Kungl. Maj:ts proposition nr 85 (Proposition 1942:85)

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

Nr 85.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa ändringar
i gällande tulltaxa m. m.; given Stockholms slott
den 20 februari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang (ill riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 85.

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

Utdrag av protokollet över finansur enden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20
februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,

Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna
för handels- och folkhushållningsdepartementen anmäler chefen för
finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om vissa ändringar i gällande
tulltaxa m. m. samt anför därvid följande:

Vid upprepade tillfällen under de senare åren har från olika håll gjorts
gällande, att tulltaxans bestämmelser angående silke och silkesvaror vore föråldrade
och medförde en alltför hård beskattning av vissa varor. En ingående
revision har påyrkats, vid vilken de av konstgjort silke tillverkade artiklarna
ansetts böra upptagas i taxan under särskilda nummer med lägre tullsatser
än varorna av natursilke. Frågan behandlades av 1938 års tulltaxerevision,
som i sitt den 17 december 1938 avgivna betänkande nr 1 bland annat uttalade,
att konstsilkevarorna numera i stor utsträckning fått samma karaktär
av nödvändighetsartiklar som exempelvis ylle- och bomullsvarorna. Framställningen
örn en allmän nedsättning av finanstullarna å konstsilkevaror vore
ur denna synpunkt väl värd beaktande. Med hänsyn till de statsfinansiella
konsekvenser, som en sådan tullnedsättning sannolikt skulle medföra, funno
de sakkunniga emellertid lämpligt att endast föreslå vissa partiella ändringar,
vilka huvudsakligen hade till syfte att undanröja några mera framträdande
hårdheter och oformligheter. Dessa förslag upptogos i proposition nr 205
till 1940 års lagtima riksdag och blevo även av riksdagen antagna.

Frågan har därefter gjorts till föremål för fortsatt utredning inom finansdepartementet.
Utredningen har verkställts av byråchefen i generaltullstyrelsen
C. E. L. Sandquist, som hösten 1940 framlagt en P. M. med förslag till
ändringar av gällande tullar å vissa varor av konstgjort silke.

Över nämnda promemoria ha utlåtanden den 6 november 1940 avgivits
av kommerskollegium, som vid utlåtandet fogat yttrande i ämnet från textilrådet,
samt, i vad avser förslagets tulltekniska utformning, av generaltullstyrelsen,
som tillika ingivit yttrande av tullbehandlingsinspektionen i Stockholm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

1940 års promemoria.

Olika slag av silke. Inledningsvis har i berörda promemoria lämnats en
redogörelse för vilka olika material för framställning av spånadsvaror, som
förekomma i marknaden under benämningen silke. Härutinnan anföres i huvudsak
följande.

De olika slagen av silke uppdelas vanligen i två huvudgrupper. Till den ena
hänföres det naturliga och till den andra det konstgjorda silket.

Natursilket, vilket anses utgöra det mest värdefulla av alla spånadsämnen.
erhålles från vissa fjärilslarver. Inom denna grupp göres skillnad mellan
mullbärssilke, som även benämnes äkta silke, och vildsilke, till vilket räknas
tussahsilke. Dubbla och skadade kokonger liksom även vissa avfallsprodukter
tillvaratagas och kunna efter beredning användas som material för tillverkning
av gam. Sådant silkegarn förekommer i handeln under flera olika
namn, t. ex. bourette-, flock-, florett- och chappe- eller schappesilke.

Spånadsfibrer framställas numera i stor utsträckning på artificiell väg, och
nya produkter komma ständigt i marknaden. Detta förhållande har lett till
en viss osäkerhet i fråga örn klassificeringen av de olika fibrerna. Alla konstgjorda
spånadsfibrer, som äro framställda av cellulosa i långa längder, kunna
emellertid betraktas som konstgjort silke i egentlig mening. Tre olika slag av
dylikt silke förekomma nu i handeln, nämligen acetatsilke, kopparsilke och
viskossilke, vilka alla erhållit sin benämning efter tillverkningsmetoden. Med
egentligt konstsilke likställas i tullhänseende nglonfibern och pe-ce-fibern,
vilka utgöra syntetiska fibrer och enligt uppgift bestå av polymeriserade alnider
respektive polymeriserad vinylklorid.

Konstgjorda spånadsfibrer tillverkas även i mindre längder. Dessa fibrer
spinnas till garn på samma sätt som ull och bomull, antingen enbart eller
i blandning med andra spånadsämnen. Uttrycket kortfibrigt konstsilke användes
stundom såsom en gemensam beteckning å dessa fibrer. De tillverkas
liksom det egentliga konstsilket i allmänhet av cellulosa och kallas då vanli?en
cellull, cut rayon, stople fibre, stapelfaser eller zellwolle. Såsom exempel
på förekommande handelsbenämningar å fibrer av här ifrågavarande slag
må anföras acetafaser och celafil (acetatcellull), cuprama (kopparcellull) samt
sniafiocco och vistra (viskoscellull).

Under de sista arén har man i vissa länder börjat tillverka konstfibrer i
mindre längder av kasein. Detta ämne liknar till sin kemiska sammansättning
lill, och fibrerna benämnas även kaseinull. Landal (lana italiana), lactofil
och Holan äro olika handelsbenämningar på kaseinull.

1 ullpolitiska data. I promemorian framhålles, att vävnader och andra
artiklar av silke på grund av sin lyxbetonade karaktär ända sedan äldre tider
varit ett i många länder utnyttjat beskattningsobjekf. Skatten har utgått i
form av särskilda tillverknings- eller omsättningsskatter, tullar eller andra importavgifter.
Även i vart land lia varor av silke under olika tidsperioder varit
föremål för sådan lyxbeskattning. Så är fallet jämväl för närvarande, i det
alt garn av natursilke och av egentligt konstsilke är underkastat lidi och
produktionsskatt (accis), medan varor, tillverkade av dylikt garn, äro åsätta
mer eller mindre höga finanstullar. Beträffande tillkomsten och den vidare

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

utvecklingen av denna beskattning, särskilt i vad den gäller tullarna, anföres
i promemorian:

Enligt tidigare gällande bestämmelser beräknades tullen för silke och varor
därav vid införsel till vårt land i stort sett efter samma grunder, vare sig
silket utgjordes av naturprodukten eller ett konstgjort material. Från och med
den 1 december 1911, då ny tulltaxa trädde i kraft, voro rått, ofärgat natursilke
samt oblekt och vitt konstsilke i större uppläggningar fria från tull.
För annat silke utgick tullen, om varan infördes i smärre för detaljhandeln
lämpade uppläggningar, med 2 kronor 50 öre och eljest med 2 kronor för
kilogram. 1911 års tulltaxa upptog vidare till en början följande tullsatser för
här nedan angivna varor, innehållande silke, nämligen för helsiden och helsidenband
6 kronor, för vanlig halvsidenvävnad och halvsidenband (icke
plyschartade) 3 kronor samt för strumpstolsarbeten 9 kronor, allt för kilogram
räknat. Silkesspetsar voro belagda med en tull av 12 kronor för kilogram,
och tullsatserna för i taxan ej särskilt nämnda sömnadsarbeten av vanliga
hel- och halvsidenvävnader varierade mellan 5 kronor 50 öre och 14 kronor
för kilogram.

Under år 1921 genomfördes av statsfinansiella skäl en höjning av tullarna
för ett stort antal varor i överensstämmelse med ett av tullavdelningen inom
1919 års tull- och traktatkommitté utarbetat förslag. Denna tullhöjning drabbade
åtskilliga varor, innehållande silke. I fråga örn följande artiklar vidtogs
.sålunda den ändring i tullen, som framgår av nedanstående uppställning.

Varuslag:

Tull för kg.:
t. o. m. 6/e 1921 fr. o. ra. e/« 1921

kronor
6: —

helsiden och helsidenband.................

halvsiden och halvsidenband (med vissa undantag)
.................................••• 3: —

strumpstolsarbeten av silke, andra än glödstrumpor
............................... 9: —

spetsar av silke........................... 12: —

sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda, av hel och

halvsiden........................... 5: 50—14:

kronor
20: —

WI SÖ:— 40:

—

12: 50—30: —

Sedan det påvisats, att svårigheter ej längre förelåge att skilja blekt konstsilke
från den oblekta varan, beslöt riksdagen år 1922, att blekt konstsilke
i större uppläggningar skulle likställas med färgat silke och sålunda draga
en tull av 2 kronor för kilogram. Ändring i tulltaxan i överensstämmelse med
detta beslut trädde i kraft den 23 april 1922.

Då bevillningsutskottet i betänkande till 1921 års riksdag förordade höjning
av åtskilliga finanstullar, framhöll utskottet, bland annat, aU avsikten
med tullförhöjningarna uteslutande vore att bereda förstärkning åt statskassan
under en tid med sinande statsinkomster samt att en ny industrigren
följaktligen icke kunde påräkna, att de högre tullsatserna skulle äga giltighet
under längre lid än som påkallades av det skäl, som, örn de komme till
stånd, vore ensamt bestämmande. Med åberopande av vad bevillningsutskottet
sålunda framhållit, hemställde en motionär vid 1923 års riksdag (II: 123),
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning och därpå
grundat förslag till sådan ändring i tulltaxan, att icke de tullförhöjningar å
varor under avdelning VIII (d. v. s. spånadsämnen och därav framställda varor),
som genomförts av statsfinansiella skäl, kunde utnyttjas av inhemska
tillverkare. I anledning härav anhöll riksdagen i skrivelse den 20 mars 1923

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

(nr 58), atl Kungl. Maj:t malte tåla utreda, vilka åtgärder borde vidtagas,
för att den av 1921 års riksdag beslutade höjningen av tullsatserna vid de till
avdelning VIII A i tulltaxan hörande rubrikerna för silkesvaror, i vad dessa
rubriker omfattade varor av konstgjort silke, icke skulle medföra andra verkningar
än de av riksdagen avsedda, samt att Kungl. Maj:t ville för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Kungl. Maj:t
lämnade kommerskollegium och generaltullstyrelsen i uppdrag att gemensamt
verkställa den begärda utredningen, och ämbetsverken framlade resultatet
av sitt arbete i underdånigt utlåtande den 27 februari 1924. I detta utlåtande
framhöllo ämbetsverken till en början, att det i vissa fall kunde vara
förenat med svårigheter att skilja konstsilke från natursilke. En uppdelningav
tulltaxans rubriker för varor av silke skulle vidare komma alt verka försenande
på tullbehandlingen, vilket särskilt bleve fallet, då mikroskopisk
undersökning erfordrades för varans rubricering. Denna omständighet borde
dock enligt ämbetsverkens förmenande icke tillmätas allt för stor betydelse.
Emellertid framhöllo ämbetsverken, att det vid ett särskiljande i tullhänseende
av konstsilkevaror från varor, tillverkade av natursilke, bleve nödvändigt
att vid tulltaxeringen ur varorna uttaga ett antal fibrer eller trådar för undersökning.
Det förelåge då viss risk för att varorna bleve skadade, och detta
gällde särskilt i fråga örn strumpstolsarbeten och snörmakararbeten. Olägenheterna
i nu berörda avseende skulle enligt ämbetsverkens förmenande bliva
särskilt kännbara för mindre importörer, som införde endast ett fåtal artiklar
av varje slag.

Sedan kommerskollegium och generaltullstyrelsen behandlat de förutsättningar,
som beträffande olika varor av konstsilke kunde anses föreligga för
ett utnyttjande av de vid 1921 års riksdag beslutade tullförhöjningarna på
sätt som icke varit avsett, förklarade ämbetsverken sig anse, att det i riksdagens
skrivelse angivna syftet lämpligast kunde tillgodoses genom en nedsättning
av tullsatsen för strumpstolsarbeten av silke, andra än glödnät, från
30 till 20 kronor för kilogram. Då materialet i .sådana varor företrädesvis utgjordes
av konstsilke, behövde man enligt ämbetsverkens mening icke med
nödvändighet göra någon uppdelning och fastställa lägre tullsats för artiklar
av konstsilke än för de övriga.

Den av ämbetsverken sålunda ifrågasatta tullnedsättningen kom emellertid
till stånd först under år 1926.

Handels- och sjöfartstraktaten mellan Sverige och Tyska riket den 14 maj
1926 medförde betydande ändringar i de gällande svenska tullbestämmelserna
i fråga örn silke och varor därav. Sålunda upptogos i tulltaxan särskilda
rubriker för ospunna konstsilkefibrer och andra motsvarande på konstlad
väg ur cellulosa framställda spånadsfibrer i mindre längder samt för garn av
dylika fibrer utan inblandning av annat silke. Tullen, som för dessa varor
tidigare utgått med 2 kronor per kilogram, nedsattes leir fibrerna till 15 öre
och för garnet till 50 öre per kilogram. Vidare infogades i tulltaxan under
avdelningen för silke den allmänna bestämmelsen, att vid tullbehandling av
lill avdelningen hänförliga spånadsvaror, tillverkade av garn av nyssnämnda
beskaffenhet, sådant garn skulle, med vissa undantag, i tullbehandlingshänseende
likställas med garn av ull. Härigenom sänktes tullen för bland annat
vissa vävnader från 10 eller 20 kronor lill 2 kronor 25 öre per kilogram.
I detta sammanhang uppdelades rubrikerna för helsiden och helsidenband i
Iva positioner på det sätt, all varorna av konstgjort silke (d. v. s. långfibrigl
sådant) skildes från motsvarande artiklar av natursilke. Tullsatsen för
konstsilkeproduklerna nedsattes från 20 till 15 kronor per kilogram. Slutligen
förverkligades kommerskollegii och generallullslyrelsens i det föregåen -

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

de omnämnda förslag till ändring av tullen å strumpstolsarbeten av silke, i
det alt denna tull sänktes från 30 till 20 kronor för kilogram. Tullnedsättningen
utgjorde emellertid här i verkligheten betydligt mer än 10 kronor för
kilogram, enär den nya tullsatsen fastställdes att gälla för rena nettovikten,
under det att tullen tidigare beräknats å nettovikten med tillägg av visst emballage.
1 propositionen till riksdagen (nr 223 år 1926) framhölls i denna
punkt att strumpstolsarbeten av silke på senare tiden blivit föremål för tillverkning
inom landet i icke oväsentlig omfattning. Detta förhållande kunde
emellertid anses utgöra en anledning att icke hysa större betänkligheter mot
en måttlig nedsättning av tullen. Den höga tullsatsen hade införts i avsikt
att tjänstgöra såsom finanstull, vilket förhållande riksdagen vid tullförhöjningens
tillkomst uttryckligen betonat, och en nedsättning stöde därför i god
överensstämmelse med de direktiv riksdagen lämnat i syfte att förekomma,
att de införda lyxtullarna komme alt utnyttjas såsom skyddstullar. De i anledning
av traktaten med Tyskland nedsatta tullsatserna trädde i kraft den
I augusti 1926.

1925 års tulltaxerevision hade enligt sitt uppdrag att undersöka, huruvida
och i vad mån i tulltaxan vidtagna förändringar medfört ej avsedda verkningar,
vilka kunde påkalla korrigeringar. Efter verkställd utredning i ämnet
anförde de sakkunniga i sitt betänkande den 12 september 1927 (sid. 161).
att det icke kunde undvikas, att i ett eller annat fall en uteslutande såsom
finanstull avsedd tullsats med tiden fått karaktär av skyddstull. I första rummet
gällde detta tullsatserna å vissa sidenvaror. Med den framskjutna ställning,
som konstsilket kommit att intaga bland spånadsämnena, hade frågan
angående tullen å varor av konstsilke blivit allt mera aktuell. Särskilt gällde
detta strumpstolsarbeten av konstsilke men även vävnader och band, hell
eller delvis bestående av detta spånadsämne. Visserligen hade tullen å trikåvaror
av konstsilke genom handelstraktaten med Tyska riket nedsatts fråii
30 till 20 kronor för kilogram, men även sislnämnda tullsats vöre obestridligen
högre, än som kunde anses motiverat uteslutande ur tullskyddssynpunkt.
Enahanda vore förhållande!, örn också i mindre påfallande grad. beträffande
tullsatserna å vävnader och band, innehållande konstsilke. Då emellertid
en nedskrivning av tullsatserna till en ur tullskyddssynpunkt lämpligare höjd
måste grundas på en ingående undersökning av alla på frågan inverkande
faktorer, vilken krävde, bland annat, medverkan av industriell sakkunskap.
och då därtill komme att en nedsättning av tullen å konstsilkeprodukter sannolikt
.skulle få vittgående statsfinansiclla konsekvenser, ansåge de sakkunniga
sig icke böra närmare ingå på frågan.

Vid ikraftträdandet av nu gällande tulltaxa den 1 januari 1930 övergick
man i fråga om vissa kläder och andra sömnadsarbeten från fasta tullsatser
till ett system med procentuella tillägg till tullen å den spånadsvara, av vilken
varorna framställts. Denna ändring innebar en återgång till förhållandena
före år 1911. För kläder av hel- eller halvsiden, försedda med broderier
eller spetsar, fastställdes tillägget till 50 procent och för övriga kläder av
samma slags vävnader till 30 procent. Tullbeskattningen av kläder, tillverkade
av helsiden av natursilke, blev härigenom oförändrad. Det nya systemet
medförde däremot en nedsättning av tullen beträffande kläder av konsthelsiden,
för de broderade artiklarna från 30 kronor till 22 kronor 50 öre och för
de övriga från 26 kronor till 19 kroner 50 öre per kilogram. Denna nedsätlning
torde dock i viss mån kunna betraktas såsom en följd av den sänkning
av tullen å materialet, som genomfördes under år 1926.

På förslag av Kungl. Majit fattade riksdagen år 1932 beslut örn höjning

Kunni. Maj.ts proposition nr 85.

av tullen för vissa lyxbetonade samt iner eller mindre umbärliga varor. Detta
skedde i syfte att fylla en brist i budgeten, och det betonades, att åtgärden
var av helt provisorisk natur. Man ändrade ej heller tullsatserna i tulltaxan
utan införde nya tullar att utgå såsom tillägg till de förutvarande. Silke,
såväl naturligt (annat än ofärgat råsilke) som långfibrigt konstgjort, belädes
då med en tilläggstull av 3 kronor för kilogram. Härigenom höjdes tullen
för varan i detaljuppläggningar till 5 kronor 50 öre och i andra uppläggningar
till 5 kronor för kilogram. Denna tullförhöjning kombinerades med
accis å den inhemska tillverkningen av silke, och accisen fastställdes jämväl
till 3 kronor för kilogram. Nämnda tilläggstull liksom även accisen trädde
i kraft den 1 februari 1932 och utgår alltjämt med oförändrat belopp. Silke,
som är avsett uteslutande för tillverkning av elektrisk ledningstråd eller
glödstrumpor och andra glödnät eller driv- och transportremmar, har emellertid
undantagits från såväl tilläggstull som accis.

Den ökning i beskattningen av silke, som genomfördes år 1932, ansågs
icke påkalla någon ändring av tullsatserna för vävnader, strumpstolsarbeten
och andra dylika varor av nämnda material.

Jämväl under de följande åren hava vissa ändringar vidtagits i tulltaxans
bestämmelser på ifrågavarande område. Sålunda höjdes tullen för strumpstolsarbeten
av silke till sitt förutvarande belopp — d. v. s. från 20 till 30
kronor för kilogram — den 15 februari 1933, då 1926 års handels- och sjöfartstraktat
mellan Sverige och Tyska riket upphörde att gälla. Sedan en
inhemsk tillverkare av klädespersedlar av konstsilkevävnader anhållit om
tullförhöjning till skydd mot den ökade utländska konkurrensen, blevo i tulltaxan
ej särskilt nämnda kläder och andra sömnadsarbeten av hel- eller halvsiden
från och med den 22 juni 1936 belagda med en tilläggstull av 100 procent
av tullen å materialet. Ur den i tulltaxan infogade allmänna bestämmelsen
angående behandlingen av varor av kortfibrigt konstsilke, vilken bestämmelse
i det föregående berörts, hava vidare alla undantag uteslutits. I bestämmelsen
föreskrives sålunda numera att vid tulltaxering av till taxans
avdelning XI hänförliga varor, tillverkade helt eller delvis av garn av kortfibrigt
konstsilke, sådant garn skall likställas med garn av ull. i)e ändringar,
som därigenom vidtagits, hava medfört betydande nedsättningar i tullen för
de plyschartade varorna. Slutligen har på förslag av 1938 års tulltaxerevision
från och med den 1 juli 1940 viss jämkning vidtagits i tulltaxans rubrik
för konstgjorda spånadsfibrer i mindre längder, varigenom ordalydelsen
bringats i överensstämmelse med gällande tullbehandlingspraxis, enligt vilken
till rubriken hänförts jämväl fibrer av annat material än cellulosa.

Sveriges grossistförbund hemställde i skrivelse till Konungen den 22 juni
1938, alt sådan ändring måtte vidtagas i tulltaxan, att en generell sänkning
av tullen å varor av konstsilke och artiklar, i vilka sådant silke till någon
del ingår, åvägabragtes. Denna framställning, lill vilken Svenska handelsagenters
förening och Sveriges beklädnads- och manufakturhandlareförening
anslöto sig, överlämnades lill 1938 års tulltaxerevision för att tagas under
övervägande.

1 sitt betänkande 1 den 17 december 1938 (sid. 76j erinrade revisionen örn
att riksdagen i samband med behandlingen av förslag rörande tullarna å
konstsilkevaror uttalat, alt en ny industrigren icke kunde påräkna, att de
höga tullsatserna skulle äga giltighet under längre tid än sorn påkallades av
det skäl, som vid tullarnas fastställande varit för riksdagen ensamt bestämmande.
Genom detta uttalande hade riksdagen velat betona, att vidtagna tullförhöjningar
icke vore avsedda alt bereda industrien ett ökat skydd. Den beIvdande
utveckling, som den svenska industrien på området sedan en följd

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

av år undergått och som medfört, att industrien i fråga numera kunde tillgodose
landets behov av vävnader och andra artiklar av konstsilke till ungefär
90 procent, hade dock, framhöll revisionen, säkerligen icke kunnat komma
till stånd utan stöd av det marknadsskydd, som tullarna lämnat. Av representanter
för industrien hade emellertid framhållits att fabrikanterna
sinsemellan bedreve en hård konkurrens och att de vid prissättningen måste
räkna med att, om tullarna utnyttjades i allt för stor utsträckning, varorna
skulle bliva osäljbara i konkurrensen med motsvarande artiklar av andra
spånadsämnen, såsom ull, kortfibrigt konstsilke och bomull.

Sveriges grossistförbund hade framhållit, att artiklar av konstsilke icke
längre kunde betraktas såsom lyxvaror. Revisionen fann även förbundets
framställning om tullnedsättning ur denna synpunkt vara väl värd beaktande.
Med hänsyn till de statsfinansiella konsekvenser, som en sådan tullnedsättning
sannolikt skulle medföra, ansåg revisionen dock, att den av förbundet
väckta frågan borde upptagas till avgörande först i samband med en allmän
omprövning av rådande finanstullsystem. Revisionen inskränkte sig
därför till att framlägga förslag till partiella ändringar i tullbeskattningen
av konstsilkevaror, vilka förslag huvudsakligen hade till syfte att undanröja
några mera framträdande hårdheter och oformligheter.

Tullbestämmelserna för silke och varor därav i främmande länder. Då

såsom skäl för en nedsättning av de svenska konstsilketullarna ofta anförts,
att dessa tullar i regel vore avsevärt högre än motsvarande utländska tullar,
lämnas i promemorian en översikt av de bestämmelser i fråga örn tullbeskattningen
av silke och silkesvaror, som tillämpas i vissa främmande länder.
Därvid anmärkes, att det av naturliga skäl för närvarande i många fall är
förenat med stora svårigheter att kontrollera riktigheten av de uppgifter, på
vilka redogörelsen grundats. Erhållna uppgifter — som avse Danmark, Finland
och Norge saint Italien, Schweiz och Tyskland — ha emellertid givit vid
handen, att bestämmelserna angående tullbeskattningen av silke och varor
därav äro mycket skiftande i de olika ländernas tulltariffer. T flera fall
möter det också svårigheter att med avseende å tullsatsemas storlek uppdraga
en direkt jämförelse mellan berörda tulltariffer och den svenska tulltaxan.
Bortsett från Schweiz synas emellertid de utländska tullarna generellt taget
icke i mera påfallande grad understiga de svenska, och i ej få fall äro de
högre än dessa. Detta gäller såväl i fråga örn varor av naturligt silke som beträffande
konstsilkeprodukter.

Tillverkning, införsel och förbrukning av silke och silkesvaror. Till belysande
av silkets användning och den svenska industriens utveckling på
området anföras i promemorian vissa uppgifter rörande tillverkning, införsel
och förbrukning av silke och silkesvaror, därvid åtskillnad, så långt detta
varit möjligt, gjorts mellan natur- och konstsilkeprodukter.1

Världsproduktionen av äkta silke uppskattas till omkring 45,000 ton per år.
Denna kvantitet motsvarar endast en ringa del av den tillverkning av konst 1

Förevarande avsnitt av promemorian har, efter det att yttranden däröver avgivits, av
promemorians författare gjorts till föremål för vissa justeringar, påkallade av att nyare statistiskt
material blivit tillgängligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

gjorda spånadsfibrer, som numera förekommer. Enligt de statistiska uppgifter
över tillverkningen, som publicerats, skulle under år 1939 i de olika
länderna tillhopa hava framställts ej mindre än omkring 500,000 ton egentligt
konstsilke och omkring 475,000 ton cellull. De största producenterna av
konstgjorda fibrer äro Tyskland, Japan, USA och Italien.

Även i vårt land förekommer numera tillverkning av såväl egentligt konstsilke
som konstsilkefibrer i mindre längder och garn av dylika fibrer. Emellertid
är importen av silke i olika former alltjämt betydande. Under åren
1930 och 1935—1939 uppgick införseln därav till de kvantiteter och värden,
som framgå av nedanstående uppställning.

				I n	f Ö	r s e	1			!
Varuslag	1930	1935	1936	1937	1938	1939
	ton	milj. kr.	ton	milj. kr.	ton	milj. kr.	ton	milj. kr.	ton	milj. kr.	ton	milj. kr.
Naturligt silke................	58	2.36	106	3.08	123	3.65	154	4.28	207	5.36	252	7.14
Konstgjort silke.............. Konstsilkefibrer i mindre läng-	1,110	9.21	1,637	9.52	1,784	9.02	2,023	9.81	1,809	8.38	2,645	10.98
der........................ Garn av konstsilkefibrer i mind-	80	0.11	1,318	2.99	855	1.68	768	1.30	603	0.93	1,917	2.79''
re längder.................	51	0.31	286	1.74	391	2.01	417	1.91	3951 1.58	435	1.76

Natursilket importerades år 1939 huvudsakligen från Japan, Tyskland,
USA och Storbritannien, under det att de största kvantiteterna konstsilke
samma år infördes från Tyskland, Nederländerna, Schweiz och Italien. Det
är vidare att märka, att utförseln av silke är obetydlig. De införda kvantiteterna
jämte tillverkningen inom landet kunna sålunda i stort sett anses
motsvara den inhemska förbrukningen. ''

Införseln till riket av varor, innehållande silke, är omfattande, och i fråga
om en del artiklar hava importsiffrorna visat en stigande tendens. Ur handelsstatistiken
erhållas följande uppgifter, som avse varor, i vilka ingår natursilke
eller långfibrigt konstsilke.

				1	n	f ö	r s	e	1			]
Varuslag	1930	1935	1936	1937	1938	1939 \|
	ton	milj. kr.	ton	milj. kr.	ton	milj. kr.	ton	milj. kr.	ton	milj. kr.	ton	milj.'': kr. 1
VäVnader, innehållande silke: konsthelsiden ..............	100	3.15	179	4.34	169	4.12	197	4.66	185	4.26	241	5.28
andra ....................	424	16.49	229	5.76	269	6.52	335	7.90	393	8.69	549	11.02
liand, innehållande silke: konsthelsidenband..........	20	0.67	12	0.41	12	0.40	13	0.41	16	0.48	22	0.64
andra ....................	28	0.84	29	1.24	28	1.14	32	1.07	38	1.12	49	1.29
Spetsar, spetsvävnader och tyll, innehållande silke..........	7	0.70	5	0.36	8	0.56	14	0.98	14	0.97	15	0.97
Strumpstolsarbelen, innehål- lande silke, andra än glöd-nät........................	78	3.93	15	0.96	16	1.12	21	1.63	34	2.52	60	3.94

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

Varorna liro icke så specificerade i handelsstatistiken, att särskilda uppgifter
över importens storlek kunna erhållas för andra artiklar av konstsilke
än lielsidenvävnader och helsidenband. Med hänsyn till den ökade användning,
som konstsilket erhållit, har man emellertid anledning räkna med att
de siffror, som anföras för övriga varuslag i ovanstående sammanställning,
till icke ringa del avse artiklar, i vilka det ingående silket utgjorts av konstsilke.
Detta torde icke minst gälla i fråga örn strumpstolsarbeten.

Införseln av tunna vävnader, helt eller delvis tillverkade av garn av
kortfibrigt konstsilke (vistravävnader m. m.), vilka numera redovisas under
särskilda nummer inom gruppen yllevävnader, uppgick år 1939 till 606 ton
med ett värde av 4.56 milj. kronor.

Den höjning av tullen å i tulltaxan ej särskilt nämnda kläder och andra
sömnadsarbeten av sidenvävnader, som genomfördes under år 1936, har helt
naturligt medfört, att importen av dylika arbeten minskat. Detta framgår tydligt
av följande siffror ur handelsstatistiken.

Å r

1930

1935

1936

1937

1938

1939

Införsel

(kläder och andra sömnadsarbeten,
ej s. n., av siden vävnader)

ton	milj. kr.
87	8.29
89	7.12
87	6.89
56	5.20
45	4.56
47	4.91

Den inhemska tillverkningen av konstsilke och konstfibrer i mindre längder
uppgick år 1939 till 1,994 ton, vartill kommer garn av korta fibrer med
1,419 ton. Av dessa varor infördes till riket samma år tillhopa 4,996 ton. Då
någon nämnvärd export icke förekommer, torde förbrukningen inom landet
kunna beräknas utgöra 8,000 å 9,000 ton per år. En del härav kommer till
användning såsom material i väverierna, och vävnader av konstsilke och
annan konstfiber framställas numera icke blott inom sidenindustrien utan
jämväl inom ylle- och bomullsindustrierna. Enligt uppgift i industristatistiken
för år 1939 tillverkades i Sverige nämnda år 2,149 ton konstsilkevävnader
med ett värde av 34.51 milj. kronor och 1,228 ton vävnader av kortfibrigt
material med ett värde av 11.19 milj. kronor. Samma år framställdes
10,537 ton yllevävnader med ett värde av 101.45 milj. kronor och 20,161
ton bomullsvävnader med ett värde av 87.32 milj. kronor. Den inhemska tillverkningen
av band av konstsilke är efter kvantiteten räknat jämförelsevis
obetydlig — år 1939 redovisades 18 ton — men värdet uppgår till en hög
summa, omkring 450,000 kronor per år.

Konstsilket har kommit till ökad användning inom olika grenar av textilindustrien.
Den ändring, som utvecklingen medfört i nämnda avseende, kan
emellertid sägas hava varit särskilt framträdande inom trikåindustrien.

Under år 1940 förekom tillverkning av trikåvaror av silke vid 150 av landets
190 fabriker inom branschen, och minst 75 procent av denna tillverkning
torde under de senare åren hava avsett olika artiklar av konstsilke.
Nedanstående sjffror angiva hela tillverkningen av silkestrikavaror inom
landet under åren 1934—1939.

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

Å r ton milj. kr.

1934 .............................. 925 19.30

1935 .............................. 959 20.77

193(5.............................. 1 099 24.33

1937 .............................. 1 141 26.76

1938 .............................. 1 294 31.76

1939 .............................. 1 478 38.53

De anförda produktionssiffrorna utvisa en stegring i oavbruten följd, och
tillverkningsvärdet för år 1939 motsvarar 36 procent av det totala värdet av
i riket samma år framställda trikåvaror (107.70 milj. kronor).

Inom de grenar av konfektionsindustrien, som omfatta dam- och barnkläder,
komma olika slags konstsilkevävnader till användning i stor utsträckning.
Flertalet blusar torde sålunda numera tillverkas av konstsiden. Till
nämnda industrigrenar höra emellertid många artiklar, som företrädesvis
framställas av annat material än siden. Enligt uppgift skulle av hela tillverkningen
inom damkonfektionen, vilken år 1939 uppnådde ett värde av
58.93 milj. kronor, 10 å 15 procent kunna anses omfatta artiklar av konstsiden.

Allmänna synpunkter på frågan om nedsättning av tullarna å varor av
konstgjort silke. I promemorian framhålles, att såsom det främsta skälet
för en nedsättning av tullarna å konstsilkevaror vid olika tillfällen anförts att
dessa varor icke längre utgjorde lyxvaror utan numera i stor utsträckning hade
samma karaktär av nödvändighetsartiklar som exempelvis ylle- och bomullsvaror,
med vilka de i många fall även vore jämställda med hänsyn till
pris och användbarhet. I överensstämmelse härmed hade också ofta påyrkats
att tullarna å konstsilkevaror skulle sänkas så, att de komme på ungefär
samma nivå som tullarna å ylle- och bomullsvaror. I varje fall borde
konstsilketullarna icke vara högre än tullarna å yllevaror. Sistnämnda tullar
tillämpades å varor av kortfibrigt konstsilke, och det egentliga konstsilket
vöre i fråga örn utgångsmaterialet alldeles likställt med det kortfibriga.
Skillnaden i tillverkningshänseende bestode huvudsakligen däri, att
det egentliga konstsilket framställdes i långa längder, medan det kortfibriga
konstsilket tillverkades i mindre längder. Under sådana förhållanden
funnes icke någon anledning att i tullbeskattningsavseende skilja mellan
varor av egentligt konstsilke och varor av kortfibrigt konstsilke.

Härom anföres i promemorian:

En ändring i lullbeskattningen enligt vad sålunda påyrkats skulle innebära
mycket betydande tullnedsättningar för varor av egentligt konstsilke.
Sammetsvävnader samt hel- och halvsidenvävnader, för vilka tullen nu beräknas
efter respektive 20, 15 och 10 kronor per kilogram, skulle komma
att draga en tull av endast 1 krona 75 öre eller 2 kronor 25 öre per kilogram.
1 fråga örn trikåvaror bleve sänkningen ännu större, i det att tullen
komme att nedgå från 30 kronor per kilogram lill 2 kronor för strumpor
och vantar och till 1 krona 75 öre eller 2 kronor 25 öre för underkläder.
Jämväl för andra slag av trikåvaror liksom för band, snören, spetsar och
sömnadsarbeten m. m. skulle mycket kraftiga tullsänkningar inträda. Därest
tullnedsättningar av denna storleksordning vidloges för dc färdiga ar -

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

tiklarna, måste tullen å materialet, d. v. s. i detta fall garn av egentligt
konstsinne, sänkas i motsvarande grad och sålunda nedbringas till samma
nivå som tullen å garn av kortfibrigt konstsilke. Detta innebär, att den för
vanligt fabriksgarn av egentligt konstsilke nu gällande tullen av 5 kronor
per kilogram, vilken omfattar dels en grundtull av 2 kronor dels en mot
accisen å konstsilkegarn svarande tilläggstull av 3 kronor, finge nedsättas
till 50 öre. Uppenbarligen måste vid en dylik nedsättning av tullen nämnda
accis helt och hållet borttagas.

Enligt av 1938 års tulltaxerevision med ledning av tillgängliga importoch
produklionssiffror verkställda beräkningar torde den sammanlagda
uppbörden av tull- och accismedel för garn samt vävnader och andra artiklar
av egentligt konstsilke under år 1937 hava uppgått till mellan 22 och
25 milj. kronor. I denna summa ingå tull och accis för garnet med i runt
tal 12 milj. kronor, medan återstoden utgöres av tull för olika varor av
konstsilke. Därest under samma år hade tillämpats de lägre tullsatser å
egentligt konstsilke och varor därav, som ett jämställande av sådant silke
med det kortfibriga konstsilket enligt vad ovan nämnts skulle medföra,
torde tulluppbörden vid oförändrad importkvantitet kunna beräknas hava
uppgått till endast cirka 3 milj. kronor, varjämte någon uppbörd av accismedel
icke kunnat förekomma. En nedsättning av tullarna å varor av egentligt
konstsilke till jämnhöjd med tullarna å varor av kortfibrigt konstsilke
kan sålunda, även örn ändringen komme att föranleda en viss ökning av
importen, väntas medföra betydande konsekvenser i statsfinansiellt hänseende.

Emellertid bör frågan örn en tullnedsättning av ovan angivna storleksordning
bedömas icke enbart ur statsfinansiella synpunkter utan även med
hänsyn till den svenska textilindustriens intressen. Gällande tullar å varor
av egentligt konstsilke äro nämligen till viss del att betrakta såsom skyddstullar,
och beträffande denna del av tullarna finnes uppenbarligen ingen
anledning att i förevarande sammanhang vidtaga nedsättningar. Vid elt likställande
i tullhänseende av det egentliga konstsilket med det kortfibriga
skulle även den del av tullarna, som har karaktär av skyddstull, komma
att undergå en högst betydande minskning. Med utgångspunkt från det manufaktureringsskydd,
som industrien åtnjöt före de år 1921 i statsfinansiellt
syfte vidtagna tullförhöjningarna, skulle minskningen bliva för helsidenvävnader
2 kronor 25 öre, för strumpor och vantar 5 kronor 50 öre
samt för underkläder av trikå 5 kronor 25 öre eller 5 kronor 75 öre per
kilogram. Uppenbart är att en dylik minskning av det effektiva tullskyddet
skulle kunna medföra stora olägenheter för den inhemska industrien.

På grund härav synes ett jämställande i tullbeskattningshänseende av
det egentliga konstsilket med det kortfibriga åtminstone under nu rådande
förhållanden icke böra komma i fråga.

I detta sammanhang må beröras ett ofta framfört önskemål, som hänför
sig till tullarna å varor, innehållande kortfibrigt konstsilke. Då sådant silke
spinnes på samma sätt som ull och bomull samt huvudsakligen kommer till
användning i blandning med dessa spånadsämnen, borde silket i fråga, enligt
vad som framhållits, icke såsom nu är fallet alltid jämställas med ull utan i
stället följa tulltaxeringen av det spånadsämne, med vilket det är blandat.

Den sålunda ifrågasatta anordningen skulle icke medföra någon ändring
beträffande yllevävnader med inblandning av kortfibrigt konstsilke, enär
dessa fortfarande komme att tulltaxeras efter vad för yllevävnader är bestämt.
Däremot skulle bomullsvävnader med dylik inblandning, i olikhet

Kungl. Majlis proposition nr 85.

mot vad nu gäller, komma att tullbeskattas enligt bestämmelserna för vävnader,
helt och hållet bestående av bomull. Ur tullteknisk synpunkt skulle
detta vara till fördel såtillvida, alt de tidsödande och ofta vanskliga undersökningarna
för utrönande, huruvida till tulltaxering föreliggande bomullsvaror
innehålla kortfibrigt konstsilke och sålunda böra tullbeskattas såsom
yllevaror, komme att bortfalla. Emellertid skulle en dylik ändring av tulllaxeringsprinciperna
för bomullsvävnader, innehållande kortfibrigt konstsilke,
leda till en betydande minskning av bomullsindustriens tullskydd.
Sålunda skulle den för vävnader av nyssnämnda beskaffenhet vanligen
gällande tullsatsen av 2 kronor 25 öre per kilogram komma att nedsättas
till belopp, varierande mellan 50 öre och 1 krona 65 öre. Enligt vad från
industriens sida uppgivits, kunde en sådan tullnedsättning medföra ödesdigra
verkningar särskilt för den ur sysselsättningssynpunkt viktiga tillverkningen
av lättare vävnader av vistratyp, vilken redan med den nuvarande
tullsatsen hade svårt att hävda sig i den utländska konkurrensen.

Under hänvisning lill vad sålunda anförts uttalas i promemorian, att någon
ändring av gällande bestämmelser rörande tulltaxeringen av varor, innehållande
kortfibrigt konstsilke, nu icke syntes böra vidtagas.

Därest en sänkning av tullarna å konstsilkevaror ansåges böra genomföras,
syntes den sålunda böra begränsas till tullsatserna för varor av egentligt
(långfibrigt) konstsilke. Härvid vöre emellertid att märka, att tullen å
dylikt silke innefattade ett tillägg av 3 kronor för kilogram, som motsvarade
accisen å den inhemska tillverkningen. Vid en nedsättning av tullarna
å varor av nämnda material måste vidare hänsyn tagas till den inhemska
industriens berättigade anspråk på ett rimligt tullskydd. Slutligen kunde
ytterligare begränsningar vara påkallade av rent statsfinansiella överväganden.

Förslag till ändringar av gällande tullar å vissa varor av konstgjort silke.

Från i det föregående återgivna utgångspunkter har — delvis i samråd med
representanter för berörda grenar av näringslivet — i promemorian framlagts
dels förslag till ändringar i tulltaxan dels ock förslag till ändringar i förordningen
den 12 juni 1936 (nr 293) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa.
För dessa förslag har lämnats följande motivering.

Allmän motivering. Såsom framhållits i redogörelsen för utvecklingen
av den svenska tullbeskattningen av silke och varor därav voro artiklar
av konstsilke enligt tidigare bestämmelser i stort sett jämställda med
artiklar av natursilke. Då sedermera fråga uppkom örn sänkning av tullen
ä vissa slag av konstsilkevaror, uttalades från olika håll betänkligheter
mot att i tulltaxan införa bestämmelser, som nödvändiggjorde ett särskiljande
av sådana varor från varor av natursilke. På grund av att konstsilket
till utseendet liknade natursilket kunde nämligen ett dylikt särskiljande väntas
medföra svårigheter för tulltaxeringen och därigenom även risk för olikformig
tullbeskattning. Emellertid vidtogs ar 1926 den ändiingen i tulltaxan,
alt helsidenvävnadcr och helsidenband av konstgjort silke avskildes från mot -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

svarande artiklar av naturligt silke och åsattes särskilda, lägre tullar. Den
sålunda genomförda differentieringen av tullarna har icke visat sig medföra
några större olägenheter i tulltekniskt avseende. Då därtill kommer, att ytterligare
erfarenhet numera vunnits med avseende å konstsilkets speciella
egenskaper och användningsområden, har hinder icke synts möta att med
vissa undantag, som i det följande beröras, utsträcka differentieringen till
övriga varuslag. Härvid böra, såsom skedde år 1926 i fråga om helsidenvävnader
och helsidenband, tullarna å varor av naturligt silke bibehållas vid
oförändrade belopp. Bland varor, för vilka olika tullsatser sålunda skulle
komma att tillämpas allt efter som de vöre förfärdigade av natursilke eller
av konstsilke, må särskilt nämnas halvsidenvävnader och silkestrikåvaror
samt vissa sömnadsarbeten.

De nuvarande tullarna å vävnader och färdiga artiklar av egentligt konstsilke
få till en del anses utgöra kompensation för tullen å det i artiklarna
ingående konstsilkegarnet. Såsom förut nämnts utgör tullen å silkegarn i
fabriksuppläggningar 5 kronor för kilogram. Häri ingår en mot accisen å
den inhemska tillverkningen svarande tilläggstull av 3 kronor för kilogram.
På grund av den betydande roll, som tullen och accisen å konstsilkegarnet
spela ur statsfinansiell synpunkt, har någon nedsättning av tullen för garnet
icke föreslagits. I överensstämmelse härmed hava de nya tullarna beräknats
med beaktande av att de skola bereda nöjaktig gottgörelse för en materialtull
av 5 kronor per kilogram.

Vid avvägningen av de nya tullsatserna måste vidare tillses att den inhemska
produktionen av konstsilkevaror alltjämt kommer i åtnjutande av
ett skäligt tullskydd. Såsom en lämplig utgångspunkt för beräkningarna i
detta avseende har tagits det manufaktureringsskydd, som gällde närmast
före de år 1921 i statsfinansiellt syfte vidtagna tullförhöjningarna. I vissa
fall hava dock avvikelser ansetts böra göras. Beträffande skälen härtill hänvisas
till vad här nedan anföres i fråga örn varje särskilt varuslag.

Special motivering. I det följande lämnas en närmare redogörelse
för de grunder, som tillämpats vid beräkningen av de föreslagna tullsatserna.
Av skäl som förut anförts ifrågasättes icke någon ändring i tullen å garn av
konstsilke. Emellertid hava jämväl vissa andra artiklar av konstsilke ansetts
böra undantagas från tullnedsättning. Det har synts lämpligt att i förevarande
sammanhang upptaga till behandling även dessa artiklar med angivande
av motiven för deras bibehållande vid nu gällande tullsatser.

Persedlar av pälsverk med övertyg eller foder av spånadsvara, innehållande
silke (taxnr 316:1, 317, 319, 321; statistiska nr 685:1, 686, 688, 690).

Ifrågavarande persedlar äro allt efter pälsverkets beskaffenhet belagda med
en tull av 10, 16 eller 22 kronor för kilogram, vartill kommer tilläggstull
med 15 procent av värdet för persedlar av vissa dyrbarare pälsverk. Därest
övertyget eller fodret utgöres av spånadsvara, som icke innehåller silke, utgå

Kungl. Maj.ts proDosition nr 85.

viktiullania med respektive 8, 14 och 20 kronor för kilogram. De för persedlar
med övertyg eller foder av sidenvävnad fastställda vikttullsatserna
överstiga de sist nämnda med 2 kronor per kilogram, och detta belopp är
tydligen avsett att utgöra kompensation för den av de högre tullarna å sidenvävnader
föranledda merkostnaden vid framställningen av ifrågavarande persedlar.
Enligt föreliggande förslag skulle sidentullarna nedsättas i vad de
avse vävnader av konstsilke. Därest detta förslag genomföres, borde nyssnämnda
merkostnadsmarginal i motsvarande grad minskas, och tullarna å
persedlar av pälsverk med övertyg eller foder av konstsidenvävnad följaktligen
sänkas. Representanter för pälsvaruindustrien hava emellertid gjort
gällande, att kompensationen för tullkostnaden å materialet i många fall
visat sig otillräcklig, bland annat på grund därav, att ett betydande avfall
uppkommer vid tillskärningen av övertyg och foder. Med hänsyn härtill
och då nuvarande tullar å ifrågavarande slag av persedlar, särskilt i betraktande
av varornas lyxkaraktär, icke kunna anses onormalt höga, har någon
nedsättning av dessa tullar icke föreslagits.

Sidenvävnader och silkesstrumpstolsarbeten, innehållande kautschuk etc.
(taxenr 460; statistiskt nr 993).

Gällande tull av 4 kronor för kilogram är avvägd uteslutande med hänsyn
till tullen å det i varorna ingående silket. Enär denna senare tull vore avsedd
att bibehållas vid nuvarande belopp, bör någon ändring av tullen å
vävnader och strumpstolsarbeten av här ifrågavarande slag icke vidtagas.

Plyschartade mattor av silke (taxenr 464; statistiskt nr 999).

Den särskilda rubriken för plyschartade silkesmattor infördes i tulltaxan
som följd av 1926 års handelsavtal med Tyska riket, varvid tullen nedsattes
från 20 kronor till 2 kronor 25 öre för kilogram. Sedan tullen genom beslut
av 1933 års riksdag återställts till sitt förutvarande belopp, föreligger ingen
anledning att längre bibehålla särskilt tulltaxenummer för mattorna i fråga.
På grund härav har i förslaget till tulltaxeändringar nummer 464 sammanförts
med närmast följande tulltaxenummer, vilket för närvarande upptager
andra silkesmattor än plyschartade. Till nummer 465 hänförliga varor skola
nu tulltaxeras efter vävnadens beskaffenhet, och denna föreskrift skulle enligt
förslaget bliva tillämplig för alla slag av silkesmattor. Tullen för mattor
av konstsilke skulle sålunda komma att automatiskt följa de föreslagna nya
tullsatserna för konstsidenvävnader. För de plyschartade konstsilkemattorna
skulle detta medföra en nedsättning av tullen från 20 lill 12 kronor per kilogram.

För tekniskt bruk avsedda sidenväv noder (ur taxenr 474; ur statistiski

nr 1010).

Tullen å för tekniskt bruk avsedda sidenvävnader har länge utgått med
6 kronor för kilogram. Ifrågavarande vävnader framställdes tidigare av nalursilke
men tillverkas enligt uppgift numera även av konstsilke. Så länge
den för konstsilke gällande tullen av 5 kronor för kilogram kvarstår oför -

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

ändrad, torde dock någon differentiering av vävnadstullen i syfte att ernå
en lägre tullbeskattning av de för tekniskt bruk avsedda konstsidenvävnader -na icke skäligen böra ifrågakomma. Det må bemärkas, att vävnaderna i
fråga även efter genomförandet av de föreslagna nedsättningarna av tullarna
å vanliga konstsidenvävnader i regel torde komma att draga lägre tull
än sistberörda vävnader och att de i varje fall aldrig skulle bliva högre tullbeskattade
än dessa.

Avpassade borddukar och sofföverkast av silkesplgsch och silkessammet
(taxenr 475; statistiskt nr 1011).

Ifrågavarande tulltaxenummer har tillkommit i samma ordning som nr
464 för plyschartade silkesmattor. Överensstämmelse mellan dessa nummer
råder även beträffande de tullsatser, som varit gällande under olika tidsperioder.
Då anledning numera saknas att bibehålla särskilt nummer i tulltaxan
för hithörande artiklar, böra de upptagas tillsammans med övriga
fälb-, plysch- och sammetsvävnader av silke. Enligt förslaget skulle därvid
tullen för sådana artiklar, i vilka floret utgöres av konstsilke, komma att
sänkas från 20 kronor till 12 kronor för kilogram.

Silkesplysch och silkessammet (taxenr 476; statistiskt nr 1012).

Tullen å fälb-, plysch- och sammetsvävnader med flor av silke höjdes år
1921 från 6 kronor till 20 kronor för kilogram. Vid en nedsättning av tullarna
å vanliga konstsidenvävnader torde även tullen å de plyschartade vävnaderna
med flor av konstsilke böra undergå viss sänkning. Därvid synes
tullen i fråga lämpligen böra fastställas till ett belopp, som överensstämmer
med tullen för de högst beskattade konstsidenvävnaderna. I förslaget har
denna tull upptagits till 12 kronor för kilogram, vilken tull sålunda även
torde böra gälla i fråga om plyschartade vävnader av konstsilke.

Hel- och halvsidenvävnader (taxenr 477—480; statistiska nr 1013—1017).

Före de år 1921 vidtagna tullförhöjningarna vörö hel- och halvsidenvävnader
belagda med en tull av 6 kronor respektive 3 kronor för kilogram. Då
tullen å silket utgjorde 2 kronor för kilogram, kan manufaktureringsskyddet
för helsidenvävnaderna vid denna tid beräknas hava uppgått till lägst 4
kronor för kilogram, örn hänsyn icke tages till vid framställningen uppkommet
avfall. Vad åter beträffar halvsidenvävnaderna, torde nämnda skydd
genomsnittligt taget hava utgjort endast omkring 2 kronor för kilogram. Sedan
silkestullen numera höjts till 5 kronor, skulle med dessa beräkningar de
för hel- och halvsidenvävnader av konstsilke nu gällande tullarna av 15 kronor
respektive 10 kronor för kilogram kunna nedsättas till 9 kronor respektive
omkring 4 kronor 50 öre för kilogram, utan att därigenom berörda manufaktureringsskydd
underginge minskning. Emellertid har av representanter
för den svenska textilindustrien gjorts gällande, att tullnedsättningar av denna
storleksordning med säkerhet skulle komma att medföra stora svårigheter
i konkurrensavseende för de många fabriker, som upptagit tillverkning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 85. 17

konstsilkevävnader. Till stöd för denna uppfattning har framhållits bland
annat följande.

Sedan en följd av år hade förbrukningen av konstsilkevävnader alltmera
övergått från tyngre till lättare kvaliteter, och i samband därmed hade vävnadernas
värde per viktenhet stigit. Detta hade å andra sidan medfört en
minskning av tullen i förhållande till varornas värde. En liknande utveckling
hade ägt rum beträffande yllevävnader och på sin tid lett till en betydande
höjning av tullen å vävnader av viss mindre vikt per m2. Det kunde
därför med lika rätt krävas, att man vid en nedsättning av nuvarande finanstullar
å konstsilkevävnader utginge från ett högre manufaktureringsskydd
än det som gällde vid tiden före ikraftträdandet av nämnda tullar. Detta vore
särskilt påkallat i fråga om dels halvsidenvävnader överhuvud taget dels alla
slag av lätta konstsilkevävnader, såsom jacquardvävnader, georgetter och
andra liknande vävnader, vilka ofta användes i stället för finare yllevävnader.
För halvsidenvävnader borde tullen sålunda under inga förhållanden
fastställas till lägre belopp än 6 kronor för kilogram, och beträffande såväl
dessa vävnader som helsidenvävnader borde dessutom högre tullar tillämpas,
i den mån vävnaderna hade mindre vikt än 200 gram per m\

I anledning av det sålunda framförda förslaget örn en differentiering av
tullarna å konstsilkevävnader efter varans vikt per m2 har verkställts en
undersökning för utrönande av huru importen och den inhemska tillverkningen
av konstsilkevävnader fördela sig på olika viktklasser. Undersökningen
rörande importen har utförts under medverkan av tullbehandlingsinspektionen
i Stockholm, som för ändamålet låtit från underlydande avdelningar
införskaffa uppgifter angående införseln över centraltullkammaren
därstädes under tidsperioden den 9—15 oktober 1940 och genom besök hos
några större importfirmor sökt erhålla en viss överblick över importens sammansättning.
Beträffande resultatet av denna undersökning har inspektionen
meddelat i huvudsak följande.

Importen av halvsiden hade under den för undersökningen anslagna tidsperioden
på ett undantag när gällt vävnader med en vikt av 130 till 174 gram
pr nr. Den omständigheten, att införseln sålunda varit inriktad på relativt
lätta vävnader, finge till en del anses bero på nuvarande ringa tillgång på
bomull å den europeiska marknaden, vilket senare spånadsämne eljest plägade
rikligt förekomma i tyngre halvsidenvävnader. Dessutom torde den nu
gällande, jämförelsevis höga tullen å halvsiden utgöra ett hinder för införsel
av särskilt tyngre vävnader i standardutförande. Tidigare hade emellertid
i trots av tullen förekommit även import av tunga halvsidenvävnader. Bland
sådana märktes särskilt draperityger, kapp-, foder- och korsettvävnader,
möbeltyger samt vissa till damdräkter o. d. avsedda vistra- och yllevävnader,
innehållande mer än 5 procent Iångfibrigt konstsilke.

Vad beträffar importen av helsiden, hade denna företett stora variationer
med hänsyn till varans vikt per nr, i det att den lättaste vävnaden befunnits
väga 51 gram och den tyngsta 250 gram per nr. Endast en mindre del av
importen hade gällt vävnader, vägande över 200 gram per nr, och detta kunde,
liksom i fråga örn halvsidenvävnader, till viss del bero på den höga tullsatsens
prohibitiva verkan. De tyngre konsthclsidenvävnadema, som vid normala
importförhållanden oftare än nu torde förekomma till införsel, plä Bihang

till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr Sö. 2,

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

gade enligt uppgift användas framför allt för tillverkning av damklänningar,
kragskyddare och gardiner.

Av den sålunda verkställda utredningen, vars resultat måste bedömas med
hänsyn till införselns begränsning under nu rådande förhållanden, framginge,
att konstsilkevävnader med en vikt, överstigande 200 gram per m2,
endast relativt sällan förekommit till införsel. Det hade emellertid från affärsmännens
sida under utredningens gång framhållits, att man, såsom tullsatserna
nu vore avvägda, sökt undvika import av dylika tyngre vävnader.
Undersökningen hade dock givit vid handen, att av såväl hel- som halvsidenvävnader
förekomme sådana, som väga över 200 gram per m2 och som hava
stora användningsområden.

Jämsides med den av tullbehandlingsinspektionen verkställda undersökningen
angående importens fördelning på olika viktgrupper hava från vissa
industriföretag infordrats uppgifter rörande fördelningen av den inhemska
tillverkningen av konstsilkevävnader på tyngre och lättare kvaliteter. Av dessa
uppgifter framgår att en betydande tillverkning av vävnader, vägande över
200 gram per m2, äger rum. Bland sådana tyngre vävnader märkas vissa slag
av klänningssiden, ävensom fodervävnader samt gardin- och möbeltyger.
Från industriens sida har framhållits att man måste räkna med en väsentlig
ökning av importen av dylika vävnader, om tullen å desamma komme att
nedsättas.

I syfte att ernå en efter varornas värde bättre avpassad tullbeskattning hava
hel- och halvsidenvävnader av konstsilke i förslaget uppdelats efter vävnadernas
vikt per m2. Därvid har i överensstämmelse med vad industriens representanter
förordat såsom en lämplig gräns mellan de lägre och de högre
tullbeskattade vävnaderna föreslagits en vikt av 200 gram per m2. För heloch
halvsidenvävnader med nämnda eller högre vikt per m2 har föreslagits
en tull av 9 respektive 6 kronor för kilogram, medan för motsvarande vävnader
med lägre vikt per m2 tullen upptagits till 12 respektive 8 kronor för
kilogram. Enligt förslaget skulle alltså tullarna å hel- och halvsidenvävnader
av konstsilke allt efter vävnadernas vikt per m2 komma att sänkas, beträffande
helsidenvävnader med 6 respektive 3 kronor för kilogram och beträffande
halvsidenvävnader med 4 respektive 2 kronor för kilogram.

Under rubrikgruppen för vävnader av silke finnes upptaget ett särskilt tulltaxenummer
(nr 479) för vävnader av annat spånadsämne, innehållande trådar,
helt eller delvis av silke, för så vitt silket utgör högst 5 procent av vävnadens
hela vikt. Då tullen för dessa vävnader utgår med endast 2 kronor 50
öre för kilogram och yllevävnader liksom även vävnader av bomull och kortfibrigt
konstsilke vanligen draga en tull av 2 kronor 25 öre för kilogram, synes
anledning till tullnedsättning här icke föreligga.

Elastiska band och snören i förening med silke (taxenr 538; statistiskt nr
1076).

Tullen för ifrågavarande artiklar utgör 4 kronor per kilogram, vartill
kommer en tilläggstull av 2 kronor. Denna tullbeskattning är avvägd uteslutande
med hänsyn till den nuvarande tullbelastningen å silkegarnet och bör
sålunda icke för närvarande undergå någon ändring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85. 19

För tekniskt bruk avsedda band, innehållande silke (taxenr 540; statistiskt
nr 1078).

Beträffande tullen å dessa varor gäller vad tidigare anförts i fråga om för
tekniskt bruk avsedda vävnader, innehållande silke.

Andra band, innehållande silke (taxenr 541—544:2; statistiska nr 1079—
1082:2).

Då tullbeskattningen av band så långt möjligt bör följa de regler, som
gälla i fråga om tullbeskattningen av vävnader, har beträffande förevarande
slag av sidenband föreslagits samma uppdelning på varor av natursilke och
varor av konstsilke, som tillämpats med avseende å sidenvävnader. Den ytterligare
uppdelning efter varornas vikt per m2, som föreslagits beträffande
hel- och halvsidenvävnader av konstsilke, låter sig svårligen genomföra i fråga
om en sådan artikel som band och kan här icke heller anses vara av samma
behov påkallad. Beträffande fälb-, plysch- och sammetsband av konstsilke
har tullen upptagits med enahanda belopp, som föreslagits i fråga örn
plyschartade konstsilkevävnader. Då de icke plyschartade konstsilkebanden i
regel hava ett icke oväsentligt högre värde per viktenhet än motsvarande vävnader,
har det synts skäligt, att dessa band åsättas de högre tullar, som föreslagits
beträffande konstsilkevävnader med en vikt av mindre än 200 gram
per m2.

Vid ett genomförande av de sålunda föreslagna tulltaxeändringarna skulle
tullarna å konstsilkeband komma att nedsättas, vad beträffar fälb-, plyschoch
sammetsband från 20 till 12 kronor och vad beträffar hel- och halvsidenband
från 15 till 12 respektive från 10 till 8 kronor för kilogram.

Med avseende å de under tulltaxenr 544:1 (statistiskt nr 1082:1) upptagna
banden med inblandning av högst 5 procent silke gäller vad förut anförts i
fråga om motsvarande slag av vävnader.

Snören och andra snörmakararbeten, injiehållande silke (taxenr 546; statistiskt
nr 1087).

Tullen å dessa artiklar utgör numera 30 kronor för kilogram, under det
att den tidigare uppgick till endast 9 kronor. En uppdelning av artiklarna allt
efter arten av det ingående silket har föreslagits, varvid natursilkevarorna bibehållits
vid den nuvarande tullen, medan konstsilkevarorna upptagits med
en tull av 15 kronor för kilogram. En längre gående tullsänkning skulle, enligt
vad representanter för den inhemska tillverkningen av konstsilkesnören
gjort gällande, kunna försätta denna tillverkning i ett allt för ogynnsamt konkurrensläge
gent emot utlandet.

Spetsar samt spetsvävnader och tull, innehållande silke (taxenr 548; statistiskt
nr 1089).

Från och med den 6 juni 1921 höjdes tullen för hithörande artiklar från
12 till 40 kronor för kilogram. Sedermera nedsattes tullsatsen till 20 kronor
såsom följd av handelsavtalet den 15 maj 1933 mellan Sverige och Storbritannien.
Någon ytterligare sänkning av tullen synes för närvarande icke böra
vidtagas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

Strumpstolsarbeten, innehållande silke (taxenr 552; statistiska nr 1093—-1094).

Tullsatsen för strumpstolsarbeten och andra genom virkning, stickning
eller knytning tillverkade varor, innehållande natur- eller konstsilke, utgjorde
enligt 1911 års taxa till en början 9 kronor för kilogram men blev i samband
med de år 1921 vidtagna tullhöjningarna för vissa mera lyxbetonade varor
fastställd till 30 kronor för kilogram. I och med avslutandet av 1926 års handelsavtal
med Tyska riket nedsattes tullen till 20 kronor för att sedermera
efter nämnda handelsavtals urkraftträdande år 1933 åter höjas till 30 kronor
för kilogram.

Den förutvarande tullsatsen 9 kronor för kilogram innefattade ett lägsta
manufaktureringsskydd av 7 kronor för kilogram, om man bortser från vid
tillverkningen uppkommet garnavfall. Med nuvarande tull å garnet skulle sålunda
den för färdigvarorna gällande tullsatsen av 30 kronor kunna nedsättas
till 12 kronor utan att nämnda manufaktureringsskydd härigenom
komme att minskas. Emellertid har från trikåindustriens sida framställts
önskemål örn en högre tullsats än 12 kronor för kilogram i vad gäller artikeln
strumpor. Till stöd härför har framhållits, bland annat, att den inhemska
tillverkningen av strumpor för att kunna möta den utländska konkurrensen
tvingats att allt mera övergå till tunnare och lättare kvaliteter.
Denna utveckling hade i särskild grad gjort sig gällande beträffande strumpor
av natur- och konstsilke.

Till belysande av denna utveckling har en av landets större strumpfabriker
lämnat vissa uppgifter rörande genomsnittsvikten å vid fabriken framställda,
cottonstickade konstsilkestrumpor. Av dessa uppgifter framgår, att
nämnda vikt per dussin par utgjort som följer:

för juli—december månader år 1930 ........................ 729 gram

för hela år 1935 .......................................... 665 »

för januari—september månader år 1940 .................... 523 »

År 1930 var alltså genomsnittsvikten per dussin par 39.4 procent högre
än under år 1940.

Enligt vad som framhållits skulle viktminskningen alltjämt fortgå. Detta
förhållande kunde till en del tillskrivas den av förbättrade tillverkningsmetoder
föranledda ökade hållfastheten hos konstsilket men hade även samband
med rådande moderiktningar. Under den senare tiden hade av en utländsk
fabrikant utbjudits damstrumpor av konstsilke med en vikt av endast
10 gram per par eller 120 gram per dussin. På grund av den successiva
nedgången i strumpornas vikt hade tullen, beräknad i procent av värdet å
varje par strumpor, oavlåtligt undergått minskning. Manufaktureringsskyddet,
som före år 1921 utgjorde 7 kronor, borde därför numera icke understiga
11 kronor för kilogram.

Med beaktande av de sålunda anförda synpunkterna har beträffande strumpor
av konstsilke föreslagits en tull av 16 kronor för kilogram, varav ett
belopp av 5 kronor är att anse såsom kompensation för tullen å silket, medan
återstoden, 11 kronor, utgör manufaktureringsskydd. För konstsilkestrumpor
av ordinär kvalitet torde den sålunda föreslagna tullen motsvara 17 å 19

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

procent av detaljhandelspriset eller något under 70 öre per par. Såsom nyss
framhållits ingår häri tull för silket med 5 kronor per kilogram.

övriga slag av strumpstolsarbeten, innehållande konstsilke, utgöras av underkläder
och vantar samt klänningar, blusar, jumpers, koftor och andra dylika
klädespersedlar ävensom trikåväv (metervara). För dessa varor av konstsilke
har med utgångspunkt från det tidigare gällande manufaktureringsskyddet
av 7 kronor föreslagits en gemensam tull av 12 kronor per kilogram.

Driv- och transportremmar samt andra för tekniskt bruk avsedda artiklar,
innehållande silke (taxenr 563—564; statistiska nr lill—1112).

Det effektiva tullskyddet för dessa i och för sig tämligen obetydliga artiklar
är av så ringa storleksordning, att någon nedsättning av tullen här icke
skäligen bör ifrågakomma.

Fållade, tillklippta etc. spänadsvaror, innehållande silke (ur taxenr 567;
statistiska nr 1118—1119 och ur statistiskt nr 1124).

Hithörande artiklar beläggas med samma tull som den spånadsvara, av
vilken de framställts, med tillägg av 10 procent. Vid ett genomförande av
de föreslagna tullsänkningarna för spänadsvaror, innehållande konstsilke,
skulle alltså jämväl tullarna å här ifrågavarande artiklar, i den mån de äro
framställda av sådana spänadsvaror, komma att i motsvarande grad sänkas.

Ärmlappar, innehållande silke (taxenr 568; statistiskt nr 1125).

Gällande tullsats av 8 kronor för kilogram infördes redan år 1911. Enär
tullen å konstsilkegarnet sedermera höjts från 2 kronor till 5 kronor för
kilogram, kan någon tullsänkning här uppenbarligen icke vara motiverad.

Till paraplyer eller parasoller avsett övertyg, innehållande silke (taxenr''
570; statistiskt nr 1127).

Den nuvarande tullen är fastställd till 45 kronor för kilogram. Häri ingår
tilläggstull med 19 kronor. Tullbeskattningen är väsentligen tillkommen i
avsikt att förhindra ett kringgående av tullen å färdiga paraplyer och parasoller.
Någon import av övertyg förekommer praktiskt taget icke och är ej
heller avsedd att förekomma. Av skäl, som anföras i det följande vid behandlingen
av frågan om tullarna å vissa specialartiklar av silke, har föreslagits,
att tullen å paraplyer och parasoller av spånadsvara, innehållande
silke, bibehålies oförändrad. Därest så skulle bliva fallet, bör någon nedsättning
av tullen å övertyg av silke icke vidtagas.

Madrasser, bolstrar, stickade täcken etc. med övertyg eller överdrag av
spånadsvara, innehållande silke (taxenr 579; statistiskt nr 1136).

Tullsatsen höjdes år 1921 från 4 till 10 kronor för kilogram. Med hänsyn
till att ifrågavarande artiklar hava ringa betydelse ur importsynpunkt, har
någon uppdelning efter arten av det ingående silket här icke ansetts påkallad.

Hängslen, bälten etc. av elastiska band eller snören, innehållande silke
(taxenr 581; statistiskt nr 1138).

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

Beträffande dessa artiklar gäller vad förut anförts i fråga om elastiska
band eller snören, innehållande silke.

Hängslen, bälten etc. av annan spånadsvara, innehållande silke, ävensom
vissa höftgördlar och korseletter (taxenr 582; statistiskt nr 1139).

Från och med den 27 mars 1922 höjdes tullsatsen för hängslen, bälten etc.
av icke elastisk spånadsvara, innehållande silke, från 4 kronor till 15 kronor
för kilogram. Sedermera hava genom beslut av 1937 års riksdag i samma
tulltaxenummer infogats höftgördlar och korseletter, bestående av dels elastisk
spånadsvara och dels annan spånadsvara, innehållande silke. De föreslagna
sänkningarna av tullarna å vävnader, band och trikåväv av konstsilke
hava ansetts böra såsom en konsekvens medföra, att nämnda tull av
15 kronor för kilogram nedsättes till 12 kronor, i vad den avser artiklar av
konstsilke.

Snörliv av spånadsvara, innehållande silke (taxenr 584; statistiskt nr 1141).

Tullen å snörliv av spånadsvara, innehållande silke, höjdes år 1921 från 5
kronor 50 öre till 10 kronor för kilogram. Beträffande snörliv av konstsilke
föreligger enahanda skäl för en tullsänkning som nyss anförts i fråga om
bland annat vissa höftgördlar och korseletter av samma material. Den nya
tullen har i detta fall funnits böra upptagas till 8 kronor för kilogram.

Broderier å spånadsvara, innehållande silke, eller å annan spånadsvara
med brodermaterial, innehållande silke (ur taxenr 587 och nr 588; statistiska
nr 1144 och 1146).

Broderier å spånadsvara, innehållande silke, beläggas för närvarande i
regel med samma tull som den spånadsvara, å vilken broderiet utförts, med
tillägg av 50 procent. Genom nedsättning enligt förslaget av tullarna å vävnader
och band, innehållande konstsilke, skulle tullarna å broderier å sådant
material vid fortsatt tillämpning av nämnda procentuella tillägg komma
att sänkas, vad beträffar broderier å helsidenvävnader, från 22 kronor 50
öre till 18 kronor alternativt 13 kronor 50 öre för kilogram, beroende på vävnadernas
vikt per m2, och, vad beträffar broderier å halvsidenvävnader, från
15 kronor till 12 kronor alternativt 9 kronor för kilogram, likaledes beroende
på vävnadsvikten. I fråga om broderier å hel- eller halvsidenband skulle tullarna
sjunka från 22 kronor 50 öre till 18 kronor respektive från 15 kronor
till 12 kronor för kilogram. Med hänsyn till att ganska betydande tullsänkningar
då komme att inträda för broderier å tyngre hel- och halvsidenvävnader,
skulle kunna övervägas, huruvida icke i syfte att begränsa tullnedsättningen
en högre tilläggsprocent än den nu gällande borde fastställas för
sådana broderier. Då det emellertid här torde röra sig om tämligen obetydliga
artiklar, har någon dylik ändring av tilläggsprocenten icke ansetts av
behovet påkallad.

För broderier å spånadsvara utan silke men med brodermaterial, innehållande
silke, utgår tullen som regel med 7 kronor för kilogram. Denna tull är
3 kronor högre än tullen för broderier å samma spånadsvara med annat bro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

dermaterial än silke. Nämnda belopp är tydligen att betrakta som en gottgörelse
för den högre tull, som åvilar brodermaterial, innehållande silke. Vid
en nedsättning av tullarna å vissa konstsilkevaror, som skulle medföra tullsänkning
även för brodermaterial, vore det befogat att vidtaga en reduktion
jämväl av tullen å broderierna i fråga. Emellertid torde brodermaterialet i
de allra flesta fall utgöras av garn eller tråd av silke, och för dessa varor har
någon tulländring icke föreslagits. Vid sådant förhållande har icke heller
ifrågasatts någon ändring av tullen å broderierna.

Arbeten, ej särskilt nämnda, av elastiska band eller snören, innehållande
silke, ävensom kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda, av
vissa spänadsvaror i förening med kautschuk etc. och innehållande silke
(ur taxenr 591; ur statistiska nr 1150—1151).

Här angivna artiklar beläggas med samma tull som den spånadsvara, av
vilken de framställts, med tillägg av 50 procent. Då ingen ändring föreslagits
beträffande tullarna å själva spånadsvarorna, bör tullbeskattningen av de
färdiga artiklarna förbliva oförändrad.

Herrkläder av ylle-, linne- eller liampvävnad etc. med foder, uppslag eller
annan besättning, aari silke ingår (taxenr 594—595; statistiska nr 1155
1156).

Ifrågavarande persedlar draga samma tull som den spånadsvara, av vilken
de framställts, jämte vissa procentuella tillägg, som äro avvägda med hänsyn
till den större eller mindre förekomsten å persedlarna av sidenvävnad i
form av foder, uppslag eller annan besättning. I samband med en nedsättning
av tullarna å konstsilkevävnader kunde därför tagas under övervägande,
huruvida icke även viss reducering av tullarna för sådana persedlar av
hithörande slag, i vilka fodret etc. utgöres av konstsiden, borde vidtagas.
En ändring i detta syfte skulle emellertid kräva en uppdelning av persedlarna
allt efter som fodret etc. bestode av natursilke eller konstsilke, och en sådan
uppdelning vore ägnad att avsevärt komplicera ej mindre tulltaxans uppställning
än även själva tulltaxeringsförfarandet. Den bör därför så vitt möjligt
undvikas. Då därtill kommer, att tullarna å dessa persedlar uteslutande
hava karaktären av skyddstullar och såsom sådana måste anses tämligen låga,
har någon ändring av desamma icke föreslagits.

Kläder och andra sömnadsarbeten av spetsar, spetsvävnader eller tyll, innehållande
silke, eller med joder av spånadsvara, innehållande silke (taxenr
598—600; statistiska nr 1159—1161).

Då någon nedsättning av tullen å spetsar, spetsvävnader eller tyll, innehållande
silke, på förut anförda skäl icke föreslagits, har ej heller ifrågasatts
sänkning av tullen å kläder och andra sömnadsarbeten, tillverkade av sådant
material.

Med sidenfoder försedda kläder och andra sömnadsarbeten av spetsar,
spetsvävnader eller tyll, icke innehållande silke, voro tidigare belagda med
en tull av 9 kronor mot nu gällande 16 kronor för kilogram. Importen av

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

dessa sömnadsarbeten är emellertid numera mycket obetydlig, och det föreligger
därför knappast anledning att i tulltaxan uppdela varorna efter arten
av det i fodret ingående silket.

Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda, av hel- eller halvsiden
m. m. (taxenr 602—603; statistiska nr 1163—1166).

Här ifrågavarande artiklar, vilka till övervägande del utgöras av klänningar,
blusar o. dyl., beläggas med samma tull som den spånadsvara, av vilken
de framställts, med vissa procentuella tillägg. Dessa hava bestämts för artiklar
med broderier eller spetsar till 50 procent och för de övriga till 30
procent. För båda slagen av artiklar utgår därjämte en tilläggstull av 100
procent, likaledes beräknad å tullen för den spånadsvara, av vilken de
framställts.. Sammanlagt uppgår alltså tillägget till 150 respektive 130 procent.

Vid genomförande av de föreslagna tullnedsättningarna för hel- och
halvsidenvävnader av konstsilke skulle tullarna för kläder och andra sömnadsarbeten,
tillverkade av sådana vävnader, under förutsättning av oförändrade
procenttillägg komma att sänkas på sätt framgår av följande sammanställning.

Kläder med broderier etc. Andra kläder

gällande	ny	gällande	ny
tull	tull	tull	tull
för kg	för kg	för kg	för kg
kronor	kronor	kronor	kronor
av konstsilkesammet................ 50: —	30: —	46: —	27:60
av konsthelsiden:
vägande 200 g eller däröver per m2 37: 50	22: 50	34: 50	20: 70
vägande mindre än 200 g per m2 . 37: 50	30: —	34: 50	27:60
av konsthalvsiden:
vägande 200 g eller däröver per m2 25: —	15: —	23: —	13: 80
vägande mindre än 200 g per m2 . 25: —	20: —	23: —	18: 40

Av de anförda siffrorna framgår att tullnedsättningarna för de färdiga
sömnadsarbetena vid bibehållna procentuella tillägg skulle bliva väsentligt
större än som kan motiveras enbart av de föreslagna sänkningarna av tullarna
å konstsilkevävnader. Medan tullen å konsthelsiden, vägande mindre
än 200 gram per m2, enligt förslaget skulle nedsättas från 15 till 12 kronor,
d. v. s. med 3 kronor för kilogram, komme tullen å exempelvis en broderad
eller med spetsar försedd klänning av sådan vävnad att nedgå från 37 kronor
50 öre till 30 kronor eller med 7 kronor 50 öre för kilogram. För en
klänning, tillverkad av konsthalvsiden med en vikt av 200 gram eller däröver
per m2 och utan sådan utstyrsel som nyss nämnts, skulle tullen komma att
nedsättas från 23 kronor till 13 kronor 80 öre, d. v. s. med 9 kronor 20 öre
för kilogram, under det att tullsänkningen för vävnaden skulle inskränka
sig till 4 kronor för kilogram.

Under erinran att en höjning av tullarna å kläder och andra sömnadsarbeten
av hel- eller halvsiden vidtagits för endast fyra år sedan och att

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

denna tullhöjning uteslutande motiverades av angelägenheten att bereda den
inhemska damkonfektionsindustrien ett ökat skydd mot övermäktig utländsk
konkurrens, hava representanter för nämnda industri bestämt motsatt sig
en tullsänkning av den storleksordning, som ovan berörts. Efter prövning
av olika på frågan inverkande omständigheter har det ock funnits skäligt,
att tullnedsättningarna för var och en av de särskilda varukategorierna begränsas
till ett belopp, som i första rummet motsvarar den minskade tullkostnaden
för konstsilkevävnaderna och därutöver innefattar en mindre reduktion
av den nuvarande tullskyddsmarginalen. En dylik reduktion torde
nämligen kunna anses befogad med hänsyn till de avsevärt förbättrade konkurrensmöjligheter,
som industrien erhöll till följd av nyss berörda tullförhöjning.

För att uppnå en på dylikt sätt begränsad tullsänkning måste emellertid
de nuvarande procentuella tilläggen å tullarna underkastas en viss justering
uppåt, vilken lämpligen synes böra företagas å grundtullarna för kläder. I
förslaget till tulltaxeändringar hava såsom lämpliga nya procentsatser upptagits,
i fråga om sådana artiklar av konstsilkevävnad, som äro försedda med
broderier eller spetsar, 70 procent mot nuvarande 50 procent och, i fråga
om andra artiklar, 50 procent mot nuvarande 30 procent. Då det gällande
särskilda tillägget av 100 procent vore avsett att bibehållas oförändrat, skulle
det totala procentuella tillägget alltså komma att uppgå till 170 respektive
150 procent mot nuvarande 150 respektive 130 procent.

Med tillämpning av de sålunda föreslagna procentsatserna skulle tullarna
å de båda slag av klänningar, som ovan nämnts, komma att nedgå, för den
broderade klänningen av konsthelsiden, vägande mindre än 200 gram per
m2, från 37 kronor 50 öre till 32 kronor 40 öre och för den icke broderade
klänningen av konsthalvsiden, vägande 200 gram eller däröver per m2, från
23 kronor till 15 kronor per kilogram. Den förhållandevis större tullnedsättningen
för sistnämnda klänning förklaras därav, att tullen å materialet
i densamma enligt förslaget skulle komma att undergå en kraftigare sänkning
än tullen å materialet i den förstnämnda klänningen.

Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda, av yllevävnad m.
m., försedda med broderier etc. av spånadsvara, innehållande silke (taxenr
605 och 608; statistiska nr 1168 och 1171).

De varor, som här avses, utgöras av sådana kappor, klänningar, blusar och
andra sömnadsarbeten av ylle-, bomulls- eller linnevävnader, som äro försedda
med broderier, spetsar, foder, uppslag eller annan besättning, vari
silke ingår, eller som eljest till en mindre del bestå av vara, i vilken silke
ingår. Varorna i fråga äro belagda med icke obetydligt högre tullar än artiklar,
framställda av samma material men försedda med broderier etc., i
vilka silke icke ingår. Denna tullskillnad är visserligen i första rummet beroende
på den högre tullbeskattningen av sidenvaror men får även anses
betingad av alt artiklar med besättning av sådana varor i regel hava mera
lyxbetonad karaktär än andra klädespersedlar och dessutom ofta undergå

Kungl. Majlis proposition nr 85.

flera och kostsammare arbetsprocedurer, såsom handbrodering o. dyl., än
dessa. Med hänsyn härtill har någon nedsättning av tullarna här icke föreslagits,
vilket även ansetts motiverat ur den synpunkten, att en uppdelning
av artiklarna i fråga efter beskaffenheten av det i broderierna etc. ingående
silket skulle i hög grad komplicera tulltaxeringsarbetet.

Hattflätor, innehållande silke (ur taxenr 616; ur statistiskt nr 1179).

Enligt en i tulltaxan tidigare intagen bestämmelse skulle hattflätor av spånadsämnen
allt efter sin beskaffenhet hänföras antingen till band eller till
snören. Då denna bestämmelse hade visat sig medföra betydande svårigheter
i den praktiska tillämpningen, blevo såväl nämnda slag av hattflätor som
flätor av annat material på förslag av 1925 års tulltaxerevision från och
med år 1930 upptagna i tulltaxan med bestämda tullsatser. Därvid fastställdes
tullen för hattflätor, innehållande silke, till 10 kronor för kilogram, vilket
för vissa slag av flätor innebar en betydande tullnedsättning. Med hänsyn
härtill och då en uppdelning på natursilke- och konstsilkeflätor skulle
på grund av den mångfald olika kvaliteter av hattflätor, som förekomma
till import, i avsevärd grad komplicera tulltaxeringen av dessa varor, har någon
ändring i tullbeskattningen av hattflätor, innehållande silke, icke föreslagits.

Skodon, hattar, paraplyer och parasoller samt etuier, våskor m. m., innehållande
silke.

För sådana artiklar av här ifrågavarande slag, som bestå av silke eller
äro försedda med foder, garnering etc. av detta spånadsämne, utgå högre
tullar än för motsvarande artiklar, icke innehållande silke. I anledning härav
skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke förstnämnda artiklar borde i likhet
med vad som föreslagits beträffande vävnader och vissa andra varor av
silke uppdelas efter arten av silket och åsättas lägre tullar, i den mån detta
utgöres av konstsilke. Då det gäller sådana smärre och ofta ömtåliga artiklar,
varom här är fråga, kunna emellertid redan nu vissa svårigheter föreligga
att utan skadegörelse å varorna fastställa det ingående spånadsämnets
art. Självfallet komme berörda svårigheter i hög grad att ökas, om undersökningen
även skulle behöva inriktas på ett särskiljande av natursilke och
konstsilke. På grund härav och då artiklarna i fråga knappast kunna anses
vara av större betydelse i nu förevarande sammanhang, har något förslag till
ändring av tullarna å desamma icke framlagts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

Yttranden.

I sitt till kommerskollegium ingivna yttrande har textilrådet anfört vissa
betänkligheter mot en sådan tullsänkning, som i promemorian ifrågasatts.
Visserligen hade tullarna å konstsilkevaror icke varit avsedda att i hela sin
vidd tjäna såsom skyddstullar, och de hade icke heller på långt när utnyttjats
såsom sådana. De utgjorde emellertid en kompensation för det alltför
låga tullskyddet å flera andra slag av textilvaror och hade satt industrien i
stånd att såsom ersättning för mistad tillverkning av sistberörda varor i
stället upptaga tillverkning av konstsilkeartiklar.

Därest det emellertid med hänsyn till landets intressen skulle finnas nödvändigt,
att tullarna å konstsilkevaror underkastades nedsättning, ville textilrådet
icke motsätta sig en sådan. Textilrådet utginge dock därvid från den
bestämda förutsättningen, att tullsänkningarna icke erhölle större omfattning
än som angivits i det föreliggande förslaget.

Mot fördelningen av tullnedsättningen på de olika varuslagen hade textilrådet
intet att invända. Ej heller funne textilrådet anledning till erinran mot
förslagets detaljer i övrigt.

Kommerskollegium har för egen del jämväl ställt sig tveksam till lämpligheten
av förslagets genomförande med hänsyn till de konsekvenser, tullnedsättningarna
skulle kunna medföra för den inhemska textilindustrien.
Därest andra utvägar icke stöde till buds för tillgodoseende av för landet
ur andra synpunkter betydande intressen, ville kollegium emellertid, i anslutning
till vad textilrådet uttalat, icke motsätta sig förslaget.

Generaltullstyrelsen framhåller, att förslaget ur tullteknisk synpunkt i jämförelse
med gällande tulltaxa företer förändringar i huvudsakligen två avseenden.
Dels har differentieringen mellan natur- och konstsilke väsentligt
utsträckts och dels har beträffande vävnader av konstsilke en uppdelning
skett på två viktgrupper med en gräns vid 200 gram per m2.

Härom anföres i utlåtandet:

I förstnämnda avseende torde — såsom även framhållits av tullbehandlingsinspektionen
i Stockholm — de föreslagna bestämmelserna, såvitt rör
det tekniska skiljandet av natursilke och konstsilke, numera icke behöva
medföra några större olägenheter vid tulltaxeringen.

Tillämpningen av den ifrågasatta viktgränsen av 200 gram per m2 mellan
de olika tullbeskattade konstsilkevävnaderna torde ej heller bereda svårigheter,
så länge fråga är om vävnader i metervara. Emellertid skola enligt
förslaget, i likhet med vad som gäller enligt nuvarande taxa, bland annat kläder
och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda, tulltaxeras med vissa
procents tillägg å tullen för den vävnad, varav varorna tillverkats. Då i fråga
örn konfektionerade artiklar som regel möjlighet icke förefinnes att genom
vägning utröna vikten per m2 å den ingående vävnaden, kunna svårigheter
tänkas uppstå vid tulltaxeringen av dylika artiklar av konstsilke. Emellertid
tullbeläggas redan nu kläder av ull och därmed jämförligt korlfibrigt konst -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

silke genom procentuella förhöjningar av vävnadstullen, vilken liksom i förevarande
fall utgår med olika belopp allt efter vikten per m2. Därjämte må
framhållas, att vederbörande tulltaxeringsförrättare i tvivelaktiga fall har
möjlighet att tulltaxera varan med tillämpning av anmärkning 6 till Avd. XI
i tulltaxan. Enligt denna anmärkning tillämpas, därest vikten per m2 å en i
ett sömnadsarbete ingående vävnad icke kan bestämt utrönas, den högre av
de ifrågakommande tullsatserna, för så vitt icke varuhavaren tillhandahåller
lämpligt prov å vävnaden.

I likhet med tullbehandlingsinspektionen i Stockholm uttalar generaltullstyrelsen,
att ur tullteknisk synpunkt hinder sålunda icke syntes möta att
vidtaga en ändring av tulltaxan i enlighet med förslaget men att tillämpningen
av de föreslagna bestämmelserna, särskilt i vad de avsåge färdiga persedlar,
komme att kräva en mera ingående varuundersökning, som, åtminstone
innan större erfarenhet vunnits, i viss utsträckning syntes medföra ökning
och fördröjning av tulltaxeringsarbetet.

Departem ent schef en.

I anslutning till vad 1938 års tulltaxerevision anfört i sitt betänkande den
17 december 1938 uttalade jag vid föredragning den 15 mars 1940 av förslag
till vissa ändringar i tulltaxan (proposition nr 205), att det ur konsumentsynpunkt
kunde förefalla angeläget, att en sänkning vidtoges i de finanstullar,
som alltifrån år 1922 åvilade varor av konstsilke. Det kunde icke bestridas,
att tullarna i vissa fall drabbade jämförelsevis tungt och att handeln
med konstsilkevaror härigenom i viss mån fått en inriktning, som ur allmänt
kommersiella synpunkter måste anses mindre önskvärd. Emellertid fann jag
mig i dåvarande läge förhindrad att föreslå en allmän nedsättning av dessa
ur statsfinansiell synpunkt viktiga tullar.

Riksdagens bevillningsutskott intog samma ståndpunkt i sitt betänkande
den 16 maj 1940 (nr 25) i anledning av propositionen. Utskottet framhöll
emellertid angelägenheten av att frågan om tullarna å konstsilkevaror och
i samband därmed även frågan örn gällande accis å konstsilkegarn snarast
möjligt toges under omprövning.

I det läge, vari vår textilförsörjning för närvarande befinner sig, synes en
omprövning av tullarna vara påkallad. En lämplig justering av tullsatserna
torde vara av väsentlig betydelse för erhållande av önskvärd import av
textilvaror från den europeiska kontinenten. I själva verket hava under den
senaste tiden framkommit allt starkare önskemål på en nedsättning av tullarna
å ifrågavarande artiklar. Jag finner mig dock alltjämt förhindrad att
föreslå ett borttagande av accisen och den däremot svarande tilläggstullen å
naturligt silke och långfibrigt konstsilke. Någon ytterligare justering av tulltaxans
bestämmelser i fråga om varor av kortfibrigt konstsilke torde, såsom
i promemorian angivits, ej heller böra vidtagas i detta sammanhang. Jag anser
det vidare icke vara möjligt att tillmötesgå kravet på en sådan ändring i gäl -

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

lande bestämmelser, att varor av långfibrigt konstsilke i tullhänseende bleve
likställda med varor av det kortfibriga materialet. Den ändring, som föreslagits
i promemorian, inskränker sig till en nedskärning av tullsatserna för ett
antal mera betydelsefulla varor, helt eller delvis bestående av långfibrigt
konstsilke.

Det i promemorian framlagda förslaget synes mig i stort sett motsvara de
önskemål beträffande modernisering av tulltaxebestämmelserna på ifrågavarande
område och nedsättning av gällande tullsatser för konstsilkevaror,
som i nuvarande läge lämpligen kunna förverkligas. De nya tullsatser,
som upptagits i förslaget, synas beräknade med försiktighet och under hänsynstagande
till de erinringar, som vid utredningen framförts från näringslivets
sida. Man torde därför ha anledning antaga, att de yppade farhågorna
för att en tullnedsättning enligt förslaget skulle kunna medföra ogynnsamma
verkningar för den svenska industrien komma att visa sig ogrundade.

Verkställd undersökning har utvisat, att de ifrågasatta tullnedsättningarna,
örn beräkningarna utföras med ledning av föreliggande uppgifter över införseln
till Sverige år 1938, skulle komma att medföra en minskning i tulluppbörden
med omkring 1.5 miljon kronor per år. En motsvarande beräkning,
grundad på 1939 och 1940 års importsiffror, har givit till resultat en inkomstminskning
av 1.9 respektive 1.1 miljon kronor.

Det i promemorian framlagda förslaget torde böra föreläggas riksdagen.
Vid bifall till förslaget torde det böra ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma
dag för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.

En sammanställning, utvisande de tullsatser, som voro gällande före den 6
juni 1921 och de nuvarande samt de i förslaget upptagna nya tullsatserna för
berörda varuslag, torde såsom bilaga få fogas till protokollet i detta ärende.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels antaga följande förslag till ändringar i den vid tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan: -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85-

464-465

475

476

477: 1
477: 2

480:1

480: 2
480: 3

541: 1
541: 2

Mattor, ej särskilt nämnda:

andra slag, även försedda med sömnadsarbete
eller fransar:

innehållande silke: tulltaxeras efter vävnadens
beskaffenhet;

Vävnader, ej särskilt nämnda:
innehållande silke:

fälb-, plysch- och sammetsvävnader, oskurna

eller skurna:

innehållande naturligt silke............ N

andra................................ N

Anm. Till dessa nummer hänföras endast sådana
vävnader, vilkas flor (lugg) helt eller delvis
består av silke.
andra slag:

av silke enbart eller i förening med högst
15 % annat spånadsämne (helsiden):
av konstgjort silke enbart eller i förening
med högst 15 % annat spånadsämne,
vägande per m2:

200 g eller däröver..............N

mindre än 200 g................ N

av silke i förening med mer än 15 % annat
spånadsämne:

andra (halvsiden):

innehållande naturligt silke........ N

andra slag, vägande per m2:

200 g eller däröver.............. N

mindre än 200 g................ N

Anm. Vid bestämmandet---över spunnet

garn.

Band, ej hänförliga till annat nummer, härunder
inbegripna flätade, bandliknande snören med
raka kanter och utan annat mönster än sådant,
som åstadkommits genom färgat garn eller färgad
tråd:

innehållande silke:

fälb-, plysch- och sammetsband:

innehållande naturligt silke ............ E

andra................................ E

Anm. Till dessa nummer hänföras endast sådana
band, vilkas flor (lugg) helt eller delvis
består av silke.
andra slag:

av silke enbart eller i förening med högst
15 % annat spånadsämne (helsidenband):

Tull

för 100 kg
kronor

2 000: —
1 200: —

900: —
1 200: _

1 000: —

600: —
800: —

2 000: —
1 200: —

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

		Tull för 100 kg kronor
542	av konstgjort silke enbart eller i för-ening med högst 15 % annat spå-nadsämne...................... E	1 200: —
	av silke i förening med mer än 15 % annat spånadsämne:
544: 2 544:3	andra (halvsidenband): innehållande naturligt silke...... E andra slag...................... E Armt. Viel bestämmandet---över- spunnet garn.	1 000: — 800: —
546:1 546:2	Snören och andra snörmakararbeten, ej hänför-liga till annat nummer: innehållande silke: innehållande naturligt silke .............. E andra.................................. E	3 000: — 1 500: —
551 552: 1 552:2 552: 3	Strumpstolsarbeten och andra genom virkning, stickning eller knytning tillverkade varor, me-tervara härunder inbegripen, ej hänförliga till annat nummer: innehållande silke: andra slag: innehållande naturligt silke ............ N andra: strumpor .......................... N andra.............................. N	3 000: — 1 600: — 1 200: —
	Hängslen, bälten, skärp, strumpeband, klädnings-och ärmhållare samt andra dylika persedlar, ej hänförliga till gulddragararbeten; ävensom delar därtill av spånadsvara:
582: 1 582: 2	av spånadsvara, innehållande silke, ej hän-förliga till nr 581;,ävensom höftgördlar och korseletter, bestående av dels elastisk spå-nadsvara och dels annan spånadsvara, in-nehållande silke: innehållande naturligt silke ............ E andra................................ E	1 500: — 1 200: —
584: 1 584: 2	Snörliv: av spånadsvara, innehållande silke: innehållande naturligt silke ................ E andra.................................... E	1 000: — 800: —

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

Tull

för 100 kg
kronor

Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt
nämnda:

andra slag:

602:1

602: 2

603: 1

603: 2

av vävnad, hänförlig till nr 474, 475, 478,
480: 1 eller 613, eller av band, hänförliga
till nr 541: 1, 543 eber 544: 2:

försedda med beläggas med samma

broderier tullsom den sPanads n

. vara, av vilken de ,

eller spetsar E framst^lltS) med tiI1_ ..50%

andra........ E lägg av j..30%

av vävnad, hänförlig till nr 476, 477: 1—2
eller 480: 2—3, eller av band, hänförliga
till nr 541:2, 542 eller 544:3:

försedda med
broderier
eller spetsar E
andra........ E

beläggas med samma
tull som den spånadsvara,
av vilken de
framställts, med tilllägg
av

. .70%
. .50%

dels besluta, att förordningen den 12 juni 1936 (nr 293)
med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa skall upphöra att
gälla samt att såsom ytterligare tillägg till gällande tulltaxa
vid införsel från utlandet av varor av följande slag, skall utöver
tull, som stadgas i tulltaxan, utgå tilläggstull på sätt nedan
sägs:

Tulltaxe- nr	Statistiskt nr	Varuslag	Tilläggstull
		Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda: andra slag: av vävnad, hänförlig till nr 474, 475, 478, 480:1 eller 613 (sta-tistiskt nr 1010, 1011, 1014, 1015, 1017: 1 eller 1176), eber av band, hänförliga till nr 541: 1, 543 eber 544: 2 (statis-tiskt nr 1079:1, 1081 eber 1082: 2):	100 % av tuben å
602: 1	1163	försedda med broderier eber spetsar ................ E	den spånads-i vara, av vilken
602:2	1164	andra.................... E	artiklarna framställts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

Tulltaxe- nr	Statistiskt nr	Varuslag	Tilläggstull
		av vävnad, hänförlig till nr 476, 477: 1—2 eller 480: 2—3 (sta- , tistiskt nr 1012,1013: 1—2 eller 1017: 2—3), eller av band, hän-förliga till nr 541: 2, . 542 eller 544: 3 (statistiskt nr 1079: 2, 1080 eller 1082:3):	100 % av tullen å
: 603: 1	1165	försedda med broderier eller spetsar ................ E	den spånads-vara, av vilken
I 603: 2	1166	andra.................... E	artiklarna framställts.

dels ock förklara, att de i det föregående omförmälda ändringarna
skola träda i kraft å dag, som Kungl. Majit bestämmer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
R. Wcerneman.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 85.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

inlaga.

Sammanställning,

utvisande de före den 6 juni 1921 och de nu gällande tullsatserna
samt de i förslaget upptagna nya tullsatserna för nedan
angivna varuslag.

rulltaxe-1 Statistiskt

ur 464 ur 999

ur 475
ur 476

477

ur ion \

ur 1012

1013 |

ur	480	ur
ur	541	ur
	542
ur	544: 2	ur
ur	546	ur
ur	552	ur
ur	552	ur ; ur ;

1080

ur 567

ur 582
ur 584

ur 1118 \
ur 1124 I
ur 1118 t
ur 1124 /
ur 1119 \
ur 1124 /
ur 1139
ur 1141

ur 587 ur 1144

Mattor, plyschartade, med flor av konstsinne
Vävnader, ej särskilt nämnda:

fälb-, plysch- och sammetsvävnader med

flor av konstsilke......................

andra slag:

helsiden (av konstsilke enbart eller i förening
med högst 15 % annat spånadsämrie),
vägande per m2:

200 g eller däröver................

mindre än 200 g..................

halvsiden (av konstsilke), vägande per m2:

200 g eller däröver..................

mindre än 200 g ....................

Band:

fälb-, plysch- och sammetsband, med flor

av konstsilke..........................

andra:

helsidenband (av konstsilke)............

halvsidenband (av konstsilke)..........

Silkessnören (av konstsilke)................

Strumpstolsarbeten (av konstsilke):

strumpor ..............................

andra..................................

Spånadsvaror, endast tillklippta, tillskurna,
utstansade, fållade etc.:

av konstsilkesammetsvävnad eller -band ..

av konsthelsidenvävnad eller -band

av halvsidenvävnad (av konstsilke) eller

-band................................

Hängslen, bälten, skärp etc. av konstsilke ..

Snörliv av konstsilke......................j

Broderier:

å konstsilkesammetsvävnad eller -band ..

å halvsidenvävnad (av konstsilke) eller
-band................................

Tull för	kg
före 6/e	nu gäl-	enligt
1921	lande	förslaget
kr.	kr.	kr.
6: —	20: —	12: —
6:-	20: —	12:-
6: -	15: —	9:— :
6: —	15: —	12:— i
3:-	10: —	6: —
3:-	10: —	8:-
6:-	20:-	12: -
6:-	15:-	12:-
3:-	10: —	8:-
9: -	30: —	15: —
9:-	30:-	16:-
9: —	30: —	12: —
6: 60	22: —	13: 20
6:60	16:5oj	9:90'' 13: 20
3: 30		6:60'' 8:80
4: —	15: —	12: —
5:50	10: —	8: —
12: —	30: —	18: —
12: —	22: 50j	13: 501 18:-
6: —	“• “i	9: —1 12: —

Tullsatsen avser varor av vävnad, vägande per m2 200 g eller däröver.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

Tulltaxe-1 Statistiskt I
nr nr

Varuslag

Kläder och andra sömnadsarbeten:

av konstsilkesammetsvävnad eller -band:

ur 602

ur 603

(

ur 1163 \
ur 1164 /
ur 1165 1
ur 1166 /

försedda med broderier eller spetsar

andra ................................

av konsthelsidenvävnad eller -band:

ur 602

ur 1163

försedda med broderier eller spetsar

ur 603 ur 1165

ur 602 ur 1164

andra ................................

av halvsidenvävnad (av konstsilke) eller
-band:

försedda med broderier eller spetsar..

ur 603

ur 1166

andra

Tull för	kg
före °/e	nu gäl-	enligt
1921	lande	förslaget
kr.	kr.	kr.
14:-	50: —	32:40
i 12: —	46: —	30: -
14:-	37: 50{	24: 301 32:40
12:-	34: 50{	22: 501'' 30: -
6: 50	25: —\|	16: 20> 21:60
5:50	23:—}	15: —1 20:-

1 Tullsatsen avser varor av vävnad, vägande per m2 200 g eller däröver.