ämnena nationalekonomi,
statistik och statskunskap under de senaste läsåren. De
framhåller, att de vid beräkningen av lärarbehovet tagit kanslerns förslag
som utgångspunkt. Till detta förslag har gjorts de tillägg, som ansetts erforderliga
på grund av den föreslagna juridisk-samhällsvetenskaplig examen,
samt de ändringar, som betingats av att förslaget till filosofisk-samhällsvetenskaplig
examen utformats efter delvis andra grunder än kanslerns
förslag till politices magisterexamen.

Utredningsmännen understryker angelägenheten av att de föreslagna
professurerna i företagsekonomi vid universiteten i Uppsala och Lund inrättas.
De framhåller, att nämnda ämne vid universiteten avses skola ingå
i examina med annat huvudsyfte än i handelshögskolornas civilekonomexamen.
Denna omständighet liksom skiljaktigheter i studietiderna föranleder
enligt utredningsmännens mening, att ämnet företagsekonomi bör utformas
något annorlunda vid universiteten än vid handelshögskolorna. Vid universiteten
bör intresset främst knytas till »kostnadsanalys» samt till »redovisning
och finansiering», medan »distribution» och »administration» får
träda i bakgrunden, något som även bör beaktas vid tillsättningen av de
föreslagna lärarbefattningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

De av kommittén föreslagna och av kanslern tillstyrkta nya professurerna
i nationalekonomi i Uppsala och i Lund har i enlighet med kanslerns förslag
av utredningsmännen hänförts till de juridiska fakulteterna.

Med utgångspunkt i sina beräkningar av undervisningsbehovet i de samhällsvetenskapliga
ämnena finner utredningsmännen, att vissa befattningar
som biträdade lärare är erforderliga. Vid universitetet i Uppsala finnes för
närvarande en biträdande lärare i statistik. Detsamma är förhållandet i
Lund. Stockholms högskola disponerar över två befattningar som biträdande
lärare i statistik, varav en inrättats från och med innevarande budgetår.
Antalet studerande i statistik är väsentligt större vid högskolan än vid de
andra lärosätena. Utredningsmännen föreslår, att vid vartdera universitetet
i Uppsala och Lund samt Stockholms högskola inrättas ytterligare en befattning
som biträdande lärare i statistik. I statskunskap har nämnda lärosäten
f. n. vartdera en biträdande lärare. Utredningsmännen föreslår, att
vart och ett av dessa lärosäten tilldelas ytterligare en biträdande lärare i
ämnet. Även vid Göteborgs universitet bör enligt utredningsmännen inrättas
en befattning som biträdande lärare i statskunskap. Utredningsmännen förordar
vidare två befattningar som biträdande lärare i företagsekonomi, den
ena i Uppsala och den andra i Lund. Dessa lärare skall svara för huvudparten
av undervisningen i den halvterminskurs, som skall utgöra ett obligatoriskt
inslag i de av utredningsmännen föreslagna grundläggande juridiska
och samhällsvetenskapliga examina. För Stockholms högskolas del
har motsvarande befattning — liksom den av kommittén föreslagna och
av utredningsmännen tillstyrkta befattningen som biträdande lärare i nationalekonomi
— hänförts till den stats- och rättsvetenskapliga avdelningen.
De av kommittén föreslagna och av kanslern tillstyrkta befattningarna som
förste assistent i företagsekonomi — en i Uppsala och en i Lund — förordas
även av utredningsmännen.

Utredningsmännen föreslår att för de humanistiska fakulteterna i Uppsala
och Lund, filosofiska fakulteten i Göteborg samt humanistiska avdelningen
i Stockholm anvisas kursanslag med de belopp och för de ändamål,
som framgår av följande sammanställningar.

Humanistiska fakulteten i Uppsala

Ändamål Kronor

Kompletteringskurs i matematik ..................................... 2.400

Kurs i deskriptiv ekonomi .......................................... 1.500

Kurser i bokföring ................................................. 3.200

Särskilda lärare vid undervisningen i förvaltningskunskap inom ämnet

statskunskap ..................................................... 3.200

Särskilda lärare för undervisningen i företagsekonomi................. 1.600

11.900

2.400

Avgår nu utgående anslag för undervisning i företagsekonomi

Ökning av kursanslaget...................................

7 —- Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 86

9.500

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

Humanistiska fakulteten i Lund

Ändamål Kronor

Kompletteringskurs i matematik ..................................... 2.400

Kurs i deskriptiv ekonomi .......................................... 1.500

Kurser i bokföring ................................................. 3.200

Särskilda lärare vid undervisningen i förvaltningskunskap inom ämnet

statskunskap ..................................................... 3.200

Särskilda lärare för undervisningen i företagsekonomi................. 1.600

11.900

Avgår nu utgående anslag för undervisning i företagsekonomi.......... 2.700

Ökning av kursanslaget............................................. 9.200

Filosofiska fakulteten i Göteborg

Kompletteringskurs i matematik ..................................... 2.400

Kurs i deskriptiv ekonomi .......................................... 1.500

Kurs i bokföring................................................... 1.600

Särskilda lärare vid undervisningen i förvaltningskunskap inom ämnet

statskunskap ..................................................... 1.600

Undervisning och examination i företagsekonomi..................... 7.500

Propedeutisk kurs i juridik......................................... 4.400

19.000

Avgår nu utgående anslag för vissa av dessa ändamål................. 6.200

Ökning av kursanslaget ............................................. 12.800

Humanistiska avdelningen i Stockholm

Kurs i deskriptiv ekonomi .......................................... 1.500

Särskilda lärare vid undervisningen i förvaltningskunskap inom ämnet

statskunskap ..................................................... 3.200

Undervisning och examination i företagsekonomi ..................... 15.000

19.700

Avgår nu utgående anslag för undervisning i företagsekonomi......... 1.800

Ökning av kursanslaget............................................. 17.900

Härjämte föreslår utredningsmännen, att ett årligt belopp av 1 000 kronor
ställes till universitetets i Göteborg förfogande för bestridande av reseersättningar
åt lärare, som anlitas för den propedeutiska kursen i juridik in. m.
och som är bosatta å annan ort.

Utredningsmännen tillstyrker vidare kommitténs, av kanslern biträdda
förslag, att vartdera universitetet i Uppsala och Lund skall för ämnet företagsekonomi
tilldelas dels ett engångsanslag av 15 000 kronor för anskaffning
av viss utrustning och litteratur, dels ett årligt materielanslag av
10 000 kronor.

5. Departementschefen

Vid 1947 års riksdag fattades beslut om en allmän upprustning av undervisnings-
och forskningsresurserna i de samhällsvetenskapliga ämnena. Efter
förslag av universitetsmyndigheterna i de årliga anslagsäskandena har under
tiden därefter inrättats åtskilliga lärarbefattningar vid de humanistiska

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

fakulteterna. Med hänsyn till det anförda anser jag mig i detta sammanhang
böra föreslå en utbyggnad av fakulteternas lärarorganisation endast på sådana
punkter, där eu förstärkning påkallas av den föreslagna omläggningen
av den samhällsvetenskapliga utbildningen.

Enligt de förslag jag förut framlagt skall företagsekonomin införas som
universitetsämne. En halvterminskurs i företagsekonomi skall obligatoriskt
ingå i studierna för juridisk-samhällsvetenskaplig och för filosofisk-samhällsvetenskaplig
examen. Ämnet skall ägnas motsvarande tid vid studierna
för juris kandidatexamen. Vidare torde man få räkna med att företagsekonomi
med studier för två eller tre betyg kommer att bli ett av de vanligaste
valfria ämnena i filosofisk-samhällsvetenskaplig examen och att
företagsekonomi ofta kommer att medtagas som tillvalsämne i juridisksamhällsvetenskaplig
examen. Som tidigare framhållits har utredningsmännen
förutsatt, att tillämpade studier enligt studieplanen för juris kandidatexamen
skall kunna avse juridiskt ämne med anknytning till samhällsvetenskapligt
ämne. Man kan här tänka sig en anknytning exempelvis mellan
bolagsrätt och företagsekonomisk redovisning. Efter särskilt medgivande
skall den juris studerande kunna ägna den sista terminen helt åt
något av vissa samhällsvetenskapliga ämnen. Även i sådant fall kan det
bli fråga om fördjupade företagsekonomiska studier.

Kommittén har föreslagit, att vid vartdera universitetet i Uppsala och
I.und skall inrättas en professur i företagsekonomi. Såväl kanslern som
utredningsmännen tillstyrker ifrågavarande förslag. Även för egen del har
jag funnit mig böra biträda detta förslag och jag förordar således, att
nämnda professurer inrättas.

Enligt föreliggande förslag skall — såsom förut nämnts — för undervisningen
i företagsekonomi vid universitetet i Göteborg och vid Stockholms
högskola anlitas lärarkrafter från handelshögskolorna. I Göteborg skall
undervisningen i dess helhet anordnas med hjälp av lärare vid handelshögskolan
därstädes. Vid Stockholms högskola skall undervisningen i den obligatoriska
halvterminskursen till väsentlig del handhas av en biträdande
lärare, knuten till den stats- och rättsvetenskapliga avdelningen. I det föregående
har jag vid behandlingen av de juridiska fakulteternas lärarorganisation
föreslagit inrättandet av en dylik lärarbefattning. För den mera
kvalificerade undervisningen i ämnet skall enligt vad som föreslagits anlitas
lärare vid handelshögskolan i Stockholm.

Utredningsmännen har föreslagit, att vissa medel anvisas under vederbörande
kursanslag till den undervisning i företagsekonomi för studerande
vid Göteborgs universitet och Stockholms högskola, som skall handhas av
lärare från handelshögskolorna. Vid min behandling i det följande av kursanslagen
kommer jag att tillstyrka hl. a. nu avsedda medelsanvisningar.

Kommittén har betraktat anordningen att anlita lärare vid handelshög -

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

skolorna för undervisning i företagsekonomi vid universitetet i Göteborg
och Stockholms högskola som ett provisorium och uppställt som mål inrättandet
av professurer i ämnet vid samtliga akademiska lärosäten, där
fullständig samhällsvetenskaplig utbildning skall meddelas. I anslutning
härtill har kommittén föreslagit, att principbeslut skall fattas om inrättandet
av en professur i ämnet vid Stockholms högskola vid tidpunkt, som senare
skall bestämmas. För egen del anser jag mig icke kunna förorda, att
något dylikt principbeslut fattas, innan erfarenhet vunnits beträffande den
nu föreslagna anordningen att anlita lärare vid handelshögskolorna. Enligt
min mening bör man till en senare tidpunkt skjuta avgörandet, huruvida
ordinarie lärarbefattningar i företagsekonomi bör inrättas vid universitetet
i Göteborg och Stockholms högskola eller man bör fortsätta på den inslagna
vägen att samarbeta med handelshögskolorna på här avsedda område.

När företagsekonomi nu införes såsom ämne vid universiteten, kommer
man vid ifrågavarande lärosäten att kunna utnyttja de i många avseenden
banbrytande insatser inom den företagsekonomiska forskningen, som utförts
vid handelshögskolorna. Ämnet företagsekonomi omfattar ett mycket
vidsträckt område. Vid universiteten, där företagsekonomi kommer att ingå
i examina av helt annan typ än handelshögskolornas civilekonomexamen,
synes naturligt, att de företagsekonomiska studierna koncentreras till
vissa huvuddelar av ämnet, medan andra betraktas som mera underordnade.
I fråga om vilka områden av ämnet, som därvid bör tilläggas huvudvikten,
har kommittén, kanslern och utredningsmännen uttalat delvis olika uppfattningar.
Enligt min mening synes kostnads- och intäktsanalys samt
finansiering med redovisning böra tillmätas större betydelse inom företagsekonomien
såsom universitetsämne än frågor om varudistribution och företagens
administration.

Till var och en av professurerna i företagsekonomi i Uppsala och Lund
skall enligt föreliggande förslag knytas en befattning som biträdande lärare
och en som förste assistent. Då jag funnit dessa hjälpkrafter erforderliga,
tillstyrker jag inrättandet av ifrågavarande befattningar.

Vidare har föreslagits att följande befattningar som biträdande lärare i
statistik och statskunskap skall inrättas i anslutning till omläggningen av
utbildningen, nämligen vid humanistiska fakulteten i Uppsala en befattning
i statistik och en i statskunskap, vid humanistiska fakulteten i Lund en
befattning i statistik och en i statskunskap, vid filosofiska fakulteten i
Göteborg en befattning i statskunskap samt vid humanistiska avdelningen
i Stockholm en befattning i statistik och en i statskunskap. Enligt min mening
är den föreslagna förstärkningen av lärarkrafterna motiverad icke
blott av omläggningen av utbildningen utan även av den fortgående starka
ökningen av antalet studerande, som läser dessa ämnen. Jag anser mig därför
böra tillstyrka inrättande av ifrågavarande befattningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

101

Enligt utredningsmännens beräkningar erfordras i samband med omläggningen
av utbildningen vissa förstärkningar av de till förutnämnda fakulteter
nu utgående kursanslagen. Då jag funnit mig böra godtaga de redovisade
beräkningarna, tillstyrker jag, att kursanslagen till fakulteterna i
Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm i enlighet med utredningsmännens
förslag ökas med respektive 9 500 kronor, 9 200 kronor, 12 800 kronor
och 17 900 kronor.

Såsom utredningsmännen föreslagit torde vidare ett årligt belopp av
1 000 kronor böra ställas till Göteborgsfakultetens förfogande för bestridande
av reseersättningar till lärare, som anlitas vid den propedeutiska kursen
i juridik m. m. och som är bosatta å annan ort.

I samband med framläggandet av förslaget om inrättandet av professurer
i företagsekonomi vid universiteten i Uppsala och Lund har föreslagits, att
till vartdera universitetets blivande företagsekonomiska institution skall
utgå dels ett engångsanslag av 15 000 kronor för anskaffande av viss utrustning
och litteratur dels en årlig medelsanvisning av 10 000 kronor till
materiel m. m. För egen del finner jag erforderligt, att medel anvisas för
här avsedda ändamål. Engångsanslaget till vardera institutionen synes mig
emellertid kunna begränsas till 10 000 kronor. Vad beträffar den årliga
medelsanvisningen till materiel m. m. anser jag mig icke böra taga ställning
till beloppets storlek, då det enligt förslag i årets statsverksproposition i
fortsättningen skall ankomma på kanslern att besluta om fördelningen på
olika institutioner in. m. av de till universiteten anvisade årliga reservationsanslagen
till materiel m. m. Vid den framtida avvägningen av dessa
anslag synes hänsyn böra tagas till ifrågavarande nya institutioners behov
av medel till materiel m. m.

Vad jag föreslagit i det föregående kan beräknas medföra en sammanlagd
årlig kostnadsökning av i avrundat tal 320 000 kronor. Härtill kommer engångsanslag
å tillhopa 20 000 kronor.

VIII. Tidsschema för omläggning av den juridiska
och samhällsvetenskapliga utbildningen

Såsom jag antytt i årets statsverksproposition förordar jag, att de nya
studieordningarna för juris kandidatexamen, juridisk-samhällsvetenskaplig
examen och filosofisk-samhällsvetenskaplig examen skall träda i tillämpning
från och med läsåret 1958/59. Under nämnda läsår bör således anordnas
den undervisning som avses förlagd till första studieåret i dessa examina,
under det därpå följande läsåret den undervisning som avses förlagd
till andra läsåret o. s. v. I samband med omläggningen torde böra vidtagas
vissa övergångsanordningar.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

Liksom de nya studieordningarna bör även de föreslagna personalförstärkningarna
genomföras successivt. De särskilda lärartjänsterna bör inrättas
från och med det budgetår, då de erfordras för undervisningens anordnande
i enlighet med de nya studieordningarna. Dock bör viss tjänst
inrättas tidigare, om den är erforderlig med hänsyn till det omedelbara behovet
av förstärkning av lärarorganisationen. Åtgärder har redan vidtagits
i denna riktning. Som jag tidigare nämnt har två precepturer inrättats vid
de juridiska fakulteterna från och med budgetåret 1956/57. I årets statsverksproposition
har föreslagits inrättandet av ytterligare två precepturer.
Innehavaren av professuren i statsrätt och förvaltningsrätt vid Stockholms
högskola svarar f. n. för två examensämnen. Med hänsyn till det stora antalet
lärjungar vid högskolans stats- och rättsvetenskapliga avdelning synes
motiverat, att den föreslagna precepturen i offentlig rätt, särskilt socialvårdsrätt,
inrättas redan från och med budgetåret 1958/59. I ämnet statskunskap
har antalet studerande ökat avsevärt under de senare åren. Även de
föreslagna nya befattningarna som biträdande lärare i detta ämne bör därför
inrättas redan från och med nämnda budgetår.

Med utgångspunkt i vad jag anfört i det föregående föreslår jag, att personalorganisationen
vid de olika fakulteterna successivt utbygges i enlighet
med det tidsschema, som angives i efterföljande sammanställning. I denna
har för överskådlighets skull även medtagits tjänster, som inrättats från
och med budgetåret 1956/57 eller föreslagits skola inrättas från och med
budgetåret 1957/58.

Tidsschema för personalorganisationens utbyggnad

	Budgetår
1956/57	1957/58	1958/59	1959/60	1960/61	1961/62
Uppsala universitet
Juridiska fakulteten
1 professor i allmän rättslära . .						1
2 preceptorer i civilrätt ......	1					1
1 preceptor i offentlig rätt ... .					1
1 preceptor i nationalekonomi			1
2 förste assistenter ...........			1			1
1 förste amanuens ...........					1
2 andre amanuenser..........			1	1
1 kanslibiträde ...............			1
2 kontorsbiträden ............				1	1
Humanistiska fakulteten
1 professor i företagsekonomi. .			1
1 biträdande lärare i företags-
ekonomi...................			1
1 biträdande lärare i statistik. .			1
1 biträdande lärare i statskun-
skap ......................			1
1 förste assistent i företagseko-
nom i ....................			1

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1957

103

	Budgetår
1956/57	1957/58	1958/59	1959/60	1960/61	1961/62
Lunds universitet
Juridiska fakulteten
1 professor i allmän rättslära . .						1
2 preeeptorer i civilrätt ......		1				1
1 preceptor i offentlig rätt ... .					1
1 preceptor i nationalekonomi			1
1 biträdande lärare i rättskun-
skap ......................			1
2 förste assistenter ...........			1			1
1 förste amanuens ...........					1
2 andre amanuenser..........			1	1
2 kontorsbiträden ............				1	1
Humanistiska fakulteten
1 professor i företagsekonomi. .			1
1 biträdande lärare i företags-
ekonomi ...................			1
1 biträdande lärare i statistik			1
1 biträdande lärare i statskun-
skap ......................			1
1 förste assistent i företagseko-
nomi ......................			1
Göteborgs universitet
Filosofiska fakulteten
1 biträdande lärare i statskun-
skap ......................			1
Stockholms högskola
Stats- och rättsvetenskapliga
avdelningen
1 professor i allmän rättslära . .						1
1 professor i finansrätt med fi-
nansvetenskap .............					1
3 preeeptorer i civilrätt ......		1		1		1
1 preceptor i processrätt .....				1
1 preceptor i offentlig rätt, sär-
skilt socialvårdsrätt ........			1
1 preceptor i straffrätt .......	1
1 biträdande lärare i national-
ekonomi ...................			1
1 biträdande lärare i företags-
ekonomi ...................			1
2 förste assistenter ...........			1			1
1 andre assistent .............					1
2 förste amanuenser ..........			1	1
2 andre amanuenser .........			1		1
2 kanslibiträden .............			1		1
2 kontorsbiträden ............				1		1
Humanistiska avdelningen
1 biträdande lärare i statistik			1
1 biträdande lärare i statskun-
skap ......................			1

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

De nya ordinarie lärartjänsterna bör kunna ledigförklaras vid sådan
tidpunkt, att tillsättningsförfarandet kan vara avslutat vid ingången av det
budgetår, då vederbörande tjänst skall inrättas enligt det föreslagna tidsschemat
för personalorganisationens successiva utbyggnad. Därest riksdagen
ej framställer någon erinran däremot, torde Kungl. Maj:t få medgiva att
här avsedda tjänster må ledigförklaras i förväg i enlighet med vad jag nyss
angivit.

Det torde böra ankomma på vederbörande fakultet att i sina årliga anslagsäskanden
föreslå den ökning av kursanslaget inom den av mig förordade
ramen, som fakulteten anser erforderlig för nästföljande budgetår
för att undervisningen skall kunna anordnas enligt de nya studieordningarna.
Detsamma bör gälla beträffande de förordade medelsanvisningarna
till reseersättningar.

De föreslagna engångsanslagen bör ställas till förfogande budgetåret
1958/59.

Den sammanlagda årliga kostnadsökningen i anledning av utbildningsreformen
kan, sedan denna helt genomförts, beräknas till i avrundat tal
1 220 000 kronor. Vidare erfordras engångsanslag å tillhopa 80 000 kronor.

IX. Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1. godkänna av mig föreslagna huvudsakliga grunder för
omläggning av den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen; 2.

godkänna av mig föreslagna förändringar i personalorganisationen
m. m. vid universiteten och Stockholms högskola,
att successivt genomföras under loppet av fyra budgetår
med början budgetåret 1958/59.

Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan, förordnar
Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gösta Nilsson

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957 105

Innehållsfö inteckning

Sid.

I. Inledning .............................................. 3

1. Gällande bestämmelser, föreliggande reformförslag in. in. .. 3

2. Departementschefen .................................. 7

II. Olika examenstyper in. m................................. 9

1. Kommittén............................................ 9

2. Yttranden ............................................ 11

3. Universitetskanslern .................................. 13

4. Utredningsmännen .................................... 19

5. Departementschefen.................................... -3

III. Juris kandidatexamen .................................... 26

1. Kommittén............................................ 26

2. Yttranden ............................................ 30

3. Universitetskanslern.................................... 35

4. Utredningsmännen .................................... 39

5. Departementschefen.................................... 41

IV. Juridisk-samhällsvetenskaplig examen ...................... 45

1. Kommittén............................................ 45

2. Yttranden ............................................ 47

3. Universitetskanslern .................................. 49

4. Utredningsmännen .................................... 49

5. Departementschefen.................................... 05

V. Filosofisk-samhällsvetenskaplig examen .................... 57

1. Kommittén............................................ 07

2. Yttranden ............................................ 90

3. Universitetskanslern.................................... 02

4. Utredningsmännen .................................... 04

5. Departementschefen.................................... 07

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1957

Sid.

VI. Lärarorganisationen vid de juridiska fakulteterna m. m....... 69

1. Nuvarande lärarorganisation m. m....................... 69

2. Kommittén............................................ 70

3. Yttranden ............................................ 75

4. Universitetskanslern.................................... 77

5. Utredningsmännen .................................... 81

6. Departementschefen........................ 85

VII. Lärarorganisationen i vissa samhällsvetenskapliga ämnen...... 92

1. Kommittén............................................ 92

2. Yttranden ............................................ 93

3. Universitetskanslern .................................. 94

4. Utredningsmännen .................................... 96

5. Departementschefen.................................... 98

VIII. Tidsschema för omläggning av den juridiska och samhällsvetenskapliga
utbildningen .................................... 101

IX. Hemställan .............................................. 104

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1957

57212