Kungl. Maj:ts proposition Nr 82 (Proposition 1930:82)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Nr 82.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående åtgärder för den
inhemska sockerbetsodlingens uppehållande; given Stockholms
slott den 7 februari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 7 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Johansson:

Den 9 januari 1929 avlät Kungl. Majit proposition (nr 7) till riksdagen Kungl. Majus
angående åtgärder för den inhemska sockerbetsodlingens uppehållande. ^9 riks
Därvid föreslog Kungl. Majit riksdagen besluta, att för socker, hänförligt dag.
till rubrikerna 158 och 159 i den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80)
med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxa, skulle under tiden
från och med den 1 mars 1929 eller den tidigare dag Kungl. Maj:t bestämde
till och med den 31 januari 1930 utgå tull med 13 öre för kilo Bihan

g till riksdagens protokoll 19110. 1 sami. (it höft. (Nr 82.) I

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

gram samt att bestämmelse härom skulle såsom en anmärkning under
nämnda taxerubriker intagas i tulltaxan.

I propositionen erinrades, bland annat, att mellan sockerbolagen och de
enskilda betodlarna ingåtts kontrakt angående leverans av sockerbetor
under de fem åren 1927—1931. Det huvudsakliga innehållet av dessa
femårskontrakt var följande.

Beträffande betpriset stadgas (i § 8 av kontraktet) i huvudsak följande.
Till grund för prisberäkningen lägges medelpriset å 1 kilogram krossad
melis (K. 5) enligt Svenska sockerfabriksaktiebolagets priskurant vid försäljning
till engrossister under tiden från den 1 februari det år, betorna
odlas, till den 31 januari nästföljande år, sedan därifrån dragits dels sockerskatten
och dels den i noteringen ingående engrosrabatten — f. n. 4 procent
av bruttopriset. Det sålunda framräknade effektiva krossmelispriset
utgör grundtalet för betprisberäkningen. För 100 kilogram sockerbetor
med 16 procent sockerhalt utgör priset 6.5 gånger ovannämnda grundtal
(= grundpriset). För varje Vio procent ökning eller minskning i medelsockerhalten
röner betpriset ett tillägg eller avdrag av 1 öre per 100 kilogram
betor.

I kontraktets § 8 mom. 6 har vidare överenskommits, att, därest tullsatserna
a socker eller melass ändras under kontraktstiden, ändringen delas
lika mellan sockerbolaget och betodlarna, ävensom att tvist örn tolkning
och tillämpning av denna bestämmelse skall avgöras av den under september—november
1926 fungerande av Kungl. Maj :t tillsatta medlingskommissionen.

Under § 13 i kontraktet stadgas, att kontraktet är hävt, örn betodlaren
under kontraktstiden genom i laga ordning skedd överlåtelse avstår den
egendom, varå enligt kontraktet betor skola odlas, den nya innehavaren av
egendomen dock obetaget att övertaga kontraktet och odlingen, såvida han
så önskar samt därest han i så fall ansvarar för den förutvarandes skulder
till bolaget för betfrö, betmassa, melass, snitsel och förskott.

Med hänsyn till att prisöverenskommelsen skulle gälla för en så lång tid
som fem år hade betodlarna vid förhandlingarna krävt samt fingo i uppgörelsen
intagna vissa bestämmelser om rätt för enskild odlare att kunna
för ett kontraktsår i sänder minska den eljest enligt kontraktet tecknade
betarealen. Betodlingskontrakten innehålla i detta hänseende under § 14
i huvudsak följande stadganden. Därest enskild odlare önskar att för något
av kontraktsåren minska den areal, han enligt kontraktet förbundit sig
att odla, är han härtill berättigad för ett år i sänder, för så vitt minskningen
avser intill 50 procent av sagda areal samt han härom gör skriftlig
anmälan till fabriken genom att före den 15 mars det år, sådan minskning
avses skola ske, lämna uppgift angående storleken av den areal, å vilken
han för nästkommande kampanj ämnar odla sockerbetor, vilken areal
bliver för det året bindande. Viss möjlighet finnes därjämte för enskild
odlare, för vilken fortsatt betodling skulle medföra oöverkomliga svårigheter,
att efter särskild anhållan och medgivande i vart fall av sockerfabriken
— eller, vid tvist, av den förut nämnda kommissionen — minska sin
odling med mera än 50 procent eller helt inställa densamma.

Enligt § 15 av kontraktet är enskild betodlare vidare berättigad att för
särskilt kontraktsår med intill 10 procent öka den areal, han enligt kontraktet
förbundit sig att odla, för så vitt han därom gör skriftlig anmälan
till fabriken före den 15 mars det år, ökningen avser.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

I anslutning till förenämnda bestämmelser örn enskild odlares rätt att i
viss ordning kunna minska sin kontrakterade betareal, har under § 16
i kontraktet det stadgande intagits, att sockerbolaget må inställa driften
vid råsockerfabrik endast för det fall, att för någon fabrik betarealen nedgår
under 80 procent av den till fabriken 1924 tecknade arealen eller för
fabrik i Skåne under 1,200 hektar. Vill odlare, som tecknat odling till fabrik,
som på grund av denna bestämmelse ej igångsättes, leverera till annan
fabrik, örn vilken överenskommelse träffats mellan bolaget och odlaren,
skall så anses, som örn odlingen tecknats till denna andra fabrik.

Angående den enligt dessa kontrakt odlade betarealen meddelades i
propositionen, bland annat, att den till Svenska sockerfabriksaktiebolaget
odlade arealen uppgått till 37,437.5 hektar 1927 och 39,336 hektar 1928
samt att motsvarande arealsiffror för Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag
hade varit 3,066 hektar, respektive 3,195 hektar.

Av utredningen i ämnet framgick vidare, att de internationella förhållandena
på sockermarknaden, kännetecknade för det dåvarande av
osedvanligt lågt världsmarknadspris å socker, medfört, att det svenska
sockerpriset och till följd härav jämväl det svenska betpriset blivit synnerligen
låga. Sålunda hade, sedan början av 1927, då betodlarna underskrevo
gällande femårskontrakt, priset å 1 kilogram krossad melis (K. 5),
exklusive raffinadtullen och sockerskatten, nedgått från 38 å 40 öre till
30 å 34 öre vid början av 1928 samt till 25 öre den 9 januari 1929. (Här
vill jag inskjuta, att motsvarande pris nu — i början av februari 1930
— är nere i 22 öre.)

I propositionen återgavs den utredning i ämnet, som verkställts av den
utav Kungl. Majit den 12 december 1928 tillsatta sockerkommissionen.
Efter det att kommissionen lämnat en redogörelse för den dåvarande situationen
på sockermarknaden i världen, uttalade kommissionen den uppfattning,
att en väsentligt nedsatt svensk betodling 1929 kunde antagas
bliva följden av dåvarande synnerligen låga sockerpris, för så vitt särskilda
åtgärder icke vidtoges till betprisets förbättring. Enligt kommissionens
mening skulle olägenheterna av en mera avsevärt nedsatt betodling
—■ kommissionen befarade en arealminskning av 35 å 40 procent — i
främsta rummet gå ut över arbetarna på betfälten, sockerbruksarbetarna
och järnvägarna inom betodlingsdistrikten. För att trygga betodlingens
uppehållande 1929 ifrågasatte kommissionen statens ingripande i form av
viss tillfällig höjning av tullsatsen å raffinerat socker. Från sockerbolagen
hade kommissionen, efter förhandlingar, erhållit följande utfästelser om
deras medverkan för reglering av betpriset, därest sockertullen sålunda
höjdes. Utfästelsen från Svenska sockerfabriksaktiebolaget var av följande
lydelse:

»Under förutsättning, att tullsatsen å socker, raffinerat alla slag, och
socker, oraffinerat, polariserande över 98 procent, snarast möjligt och senast
den 1 mars 1929 höjes till 13 öre och att denna tullsats blir gällande
minst till den 1 februari 1930, samt att tullsatserna å övriga sockerfabrikat
under denna, tid icke ändras, förbinder sig Svenska sockerfabriksaktiebo -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Motioner vid
1929 års riksdag.

laget att betala de betor, som odlas under 1929 och levereras till bolaget under
kampanjen 1929/1930, efter följande grunder:

För varje odlare, som 1929 odlat betor å mer än 50 procent av den areal
han i kontraktet ursprungligen tecknat för odling till och med 1931, uppdelas
betarealen i två delar. Den ena av dessa delar, Ilar nedan kallad kontraktsarealen,
utgör 50 procent av den ursprungligen i kontraktet tecknade
arealen, den andra, här nedan kallad överskjutande arealen, utgör återstoden
av odlarens areal, i den män denna ej överstiger den ursprungliga
kontraktsarealen, ökad med 10 procent. Örn odlare med för 1929 gällande
kontrakt odlar betor å mer än 110 procent av den ursprungliga kontraktsarealen,
räknas av den areal, som överstiger nämnda procenttal, 1/2 såsom
kontraktsareal och 1h såsom överskjutande areal. För odlare, som icke före
1929 slutit för detta år gällande kontrakt, räknas V* av den odlade arealen
såsom kontraktsareal och såsom överskjutande areal.

Den av varje odlare levererade betkvantiteten fördelas på kontraktsarealen
och överskjutande arealen i förhållande till dessas storlek.

För betor från kontraktsarealen erhåller odlaren betalning enligt det för
åren 1927—1931 mellan bolaget och Skånes betodlares centralförening överenskomna
kontraktet. För betor från överskjutande arealen erhåller odlaren
betalning enligt nyssnämnda kontrakt med iakttagande emellertid av
att det i § 8 av kontraktet avsedda grundpriset ej må understiga 2 kronor
80 öre.

Bolaget förbinder sig att icke för egen räkning tillgodogöra sig någon del
av sin merinkomst genom den ifrågasatta höjningen av tullsatsen i tulltaxans
rubriker nr 158 och nr 159. Bolaget skall därför i den mån merinkomsten
ej behöver tagas i anspråk för täckande av den utgift för betor,
som överstiger vad som skulle hava utgått enligt i föregående stycke nämnda
kontrakt med en oförändrad tullsats av 10 öre, senast den 15 mars 1930
redovisa och inleverera merinkomsten till statsverket.

Kungl. Majit utfärdar nödiga bestämmelser angående kontrollering av
den avgivna redovisningens riktighet, och bolaget är pliktigt tillhandahålla
allt det material, som är erforderligt för kontrollens verkställande.»

Den utfästelse, som avgavs av Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag,
var av motsvarande innehåll.

Sedan kommerskollegium, lantbruksstyrelsen och generaltullstyrelsen i avgivna
yttranden tillstyrkt sockerkommissionens förslag, anmälde jag ärendet
inför Kungl. Majit den 9 januari 1929, därvid Kungl. Majit beslöt avlåtande
till riksdagen av den proposition i ämnet, som ovan nämnts.

I anledning av propositionen väcktes inom riksdagen följande sex motioner,
nämligen: de likalydande motionerna I: 86 av herr Leander och lii 73 av
herr Bengtsson i Norup, vari hemställdes, att riksdagen måtte anslå 4,300,000
kronor att användas för sockerbetsodlingens säkerställande under år 1929 i
enlighet med i motiveringen angivna förutsättningar; de likalydande motionerna
I: 92 och lii 100 (av nyssnämnda motionärer), vari hemställdes,
att riksdagen måtte besluta avslå Kungl. Majits proposition nr 7 rörande
ökat tullskydd för socker; motionen lii 32 av herr Herou m. fl., däri hemställdes,
att riksdagen måtte besluta avslå Kungl. Majits proposition nr 7;
samt motionen lii 289 av herr Sköld m. fl. däri hemställdes, att riksdagen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

ville dels under riksstatens nionde huvudtitel anvisa till understödjande
under år 1929 av viss sockerbetsodling i riket och att utgå i överensstämmelse
med vad i motivering till motionen anförts ett extra förslagsanslag
av 3,000,000 kronor, dels ock i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn verkställande
skyndsammast av utredning rörande ej mindre sockerproduktionens
allmänna läge särskilt med hänsyn till förhållandena här i riket än även
av möjligheterna för den svenska sockerproduktionens rationalisering.

Förenämnda proposition och motioner hänskötos till behandling i samman- Sammansatt
satt bevillnings- och jordbruksutskott, som den 9 februari 1929 avgav uk J^joldbXislåtande
(nr 1) i ämnet. Däri hemställde utskottet, I) att riksdagen måtte utskott 1929.
— med avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 7 och med anledning av
motionerna I: 86, II: 73 och II: 289 — för budgetåret 1929/1930 anvisa ett
extra förslagsanslag av 3,500,000 kronor att användas för utlämnande, i
huvudsaklig överensstämmelse med av utskottet föreslagna grunder, av visst
tillägg till priset för 1929 års sockerbetsodling; II) att riksdagen måtte —-i anledning av motionerna I: 86, II: 73 och II: 289 — i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla örn verkställande skyndsammast av utredning, under beaktande
av vad utskottet därom anfört, rörande ej mindre sockerproduktionens allmänna
läge och förutsättningarna för dess på betodling grundade fortbestånd
här i riket än även av möjligheterna för den svenska soekerproduktionens
rationalisering; ävensom III) att motionerna I: 92, II: 32 och
II: 110 måtte anses besvarade genom vad utskottet hemställt under I).

De i utskottets hemställan punkten I åsyftade grunderna för utlämnande
av visst tilläggspris voro följande.

1) Genom vederbörande sockerfabriksaktiebolag betalas för viss nedan angiven
del av de sockerbetor, som odlas under 1929 och levereras till sockerfabrik
under kampanjen 1929/1930, ett tilläggspris efter följande grunder.

2) För odlare, som före 1929 tecknat flerårigt betodlingskontrakt och jämlikt
detta 1929 odlar betor på större areal än 50 procent av den i kontraktet
ursprungligen angivna, delas betarealen i två delar, varav den ena, benämnd
garantidelen, omfattar den areal, som överstiger 50 men ej 110 procent av
den i kontraktet ursprungligen tecknade.

3) För i föregående stycke avsedd odlare, som 1928 odlat betor på större
areal än 110 procent av den i kontraktet ursprungligen tecknade, må garantidelen
ökas med hälften av den 1929 odlade areal, som ligger mellan 110
procent av den på kontraktet ursprungligen tecknade arealen och 1928 års
areal.

4) För odlare, som 1927 eller 1928 odlat betor enligt ettårigt kontrakt,
räknas hälften av hans 1929 odlade areal såsom garantidel, med iakttagande
dock att i detta stycke nämnd garantidel icke må överstiga 50 procent av
den högsta areal, han odlat under 1927 eller 1928.

5) Den av odlaren levererade hetkvantiteten fördelas på garantidelen och
odlarens övriga betareal i förhållande till dessas storlek.

6) För betor från garantidelen erhåller odlaren, därest det kontraktsenliga
grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt understiger
2 kronor 80 öre, ett tillägg utgörande skillnaden mellan 2 kronor
80 öre och sagda grundpris.

Riksdagen

1929.

Inskränkt
sockerbetsodling
1929.

Ny utredning.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

7) Av tilläggens sammanlagda belopp bestridas 9/,0 av statsmedel och 1/l0
av vederbörande bolag. Bolagen äga att under den tid, tilläggen av dem
utbetalas, successivt och i avräkning utfå statsbidraget för ändamålet mot
redovisningsskyldighet. Senast den 15 mars 1930 avgiva bolagen slutredovisning.
Bolagen äro pliktiga tillhandahålla allt det material, som är erforderligt
för statens kontroll av slutredovisningens riktighet.

Mot utskottets hemställan, som biträddes av elva utskottsledamöter, anmäldes
reservationer av åtta ledamöter, vilka yrkade bifall till propositionen,
och av en ledamot, vilken yrkade avslag å såväl propositionen som motionerna
örn uppförande av anslag på riksstaten för sockerbetsodlingens uppehållande.

Ärendet avgjordes av riksdagen den 16 februari 1929. I båda kamrarna
förekommo dubbla omröstningar. I första kammaren utslogs vid den första
voteringen Kungl. Maj:ts förslag, varför avgåvos 66 röster, av avslagsreservationen,
för vilken avgåvos 73 röster. I huvudvoteringen i denna
kammare bifölls därefter nyssnämnda reservation med 70 röster mot 66,
vilka senare avgåvos till förmån för utskottets hemställan. I andra kammaren
utslogs likaledes vid den första voteringen Kungl. Maj:ts förslag,
vilket erhöll 88 röster, av avslagsreservationen, vilken samlade 106 röster.
I huvudvoteringen i andra kammaren bifölls därefter nämnda avslagsreservation
med 105 röster mot 86 för utskottets hemställan. Resultatet vid frågans
avgörande 1929 i riksdagen blev alltså, att samtliga föreliggande förslag
örn åtgärder till den inhemska sockerbetsodlingens säkerställande avslogos.

I den sålunda uppkomna situationen och med hänsyn till rådande låga
sockerpris samt härav betingade utsikter till lågt betpris begränsade ett stort
antal sockerbetsodlare, med stöd av bestämmelserna i gällande femårskontrakt,
sin betodling våren 1929. Med anledning härav inträdde jämväl för sockerfabriksaktiebolagen
en nedsatt drift under råsockerkampanjen 1929, därvid
fem råsockerfabriker helt inställde driften.

Ehuru sockerfrågan föll vid 1929 års riksdag, har jag allt sedan dess följt
händelsernas utveckling på detta område. Redan på våren 1929 förbereddes
inom jordbruksdepartementet utsändandet av förfrågningar till svenska beskickningar
och konsulat i utlandet angående världsmarknadsläget för socker
samt sockerproduktionen i olika länder och vad härmed sammanhänger. Med
anledning av dessa förfrågningar, vilka utgingo i början av sommaren 1929,
har ett omfattande material succesivt inkommit till jordbruksdepartementet.

I de framställningar, som under höstens lopp i allt större omfattning
begynte inströmma från jordbrukarsammanslutningar och möten mellan
jordbrukare i olika delar av landet, erinrades ofta örn den svenska sockerbetsodlingens
svåra läge och betydelsen för jordbruket över huvud taget av
denna odlings uppehållande.

Den 1 november 1929 anmälde jag ånyo sockerfrågan för Kungl. Majit.
Därvid beslöt Kungl. Majit bemyndiga chefen för jordbruksdepartementet

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82. 7

ej mindre att tillkalla högst tre sakkunniga personer att inom nämnda
departement, i anslutning till vad jag vid ärendets föredragning anfört till
statsrådsprotokollet, biträda med utredning och upprättande av förslag i
socker frågan än även att, i den mån sådant erfordrades för tillgodoseende
av speciell sakkunskap å visst område, efter anmälan av utredningsmännen,
tillkalla särskild sakkunnig.

I sagda, anförande till statsrådsprotokollet angav jag såsom motiv och
riktlinjer för utredningen i huvudsak följande.

»Med hänsyn till det sålunda rådande läget beträffande sockerbetsodlingen
samt förhållandena i allmänhet på jordbrukets område, vilka aktualiserat
frågan örn det mest rationella utnyttjandet av jorden, anser jag att
anledning nu föreligger att ånyo upptaga socker frågan till övervägande.
För erhållande av underlag för en dylik prövning synes en utrednnig böra
verkställas rörande de olika faktiska förhållanden, varav spörsmålet är
beroende. Med stöd av därvid inhämtade upplysningar torde sedermera
undersökning ske rörande de åtgärder, som må kunna ifrågakomma för den
svenska betodlingens tryggande, samt utarbetas förslag i sådant hänseende.

Vad angår berörda utredning, torde sockermarknadens allmänna läge
böra klarläggas med hänsyn särskilt till förhållandena på världsmarknaden.
Vidare torde ställningen inom den inhemska sockerbetsodlingen och
sockerfabrikationen böra utredas, därvid jämväl de verkningar på skilda
områden, som den i år inskränkta produktionen kan hava medfört, böra
studeras. Av vikt är härvid att få belyst betodlingens och sockerproduk
tionens betydelse över huvud taget för det svenska jordbruket och landet
i övrigt, för beredande av arbetstillfällen, för järnvägarna, för handelsbalansen
m. m. samt de sannolika följderna av fortsatt minskad eller utebliven
inhemsk betodling, ävensom betingelserna över huvud för den sven
ska betodlingens oell en på denna grundad sockerfabrikations fortbestånd
och dessa näringars möjligheter att härutinnan genom ytterligare rationaliseringsåtgärder
eller eljest bestå gent emot den utländska konkurrensen.
I övrigt torde upptagas samtliga de frågor, som i förevarande avseende
kunna vara av betydelse.

Det förslag, som i ämnet upprättas, synes böra. färdigställas i sådan tid,
att en eventuell framställning hinner föreläggas 1930 års riksdag.»

För att såsom sakkunniga verkställa ifrågavarande utredning tillkallade
jag sagda den 1 november landshövdingen i Älvsborgs län A. V. T. von
Sneidern, chefen för statens egnahemsstyrelse kanslirådet C. E. A. Mannerfelt
och rektorn vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp professorn N. L.
Forsberg, varjämte åt landshövdingen von Sneidern uppdrogs att såsom
ordförande leda de sakkunnigas arbete. Efter anmälan av de sålunda tillsatta
utredningsmännen tillkallade jag vidare den 4 november 1929 såsom
särskilda sakkunniga direktören för Sveriges allmänna lantbrukssällskap
P. L. Nanneson för verkställande av utredning beträffande sockerbetsodlingens
produktionskostnader samt t. f. byråchefen i socialstyrelsen B. A.
E. Nyström för verkställande av utredning rörande arbetsförhållandena inom
sockerindustrien och sockerbetsodlingen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

1929 års De sålunda tillkallade utredningsmännen hava i skrivelse den 28 januari
kutmigaTskri- 1930 lämnat redogörelse för vad hittills framgått av deras utredning. Med
veise den 28 skrivelsen följde i form av bilagor ett antal genom utredningsmännens förjanuan
1930. sorg utförda specialundersökningar. Utredningsmännens skrivelse med tillhörande
specialundersökningar torde såsom bilaga fogas till detta protokoll.

Inledningsvis framhålla utredningsmännen, att för att kunna utöva inflytande
på 1930 års hetodling måste ett eventuellt förslag örn statsåtgärder
framläggas i sådan tid, att det hunne av riksdagen slutbehandlas, innan
betsådden skulle ske och jämväl före den 15 mars 1930, enär enligt gällande
kontrakt mellan sockerbolagen och betodlarna de senare skulle
före nämnda dag anmäla, huruvida de för året ämnade begagna sig av
den dem medgivna rätten att inom vissa gränser minska eller öka den
i kontraktet tecknade arealen. Omfattningen av de undersökningar, vartill
uppdraget enligt de lämnade direktiven givit anledning, hade emellertid
gjort det omöjligt för utredningsmännen att redan nu överlämna
utredningen i avslutat skick. Likväl torde vad som nu medhunnits giva
möjlighet till en sådan överblick av det nuvarande läget, att departementschefen
därpå kunde grunda sitt bedömande, huruvida ett statsingripande
till den svenska hetodlingens betryggande under innevarande år
kunde anses påkallat, samt, örn så vore fallet, på vad sätt ett dylikt ingripande
borde ske.

Nämnda redogörelse över utredningen belyser sockerfrågan ur olika synpunkter
och må därur anmärkas följande.

Den inter- Den överblick av nuvarande läget å den internationella sockermarksock^rmarkna-
naden’ som utredningsmännen erhållit, säve ej fullt samma nedslående
den. intryck nu som förra året vid samma tid. Sockerproduktionen befann
sig nämligen då i starkt stigande och ett betydande överskott, som ej
kunde under året konsumeras, beräknades bliva lagt till de redan dessförinnan
stora sockerlager, som tryckte marknaden. Emellertid visade
sig överskottet bli mindre än man på sina håll väntat, vadan ej heller
lagren vid ingången av löpande konsumtionsår voro så stora sorn man
tidigare räknat med. Sockerproduktionen 1929/1930 beräknades av fackmän
även komma att bli något lägre än under förra året. De stora produktionsökningarna
i de båda huvudcentra för rörsocker -— Cuba och
Java — skulle nämligen hava avstannat, och en lugnare utveckling av
produktionen vore av allt att döma att vänta. Möjligheterna att utvidga
produktionen till nya områden f bref olle även vara ganska begränsade.
Ansträngningarna att mellan de olika ländernas sockerindustrier åstadkomma
en ekonomiskt förnuftig produktionsbegränsning hade icke upphört,
ehuru arbetet i denna riktning under det gångna året ej lämnat
något resultat till följd av Javas avvisande hållning. Säkrare i prisstabiliserande
riktning än mer eller mindre konstlade produktionsinskränkningar
verkade dock den hastigt stigande förbrukningen i flertalet
viktigare konsumtionsländer. Läget å den internationella socker -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

marknaden kunde därför för närvarande i stort sett anses karakteriserad
av att konsumtionen i världen successivt tilltoge samtidigt som produktionen
i de större produktionscentra stöde still eller i varje fall ökades
jämförelsevis måttligt. Sockerexperternas beräkningar för 1929/1930 ginge
också för första gången på länge ut på, att konsumtionen skulle uppväga
produktionen, så att befintliga lager ej bomme att ökas.

Därest utvecklingen fortsatte åt detta håll, bomme sockerpriserna förr
eller senare att stiga. När ett dylikt omslag bomme att inträffa, vore
emellertid omöjligt att säga. Man hade redan väntat på det förgäves.
Lägets osäkerhet påverkades nämligen i hög grad av att prisbildningen
å den fria världsmarknaden för socker influerades av den mångfald åtgärder,
som av flertalet stater företagits beträffande beskattnings- och
tullskyddspolitiken. När emellertid vändpunkten i prisutvecklingen
uppnåddes, torde man kunna förvänta, att förbättringen av läget bomme
att ske jämförelsevis hastigt. De synliga förråd, som funnes, vore nämligen
icke större än att en avsevärd del av dem uppsöges av handeln,
när denna vid marknadens stabilisering återfinge sitt normala utseende
och den vid fallande priser naturliga benägenheten hos alla mellanhänder
att så mycket som möjligt inskränka sina lager upphörde.

Även örn det nuvarande läget ej kunde anses ge anledning till den
spådomen, att svårigheterna komme att övervinnas under närmaste året,
hade dock en ljusning inträtt i läget å världsmarknaden. Det vore uppenbart,
att därmed även utsikterna för vår inhemska betodling och den
därpå grundade sockerindustrien att bestå i konkurrensen förbättrats.

Trycket utifrån, särskilt genom konkurrensen i raffinadsocker från
Tjeckoslovakiens sida, vore dock fortfarande mycket kännbart och hade
under senaste året högst väsentligt skärpts. Orsaken härtill vore givetvis
den, att Tjeckoslovakien tvingats till en mer aggressiv försäljningspolitik,
sedan Storbritannien och ett flertal kontinentala länder i Europa
under 1928 och 1929 sökt att genom förhöjda tullar i möjligaste mån avspärra
sin marknad från import av tjeckoslovakiskt socker.

Läget å den internationella sockermarknaden, sådant det nu vore och
under en överskådlig tid kunde tänkas bliva, vore enligt utredningsmännens
uppfattning uppenbart sådant, att den svenska sockerbetsodlingen
och en på denna grundad sockerindustri vore, liksom hittills, i
behov av ett visst skydd för att kunna bestå. Storleken av detta skydd
borde givetvis vara beroende av de fördelar, som den inhemska betodlingen
och sockerindustrien beredde landet, samt de nackdelar, som
följde av att konsumenterna finge betala högre sockerpris.

Fördelarna av en inhemsk betodling vore flerahanda. Sedan länge
hade sålunda sockerbetsodlingen här i landet uppmuntrats på grund av
dess betydelse för jordbruket.

För de egentligen betodlande områdena i vårt land vore betodlingens

Betydelsen av
inhemsk
sockerbetsodling.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

bedrivande i lämplig omfattning ett villkor för bibehållandet av den intensitet
i jordbruksdriften, som där förekomme. På grund av sockerbetsodlingens
betydelse i växtföljden för omväxling mellan olika växtslag,
för ogräsbekämpandet samt motverkandet av förödande växtsjukdomar
uppträdande kunde nämligen betodling icke lämpligen ersättas
med sädesodling, utan betodlingens definitiva inskränkning måste medföra
en omläggning av växtodlingen i extensiv riktning och med all sannolikhet
till ökad animalisk produktion. Detta skulle åter kräva ökade
kapitalutlägg, vilket i dessa för jordbruket bekymmersamma tider vore
förenat med särskilda svårigheter. Därjämte skulle en sådan utveckling
hava till följd, att det svenska jordbruket för avsättning av sin produktion
i allt större utsträckning komme att trängas på en alltid osäker
och av allt flera säljare uppsökt exportmarknad. För närvarande utgjorde
Storbritannien vårt utan jämförelse viktigaste avsättningsområde
i utlandet för animaliska produkter. Vem kunde emellertid garantera,
att denna marknad även i framtiden komme att stå öppen för vår export
av jordbruksprodukter i samma utsträckning som hittills! Starka strävanden
hade redan gjort sig gällande att genom särskilda förmåner åt
kolonierna underlätta livsmedelsimporten därifrån på övriga exporterande
länders bekostnad. I fråga örn Englands sockerimport vore dylika
strävanden förverkligade. I varje fall bleve avsättningen av det svenska
jordbrukets alster under dylika förhållanden än mera beroende av osäkerheten
på världsmarknaden. Den svenska betodlingen däremot hade
alltid en säker avnämare i den inhemska sockerindustrien, vilken även
till följd av konsumtionens hastiga stegring kunde antagas komma att
ytterligare utvecklas. Då spörsmålet örn den vegetabiliska och animaliska
produktionens inbördes avvägning givetvis kunde bliva föremål för
olika meningar och då denna frågas allmänna bedömande folie utanför
uppdraget, hade utredningsmännen med förestående endast velat fästa
uppmärksamheten därpå, att en alltför ensidig inriktning av endera av
dessa båda grenar kunde hava sina nackdelar.

Vad som ovan anförts angående betodlingens betydelse för jordbruksnäringen
talade för att jordbrukarna i de trakter, där sådan odling vore
möjlig, skulle till fullo inse dess fördelar och ägna sig däråt. Emellertid
vore det påtagligt, att prisfrågan spelade in vid avgörandet av vilken odling,
som skulle väljas, och den enskilde odlaren fäste därvid stort avseende
vid odlingens omedelbara resultat. Ju svagare hans ekonomiska
ställning vore, desto mer tvingades han också till sådant hänsynstagande.
Ej heller kunde rimligtvis förväntas, att sockerbetsodlingen i längden
skulle upprätthållas, örn den för odlaren på grund av otillfredsställande
betpris bleve oekonomisk.

Även de sociala synpunkterna gjorde sig med styrka gällande, när det
gällde att bedöma fördelarna av en inhemsk betodling och en därpå
grundad sockerindustri. Genom betodlingen bereddes stora grupper ar -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82. 11

betare särskilt bland lantbefolkningen tillfälle till ökade arbetsinkomster,
en omständighet av vikt i dessa tider, då allmänt erkändes, att lantarbetarnas
arbetsinkomster i jämförelse med industriarbetarnas vore
otillfredsställande. Särskild betydelse torde betodlingen hava för de
mindre jordbrukarna. Genom denna odling kunde de nämligen fullständigare
utnyttja sin och familjens arbetskraft än på annat sätt vore möjligt.
Sockerindustrien erbjöde likaledes en välbehövlig ökning i arbetsmöjligheterna
för vissa befolkningsgrupper. Som kampanjarbetare vid
råsockerfabrikerna brukade nämligen i stor utsträckning anställas småbrukare
såväl som diverse grovarbetare från endast under sommaren i
gång varande industrier, såsom exempelvis tegel- och torvfabrikationen.
Båsockerindustrien bidroge därför i de trakter, som därav berördes, att
inskränka den säsongmässiga arbetslösheten. Man torde därför kunna
säga, att en total nedläggning av betodlingen och den därpå grundade
sockerindustien med all sannolikhet skulle medföra ytterst kännbara
verkningar för de befolkningsgrupper, som därav för närvarande hade
sin utkomst.

Slutligen borde även framhållas, att med hänsyn till vårt lands självförsörjning
det givetvis vore av värde att inom landets gränser äga en
inhemsk betodling och sockerindustri. Starkt bidragande till de europeiska
staternas livliga intresse för den inhemska betodlingen hade sålunda
otvivelaktigt varit de tråkiga erfarenheter, som gjordes under
kriget med den då otillräckliga sockertillförseln. Det förstärkta tullskydd,
som flertalet av Europas länder anordnat under senare år, torde
också böra ses mot bakgrunden av dessa förhållanden, örn än med hänsyn
till de internationella strömningarna andra skäl skjutits fram,
när det gällt att utåt motivera de vidtagna åtgärderna.

Såsom samlat omdöme i frågan örn den svenska sockerbetsodlingens och
den på denna grundade sockerindustriens betydelse hava utredningsmännen
uttalat den mening, att av den nu pågående utredningen samt de i
ämnet tidigare företagna undersökningarna framginge, att denna näring
vore av stor betydelse för dem, som utövade eller vore beroende av densamma,
för jordbruket, för respektive landsändar och för landet i dess
helhet.

Beträffande följderna av nedlagd eller inskränkt sockerbetsodling anföres
av utredningsmännen följande.

En nedläggning av sockerbetsodlingen och den därpå grundade sockerindustrien
i landet skulle säkerligen ej vara till gagn varken för landet,
jordbruksnäringen, betodlarna eller den industri, som från betodlingen
hämtade sin råvara. Betodlingens och sockerindustriens uppehållande
vore emellertid beroende av prisfrågan.

Sockerpriserna hade under det gångna året varit mycket låga. Sedan
priskurantpriset för ett kilogram krossad melis vid årsskiftet 1928/1929

Följderna ar
nedlagd eller
inskränkt
sockerbetaodling.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

uppgått till 36 öre, sjönk det under våren 1929 mycket hastigt, så att det
i mitten av juni var nere i 31 öre. Därefter inträdde en betydande återhämtning,
och i slutet av september 1929 var priset uppe i 37 öre. Som
en följd av vissa företeelser å världsmarknaden ägde emellertid under
oktober och november ett nytt prisfall rum, som resulterat i att nämnda
priskurantpris alltsedan mitten av november utgjort allenast 32 öre. I
medeltal under det till grund för betpriset liggande regleringsåret 1 februari
1929—1 februari 1930 beräknades det uppgå till något över 34 öre.
Som betpriset enligt gällande odlingskontrakt utginge med 6.5 gånger
priskurantpriset å krossad melis efter avdrag av grossistrabatten 4 procent,
hade betpriset givetvis rönt påverkan av de låga sockerpriserna.
För den gångna kampanjen torde sålunda priset för 100 kilogram betor
med en sockerhalt av sexton procent utgöra ungefär 2 kronor 15 öre. Till
följd av den höga sockerhalten hos årets betor (17.6 procent) bomme dock
betodlarna att utfå i genomsnitt ungefär 2 kronor 30 öre per 100 kihn
gram.

Trots det tryckta läge, vari betodlingen till följd av de låga sockerpriserna
sålunda befunne sig, hade den under det gångna året ej reducerats
med mer än ungefär en tredjedel. Enligt vad nämligen statistiska centralbyrån
på grundval av erhållna uppgifter örn den totala betskördens
omfattning samt de uppskattade hektarskördarna i olika delar av landet
preliminärt beräknat och under uttrycklig reservation för resultatets
exakthet meddelat, skulle den under 1929 med sockerbetor odlade arealen
uppgå till 29,000 hektar. Anledning funnes emellertid antaga, att de verkliga
hektarskördarna vore något högre än de uppskattade, varför den
totala, under året odlade arealen torde vara något lägre än den här ovan
uppgivna. Till jämförelse meddelades, att de med sockerbetor odlade
arealerna för 1927 och 1928 utgjorde 40,700 respektive 42,800 hektar. Att
minskningen ej blivit större sammanhängde med att enligt det mellan
sockerbolagen och betodlarna rådande femåriga kontraktet, vilket avsåge
odlingsåren 1927—1931, odlarnas rätt att inskränka sin areal begränsats
till 50 procent av den areal de vid kontraktets ingående tecknat.

Det hade i stort sett varit till odlarnas nytta, att de trots de otillfredsställande
priserna kunnat uppehålla sin betodling i sådan omfattning,
som skett. Härigenom hade större ändringar i driften kunnat undvikas,
oell framför allt hade växtföljdsordningen kunnat bibehållas i någorlunda
oförändrat skick. Av de utförda undersökningarna rörande verkningarna
av den reducerade betodlingen framginge, att inskränkningen
varit minst hos de smärre jordbrukarna. Givetvis vore detta beroende
av att dessa ej använde lejd arbetskraft och därför i sin jordbruksdrift
vore något mindre känsliga för det dåliga prisläget.

För sockerindustrien hade nedsättningen medfört den olägenheten, att
utnyttjningsgraden av råsockerfabrikernas kapacitet därigenom minskats.

Med hänsyn till de sociala synpunkterna torde verkningarna av in -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

skränkningen under 1929 i betodlingen samt i driften vid råsockerfabrikerna
hava varit mera kännbara. Enligt vad som hittills kunnat utrönas
av pågående utredningar rörande arbetsförhållandena hade ackordspriset
för betskötseln och betupptagningen under det gångna året kunnat
för de undersökta gårdarna sänkas från i allmänhet 250 kronor till 200
—230 kronor per hektar, och syntes lönenedsättningarna vara mera framträdande
i distrikt med lättare jord än inom områden med styvare jord.
Genom den inskränkta betodlingen hade givetvis också antalet personer,
som sysselsatts vid betodlingen och råsockerfabrikerna, reducerats. Antalet
av den för betornas sommarskötsel och upptagning särskilt lejda
arbetskraften hade sålunda vid de undersökta gårdarna från 1928 till
1929 minskats med ungefär en tredjedel. Allmänt hade också omvittnats,
att arbetstillgången vid betodlingen under det gångna året varit
osedvanligt riklig och att därför arbetslönerna kunnat nedbringas. Huruvida
den stora tillströmningen av arbetskraft helt vore att tillskriva
betodlingens inskränkning hade dock ej kunnat utrönas.

För flera av järnvägarna spelade bet- och råsockertransporter mycket
stor roll. Särskilt vissa typiska betbanor i södra Skåne liksom på Öland,
Gotland och i Östergötland hade, då betodlingen 1926 varit praktiskt taget
inställd, lidit avsevärt avbräck genom betodlingens bortfallande, varvid
dock jämväl borde ihågkommas, att många järnvägar under senare tid
över huvud taget fått sitt driftsresultat försämrat, bland annat med hänsyn
till konkurrensen med automobiltransporterna.

Ur handelsbalansens synpunkt medförde en inställd eller inskränkt
betodling givetvis en motsvarande ökning i råsockerimporten. Å andra
sidan uppkomma i denna situation åtskilliga omständigheter, som kunde
påverka handelsbalansen i motsatt riktning. Svårigheterna att klarlägga
betydelsen för handelsbalansen av betodlingen och råsockerindustrien
vore mycket stora till följd av omöjligheten att förutsäga, huru de vid
en bortfallen betodling och råsockerfabrikation ledigblivna produktiva
krafterna (betjorden, arbetskraften, kapitalet) komme att tagas i anspråk
för andra ändamål.

Utredningsmännen hava vidare undersökt, huruvida en förbättring i
betingelserna för den inhemska sockernäringen skulle kemna åstadkommas
genom sockerindustriens och betodlarnas egna åtgöranden i syfte att
ytterligare rationalisera driften.

Vad först anginge betodlingen, utvisade utredningen, att en förskjutning
i betodlingens lokalisering påginge från för denna odling mindre
tjänliga till härför bättre jordar. Betodlingen i Skåne syntes sålunda alltmer
koncentrera sig till södra Skånes bördiga och jämförelsevis lätta
jordar. Däremot hade odlingen gått tillbaka i trakter med styvare joni
såsom i nordvästra Skåne. På grund av dessa senare trakters starka industrialisering
hade även efterfrågan på arbetsfolk där ökats, varmed

Betodlingens
och sockerindustriens

rationaliseringsmöjligheter
m. m.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

följt stegrade löneanspråk, som i sin ordning verkat återhållande på betodlingen.
De smärre och medelstora gårdarna hade kommit att övertaga
en allt mer omfattande del av hetproduktionen, medan de större gårdarna,
vilka i huvudsak arbetade med lejd arbetskraft, relativt taget minskat
i betydelse för betodlingen. Jämsides med denna hetodlingens naturliga
anpassning efter de ekonomiska betingelserna påginge även visst
kontinuerligt arbete för att ytterligare höja utbytet av betodlingen. I
detta hänseende nämndes Svenska sockerfabriksaktiebolagets vitbetsförädlingsanstalt
vid Landskrona, vars uppgift vore att framställa för odlingen
och industrien förbättrade sockerbetsstammar, samt vissa genom
nämnda bolags försorg igångsatta jordundersökningar för erhållande av
material till bedömande av odlingens betingelser. Ävenså påginge oavbrutna
fältförsök hos enskilda odlare för utrönande av den i varje fall
mest ekonomiska gödslingen vid sockerbetsodlingen. Resultaten av åsyftade
olika slag av arbeten komme emellertid endast småningom till synes.
Några mera framträdande språng i utvecklingen torde på detta
område ej vara att vänta.

I fråga örn ekonomiskt samgående mellan betodlarna torde vara väl
känt, att dessa i form av sina betodlareföreningar och den härpå byggda
Skånes betodlares centralförening kommit synnerligen långt i organisationshänseende,
då det gällde att i avseende å betpris och övriga avsättningsförhållanden
gemensamt tillvarataga sina intressen.

Sockerindustrien å sin sida bade under senare tider genom rationaliseringsåtgärder
i mycket hög grad förbättrat sina produktionsförhållanden.

Vad beträffade de tidigare understundom framförda anmärkningarna
mot det stora antalet råsockerfabriker, vilka ursprungligen inrättats under
statens beskydd för att i jordbrukets intresse söka sprida betodlingen,
hade numera situationen förändrats till följd av den ökade sockerförbrukningen
i landet. Visserligen funnes några råsockerfabriker med tillförselområden,
där mindre gynnsamma odlingsbetingelser medförde kvantitativt
och kvalitativt lägre skördeutbyte och i följd därav höga produktionskostnader
per deciton betor eller där odlingen vore otillräcklig
för fabrikens kapacitet. Men då dessa fabriker nu funnes och då även
deras produktion vore behövlig för landets sockerbehov, syntes lämpligheten
av någon särskild aktion för deras nedläggande kunna ifrågasättas.
Den nuvarande produktionsapparaten, som tidigare varit otymplig
och för stor tilltagen, hade genom den ökade sockerförbrukningen
anpassat sig efter förhållandena.

Vidare redogöra utredningsmännen för av dem gjorda undersökningar
i syfte att, örn möjligt utan statens ingripande, få till stånd någon pristilläggsöverenskommelse
mellan sockerbolagen och odlarna, varigenom betodlingen
1930 bleve i görligaste mån tryggad. Sedan utredningsmännen
måst konstatera, att de i dylikt syfte bedrivna förhandlingarna för när -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

varande vore utsiktslösa, framföra de den mening, att frågan örn en
statlig aktion åt betodlingen i år ej uteslutande borde ses ur sockernäringens
och med denna förbundna mångahanda intressens synpunkt, utan frågan
borde också betraktas i samband med spörsmålet örn en allmän stödaktion
åt landets jordbruk. Ehuru utredningsmännen ansett det icke tillkomma
dem att bedöma sistnämnda spörsmål i hela dess vidd, hava de dock velat
framhålla, bland annat, att prisfallet å jordbruksprodukter vore särskilt
kännbart beträffande spannmål och sockerbetor, varför det vore uppenbart,
att de för jordbruket dåliga tiderna i hög grad träffade sockerbetsdistrikten.
En stödaktion åt betodlingen skulle också medföra den högst värdefulla fördelen,
att därigenom komme att gagnas alla de intressen, som vore förbundna
med denna odlings och sockerindustriens fulla drift och vilka i
större eller mindre utsträckning lede men genom sådan inskränkning, som
i händelse av utebliven stödaktion kunde befaras.

Efter att sålunda hava yttrat sig om frågan i dess allmänhet övergå utredningsmännen
att, enligt sitt uppdrag, redogöra för de former, varunder
ett eventuellt statsingripande beträffande 1930 års betodling kan tänkas äga
rum. Då valet mellan de olika tänkbara vägarna väsentligen vore beroende
av skattepolitiska och jämväl andra politiska överväganden, hade utredningsmännen
ansett det ej tillkomma dem att uttala sig örn dylikt val. De
hade därför ansett sig böra utforma vissa olika alternativ. De särskilda
förutsättningar, varifrån utredningsmännen därvid haft att utgå, hade varit
i huvudsak följande. Sockerbolagen vore beredda att till betodlarna förmedla
de medel, som på det ena eller andra sättet ställdes till dessas förfogande,
och gjorde ej anspråk på någon del av dessa medel. Vidare hade
bolagen åtagit sig att såsom komplement till eventuella statsåtgärder bidraga
till betfrakterna i större utsträckning, än gällande odlingskontrakt föreskreve.
Styrelsen för Skånes betodlares centralförening hade ansett sannolikhet
föreligga, att full odling skulle vinnas, samt förhandlingsvis förklarat
sig för sin del beredd tillstyrka sådan odling, därest betodlarna erhölle
ett pris av lägst 2 kronor 80 öre per deciton betor med en sockerhalt av
16 procent från den senare hälften av kontraktsarealen (d. v. s. från den
del av arealen, varå de hade rätt inställa odlingen). På angivna skäl hade
utredningsmännen ansett detta pris vara beträffande betor från den andra
arealdelen för 1930 års odling fullt försvarligt. Därest odlarna — såsom fallet
bleve vid tullhöjning — på grund av kontraktets prisregler erhölle en
automatisk höjning i priset å betor från den första halvdelen av arealen,
Ange ett belopp motsvarande denna höjning gå i avdrag från nyss nämnda
pris av 2 kronor 80 öre vid bestämmande av tilläggspriset för betor från
den återstående delen av arealen. Vidare skulle från sagda pris få avdragas
ett belopp motsvarande värdet av den utav sockerbolagen utlovade ökningen
i fraktbidraget, varigenom nämnda betpris av 2 kronor 80 öre för den senare
arealdelen nedginge till 2 kronor 70 öre per deciton sextonprocentiga betor.

Utredningsmännens
förslag
om olika
former för
statsingripande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Härefter utforma utredningsmännen tre olika linjer för ett eventuellt
statsingripande 1930, nämligen subvention genom direkt anslag, subvention
genom lindring i tullbeskattningen å råsocker samt stöd åt betodlingen genom
höjning av raffmadtullen.

För att betodlarna vid subventionslinjen skulle kunna garanteras det
nämnda priset av 2 kronor 70 öre per deeiton sextonprocentiga betor från
den senare arealdelen, beräkna utredningsmännen, att ett statsanslag av i
runt tal 3,800,000 kronor skulle behöva anvisas.

För genomförandet av linjen med subvention genom lindring i tullbeskattningen
å råsocker skulle de båda sockerbolagen givas ett särskilt tillstånd
att införa viss bestämd myckenhet råsocker utan erläggande av den eljest
utgående råsockertullen av 7 öre per kilogram. Den härigenom för bolagen
bortfallande utgiften skulle bolagen redovisa för utgivande av sådant tilläggspris
för betor, att odlarna erhölle ett pris av intill 2 kronor 70 öre per
deeiton sextonprocentiga betor från den senare arealdelen.

Valdes i stället att genom höjning av tullen å raffinerat socker, vilken
för närvarande utgår med 10 öre per kilogram, förbättra betpriset, skulle
bolagen för sist nämnda ändamål redovisa det genom sådan tullhöjning för
dem uppkomna merpriset å det socker, som av dem såldes under den tid,
den höjda tullen gällde. Vid den tullhöjning, varmed utredningsmännen
vid detta alternativ räknade, eller 3 öre per kilogram under de elva månaderna
mars 1930—januari 1931, skulle priset å betor från den första arealdelen
enligt kontraktet automatiskt höjas med sådant belopp, att detta belopp
motiverade ett avdrag med i runt tal 15 öre från det ovan angivna priset
2 kronor 70 öre per deeiton sextonprocentiga betor från den senare arealdelen.
Med hänsyn härtill borde vid tullhöjningslinjen ett pris av 2 kronor
55 öre per deeiton sextonprocentiga betor örn möjligt ernås för betor från
den senare arealdelen. Den del av sockerbolagens genom tullhöjningen
uppkomna merinkomst å socker, som enligt givna regler eventuellt ej åtginge
för betprisets förbättring, skulle av bolagen inbetalas till statsverket.

Sedan utredningsmännen i enlighet härmed utarbetat erforderliga grunder
för sockerbetsodlingens understödjande 1930, hava de hos de båda sockerbolagen
begärt och erhållit skriftliga utfästelser örn bolagens åtagande att
under angivna förutsättningar bringa grunderna i tillämpning samt lämna
det fraktbidrag till odlarna, varom ovan nämnts. De härom upprättade
handlingarna äro återgivna i utredningsmännens förevarande skrivelse.

De specialundersökningar och övriga bilagor, som äro fogade till utredningsmännens
skrivelse, äro följande.

A) Rörsockerproduktionens nuvarande läge och framtid.

B) Den internationella sockermarknaden 1928/1929.

C) Nationernas förbunds åtgärder i sockerfrågan.

D) Tabeller rörande den internationella sockermarknadens utveckling och
nuvarande läge.

E) Den svenska sockerbetsodlingen (en jordbruksstatistisk undersökning).

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82. 17

F) Sockerbetsodlingens betydelse ur växtföljdssynpunkt.

6) Sockerbetsodlingens betydelse för jordbruket.

H) Produktionskostnaderna vid sockerbetsodling.

I) Vissa historiska och statistiska uppgifter om den svenska sockerfabrikationen.

J) Kortfattad översikt rörande den svenska sockerindustriens ekonomiska
ställning och produktionsförhållanden.

K) Några preliminära uppgifter angående sockerbetsodlingens och sockerindustriens
betydelse för beredande av arbetstillfällen.

L) Vissa uppgifter rörande de med råsockerfabrikationen sammanhängande
järnvägstransporterna.

M) Ekonomiska uppgifter rörande vissa järnvägar, vid vilka betodling
äger rum.

N) Örn betydelsen för Sveriges handelsbalans av den inhemska betodlingen
och den därpå grundade sockerindustrien.

O) Kontrakt gällande mellan sockerbolagen och betodlarna.

över utredningsmännens förenämnda skrivelse med bilagor hava infordrade
yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen den 3 februari 1930, av kommerskollegium
den 9 i samma månad samt av generaltullstyrelsen den 30 januari
1930.

Lantbruksstyrelsen erinrar i sitt utlåtande till en början örn förevarande
frågas betydelse icke blott för sockerbetsodlarna utan jämväl ur allmän
jordbruks- och folkhushållningssynpunkt; och anför styrelsen härom:

Den jordbrukskris, som för närvarande överginge icke blott Sverige utan
snart sagt hela världen, hade inom alla länder framkallat åtgärder i syfte
att åt den egna jordbruksproduktionen bevara den inhemska marknaden
samt att underlätta avsättningen utav förefintligt överskott av det egna
landets jordbruksalster inom andra länder. Denna kris funne lantbruksstyrelsen
vara av sådan natur, att jämväl inom Sverige allvarliga ansträngningar
måste göras i syfte att i största möjliga omfattning tillgodose landets
behov av jordbruksprodukter, som med fördel kunde framställas inom landet,
genom inhemsk produktion. I fråga örn produktion av jordbruksalster vore
Sverige i stort sett självförsörjande, och några svårigheter för landet att
nå full självförsörjning på detta område torde icke förefinnas utom beträffande
den myckenhet hårt vete, som vore erforderlig för uppblandning
av svenskt vetemjöl för erhållande av fullt bakningsdugligt mjöl och som
med de vetesorter, vilka stöde till buds för odlingsändamål, åtminstone för
närvarande icke kunde produceras inom landet. Redan nu förelåge på
många områden och framför allt ifråga örn animala jordbruksprodukter en
inhemsk produktion av sådan omfattning, att en avlastning på världsmarknaden
vore en nödvändig förutsättning för jordbruksdriftens upprätthållande.
Under sådana förhållanden vore det naturligt, att minskad odling av en
produkt, som kunde vinna full avsättning inom landet, medförde ökad produktion
av andra varor, för vars avsättning jordbruket vore hänvisat att
under svår och ofta ojämn konkurrens söka vinna avsättning på världsmarknaden.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. lii hafi. (Nr 82.) 2

Infordrade

yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

För sockerbetsodling torde jordmån oell klimat inom de delar av landet,
till vilka dylik odling vore förlagd, ur odlingssynpunkt i allmänhet vara
fullt ut lika tillfredsställande som inom andra sockerproducerande europeiska
länder, jämväl sådana som utsatte den svenska produktionen för en
ödeläggande konkurrens. Orsaken till att den svenska sockerbetsodlingen
utan lämpligt avvägt stöd från det allmännas sida icke syntes kunna
konkurrera med den utländska, vöre sålunda i stort sett ej att söka uti
mindre utbyte vid svensk odling utan i högre produktionskostnader av
andra slag. Härvid torde de inom landet rådande högre arbetslönerna utöva
ett stort inflytande, helst som sockerbetsodlingen krävde alldeles
särskilt stor mängd mänskligt arbete. Detta förhållande syntes lantbruksstyrelsen
starkt tala för vidtagande av åtgärder i syfte att i full utsträckning
upprätthålla den svenska sockerbetsodlingen.

Lantbruksstyrelsen ansåge sig jämväl i detta sammanhang böra framhålla
nödvändigheten av att, därest statsmakterna nu, såsom från olika håll föreslagits,
skulle vidtaga verksamma åtgärder till uppmuntrande av annan
produktion än den av sockerbetor, man måste såsom sannolik räkna med
en given tillbakagång av sockerbetsproduktionen, örn den lämnades utan
det ökade stöd, som utgjorde en nödvändig förutsättning för dess förmåga
att konkurrera med annan odling inom landet.

Efter att hava omnämnt de tre olika alternativ, som av utredningsmännen
ifrågasatts till stödjande av betodlingen, anför lantbruksstyrelsen
vidare:

Emot utredningsmännens utgångspunkt, avseende att för betodling
överstigande den, vartill betodlarna genom kontrakt med sockerbruken
vore bundna, tillförsäkra odlarna ett pris av 2 kronor 70 öre per 100 kilogram
betor under förutsättning att genomförandet av vissa befraktningsåtaganden
från sockerbrukens sida, syntes lantbruksstyrelsen intet skäl
till erinran föreligga.

Enligt utredningsmännens mening borde dess tre förslag ur betodlarnas
synpunkt leda till samma resultat. Detta torde nog också jämväl enligt
lantbruksstyrelsen mening i realiteten bliva fallet. Lantbruksstyrelsen
ansåge sig dock böra anmärka, att alternativ 2, avseende tullfri import av
viss mängd råsocker mot skyldighet för sockerbruken att betala det förhöjda
betpriset, i detta hänseende syntes kunna innebära mindre säker
het. Detta alternativ utginge därifrån, att svensk sockerbetsodling icke
skulle nå större omfattning, än att minst 44,000 ton råsocker måste importeras,
för att landets årskonsumtion av socker skulle bliva täckt. Örn
också lantbruksstyrelsen antoge, att den svenska betodlingen, åtminstone
icke inom den närmast liggande tiden, komme att få större omfattning, än
att detta bleve fallet, torde dock ingen säkerhet härför förefinnas. De gjorda
kalkylerna syntes tvärt örn räkna med möjligheten av en stegrad odling.

Ur de synpunkter lantbruksstyrelsen hade att företräda, torde det vara
av mindre betydelse, vilket alternativ som valdes till sockerbetsodlingens
säker ställande, under förutsättning likväl att betodlarna finge den prisförhöjning,
som vore ett nödvändigt villkor för odlingens upprätthållande
i full utsträckning. Enligt styrelsens förmenande vore huvudsaken den,
att erforderliga åtgärder i detta syfte vidtoges. Föreliggande utredning
och där framförda förslag syntes styrelsen innebära möjlighet till en tillfredsställande
lösning av denna fråga.

Lantbruksstyrelsen kunde emellertid icke underlåta att framhålla det

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

enligt styrelsens förmenande anmärkningsvärda däruti, att vid utredningen
av förevarande fråga de sakkunniga i år lika litet som i fjol berört
frågan örn melasstullen. Styrelsen ansåge sig böra erinra, att styrelsen
vid upprepade tillfällen bos Kungl. Majit hemställt om åtgärder för borttagande
av tullen å fodermelass eller med andra ord å melass, i den mån
denna vara användes för utfodringsändamål. I sitt utlåtande den 9 januari
1929 till Kungl. Majit med anledning av 1928 års sockerkommissions förslag
framhöll lantbruksstyrelsen önskvärdheten av att vid den då gjorda
utredningen en ingående prövning ägnats jämväl denna fråga. Under det
år, som därefter förflutit, hade enligt lantbruksstyrelsen förmenande prissättningen
på fodermelass inom landet fortfarande givit anledning till berättigade
klagomål från den icke betodlande jordbruksbefolkningens sida.
Saken vore av sådan betydelse, att det kunnat förefalla naturligt, att den
nu blivit föremål för närmare utredning och förslag.

I anslutning till vad sålunda anförts finge lantbruksstyrelsen tillstyrka,
att åtgärder enligt något av de utav de sakkunniga framlagda alternativa
förslagen vidtoges. Då, såsom lantbruksstyrelsen redan anfört, valet av
form för understödjande av sockerbetsodlingen ur de synpunkter, styrelsen
hade att företräda, vore av mindre betydelse och — såsom de sakkunniga
framhållit — väsentligen beroende av skattepolitiska och andra politiska
synpunkter, som det icke torde ankomma på styrelsen att bedöma,
hade styrelsen ansett sig icke hava anledning överväga ett förordande av
något av de framlagda alternativen framför de andra.

Kommerskollegium meddelar först, att kollegium inhämtat yttranden i
ärendet från Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg
och Skånes handelskammare samt Sveriges kemiska industrikontor. I
nämnda yttranden har i huvudsak anförts följande.

Stockholms handelskammare har av de sakkunnigas utredning funnit
på ett övertygande sätt framgå, att det fortsatta beståndet av vårt lands
sockerbetsodling och sockerindustri för närvarande vore allvarligt hotat
samt att ett nedläggande av betodlingen av olika synpunkter vore ägnat
att för vårt samhällsliv medföra betydande nackdelar. Då det förefunnes
grundad anledning antaga, att de nu rådande olägenheterna för vår
inhemska sockerbetsodling ej vore av stadigvarande karaktär, syntes det
handelskammaren vara av vikt att under förhandenvarande nedgångsperiod
lämna betodlingen ett stöd, så att vårt näringsliv örn möjligt besparades
de med odlingens omläggning förbundna kostnaderna och olägenheterna
och åt betodlingen bibehölles möjligheterna att under gynnsammare
konjunkturer upptaga tävlan nied andra produktionscentra. Angelägenheten
av att genom lämpliga åtgärder stimulera betproduktionen
framstode så mycket starkare, som huvuddelen av denna produktion bedreves
å små eller medelstora bondgårdar och dessa i stort sett torde
sakna nödigt kapital för en omläggning av jordbruket till den ökade
animaliska produktion, som påkallades av en definitiv inskränkning av betodlingen.
Då ett inskridande från det allmännas sida för närvarande
torde vara den enda framkomliga vägen, tillstyrkte handelskammaren
för sin del, att åtgärder i sådant hänseende måtte vidtagas. Såsom i
betänkandet föreslagits, borde dessa emellertid icke givas en permanent
karaktär. Rörande storleken av det för betodlingen erforderliga stödet
anslöte sig handelskammaren till de synpunkter, som av de sakkunniga
härutinnan framlagts. Beträffande valet mellan de föreslagna tre alter -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

nativa formerna för ett statsingripande hade handelskammaren icke ansett
sig böra göra något uttalande, enär detta val väsentligen vore beroende
av skattepolitiska och andra politiska överväganden.

Handelskammaren i Göteborg, som ej ansett sig böra ingå på frågan,
huruvida betodlingen borde lämnas statlig hjälp eller ej, inskränker sig
till ett skärskådande av de olika former för statsunderstöd, vilka av de
sakkunniga framlagts.

Med avseende på förslaget örn höjning av raffinadtullen hänvisade handelskammaren
till vad sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet
anfört vid 1929 års riksdag. De av utskottet angivna olägenheterna av
en ökad tullavgift på raffinad ansåge handelskammaren väl vara förhanden,
vartill komme, att ofta växlande tullsatser i och för sig utgjorde
ett irritationsmoment för handeln. För mindre kapitalkraftiga köpmän
skulle tullförhöjningen dessutom medföra olägenhet genom behov av ökat
rörelsekapital. De antydda olägenheterna medföljde icke en statssubvention,
antingen denna gåves direkt genom anslag eller mera indirekt genom
att staten avstode sina tullinkomster från en viss del av råsockerimporten.
En automatisk ökning av priset å alla betor bleve härigenom
icke nödvändig och friheten att i övrigt bestämma understöden skulle
helt förbehållas statsmakterna. Någon skadlig inverkan på handeln vore
ej att befara genom en licensvis given tullfrihet, då den härav berörda
importkvantiteten komme att ligga under den kvantitet, som normalt
även med ökad betodling infördes av sockerbolagen. Den summa, som
vore nödvändig för att säkerställa ett visst minimipris för sockerbetor,
kunde icke i förväg exakt fastställas, varför en eventuell statssubvention
borde beräknas så rikligt, att den under alla omständigheter bleve tillräcklig
för ändamålet. Därest tullfrihet för råsocker valdes, skulle redovisning
ske till staten och eventuellt överskott återbäras. Detta vore en
obestridlig fördel framför en tullförhöjning, då vid den senare ett för
ändamålet ej behövligt överskott innebure en onödig belastning av konsumtionen.
Handelskammaren förutsatte härvid, att tulltekniska svårigheter
eller kostnader ej komme att uppstå vid licensförfarandet. Möjligen
kunde för sockerbolagen en räntevinst uppstå vid tullfrihet för råsocker
därigenom, att en viss tid förflöte mellan importen och utbetalandet
av understöden till betodlarna. Därest statshjälp för sockerbetsodlingens
upphjälpande ansåges behövlig, vore beviljandet av anslag i någon
av de föreslagna formerna lämpligare än förhöjning av raffinadtullen.

Skånes handelskammare framhåller, att den inhemska betodlingen med
nuvarande världsmarknadspris måste bliva förlustbringande och att det
med visshet kunde emotses, att den icke kontraktsenligt bundna betodlingen
innevarande år komme att högst avsevärt inskränkas eller helt
och hållet nedläggas. Betodlingens upprätthållande vore i första hand
en social fråga men ägde därjämte ett stort agrikulturellt intresse. Sockerbetsodlingen,
som bedriven i normal omfattning kunde giva sysselsättning
åt cirka 60,000 personer, vore i första hand av betydelse för
mindre odlare och småbrukare samt tillfälligt anställda säsongarbetare.
För de större jordbrukarna åter medförde en tillfällig begränsning av
odlingen bland annat den olägenheten, att produktionen av stråsäd finge
större omfattning än som varit planlagd och av växtföljdsordningen betingad.
Spannmålsproduktionens ökning skulle utöva ett menligt infly -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

tande på den inhemska spannmålsmarknaden; de nu gällande låga prisnoteringarna
å korn vore enligt gängse mening att anse som en direkt
följdföreteelse av föregående års minskade sockerbetsodling. Betodlingens
inskränkning medförde vidare, att driften vid råsockerfabrikerna
måste nedläggas, varjämte en mångfald sekundära återverkningar inträdde,
vilka med hänsyn till sockernäringens djupt ingripande betydelse
knappast kunde överskådas. Sockernäringens fortsatta upprätthållande
vore därför av betydande vikt både för främjande av jordbrukets
ekonomi och för beredande av ökade inkomstmöjligheter, särskilt
åt stora grupper av den sämst lottade befolkningen. Sakligt sett syntes
starka skäl tala för att stöd från det allmännas sida lämnades i form
av en tillfällig förhöjning av tullen å raffinerat socker. Den merkostnad,
för vilken den inhemska produktionen skulle erhålla skydd, borde
beräknas med utgångspunkt från den kubanska sockerindustriens produktionskostnader
med tillägg av transportkostnaden. Dessa kostnader
kunde nu icke med säkerhet beräknas, men känt vore, att en övervägande
del av det å den europeiska marknaden utbjudna sockret försåldes till
pris, som understege framställningskostnaderna. Med hänsyn härtill
vore det berättigat och påkallat, att den inhemska sockertillverkningens
skydd utbyggdes och förstärktes. Konsumenterna borde icke hava anspråk
på att tillgodonjuta sådana konstlade prisnedsättningar, vilka vöre
ruinerande för den för världsförsörjningen för socker absolut nödvändiga
produktionen. Sockret vore visserligen numera en livsförnödenhet men
dock så tillvida umbärlig, som förbrukningen visade tendens att stiga
med växande välstånd. En prisförhöjning bomme sålunda i viss utsträckning
att drabba konsumenterna i förhållande till deras bärkraft.

De andra av de sakkunniga ifrågasatta formerna för ett statsingripande
förutsatte, att subventionsbeloppet måste uttagas genom en stegrad statsbeskattning.
Förslaget om uppförande i riksstaten av ett särskilt utgiftsanslag
avstyrktes med hänsyn till dess oöverskådliga konsekvenser. En
subvention genom lindring i tullbeskattningen å råsocker vore olämplig,
då den direkt motverkade en för näringslivet synnerligen påkallad lättnad
i den statliga beskattningen. Därest en tullförhöjning icke kunde genomföras,
ville handelskamaren emellertid icke ställa sig avvisande till
en lösning av frågan efter sistnämnda linje.

Sveriges kemiska industrikontor framhåller, att den svenska sockernäringen
— betodlingen och sockerfabrikationen tagna såsom en enhet —
visserligen kommit till stånd tack vare tullskyddet men sedermera tekniskt
utvecklats och rationaliserats därhän, att den kunnat bära upprepade
tullsänkningar och nu åtnjöte ett tullskydd, som, örn hänsyn toges till
penningvärdets fall, icke utgjorde mer än V» av vad det var 1907. Det
abnorma läge, som nu rådde på världsmarknaden för socker, karakteriserades
enligt kontorets mening därav, att ojämförligt största delen av världens
sockerproduktion avyttrades till priser, som icke täckte framställningskostnaderna.
Detta gällde till och med Cubas sockerindustri. Tjeckoslovakiets
sockerpolitik innefattade en dumpingtaktik, vilken åstadkommit,
att priserna å socker i den öppna europeiska marknaden läge under
New Yorks. Det internationella priskrig, som nu påginge, vore uteslutande
anledningen till att den svenska råsockerproducenten icke för närvarande
kumle erhålla ett från odlingens synpunkt tillfredsställande pris
för sina varor. Kontoret tillstyrkte på det livligaste sådant stöd åt sockernäringen,
som kunde möjliggöra denna niirings fortsatta bestånd.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Beträffande sättet för att bringa den behövliga statshjälpen ansåge kontoret
vilket som helst av de tre alternativ, de sakkunniga föreslagit, kunna
accepteras. Den merutgift för landet, som stödaktionen i varje fall innebure,
borde betraktas som en riskpremie mot oskäligt höga sockerpriser i
en framtid, då förhållandena stabiliserats. Därest en internationell sockerkartell
bildades, bleve en väsentlig prisstegring ofrånkomlig i fråga örn
sådana länder, som då saknade egen sockerproduktion. Kontoret påpekar,
att man med hänsyn till prisutvecklingen under senare tid icke kunde
tala örn en egentlig fördyring för allmänheten å socker genom de föreslagna
åtgärderna, då olika sockersorter i december 1929 stöde i ett prisläge,
som utgjorde endast 58—65 procent av 1913 års medelpris, under det
att den allmänna prisnivån vore omkring 134 procent av 1913 års nivå.

Vid val mellan de olika alternativen ansåge kontoret, att en höjning av
raffinadtullen vore att föredraga, samt att av de båda övriga utvägarna
tullfrihet för viss råsockermängd vore att föredraga framför direkt subvention
genom anslag å riksstaten.

Kommerskollegium anför för egen del följande:

I sitt den 9 januari 1929 avgivna utlåtande över 1928 års sockerkommissions
förslag till åtgärder med anledning av sockerbetsodlingens dåvarande
läge inom landet framhöll kollegium, att det av kommissionen förordade
förslaget till uppgörelse mellan sockerbolagen och hetodlarna med hänsyn
till de fördelar och olägenheter detsamma kunde anses innebära för
respektive parter syntes ligga på ett sådant plan, att dess genomförande
eller förkastande ur dessa parters privatekonomiska synpunkter kunde i
det stora hela te sig likgiltigt. Vid bedömandet av skälen för och emot
det då föreslagna statliga ingripandet för sockerproduktionens stödjande
kunde man därför väsentligen hortse från nämnda parter och i stället beakta
de indirekta verkningar och de ekonomiska och sociala följder, som
ett bifall till eller avslag å sockerkommissionens förslag kunde förväntas
medföra. Olägenheterna ur nämnda synpunkter av en väsentligt minskad
betodling, vilka av kommissionen med skärpa framhållits, bleve främst
minskad arbetstillgång, dels till följd av minskat arbete å betfälten, dels
genom inskränkning av driften vid råsockerbruken. Vidare hade man
att taga hänsyn till den bortfallande transporten å statens och enskilda
järnvägar, som komme att förorsaka en inkomstminskning, vilken för åtskilliga
enskilda banor kunde bliva av rent av katastrofal verkan.

Av nu föreliggande utredningar framginge, att de befarade verkningarna
av betodlingens och råsockertillverkningens begränsning i stort sett besannats,
örn än icke i den utsträckning, som i ogynnsammaste fall — d.
v. s. därest betodlingen, såsom befarats, kommit att inskränkas till den
i kontrakten förutsedda minimiarealen eller till omkring hälften av 1927
och 1928 års odlingsareal — blivit händelsen. I stället hade odlingen, enligt
den i 1929 års sockersakkunnigas betänkande anförda, preliminära uppskattningen,
under år 1929 utgjort 29,000 hektar, d. v. s. omkring 71 procent
av arealen år 1927 och 68 procent av 1928 års areal. Arealminskningen
hade enligt de gjorda undersökningarna i övervägande grad drabbat
de större egendomarna, vilka i huvudsak anlitat lejd, tillfällig arbetskraft
för betfältens skötsel. Minskningen i arbetstillfällen för detta slag
av arbetskraft ansloges till omkring en tredjedel, vartill komme en viss
minskning av arbetsstyrkan vid råsockerfabrikerna. Även för järnvägarna
hade inskränkningen i bettransporterna medfört oförutsedda olä -

Kungl. Majlis proposition Nr 82.

genheter, om än givetvis ej i den omfattning, som en till 50 procent minskad
odling skulle hava inneburit.

Orsakerna till att betodlingen ej, trots prisfallet, under det gangna aret
nedgått i den utsträckning, som befarats, torde i viss män sammanhänga
med de svårigheter, som mötte i fråga örn alltför’ hastiga omläggningar
beträffande inriktningen av jordbrukets produktion och det därav förorsakade
fördröjda framträdandet av en viss, av ändrade pris- och avsättmngsförhållanden
motiverad verkan. Det syntes emellertid i betraktande av
det alltjämt föreliggande prisläget för socker föreligga största sannolikhet
för att — såsom framhölles av Skånes handelskammare — den icke kontraktsenligt
bundna betodlingen under innevarande år bomme att högst
avsevärt inskränkas eller helt nedläggas, därest icke en sadan utveckling
förekommes genom en statlig stödaktion.

I betraktande av det förhållandevis kraftiga tullskydd, som betodlingen
redan nu åtnjöte genom råsockertullen, måste motiveringen för ett ytterligare
stöd från statens sida nu, såsom tidigare, i väsentlig mån grunda
sig på — förutom betydelsen i och för sig och ur skilda synpunkter av
ett vidmakthållande av den rent inhemska sockerproduktionen — uppfattningen
örn, att den under senaste år och ännu alltjämt föreliggande
situationen på sockermarknaden vore av abnorm och övergående natur.
Det skulle sålunda närmast gälla att under en övergångstid bereda den
inhemska produktionen rådrum och möjlighet att existera, till trots särskilt
för en rent osund dumpingpolitik, bedriven av vissa andra sockerproducerande
länder, en politik, vars hela karaktär emellertid skulle göra
densammas vidmakthållande i längden omöjligt.

I de av 1929 års sockersakkunniga meddelade utredningarna beträffande
rörsockerproduktionens nuvarande läge och framtid (bil. A. till de sakkunnigas
utredning) och rörande den internationella sockermarknaden
(bil. B) framträdde visserligen något skilda uppfattningar i berörda hänseende,
särskilt i fråga örn utsikterna för en fortsatt, pristryckande ut
veckling av sockerproduktionen i Nederländska Indien. Av de verkställda
utredningarna syntes dock närmast framgå, att ökningen av sockerkonsumtionen,
som hittills ej kunnat hålla fullt jämna steg med produktionsökningen.
under närmaste tiden kunde antagas komma i jämvikt med
denna, och att som en följd härav det under senaste åren städse förekommande
och successive ökade lagringsöverskottet av socker skulle absorberas
av marknaden. Då förefintligheten av ett dylikt lagringsöverskott
i detta liksom i vissa andra liknande fall kunde anses hava verkat pristryckande
i en grad, som knappast stått i förhållande till överskottets
storlek i jämförelse med världsproduktionen, borde följden härav rimligtvis
bliva en viss stabilisering av prisläget.

Av de i de sakkunnigas betänkande (å sid. 53*) intagna tabellariska översikten
över gällande tullar och skatter å socker i olika länder framginge
i varje fall, att de allra flesta betodlande länder i världen under förhandenvarande
förhållanden ansett sig böra för vidmakthållande av den inhemska
sockerproduktionen tillämpa tullskydd för råsocker, vida överstigande
det för Sveriges del gällande.

I betraktande av det sålunda föreliggande läget ansåge kollegium — i
likhet med Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare samt
Sveriges kemiska industrikontor —■ anledning alltjämt föreligga för en
statlig stödaktion för betodlingens vidmakthållande enligt de linjer, som
sockersakkunniga föreslagit.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida ej detta statliga understöd
måhända numera närmast borde inriktas på att säkra vidmakthållandet
även under innevarande år- av en odling i en ungefärlig omfattning,
motsvarande 1929 års odling, d. v. s. omkring 30,000 har, en areal som även i
det närmaste skulle motsvara den under förkrigsåren till sockerbetsodling
brukade.

Den minskning, som detta innebure gentemot den tidigare (åren 1927
och 1928) brukade arealen, hade visserligen såsom ovan framhållits, vid
sitt genomförande medfört betydande olägenheter. Men sedan detta nu
skett, torde, örn ock under rätt stora svårigheter, en viss anpassning efter
det ändrade läget hava ägt rum. Att döma av de sakkunnigas uttalande
(sid. 11) i deras betänkande syntes för övrigt inskränkningen i vissa hänseenden
även hava medfört några fördelar för betodlarna, varför dessa
ansåges mindre benägna för att ånyo öka betarealen, därest de icke å den
överskjutande produktionen tillförsäkrades en viss vinst utöver produktionskostnaderna
(däri inberäknat ränta å investerat kapital, arbetsledning
m. m.).

Vid rådande osäkerhet rörande den framtida utvecklingen på sockermarknaden
kunde det råda tvekan örn lämpligheten av att nu föranleda
till en förnyad ökning av arealen, för vars vidmakthållande framdeles ej
tillräckligt säkra garantier kunde anses föreligga, och vars eventuella
framtida avveckling kunde medföra upprepade svårigheter.

Möjligheterna eller utsikterna för en uppgörelse efter nu skisserade linjer
vore kollegium dock givetvis ej i tillfälle bedöma. Likaså ansåge sig:
kollegum ej böra ingå på frågan örn den inverkan, som en fortsatt minskning
av betarealen, jämfört med den åren 1927 och 1928 brukade, kunde
medföra för jordbruket i övrigt och då särskilt, genom därav orsakad, relativ
ökning av spannmålsodlingen, på förefintligt överskott av inhemsk
brödspannmål.

Vid valet mellan de olika sätt för beredande av det av sockersakkunniga
förordade, tillfälliga stödet för betodlingen syntes företräde böra givas antingen
åt den direkta subventionslinjen eller åt det förslag, som avsåge
att genom medgivande licensvis av tullfri import av råsocker bereda sockerbolaget
möjlighet att höja betpriset. Såsom framhölles av Göteborgs
handelskammare, hade nämligen dessa former för stödaktion den fördelen
att icke påverka priset för konsumenterna. Härigenom skulle även
undvikas de handeln störande moment och de möjligheter till privat spekulation,
som särskilt en tillfällig tullförhöjning knappast kunde undgå
att medföra. Slutligen skulle beredas ökad möjlighet för kontroll rörande
de för betodlingens stödjande avsedda medlen såväl till belopp som användning.

Generaltullstyrelsen bär inskränkt sitt uttalande i frågan till att avse
endast de två ifrågasatta utvägarna att antingen medgiva tullfri införsel
av viss mängd råsocker eller vidtaga höjning av tullen å raffinerat socker.
I likhet med de sakkunniga ansåge generaltullstyrelsen sig icke
hava att förorda den ena eller den andra av dessa vägar. Något hinder
ur tullverkets synpunkt förelåge icke för användande av vilkendera som
helst av dem, även örn ur nämnda synpunkt höjning av tullen å raffinerat
sycker syntes vara den enklaste utvägen, då därvid någon särskild kontroll
från tullverkets sida icke bleve erforderlig. Någon större svårighet

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

att anordna den kontroll, som vid tillämpning av utvägen att medgiva tullfrihet
för viss mängd råsocker bleve erforderlig för att den medgivna myckenheten
icke skulle överskridas, torde emellertid icke vara förhanden.

Vad angår den av lantbruksstyrelsen i dess nyss återgivna yttrande berörda
frågan örn borttagande av tullen å melass må meddelas, att 1928
års tullkommitté i ett yttrande den 21 oktober 1929 angående föreliggande
ansökning örn borttagande av melasstullen anfört bland annat följande.

Melasstullens skyddsverkningar berörde på grund av gällande betodlingskontrakt
både sockerindustrien och de betodlande jordbrukarna, medan
verkningarna i tullbeskattningshänseende företrädesvis och i första
hand ginge ut över icke betodlande jordbrukare samt jästindustrien. Ett
defintivt borttagande av melasstullen syntes därför böra föregås av utredningar
rörande såväl socker- och jästindustriernas läge och skyddsbehov
som lantbrukets fördelar respektive olägenheter av ifrågavarande tull.
Till dessa utredningar, som inginge i tullkommitténs uppdrag, hade kommittén
under sitt arbete ännu icke hunnit. Kommittén vöre därför för
det dåvarande ej i tillfälle att avgiva något positivt förslag rörande melasstullen.

Förhållandena å den internationella sockermarknaden hava medfört, att
den svenska sockerbetsodlingen för närvarande befinner sig i ett svårt läge.
Priset å socker har så nedgått, att man får gå årtionden tillbaka i tiden
för att finna ett motstycke härtill. Det för dagen i Sverige noterade priset
å ett kilogram krossad melis är, inklusive raffinadtullen, endast 32 öre. Skulle
detta pris bliva rådande såsom medeltal under den period, som utgör beräkningstiden
för bestämmandet av betpriset för 1930 års odling (1 februari
1930—31 januari 1931), komme betodlarna enligt det alltjämt och t. o. m.
1931 gällande femåriga betodlingskontraktet att erhålla endast 2 kronor
för deciton sextonprocentiga hetor. Dylikt betpris är väsentligt lägre
än det som utgick vid tiden närmast före världskriget. Örn sockerpriset
kommer att stiga under det instundande odlingsåret till exempel till i genomsnitt
34 å 35 öre, något varom ju ingen med visshet kan yttra sig, skulle
betpriset visserligen härav röna inverkan och därigenom höjas till ungefär
2 kronor 15 öre. Även sistnämnda pris understiger förkrigsnivån.

I rådande situation och med det gångna årets erfarenheter för ögonen är
det förklarligt, att de svenska betodlarna med stort bekymmer motse odlingsåret
1930. De hava visserligen möjlighet att delvis befria sig från betodling
1930, enär gällande odlingskontrakt tillerkänner dem rätt att, efter
härom hos vederbörande sockerfabrik före den 15 mars gjord anmälan, nedbringa
sin betareal intill hälften av den på femårskontrakten ursprungligen
tecknade. Man har anledning antaga, att odlarna, som redan 1929 i viss
utsträckning begagnade denna rättighet, skola förfara på samma sätt även
i år. Vidare har det kommit till min kännedom, att vissa betodlare försökt
bliva helt fria från odlingsskyldighet 1930. Sålunda hava 2,357 betodlare
med en kontrakterad betareal av ungefär 6,400 hektar, under uppBihang
till riksdagens protokoll 1 sami. tift höft. (Nr. 82.) 3

Tullen å
melass.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

givande av att fortsatt betodling skulle för dem medföra oöverkomliga
svårigheter, hos vederbörande sockerbolag före den härför i kontrakten bestämda
tiden, den 1 februari, anhållit örn medgivande att minska den kontrakterade
betarealen med mera än de tillåtna femtio procenten. Lämnar
sockerbolaget icke sådant medgivande, kan odlaren draga frågan inför
särskild skiljedomstol (den under hösten 1926 fungerande sockerkommissionen).
Såsom ett ytterligare exempel på den pessimism, som gripit en
del betodlare, må nämnas, att det redan förra året förekommit fall, där betodlare
mot utgivande av särskild betalning överlåtit sin kontraktsenliga
odlingsplikt till annan odlare. Alltnog, det är uppenbart, att sockerbetsodlingen
i Sverige nu befinner sig i ett bekymmersamt läge. Svårigheterna
härutinnan skärpas genom den allmänna jordbrukskris, som övergår vårt
jordbruk. Den uppmärksamhet, som nu ägnas frågan att i denna situation
i görligaste mån stödja landets jordbruk, bör enligt min mening avse även
sockerbetsodlingen.

Såsom påvisats av 1929 års utredningsmän i sockerfrågan är betodlingens
uppehållande av mycket stor betydelse icke blott för jordbruket utan även
för den talrika arbetarbefolkning, som av denna odling och den härpå
grundade råsockerfabrikationen, erhåller ett välbehövligt tillskott till en oftast
knapp försörjning. Erfarenheten från 1929 års delvis nedsatta betodling och
råsockerfabrikation ådagalägger, såsom framgår av utredningen i denna del,
icke endast att ett stort antal av hithörande arbetare det året gått miste örn
arbetstillfällen å betfälten och i råsockerfabriker utan även att lönenivån
för de med skötseln och upptagningen av betorna sysselsatta arbetarna sänkts.
Även på andra områden, såsom exempelvis för de betraktande järnvägarna,
uppstå olägenheter vid nedsatt betodling. För mig framstår det därför såsom
en angelägenhet av stor vikt, att sockerbetsodlingens uppehållande må
kunna tryggas. Denna fråga måste i övrigt i år i än högre grad än förra
året ses ur synpunkten av de svårigheter, varmed jordbruket har att kämpa,
och att statens ingripande utgör ett led bland de övriga åtgärder, som
äro påkallade för jordbruksnäringens stödjande. Härvid må tillika framhållas,
såsom jämväl av utredningsmännen vitsordats, hurusom de dåliga
tiderna blivit särskilt kännbara bland annat i de sockerbetsodlande områdena
i landet. Ett tryggande av sockerbetsodlingen synes lämpligast kunna ske
genom en förbättring av betpriset, vilket under nuvarande situation, enligt
min uppfattning, icke kan åstadkommas utan statens medverkan.

Det förbättrade sockerbetspris, som ifrågasatts i utredningsmännens
skrivelse, utgör 2 kronor 80 öre per deciton sextonprocentiga betor från
den s. k. senare arealdelen av odlarnas betareal. Detta pris skulle emellertid,
genom sockerbolagens insats till betfrakternas nedbringande, kunna
— på sätt utredningsmännen anfört — reduceras till 2 kronor 70 öre.
Därvid har förutsatts, att betor från den första halvdelen av den tecknade
betarealen fortfarande skulle betalas enligt kontraktet. Skulle, såsom
fallet bliver vid en tullhöjning, en förbättring uppnås i priset å betor

Kungl. Maj:ts preposition Nr 82.

även från den första halvdelen av arealen, hava utredningsmännen efter
överläggningar med styrelsen för Skånes betodlares centralförening beräknat,
att sistnämnda merpris skulle avräknas från det förut nämnda
priset av 2 kronor 70 öre för betor från den senare arealdelen, varvid
detta pris vid en tullförhöjning av 3 öre per kilogram skulle utgöra 2
kronor 55 öre. Ehuru jag icke ansett mig höra vidtaga ändring av de
sålunda ifrågasatta grunderna för hetprisets förbättring, vilka närmast
torde hava tillkommit med tanke på odlingsförhållandena i Skåne, vill jag
dQck framhålla, att denna prisförbättring synes — icke minst med hänsyn
till de mellansvenska odlarna — vara det minimum, som erfordras för att
förhindra inskränkning i den enligt odlingskontrakten tecknade hetarealen,
vilket enligt min mening synes böra eftersträvas.

Vad sedan angår den form, varunder ett statligt stöd åt 1930 års betodling
bör givas, synes mig vad som framkommit vid den åvägabragta nya
utredningen i sockerfrågan icke giva anledning till ett frångående från min
sida av den ståndpunkt jag intog förra året. Jag vill sålunda även nu förorda
en viss tillfällig höjning av tullsatsen å raffinerat socker. Den
sänkning, som sedan föregående år skett i sockerpriset, synes än ytterligare
minska de anmärkta olägenheterna mot en dylik åtgärd. Även efter
genomförandet av den för betprisförbättringen erforderliga tullhöjningen,
3 öre per kilogram raffinad, måste sockerpriset betecknas såsom mycket
billigt och höjningen så måttlig, att det enligt min mening icke med fog
kan sägas, att konsumenterna härigenom få vidkännas märkbar olägenhet.
Vidare vill jag erinra därom att, när andra europeiska betodlande länder
i nuvarande bekymmersamma läge för sockerbetsodlingen gått att lämna
denna sitt stöd, detta i regel skett i form av förstärkt tullskydd.

Vad angår den av lantbruksstyrelsen berörda frågan om tullen å mellass,
torde detta komplicerade spörsmål, som nu icke föreligger i slutligt utrett
skick, ej lämpligen kunna upptagas i detta sammanhang.

Beträffande de särskilda detaljregler, som böra tillämpas vid sockerbetsprisets
förbättring 1930 genom den nyss ifrågasatta tullhöjningen, torde
de av utredningsmännen härom utformade grunderna kunna godtagas.
Dessa grunder äro följande, därvid här dock vidtagits dels den ändringen
att tullhöjningen skulle träda i kraft senast den 11 mars i stället för
senast den 1 mars, emot vilken ändring vederbörande sockerbolag förklarat
sig icke hava något att erinra, dels ock den rent formella jämkningen,
att i mom. 1 i stället för »13 öre» satts »13 kronor för 100 kilogram».

»1) Det förutsättes, att tullsatsen å socker under tulltaxenummer 120
(stat. nr 285—287) snarast möjligt och senast den 11 mars 1930 höjes till
13 kronor för 100 kilogram och att denna tullsats blir gällande minst till den
1 februari 1931, samt att tullsatserna å övriga sockerfabrikat under denna
tid icke ändras.

2) Genom tullhöjningen antages vederbörande sockerbolags priskurantpris
å socker kunna höjas med 3 öre per kilogram, därifrån dock avgår

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

-den rabatt, som tillkommer grosshandlarna, beräknad tili 4 procent. Bo
lagets merinkomst på grund av tullhöjningen under den period, som enligt
betodlingskontrakten ligger till grund för regleringen av 1930 års sockerbetspris,
kommer således att utgöra 2.88 öre för varje kilogram socker, som
satts under tiden från tullhöjningens ikraftträdande till sagda periods slut.
Av denna merinkomst går på grund av kontraktet en del till odlarna
genom förhöjt pris å samtliga till kampanjen 1930/1931 levererade hetor.
Återstoden av merinkomsten skall av bolaget enligt här nedan under
angivna grunder utbetalas såsom tilläggspris för viss del av de
hetor, som odlas 1930 och levereras under kampanjen 1930/1931, eller, i den
mån den ej härför åtgar, redovisas och inlevereras till statsverket. •
etsare, som före 1930 tecknat flerårigt betodlingskontrakt och
jämlikt detta 1930 odlar betor på större areal än 50 procent av den i
kontraktet ursprungligen angivna, delas den odlade arealen i två delar,
varav den ena, benämnd pristilläggsarealen, omfattar den areal, som överstiger
50 men ej 110 procent av den i kontraktet ursprungligen tecknade

4) För i mom. 3 avsedd odlare, som 1928 eller 1929 odlat betor på större
areal än 110 procent av den i kontraktet ursprungligen tecknade, ökas pris-,
tilläggsarealen med. hälften av den 1930 odlade areal, som ligger mellan
110 procent av den pa kontraktet ursprungligen tecknade arealen och hans
högsta areal under 1928 eller 1929.

5) För odlare, som 1927,1928 eller 1929 odlat betor enligt ettårigt kontrakt,
räknas hälften av hans 1930 odlade areal såsom pristilläggsareal, med iakttagande
dock att i detta mom. nämnd pristilläggsareal icke må överstiga
50 procent av den högsta areal, han odlat 1927, 1928 eller 1929.

6) Den av odlaren levererade betkvantiteten fördelas på pristilläggsarealen
och odlarens övriga betareal i förhållande till dessas storlek.

7) För betor från pristilläggsarealen erhåller odlaren utöver kontraktspriset
tilläggspris, uträknat på så sätt, att den i sista punkten i mom. 2)
här ovan angivna återstoden av bolagets merinkomst utslås å samtliga
under kampanjen 1930/1931 inköpta betor från pristilläggsarealerna med
lika belopp per 100 kilogram av dessa betor, därvid dock skall iakttagas,
att tilläggspriset ej må vara högre än att detsamma tillhopa med grundpriset
enligt kontraktet för 100 kilogram sextonprocentiga sockerbetor
utgör 2 kronor och 55 öre.1 Detta tilläggspris utbetalas vid den i odlingskontraktet
omnämnda slutregleringen av betpriset.

8) Redovisning till statsverket rörande den i mom. 2) här ovan avsedda
merinkomsten skall ske senast den 15 mars 1931, då även statsverket
eventuellt tillkommande överskott skall av bolaget inlevereras.

Gäller tullhöjningen även efter den 31 januari 1931, skall återstoden av
bolagets därigenom uppkomna merinkomst, beräknad enligt grunder som
i mom. 2) här ovan sägs angående beräkning av där omförmälda återstod,
redovisas och inlevereras till statsverket i den ordning, Kungl. Majit bestämmer.

Kungl. Majit utfärdar nödiga bestämmelser angående kontrollering av
i detta moment avsedda redovisningars riktighet, och vederbörande socker
bolag är pliktigt tillhandahålla allt det material, som är erforderligt för
kontrollens verkställande.»

1 Beträffande Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag har bär tillagts: »eller det lägre
pris som Svenska sockerfabriksaktiebolaget kan komma att betala».

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

I och för den ifrågasatta förbättringen av 1930 års sockerbetpris behöver
tullböjningen gälla endast till och med den 31 januari 1931. Därest
fråga tilläventyrs skulle uppkomma örn stöd jämväl åt 1931 års betodling,
torde ett eventuellt förslag härom ej kunna av riksdagen behandlas
före januari månads utgång 1931. Med hänsyn härtill förordar jag för
säkerhets skull, att den nu ifrågasatta tullhöjningen må bliva gällande
till och med den 28 februari 1931 eller den tidigare dag i februari 1931
Kungl. Majit bestämmer. I nyssnämnda grunder mom. 8 andra stycket
regleras det fall, att tullhöjningen kommer att gälla även in i februari 1931.

Rörande den närmare innebörden av förenämnda grunder hänvisar jag
till utredningsmännens yttrande sid. 16* och följande.

För den tillfälliga tullhöjningens genomförande torde, därest riksdagen
beslutar i enlighet med vad jag förordat, en bestämmelse i ämnet upptagas
i form av en anmärkning till tulltaxenummer 120 i gällande
tulltaxa.

På grund av det sålunda anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen besluta,

att för socker, hänförligt till tulltaxenummer 120 i den vid tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxa, skall under
tiden från och med den 11 mars 1930 till och med den 28 februari 1931
eller den tidigare dag i februari 1931, Kungl. Majit bestämmer, tullen
utgå med 13 kronor för 100 kilogram samt att bestämmelse härom skall
såsom en anmärkning till nämnda tulltaxenummer intagas i tulltaxan.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Hugo Nordlander.

Ritning lill riksdagens protokoll 19110 1 sami. (l''i haft. (Nr 82.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Till Herr Statsrådet och Chefen för jordbruksdepartementet.

Genom beslut den 1 november 1929 bemyndigade Kungl. Majit chefen Be sakkunniför
jordbruksdepartementet ej mindre att tillkalla högst tre sakkunniga aas tlU~
personer att inom nämnda departement, i anslutning till vad chefen för 8au^rag
jordbruksdepartementet vid ärendets föredragning anfört till statsrådsprotokollet,
biträda med utredning och upprättande av förslag i sockerfrågan, än
även att, i den mån sådant erfordrades för tillgodoseende av speciell sakkunskap
å visst område, efter anmälan av utredningsmännen, tillkalla särskild
sakkunnig.

I berörda anförande till statsrådsprotokollet erinrade departementschefen
till en början, att frågan om statsåtgärder till den svenska sockerbetsodlingens
uppehållande varit före vid 1929 års riksdag men att icke några positiva
åtgärdar då blivit vidtagna. Betodlingen hade väsentligt nedgått under
1929, och som följd därav hade driften vid råsockerfabrikerna inskränkts.

Situationen för den svenska betodlingen vore för det dåvarande minst lika
bekymmersam som förra året. Departementschefen anförde därefter såsom
motiv och riktlinjer för en utredning i sockerfrågan följande.

»Med hänsyn till det sålunda rådande läget beträffande sockerbetsodlingen
samt förhållandena i allmänhet på jordbrukets område, vilka aktualiserat
frågan örn det mest rationella utnyttjandet av jorden, anser jag att anledning
nu föreligger att ånyo upptaga socker frågan till övervägande. För
erhållande av underlag för en dylik prövning synes en utredning böra
verkställas rörande de olika faktiska förhållanden, varav spörsmålet är
beroende. Med stöd av därvid inhämtade upplysningar torde sedermera
undersökning ske rörande de åtgärder, som må kunna ifrågakomma för den
svenska betodlingens tryggande, samt utarbetas förslag i sådant hänseende.

Vad angår berörda utredning, torde sockermarknadens allmänna läge böra
klarläggas med hänsyn särskilt till förhållandena på världsmarknaden.

Vidare torde ställningen inom den inhemska sockerbetsodlingen och sockerfabrikationen
böra utredas, därvid jämväl de verkningar på skilda områden,
som den i år inskränkta produktionen kan hava medfört, böra studeras. Av
vikt är härvid att få belyst betodlingens och sockerproduktionens betydelse
över huvud taget för det svenska jordbruket och landet i övrigt, för beredande
av arbetstillfällen, för järnvägarna, för handelsbalansen m. m. samt
de sannolika följderna av fortsatt minskad eller utebliven inhemsk betodling,
ävensom betingelserna över huvud för den svenska betodlingens och en på
denna grundad sockerfabrikations fortbestånd och dessa näringars möjligheter
att härutinnan genom ytterligare rationaliseringsåtgärder eller eljest
bestå gent emot den utländska konkurrensen. I övrigt torde upptagas samtliga
de frågor, som i förevarande avseende kunna vara av betydelse.

Det förslag, som i ämnet upprättas, synes böra färdigställas i sådan tid,
att en eventuell framställning hinner föreläggas 1930 års riksdag.»

Bihang lill riksdagens protokoll 19,10. 1 sami. (i''i hafi. (Nr 82. Bilaga.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Deri internationella

sockermarknaden.

För att såsom sakkunniga inom jordbruksdepartementet verkställa ifrågavarande
utredning tillkallade departementschefen sagda den 1 november
landshövdingen i Älvsborgs län A. V. T. von Sneidern, chefen för statens
egnahemsstyrelse, kanslirådet C. E. A. Mannerfelt samt rektorn vid lantbruks-
och mejeriinstitutet vid Alnarp, professorn N. L. Forsberg, varjämte
åt landshövdingen von Sneidern uppdrogs att såsom ordförande leda de
sakkunnigas arbete. Efter anmälan av de sålunda tillsatta utredningsmännen
tillkallade departementschefen vidare den 4 november 1929 såsom särskilda
sakkunniga direktören i Sveriges allmänna lantbrukssällskap, agronomen
P. L. Nanneson för verkställande av utredning beträffande sockerbetsodlingens
produktionskostnader samt t. f. byråchefen i socialstyrelsen B. A. E.
Nyström för verkställande av utredning rörande arbetarförhållandena inom
sockerindustrien och sockerbetsodlingen. Samtidigt förordnades som sekreterare
åt utredningsmännen förste amanuensen hos kommerskollegium N.

A. E. Malmfors.

Av skäl, som framgå av nedanstående, hava utredningsmännen funnit
det vara av nöden att i form av denna skrivelse nu anföra följande.

För att kunna utöva inflytande på 1930 års betodling måste ett eventuellt
förslag örn statsåtgärder framläggas i sådan tid, att det hinner av riksdagen
slutbehandlas, innan betsådden skall ske och jämväl före den 15 mars
1930, enär enligt gällande kontrakt mellan sockerbolagen och betodlarna
de senare skola före nämnda dag anmäla, huruvida de för året ämna begagna
sig av den dem medgivna rätten att inom vissa gränser minska eller
öka den i kontraktet tecknade arealen. Omfattningen av de undersökningar,
vartill det oss givna uppdraget enligt de lämnade direktiven givit anledning,
har emellertid gjort det omöjligt för oss att redan nu överlämna utredningen
i avslutat skick. Likväl torde vad som nu medhunnits giva
möjlighet till en sådan överblick av det nuvarande läget, att Herr Statsrådet
härpå kan grunda sitt bedömande, huruvida ett statsingripande till
den svenska betodlingens betryggande under innevarande år kan anses påkallat,
samt, örn så är fallet, på vad sätt ett dylikt ingripande bör ske.
Vi få därför härmed redogöra för vad som hittills framgått av utredningen,
ävensom i form av bilagor till denna skrivelse överlämna åtskilliga genom
vår försorg utförda specialundersökningar. Den fylligare framställning, som
givna direktiv och ärendets omfattning påfordra, komma vi att senare avlämna.

Den överblick av nuvarande läget å den internationella sockermarknaden,
som vi erhållit dels genom de rapporter från svenska beskickningar och
konsulat i utlandet, som genom jordbruksdepartementets försorg anskaffats,
dels ock genom facklitteratur och sammanställningar av in- och utländska
experter, varvid särskilt Nationernas Förbunds publikationer i sockerfrågan
må nämnas, ger ej fullt samma nedslående intryck nu som förra året vid
samma tid. Sockerproduktionen befann sig nämligen då i starkt stigande
och ett betydande överskott, som ej kunde under året konsumeras, beräknades
bliva lagt till de redan dessförinnan stora sockerlager, som tryckte
marknaden. Emellertid visade sig överskottet bli mindre än man på sina
håll väntat, vadan ej heller lagren vid ingången av löpande konsumtionsår
voro så stora som man tidigare räknat med. Sockerproduktionen 1929/1930 beräknas
av fackmän även komma att bli något lägre än under förra året. De

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

■3

stora produktionsökningarna i de båda huvudcentra för rörsocker — Cuba och
Java — skulle nämligen hava avstannat, och en lugnare utveckling av produktionen
lärer av allt att döma vara att vänta. Möjligheterna att utvidga produktionen
till nya områden förefalla även vara ganska begränsade. Ansträngningarna
att mellan de olika ländernas sockerindustrier åstadkomma en ekonomiskt
förnuftig produktionsbegränsning ha icke upphört, ehuru arbetet i
denna riktning under det gångna året ej lämnat något resultat till följd av
Javas avvisande hållning. Säkrare i prisstabiliserande riktning än mer eller
mindre konstlade produktionsinskränkningar verkar dock den hastigt stigande
förbrukningen i flertalet viktigare konsnmtionsländer. Delvis under påverkan
av Nationernas Förbunds rekommendation ha även i flera länder
åtgärder vidtagits från såväl statsmakternas som sockerindustriernas sida i
syfte att stimulera sockerförbrukningen, bland annat i form av borttagna
eller nedsatta acciser å socker. Läget å den internationella sockermarknaden
kan därför för närvarande i stort sett anses karakteriserad av att
konsumtionen i världen successivt tilltager samtidigt som produktionen i
de större produktionscentra står still eller i varje fall ökas jämförelsevis
måttligt. Sockerexperternas beräkningar för 1929/1930 gå också för första
gången på länge ut på, att konsumtionen skall uppväga produktionen, så
att befintliga lager ej komma att ökas.

Därest utvecklingen fortsätter åt detta håll, komma sockerpriserna förr
eller senare att stiga. När ett dylikt omslag kommer att inträffa, är emellertid
omöjligt att säga. Man har redan väntat på det förgäves. Lägets
osäkerhet påverkas nämligen i hög grad av att prisbildningen å den fria
världsmarknaden för socker influeras av den mångfald åtgärder, som av
flertalet stater företagits beträffande beskattnings- och tullskyddspolitiken.

När emellertid vändpunkten i prisutvecklingen uppnås, torde man kunna
förvänta, att förbättringen av läget kommer att ske jämförelsevis hastigt.

De synliga förråd, som finnas, äro nämligen icke större än att en avsevärd
del av dem uppsuges av handeln, när denna vid marknadens stabilisering
återfår sitt normala utseende och den vid fallande priser naturliga
benägenheten hos alla mellanhänder att så mycket som möjligt inskränka
sina lager upphör.

Även örn det nuvarande läget enligt vår mening ej kan anses ge anledning
till den spådomen, att svårigheterna komma att övervinnas under
närmaste året, har dock en ljusning inträtt i läget å världsmarknaden.

Det är uppenbart, att därmed även utsikterna för vår inhemska betodling
och den därpå grundade sockerindustrien att bestå i konkurrensen förbättrats.

Trycket utifrån, särskilt genom konkurrensen i raffinadsocker från Tjeckoslovakiens
sida, är dock fortfarande mycket kännbart och har under senaste
året högst väsentligt skärpts. Orsaken härtill är givetvis den, att Tjeckoslovakien
tvingats till en mer aggressiv försäljningspolitik, sedan Storbritannien
och ett flertal kontinentala länder i Europa under 1928 och 1929 sökt
att genom förhöjda tullar i möjligaste mån avspärra sin marknad från
import av tjeckoslovakiskt socker.

Angående det internationella läget hänvisas i övrigt och i fråga om
detaljer till bilagorna litt A—D.

Läget å den internationella soekermarknaden, sådant det nu är och under Betydelsen
en överskådlig tid kan tänkas bliva, är uppenbart sådant, att den svenska inhemsk
sockerbetsodlingen och en på denna grundad sockerindustri äro, liksom

4* Kungl. Martts proposition Nr 82.

hittills, i behov av ett visst skydd för att kunna bestå. Storleken av detta
skydd bör givetvis vara beroende av de fördelar, som den inhemska betodlingen
och sockerindustrien bereda landet, samt de nackdelar, som följa
av att konsumenterna få betala högre sockerpris.

Fördelarna av en inhemsk betodling äro flerahanda. Sedan länge har
sålunda sockerbetsodlingen här i landet uppmuntrats på grund av dess betydelse
för jordbruket.

För de egentligen betodlande områdena i vårt land är betodlingens bedrivande
i lämplig omfattning ett villkor för bibehållandet av den intensitet
i jordbruksdriften, som där förekommer. På grund av sockerbetsodlingens
betydelse i växtföljden för omväxling mellan olika växtslag, för ogräsbekämpandet
samt motverkandet av förödande växtsjukdomars uppträdande
kan nämligen betodling icke lämpligen ersättas med sädesodling, utan betodlingens
definitiva inskränkning måste medföra en omläggning av växtodlingen
i extensiv riktning och med all sannolikhet till ökad animalisk
produktion. Detta skulle åter kräva ökade kapitalutlägg, vilket i dessa för
jordbruket bekymmersamma tider är förenat med särskilda svårigheter. Därjämte
skulle en sådan utveckling ha till följd, att det svenska jordbruket
för avsättning av sin produktion i allt större utsträckning komme att trängas
på en alltid osäker och av allt flera säljare uppsökt exportmarknad. För
närvarande utgör Storbritannien vårt utan jämförelse viktigaste avsättningsområde
i utlandet för animaliska produkter. Vem kan emellertid garantera,
att denna marknad även i framtiden kommer att stå öppen för vår export
av jordbruksprodukter i samma utsträckning som hittills! Starka strävanden
hava redan gjort sig gällande att genom särskilda förmåner åt kolonierna
underlätta livsmedelsimporten därifrån på övriga exporterande länders bekostnad.
I fråga örn Englands sockerimport äro dylika strävanden förverkligade.
I varje fall bleve avsättningen av det svenska jordbrukets alster
under dylika förhållanden än mera beroende av osäkerheten på världsmarknaden.
Den svenska betodlingen däremot har alltid en säker avnämare i
den inhemska sockerindustrien, vilken även till följd av konsumtionens
hastiga stegring kan antagas komma att ytterligare utvecklas. Då spörsmålet
örn den vegetabiliska och animaliska produktionens inbördes avvägning
givetvis kan bliva föremål för olika meningar och då denna frågas
allmänna bedömande faller utanför vårt uppdrag, ha vi med förestående
endast velat fästa uppmärksamheten därpå, att en alltför ensidig inriktning
av endera av dessa båda grenar kan hava sina nackdelar. Angående betodlingens
betydelse för jordbruket m. m. hänvisas i övrigt till bilagorna
litt. E—H.

Vad som ovan anförts angående betodlingens betydelse för jordbruksnäringen
talar för att jordbrukarna i de trakter, där sådan odling är möjlig,
skola till fullo inse dess fördelar och ägna sig däråt. Emellertid är det
påtagligt, att prisfrågan spelar in vid avgörandet av vilken odling, som skall
väljas, och den enskilde odlaren fäster därvid stort avseende vid odlingens
omedelbara resultat. Ju svagare hans ekonomiska ställning är, desto mer
tvingas han också till sådant hänsynstagande. Ej heller kan rimligtvis
förväntas, att sockerbetsodlingen i längden upprätthålles, örn den för odlaren
på grund av otillfredsställande betpris blir oekonomisk.

Även de sociala synpunkterna göra sig med styrka gällande, när det gäller
att bedöma fördelarna av en inhemsk betodling och en därpå grundad sockerindustri.
Genom betodlingen beredas stora grupper arbetare särskilt bland
lantbefolkningen tillfälle till ökade arbetsinkomster, en omständighet av vikt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82. *5

i dessa tider, då allmänt erkännes, att lantarbetarnas arbetsinkomster i jämförelse
med industriarbetarnas äro otillfredsställande. Särskild betydelse torde
betodlingen ha för de mindre jordbrukarna. Genom denna odling kunna de
nämligen fullständigare utnyttja sin och familjens arbetskraft än på annat
sätt är möjligt. Sockerindustrien erbjuder likaledes en välbehövlig ökning
i arbetsmöjligheterna för vissa befolkningsgrupper. Som kampanjarbetare
vid råsockerfabrikerna bruka nämligen i stor utsträckning anställas småbrukare
såväl som diverse grovarbetare från endast under sommaren i gång
varande industrier, såsom exempelvis tegel- och torvfabrikationen. Råsockerindustrien
bidrager därför i de trakter, som därav beröras, att inskränka den
säsongmässiga arbetslösheten. Man torde därför kunna säga, att en total
nedläggning av betodlingen och den därpå grundade sockerindustrien med
all sannolikhet skulle medföra ytterst kännbara verkningar för de befolkningsgrupper,
som därav för närvarande hava sin utkomst.

Slutligen bör även framhållas, att med hänsyn till vårt lands självförsörjning
det givetvis är av värde att inom landets gränser äga en inhemsk
betodling och sockerindustri. Starkt bidragande till de europeiska staternas
livliga intresse för den inhemska betodlingen lia sålunda otvivelaktigt varit
de tråkiga erfarenheter, som gjordes under kriget med den då otillräckliga
sockertillförseln. Det förstärkta tullskydd, som flertalet av Europas länder
anordnat under senare år, torde också böra ses mot bakgrunden av dessa
förhållanden, örn än med hänsyn till de internationella strömningarna andra
skäl skjutits fram, när det gällt att utåt motivera de vidtagna åtgärderna.

Såsom samlat omdöme i frågan örn den svenska sockerbetsodlingens och
den på denna grundade sockerindustriens betydelse vilja vi hava uttalat den
mening, att av den nu pågående utredningen samt de i ämnet tidigare företagna
undersökningarna framgår, att denna näring är av stor betydelse för
dem, som utöva eller äro beroende av densamma, för jordbruket, för respektive
landsändar och för landet i dess helhet.

En nedläggning av sockerbetsodlingen och den därpå grundade sockerindustrien
i landet skulle därför säkerligen ej vara till gagn varken för
landet, jordbruksnäringen, betodlarna eller den industri, som från betodlingen
hämtar sin råvara. Betodl ingens och sockerindustriens uppehållande äro
emellertid beroende av prisfrågan.

Sockerpriserna hava under det gångna året varit mycket låga. Sedan
priskurantpriset för ett kilogram krossad melis vid årsskiftet 1928/1929
uppgått till 36 öre, sjönk det under våren 1929 mycket hastigt, så att det
i mitten av juni var nere i 31 öre. Därefter inträdde en betydande återhämtning,
och i slutet av september 1929 var priset uppe i 37 öre. Som
en följd av vissa företeelser å världsmarknaden ägde emellertid under oktober
och november ett nytt prisfall rum, som resulterat i att nämnda priskurantpris
alltsedan mitten av november utgjort allenast 32 öre. I medeltal under
det till grund för betpriset liggande regleringsåret 1 februari 1929—1 februari
1930 beräknas det uppgå till något över 34 öre. Som betpriset enligt gällande
odlingskontrakt (se bilaga O) utgår med 6.5 gånger priskurantpriset å
krossad melis efter avdrag av grossistrabatten 4 procent, har betpriset givetvis
rönt påverkan av de låga sockerpriserna. För den gångna kampanjen
torde sålunda priset flir 100 kilogram betor med en sockerhalt av sexton
procent utgöra ungefär 2 kronor 15 öre. Till följd av den höga sockerhalten
hos årets hetor (17.6 procent) komma dock betodlarna att utfå i genomsnitt
ungefär 2 kronor 30 öre per 100 kilogram.

Följderna av
nedlagd eller
inskränkt
sockerbetsodling.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Trots det tryckta läse, vari betodlingen till följd av de låga sockerpriserna
sålunda befinner sig, har den under det gångna året ej reducerats med mer
än ungefär en tredjedel. Enligt vad nämligen statistiska centralbyrån på
grundval av erhållna uppgifter örn den totala betskördens omfattning1 samt
de uppskattade hektarskördarna i olika delar av landet preliminärt beräknat
och under uttrycklig reservation för resultatets exakthet meddelat, skulle den
under 1929 med sockerbetor odlade arealen uppgå till 29,000 hektar. Anledning
finnes emellertid antaga att de verkliga hektarskördarna äro något högre än de
uppskattade, varför den totala, under året odlade arealen torde vara något lägre
än den här ovan uppgivna. Till jämförelse må meddelas, att de med sockerbetor
odlade arealerna för 1927 och 1928 utgjorde 40,700 respektive 42,800 hektar.
Att minskningen ej blivit större sammanhänger med att enligt det mellan
sockerbolagen och betodlarna rådande femåriga kontraktet, vilket avser odlingsåren
1927—1931, odlarnas rätt att inskränka sin areal begränsats till 50 procent
av den areal de vid kontraktets ingående tecknat. Huru minskningen
företagits inom skilda odlarekategorier belyses närmare i bilagan litt. K.

Vi äro av den uppfattningen, att det i stort sett varit till odlarnas nytta,
att de trots de otillfredställande priserna kunnat uppehålla sin betodling i
sådan omfattning, som skett. Härigenom lia större ändringar i driften kunnat
undvikas, och framför allt har växtföljdsordningen kunnat bibehållas i någorlunda
oförändrat skick. Av de utförda undersökningarna rörande verkningarna
av den reducerade betodlingen framgår, att inskränkningen varit
minst hos de smärre jordbrukarna. Givetvis är detta beroende av att dessa
ej använda lejd arbetskraft och därför i sin jordbruksdrift äro något mindre
känsliga för det dåliga prisläget.

För sockerindustrien har nedsättningen medfört den olägenheten, att utnyttningsgraden
av råsockerfabrikernas kapacitet härigenom minskats.

Med hänsyn till de sociala synpunkterna torde verkningarna av inskränkningen
under 1929 i betodlingen samt i driften vid råsockerfabrikerna ha
varit mera kännbara. Enligt vad som hittills kunnat utrönas av pågående
utredningar rörande arbetsförhållandena har ackordspriset för betskötseln och
betupptagningen under det gångna året kunnat för de undersökta gårdarna
sänkas från i allmänhet 250 kronor till 200—230 kronor per hektar, och
synas lönenedsätlningarna vara mera framträdande i distrikt med lättare
jord än inom områden med styvare jord. Genom den inskränkta betodlingen
har givetvis också antalet personer, som sysselsatts vid betodlingen och råsockerfabrikerna,
reducerats. Antalet av den för betornas sommarskötsel
och upptagning särskilt lejda arbetskraften har sålunda vid de undersökta
gårdarna från 1928 till 1929 minskats med ungefär en tredjedel. Allmänt
har också omvittnats, att arbetstillgången vid betodlingen under det gångna
året varit osedvanligt riklig och att därför arbetslönerna kunnat nedbringas.
Huruvida den stora tillströmningen av arbetskraft helt är att tillskriva betodlingens
inskränkning har av oss dock ej kunnat utrönas. Rörande spörsmålet
örn betodlingens och sockerindustriens arbetareförhållanden och de
sociala verkningarna av 1929 års produktionsinskränkning hänvisa vi till
bilagan litt. K.

Beträffande järnvägarnas beroende av bet- och råsockertransporter framgår
av bilagorna litt. L och M, att dessa transporter spela mycket stor roll för
flera av dem. Huru en bortfallen betodling inverkar på fraktinkomsterna
belyses i uppgifterna i dessa bilagor angående de betfraktande järnvägarnas

1 För Svenska sockerfabriksaktiebolaget utgjorde betskörden 719,000 ton och för Mellersta
Sveriges sockerfabriksaktiebolag 42,000 ton.

Kungl. Majlis proposition Nr 82. *7

förhållanden 1926, då betodlingen var praktiskt taget inställd, i jämförelse
med 1925, 1927 och 1928, då full odling ägde rum. Härav framgår, att särskilt
vissa typiska betbanor i södra Skåne liksom på Öland, Gotland och i
Östergötland lidit avsevärt avbräck genom betodlingens bortfallande, varvid
dock jämväl bör ihågkommas, att många järnvägar under senare tid över
huvud taget fått sitt driftsresultat försämrat, bland annat med hänsyn till
konkurrensen med automobiltransporterna. Några motsvarande uppgifter för
1929 ha vi ännu ej erhållit, men då betodlingen sagda år ej varit nedbringad
med mera än en tredjedel, torde de härav för järnvägarna skadliga
verkningarna i förhållande till 1926 lia varit väsentligt reducerade.

Ur handelsbalansens synpunkt medför en inställd eller inskränkt hetodling
givetvis en motsvarande ökning i råsockerimporten. Å andra sidan uppkomma
i denna situation åtskilliga omständigheter, som kunna påverka
handelsbalansen i motsatt riktning. Svårigheterna att klarlägga betydelsen
för handelsbalansen av betodlingen och råsockerindustrien äro mycket stora
till följd av omöjligheten att förutsäga, huru de vid en bortfallen betodling
och råsockerfabrikation ledigblivna produktiva krafterna (betjorden, arbetskraften,
kapitalet) komma att tagas i anspråk för andra ändamål. Ett försök
att under vissa antaganden härom verkställa en uppskattning har gjorts
i bilagan litt, N.

Vi övergå nu att undersöka, huruvida en förbättring i betingelserna för den
inhemska sockernäringen skulle kunna åstadkommas genom sockerindustriens
och betodlarnas egna åtgöranden i syfte att ytterligare rationalisera driften.

Vad först angår betodlingen, utvisar den i bilagan litt. E lämnade redogörelsen,
att en förskjutning i betodlingens lokalisering pågår från för denna
odling mindre tjänliga till härför bättre jordar. Betodlingen i Skåne synes
sålunda alltmer koncentrera sig till södra Skånes bördiga och jämförelsevis
lätta jordar. Däremot har odlingen gått tillbaka i trakter med styvare jord
såsom i nordvästra Skåne. På grund av dessa senare trakters starka industrialisering
har även efterfrågan på arbetsfolk där ökats, varmed följt
stegrade löneanspråk, som i sin ordning verkat återhållande på betodlingen.
Vidare framgår av nämnda redogörelse, att de smärre och medelstora
gårdarna kommit att övertaga en allt mer omfattande del av betproduktionen,
medan de större gårdarna, vilka i huvudsak arbeta med lejd arbetskraft,
relativt taget minskat i betydelse för betodlingen. Jämsides med
denna betodlingens naturliga anpassning efter de ekonomiska betingelserna
pågår även visst kontinuerligt arbete för att ytterligare höja utbytet av
betodlingen. 1 detta hänseende må nämnas Svenska sockerfabriksaktiebolagets
vitbetstorädlingsanstalt vid Landskrona, vars uppgift är att framställa för
odlingen och industrien förbättrade sockerbetsstammar, samt vissa genom
nämnda bolags försorg igångsatta jordundersökningar för erhållande av
material till bedömande av odlingens betingelser. Ävenså pågå oavbrutna
fältförsök hos enskilda odlare för utrönande av den i varje fall mest ekonomiska
gödslingen vid sockerbetsodlingen. Resultaten av åsyftade olika
slag av arbeten komma emellertid endast småningom tillsynes. Några mera
framträdande språng i utvecklingen torde på detta område ej vara att vänta.

I fråga örn ekonomiskt samgående mellan betodlarna torde vara väl känt,
att dessa i forin av sina betodlareföreningar och den härpå byggda Skånes
betodlares centralförening kommit synnerligen långt i organisationshänseende,
då det gäller att i avseende å betpris och (ivriga avsättningsförhållanden
gemensamt tillvarataga sina intressen.

Betodlingens
och sockerindustriens

rationaliseringsmöjligheter
m. m.

Undersökning
orri möjligheten
ait ernå
full betodling
1930 utan
statens ytterligare
stöd.

8* Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Sockerindustrien å sin sida har under senare tider genom rationaliseringsåtgärder
i mycket hög grad förbättrat sina produktionsförhållanden.

Vad beträffar de tidigare understundom framförda anmärkningarna mot
det stora antalet råsockerfabriker, vilka ursprungligen inrättats under statens
beskydd för att i jordbrukets intresse söka sprida betodlingen, har numera
situationen förändrats till följd av den ökade sockerförbrukningen i landet.
Visserligen finnas några råsockerfabriker med tillförselområden, där mindre
gynnsamma odlingsbetingelser medföra kvantitativt och kvalitativt lägre
skördeutbyte och i följd därav höga produktionskostnader per deciton betor,
eller där odlingen är otillräcklig för fabrikens kapacitet. Men då dessa fabriker
nu finnas och då även deras produktion är behövlig för landets sockerbehov,
synes lämpligheten av någon särskild aktion för deras nedläggande kunna
ifrågasättas. Den nuvarande produktionsapparaten, som tidigare var otymplig
och för stor tilltagen, har genom den ökade sockerförbrukningen
anpassat sig efter förhållandena. Vad i övrigt angår sockerindustriens
ställning, dess rationalisering och produktionsförhållanden hänvisa vi till
bilagorna litt. I och J.

De omständigheter, för vilka redogjorts i den sist åsyftade, i bilagan
litt. J intagna översikten rörande den svenska sockerindustriens ekonomiska
ställning och produktionsförhållanden synes visa, att sockerindustrien med
hänsyn till de relativt taget betydande fasta kostnader, som äro förenade
med råsockerfabrikationen, har ett väsentligt intresse av att en inskränkning
i sockerbetsodlingen förhindras. Detta förhållande har givit oss anledning
undersöka örn icke sockerbolagen och betodlarna genom ansträngningar å
ömse håll skulle kunna få till stånd någon pristilläggsöverenskommelse i
syfte, att odlingen 1930 i görligaste mån tryggades.

Angående sockerbetsodlingens antagliga produktionskostnader har direktören
Nanneson, jämlikt det honom givna uppdraget, verkställt utredning, som återfinnes
i bilagan litt. H. I denna utredning beräknar direktören Nanneson, att
produktionskostnaderna vid betodling för närvarande skulle uppgå till 2 kronor
77 öre för deciton betor med normal sockerhalt (17.2 procent), vilket motsvarar
för sextonprocentiga betor 2 kronor 65 öre. Oavsett att denna kalkyl,
såsom direktör Nanneson själv framhåller, bygger på ett mycket begränsat
material — endast ett trettiotal gårdar — samt att åtskilliga av de kvantitetsuppgifter,
som därvid komma till användning, ligga så långt tillbaka i tiden
som 1919—1921, kan både från ena och andra hållet naturligtvis anföras
skäl mot en generalisering av vissa av de i kalkylen ingående detaljposterna.
Enligt en likaledes av direktören Nanneson i sagda bilaga utförd jämförande
kostnadsberäkning för sådan odling, som kan tänkas konkurrera med sockerbetsodling,
skulle jämbördighet mellan dylik odling och sockerbetsodling
ernås, om för sockerbetor med normal sockerhalt (17.2 procent) betalades ett
pris av 2 kronor 62 öre per deciton. För betor med 16 procents sockerhalt
motsvarar detta ett pris av 2 kronor 50 öre per deciton.

Då vi hava ansett det vara för såväl det allmänna som i längden även
för den inhemska sockernäringen mest önskvärt, örn frågan kunde lösas
utan att staten behövde ingripa, hava vi i första hand i nyssnämnda syfte
bedrivit upprepade och ingående förhandlingar med representanter för sockerbolagen
och betodlarna.

Förhandlingarna hava förts med de på området ledande organisationerna,
nämligen å ena sidan Svenska sockerfabriksaktiebolaget och å andra sidan
styrelsen för Skånes betodlares centralförening. Därvid har det visat sig,

Kungl. May.ts proposition Nr 82. 9

att bolaget av principiella skäl, särskilt med hänsyn till frågans konsekvensser
för framtida prisförhållanden mellan parterna, ej ansett sig kunna under
löpande avtalstid gå med på någon förändring av gällande kontrakt i vad
angår betpriset. Oavsett detta har bolaget, bland annat vid det förhållandet
att centralföreningens styrelse ej äger med förpliktigande verkan för de
enskilda odlarna sluta avtal, icke ansett sig vid ett eventuellt tilläggspiis
kunna få säkerhet för sådan relativ ökning av betarealen, som erfordras för att
utgifterna för tilläggspriset skola kompenseras. Centralföreningens styrelse
har å sin sida framhållit, att betodlarna, vilka enligt kontraktet hade att
odla minst 50 procent av den vid kontraktets ingående tecknade arealen,
visserligen ej ifrågasatte någon ändring i priset å betor från denna första
hälft av arealen, men att betodlarna, därest de skulle kunna antagas vara
villiga odla betor å hela återstående arealen, borde erhålla ett pris ej understigande
2 kronor 80 öre per deciton sextonprocentiga hetor från den andra
hälften av arealen. Som parterna fasthållit vid dessa sina ståndpunkter, hava
vi ansett ytterligare förhandlingar i nyss nämnt syfte för närvarande vara
utsiktslösa.

Vi ha i det föregående redogjort för de huvudsakliga omständigheter,
som synts oss vara av betydelse vid ett ståndpunktstagande till frågan,
huruvida det allmännas intresse av sockernäringen kan anses påkalla
ytterligare stöd åt betodlingen. Emellertid bör frågan örn en statlig
aktion åt hetodlingen i år, enligt vår mening, ej uteslutande ses ur sockernäringens
och med denna förbundna mangahanda intressens synpunkt,
utan frågan bör också betraktas i samband med spörsmålet örn en
allmän stödaktion åt landets jordbruk. Att bedöma sistnämnda
spörsmål i hela dess vidd tillkommer ej oss. Dock må framhållas, att
prisfallet å jordbruksprodukter är särskilt kännbart beträffande spannmål
och sockerbetor, varför det är uppenbart, att de för jordbruket dåliga
tiderna i hög grad träffa sockerbetsdistrikten. Anses därför lämpligt
att giva jordbruket i dessa trakter ett handtag, medför en stödaktion
åt betodlingen den fördelen, att på grund av sockerindustriens
koncentration till endast två betköpande företag sådana anordningar
kunna vidtagas, att man fullt kan överblicka de förmåner, som komma
den enskilde sockerbetsodlaren till godo. En sådan stödaktion medför
också den högst värdefulla fördelen, att därigenom komme att gagnas
alla de intressen, som äro förbundna med sockerbetsodlingens och sockerindustriens
fulla drift och vilka, såsom vi i det föregående påpekat, i
större eller mindre utsträckning lida men genom sådan inskränkning
härav, som i händelse av utebliven stödaktion kan befaras.

Efter förestående yttrande örn frågan i dess allmänhet övergå vi härmed
att, enligt vårt uppdrag, redogöra för de former, varunder ett eventuellt
statsingripande beträffande 1930 års hetodling enligt vår mening
kan tänkas äga rum.

Från de av en dylik åtgärd direkt berörda parterna, sockerbolagen och
betodlarna, vilka själva ej gjort någon framställning örn statens ingripande,
har förklarats, att det vore för dem likgiltigt vilken form, som
väljes för en eventuell stödaktion från statens sida.

Tidigare har ifrågasatts antingen en förhöjning av tullen å raffinerat
socker eller subvention genom direkt anslag. Förslag har vidare förut
varit uppe örn sänkning av skatten å inhemskt socker eller ock -

Spörsmålet om
statligt stöd
åt 1930 års
betodling.

Olika former
för ett eventuellt
statsingripande
m.m.

10* Kungl. Maj-.ts proposition Nr 82.

så att höja sockerskatten, samt av därigenom influtna medel lämna
subvention åt den inhemska betodlingen. Sedan emellertid sockerskatten
numera helt avskaffats, lärer väl icke kunna ifrågasättas att åter-,
införa den för anskaffande av medel till subvention. En annan därmed
i viss mån jämförlig möjlighet för anskaffande av medel för ändamålet,
vilken däremot ännu står öppen, vore att bevilja sockerbolagen
tullfri iniörsel av viss kvantitet råsocker mot att bolagen åtoge sig att
överlämna motsvarande belopp till betodlarna i form av förbättring av
betpriset. Da emellertid ett val såväl mellan de olika sätt, varpå medel
till en eventuell subvention böra anskaffas, som mellan subvention
. över huvud taget oell tull såsom olika former för statens
ingripande till betodlingens stödjande, väsentligen är beroende av
skattepolitiska och jämväl andra politiska överväganden, hava vi ansett
det ej tillkomma oss att uttala oss därom. Vi hava därför ansett
oss böra utforma vissa olika alternativ. De särskilda förutsättningar,
varifrån vi därvid baft att utgå, hava varit följande.

Svenska sockerfabriksaktiebolaget bar förklarat sig berett att till betodlarna
förmedla de medel, som på det ena eller andra sättet ställas till
dess förfogande. Vidare bar bolaget liksom förra året förklarat sig, i
händelse att raffinadtullen höjes, icke göra anspråk på den merinkomst,
som till följd av den genom tullböjningen orsakade stegringen i sockerpriset
kontraktsenligt skulle tillkomma bolaget gentemot betodlarna,
utan ställer bolaget beloppet helt till förfogande för reglering av betpriset.
Vad icke härför åtgår, inbetalar bolaget till statskassan. Slutligen
har. bolaget utfäst sig att, därest statsåtgärder i ena eller andra
formen vidtagas, såsom komplement därtill i större utsträckning än kontraktet
föreskriver bidraga till betfrakterna. För närvarande är bolaget
skyldigt betala halva fraktkostnaderna vid betornas transport å järnväg
till råsockerfabrik, dock högst 15 öre per deciton befraktade betor.
Enligt den nu givna utfästelsen betalar bolaget hälften av frakten, så
länge denna ej överstiger 8 öre, och ökar sedan sitt bidrag, så att odlarens
fraktkostnad kan uppgå högst till 8 öre, allt per deciton betor. Bolaget
har dock förbehållit sig rätt att efter eget bedömande vägra mottaga
betor från arealer, som ligga utanför de enligt femårskontrakten
kontraherade, vilket skett i syfte att skydda sig för oskäligt höga fraktkostnader
å leveranser från nya odlare. Bolaget har däremot i år till
skillnad från i fjol bestämt avböjt att mot viss tullhöjning garantera ett
minimipris å betor från den del av den tecknade arealen, som ligger över
de första femtio procenten av sagda areal. Likaså har bolaget vägrat
att, i händelse subvention genom direkt statsbidrag lämnas betodlarna, bidraga
därtill med viss andel. Bolaget har nämligen velat förlägga hela
sin insats till nedbringande av fraktkostnaderna för betodlarna. — Mellersta
Sveriges sockerfabriksaktiebolag har påtagit sig motsvarande insats
beträffande fraktbidrag för sina odlares vidkommande.

Vad åter angår betodlarna, har styrelsen för Skånes betodlares centralförening
ansett sannolikhet föreligga, att full odling skall vinnas, samt
förhandlingsvis förklarat sig för sin del beredd tillstyrka sådan odling,
därest betodlarna erhålla ett pris av lägst 2 kronor 80 öre per deciton betor
med en sockerhalt av 16 procent från den senare hälften av kontraktsarealen.
Detta pris kan kanske förefalla väl högt, då enligt direktören Nannesons
beräkningar produktionskostnaden för betor med normal sockerhalt
(17.2 procent) uppskattats till 2 kronor 77 öre, vilket för sextonprocentiga

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

bietor motsvarar 2 kronor 65 öre. Vid bedömande av skiiliglieten i det begärda
priset kan emellertid ej förbises, att en inskränkning i betodlingen
sådan som i fjol för åtminstone odlare med större areal medför vissa fördelar
i form av minskade kostnader per produktionsenhet. Såsom redan
förut framhållits har erfarenheten från föregående år visat, att till följd
av den rikligare tillgången på arbetsfolk löneutgifterna vid inskränkt
odling kunnat hållas nere rätt väsentligt. Skulle betodlingen bli av normal
omfattning och efterfrågan på betskötare följaktligen stiga, torde
sannolikt arbetslönerna komma att ökas. Vidare kan vid inskränkt
odling avfallsprodukterna, särskilt betblasten, bättre tillvaratagas.
Till den sålunda påvisbara merkostnaden för betor från den första halvdelen
av den odlade arealen, som inträffar vid återtagen full odling, bör
därför hänsyn tagas vid bestämmandet av priset å betor från den senare
halvdelen. Vidare må nämnas, att 2 kronor 80 öre per deciton sextonprocentiga
betor från andra halvdelen av arealen var det pris, som ifrågasattes
i den proposition angående åtgärder för den inhemska sockerbetsodlingens
uppehållande, som framlades vid 1929 års riksdag. Då
förutsattes emellertid, att betodlarna därjämte skulle till följd av den
föreslagna tullhöjningen automatiskt erhålla ett tillägg å den första halvdelen
av den tecknade arealen med omkring 18 öre. Då sistnämnda prisbestämmelser
i fjol föreslogos, angavs härför såsom motiv bland annat,
att ett genomsnittspris för betor från hela arealen borde ligga vid lägst
ungefär 2 kronor 60 öre per deciton sextonprocentiga betor. Sedan dess
ha emellertid produktionskostnaderna, enligt direktören Nanneson, sänkts
från 2 kronor 92 öre till 2 kronor 77 öre eller med 15 öre, allt per deciton
betor av normal sockerhalt (17.2 procent). På grund av att lägre sockerpris
nu råder än i fjol, har man vidare att i år utgå från ett lägre kontraktsenligt
betpris för den första halvdelen än vad man utgick ifrån förra
året. Därest man för 1930 års odling räknar med ett kontraktspris av exempelvis
2 kronor 14 öre för betor från den första arealdelen och med 2 kronor
80 öre för betor från den andra arealdelen, skulle genomsnittspriset komma
att ligga vid 2 kronor 47 öre, allt per deciton sextonprocentiga betor, vilket
senare pris understiger det vid fjolårets utredning eftersträvade genomsnittspriset
med i runt tal samma belopp, varmed produktionskostnaderna
sedan dess beräknats hava nedgått. I betraktande av alla de nu
nämnda omständigheterna anse vi det angivna priset av 2 kronor 80 öre
för deciton betor från den andra arealdelen vara beträffande 1930 års
betodling fullt försvarligt. Centralföreningens styrelse har vidare förklarat,
att därest betodlarna — såsom fallet blir vid tullhöjning — erhålla
en automatisk höjning i priset å hetor från den första halvdelen av arealen,
ett belopp motsvarande denna höjning får gå i avdrag från 2 kronor
80 öre vid bestämmande av tilläggspriset för betor från den återstående
delen av den tecknade arealen.

Vid beräkning av den subvention, som under ovan angivna förutsättningar
må anses erforderlig för att full betodling under innevarande år
skall erhållas, gäller först att fastställa det betpris, odlarna böra garanteras
för betor från andra halvdelen, därest subventionslinjen väljes.
Från det ovan angivna priset 2 kronor 80 öre per deciton sextonprocentiga
betor bör avdragas visst belopp med hänsyn till den av sockerbolaget
utlovade ökningen i fraktbidraget. Enligt vad bolaget uppgivit,
torde denna merkostnad för bolaget uppgå till ungefär 5 öre per

Subvention
genom direkt
anslag.

Kungl. Majlis proposition Nr 82.

deciton betor och således vid en medelskörd av 1,000,000 ton betor till
ungelär 500,000 kronor. Beräknas denna iörmån lör betodlarna å betor
från den senare halvdelen av arealen, motsvarar den en förbättring i
betpriset med 10 öre per deciton. Sedan från nyssnämnda prisbelopp av
2 kronor 80 öre avdragits dessa 10 öre, er hålles 2 kronor 70 öre såsom
det pris, vilket staten borde vid subventionslinjen garantera odlarna
för deciton sextonprocentiga betor från den andra: halv delen av
arealen. För beräkning av totala statsanslaget vid denna subvention
gäller vidare att söka angiva det pris, som betodlarna kunna antagasutfå,
därest intet statsbidrag lämnas. Dagens priskurantpris å krossad melis
(K 5) utgör visserligen 32 öre per kilogram, vilket motsvarar ett pris av
2 kronor per deciton betor med en sockerhalt av 16 procent. (Vid motsvarande
tid i fjol var sockerpriset 36 öre och det däremot svarande betpriset
2 kronor 23 öre.) Svenska sockerfabriksaktiebolaget anser dock, att
man för nästa regleringsperiod (den 1 februari 1930—1 februari
1931) bör kunna räkna med ett genomsnittligt krossmelispris av
minst samma storlek som under innevarande period, d. v. s,
lägst 34 ä 35 öre. Man skulle därför förslagsvis kunna räkna
med ett betpris för kommande kampanj av 2 kronor 15 öre per
deciton betor med en sockerhalt av 16 procent, därest ingen subvention
gåves. För att betodlarna skola få nyssnämnda garantipris å 2 kronor
70 öre per deciton betor från den del av den tecknade arealen, de ej äro
skyldiga att odla, erfordras således ett statsbidrag av 55 öre per deciton
för dessa hetor. För den hälft av en medelskörd från den av Svenska
sockerfabriksaktiebolaget omfattade odlingen, som skulle komma i åtnjutande
av dylikt bidrag, eller 500,000 ton, skulle alltså det totala statsanslaget
uppgå till 2,750,000 kronor. Antager man åter, att dagens låga sockerpris
blir normerande för 1930 års betpris, att 10 procents överodling
erhålles och att, liksom i fjol föreslogs, tilläggspriset får utgå för hetor
även från denna areal, alltså för tillhopa cirka 600,000 ton, ökas statsbidraget
till 70 öre per deciton betor, och bliver totala statsanslagsbehovet
för Svenska sockerfabriksaktiebolagets betodling under dessa förutsättningar
4,200,000 kronor. Tilläggas i båda fallen 10 procent för Mellersta
Sveriges sockerfabriksaktiebolags odling, bliva de behövliga beloppen

3,025,000 respektive 4,620,000 kronor. Medeltalet mellan dem utgör i runt
tal 3,800,000 kronor eller ett något större belopp än det. som sammansatta
bevillnings- och jordbruksutskottet vid förra årets riksdag föreslog till
anvisande. Då sockerbolagen genom det ökade fraktbidraget deltaga
med ett större belopp i år än i fjol, beror stegringen i det erforderliga
statsbidraget på årets låga sockerpris.

Därest statsmakterna skulle anse, att subvention åt betodlarna i enlighet
med ovan angivna beräkningar borde beviljas, torde de bestämmelser
rörande det därtill beviljade anslagets användning samt grunderna för
tilläggsprisets utlämnande, som finnas angivna i det vid fjolårets riksdag
tillsatta sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets utlåtande
nr 1 (sid. 31 och 32), böra i tillämpliga delar gälla, dock med den skillnad
att tillägget enligt mom. 6 av nämnda bestämmelser skall utgöra skillnaden
mellan 2 kronor 70 öre och det enligt kontraktet utgående grundpriset
samt att tilläggens sammanlagda belopp till fullo skall bestridas av
statsmedel. Sockerbolagen hava, som framgår av vad här nedan meddelas,
förklarat sig villiga att förmedla utbetalningen av dessa medel
till betodlarna och häröver avgiva redovisning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

I detta sammanhang må redogöras för den linie, varvid medel till bet- Subvention
prisets reglering kan erhållas genom att soekerbolagen beviljas tullfri ™u_

införsel av viss mängd råsocker. ^ ^ beskattningen

Vid den nu stegrade sockerkonsumtionen i landet uppgår de båda soc- å råsocker.
kerbolagens årstillverkning av raffinad till ungefär 205,000 ton, vartill
erfordras ungeiär 225,000 ton råsocker. Vid en inhemsk betodling på
cirka 40,000 hektar utgöras härav ungefär 165,000 ton av råsocker ur svenska
betor och ungefär 60,000 ton av importerat råsocker. Tullsatsen å
råsocker är 7 öre per kilogram. Örn Svenska sockerfabriksaktiebolaget
erhölle tillstånd att inlära t. ex. 40,000 ton råsocker tullfritt och Mellersta
Sveriges sockerfabriksaktiebolag t. ex. 4,000 ton, skulle en utgift,
som sockernäringen nu har att bära, tillfälligt bortfalla. Detta medför
visserligen, att statsverket likaledes temporärt i en svår situation för betodlingen
delvis avstode från uttagandet av sockertull för viss kvantitet
av halvfabrikatet. Men raffinadtullen behövde vid denna linie icke ändras.
Givet är, att sockerbolagen skulle redovisa det genom tullfriheten
å råsockret uppkomna beloppet för utgivande av förbättrat betpris till
odlarna enligt vissa regler samt till statsverket redovisa vad som ej härför
åtgår. För att förebygga misslörstånd må betonas, att det icke ifrågasättes
att ens tillfälligt generellt nedsätta råsockertullen, utan endast
att en licens skulle givas vederbörande sockerbolag att tullfritt införa en
bestämd myckenhet.

Den nu antydda linjen, som faller inom tullbeskattningens område och
ej nödvändiggör uppförande av direkt anslag å riksstaten, skulle icke
förorsaka höjning i konsumentpriset å socker, varjämte de moment av
spekulation, som vid en tullhöjnings ikraftträdande och borttagande befaras
inträda, ej behövde ifrågakomma.

Anordningens eventuella genomförande torde påkalla följande regler.

»1) Det iörutsättes, att särskilt tillstånd gives Svenska sockerfabriksaktiebolaget
att utan erläggande av tullavgift till riket i och för användning
i dess raffinaderier införa intill (förslagsvis) 40,000 ton råsocker
samt att Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag gives motsvarande
tillstånd beträffande intill (förslagsvis) 4,000 ton råsocker.

2) Härigenom erhåller vederbörande bolag en minskad utgift, som utgör
7 öre för varje kilogram råsocker, som sålunda importeras av bolaget.
Totala beloppet för bolaget av den sålunda minskade utgiften benämnes
här redovisningsbeloppet. Redovisningsbeloppet skall av bolaget
enligt bär nedan under 3—7) angivna grunder utbetalas såsom tilläggspris
för viss del av de betor, som odlas under 1930 och levereras under
kampanjen 1930—1931, eller, i den mån det ej härför åtgår, redovisas och
inlevereras till statsverket.

3) —6) (lika med samma moment i nedan intagna grunder för stödjande
av sockerbetsodlingen 1930 genom tullhöjning).

7) För betor från pristilläggsarealen erhåller odlaren utöver kontraktspriset
tilläggspris, uträknat på så sätt, att det i sista punkten i mom. 2)
här ovan angivna redovisningsbeloppet utslås å samtliga under kampanjen
1930—1931 inköpta betor från pristilläggsarealerna med lika belopp
per 100 kilogram av dessa betor, därvid dock skall iakttagas, att tilläggspriset
ej må vara högre än att detsamma tillhopa med grundpriset enligt
kontraktet utgör 2 kronor 70 otc för J00 kilogram sextonprocentiga sockerbetor.
Detta tilläggspris utbetalas vid den i odlingskontrakten omnämnda
slutregleringen av betpriset.

14''

Kungl. Maj:ls ''proposition Nr 82.

8) Redovisning till statsverket rörande det i mom. 2) här ovan avsedda
redovisningsbeloppet skall ske senast den 15 mars 1931, då även statsverket
eventuellt tillkommande överskott skall av bolaget inlevereras.

Kungl. Majit utfärdar---— verkställande (lika med grunderna här

nedan).»

Sockerbolagens till 1929 års sockersakkunniga avgivna, här nedan omförmälda
utfästelser örn medverkan vid en eventuell statlig stödaktion
för 1930 års betodling torde vara så formulerade, att de även avse åtagande
örn verkställighet av den nu angivna linjen.

Till belysning av denna linjes ekonomiska innebörd må anföras, att
det för Svenska sockerfabriksaktiebolaget uppkommande redovisningsbeloppet
skulle, örn tullfrihet avser 40,000 ton råsocker, uppgå till 2,800,000
kronor Detta belopp utslaget på en betkvantitet från andra arealdelarna
— beräknad till 500,000 ton betor -— möjliggör ett til läggspris av 56 öre
per kilogram för betor från berörda arealdelar. Därest kontraktspriset å
sextonprocentiga betor för 1930 års skörd bleve t. ex. 2 kronor 14 öre, skulle
detta kontraktspris genom tillägget höjas till maximibeloppet 2 kronor
70 öre för deciton sextonprocentiga betor. Vid lägre kontraktspris och
större betskörd skulle sagda pris däremot icke fullt uppnås. Önskar man
ernå större säkerhet för att betodlarna skola uppnå nämnda pris 2 kronor
70 öre, måste man låta den tullfria införseln omfatta större kvantiteter
råsocker än vad som ovan angivits.

Stöd ät betet
dlin ger,
genom höjning
av raffinadtullen.

Väljer man i stället att genom en höjning av tullen å raffinerat socker,
vilken för närvarande utgår med 10 öre per kilogram, förbättra betpriset,
har man först att beräkna den kvantitet socker, som kan antagas av
sockerbolagen bli försåld till genom tullen förhöjt pris. Ett beslut örn.
tullhöjning torde tidigast kunna träda i kraft den 1 mars 1930. Örn
vidare tullhöjningen ej skall påverka 1931 års betpris jämlikt gällande
kontrakt mellan sockerbolagen och betodlarna, bör den upphöra senast
den 1 februari 1931. Angående frågan örn tullhöjningens giltighet även
efter sagda dag hänvisas till vad nedan sägs. Svenska sockerfabriksaktiebolaget
har för oss beräknat, att dess försäljning av raffinerat socker
kan, med hänsyn till den stegrade konsumtionen, för regleringsåret
1930/1931 uppskattas till ungefär 190,000 ton. Som emellertid en eventuell
tullhöjning ovan antagits gälla under elva månader, skulle försäljningarna
under denna tid normalt utgöra ungefär 175,000 ton. Emellertid böra
ytterligare avdrag göras. Bolaget har nämligen med skäl gjort gällande,
att försäljningskvantiteten under den tid, den högre tullen gäller, torde
minskas först och främst av den anledningen, att handeln kommer att
före tullhöjningens ikraftträdande öka sina lager. Vid tullens åternedsättning
bliver förhållandet liknande så till vida, att handelns inköp örn
möjligt uppskjutas till dess den förhöjda tullen trätt ur kraft. Att det
är betydande kvantiteter som på så sätt undandragas bolagens försäljningar
till det av tullhöjningen betingade högre priset är uppenbart. Vid
borttagandet av sockerskatten den 1 juli 1929 skedde en förskjutning av
Svenska sockerfabriksaktiebolagets försäljningar från maj och juni månader
till tiden efter den 1 juli med mellan 14,000 och 15,000 ton. Slutligen
har bolaget framhållit, att i vanliga fall grossisterna i övre Norrland
redan under hösten, då öppet vatten finnes, täcka sitt behov av socker
för den kommande vintern. Vid en tullhöjning, som vore avsedd att
upphöra den 1 februari 1931, komme emellertid — enligt bolaget — dessa

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

grossister sannolikt att under hösten 1930 inskränka sina sockerköp att
avse täckning endast för tiden till tullhöjningens bortfallande den 1 februari
1931. Täckning av sitt sockerbehov för tiden därefter, tills sjöfarten
åter öppnades, skulle dessa Norrlandsgrossister, likaledes enligt
bolagets antagande, kunna verkställa genom inköp av utländskt socker,
som i avbidan på tullsänkningen inlagts på tullnederlag under hösten 1930
i berörda nordligare hamnar. Bolaget måste därför genom uppläggande
av lager i samma hamnar bereda köparna möjlighet att omedelbart efter
tullsänkningen erhålla erforderligt socker till det genom tullsänkningen
betingade lägre priset. Örn hänsyn tages till samtliga dessa av bolaget
angivna rubbningar i försäljningen, torde man ej kunna rakna med större
sockeromsättning till förhöjt pris för bolagets del under tiden 1 mars
1930—1 februari 1931 än 140,000 ton.

En tullhöjning med exempelvis 2.5 öre per kilogram ökar, med hänsyn
till att grossistrabatten i allmänhet är 4 procent,1 bolagets inkomst med
2.4 öre per kilogram socker. En dylik tullhöjning skulle följaktligen för
nyssnämnda beräknade försäljningsmängd av 140,000 ton socker lämna en
ökad inkomst åt Svenska sockerfabriksaktiebolaget av 3,360,000 kronor,
vilket belopp under ogynnsamma omständigheter ej vore tillräckligt för
den ifrågasatta förbättringen i betpriset. Örn tullsatsen höjes med 3 öre,
vilket med hänsyn till grossistrabatten medför en inkomst för bolaget
av 2.88 öre per kilogram försålt socker, skulle totala merinkomsten utgöra

4,032,000 kronor och således vara fullt tillräcklig. Vi räkna här nedan
med 3 öres tullhöjning.

Såsom vi förut flera gånger anmärkt torde det pris, som för betor
från andra halvdelen av den tecknade arealen bör tillgodokomma odlarna,
vara 2 kronor 80 öre per deciton sextonprocentiga betor. Härifrån
bör, med hänsyn till sockerbolagens utlovade fraktbidrag, på sätt ovan
omnämnts avräknas 10 öre, varigenom angivna betpris nedgår till 2 kronor
70 öre. Vid 3 öres tullhöjning kommer emellertid betpriset jämlikt
gällande odlingskontrakt att för alla betor automatiskt höjas med 17.16
öre2 per deciton. Enligt förhandlingar, som vi fört med styrelsen för
Skånes betodlares centralförening, får dock denna automatiska förbättring
av betpriset, även i vad den i verkligheten utgår å betor från första
halvdelen, såtillvida inräknas såsom ett led i den statliga stödaktionen
för att åstadkomma nyss åsyftade betpris av 2 kronor 70 öre för betor
från den andra halvdelen av den tecknade arealen, att från sist nämnda
pris får avräknas den automatiska prisförbättring, som ernås å betor
från första hälften av den tecknade arealen, utslagen å betor från den
andra arealdelen. Under antagande av lika betmängder från båda arealdelarna
utgör sist sagda avdrag givetvis 17.ig öre, vilket belopp ändras till
14.3 öre, örn den senare arealdelen avser odling mellan 50—110 procent.
Då medeltalet utgör 15.73 öre, lia vi med hänsyn till nu omnämnda förhållanden
från nyssnämnda betpris av 2 kronor 70 öre avdragit i runt tal
15 öre och således ansett, att vid tullinjen borde ett pris av 2 kronor 55
öre per deciton sextonprocentiga betor om möjligt ernås för betor från
den senare arealdelen.

1 För året 1928 var medelrabatten 3.954 procent och tiar för 1929 ytterligare närmat
sig 4 procent, vadan vi ansett oss böra räkna med sistnämnda siffra.

3 .1 öres tullhöjning medför efter avdrag av grossistrabatlen en höjning av krossmelisnoteringen
med 2.88 öre. Multipliceras sistnämnda siffra med betprismultipeln 6.5 erhålles
18.72, vilket reducerat lill elva månader blir 17.16 öre.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Emellertid kail vid tullhöjningslinjen detta pris ej garanteras såsom
ett minimipris, enär det för prisförbättringen tack vare tullhöjningen
uppkomna beloppet är beroende av såväl sockerförsäljningens omfattning
som det kontraktsenliga betprisets höjd, varjämte betskördens storlek
spelar in. Den marginal, som enligt här nedan verkställda beräkningar
kan anses föreligga, gör det dock ytterst sannolikt, att ett pris av 2 kronor
55 öre skall kunna utbetalas. I vissa situationer uppkommer efter det
föreslagna prisets erläggande ett så betydande överskott av bolagets genom
tullhöjning erhållna merinkomst, att det näppeligen bör gå till betodlarna
som motvikt till de obetydliga risker, som dessa enligt detta förslag äro
utsatta för. Därför torde 2 kronor 55 öre per deciton sextonprocentiga
betor utgöra ett maximipris1 för betor från andra arealdelen, och ett eventuellt
överskott bör av sockerbolagen inbetalas till statskassan. Betodlarnas
representanter ha mot detta förslag ej haft annan erinran att göra
än att de ansett det varit önskvärt, att priset 2 kronor 55 öre kunnat garanteras
betodlarna såsom ett fixt pris.

Till ytterligare belysning av den närmare ekonomiska innebörden av
den nu angivna tullhöjningslinjen må följande sammanfattningsvis framhållas.

Förut har beräknats, att Svenska sockerfabriksaktiebolaget genom en
tullhöjning av 3 öre per kilogram raffinad, gällande under de elva månaderna
mars 1930—januari 1931, erhåller en merinkomst av 4,032,000 kronor.
Härifrån avgår först ett belopp till täckning av den automatiska
betprishöjning å 17.16 öre per deciton för samtliga betor, vilken jämlikt
kontrakten blir en följd av tullhöjningen. Storleken vid olika betskördar
av detta belopp samt den återstående delen av merinkomsten framgår av
följande.

Återstoden användes för utgivande av visst tillägg till kontraktspriset
å betor från andra arealdelen, vilken arealdel i olika fall
bör bestämmas, såsom iirågasättes i här nedan utformade grunder mom.

3)—5), d. v. s. i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande arealregler
i sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1
vid 1929 års riksdag. Nyssnämnda pristillägg utgör, i den mån sagda
återstod härtill förslår, skillnaden mellan 2 kronor 55 öre och kontrakts
priset. Av följande tabell framgår summan (i kronor) av de belopp, som
i dylikt tillägg utgå till odlarna vid skilda sockerpris och olika hetskördar.

1 Angående den närmare innebörden av denna begränsning av priset hänvisas till nedanstående
grunder mom. 7.

Betskörd, ton ....................................

Bolagets merinkomst, kr.................

Till automatisk hetprisförbättring

900,000 1,000,000 1,100,000

4,032,000 4,032,000 4,032,000

åtgå, kr.

1,544,400 1,716,000 1,887,600

Återstod, kr. 2,487,600 2,316,000 2,144,400

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

*17

K.5	pris	Kontraktspris å 16 % betor öre per deciton		Bets	körd
öre per kg	900,000 ton	1,000,000 ton	1,100,000 ton
Vid 10-öres	Vid 13-öres	Vid	Vid	Andra	arealdelen i förhållande till hela arealen
tull	tull	tull	tull1	6/n>	5/io	6/i»
37	40	230.9	248.0	313,200	Tilläggsbelopp (å andra arealdelen), kronor 348,000 i 382,800 ] 417,600
36	39	224.6	241.8	594,000	660,000	726,000	792,000
35	38	218.4	235.6	874,800	972,000	1,069,200	1,166,400
34	37	212.2	229.8	1,155,600	1,284,000	1,412,400	1,540,800
33	36	205.9	223.1	1,436,400	1,596,000	1,755,600	1,915,200
32	35	199.7	216.8	1,717,200	1,908,000	2,098,800	1 2,144,400
31	34	193.4	210.6	1,998,000	2,220,000	\| 2,144,400	2,144,400

I samtliga i tabellen angivna fall erhåller odlaren sådant tillägg, att betpriset
å andra lialvdelen blir 2 kronor 55 öre per deciton sextonprocentiga
hetor med undantag för de tre i tabellen särskilt inramade fallen, där
något lägre betpris utgår. Den del av återstoden, som ej åtgår till tillläggsprisens
utgivande, skall bolaget inbetala till statsverket. Detta inbetalningsbelopp,
vilket växlar högst betydligt i olika fall, blir vid t. ex. 34
öres sockerpris, 1,100,000 ton betskörd och en andra arealdel utgörande sex
elftedelar av hela arealen 603,600 kronor.

För Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolags vidkommande bliva
motsvarande belopp givetvis väsentligt lägre.

I enlighet med de sålunda utförda beräkningarna hava vi utarbetat
nedanstående grunder för sockerbetsodlingens understödjande 1930 under
förutsättning av att tullen å raffinerat socker höjes med tre öre.

»1) Det förutsättes, att tullsatsen å socker under tulltaxenummer 120
(stat. nr 285—287) snarast möjligt och senast den 1 mars 1930 höjes till 13
öre och att denna tullsats blir gällande minst till den 1 februari 1931, samt
att tullsatserna å övriga sockerfabrikat under denna tid icke ändras.

2) Genom tullhöjningen antages vederbörande sockerbolags priskurantpris
å socker kunna höjas med 3 öre per kilogram, därifrån dock avgår den
rabatt, som tillkommer grosshandlarna, beräknad till 4 procent. Bolagets
merinkomst på grund av tullhöjningen under den period, som enligt betodlingskontrakten
ligger till grund för regleringen av 1930 års sockerbetspris
kommer således att utgöra 2.88 öre för varje kilogram socker, som sålts under
tiden från tullhöjningens ikraftträdande till sagda periods slut. Av
denna merinkomst går på grund av kontraktet en del till odlarna genom
förhöjt pris å samtliga till kampanjen 1930/1931 levererade betor. Återstoden
av merinkomsten skall av bolaget enligt här nedan under 3)—7) angivna
grunder utbetalas såsom tilläggspris för viss del av de betor, som
odlas under 1930 och levereras under kampanjen 1930 1931, eller, i den mån
den ej härför åtgår, redovisas och inlevereras till statsverket.

3) För odlare, som före 1930 tecknat flerårigt betodlingskontrakt och
jämlikt detta 1930 odlar betor på större areal än 50 procent av den i kontraktet
ursprungligen angivna, delas den odlade arealen i två delar, varav

1 Härvid har räknats med att tullhöjningen med 3 öre gäller endast under 11 månader.
Bihang lill riksdagens protokoll 19110. 1 sami. (ii haft. (Nr 82. Bilaga.) 2*

18*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

den ena, benämnd pristilläggsarealen, omfattar den areal, som överstiger
50 men ej 110 procent av den i kontraktet ursprungligen tecknade.

4) För i mom. 3 avsedd odlare, som 1928 eller 1929 odlat betor på större
areal än 110 procent av den i kontraktet ursprungligen tecknade, ökas
pristilläggsarealen med hälften av den 1930 odlade areal, som ligger mellan
110 procent av den på kontraktet ursprungligen tecknade arealen och
hans högsta areal under 1928 eller 1929.

5) För odlare, som 1927, 1928 eller 1929 odlat betor enligt ettårigt kontrakt,
räknas hälften av hans 1930 odlade areal såsom pristilläggsareal,
med iakttagande dock att i detta mom. nämnd pristilläggsareal icke må
överstiga 50 procent av den högsta areal, han odlat 1927, 1928 eller 1929.

6) Den av odlaren levererade betkvantiteten fördelas på pristilläggsarealen
och odlarens övriga betareal i förhållande till dessas storlek.

Gäller tullhöjningen även efter den 31 januari 1931, skall återstoden av
bolagets därigenom uppkomna merinkomst, beräknad enligt grunder som
i mom. 2) här ovan sägs angående beräkning av där omförmäld återstod,
redovisas och inlevereras till statsverket i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer.

Kungl. Maj:t utfärdar nödiga bestämmelser angående kontrollering av
i detta moment avsedda redovisningars riktighet, och vederbörande sockerbolag
är pliktigt tillhandahålla allt det material, som är erforderligt för
kontrollens verkställande.»

Angående de närmare detaljerna i dessa grunder hänvisa vi till vad förut
utvecklats och få nu blott påpeka, att bestämmelsen i mom. 8 andra
stycket avser det fall, att fråga till äventyrs senare uppkommer örn stöd
jämväl åt 1931 års betodling och ett eventuellt tullförslag härom ej medhinnes
att av statsmakterna slutbehandlas före januari månads utgång
1.931.

Socker- I syfte att erhålla de båda sockerbolagens utfästelse till deras medverkan
bolagens med- för anordningens genomförande hava vi till vartdera av dem avlåtit föl -

verkan vid
eventuell statlig
stödaktion.

jande skrivelse:

»Under åberopande av mellan bolaget och oss förda underhandlingar få
vi, med överlämnande av bilagda förslag till grunder för stödjande av
1930 års sockerbetsodling, hemställa, att bolaget ville skriftligen bekräfta
dels att bolaget under angiven förutsättning förbinder sig att i vad på
det ankommer bringa grunderna i tillämpning samt att lämna det när -

1 Beträffande Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag har här tillagts: »eller det
lägre pris som Svenska sockerfabriksaktiebolaget kan komma att betala». Detta tillägg
har tillkommit i syfte alt icke olika betpris i berörda hänseende skola kunna bliva rådande
inom de båda bolagens odlingsområden.

*19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

mare angivna fraktbidrag till betodlarna, som bolaget förhandlingsvis
åtagit sig, dels ock att bolaget förbinder sig, därest på annat sätt än
genom tullhöjningen medel av staten ställas till förfogande för motsvarande
förbättring av 1930 års sockerbetspris, även i detta fall förmedla
dylikt understöd till betodlarna och häröver avgiva redovisning ävensom
utgiva fraktbidrag enligt vad nyss sagts.»

Från såväl Svenska sockerfabriksaktiebolaget som Mellersta Sveriges
sockerfabriksaktiebolag hava vi mottagit skriftlig förbindelse av följande
lydelse:

»Till svar å Eder skrivelse av den 10 januari 1930 få vi meddela, att
därest stöd åt 1930 års sockerbetsodling kommer att beslutas i enlighet
med de grunder, som angivas i en vid skrivelsen fogad handling, förbinder
sig undertecknat bolag, att såvitt på bolaget ankommer bringa dessa
grunder i tillämpning samt att lämna det fraktbidrag till betodlarna, som
framgår av följande tabell:

Fraktkostnad per	Betodlarnas
100 kg.	hetor	andel
intill 8	öre	hälften
8 intill	12 öre	4 öre
12 »	16 »	5 »
16 »	20 »	6 »
20 »	24 »	7 »
över	24 »	8 »

(Bolaget förbehåller sig dock rätt att efter eget bedömande vägra att
mottaga betor från arealer, som ligga utanför de enligt femårskontraktet
kontraherade.)

Ävenledes förbinder sig bolaget att, därest medel på annat sätt än genom
tullhöjning ställas till bolagets förfogande till åstadkommande av
omnämnda grunder motsvarande reglering av betpriset, förmedla utbetalningen
av dessa medel till betodlarna och häröver avgiva redovisning
ävensom lämna ovannämnda fraktbidrag till betodlarna.»

De nu sist åsyftade handlingarna överlämna vi härjämte såsom bilagor
till denna skrivelse.

Stockholm den 28 januari 1930.

AXEL von SNEIDERN.

CARL MANNERFELT. L. FORSBERG.

Nils Malmfors.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

''21

Bilaga litt. A.

Rörsockerproduktionens nuvarande läge och framtid.

Av Dr O. Arrhenius.

Inom växtriket finnas många växter, som producera socker i sådan
mängd, att det är lönande att ur dem utvinna detta ämne. Men endast
två avkasta sådana mängder, att de kunna användas som utgångsmaterial
för världsindustrier — sockerbetan och sockerröret.

Av dessa tvenne kulturväxter har röret de äldsta anorna. Dess historia
går tillbaka till forntiden, under det att sockerbetan är en relativ nykomling
i kulturväxternas rad.

Först genom kontinentalsystemets genomförande under Napoleonskrigen
fick sockerbetan någon större ekonomisk betydelse. Ännu så sent
som på 1850-talet utgjorde rörsockret 80—90 % av världsproduktionen.
Under 1800-talets senare del gåvo ett flertal av Centraleuropas stater ett
artificiellt stöd åt sockerbetsodlingen, vilket resulterade i att den gick
framåt med stormsteg för att vid slutet av förra århundradet trots den
enorma absoluta stegringen i sockerproduktionen utgöra 60 % av hela
marknaden. Brysselkonventionen lättade trycket på rör odlingen, och under
åren närmast före det stora kriget delade rör- och betsocker marknaden
tämligen jämnt sinsemellan.

På grund av de svårigheter för lantbruket, som under kriget uppstodo
i de förnämsta betproducerande länderna, gick odlingen starkt tillbaka,
under det att rörodlingen vann terräng. Rörproducenterna gingo ur den
ekonomiska krisen med stärkt ekonomi, under det att i de betodlande länderna
såväl kulturer som fabriker blivit starkt lidande. Från denna starka
depression har betodlingen nu återhämtat sig, så att den nu har ungefär
samma omfattning som före kriget, men rörodlingen har vuxit enormt;
rörsockret omfattar nu c:a 65-—75 % av marknaden.

I allmänhet framställes denna situation som förorsakad av kriget. Och
delvis är detta, som ovan framhållits, riktigt. Men se vi till den politiska
utvecklingen hos våra f. n. största rörexportörer: Java, Cuba oell
Hawaii, så finna vi, att tiden 1890—1910 betytt en oerhörd utveckling.

Det spansk—amerikanska kriget betecknar för Cuba övergången från
medeltid till nutid. Amerikanskt kapital och amerikansk företagsamhet
skänka nytt liv åt Cubas försumpade näringar. Relativt ordnade förhållanden
införas på ön. Sockerfabrikationen övergår från hantverk till
industri.

Det holländska väldet i Nederländska Indien var ännu på 1890-talet ej
konsoliderat. Regeringen hade ofta stora svårigheter med att bekämpa
upproriska stammar, och dess anseende i det inländska samhället var
långa tider ej stort. Då framträder van Heutzs (sedermera generalguvernör)
och pacificerar de s. k. Buitenbezittingen 1. Som en omedelbar
följd av dessa kraftåtgärder kommer en allmän uppblomstring av nä -

1 Nederländska Ost-Indien utom Java.

22*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

ringar och handel. Kapitalet får ökat förtroende för denna del av världen
och strömmar till.1

Hawaii blev 1898 förenat med U. S. A. Följden blev, att sockerarealen
steg till det dubbla på några år. Kapitalet kunde investeras på lång
sikt. Sådana anordningar som bevattning kunde genomföras, vägnätet
förbättras och utbyggas.

Samma kris, förorsakad av överproduktion, som nu bar inträffat inom
sockernäringen, skulle säkerligen lia kommit även örn kriget aldrig härjat
Europa, fast möjligen något försenad i tiden. Den förnämsta orsaken
till att krisen nu blivit akut är säkerligen att söka däri, att penningförhållandena
varit så instabila. Det ena stora fallissementet har följt på det
andra. Två stora sockeravnämare lia varit borta: Ryssland och Kina;
Tyskland har varit så fattigt, att det ej ansett sig ha råd att konsumera
socker i sådan utsträckning som önskvärt vore. Sockret har betraktats
som ett utmärkt skatteobjekt och har därför onödigt fördyrats, vilket
hämmat en sund utveckling av konsumtionen. Ett stort antal stater ha
avskärmat sig från världsmarknaden genom tullar, och ett i och för sig
ej så stort överskott får därför katastrofala följder för den begränsade
fria marknad, vilken till stor del bestämmer världsmarknadspriset. Detta
bar nu kommit så lågt, att det för de flesta ej täcker produktionskostnaderna.

Cuba sökte en utväg genom driftsinskränkning och överenskommelse
med konkurrenterna. Resultatet av dessa offer kan sägas vara minimalt.

Någon förbättring av priserna kan ej skönjas. Förslag ha även varit
å bane att liksom för kaffet ordna stödköpsaktioner. Men då denna utväg
nu visat sig oframkomlig för den tämligen lilla artikeln kaffe, så är
den ännu mindre användbar i fråga örn socker.

Tab. 1. Produktionen av råsocker i olika länder 1927—1928.

Betsocker

Tyskland.............................

Tjeckoslovakien ....................

Österrike............................

U ngern................................

Frankrike ...... ..................

Belgien................................

Nederländerna ....................

Polen ................................

Danmark.............................

Sverige................................

Italien ...............................

Spanien .............................

Jugoslavien..........................

Rumänien ..........................

Bulgarien.............................

England .............................

Irland ................................

Finland .............................

Sovjetunionen.......................

Andra europeiska länder........

U. S. A..............................

Övriga länder.......................

Sillrorna ange tusentals ton.

Rörsocker

.. 1,675 Cuba .......................................... 4,103

.. 1,254 U. S. A........................................ 68

110 Porto-Rico ................................. 679

187 Hawaii ....................................... 822

868 San Domingo, Haiti ..................... 392

273 Argentina .................................... 458

254 Övriga Amerika ........................... 2,022

560 Brittiska Indien ........................... 3,513

143 Java .......................................... 2,567

145 Filippinerna ................................ 604

281 Övriga Asien................................. 953

217 Queensland o. N. S- Wales ............ 518

84 Fidji .......................................... 99

140 Afrika ......................................... 715

42 Europa ...................................... 14

2i Summa 17,527

. 1,483
40
. 1,085
56

Summa 9,139

1 F. n. äro 1 Vs miljarder gulden investerade i sockerfabriker å Java.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82. *23

Tab. 2. Produktionen av rörsocker å Java, Cuba, Hawaii oell Brittiska Indien.

Siffrorna ange tusentals ton.

Cuba..................... Hawaii.................. Java ..................... Brittiska Indien......	1840	1845	1850	1855	1860	1865	1870	1875	1880	1885
47	91 _	223 87	392 104	447 136	620 - 138	726 153	718 194	530 28 216	631 78 380
	1890	1895	1900	1905	1910	1914	1915	1916	1917	1918
Cuba.....................	632	1,004	2841	1,183	1,804	2,638	2,624	3,055	3,068	3,500
Hawaii..................	116	135	258	381	463	560	585	538	585	523
Java .....................	400	582	744	1,040	1,278	1,531	1,474	1,389	1,723	1,928
Brittiska Indien......	—	—	1,800	2,170	1,872	2,478	2,650	2,829	2,923	3,498
	1919	1920	1921	1922	1923	1924	1925	1926	1927	1928
Cuba....................	4,031	3,789	3,998	4,060	3,659	4,117	5,202	4,956	4,580	4,103
Hawaii..................	548	505	489	553	495	636	704	717	739	822
Java .....................	1,875	1,413	1,613	1,786	1,914	1,899	2,119	2,446	2,104	2,567
Brittiska Indien......	2,568	3,275	2,763	2,869	3,315	3,601	2,817	3,271	3,547	3,513

1 Svårt torkår å Cuba.

Tab. 3. Arealavkastning på Java i pikol hoofdsuiker per bouw.

		(1 pikol	= 61.8 kg., 1	bouw =	0.71 har.)
1840.....	.. 23.5	1870......	47.6	1895..	.... 86.9	1920...	... 113.7
1845.....	.. 27.8	1875......	57.8	1900..	.... 93.8	1925...	... 148.2
1850.....	.. 34.0	1880......	55.0	1905..	.... 113.8	1926...	... 140.o
1855.....	.. 33.2	1885......	80.1	1910..	.... 116.8	1927...	... 162.0
1860.....	.. 37.5	1890......	91.7	1915..	.... 100.3	1928...	... 192.0
1865.....	.. 42.5
Tab.	4. Relativa	framställningskostnaden	för Javasocker under åren	1888-	1917.

Kostnaden under 1924 satt till 100.

(De första 20 åren 4 fabriker, de senaste cirka 20 fabriker.)

1888......	.... 67	1898.....	.... 47
1889......	... 73	1899.....	.... 51
1890......	... 73	1900.....	.... 53
1891......	... 64	1901.....	.... 56
1892......	.... 63	1902.....	.... 48
1893......	... 63	1903.....	.... 48
1894.....	... 65	1904.....	.... 46
1895......	.... 57	1905.....	.... 52
1896......	.... 62	1906.....	.... 52
1897......	.... 56	1907.....	.... 47

1908......		1918.....	.... 68
1909......	... 53	1919.....	.... 96
1910......	... 53	1920.....	.... 194
1911......	.... 54	1921.....	.... 129
1912.....	.... 63	1922.....	.... 106
1913......	.... 60	1923......	.... 105
1914......	.... 65	1924......	.... 100
1915......	... 65	1925.....	.... 83
1916... .	... 67	1926.....	.... 80
1917.....	.... 63	1927.....	.... 70

Framställningskostnaden 1928 skall ha sjunkit ytterligare c:a 10 % på grund av den
ökade användningen av den nya rörsorten. I genomsnitt ligger i. n. framställningskostna
derna (inkl. ränta och avskrivn. å maskiner, tantiemer m. m.) vid 7 gulden per pikol d.
v. s. c:a 17 öre per kg. Varialionerna mellan kostnaderna vid olika fabriker ligga mellan
6 och 9 gulden. Rör odlat å torra, ej irrigerade marker skall lämna ett socker, som drager
en totalkostnad av c:a 5 gulden.

24*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Man frågar sig inför denna situation: hur kommer det att i framtiden
ställa sig för rörodlingen? För att rätt kunna bedöma förutsättningarna
för denna odling vill jag här söka beskriva dess nuvarande läge

å Java: intensiv odling med växelbruk

å Hawaii: » . » » rör å samma jord under lång tid

å Cuba: extensiv » » » » » » » » »

i Brittiska Indien: extensiv odling med växelbruk.

Dessa fyra länder äro världens största rörsockerproducenter. (Se tab.
1—2.) Det land, som f. n. producerar sockret till lägsta pris (se tab. 4)
och som kommit dit genom ett överlägset, målmedvetet arbete (se tab. 3),
är utan tvivel Java, och jag kommer därför att i det följande mera ingående
behandla dess sockerindustri, då man ju för frågans allmänna
klarläggande har största nyttan av att se, hur den verkligen blivit löst på
Java, och ej så mycket av, hur den möjligen kunde lösas i andra länder.

I. Rörodlingen på Java är ej, som nog många föreställa sig, en primitiv
kultur utan tvärtom högt organiserad.

Den Nederländsk-Indiska staten är i stort sett ägare till all kultiverad
jord å Java. Endast i de västra delarna finnas större arealer i privat
ägo. Av de nu i gång varande sockerfabrikerna (c:a 180) är det
endast 3, som odla rör på egen mark. Brukningsrätten till jorden innehas
av byn gemensamt eller byns medlemmar. De infödda tjänstemännen
ha dessutom för sin avlöning sig anvisade vissa fält.

Inom regeringskretsar har man ansett det vara synnerligen önskvärt
att med alla medel hålla befolkningen kvar vid jorden (även på Java
har nämligen den tendensen gjort sig gällande, att stadsbefolkningen
växer fortare än landsbefolkningen trots att nativiteten i städerna är
lägre än på landet). I vissa fall har det visat sig, att sockerfabrikerna
sökt att år efter år fa odla rör på samma jord. För att förhindra
detta har i lag stadgats, för vilken tid och under vilka förhållanden
brukningsrätten får överlåtas. Lagen förutser följande fall:

a) 1 år eller 1 växtperiod för tjänstefält,

b) 3 */2 år för övriga bevattnade fält,

c) 12 år för mark utan konstgjord bevattning,

d) 21 ba år för bevattnade fält men på vissa, stränga villkor, varför
dylika långtidsarrenden sällan förekomma,

e) 25 år för mark, använd till vägar, järnvägar m. m.

Med varje åbo skall ett individuellt kontrakt upprättas. Medelstorleken
av en brukningsdel å Java är 0,t2 hektar. Man förstår, att det är
ganska invecklat att träffa överenskommelse nied den mängd åbor, som
här blir frågan örn.

Varje sockerfabrik Ilar i sin koncession angivet, inom vilka gränser
den får odla rör, och dessutom är det föreskrivet, att man endast får
hyra */* av varje brukningsdel för var period.

De uppgjorda kontrakten granskas av landsstatens personal, vissa
minimipris äro satta, arrendet utgår efter viss markegångstaxa m. m.

Röret odlas i allmänhet av fabriken själv, endast i undantagsfall köpes
det från rörodlare. För denna jordbruksverksamhet behöves en stor
mängd folk. I medeltal finnas vid varje fabrik

''25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Fasta arbetare ............................... 284 med en daglön av c:a 90 cent1

Kampanjearbetare ................... 589 » » » » » 50 »

Transport- och jordbruksarbetare 1,500 » » » » » 40—60 »

Bearbetning och plantering skötes av dessa arbetare under uppsikt av fabrikens
egen personal.

I allmänhet arbetar man på Java efter den s. k. Reynosometoden. Runt
örn fältet gräves en 1—11j2 m. djup dräneringsgrav, till vilken ett system
av grundare diken föra. I nord-sydlig riktning upptages, sedan fältet
dränerats, ett system av c:a 1/i m. djupa gravar med c:a 1 m. mellanrum.
Det är ett oerhört grävningsarbete, som vid varje vegetationsperiods
början kommer till utförande. En överslagsberäkning ger vid handen,
att c:a 4 000 m3 grävarbete utföres per hektar.

På bottnen av de sist nämnda gravarna nedläggas sticklingar (bitar
av sockerröret). Sticklingarna täckas med ett tunnt lager av jord. När
skotten nått viss höjd, hackar man jord ned i graven och så fortgår
från tid till tid, tills röret synes stå på en svag kupning på fältet.

Stora mängder konstgödsel tillföras rörodlingarna. I medeltal användes
1928 510 kg. svavelsyrad ammoniak (motsvarande c:a 700 kg. chilesalpeter)
per har och 170 kg. 40 % superfosfat (motsvarande 840 kg.
20 %). Vissa fabriker använda i medeltal ända till 900 kg. svavelsyrad
ammoniak per har.

Genom sinnrikt byggda kanal- och pumpanordningar föres vatten ut
på fälten. Hundratals millioner gulden lia av staten och av sockerindustrien
nedlagts på utbyggandet av dessa irrigationssystem. Särskilt å
Öst-Java är det absolut nödvändigt, då en utpräglad torrtid råder under
4—6 månader. För att kunna tillgodose behovet av bevattning har
man gjort storartade uppdämningsarbeten, konstgjorda sjöar o. s. v.

Efter 12—14 månader är röret c:a 4 m. högt och färdigt att skördas.
Det hugges då och transporteras till fabriken. På de flesta fabriker sker
transporten med järnväg. Så har t. ex. fabriken Djatiroto byggt ut
ett järnvägsnät örn mer än 450 knus längd.

Fabrikerna moderniseras och förbättras ständigt. Och de mindre fabrikerna
sammanslås till större och mer ändamålsenliga enheter. Fabrikationen
kontrolleras såväl i fabrikslaboratoriet som vid försöksstationens
kontrollavdelning.

1 Detta är för javanska förhållanden bra inkomst. Genomsnittsfamiljen har 130—150
gulden per år i inkomst, varav c:a hälften in natura. Man tycker, att detta är synnerligen låga
löner jämfört med europeiska. Men per effektiv arbetsenhet torde lönestandarden vara
att jämföra med västerlandets. Följande exempel torde kunna i någon mån belysa denna
fråga. Odlingen av ris på Java ger i genomsnitt ett utbyte av 1 ton kärna per har och
tar c:a 5 månader i anspråk. Den kan alltså närmast jämföras med vår vårsädesodling.
Jämföra vi tidsåtgången, dels beträffande vårsädesodlingen enligt Nanneson, dels beträffande
ris enligt Indisch Cultuuralmanak, finna vi, att risodlingen kräver nära 10 gånger
så lång mänsklig arbetstid som vårsäden.

Arbetsåtgång för odling av 1 har
vårsäd i Syd-Sverige ris å Java

109 manstimmar 360 manstimmar

108 hästtimmar - 1,520 hjontimmar = 760 mt.

66 spanntimmar

26*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Fabrikerna tillhöra ej någon gemensam koncern, även örn man under
senare år sett en tendens hos de större bolagen att absorbera mindre livsdugliga
företag. Sålunda ha nu

Men många av Javas bästa fabriker ägas av privatpersoner eller rätt
små bolag. Man skulle då ej vänta en så väl genomförd organisation
av arbetet som ovan visats. Men det egendomliga med Javas sockerindustri
är, att varje nödtid, som den genomlidit, har avsatt ett synbart
resultat i form av en ny, man kan gott använda detta uttryck, kamporganisation.
Sålunda bildades

1885, 1886 och 1887 vardera en försöksstation (sedermera, 1907, sammanslagna
till en) under trycket av betsockerindustriens frammarsch och
serehsjukans svåra angrepp,

1895 Sockersyndikatet som ett gemensamt organ mot för stark beskattning
och industriens begränsning genom lagstiftning,

1917 försäljningsorganisationen Vereenigde Java Suiker Producenten1 på
grund av de försäljningssvårigheter, som uppstodo under kriget, då
ententen beslagtog allt holländskt tonnage,

1921 arbetsgivareorganisationen Java Suiker Werkgevers Bond, som en
organisation att möta den starkt uppblomstrande, kommunistiskt färgade
fackföreningsrörelsen.

Det är sålunda en rad organisationer, som samarbeta för att höja industriens
effektivitet. Man skulle kunna förmoda, att samarbetet mången
gång övergick till slitningar, då så många föreningar äro industriens
organ. Detta har man undvikit genom att till styrelse i de olika organisationerna
i huvudsak välja samma personer.

Att behandla Javas sockerindustri utan att omtala dess försöksstation
vore att utelämna en av de viktigaste och mest intressanta detaljerna i
dess nuvarande liv.

Försöksstationens arbete är uppdelat på tre avdelningar. Den största
är lantbruksavdelningen. Som en av sina verksamhetsgrenar har den
förädlingsarbete. Sedan 1913 arbetade stationen på att få fram en sort,
som gav mer än de förut i bruk varande och som var motståndskraftig
mot såväl serehsjukan som rotröta. År 1921 hade man ur ett stort antal
korsningar fått fram en ny sort POJ 2878, vilken gav 30 % högre utbyte
än närmast bästa sort och hade den önskade resistensen mot sjukdomar.
År 1927 upptog den 66 % av hela rörarealen och 1928—29 93 %>. Genom
den nya sorten göra Javas sockerproducenter en mervinst av c:a 50 mill.
gulden per år samt minskas omkostnaderna med c:a 12 mill. (Sticklingar
till de äldre sorterna måste nämligen odlas i bergen för att ej bli sjuka.
POJ 2878 kan odlas i låglandet.)

För att förbereda och befordra dylika korsningsarbeten har försöksstationens
personal fått bedriva morfologiska och cytologiska arbeten.

Som ovan nämndes åtgå stora mängder konstgödsel i sockerindustrien.
För att rätt kunna fördela denna utlägger försöksstationen årligen

Handelsvereeniging Amsterdam

Koloniale Bank ............................

Landbouwmaatschappij ..............

Nederl. Handels Mij ...................

Cultuur Mij d. Vorstenlanden ..

20 fabriker

15 » etc,

1 Här nedan benämnd V. J. S. P.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82. *27

ett stort antal gödslingsförsök. F. n. uppgå sort- oell gödslingsförsök till
c:a 3 000 st. per år.

Avdelningen utför genom sina tjänstemän undersökningar angående
odlingsmöjligheter i sådana områden, där ej sockerodling förekommit,
utredningar angående bevattning m. m. Ett stort anlagt program beträffande
jordundersökningar och rörets fysiologi har genomförts. En
entomolog bedriver undersökningar angående de olika skadedjurens biologi.
Vid sidan örn lantbruksavdelningen stå de tekniska och kemiska
avdelningarna, som ha till uppgift att undersöka olika delar av fabrikationen.

För att kunna genomföra dessa synnerligen omfattande arbeten har
försöksstationen en personal av 60 européer (varav c:a 25 akademiker
och 20 agronomer) samt c:a 250 javaner. Årsanslaget är 11U mill. gulden,
vartill kommer c:a 500 tusen gulden utlagda av fabrikerna för
fältförsök.

För att fördela dessa anslag så rättvist som möjligt på bidragsgivarna
uttaxeras c:a 12.— kr. per hektar.

II. Cuba är i alla hänseenden motsatsen till Java. Cuba kännetecknas
av extensitet, medan Java arbetar intensivt.

Fabrikerna sköta här endast delvis sin egen odling och uppköpa därför
rör i stor utsträckning (från de s. k. colonos). Dessutom förekommer
det, att fabrikerna delvis utarrendera sin jord och från arrendatorerna
inköpa rör.

Före utplanterandet får jorden en tämligen grundlig bearbetning,
men efter denna tid förekommer ej annat än en och annan mindre
luckring samt borttagandet av ogräs. Konstgödsel användes ej i någon
större utsträckning liksom ej heller bevattning.

Röret får stå i medeltal 6—7 år i jorden och skördas varje år. I vanliga
fall fortsätter man med skörden, tills denna ej längre lönar sig.
Det har hänt, att man i 30 år tagit skörd från samma rot. När den
gamla roten ej mer lämnar tillfredsställande skörd, röjes fältet upp och
kultiveras på nytt. På sina ställen överger man fältet, låter det ligga
i vild träda några år, innan man återvänder. Det är ej att undra på
att detta odlingssystem resulterar i hektarskördar, som äro tredjedelen
av Javas.

Några för rörtransporten tillgängliga vägar finnas knappast, varför
tillförseln till fabriken är starkt beroende av vädret. Vid första regn
bli fälten så uppblötta, att man ej kan komma fram med lastade vagnar.
Detta gör ju att kampanjens längd är starkt beroende av vädret.

Fabrikerna på Cuba äro ofta (särskilt de amerikanska) synnerligen
stora (20—40 gånger de javanska).

Några försök att höja odlingen ha knappast gjorts. Någon försöksstation
finnes ej, och försöksverksamheten (fältförsök) försvåras framför
allt därav, att odlingen i genomsnitt är 7-årig, medan den på Java praktiskt
taget är ettårig.

På många av de amerikanska fabrikerna lämnar personalen sin arbetsplats
så fort kampanjen avslutats och återkommer först vid början av
nästa. Fabrikerna få stå utan sakkunnig tillsyn och den tid, som på
andra platser användas för förbättringar och reparationer, får här gå
till spillo eller blir alltför kort.

Fabrikskontroll är ondast genomförd å de större fabrikerna. Man för -

28*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

vånar sig ofta över den slapphet, som kännetecknar Cubas sockerindustri.
Men ser man det hela mot bakgrunden av förhandenvarande förhållanden,
blir saken lättare förståelig. Denna industri arbetar här i ett land
dar de nationalistiska känslorna göra sig starkt gällande mot invandraren
.7“ kapitalisten — nordamerikanen. Och vad sockerindustrien behöver
ar just lugn för att följdriktigt kunna utveckla sig. Den ringa stadga,
det cubanska samhället ännu har, är ej den rätta grunden för en dylik
högt organiserad industri.

Dessutom finnes på Cuba så mycket nytt land, att fabrikerna lätt frestas
till extensitet för att kunna gripa över så stora områden som möjligt.
Av landets totala areal upptager sockerodlingen ungefär 1/io och av åkerarealen
,5. Mycket av den icke kultiverade jorden är rent impedimentartad,
men stora delar ha visat sig synnerligen väl ägnade att bära för
Cuba goda skördar. En annan av huvudorsakerna till att kulturen ej
intensifierats är den, att det ej är möjligt att annat än i mycket ringa
utsträckning utföra bevattning. De högre belägna delarna av landet uppfånga
nämligen alltför litet nederbörd för att det skall räcka till att irrigera
jordbruksdistrikten.

På Cuba har man gjort mycket ringa ansatser för att införa och pröva
nya sorter. Orsaken till detta, ligger däri, att örn en rörsort misslyckas i
praktiken, så kommer detta misslyckande att sträcka sina verkningar c:a
7 år framåt i tiden.

På grund av den stora framgång den nya javanska rörsorten POJ 2878
haft i sitt hemland, började man 1926 försök med densamma. Som man
kan vänta med försök utförda med så oorganiserad teknik äro resultaten
synnerligen motsägande, varför det är synnerligen svårt att avgöra, örn
sorten kommer att slå igenom eller ej. Men ett är säkert, att intresset för
sorten är stort, och att de få sockerrörstockar, som 1926 infördes, ha utvecklat
sig till ett så omfattande plantmaterial, att man detta år kommer
att plantera 70—100 hektar med POJ 2878; ett så stort och dyrbart försök
visar, att man måste förmoda, att berättigade förhoppningar knutits till
det nya röret.

lil- Brittiska Indien är en av de största rörproducenterna i världen,
och trots detta är det en av huvudavnämarna av Javasocker. Under de
senaste 15 åren har produktionen stigit betydligt, men trots detta ge de
senaste rapporterna från Java vid handen, att köplusten är stor. Sålunda
har Brittiska Indien fr. o. m. januari t. o. m. augusti detta år köpt

509 tusen ton superieure hoofdsuiker,

66 » » hoofdsuiker,

51 » » melass.

Det är ju ej heller ägnat att förvåna, då man betänker, att Indiens

skörd ej räcker till mer än c:a 7 kg. socker per invånare. Sockerfabrika tionen

i Indien blir därför i huvudsak inriktad på inländskt konsumtionssocker,
ett brunt, starkt sirapshaltigt fabrikat, som försäljes i klumpar.
En stor del av det odlade sockerröret når aldrig ens så långt som till den
primitiva inländska fabriken utan konsumeras direkt som läckerhet. Mycket
har gjorts för att höja sockerkulturen i Indien. Intressant är att
taga del av den rapport en 1919 tillsatt stor kommitté år 1920 framlade.
Slutklämmen innehåller i stort sett ett mycket allmänt ordande örn de
svårigheter, som möta, att ordnade förhållanden äro nödvändiga för att
fabrikationen skall nå någon blomstring o. s. v., men inga positiva åtgärder

*29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

föreslås trots att kommitténs ledamöter varit på långa studieresor och
hade stor erfarenhet av indiska förhållanden. Det är också mycket egenartade
svårigheter en europeisk industri möter i Indien.

I Brittiska Indien odlas sockerröret ungefär på samma sätt som på
Java. Endast en skörd tages (blott i Poona tar man en ratoon). Mestadels
bevattnas röret, men gödslingen är mycket svag.

Det rör, som kommer till förmälning, krossas i allmänhet i infödingskvarnar
och saften indunstas i primitiva öppna pannor. Försök att förbättra
fabrikationen har i allmänhet stött på starkt motstånd, särskilt
på grund av religiösa fördomar. Här må en nämnas. I de europeiskt
arbetande raffinaderierna och fabrikerna användes benkol för filtrering.
Benkolet tillverkas i huvudsak av nötkreatursben. Kon är ett heligt djur
och det är ett skändande av dess ben att använda dem på detta sätt.
Sockret från dylika fabriker bojkottades av den stora allmänheten.

Dessutom föredrages det bruna sockret framför det ljusa på grund av
dess smak.

IV. Vid en resa över vissa delar av Sandwichöarna får man den uppfattningen,
att landet endast består av stora socker- och ananasfält med
impedimentartade partier insprängda här och var. Och fälten te sig alla
som de hade rekordskördar. Omdömet är ej heller felaktigt.

Ända tills helt nyligen, då Java började göra territoriet äran stridig,
har det kunnat uppvisa den högsta arealavkastningen i världen för rörsocker.

På Hcnvaii förberedes rörets ^plantering synnerligen väl. Marken
plöjes ett par gånger med maskinplog. Därefter gräves ett system av
gravar, i vilka sticklingarna nedläggas, och jord påföres. Gödslingen är
synnerligen kraftig. Per hektar nedläggas mer än 200 kr. för konstgödsel.
Mer än hälften av hela rörarealen bevattnas, och man tar dubbelt
så stor skörd på irrigerade som på torra fält. Storartade bevattningsanläggningar
lia kommit till stånd — kanaler, dammar, pumpanläggningar
m. m.

Röret står lång tid på fältet, ofta 18 månader. För att minska skördearbetet
brännes fältet före skörden, varefter röret hugges. På Hawaii haiman
lagt sig vinn om särskilt arbetsbesparande transportanordningar.
Som en kuriositet må nämnas, att röret ibland flottas genom rännor till
fabriken.

Sedan röret första gången skördats, tages, liksom på Cuba, ratoons vanligen
6—7 gånger. Men även under dessa senare växtperioder bearbetas
jorden väl, stora mängder konstgödsel tillföras och fälten bevattnas väl.

Röret har på Hawaii en synnerligen hög sockerhalt (17 %; man jämföre
Javas 10—12 %) och hög renhet.

På fabrikerna nedläggas stora kostnader och mycket arbete. De bästa
maskiner komma till användning. Överallt är en synnerligen effektiv
driftskontroll genomförd.

De Hawaiianska sockerfabrikerna lia en försöksstation i Honolulu. Den
arbetar med gödslings-, förädlings- m. fl. frågor. Kontrilmtionen till
stationen är högre per hektar än på Java.

Rörodlingen på Hawaii drives synnerligen intensivt. Att man kan ned
lägga så stort kapital, som här är fråga örn, är helt beroende på att politisk
säkerhet råder. År 1898 upptogs Hawaii i U. S. A. som ett territorium.
Före denna tid (från 1876) hade Hawaii en 7-årig traktat med

30* Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

U. S. A. bl. a. beträffande sockerimporten till Förenta Staterna. Detta
medförde, att någon mer långsiktig kapitalplacering ej kunde ifrågakomma.
Så fort stadgade förhållanden inträtt (efter 1898) blomstrade
industrien kraftigt upp, vilket bl. a. framgår av följande tabell:

År	Tusentals acres	sockerfält		Tusentals acres	sockerfält
bevattnade	torra	Ar	bevattnade	torra
1896 ..........	............... 26	30	1901 ..........	............... 35	44
1897 ..........	............... 23	31	1902 ..........	............... 39	42
1898 ..........	............... 25	31	1903 ..........	............... 42	51
1899 ..........	............... 27	33	1904 .........	............... 43	49
1900 ..........	............... 27	40	1905 ..........	............... 49	47

Åren närmast efter upptagande i U. S. A. tilltar arealen med sockerrör;
särskilt kraftig är ökningen av den bevattnade arealen.

Översikt.

De försök till produktionsinskränkning, som gjorts för att stabilisera
marknaden, lia alla strandat därpå, att V. J. S. P. ej ville gå med. Orsaken
till detta ligger däri, att Javaindustrien fortfarande kan producera
socker med vinst och ser med sin fördel förenligt att nu eller under den
närmaste framtiden kunna konkurrera ut sina medtävlare på olika marknader.
Under det senaste året har Java visat stegrat intresse för europeiska
köpare. Man frågar sig då: har Java vidare utvecklingsmöjligheter!
I allmänhet räknade man nog med att holländarna efter den
stora framgången med POJ 2878 skulle vila en tid på sina lagrar. I stället
torde de med ökad intensitet gripa sig an med uppsökandet av nya
vägar till förbilligande och förbättrande av sin produkt. Särskilt 4 punkter
på deras arbetsprogram förtjäna beaktande.

1) Man söker att på allt sätt öka sockerhalten hos röret. I detta hänseende
står Javaröret långt tillbaka för Hawaii. Det nya röret POJ 2878
är dessutom ej idealiskt för fabrikationen, varför man söker efter nya
förädlingar, som även i detta hänseende fylla alla anspråk.

2) Under de senaste decennierna har man lyckats nedbringa rörets vegetationsperiod
från c:a 18 till c:a 12 månader. Nu strävar man att komma
ännu längre. Kunde man komma ned till 9 månaders mognadstid, skulle
man på den i lagen föreskrivna tiden kunna taga två skördar (antagligen
en ratoon) i stället för f. n. en. Vad detta skulle betyda ligger ju i öppen
dag.

3) Ett annat synnerligen viktigt uppslag, som man först på senare år
börjat genomföra i större utsträckning, är odling av rör på obevattnade
fält. Dessa kail man få arrendera för 12 år (se ovan). Dessa marker
äro i allmänhet lättbearbetade och synnerligen rika på näringsämnen.
Arrendeavgiften är låg. Visserligen ge dessa jordar ej mer än hälften
eller tredjedelen mot vad de skulle göra, örn de bevattnades, men i gengäld
äro kostnaderna för odlingen synnerligen låga. Röret planteras här
ej heller varje år, utan ratoons tagas i 5—6 år. Stora arealer av dylik
jord stå ännu sockerfabrikerna till buds. Produktionskostnaderna för
dylikt rör hålla sig enligt uppgift vid 5 gulden per pikol d. v. s. 12 öre
per kg.

4) Inom det närmaste decenniet torde nog även andra delar av arkipelagen,
framför allt Celebes, vara lagda under rörodling.

Holländarna lia även börjat intressera sig för anläggandet av sockerplantager
i Siam och Franska Indo-Kina.

*31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Man har sålunda all anledning att vänta, att Java fortsätter att konkurrera
och kommer att öka sin konkurrenskraft.

Brittiska Indien torde ej vara att räkna med som exportland. Sannolikt
kommer konsumtionen inom landet att stiga.

Hawaii har f. n. så höga produktionskostnader, att som driften nu är
lagd man ej kan vänta någon svårare konkurrens från det hållet.

Cuba däremot har sin stora styrka i sin primitivitet. En förbättrad
organisation, en driftsförbättring kan där åstadkomma, att räntabiliteten
hos industrien högst betydligt förbättras. Det finns intet skäl för att
ej antaga, att Cuba skulle kunna öka sina skördar till samma höjd som
Hawaii har på obevattnade fält.

Med hänsyn till rörsockerindustriens nuvarande läge kan man sålunda
säga, att man under de närmaste åren snarast har att vänta en produktionsökning
och stabila eller något fallande priser på produkten.

32*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Världsproduktion
och
världskonsumtion.

Bilaga, litt. B.

Den internationella sockermarknaden 1928/29.

Av Dr Eilif Sylwan.

Såsom väntat var medförde skördeåret 1928/1929 en ytterligare försämring
av det redan förut rubbade jämviktsförhållandet mellan världsproduktionen
och världskonsumtionen av socker. Med ingången av år 1929
bortföll produktionsregleringen å Cuba, varigenom tillfälle öppnades för
de kubanska sockerproducenterna att utom årets skörd även tillgodogöra
sig de äldre å fälten kvarstående rörbestånden. Råsockertillverkningen,
som året 1927/1928 hållits nere vid 4.o milj. ton, nådde en ny kulmen med

5.2 milj. ton. Samtidigt kunde Java för första gången i full utsträckning
inhösta frukterna av det mångåriga, ihärdiga förädlingsarbete, som nedlagts
på framskaffande av mera givande rörsorter. Från föregående år
steg den javanesiska sockerproduktionen med ända till 25 %, motsvarande
0.6 milj. ton, och satte därmed nytt rekord med 2.9 milj. ton. Då i
övrigt ökningarna i vissa länder i huvudsak utjämnades av inträdda
minskningar i andra, har den totala världsproduktionen för året 1928/1929
kommit att ligga vid 27.n milj. ton, vilket betyder en ökning mot före
gående år på icke mindre än 1.9 milj. ton.

Den fråga, som närmast uppställer sig, är nu i vilken utsträckning denna
produktionsökning uppvägts av en stegrad förbrukning. Tyvärr arbetar
den internationella sockerstatistiken med ett alltför ofullständigt
och bristfälligt material för att på denna punkt lämna ett tillförlitligt
besked. Med detta förbehåll och med användande av samma förfaringssätt,
som tillämpats vid tidigare beräkningar av världskonsumtionen, har
denna för år 1928/1929 uppskattats till 26.41 milj. ton.1 (Tabell B 1.) Enligt
denna beräkning skulle sockerförbrukningen sistlidet år ha vuxit med 1.35
milj. ton. Emellertid ingår i denna kvantitet icke blott den verkliga konsumtionen
utan även de osynliga lagren hos gross- och detaljhandeln. Vid
ingången av senast tilländalupna konsumtionsår d. v. s. den 1 september
1928 hade dessa sistnämnda lager enligt gängse uppfattning blivit nedbragta
till ett minimum, bl. a. till följd av det då emotsedda prisfallet.
Sedan därefter sockerpriset under maj månad innevarande år passerat
ett bottenläge, började handeln åter öka sin spekulativa lagerhållning.
Särskilt torde detta varit fallet i Amerikas Förenta Stater, där denna tendens
stimulerades av de vid denna tid ännu icke gäckade förhoppningarna
örn en tullförhöjning. Till viss del måste därför den ovan beräknade
sockerkonsumtionen anses som mera skenbar än verklig. Å andra sidan
kan icke betvivlas, att den effektiva förbrukningen på senaste tid gjort

1 För den händelse hänsyn tages till det förhållandet, att avverkningen av sockerskörden
å Java under den nu avslutade kampanjen i ovanlig grad forcerats, varigenom den
synliga lagerhehållningen vid det internationella skördeårets slut den 31 augusti kommit
att överstiga fjolårets lager vid samma tid med c:a 270,000 ton, bör den i texten anförda
siffran ökas med sistnämnda belopp.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

*33

betydande framsteg. Sålunda Ilar Nationernas Förbunds ekonomiska
kommitté i sin nyligen avgivna slutrapport rörande sockerkrisen ansett
sig med stöd av expertutlåtandena kunna fastställa, att konsumtionsstegringen
efter världskriget årligen vuxit med 4 */a % av förbrukningen
mot endast 3 % dessförinnan. Härvid bör emellertid observeras, att konsumtionsstegringen
under senaste år varit underkastad betydande växlingar
med ett höjdläge året 1924/1925 och ett bottenläge året 1926/1927 K
För året 1928/1929 kan, enligt ett av den kände facktidskriften »Facts
about sugar» lämnat meddelande, ökningen i förbrukningen uppskattas
till 1 milj. ton, motsvarande 4 % å den föregående år konsumerade sockerkvantiteten.
Under detta antagande skulle lagerbehållningen under
det nu tilländalupna året lia ökats med Loa milj. ton, fördelade med 0.74
ton på synliga och 0.35 milj. ton på osynliga lager.

Med innevarande skördeår hai* en påtaglig förbättring inträtt i det
statistiska läget. Såvitt nu kända förhållanden giva vid handen, kan
antagas, att skörderesultatet varken å Cuba eller Java kommer att nå
upp till förra årets rekordkvantiteter. För Cubas vidkommande gå uppskattningarna
som vanligt starkt isär, och föreliggande uppgifter växla
mellan högst 4.9 milj. ton (Willet & Gray) och lägst 4.t> milj. ton (Facts
about sugar). Däremot råder ingen meningsskiljaktighet därom, att sockerskörden
i sin helhet kommer att minskas. Härför talar först och
främst den omständigheten, att den nyplanterade arealen åren 1926 och
1927 blott uppgick till 10 ä 20 %, vilket ligger avgjort under genomsnittet.
Känt är också, att de förlustbringande sockerprisen försvårat finansieringen
av nyodlingar och andra fältarbeten, liksom även att vissa utländska
banker undandragit ett antal delvis mindre fabriker sitt stöd.
Vad Java beträffar föreligga uppgifter, som tyda på att det nya POJröret
i viss mån överskattats. De höga avkastningssiffrorna fran 19^8
års skörd ha till en del visat sig förorsakade av då rådande särskilt gynnsamma
växtlighetsförhållanden och ha icke bekräftats av senare skörderesultat.
På grund av regnmonsunens kortare varaktighet men även i
följd av nedärvda egenskaper har röret innevarande år företett stark benägenhet
att blomma, varigenom växtkraften hämmats och tillgängen på
sticklingar minskats.2 Då därjämte den med sockerrör planterade arealen
blott obetydligt ökats (l.i %), förväntas Javas sockerproduktion innevarande
skördeår bliva något örn än obetydligt lägre än föregående ar
(2,898,000 ton mot 2.939,000 ton). I vissa produktionsområden såsom Louisiana,
Porto Eico, Argentina och Brasilien, där ansträngningar gjorts att
höja avkastningen genom införande av förädlade rörsorter, bl. a. av javanesiska
POJ-rör, väntas på somliga håll en produktionsökning (Louisiana
200,000 ton mot 118,000 ton förra året), på andra ett i det hela
oförändrat skörderesultat (Brasilien 675,000 ton mot 700,000 ton, Argentina
375,000 ton mot 365,000 ton förra året, Porto Eico 680,000 ton mot

670.000 ton 1927/1928). ...... ,,

Särskilt anmärkningsvärt är likväl, att cet utomordentligt Lyckta

1 Enligt en av dr Mikusch verkställd beräkning för 14 länder, för vilka mera tillförlitlig
statistik föreligger, har den procentuella stegringen mellan åren 1923/1924 och 1927/1928

uppgått till resp. 15.9, 3.9, — 0.9 samt 9.7 %.

2 Prinsen Geerligs. D. Z. I. 1929 sid. 800. Som ersättning har vid senare plantenngsperioder
dels använts äldre varieteler E.K. 28 och D.l. 52, dels eli nytt rör POJ 2961
Ifråga örn detta senare rörs sockerhalt och avkastningsförmåga iakttages stor förbehållsamhet,
och säkra uppgifter därom ha icke framkommit.

Bihang lill riksdagens protokoll 19110. 1 sami. litt haft. (Nr <S2. Bilaga.)

3‘

34* Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

marknadsläget icke i större omfattning än som skett visat sig i stånd att
framkalla en produktionsminskning. Trots prisfallet väntas sålunda
rent av en ytterligare produktionsstegring i vissa länder oell särskilt
sådana, där den tidigare skyddspolitiken konsekvent upprätthållits
och fullföljts (England, Italien, Österrike och Frankrike), och även
i betydande exportländer som Tjeckoslovakien har det abnormt låga priset
icke utövat en produktionsreglerande verkan av mera märkbar omfattning.
Vid sådant förhållande torde världsproduktionen 1929/1930 komma
att väsentligen bliva beroende på avverkningsresultaten å Cuba. Såsom
ovan nämnts beräknas Cuba marknadsföra en med minst 300,000
ton nedsatt årsproduktion, och under denna förutsättning har Willet &
Gray uppskattat världsproduktionen till 26.79 milj. ton mot 27.17 milj.
ton f. å.

Från denna utgångspunkt kan med tämligen stor säkerhet antagas, att
nu löpande skördeår för första gången sedan 1922/1923 kommer att uppvisa
ett direkt produktionsunderskott1. Enligt en allmänt gängse mening
torde en fortsatt stegring av sockerförbrukningen numera betraktas
som ett av de verksammaste medlen att återställa jämvikt å sockermarknaden.
I detta syfte har en omfattande propaganda blivit igångsatt
i ett flertal länder, varjämte ett icke oväsentligt arbete nedlagts på att
finna nya områden för sockrets användning. I enahanda riktning verkar
den tendens att avskriva eller lätta sockerbeskattningen, varpå bl. a.
Belgien, Frankrike och Sverige under innevarande år givit exempel. För
den händelse det världsekonomiska läget icke avsevärt försämras, torde
därför även för detta år kunna räknas med en konsumtionsstegring på 1
milj. ton. Härmed skulle förbrukningen äntligen nått sådan omfattning,
att världsproduktionen för år 1929/1930 komme att visa brist och utsikter
förefinnas för en definitiv förändring i det statistiska läget.

Som en otvetydig svaghet i den statistiska bilden kvarstår dock, att
de från föregående år anhopade världsförråden icke under det löpande
produktionsåret kunna förväntas reducerade i nämnvärd omfattning utan
alltjämt komma att tynga marknaden. Detta förhållande kan så mycket
mindre förbises, som huvudparten av dessa lager ligga osålda på synliga
händer och därigenom utöva ett starkare tryck än örn de passerat över
till gross- och detaljhandeln.

Inför dessa motstridiga moment har det synts särskilt angeläget att
genom ett närmare studium av prisutvecklingen och meningsriktningarna
å marknaden söka ytterligare belysa det nuvarande läget.

Prisutveck- Under de tre senaste åren har tendensen på sockermarknaden varit vi lingen.

kande. Efter New Yorknoteringarna för prompt vara var medelpriset

1 I ett memorandum lill Nationernas Förbunds ekonomiska kommitté anger dr Mikusch
följande siffror för världsproduktionen och världskonsumlionen i milj. ton.

Konsumti on

	Produktion	Statistiskt	Efter årlig
		beräknad	ökning med 41/i %
1923/24	21,390	21,245	21,245
1924/25	24,883	23,058	22,201
1925/26	26,021	24,542	23,200
1926/27	24,701	24,553	24,244
1927/28	26,666	25,743	25,335
1928/29	28,218

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

för 1926/1927 2.98 cents, reducerades påföljande år till 2.69 cents för att därefter
1928/1929 störta till 2.oi cents. Under första delen av sistnämnda år
skärptes prisfallet, och prompt-noteringen, som i september 1928 stått i
2.34 cents, nådde i början av juni d. å., ända ned till 1.69 cents. Sedan
tiden omedelbart före 1902 års Brusselkonferens har ett lägre sockerpris
icke varit gällande. Härmed var emellertid bottenläget nått, och en om
kastning i pristendensen inträdde. Vid ingången av det löpande skördeåret
stod priset i 2.oe och har därefter i oktober varit uppe i 2.si för att
i början av november åter drabbas av ett bakslag, varvid den lägsta noteringen
dock stannat vid 1.95. Efter en kortvarig återhämtning låg densamma
i slutet av samma månad i 1.97 cents.

Det kan sålunda konstateras, att det tilländalupna skördeåret medfört
en definitiv vändning i prisutvecklingen. Redan vid årets början var
detta omslag på många håll väntat. Härmed överensstämmer också, att
medan prisfallet under förra delen av året närmast utgick från marknaden
i effektiv vara, den uppåtgående pristendensen framkallades av en så
småningom allt fastare stadgad och örn gynnsammare framtidsutsikter
övertygad börsmening.

För baissetendensen var avgörande, att produktionen å Cuba, ju längre
målningen framskred, visade sig överträffa även mycket pessimistiska
uppskattningar. Trots synnerligen tillfredsställande rapporter rörande
den effektiva förbrukningen växte de synliga lagren i förut okänd örn
fattning, samtidigt som en tilltagande åtstramning på penningmarknaden
försvårade lagernas finansiering. Slutligen föranledde frigivningen av
försäljningen å Cuba en inbördes konkurrens producenterna emellan, och
inför de ständiga underbuden förlorade marknaden köparnas förtroende.

Börsmeningen åter bestämdes i huvudsak av följande övervägande.
Den rådande krisen å sockermarknaden har sin yttersta grund i en år
efter år fortsatt överproduktion. Härvid ha Java och Cuba gått i spetsen
med de största produktionstillskotten. I båda dessa fall föreligga
emellertid exceptionella omständigheter. Under innevarande år har Java
för första gången varit i tillfälle att taga fulla skördar av de nya rikt
givande rörsorter, vilka givit upphov till den därstädes uppkomna produktionsökningen.
Någon anledning att under den närmaste framtiden
vänta en ny expansion av Javas sockerproduktion finnes likväl icke.1 Vad
Cuba beträffar, har dess produktionsökning haft sin grund i en av amerikanska
banker och raffinadörer i början av decenniet igångsatt och
stort planlagd aktion med syfte att göra Cuba till världens huvudleverantör
av socker. Denna plan har korsats av de försvarsåtgärder, som
Europa vidtagit för att bevara sockerbetsodlingen. Även denna spekulation
kan med innevarande år sägas lia blivit definitivt likviderad. — För
börsmeningen har vidare varit avgörande, att årets prisnivå obetingat
måste resultera i en klar förlust för producenterna. Ehuru medelpris
som mått på produktionskostnaderna ofta liro missvisande, är dock känt,
att priset 2.50 cents c. i. New York spelar en betydande roll för Cuba.
Det rådande prisläget ger därför ingen anledning till en utvidgning av
produktionen eller till nya kapitalinvesteringar i sådant syfte. Örn så 1

Denna uppfattning har en bestämd företrädare i dr Prinsen Geerligs, en av de främsta
kännarna av produktionsförhållandena å Java, och har nyligen biträtts även av det javanesiska
försäljningssyndikatets ombud vid de i Briissel förda underhandlingarna rörande
en internationell produktionsreglering.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

lunda produktionen av sig själv stabiliseras, måste priset genom den progressiva
stegringen av konsumtionen med tiden tendera mot en nivå, som
återställer jämviktsläget å marknaden. — Slutligen grundade börsen sin
uppfattning jämväl på den omständigheten, att de tryckta priserna i väsentlig
grad måste tillskrivas psykologiska orsaker. Vid en årlig konsumtion
på 26 milj. ton kan ett världsöverskott på en eller annan milj.
ton icke reellt sett betyda så synnerligen mycket. Men då överskottet
icke legat fördelat hos producenter och distributörer utan praktiskt taget
helt och hållet funnits anhopat i synliga lager, har marknaden blivit
uppskrämd. Örn därför blott en definitiv vändning inträder i prisutvecklingen,
stark nog för att låta köparnas förtroende återvända, bör enligt
börsmeningen kunna förväntas, att handeln inom kort ånyo börjar
bygga upp sina lagerbestånd, marknaden lättas och priserna justera sig
därefter.

På försommaren detta år tillkommo tvenne moment, som stödde börsmeningen
och läto densamma slutligen bryta igenom. De nedslående erfarenheterna
från första halvårets försäljningar hade åstadkommit en
strömkantring i de kubanska producenternas uppfattning örn nyttan och
värdet av att låta envar själv sörja för avsättningen av sin tillverkning.
Som prisutvecklingen visade, hade den fria konkurrensen blott lett till
att Cubas prispreferens på den amerikanska marknaden försvunnit, att
de hållningslösa realisationerna föranlett köparna att draga sig tillbaka,
och att de amerikanska bet- och soekerrörsodlarna fingo ytterligare argument
för kravet på ökat tullskydd. I detta nya läge beslöt den kubanska
regeringen att åter sammanföra den kubanska sockerexporten i en hand
under enhetlig ledning. Från den 1 augusti återupprättades sålunda en
ny försäljningscentral å Cuba, vilken övertog producenternas kvarvarande
lager. Ungefär samtidigt härmed inlöpte underrättelser från Java,
att tidigare uppskattningar rörande årets totalskörd måste reduceras
från 3.2 till 3.o milj. ton.

Med reorganiseringen av den kubanska exportförsäljningen inträdde
nästan omedelbart en gynnsammare stämning å marknaden. Singleseller-centralens
försäljningspolitik präglades redan från början av en
påfallande fasthet, vilket bl. a. visade sig däri, att i september upprepade
amerikanska köpanbud till priser omkring 2.ao cents c. f. New York
avvisades. Icke desto mindre företedde de synliga lagerna både i augusti
och september i jämförelse med föregående år en ökning på icke mindre
än 800,000 resp. 700,000 ton. Såsom börsmeningen riktigt förutsett, tillmättes
likväl denna företeelse under de nyinträdda förhållandena icke
längre samma betydelse som tidigare.

Visserligen har sedermera i oktober och november ett nytt prisfall inträtt
å sockermarknaden, men detta har i lika mån drabbat socker och
andra börsvaror och är i stort sett en reflex av derouten å de amerikanska
fondbörserna.

Sammanställas de iakttagelser, vartill prisutvecklingen och marknadsopinionen
giva anledning, med den bild av marknaden, som erhålles
av den statistiska positionen, kan det nuvarande läget i stora drag
karakteriseras på följande sätt. Den genomgående pessimistiska uppfattning,
som föregående år behärskade marknaden, har vikit och lämnat
rum för en mera tillitsfull stämning. Utsikterna till en i det hela
uppåtgående pristendens och tillkomsten av single-sellerorganisationen
i Cuba ha bidragit till att väsentligt befria marknaden från dess tidi -

Kungl. Maj.ts proposition Nr 82.

gare bekymmer för elen stegrade anhopning av synliga lager. Liksom
alltid föreligga väl möjligheter till överraskningar, men i allmänhet
synes uppfattningen gå i den riktning, att en lugnare utvecklingstendens
beträffande såväl världsproduktionen som världskonsumtionen för den
närmaste framtiden är att emotse. Efter de förändringar, som inträtt
i produktionsförhållandena, råder däremot betydande ovisshet örn det
prisläge, som vid normala lagerbestånd kan vara erforderligt för att
skapa jämvikt å marknaden.

Av den sockerkvantitet på 5 å 6 milj. ton, som omsättes å den fria
världsmarknaden, härrör den övervägande delen från Cuba och Java.
Härigenom äro dessa båda producenter i stånd att utöva ett bestämmande
inflytande på prisbildningen. Vad denna maktställning betyder kunde
tydligt förmärkas i de ändrade dispositioner, som nämnda båda länder
var för sig redan föregående år vidtogo i fråga örn marknadsförandet
av sin sockerproduktion. I princip använde såväl Cuba som Java härvid
samma tillvägagångssätt, nämligen att begränsa exporten till sådana
marknader, där högre priser kunde uttagas, och till bäst möjliga pris
försälja återstoden å den fria marknaden. Cuba kontingenterade sin
försäljning till Förenta Staterna för att utnyttja sin traktatenligt medgivna
tullpreferens å 20 %, och Java tillbakahöll sina utbud till Indien
och fjärran Östern för att av dessa marknader draga den större vinst,
som dess läge såsom det närmast liggande exportlandet tillät. I båda
fallen övervältrades den övriga delen av exporten huvudsakligen på
Europa med påföljd, att den europeiska marknaden kännbarast drabbades
av denna försäljningspolitik. Även under innevarande år ha samma
företeelser återupprepats, dock med den väsentliga skillnad, att det
nu icke är Java utan i stället Cuba, som pålagt Europa det största pristrycket.
Såvitt hittills gjorda erfarenheter giva vid handen, vill det
förefalla som örn härmed verkningarna för Europa skulle bliva vida
allvarligare och mera vittutseende än tidigare.

Under innevarande år lia endast relativt små sockerkvantiteter på
några hundratusen ton blivit skeppade från Java till Europa, och det
javanesiska syndikatets försäljningspolitik har därför blott sporadiskt
utövat direkt inflytande på den europeiska prisbildningen. Sålunda
förekom vid ett par tillfällen i början av detta år, att syndikatet med
option skeppning väster Suez försålde vissa partier till priser, som med
1 å 11/s h. fl. per 100 kg. understeg syndikatets noteringar för asiatiska
marknader. Emellertid synes Java numera på väg att övergiva denna
politik, sedan importörerna i Japan och Shanghai och därefter jämväl
Indien häremot inlagt protest oell påfordrat samma villkor som europeiska
köpare. Indiens fråga i denna hållning underströks ytterligare
därav, att indiska importörer företogo betydande sockerköp i Europa.
Som ett led i samma aktion framfördes ungefär samtidigt ett halvofficiöst
förslag att höja de indiska sockertullarna för att uppmuntra
den inhemska sockerrörsodlingen oell göra landet oberoende av javanesiskt
socker. Efter vad det vill förefalla har denna opposition gjort
märkbart intryck i Java, och i varje fall har under senare delen av året
inga uppgifter örn optionsförsäljningar av javasocker kommit till offentligheten.

För närvarande förtjänar däremot den kubanska försäljningspolitiken
att följas med så mycket större uppmärksamhet. Redan genom förra
årets kontingenter ing av exporten visade Cuba ansatser till att inleda

Javas och
Cubas försäljningspolitik.

38''

Sockerkrisen
i Tjeckoslovakien.

Kungl. Majlis proposition Nr 82.

en prispolitik med olika noteringar för U. S. A. och Europa. I det dåvarande
läget blevo emellertid dessa försök utan synnerlig framgång.
Mot en maximalt möjlig prisdifferens av 44 punkter, d. v. s. 20 % av
tullen 2.2ug cents per lb, lyckades Cuba i genomsnitt å samtliga utomamerikanska
exportförsäljningar blott uttaga 9 punkter. Med ingången av detta
år upplöstes exportbolaget, varefter prisdifferensieringen av sig självt
bortföll och samma prisbas kom att gälla för såväl Europa som U. S. A.
Emellertid dröjde det, som ovan nämnts, icke länge förrän det fria
försaljningssystemet ånyo övergavs. Den gamla försäljningspolitiken
kom åter till heders men nu, som det vill förefalla, i en mera aggressiv
form. Sålunda har, sedan single-seller i aug. 1929 började sin verksamhet,
kunnat konstateras, att försäljningar av effektiv vara till Europa
skett till priser, som — beräknat på lika bas — legat mellan 20 och 35
punkter under de pris, som accepterats vid samtidiga försäljningar till
U. S. A. För de senaste månaderna föreligga inga motsvarande uppgifter,
enär single-seller trots fortsatta försäljningar till Europa enständigt
vägrat att godtaga de priser, några punkter över europapriserna, vartill
de amerikanska importörerna varit köpare. I den mån single-seller hitintills
förmått genomföra sin försäljningspolitik ligger det emellertid
utom all fråga, att Cuba f. n. utövar ett vida hårdare pristryck på den
europeiska råsoekermarknaden än tillförne. Såvitt man kan se, torde
denna företeelse icke vara av övergående natur. Härvid må nämligen
erinras örn att single-seller-organisationen i motsats till exportbolaget
bildats i syfte icke blott att utnyttja den amerikanska tullpreferensen
utan även för att betaga verkan av den aktion för högre tullar, som de
amerikanska producenterna igångsatt på grund av den kubanska konkurrensen.
Vilken förklaringen än må vara, kvarstår dock, att den nuvarande
försäljningscentralen bedriver en vida mera aktiv politik och ådagalagt
vida större fasthet än det tidigare exportbolaget.

Vilken verkan denna nya försäljningspolitik hitintills haft och i framtiden
kan få för Europa och därmed även för vårt eget land torde bäst
kunna belysas med ett schematiskt exempel. Antag att Cubas försäljningscentral
eftersträvar ett medelpris c. f. New York å 2.r,o cents för hela
Cubas exportkvantitet. Detta pris motsvarar ungefär ett svenskt vitsockerpris
av 41 öre per kg. och ett betpris av 2 kr. 56 öre per 100 kg. Med
tillämpning av här ovan antydda prisdifferentieringspolitik och under
antagande, att prismarginalen genomsnittligt stannar vid 30 punkter och
försäljningen till U. S. A. går upp till 3 milj. ton, kan Cuba uppnå det
åsyftade finansiella resultatet även på det sätt, att medelpriset i New York
hålles vid 2.63 cents och europapriset paritetiskt med 2.33 cents c. f. N. Y.
Mot detta senare pris svarar ett svenskt vitsockerpris av 39 öre och ett
betpris av 2 kr. 43 öre. Skulle Cuba förmå uttaga hela tull-preferensen
i _U. S. A. kan, utan ändring av det finansiella resultatet, för försäljningarna
till Europa accepteras ännu lägre priser. Givetvis kunna här
påvisade verkningar av Cubas försäljningspolitik i verkligheten framträda
med större eller mindre skärpa, men så länge denna politik i princip
följes och praktiskt kan genomföras, lär den europeiska råsockermarknaden
icke undgå att, åtminstone i någon omfattning, bliva utsatt
för ett obehörigt pristryck.

Det fortsatta prisfallet har ytterligare förvärrat den tjeckiska sockerindustriens
redan förut svåra ställning, och endast genom betydande nationella
uppoffringar har det tjeckiska exportöverskottet kunnat mark -

Kungl. Maj:ts proposition N> 82.

nadföras. För att stödja såväl betodlingen som sockerindustrien fördes
under liela hösten 1928 omfattande förhandlingar mellan regeringen, sockerkartellen
och odlarna, och som resultat härav träffades omkring årsskiftet
mellan samtliga i sockernäringen intresserade parter en ny överenskommelse,
varigenom statens förhållande till de enskilda producentgrupperna
på väsentliga punkter nyreglerades. På grund av den förbehållsamhet,
varmed dylika avtal alltid omgivits i Tjeckoslovakien, har
det endast varit möjligt att fastställa vissa huvuddrag av den nya överenskommelsen.
Såsom redan i oktober 1928 preliminärt uppgjorts, höjdes
inlandspriset med 25.— tj. kr. per 100 kg. vitsocker. Vissa uppgifter
tyda emellertid på att detta merpris skall inlevereras till den nyinrättade
sockerfonden för att komma betodlarna till godo. I vilka former detta
understöd lämnas har dock icke kunnat utrönas.1 Vidare fastställdes, att
ett belopp av sammanlagt 90 milj. tj. kr. skall restitueras av de å den inländska
sockerkonsumtionen pålagda skatterna, varvid beloppet till hälften
vardera uttages av omsättningsskatten och handelsskatten. Vid en
inlandsförbrukning av 355,000 ton kan restitutionen per 100 kg. beräknas
till 25.40 tj. kr.1 2 Den sålunda skapade fonden får endast användas för
att stödja sockerexporten och, efter vad det vill synas, är rätten till exportpremier
uteslutande förbehållen raffinadindustrien. De allmänna
riktlinjerna för premiernas fördelning lia fastställts av finansministern,
varefter det tillkommer finansministeriet att efter individuell prövning
i varje särskilt fall fixera premiebeloppet. Enligt uppgift skall till England
försålda varupartier äga företräde vid premiefördelningen. Då den
tjeckiska exporten och inlandsförbrukningen f. n. hålla sig ungefärligen
vid proportionen 3 : 2, kunna exportpremierna beräknas i genomsnitt uppgå
till 16.80 tj. kr. per 100 kg.

Till belysning av de komplicerade prisförhållanden, som under senaste
skördeår varit rådande inom den tjeckiska sockerindustrien och sockerhandeln,
har i bifogade tabell B 2 en jämförande tablå sammanställts över
inlands-, export- och genomsnittligt tillverkningspris å tjeckiskt vitsocker.
Det effektiva inlandspris, som efter avdrag av skatter och frakter
kommit producenterna till godo, har legat väsentligt och tidvis mer än
dubbelt över det i Hamburg noterade priset. Marginalen mellan inlandspriset
oell tillverkningspriset, vilket i genomsnitt beräknats till 283 tj.
kr.3, synes under året 1928/1929 i stort sett lia varit oförändrad eller c:a

1 Möjligen är det av dessa medel, som enligt 1929 års betavtal tillägget å belpriset med
2.25 tj. kr. per 100 kg. skall täckas.

2 Under hösten 1928 restiluerades omsättningsskatten genom en reduktion av skattesatsen
från 25 till 15 tj. kr. På grund av väntad konsumtionsstegring synes till en början
lia räknats med att det av industrien fordrade beloppet å 45 mill. tj. kr. på detta sätt
skulle uppnås. Bl. a. på grund av den tilltagande smugglingen föll den synliga förbrukningen
avsevärt, vilket torde varit en av anledningarna till att den första formen för skatterefunderingen
sedermera övergavs.

3 Till följd av olika belpris för exportsocker och konsumlionssocker bar under året
1928/1929 förefunnits tvenne tillverkningspris, vilka beräknats till resp. 206 och 311 tj kr.
Enligt en undersökning, som föranstaltades i slutet av förra året i .samband med omprövningen
av den tjeckiska industriens behov av finansiellt stöd, skulle tillverkningspriset för
råsocker vara lägst 200 tj. kr. med en övre gräns vid 300 tj. kr. samt för vitsocker 320
å 330 tj. kr. Detta senare pris överensstämmer sålunda tämligen väl med det beräknade
priset 311 tj. kr.

40* Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

24 tj. kr. per 100 kg. Som bidrag till finansiering av exportförsäljningarna
tillföres den tjeckiska industrien på denna väg liksom under tidigare
år ett tillskott, vilket kan beräknas till c:a 90 milj. tj. kr. Vad
exportpriset beträffar, har detta legat ända till 120.— å 150.— tj. kr. under
tillverkningspriset, och trots den kompensation, som erhållits genom
överpris och exportpremier, har exporten endast kunnat bedrivas med
betydande förluster för industrien, antagligen till belopp, uppgående till
åtskilliga hundra miljontals tj. kr.1 Även örn industrien genom operationer
å terminmarknaden gjort vissa vinster, lär dock icke kunna betvivlas,
att industrien själv måste bära en del och kanske den största delen
av dessa förluster. Då den tjeckiska industrien enligt en i början av detta
år verkställd officiell utredning redan då ansågs lia att kämpa med mycket
betydande svårigheter till följd av otillräcklig betodling och låg utnyttjning
av fabrikernas kapacitet, föråldrad maskinell utrustning, eftersatt
avskrivning och abnorm kreditbelastning, torde industrien numera,
sedan den haft att genomgå ännu ett förlustår, fått sin ställning än ytterligare
försvagad. Det torde därför numera knappast kunna bestridas,
att den tjeckiska sockerexporten är finansiellt osund och endast kunnat
upprätthållas genom en fortgående kapitalförbrukning och skuldsättning
samt med statens och konsumenternas hjälp.

För nu löpande produktionsår 1929/1930 har den tjeckiska industrien
utom förenämnda understöd även kommit i åtnjutande av subvention i
form av bidrag till betkostnaderna. Vid uppgörelsen örn 1929 års betavtal
befanns den i 1928 års avtal använda formen med olika pris för
konsumtions- och exportbetor olämplig såsom alltför komplicerad. I stället
träffades den nya överenskommelsen på basis av ett enhetligt pris
utan avseende på det framställda sockrets avsättning inom eller utom
landet. _ För att undanröja de meningsskiljaktigheter, som förefunnos
mellan industrien och odlarna, ävensom för att ej äventyra en mera betydande
minskning av betarealen blev prisfrågan under regeringens medverkan
slutligen ordnad på det sätt, att odlarna tillförsäkrades ett minimipris
av 16 tj. kr. per 100 kg. betor (medelpris f. å. 17.i« tj. kr.), att industrien
å sin sida blott skulle betala 13.75 tj. kr., samt att skillnaden
2.25 tj. kr. per 100 kg. betor tillsköts av sockerfonden. Genom detta bidrag
till betkostnaden har det understöd, som tillföres industrien i form av
överpris å det inom landet förbrukade sockret, ökats med ungefär 13 tj.
kr. per 100 kg.

I följd av de tjeckiska dumpingförsäljningarna lia ett flertal länder
vidtagit omedelbara försvarsåtgärder och ytterligare förstärkt sitt tullskydd.
Början gjordes av Tyskland, som i december 1928 höjde tullen å
vitsocker från 15 till 25 Rink. per 100 kg. I konsumenternas intresse genomfördes
samtidigt en indirekt prisfixering å den inhemska marknaden,
normerad efter den förra tullsatsen. Vid ungefär samma tid höjde Österrike
det effektiva tullskyddet å socker från 12.— till 18.— guldkronor,
motsvarande 4.55 kr. per 100 kg., sedermera följt av Italien, som höjt sin
sockertull från 24.75 guldlire till 36.— guldlire, d. v. s. omkring 8 kr. 10 öre
per 100 kg. Även i Schweiz har den tjeckiska dumpingen framkallat motåtgärder,
i det att Schweiz till skydd för sin raffinadindustri utan att
ändra raffinadtullen nedsatt råsockertullen från 2.— tres till 20 centimes.
Slutligen har Sydafrikanska Unionen infört en mot den tjeckiska

1 Även i Tjeckoslovakien har detta förhållande numera offentligt vidgåtts. Jmfr. O. Z. I.
sid. 52. 1929.

''41

Kungl. Martts proposition Nr 82.

sockerimporten direkt riktad dumpingtull, varvid det erforderliga extraskyddet
vid ett inlandspris av 24. sh. 6 d. per 100 pund beräknats tili 8
sh. 8 d. Med undantag av det sistnämnda höra övriga här angivna länder
till de största avnämarna av tjeckiskt socker, i det de år 1927/1928
mottogo icke mindre än 43 % av den tjeckiska sockerexporten. Verkan
av tullförhöjningarna Ilar särskilt framträtt i Tyskland, som numera
praktiskt taget är avspärrat för den tjeckiska exporten, men även i Italien
och Schweiz, vilka båda länder under senare delen av året avsevärt
reducerat sin import från Tjeckoslovakien. Trots alla bemödanden har
det tjeckiska sockret ej heller i England kunnat bevara sin ställning, och
den engelska importen av denna vara har sedan föregående år reducecerats
till hälften. För att finna nya avsättningsområden har den tjeckiska
industrien i första hand börjat bearbeta länderna kring östra delen
av Medelhavet, men därjämte har särskild uppmärksamhet också ägnats
de nordeuropeiska marknaderna. Från 1927/1928 till 1928/1929 har exporten
till Skandinavien stigit från 13,500 ton till 19,600 ton eller från 1.7 till
3.o % av den totala utförseln, varvid avsättningen till Norge höjts med
3,100 ton, till Sverige med 2,200 ton och till Danmark med 700 ton.

Under loppet av de båda senaste åren har Tjeckoslovakien emellertid
gång efter annan måst konstatera, att en aggressiv exportpolitik från
dess sida åtminstone i de största importländerna nästan ofelbart åtföljts
av effektiva motåtgärder, och det ligger knappast någon överdrift i det
påståendet, att den avsättningskris, som nu synes hota den tjeckiska sockerindustrien,
till stor del är en återverkan av dess egna försäljningsmetoder.
Med den ställning, industrien intar i landets näringsliv, torde
dock ringa eller ingen utsikt finnas för att vare sig dylika erfarenheter
eller den fortgående försämringen i industriens finansiella läge inom en
nära framtid skola åvägabringa någon som helst ändring i det hitintills
följda framgångssättet. I själva verket har tvärtom kunnat iakttagas,
att den tjeckiska försäljningspolitiken under senaste år blivit alltmer utmanande.
Liksom tidigare har även i år från tid till annan i vitsockernoteringarna
å Hamburgerbörsen förekommit sådana prisrörelser, som
icke varit betingade av världsmarknadens läge. Dessa oregelbundenheter
lia emellertid under innevarande år fått karaktär av en nära nog permanent
företeelse och kunna — såsom bifogade sammanställning mellan
priserna å betråsocker och tjekiskt vitsocker utvisar (Tabell B 3) — med
påtaglig tydlighet avläsas i en under hela året bestående stark hoppressning
av marginalen för raffineringskostnaden. Medan denna marginal
år 1927 växlade mellan lägst 2 sh. 6 1/2 d. och högst 3 sh. 33U d. och påföljande
år mellan 2 sh. 3/''* d. och 2 sh. 5 ;l « d., har densamma under innevarande
år varit högst 2 sh. 3 d. för att flera månader å rad ligga under
2 sh. och tidvis pressas samman ända till 1 sh. 63/* d. Då denna abnorma
prisföreteelse enligt sakens natur icke kan ställas i samband med prisförhållandena
å råsockermarknaden, och då det därjämte är känt, att den
tjeckiska industrien intager en dominerande ställning på den europeiska
exportmarknaden för vitsoeker, lär någon annan förklaring härtill icke
finnas än att de tjeckiska producenterna under sina envisa försök att
fasthålla den engelska marknaden genom forcerade utbud oavlåtligt
tryckt ned priset å vitsocker på en i förhållande till råsockerpriset orimligt
låg nivå. För riktigheten av denna uppfattning talar vidare, att den
tjeckiska exporten på England, såsom ovan nämnts, i alldeles särskild
grad stödes genom exportpremier.

42*

Kungl. Martts proposition Nr 82,

I stort sett är Hamburgnoteringen för tjeckiskt vitsocker normerande
för den inhemska svenska prisbildningen och de svenska sockerprisen ha
jämväl märkbart påverkats av det permanenta tryck, som den tjeckiska
dumpingen under innevarande åt utövat i Hamburg. Då en marginal
på minst 3 sh. per 50 kg. vitsocker är erforderlig för att täcka raffinadkostnaden,
kan nämnda pristryck ungefärligen uppskattas till 10 procent
av vitsockerpriset. För närvarande — i slutet av november — uppgår
spänningen mellan rå- och vitsockernoteringen blott till 1 sh. 4*/» d., vilket
motsvarar en nedpressning av vitsockerpriset med ända till 15 %.
Vid sidan härav och närmast i syfte att vinna insteg å den svenska
marknaden ha emellertid de tjeckiska exportörerna jämväl på andra och
mera direkta vägar påverkat prisbildningen i Sverige. Under senaste
tid har sålunda iakttagits, att svenska importörer erbjudits konsignationslager
av tjeckiskt socker eller offererats sådant socker för leverans
till viss termin med rätt för köparen att i eget val fixera priset efter
dagsnotering med rabatt upp till 2 å 3 %. På dylika villkor har jämväl
avslut i viss utsträckning kommit till stånd.

Såsom förestående redogörelse för förhållandena å sockermarknaden
torde giva vid handen, är prisbildningen å denna marknad alltjämt utsatt
för säregna och abnorma inflytelser. Genom fortsatt överproduktion
ligger sockerprisets allmänna nivå fortfarande så lågt, att framställningskostnaderna
för den övervägande delen av de sockerkvantiteter, som
tillföras den fria världsmarknaden, icke bliva täckta. Genom tillkomsten
av en central försäljningsorganisation för kubanskt exportsocker
ävensom genom den av denna organisation bedrivna försäljningspolitiken
har råsockerpriset i intet av världens viktigaste underskottsområden blivit
så starkt nedpressat som i Europa. Genom den tjeckiska pris- och
subventionspolitiken har vitsockerpriset på den fria europeiska marknaden
i förhållande till råsockerpriset tryckts ned i sådant läge, att marginalen
mellan nämnda pris ej längre täcker raffinadkostnaden. Samtliga
dessa inflytelser ha direkt eller indirekt påverkat Hamburgnoteringen
för vitsocker, vilken är normerande för prisbildningen å den svenska
sockermarknaden.

Malmö den 26 november 1929.

Kungl. Majlis proposition Nr 82.

Tabell Bl. Världsproduktion, världskonsumtlon och lager åren 1923/1924—1928/1929.

	1923/	1924/	1 1925/	1926/	1927/	1928/	1929/''
	1924	1 1925	! 1926	1927	1928		1929	1930
Världsproduktion.
Milj. ton..........................................	20.11	23.7 2	24.61	23.73	2o.19	27.17	(26.7 9)
Ökning resp. minskning från föreg. år.
Milj. ton..........................................	—	+ 3.61	+ 0.89	— 0.88	+ 1.46	4- 1.98	—
Världskonsumtion.
Milj. ton...................................	20.33	22.56	23.78	23.7 7	25.06	26.4 1	—
Ökning resp. minskning från föreg. år.
Milj. ton.........................................	—	4- 2.28	4- 1.22	— 0.01	4- 1.29	4- 1.85	—
Utgående lager.
Milj. ton ........................................	1.82	2.98	3.81	3.7 7	3.90	4.66	—
Ökning resp. minskning från föreg. år.			1
Milj. ton ......................................	—	-f 1.16	+ 0.881	— 0.0 4	4-0.1		+ 0.76
Medelpris å Cubasocker.
Cents per lb c. f. New York ............j	4.70	3.14	2.3 7;	2.98	2.69		2.01	—

Tabell B 2. Jämförelse mellan inlands-, export- och tillverkningspris å tjeckoslovakiskt socker

månatligen år 1928/1929.

(Tjeckoslovakiska kronor.)

Å r J månad	In- iands- pris ab fabrik	Skat- ter	Av- drag till soc- ker- fond	Eff. in- lands- pris	Export- pris fob Ham- burg	Frakt säck ränta	Eff. export- pris	Skatterefun- dering	Beräk-nad till-verka -kostnad	Differens	Rå- socker- pris Joko Aussig	Dille- rens ex-port-pris å vit-soc-ker- 0. råsoc-ker-pris
beräk-nat per 100 kg kon-suln-tions-socker	mot-sva-rande export-premie per 100 kg. ex-port-socker	eff. in-lands-pris o. export-pris	eff. in-lands pris o. till v. -pris	tillv.-pris-premie o. ex-portpris
1928.
sept. ...	571	209	—	367.—	225.5 0	30.10	195.4 0	—	—	278.—	171.60	89.—	82.6 0	159.50	35.9 0
okt. . •.	541	»	—	332.—	219.25	»	190.15	10.—	6.67	283.—	141.85	49.—	86.1»	147.75	42.40
nov. ...		»	—	»	190.-	»	159.90	»		»	172.10	»	116.48	138—	21.90
dec. ...	»	»	—	*	192.18	»	162.08	»		»	169.8 2	»	114.26	148.26	23.88
1929.
jan. ...	»		25.-	307.—	186.81	»	156.71	25.40	16.80	»	150.29	24.—	109.49	138—	18.71
febr. ...			»	»	181.86	>	151.76	»	»	»	155.2 4	»	114.44	132—	19.76
mars ...	»	»			188.17	»	158.07	»		»	148.93	»	108.13	131 —	27.93
april ...	»	»	»	*	184.n		154.il				152.89		112.09	128—	26.11
maj ...	»	»	>	»	172.80	»	142.70	»	»	»	164.30	»	123.50	125—	17.70
juni ...	»	»	»	»	161.88	»	131.28	»	»		175.7 2		134.9 2	122.50	8.78
juli .....	»	»	»	»	172.14	»	142.04	»	»	>	164.96	»	124.16	127.50	14.54
aug. ...	»	»	»	»	187.63		157.68	»	»	»	149.4 7	»	108.6 7	132—	25.63
sept. ...	»	»	»		185.61	»	155.41	»	»	*253.—	151.69	54—	80.7 9	131 —	24.41
okt. ...		»	»	»	189.77	»	159.6 7	»	»		147.83	»	76.68	138—	21.67
nov. ...	»	»	»	»

Beräknat efter ett betpris av 13.7 5 tjeckoslovakiska kronor per 100 kg.

44’

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Tabell B 3. Spänningen mellan priset å råsocker 88 % och tjeckoslorakiskt råsocker

(Böhm. Peinkorn) åren 15)27—1929.

Datum	Leverans- termin	Betråsocker 88 % fob./sh. d. per 50 kg.	Böhm. Fern-bom fob.Ham-burg/sh. d. per 50 kg.	Differens
19 27. 13 januari.......................................	prompt	15/9	18/874	2/1174
15 februari.......................................	»	15/274	18/6	3/374
25 augusti .......................................	nov./dec.	12/-	14/9	2/9
9 september.................................		12/5	15/17*	2/87*
14 oktober....................................	»	11/3	14/1 7*	2/107*
10 november................................		n/71/*	14/674	2/1174
12 december................................	prompt	12/7	15/17*	2/67 *
1928. 26 april ................................. ........	prompt	12/3	14/47*	2/17*
25 maj ..........................................	okt./dec.	12/-	14/274	2/27*
27 juli .......................................	november	10/9	13/-	2-3
1 september....................................	nov./dec.	10/107*	12/1174	2/074
1 oktober.....................................	»	10/-	12/3	2/3
1 november....................................	>	9/37<	11/77*	2/374
1 december....................................	dec./jan.	9/6 3lt	12/-	2/574 \|
1929. 2 januari.......................................	jan./Iebr.	9/47*	11/574	2/074
1 februari.......................................	febr. /mars	9/074	11/17*	2/074
1 mars ........................................	april/maj	8/107*	11/-	2/17*
[ 2 april ..........................................	april/ juni	8/77*	10/107*	2/3
2 maj .........................................	nov./dec.	9/074	10/77*	1/674
1 juni ..........................................	»	8/17*	10/-	1/107*
1 juli ............................................	»	8/9	10/674	1/974
1 augusti ......................................		8/107*	10/9	1/107*
2 september....................................	»	8/6	10/77»	2/17*
1 oktober......................................		9/074	H/074	2/-
1 november....................................		8/27*	10/274	2/-
22 november....................................	»	8/6	9/107*	1/47*

Kungl. Majus proposition Nr 82.

*45

Bilaga litt. C.

Nationernas Förbunds åtgärder i sockerfrågan.

Vid Nationernas Förbunds rådgivande ekonomiska kommittés sammanträde
den 14 — 19 maj 1928 väckte den belgiska representanten ett förslag
att undersöka möjligheten av upprättande av en ny sockerkonvention efter
förebild av 1902 års Brysselkonvention. Efter förhandling beslöt även kommittén
en resolution i frågan, vari bl. a. rekommenderades att åt Nationernas
Förbunds ekonomiska organisation skulle uppdragas att verkställa en
grundlig utredning rörande de faktorer och åtgärder, som inverka på produktionen
och konsumtionen av socker samt den internationella handeln
därmed, samt att en rapport i ämnet borde avlämnas till Rådet, varigenom
detta skulle bli i stånd att bedöma, huruvida en gemensam internationell
aktion kunde underlätta lösningen av problemet ifråga.

Vid sitt sammanträde den 9 juni 1928 godkände Rådet rekommendationen
samt överlämnade densamma till Nationernas Förbunds ekonomiska kommitté,
som vid sin julisession samma år beslöt att i första hand insamla erforderligt
material för att kunna bedöma världsläget. I detta syfte hemställde
kommittén till sina medlemmar liksom till vissa regeringar samt internationella
lantbruksinstitutet i Rom att medverka genom införskaffande av uppgifter
och statistik rörande de olika detaljfrågorna.

Redan vid ekonomiska kommitténs sammanträde den 23 — 30 oktober
1928 förelåg ett betydande material. Ett flertal rapporter hade sålunda inkommit
från olika länder, bl. a. Cuba och Java, och på grundval därav
hade sekretariatet utarbetat ett memorandum. Vid den diskussion, som uppstod
med anledning därav, betonades, att det svåra läget å sockermarknaden
uppkommit genom den ökade rörsockerproduktionen och att frågan, huru
läget skulle kunna förbättras, ej kunde lösas utan Javas medverkan. Av ett
meddelande, som representanten för Nederländerna lämnade, framgick, att
detta lands regering var beredd medverka i den av Nationernas Förbund
påbörjade utredningen rörande sockerfrågan, samt att det vore allt skäl att
tro, att Nederländska Indiens regering intoge samma ståndpunkt. Cubas
regering, som delgivit sekretariatet att den för framtiden komme att avstå
från alla restriktioner beträffande sockerproduktionen å Cuba, hade för sin
del förordat, att Nationernas Förbund skulle underställa sockerfrågan en
internationell konferens, till vilken regeringen förklarade sig beredd lämna
sin fulla medverkan.

Trots det vidlyftiga material och de uppmuntrande försäkringar, som sålunda
redan förelågo, ansåg ekonomiska kommittén det ej lämpligt att för
det dåvarande ingå på någon diskussion av frågans tekniska detaljer utan
borde dessförinnan några allmänt erkända specialister på området beredas
tillfälle genomgå det samlade materialet samt i erforderliga delar sovra och
komplettera detsamma. Det bestämdes därför, att till nästa sammankomst,
som vore avsedd att börja den 14 januari 1929, följande frågor skulle närmare
ha utretts av nedanstående personer:

llådgi valide
ekonomiska
kommittén den
14—19 maj
1928.

Ekonomiska
kommittén den
23—30 oktober
1928.

46:

Kungl. Majlis proposition Nr 82.

Ekonomiska
kommittén den
14—19 januari
1929.

Konferenser
med experter.

Rörsockerproduktionen av Dr Prinsen Geerligs, Amsterdam,

Betsockerproduktionen av Dr F. 0. Licht, Magdeburg,

Lagstiftningens inverkan på produktionen, konsumtionen, exporten och
importen av socker samt utvecklingen av konsumtionen och medel att
öka densamma av Dr Mikusch, Wien.

Ekonomiska kommitténs varsamma förfarande ansågs betingat av problemets
komplicerade natur, till följd varav detsamma ej endast måste betraktas
ur två synpunkter (raffinadindustriens och råsockerproduktionens) utan
även sammanhängde med viktiga jordbruksfrågor.

Vid ekonomiska kommitténs nästa sammanträde den 14—19 januari 1929
hade begärda utredningar inkommit från de tre specialisterna, och efter
genomgåendet därav beslöt kommittén bl. a. ett uttalande av följande innebörd: »Det

församlade materialet giver vid handen, att det nuvarande läget inom
världens sockerindustri beror väsentligen av att jämvikten mellan produktion
och konsumtion rubbats, till följd varav för jämviktens återställande
fordras att söka öka konsumtionen eller reducera produktionen eller ock
bådadera.

Man kan emellertid fråga sig om det överensstämmer med Nationernas
Förbunds uppgift att företaga åtgärder i syfte att söka hämma produktionens
naturliga utveckling, d. v. s. att lägga hinder i vägen för en utveckling,
som vore ett resultat av de fria ekonomiska lagarna.

Utvecklingen av världsproduktionen är emellertid delvis följden av konstlade
åtgärder, som företagits under olika former och vilka bero i synnerhet
av staternas åtgöranden.

Från denna synpunkt skulle med nödvändighet en utredning av sockerfrågan
vara av stort intresse liksom även en undersökning av möjligheterna
att höja konsumtionen vore av nytta.»

Som Ekonomiska kommittén även ansåg, att tillräckligt material erhållits
för att man skulle kunna taga itu med en dylik undersökning och i detta
syfte skrida till en konsultation av experter från olika länders sockerindustrier,
utsåg kommittén bland sina medlemmar en delegation att förhandla
med ifrågavarande experter. En dylik konsultation ägde rum den 4—6
april 1929, varvid närvoro representanter för tillhopa 15 stater, däribland
Sverige.1 Sedermera ansåg sig kommittén med hänsyn till de nära relationerna
mellan sockerfrågan och betodlingen samt jordbruket i övrigt även
böra höra sakkunniga inom betodlingens område, och en sammankomst med
sådana ägde rum den 13 maj 1929.

Bland de olika uppslag för sockermarknadens förbättrande, som vid förhandlingarna
framkommo, kunna nämnas följande:

1. En internationell överenskommelse träffas mellan de viktigaste producenterna
eller alternativt mellan producenterna i exportländerna, varigenom
produktionen stabiliseras under några år.

2. En internationell överenskommelse träffas mellan alla exportländer och
de länder, vilka sannolikt i en nära framtid komma att få ett exportöverskott,
i syfte att åstadkomma en gemensam och rationell försäljningspolitik.

3. Försäljningen och bruket av socker skall stegras genom en aktiv propaganda,
särskilt i östern och de tropiska länderna.

1 Sorn Sveriges representant deltog överingenjören E. Herslow, Malmö.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

4. Möjligheterna att öka konsumtionen av socker genom lägre acciser utan
att inkomsterna från denna skattekälla minskas böra tagas under övervägande
av regeringarna.

5. En central byrå inrättas för insamlande och spridning av upplysningar.

Ifråga örn ovan angivna förslag bröto sig meningarna mot varandra. Enighet
rådde dock därom, att de principer, som kommit till uttryck i 1902 års
Brysselkonvention, ej med fördel kunde tillämpas å den föreliggande situationen.
Av experternas uttalanden framgick vidare, att en förutsättning
för realiserande av åtgärder i ovan angivna riktningar i mer eller mindre
grad vore en överenskommelse mellan producenterna. Med anledning därav
förklarade ekonomiska kommittén, att den med hänsyn till de principer, som
uttalats vid internationella ekonomiska konferensen 1927, ej kunde taga något
initiativ i denna riktning, utan skulle begränsa sig till att följa utvecklingen.

På grundval av det föreliggande materialet samt vad som framkommit
vid de med de tillkallade experterna förda förhandlingarna utarbetades
sedermera en preliminär rapport om sockermarknadens läge, som förelädes
och godkändes vid ekonomiska kommitténs sammanträde den 1—4 juli
1929. Ett ytterligare sammanträde med experter ansågs för det dåvarande
ej behövligt. I rapporten lämnas i koncentrerad form en översikt av sockerindustriens
dåvarande läge samt de åtgärder, som regeringarna vidtagit för
att skydda sina industrier. Sina slutsatser formulerade kommittén på i
huvudsak följande sätt:

1. De svårigheter, med vilka industrien för närvarande kämpar, äro sådana,
att de i stor utsträckning antingen försvinna av sig själva eller ock
kunna övervinnas av dem, vilka hava ansvaret för industriens ledning.

2. Kommittén anser därför ej, att den lämpligen bör uttrycka någon uppfattning
örn de relativa fördelarna av de olika förslagen till enbart privata
åtgärder, vilka framkommit.

3. Ehuru visserligen majoriteten av experterna — representanter både
för industrien och jordbruket — var av den uppfattningen, att under nu
rådande förhållanden avslutande av ett avtal mellan staterna, baserade på
samma principer som i Brysselkonventionen, sannolikt ej skulle innebära
en lösning av krisen, rådde dock enhällig mening därom, att svårigheterna
hava ökats av de åtgärder, som vidtagits i många länder för att underlätta
sockerproduktionen utan tanke på åtgärdernas inverkan på världsläget.

4. Det är möjligt, att en planmässig aktion av producenterna skulle göra
överflödiga några av de konstlade åtgärder, varav sockerindustrien för närvarande
drager fördel i åtskilliga länder. Skulle så vara fallet, torde tiden
lia kommit för staterna att underkasta det system, de ha upprättat för uppmuntran
av produktionen eller försäljningen av socker, en förnyad prövning,
med aktgivande särskilt å jordbrukets väsentliga intressen; och skulle de därvid
ej linna sig i stånd att modifiera detta system utan att andra länder
gjorde detsamma, böra de ange sin uppfattning för att en förenad aktion
skall kunna göras.

5. Den ekonomiska kommittén skall fortsätta att noga följa utvecklingen
av sockerfrågan i syfte att städse kunna lämna Rådet sådana upplysningar,
att detta blir i stånd att bedöma, huruvida en internationell aktion skulle
främja lösningen av ifrågavarande problem.

6. Slutligen hemställer kommittén hos Rådet, att regeringarnas uppmärksamhet
fästes på önskvärdheten att de förvissa sig örn huruvida det finnes

Ekonomiska
kommittén den
1—4 juli 1929
med preliminär
rapport.

Rådets sammanträde
den
25 september
1929.

Nationernas
Förbunds sammanträde
den
20 september
1929.

Rådets sammanträde
den
31 augusti
1929.

48* Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

någon möjlighet att sänka gällande acciser på socker utan att ländernas
finansiella ställning därigenom försämras.-

”Ekonomiska kommitténs rapport förelädes rådet vid dess sammanträde
den 31 augusti 1929, varvid med anledning därav en resolution av följande
innebörd antogs:

Rådet godkänner ekonomiska kommitténs rapport. Vid regeringarnas delgivande
av densamma bör generalsekretariatet dels fästa deras särskilda
uppmärksamhet på sjätte punkten i de av kommittén dragna slutsatserna,
vilken hänför sig till sockerskatten, dels meddela regeringarna, att Rådet
önskade att, om möjligt före den 30 mars 1930, få del av de anmärkningar
eller kommentarer, som regeringarna ansåge sig böra göra beräffande
nämnda punkt.

Vid Nationernas Förbunds sammanträde den 20 september 1929 upptogs
med anledning av den föreliggande rapporten även sockerfrågan till behandling.
I en särskild resolution antecknades därvid, att ekonomiska kommittén
under avvaktan på regeringarnas svar på sin förfrågan örn möjligheten att
reducera sockerskatten fortsätter att följa utvecklingen av sockerfrågan för
att städse kunna sätta Rådet i stånd att bedöma, huruvida en gemensam
internationell aktion skulle underlätta lösningen av problemet. I enlighet därmed
hemställde församlingen hos Rådet att pröva de rekommendationer, ekonomiska
kommittén kunde komma att avlämna ifråga örn de nuvarande svårigheterna
å sockermarknaden, särskilt angående prisfluktuationerna samt den
rådande disproportionen mellan tillgång och efterfrågan, samt att därvid
taga under övervägande, huruvida det vore önskvärt eller ej att sammankalla
representanter för regeringarna för att överlägga örn dessa rekommendationer.
Ett av franska delegationen väckt förslag örn hemställan till
Rådet att sammankalla en diplomatisk konferens för överläggning örn
rekommendationerna blev avslaget efter att dock ha varmt förordats av
bl. a. Cubas representant.

Församlingens sistberörda resolution föredrogs i Rådet den 25 september
1929, varvid emellertid förklarades, att Rådet ej under dåvarande session
ansåg sig böra taga ståndpunkt till densamma. Av den franska representanten
framhölls emellertid angelägenheten av att den ekonomiska kommitténs
uppmärksamhet fästes på församlingens resolution, så att kommittén
fortsatte sin utredning och avslutade densamma så snart som möjligt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

*49

Bilaga litt. D.

Tabeller rörande den internationella sockermarknadens utveckling

och nuvarande läge.

(I huvudsak enligt av Nationernas Förbund publicerade siliror.)

Tabell Dl. Yärldsproduktionen av socker under åren 1913/14—1928/29.

(1,000 ton råsocker.)

År	Världspro-duktionen av socker	Rörsocker	Betsocker	1 procent produl Rörsocker	av total-tionen Betsocker
1913/14....................................	19,897	10,884	9,013	54.7	45.8
1914/15....................................	19,348	11,080	8,268	57.7	42.3
1915/16 ....................................	17,758	11,640	6,118	67.0	33.0
1916/17 ....................................	18,231	12,391	5,840	67.9	32.1
1917/18 .................................	18,429	13,323	5,106	72.3	27.7
1918/19 ....................................	17,162	12,808	4,354	74.6	25.4
1919/20 ....................................	16,609	13,283	3,326	79.9	20.1
1920/21 ....................................	18,118	13,216	4,902	72.9	27.1
1921/22....................................	19,164	14,069	5,095	73-4	26-6
1922/23 ..................................	19,412	14,084	5,328	72.5	27.6
1923/24...................................	21,391	15,331	6,060	70-2	29.8
1924/25 .................................	24,883	16,567	8,316	66.6	33.5
1925/26 ...................................	26,021	17,461	8,560	67.1	32.9
1926/27 ....................................	24,701	16,824	7,877	68.1	31.9
1927/28...................................	26,636	17,527	9,109	65.8	34.2
1928/29 ....................................	28,437	18,858	9,579	66.8	33.7

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 6b hafi. (Nr 82. Bilaga.)

50* Kungl. Maj-.ts proposition Nr 82.

Tabell D2. Världsproduktionen ar socker åren 1913/14 till

Betsocker.	1913/H	1914/15	1915/16	1916/17	1917/18	1918/19

Tyskland....................................	2,716	2,510	1,515	1,558	1,541	1,328
Tjeckoslovakien...........................	—	—	—	—	—	624
ÖsterriKe....................................	1,680	1,593	940	933	656	8
Ungern.....................................	—	—	—	—	—	55
Frankrike....................................	797	337	151	206	223	122
Belgien.......................................	230	206	114	136	131	74
Nederländerna ...........................	231	302	243	264	200	173
Storbritannien ...........................	4	1	2	—	—	—
Polen..........................................	—	—	—	—	—	216
Danmark...................................	144	154	127	116	136	144
Sverige ......................................	137	154	127	137	131	127
Italien .......................................	330	163	164	156	103	120 !
Spanien .................................	188	113	118	140	156	171
Ryssland ....................................	1,740	1,919	1,662	1,322	1,017	370
Övriga europeiska länder...............	62	67	51	29	24	26
Europa......................................	8,259	7,519	5,214	4,997	4,318	3,558
Amerikas Förenta Stater ......	740	730	880	829	771	767
Andra länder..............................	14	19	24	14	17	29
Totala betsockerproduktionen	9,013	8268	6,118	5,810	5,106	1,351
Rörsocker.
Cuba.........................................	2,638	2,624	3,055	3,068	3,500	4,031
Amerikas Förenta Stater...............	283	236	133	297	235	272
Porto Rico.................................	330	313	438	456	421	368
Hawaii......................................	560	586	538	585	523	548
San Domingo, Haiti.....................	107	ilo	128	132	129	164
Argentina....................................	278	336	149	84	88	128
Övriga amerikanska stater..........	988	998	1,072	1,134	1,087	1,083
Amerika .................................	5,184	5,203	5 513	5,756	5,983	6,594
Brittiska Indien..........................	2,478	2,650	2,829	2,922	3,498	2,558
Java ......................................	1,531	1,474	1,389	1,723	1,928	1,875
Filipinerna ...............................	233	208	332	203	216	195
Övriga asiatiska länder ...............	581	641	767	957	790	739
Asien .......................................	4,823	4,973	5,317	5,805	6,432	5,367
Afrika .......................................	506	561	520	530	503	568
Australien .................................	363	337	285	295	399	272
Europa.......................................	8	6	5	5	6	7
Totala rörsockerproduktionen	10881	urno	11,610	12,391	13,323	12.808
Världsproduktionen av socker	19,897	19,318	17,758	18,231	18,129	17162

Tabell D 3. Den med sockerbetor odlade arealen 1 de riktigaste betsocker -

År	Tyskland	Tjeckoslo- vakien	Frankrike	Belgien
1910/11 ...................................................	1474,003		237,942	66,429
1911/12 ..................................................	*503,290	—	240.120	61,050
1912/13 ...................................................	*546,359	—	245,385	65,800
1913/14 ...............................................	*531,478	2295,081	206,000	54,200
1919/20 ..................................................	258,009	182,653	65,259	34,000
1920/21 ...................................................	272,845	192,864	91,030	53,000
1921/22 ...................................................	332,432	191,853	105,605	58,051
1922/23 ...................................................	358,339	184,591	127,450	59,176
1923/24 ...................................................	335,642	232,438	154.906	72,264
1924/25 ................................................	351,682	299,645	214,009	80,591
1925/26 ...................................................	372,542	311,674	214,300	72,478
1926/27 ..................................................	369,160	258,176	218,970	61,755
1927/28 ..............................................	401,146	281,321	234,430	71,380
1928/29 ..................................................	430,521	250,475	242,370	63,217

Siffrorna avse Tysklands dåvarande område. Den med sockerbetor odlade arealen inom Tysk -

*51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

1928/20, fördelat på viktigare länder. (1,000 ton råsocker.)

1919/20	1920/21	1921/22	1922/23	1923/24	1924/25	1925/26	1926/27	1927/28	1928129
702	1,084	1,301	1,455	1,146	1,564	1,599	1.664	1,675	1,860
507	717	663	744	1,002	1,429	1,510	1,042	1 254	1,055
5	15	14	24	47	75	78	80	110	108
ii	31	61	82	124	202	166	175	187	220
172	339	309	495	496	834	754	713	868	910
147	243	290	269	300	4'' >0	332	233	273	280
239	317	378	250	226	323	300	277	254	311
—	2	8	8	15	27	58	173	215	220
92	173	178	304	383	490	581	556	560	750
156	137	146	90	109	141	180	155	143	170
145	164	235	72	149	135	205	21	145	161
186	138	229	294	350	417	159	310	281	385
92	235	80	187	187	280	273	242	217	260
88	101	56	233	419	506	1,188	970	1,454	1,425
26	58	81	112	176	320	237	396	332	347
2,568	3,754	4,029	4,619	5,129	7,143	7,600	6,917	7,968	8,462
732	1,098	1,029	680	888	1,103	907	905	1,085	1,053
	50	37	29	43	70	58	55	56	64
3,326	4,902	5,095	5,328	6,060	8,316	8,560	7,877	9,109	9,579
3,789	3,998	4,060	3,659	4,117	5,202	4,956	4,580	4,103	5,100
117	168	314	285	158	85	134	45	68	166
441	446	368	344	406	599	553	571	678	558
505	489	553	495	638	704	717	739	823	850
183	176	173	198	236	322	368	328	392	368
297	203	197	210	257	249	425	512	458	410
1,595	1,555	1,720	1,713	1,814	1,928	1,962	1,858	1,993	1,967
6,927	7.035	7,385	6,904	7,626	9,089	9,115	8,633	8,515	9,419
3,274	2,763	2,869	3,315	3,601	2,817	3,271	3,547	3,509	3,020
1,413	1,634	1,786	1,914	1,899	2,119	2,446	2,104	2,567	3,203
209	256	338	263	376	590	444	579	638	630
610	667	734	733	853	810	859	773	953	1,130
5,506	5 320	5,727	6 225	6,729	6,336	7,020	7.003	7,667	7,983
Sill	588	571	599	612	587	719	657	714	811
251	260	377	347	355	545	598	518	617	627
8	13	9	9	9	10	9	13	14	18
13283	13216	14069	14,084	15,331	16567	17461	16,824	17,527	18858
16,609	18,118	19,164	19412	21,391	24,883	26021	24,701	26,636	28437

producerande länderna före och efter världskriget i hektar.

Nederlän- derna	Danmark	Sverige	Polen	Italien	England	Ryssland	Amerikas Förenta Stater
54,786	22,300	35,000		46,765		667,707	173,622
54,556	25,000	29,100	—	54,758	—	787,708	214,952
62,854	30,000	27,210	—	55,302	1,561	763,645	254,570
60,555	31,000	28,700	2175,251	82,348	1,634	728,247	262,005
53,103	41,629	35,500	74,977	51,700	—	285 489	275,124
65,5-9	38,500	45,690	69,313	46,300	1,218	162,059	341,154
73,615	54,236	48,752	81,880	50,000	3,334	116,904	330,797
55,956	24,330	16,716	109,353	85,000	3,365	175,608	218, MS8
67,497	30,300	42,706	141,217	93,000	6,769	242,770	268,913
73,930 66,210	41,130	37,400	168,347	136,300	9,055	343,182	332,673
37,679	40,312	174,195	52,000	22,497	537,000	265,424
60,492	29,900	4,118	180,452	80,255	51,600	543,000	275,742
69,002	40,300	40,554	198,032	93,240	92,040	640,000	292,992
65,255	41,200	42,623	220,512	112,000	71,200	759,000	283,000

lands nuv. område uppgick 1013 till 442,000 hektar. — ’ Siffrorna avse landets nuv. område.

52*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Tabell D 4. Den totala konsumtionen och konsumtionen per person ar socker i de olika
världsdelarna samt vissa länder under åren 1923 24—1927/28.

!	1923/24	1924/25	1925/26	1926/27	1927/28
	Totala kon- sum- tionen 1,000 ton	Kon- sum- tionen per person kg.	Totala kon- sum- tionen 1,000 ton	Kon- sum- tionen per person kg.	Totala kon- sum-i tionen 1,000 ton	Kon- sum- tionen per person kg.	Totala kon- sum- tionen 1,000 ton	Kon sum- tionen per person kg.	Totala kon- sum- tionen 1,000 ton	Kon-sum- i i sionen per person kg.
Tyskland ...............	918	14.6	1,402	22.2	1,432	22.6	1,521	23.9	1,626	25.4
Tjeckoslovakien ......	362	25.8	390	27.6	408	28.6	370	25.7	393	27.0
Österrike .............	150	22.9	176	26.7	198	29. s	176	26.3	202	30. o
Ungern .................	49	6.0	84	10.2	91	11.0	103	12.4	113	13.5
Schweiz.................	144	36.8	146	36.8	156	39.7	135	34.3	166	42.5
Frankrike...............	827	20.6	931	23.1	979	24.2	816	20.1	971	23 8
Belgien ..................	168	21.9	193	24.9	192	24.6	192	24.4	210	26.4
Nederländerna.........	215	29.8	209	28.6	213	28.7	219	29.2	233	30.6
Storbritannien.........	1,729	38.4	1,839	40.6	1,877	41.2	1,888	41.1	2,072	44.8
Polen.....................	203	7.2	281	9.8	297	10.1	343	11.5	386	12.7
Danmark ..............	163	48.2	170	49.7	186	53.8	170	48.6	183	51.7
Sverige ..................	203	33.8	224	37.1	224	37.0	218	35.9	230	37.7
Italien .................	347	8.7	336	8.4	361	8.9	367	8.9	379	9.1
Spanien..................	224	10.5	232	10.8	234	10.8	258	11.9	268	12.2
Sovjetunionen .........	442	3.2	737	5.3	1,013	7.1	1,068	7.4	1,310	8.9
Övr. europeiskaländer	686	9.1	779	10.2	821	10.6	814	10.4	856	10.9
Europa..................	6,830	135	8,129	15.9	8,682	16.7	8,658	16.5	9,598	18.1
Amerikas Förenta
Stater..................	5,551	49.2	6,006	52.5	6,047	52.2	6,020	51.8	5,889	49.6
Hawaii • • • .............	16	54.4	17	54.7	18	55.0	18	55.o	19	55.1
1 Porto Rico • ■ .........	48	34.0	49	34.6	50	34.8	50	34.7	50	34.7
Cuba ..................	ilo	33.1	120	35.6	150	44.0	155	44.9	155	44.3
Canada ..................	377	40. o	401	41.9	401	41.4	396	40.3	406	40.8
Brittiska Västindien och Guyana.......	23	11.2	25	12.0	25	11.9	25	11.6	25	11.7
Franska Västindien	5	10.2	5	10.2	5	10.2	5	10.1	5	10.0
Haiti o- San Domingo	11	3.8	12	3.9	12	3.8	14	4.3	14	4.2
Mexiko ..................	143	10.1	150	10.6	166	11.6	190	13.3	190	13.3
Övriga centralameri-kanska länder......	80	13.1	77	12.4	78	12.4	93	14.5	94	14.5
Argentina...............	265	27.8	295	30.o	330	32.7	330	31,9	330	31.1
Brasilien ..............	700	22.0	800	24.4	800	24.o	750	22.1	720	20.9
Peru ....................	41	7.2	49	8.6	57	9.8	51	8.7	42	7.1
Övriga sydamerikan-ska länder............	176	8.2	207	9.5	228	10.3	210	9.4	221	9.8
Amerika ...............	7,546	34.«	8,213	36.5	8,367	36 7	8,307	25.9	8,160	34.8 i
Kina och Hongkong	896	2.1	1,027	2.4	1,005	2.8	893	2.o	1,000	2.2
Brittiska Indien ......	4,000	12.8	3,550	10.8	4,200	12.9	4,300	13.1	4,350	13.8
Japan, Formosa......	675	8.4	707	8.6	782	9.3	780	9.2	885	10,3
Java .....................	148	4.2	180	4.8	200	5.2	237	6.1	281	7.1
Övr. asiatiska länder	320	4.0	345	3.8	346	3.6	403	4.2	450	4.6
Asien ...................	6,039	6.3	5,809	5.9	6,533	6.6	6,613	6.7	6,966	7.o;
Afrika ..................	417	3.1	489	3.«	537	4.0	546	4.0	580	4.2
Australien...............	413	48.9	418	48.6	423	48. s	429	48.8	436	48.2
Hela världsförbruk-										13.5
ningen ...............	21,245	lie	23,058	124	24,542	13.1	24.553	13.0	25.740
Hela världsproduk-tionen ...............	21,391	—	24,883		26,021	—	24.701	—	26,636	— 1

*53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Tabell D 6. Världsmarknadspriset & råsocker.1

Cf-noteringen å börsen i New-York i medeltal för år och per månad 1929 för 96° Cuba
Centrifugal vid omedelbar leverans och utan tull.1

	Cent \| Öre per lb per kg.
1908 .................................	2.71	22.8
1909 ...............................	2.6 5 2.83	21.8
1910 ...............................	23.8
1911 .............................	3.09	25.4
1912 ................................	2.80	23.0
1913 ..............................	2.15	17.7
1921 ..............................	8.4 6	34.0
1922 .................................	2.98	25.1
1923 ...............................	5.24	43.5
1924 ............................	4.19	34.7
1925 .................................	2.56	21.0
1923 ................................	2.57	21.1
1927 .................................	2.96	24.4
1928 ................................	2.47	20.3
19*9 .................................	1.96	13.2

		Cent	Öre
		per lb	per kg.
1929	januari........................	2.08	18.6
»	februari .....................	1.98	13.8
»	mars...........................	1.98	15.9
>	april ...........................	1.88	15.4
»	maj ...........................	1.84	15.1
»	juni ...........................	1.70	14.0
»	juli..............................	2.0 5	16.8
»	augusti........................	2.0 4	18.7
»	september ..................	2.24	18.4
»	oktober.......................	2.25	18.5
	november.....................	1.98	16.3
	december...................	1.89	15.5

1 I de fall, då noteringen för omedelbar leverans ej funnits att tillgå, har använts terminsnoteringen
för närmaste termin.

Tabell I) 6. Gällande tall- och skattesatser å socker i vissa länder.

I kronor per 100 kg.

(Som raffinad avses här nedan i allmänhet socker polariserande 98° eller mer, medan

socker med lägre sockerhalt hänföres till råsocker.)

Länder	Tull å råsocker	Tull & raffinad	Skatt å raffinad
Belgien .........................................................	8.82	8.32	1 2.08
Danmark1 2....................................................	4.00— 6.50	10. oo	1 5.7 0
England,2 allm. tull .......................................	8.05—15.34	20.84	18.50—10.42
pref. tull .......................................	4.3 7— 8.29	8.50 — 10.42	—
Finland .........................................................	23.50	25.85	—
Frankrike ....................................................	20. oo	20.51	12.46
Italien.........................................................	17.28	25.92	78.4 0
Nederländerna3 4................................................	—	—	40.6 0
Norge.........................................................	30. oo	30.oo	—
Polen..........................................................	21.oo	25.2 0	4 16.17
Rumänien 2 ...................................................	20.0 7	33.46—40.14	8.92
Schweiz2 .....................................................	0.14	5.04— 9.37	—
Spanien ........................................................	43.2 0	43 20	1 24.88
Sverige ......................................................	7.oo	10-oo	—
Tjeckoslovakien ...........................................	37.58	37.58	20.42
Tyskland .....................................................	18.70	6 22.2 6	18.70
Ungern ......................................................	19.66	19.66	26.51
Förenta Staterna............................................	18.13	19.2S	—

1 Skatten utgår ej å importerat socker.

2 Tull- och skattesatserna utgå med varierande belopp alltefter sockerhalten.

8 Tull utgår dock undantagsvis, såsom t. ex. när sockret är förpackat i små förpackningar
eller i tablettform.

4 Vid import erlägges dubbel skatt.

6 Priset å inlandsmarknaden får dock ej överstiga 21.16 riksmark för 50 kg. malen
melis, såvida angivna tullsats skall tillämpas.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Tyskland..........................

Österrike ........................

Belgien ............................

Finland .........................

Frankrike ..........................

Storbritannien o. Nordirland

Ungern ...........................

Italien..............................

Nederländerna .................

Polen ...............................

Sverige ...........................

Schweiz ...........................

Tjeckoslovakien..................

Turkiet 2............................

Samtliga länder i Europa

Canada ......................................

Cuba ............................................

Förenta Stat. (handeln med utlandet) ...
» » ( » » Filippinerna)

» » ( » » Alaska) ......

» » ( » » Porto Rico).

* » ( » » Hawai) ......

Dominikanska Republiken..................

Samtliga länder i Nord- o. Mellanamerika

Chile .............................................

Peru ..........................................

Britt. Guyana ..............................

Samtliga länder i Sydamerika

Kina................................................

Britt. Indien.................................

Nederl. Indien .................................

Japan (handeln med utlandet)............

» ( » » Korea)...............

» ( » » Formosa)...........

Persien .........................................

Filippinerna .................................

Britt. Malajstaterna...........................

Samtliga länder i Asien
Samtliga länder i Afrika
Samtliga länder i Australien
Samtliga länder 1

Tabell D 7. Olika länders import

(Siffrorna äro hämtade ur Annuaire International

	I	m p o r	t
Medeltal 1909—1913	1925	1926	1927
100 kg.	100 kg.	100 kg.	100 kg.
31,627	1,135,829	432,442	1,106,620
35,763	1,002,297	1,035,876	980,965
71,568	607,141	516,911	824,635
454,293	1,110,380	339.917	666,084
1,689,172	3,399,840	4,410,680	3,559,080
18,430,677	21,490,251	17,933,889	16,720,303
295,737	1,483	1,248	2,967
83,909	912,370	206,821	701,181
750,442	3,287,862	3,937,390	2,664,670
—	1,865	556	581
15,169	444,525	1,062,124	1,132,756
1,072,317	1,290,304	1,288,351	1,246,686
—	495	628	25,697
1,789,692
23,989,000	38,946,000	35,308,000	33,692,000
2,702,422	5,392,221	5,215,671	4,485,041
5,988	13,729	5,395	2,943
19,232,9381 996,429/	40,458,109	42,729,074	38,258,413
—	—	—	—
2,914,898	5,446,822	5,258,064	5,207,791
4,942,588	6,850,647	6,777,816	7,044,576
—	5,240	1,736	1,230
30,979,000	58,366,000	60,194,000	55,303 000
765,516	1,058,631	1,286,909	954,141
164	3,172	196	241
26,253	3,953	5,049	4,123
1,682,000	2,398,000	1,879,000	1,489,000
3,010,127	7,211,953	7,058,952	6,059,505
3 6,287,607	3 7,633,937	3 7,946,280	3 7,622,384
1,030	38,092	30,592	27,212
1,594,483	3,816,704	4,551,223	4,213,696
0	44,‘258	2,5)9	67,092
1,514,630	4,302.326	4,492,749	4,157,080
3 1,123,154	640,309	704,093	723,321
40,38!	10,010	12,263	22,759
	1,148,058	1,108,676	1,125,251
15,128,000	27,178,000	28.452,000	26,830.000
1,908 000	3,274,000	3.192,000	3,277,000
1,279,000	731000	P 878,000	677 000 !
74996,000	133,140,000	129,928 000	121,347,000

1 Till följd av gränsförskjutningarna genom världskriget äro siffrorna för åren före och efter kriget
fullt exakta, men de lämna ändock en överblick av den internationella sockerhandelns om -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

*55

och export av socker.1

de Statistique Agricole 1928/29)

		E	sport
1928	Medeltal 1909—1913	1925	1926	1927	1928
100 kg.	100 kg.	100 kg	100 kg.	100 kg.	100 kg.
1,126,431	7,921,264	1,141,871	2,305,411	1,489,377	760,255
1,077,178	7,700,533	9,152	5,773	3,354	5,598
783,977	1,401,396	2,096,474	1,601,583	1,054,627	997,024
920,665	—	—	—	—	—
4,405,620	1,876,960	1,768.770	1,942,390	2,131,800	2,574,800
19,629,078	295,078	669,370	787,896	860,093	759,367
5,523	2,555,645	847,106	662,125	671,735	711,013
1,074,983	2,737	97,537	73,106	46,021	33
2,791,610	1,818,835	3,783,062	3,163,000	2,803,360	2,074,840
337	1,960,309	2,666,909	2,022,733	1,856,796
939,196	9	11	37	117	162
1,438,189	0	568	596	514	769
700	—	8,278,126	9,249,310	5,584,640	7,434,870
	112
38,834,000	21,425,000	20,779,000	22,511,000	16,986,000	17.473,000
4,333,673	6,938	1,385,144	1,293,705	887,912	218,360
18,329,189	50,104,695	48,099,820	42,742,375	39,805,094
37,098,774	/ 360,002\ \ 4,859/	3,441,458	969,709	1,136,904	1,112,081
_	23,566	29,331	28,784	31,135	31,314
6,118,450	52,377	19,428	14,263	4,469	2,386
7,971,238	—	—	13,163	18,937	9,198
0	—	3,011,628	3,376,535	2,958,960	3,340,189
55,862,000	23,304,000	66,127,000	61,765,000	55,800,000	53,752,000
1,350,588	934	1,071	799	918	1,812
1,327,739	2,081,397	3,289,855	2,978,640	3,113,120
4,917	961,546	992,962	860,175	1,113,750	1,165,274
1,870,000	3,073,000	3,976,000	5,153,000	5,853,000	5,834,000
	130,815	41,950	7,427	23,065
1 4 8,439,093	243,828	339,166	372,712
33,318	413,101,970	20,677,029	17,371,854	19,986,065	25,654,982
3,810,563	46,147	1,470,076	1,837,852	1,613,699	2,313,728
23,152	4 70,120	106,313	120,567	147,882	117,985
5,860,825	24,295	16,907	22,587	53,696	42,027
3 5,457	3,218	1,057	76
44,331	2,624,963	5,468,320	4,112,315	5,083,212	5,342,795
1,135,575		391,785	290,951	241,789	291,524
31,318000	18,534,000	33,255 000	28.771,000	32,109,000	40,295,000
3,085 000	2,856,000	3672,000	3 767,000	4,275,000	4,232,000
844,000	5,718,000	9,403,000	8,563,000	9,112,000	11,828 000
\| 182,703,000	77,573,000	137,494,000	131,281,000	125,234,000	132,914,000

ej utan vidare jämförbara med varandra. Även i övrigt torde de anförda siffrorna ej vara
fattning. — 2 Ej medtagen i slutsumman. — 8 Endast sjövägen. — 4 1912—1913.

56*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Bilaga litt• E.

Den svenska sockerbetsodlingen.

(En jordbruksstatistisk undersökning.)

Av fil. kand. Erik Carlsson.

A. Historik.

Någon egentlig sockerbetsodling förekom icke i vårt land förrän vid mitten
av 1850-talet. Försöksvis hade man dock redan ett par decennier tidigare,
ehuru i ringa omfattning, påbörjat dylik odling. Till kampanjen 1873—1874
hade densamma utvecklats därhän, att man då förädlade 31,090 ton avverkade
sockerbetor vid sammanlagt fem fabriker. Därefter inträdde emellertid en
kraftig tillbakagång, och fem år senare, eller vid kampanjen 1878—1879,
förädlades endast 7,030 ton betor vid en enda kvarvarande fabrik.

Då den första ansatsen till att här i landet införa sockerbetsodling icke
kröntes med någon framgång, torde detta få tillskrivas skilda omständigheter.
Säkerligen hava fabrikernas ringa kapacitet och betornas vid denna
tid låga sockerhalt (utbytet av råsocker i procent av betvikten översteg
aldrig 8 procent) varit de förnämsta orsakerna. I någon mån torde även
beskattningspolitiken hava bidragit till det dåliga resultatet.

Med 1880-talets ingång uppblomstrade sockerindustrien, och från kampanjen
1883—1884 ökades betodlingen. Till en början skedde denna ökning långsammare,
för att de senare åren intill kampanjen 1894—1895 försiggå i synnerligen
hastigt tempo. Sistnämnda år inskränktes betarealen men steg ånyo kampanjen
1896—1897. Därefter hava betarealerna i stort sett ökat fram till de senaste
åren. Kortare avbrott i denna stegring och andra fluktuationer i de årliga
betarealerna få huvudsakligan tillskrivas inflytandet av ekonomiska faktorer
av ett eller annat slag. Utvecklingen åskådliggöres av nedanstående för
hela landet gällande femårsmedeltal:

		Sockerbetsareal
Å r	Sockerbetsareal	i procent av
i hektar	totala åker-
		arealen
1896—1900 ..................	................. 25,692	0.7
1901—1905 ..................	................. 26,076	0.7
1906—1910 ..................	................. 32,669	0.9
1911—1915 ...................	................ 30,552	0.8
1915—1920 ..................	................. 35,870	0.9
1921—1925 ...................	................. 37,978	1.0

Man kan således iakttaga en ökning örn icke mindre än i runt tal 50
procent av sockerbetsarealen under en tid, då den totala åkerarealen endast
ökat med icke fullt 9 procent ‘. Ökningen i sockerbetsarealen har i själva 1

1 Det förtjänar framhållas, att de tolala åkerarealer, vilka här kommit till användning
åtminstone delvis äro något för höga. Den totala åkerarealen var år 1925 beräknad til)
3,810,000 hektar, under det att 1927 års jordbruksräkning givit som slutresultat en total
åkerareal örn 3,715,000 hektar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

*57

verket varit ännu kraftigare, enär det sista femårsmedeltalet starkt påverkats
av den till bortåt en tredjedel inskränkta betodlingen år 1922. Bortser
man från detta år, erhålles för perioden 1921 —1925 en medelareal örn
43,285 hektar, vilket utgör l.i procent av den totala åkerarealen.

Slutligen må nämnas, att åren 1927 och 1928 redovisades 40,736, respektive
42,769 hektar sockerbetor samt att den sistlidna år kontrakterade betarealen
uppgivits vara 25,314 hektar. Av kända orsaker var betodlingen till
större delen nedlagd år 1926, då det endast redovisades 4,594 hektar sockerbetor.

Då i det följande 1929 års betareal ingenstädes medtagits, är förklaringen
därtill dels den, att statistiska centralbyrån, ännu då detta skrives, icke
erhållit några länssiffror och dels, att man har anledning förmoda, att den
odlade arealen icke oväsentligt överstigit den kontrakterade.

B. Betodlingens lokalisering.

För att lämna kvalitativt och kvantitativt tillfredsställande skördar eller
för att över huvud med fördel kunna odlas, fordrar sockerbetan såväl goda
geologiska och klimatologiska betingelser som en högt uppdriven jordkultur.
Det är därför ingen tillfällighet, att sockerbetsodlingen huvudsakligen förekommer
inom våra förnämsta jordbruksbygder, eller att den är koncentrerad
till några få avgränsade geografiska områden. På grund härav giva de nyss
anförda rikssiffrorna icke heller den föreställning örn sockerbetsodlingens
omfattning, som är nödvändig för en rätt förståelse av dess ekonomiska
betydelse och dess ställning inom jordbrukshushållningen. Därtill erfordras
ett mer ingående studium av jordbruket inom de sockerbetsodlande distrikten,
som, för att icke brista i fråga örn överskådlighet och fullständighet, ansetts
böra omfatta dels en jämförelse av förhållandena vid olika tidpunkter
och dels en grundligare undersökning av det aktuella läget. Den officiella
statistiken lämnar nödvändiga uppgifter för den förra delen av ett sådant
studium. För den senare delen hava de ännu icke publicerade resultaten
från 1927 års jordbruksräkning ställts till förfogande av statistiska centralbyrån
x. Därjämte har det för denna undersökning företagits en särskild
bearbetning av jordbruksräkningens primärmaterial.

Sockerbetsodling av mer betydande omfattning förekommer endast inom
Malmöhus och Kristianstads län. Dock odlas sockerbetor mer eller mindre
inom ytterligare sex län Under tiden 1908—1928 har denna odling fördelat
sig på följande sätt mellan de olika länen:

		Sockerbetsareal	Sockerbetsareal
		i medeltal för	i procent av
		åren 1908—1928	länets åkerareal
Östergötlands	län .................	............... 1,288	0.5
Kalmar	» ...................	................. 1,490	0.8
Gotlands	» ...................	................ 1,917	2.5
Blekinge	» ...................	................. 676	1.1
Kristianstads	» ...................	4,961	2.o
Malmöhus	» ...................	.................. 22,456	6.5
Hallands	» ...................	921	0.6
Skaraborgs	» ...................	.................... 270	0.1

1 I)å 1927 års uppgifter delvis måst hämtas från jordbruksräkningens primärtabeller, reserverar
sig författaren för sådana smärre korrektioner, som kunna komma att företagas med
desamma vid deras slutgiltiga utformning.

2 Härvid och i det följande bortses då helt och hållet ifrån sådana smärre betarealer, vilka
emellanåt redovisats inom olika län. Ar 1927 förekom t. ex. (i hektar sockerbetor inom Alvsborgs
län.

58* Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

För denna undersökning är det emellertid av mycket stort intresse att
undersöka betodlingens utveckling inom de olika länen och därför återgivas
de absoluta och relativa betarealerna för de olika åren i tabell Eli tabellbilagan.
Örn man bortser från de år, då betodlingen av en eller annan
anledning varit helt eller delvis nedlagd, kan man nämligen urskilja landsdelar
av bestämt olika karaktär. Inom Malmöhus men framför allt Kristianstads
och Kalmar län kan man iakttaga en kraftig ökning av betarealerna.
Inom Kristianstads län är stegringen från år 1908 dock icke så kraftig,
som de officiella talen utvisar. Intill år 1913 redovisades nämligen för låg
betareal för detta län. I stället voro betarealerna för högt angivna för
Malmöhus och Blekinge län. För Hallands och Östergötlands län är det
mest karakteristiska den avsevärda stegringen i betarealerna åren 1913—1915
och ännu mer åren 1919—1921 under inflytande av då rådande konjunkturer.
Från sistnämnda år iakttages för båda länen en bestämd tillbakagång.
Ehuru betarealerna för Gotlands län varit underkastade rätt avsevärda
fluktuationer, hava de i stort sett icke undergått någon större förändring;
dock äro de under de senare åren lägre än i periodens början.
Inom Blekinge län sjönk betarealen efter åren 1908—1911 (se ovan) och har
senare aldrig kommit upp i samma nivå. Inom Skaraborgs län slutligen
har betodlingen aldrig varit av någon större omfattning. År 1921 redovisades
en maximiareal örn 435 hektar.

I huru hög grad de båda Skånelänen dominera betodlingen framgår ännu
tydligare av följande tabell, som angiver de olika länens procentuella andelar
av rikets sockerbetsareal vid tre olika tillfällen:

Sockerbetsarealen, länsvis, i procent av
hela rikets sockerbetsareal

	1910	1921	1927
Östergötlands län ............	............ 2.5	5.2	2.3
Kalmar » ............	........... 2.6	5.9	4.7
Gotlands » ............	........... 7.1	4.3	4.0
Blekinge » ...........	............ 3.4	1.7	1.4
Kristianstads » ...........	............ 10.1,	15.6	16.7
Malmöhus » ............	............ 72.o	63.3	68.1
Hallands » ............	........... 1.9	3.i	2.2
Skaraborgs » ............	............ 0.5	0.9	0.6
	100.O	100.o	100.o

Malmöhus och Kristianstads län omfattade således dessa år respektive 82.o,
78.9 och 84.8 procent av all sockerbetsodling. Denna tabell visar dessutom
tydligt den synnerligen starka ökningen av betodlingen inom Kristianstads
och Kalmar län. Det är vidare intressant att iakttaga, att Skånelänen Ängö
sin procentuella andel sänkt under år 1921, som betecknar höjdpunkten hittills
ifråga örn betarealen. Detta sammanhänger med den redan omtalade
temporära ökningen av betarealerna inom Östergötlands och Hallands län.

Redan denna allmänna överblick lämnar en god föreställning örn betodlingens
utbredning och koncentration till vissa bestämda trakter. Det
visar sig emellertid, att en länsindelning icke är tillfyllest, om man vill
tränga djupare in i denna fråga. Detsamma gäller jordbruket i dess helhet.
Detta växlar karaktär från trakt till trakt, och vill man studera dess
relation till de naturliga betingelserna, vilket är nödvändigt för en rätt för -

Kungl. Maj:ls proposition Nr 82.

ståelse utav detsamma, måste man företaga en ingående undersökning av dessa
förhållanden. Även örn man därvid utsträckte sig till en så detaljerad granskning,
att man betraktade varje kommun som den minsta enheten, skulle
man i många fall finna, att icke ens denna uppfyllde kravet på den önskade
homogeniteten. Det är givetvis omöjligt och icke heller önskvärt att dela
upp ett stort material i dylika små grupper, örn man önskar bibehålla överskådligheten.
Men det är synnerligen värdefullt, om man kan bryta de
administrativa gränserna och till större enheter sammanföra områden med
i stort sett likartad karaktär. Sedan ett tiotal år tillbaka har statistiska
centralbyrån företagit något liknande genom att uppdela de olika länen i
vissa naturliga jordbruksområden.

För en ingående studie av sockerbetsodlingen gälla, ehuru ännu mera utpräglade,
samma synpunkter, som framförts här ovan. Inom de skilda länen
är denna odling så ytterligt olika utbredd, att densamma emellanåt är
av nästan lokal karaktär. Det är alldeles givet, att det är inom dylika
ofta begränsade områden, som betodlingen spelar större roll än annorstädes,
samt att densamma där måste utgöra en ekonomisk och social faktor av
stor betydelse. Men för att utröna och klargöra detta, måste man först utreda
de lokala jordbruksförhållandena. Med dessa som bakgrund kan man
bättre bilda sig en uppfattning örn sockerfrågan, sedd ur jordbrukets synpunkt.

Det har ansetts lämpligt, att för detta ändamål taga fasta på statistiska
centralbyråns ovan nämnda uppdelning av länen, och på grund härav lämnas
i tabellerna E. 2 och E. 3 de arealuppgifter för de sockerbetsodlande länen, som
erhållits vid 1927 års jordbruksräkning. Dessa tabeller lämna specificerade
uppgifter över åkerjordens användning och hava medtagits för att giva en
fullständig bild av jordbrukets ställning vid ifrågavarande tidpunkt. Någon
diskussion rörande dessa allmänna tal kan icke här ifrågakomma, men de
förtjäna dock för närvarande ett visst beaktande, emedan den brokiga bild,
som de lämna utav jordbrukets karaktär inom olika områden, är en direkt
följd utav de naturliga och ekonomiska betingelserna samt brukningsdelarnas
storlek.

För betodlingen finner man dess procentuella omfattning inom de olika
områdena vara följande:

	Sockerbetsareal	Sockerbetsareal
Län och områden	i procent av to-	Län och områden i procent av to-
	tala åkerarealen	tala	åkerarealen
Östergötlands län	...... 0.4	Malmöhus län	8.i
a) Norra skogsbygden	...... O.o	a) Skogsbygden ...........	0.3
b) östgötaslätten	0.6	b) Mellanbygden	. 2.o
c) Södra skogsbygden	O.o	c) Slättbygden	11.2
Kalmar län	....... 1.0	Hallands län	0.6
a) Kalmarslätten	0.7	a) Slättbygden .............	0.7
b) Öland	4.1	b) Skogsbygden ...........	0.3
c) Skogsbygden	O.o	Skaraborgs län	O.i
Gotlands län	.......... 2.o	a) Slättbygden	O.i
Blekinge län	....... 0.9	b) Falbygden ..................	—
a) Skogsbygden	.. .. O.o	c) Nordöstra höglandet...	—
b) Slättbygden	1.5	d) Sydöstra höglandet	O.o
Kristianstads län	........ 2.8
a) Skogsbygden	......... O.o
b) Mellanbygden	.......... 1.5
c) Slättbygden	6.3

60* Kungl. Maj-.ts proposition Nr 82.

Härav finner man, att betodlingen huvudsakligen är koncentrerad till
följande områden:

Malmöhus län .............................................. (slättbygden)

Kristianstads län ............................. ( » )

Kalmar län................................................. (Öland)

Inom övriga delar av landet förekommer denna odling icke i samma omfattning,
vilket även framgår därutav, att inom dessa områden år 1927 redovisades
32,556 hektar sockerbetor eller 80 procent av rikets betareal.

Vid den senare detaljgranskningen av 1927 års jordbruksstatistiska material
kommer densamma även att omfatta Gotland. Det har nämligen ansetts
lämpligt att utsträcka en dylik undersökning även till detta län, dels
på grund utav dess icke obetydliga betodling och dels emedan betodlingen
därstädes har en från övriga områden rätt avvikande karaktär.

C. Den lokala betodlingen.

a) Malmöhus och Kristianstads län.

Tidigare karakteriserades betodlingen inom Malmöhus och Kristianstads
län såsom stadd i utveckling. Detta gällde i synnerhet det senare länet.
För båda länen har det ansetts lämpligt att företaga en undersökning av
betodlingens utbredning och utveckling under det senaste årtiondet. Detta
synes väl motiverat på grund därutav, att jordbruket under denna tid
undergått stora förändringar och att dessa giva ökad förståelse för det
aktuella läget samt måhända kunna lämna upplysning örn tendensen i den
fortsatta utvecklingen. Hur intressant det än kunde vara, att i detta sammanhang
utsträcka jämförelsen över en ännu längre period, måste detta
dock förfalla. De tidigare jordbruksstatistiska uppgifterna äro icke så fullständiga
och tillförlitliga, att en dylik jämförelse icke skulle kunna bliva
missvisande och sålunda värdelös.

För denna mera ingående granskning hava de ovan nämnda naturliga
områdena icke ansetts innebära en tillräcklig differentiering. Därför hava
de olika häraderna blivit undersökta var för sig och dessutom ytterligare
uppdelade på de tre större områdena, skogsbygden, mellanbygden och slättbygden.
Denna uppdelning har verkställts enligt de grunder, vilka kommit
till användning inom statistiska centralbyrån och kan närmare studeras i
här närslutna bilaga E 15 ''. Resultatet av den så verkställda uppdelningen
framgår av tabell E. 4, där man iakttager, att inom Skytts härad av Malmöhus
län icke mindre än 17.o procent av åkerarealen användes för sockerbetor
år 1927, under det att skogsbygderna av Färs och Frosta härader endast
uppvisa 0.2 procent. Inom slättbygden av detta län har den del, som tillhör
Luggude härad, den minsta betodlingen. Där upptager betarealen endast
5.7 procent, alltså endast tredjedelen av den för Skytts härad påvisade proportionen.

Av Kristianstads län dominera slättbygderna inom Ingelstads, Järrestads
och Gärds härader, vilka uppvisa respektive 11.4, 8.8 och 8.3 procent sockerbetor,
under det att dylik odling icke alls förekommer inom skogsbygderna
av östra och Västra Göinge samt Norra och Södra Åsbo härader.

Sockerbetsodligens lokalisering inom Skåne kan sammanfattas sålunda.
Utefter hela västra, södra och sydöstra delen av landskapet förekommer en
omfattande betodling inom ett sammanhängande område, som har sin största 1

1 Deri för hela riket gällande indelningen av de olika länen på naturliga jordbruksområden
återfinnes som bilaga nr 3 till 1919 års arealinventering och husdjursräkning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

utsträckning i sydväst, där betodlingen också är mest intensiv (Söderslätt).
I söder nedtränga Romeleåsen och dess utlöpare, varför området där avsmalnar
för att åter något utvidgas i sydost, där dock Linderödsåsen utgör
en naturlig nordlig gräns. Inom landskapets nordvästra del, på Kristianstadsslätten
samt på spridda områden innanför det ovan nämnda bältet förekommer
dessutom, ehuru i mindre omfattning, en icke obetydlig betodling.
Däremot saknas dylik praktiskt taget inom landskapets inre och nordligare
delar.

Jämför man denna bild av sockerbetsodlingens utbredning med en geologisk
karta över Skåne, skall nian finna, att sockerbetsodlingen väsentligen
bedrives inom de delar utav landskapet, vilkas berggrund utgöres av kritoch
silurformationer eller med andra ord inom de trakter, vilka uppvisa
den bästa jordmånen. I samband härmed lämnar tabell E. 4 en synnerligen
intressant upplysning. Procenttalen för åren 1919 och 1927 uppvisa
nämligen, att, ehuru sockerbetsodlingen mellan dessa år ökat med 15.3 och
27.8 procent inom respektive Malmöhus och Kristianstads län, vissa härader
icke desto mindre förete en minskning eller ett stillastående i de relativa
sockerbetsarealerna. Detta gäller inom Malmöhus län, Luggude samt inom
Kristianstads län, östra och Västra Göinge, Norra och Södra Åsbo samt Bjäre
härader. Berggrunden i dessa trakter utgöres, vad Malmöhus län beträffar,
av rät-lias samt i Kristianstads län av urberg. Samtidigt med att betodlingen
utvidgats, har således den bättre jorden i allt högre grad utnyttjats
och jordbruket i samma mån rationaliserats. Denna förskjutning i sydlig
och sydostlig riktning av betodlingens tyngdpunkt är så markerad, att den
förtjänar den största uppmärksamhet. Det är därvid ingalunda säkert, att
hela förklaringen till densamma är den här antydda. Ekonomiska faktorer
kunna hava utövat sitt inflytande och den nedan diskuterade förskjutningen
av betodlingen mellan jordbruk av olika storlek har måhända icke heller
varit utan betydelse. Rönnebergs härad, som är en typisk sterb rukarbygd,
uppvisar t. ex. ingen utökad betodling, under det att det för Skytts härad,
som är en lika typisk bondebygd, redovisas en avsevärd stegring.

Det kan givetvis ifrågasättas, huruvida ovan gjorda uppdelning av Malmöhus
och Kristianstads län är fullt tillfredsställande för att belysa betodlingens
omfattning. Otvivelaktigt hade man kunnat utvinna mer av det
förefintliga materialet genom att följa betodlingen inom varje kommun. Att
så icke skett kan emellertid motiveras därmed, att en dylik detaljgranskning
kommit att förorsaka ytterligare arbete samt att överskådligheten därvid
icke blivit densamma. Med säkerhet förekomma inom olika delar utav
häraderna eller de delar utav desamma, vilka här sammanförts till enheter,
rätt stora variationer i fråga om de relativa betarealerna. En flyktig genomgång
av kommunsiffrorna för att utröna denna sak visar t. ex., att inom
Luggude härad kommunerna Välinge, Kattarp och Välluv uppvisa över 10
procent sockerbetor, att Örtofta av Harjagers härad uppvisar över 17 procent
och Vällinge och Maglarp av Skytts härad omkring 20 procent, den senare
kommunen t. o. m. 22.4 procent. Inom Ingelstads härad närma sig kommunerna
Ingelstorp och Glemminge 15 procent och Skepparslöv av Gärds härad
har över 10 procent sockerbetor. Dessa avvikelser liksom liknande i motsatt
riktning kunna emellertid icke förrycka den totalbild av sockerbetsodlingens
utbredning, som erhållits av det föregående.

b) Övriga betodlande län.

Ehuru betodlingen inom övriga delar av landet icke har samma betydelse

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

som den har i Skåne, har det för fullständighetens skull ansetts nödvändigt
ägna några ord åt betodlingens lokalisering även inom desamma.

Häradsuppgifterna för Östergötlands län synas vid en första granskning
vittna örn en ganska utbredd betodling. Då denna dock i flera fall icke
uppgår till mer än några få hektar, har man anledning förmoda, att dessa
sockerbetor icke äro avsedda för sockerfabrikationen utan användas till foder
och rätteligen borde rubriceras som foderrotfrukter. Givetvis är sockerbetsodlingen
huvudsakligen förbunden med länets slättbygd, men t. o. m. där
äro de redovisade betarealerna ganska obetydliga och endast Dals härad uppvisar
år 1927 en relativ betareal över en procent. Inom övriga härad
uppgår densamma endast till några tiondels procent. Dals härad, d. v. s.
slättbygden omkring Vadstena ned mot sjön Tåkern, hade sagda år 223
hektar sockerbetor, vilket utgör 2.6 procent av den totala åkerarealen. I
övrigt är sockerbetsodlingen inom länet väsentligen koncentrerad till den
del av slättbygden, som begränsas i norr av sjön Roxen och Motala ström
samt i söder av den räta linje, som å kartan markeras av järnvägarna
Linköping — Mjölby och Mjölby—Hästholmen. Den inskränkning i sockerbetsodlingen,
som ägt rum sedan år 1919, har varit genomgående men synes
minst hava drabbat Dals härad. Man bortser då ifrån Lysings härad, som
uppvisar en ökad betodling, och jämväl de härader, vilka hava några få
hektar sockerbetor redovisade.

Enär Kalmar län omfattar ur jordbrukssynpunkt till sin karaktär så olikartade
områden som Öland, slättbygden i Norra och Södra Möre härader
samt skogsbygderna i länets västra delar, är det helt naturligt, att betodlingen
även i detta län måste vara av mer lokal betydelse. Ingår man på
en närmare granskning av detta förhållande, finner man, att betodlingen å
fastlandet huvudsakligen förekommer inom några få kommuner utan att
någonstädes vara utav större omfattning. Icke heller Öland uppvisar någon
enhetlig karaktär. Stora Allvaret samt de nordliga rullstensåsarna och sandmarkerna
äro karga, men Mörbylångadalens bördiga jord utgör en av landets
allra bästa jordbruksbygder. Landskapets betodling bedrives också inom de
bördigare trakterna, ehuru densamma dock synes förekomma annorstädes
fast i mindre omfattning. Algutsrums och Gräsgårds härader äro de främsta
betdistrikten. Betodlingen har dock gått något tillbaka, inom det senare
sedan år 1919. I stället uppvisa Runstens och Möckleby härader en icke
obetydlig ökning i betarealerna. Inom vissa av Ölands kommuner har betodlingen
samma relativa omfattning som i Skånes betodlande distrikt. Således
uppvisa Vickleby, Resmo och Mörbylånga socknar respektive 14.5, 11.5
och 13.n procent sockerbetor samt Kastlösa 11.i procent.

På Gotland är betodlingen mer utbredd inom det södra än det norra häradet.
Sin största relativa omfattning har den dock inom de delar av norra
häradet, som ligga omkring Roma och Visby. Inom nordligaste delen av
landskapet förekommer praktiskt taget ingen betodling.

Den rätt obetydliga betodlingen i Blekinge är företrädd inom samtliga
härader men är huvudsakligen koncentrerad till slättbygderna. Vad slutligen
Hallands län beträffar, är odlingen där i huvudsak lokaliserad till de
tre södra häraderna, d. v. s. Höks, Tönnersjö och Halmstads härader.

Denna i vissa avseenden rätt kortfattade framställning har således ådagalagt,
att betodlingen huvudsakligen är lokaliserad till några få områden,
men att den inom desamma i många fall har en så betydande omfattning,
att den som en integrerande del i dessa trakters vegetabiliska produktion
måste vara utav synnerligen stor betydelse. Detta omdöme gäller alldeles

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 82.

oberoende utav det förhållandet, att betodlingen dessutom ansetts verka
höjande på jordbrukets hela produktion.

D. Sockerbetsodlingen inom det större och det mindre jordbruket.

De ekonomiska faktorer, vilka utöva sitt inflytande på sockerbetsodlingen,
evad det gäller densammas koncentration till det större eller mindre jordbruket,
skall icke bliva föremål för undersökning i detta sammanhang. Här
skall endast lämnas en redogörelse för själva brukningsförhållandena och
dessas utveckling under det senaste årtiondet. Antydningsvis förtjänar
emellertid framhållas, att jordbrukets hela produktion, dess räntabilitet och
anpassningsförmåga m. fl. betydelsefulla faktorer gestalta sig väsentligt olika
allt efter brukningsdelarnas storlek. Det är därför helt naturligt, att detta
här kommit att ägnas ett alldeles särskilt intresse, dels med hänsyn till den
aktuella jordbruksfrågan och dels med tanke på att därigenom kunna lämna
en grundval för undersökningar rörande sådana ekonomiska och sociala förhållanden,
som stå i samband med sockerbetsodlingen.

Vid sin undersökning av jordbruksförhållandena inom bl. a. Luggude,
Bara, Skytts och Rönnebergs härader i Malmöhus län kunde byråchefen

E. Höijer konstatera,1 att sockerbetorna i allmänhet upptogo den största
arealen vid smålägenheterna samt vid de största herrgårdarna. Han kunde
emellertid därjämte för Rönnebergs härad iakttaga, att sockerbetsodlingen
icke obetydligt ändrat karaktär mellan åren 1914 och 1917 och säger:
»Liknande är förhållandet ifråga om sockerbetsodlingen, som gått starkt
tillbaka vid de större herrgårdarna och något även vid de mindre herrgårdarna
och större bondgårdarna men däremot icke obetydligt ökat vid
småbruken samt de små och medelstora bondgårdarna». Ehuru detta endast
avser ett härad, är iakttagelsen icke desto mindre intressant, ty den har
förmodligen med rätta ansetts utgöra ett bevis på de större jordbrukens
bättre anpassningsförmåga efter de ekonomiska konjunkturerna. I samband
härmed hämtas nedanstående tabell från 1919 års arealinventering, avseende
jordbruken inom Oxie, Bara och Rönnebergs härader fördelade på storleksklasser: -

Storleksgrupper	Sockerbetsareal i procent av hela åkerarealen
Oxie	liärad	Bara	härad	Rönnebergs härad j
1916	1919	1916	1919	1914	1919
	%	%	%	O/ /O	%	°/ /o
0.2 G—1 hektar ...........................	19.9	10.0	lO.n	15.1	13.9	7.5
1— 2 » ..........................	14.x	10.8	10.2	12 6	9.3	8.8
9 — 5 »	13.c	11.S	B.8	10.8	6.4	8.3
5 10 » .............................	1 O. 1	12.o	9.5	10.3	8.7	11.2
10 20 » .............................	12.8	13.2	9.0	9.0	8.o	10.7
20— 30 » .........................	13.9	13.2	9.2	9.5	8.5	11.8
80— 50 „ ..............................	12.5	12.8	9.4	9.7	10.1	11.7
50-100 » .............................	13.2	13.2	8.9	8.4	10.4	12''6
över !00 » ..............................	10.8	7.8	lO.s	9.5	13.o	12.8
I medeltal	12.7	12.4	9.4	9.6	10.4	11.7

Av tabellen framgår, att inom dessa härader hava mellan åren 1914 respektive
1916 och 1919 betarealerna betydligt inskränkts vid de största och
överallt ökat vid de medelstora gårdarna. Man har därför anledning att
1 E. Höijer: Undersökning av det större oell mindre jordbrukets produktion, Sthlm 1919.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

anse denna utveckling karakteristisk för tiden närmast före år 1920. I
varje fall synes detta gälla de skånska betdistrikten.

Mellan åren 1919 och 1927 har man ingen möjlighet att ur den officiella
statistiken erhålla några uppgifter för en undersökning av betodlingen vid
brukningsdelar av olika storlek. Icke heller kan man erhålla tidigare sådana
för landet i dess helhet. För dessa båda år låter sig detta emellertid göra
och i nedanstående tabell lämnas en sammanställning av de relativa betarealerna
för de jordbruksområden, vilka hava någon mer omfattande betodling.

Sockerbetsareal i procent av totala åkerarealen
vid jordbruk med en åkerareal om

Jordbruksområde	— 1 har	1—2 har	2 — 5 Ilar	5—10 har	10— 20 har	20— 30 har	30— 50 har	50— 100 har	över 100 har	liga
			O/ /o	%	%	o/ 7o	%	O,		%	%			O/ /O
Östgötaslätten		1919	0.4	0.4	0.1	0.2	0.3	0	4	0.7	1.1	i	7	0	9
		1927	0.8	0.1	0.8	0.2	0.2	0	3	0.4	0.6	i	2	0	6
Öland......		1919	1.4	0.6	0.7	1.1	2.8	3	6	5.8	9.3	8	0	3	4
		1927	2.1	1.6	1.2	1.6	3.2	0	3	6.5	8.3	6	6	4	1
Gotland........		1919	1.2	1.4	2.0	2.8	1.9	i	9	2.0	3.1	4	4	2	1
		1927	1.2	1.8	1.9	2.2	1.9	i	6	2.0	2.8	2	8	2	0
Slättbygden i	Blekinge län ......	1919	O.t	0.1	0*2	0.7	0.8	1	\	1.8	2.0	4	1	1	8
		1927	—	—	0.8	0.7	1.8	i	8	3.0	3.1	2	b	1	5
Slättbygden	i Kristianstads län	1919	4.5	3.2	2.8	4.2	4.6	O	1	5.v*	5.2	7	1	5	2
	1927	8.»	6.2	3.9	5. i	0.6	fi	5	7.8	7.0	7	5	6	3
Mellanbygden	i » »	1919	0.1	0.1	0.2	0.8	0.4	0	5	o.>	1.2	1	2	0	6
		1927	0.4	0.8	0.6	0.7	1.1	i	8	1.9	2.8	O	8	1	5
Slättbygden	i Malmöhus län...	1919	10.6	8.4	8.1	9.1	9.3	10	4	10.2	10.9	9	4	9	9
	1927	lO.o	9.2	8.9	9.s	10.2	12	0	11.8	12.6	10	y	11	2
Mellanbygden	i » » ...	1919	0.3	0.4	0.4	0.7	0.7	1	0	1.2	1.0	2	7	1	3
		1927	O.s	0.7	0.7	1.2	1.2	1	8	2.1	3.0	3	5	2	0
Slättbygden i	Hallands län ......	1919	0.3	0.2	0.1	0.3	0.5	1	0	1.7	1.6	2	5	i	0
		1927	—	O.i	O.i	0.2	0.3	0	7	1.0	1.2	2	5	0	7

Innan denna tabell närmare kommenteras, torde det för att förebygga
varje missförstånd anmärkas, att den icke lämnar någon upplysning om de
större eller mindre gårdarnas andelar i sockerbetsproduktionen lika litet,
som den kan användas för att giva en föreställning örn de relativa sockerbetsarealerna
vid de gårdar, som odla sockerbetor. Däremot ger den upplysning
örn, huru stor del av all den åkerareal, vilken brukas vid gårdar
av olika storlek, som användes för sockerbetor. Dessa procenttal komma
därför att mycket starkt påverkas av det förhållandet, att många gårdar,
särskilt bland de mindre, icke hava någon sockerbetsodling. Man kan därför
vänta sig att finna i stort sett stigande procenttal från de mindre till
de större gårdarna. Så är även förhållandet, örn man bortser från de allra
minsta gårdarna samt, inom Malmöhus läns slättbygd, de allra största
gårdarna. (Procenttalen för smågårdarna få emellertid icke tillmätas någon
större betydelse, enär man här rör sig med allt för små och allt för osäkra
tal, för att de skola kunna anses hava någon större bärkraft.) Det är därför
synnerligen anmärkningsvärt, att man för slättbygden i Malmöhus län
finner en så obetydlig stegring i procenttalen. Detta måste innebära, att
de mindre och medelstora gårdarna bedriva en mycket intensiv sockerbetsodling,
då sådan förekommer. Det är därmed icke sagt, att förhållandet är

65*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

ett annat inom övriga här påtalade områden. De nämnda talen lämna
emellertid icke någon upplysning därom.

Vid en närmare granskning av förhållandena åren 1919 och 1927 måste
man bemärka, att sockerbetsodlingen mellan dessa år gått tillbaka inom
slättbygderna av Östergötland och Halland liksom även något på Gotland men
ökat inom övriga områden. Förändringarna kunna iakttagas inom nästan
alla storleksklasser såväl vid ökad som vid minskad betodling. Undantag
utgöra dock Öland och slättbygden i Blekinge län, där de större gårdarna,
trots den totala ökningen av betarealen inom dessa områden, dock uppvisa
sjunkande tal. över huvud taget kan man nästan genomgående konstatera,
att utvecklingen före år 1919 fortsatt, så att de största gårdarna trätt tillbaka
och betodlingen allt mer övergått till de små och medelstora gårdarna.
Ett synnerligen betydelsefullt undantag utgör dock slättbygden i Malmöhus
län, där de största gårdarna uppvisa en procentuell ökning, som är lika
stor som medelökningen för detta område. Detta måste innebära, att godsen
och herrgårdarna i Malmöhus län kunnat hålla betodlingen uppe trots de
ofördelaktiga konjunkturer, som varit rådande. Inom Hallands län slutligen
hava de största gårdarna icke heller inskränkt sin betodling.

För att lämna en ännu tydligare bild utav förändringarna mellan åren
1919 och 1927 ifråga örn de relativa betarealerna, hava i nedanstående
tabell de tidigare procenttalen för år 1927 satts i relation till desamma för
år 1919 på sådant sätt, att för varje storleksklass 1919 års tal satts lika
med 100.

		Den relativa betarealen år 1927 i procent av den-samma år 1919 vid brukningsdelar med en åkerareal örn	Samt-
Jordbruksområde	\| 1 — 1 1—2 har j har	2—5 har	5— Ilo—! 10 20 bär j har \|	20— 30 Ilar	30— 50 har	50 — 100 Ilar	över 100 har	liga
Östgötaslätten		75	25	300	100	67	75	57	55	71	67
	150	267	171	136	139!	147	112	89	83	121
...........................	150	129	95	96	100!	84	100	74	64	95
Slättbygden i » i Mellanbygden j Slättbygden i \| Mellanbygden Slättbygden i			-	150! ion 139 121 300! 233 110! 108	168;	129	167	155	60	115
Kristianstads län • i Kristianstads län......	198 400 95	194 300 110	121 275; 109:	127 360 115	124 238 116	135 233 115	106 233 116	121 250 113
i Malmöhus län ........ Hallands län ...........	267	175 50	175 100	171 07	171 60	180 70	175 59	188 75	130 100	154 ! 70

Här framträda de skedda förändringarna synnerligen väl. Det bör emellertid
observeras, att många utav talen (det gäller särskilt de lägsta storleksklasserna)
äro så ytterligt osäkra, att de icke få användas utan reservation.
Men det är ingenting som hindrar att använda dem för att få
en summarisk och på samma gång sammanfattande bild av utvecklingen
och i detta syfte hava de blivit uppställda. I samband härmed förtjänar
det att framhållas, att mellanbygderna inom Skånelänen uppvisa
betydligt större utvidgningar av betarealerna än motsvarande slättbygder.
Detta kunde även iakttagas för de i tabell E 4 upptagna relativa betarealerna,
och står icke i något motsatsförhållande till den där förda diskussionen,
men synes tyda på, att utvecklingsmöjligheterna därstädes varit bättre.
Detta gäller för övrigt Kristianstads län i dess helhet. Någon närmare förklaring
är därmed icke lämnad, ty utvecklingsmöjligheterna äro beroende

Bihang lill riksdagens protokoll 19.10. 1 sami. (i-i haji. CSr S2. Bilaga.) 5*

66*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

utav såväl ekonomiska som jord brukstekn i ska och andra faktorer, vilkas inflytande
kan vara underkastat betydande variationer. Detta intressanta
problem kan dock icke upptagas till diskussion inom ramen av denna undersökning
i annat avseende, än att en sida utav saken kommer att beröras
i ett följande kapitel örn de sockerbetsodlande egendomarna.

Det har tidigare omnämnts, att de nu diskuterade talen icke säga något
örn, huruvida det är de större elier mindre jordbruken, som producera huvuddelen
av sockerbetorna. Därför lämna de icke heller något svar på den i
detta sammanhang viktiga frågan, örn sockerbetsodlingen väsentligen är en
de större godsens eller en böndernas och småbrukarnas fråga. För att närmare
belysa denna sak är det nödvändigt att undersöka, huru stora delar
av de totala betarealerna, som falla på jordbruk av olika storlek.

I tabellerna E 5, E 6 oell E 7 hava upptagits antalet brukningsdelar, de
totala åkerarealerna samt betarealerna för samtliga betodlande län och dessas
naturliga jordbruksområden, varjämte uppdelning verkställts på brukningsdelar
av olika storlek. Tabellerna angiva dessutom förhållandena vid förut
jämförda tidpunkter, d. v. s. åren 1919 och 1927. Härigenom blir man
icke endast i tillfälle att få en inblick i de olika stora jordbrukens andelar
i betproduktionen, utan man får på samma gång möjlighet att se, huru
betarealerna stå i relation till antalet brukningsdelar och de totala åkerarealerna,
d. v. s. bl. a. de åkerarealer, vilka legat till grund för de i det
föregående diskuterade relativa betarealerna. Därjämte äro tabellerna
ägnade att belysa ett annat förhållande, som icke saknar betydelse i detta
sammanhang, nämligen, att de största brukningsdelarna i de flesta fall
gått tillbaka och att de små och medelstora gårdarna i stället ökat i betydelse.
Detta framgår som resultat av de senare årens jordstyckning samt
måhända även en ökad utar render ing från de större gårdarna. Redan
denna omständighet måste under i övrigt lika förhållanden medföra, att
de största brukningsdelarnas andelar i den totala betproduktionen rent automatiskt
måste gå tillbaka.

Tabell E 8 upptager de olika stora jordbrukens procentuella andelar av
åker- och betarealerna och lämnar en i dessa avseenden fullständigare bild
av läget år 1927 och till jämförelse år 1919. Här hava emellertid icke
medtagits de ur betodlingssynpunkt minst betydande områdena. I sa m man -trängd form gestalta sig förhållandena beträffande de olika arealerna enligt
omstående tabell.

Vid diskussionen av denna tabell torde det vara lämpligt att först taga
de olika länen i betraktande och att därefter övergå till de olika jordbruksområdena.

Tillståndet och förändringarna i fråga örn betodlingens procentuella fördelning
måste nödvändigt ses i samband med den totala åkerarealens fördelning
och dess eventuella förändringar. Tyvärr kan detta senare ur jordbrukssynpunkt
intressanta ämne här endast beröras i allra största korthet.
Det vore dock önskvärt, att detsamma genom utnyttjande av nu tillgängligt
material toges upp till en mer omfattande behandling.

Samtliga län uppvisa icke obetydliga förändringar sedan år 1919, varvid
det mest karakteristiska är den redan omnämnda nedgången i åkerareal för
de största brukningsdelarna. Denna nedgång är mest framträdande för Blekinge,
Kristianstads och Kalmar län. Längst driven jordparcellering iakttages
inom Kristianstads län, där nedgången börjar vid brukningsdelar örn
20—50 hektar. I stället förekomma ökade procenttal för brukningsdelar
under 20 hektar, om man undantager Gotlands och, för den lägsta storleks -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

		i Sockerbetsarealens	fördelning på	Åkerjordens	fördelning på	bruk- ;
Län oell områden		i brukningsdelar med en åkerareal örn	ningsdelar	med en åkerareal örn .
	— 10	\|10-	20—	50 —	j över	10	10—	1 20—	! 50 —	över :
			20	50	100	100		20	50	100	100
			j har	Ilar	bär	1 Ilar		bär	har	har	har 1
		! o/ /o	%	°/ /O	%	o/ /o	o/ /o	o/ /o	o/ /o	oK /o	%
Östergötlands län ...	inia	2.8	5.0	22 4	20.8	43.0	15 7	17 a	29 a	19.0	18.5 !
	1927	4.5	<5.2	22.2	24 3	42.8	10.1	18.2	29.6	19.3	16 9 i
a) Slättbygden ......	1919	2	4.6	22.2	27.2	43.8	9.6	13.2	31.9	22.2	23.1
	1927	3.7	5.8	22.3	24.7	43.5	0.6	14.5	32.3	22.4	21.2 i
Kalmar län ............	1919	5.8	21 5	47 5	15o	10 2	20 l	20.0	27.6	10 o	9.8
	1927	7.3	24.6	47 3	11 6	9.2	28s	20 7	20.3	lOo	8.7
a) Öland...............	1919	5.5	23.8	49.9	15.0	6.3	19.3	34.8	37.8	5.4	2.7
	1927	7.5	27.2	49.5	]0.2	5.6	20.9	35.5	35.1	5.0	3.5
Gotlands län .........	1919	24 3	20 o	31.2	8.9	9 6	24 s	29 5	35.0	6.1	4.6
	1927	25 5	27.3	32.7	8.6	5.9	24 a	28.6	35a	7a	4.2
Blekinge län .........	1919	11.3	19 l	34 l	12 2	23 3	42 8	20s	19.9	5.4	5 i
1927	8.3	23 3	40 7	17.1	10 6	42 a	27.5	19.9	5.9	4.3
a) Slättbygden ......	1919	10.3	19.3	34.0	12.»	24.2	30.6	28.o	26.5	7.6	7.3
	1927	8.4	23.6	40. o	17.3	10.7	31.2	27.s	26.3	8.6	6.1
Kristianstads län ...	1919	12 «	21 4	32 7	Ilo	21 8	28.3	25.9	20 3	8.4	11.1
	1927	13 J	22-2	33.7	13 l	17.8	30 5	27.3	24 7	7.8	9.7
a) Mellanbygden ...	1919	10.4	14.8	31.7	20.4	90.7	22.9	25.6	28.8	10.7	12.0
1927	10.9	19.9	34.0	17.7	h. 5	25.5	27.8	27.6	9.6	9.5
b) Slättbygden......	1919	12.6	22.1	oB.i	10.4	21.8	17.7	24.:;	31.6	10.4	16.0
	1927	14.5	22.8	oo.5	12.0	17.2	18.8	25.6	30.7	10.8	14.6
Malmöhus län.........	1919	10 9	15 .7	37 7	15 5	20 2	15 5	19.6	33 a	12.5	19 0
	1927	10.6	15 6	38.8	15.5	19 5	10.1	20. o	33s	12 a	18.0
a) Mellanbygden ...	1919	9.1	13.0	22.2	12.5	43.2	19.4	23a	26.6	10. o	20.6
	1927	11.4	15.5	26.3	13.4	33.4	21.1	24.5	26.8	8.6	19.0
b) Slättbygden ......	1919	11.1	15.8	38.5	15.6	19.0	12.3	16.7	37.o	14.0	20.0
	1927	10.4	15.6	39.7	15.7	18.6	12.5	17.0	37a	14.0	19a
Hallands län .........	1919	0.8	10 8	40 o	ISO	24<	29 2	27 9	20.6	7.6	9.3
	1927	4.7	13.9	32.3	14.9	34.2	29.6	29.6	25.6	6 3	8.9
a) Slättbygden ......	1919	5.4	15a	40.6	12.4	26.6	21.9	28.7	30.6	8.0	10.8
	1927	4.8	12.7	33.9	12a	36.5	22.3	30.5	29.8	7.1	10.

klassen, Blekinge län. Den minsta förändringen sedan år 1919 uppvisar
Malmöhus län, som icke synes hava varit påverkat av jorddelning i samma
utsträckning som övriga län.

Tidigare påpekades, att 1927 års jordbruksräkning i allmänhet fått lägre
åkerarealer redovisade än arealinventeringen år 1919 och lokalundersökningarna.
Detta gäller samtliga här omtalade län utom Gotlands och Blekinge län,
som i stället uppvisa en ökning. Denna nedgång torde emellertid icke utöva
något väsentligt inflytande på de här diskuterade procenttalen, ty det finnes
ingen anledning antaga, att densamma drabbat olika brukningsdelar i olika
hög grad. Skulle någon ojämnhet i detta avseende förmodas, är det troligt,
att de större brukningsdelarna alltid lämnat de bättre arealuppgifterna och
att de mindre brukningsdelarna således tidigare måhända varit för högt
redovisade. Däremot torde det förhållandet, att jordbruksräkningen i vissa
fall möjligen fått för få smärre brukningsdelar redovisade, kunna hava medfört,
att procenttalen för gruppen under 10 hektar äro något för låga och att
den iakttagna förskjutningen av jorden från större till mindre brukningsdelar
därför i själva verket är något större, än vad som framgår av tabellen.

I allmänhet hava hetarealerna varit underkastade samma förändringar
som åkerarealerna, d. v. s. de små och medelstora jordbruken hava erhållit

68*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

större procentuella andelar än tidigare. Ett undantag utgör dock Hallands
län, vilket sammanhänger med det tidigare påvisade förhållandet, att de
större gårdarna där icke fått sin relativa betareal sänkt trots den totala
inskränkningen av betodlingen. Obetydlig förskjutning nedåt uppvisa därjämte
Östergötlands och Malmöhus län.

Man får en god föreställning örn, huru olika hetodlingen bedrives inom
skilda län och inom jordbruk av olika storlek, när man jämför variationen
i de procentuella bet- och åkerarealerna. Betarealerna växla år 1927 för
jordbruk intill 10 hektar från 4.5 och 4.7 procent i Östergötlands respektive
Hallands län till 25.5 procent i Gotlands län, under det att motsvarande
åkerarealer äro 16.i respektive 29.6 samt för Gotlands län 24.4 procent.
Samtidigt uppvisar denna storleksgrupp för Malmöhus län 16. i procent av
åkerarealen (= Östergötlands län), under det att den procentuella betarealen
är 10.6 procent. Högsta procenten åker inom lägsta storleksklassen redovisas
inom Blekinge län med 42.4 procent, där emellertid motsvarande betareal
endast är 8.3 procent.

Även för de största brukningsdelarna är variationen betydande och icke
heller här iakttages någon samstämmighet mellan bet- och åkerarealerna.
Det var samma oregelbundenhet, som kom till synes i de å sid. 64 upptagna
relativa betarealerna.

Den relativt obetydliga hetodlingen inom Östergötlands och Hallands län
var år 1927 i huvudsak koncentrerad till de större jordbruken. Håknäs dit
alla gårdar på över 50 hektar åker, odlades vid desamma respektive 67. i
och 49.i procent av alla sockerbetor. Inom Malmöhus och Kristianstads
län, de egentliga sockerbetsdistrikten, var förhållandet ett helt annat. Där
producerade de större jordbruken endast 35.0 respektive 30.4 procent, d. v. s.
ungefär en tredjedel av alla sockerbetor. Huvuddelen av dessa läns betproduktion
föll på de små och medelstora bondgårdarna, då till desamma
räknas alla brukningsdelar örn 10—20 och 20—50 hektar åker. Betproduktionens
andelar för dessa storleksklasser utgjorde nämligen tillsamman 54.4
respektive 55.9 procent. I samma län deltogo smågårdarna, vilkas åkerareal
icke överstiger 10 hektar, med icke mindre än 10.6 respektive 13.-procent av den totala betproduktionen. Inom Kalmar, Gotlands och Blekinge
län omfattade mellangrupperna (10—20 och 20—50 hektar åker) icke
mindre än respektive 71.9, 57.2 och 64.o procent av all sockerbetsodling.
Slutligen bör framhållas, att smågårdarna på Gotland producerade icke
mindre än 25.5 procent av alla sockerbetor.

Övergår man därefter till de olika jordbruksområden, som hava den största
betydelsen i fråga örn sockerbetsodlingen, gälla i huvudsak samma iakttagelser,
som gjorts beträffande länen i deras helhet. Det må emellertid framhållas, att
betproduktionen på Öland är ännu starkare koncentrerad till de medelstora jordbruken
än inom länet samt att inom mellanbygderna av Malmöhus och Kristianstads
län de större gårdarna hava relativt större andelar i betproduktionen,
än vad som gäller för motsvarande slättbygder. Detta senare är
desto mer anmärkningsvärt, som de större gårdarnas procentuella andelar
av åkerarealerna äro mindre i mellanbygderna än i slättbygderna. Slutligen
förtjänar framhållas, att den tidigare omtalade jorddelningen varit av
betydligt större omfattning i Skånes mellanbygder än i slättbygderna, vilket
förhållande jämväl avspeglas i de procentuella betarealerna, vilka därstädes
undergått betydande förändringar.

Förelåge inga särskilda omständigheter, borde betodlingen och dess

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

relation till de större och mindre jordbruken förete ungefär samma
bild som jordbruket i dess helhet. I en utpräglad småbrukarbygd skulle
således de mindre brukningsdelarna erhålla huvudparten av betodlingen och
i allmänhet borde de relativa bet- och åkerarealerna i stort sett överensstämma.
Så är dock långt ifrån fallet och det har tidigare framhållits, att
smågårdarna t. ex. icke odla sockerbetor lika ofta som de större gårdarna.
I allmänhet kan man därför iakttaga, att de största brukningsdelarna hava
större andelar i betarealerna än i åkerarealerna. Särskilt framträdande är
detta inom Östergötlands och Hallands län samt inom mellanbygderna av
Skånelänen. Malmöhus läns slättbygd utgör dock ett undantag, enär gårdarna
på över 100 hektar där år 1927 upptogo 19.i procent av åkerarealen
men 18.6 procent av betodlingen. I anslutning härtill gäller, att de mindre
gårdarna i regel hava relativt mindre betarealer än åkerarealer. I detta
avseende iakttages en markerad disproportion inom Blekinge samt Östergötlands
och Hallands län. På Gotland kan man däremot iakttaga det anmärkningsvärda
förhållandet, att såväl de största som de minsta brukningsdelarna
hava större relativa betarealer än åkerarealer.

Örn man undantager Östergötlands och Hallands län samt möjligen mellanbygden
av Malmöhus län, kan man på grund av ovan förda diskussion dock
icke säga, att betodlingen i huvudsak bedrives vid jordbruk av någon viss
storlek, speciellt då de större brukningsdelarna. Tvärtom är den inom de
egentliga betdistrikten allmänt utbredd, och de små och medelstora gårdarna
äro de, som producera större delen av alla sockerbetor.

För att lämna en sammanfattande bild av utvecklingen mellan åren 1919
och 1927 ifråga örn de större och mindre jordbrukens betydelse inom betproduktionen
hava här nedan beräknats några relationstal, vilka hava karaktären
av indextal för förskjutningarna storleksklasserna emellan och där
åkerarealernas förändringar således även tagits i betraktande. Man har för
varje storleksklass av jordbruk satt den procentuella förändringen av den
relativa betarealen i relation till samma förändring av åkerarealen och låtit
den sistnämnda vara lika med 100.1 En enkel kalkyl visar, att man på
detta sätt återkommer till de å sid 65 upptagna relationstalen, örn man
där för varje område och storleksklass dividerar med det relationstal, som
gäller för samtliga storleksklasser, d. v. s. medelökningen. Resultatet gestaltar
sig sålunda:

1 Ett exempel skall förtydliga räkneoperationen. Jordbruk om 20—50 hektar inom
Malmöhus län giver enligt tabellen å sid. 67 och enligt förklaringen här ovan
relativ betareal år 1927 _ relativ åkerareal år 1927 38.8 _ 33.8

relativ betareal år 1919 '' relativ åkerareal år 1919 37.7 " 33.4

70* Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Förhållandet mellan de procentuella förändringarna i de relativa bet- och åkerarealerna
för jordbruk av olika storlek under tiden 1919—1927.

Län oell områden	Förändringen i de procentuella bet- och åkerarealerna, vid jordbruk med en åkerareal om	i procent, över 100 har
—10 har	10-20 bar	20—50 bar	50—100 har,
Östergötlands län ............	157	Ilo	99	89	109
Kalmar » ............	116	114	105	77	102
a) Öland........................	126	114	107	73	09
Gotlands län ............	107	108	104	80
Blekinge » .....	74	119	119	128
Kristianstads » ............	101	98	110	123	91
a) Mellanbygden ............	04	124	112	97	97
b) Slättbygden ............	lil	98	104	lil	87
Malmöhus län ......	94	97	102	103	102
a) Mellanbygden ...........	115	114	117	125	81
b) Slättbygden ............	92	97	102	101	103
Hallands län .......	80	78	84	127	146

Ett tal 100 i ovanstående tabell innebär, att den procentuella andelen i
sockel betsproduktionen förändrats lika mycket och i samma riktning som
den procentuella andelen i åkerarealen. Därmed Ilar man fått ett uttryck
för den förändring, som ägt rum ifråga örn betodlingen vid brukningsdelar
av olika storlek, som är oberoende utav, huruvida betodlingen inom de
olika områdena gåti, framåt eller icke, och där de av jordstyckningen förorsakade
förskjutningarna äro borteliminerade. Tabellen säger t. ex., att
de största brukningsdelarna inom slättbygden av Kristianstads län nu endast^
hava 87 procent av den betodling, de skulle hava haft, örn den för
området iakttagna ökningen från år 1919 av betarealen varit jämnt fördelad
på alla storleksklasser. Tabellen visar på detta sätt, att de större jordbruken
i allmänhet trätt tillbaka och de medelstora gårdarna erhållit en
mer framskjuten ställning.

n])dJiar här och i det föregående upprepade gånger talats örn utvecklingen
eller förändringen mellan tvenne olika tidpunkter, nämligen åren 1919 och
ä^27- När detta avsett den förskjutning inom jordbruket, som uppkommit
till följd av en mer eller mindre långt driven jordstyckning, äro de funna
resultaten med säkerhet riktiga även såtillvida, att de giva en bild utav en
förändring, som hela tiden försiggått i en och samma riktning. Vad betodlingen
beträffar, är det emellertid icke uteslutet, att densamma ändrat
karaktär från det ena året till det andra. Därmed avses givetvis icke själva
betarealernas växlingar år från år utan eventuella förändringar i själva
produktionen. År 1924 företogs av socialstyrelsen en undersökning rörande
de socker betsodlande egendomarna i Skåne. I samband därmed gjordes en
kalkyl över betodlarnas antal samt bet- och åkerarealerna m. m. Enligt
dessa beräkningar skulle detta år icke mindre än 42.6 procent av den
skånska sockerbetsproduktionen fallit på gårdar örn 50 hektar och däröver
och endast 6 procent på gårdar under 10 hektar. Detta avviker emellertid
så avsevärt från förhållandena åren 1919 och 1927, att det får anses

Kungl. Maj:ts proposition Nr S2.

osannolikt, att hela produktionen under denna tid skulle undergått så starka
fluktuationer. Det förefaller tvärtom som örn betodlingen icke undergått
några större, temporära förändringar ifråga örn dess fördelning på det
större och det mindre jordbruket under den tid, som denna undersökning
avser.

E. De sockerbetsodlande egendomarna,
a) Inledning.

Den föregående undersökningen har besvarat sådana viktiga frågor som
sockerbetsodlingens omfattning, dess lokala betydelse och utbredning samt
dess fördelning på jordbruk av olika storlek. Dessutom har särskilt intresse
ägnats åt de förändringar oell den utveckling, man kunnat iakttaga beträffande
densamma. Däremot har man icke kunnat erhålla någon kännedom
örn betodlarnas antal, enär någon åtskillnad icke kunnat göras
mellan betodlande och icke betodlande egendomar. Lika litet Ilar man
kunnat undersöka, huruvida jordbrukets produktion gestaltat sig olika
för dessa båda jordbrukskategorier. Därför uppställdes som önskemål,
att man skulle företaga en specialundersökning av materialet från 1927
års jordbruksräkning för att därigenom erhålla särskilda uppgifter för
de betodlande egendomarna. Endast på grund utav, att statistiska centralbyrån
företagit maskinell bearbetning av detta material, fanns en möjlighet
att realisera en sådan plan inom rimlig tid och utan allt för stora
kostnader. De åtta sockerbetsodlande länen, omfatta emellertid icke
mindre än omkring 140,000 brukningsdelar. Undersökningen har därför
begränsats till att omfatta följande tidigare omnämnda jordbruksområden,
nämligen slättbygderna i Malmöhus och Kristianstads län samt Öland
och Gotland. Inom desamma redovisas emellertid icke mindre än 85 procent
av all betodling, varför undersökningen kan anses tillräckligt omfattande
för att lämna en ingående kännedom örn förhållandena vid de sockerbetsodlande
egendomarna.

Det har emellertid måst företagas en annan och för här föreliggande
önskemål beklaglig begränsning. Förhållandet är nämligen det, att varje
jordbruksfastighet för den maskinella bearbetningen måst uppdelas på icke
mindre än tre olika korttyper, varav en bl. a. upptager arealerna för sockerbetor,
foderrotfrukter, helträda, summa åker m. m. Det är endast denna korttyp,
som kunnat bearbetas, ty det finnes icke någon möjlighet att sortera fram
och identifiera brukningsdelarna utan att företaga synnerligen omständiga
grupperingar, som delvis måste företagas för hand. På grund härav har
man icke kunnat göra någon fullständig undersökning rörande olikheterna
i den vegetabiliska och animala produktionen vid de sockerbetsodlande och
icke sockerbetsodlande egendomarna. Lika litet har man haft möjlighet
att undersöka, hur den totala produktionen eventuellt ändrar karaktär vid
mer eller mindre intensiv betodling.

Pesu Hatet av den sålunda företagna bearbetningen föreligger i tabell E 9
i tabellbilagan. Vid kortmaterialets tabulering har, som denna tabell utvisar,
gruppering icke endast företagits med hänsyn till de olika stora jordbruken,
utan man har dessutom företagit en uppdelning efter den odlade
beta milen. Härigenom har man erhållit möjlighet att närmare studera

72*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

intensiteten i betodlingen inom de olika storleksklasserna samt att företaga
mer omfattande grupperingar än annars hade varit fallet1.

b) Den skånska slättbygden.

Det har ansetts lämpligt, att i det följande först behandla Skånes slättbygder
och först senare de båda övriga områdena, Öland och Gotland. I
tabell E 10 har gjorts ett sammandrag av primärtabellerna, som visar,
att man inom slättbygden av Malmöhus län hade 9,282 och i Kristianstads
län 2,930 betodlande egendomar, vilka omfattade respektive 193,862 och
56,183 hektar åker. I samma tabell lämnas även uppgifter för de icke
sockerbetsodlande egendomarna, vilka omfattade respektive 34,918 och 27,771
hektar åker. Inom dessa områden upp togo de socker betsodlande egendomarna
således icke mindre än 84.7 och 66.9 procent av all åkerjord samtidigt, som
de relativa sockerbetsarealerna vid desamma i genomsnitt voro respektive

13.2 och 9.4 procent. Man ser härutav, att sockerbetsodlingen är avsevärt
mycket mer utbredd inom slättbygden av Malmöhus län än inom motsvarande
område av Kristianstads län och detta gäller icke endast såtillvida,
att ett procentuellt större antal egendomar inom det förra området odla
sockerbetor, utan dessutom är i allmänhet den relativa betarealen inom
varje storleksklass av jordbruk större inom Malmöhus län än inom Kristianstads
län. Det förra förhållandet har givetvis sin förklaring däruti, att de
områden, vilka hänförts till slättbygden i Kristianstads län ur jordbrukssynpunkt
äro av mycket växlande karaktär och avsevärt mer heterogena
än Malmöhus läns slättbygd och därför delvis mindre lämpade för sockerbetsodling.
Måhända kan den mindre intensiva betodlingen vid de betodlande
egendomarna i Kristianstads län hava samma förklaringsgrund.
Denna skiljaktighet kan emellertid även vara att tillskriva en olikhet i
produktionen, som är jämförelsevis oberoende av de naturliga betingelserna.
Man har icke inom Kristianstads län övergått till samma intensiva betodling
som i Malmöhus län trots den avsevärda stegring i betproduktionen,
som ägt rum därstädes enligt tidigare anförda uppgifter.

Vad beträffar de relativa betarealerna vid jordbruk av olika storlek finnas
dessa upptagna i nedanstående tabell.

1 Det bör i detta sammanhang anmärkas, att man vid utarbetandet av dessa tabeller
måst företaga vissa approximationer, vilka dock icke kunnat utöva något väsentligt inflytande
på resultaten. I varje fall beröra de icke antalet brukningsdelar inom olika storleksklasser
och icke heller betarealerna. Däremot kunna de hava utövat något inflytande på de i det
följande diskuterade relativa betarealerna, vars verkan dock icke kan uppgå till mer än en
eller annan tiondels procent. Det hela beror icke på någon annan ofullständighet i primärmaterialet
än den, att vissa brukningsdelar, vilka äro uppdelade på flera kommuner, icke i
detalj kunnat identifieras.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82. *73

Arealerna för sockerbetor, foderrotfrukter och helträda, l procent av totala åkerarealerna,
vid jordbruk av olika storlek.

	Sockerbetsodlande egendomar	Icke sockerbetsodlande egendomar
Egendomarnas totala åkerareal !	Sockerbetor %	Foder- rotfrukter %	Helträda o/	Foder- rotfrukter »/ 7©	Helträda °/ /o
! Malmöhus län (slättbygden) —1 har ..............................	32.7	6.0		7.4	0.8
1—2 » ..............................	22.6	7.1	0.2	11.5	0.8
2—5 » ..............................	16.5	6.7	0.7	9.0	2.0
5 10 » ..............................	13.5	5.7	1.0	8.2	3.2
10 20 » ..............................	12.5	5.2	1.4	7.0	4.8
120 30 » .............................	13.7	4.5	1.6	6.3	5.6
\| 30— 50 » ... • ........................	13.o	4.4	1.8	6.6	6.9
50 100 » .............................	13.9	3.8	2.2	7.2	8.4
j Över 100 » ..............................	12.4	4.0	3.5	5.3	4.2
Samtliga	13.2	4.5	2.o	7.2	4.5
Kristianstads län (slättbygden) —1 har ..............................	43.8	2.9		8.s	_
1 2 » .............................	21.9	8.2	0.3	12.0	1.0
2—5 »	14.8	8.7	0.7	8.8	1.1
5 10 » ..............................	11.2	7.1	1.5	6.6	3.1
\|10 20 » ..............................	9.8	5.7	2.9	5.9	6.0
20 30 » .............................	9.o	5.3	3.1	5.6	6.5
30—50 » ..............................	9.1	4.7	3.2	5.1	7.4
50 100 » ..............................	8.8	3.8	3.8	4.3	9.6
Över 100 » ..............................	8.7	4.4	6.4	5.7	9.6
Samtliga	9.4	5.1	3.5	6.2	5.4

Denna innehåller dessutom liknande uppgifter rörande foderrotfrukter och
helträda för såväl sockerbetsodlande som icke sockerbetsodlande egendomar.
Man gör här den iakttagelsen, att, örn man bortser från de allra minsta
brukningsdelarna med intill 5 hektar åker, de relativa betarealerna inom
Malmöhus län, ehuru de variera, dock uppvisa en viss konstans, under det
att man från Kristianstads län har en fullt markerad nedgång från de
minsta till de största brukningsdelarna. Inom det senare länet hava de
medelstora gårdarna således en något intensivare betodling än de större.

Sammanfattas alla egendomar med intill 10 hektar åker, uppvisa desamma
inom båda länen betydligt högre relativa betarealer än de större
egendomarna, eller 15.2 och 12.9 procent inom respektive Malmöhus och
Kristianstads län. Detta innebär alltså, att smågårdarna bedriva den mest
intensiva betodlingen. Ifråga örn desamma iakttager man dessutom, att
skillnaden i de relativa betarealerna de båda områdena emellan för dem är
betydligt mindre, än vad fallet är beträffande övriga gårdar. Samtidigt
som smågårdarna alltså inom Malmöhus län endast uppvisa 18 procent
högre relativ betareal än motsvarande egendomar inom Kristianstads län,
uppgår detta tal för samtliga brukningsdelar till 40 procent och för de båda
högsta storleksklasserna till respektive 58 och 42 procent.

Det är måhända icke så anmärkningsvärt, att smågårdarna uppvisa de högsta
relativa betarealerna, ty när brukarna av dessa ägna sig åt betodling,

74* Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

göra de det antagligen i den avsikten att bedriva den i ganska stor omfattning.
Vid de större brukningsdelarna blir förhållandet givetvis ett belt
annat. Vissa gårdar odla endast en obetydlig betareal, under det att andra
gått in för en mycket intensiv betodling.

Det är icke utan intresse att jämföra de här erhållna relativa betarealerna
med desamma å sid. 64. I samband med de senare diskuterades utvecklingen
eller förändringen sedan år 1919 och man hade bland annat funnit,
att smågårdama inom Malmöhus läns slättbyggd ökat sina relativa betarealer
mindre än de stora och medelstora gårdarna. Titan att de nu erhållna
talen lämna full klarhet rörande denna förändring, synas de dock tyda på,
att den mindre åstadkommits genom ökat antal odlare än genom utvidgning
av betarealerna. Smågårdarna hava därvid antagligen icke kunnat hålla jämna
steg med de större gårdarna på grund av en redan förut intensiv betodling.
Inom Kristianstads län torde antalet betodlare däremot icke obetydligt hava
ökat samtidigt, som betarealerna utvidgats. För de största brukningsdelarna
bär denna utvidgning dock varit obetydlig, örn ens någon.

Den tidigare omnämnda undersökningen, som företogs av socialstyrelsen
år 1924, är veterligen det enda material, man har att tillgå, örn man vill
göra en jämföra se av förhållandena vid de betodlande egendomarna år 1927
och vid något annat tillfälle. Det är nämligen otänkbart, att för detta
ändamål företaga en bearbetning av statistiska centralbyråns primärmaterial
från lokalundersökningarna eller 1919 års arealinventering inom den begränsade
tid, som här stått till förfogande. Därför kan det vara utav ett
visst intresse att sammanställa resultaten av denna och 1924 års undersökning.
Det bör emellertid observeras, att den senare omfattade hela Skåne,
under det att man bär inskränkt sig till landskapets slättbygder.

Det har tidigare framhållits, att de skånska skogs- och mellanbygdernas
betproduktion var avsevärt mycket mer koncentrerad till de större gårdarna,
än vad fallet var med slättbygdernas. Dessa områdens andelar i den totala
betproduktionen äro emellertid allt för obetydliga, för att totalbilden för
hela Skåne väsentligen skall avvika från det resultat, som erhållits för
slättbygderna.

Här nedan hava nu sammanförts uppgifter för år 1927 och motsvarande
beräknade uppgifter för år 1924.

Storleksklass

Antal betodlande egen- t,

domar i Åkerarealer

Sockerbetsareal er

1924 i 1927 1924 j 1927 }j 1924 } 1327

10 har............... 5,323 | 5,165 j 27,708 23,503 " 2,104 ! 3,440

i 10 20 » ...............: 4,070 : 3,053 j 56,573 44,849 | 4,822 | 5,191

| 20—50 » ...............1 4,405 ! 3,168 i 130,829 96,253 12,282 ! 11,918

150—100 » ............... 873 ! 551 I] 56,047 , 36,445 !j 5,543 j 4/708

jover 100 » ...............j_462 _275 |j 87,087 , 48,995 jl 8,694- j 5,684

Simuna 15,133 12,212 j. 358,244 250,045 |j 33,445 30,941

Redan en flyktig granskning av denna tabell giver vid handen, att överensstämmelsen
mellan talen för åren 1924 och 1927 är ganska dålig. Då
man, såsom tidigare framhölls, icke har någon anledning att förmoda så
väsentligt förändrade förhållanden mellan åren 1924 och 1927, måste man
antaga, att vid beräkningarna år 1924 tillräcklig hänsyn icke kunnat tagas
till vissa brukningsförhållanden. Detta blir ännu tydligare, örn man be -

Kungl. May.ts proposition Nr 82.

*75

traktar primäruppgifterna från den representativa undersökning, på vilken
socialstyrelsen grundat sina kalkyler och som omfattade 5,018 egendomar,
vilka dock samtliga hade en betareal örn minst en hektar. Från desamma
hade erhållits nedanstående uppgifter.

Åkerarealens storlek	Antal egen-domar	Åkerareal	Betareal
—2 har ........................ 2.0—4 9 » ..................	7 45 461 1,482 2,205 509 309	10 164 3,509 20,634 65,439 32,684 58,232	9 56 596 2,660 7,685 3,598 5,670
5.0—9.9 > ........................
10.0 — 19 9 » ........................
20.0—49.9 » ........................
50 o—99 9 »
100 har och däröver............... Summa
5,018 \| 180,672	20,274

Dessa tal överensstämma mycket bättre med jordbruksräkningens resultat.
Beräknar man nämligen de relativa betarealerna ur ovanstående tal och
jämför dem med jordbruksräkningens resultat, erhållas följande talserier:1

	Betarealer	procent av totala åkerarealerna
Åkerarealens storlek	Representa-tiva under-sökningen år 1924	Jordbruks-räkningen år 1927	Jordbruksräkningen år 1927, då egendo-mar med mindre än 1 hektar sockerbetor icke medräknats
2—5 hektar.........	O/ /O 34.1	% 16.0	% 27.7
o—10 » .........	17.0	12.9	17.1
10—20 » .........	12.9	11 6	13.1
20—50 » .........	1 1.7	12.4	12.9
50-100 » .........	11.0	12.9	13.0
Över 1 00 » .........	9.7	11.0	11.6

Jordbruksräkningen har således nästan genomgående högre relativa betarealer
än de år 1924 undersökta gårdarna, örn jämförelsen endast avser de
likställda talserierna 1 och 3. Dessutom är denna differens anmärkningsvärt
stor för de största egendomarna. Det är givetvis omöjligt att utav
här tillgängliga uppgifter bilda sig en bestämd uppfattning örn, vilka relativa
betarealer man skulle hava erhållit år 1927, örn man även tagit skogsoch
mellanbygderna i betraktande, d. v. s. örn man utsträckt sig till
hela landskapet. Man skulle emellertid alldeles säkert hava erhållit lägre
relativa betarealer och därför måste en del utav den iakttagna differensen
finna sin förklaring i detta förhållande. Utgående ifrån skogs- och mellanbygdernas
absoluta betarealer, är det emellertid lätt att beräkna, att de betodlande
egendomarna därstädes, örn man inskränker sig till dem på över
50 hektar åker, måste hava haft en så låg relativ betareal som något under
5 procent, för att hela Skånes relativa betarealer för dessa storleksklasser
skulle nedbringas i nivå med 1924 års. Denna procent är emellertid så låg,
att man måste förmoda någon ytterligare samverkande orsak till dessa differenser.

1 Av rent praktiska skäl medtagas icke här egendomar med intill 2 hektar åker.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Med hänsyn tagen till nyss förda diskussion och den omständigheten, att
de totala betarealerna för Skåne voro ungefär lika stora åren 1924 och 1927,
är en allmän utvidgning av betodlingen, korresponderande mot några differenser
i de relativa hetarealerna för dessa storleksgrupper knappast tänkbar.
Det återstår därför ingen annan förklaring, än att flera utav de större gårdarna,
som icke haft någon mer intensiv betodling, lagt ned densamma.1 I
vad mån detta kompenserats genom intensivare betodling vid övriga betodlande
gårdar eller genom nytillkomna sådana, kan icke avgöras. Det är
möjligt, att företeelsen i viss mån varit en följd utav den år 1926 till stor
del nedlagda betodlingen, så att densamma icke återupptagits år 1927. Likaså
är det icke otänkbart, att en förändring härutinnan inträdde år 1928, som
uppvisade högre betarealer.

Inledningsvis framhölls, att betodlingen inom de nu betraktade områdena
icke endast var olika såtillvida, att slättbygden av Malmöhus län för samtliga
storleksklasser genomgående uppvisade högre relativa betarealer utan
även härutinnan, att det odlades sockerbetor vid ett procentuellt större antal
egendomar inom Malmöhus län. Nedanstående tal äro ägnade att belysa
detta senare förhållande.

Egendomens totala åker-areal	Antal betodlande egendomar i procent av hela antalet egendomar
Malmöhus län (Slättbygden) %	Kristianstads län (Slättbygden) %
— i	har............	(35.3)	(23.4)
1— 2	» ............	41.4	27.8
2- 5	» ............	51.8	27.4
5— 10	» ............	72.6	44.»
10— 20	» ............	81.8	60.8
20— 30	> ............	89.»	71.9
30— 50	» ............	90.»	80. s
50-100	» ...........	91.1	82.6
Över 100	» ............	89.»	84.1
	Samtliga	67.3	46.8

Dessa procenttal stiga således i regel från de mindre till de större egendomarna
och denna ökning är mest framträdande inom Kristianstads län,
där de små gårdarna uppvisa betydligt mindre tal än i Malmöhus län.

Med hänsyn till en redan tidigare förd diskussion rörande orsakerna till
den olika intensiva betodlingen inom de båda länen samt de nu anförda
talen och uppgifterna i tabell E 10 över de icke sockerbetsodlande egendomarnas
åkerarealer torde man kunna säga, att möjligheterna till en ökad betodling
inom dessa områden icke äro särdeles stora, örn man skall tänka sig densamma
under formen av en ytterligare exploatering av hittills därtill icke använd
åkerjord. Det är i främsta rummet småbrukarna, som väsentligt kunna ökas
i antal, men å andra sidan representera desamma relativt obetydliga åkerarealer.
Däremot torde de redan betodlande egendomarna i många fall utan

1 Slutsatsen kan i viss mån anses styrkt därutav, att man år 1924 uppskattade antalet
icke betodlande egendomar inom grupperna 50—100 och över 100 hektar till 89 resp. 33,
under det att man år 1927 enbart inom slättbygderna räknat 66 resp. 37 icke betodlande
egendomar. Ehuru dessa tal för år 1924 äro för låga, kan man kanske anse dem giva en
hänvisning om, att förhållandet varit det ovan nämnda.

Kungl. Majlis proposition Nr 82.

större svårighet kunna utvidga sina betarealer, om de tinna detta ekonomiskt
fördelaktigt. Detta senare påstående kan i viss mån anses styrkt av de uppgifter,
som finnas återgivna i tabellerna E 11, E 12 och E 13. Man har
där företagit grupperingar av såväl antalet betodlare som bet- och åkerarealerna
med hänsyn både till de odlade betarealernas och jordbrukens
storlek.

Ur ren jordbruksstatistisk synpunkt hava dessa tabeller sitt största intresse
i det avseendet, att man kan få en fullständigt ingående kännedom
örn betarealernas fördelning på olika stora jordbruk och vice versa. Men
de hava i första hand blivit upprättade i syfte att tjäna som vägledning
för eventuella driftsekonomiska kalkyler. Intill en viss gräns, vilken naturligtvis
icke är fix utan i viss mån en funktion av brukningsdelarnas storlek,
kan betodlingen i sin helhet omhänderhavas av gårdarnas ordinarie
arbetsstyrkor, vilket är utav största betydelse för det ekonomiska utbytet av
densamma. När man t. ex. finner, att 72 procent av betodlarna inom
Kristianstads län icke hava större betarealer än 1.9 hektar, under det att
motsvarande tal för Malmöhus län är 58 procent, får man en viss föreställning
örn i huru hög grad det senare länets jordbruk är i behov av extra
arbetskraft för sina betkampanjer än det förra. Någon mer ingående diskussion
av dessa tabeller har emellertid icke ansetts behövlig för denna undersökning.

Det är ganska knapphändiga uppgifter, som här kunna lämnas örn
jordbrukets olika karaktär vid de sockerbetsodlande och icke sockerbetsodlande
egendomarna. För att göra en sådan jämförelse fullt beviskraftig
och motsägelsefri fordras under alla omständigheter, att man så långt sig
göra låter anställer densamma mellan fullt likvärdiga egendomar. Att det
föreliggande materialets brister i detta avseende äro synnerligen besvärande
ligger i öppen dag, då man inom båda länen till ett helt sammanfört stora
områden med ganska olika naturliga förutsättningar. Över huvud taget
kan man icke tränga denna betydelsefulla fråga närmare inpå livet på annat
sätt än genom ingående undersökningar på ort och ställe.

De resultat man i detta avseende erhållit, sakna emellertid icke intresse.
Redan primärtabellernas absoluta tal (tab. E 9) uppvisa, att inom
varje storleksklass med tilltagande betodling följer avtagande foderrotfrukts-
och trädesarealer. Framför allt är helträdan synnerligen obetydlig
vid de egendomar, som bedriva den mest intensiva betodlingen.

Tabell E 10 och de relativa arealerna å sid. 73 lämna motsvarande uppgifter
för de sockerbetsodlande och icke sockerbetsodlande egendomarna.
Resultatet är analogt med det nyss relaterade. Det är därvid icke överraskande,
att man finner de största differenserna inom Malmöhus län, där
betodlingen är mest omfattande.

b) Öland och Gotland.

För de båda öarna Gotland och Öland redovisades år 1927 ungefär lika
stora sockerbetsarealer, eller för den förra 1,612 och den senare 1,615 hektar.
Den relativa betarealen var emellertid, som tidigare påvisats, endast ungefär
hälften så stor på Gotland som på Öland. Förklaringen härtill är dock icke
den, att de betodlande egendomarna på Gotland upptogo relativt mindre
andelar av den totala åkerarealen, ty av tabell E 10 finner man, att dessa
därstädes omfattade 39,305 och på Öland 18,399 hektar åker, d. v. s. respektive
47.« och 46.7 procent av all åkerjord. Gotlands betodlande egendomar

78* Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 82.

omfattade således t. o. m. något större andel av den totala åkerarealen, än
vad fallet var på Öland. Då dessutom de betodlande egendomarnas antal
på Öland var 909 och på Gotland 2,397, eller respektive 27.2 och 31.9
procent av samtliga egendomar, hava tillräckliga uppgifter lämnats för
att klargöra, att de båda landskapens betodling är av väsentligt olika karaktär.
För båda gäller, att de små och medelstora gårdarna dominera betodlingen,
men ingenstädes hava de små gårdarna och de små betarealerna större andelar
i den totala betproduktionen än på Gotland. Samtidigt och delvis som
en följd härav äro de relativa betarealerna därstädes lägre än inom övriga
undersökta områden. Detta senare förhållande framgår med all önskvärd
tydlighet av nedanstående relativtal, vilka samtidigt torde jämföras med
motsvarande tal för Malmöhus och Kristianstads län å sid. 73.

Arealerna ar sockerbetor, foderrotfrukter och hel träda, i procent ar totala åkerarealerna,
vid jordbruk av olika storlek.

Egendomarnas totala åker-areal	Sockerbetsodlande egendomar	Icke sockerbetsodlande egendomar
I Sockerbetor o/ /o	\| Foderrot-! frukter %	Helträda °/ /o	Foderrot- frukter o/ o	Helträda %
Kalmar län (Öland)
— 1 har..................	37.5	_	_	1.9	7.2
1— 2 » .........	21.4	2.4	4.7	1.1	17.0
2— o » ..................	14.5	0.6	9.5	1.8	16.2
5— 10 » ..................	9.4	1.7	9.9	1.6	21.4
10— 20 » ..................	8.2	2.2	10.4	1.9	19.7
! 20— 30 » ..................	8.3	2.8	9.8	3.1	16.o
! 30— 50 » ..................	8.7	2.2	7.6	3.6	15.6
50—100 » ..................	11.1	2.ä	5.6	3.8	15.6
1 över 100 > ..................	8.9	2.5	8.3	3.4	8.7
Samtliga	8.8	2.2	9.0	2.2	18.4 \|
Gotlands län					!
— 1 har.................	26.8	7.8	2.4	6.9	5.2
1— 2 » ............	18.8	6.o	6.o j	6.4	11.4
2— 5 » .............	8.8	5.7	10.3	5.6	13.4
5— 10 » ..................	5.7	5.2	11.1 j	4.8	15.8
10— 20 » .................	4.1	4.8	12.5 \|	4.5	15.5
20— 30 » ..................	3.2	4.3	11.8	4.4	14.o
30— 50 » ..................	3.3	4.1	9.9	4.2	12.8
50—100 » .................	3.7	3.9	6.6	3.4	13.2
över 100 » ..................	3.6	2.8	8.3	1.7	7.8 i
Samtliga	4.1	4.3	10.7 I	4.6	14.1 \|

Öland uppvisar relativa betarealer, vilka äro ungefär lika stora som de,
vilka tidigare erhöllos för slättbygden i Kristianstads län. De större gårdarna,
framför allt de örn 50—100 hektar åker, hava dock högre relativa
betarealer än motsvarande gårdar inom det senare området.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Jämför man i vilken utsträckning betodling förekommer bland egendomar
av olika storlek, erhållas följande procenttal:

Egendomarnas totala åkerareal	Antal betodlande egendomar i procent av samtliga Kalmar län ! n .. , ... (Öland) j botlan<ls lan
— 1 har.................................	6.1	5.2
L— 2 » ................................	8.2	9.3
2— 5 » .................................	8.5	21,2
5— 10 » .................................	16.0	38.8
10— 20 » .................................	37.1	46.1
20— 30 » ............................
30— 50 » ................................	74.8	60.5
50—100 » .................................	77.1	59.1
över 100 » ................................	77. s	83.3
Samtliga	27.2	31.0

Bortsett från den lägsta och den högsta storleksklassen, vilka dock representera
relativt små betarealer, gäller, att de mindre gårdarna äro talrikare
representerade på Gotland, under det att det motsatta förhållandet
är rådande beträffande de större gårdarna. Detta poängterar ytterligare
småbrukarnas stora andel i detta landskaps betproduktion.

Örn man i detta sammanhang iakttager tabellerna E 11, E 12 och E 13
tinner man, att icke mindre än 78 procent av alla betodlare på Gotland
hade lägre betareal än en hektar, under det att motsvarande tal för Öland
var 33 procent. Sett ur arbetssynpunkt betyder detta, att största delen av
de gotländska betodlarna icke hava något behov av extra arbetskraft för
sina betkampanjer.

På Öland och Gotland upptager helträdan ganska stora arealer eller i
medeltal 14.0 och 12.5 procent. Tabellen å sid. 78 uppvisar beträffande
densamma ett analogt förhållande med det, som tidigare iakttogs i Skåne,
d. v. s. de betodlande egendomarna hava mindre helträda än de övriga.
Detta gäller i synnerhet på Öland, där de förra endast hava hälften så stor
trädesareal som de andra. Men här haltar en dylik jämförelse kanske ännu
mer än beträffande Skåne, ty de icke sockerbetsodlande egendomarna äro i
huvudsak belägna inom landskapets kargare delar, där trädesbruket är en
nödvändighet,

d) Sammanfattning‘

Genom att studera den procentuella fördelningen av betarealerna på olika
stora jordbruk har det redan på ett tidigt stadium av denna undersökning
påvisats, att huvuddelen av betproduktionen faller på de brukningsdelar,
vilka äro att hänföra till de små och medelstora bondgårdarna. I synnerhet
gäller detta de fyra nu undersökta områdena. Ur social synpunkt mest
betydelsefull är därvid den frågan, huru antalet betodlande egendomar är
fördelat inom de olika stora jordbruken. På grund härav lämnas nedanstående
sammandrag:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Storleksklass		Antalet betodlare inom		Antalet betodlare i procent av samtliga
Malmöhus län (Slättbygden)	Kristianstads län (Slättbygden)	Kalmar län (Öland)	Gotlands län	Summa
— i	bär ......	532	158	20	44	754	4.it
1— 2	» ......	833	198	26	80	1,137	7.3
2— 5	»	1,022	294	48	340	1,704	11.0
5— 10	» ......	1,560	562	106	589	2,823	18.2
10— 20	» ......	2,163	890	354	733	4,140	26.6
20— 30	» ......	1,371	405	217	317	2,310	14.9
30— 50	» ......	1,136	256	107	224	1,723	lil
50—100	»	442	109	24	55	630	4.1
Över 100	» ......	217	58	7	15	297	1.9
	Samtliga	9,282	2,930	909	2,397	15,518	100.o

Inalles har undersökningen således omfattat icke mindre än 15,518 betodlare.
Utav dessa är det emellertid icke fler än 927, som hava egendomar
med en åkerareal över 50 hektar. Detta utgör endast 6 procent av samtliga
betodlare. Däremot är det icke mindre än 41.4 procent, alltså sju gånger
så många, som icke hava större åkerareal än 10 hektar. Övriga eller 52.6
procent äro att hänföra till de små och medelstora bondgårdarna. Man får
därjämte betänka, att betodlingen är mest intensiv vid de mindre brukningsdelarna
samt minst lika omfattande vid bondgårdarna som vid de
största brukningsdelarna.

I samband härmed förtjänar en rent jordbruksteknisk detalj framhållas,
som kanske icke alltid vunnit tillräckligt beaktande. En inskränkt eller
nedlagd betodling måste hava till följd en omläggning av växtföljden, som
alltid medför ekonomiska konsekvenser av mer eller mindre betydande omfattning.
Dessa torde för brukarna stå i omvänd proportion till brukningsdelarnas
storlek men i direkt proportion till den förändring, som måste vidtagas.
Detta innebär, att samtidigt som de mindre brukarna hava svårare
att anpassa sig efter de fluktuerande konjunkturerna, är det de som, vad
sockerbetsodlingen nu beträffar, utgöra det stora flertalet. Det är därför
dessa, som kännbarast påverkas av instabiliteten och oron på marknaden.
Men å andra sidan är det givetvis under samma förhållanden större värden,
som stå på spel för de större gårdarna. Dessa omdömen hava intet att
skaffa med den aktuella jordbrukskrisen, som har en helt annan karaktär
och betydligt vidsträcktare verkningar.

Det betänkande i sockerfrågan, som var fogat till propositionen nr 35 till
1913 års riksdag, upptager bland annat en tablå över år 1910 befintliga
betodlare med en gruppering efter den odlade betarealens storlek. Ehuru
denna icke står i direkt proportion till brukningsdelarnas storlek och således
icke på något enkelt sätt kan lämna en bestämd uppfattning därom,
har det dock ansetts lämpligt att till slut jämföra dessa tal med de här
erhållna resultaten. Det bör emellertid observeras, att uppgifterna för år
1910 omfatta hela länen samt att klassgränserna för de verkställda grupperingarna
icke äro exakt desamma. Den förra utredningen har tydligen
fört klassgränserna till de undre grupperna, d. v. s. den lägsta gruppen omfattar
alla betarealer t. o. m. 0.5 hektar, den nästa betarealen över 0.5 t. o. m.
l.o hektar o. s. v. Den under loppet av denna undersökning använda

*81

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

grupperingen av betarealerna är entydigt bestämd, då man tager i betraktande,
att alla arealer äro angivna med en decimal.

Följande sammanställning erhålles:

Län	Å r	Antal betodlare med en betareal om	Summa	Summa betareal
—0.5 Ilar	0.5 — 1 har	1—5 har	över 5 har
Malmöhus län ............	1927	1,533	1,693	4,603	1,453	9,282	25,635
	1910	3,629	1,738	3,922	985	10,274	22,772
Kristianstads » ............	1927	473	767	1,483	207	2,930	5,306
	1910	867	687	1,083	181	2,818	5,609
Kalmar » ...........	1927	78	224	554	53	909	1,615
	1910	142	202	255	83	682	872
Gotlands » ...........	1927	933	938	506	20	2,397	1,612
	1910	1,813	765	425	26	3,029	2,509

Denna jämförelse är synnerligen intressant. Smålotternas antal har avsevärt
reducerats, under det att de större arealerna betydligt ökat. Undantag
utgöra, vad det senare förhållandet beträffar, Kalmar och Gotlands
län. Örn man emellertid först närmare undersöker förhållandena inom
Skånelänen skall man finna följande.

Visserligen saknas de totala betarealerna inom varje grupp år 1910, d. v. s.
man vet t. ex. icke, hur stor betareal de 3,629 betodlare hade, som brukade
intill 0.5 hektar sockerbetor. Dock har man möjlighet att beräkna arealerna
ur de givna fördelningstabellerna. Då visar sig för båda länen, att de odlare,
vilka brukat 5 hektar sockerbetor och däröver, i medeltal haft större betarealer
år 1910 än år 1927. Det är därför antagligt, att många utav dem,
som odlade över 5 hektar år 1927 ryckt upp från de lägre grupperna. Inom
Kristianstads län synas de största gårdarna dessutom icke oväsentligt
hava inskränkt sin betodling. Möjligen har detsamma, ehuru i mindre utsträckning,
ägt rum inom Malmöhus län. En liknande förskjutning av
antalet betodlare från lägre till högre grupper synes hava varit den allmänna
tendensen. Och man får således ånyo ett belägg för, att den förändring,
som iakttagits mellan åren 1919 och 1927, påbörjats långt tidigare.
Det är för övrigt intressant att iakttaga, att man år 1927 hade fler betodlare
inom Kristianstads läns slättbygd än inom hela länet år 1910 samtidigt,
som betarealen per brukare var mindre det förra året. Detta poängterar
samma utvecklingstendenser ännu skarpare, d. v. s. överflyttandet av
produktionen från de större till framför allt de medelstora gårdarna.

Man ser också av denna tabell, att den på Gotland inskränkta betodlingen
mer haft sin orsak uti nedlagd odling än uti inskränkning av arealerna.

Vad slutligen Kalmar län beträffar, är det svårare att draga några slutsatser
rörande förändringarna därstädes. Det förefaller bland annat som örn
det antal egendomar, som odlade mer än 5 hektar sockerbetor, vore alldeles
för högt angivet för år 1910 med hänsyn tagen till den totala hetarealen.

IlihuiKj lill riksdagens protokoll 19.''IO. 1 sand. lili hafi. (Nr S2. inlaga.)

82*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

F. Avkastning och kvalitet inom sockerbetsodlingen.

En fråga av synnerlig stor betydelse, då det gäller en på ett eller annat
sätt skyddad näringsgren, är, huruvida densamma bedrives så, att den kan
anses fylla rimliga anspråk på en rationell drift. Inom jordbruket betyder
detta bland annat, att produktionen under anpassning efter de naturliga
och ekonomiska betingelserna inriktas på största möjliga effektivitet. Man
behöver blott jämföra den officiella jordbruksstatistikens uppgifter örn hektarskördarna
för de olika sädesslagen från 1870- och 80-talen med våra dagars
motsvarande uppgifter för att finna vilka betydande framsteg, som gjorts
på detta område. Besultaten äro icke enbart jordbrukarnas förtjänst, utan
bakom desamma dölja sig även frukterna av mångåriga vetenskapliga
experiment och en omfattande upplysningsverksamhet, som avsett att framskapa
bättre jordkultur och lämpligt avpassade sädesslag m. m.

Ifråga örn sockerbetsodlingen kan man iakttaga en liknande örn icke ännu
kraftigare förbättring. För att göra denna odling konkurrenskraftig är det
liksom ifråga örn andra jordbruksprodukter icke nog med att erhålla rikliga,
utan det måste även vara kvalitativt goda skördar. Detta senare förhållande
har redan i början omnämnts i samband därmed, att vår tidigare
betodling icke lyckades bland annat på grund utav betornas dåliga sockerhalt.

Beträffande hektarskördarna för sockerbetor anföras följande femårsmedeltal: -

Under denna trettioårsperiod kan man således iakttaga en bestämt ökad
avkastning. Det avbrott i denna stegring, som är utmärkande för perioden
1916—1920 har sin naturliga förklaring uti svårigheten att under kristiden
tillföra jorden gödningsämnen i tillräcklig utsträckning. Vad den
sista perioden beträffar, har den rönt starkt inflytande utav 1923 och 1924
års synnerligen låga avkastningar. Det må i detta sammanhang framhållas,
att avkastningen år 1925 steg till den rekordartade siffran 337, då däremot
åren 1927 och 1928 lämnade hektarskördar örn endast 244 resp. 256 deciton.
År 1926, då betodlingen till större delen var nedlagd, redovisades
309 deciton per hektar. Vad slutligen år 1929 beträffar, synes man detta
år icke hava erhållit medelgod skörd. Antagligen har hektarskörden i
medeltal för riket uppgått till omkring 260 deciton.

Går man ännu längre tillbaka i tiden saknas särskilda uppgifter angående
hektarskördarna för sockerbetor, men för andra rotfrukter än potatis 1
erhållas följande medeltal:

Åi Skörd

per hektar i deciton

1896—1900 1901—05 1906 — 10 1911 — 15 1916—20 1921—25

265 268 293 298 252 277

År

Skörd per hektar i deciton-■■

1866 — 70 1871 — 75 1876—80 1881—85 1886—90 1891 — 95

96 113 105 131 179 218

Även dessa uppgifter vittna örn det kraftiga uppsvinget beträffande rotfruktsodlingen
över huvud.

1 Det är således i huvudsak foderrotfrukter och sockerbetor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

*83

Vid en jämförelse med de mer betydande sockerbetsodlande länderna i
Europa, ställa sig hektarskördarna för sockerbetor på följande sätt under
åren 1921 — 1925 eller närmast motsvarande år, för vissa uppgifter finnas1.

Skördar av sockerbetor
per hektar i deciton

Sverige ...................................	................ 277
Danmark ...............................	............... 330
Frankrike ...............................	242
Holland ..................................	................ 322
Polen ................................. ■ • •	................ 201
Ryssland...................................	................ 106
Tjeckoslovakien..........................	................ 258
Tyskland ................................	................ 242

En femårsperiod är i allmänhet väl kort, för att man därav skall kunna
draga några bestämda slutsatser, vid en jämförelse olika länder emellan.
Ett eller ett par års missväxt kan nämligen avsevärt förrycka ett dylikt
medeltal och för Sveriges vidkommande är perioden ifråga snarast ofördelaktig
(se föreg.).

Holland är antagligen det land i Europa, som kan uppvisa de vackraste
skörderesultaten för sockerbetsodlingen. Dess statistiska årsbok för år 1929
upptager följande femårsmedeltal:

År 1901—05 1906 — 10 1911 — 16 1916 — 20 1921 — 25

Skörd per hektar i deciton ......... 285 301 317 295 323

I förhållande till våra motsvarande skördesiffror å sid. 82 äro dessa tal
väsentligt högre. Men det skall längre fram påvisas, att hektarskördarna
äro minst lika goda inom våra bästa sockerbetsdistrikt (Söderslätt i Malmöhus
län). I varje fall kan man tryggt våga det påståendet, att våra hektarskördar
i allmänhet stå i nivå med de mer betydande sockerbetsodlande
ländernas och på grund härav måste vår betodling i det avseendet anses
intaga en framstående ställning.

De hittills anförda skördesiffrorna för Sverige hava avsett landet i dess
helhet och utgöra därför medelvärden till skördesiffror, vilka inom olika delar
av landet uppvisa mycket olika värden.

Detta är givetvis ingenting överraskande. Det bördiga Skåne med dess
synnerligen tjänliga klimat är i alla avseenden vår förnämsta jordbruksbygd
och övriga landsdelar kunna icke, huru stor omsorg än må ägnas jordbruket,
mäta sig med detta landskap. Detta gör emellertid en undersökning rörande
de mer lokala förhållandena nödvändig, för att man skall kunna lämna en
tillfredsställande bild utav det faktiska läget och möjligen diskutera de
naturliga betingelserna inom olika områden.

Som en första orientering i här önskad riktning, lämnas nedanstående
uppgifter för tiden 1917—1926. 1 2

1 Dessa uppgifter äro hämtade ur Statistisk årsbok, 1929.

2 Här avses år 1926, vars hektarskörd var avsevärt högre, än vad som kan betecknas som
medelskörd.

84:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Län och områden

Malmöhus län .............................................

Kristianstads län ..........................................

Hallands » ..........................................

Blekinge » .........................................

Kalmar läns södra hushållningssällskaps område

Östergötlands län ..........................................

Kalmar läns norra hushållningssällskaps område

Gotlands län ................................................

Skaraborgs län .............................................

De olika områdena äro här ordnade efter fallande skala, varvid man kan
iakttaga en betydande variationsbredd samt en stark överlägsenhet för Skånelänen.

För åren 1907—1925 bar det ur tillgängliga uppgifter sökts göras en
regional och mer omfattande uppdelning av hektarskördarna. Detta har givit
följande resultat.

De rikligaste hektarskördarna redovisas inom södra och sydvästra delarna
av Malmöhus län. Vissa delar av Skytts och Oxie härader uppvisa ett så
högt medeltal som 326 deciton per hektar. Inom Bara, Vemmenhögs, Ljunits
och Herrestads härader (södra delen av länet) är medeltalet omkring 300
deciton. Inom samma län uppvisa Frosta, Färs och delar av Harjagers
härad de lägsta medeltalen med omkring 264 deciton, under det att de
nordvästra delarna av länet, således Luggude och Rönnebergs härader, hava
medeltal, som ligga omkring 290 och 300 deciton.

Inom Kristianstads län dominera Järrestads och Ingelstads härader med
något över 300 deciton, under det att östra Göinge, Gärds och Villands härader
uppvisa skördesiffror örn ungefär 260 deciton. Något bättre medeltal uppvisa
Bjäre och Södra Åsbo härader.

Blekinge och Gotlands län hade under samma tid i medeltal omkring 260
och 225 deciton samt Hallands län 247 deciton.

Något lägre tal uppvisa de nordligare betodlande länen, således Kalmar
län 233, Östergötlands län 220 och Skaraborgs län 201 deciton per hektar.

Totalintrycket av denna något schematiska exposé är, att de områden, vilka
tidigare uppvisade den mest intensiva betodlingen, även uppvisa de bästa
hektarskördarna. Det är således icke något tvivel örn, att sockerbetsodlingen
huvudsakligen bedrives, där man har tillgång till den bästa jorden och där
de naturliga förutsättningarna i övrigt äro de allra bästa.

Fr. o. m. år 1921 publicerar statistiska centralbyrån förutom skörden
häradsvis även uppgifter örn arealerna, varför man har tillräckliga uppgifter
för att beräkna hektarskördarna. Otvivelaktigt äro dessa arealuppgifter
ganska osäkra och de hava därför icke begagnats för den tidigare
diskussionen. De därur beräknade hektarskördarna äro givetvis också behäftade
med felaktigheter, vilka dock äro mindre betydande än hos arealuppgifterna
1. Därför kunna de mycket väl användas för att giva en tillförlitlig
bild utav växlingarna de olika områdena emellan. I tabell E 14 hava
de sålunda erhållna hektarskördarna upptagits i medeltal för åren 1921—1926.
De äro där angivna för de viktigaste häraderna inom de betodlande länen.
För Skåne, Blekinge och Gotland lämnas dock uppgifter för samtliga härader.

Totalbilden blir här ungefär densamma som nyss. Man observerar dock,

Skörd i deciton
per hektar
284
274
240
238
225
223
218
214
198

1 Statistiska centralbyrån erhåller nämligen varje år uppgifter rörande hektarskördarna
för de olika häraderna eller delar utav desamma.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

‘85

att hektarskördarna under denna kortare period äro något lägre, vilket
sammanhänger med de dåliga skördarna åren 1923 och 1924. Därjämte
iakttages, att Järrestads och Ingelstads härader i Kristianstads län t. o. m.
uppvisa något bättre hektarskördar än Skytts och Oxie härader i Malmöhus
län, vilka förut hade de avgjort rikligaste hektarskördarna. Detta förhållande
kan mycket väl vara en tillfällighet, men det var anmärkningsvärt
nog samma trakter av Kristianstads län, som kunde uppvisa en utomordentligt
starkt ökad betproduktion mellan åren 1919 och 1927, under det
att andra delar av länet trätt tillbaka.

Hektarskördarna äro emellertid icke ensamt utslagsgivande för ett gott
skörderesultat. Ifråga örn sockerbetorna spelar dessas sockerhalt jämväl en
mycket stor roll, liksom skördens kvalitet i allmänhet icke får förbises. Vår
sockerbetsodlings återuppblomstring på 1880-talet står i mycket intimt samband
med de framgångsrika försök att förädla sockerbetorna i avsikt att
erhålla högre sockerhalt, som företagits på kontinenten. I början av detta
århundrade uppvisade våra sockerbetor i medeltal en sockerhalt av omkring
15 procent, under det att man för närvarande erhåller något över 17 procent,
som även framgår av nedanstående femårsmedeltal:

År 1911 — 1915 1916 - 1920 1921 — 1925

17.3 % 17.2 % 17.2 %

Dessa procenttal växla från år till år men äro icke underkastade tillnärmelsevis
lika starka fluktuationer som hektarskördarna.

Den officiella statistiken har icke redovisat några uppgifter örn betornas
sockerhalt, förrän dylika länsvis intagits i »Årsväxten år 1928». För att
erhålla en regional fördelning över en längre period har därför av tillgängliga
uppgifter gjorts följande beräkningar för samma period, som tidigare
(1907—1925.)

Inom Malmöhus län uppvisa Skytts och Oxie härader de högsta procenttalen
eller i medeltal 17.6 procent, övriga härader uppvisa procenttal, som
ligga mellan 16.8 och 17.3 procent och i allmänhet gäller att rika skördar
och höga procenttal följas åt. Anmärkningsvärt nog uppvisa dock Järrestads
och Ingelstads härader i Kristianstads län samt Herrestads härad i
Malmölms län endast 16.5 procent, vilket är det lägsta procenttalet inom
hela landskapet.

För Hallands län erhålles 16.3, för Blekinge län 16.6 och för Gotlands
län 17.2 procent. Kalmar län, vars sockerbetsodling huvudsakligen är förlagd
till Öland, uppvisar så hög sockerhalt hos betorna som 17.4 procent.
Lägsta sockerhalten synes förekomma inom Skaraborgs län, som endast
uppnår 15.5 procent, under det att Östergötlands län har 17. i procent.

Genom multiplikation av hektarskörd och sockerhalt kan ett ännu bättre
mått erhållas å avkastningen inom olika områden.

De högsta värdena uppvisa allt fortfarande Skytts och Oxie härader i
Malmöhus län, där man för perioden 1907—1925 finner medelvärden örn
5.61—5.7 4 ton per hektar, under det att Skaraborgs län uppvisar det
lägsta värdet eller 3.12 ton. Inom nordvästra delen av Malmöhus län
förekomma värden om 4.64—4.88 ton, och inom södra delen av detsamma
endast undantagsvis värden under 5 ton per hektar. Vid detta senare värde
ligger även sydöstra delen av Kristianstads län, under det att betodlingen
å Kristianstadsslätten endast uppvisar 4.3 8 ton. För Blekinge län erhålles

86’

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

4.3 5 och för Hallands län 4.0 2 samt för Gotlands län 3.8 5 ton. Slutligen
uppvisa Östergötlands och Kalmar län värdena 3.9 6 och 4.0 5 ton per hektar.

I början av detta kapitel berördes frågan örn den rationella driften inom
sockerbetsodlingen. I den mån denna har samband med de här undersökta
förhållandena, har utredningen ådagalagt icke endast det, att hetodlingen i
huvudsak är koncentrerad till de för densamma mest gynnsamma trakterna
utan även, att en utveckling ägt rum i en i dessa avseenden gynnsam
riktning. Sockerbetsodlingens avkastning har visat sig variera inom ganska
vida gränser såväl beträffande de olika länen som länen sinsemellan. Därmed
följer dock icke med nödvändighet, att vissa landsdelar skulle upprätthålla
en odling som icke passar desamma. För att ingående besvara denna
fråga är det nödvändigt att företaga djupgående driftsekonomiska kalkyler,
där jordvärden, arbetspriser, avsättningsmöjligheter m. m. måste tagas under
övervägande. Dessa och liknande spörsmål kunna dock icke upptagas
till behandling inom ramen av denna undersökning.

Tabell E 1. Sockerbetsarealerna''lnom de betodlande länen åren 1908—1928,

Å r	Östergötlands län	Kalmar län	Gotlands län	Blekinge län8	Kristianstads län3	Malmöhus län8	Hallands län	Skaraborgslän	Summa
Socker-bets-areal i hektar	Socker-bets-ar e al i proc. av länets åker-areal	Socker-bets-areal i hektar	Socker-bets-areali proc. av länets åker-areal	Socker-bets-areal i hektar	Socker-bets-areal i proc. av länets åker-areal	Socker-bets-areal i hektar	Socker-bets-areal i proc. av länets åker-areal	Socker-bets-areal i hektar	Socker-bets-a real i proc. av länets åker-areal	Socker-bets-areal i hektar	Socker-bets-areali proc. av länets åker-areal	Socker-bets-areal i hektar	Socker-bets-areal i proc. av länets åker-areal	Sooker-bets-areal i hektar	Soeker-bets-areal i proc. av länets åker-areal	Socker-bets-areal i hektar	Socker-bets-areal i proc.av länens åker-areal
1908 1909 1910 1911 1913 1 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 2 1928 j Medeltal 11908—1928	948 955 875 1,083 1,665 1.872 1.873 1,204 870 960 1,503 1,669 2,524 1,343 2,060 1,247 1,225 940 938	0.4 0.4 0.4 0.4 0.7 0.8 0.8 0.5 0.3 0.4 0.6 0.6 1.0 0.5 0.8 0.5 0.5 0.4 0.4	876 845 919 1,221 1,005 1,131 1,131 1,351 1,048 1,095 1,500 2,170 2,858 1,810 2,326 2,108 2,460 1,900 2,054	0.5 0.5 0.5 0.7 0.6 0.6 0.6 0.7 0.5 0.5 0.8 1.1 1.5 0.9 1.2 1.1 1.2 1.0 1.1	2,242 2,416 2,481 2,002 2,008 2,247 2,005 2,175 1,739 1,333 1,638 1,971 2,115 1,640 2,178 1,993 2,057 553 1,596 1,959	3.2 3.5 3.5 2.8 2.8 3.1 2.7 2.9 2.3 1.7 2.1 2.6 2.7 2.1 2.8 2.6 2.6 0.7 2.0 2.4	1,072 1,066 1,205 1,173 624 702 690 630 453 331 468 828 836 78 746 665 720 6 562 663	1.7 1.7 1.9 1.8 1.0 1.1 1.1 1.0 0.7 0.5 0.8 1.3 1.3 0.1 1.2 1.1 1.1 O.o 0.9 1.1	3,375 3,348 3,515 2,872 4,377 4,967 4,839 5,965 5,009 4,402 5,197 6,957 7,564 1,938 6,751 6,996 6,763 519 6,640 7,224	1.4 1.4 1.4 1.2 1.8 2.0 20 2.5 2.0 1.8 2.1 2.8 3.0 0.3 2.7 2.8 2.7 0.2 2.8 3.0	22,566 23,812 25,306 19,508 17,631 19,942 19,936 24,961 21,371 21,000 24,278 28,429 30,726 9,705 27,149 26,809 25,875 3,215 28,001 28,899	6.5 7.0 7-5 5.7 5.1 5.8 5.8 7.8 6.1 6.0 7.0 8.2 8.9 2.8 7.8 7.7 7.4 0.9 8.3 8.6	840 854 652 967 1,012 1,139 1,141 848 632 858 1,306 1,452 1,488 1,287 1,087 1,061 123 854 817	0.6 0.6 0.5 0.7 0.7 0.8 0.8 0.6 0.4 0.6 0.9 1.0 1.0 0.9 0.7 0.7 0.1 0.6 0.6	156 164 181 227 326 368 367 231 196 240 348 342 435 230 325 319 328 176 237 206	O.o O.o O.i O.i O.i O.i O.i 0.1 O.i O.i 0.1 O.i 0.1 0.1 Ol o.i 0.1 O.i 0.1 0.1	32,075 33,460 35,134 29,053 28,648 32,368 31.982 37,365 31,318 30,219 36,238 43,818 48,546 16,744 42,822 41,224 40,489 4,592 40,730 42,760	2.0 2.1 2.2 1.8 1.8 2.0 1.9 2.3 1.9 1.8 2.2 2.6 2.9 1.0 2.6 2.5 2.4 0.3 2.5 2.6
1,288	0.5 1 1,490	0.8	1,917	2.5	676	1.1	4,961	2.0	22,456	6.5	921	0.6	270	O.i	33,979	2.1

1 För år 1912 saknas uppgifter i den officiella statistiken. 2 Det bör observeras, att dessa uppgifter för år 1927 något avvika från jordbruksräkningens
av samma år resultat. Detta har sin förklaring däruti, att talen i ovanstående tabell äro hämtade från publikationen #

„ Årsväxten 1927». För denna hava sockerbolagens arealuppgifter varit de grundläggande. 8 Åtminstone en del utav den mellan aren 1911 oo
och 1913 inträffade förändringen i sockerbetsarealerna får tillskrivas felaktigheter uti de tidigare arealuppgifterna.

Kungl. Martts -proposition Nr 82.

Tabell E 2. Åkerjorden inom de sockerbetsodlande länen och vissa naturliga jordbruksområden fördelad efter dess användning

för olika sädesslag, i hektar, år 1927.

f Län och områden 1	Höst-[ vete	Höst- råg	Vår- vete	Vår- råg	Korn	Havre	Bland- säd	Balj-j växter	Potatis	\| iSocker-j betor	Foder- rot- frukter	I i Grön-] foder	J Vallar	Andra växt-	Hel- träda	Obru- kad	Summa åker
Östergötlands län	25,163	14,454	6,634	421	4,199	39,815	35,416	3.312	5,501	934	5.639	3,899	73,994	524	31,373	1,481	252 759
a) N:a skogsbygden	1,700	2,801	348	52	153	9,089	1,283	147	895	5	470	535	10,907	30	3*777	206	32^898
b) Östgötaslätten	19,743	6,965	5,621	61	3,265	17,855	28,547	2,681	2,791	915	3,835	2,346	45.139		20,879	733	161 811
c) S:a skogsbygden	3,720	4,688	665	308	781	12,871	5,586	484	1,815	14	1,334	1,018	17,948	59	6,717	542	58,550
Kalmar län .........	9,567	24,547	3,715	821	8,383	38,980	7,422	393	8,227	1,890	5,186	3,496	57,898	250	18,118	2,780	191 673
a) Kalmarslätten	2,278	4,473	615	83	643	5,452	2,073	33	1,212	232	1,303	772	9,636	69	2^008	257	31,139
b) Öland ............	3,007	6,344	304	52	5,792	2,513	1,289	66	1,647	1,615	861	651	8,791	70	5,532	889	39,403
c) Skogsbygden ...	4,282	13,730	2,796	686	1,948	31,015	4,060	294	5,368	43	3,022	2,073	39,471	lil	10^578	1,634	121,131
Gotlands län.........	6,762	8,089	495	52	11,816	3,110	4,806	554	2,449	1,612	3,655	422	26,615	166	10,251	1,372	82,226
Blekinge län......	2,462	10,520	621	306	497	11,877	2,314	136	8,909	567	2,656	1,283	17,750	251	1,184	1,702	63,035
a) Skogsbygden	382	4,651	271	158	190	6,210	471	32	3,515	7	968	431	7,619	25	479	842	26,251
b) Slättbygden......	2,080	5,869	350	148	307	5,667	1,843	104	5,394	560	1,688	852	10,131	226	705	860	36,784
Kristianstads län	12,161	28,843	831	1,150	4,801	35,138	26,237	856	18,284	6,704	12,730	8,952	70,871	936	6,286	2,953	237,733
a) Skogsbygden ...	194	6,821	262	699	344	17,501	3,682	74	5,386	11	3,080	2,015	20,474	89		945	62,244
b) Mellanbygden...	2,531	15,067	164	362	1,206	10,231	10,945	201	9,164	1,387	5,033	3,031	28,018	462	2,147	1,586	91,535
c) Slättbygden......	9,436	6,955	405	89	3,251	7,406	11,610	581	3,734	5,306	4,617	3,906	22,379	385	3,472	422	83,954
Malmöhus län ......	39,264	25,105	1,500	385	26,139	20,734	47,548	3,692	11,812	27,334	18,427	21,344	80,382	2,095	9,853	2,861	337,975
a) Skogsbygden ...	572	2,439	34	50	327	4,827	4,199	35	1,439	69	1,608	995	8,771	30			26*380
b) Mellanbygden	4,002	9,618	314	172	2,690	5,759	15,445	446	4,056	1,630	5,503	4,083	23,820,	135	3,580	1,562	82,815
c) Slättbygden......	34,f>yo	13,048	1,152	163;	23,122	10,148	27,904	3,211	5,817	25,635	11,316	16,266	47,791	1,930	5,523	1 /)64	228,780
Hallands län ...	5,249	16,573	3,173	324	1,522	37,046	3,839	470	6,715	865	5,939	5,926	48,538!	337	5,754	1,158	143 428
a) Slättbygden......	4,739	11,972,	2,617	2341	1,267	25,497	3,182,	395	4,570	749	4,389,	4,618	35,385	299		695	105158
b! Skogsbygden ...	510	4,601	556	90	255	11,549	657	75	2,145	116	1,550	1,308	13,1531	38	1,209	463	3*,275
Skaraborgs län ...	15,711	27,834	1,991	434	1,426	88,715	6,588	1,260	6,871	241	6,495	8,221	123,311	241	31,955	2,284	323 578
a) Slättbygden ...	13,548	19,235	1,117;	85	973	60,480	5,107	1,011	3,819	226	3,940	4,807	86,828	170	25,753	1 *584	228,783
b) Falbygden ......	493	2,2091	201	11	174	7,555	373	40	641	_	754	1,097	9,922	11	1,546	127\|	25 154
c) N.-ö:a höglandet	423	1,967,''	iso;	41	23	4,913	176	56	566	_	254	447	6,999	17	1,783	178!	18 032
d) S.-ö:a höglandet	1,1471	4,423''	484,	297!	256	15,7671	932	153	1,845	15	1,517	1,870	19,562	43	2,873	395	51,609
Summa	116,339	155,965 18,960	3,893	78,783	275,415	134,170	10,673 68,268	40,147	60,727	53,543	499,359	4,800	114,774	16 591	1,632,407

1 De områden, uti vilka de olika länen här hava uppdelats, äro desamma, som statistiska centralbyrån redovisat i bilaga nr 3 till 1919
års arealinventering och liusdj ursräkning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Tabell E 3. Åkerjorden Inom de sockerbetsodlande länen och vissa naturliga jordbrnksomräden
fördelad efter dess användning för olika sädesslag, i procent av de

totala åkerarealerna, år 1927.

Län och områden1	Höstvete	Höstråg	Vårvete	Vårråg	Korn	Havre	Blandsäd	Baij växter	Potatis	Sockerbetor	Foderrot- frukter	Grönfoder	Vallar	Andra växt-slag	Helträda	Obrukad åker	Summa
	%	%	%	%	%	%	%	%	%	%	x	%	%	%	%	X	%
Östergötlands län...	10 0	5.7	2.6	0.2	1.7 15 7	14.0	1.3	2.2	04	2.2	1.5	29 8	0.2	124	0 6	100
a) Norra skogsbygden	5.2	8.6	i.i	0.2	0.5 28.1	4.0	0.4	2.8	O.o	1.4	1.7	33.6	O.i	11.7	0.6	100
b) Ostgötaslätten......	12.2	4.3	3.5	O.o	2.0	11.0	17.7	1.7	1.7	0.6	2.4	1.4	27.9	0.3	12.9	0.4	100
c) Södra skogsbygden	6.4	8.0	1.1	0.5	1.3	22.0	9.5	0.8	3.1	O.o	2.8	1.7	30.8	0.1	11.5	0.9	100
Kalmar län .........	5.0	12.8	1.9	04	4.4 20 3	3.9	0.2	4 3	1.0	2.7	1.8	30.2	0.1	9.5	1.6	100
al Kalmarslätten......	7.3	14.4	2.0	0.3	2.117.5	6.7	0.1	3.9	0.7	4.2	2.5	30.9	0.2	6.4	0.8	100
b) Öland ...............	7.6	16.1	0.8	0.1	14.71 6.4	3.3	O.i	4.2	4.1	2.2	1.7	22.2	0.2	14.o	2.3	100
c) Skogsbygden ......	3.5	11.3	2.8	0.6	1.6	25.6	3.4	0.8	4.4	O.o	2.5	1.7	32.7	O.i	8.7	1.3	100
Gotlands län.........	8.2	9.8	0.6	0.1	144	3.8	5.8	0.7	3.0	2.0	44	0.5	32 3	0.2	12.5	1.7	100
Blekinge län.........	3.9	16 7	1.0	0.5	0.8	18.8	3.7	0 2	14 i	0.9	4.2	2.0	28.2	0.4	1.9	2.7	100
a) Skogsbygden ......	1.5	17.7	1.0	0.6	0.7	23.7	1.8	O.i	13.4	O.o	3.7	1.6	29.1	O.i	1.8	3.2	100
b) Slättbygden ......	5.7	15.9	1.0	0.4	0.8	15.4	5.0	0.3	14.7	1.5	4.6	2.3	27.6	0.6	1.9	2.3	100
Kristianstads län...	5.1	12.1	0 4	05	2.o	14 8	Ilo	0.3	7.7	2.8	54	3.8	29.8	0 4	2.7	1.2	100
al Skogsbygden ......	0.8	11.0	0.4	1.1	0.6	28.1	5.9	0.2	8.7	O.o	4.9	3.2	32.9	O.i	1.1	1.5	100
b) Mellanbygden......	2.8	16.5	0.2	0.4	1.3	11.2	12.0	0.2	10.o	1.5	5.5	3.3	30.6	0.5	2.3	1.7	100
c) Slättbygden.........	11.2	8.3	0.5	0.1	3.9	8.8	13.8	0.7	4.4	6.3	5.5	4.7	26.7	0.5	4.1	0.6	100
Malmöhus län ......	11.6	7.4	0 4	0.1	7.7	6.1	14.1	1.1	3.4	8.1	5.5	6.3	23.9	0.6	2.9	0.8	100
al Skogsbygden ......	2.2	9.2	0.1	0.2	1.2	18.3	15.9	O.i	5.5	0.3	6.1	3.8	33.8	0.1	2.8	0.9	100
b) Mellanbygden......	4.8	11.6	0.4	0.2	3.2	7.0	18.6	0.6	4.9	2.0	6.6	4.9	28.8	0.2	4.3	1.9	100
c) Slättbygden.........	15.2	5.7	0.5	0.1	10.1	4.4	12.2	1.4	2.5	11.2	5.o	7.1	20.9	0.8	2.4	O.öjlOO
Hallands län........	3 7	11 6	2.2	0.2	1.1	25.8	2.7	0.3	4.7	0.6	4.1	4.1	33.9	0.2	4.0	0.8	100
a) Slättbygden ......	4.5	11.4	2.6	0.2	1.2	24.2	3.0	0.4	4.3	0.7	4.2	4.4	33.7	0.3	4.3	0.7	100
b) Skogsbygden ......	1.8	12.0	1.5	0.2	0.7	30.3	1.7	0.2	5.6	0.3	4.0	3.4	34.3	O.i	3.2	1.2	100
Skaraborgs län......	4.9	8.6	0.6	0.1	04	27 4	2.0	04	2.1	0.1	2.o	2.6	38.1	O.i	9.9	0.7	100
a) Slättbygden ......	6.0	8.4	0.5	O.o	0.4	26.5	2.2	0.4	1.7	O.i	1.7	2.1	37.9	0.1	11.8	0.7	100
b) Falbygden .........	2.0	8.8	0.8	O.o	0.7	30. o	1.6	O.i	2.5	—	3.o	4.4	39.5	O.o	6.2	0.6	100
c) Nordöstra höglan-det ...............	2.3	10.9	1.0	0.2	O.i	27.3	1.0	0.3	3.1		1.4	2.5	38.9	0.1	9.9	1.0	100
d) Sydöstra höglan-det.................	2.2	8.6	0.9	0.6	0.5	30.5	1.8	0.8	3.6	O.o	3.0	3.6	37.9	0.1	5.6	0.8	100
Samtliga åtta län	7.1	9.6	1.2	0.2	36	16.9	8.2	O.o	4.2	2.5	3.7	3 8 30 6	0.8	7.9	1.0 100

Se anm. 1, tabell A 2.

90*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Tabell E 4. De relatira sockerbetsarealerna inom olika områden ar Malmöhus och
Kristianstads län, åren 1919 och 1927.

Härad och del därav1	Sockerbetsareal i procent av total åkerareal	Härad och del därav	Sockerbetsareal i procent av total åkerareal
1919	1927	1919	1927
Malmöhus län			Kristianstads län
Luggude härad...............	5.3	5.0	Järrestads härad............	3.4	7.4
a) Skogsbygden............	1.8	0.4	a) Mellanbygden............	l.o	3.6
b) Mellanbygden .........	3.7	2.0	b) Slättbygden ............	4.1	8.8
c) Slättbygden ............	5.8	5.7	Ingelstads härad ............	5.1	8.0
Rönnebergs härad .........	11.7	11.9	a) Mellanbygden............	1.4	3.0
Onsjö härad ..................	5.1	5.4	b) Slättbygden ............	7.7	11.4
a) Skogsbygden ............	O.o	0.4	Albo härad ..................	0.1	0.5
b) Mellanbygden ........	l.i	1.6	a) Skogsbygden ............	0.1	0.2
c) Slättbygden...............	8.6	8.8	b) Mellanbygden .........	0.1	0.6
	11.2	12.0		1.5	2.6
Torna härad..................	6.o	7.4	a) Skogsbygden ............	O.o	0.1
a) Mellanbygden............	0.5	0.8	b) Mellanbygden .........	1.0	2.2
b) Slättbygden ............	8.8	10.6	c) Slättbygden ..........	6.o	8.3
	8.5	10.1		0.9	1.8
a) Mellanbygden............	2.2	2.3	a) Mellanbygden............	0.4	1.0
b) Slättbygden ...........	9.6	11.5	b) Slättbygden ............	2.5	3.8
Oxie härad ..................	12.5	14.6	Ö. Göinge härad............	1.4	1.5
Skytts härad..................	U.l	17.0	a) Skogsbygden ............	0.1	—
Vemmenhögs härad .....	10.3	12.4	b) Mellanbygden .........	0.2	0.9
a) Mellanbygden............	1.7	3.8	c) Slättbygden ............	7.6	6.8
b) Slättbygden ...........	l2.s	14.9	V. Göinge härad ............	0.5	0.5
Ljunits härad ...............	7.4	10.8	a) Skogsbygden ............	0.1	—
Herrestads härad............	6.4	9.6	b) Mellanbygden .........	0.2	0.4
j a) Mellanbygden............	1.3	2.5	c) Slättbygden ............	5.4	5.8
b) Slättbygden ............	7.0	10.4	N. Asbo härad..............	0.9	0.6
Färs härad..................	0.7	1.1	a) Skogsbygden ...........	0.1	—
a) Skogsbygden ............	0.1	0.2	b) Slättbygden ............	2.1	1.6
b) Mellanbygden .........	0.8	l.s	S. Åsbo härad ...............	5.6	4.0
Frosta härad..................	2.4	3.2	a) Skogsbygden ..........	0.1	—
a) Skogsbygden ............	0.1	0.2	b) Slättbygden ............	5.9	4.2
b) Mellanbygden .........	1.9	3.0	Bjäre härad ..................	1.6	1.5
c) Slättbygden ............	8.4	9.6	a) Mellanbygden............	0.2	0.4
			b) Slättbygden ..........	3.2	2.7

Angående de olika delarna av häraderna, se bilaga E 15.

Kungl. May.ts proposition Nr 82. *9

Tabell E 5. Antalet brukningsdelar Inom de betodlande länen fördelade efter
brukningsdelarnas storlek, åren 1919 och 1927. _

Antalet brukningsdelar med en åkerareal om

Län oell områden	0.26 — 1 har	1 — 2 har	2—5 har	5 — 10 har	10—20 har	20 — 30 30—50 har har	50—100 har	över 100 har	Summa
Östergötlands län	1919	2.180	2,170	3.748	3059	3,109	1,289	1,140	713	315	17,729
1927	1,754	1,782	3,431	3 074	3,105	1,256	1,105	710	294	16,511
a) N. skogsbygden ...	1919	408	328	717	628	513	160	110	73	34	2,971
1927	302	276	680	611	505	142	105	73	35	2,729
b) Östgötaslätten ......	1919	1,115	1,068	1,434	1,130	1,483	823	829	532	247	8,661
1927	913	833	1,250	1,135	1,540	818	809	528	231	S,05L
c) S. skogsbygden......	1919	657	780	1,597	1.301	1,113	306	201	108	34	(i,097
1927	539	673	1,501	1.328	1,060	296	191	109	28	5,725
Kalmar län ............	1919	1,080	1,570	3,820	4.556	3,715	1.139	694	291	122	17,593
1927	1,579	1,470	3 796	4647	3,550	1.032	643	284	112	17,113
a) Kalmarslätten ......	1919	290	195	276	199	320	227	185	74	43	1,809
1927	192	158	246	194	341	204	178	63	43	1,619
b) Öland..................	1919	328	312	014	603	943	365	157	31	6	3,359
1927	32(1	316	564	661	954	335	143	31	9	3,339
c) Skogsbygden.........	1919	1,002	1,063	2,936	3,754	2,452	547	352	186	73	12,425
1927	1,001	990	2,986	3,792	2,255	493	322	190	60	12,155
Gotlands län............	1919	841	972	1.729	1.483	1.570	605	322	69	22	7,613
1927	847	859	1.004	1.519	1589	623	370	93	18	7,522
Blekinge län............	1919	2,102	1,797	2,780	1.807	1,199	273	155	52	21	10,246
1927	2,103	1059	2,477	1,886	1,241	302	143	59	18	9,888
a) Skogsbygden.........	1919	800	1,025	1,718	1,065	494	74	28	9 8	5	5,278
1927	785	897	1,517	1.104	530	83	25	4	4,953
b) Slättbygden .........	1919	1,302	772	1,062	742	705	199	127	43	16	4,968
1927	1,318	762	960	782	711	219	118	51	14	4,935
Kristianstads län......	1919	3,007	2.777	5960	5,718	4,511	1372	828	307	148	24628
1927	2,479	2.550	5 002	5.894	4,494	1,298	715	274	132	23498
a) Skogsbygden.........	1919	997	1,155	3,100	2,556	1,303	253	88	22 12	10	9,484
1927	979	1,097	3,022	2,637	1,265	199	79	13	9,303
1>) Mellanbygden ......	1919	1,198	844	1,673	1,919	1,738	546	380	154	65	8,517
1927	820	741	1,566	2,005	1,765	536	319	130	50	7,938
c) Slättbygden .........	1919 1927	812 674	778 712	1,187 1.074	1,243 1.252	1,470 1,464	573 563	360 317	131 132	73 69	6,627 6,257
Malmöhus län .........	1919	2,975	3225	4100	4,233	4.674	2,146	1.669	6aa	347	24090
	1927	2,072	2.861	3,873	4.407	4,630	2.146	1,612	623	337	22561
a! Skogsbygden........	1919	178	254	032	672	598	165	81	31	11	2,622
1927	189	244	647	746	572	161	73	25	10	2,667
b) Mellanbygden ......	1919	540	692	1,291	1.396	1,395	459	309	127	92	6,301
1927	374	607	1,253	1,505	1,414	460	289	113	84	6,099
c) Slättbygden .........	1919	2,257	2,279	2,243	2.165	2,681	1,522	1,279	497	244	15,167
1 <127	1,509	2,010	1.973	2,156	2,644	1,525	1,250	48n	243	13,795
Hallands län............	1919	1.290	1.519	3,749	3.551	2.877	861	476	158	74	14,561
	1927	1,097	1,239	3,563	3,540	2,955	833	432	141	76	13,882
a) Skogsbygden.........	1919	339	564	1,971	1,551	708	146	61	25	11	5,376
1927	346	523	1,949	1,507	735	134	56	25	11	5,^66
b) Slättbygden .........	1919	957	955	1,778	2,000	2,169	715	415	133	63	9,185
1927	751	716	1,614	2,039	2,220	699	376	116	65	8,596
Skaraborgs län.........	1919	2,140	2.720	6 459	6.150	5,945	2,084	1,245	607	249	27,499
1927	1,959	2,515	5,808	6.170	5.963	1,868	1,078	476	251	26,088
a) Slättbygden .........	1919	1,198	1,649	4,118	3,825	4,081	1,524	956	379	180	17,910
1927	1,133	1,577	3,671	3,830	4,190	1,393	815	360	184	17,153
b) Fal bygde n............	1919	121	127	307	413	495	206	86	29	24	1,808
1927	97	123	304	429	511	179	69	27	23	1,762
c) Nordöstra höglandet	1919	323	353	795	581	277	78	37	30	10	2,484
1927	268	319	739	612	265	56	48	24	10	2,341
d) Sydöstra höglandet	1919	498	591	1,239	1,331	1 .osta	276	166	69	35	5,297
1927	loi	496	1,094	1,299	997	240	146	65	34	4,832
Samtliga åtta län	1919 1927	10,281 13,890	10 750 32,417 30,557 14,935 30,214 31,143	27,000 27,527	9,769 9,358	6 629 6,098	2,752 2,660	1.298 1,238	143,959 187,068

92*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82,

Tabell E 6. Sockerbetsarealerna Inom de betodlande länen fördelade efter
brnkningsdelarnas storlek, åren 1919 och 1927.

Betarealer vid brukningsdelar nied en åkerareal om

Län och områden		-1 bär	1 — 2 har	2—5 har	5 — 10 har	10 — 20 har	20—30 har	30—50 har	50— 100 har	över 100 bär	Summa har
Östergötlands län	1919	3	6	7	26	76	97	244	409	656	1,524
1927	2	4	17	20	58	72	135	227	399	934
a) N. skogsbygden •. ■	1919	—	—	—	3	2	3	1	—	—	9
1927	—	—	1	1	i	—	—	1	1	5
b) Östgötaslätten • ■	1919	3	6	O	19	69	91	240	404	651	1,488
1927	2	2	13	17	53	70	134	226	398	915
c) S. skogsbygden	1919	—	—	2	4	5	3	3	5	5	27
1927	—	2	3	2	4	2	1	—	—	14
Kalmar län	1919	4	4	20	59	326	351	369	228	155	1.516
	1927	6	10	34	88	464	475	419	220	174	1,890
a) Kalmarslätten......	1919	—	1	1	i	9	19	33	29	67	160
1927	—	—	1	—	13	27	58	50	83	232
b) Öland ...............	1919	3	3	16	51	309	327	334	198	83	1,324
1927	6	9	26	79	439	443	357	165	91	1,615
c) Skogsbygden ......	1919	1	—	O	7	8	5	2	1	5	32
1927	—	1	7	9	12	5	4	5	—	43
Gotlands län ........	1919	7	21	Ilo	251	425	274	236	146	157	1.636
	1927	11	25	lil	263	440	255	273	138	96	1,612
Blekinge län	1919	1	2	11	39	89	68	91	57	109	467
1927	—	—	9	38	132	95	136	97	60	567
a) Skogsbygden ......	1919 1997	—	1	2	4	3	2	5 7	2	1	20 7
b) Slättbygden ......	1919	1	1	9	35	86	66	86	55	108	447
1927	—	—	9	38	132	95	129	97	60	560
Kristianstads län ...	1919	27	42	138	457	1,118	789	917	601	1,140	5 229
	1927	49	76	192	605	1.486	1 145	illo	881	1,160	6 704
a) Skogsbygden ......	1919	2	1	10	12	17	3	1	6	10	62
1927	—	—	—	—	—	—	5	i	5	11
b) Mellanbygden ...	1919	i	1	12	48	89	67	123	122	136	599
1927	3	4	38	107	275	237	235	245	243	1,387
c) Slättbygden.........	1919	24	40	116	397	1,012	719	793	473	994	4,568
1927	46	72	154	498	1,211	908	870	635	912	5,306
Malmöhus län.........	1919	149	295	636	1,580	3 815	4,022	5,142	3 760	4,909	24 308
	1927	139	294	656	1,798	4,262	4,768	5.850	4,250	5,317	27,334
a) Skogsbygden ......	1919	—	1	3	3	9	3	3	12	30	64
	1927	—	1	5	8	17	16	12	7	3	69
b) Mellanbygden • •.	1919	1	4	19	78	146	114	136	141	485	1,124
	1927	3	7	33	144	252	205	224	218	544	1,630
c) Slättbygden.........	1919	148	290	614	1.499	3,660	3,905	5,003	3,607	4,394	23,120
1927	136	286	618	1,646	3,993	4.517	5,614	4,025	4,770	25,635
Hallands län .......	1919	2	4	12	57	219	220	302	170	319	1,305
	1927	—	1	8	32	119	129	151	129	296	865
a) Skogsbygden .....	1919	—	1	4	11	52	38	35	33	25	199
	1927	—	—	—	5	24	13	13	38	23	116
b) Slättbygden.........	1919	2	3	8	46	167	182	267	137	294	1 106
	1927	—	1	8	27	95	116	138	91	273	749
Skaraborgs län	1919	1	1	9	13	25	19	18	69	197	352
	1927	—	—	—	8	22	13	17	38	143	241
a) Slättbygden ......	1919	1	1	9	11	19	16	17	53	188	315
	1927	—	—	—	8	17	11	14	38	138	226
b) Falbygden .........	1919	—	—	—	—	2	1	—	1	3	7
	1927
c) Nordöstra höglandet	1919	—	—	—	—	1	1	—	—	—	2
	1927
d) Sydöstra höglandet	1919	—	—	—	2	3	1	1	15	6	28
	1927	—	—	—	—	5	2	3	—	5	15
Samtliga åtta län	1919	194	375	952	2,480	6,087	5837	7,318	5,424	7.633	36 300
1927	209	410	1,027	2,862	6,983	6,952	8,091	5,980	7,645	40,147

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82. *93

Tabell E 7. Åkerarealerna inom de betodlande länen fördelade efter brukningsdelarnas storlek,

åren lill!) och 1927.

Län och områden	Totala	åkerarealen vid brukningsdelar nied en åkerareal	om	.Summa har
— 1 1—2 har Ilar	2 — 5 har	5 — 10 har	10—20 har	20—30 har	30—50 har	50 — 100 Ilar	över 100 har
Östergötlands län ... 11)19	1.462 3,466	12,965	22,977	45354	31,929	44,470	49,445	48,277	260.345
1927	1.512 2,980	12,444	23,703	46,141	31,492	43,053	48,691	42,743	252,759
a) N. Skogsbygden-1919	287! 532	2,505	4,697	7,398	3,890	4,268	5,042	4,898	33,517
1927	267, 460	2,499	4,656	7.273	3,496	4,224	5,005	4,518	32,398
b) Östgötaslätten 1919	730 1,708	4,934	8.601	21,995	20,545	32,546	36,938	38,522	166,519
1927	788'' 1.357	4,541	8,856	23,514	20,685	31,507	36,244	34,319	161,811
c) S. Skogsbygden •• • 1919	4451 1,226	5,526	9,679	15,961	7,494	7,656	7,465	4,857	60,309
1927	4571 1,1 Hö	5,404	10.191	15,354	7,311	7,322	7,442	3,906	58,550
Kalmar län ............ 1919	1,079 2498	13.781	34 025	52,452	27.893	26,406	19,688	19,267	197,089
1927	1,345 2,580	14,499	35 776	51,151	25.782	24,627	19,265	16,648	191,673
a) Kalmarslotten ... 1919	188\| 305	950	1,491	4,850	5,587	7,108	5,072	6,786	32,337
1927	179 273	906	1,512	5,251	5,196	6,824	4,330	6,668	31,139
b) Öland ............... 1919	208! 501	2,138	4,710	13,601	8,972	5,781	2,124	1,037	39,072
1927	2811 564	2,137	5,290	13,936	8,355	5,469	1,98!)	1,382	39,403
c) Skogsbygden ...... 1919	683 1,692	10,693	27,824	34,001	13,334	13,517	12,492	11.444	125,680
1927	8851 1,743	11,456	28,974	31,964	12,231	12,334	12,946	8,598	121,131
Gotlands län ......... 1919	568 1.512	5.949	10,944	22.602	14,783	12,049	4,642	3544	76,593
1927	940 1.425	5.937	11,802	23,428	15.576	13,584	6.041	3,490	82,226
Blekinge än ......... 1919	1 426 2,765	9 437	13,174	16,789	6603	5,796	3,385	3.175	62,550
1927	1.714 2.697	8.647	13,706	17,310	7,326	5,253	3.695	2 687	63,035
a) Skogsbygden ...... 1919	597; 1,598; 5,784	7,754	6,648	1,783	1,018	621	538	26,341
1927	632j 1,462	5,251	7,946	7,081	1,992	896	541	450	26,251
b) Slättbygden ...... 1919	829! 1,167	3,653	5,420	10,141	4,820	4,778 2,764	2,637	36,209
1927	1,082; 1,235	3,396	5,760	10,229	5,334	4.357	3,154	2,237	36,784
Kristianstads län ... 1919	1,981 4 414	21,326	42 386	64 380	33.811	31 586	20.925	27,464	248,273
1927	2.151 4,275	21.210	44.976	64.657	31.703	27,041	18,646	23,074	237,733
a) Skogsbygden ..... 1919	689i 1,847	11,052	18.497	17,998	6,164	3,307	1,382	1,708	62,644
1927	828: 1,876	11,333	19,830	17,700	4,740	3,006	815	2,116	62,244
b) Mellanbygden ... 1919	764: 1.333 6,070	1 1,350	25,089	13,456	11,761	10,147	11,773	98,043
1927	776 1,243	5,936	15.390	25,432	13,055	12,186	8.784	8,733	91,535
ci Slättbygden ..... 1919	528 1,234	4,204	9,539	21,293	14,191	13,518	9,096	13,983	87,586
1927	547 1,156	3,941	9,756	21,525	13,906	11,849	9,047	12,225	83,954
Malmöhus län......... 1919	1,903 4.995	14483	32.246	67,886	52,911	63,852	43,589	66,262	348,127
1927	2,130 4,490	13,906	33,985	67,454	53.145	61,208	40,812	60 845	337,975
a Skogsbygden ...... 1919	126 410	2,333	5,036	8,508	3,985	2,972	1,951	1,798	27,119
1927	162 402	2,386	5,572	8,210	3,855	2,715	1,573	1,505	26,380
b) Mellanbygden ... 1919	362 1,117	4,606	10,685	20,192	11,328	11,649	8,588	17,761	86,288
1927	354 9S9	4,542	11,627	20,247	11,335	10,870	7,148	15,703	82,815
c) Slättbygden......... 1919	1.415 3,468	7,514	16,525	39,186	37,598	49,231	33,050	46,703	234,720
1927	1,614 3,099	6,978	16,7^6	38,997	37,955	47,623	32,091	43,637	228,780
Hallands län ......... 1919	890 2,415	13,363	26,313	41,120	21,118	17,875	10,267	13,679	147,040
1927	907 2,072	12.996	26,455	42,389	20 415	16291	9,107	12,796	143 428
al Skogsbygden ..... 1919	235 901	7.014	11,017	9,902	3,557	2,259	1,606	2,000	38,491
1927	290 873	7,047	10,842	10,306	3,245	2,107	1,617	1,948	38,275
b) Slättbygden ...... 1919	655 1,514	6,349	15,296	31,218	17,561	15,616	8,661	1 1,679	108,5491
1927	617 1.199	5,919	15.613	39.083	17,170	14,184	7,490	10,848	105,153
Skaraborgs län ...... 1919	1 478 4 354	22.621	45,423	85.208	51,076	47,730	34,421	45,306	337,617
1927	1,019 4 301	21331	46,801	86,388	46,746	41.447	32,974	41,971	323578
al Slättbygden ...... 1919	821 2,666	14,465	28,279	58,953	37,449	36,823	26,020	32,2.35	237,711
1927	949: 2,703	13.453	29,000	60,729	34,756	31,390	25,1 14	30,689	228,783
bl Falbygden ......... 1919	79 205	1,112	3,162	7,149	5,056	3,215	1,917	4,496	26,391
1927	66 204	1.127	3,418	7,128	1,557	2,591	1,786	3,977	25,1541
c) Nordöstr. höglandet 1919	240 559	2,773	4,141	3,838	1,87.3	1,421	1,936	1,781	18,5651
1927	218 5 Is	2,683	4,480	3,890	1,375	1,780	1.577	1,481	18,032
d) Sydöstr. höglandet 1919	338 924	4.271	9,84''	15,268	6.698	6,271	4,548	6,791	54,950
1927	.386, 846	4,068	9,908	1 1,341	6,058	5,686	4,497	5,824	51,609
Samtliga åtta län 1919	10 787 20,419 113 925 227,488 395 791	240,124 249,764 186,362 226,974 1,677,634
1927	12.318 24 820 110,970 237,204 398,918	232 185 232,504 179,234 204 2541,632,407

94*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Tabell E 8. Den procentuella fördelningen ar sockerbetsarealerna och de totala

j ordbraksområden,

	Östergötlands län		Kalmar län		Gotlands		Blekinge län
Brukningsde-larnas åker-	Hela länet	Östgöta- slätten	Hela länet	Öland	län	Hela länet	Slättbygden
areal (storleksklass)	1919 %	1927 O/ /o	1919 o/ /o	1927 %	1919 O/ . o	1927	1919 %	1927 %''	1919 %	1927 %	1919 %	1927 %	1919 %	1927 %
—1 har	0.2	0.2	0.2	0.2	0.3	0.3	0*2	0.4	0.4	0.7	0.2		Socke 0.2	rbets-
1—2 »	0.4	0.4	0.4	0.2	0.3	0.5	0.2	0.6	1.3	1.6	0.4	—	0.2	—
2—5 »	0.5	1.8	0.3	1.4	1.3	1.8	1.2	1.6	7,8	6.9	2.4	1.6	2.o	1.6
5—10 »	1.7	2.1	1.3	1.9	3.9	4.7	3.9	4.9	15.3	16.8	8.8	6.7	7.8	6.8
10—20 »	5-o	6.2	4.6	5.8	21.5	24.6	23.3	27.2	26.0	27.8	19.1	23.8	19.3	23.6
20—30 *	6.4	7.7	6.1	7-7	23.2	25.1	24.7	27.4	16.8	15.8	14.6	16.7	14.8	17.0
30—50 »	16.0	14.5	16.1	14.6	24.3	22.2	25.2	22.1	14.4	16.9	19.5	24.0	19.2	23.0
50—100 »	26.8	24.3	27.2	24.7	15.0	11.6	15.0	10.2	8.9	8.6	12.2	17.1	12.3	17.3
över 100 »	43.0	42.8	43.8	43.6	10.2	9.2	6.3	5.6	9.6	5.9	23.3	10.6	24.2	10.7
Summa	100. o	100.0	100,0	100.0	100. o	lOO.o lOO.o lOO.ojjlOO.o	100.o\| lOO.o 1OO.0 lOO.o lOO.o
—1 har	0.6	0.6	0.4	0.5	0.5	0.7	0.5	0.7	0.7	l.i	2.3	2.7	2.3	Totala 3.0
1—2 »	1.8	1.2	1.0	0*8	1.3	1.8	1.8	1.4	2.0	1.7	4.4	4.3	3.2	3.4
2—5 »	5.0	4.9	3.0	2.8	7.0	7.6	5.4	5.4	7.8	7.2	15.1	13.7	10.1	9.2
5—10 »	8.8	9.4	5.2	5.5	17.3	18.7	12.1	18.4	14.3	14.4	21.0	21.7	15.0	15.6
10—20 »	17.4	18.2	13.2	14JS1	26.5	26.7	34.8	35.5	29.5	28.6	26.8	27.5	28.0	27.8
20—30 »	12.3	12.5	12.3	12.8	14.2	13.5	23.0	21.2	19.3	18.9	10.6	11.6	13.3	14.5
30—50 »	17.1	17.0	19.6	19.5	13.4	12.8	14.8	13.9	15.7	16.5	9.3	8.3	13.2	11.8
50—100 »	19.0	19.8	22.2	22.4	lO.o	lO.o	5.4	5.o	6.1	7.4	5.4	5.9	7.6	8.6
över 100 »	18.5	16.9	23.1	21.2	9.8	8.7	2.7	3.5	4.6	4.2	0.1	4.3	7.3	6.1
Summa	lOOo	100.0	100. o	100 o	100.0	100 o 100 o	100 o	1000 100 0	100 o lOO.o 100 0 lOO.o

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

*95

åkerarealerna pä brukningsdelar ar olika storlek inom rissa län och naturliga
åren 1919 och 1927.

	Kristianstads	län		Malmöhus län	Hallands län
liela länet	Mellan- bygden	Slättbygden	Hela länet	Mellan- bygden	Slättbygden	Hela länet	Slättbygden
1919 %	1927 %	1919 %	1927 %	1919 %	1927	1919 O/ o	1927 o/ /o	1919 %	1927 %	1919 %	1927 O/ 7o	1919 %	1927 %	1919 O/ 7o	1927 O/ /o
arealerna
0.5	0.7	0.2	0.2	0.5	0.8	0.6	0.5	0.1	0.2	0.6	0.5	0.2	—	0.2	—
0.8	i.i	0.2	0.3 0.9	1.4	1.9	1.1	0.4	0.4	1.3	1.1	0.3	0.1	0.3	O.i
2.6	2.9	2.0	2.7	2.5	2.9	2 6	2.4	1.7	2.0	2.7	2.4	0.9	0-9	0 7	1.1
8.7	9.0	8.0	7.7	8.7	9.4	6.5	6.6	6.9	8.8	6.5	6.4	4.4	3.7	4.2	3.6
21.4	22.2	14.s	19.9	22.1	22.8	15.7	15.6	13.0	15.5	15.8	15.6	16.8	13.9	15.1	12.7
15.1	17.1	11.2	17.1	15.7	17.1	16.5	17.4	10.1	12.6	16.9	17.i	16.9	14.9	16.4	15.5
17.6	16.6	20.5	16.9	17.4	16.4	21.2	21.4	12.1	13.7	21.6	22.0	23.1	17.4	24.1	18.4
11.6	13.1	20.4	17.7	10.4	12.0	15.5	15.6	12.5	13.4	15.6	15.7	13.0	14.9	12.4	12.1
21.8	17. a	22.7	17.5	21.8	17.2	20.2	19.6	43.2	33.4	19.n	18.6	24.4	34.2	26.6	36.5
lOO.o	1OO.0	lOO.o 100 o	lOO.o	lOO.o	lOO.o	lOO.o	100 o	lOO.o	100 0	lOO.o	100 0	lOO.o	lOO.o	lOO.o
åkerarealerna
0.8	0.9	0.8	0.8	0.6	0.61	0.6	0.7	0.4	0.4	0.6	0.71	0.6	0.7	0.6	0.9
1.8	1.8	1.3	1.4	1.4	1.4	1.4	1.3	1.3	1.2	1.5	1.4	1.6	1.4	1.4	1,1
8.6	8.9	6.2	6.5	4.8	4.7	4.2	4.1	5.3	5.5	3.2	3.1	9.1	9.1	5.8	5.7
17.1	18.9	14.6	16.8	10.9	11.6	9.8	10. o	12.4	14.0	7.0	7.8	17.9	18.4	14.1	14.9
25.9	27.3	25.6	27.8	24.8	25.6	19.6	20. o	23.4	24.5	16.7	17.0	27.9	29.6	28.7	30.5
13.6	13.3	13.7	14.8	16.2	16.6	15.2	15.7	13.1	13.7	16.0	16.6	14.4	14.2	16.2	16.3
12.7	11.4	15.1	13.3	15.4	14.1	18.2	18.1	13.5	13.1	21.0	20.8	12.2	11.4	14.4	13.5
8.4	7.8	10.7	9.6	10.4	10.8	12.5	12.1	lO.o	8.6	14.0	14.o	7.o	6.3	8.0	7.1
11.1	9.7	12.o	9.6	16.0	14.6	19.0	18.0	20.6	19o	20. o	19.l\|	9.3	8.9	10.8	10.3
lOO.o	lOO.o	100 0	lOO.o	lOO.o lOO.ol	1000	100 o	lOO.o	lOO.o lOO.o 100.o\|[t00.o 100.o lOO.o	lOO.o

96*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Tabell E 9. Antalet sockerbetsodlande egendomar inom slättbygderna ar Malmöhus
betsarealer och totala åkerarealer m. m., i hektar, fördelade efter

Brukningsdelar-nas åkerareal (storleksklass)	Sockerbetsareal	Malmöhus län (Slättbygden)	Kristianstads län
Antal bruk- nings- delar	Åkerareal använd till	Summa åker	Antal bruk- nings- delar	Åkerareal använd
Socker- betor	Foder- rot- frukter	Hel- träda	Socker- betor	Foder- rot- frukter
—1	har	—0.4 har	468	101	24		362	130	29	3
		0.5—0.9 »	64	35	1	—	54	28	17	—
		1.0—1.9 »	—	—	—	—	—	—	—	—
		Summa	532	136	25	—	116	158	46	3
1—2	»	—0.4 har	628	162	74	2	936	135	35	23
		0.5—0.9 »	187	104	16	i	304	57	31	4
		1.0—1.9 »	18	20	—	—	27	6	6
		Summa	833	286	90	3	1,267	198	72	27
2—5	»	—0.4 har	323	95	77	8	1,008	119	35	38
		0.5—0.9 »	545	323	135	10	1,981	141	79	45
		1.0—1.9 »	149	173	33	6	644	32	36	ii
		2.0—4.9 »	5	12	—	—	17	2	4	—
		Summa	1,022	603	215	21	3,650	291	151	94
5—10	»	—0.4 har	90	26	50	17	677	65	18	32
		0.5—0.9 »	559	344	281	66	4,173	255	152	144
		1.0—1.9 »	793	991	322	42	6,285	213	259	118
		2.0—4.9 »	123	278	39	1	1,073	29	69	9
		5.0—9.9 »	1	6	—	—	9	—	—	—
		Summa	1,566	1,615	692	126	12,217	562	498	303
10—20	»	—0.4 har	20	5	15	12	249	23	7	13
		0.6—0.9 »	271	163	255	147	3,801	234	136	183
		1.0 —1.9 »	883	1,152	703	208	12,438	407	506	356
		2.0—4.9 »	968	2,533	674	71	14,979	223	546	187
		5.0—9.9 »	21	127	8	—	398	3	16	1
		Summa	2,163	3,980	1,655	138	31,865	890	1,211	710
20—30	»	— 0.4 har	1	0.4	2	1	22	1	0.2	2
		0.6— 0.9 »	51	30	72	58	1,231	42	24	50
		1.0— 1.9 »	208	261	285	174	4,895	141	174	181
		2.0— 4.9 »	830	2,626	920	270	20,341	197	571	260
		5.0— 9.9 »	281	1,608	238	37	7,119	23	129	34
		10.9—19.9 »	—	—	—	—	—	1	10	—
		Summa	1,371	1,525	1,517	510	33,608	105	908	527
30—50	»	— 0.4 har	3	0.3	4	_	109	_	_	_
		0.5 — 0.9 »	14	9	30	28	515	9	5	13
		1.0— 1.9 »	105	136	225	207	3,949	57	70	98
		2.0— 4.9 »	438	1,452	823	391	16,333	123	366	216
		5.o— 9.9 »	507	3,261	751	156	19,275	64	398	120
		10.0—19.9 »	69	757	75	8	2,909	3	31	4
		Summa	1,136	5,615	1,908	790	13,090	256	870	151

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

*97

och Kristianstads län samt Öland och Gotland jämte mot desamma svarande sockerbrukningsdelarnas
och de odlade sockerbetsarealernas storlek, &r 1927.

[Slättbyerden)		Kalmar län (Öland)			Gotlands	län
till		Antal bruk- nings- delar	Åkerareal använd till	Summa åker	Antal bruk. nings- delar	Åkerareal använd till	Summa åker
Hel- träda	Summa åker	Socker- betor	Foder-ro t-''rukter	Hel-träd a	Socker- betor	Foder- rot- frukter	Hel- träda
	83	17	4			12	38	8	3	1	36
—	22	3	2	—	—	4	5	2	—	—	4
—	—	—	—	—	—	—	1	i	—	—	1
—	105	20	6	—	—	16	44	n	3	1	41
i	230	20	5	1	1	32	62	15	7	7	101
—	89	6	4	—	1	10	18	10	1	1	32
—	10	—	—		—	—	—	—	—	—	—
i	329	26	9	1	2	42	80	25	8	8	133
3	387	10	2	1	4	39	262	64	55	96	956
4	541	31	17	—	12	lil	70	38	16	32	265
1	144	7	7	~	1	29	8	9	1	1	34
—	8	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
8	1,080	48	26	1	17	179	340	lil	72	129	1,255
8	455	19	5	3	14	140	303	79	115	286	2,366
36	1,955	50	27	5	42	399	245	138	110	200	1,907
21	1,779	32	36	5	24	260	40	43	14	28	331
3	250	5	11	1	3	43	1	3	—	—	8
68	4,439	106	79	14	83	842	589	263	239	514	4,612
19	298	12	4	2	22	164	232	67	135	468	3,302
171	3,259	100	56	28	187	1,404	350	197	230	670	5,187
147	5,791	165	200	54	270	2,521	143	159	90	203	2,176
45	3,588	77	179	33	79	1,275	8	17	6	3	115
—	48	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
382	12,984	354	439	117	558	5,364	733	440	461	1,344	10,780
2	25			_	_	_	30	7	30	95	721
45	964	31	18	16	105	756	179	101	186	567	4,425
134	3,460	82	101	47	214	2,008	91	106	104	231	2,306
131	4,948	96	276	54	199	2,367	17	41	17	33	423
3	617	8	48	4	7	213	—	—	—	—	—
—	22	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
315	10 036	217	413	121	525	5,344	317	255	\| 337	926	7,875
				_		_	6	2	7	23	214
6	276	a	1	2	12	106	62	35	91	256	2,211
92	2,022	1(	2a	14	8b	662	123	147	193	454	4,529
169	4,543	64	194	58	158	2,377	3(	74	41	74	1,157
29	2,552	21	131	15	51	875	3	15	s	b	122
4	126					—					—
30(1	9,519	107	343	8!	30''	4,020	224	273	33f	813	8,233
Bihang till riksdagens	protokoll 1930. 1 sami. 64 höft. (Nr 82.	Bilaga.)	7*

98*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Brukningsdelar-nas åkerareal (storleksklass)	Sockerbetsareal	Malmöhus län (Slättbygden)	Kristianstads län
Antal bruk- nings- delar	Åkerareal använd till	Summa åker	Antal bruk- nings- delar	Åkerareal använd
Socker- betor	Foder- rot- frukter	Hel- träda	Socker- betor	Foder- rot- frukter
50—100 har	0.5-	- 0.9	har	2	i	0.6	7	114	i	i	1
	1.0-	- 1.9	»	ii	15	36	29	663	9	12	22
	2.0-	4.9	»	56	183	172	200	3,748	38	117	84
	5.0 —	9.9	har	175	1,186	463	278	11,330	41	256	120
	lO.o—	-19.9	»	186	2,379	415	116	12,404	20	249	48
	20. o—	-29.9	»	12	309	23	27	963	—	—	—
		Summa	442	4,073	1,109	657	29,222	109	635	275
Över 100 »	0.5-	0.9	har	_	_	_	_	_	_	_	_
	1.0-	1.9		2	3	17	14	506	2	2	4
	2.0-	4.9	»	14	49	81	230	1,602	4	12	59
	5.0—	9.9	»	43	315	294	274	5,509	8	56	70
	lO.o—	-19.9		64	943	471	427	10,097	27	365	189
	20.0-	-29.9	»	47	1,162	370	178	8,351	10	262	77
	30.0-		»	47	2,300	315	236	12,462	7	215	63
		Summa	217	4,772	1,548	1,359	38,527	58	912	462
Samtliga		0.4	har	1,533	389	246	40	3,363	473	124	lil
0.6-	0.9	»	1,693	1,009	790	317	12,173	767	445	440
	l.o—	1.9	»	2,169	2,751	1,621	680	29,407	867	1,065	790
	2.0-	4.9	»	2,434	7,133	2,709	1,163	58,093	616	1,685	815
	5.0-	9.9	»	1,028	6,503	1,754	745	43 640	139	855	345
	10. o-	19.9	»	319	4,079	961	551	25 410	51	655	241
	20. o—	29.9		59	1,471	393	205	9,314	10	262	77
	30. o—		»	47	2,300	315	236	12,462	7	215	63
		Summa	9,282	25,635	8,789	3,937	193,862	2,930	5,306	2,882

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

*99

[Slättbygden)	Kalmar län (Öland)	Gotlands län
till	Summa åker	Antal bruk- nings- delar	Åkerareal använd till	Summa åker	Antal bruk- nings- delar	Åkerareal använd till	Summa åker
In- träda	Socker- betor	Foder- rot- frukter	In- träda	Socker- betor	Foder- rot- frukter	Ut- träda
1	68	_	__	_	_		8	4	14	41	476
1	590	1	1	2	7	86	16	21	42	72	1,092
85	2,289	6	22	10	15	394	23	64	67	96	1,581
116	2,844	12	78	18	47	743	7	39	19	30	484
32	1,432	5	73	9	18	342	1	10	1 2	6	94
235	7,223	24	174	39	87	1,565	55	138	144	245	3,727
—	—	—	—	—	—	—	1	0.5	2	9	110
29	274	—	—	—	—	—	1	1	6	9	120
79	950	—	—	—	—	—	4	10	18	55	618
99	1,467	3	21	21	50	496	4	21	20	53	575
226	3,735	3	41	4	35	430	5	64	29	ys	1,226
160	2,167	1	29	1	—	101	—	—	_	_
73	1,875	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
666	10,468	7	91	26	85	1,027	15	96	76	221	2,649
33	1,478	78	21	7	41	387	933	242	352	976	7,696
263	7,174	224	124	51	359	2,790	938	525	650	1,776	14,617
425	14,070	306	368	122	602	5,566	423	487	450	998	10,589
512	16,576	248	682	156	454	6,456	83	209	149	261	3,902
247	7,528	44	277	58	155	2,327	14	70	42	89	1,181
262	5,315	8	114	13	53	772	6	79	31	101	1,320
160	2,167	1	29	1	—	101	—	_	_	_	_
73	1,875	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
1,975	66,183	909	1,615	408	1,664	18,399	2,397	1,612	1,674	4,201	39,305

Tabell E 10. Antalet sockerbetsodlande oell icke sockerbetsodlande egendomar inom slättbygderna ar Malmöhus och Kristianstads
län samt Öland och Gotland jämte mot desamma svarande sockerbetsarealer och totala åkerarealer m. m., i liektar, fördelade

efter brukningsdelarnas storlek, år 1927.

Bruknings-delarna åker-areal (storleks-klass)	Betodlande egendomar	Icke	betodlande egendomar	Betodlande egendomar	Icke betodlande egendomar
Antal bruk- nings- delar	Åkerareal använd till	Summa åker	Antal bruk- nings- delar	Åkerareal an-vänd till	Summa åker	Antal bruk- nings- delar	Åkerareal använd till	— Summa åker	Antal bruk- nings- delar	Åkerareal använd till	Sum- ma åker
Socker- betor	Foder- rot- frukter	Hel- träda	Foder- rot- frukter	Hel- träda	Socker- betor	Foder- rot- frukter	Hel- träda	Foder- rot- frukter	Hel- träda
Malmöhus län									Kalmar län
(Slättbygden)									(Öland)
— 1 har	532	136	25	—	416		89	4	1,198	20	6	—	—	16	306	5	19	265
1— 2 »	833	286	90	3	1,267	1,177	210	15	1,832	26	9	1	2	42	290	6	89	522
2— 5 »	1,022	603	245	24	3,650	951	301	68	3,328	48	26	1	17	179	516	36	317	1,958
5— 10 »	1,566	1,645	692	126	12,217	590	375	148	4,569	106	79	14	83	842	555	71	953	4,448
10— 20 »	2,163	3,980	1,655	438	31,865	481	500	341	7,132	354	439	117	558	5,364	600	164	1,685	8,572
20— 30 »	1,371	4,525	1,517	540	33,608	154	275	244	4,347	217	443	121	525	5,344	118	93	482	3,011
30— 50 »	1,136	5,615	1,908	790	43,090	114	300	312	4,533	107	348	89	307	4,020	36	52	226	1,449
B0—100 »	442	4,073	1,109	657	29,222	43	207	241	2,869	24	174	39	87	1,565	7	14	66	424
Över 100 har	217	4,772	1,548	1,359	38,527	26	270	213	5,110	7	91	26	85	1,027	2	12	31	355
Summa	9,282	25 635	8,789	3,937	193,862		2,527	1,686	34,918	909	1,615	408	1,664	18,399	2,430	453	3,868	21,004
Kristianstads län									Gotlands län
(Slättbygden)
1 har	158	46	3	—	105	516	39	—	442	44	11	3	1	41	803	62	47	899
1— 2 »	198	72	27	1	329	514	99	8	827	80	25	8	8	133	779	83	147	1,292
2— 5 »	294	154	94	8	1,080	780	230	31	2,861	340	lil	72	129	1,255	1,264	263	628	4,682
B— 10 »	562	498	303	68	4,438	690	349	167	5,317	589	263	239	514	4,612	930	345	1,135	7,190
10- 20 »	890	1.211	740	382	12,984	574	507	525	8,541	733	440	461	1,344	10,780	856	571	1,956	12,648
20— 30 »	405	908	527	315	10,036	158	215	250	3,872	317	255	337	926	7,875	306	338	1,078	7,701
30— 50 »	256	870	451	300	9,519	61	118	172	2,330	224	273	335	813	8,233	146	227	684	5,351
50—100 »	109	635	275	235	7,223	23	79	175	1,824	55	138	144	245	3,727	38	78	307	2,317
Över 100 har	58	912	462	666	10,468	11	99	169	1,757	15	96	75	221	2,649	3	14	66	841
Summa	2,930	5,306	2,882	1,975	56,183	3 327	1,735	1,497	27,771	2,397	1,612	1,674	4,201	39,306	5,126	1,981	6,050 42,921

100* Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

*101

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Tabell E 11. Antalet betodlande egendomar inom slättbygderna av Malmöhus och
Kristianstads län samt Öland och Gotland fördelade efter de vid de olika brukningsdelarna
odlade sockerbetsarealerna samt brukningsdelarnas storlek, år 1927.

Odlad sockerbets- areal	Antalet	betodlare vid jordbruk med en åkerareal om
— 1 Ilar	1 — 2 har	2—5 har	5—10 har	10 — 20 har	20—30 har	30—50 har	50 — 100 har	över 100 har	Summa	I pro-cent
Malmöhus län
(Slättbygden)
— 0.4 har......	468	628	323	90	20	1	3	—	—	1,533	16.5
0.B — 0.9 » ......	64	187	545	559	271	51	14	2	—	1,693	18.2
1.0— 1.9 » ......	—	18	149	793	883	208	105	11	2	2,169	23.4
2.0— 4.9 » ......	—	—	5	123	968	830	438	56	14	2,434	26.8
B.o— 9.9 » ......	—	—	—	1	21	281	507	175	43	1,028	ll.i
10.0—19.9 » ......	—	—	—	—	—	—	69	186	64	319	3.4
20.0—29.9 » ......	—	—	—	—	—	—	—	12	47	59	0.6
30.o— » ......									47	47	0.5
Summa	532	833	1,022	1,566	2,163	1,371	1,136	442	217	9,282	100.o
Kristianstads län (Slättbygden)
— 0.4 har......	130	135	119	65	23	1	—	—	—	473	16.2
0.5— 0.9 » ......	28	57	141	255	234	42	9	1	—	767	26.2
1.0— 1.9 » ......	—	6	32	213	407	141	57	9	2	867	29.6
2.0— 4.9 » ......	—	—	2	29	223	197	123	38	4	616	21.o
5.0— 9.9 » ......	—	—	—	—	3	23	64	41	8	139	4.8
10.0—19.9 » .....	—	—	—	—	—	1	3	20	27	51	1.7
20.0—29.9 » ......	—	—	—	—	_	—	—	_	10	10	0.3
30.o— » ......	—	—	—	—	—	—	—	—	7	7	0.2
Summa	158	198	294	562	890	405	256	109	58	2,930	1OO.0
Kalmar län (Öland)
— 0.4 har......	17	20	10	19	12	_	—	—	—	78	8.6
0.5— 0.9 » ......	3	6	31	50	100	31	3	—	—	224	24.6
1.0— 1.9 » ......	—	—	7	32	165	82	19	1	—	306	33.1
2.0— 4.9 » ......	—	—	—	5	77	96	64	6	—	248	27.8
B.o— 9.9 » ......	—	—	—	—	—	8	21	12	3	44	4.8
10.0 — 19.9 » ......	—	—	—	—	—	—	—	5	3	8	0.9
20.o—29.9 > ......	—	—	—	—	—	—	—	—	1	1	O.i
Summa	20	26	48	106	354	217	107	24	7	909	100 o
Gotlands län
— 0.4 har......	38	62	262	303	232	30	6	—	—	933	38.9
0.5— 0.9 » .....	5	18	70	245	350	179	62	8	1	938	39.1
1.0— 1.9 » ......	i	—	8	40	143	91	123	16	1	423	17.6
2.0— 4.9 » .....	—	—	—	1	8	17	30	23	4	83	3.5
B.o - 9.9 » ......	—	—	—	—	—	.'' -	3	7	4	14	0.6
10.0—19.9 » ......	—	—	—	—	—	—		1	5	6	0.8
Summa	44	80	340	589	733	317	224	55	15	2,397	100. o

102*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Tabell E 12. Sockerbetsarealerna Inom slättbygderna av Malmöhus och Kristianstads
län samt Öland och Gotland fördelade efter de vid de olika brukningsdelarna odlade
sockerbetsarealerna samt brukningsdelarnas storlek, år 1927.

		Sockerbetsarealer vid jordbruk mec	en åkerareal om
Odlad sockerbets-areal	—1 har	1—2 har	2—5 har	5—10 har	10—20 har	20—30 har	30—50 50—100 har ! har	över 100 har	Summa	I procent
Malmöhus län (Slättbygden).
— 0.4 har...	101	162	95	26	5	0	0	—	—	389	1.5
0.5— 0.9 » ...	35	104	323	344	163	30	9	1	—	1,009	3.9
1.0— 1.9 » ...	—	20	173	991	1,152	261	136	15	3	2,751	10.7
2.0— 4.9 > ...	—	—	12	278	2,533	2,626	1,452	183	49	7,133	27. s
5.0— 9.9 » ...	—	—	—	6	127	1,608	3,261	1,186	315	6,503	25.4
10.0 — 19.9 » ...	—	—	—	—	—	—	757	2.379	943	4,079	15.9
20.0—29.9 » ...	—	—	—	—	—	—	—	309	1,162	1,471	5.8
30.0— » ...	—	—	—	—	—	—	—	—	2,300	2,300	9.0
Summa	136	286	603	1,645	3,980	4,525	5,615	4,073	4,772	25,635	100.o
Kristianstads lån (Slättbygden)
— 0.4 har --	29	35	35	18	7	0	_	—	—	124	2.8
0.5— 0.9 » ...	17	31	79	152	136	24	5	1	—	445	8.4
1.0— 1.9 » ...	—	6	36	259	506	174	70	12	2	1,065	20.1
2.0— 4.9 » ...	—	—	4	69	546	571	366	117	12	1,685	31.8
5.0— 9.9 » ...	—	—	—	—	16	129	398	256	56	855	16.1
lO.o—19.9 » ...	—	—	—	—	—	10	31	249	365	655	12.3
20.0—29.9 » ...	—	—	—	—	—	—	_	—	262	262	4.9
30.o— » ...	—	—	—	—	—	—	—	—	215	215	4.1
Summa	46	72	154	498	1,211	908	870	635	912	5,306	lOO.o
Kalmar län (Öland)
— 0.4 har...	5	5	2	5	4	—	_	—	—	21	1.8
0.5— 0.9 » ...	1	4	17	27	56	18	1	—	—	124	7.7
1.0— 1.9 » ...	—	—	7	36	200	101	23	1	—	368	22.8
2.0— 4.9 » ...	—	—	—	11	179	276	194	22	—	682	42.2
5.0— 9.9 »	—	—	—	—	—	48	130	78	21	277	17.1
10.0—19.9 » ...	—	—	—	—	—	—	—	73	41	114	7.1
20.o—29.9 » ...	—	—	—	—	—	—	—	—	29	29	1.8
Summa	6	9	26	79	439	443	348	174	91	1,615	100 o
Gotlands län
— 0.4 har-.	8	15	64	79	67	7	2	—	—	242	15.0
0.5— 0.9 » ...	2	10	38	138	197	101	35	4	0	525	32.6
1.0— 1.9 » ...	i	—	9	43	159	106	147	21	1	487	30.2
2.0— 4.9 » ...	—	—	—	3	17	41	74	64	10	209	13.0
5.o— 9.9 » ...	—	—	—	—	—	—	15	39	21	75	4.6
10.0—19.9 » ...	—	—	—	—	—	—	—	10	64	74	4.6
Summa	ii	25	lil	263	440	255	273	138	96	1,612	100.0

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

*103

Tabell E 13. De totala åkerarealerna rid de sockerbetsodlande egendomarna Inom
slättbygderna ar Malmöhus och Kristianstads län samt Öland och Gotland fördelade
efter de vid de olika brukningsdelarna odlade sockerbetsarealerna samt brnknlngs*

delarnas storlek, år 1927.

Totala åkerarealen vid jordbruk med en åkerareal om

Odlad sockerbets-areal	— 1 har	1—2 har	2—5 har	5—10 har	10-20 har	20—30 har	30—50 har	50—100 har	över 100 har	Summa	I procent
Malmöhus län (Slättbygden)
— 0.4 har...	362	936	1,008	677	249	22	109	—	—	3,363	1.7
0.5— 0.9 » ...	54	304	1,981	4,173	3,801	1,231	515	114	—	12,173	6.3
1.0— 1.9 » ...	_	27	644	6,285	12,438	4,895	3,949	663	506	29,407	15.2
2.0— 4.9 » ...	_	—	17	1,073	14,979	20,341	16,333	3,748	1,602	58,093	30.0
5.0— 9.9 » ...	_	_	—	9	398	7,119	19,275	11,330	5,509	43,640	22.5
10.0—19.9 » ...	_	_	—	—	_	—	2,909	12,404	10,097	25,410	13.1
20.0—29.9 » . .	—	—	—	—	—	—	—	963	8,351	9,314	4.8
30.0— » ...	—	—	—	—	—	—	—	—	12,462	12,462	6.4
Summa	416	1,267	3,650	12,217	31,865	33,608	43,090	29,222	38,527	193,862	100.D
Kristianstads län (Slättbygden)
— 0.4 har --	83	230	387	455	298	25	—	—	—	1,478	2.6
0.5— 0.9 » ...	22	89	541	1,955	3,259	964	276	68	—	7,174	12.8
1.0— 1.9 » ...	_	10	144	1,779	5,791	3,460	2,022	590	274	14,070	25.0
2 o— 4.9 « ...	_	—	8	250	3,588	4,948	4,543	2,289	950	16.576	29.5
5.0— 9.9 « ...	—	—	—	—	48	617	2,552	2,844	1,467	7,528	13.4
10.0—19.9 » ...	_	—	—	—	—	22	126	1,432	3,735	5,315	9,5
20.o—29.9 » ■■■	—	—	—	—	—	—	—	—	2,167	2,167	3.9
30.0— * ...	—	—	—	—	—	—	—	—	1,875	1,875	3.3
Summa	105	329	1,080	4,439	12,984	10,036	9,519	7,223	10,468	56,183	100.0
Kalmar län ( Öland)
— 0.4 har..	12	32	39	140	164	—	—	—	—	387	2.1
0.5— 0.9 » ...	4	10	lil	399	1,404	756	106	—	—	2,790	15.2
1.0— 1.9 » ...	_	_	29	260	2,521	2,008	662	86	—	5,566	30.8
2 o— 4.9 » ...	_	_	—	43	1,275	2,367	2,377	394	—	6.456	35.1
5.0— 9.9 » ...	—	—	—	—	—	213	875	743	496	2,327	12.6
10.0—19.9 » ...	—	—	—	—	—	—	—	342	430	772	4.2
20.0—29.9 » ...	—	—	—	—	—	—	—	-	101	101	0.6
Summa	16	42	179	842	5,364	5,844	4,020	1,565	1,027	18,399	100.«
Gotlands län
— 0.4 har • ■ ■	36	101	956	2,366	3,302	721	214	—	—	7,696	19.6
0.5— 0.9 » ...	4	32	265	1,907	5,187	4,426	2,211	476	110	14,617	37,2
1.0— 1.9 » ...	1	—	34	331	2,176	2,305	4,529	1,092	120	10,589	26.9
2 0— 4.9 » ...	—	—	—	8	115	423	1,15''	1,581	618	3,902	9.9
5.0— 9.9 » ...	_	—	—	—	—	—	122	484	575	1,181	3.0
10.0—19.9 » ...	—	—	—	—	—	—	—	94	1,226	1,320	3.4
Summa	41	133	1,256	4,612	10,780	7,875	8,288	3,727	2,649	39,305	100 o

104*

Kungl. Majlis proposition Nr 82.

Tabell E 14. Hektarskördarna för sockerbetor, i deciton häradsö'', Inom de betodlande
lönen, i medeltal för åren ISSI—1926.

Län och härad

Skörd

Län och härad

Skörd

Östergötlands län.

Hanekinds härad.......

Gullbergs » .......

Bobergs .» .......

Aska » .......

Dals » .......

Göstrings » .......

Vifolka » .......

Kalmar län.

Runstens härad .......

Algutsrums » .......

Möckleby » ......

Gräsgårds » ......

Gotlands län.

Gotlands norra häradGotlands
södra »

Blekinge län.

Östra härad

Medelstads »

Bräkne »

Listers »

Kristianstads län.

Järrestads härad
Ingelstads »

232

239

220

213

239

234

228

208

222

194

229

233

218

284

233

221

255

305

308

Albo härad

Gärds »

Villands »

Ö. Göinge »

V. Göinge » —

N. Åsbo »

S. Åsbo »

Bjäre » —

Malmöhus län.

Luggude härad -

Rönnebergs »

Onsjö »

Harjagers »

Torna »

Bara »

Oxie „

Skytts »

Vemmenhögs »

Ljunits »

Herrestads »

Färs »

Frosta »

Hallands län.

Höks härad
Tönnersjö » —

Halmstads » —

265

273

250

267

275

279

283

265

287

302

290

291
279
293

302

303
293
295
297
240
256

225

267

246

1 Det har icke ansetts nödvändigt att medtaga andra härader än de, vilka kunna anses
hava någon betydelse för denna fråga. Skaraborgs län har helt uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

*105

Bilaga E. 15. Fördelning av härader och kommuner inom Malmöhus och
Kristianstads län pä olika naturliga jordbruksområden.1

Malmöhus län.

a) Skogsbygden omfattar av Luggude h:d, Kågeröds socken av Frosta h:d, Fulltofta,
Äspinge, östra Sallerups, Svensköps, Norra Rörums, Höörs och Munkarps
socknar, av Färs h:d, Fränninge och Långaröds socknar, av Onsjö h:d, Konga, Asks,
Billinge, Röstånga och Hallaröds socknar.

b) Mellanbygden omfattar av Luggude h:d Ekeby, Risekatslösa och Södra Vrams
socknar, av Torna h:d Silvåkra, Revinge, Hällestads, Everlövs, Veberöds och Blentarps
socknar, av Bara h:d Genarps socken, av Frosta h:d Hörby, Lyby, Högseröds,
Bosjöklosters, Harlösa, Hammarlunda, Gudmuntorps, Hurva och Holmby socknar
samt Hörby köping, av Färs h:d samtliga socknar utom Långaröd och Fränninge,
av Herrestads h:d Baldringe socken, av Vemmenhögs h:d, Slimminge och Gustavs
socknar, av Onsjö li:d Bosarps och Stehags socknar.

c) Slättbygden omfattar Oxie h:d, Skytts h:d, Ljunits h:d, Rönnebergs h:d, Harjagers
h:d utom Stehags socken, av Luggude h:d Välluvs, Bårslövs, Fjärrestads,
Frillestads, Hässlunda, Kropps, Mörarps, Allerums, Fleninge, Höganäs, Väsby, Vikens,
Brunnby, Farhults, Jonstorps, Välinge, Kattarps, Norra Vrams, Bjuvs, Halmstads,
Ottarps och Kvistofta socknar, av Torna h:d Hardeberga, S. Sandby, Igelösa
och Odarslövs, Stävie, Lackalänga, Norra Nöbbelövs, Västra Hoby, Håstads,
Borgeby, Stångby, Vallkärra, Dalby, Bonderups, Fjälie, Flädie, Lunds lansk., Stora
Råby, Bjällerups, Gödelövs och Gårdstånga socknar, av Bara h:d samtliga socknar
utom Genarp, av Frosta h:d östra Strö, Skarhults, Gårdstånga, Borlunda och Skeglinge
socknar, av Herrestads h:d samtliga socknar utom Baldringe, av Vemmenhögs
h:d samtliga socknar utom Slimminge och Gustav, av Onsjö h:d Annelövs, Norrvidinge,
Källs-Nöbbelövs, Torrlösa, N:a Skrävlinge, Reslövs, Östra Karaby, Trollenäs
och Västra Strö socknar samt städerna.

Kristianstads län.

a) Skogsbygden omfattar av Norra Åsbo h:d Riseberga, Färingtofta, Oderljunga,
Perstorps, Hishults, Fagerhults, Örkelljunga, Rya, Tosjö och Vedby socknar, av
Södra Åsbo h:d Stenestads socken, av Västra Göinge h:d Nävlinge, Norra Mellby,
Tjörnarps, Brönnestads, Matteröds, Häglinge, Vankiva, Finja, Hörja, Röke, Västra
Torups, Norra Åkarps, Vittsjö, Visseltofta, Verums och Farstorps socknar, av östra
Göinge h:d Hästveda, Osby, Loshults, Glimåkra, Örkeneds och Hjärsås socknar, av
Gärds h:d Äsphults, Linderöds, Djurröds, Huaröds och Hörröds socknar, av Albo
h:d Brösarps, Andrarums och S:t Olofs socknar saint staden Hässleholm.

b) Mellanbygden omfattar av Bjäre h:d Grevie, Västra Karups, Torekovs, Båstads
och Hovs socknar, av Västra Göinge h:d Sörby, Gumlösa, Vinslövs, Stoby,
Norra Sandby och Ignaberga socknar, av östra Göinge h:d östra Broby, Emislövs,
Knisslinge, Kviinge och Gryts socknar, av Villands h:d Näsums, Ivetofta, Ivo, Kiaby,
Trolle-Ljungby, Gualövs, Oppmanna, Vånga, Fjälkinge, Nymö, Rinkaby och Åhus
socknar samt Åhus köping, av Gärds h:d Vä, Västra Vrams, Östra Vrams, Köpinge,
Lyngsjö, Träne, Vittskövle, Degeberga, Maglehems, Everöds och Östra Sönnarslövs
socknar, av Albo h:d Ravlunda, Södra Mellby, Vitaby, Eljaröds, Fågeltofta och
Rörums socknar, av Ingelstads h:d Tränäs, Onslunda, Kverrestads, Smedstorps,

1 En fullständig plan finnes intagen som bilaga nr 3 till 1919 års arealinventering och
husdjursräkning.

106*

Kungl. Martts proposition Nr 82.

Tryde, Spjutstorps, Ullstorps och Benestads socknar samt Tomelilla köping, av
Järrestads h:d Gladsax och östra Vemmerlövs socknar samt staden Simrishamn.

c) Slättbygden omfattar av Västra Göinge h:d Önnestads socken, av östra Göinge
h:d Färlövs och Norra Strö socknar, av Villands h:d Österslövs, Fjälkestads, Gustav
Adolfs och Nosaby socknar, av Gärds h:d Norra Asums och Skepparslövs socknar,
av Norra Åsbo h:d östra Ljungby, Källna, Össjö, Munka-Ljungby, Tostarps och
Gråmanstorps socknar, av Södra Åsbo h:d samtliga socknar utom Stenestad, av
Bjäre h:d Barkåkra, Rebbelberga, Förslövs och Hjärnarps socknar, av Ingelstads
h:d Glemminge, Tosterups, Hammenhögs, Hannas, östra Hoby, Ingelstorps, Valleberga,
Löderups, Hörups, Bollerups, Övraby, östra Herrestads, östra Ingelstads
och Borrby socknar, av Järrestads h:d samtliga socknar utom Gladsax och östra
Vemmerlöv samt städerna Kristianstad och Ängelholm.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

107

Bilaga litt. F.

Sockerbetsodlingens betydelse nr växtföljdssynpunkt.

Av professor N. L. Forsberg.

Sockerbetsodlingens allmänna införande på den skånska slättbygden
linder 1880- och 1890-talen medförde en betydande omläggning oell omgestaltning
av den i denna landsända bedrivna lanthushållningen. Inom
växtodlingen i första hand, men även inom husdjursskötsel!! skedde en
utveckling i betydligt mera intensiv och rationell riktning. För att kunna
avlocka en så arbetskrävande och på jordens kulturtillstånd fordrande
växt som sockerbetan största möjliga hektarskörd grepo sig lantmännen
allmänt an med att verkställa grundförbättringar. Täckdikning, märgling,
ökning av matjordslagrets mäktighet genom fördjupad bearbetning
samt rikligare gödsling framför allt genom ökad användning av konstgödsel
blevo nu allmänt vidtagna åtgärder. Det ligger i öppen dag, att
den ökade bördigheten hos jorden genom det förbättrade kulturtillståndet
medförde avsevärt stegrade hektarskördar ej blott av sockerbetor
utan ock av alla övriga odlade växtslag. De sockerbetsodlande trakterna
kommo att uppvisa en betydligt stegrad produktion av växtalster, och
de vid sockerbetsodlingen vunna, för nötkreaturens utfordring synnerligen
värdefulla avfallsprodukterna, blast och betmassa, möjliggjorde en
ökning av nötkreatursbesättningarnas storlek och därmed en stegrad
produktion av animaliska alster. Utöver ett gynnsamt klimat och en av
naturen relativt bördig jordmån var det det starkt förhöjda kulturtillståndet
hos jorden, som kom den skånska slättbygden att bliva landets
utan jämförelse viktigaste produktionsområde i fråga örn jordbruksaktör.

Betydelsen av sockerbetsodlingens upptagande kom ej minst att ligga
däri, att betydligt mera intensiva och rationella växtföljder kunde införas.
Då tidigare, så länge stråsädesslag och vallväxter så gott som
uteslutande utgjorde åkerns kulturväxter, under det att foderrotlrukter
och andra häckväxter odlades i mycket ringa omfattning, det växtföljdssystem,
som kallas koppelbruk och karakteriseras av, att stråsäd och vallar
ingå i periodisk omväxling — ofta får jorden två å tre år i följd bära
stråsädesgrödor för att sedan i lika många eller ännu flera år ligga i
vall — var det enda tänkbara, kunde genom sockerbetans införande som
kulturväxt och denna odlingsgrens utsträckande till att jämte foderrot1''ruktsodlingen
upptaga ett helt skifte det vida mer rationella och intensiva
växtföljdssystem, som till följd av att olika växtslag mest årligen
ingå i omväxling med varandra kallas växelbruk, införas. Styrkan i
växelbruket ligger i att genom den så gott som årliga omväxlingen mellan
olika växtslag — vilka förete olikheter i fråga om rotsystemets djup,
näringsbehovet och förmågan att upptaga näringen i mer eller mindre
lättlösliga föreningar, bladverkets beskuggning av markytan, m. m. oell
kräva skilda odlingsmetoder — jordens växtnäringsförråd blir fullständigare
och allsidigare utnyttjat, dess fysikaliska och bakteriologiska beskaffenhet
vidmakthålles i ett bättre skick, ogräsets bekämpande lättare låter

108:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

sig utföra och risken för av parasiter inom växt- och djurvärlden orsakade
sjukdomar och angrepp, som hämma och nedsätta kulturväxternas
utveckling, minskas. Dessa gynnsamma omständigheter bidraga till, att
högre hektarskördar av de olika växtslagen uppnås vid växel- än vid
koppelbruket.

Sockerbetsodlingens stora ekonomiska betydelse i växtföljden gör sig
framför allt gällande i det förhållandet, att med denna odlings bedrivande
i vederbörlig arealomfattning helträdan kan uteslutas och skördeavkastning
sålunda erhålles från hela åkerarealen. Denna omständighet gör,
även örn driften blir betydligt intensivare och ställer större krav på arbete
och kapital, att den totala skördemängden och skördevärdet avsevärt
stegras och utsikterna till uppnåendet av ett gynnsamt ekonomiskt resultat
av växtodlingen i dess helhet betydligt förbättras.

En förutsättning för att ur växtföljden kunna utesluta helträdan är
emellertid, att ett helt skifte odlas med någon s. k. hackfrukt, och då
sockerbetan är ett dylikt växtslag och den på den skånska slätt
bygdens lättleror finner en god växtplats, fyller den en utomordentligt
viktig plats i växtföljden. I det rena växelbruket, som
kännetecknas av lielträdans frånvaro, spelar sockerbetsodlingen en
oerhört viktig roll, ja, den är en grundbetingelse för ett dylikt
intensivt växtföljdssystems användning. Även foderrotfruktsodlingen
har en liknande betydelse, men då denna odling, på grund av
att foderrotfrukter endast i begränsade mängder kunna finna användning
i den egna hushållningen och i allmänhet ej kunna avyttras genom
försäljning, endast kan givas en viss, mera begränsad arealomfattning,
kan sockerbetsodlingen, vilken avser produktion av en direkt säljbar vara,
utsträckas till en arealomfattning, som jämte den för egendomen erforderliga
foderrotfruktsarealen utfyller ett helt skifte. Mången gång — i
växtföljder med längre omloppstid •— upptager sockerbetsodlingen ofta
två skiften och skänker därmed en ytterst välgörande omväxling i stråsädesodlingen.

Sockerbetsodlingens betydelse i växtföljden ligger vidare ej minst i det
ytterst gynnsamma tillfälle, som denna odling till följd av det stora avståndet
dels mellan plantraderna dels mellan de enskilda plantorna i raden
erbjuder till ogräsets bekämpande medelst hackningar. I de upprepade
hackningar för hand och med maskin, som komma till utförande under
försommaren i en sockerbetsgröda, har odlaren möjlighet att bekämpa
ogräset lika effektivt som på en helträda, och den luckerhet, som
jordytan genom hackningarna uppnår, utövar ett ytterst gynnsamt inflytande
på de fysikaliska och bakteriologiska förhållandena i jorden.
Dessa omständigheter medverka till ett stegrat skördeutbyte ej blott av
den gröda, i vilken hackningarna utföras, utan ock av de efterföljande
grödorna i växtföljden. Den ogräsförstörande, med djupt rotsystem och
starkt beskuggande bladverk utrustade sockerbetsgrödans ingående i omväxling
med de ogrässamlande stråsädesgrödorna skänker åt växtföljden
större fördelar än någon annan gröda, ja, den ersätter kort och gott helträdan
och har samma höga förfruktsvärde som denna.

Eotfruktsodlingens utfyllande av ett helt skifte i växtföljden oell det
därav föranledda avbrottet i stråsädesgrödornas följande på varandra är
i hög grad ägnat att motverka uppträdandet av för stråsädesslagen ödesdigra,
starkt skördenedsättande sjukdoms- och parasitangrepp. Det är ett
vid den skånska växtodlingen sedan länge känt och vittnat förhållande
— starkt bekräftat av erfarenheter i Danmark och Tyskland — att ett

109

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

och samma eller närbesläktade växtslag i allmänhet ej med framgång
kunna odlas allt för ofta eller i följd på ett och samma jordområde. Sker
så, går skördeutbytet, även örn gödslingen ordnas än så riklig och rationell,
starkt tillhaka. Senare års studium och undersökningar av detta
spörsmål hava tydligt ådagalagt, att orsaken till skördetillbakagången är
att söka i angrepp av vissa för de enskilda växtslagen specifika sjukdomar,
som vid ofta upprepad odling av värdväxten förökas i jorden, .så
att allt svårare skador förorsakas. Så beror skördeminskningen vid intensiv
vete- och kornodling huvudsakligen på angrepp av stråröta, en
benämning, som användes för att beteckna en grupp svampar, vilka angripa
stråbasen, och bland vilka rotdödaren i vårt land synes vara den
svåraste. För havrens vidkommande är det i första hand havreålen
(havrenematoden) och för rödklöverns del klöverålen och klöverrötaren,
som vid dessa växtslags allt för ofta återkommande odling på samma
plats genom angrepp och härjningar nedsätta skördeutbytena. Även sockerbetan
har sina speciella sjukdomar, men då dessa ej angripa sädesslagen
och andra kulturväxter, utgör sockerbetan en utomordentligt värdefull
omväxling i växtföljden. Sockerbetsgrödans plats i växtföljden är
städse mellan en höst- och en vårsädesgröda, och den omväxling, som
härvid uppstår, spelar en oerhört viktig roll för motverkandet av stråbassjukdomars
uppträdande på sädesslagen. Såsom exempel på mera
allmänt använda växtföljder inom de skånska sockerbetsdistrikten kun -

na	, anföras:
	A.	B.		C.
1.	Höstsäd	1. Träda med grönfoder	1.	Träda med grönfoder
		m. m.		m. m.
2.	Sockerbetor	2. Höstsäd	2.	Höstsäd
3.	Vårsäd	3. Sockerbetor	3.	Sockerbetor
4.	Vall och	4. Vårsäd	4.	Vårsäd
	grönfoder	5. Vall	5.	Vall
		6. Vall	6.	Vall
		7. Vårsäd (höstsäd)	7.	Höstsäd
		8. Vårsäd	8.	Sockerbetor
			9.	Vårsäd

Att i siffror uppskatta en sockerbetsgrödas förfruktsvärde är ytterst
vanskligt, alldenstund detta värde starkt påverkas av bland annat den
mer eller mindre omsorgsfulla och noggranna skötsel, som ägnas sockerbetorna
under växttiden. För att dock i någon mån belysa det förfruktsvärde,
som kan uppstå, när sockerbetsgrödan erhåller en normal gödseltilldelning
och en verkligt god skötsel, skall anföras, att vid på Alnarps
försöksfält under åren 1926—1929 utförda försök korn med sockerbetor
som förfrukt — blasten efter sockerbetsgrödan hade fullständigt avlägsnats,
på det att ingen gödselverkan av blasten skulle göra sig gällande —
givit 400—600 kilogram eller 12—16 procent högre kärnskörd per hektar
än korn, som följd efter korn som förfrukt. Uppskattas detta merskördeutbyte
i penningar, erhålles ett merskördevärde per hektar av 60—90 kronor.
Verkningarna av en god skötsel av sockerbetorna sträcka sig emellertid
ej enbart till den närmast efterföljande grödan utan ock till de därpå
följande grödorna i cirkulationen. De vid försöken på Alnarp vunna
resultaten visa god överensstämmelse med i Danmark vunna sådana. Att

Ilo* Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

en välskött sockerbetsgröda Ilar ett betydande förfruktsvärde är uppenbart,
och detta förhållande är ytterligare ett bevis för sockerbetsodlingens
stora ekonomiska betydelse i den intensiva jordbruksdriften.

Vid lall av inskränkt eller inställd sockerbetsodling blir det merendels
något sädesslag, som får intaga sockerbetans plats och utfylla skiftet, i
den mån foderrotfruktsodlingen ej förmår göra detta. Härigenom komma
på vissa områden ej mindre än tre mognande stråsädesgrödor att
direkt följa på varandra, och denna omständighet leder till allvarliga
olägenheter, bland vilka i första hand må framhållas ökat ogräsuppträdande
och stegrat intrång av parasiter inom växt- och djurvärlden —
faktorer, varigenom stråsädesslagens kvantitativa oell kvalitativa skördeutbyten
starkt nedsättas. Örn blott odlingen av ärter till mogen skörd
hade kunnat med framgång bedrivas på den skånska slättbygden, hade
denna odling vid eventuell inskränkning eller nedläggning av sockerbetsodlingen
kunnat inskjutas på sockerbetsgrödans plats och rubbningen i
växtföljdsordningen skulle därmed blivit mindre ofördelaktig, men dess
värre äro ärterna ej i stånd att erbjuda denna räddning ur växtföljdssynpunkt,
alldenstund de på den skånska slättbygden mycket ofta angripas
så svårt av ärtgallmygga och andra insekter ävensom av en fusariumsvamp,
att fröutbytet blir minimalt och det ekonomiska resultatet av ärtodlingen
i följd härav ytterst otillfredsställande. Denna omständighet
jämte det förhållandet, att ärtodlingen är en starkt rotogräsuppammande
gröda, har gjort, att denna odling under de senare åren undergått en betydande
arealinskränkning på den skånska slättbygden, ja, på många egendomar
helt nedlagts. Att ersätta sockerbetor med potatis, vilket växtslag
kan sägas spela samma gynnsamma roll i växtföljden som sockerbetan,
låter sig ej göra, då å ena sidan den skånska slättbygdens leror ej erbjuda
samma goda växtplats för potatis som för sockerbetor — potatisen är ju
en utpräglad lättjordsväxt — och å andra sidan användningen i den egna
hushållningen av potatis är ganska begränsad. På grund av sämre kvalitet
skulle den på lerjord vuxna potatisen ej vid avsättning till mat- eller
fabriksändamål kunna i prishänseende konkurrera med lättjordspotatisen,
och det skulle ju för övrigt vara till stor nackdel för de egentliga
potatisodlingsdistrikten — sand- och grusjordsområdena — örn de utsattes
för konkurrens från distrikt, där potatisodlingen hitintills knappast ens
bedrivits i den omfattning, som motsvarat det lokala behovet.

Skulle läget på sockermarknaden för framtiden gestalta sig så. att sockerbetsodlingen
på grund av ett lågt betpris, som utesluter möjlighet för
denna odling att lämna tillfredsställande räntabilitet, nödgas starkt inskränkas
eller helt nedläggas på den skånska slättbygden, återstår för
denna landsändas jordbrukare intet annat än en mycket genomgripande
omläggning av hela jordbruksdriften. En dylik omläggning skulle för
växtodlingens vidkommande innebära en ändring av växtföljderna i betydligt
mera extensiv riktning med återinförande av lielträda samt ensidig
odling av spannmålsväxter och vallar. Följden härav skulle på
grund av en betydligt försämrad ordning för växternas följande på varandra
i cirkulationen bliva ett stegrat uppträdande av skördenedsättande sjukdomar
och parasiter och därmed en avsevärd minskning i produktionen
per ytenhet. En omläggning av växtodlingen i nu antydd riktning med
minskat behov av mänsklig arbetskraft skulle möjligen för odlaren ej
behöva betyda ett försämrat ekonomiskt driftsresultat, men den skulle säkerligen
vara till stor nackdel ur det allmännas synpunkt, ty att utveck -

lil

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

lingen i ett land går i den riktningen, att dess jordbruk göres extensivare,
inger mycket stora betänkligheter.

Med hänsyn till den stora ekonomiska betydelse sockerbetsodlingen har
för växtodlingen och hela lantbruksdriften på de trakter inom vårt land,
där denna odling vunnit insteg — odlingens betydelse för husdjursskötseln
genom de till foder värdefulla avlallsprodukter, blast, betmassa och
melass, som denna odling lämnar, skall i detta sammanhang ej närmare
ingås på utan endast bringas i erinran — är det innerligt att hoppas, det
sockerbetsodlingen allt fortfarande må kunna äga bestånd och bedrivas
med för odlarna tillfredsställande ekonomiskt resultat. Det kan utan
överdrift sägas, att det är sockerbetsodlingens införande, som lagt grunden
till att den skånska växtodlingen i fråga örn intensitet, hög teknisk
ståndpunkt och hektarskördeutbytenas storlek av de olika växtslagen
väl består en jämförelse med det bästa, som presterats i Europas högst
kultiverade jordbruksländer. Anledningen till att England under de senare
åren genom kraftigt tilltagna statliga stödåtgärder starkt främjat
sockerbetsodlingens utbredning och utveckling sammanhänger i mycket
hög grad med, att statsmakterna därstädes fått ögonen upp för denna
odlings fundamentala betydelse för höjandet av jordens kulturtillstånd
och därmed jordbrukets avkastning och produktionsförmåga. Med den
betydelse sockerbetsodlingen har för det sydsvenska jordbruket och därmed
för hela vårt lands folkhushållning skulle det vara högst beklagligt,
örn den ekonomiska grundvalen för denna odlings bedrivande i vederbörlig
omfattning ej skulle kunna vidmakthållas.

Det får emellertid ej förglömmas, att sockerbetsodlingen, särskilt när
den på en egendom bedrives i stor omfattning — upptager över 15 procent
av åkerarealen -— till trots av sina många både direkta och indirekta fördelar
är en mycket krävande odling och har sina mycket stora vanskligheter
och risker. Dessa göra sig framför allt gällande vid ogynnsamma
väderleksförhållanden under hösten vid upptagningen och leveransen av
sockerbetorna, då arbetarna fara mycket illa, dragarna ansträngas hårt,
selar, vagnar och markvägar utsättas för hårt slitage. Den försenade och
försvårade upptagningen och leveransen av sockerbetorna tillbakasätter
eller omöjliggör ej sällan andra viktiga lantbruksgöromåls utförande i
rätt tid. Mycket vanligt är sålunda, att den så viktiga höstplöjningen
ej hinner fullbordas före vintern, utan att stora arealers plöjning måste
förläggas till våren, en omständighet, som ej blott försenar vårbrukets
och såddens utförande — ett redan för sig olyckligt förhållande — utan
ock, särskilt under år med sparsam nederbörd under försommaren, leder
lill minskat skördeutbyte till följd av försämrad struktur och inträffad
vattenförlust i jorden genom den kraftiga luckring, som denna utsattes
för vid plöjningen på våren. Det är dessa omständigheter, som kanske i
högre grad än de med sockerbetsodlingen förenade stora direkta
utgiftsposterna göra odlarna betänksamma för att odla sockerbetor på
mycket stora arealer. Då vidare hektarskördeutbytet av sockerbetor,
vilket utövar stort inflytande på det ekonomiska resultatet, är underkastat
stora växlingar från det ena till det andra året allt efter väderlekens iner
eller mindre gynnsamma gestaltning, ligger det i sakens natur, att betprisets
storlek spelar en alldeles särskilt viktig roll. när odlaren går att
pröva utsikterna för denna odlings räntabilitet och taga ställning till
frågan örn lämplig odlingsareal.

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Bilaga litt. G.

Sockerbetsodlingens betydelse för jordbruket.

(Referat av yttranden i ärendet 1926 av hushållningssällskapens förvaltningsutskott i de

betodlande länen.)

Den under hösten 1926 fungerande sockerkommissionen riktade omedelbart
efter sin tillkomst i september 1926 en förfrågan till hushållningssällskapens
förvaltningsutskott i de sockerbetsodlande provinserna rörande, bland
annat, sockerbetsodlingens betydelse för jordbruket. Svar härå ingingo
från, bland annat, Östergötlands läns, Kalmar läns södra, Blekinge läns,
Kristianstads läns, Hallands läns och Skaraborgs läns hushållningssällskapet
förvaltningsutskott, varemot Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
där flera av ledamöterna i egenskap av styrelsemedlemmar
i Skånes betodlares eentralförening samtidigt deltogo i då pågående förhandlingar
om pris och övriga villkor rörande betodlingen, avstod från att avgiva
svar å berörda förfrågan.

Av de inkomna svaren inhämtas i huvudsak följande angående sockerbetsodlingens
betydelse för jordbruket.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott: I jäm förelse

med de flesta vanligen odlade växter ställer sockerbetan för att
lämna nöjaktig avkastning stora krav på jordens avdikning, bearbetning
och gödsling. Genom sockerbetsodlingen försättes åkerjorden därför i förbättrad
kultur. Med hänsyn till förekommande skiftesindelning i växtföljden,
utvecklas jordbruket i gynnsam riktning även beträffande de arealer
å sockerbetsodlarnes egendom, vilka icke för året äro besådda med betor.
Av stort värde för kreatursskötseln äro sockerbetsodlingens biprodukter:
blasten och betmassan. Den stegrade täckdikningsverksambeten hade till ej
ringa grad berott av betodlingen. Denna odling torde också medfört en
rationellare växtföljd, och rotfrukternas inrymmande i cirkulationen vore
särskilt betydelsefull, enär det ej vore bra med för mycket stråsädesodling.
— Förvaltningsutskottet åberopade vidare ett bilagt yttrande från länets
sockerbruk, vari, bland annat, framhölls, att sockerbetan lämnade större
utbyte näringsvärde per ytenhet än någon annan kulturväxt, att sockerbetsodlingen
fordrade, att åkerjorden vore väl avdikad, djuparbetad, ogräsfri och
lämpligt gödslad, varigenom åkern över huvud taget kom i hög växtkraft,
samt att erfarenheten visat, att införandet av sockerbetsodling å en egendom
medfört, att även spannmålsskörden i dess helhet från gården stegrats,
trots att viss del av åkern toges i anspråk för betodlingen.

Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott: Sockerbetsodlingens
betydelse för jordbruket sträckte sig ej blott till de gårdar, varå
sockerbetsodling bedreves, utan närgränsande orters foderrotfruktsodling hade
av sockerbetsodlingen påverkats i gynnsam riktning. Man hade sålunda
från sockerbetsodlingen hämtat impulser till nytta för hela bygdens rotfruktsodling,
och härigenom hade hela växtodlingen främjats. — Sagda för -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

113

valtningsutskotts yttrande åtföljdes jämväl av utlåtanden från hushållsgillena
i vissa trakter av länet. Norra Möre hushållsgille framhöll bland
annat, att jordägaren hade större bruttoavkastning av den jord, som användes
till sockerbetsodling, än av andra arealer. Genom den intensivare kultur
av jorden, som sockerbetsodlingen erfordrade, stegrades hektarskörden
även av andra grödor. Värdet av betmassan och melassen som foder vore
avsevärt, då dessa biprodukter koinme till användning för utfordring vid
en tid, då rotfrukterna tagit slut. — Södra Möre hushållsgille betonade,
att sockerbetsodling framlockade täckdikning, djupbearbetning oell riklig
gödsling, allt bidragande till böjd kultur av åkern. Sockerbetsodlingen
vore därför ett medel för frambringande av efterföljande högre spannmålsoch
foderskördar. Genom sockerbetsodlingen stegrades köpkraften och välståndet
stege. — Norra Ölands hushållsgille uttalade, att sockerbetsodlingen
vore ett medel att utan tvång intressera jordbrukarna för jordbrukets intensiva
skötsel. Denna odling bade, tack vare biprodukterna, mycket stor
betydelse för ladugårdsskötseln och mejerihanteringen. — Södra Ölands
hushållsgille gjorde gällande, att sockerbetsodlingen hade grundligt omgestaltat
bela trakten. Penningomsättningen hade betydligt stegrats, och
arbetsintensiteten hade i hög grad uppbringats. Avdikningar hade framlockats.
Genom sockerbetsodlingen hade jorden satts i högre kultur, och
härigenom hade åkerns alstringsförmåga ökats såväl absolut som per hektar.
Vidare erhölls av sockerbetsodlingens biprodukter ett värdefullt foder, varigenom
djuruppfödningen underlättades.

Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott: Den intensiva
brukning och gödsling av jorden, som sockerbetsodlingen framtvingade,
komme samtliga grödor till godo. Den fördel, som läge däri, att odlaren
i en samlad summa finge den kontanta inkomst, som inflöte i likvid för
betorna, hade av lantmännen skattats högt.

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott: Sockerbetsodlingens
fördelar vore större vid småbruken, där hela inkomsten stannade
hos jordbrukaren, än vid de större gårdarna, där en del av inkomsten avgår
i form av löner till lejd arbetskraft. En fördel med sockerbetsodlingen
vore, att odlaren redan på hösten kunde uppbära betalningen för betorna
och alltså erhölle en säker kontant inkomst. Välskötta sockerbetor hade
en gynnsam inverkan på jordens avkastning i allmänhet och verkade jordförbättrande
för närmast kommande grödor. Av biprodukterna erhölls ett
värdefullt foder. Betblast under hösten vore ett ypperligt, saftigt grönfoder
till nötkreatur och svin. Örn blasten nedplöjdes, hade den ett visst
gödselvärde. Betmassan hade ett fodervärde, som — lågt räknat — motsvarade
Vi—7.i av avkastningen från samma areal foderrotfrukter. Emellertid
hade sockerbetsodlingen för jordbrukets vidkommande även nackdelar,
såsom att rörelsekapitalet ökades, att större löner måste utbetalas, att behovet
av dragare ökades, att bettransporterna lade beslag på dragkraft, varigenom
höstplöjningen försummades, att slitaget ökades å vagnar, markvägar
o. d. genom de tunga bettransporterna.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott: Sockerbetsodlingen
bidroge verksamt till jordbruksdriftens höjande. Denna höjning
hänförde sig ej blott till sockerbetsskördarna, utan den ginge utöver hela
åkercirkulationen, enär den för sockerbetsodlingen genomförda särskilda
växtföljden med åtföljande kostsammare jordbehandling och ökad gödsling
visat sig i cirkulationen i dess helhet framskapa ökade skördar av alla

Milling lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. lili haft. (Nr S2. Hilliga.) 8*

114*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

slag. Icke minst på grund av biprodukternas värde främjade sockerbetsodlingen
även den animala produktionen.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott: Genom den
dikning, jordbearbetning och gödsling, som erfordrades för utvinnande av
goda sockerbetsskördar, försättes jorden i ett sådant kulturtillstånd, att
även övriga grödor lämna avsevärt högre skördar. En välskött sockerbetsodling
är alltså en mycket kraftig hävstång till jordbrukets höjande i allmänhet.
Vid sockerbetsodlingen erhålles en direkt säljbar produkt, som ej
behöver förädlas vid gården. För ladugårdsskötseln är betodlingen av betydelse
därigenom, att betmassan är ett utmärkt saftfoder under vinterutfodringen.

Kungl. Majlis proposition Nr 82.

115

Bilaga litt. H.

Produktionskostnaderna vid sockerbetsodling.

Av direktören i Sveriges allmänna lantbrukssällskap L. Nanneson.

Såsom underlag för nedanstående beräkningar över de antagliga produktionskostnaderna
för sockerbetsodling vid nuvarande prisläge har beträffande
förbrukningen av produktionsmedel per hektar sockerbetor använts
det undersökningsmaterial, som insamlats vid lantbruksstyrelsens
undersökning över jordbrukets produktionskostnader under åren 1919—
1922. Ifrågavarande undersökning omfattar under de 3 åren inalles 103
bokslut för sockerbetsodlande jordbruk och en kontrollerad areal av 983
hektar sockerbetor. Något motsvarande undersökningsmaterial från senare
år föreligger icke.

På grundval av ovannämnda undersökningsresultat, vilka finnas sammanställda
i Det svenska jordbrukets produktionskostnader II, sid. 59,1
har förbrukningen av arbetstimmar, dragarearbete, konstgödsel och övriga
för sockerbetsodlingen erforderliga produktionsmedel fastställts, under
det att kostnaderna beräknats efter nu gällande prisläge. Resultatet av
de sålunda utförda beräkningarna över kostnaderna per har sockerbetsodling
framgå av tabell 1 och avse det sydsvenska sockerbetsområdet. Slutligen
har i tabell 2 liknande beräkningar även utförts över kostnaderna
för vissa med sockerbetsodlingen konkurrerande odlingar i samma område.

De antagliga produktionskostnaderna vid sockerbetsodling under

nuvarande prisläge.

Angående de olika kostnadsposterna i tabell 1 anföras följande förklaringar
och anmärkningar.

Arbetslöner. Kostnaderna per hektar för ackordsarbetet vid sockerbetornas
skötsel och upptagning ha beräknats till 270 kronor, inklusive
till ifrågavarande arbetare utgående naturaförmåner och bidrag till resekostnader.
Denna ackordskostnad motsvarar avlöningsvillkoren under det
senaste år, nämligen 1928, då sockerbetsodling utfördes i full omfattning.
Vid starkt begränsad sockerbetsodling kan nian emellertid på grundval av
under 1929 inhämtade erfarenheter räkna med något lägre ackordslöner, åtminstone
i vissa områden. På egendomar, där sockerbetornas skötsel och
upptagning utföres av inom orten boende arbetare, bortfalla även helt eller
delvis de till 20 kronor per har uppskattade kostnaderna för naturaförmåner
och resebidrag till ackordsarbetarna. Den i tabell 1 beräknade kostnaden
för ackordsarbetet är sålunda närmast att betrakta såsom en maximikostnad
vid mera utsträckt sockerbetsodling och i områden och på egendomar,
där en väsentlig del av arbetsstyrkan utgöres av utanför området

1 Statens offentliga utredningar 1924:2.

116

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

boende personer. Vid inskränkt sockerbetsodling eller i områden med rik
lig tillgång- på tillfällig arbetskraft torde det kunna räknas med 10 å 20
procent lägre kostnader för detta arbete.

Medeltimlönen för fullgoda manliga arbetare bär enligt föreliggande
räkenskapsresultat från skånska jordbruk under de båda senaste åren
utgjort 47 öre. Med hänsyn till att prisfallet å spannmål minskat statspannmålens
värde Ilar i tabell 1 räknats med ett medelpris av 45 öre per
fullgod manstimme. Driftledningskostnaderna under 1921—1922 utgjorde
vid de kontrollerande jordbruken 66 kronor per har. Vi ha utgått från
att löneförmånerna för lantbruksbeläl sedan 1921—1922 reducerats i något
starkare proportion än arbetslönerna i jordbruket för övrigt och räkna
med 30 procent lägTe driftledningskostnad under 1930 eller med 46 kronor
per har.

Dragarearbete. Enligt föreliggande räkenskaper för vid driftsbyrån
kontrollerade sydsvenska jordbruk har självkostnadspriset per hästtimme
under de båda senaste åren utgjort 41.7 öre. Med hänsyn till de lägre fodersädsprisen
under innevarande vinter räkna vi med ett medelpris av
38 öre per hästtimme i allmänhet, men ett pris av 40 öre för i sockerbetsodlingen
utfört dragarearbete. Den starka anhopningen av dragarebehovet
under höstmånaderna vid utsträckt sockerbetsodling motiverar ett
något högre medelpris per hästtimme vid denna odling än för jordbruket i
allmänhet.

Gödselkostnader. Enligt kontrollresultaten 1920—1922 förbrukades per
hektar sockerbetor 128 gödselvärdeenheter. Med nuvarande konstgödselpris
blir kostnaden per gödselvärdeenhet (=1 kilogram kväve i chilisalpeter)
1 krona 24 öre och totalkostnaden för 128 gödselvärdeenheter alltså
159 kronor. I tabell 1 har denna gödselkostnad uppdelats på de olika gödselmedlen,
varjämte räknats med en kalkningskostnad av 3 kronor per har.

Fraktkostnader. Dessa kostnader kunna givetvis variera inom mycket
vida gränser vid olika egendomar. Vi utgå från de kontrollerade jordbrukens
medeltal för transportavstånd med järnväg och medelskörd av sockerbetor
per har, varvid den på odlingen kommande fraktkostnaden för
sockerbetor enligt 1930 års frakttaxa blir 18 kronor per har.

Övriga kostnader. Under denna rubrik upptagas dels den på sockerbetsodlingen
kommande andelen av kostnaderna för sådant för lanthushållningen
i allmänhet utfört arbete, vilket ej kan direkt fördelas mellan de
särskilda odlingarna men måste betalas av dessa gemensamt, dels övriga
kostnader för inventarieunderhåll, allmänna omkostnader och direkt på
lanthushållningen vilande skatter. Sistnämnda kostnader lia beräknats
minskas i samma proportion i jämförelse med 1919—1922 som de totala
produktionskostnaderna.

Ränteanspråk. Medelvärdet per hektar åkerjord är enligt »Salu-och arrendevärdet
å svensk åkerjord 1926»1 å slättbygden i Malmöhus län 2,100
kronor, i Kristianstads län 2,080 kronor. Vi lia i tabell 1 räknat med ett
fastighetsvärde av 2,000 kronor per har samt antagit, att 600 kronor därav
kommer på värdet av jordbrukarefamiljens och jordbruksarbetarnas bostäder
samt häststallar, varför det återstående fastighetsvärdet, vilket
skall direkt förräntas av de olika odlingarna, blir 1.400 kronor per bär.
Enligt produktionskostnadsundersökningarna 1921—1922 utgjorde det per
har sockerbetsodling kommande kapitalvärdet av döda inventarier 265

Meddelande från kungl, lantbruksakademiens ekonomiska avdelning nr 18, sid. 9.

117

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

kronor, av förråd 365 kronor. Enligt föreliggande Räkenskapsresultat
från svenska jordbruk för 1927—1928 uppgår värdet å döda inventarier
vid de kontrollerade storbruken i södra Sveriges vete- och sockerbetsområde
till 67 procent, värdet å lörrådskapitalet till 44 procent av motsvarande
värden 1921—1922. Med tillämpandet av dessa procenttal ha vi i tabell
1 beräknat värdet å döda inventarier till 178 kronor, å förrådskapitalet
till 160 kronor per har sockerbetsodling.

Realisationsvärdet å sockerbetsblast och betavian har i tabell 1 beräknats
elter följande grunder:

Per 100 kilogram sockerbetor erhållas 50 kilogram betmassa, varav 33
procent gå förlorade vid lagringen, samt 34 kilogram blast, som kunna
tillvaratagas som foder. Sistnämnda blastkvantitet per 100 kilogram sockerbetor
redovisades i medeltal vid de 1919—1922 kontrollerade jordbruken.
Av blasten antages hällten utfodras färsk, häliten elter ensilering,
varvid 33 procent av fodervärdet antagas gå förlorade. Per 100 kilogram betmassa
är inköpspriset 25 öre och fraktkostnaderna beräknas utgöra 22
öre. Realisationsvärdet per fe blast respektive betmassa antages utgöra
12.5 öre, vilket realisationspris erhållits såsom medeltal per foderenhet
grovfoder för åren 1927—1929 från ladugårdsskötsel vid de av driitsbyrån
kontrollerade sydsvenska jordbruken. Mjölkpriset vid dessa jordbruk var
i medeltal 13.2 öre per kilogram.

Enligt här ovan angivna grunder blir realisationspriset å blast och
beta vfall per 100 kilogram betor: I

50 kg. betmassa................................................	............ 3.3 fe
17 » blast, färsk...........................................	............ 1.7 »
17 » » ensilerad ....................................	............ 1.1 »
	S:a 6.1 fe å 12.5 =	76.2	öre
Avgår:
inköpspris för 50 kg. betmassa ................	................................. 12.5
fraktkostnad för 50 kg. betmassa ............	................................. 11.0	23.5	»
Återstår: realisationsvärde	per 100 kg. betor	52.7	öre

I tabell 1 har räknats med ett realisationsvärde å blast och betavfall av
53 öre per 100 kilogram sockerbetor.

Produktionskostnaderna per har sockerbetor utgöra enligt tabell 1
efter avdrag för realisationsvärdet å blast och betavfall 769 kronor. Med
en medelskörd såsom vid de kontrollerade jordbruken av 278 dt. betor per
har bli produktionskostnaderna per dt. sockerbetor 769: 278 = 2 kronor 77
öre.

Det sålunda beräknade produktionspriset gäller under de här ovan angivna
förutsättningarna med hänsyn till förbrukning av produktionsmedel,
transportavstånd, hektarskördar och prisförhållanden. Men förutsättningarna
kunna givetvis i praxis variera inom mycket vida gränser
kring de här använda medeltalen. Förbrukningen av produktionsmedel
och kostnaderna per har kunna variera. Betavfall och bläst kunna utnyttjas
mer eller mindre väl. Med olika mjölkpris och tekniska och ekonomiska
förutsättningar i övrigt för ladugårdsskötseln blir även realisationsvärdet
per fe av dessa fodermedel varierande. Härtill kommer att skörden
per har kan växla inom vida gränser från det ena året till det andra,
från den ena egendomen till den andra.

118*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Såsom exempel på vilka variationer i produktionskostnader, som kunna
förekomma under ett och samma år, kunna vi här anföra följande medeltal
för de 10 hästa, respektive 10 sämsta sockerbetsodlande jordbruken under
1921—1922. Örn medeltalen för samtliga kontrollerade jordbruk sättes
= 100, erhålles följande relativa tal:

Sockerbetsskörd
per har

Produktionskostnad
per dt
sockerbetor

De 10 bästa jordbruken .................................................... 112 85

» 10 sämsta » .................................................... 88 122

Motsvarande variationer kring i ovanstående kalkyl beräknade medeltal
skulle för gruppen med de gynnsammaste förutsättningarna betyda en
2 kronor 35 öre per dt för den ogynnsammaste gruppen en medelskörd av
medelskörd per bär av 311 dt sockerbetor och en produktionskostnad av
245 dt per har och en produktionskostnad av 3 kronor 38 öre.

Tabell 1. Beräknade produktionskostnader per hektar sockerbetor vid nuvarande

prisläge.

Kronor per har

Arbetslöner:

Ackordsarbete, kontant ..................................................................... 250

in natura .................................................................... 20

Manstimmar, 207 å 45 öre ................................................................ 93

Driftsledning .................................................................................... 46 409

Dragarearbete:

Hästtimmar, 330 å 40 öre .................................................................. 132

Gödsel:

300 kg. chilesalpeter å 19: —............................................................... 57

200 » 20 % superfosfat .................................................................. 16

100 » 40 % kalisalt ........................................................................ 14

15 ton kreatursgödsel å 4: 80 ............................................................ 72

Kalk............................................................................................._3 lea

Frakter................................................................................................... 18

Övriga kostnader:

Arbete för väglagning, allm. omkostnader o. dyl.:

manstimmar, 54 å 45 öre ............................................................... 24

hästtimmar, 15 å 38 » 6

övriga utgifter för inventarieunderhåll, allmänna omkostnader, skatter 74 104

Ränteanspråk:

Fastighetskapital, 1,400 å 5 % ................. 70

Döda inventarier, 178 å 6 °i ........................................................... 11

Förråd, 160 å 6 % 10 91

Summa kronor 916

Avgår:

Värde å blast och realisationsvinst å betavfall:

278 dt ä 53 öre .......................................................................... 147

Nettokostnad per har 769

•119

Kungl. May.ts proposition Nr 82.

Såsom exempel på variationer i skörd och produktionskostnader från det
ena året till det andra kunna följande resultat anföras från i Danmark
utförda undersökningar över sockerbetsodlingens ekonomi.1

1926 1927

Sockerbetsskörd per bar, dt......................................................... 347.1 247.2

Produktionskostnad per dt betor, kr....................................... 2:5 6 3:oi

Undersökningen omfattar 21 sockerbetsodlande jordbruk under 1926, 46
under 1927.

Såsom redan förut framhållits äro kostnadsberäkningarna i tabell 1 utförda
under den förutsättningen, att sockerbetsodlingen bedrives i mera
utsträckt omfattning, d. v. s. motsvarande bela den för nuvarande 5-årsperiod
kontrakterade arealen. Med en starkt reducerad odling bör man
emellertid kunna räkna med lägre kostnader per bar för ackordsarbete och
dragarearbete samt även med större möjligheter att väl tillvarataga och
utnyttja betavfall och blast.

Med 40 kronor lägre ackordskostnader per bar, 38 öre per bästtimme i
stället för 40 öre samt 10 procent högre realisationsvärde å betavfall och
blast — alla faktorer för övrigt lika med i tabell 1 — sjunka produktionskostnaderna
per dt sockerbetor från 2 kronor 77 öre till 2 kronor 55 öre.

I tabell 1 är räknat med att förbrukningen av mänsklig arbetskraft är
oförändrad per bar sockerbetor sedan 1919—1922. Enär det kan göras gällande,
att ekonomiseringen med den mänskliga arbetskraften är effektivare
nu än under dessa år, torde det vara av ett visst intresse att undersöka
vad en viss rationalisering i detta hänseende betyder för produktionskostnaderna
per dt betor. Beräknar man att förbrukningen av manstimmar
nedgått från 261 till 235 per har — alltså minskats med 10 procent
— betyder detta, att arbetskostnaderna vid ett pris av 45 öre manstimme
reduceras med 12 kronor per har, vilket ger 4.2 öre lägre produktionskostnader
per dt betor än de i tabell 1 beräknade.

Sockerbetsodlingen har ett betydande förfruktsvärde i jämförelse mea
t. ex. sädesodling. Vid sädesodling efter sockerbetor såväl som andra rotfrukter
erliålles i regel högre hektarskörd än när säd följer efter säd. Vid
produktionskostnadsberäkningarna i tabell I bar hänsyn tagits till detta
förfruktsvärde i så måtto, att sockerbetsodlingen endast debiterats kostnaderna
för den andel av de tillförda gödselmedlen, som antagits direkt utnyttjas
av sockerbetsodlingen, under det att efterverkan av denna gödsling
påförts de följande grödorna.2

Till det förfruktsvärde bos sockerbetsodlingen, som ligger däri, att man
vid omväxling mellan rotfrukts- och spannmålsgrödor löper mindre risk
för vissa skördenedsättande parasitangrepp, än då säd. följer efter säd, har
däremot ingen särskild hänsyn tagits vid ifrågavarande produktionskostnadskalkyler.
Sockerbetornas förfruktsvärde i detta hänseende varierar
emellertid med växtföljdens anordning för övrigt och torde vara omöjligt
att med något större säkerhet uppskatta i penningar.

Produktionskostnaderna för foderrotfrukter, korn och vallar.

På grundval av do under 1919—1922 utförda undersökningarna över produktionskostnaderna
vid sydsvenska jordbruk ha även beräkningar utförts
över produktionskostnaderna vid nuvarande prisläge för ovannämnda

1 Undersogelscr över Landbrugets Drittslorhold XII sid. 132.

’ .Järnliir Det svenska lantbrukets produktionskostnader I sid. 42 fl.

120!

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

med sockerbetsodlingen konkurrerande odlingar. Resultaten av dessa beräkningar,
vilka utförts efter enahanda principer som beräkningarna över
sockerbetornas produktionskostnader i tabell 1, äro framlagda i tabell 2.

Beträffande det grundläggande undersökningsmaterialet hänvisas till
Det svenska lantbrukets produktionskostnader II, sid. 58—59. Kostnaderna
för ackordsarbetet vid foderrotfruktsodlingen lia beräknats efter under
1929 betalda ackordslöner.

På grundval av de i tabell 2 beräknade kostnaderna per har för ifrågavarande
odlingar och den vid de undersökta jordbruken under kontrollåren
1919—1922 erhållna hektarskörden har i nedanstående sammanställning
produktionskostnaderna per dt respektive foderenhet beräknats. I samma
tabell angives även vinsten respektive förlusten per har under antagande
av ett kornpris av 14 öre per kilogram och ett realisationspris per foderenhet
rotfrukter och vallskörd av 12.5 öre, d. v. s. samma pris som det i tabell
1 för hlast och betavfall beräknade.

Skörd per har............................

Produktionskostnad per fe, öre • ■

Skördevärde per har, kr..............

Produktionskostnader per har, kr.
Vinst +, förlust— per har, kr.....

Foderrotfrukter	Korn	Vall.
5,050 fe	2,460 kg.	2,540
15.0	14.9	10.7
631	344	318
754	367	273
123	— 23	+ 45

Under de givna förutsättningarna ger alltså rotfruktsodlingen en förlust
av 123 kronor, kornodlingen en förlust av 23 kronor, men vallodlingen
en vinst av 45 kronor per har.

Till dessa resultat må följande anmärkningar fogas.

Kornskörden per har är för skånska slättbygdsförhållanden särdeles låg.
Det nuvarande kornpriset ligger även långt under medelpriset under de
senaste åren. I medeltal för åren 1924—1928 var medelpriset per kilogram
maltkorn 19.6 öre per kilogram, vanligt 2-radskom 18.i öre.

Foderrotfrukter såväl som hö och bete från vall ha betydligt mångsidigare
användbarhet såsom foder än betmassa och bläst. De senare fodermedlen
kunna med fördel användas endast till äldre nötkreatur (ej kalvar),
under det att foderrotfrukter är ett utmärkt fodermedel även för hästar
och svin. I den mån man därför genom användning av foderrotfrukter
till dessa senare djurslag kan ersätta ett per foderenhet dyrare kraftfoder,
är det därför berättigat att räkna med ett motsvarande högre å-pris även
per fe rotfrukter. Med ett högre å-pris per fe rotfrukter blir emellertid
det ekonomiska resultatet av denna odling också gynnsammare än det ovan
beräknade.

Utgå vi emellertid från de i ovanstående kalkyler erhållna resultaten
samt ställa frågan vilket sockerbetspris, som erfordras för att denna odling
icke skall ge sämre nettoutbyte än med densamma konkurrerande
odlingar, och vidare antaga, att vid inskränkning av sockerbetsodlingen
1 har sockerbetor ersättes med 0.5 har foderrotfrukter, 0.5 har vall, kunna
vi uppställa följande beräkning.

Produktionskostnader per har sockerbetor .................... 769: — kr.

D:oper0.5 har foderrotfrukter .................................... 377: —

» »0.5 har vall ........................................................ 136: 5 o 513. 50 »

Minskade kostnader

255: 50 kr.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

121

Skördevärde:

0.5 har foderrotfukter.................................................... 315:5 0

0.5 härvall....................................................................... 159:— 474: 50 kr.

Erforderligt skördevärde per har sockerbetor 730: — kr

För att sockerbetsodlingen ander de givna förutsättningarna icke skall
ge sämre nettoresultat per har än foderrotfrukts- och vallodlingen, måste
alltså sockerhetsskörden betalas med 730 kronor per har eller vid en hektarskörd
av 278 dt med 2 kronor 62 öre per dt.

Tabell 2. Beräknade produktionskostnader per hektar rid nuvarande prisläge.

	Foderrotfrukter	Korn	Vall.
		kr.		kr.		kr.
Arbetslöner:
Ackordsarbete.....................		150		—		—
Manslimmar å 45 öre.........	155 mt	70	132 mt	59	70 mt	32
Driftsledning ....................		40		19		15
Dragarearbete:
Hästtimmar å 38 öre .........	306 ht	116	128 ht	49	69 ht	26
Utsäde.................................	17 kg.	34	198 kg.	32	14 kg.	28
Gödsel:
Gödselvärdeenheter å 1: 24...	129 ge	160	54 ge	67	37 ge	46
Kalk.................................		2		3		2
Övriga kostnader:
Bindgarn å 1:30 ...............		-	4,7 kg.	6		—
Tröskbränsle .....................		—		6		—
Manstimmar å 45 öre .........	48 mt	22	33 mt	15	24 mt	ii
Hästtimmar å 38 öre .........	12 ht	5	8 ht	3	7 ht	3
Övriga utgifter för inventarie-
underhåll m. m. ............		68		51		36
Ränteanspråk:
Fastighetskapital, 5 %.........	1,400 kr.	70	1,400 kr.	70	1,400 kr.	70
Döda inventarier, 6 %.........	154 »	9	100 s>	6	25 »	2
Förråd, 6 %.........	132 »	8	75 »	5	35 »	2
S:a kronor		754		391		273
Avgår avfall ........................		—	halm	24		—
Kostnad per har kronor;	754	367		273

Det här ifrågasatta utbytet av sockerbetor mot foderrotfrukter kan givetvis
genomföras omedelbart, under det att en utvidgning av vallarealen,
vilken utvidgning antagligen i huvudsak måste ske genom anläggning av
permanenta betesvallar eller lucernvallar, kräver en viss övergångstid.

Genom den här ifrågasatta förändringen i växtodlingen skulle foderskörden
ökas från 1,700 till 3,800 fe eller med 2,100 fe per har utbytt areal.
I den mån den ökade skörden av rotfrukter, hö och bete kan ersätta förut
inköpt kraftfoder bör realisationsvärdet per fe av dessa fodermedel bli

122* Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

högre och nettoresultatet av utbytet även bli gynnsammare än det ovan
beräknade. En viss utökning av kreatursantalet torde dock i flertalet fall
bli nödvändigt vid en mera omfattande inskränkning av sockerbetsodlingen.

Under de givna förutsättningarna skulle sockerbetsodlingen vid ett betpris
av 2 kronor 62 öre per dt ge samma nettoresultat, som örn hälften av
sockerbetsarealen ersatts med foderrotfrukter, hälften med vall. Sockerbetsodlingen
är emellertid avsevärt överlägsen de båda jämförda odlingarna
ur arbetsförtjänstsynpunkt. De beräknade arbetsinkomsterna per har
sockerbetor uppgå enligt tabell 1 till 433 kronor, men per 0.5 har foderrotfrukter
plus 0.5 har vall till 170 kronor. Alltså uppgår sockerbetsodlingens
överlägsenhet i detta hänseende till 263 kronor per har, en överlägsenhet
som dock reduceras något, i den mån kreatursantalet ökas i samband med
inskränkning av sockerbetsodlingen.

De här ovan gjorda jämförelserna kunna ge en viss orientering i fråga
örn sockerbetsodlingens konkurrenskraft gent emot de med denna jämförda
odlingarna. Det bör emellertid understrykas, att med växlande förutsättningar
i fråga örn det relativa skördeutbytet av ifrågavarande odlingar,
prisläget å ladugårdsskötselns produkter, egendomsstorleken, det ekonomiska
läget, möjligheterna att inskränka arbetareantalet m. fl. faktorer,
förskjutes också det jämviktspris per dt, sockerbetor, som erfordras för
att denna odling ej skall bli mindre lönande än de med densamma konkurrerande
odlingarna. Något generellt för alla förhållanden gällande
dylikt jämviktspris per dt sockerbetor kan därför icke fastställas lika
litet som ett generellt produktionskostnadspris för sockerbetorna.

Stockholm i december 1929.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

123

Bilaga litt. /.

Vissa historiska och statistiska uppgifter om den svenska sockerfabrikationen.

Av t. f. byråchefen i kontrollstyrelsen S. G. Almgren.

De första ansatserna till framställning av inhemskt socker ur vitbetor
gjordes i Sverige i slutet av 1830-talet. I Landskrona hade av ålder funnits
ett för raffinering av kolonialsocker inrättat sockerbruk, vilket vid nämnda
tidpunkt inköptes av ett skånskt bolag, bestående av ett flertal bland provinsens
godsägare, i avsikt att därstädes tillverka socker av vitbetor.. Även
i Malmö och Lund upptogs bearbetning av vitbetor för framställning av
socker. Resultatet av denna industris första framträdande blev emellertid
föga gynnsamt, vilket tillskrevs betornas dåliga beskaffenhet och den ytterst
ringa sockerutvinning, som med dåtida redskap kunde åstadkommas. Denna
sockerfabrikation nedlades till följd därav ganska snart och hade med utgången
av år 1845 alldeles upphört. Tillverkningen av råsocker under
dessa år har uppgivits till (i kilogram):

1838 1839 1840 1841 1842 1843 1844 1845

4,629 3,703 1,800 2,760 3,927 2,055 12,100 5,700

Emellertid började intresset för soekerfabrikation ur vitbetor ånyo framträda.
Vid riksdagen 1853—1854 väcktes förslag om att denna industri
borde genom skattefrihet, lån eller anslag på allt sätt understödjas, då därigenom
importen av råsocker kunde inskränkas och jordbruket i de traktei,
där betor bomme att odlas, skulle vinna en förbättrad ställning. Ett liknande
förslag framlades vid riksdagen 1862—1863. Dessa yrkanden blevo
emellertid avslagna. Såsom motivering anfördes, att, då den nya industrien
kunde förekomma allenast i vissa av landets provinser och anläggningarna
i fråga ej, som man då syntes anse, krävde större kapital, dess utveckling ej
borde påkalla understöd från det allmänna, samt vidare att, örn industrien
verkligen vore så förmånlig, som man uppgivit, svårigheterna borde reglera
sig själva. Det kan förtjäna omnämnas, att tullen a importerat socker ar
1857 utgjorde för raffinad 30.5 öre och för råsocker 18.8 öre per kilogram,
vilket alltså var det tullskydd, som vitbetsockerindustrien vid denna tid
åtnjöt.

Vid sockerfabriken i Landskrona, som år 1851 förvärvades av Skånska
sockerfabriksaktiebolaget, återupptogs betsockertillverkningen år 1854. Man
ägnade nu större omsorg åt betmaterialet och införde förbättrade metoder
för tillverkningen. Sedan betodlingen, som krävde långa förarbeten för att
lämna tillfredsställande resultat, började lämna rikligare skördar, kunde
tillverkningen drivas i allt större skala och i samma mån lämna även ett
ekonomiskt fördelaktigare utbyte.

Den stora utveckling, som betsockerindustrien i åtskilliga europeiska
länder antagit, och möjligen även framgången av Landskronafabriken,
framkallade mot slutet av 1860-talet en agitation för dess allmännare

Deri svenska
sockerindustriens

uppkomst och
utveckling.

a) Yitbetsockertillverkning.

124

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

införande i landet. Betodlingsförsök anställdes på flera orter. I början
på 1870-talet inrättades ett flertal sockerfabriker, en vid Arlöv i Malmöhus
län, två i Östergötlands län, en i Halmstad oell en i Stockholm.
Men även denna ansats till en vitbetsockertillverkning i större omfattning
mötte svårigheter. Till dessa räknades, att 1869 års riksdag pålagt sockertillverkningen
en skatt, som började utgå den 1 juli 1873 och utgjorde en
femtedel av råsockertullen, som då var 23.5 öre per kilogram. Betodlingen tick
vidare ej den omfattning, som beräknats för att driften vid de med höga
kostnader anlagda fabrikerna skulle bliva lönande, oell beskaffenheten hos
betorna lämnade i allmänhet fortfarande mycket övrigt att önska. En annan
omständighet var den genom konkurrensen å världsmarknaden åstadkomna
fortgående nedgången i sockerpriset, som på ett 20-tal år minskats till
hälften. Till följd av i huvudsak dessa förhållanden nedlades driften undan
för undan vid fabrikerna, så att år 1878 betsockertillverkning ägde rum
allenast vid fabriken i Arlöv, vilken blev den enda bestående ända till år
1883. En ny fabrik började då sin verksamhet vid Säbyholm utanför
Landskrona. Den följande tiden medförde ett uppsving för betsockerindustrien
och flera nya fabriker tillkommo, i Staffanstorp år 1885, i Trälleberg
år 1888 samt i Hälsingborg och Örtofta år 1890. Intresset för betodlingen
växte, och man började komma till en allmännare insikt örn denna
odlings betydelse för jordbruket. Den med betor odlade jorden gav rikligare
skördar än annan. Därtill kommo de för jordbruket indirekta fördelarna,
bestående först och främst däri, att jorden genom den för betodlingen nödvändiga
bearbetningen så småningom kommer i en mycket hög växtkraft,
varigenom den lämnar bättre och framför allt säkrare skördar även av
övriga kulturväxter. Vid betsockertillverkningen erhålles därjämte en stor
mängd avfall, som dels i form av kreatursfoder och dels såsom gödningsämne
kommer jordbruket till godo.

Den svenska vitbetsockerindustriens utveckling under sitt första skede
belyses närmare av de uppgifter, som å den härvid fogade tabell I 1 äro
meddelade för tillverkningsåren 1854/55—1889/90.

Under 1890-talet fortgick råsockertillverkningen i Sverige i stegrat omfång,
så att få länder torde kunna uppvisa motstycke därtill. Är 1891 tillkommo
två nya fabriker, Jordberga och Kävlinge, år 1892 ytterligare två,
Ängelholms och Hököpinge, och åren 1893 och 1894 ej mindre än fyra,
Karpalunds, Köpingebro, Roma och Svedala, samt tre saftstationer, i Eslöv,
Teckomatorp och Klågerup, den sistnämnda nedlagd år 1919. År 1895 tillkom
Karlshamns råsockerfabrik samt år 1896 Hässlarps (Lyckåker). Betavverkningen
kampanjen 1896—1897 i 16 råsockerfabriker och 3 saftstationer
uppgick till ej mindre än 890,240 ton och tillverkningen av råsocker
till 105,556 ton. Utbytet, som på 1870-talet utgjorde allenast omkring
4 procent av betvikten, hade nu stegrats till 11.9 procent. Importen av
råsocker minskades till en obetydlighet, så att landets sockerbehov vid slutet
av 1890-talet praktiskt taget kunde tillgodoses med inhemsk vara. Under
första årtiondet på 1900-talet tillkommo ytterligare fem råsockerfabriker,
nämligen i Skivarp år 1901, Lidköping år 1904, Linköping år 1905,
Genevad år 1906 och Mörbylånga år 1907. En saftstation kom slutligen
år 1921 i gång vid Gärsnäs. Sammanlagt Annas för närvarande 21 råsockerfabriker
och 3 saftstationer. Av dessa anläggningar äro 1 belägen i
Östergötlands län, 1 i Gotlands län, 1 i Kalmar län, 1 i Blekinge län, 3 i
Kristianstads län och 1 i Skaraborgs län samt de övriga 16 i Malmöhus län.

Tillverkningsåret 1921—1922 har att uppvisa den största råsoekerti 11 verk^

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

125

ning, som någonsin förekommit i vårt land. Betodling förekom år 1921 å
icke mindre än 48,752 hektar. Den avverkade hetmängden utgjorde
1,448,339 ton, varav utvanns en myckenhet råsocker av 234,771 ton, motsvarande
16.2 procent av betvikten. Sockerhalten i betorna i medeltal per
fabrik varierade mellan 17.i och 20.5 procent. Den tillverkade myckenheten
råsocker översteg sagda tillverkningsår med omkring 60,000 ton landets
sockerkonsumtion vid denna tid. För senare år kan betodlingen sägas
under normala förhållanden hava omfattat omkring 40,000 hektar, med en
betskörd av omkring 1 milj. ton och med en utvunnen myckenhet råsocker
av i runt tal 160,000 ton. Då sockerkonsumtionen i Sverige för närvarande
uppgår till omkring 240,000 ton i råsockervärde för år och alltjämt befinner
sig i stegring, kan landet alltså icke längre tillgodose sitt sockerbehov genom
inhemsk betsockertillverkning, såvida icke en väsentlig ökning i betodlingen
kommer till stånd.

Av bifogade tabell I 2 framgår tillverkningens omfattning vid råsockerfabrikerna
tillverkningsåren 1890/91—1928/29.

Avverkningen av betorna för råsockertillverkning tager i allmänhet sin
början i oktober månad. Tillverkningstidens längd vid råsockerfabrikerna,
vilken är beroende på den år från år växlande tillgången på betor men
som i allmänhet kan sägas årligen omfatta omkring sex veckor med en
kortare efterkampanj, belyses av följande tablå.

Til 1 vprk-	Betkampanj	Efterkampanj	Sammanlagt
J. il I* CI a	i genomsnitt	i genomsnitt	antal tillverk-
ningsar	per fabrik	per fabrik	ningsdygn
1924/25 .............	........ 38	10	990
1925/26 .............	........ 53	10	1,327
1926/27 .............	........ 32	9	163
1927/28 ............	47	9	1,163
1928/29 .............	........ 43	8	1,067

Vid ingången av tillverkningsåret 1906—1907 funnos i landet följande 10
sockerraffinaderier: Tanto i Stockholm, Gripen i Norrköping, Arlöv, Landskrona,
Hasslarp, Hälsingborg, Lund, Ystad, Göteborg och Lidköping. Av
dessa voro 3, Arlöv, Hälsingborg och Lidköping, tillika råsockerfabriker,
under det att Hasslarp tillverkade raffinad direkt ur betsaft. I samband
med koncentrationssträvandena inom sockerindustrien nedlade emellertid 5
av dessa raffinaderier sin verksamhet: Gripen i Norrköping år 1913, Hasslarp,
Hälsingborg och Lund år 1914 och Ystad år 1917, av vilka likväl fabrikerna
i Hasslarp och Hälsingborg alltjämt hava tagits i anspråk såsom råsockerfabriker.
För närvarande finnas alltså 5 sockerraffinaderier, nämligen Tanto
i Stockholm, Arlöv, Landskrona, Göteborg och Lidköping.

Tillverkningens omfattning vid sockerraffinaderierna tillverkningsåren
1906/07—1928/29 framgår av närslutna tabell I 3.

Såsom i det föregående framhållits, var vid slutet av 1890-talet landets
vitbetsockertillverkning praktiskt taget tillräcklig för att tillgodose sockerbehovet,
och så blev i stort sett även fallet under de närmaste årtiondena.
Enligt tillgängliga statistiska uppgifter har sålunda utländskt råsocker icke avverkats
i raffinaderierna under tillverkningsåren 1906/07 — 1918/19. Efter sistnämnda
tillverkningsår hava, framför allt till följd av den stegrade sockerkonsumtionen,
förhållandena ändrats därhän, att betydande myckenheter
utländskt råsocker bearbetats i vissa raffinaderier. Under tiden från och
med tillverkningsåret 1919—1920 hava i raffinaderierna intagits följande
myckenheter importerat råsocker:

Betkampanj.

b) Sockerraffinaderier.

c. Sockerindustriens

organisation.

Skatt och tull.

126* Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Kilogram Kilogram

1919/20 ............................ 12,054,733 1924/25............................ 43,594,381

1920/21 ............................ 15,942,605 1925/26............................ 13,232,763

1921/22 ............................ — 1926/27............................ 149,905,998

1922/23 ............................ 343,000 1927/28............................ 68,962,690

1923/24 ............................ 15,047,086 1928/29............................ 91,326,850.

Den svenska betsockerindustriens stora uppsving under 1890-talet gjorde
frågan om överproduktion av inhemskt råsocker aktuell. Det medel, som
till en början tillgreps för att avvärja detta förhållande, var att minska
utbudet av råmateriel genom nedsättning av priset å vitbetor. Det är från
denna tid, som sammanslutningssträvandena inom sockerindustrien härleda
sig. Omkring år 1900 träffades överenskommelse mellan råsockerfabrikerna
örn enhetlig kontingentering av betarealen för varje år, och man blev på
så sätt i stånd att nöjaktigt reglera råsoekerproduktionen till förhindrande
av överproduktion. Med år 1907 genomfördes en fullständig koncentration av
sockerindustrien genom bildandet av Svenska sockerfabriksaktiebolaget, utgörande
en sammanslutning av alla de sockerfabriker, vilka dittills mer eller
mindre samarbetat. Bolaget äger alla sockerfabriker i Skåne samt sockerfabrikerna
i Roma, Karlshamn och Genevad. År 1914 bildades Mellersta
Sveriges sockerfabriksaktiebolag, till vilket sockerfabrikerna i Lidköping,
Linköping och Mörbylånga höra. På det förstnämnda bolaget komma drygt
:''/10 av landets sockerproduktion.

Vitbetsockerindustriens framträdande i vårt land föranledde redan på
1860-talet upptagande av frågan om en särskild beskattning av sagda industri.
Sockertullen utgjorde vid denna tid en viktig inkomstkälla för
staten. Tullavgifterna för socker och sirap voro per kilogram

för råsocker

år 1850 ................... 21 öre

» 1860 .................... 19 »

» 1870 .................... 23.5 »

för raffinad för sirap

35 öre 21 öre

31 » 9 »

33 » 9 »

Under motivering att tillverkningen av inhemskt råsocker hotade att
minska statsverkets inkomster av sockertullen, väcktes vid 1867 och 1868
års riksdagar motioner med förslag örn fastställande av accis å vitbetsockertillverkningen,
motsvarande råsockertullen, vilka förslag dock icke vunno
bifall. Vid 1869 års riksdag beslöts emellertid, att skatt å inhemskt socker
skulle påläggas från och med den 1 juli 1873 och under de tre första åren
utgå med en femtedel av den samtidigt gällande råsockertullen, 23.5 öre
per kilogram, under de följande tre åren med två femtedelar o. s. v., tills
skatten på detta sätt uppnått fyra femtedelar av nämnda tullsats. Skatten
skulle utgå efter de avverkade betornas vikt och under antagande av
ett råsockerutbyte av 6.25 procent. Till följd av sockerindustriens betryckta
läge dispenserade emellertid riksdagen från vidare skatteförhöjning från
den 1 juli 1879, och 1882 års riksdag beslöt slutligen, att principen örn den
successiva skatteprogressionen icke vidare skulle bibehållas, utan skulle
sockerskatten tillsvidare utgöra två femtedelar av råsockertullen. År 1891
höjdes sockerskatten att utgå med hälften av råsockertullen, som alltjämt
utgjorde 23.5 öre per kilogram. Nominellt gick tullskyddet ned till 11.75
öre men utgjorde i verkligheten omkring 16 öre för kilogram. Till följd
av nya framsteg i fabrikationsmetoderna kunde nämligen ovannämnda ut -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

127

bytestal 6.25 procent numera högst väsentligt överskridas. Till reglerande
av detta förhållande, genom vilket betydande skattebelopp undandrogos statsverket,
beslöto statsmakterna att övergå till ett successivt höjande av det
legala sockerutbytet. Vid 1893 års riksdag bestämdes alltså, att tillverkningsskatten,
som fortfarande skulle utgå med ett belopp, svarande mot
halva råsockertullen, skulle fastställas på grundvalen av ett sockerutbyte,
vilket intill tillverkningsåret 1894—1895 skulle beräknas till 7.5 procent,
intill tillverkningsåret 1895—1896 till 8.25 procent och därefter till 9 procent.
Sedermera höjdes utbytestalet år 1896 till 10.5, år 1901 till 11.5 och år
1902 till 12 procent av betvikten. För nyanlagda fabriker med viss belägenhet
hade medgivits särskilda skattelindringar. Under hägnet av dessa
tillkommo fabrikerna i Köpingebro, Karpalund, Roma och Karlshamn samt
senare även fabrikerna i Lidköping och Linköping.

Sockerskattens uttagande efter vikten av de avverkade betorna på grundval
av ett fastställt utbytestal hade utgjort en kraftig drivfjäder för industrien
att söka mer och mer förbättra tekniken för vinnande av största
möjliga utbyte ur betorna samt att uppbringa dessas sockerhalt, men någon
säker grund för beskattningen utgjorde den tillämpade metoden icke, enär
skatten drabbade fabrikerna olika. Detta föranledde statsmakterna att taga
införandet av en rättvisare beskattningsform i övervägande. Genom beslut
vid 1906 års riksdag infördes i stället produktskatt, d. v. s. skatt å den
färdiga varan, vilken skatt påfördes vid sockrets utlämnande till fritt bruk.
Skattesatsen bestämdes till 13 öre per kilogram. Då skatten även skulle
komma att åvila det importerade sockret, reviderades i detta sammanhang tullavgifterna,
vilka alltjämt hade utgjort 33 öre för raffinad och 23.5 öre för
råsocker. Sockertullen fastställdes till 17 öre för raffinad och 11.7 5 öre för
råsocker, vilka belopp alltså representera det då gällande tullskyddet.

Efter den rationella organisation av sockerindustrien, som dess koncentrering
till Svenska sockerfabriksaktiebolaget innebar och varigenom dess fortbestånd
och lugna utveckling ansågs tryggat, framkommo yrkanden om en
reglering av sockerskatt och sockertull i syfte att nedbringa produktionsvinsten
och även tillföra staten ökad inkomst av sockerskatt. Genom beslut
av 1908 års riksdag vidtogs en successiv höjning av sockerskatten, vilken
åren 1909—1911 skulle utgå med 15 öre, 1912 med 15.5 öre och från och
med år 1913 med 16 öre per kilogram. Sockerfabrikationen i öster- och
Västergötland samt på Öland beviljades nedsättningar i skatten med 3 å 4
öre per kilogram, vilka dock upphörde med 1921 års utgång. Samtidigt
med skattehöjningen nedsattes sockertullen, så att denna skulle för raffinad
utgöra under åren 1909—1911 15 öre, år 1912 14.5 öre och från och med
år 1913 14 öre per kilogram samt för råsocker respektive 10 öre, 9.5 öre
och 9 öre. Under motivering att det vore ett önskemål, att marknadspriset
å socker såsom en för befolkningen nödvändig konsumtionsartikel nedbringades,
beslöt 1913 års riksdag ytterligare minskningar i sockertullen

enligt följande program:	Tullsats för raffinad råsocker
år 1914 .............................	............... ll.o öre	8.0 öre
» 1916 .............................	................ 10.5 »	7.5 »
» 1918 .............................	................ 10.0 »	7.o »

De tullavgifter å socker, som trädde i tillämpning år 1918, äro alltjämt
gällande. Tullavgiften å sirap och melass är 5 öre per kilogram.

128:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Införsel och
utförsel av
socker.

Sockerkon sumtionen.

Vad beträffar sockerskatten utgick denna sedermera med oförändrat belopp,
16 öre per kilogram, intill den 1 juli 1925, då den enligt bevillningsutskottets
hemställan nedsattes till 14 öre. I 1926 års statsverksproposition
föreslog Kungl. Majit sedermera minskning av sockerskatten till 10 öre per
kilogram. Bevillningsutskottet uttalade i anledning härav, att det tillfälle
till en allmän skattesänkning, som erbjöde sig, borde vad den indirekta
beskattningen anginge i främsta rummet begagnas till att lätta den synnerligen
höga skattebelastning på socker, som sockerskatten och sockertullen
utgjorde. Utskottet hade därför ansett synnerligen önskvärt, att sockerskatten
sänktes mera än Kungl. Maj:ts förslag innebure. Det vore nämligen
enligt utskottets mening av största betydelse ur folknäringens synpunkt
att befordra den ökade användning av det näringsrika sockret bland
mindre bemedlade folklager, vilken otvivelaktigt under senare år ägt rum.
Därtill komme ytterligare det skälet, att sockerskatten inom vårt beskattningssystem
vore den enda accis, som träffade en nödvändig livsförnödenhet,
varför dess fullständiga avskaffande, i den mån detta kunde efter hand
bliva möjligt, borde betraktas såsom synnerligen eftersträvansvärt. På
yrkande av utskottet sänkte 1926 års riksdag sockerskatten till 8 öre från
och med den 1 juli samma år. År 1928 fortgingo statsmakterna på den
inslagna vägen att lätta på skattebelastningen å socker och nedsatte sockerskatten
till 4 öre per kilogram från och med den 1 juli nämnda år, och
genom beslut vid 1929 års riksdag upphävdes sockerskatten från och med
den 1 juli 1929.

Statsverkets årliga inkomster av sockerskatt och sockertull från och med
år 1900 framgå av bifogade tabell I 4.

Bifogade tabell, bilaga I 5, utvisar omfattningen av import och export i
Sverige av socker, åren 1915—1929.

Förbrukningen av socker var tidigare, då denna vara väsentligen betraktades
såsom en lyxartikel, ganska obetydlig, men allteftersom sockret vunnit
insteg såsom ett viktigt näringsmedel, har konsumtionen därav i hög grad
stegrats. Den årliga sockerkonsumtionen per invånare, rörande vilken en
beräkning återfinnes i bifogade tabell I 6, har i vårt land uppskattats sålunda:

Ärligen	Kilogram
1851—1860 ...............	3.7 9
1861—1870 ...............	............. 5.oo
1871—1880 ...............	............. 7.73
1881—1890 ...............	............. 10.60
1891—1895 ...............	............. 13.64
1896—1900 ...............	............. 18.3 7
1901—1905 ...............	............. 22.02
1906—1910 ..............	............. 25.26
1910 ...............	............. 25.31
1911 ...............	............. 26.78
1912 ...............	............. 26.97
1913 ...............	............. 27.39
1914 ...............	............. 28.71
1915 ...............	............ 31.36

Årligen	Kilogram
1916 .....................	................... 27.35
1917 .....................	................... 22.63
1918 .....................	................... 22.83
1919 ......................	.................. 32.60
1920 ......................	................... 33.15
1921 ......................	................... 29.58
1922 ......................	................... 31.10
1923 ......................	................... 33.24
1924 ......................	................... 33.6 4
1925 .....................	.............. 37.09
1926 .....................	.................. 36.79
1927 ......................	.................. 37.81
1928 ......................	.................. 39.83

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82. *129

Tabell 11. Tillverkningen vid r&sockerfabrikema under tiden 1864—1890.

1	2	s	4	6
Tillverkningsår	Antal fabriker	Avverkade betor, ton	Utbyte av råsocker, ton	Utbyte av råsocker i % av betvikten
e 1864/55 ......................................... 1 1855/56 ..........................................	1	2,847	128.7	4.5
1	3,935	231.6	5.9
1856/57 ..........................................	1	2,716	149.3	5.5
1857/58 .........................................	1	2,164	123.6	5.7
1858/59 ..........................................	1	3,441	271.2	7.9
1859/60 ..........................................	1	6,435	374.8	5.8
1860/61 ..........................................	1	6,915	407.8	5.9
1861/62 ..........................................	1	6,840	466.8	6.8
1862/63..........................................	1	6,981	468.0	6.7
1863/64 .........................................	1	8,640	501.2	5.8
1864/65 ..........................................	1	11,520	686.8	6.0
1865/66 ........................................	1	9,650	778.8	8.1
1866/67 ..........................................	1	15,510	992.9	6.4
1867/68 ..........................................	1	12,830	769.7	6.0
1868/69 ..........................................	1	11,520	822.5	7.1
1869/70 .........................................	1	14,290	979.2	6.9
1870/71 .........................................	3	21,620	1,432.5	6.6
1871/72 .........................................	3	23,340	1,639.0	7.0
1872/73 ..........................................	4	23,540	1,618.0	6.9
1873/74 ..........................................	5	31.090	2,174.6	7.0
1874/75 ..........................................	3	17,500	1,289.8	7.4
1875/76 .........................................	3	16,930	1,281.7	7.6
1876/77 ..........................................	2	11,530	753.6	6.5
1877/78 ..........................................	2	8,300	632.4	7.6
1878/79 ..........................................	1	7,030	523.9	7-5
1879/80 ..........................................	1	10,520	779.3	7.4
1880/81 ..........................................	1	19,290	1,454.8	7.5
1881/82 ..........................................	1	16,070	1,219.7	7.6
1882/83 .........................................	1	19,280	1,539.1	8.0
1883/84 .........................................	2	37,830	2,953.2	7.8
1884/85 ..........................................	2	47,170	4,298.8	9.1
1885/86 .........................................	3	43,260	3,919.0	9.1
1886/87 ..........................................	3	56,385	5,806.8	10.3
1887/88 ..........................................	3	83,605	9,176.1	11.0
1888/89 ..........................................	4	86,111	8,880.7	10.3
1889/90 ..........................................	4	136,813	14,625.6	10.7

Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 64 höft. (Nr 32. Bilaga.) 9*

130*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Tabell I 2. Tillyerkningen vid räsockerfabrikerna ander tiden 1890—1929.

1	2	3	4	5	6	7	1 8	1 »	10	1 ii
Till- verk- nings- år	Anta fabri- ker (inkl. saft- statio- ner)	Bet- areal, hektar	Av- verkade betor, ton	Betornas sockerhalt i medeltal per fabrik	Betpris1 per 100 kg.	i Utbyte av råsocker	Utbyte av melass
lägst %	högst %	höst- pris, kr.	vinter- pris, kr.	ton	ton per hektar	i 1 % av bet-vikten	ton	> % av bet-vikten
1890/91	6		218,228				20,632			7,124	3.8
1891/92	8		260,064	t \|			26,842		10.8	7,628	2.9
1892/93	10		277,443	\ 1			29,920		10.8	7,940	2.9
1893/94	10		373,962					43,167		11.6	9,539	2.6
1894/95	17		628,48C	11.4	14.5	1.85	2.10	72,890		11.6	17,515	2.8
1895/96	18		538,709	12.5	15.0	1.66	1.86	62,114		11.5	15,753	2.9
1890/97	19		890,240	12.4	14.2	1.66	1.85	105,556		11.9	25,179	2.8
1897/98	19		716,141	13.1	15.2	1.40	1.60	88,935		12.4	20,731	2.9
1898/99	19		480,931	13.2	14.9	1.60	1.70	59,316		12.3	13,154	2.7
1899/00	19		622,046	13.4	15.7	1.66	1.85	80,810		13.0	18,654	3.0
1900/01	19		875,911	13.4	15.2	1.75	1.95	114,734		13.1	17,441	2.0
1901/02	20		903,792	13.9	16.4	1.75	1.95	125,379		13.9	16,214	1.8
1902/03	20		505,017	14.8	16.3	1.75	1.95	72,444		14.3	8,237	1.6
1903/04	20		748,446	14.5	16.2	1.90	2.10	107,199		14.8	9,812	1.3
1904/05	21		556,881	14.2	17.1	2.10	2.30	84,037		15.1	6,861	1.2
1905/06	22		824,438	13.6	16.7			122,403		14.8	10,550	1.3
1906/07	22	31,477	1,029,323	15.0	17.8			162,396	5.2	15.8	12,542	1.2
						Medelpris, kr.
1907/08	23	31,196	771,170	12.5	17.0	2.28	111,446	3.6	14.4	11,990	1-6
1908/09	24	32,075	900,935	15.7	17.4	2.85	130,694	4.3	15.2	11,909	1.3
1909/10	24	33,460	896,940	14.9	16.6	2.4 9	126,272	3.8	14.1	11,296	1.8
1910/11	24	35,134	1,105,113	16,2	17.8	2.56	173,921	4.9	15.7	13,466	1.2
1911/12	24	29,052	824,070	15.0	17.8	2.58	127,378	4.4	15.4	11,245	1.4
1912/13	24	27,092	836,508	14.9	17.9	2.65	131,961	4.9	15.8	12,435	1.5
1913/14	24	28,84f i	885,276	14.9	17.8	2.32	137,106	4.8	15.5	17,731	2.0
1914/15	24	32,460	974,409	16.2	18.1	2.54	154,114	4.7	15.8	22,413	2.8
1915/16	24	32,352	824,481	16.0	17.9	2.51	127,352	3.9	15.4	19 j 44	2.3
1916/17	24	37,170	911,722	15.0	17.3	2.66	137,395	3,7	15.1	19,652	2.2
1917/18	24	32,009	863,765	15.7	17.6	3.27	131,038	4.1	15.2	19,347	2.2
1918/19	24	30,501	818,171	15.0	17.8	5.76	127,494	4.2	15.6	17,027	2.1
1919/20	23	35,500	909,870	16.o	18.4	8.60	145,008	4.1	15.9	19,300	2.1
1920/21	23	45,686	1,007,449	16.1	19.0	8.74	164,210	3.6	16.8	22,312	2.2
1921/22	24	48,752	1,448,339	17.1	20.5	7.52	234,771	4.8	16.2	37,669	2.0
1922/23	12	16,752	441,765	16.0	18.5	3.97	72,126	4.3	16.3	9,560	2.2
1923/24	24	42,831	1,005,419	14.5	17.8	3.94	149,608	3.6	14.9	23,048	2.3
1924/25	24	41,231	891,097	13,6	17.5	3.52	135,277	3.s	15.2	20,831	2-3
1925/26	24	40,315	1,323,579	15.6	18.2	2.5 9	204.601	5.1	15''5	29,921	2.8
1926/27	4	4,417	135,760	15.3	17.2	2.68	20.871	4.7	15.4	3,161	2.3
1927/28	24	40,559	957,214	15.1	17.8	3.02	145,350	3.6	15.2	22,868	2.4
1928/29	24	42,616	1,061,872	13.8	17.5	2.60 j	160,885	3.8	15.1	25,819	2.4

1 För betor med redovisningsårets sockerhalt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82. *131

Tabell I 3. Till verkningen vid sockerraffinaderierna under tiden 1906—1929.

1 1	2	3	1 ‘	1 *	6	! 7	1 8	1 8	10
					Tillverk	ning
	An-
Tillverk-	tal	Använt		R	a f f i n a	d
ningsår	fa-	råsocker						Matsirap	Melass
	ker		Toppsocker	kaksocker	Krossocker	slag	Summa
		kg-	kg-	kg-	kg-	kg-	kg.	kg.	kg.
1906/07	10	117,434,600					115,234,118	498,315	6,179,040
1907/08	10	113,939,013					105,520,239	95,701	6,011,410
1908/09	10	138,673,200					131,569,318	1,581,167	7,728,232
1909/10	10	131,584,422					121,814,397	2,027,708	6,429,300
1910/11	10	141,597,557					130,852,339	1,548,730	7,172,860
1911/12	10	134,584,700	32,046,467	38,807,886	52,192,644	116,027	123,163,024	3,28i,5i-0	6,804,907
1912/13	10	145,137,400	34,060,528	11,811,527	58,754,741	164,861	134,791,657	3,671,727	7,865,763
1913/14	9	137,081,900	28,411,014	40,096,928	57,916,50*	67,256	126,491,702	4,731,913	6,677,819
1911/15	6	157,346,500	28,816,340	54,850,515	53,128,984	55,551	136,851,390	11,591,706	8,070,297
1915/16	6	159,343,200	28,964,519	47,598,333	66,008,688	290,858	• 42,862,398	13,779,703	8,471,456
1916/17	6	134,162,900	24,829,260	41,765,768	49,699,711	100,812	116,395,551	12,534,948	6,536,897
1917/18	5	108,026,400	1,213,018	27,955,195	64,772,218	51,938	93,982,369	8,468,024	5,454,265
1918/19	5	133,130,663	—	48,980,625	71,424,268	—	120,404,893	3,189,649	7,168,288
1919/20	5	155,067,341	—	57,16 4,318	84,613,651	213,000	142,020,969	6,433,727	11,183,751
1920/21	5	158,391,892	—	73,470,079	71,418,845	—	144,888,924	1,966,814	11,491,764
1921/22	5	158,188,820	21,468,682	47,715,015	74,342,971	412,042	i43,938,710	229,439	11,688,613
1922/23	5	171,449,886	20,091,663	48,519,654	90,722,039	54,479	159,387,835	363,855	12,362,114
1923/24	5	165,405,700	20,531,256	53,088,530	79,212,325	66,369	152,898,480	410,250	11,393,928
1924/25 !	5	155,415,790	20,193,871	53,876,955	70,508,*72	53,921	144,633,019	178,055	11,026,052
1925/26	5	183,228,512	21,731,643	55,390,219	90,332,770	36,1 16	167,490,748	193,500	12,730,077
1926/27	5	198,534,008	16,654,44''	57,558,090	104,100,792	884,301	179,197,625	451,800	17,018,020
1927/28	5	178,730,342	15,701,558	51,810,880	92,938,088	1,743,487	162,194,013	500,600	13,951,612
1928/29 j	5	265,802,808122,607,197	77,249,935	142,824,624	1,449,998;244,131,754	440,000	20,007,578

Tabell 14. Statsverkets inkomst av sockerskatt och sockertnll under tiden 1907—1929.

		Debi	/erad
Å r			tull
sockerskatt kr.	å raffinerat socker kr.	å, oraffinerat socker kr.	Summa kr.
1907.............................................	13,260,522	57,766	46,893	104,659
1908.............................................	18,179,896	415,343	62,007	477,350
1909 .............................................	14,828,934	158,541	39,193	197,734
1910.............................................	17,418,360	115,346	12,093	127,439
1911 .............................................	18,560,333	238,358	10,092	248,450
1912............................................	19,419,894	190,013	10,519	200,532
1913............................................	20,549,941 21,219,632	292,454	7,570	300,024
1914.............................................	244,798	12,541	257,339
1915.............................................	23,947,232	83,770	—	83,770
1916............................................	20,479,041	57,753	54	57,807
1917.............................................	12,722,330	770,583	2	770,585
1918...........................................	10,043,036	912,971	271,659	1,184,630
1919.............................................	19,170,183	748,687	184,760	933,447
1920............................................	26,974,445	3,005,640	2,353,311	5,358.951
1921 .............................................	22,436,108	740,825	1,1.44	741,969
1922.............................................	24,426,959	650,137	8	650,445
V»—80/e 1923 ................................. 1923 ............................................	12,754,743 1 28,266.992	1,375,296	1,130,898	2,506,194
1924.............................................	1 29,768,557	3,789,485	3,064,799	6,854,284
1925 ..........................................	1 25,660,763	3,563,169	792,317	4,355,486
1926 .............................................	1 17,359,666	1,471,355	6,410,856	7,882,211
1927.............................................	1 17,678,912	1,191,629	7,095,429	8,287,058
1928 ...........................................	1 8,284,098	3,063,105	4,426,057	7,489,162
1929 (prelin!.).................................	—	1,973,670	8,652,373	10,626,043

1 Avser statsverkets behållna inkomst av sockerskatt för budgetår, som började den ''/t

132*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Tabell 1 6. Import och export av socker onder tiden 1915—1929.

1	2	3	4	6	6		8
	Råsocker	Raffinerat socker	Sirap och melass
ir	import	import	export	nettoimport	import	export	nettoimport
	ke.	kg-	kg.	kg.	kg-	kg-	kg.
1915 ............		750,038	15,576,172	—14,826,134	7,460,587	1,011,872	6,448,715
1916 ............	700	263,659	15,277	248,382	7,825,393	1,756	7,823,637
1917 ............	6	7,106,383	41	7,106,342	702,767	—	702,767
1918 ............	2,536,932	9,013,876	851,492	8,162,384	5,467	—	5,467
1919 ............	1,847,592	7,589,352	82,218	7,507,134	16,760,628	588,324	16,172,304
1920 ............	31,459,985	29,964,901	305,990	29,658,911	4,588,882	207,109	4,381,773
1921 ............	7,690	6,835,967	3,697	6,832,270	12,328,404	5,076,456	7,251,948
1922 ............	75	6,504,367	467	6,503,900	17,442,641	112,491	17,330,150
1923 ............	11,308,982	13,752,958	726	13,752,232	16,354,881	619,242	15,735,639
1924 ............	36,216,720	37,894,846	704	37,894,142	18,090,494	1,839,700	16,250,794
1925 ............	8,820,782	35,631.684	1,134	35,630,550	24,388,639	29,706	24,358,933
1926 ............	91,498,854	14,713.556	3,661	14,709.895	20,505,932	6,191	20,499,741
1927 ............	101,363,263	11,916,283	11,740	11,904,543	20,062,090	282	20,061,808
19281............	63,308,641	30,602,955			25,316,772
19291............	123,610,000	19,713,000			19,131,000

1 Preliminära uppgifter.

Tabell 16. Beräkning av sockerkonsnmtionen onder tiden 1907—1928.1

Kalenderår	Från sockerfabr. utlämnat tili fritt bruk	Import	Förbruk-ning av	Summa konsum-	Därav im porterad	Konsum-tion per år och invånare kg.
Raffinad reducerad till rå-socker ton	Råsoc- ker ton	Raffinad reducerad till rå-socker ton	Råsocker ton	Sirap reducerad till rå-socker ton	inhemsk sirap reduc. till råsocker tori	tion efter reduktion till rå-socker ton	raffinad och im-porterat råsocker ton
1907.........	129,908		381	399	7,888	249	138,825	780	25.91
1908.........	155,384	—	2,757	477	7,233	48	165,899	3,234	30.7 0
1909.........	110,806	—	1,194	375	7,278	790	120,443	1,569	22.08
1910.........	128,664	1,028	870	ilo	7,507	1,014	139,193	980	25''si
1911.........	136,593	1,658	1,786	95	7,516	774	148 422	1,881	26.78
1912.........	139,104	1,311	1,463	66	6,852	1,565	150,361	1,529	26.97
1913.........	142,956	1,646	2,302	83	4,934	2,083	154,004	2,385	27.39
1914.........	148,926	1,951	2,472	153	6.636	2,365	162,503	2,625	28.71
1915.........	166,003	2,316	839	—	3,725	5,748	178,631	839	31.30
1916.........	143,387	2,500	293	1	3,912	6,786	156,879	294	27.36
1917........	113,520	3,238	7,896	—	351	5,799	130,804	7,896	22.68
1918.........	113,357	3,251	10,015	2,537	3	3,399	132,562	12,552	22.88
1919.........	161,843	7,336	8,433	1.847	8,422	2,235	190,116	10,980	32.60
1920.........	186,340	3,891	“33,294	“31,460	2,294	2,239	“194.764	64,754	33.16
1921.........	160,441	482	7,596	8	6,164	68 n	175,376	7,604	29.68
1922.........	169,354	254	7,230	—	8,719	135	185,692	7,230	31.10
1923.........	173,910	227	15,280	“11,309	8,176	153	“199,336	26,589	33.24
1924.........	159,370	169	“42,106	“36,217	8,170	300	“202,543	78,323	33.64
1925.........	169,832	153	“39,591	“8,821	9,244	62	“224,216	48,412	37.09
1926.........	200 765	159	“16,348	“91,498	8,788	163	“223,083	107,846	36.7 9
1927.........	208,061	170	“13,240	“101,363	8,646	269	“229,948	114,603	37.81
1928..........	201,107	118	“34,003	“63,309	9,592	187	“242,802	97,312	39.88

1 Sockerkonsnmtionen ilar i Sverige beräknats motsvaras av den myckenhet socker och sirap, som
utlämnats till fritt bruk från sockerfabrikerna, samt av importen av dessa varor, i den mån de av
tullverket utlämnats till fritt bruk.

“ Av det importerade sockret hava följande myckenheter medelst tullförpassning sänts till raffinaderi
för omarbetning: år 1920 64,754 ton, år 1923 9,719 ton, år 1924 43,789 ton, år 1925 3,487 ton,
år 1926 94,637 ton, är 1927 101,801 ton samt år 1928 65,514 ton. Nu angivna kvantiteter ingå
icke i uppgifterna i kol. »Summa konsumtion etc.».

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82-

*133

Bilaga litt. J.

Kortfattad översikt rörande den svenska sockerindustriens ekonomiska
ställning och produktionsförhållanden.

Av kanslirådet C. Mannerfelt.

I det åt 1929 års sockersakkunnig*, givna uppdraget att utreda de
olika faktiska förhållanden, varav den svenska sockerfrågan är beroende,
ingår bland annat att utreda »ställningen inom den inhemska
sockerbetsodlingen och sockerfabrikationen» samt »betingelserna över
huvud för den svenska betodlingens och en på denna grundad sockerfabrikations
fortbestånd och dessa näringars möjligheter att härutinnan
genom ytterligare rationaliseringsåtgärder eller eljest bestå gent emot
den utländska konkurrensen».

Flertalet av de sockerkommissioner, som under senare tider nära nog
årligen tillsatts hava haft synnerligen brådskande uppgifter, vilka i
huvudsak begränsats till frågan örn tillfälliga åtgärder för att — oftast
på förhandlingsvägen — förebygga inställning eller minskning av visst
års betodling, samt hava därför i stort sett ej kunnat i sina utlåtanden
och rapporter ingå på sådana allmänna näringsekonomiska spörsmål,
som avses i de nyss återgivna utredningsdirektiven. Ehuru 1929 års
sockersakkunnigas utredningsarbete på hithörande viktiga och komplicerade
områden ännu ej slutförts, torde det dock vara möjligt att
härutinnan redan nu meddela vissa mera allmänna upplysningar och
framhålla några synpunkter, vilket här göres ifråga örn sockerindustrien
och särskilt Svenska sockerfabriksaktiebolaget.

Vad då angår sockerindustriens ekonomiska ställning och produktionsförhållanden,
finnes från tidigare sockerutredningar ett omfattande
siffermaterial samlat, avseende framför allt Svenska sockerfabriksaktiebolaget,
som omspänner mera än nio tiondelar av landets sockerproduktion.
De från detta bolag utgivna årliga styrelseberättelserna innehålla
vidare åtskilliga uppgifter om bolagets ekonomiska ställning och
produktionsförhållanden. Därjämte ha vi vid nu förevarande utredning
berette tillfälle att direkt hos bolaget taga del av visst bokförings-
och statistiskt material för hithörande spörsmåls bedömande.
De uppgifter, som på olika sätt sålunda erhållits, avse i mångt och mycket
rent interna affärs- och produktionsförhållanden. Denna för offentligheten
avsedda redogörelse måste därför begränsas till sådana uppgifter,
som i huvudsak kunna inhämtas ur allmänt tillgängliga handlingar.
Vad här nedan sägs torde, trots denna begränsning, giva en
i det väsentliga belysande bild av Svenska sockerfabriksaktiebolagets ekonomiska
ställning och detta stora industriföretags förutsättningar för
framtiden.

Såsom ett totalomdöme i sistnämnda hänseenden torde redan från början
kunna sägas, att bolaget har en solid ekonomisk ställning samt att
dess produktionsförhållanden under den tid, bolaget ägt bestånd, (d. v. s.

134''

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

från och med 1907) i hög grad rationaliserats ävensom att bolaget synes
vara väl rustat för fortsatt industriell verksamhet.1

Ett studium av balansräkningarna i styrelseberättelserna för de gångna
åren giver vid handen, att Svenska sockerfabriksaktiebolaget
kunnat på ett efter allmän industriell måttstock sett normalt sätt konsolidera
sig. Här nedan meddelas ett sammandrag över bolagets tillgångar
och skulder dels vid utgången av startåret 1907/1908, dels vid
bokslutet strax före världskriget (31 juli 1914), dels vid tiden strax före
upphörandet av de under krigs- och efterkrigsåren rådande statliga
regleringsåtgärderna (31 juli 1922), dels slutligen vid senaste bokslut
(31 juli 1929).

Svenska sockerfabriksnktiebolagets tillgångar och skalder vissa år.

a) Tillgångar (miljoner kronor).

	31/7 1908	3lli 1914	sl/7 1922	31/7 1929
Sockerfabriker, saftstationer, inkl. maskiner och inventarier ............	132.8	129.3	108.5	83.8
Andra fastigheter ...........................	6.7	7.0	7.2	6.8
Lager av sockerfabrikat och förbruk-ningsartiklar ....................................	31.5	25.7	75.0	31.1
Andra tillgångar ................................	20.i	18.4	30.9	59.2
Summa	191.1	180.4	221.6	180.9
b) Skulder (miljoner kronor). sl/v 1908 sl/7 1914	31/v 1922	81/7 1929
Aktiekapital ........................................	133.9	135.0	135.0	135.0
Egna fonder och balanserad vinst	—	9.0	18.2	16.4
Lån och andra skulder samt pen-sionsfond ...........................................	48.4	28.8	61.2	25.3
Årets vinst............................................	8.8	7.6	7.2	4.2
Summa	191.1	180.4	221.6	180.9

Örn man bortser från årens vinst, som ju i stort sett, efter avdrag av
reservfondavsättningar, utdelats till aktieägarna, utgjorde bolagets eget
bokförda kapital

1 Vad här sagts om Svenska sockerfabriksaktiebolaget har i huvudsak tillämping även å
det mindre bolaget, Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag. Ehuru närmare utredningar
rörande sistnämnda bolag nu ej medhunnits, torde dock kunna sägas, att detta bolag är
relativt sett ej mindre starkt konsoliderat än det större bolaget. Det mindre bolaget hade
vid senaste bokslutet den 31 mars 1929 följande:

a) tillgångar:

Sockerfabriker och maskiner ................................

Andra fastigheter ................................................

Fordringar, lager och övriga tillgångar ................

b) skulder:

Aktiekapital......................................................

Egna fonder och reserverad vinst .......................

(Därav avskrivningsfond 2.3 miljoner kronor.)

Verkliga skulder och pensionsfond ......................

Årets vinst .......................................................

7.6 miljoner kronor

O.t » »

11.6 » »

19.9 miljoner kronor.

5.1 miljoner kronor

8.3 » »

6.2 » »

0.8 » >

19.9 miljoner kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

*135

133.9 miljoner kronor, som ungefärligen täckte sockerfabriksanläggningarnas
bokförda värde,
144.0 » » , som motsvara dels sockerfabriksan läggningarnas

bokförda värde, dels
andra egna tillgångar till ett bokfört
värde av 14.7 miljoner kronor,

.... 153.2 » » , som motsvara dels sockerfabriksan läggningarnas

bokförda värde, dels
andra egna tillgångar till ett bokfört
värde av 44.7 miljoner kronor,
151.4 » » , som motsvara dels sockerfabriksan läggningarnas

bokförda värde, dels
andra egna tillgångar till ett bokfört
värde av 67.2 miljoner kronor.

Bolaget hade alltså vid senaste bokslut (utöver de verkliga skulderna)
ett eget kapital enligt officiellt bokslut, som kan sägas bestå i alla
sockerfabriksanläggningarna med tillhörande maskiner och inventarier
jämte 67.2 miljoner kronor i andra tillgångar, varav innemot hälften utgjordes
av sockerlager och dylikt samt återstoden av banktillgodohavanden
(vilka användas såsom rörelsekapital särskilt vid kampanjen m. m.),
aktier i vissa betjärnvägar, jordegendomar, betfröanstait m. m. Därjämte
må framhållas, att bolaget under alla åren verkställt utdelningar
till aktieägarna, vilka utdelningar dock varit begränsade till lägst 3
procent (år 1929) och högst 7 procent (1920) samt uppgå i medeltal för
alla åren till obetydligt över 5 procent.

Genom att bolaget såsom ovan visats — på ett förtänksamt sätt —
konsoliderat sin ställning har i fråga örn produktionsförhållanden bland
annat den fördelen ernåtts, att medan bolaget förut haft sitt rörelsekapital
anskaffat genom upplåning och därför måst vidkännas verkliga
utgiftsräntor, bolaget numera äger andra tillgångar (än fabrikerna)
överstigande skulderna, vilket medför, att räntekontots saldo nu i stället
påverkar inkomstsidan i vinst- och förlusträkningen.

Av det förestående framgår också, att bolaget nedbringat det bokförda
värdet å fabriksanläggningarna från 132.8 miljoner kronor år 1907 till
83.8 miljoner kronor vid senaste bokslut, d. v. s. med 49 miljoner kronor.
Såsom strax skall nämnas, torde fabrikerna hava ungefär dubbelt
så stor tillverkningsförmåga (per dygn) nu som 1907. De under
årens lopp gjorda avskrivningarna hava enligt styrelseberättelserna uppgått
till drygt 90 miljoner kronor, men å andra sidan hava nyinvesteringar
skett till ungefär 44 miljoner kronor, varav huvudparten (33 mil
joner kronor) hänför sig till de tio sista åren. De under senare år företagna
avskrivningarna pläga uppgå till ungefär 6 miljoner kronor årligen.

De företagna nyinvesteringarna bestå huvudsakligen i rationaliseringsåtgärder
beträffande sockerfabrikerna och vad härmed sammanhänger.
Det är alltså fråga örn produktiva åtgärder. En del av de sålunda vidtagna
åtgärderna hava i väsentlig grad redan nu medfört ett nedbringande
av bolagets produktionskostnader vid såväl råsockerfabriker som
raffinaderier. Andra investeringar äro vidtagna rätt nyligen — såsom
en pågående elektrifiering av fabrikerna, vilken drager i engångskostnad
l.o å 1.5 miljoner kronor för fabrik och hittills genomförts vid 8

år 1908....
» 1914..

» 1922.

» 1929.

136* Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

fabriker samt pågår för 2. Fördelarna i produktionskostnadshänseende
av dessa senare åtgärder torde beräknas komma att successivt inträda.

De redan vidtagna investeringarna och övriga rationaliseringsåtgärder
hava till stor del bestått i införande av arbetsbesparande maskiner och
anordningar av skilda slag. Detta har givetvis medfört, att industriens
näst betinköpen största utgiftspost, avlöning skontot, kunnat per produktionsenhet
avsevärt nedbringas under årens lopp. Medan tillverkningskvantiteten
per år sedan 1907 höjts med inemot 50 procent och timlönerna
med icke mindre än 162 procent, har hela avlöningskontoi ökats med endast
33 procent.

En annan viktig utgiftspost, bränsle och energi, har i avsevärd grad
påverkats i gynnsam riktning genom bolagets rationaliseringsåtgärder.
Totala årsutgiften härför ligger nu lägre än för 20 år sedan, trots att
varutillverkningen ökats med inemot 50 procent och kolpriserna ligga
något högre än då. Värmebehovet inom sockerfabrikerna torde nu vara
reducerat till ungefär 60 procent mot vad det tidigare varit.

Genom tekniska förbättringar bär sörjts för, att sockerförlusten från
betorna så vitt möjligt inskränkas vid förarbetningen i fabrikerna. Medan
sockerförlusten, angiven i procent i medeltal å den avverkade betvikten,
år 1907 var I.25 procent, är samma förlust numera blott O.73 procent.
Detta innebär, att sockerfabrikerna kunna ur en årsskörd av t. ex.
1,000,000 ton betor vid oförändrad sockerhalt numera utvinna ungefär
0.5 procent eller cirka 5,000 ton mera socker (i form av råsocker och
socker i biprodukterna) än förr.

Även på vissa andra områden torde bolaget hava rationaliserat och
moderniserat driften (ävensom sin försäljningsorganisation), varigenom
särskilt de produktiva fabriksutgifterna nedbringats per tillverkningsenhet
och näringens bärighet ökats.

En annan omständighet, som i väsentlig mån bidragit till produktionsförhållandenas
utveckling i gynnsam ekonomisk riktning, är det förhållande,
att tillverkning skvantitet en ökats. Detta har skett såväl i avseende
å myckenheten av i råsockerfabrikerna avverkade betor som än mera
beträffande den insmälta råsockerkvantiteten i raffinaderierna, där numera
— på grund av den starkt stegrade konsumtionen — även importerat
råsocker i regel förarbetas. Genom att den avverkade betmängden
vid full odling numera är avsevärt större än under bolagets första år,
kunna bolagets s. k. improduktiva eller fasta kostnader (såsom avskrivningar,
skatter, centralförvaltning, brandförsäkringar m. m., ävensom aktiekapitalets
förräntning) utslås på en vida större tillverkningskvantitet än
eljest. Då kapitalkostnaderna vid en säsongindustri sådan som sockerfabrikationen
utgöra en relativt stor del av totala utgifterna, är detta
givetvis i hög grad ägnat att minska produktionskostnaden per tillverkningsenhet.
För den svenska sockerindustriens och även indirekt för den
svenska betodlingens förräntningsmöjligheter är det därför av mycket
stor ekonomisk betydelse, att tillverkningskvantiteten i sockerfabrikerna
hålles uppe i största möjliga storlek. Vad angår den nu sist anförda
synpunkten, är det visserligen så, att bolaget vid minskad tillgång på
inhemska betor har möjlighet att i sina raffinaderier uppehålla tillverkningen
av raffinad i full utsträckning genom att importera och förarbeta
utländskt råsocker. Vissa preliminära undersökningar härom giva vid
handen, att dylik raffinering av importerat råsocker kan ställa sig ekonomiskt
lönande för bolaget, men torde de ekonomiska fördelarna för

137

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

bolaget härav — så vitt nu har kunnat utredas — i regel ej uppväga
de driftsekonomiska nackdelarna för bolaget av väsentligt nedsatt tillgång
på svenska betor, medförande stängning av vissa råsockerfabriker
och inskränkt drift vid andra. Förhållandena härutinnan ställa sig dock
något olika vid skilda prislägen för socker, sockerbetor m. m., varjämte
vissa andra omständigheter kunna spela in. Hithörande rätt komplicerade
spörsmål å ena sidan örn betydelsen för fabrikernas ekonomi av
stor avverkning i råsockerfabrikerna av svenska betor samt å andra sidan
örn det ekonomiska utbytet i raffinaderierna vid förarbetning av importerat
råsocker torde emellertid bliva föremål för fortsatta undersökningar.

I detta sammanhang må meddelas, att sockerbolagets tillverkningskapacitet
— trots att inga nya råsockerfabriker anlagts och trots att
raffinaderiernas antal minskats från 9 vid bolagets tillkomst 1907 till numera
4 _ genom rationaliseringsåtgärder väsentligt ökats under de gångna
åren. Då bolaget bildades, kunde de 18 råsockerfabrikerna jämte 3
saftstationer tillhopatagna avverka 13,657 ton sockerbetor per dygn mot
21,877 ton per dygn under år 1928. Under åren 1925 och 1928 voro råsockerfabrikerna
uppe i ungefär sistnämnda siffra. Skulle bolagets alla
råsockerfabriker kunna hålla en till längden såsom lämplig ansedd kampanj
av t. ex. 70 dygn (från första veckan i oktober tills strax före jul)
skulle ungefär 1,500,000 ton betor kunna härvid avverkas.1 Beträffande
raffinaderiernas kapacitet må nämnas, att medan de 9 raffinaderierna
1907 hade en daglig insmältningsförmåga av tillhopa endast 5,500 deciton
råsocker, de numera kvarvarande 4 raffinaderierna hava en daglig insmältningsförmåga
av 8,500 å 9,000 deciton råsocker.

Denna summariska översikt över sockerbolagets ekonomiska ställning
och driftsförhållanden torde jämväl böra innehålla några ord örn det ekonomiska
resultatet under de allra senaste åren, då sockerpriset på grund
av världsmarknadsläget varit osedvanligt lågt samt då ett i stort sett
kontinuerligt prisfall rått under försäljningsperioderna. Medan bolaget
betalar betodlarna det dem enligt kontraktet tillkommande grundpris å
betor på basis av genomsnittspriset på krossad melis (K. 5) under tidsperioden
från 1 februari det år, odlingen äger rum, till 1 februari året därpå,
tillverkas råsocker ur dessa betor först på senhösten av odlingsåret,
och det erhållna sockret säljes icke förrän under loppet av det efterföljande
kalenderåret. Då bolagets bokföringsår avser tiden 1 augusti odlingsåret
till 31 juli året därpå, ingå alltså för visst räkenskapsår såsom
utgift betinköpen på hösten, varför kostnaden baseras huvudsakligen på
en svunnen tids sockerpris, samt såsom inkomst sockerförsäljningen under
en något senare tid. Till belysning av vad åsyftade förhållanden
innebära under en tid med fallande sockerpris, må följande ur bolagets
priskuranter uträknade noteringar å krossad melis här meddelas.

1 Då Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolags tre råsockerfabriker hava en kapacitet
örn tillhopa 3,200 ton sockerbetor per dygn, skulle alltså under nyss angiven förutsättning
cirka 225,000 ton betor kunna avverkas av detta bolag.

138*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Medelnoteringen å
K. 5 (öre per kg. ’)
under perioden för
betprisets beräkning
(1 februari odlingsåret—3
i januari
året därpå)

Medelnoteringen å
K. 5 löre per kg.1)
under räkenskapsåret
(1 augusti odlingaåret—3
1 juli

året därpå)

42.55

35.88

1927 års kampanj........ 45.4 7

1928 » » ........ 39.3 6

1929 » » ........

m. lSft 1929) 33.9 5 (t. o. m. “/j 1929)

Av dessa senare siffror (och om hänsyn därjämte tages till grossistrabatten)
tramgår alltså, att sockerbolaget under tillverkningsäret 1927/1928 —
pä grund av pnsfallsföreteelsen — måst sälja sockret till ett pris, som med
ungefär 2.8 öre per kilogram understeg det sockerpris, varpå hetpriset
grundats. Motsvarande siffra för året 1928/1929 är ungefär 3.3 öre per kilogram
korsalt socker. Trots dessa högst avsevärda, av prisfallet förorsakade,
olagenheter för bolaget, blev bolagets ekonomiska utbyte under de två
aren, sa vitt framgår av de offentliggjorda boksluten, icke så ogynnsamt,
som man kanske haft skäl förvänta. Under tillverkningsåret 1928/1929,
da betskörden var av ungefär normal storlek eller kanske något däröver
men raffinadtillverkningen osedvanligt stor, kunde bolaget å ena sidan
under året vid sockerförsäljningen hålla ett genomsnittligt noteringspris
a K. 5 av endast 35.88 öre per kilogram (exkl. sockerskatten), medan bolaget
a andra sidan fick betala sockerbetorna efter ett pris av 2 kronor 44 öre
för 100 kilogram 16 procentiga betor, vartill kommer tillägg för högre sockerhalt.
Enligt styrelseberättelsen kunde bolaget det året dock verkställa
avskrivningar å 5.2 miljoner kronor samt erhöll en årsvinst härutöver
å 4.2 miljoner kronor, vilken vinst emellertid är lägre än den bolaget
i regel haft andra år samt medgav allenast 3 procent utdelning. Till

årsresultatet kan givetvis i ena eller andra riktningen hava bidragit _

förutom den osedvanligt stora raffinadtillverkningen — värdesättningarna
å in- och utgående lager av socker m. m., men intet finnes som
giver vid handen, att bolaget vid bokslutet 1928/1929 haft sina lagervärden
^ögt bokförda i förhållande till det verkliga prisläget.

Så vitt kan bedömas av de utredningar, för vilka här ovan redogjorts,
samt av de undersökningar på området, som nu i övrigt företagits, torde
Svenska sockerfabriksaktiebolaget alltså kunna anses intaga en i såväl tekniskt
som ekonomiskt hänseende hög ställning. Förutsättningarna för
bolagets framtida utveckling synas ävenledes — icke minsta tack vare de
vidtagna och pågående rationaliseringsåtgärderna — vara goda.

1 Exklusive sockerskatten.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

*139

Bilaga litt. K -

Några preliminära uppgifter angående sockerbetsodlingens och sockerindustriens
betydelse för beredande av arbetstillfällen.

Av byråchefen Bertil Nyström.

1. Undersökningens syftemål och räckvidd.

De enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 november 1929 inom jordbruksdepartementet
tillkallade sockersakkunniga hava fått i uppdrag bl. a.
att undersöka sockerbetsodlingens och sockerindustriens betydelse för beredande
av arbetstillfällen och särskilt verkningarna av betodlingens inskränkning
under odlingsåret 1929—1930. Med anledning därav hava under ledning av
byråchefen Bertil Nyström igångsatts vissa arbetsstatistiska undersökningar
på grundval av särskilda frågeformulär, vilka tillställts såväl sockerfabriksbolagen
och en del betodlare som vissa grupper av sockerbetsskötare och
kampanjarbetare. På grund av den knappa tid, som för ändamålet stått
till buds, hava emellertid ifrågavarande utredningar måst starkt begränsas
såväl vad angår de uppställda frågepunkterna som särskilt beträffande undersökningsområdet,
liksom man åtminstone tillsvidare måst avstå från att
genom särskilt utsända undersökare kontrollera och komplettera de genom
direkta förfrågningar vunna, delvis rätt ofullständiga resultaten. Oaktat
de sålunda gjorda inskränkningarna synes dock genom de verkställda undersökningarna
hava erhållits ett material, ägnat att ur åtskilliga synpunkter
belysa sockerbetsodlingens och sockerindustriens betydelse ur arbetsmarknadssynpunkt
m. m.

Ehuru ifrågavarande material ännu icke fullständigt inkommit och blott
i viss utsträckning hunnit granskas och bearbetas, har det ansetts önskvärt
att redan nu lämna en preliminär översikt över undersökningens
huvudresultat, i den mån dessa på nuvarande stadium kunna överblickas
och med någorlunda säkerhet fastställas. När så skett i det följande,
må starkt understrykas, att de meddelade siffrorna äro preliminära och
alltså sannolikt något avvika från de definitiva siffror, som sedermera
skola framläggas. De nu framlagda uppgifterna avse icke hela den svenska
sockerindustrien, utan blott Svenska Sockerfabriks A.-B:s verksamhetsområde,
och vad betodlingen beträffar har materialet insamlats från allenast vissa
delar av Skåne.

2. Sockerbetsarealens minskning hos större och mindre betodlare.

Uppgifter rörande den under åren 1928 och 1929 tecknade och odlade
sockerbetsarealen har av Svenska Sockerfabriks A.-B. lämnats för samtliga
dess 18 råsockerfabriker och kunna sammanfattas som följer:

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

År 1928......{a“tal

År 1929......|“tal

Redovisade	Därav odlare med en sockerbetsareal	av .....
sockerbets-	under	1.0 —	2.0-	3.0—	5.0—	lo.o—	20.0 och
odlare	1.0	1.9	2.9	4.9	9.9	19.9	däröver
19,056	9,348	4,390	1,883	1,666	1,249	379	141
lOO.o	49.i	23.0	9.9	8.7	6.6	2.0	0.7
18,075	11,264	4,051	1,556	1,089	527	134	54
lOO.o	60.3	21.7	8.3	5.9	2.8	0.7	0.3

Förskjutningen mot mindre odlingsarealer är sålunda i ögonenfallande.
Hur ifrågavarande arealminskning gestaltat sig bland större och bland
mindre betodlare samt inom olika bygder belyses av nedanstående tabell 1:

Tabell 1. Sockerbetsarealens minskning hos större och mindre betodlare 1928—1929.

Därav odlare, vilka år 1929

Antal

socker-

minskat sin odling

icke minskat
sin odling

upphört med
odlingen (el.
uppgift
saknas)

bets-

odlare

1928

med hälften

med mindre
än hälften

antal

Odlare med en sockerbets-areal år 1928 av

under 2 har............

2 har och däröver ...
tillhopa • ■ .............

13,738

5,318

19,056

3,724

3,071

6,795

27.1

57.7

35.6

4,440

1,659

6,099

32.3

31.2

32.0

5,168

296

5,464

37.6
5.6

28.7

406

292

698

3.0
5.5
3.7

Därav od-lare som
leverera
till fabr. i

Malmöhus län ...
Kristianstads län
Hallands län ...

Blekinge län.....

Gotlands län......

13,212

1,941

550

770

2,583

4,239

981

362

500

713

32.1

50.5
65.8
65.0

27.6

5,273

400

377

39.9

20.6

2.2

4.8

14.6

3,331

383

120

195

1,435

25.2

19.8

21.8

25.3
55.6

369

177

2.8

9.1
10.2

4.9

2.2

Bortser man från den lilla grupp av jordbruk, där betodlingen på grund
av övergång till annan ägare, ettårskontrakt e. d. helt lagts ned, fördela
sig övriga odlare på frenne grupper av inbördes icke alltför avvikande
storlek. Av dessa innefattar den första dem, som helt utnyttjat sin kontraktsenliga
rätt att från år 1928 till år 1929 minska sin sockerbetsodling
med hälften, och den andra sådana, vilka ävenledes reducerat betodlingen
ehuru i mindre omfattning, medan den tredje omfattar de odlare, vilka
upprätthållit odlingen i full utsträckning.

Uppdelar man emellertid betodlarna i större och mindre med gränsen
satt vid en sockerbetsodling av 2 har — en areal för vars skötsel i regel
torde krävas särskilt lejd arbetskraft — befinnes, att inom dessa båda storleksgrupper
de nyssnämnda frenne odlingsgrupperna äro företrädda i mycket
växlande proportion. Medan av de större betodlarna nära tre femtedelar
minskat sin odling med hälften och blott en sjuttondel fortsatt den i
full utsträckning, bliva motsvarande tal för de mindre odlarna föga över
en fjärdedel, respektive nära två femtedelar.

Småodlarna, vilka utgöra drygt två tredjedelar av samtliga, betrakta
tydligen betodlingen ur delvis andra synpunkter än de större, affärsmässigt
kalkylerande jordbrukarna. Medan de senare så gott som uteslutande driva

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

141

betskötseln med lejd arbetskraft, ombesörjes vid småbruken betornas rensning
och upptagning av familjemedlemmarna, ej minst kvinnor och barn,
för vilka det eljest är svårt att finna förtjänstarbete. Visserligen har ingen
särskilt enquéte anordnats i syfte att få del av opinionen i dessa kretsar,
men några uttalanden i ämnet föreligga från de icke få betodlare, vilka
tillika äro betskötare åt andra. Det klagas här allmänt över betodlingens
minskade avkastning, men framhålles tillika denna grödas betydelse att
snabbt och säkert ge en »samlad penning» till hjälp i en skuldsatt småbrukares
bekymmer för räntor och utskylder. Ofta framlyser en oro för
sockerbetsodlingens nedläggande, såsom skedde år 1926. »Det året» skriver
en skånsk småbrukarhustru, »gav en kännbar förlust, enär vi bruka kunna
sälja betor för omkring 700—800 kronor, som säkra egnahemslånet 500 kronor
om året; därtill kommer det foder, som vinnes genom blasten». Hon tillägger:
»Min man driver slakterirörelse, men av den blir ingen säker inkomst. Jag
känner mig mest tryggad vid lantbruket, fast ekonomien har blivit mycket
mörk detta år.»

3. Arbetstillfällenas minskning för betodlingsarbetare.

Upplysningar rörande detta spörsmål lia lämnats från tillhopa 750 lantegendomar
med en sockerbetsodling överstigande 2 har, vilka besvarat ett
särskilt frågeformulär, som utsänts till 1,228 dylika gårdar inom leveransområdena
till Hässlarps, Staffanstorps, Hököpinge och Köpingebro sockerfabriker.

Å nämnda 750 egendomar hade från år 1928 till år 1929 sockerbetsodlingen
minskats med hälften på 310 (41.3 %) och med mindre del på 391
(52.i %) gårdar, medan 49 (6.6 %) fortsatt odlingen i samma utsträckning
som förut. Jämföras dessa siffror med motsvarande i tabell 1, finner man,
att å de redovisade egendomarna sockerbetsodlingen fullföljts i något större
utsträckning än förhållandet i allmänhet varit inom motsvarande storleksgrupp.

Tillhopa odlades å ifrågavarande gårdar sockerbetor å 4,511 har år 1928
och 2,703 har år 1929, sålunda en minskning med 1,808 har eller 40. i %.
Minskningen inom Köpingebro fabriks leveransområde (40.6 °„) sammanföll
med den genomsnittliga, medan mindre nedgång konstateras omkring Hasslarp
(34.5 %) och Hököpinge (36.i %) men större vid Staffanstorp (47.0 %).
Till närmare en tredjedel motväges den minskade sockerbetsarealen genom
att odlingen av foderrotfrukter vid de redovisade 750 gårdarna ökats med
tillhopa 581 har eller 36.5 %.

Storleken av den särskilt lejda arbetskraft, som, oberäknat odlarens
familjemedlemmar och gårdens fasta arbetare, omhänderhade sockerbetsodlingen
åren 1928 och 1929, framgår av tabell 2, avseende de 659 gårdar,
som lämnat fullständiga uppgifter i detta avseende. Å dessa gårdar voro
år 1928 för sommarskötseln anställda 1,576 män och 3,134 kvinnor (och
barn) eller tillhopa 4,710 personer, motsvarande 15—20 % av totalantalet
dylika arbetare i Skåne. Till år 1929 hade å de redovisade gårdarna antalet
betskötare nedgått med en dryg tredjedel (34.2 %) eller till 3,098,
nämligen 955 män och 2,143 kvinnor. I fråga om upptagningen har framkommit
en minskning från 4,835 (2,112 män och 2,723 kvinnor år 1928)
till 3,119 (1,202 män och 1,917 kvinnor) år 1929 eller med 35.5 Att
nedgången härvidlag varit större än i fråga örn sommarskötseln torde
sammanhänga med, att väderleksförhållandena voro vida gynnsammare vid
betupptagningen 1929 än året förut. I överensstämmelse med arealminsk -

142* Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Tabell 2. Arbetskraft vid sockerbetsodlingen & vissa egendomar 1928 och 1929.

i ;	1 1 Antal egen-domar	Antal särsk betsi 1928	ilt anställda ötare 1929	Procentuell minskning 1928—1929
m.	kv.	\| m.	kv.	m.	kv.	till- hopa
1) Sommarskötsel.	i
Egendomar med en åkerareal av
under 10 har ........................	8	7	17	3	6	57.1	64.7	62.5
10— 20 » ........................	103	116	210	61	144	47.4	31.4	37.1
20— 50 » ........................	376	758	1,356	450	917	40.6	32.4	35.3
50—100 » ........................	107	310	757	194	535	37.4	29.3	31.7
100 har och däröver ................	65	385	794	247	541	35.8	31.9	33.2
Samtliga	6.59	1,676	3,184	955	2,143	39 4	31.6	342
Därav levererande till
( Hässlarps sockerfabrik ...............	46	189	413	135	314	28.6	24.0	25.4
i Staffanstorps » ...............	184	433	719	231	475	46.7	33.9	38.7
Hököpinge » ...............	201	476	942	318	689	33.2	26.9	29.0
1 Köpingebro » ...............	228	478	1,060	271	665	43.3	37.3	39.1
2) Upptagning.
! Egendomar med en åkerareal av
under 10 har ........................	8	12	13	5	9	58.3	30.8	44.0
10— 20 » ........................	103	149	189	85	139	43.0	26.5	33.7
20— 50 » ........................	376	915	1,225	527	856	42.4	30.1	35.4
50-100 » ........................	107	401	656	251	470	37.4	28.4	31.8
100 har och däröver ..................	65	635	640	334	443	47.4	30.8	39.1
Samtliga	6S9	2,112	2,723	1,202	1,917	43.1	29.6	355
Därav levererande till
Hässlarps sockerfabrik ...............	46	338	358	208	286	38.5	20.1	29.0
Staffanstorps » ...............	184	669	558	343	390	48.7	30.1	40.3
Hököpinge » ...............	201	544	876	356	639	34.6	27.1	29.9
Köpingebro » ..............	228	561	931	295	602	47.4	35.3	39.9

ningen har även arbetskraftinskränkningen varit mindre omkring Hasslarp1
och Hököpinge än vid Köpingebro och Staffanstorp.

I fråga örn 3,883 (2,007 män och 1,876 kvinnor) av de å ifrågavarande
egendomar år 1928 anställda sockerbetsskötarna lia detaljerade uppgifter
lämnats örn respektive arbetares personliga och ekonomiska förhållanden,
speciellt huruvida de under år 1929 beretts arbete å gården med sockerbetsskötsel
eller arbete av annat slag.

Såsom av tabell 3 framgår, uppges så vara förhållandet med 1,867 arbetare
eller 51.8 % av 1928 års betskötare. Denna nedgång med omkring hälften får
dock ej fattas så, att arbetsstyrkan verkligen reducerats i sådan proportion.
Till en del har nämligen avgången uppvägts genom anställning av nya
arbetare. Vissa siffror rörande betskötarantalets faktiska nedgång har
lämnats i det föregående.

Av tabellen synes framgå, att vid arbetskraftens reducering större hänsyn

1 Det bör anmärkas, att den S femårskontrakten tecknade arealen är jämförelsevis låg
beträffande Hasslarp.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82. *143

Tabell 3. HemortsförhfUlandena för sockerbetsskötare å risse egendomar.

	Antal socker-bets-skötare med upp-given hemort		Därav arbetar	e fri	n		Annat län
Malmöhus län	Kristianstads	län	Ble- kinge län
socken där egen-domen ligger	andra sock- nar	till- hopa	socken där egen-domen ligger	andra sock- nar	till- hopa
(4928 .........	1,792	537	344	881	246	317	563	147	201
Män i därav kvar
" 1 1929 ......	822	281	152	433	134	114	248	60	81
{% av 1928..	45.9	52.8	44.2	49.1	54.5	36.0	44.0	40.8	40.3
fl 928 .........	1,813	995	301	1,296	242	183	425	36	56
Kvinnor) därav kvar
(o. barn)! 1929 ......	1,045	617	159	776	148	86	234	13	22
{% av 1928..	57.6	62.0	52.8	59.9	61.2	47.0	55.1	36.1	39.3

tagits till hemortens folk än till de från mera avlägsna orter tillresta betskötarna,
liksom man även behållit kvinnorna i större utsträckning än männen.

_ I vad mån betskötarnas yrkesförbållanden härvidlag spelat in belyses av
siffrorna i tabell 4. Det förefaller, som örn man varit angelägnare att under
1929 års säsong giva arbete åt småbrukare samt deras hustrur och döttrar
än åt jordbruksarbetare och annat mera löst folk.

Härmed stämma rätt väl uppgifterna i tabell 5, enligt vilka, åtminstone
vad männen angår, de av 1928 års säsongarbetare, som erhållit förnyad anställning
på samma gård påföljande år, i genomsnitt synas varit äldre och
ha flera personer att försörja än de, vilka fått se sig örn efter annat arbete.

Tabell 6 ger ett nytt belägg för betodlarnas nyss framhållna benägenhet
att vid återanställning ge ett visst företräde åt personer, som tillhöra jordbruksbefolkningen
eller äga eget hem.

Det är ju att vänta, att minskningen av sockerbetsarealen och reduceringen
av betpriset även skall återverka på de ackordspris, som gälla för betskötseln.
Under år 1928 tillämpades, såsom tabell 7 utvisar, i allmänhet
de i betodlareföreningarnas normalkontrakt angivna arbetsprisen, nämligen
50 kronor för sommarskötsel och 75 kronor för upptagning eller tillhopa
125 kronor per tunnland (250 kronor per har) i »helackord». Under år
1929 synes det, åtminstone inom de av undersökningen berörda områdena,
blott varit en mindre del av betodlarna, som bibehållit fjolårets arbetspris.
I regel ha dessa reducerats med 10—20 procent, så att »helackordet» under
1929 års säsong merendels utgjort 100—115 kronor per tunnland. På grund
av gynnsammare väderleksförhållanden var dock betarbetet sistnämnda år
väsentligt mindre krävande än året förut.

Den faktiska arbetsinkomsten per betskötare synes ha minskats i starkare
proportion än arbetspriset, sannolikt beroende på en lättförklarlig benägenhet
att låta så många betskötare som möjligt erhålla arbete och inkomst.
Enligt uppgifter från de undersökta egendomarna uppburo 1928
års betskötare i genomsnitt cirka 230 kronor per man och 170 kronor per
kvinna, medan för dem av dessa, vilka återkommo 1929, säsongförtjänsten i
medeltal utgjorde respektive 170 och 130 kronor eller omkring tre fjärdedelar
mot året förut.

I syfte att erhålla närmare upplysningar rörande hetskötarnas ekonomiska
ställning nu och tidigare — särskilt år 1926, då betodlingen, som

144* Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Tabell 4. Yrkesförhållandena för sockerbetsskötare å vissa egendomar.

Antal bet-

Sedvanlig sysselsättning då ej upptagna av betskötsel

skötare,
för vilka
yrkes-uppgifter
lämnats

Små-

bru-

kare

Fiska-

re,

sjömän

Jord-

bruks-

arbe-

tare

Hant-

verkare

och

repara-

törer

Andra

nä-

rings-

idkare

Indu-striar-betare
o. d.

Grov-och di-verse-arbe-tare

Andra

yrken

(inkl.

allmän

tjänst)

Pensio-närer o.
under-stöds-tagare

A. Manliga arb.

a) Arbetare an-ställda som socker-betsskötare både

1928 och 1929(lntal

\/o •••

461

100.O

12.2

1.8

171

37.1

7.0

3.0

6.5

138

29.9

2.6

0.4

b) Arbetare an-ställda som socker-betsskötare 1928 och
tor annat arbete å

gården 1929 ! a?^a*

lOO.o

13.6

2.7

56.8

5.4

21.6

c) Arbetare endast
anställda som soc-kerbetsskötare

1928............|a“tal

\ /o • • •

553

100.0

3.1

236

42.7

7.6

3.1

4.5

168

30.4

1.4

0.2

Hustrur

eller döttrar till

Jord-

Söm-

Hjälp-och di-verse-

arbe-

terskor

Pensio-

Små-bru-kare,
fiskare
o. d.

Jord-

bruks-

arbe-

tare

Hant-

verkare

o. a.

när.-

idkare

Indu-stri-arbe-tare
o. d.

Grov-och di-

verse-

arbe-

tare

bruks-arb.,
mjöl-kerskor
o. d.

mer-skor,
tvätter-skor
o. d.

närer

och

under-

stöds-

tagare

B. Kvinnliga arb.
(inkl. barn)

a) Arbetare an-ställda som socker-betsskötare både

1928 och 1929|a“tal

549

lOO.o

162

29.5

13.6

3.5

5.3

8.4

16.2

10.2

12.2

l.l

b) Arbetare an-ställda som socker-betsskötare 1928 och
tor annat arbete å

gården 1929

lOO.o

j 15.5

8.9

6.7

4.4

6.7

37.8

2.2

17.8

—

c) Arbetare endas!
anställda som soc-kerbetsskötare

1928............[antal

230

lOO.o

42
| 18.3

10.0

4.8

5.2

3.9

19.6

10.8

27.0

0.4

förut antytts, var nästan helt inställd — utsändes med ledning av adressuppgifter
tillhandahållna av förenämnda 750 större betodlare ett särskilt
frågeformulär till omkring 3,500 manliga och kvinnliga betodlingsarbetare.
Hittills har dock föga över en fjärdedel av formulären återkommit i besvarat
skick. Denna omständighet i förening med de erhållna svarens art och av -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

*145

Tabell 5. Åldersfördelning: och försörjningsplikt för sockerbetsskötare &

vissa egendomar.

b) Arbetare anst. som soc-j

kerbetsskötare 1928 ochl
för annat arbete å går-f
den 1929 .....................)

c) Arbetare endast anst. som
sockerbetsskötare 1928

	Antal	Uppeivet	Antal bet-skötare,		Därav	åldern
	redovi-sade bet-skötare	antal per söner att försörja1	för vilka lämnats uppgift om ålder	under 18 år	18—60 år	över 60 år
	antal	%	antal	%	antal	%
män • • •	795	980	568	33	5.8	453	79.8	82	14.4
kv. (o-
barn)	1,037	417	799	27	3.4	729	91.2	43	5.4
män ••	49	47	41	6	14.6	25	61.0	10	24.4
kv. (o.
barn)	56	12	41	1	2.4	3a	92.7	2	4.9
män-.	1,123	787	734	29	4.0	668	91.0	37	5.o
kv. (o.
barn)	665	212	441	26	5.9	382	86.6	33	7.5

Tabell 6. Jordbrukare och fastighetsägare bland sockerbetsskötare å vissa egendomar.

				M	ä n					K	v i n	n o	r (och barn)
Antal betskö-tare, för vilka uppg. läm-nats i detta av- seende	Därav arbetare, som	Övriga arbe- tare	Antal betskö- tare, för vilka uppg- läm-nats i detta av- seende	Därav arbetare, som	Övriga arbe- tare
bo å jordbruks-fastighet, som äges eller brukas av	äga annan fastig- het	bo å jordbruks-fastighet, som äges eller brukas av	ar	ga nan stig- et
arbetaren själv	föräldrar el. svär-föräldrar	arbetaren föräldrar själv (el. el. svär-make) föräldrar	fa 1
an- tal	%	än- tå!	%	an- tal	%	an- tal	%	an- tal	%	an- tal	%	an- tal	%	an- tal	%
Arbetare anställda
som sockerbetsskö-
tare både 1928 och
1929 ..................	795	182	22.9	63	7.9	90	11.8	460	57.9	1,037	140	13.5	89	8.6	172	16.6	636	61.3
Arbetare anställda
som sockerbetsskö-
lare 1928 och för
annat arbete å går-
den 1929 ............	49	12	24.5	7	14.3	5	10.2	25	5i.o	56	8	14.3	9	16.1	5	8.9	34	60.7
Arbetare endast an-
ställda som socker-
betsskötare 1928...	1,123	133	11.9	115	10.2	92	8.2	783	69.7	665	61	9.2	59	8.9	62	9.3	483	72.6

fattning bestyrker det kända förhållandet, att man här har att göra med
en samhällsgrupp, vilken har mycket svårt för att uttrycka och framföra
sina uppfattningar och bekymmer. Ehuru gruppen är talrik — enbart
inom den skånska betodlingen torde under normala förhållanden sysselsättas
inemot 30,000 särskilt lejda betskötare — utgöres den av inbördes mycket
olikartade element. De förut meddelade ålders-, yrkes- och hemortsuppgifterna
visa, att det bland betskötarna finnes åldringar och barn såväl som

1 Arbetaren själv oberäknad.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 64 haft. (Nr 82. Bilaga.)

10''

146* Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Tabell 7. Arbetsprisens nedgång vid sockerbetsskötseln 1928—192!),

1) Sommarskötsel.

Egendomar meden
åkerareal av
under 10 har ■ ■

10— 20 har......

20— 50 » ......

50—100 » ......

100 har o. däröver
Samtliga

därav

levererande till
Hässlarps sockerfat»-.
.............

Staffanstorps sockerfat»-.
.........

Hököpinge socker täbr.

...............

Köpingebro sockerfabr.
.........

2) Upptagning.

Egendomar med en
åkerareal av
under 10 har •••

10— 20 har......

20— 50 » ......

50-100 » ......

100 har o. däröver
Samtliga

därav

levererande till
Hässlarps socker fabr.

...............

Staffanstorps sockerfat.
........

Hököpinge sockerfat.
...........

Köpingebro sockerfat.
.........

Antal egendomar
niet
fullständiga
uppgifter -

349

102

605

170

206

182

349

102

605

170

206

182

1928 Egend. med ett ackordspris
-	per tunnland	av		Genom-
1						snittligt
under			över	ackords-
50	kr			50	kr.	pr. per

an-		an-		an-	o/	kr. ’
tal	/o	tal	7o	tal	/o
		5	100. o			50. oo
5	6.2	70	87.6	5	6.2	51.16
16	4.6	316	90.6	17	4.9	50.23
3	2.9	98	96.1	1	1.0	49.93
K	8.7	60	87.0	3	4.3	49.94
30	5.0	549	90.7	26	4.3	50.27
1	2.1	44	93.6	2	4.3	50.09
3	1.8	157	92.3	10	5.9	50.53
3	1.4	195	94.7	8	3.9	50.88
23	12.7	153	84.0	6	3.3	49.3 7
under			över
75	kr.	75	kr.	75	kr.
1	20. o	4	80. o	—	—	74.00
12	15.0	62	77.6	6	7.5	72.94
32	9.2	302	86.5	15	4.3	74.08
19	18.6	81	79.4	2	2.0	73.36
13	18.8	5f;	81.2	—	—	73.7 8
77	12.7	505	83.5	23	38	73 7 7
2	4.3	41	87.2	4	8.6	76.06
19	11.2	138	81.2	13	7.6	74.20
9	4.4	192	93.2	5	2.4	75.28
47	25.8	134	73.6	i	0.6	71.07

1929 Egend. med ett ackordspris
	per tunnland	av		Genomsnitt-
						ligt ackordspr.
under 50 kr.	50	kr.	över 50 kr.	per tunni.
an-1 tal	%	an- tal	%	an- tal	/O	kr	% av 1928
3	60. o	2	40. o			45.0 0	90.0
72	90.0	7	8.8	i	1.2	43.5 s	85.2
305	87.4	43	12.8	i	0.3	44.18	88.0
81	79.4	21	20.6		—	44.7 4	89.6
45	65.2	24	34.81 —	—	45.46	91.o
506	83.7	97	160	2	03	44 35	88.2
12	25.6	35	74.5	—	—	48.7 9	97.4
00	87.0	21	12.4	1	0.6	44.52	88.1
187	90.8	18	8.7	1	0.5	45.88	89.1
159	87.4	23	12.6	—	—	41.93	84.9
under			över
75	kr.	75	kr.	75	kr.
3	60. o	2	40. o	—	—	64.oo	86.5
76	95.o	3	3.8	1	1.2	62.88	86.2
336	96.8	11	3.1	2	0.6	62.53	84.4
94	92.1	7	6.9	i	1.0	63.38	86.3
60	87.o	9	13.0	—	—	62.4 9	84.7
569	94.0	32	5 3	4	0.7	62.72	85.0
27	57.4	18	38.3	2	4.3	70.6 6	92.9
164	96.5	6	3.5	—	—	62.16	83.8
202	98.0	i 2	1.0	2	1.0	65.6 7	87.2
176	96.7	6	3.3	—	—	57.86	81.4

fullgoda manliga och kvinnliga arbetare, småbrukare och husmän såväl
som löst folk av olika slag, invånare på skånska slättbygden såväl som tillresande
säsongarbetare från skogsbygderna i norra Skåne, Blekinge och
Småland.

Det är under sådana förhållanden naturligt, att arbetstillfällenas minskning
genom betodlingens inskränkning skall hava olika verkningar för olika
grupper av betskötare. Detta kommer också ganska väl fram i vissa av de
erhållna uttalandena.

Ser man först på svaren från betodlingsdistrikten, framhalles i torsta
rummet betodlingens betydelse för sådana personer, vilka på grund av ålder
eller nedsatt arbetsförmåga ej kunna utföra regelmässigt eller tyngre arbete.

Kungl. Majlis proposition Nr 82.

147

»Betor är enda arbetsinkomsten för äldre och barn innan konfirmationsåldern»,
heter det. Iietförtjän,sterna äro även av stor betydelse för de vuxna
söner och döttrar, vilka nödgats stanna kvar i hemmet för att sköta detta
och det lilla jordbruket mot ringa eller ingen kontant ersättning. Vidare
utgör betskötseln ett gott stöd för landsbygdens säsongarbetare, särskilt enär
den i så hög grad kan utföras av hustrun och barnen. »Min man är tegelbruksarbetare,
men det är mest säsongarbete, varför vi varit tvungna att
ha betor till hjälp; så lia vi kunnat reda oss själva och sluppit ligga
kommunen till last», skriver en arbetarhustru. Av särskild betydelse är
betskötseln för småbrukare och egnahemsägare, vilka härav i förening med
egen betodling i stor utsträckning synas få medel till betalningen av skuldräntor,
utskylder o. d Visserligen finnes det uppgiftslämnare, som bittert
klaga över betackordens allmänna nedsättning under år 1929 och ifrågasätta,
örn det kan vara affär att för sådan betalning förstöra kläder och
riskera hälsan i leråkrarna. Men det synes vara en allmän mening, att
det i alla fall är bättre att få något än intet som år 1926. »Skulle sockerbetsodlingen
läggas ned, då vore här många småbrukare, som bleve ruinerade»,
är ett belysande uttalande. Ett annat: »Skall sockerbetsodlingen
läggas ned och den enda brödbiten tagas från lantarbetaren, så återstår
intet annat än att fara landsvägen och tigga». Ett tredje, som visar, att
man inser sambandet mellan betpris och betackord: »Låt betodlarna få statshjälp,
så kunna vi också vara med».

Uttalandena från de skogsbygder, varifrån betskötare vår och höst regelmässigt
pläga draga till de skånska betfälten, ge uttryck åt liknande synpunkter,
låt vara att svaren få sin särskilda prägel genom arbetsförhållandena
i dessa magra bygder. En ung flicka, som sköter ett litet ställe åt
sina åldriga föräldrar, skriver: »Den största skada de kunna göra en stor
del av dem, som leva i de knappaste omständigheterna här i landet, är att
omöjliggöra sockerbetsodlingen. Vad gagnar oss den myckna skolundervisningen,
örn ej samtidigt möjlighet beredes oss att kunna leva?» — En grovarbetare
meddelar: »År 1929 fick jag soekerbetsskötsel, men arbetslönen var
låg, endast 100 kronor per tunnland på helackord. Det märks för en arbetare,
när en enda hundralapp blir borta, och ändå värre skulle det komma
att kännas, örn sockerbetsodlingen rent av skulle läggas ner». — En annan:
»År 1926 hade jag såväl som nästan alla grovarbetare här i denna trakten
nästan inget arbete, ty betskötseln är den bästa inkomstkällan. Men nu de
senaste åren har priset varit för lågt för såväl betorna som skötseln». I
ett svar från en av Kristianstads läns talrika egnahemsägare heter det:
»Betodlingen har hjälpt mig och många till ett eget hem. Skulle betodlingen
upphöra, så bleve det svårt för oss småbrukare och lantarbetare.
Gör ert bästa för betodlingens beståndande!»

Från Småland skriver en hemmason: »Jag hjälper mina föräldrar hemma
vid jordbrukets skötsel, men emedan vi äro många syskon, behöver jag förtjäna
något, enär jordbruket icke lämnar något överskott till lön åt mig.
Och i denna arbetslöshetens tid kan man ju här på landet inte få något
arbete, örn man icke en månads tid på hösten kan få betupptagning.» —
En arbetare från samma län meddelar: »Enär här på orten saknas alla
utsikter till arbetsförtjiinst, är sockerbetsförtjänsten den viktigaste arbetsinkomst
jag har under året.» — En annan: »Enär här på orten är ganska
ont örn arbetstillfällen vid tiden för bet- och sockerkampanjerna på hösten,
är det givetvis ganska många, både arbetare och mindre jordbrukare, som

148* Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Tabell 8. Entledigade sockerfabriksarbetare fördelade efter hemort.

		Antal redo-visade arbe- \| tare \|		Därav	sådana	med	boningsort inom
Malmöhus län	Kristianstads län	Blekinge län	And- ra län
fabr.- kom- mune-	övr. kom- muner	till- tiopa	fabr.- kom milner	övr. kom- muner	till- hopa	fabr.- kom- muner	övr. kom- muner	till- hopa
A.	Arbetare, som år 1929 be-
retts arbete vid annan socker-
fabrik eller tilldelats pension
	eller understöd.
1.	Arbetare vid 5 fabriker,
	som 1929 nedlagt sin verk-
	samhet ........................	in	45	7	52	23	9	32	8	16	24	3
	därav
	på landsbygden ...........	22	15	6	21	—	—	— j	—	—	—	1
	i städer .....................	89	30	1	31	23	9	32	8	16	24	2
2.	Arbetare vid vissa andra
	fabriker (å landsbygden''	4	—	2	2	—	2	2	—	—	—	—
		115	45	9	54	23	11	34	8	16	24	3
	Tillhopa*} o l 7o	loui)	39.1	7.8	46.»	2o.o	9.6	29.6	7.0	13.»	20.»	2.6
	B. Övriga arbetare.
1.	Arbetare vid 5 fabriker,
	som 1929 nedlagt sin verk-
		1,191	425	250	675	77	171	248	48	172	220	48
	därav
	på landsbygden ............	207	62	140	202	—	3	3	—	—	—	2
		984	363	110	473	77	168	245	48	172	220	46
2.	Arbetare vid vissa andra
	fabriker ,å landsbygden!	67	13	26	39	—	16	16	—	1	1	11
		1258	438	276	714	77	187	264	48	173	221	59
	Tillhopa-;	lOuo	34. s	2t.»	56.7	6.1	I4.i)	21.o	3.»	13.8	17.6	4.7

söka anställning där, men med nuvarande sänkta ackordspris vid betskötseln
är det mindre lönande.»

4. Arbetstillfällenas minskning för sockerfabriksarbetare.

Vid Svenska Sockerfabriks A.-B:s samtliga fabriker ha under senare år
i genomsnitt sysselsatts cirka 2,000 årsarbetare, varav omkring hälften vid
raffinaderierna. Under den egentliga sockerkampanjen i oktober—december
anställas 5,000—6,000 kampanjarbetare, så gott som uteslutande manliga,
av vilka cirka två tredjedelar sysselsättas allenast omkring två månader, medan
återstoden arbetar längre tid. Dessa sistnämnda arbetare, vilka utgöra en
övergångsform till de årsanställda, sysselsättas under längre eller kortare
perioder mellan de egentliga kamDanjerna med reparations- och byggnadsarbeten
o. d. Utöver nu redovisade arbetare förefinnes en personal på 700—
800 man vid betvågarna här och där på landsbygden.

Vad nu sagts gäller år med normal drift. År 1926, då sockerbetsodlingen
var så gott som nedlagd, sysselsatte bolaget utöver de årsanställda allenast
ett tusental extra arbetare. Under 1929 års kampanj medförde betodlingens
reducering nedläggande av fem råsockerfabriker, vilka eljest under säsongen
sysselsatt cirka 1,500 arbetare, varav några hundra vörö fast anställda. Av
dessa senare bereddes ett betydande antal anställning vid andra sockerfabriker

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82. *149

Tabell 9. Entledigade sockerfabriksarbetare fördelade efter yrke.

	Anini	''	Sedvanlig	sysselsättning	mellan	kampanjerna
	arb., för
	vilka	lord- bru-	Fiska-	Jord- bruks-	Hant-	Andra	Indu-	Grov-	Andra	Pensio-
	yrkes-	re,	ver- kan,	nä-	stri-	o. di-	yrken (inkl.	närer o. under-
	upp- gifter lämnats	kare	sjö- män	arb.	repara- törer	rings- idkare	arb o. dyl.	verse- arb.	allmän tjänst)	stöds- tagare
A. Arbetare, som år 1929 bereus arbete vid annan
sockerfabrik elter tilldelats pension eller understöd. 1. Arbetare vid 5 fabriker,
som 1929 nedlagt sin	100	i	i	14	19	i	ii	49	i	3
därav						i	6
på landsbygden........	15	—	—	6	—	—	—	2
i städer .............	85	i	i	8	19	i	10	43	i	1
2. Arbetare vid vissa andra								3
fabriker (å landsbygden)	3	—	—	—	—	—	—	—	—
	103	i	i	14	19	i	11	52	i	3
Tillhopa! 0/	lOO.o	1.0	1.0	13.6	18.4	1.0	10.7	50.4	1.0	2.9
B. Övriga arbetare.
1. Arbetare vid 5 fabriker,
som 1929 nedlagt sin	1,116	33	57	208	94	30	97	565	30	2
därav
	171	7	1	54	11	7	21	65	5

	945	26	56	154	83	23	76	500	25	2
2. Arbetare vid vissa andra
fabriker (å landsbygden)	58	5	—	9	2	—	23	15	3	1
/antal	1,174	38	57	217	96	30	120	580	33	3
Tillhopa^ y	100.0	3.2	4.9	18.5	8.2	2.6	10.2	49.3	2.8	0.3

eller tilldelades pension eller understöd, medan kampanjarbetarna i huvudsak
hänvisades till att reda sig själva.1

Närmare upplysningar örn dessa sockerfabriksarbetare, som förlorat sin anställning
genom sockerfabrikationens inskränkning meddelas på grundval av
från sockerbolaget lämnade uppgifter i förestående tabeller. Av tabell 8
framgår bland annat, att det hundratal entledigade sockerfabriksarbetare, som
av arbetsgivaren bereus annat arbete eller understöd, i större utsträckning
än de övriga varit bosatta i de kommuner, där de nedlagda fabrikerna äro
belägna. Tabell 9 framlägger arbetarnas yrkesfördelning, varvid ett starkt
inslag av hantverkare och reparatörer framträder inom gruppen av »omhändertagna»
arbetare. Dessa bo på jordbruksfastigheter i något mindre
utsträckning än kampanjarbetarna, men äga förhållandevis oftare eget hus.
De äro oftare än kampanjarbetarna försörjningspliktiga, men per försörjare
synes antalet beroende personer i genomsnitt vara mindre.

De ekonomiska förluster, som de entledigade sockerfabriksarbetarna lidit,
belysas i viss mån av tabellerna 11 och 12. Nämnas må i detta samband, att
de arbetare, vilka beietts pension eller annan anställning, i genomsnitt icke
uppburit mer än hälften till tre fjärdedelar av sin förutvarande inkomst.

1 Krån Svenska Sockerfabriks A.-B. har meddelats, att medelantalet anställda under 1928
års kampanj utgjorde 6,617 i oktober och 7,902 i november, medan år 1929 motsvarande
siffror voro respektive 5,566 och 6,155. Högsta antalet anställda nåddes år 1928 den 2 november
med 8,237, medan år 1929 siffran för samma tidpunkt var 6,357.

150* Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Tabell 10. Entledigade sockerfabriksarbetare fördelade efter försörjningsplikt och

fas tighets innehar.

		Därav	arbetare		Arbetare, som
	Antal redo- visade	med försörj-ningsplikt	bo å jordbruksfastighet som äges el. brukas av	äga annan	Övriga arbetare
	arbe- tare	antal arbe-	antal per-söner att	ai betaren själv	föräldrar el. svärföräldrar	fastighet
		tare	försörja 1	antal	%	antal	%	antal	%	antal	o/ ''O
A. Arbetare, som år 1929 herdis arbete vid annan sockerfabrik eller tilldelats pension eller understöd. 1. Arbetare vid 5 fabriker, som 1929 nedlagt sin verksamhet...............	lil	83	180	9	8.1			41	36.9	61	55.o
därav på landsbygden .........	22	18	27	4	18.2			6	27.3	12	54.5
i städer ..................	89	65	153	5	5.6	—	—	35	39.3	49	55.1
2. Arbetare vid vissa andra fabriker (å landsbygden)	4	3	6	—	—	—	—	2	50.o	2	50. o
Tillhopa	115	86	186	9	7.8	—	—	43	37.4	63	54.8
B. Övriga arbetare. 1. Arbetare vid 5 fabriker, som 1929 nedlagt sin verksamhet...............	1,191	679	1,766	88	7.4	14	1.2	239	20.0	850	71.4
därav på landsbygden.........	207	lil	255	32	15.5	3	1.4	54	26.1	118	57.0
i städer ............	984	568	1,511	56	5.7	11	1.1	185	18.8	732	74.4
2. Arbetare vid vissa andra fabriker (å landsbygden)	67	32	83	7	10.4	6	9.0	9	13.4	45	67.2
Tillhopa	1,258	711	1,849	95	7.6	20	1.6	248	19.7	895	71.1

Vid sockerfabrikerna gälla kollektivavtal, enligt vilka i Skåne — i Stockholm
och Göteborg tillämpas högre lönesatser — timlönerna för arbetarnas
huvudmassa, manliga arbetare över 19 år, utgjorde 0.8 5 kronor på landsbygden
och O.ho kronor i städerna till sommaren 1928, då de höjdes med
7 öre till respektive 0.92 och O.97 kronor. För reparatörer o. d. yrkesarbetare
ökas timavlöningen upp till l.io kronor vid landsbygds- och I.15
kronor vid stadsfabriker.2

Tabell 11 visar, att på grund av ackordsarbete o. d. de faktiska arbetsförtjänsterna
äro högre än kollektivavtalslönerna, jämväl vad kampanjarbetarna
beträffar. För dem uppgår enligt tabell 12 genomsnittliga inkomsten
för ett par månaders kampanj till 400—500 kronor. Det torde
vara omkring dubbelt så mycket, som en betskötare kan förtjäna på ungefär
lika många dagsverken. Visserligen drivas sockerfabrikerna under kampanjen
dag och natt i varandra avlösande skift, men dessa äro sedan 1920
års arbetstidsreform ej längre än 8 timmar, medan ute på betfälten den
normala 10-timmarsdagen under ackordsarbetets sporrande inflytande ej
sällan torde pressas upp till 12 timmar och däröver.

1 Arbetaren själv oräknad.

1 De vid vågstationerna anställda ha lägre avlöning, enligt uppgift omkring 0.70 kr. per timme.

*151

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Tabell 11. Tlmförtjänster för sockerfabriksarbetare (män över 19 år) 1925-1929.

Medelinkomst per timme i kronor lör

j Råsockerbruk (18, inkl. 1
I kombinerad fabrik samt
3 saftstationer)

| Malmöhus län...........

därav landsbygden ••

» städerna .....

i Kristianstads län........

därav landsbygden ■

» städerna .....

; Hallands län (landsbygden)
...............

Blekinge län (stad)

den) .............

Raffinaderier (3)

» ».Göteborg •••
» » Stockholm

Samtliga fabriker • ••

årsarbetare	kampanjarbetare	mellankampanjarbetare o. d-
192511926 1927 1928\|l929	1925; I926\|t927\| 1928	1925	1926 1927	1928 1929
1.05	1.08	1.06	1.13	1.14	0.97	0.98	0.97	1.03	0.9 7	1.18	1.01	1.08	1.00
1.05	1.08	1.05	1.13	1.13	0.97	0.98	0.97	1 08	0.95	lii	1.00	1.03	0.97
1.11	1.20	1.30	1.20	1.22	0-98	—	1.01	1.02	1.05	1.21	1.09	1.04	1.06
1.06	1.18	1.05	1.14	1.86	0.96	—	0.94	1.06	0.87	—	0.89	1.01	1.08
1.03	l.n	0.99	1.04	] .19	0.94	—	0.90	1.03	10.88	—	0.87	0.9 7	—
1.09	1.24	1.21	1.27	1.56	0.98	—	1.00	1.12	0.86	—	0.90	1.01	1-08
1.10	0.9O	0.90	1.81	1.21	0.8 9	_	0.92	0.95	0.89	1.24	1.08	1.01	0.99
1.08	—	—	1.38	1.39	0.9 0	—	1.05	1.03	0.9 7	1.31	1.06	1.02	1.10
0.97	0.99	0.99	1.04	1.03	0.87	0.87	0.89	0.93	0.89	0.8 6	0.92	0.99	0.93
1.17	1.19	1.19	1.22	1.23	—	—	—	—	1.02	1.06	1.07	1.09	1.10
112	1.15	1.13	1.18	1.16	—	—		—	1.02	1.05	1.07	1.09	1.10
1.15	1.16	1.17	1.18	1.21	—	—		—	—	—	—	—	—
1.32	1.32	1.32	1.38	1-36	—	—		—	\|\| -	—	—		—
1.10	1.15	1.1(1	1.18	1.18	0.96	0.97	0 87	1.03	0.96	lis	1.02	1.03	1.02

Tabell 12. Ira-, respektive kampanjförtjänster för sockerfabriksarbetare (män över

19 år) 1925-1928. _

				—				—
1	Medelinkomst i kronor	per	år, respektive	kampanj för
	årsarbetare	kampanjarbetare	mellankampanjarbetare o.d.
	1925 \|	1926 \|	1927 \|	1928	1925:1926	19271	1928	1925\| 1926	1927 11928
Råsockerbruk (18, inkl- 1							1
kombinerad fabrik samt
3 saftstationer)
Malmöhus län ............	2,517	2,407	2,470	2,386	546	(863)	518	542	2,108	1,866	2,011	2,323
därav landsbygden •	2,501	2,406	2,465	2,345	547	(863)	534	553	2,026	1,712	1,921	2,289
» städerna.........	2,642	2,820 2,976	2,863	542	—	425	439	2,580	2,719	2,520	2,448
Kristianstads län.........	2,660	2.585 2,540	2,687	394	—	292	337	2,423	—	1,242	1,896
därav landsbygden ...	2,669	2,336	2,366	2,225	431	—	328	396	2,145	—	455	3yo
» städerna.........	2,654	2,823	3,051	3,363	356	—	253	275	2,621	—	2,160	2,992
Hallands län (landsbyg-
	2,715	2,252	2,252	3,219	386	—	286	312	2,205	2.992	2,645	2,503
Blekinge län (stad) ......	2,497	—	—	3,132	348	—	244	247	1,906	2,824	2,387	2,288
Gotlands län (landsbyg-
den).....................	2,215	2,217	2,285	2,444	284	(110)	283	301	2,241	1,659	2,201	y,6ö7
Raffinaderier (3) .........	2,550	2,872	2,861	2,873	—		—	—	2,260	2,202	2,589	2,306
därav i Malmöhuslän	2,594	2,475	2,820	3,010	—	—	—	—	2,260	2,202	2,589	2,306
» » Göteborg......	2,350	3,062	2,766	2,855
» » Stockholm •••	3,036	3,049	3.122	2,7?2
Samtliga fabriker........	2,534	2,687	2 680	2,657	489	657)	445	471	2,125	1,974	2,072	2,323

Det är under sådana förhållanden naturligt, att landsbygdens arbetare
o. d. skola föredraga kampanjarbetet framför betskötseln, när valet står
dem fritt. Kampanjarbetarna torde också i genomsnitt stå på en högre
ekonomisk och social nivå än betskötarna. Därom vittna även svaren på
de frågeformulär, vilka, i syfte att utröna de ekonomiska konsekvenserna
av sockerfabrikationens inskränkning, tillställts nära 500 entledigade sockerfabriksarbetare
och av dem hittills besvarats till ett antal överstigande 200.

152''

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Liksom förhållandet var bland betodlarna och betskötarna, har även bland
sockerfabriksarbetarna arbetstillfällenas minskning haft växlande betydelse
för olika grupper och individer. Här nedan anföras några belysande omdömen.

Följande uttalanden hörröra från förutvarande kampanjarbetare vid en
nedlagd fabrik i stad: »Undertecknad, som varit med i barndomsåren

såsom betskötare och senare vid fabrikerna under betkampanjerna, har varje
gång betodlingen blivit inställd fått försämrad ekonomi. Det är mycket
svårt att under oktober och november månad erhålla något arbete på landet,
utan därest betodlingen upphör, blir det att gå arbetslös». — »Den normala
betodlingen har stor betydelse för min ekonomi. Nu när det är så
stor arbetsbrist året örn, får man vara nöjd med en säsong på året, men
när den också tar slut, är det sorgligt. Så betodlingen har stor betydelse
för alla sockerbruksarbetare». — »Undertecknad, som varit anställd vid H.
sockerfabrik fyra somrar som kampanjarbetare (svetsare), kan vitsorda, att
det är svårare för sockerfabriksarbetare att erhålla annan anställning nu än
1926; det finnes arbetare, som gått arbetslösa sedan permitteringen skedde
den 1 maj 1929.» -— »Jag är ägare av ett litet lantbruk, som föder 2 kor,
så jag måste hava extra arbete borta för att få debet och kredit att gå ihop.
Därför har det varit så bra att få arbete på sockerfabriken.» —.»Genom
dikningar och nyodlingar har jag haft stora utgifter för mitt jordbruk, men
tack vare min extra förtjänst vid sockerbruket har jag kunnat göra dessa
förbättringar.»

Från f. d. kampanjarbetare vid en fabrik ute på landsbygden skrives
bland annat följande: »Jag har varit kampanjarbetare vid K. sockerfabrik

sedan 1911 (icke 1926 och 1929) samt tillika banarbetare vid en järnväg
sedan 1920. På grund av betodlingens nästan totala inställande 1926 och
därav minskad transport vid banan, vid vilken ligga fem sockerfabriker,
hade jag då endast 2 månaders arbete och förtjänade 300 kronor mot annars
900 kronor.» — »På grund av inställd sockerbetsodling hade jag inget arbete
och var i behov av arbetslöshetsunderstöd, men på grund av mitt jordbruk örn
27S tunnland fick jag ej något.» — »Nu som år 1926 får man gå sysslolös på
grund av att inget arbete är att få, därför att ingen lantman har råd att
våga på något arbete utan det allra nödvändigaste. Så jag anser, att betodlingen
är av största betydelse för min existens.» - »Såväl nu som år
1926 är det endast små tillfälliga arbeten man kan få än här och än där;
nu sedan vägkassan övertagit vägarnas underhåll finnes inget vinterarbete
för s. k. lösa arbetare. Därför anser jag, att betodlingen är av största betydelse
för vårt ekonomiska bestånd». — »Genom sockerbetsodlingens upphörande
1926 förlorade jag 600 kronor, för 1929 har jag förlorat 400 kronor
genom att sockerfabriken icke kom i gång.» — »På grund av att sockerfabriken
ej gått har jag haft 500 kronor mindre inkomst än vanligt, varför
det vore lyckligt, örn sockerfabriken kom i rörelse nästa år.» — »Min
ekonomiska ställning år 1929 är betydligt sämre än något föregående år,
t. o. m. sämre än 1926. Och jag anser orsaken vara den inställda driften
vid sockerfabriken, där jag annars haft min huvudinkomst». — »På grund
av att jag ej fick arbete som kampanjarbetare år 1926 och ej erhöll
något annat arbete, kom jag i dålig ekonomisk ställning, så att jag bland
annat måste låna penningar att omsätta egnahemslånet. Detsamma är förhållandet
för mig i år.»

Stockholm den 17 januari 1930.

Kungl. Majlis proposition Nr 82.

153

Bilaga litt. L.

Vissa uppgifter rörande de med råsockerfabrikationen sammanhängande

järnvägstransporterna.1

Av chefen för Järnvägsstyrelsens statistiska kontor Lars Akselsson.

Sockerkommissionen tillskrev den 14 oktober 1926 39 enskilda järnvägar,
vid vilka betodling brukar äga rum, med anhållan örn vissa uppgifter,
erforderliga för utredning rörande omfattningen och den ekonomiska betydelsen
av de med råsockerfabrikationen sammanhängande järnvägstransporterna.

Uppgift begärdes örn vikt och inkomst av de viktigaste varutransporterna
till och från råsockerfabriker och saftstationer, således vitbetor till och
vitbetmassa från fabrikerna samt råsocker därifrån och till raffinaderier,
vidare slamkalk och melass från fabrikerna samt övriga transporter till och
från dessa — de sistnämnda huvudsakligen omfattande stenkol och kalksten.
(Under i frågeformulären upptagna rubriker sockersnitsel och sockersaft
hava inga transporter blivit uppgivna.)

Vidare begärdes uppgift för ifrågavarande varuslag dels örn fraktsatser
enligt av Kungl. Majit fastställd taxa, inberäknat provisoriska tilläggsavgifter,
dels ock örn de faktiskt tillämpade fraktsatserna, med redogörelse för
tillämpade fraktnedsättningars art och villkor.

Vidare begärdes, för så vitt en ungefärlig uppskattning med någon grad
av tillförlitlighet kunde göras, uppgift örn person- och godstrafik samt
inkomst därav, som utan att ingå i råsockerfabrikationens angivna direkta
transporter dock kunde beräknas bortfalla, örn fabrikationen nedlades (i godstrafik
t. ex. på grund av minskad handelsrörelse i fabrikationsorten).

Slutligen anhölls om ett allmänt uttalande örn ifrågavarande transporters
betydelse för järnvägens ekonomi och finansiella förhållanden.

Samtliga uppgifter begärdes för år 1925, dock örn möjligt med vissa
viktigare uppgifter meddelade även för tidigare år.

För statens järnvägar hava motsvarande sifferuppgifter utarbetats vid
järnvägsstyrelsens statistiska kontor; de äro delvis av approximativ karaktär.

Huvudresultaten angivas i efterföljande tabeller L 1, L 2 och L 3.

Tabellerna L 1 och L 2 angiva transportmängder i ton respektive inkomster
i kronor av ifrågavarande trafik, och i tabellernas sista kolumner har
summan för varje järnväg ställts i procentisk relation till järnvägens totala
godstrafikmängd respektive totala godstrafikinkomst och totala bruttoinkomst.

Enär vikten av en transport, som går över flera banor, räknas å var och
en av dessa, uppstår en viss dubbelräkning vid summering av vikterna å
olika banor. Längst ned i tabell L 1 ha emellertid angivits viktsummor för
betor, betmassa och råsocker utan sådan dubbelräkning; dessa summor

1 Upprättade för 1920 urs sockerkominission.

154*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

skola alltså angiva de totala å järnväg fraktade mängderna av nämnda
varuslag.

Tabell L 3 innehåller för det ekonomiska bedömandet erforderliga uppgifter
örn banornas hela godstraflkinkomst, bruttoinkomst, utgifter och vinst, vid
sidan varav till jämförelse ställts den i tabell L 2 erhållna inkomsten av
råsockerfabrikationens transporter. Härvid bör anmärkas, att utgifterna
omfatta icke blott egentliga driftkostnader utan även avsättningar till förnyelsefond
(där sådana skett), skatter m. m. samt räntor men däremot
givetvis icke de erforderliga låneamorteringarna. De anförda uppgifterna
örn vinst böra icke förväxlas med de i den allmänna järnvägsstatistiken
ävenledes förekommande uppgifterna örn nettoinkomst av järnvägsdriften,
vilka uträknas utan hänsyn till räntor m. m.

Av tabellernas slutsummor framgår, att godstransporterna till och från
råsockerfabriker och saftstationer inalles uppgå till nära 2 miljoner ton med
en fraktinkomst för järnvägarna av nära 5 miljoner kronor. Härav kommer
något mindre än en fjärdedel (såväl av vikt som av inkomst) på statens
järnvägar och återstoden eller drygt tre fjärdedelar på enskilda järnvägar.
Inkomstsumman är för statens järnvägar l.i och för enskilda järnvägar
3.8 miljoner kronor.

Transporterna av vitbetor uppgå till 1,177,000 ton med en inkomst av

2.765.000 kronor, av betmassa till 417,000 ton och 764,000 kronor eller tillsammans
för betor och betmassa 1,594,000 ton och 3,529,000 kronor. Vidare
ger råsocker 151,000 ton och 854,000 kronor, slamkalk och melass 47,000 ton
och 192,000 kronor, samt övriga transporter till och från fabrikerna 155,000
ton och 387,000 kronor. Således utgöra betor och betmassa det viktigaste
transportobjektet och lämna omkring 70 procent av hela ifrågavarande
inkomst.

Med undvikande av ovannämnda dubbelräkning av vikten uppgå transporterna
av vitbetor, betmassa och råsocker till 1,010,000, 353,000 och

116.000 ton, som alltså skall angiva de totala å järnväg transporterade
mängderna av dessa varuslag.

De för statens järnvägar angivna uppgifterna under rubrikerna »slamkalk
och melass» samt »övriga» äro approximativa, enär svårighet mött att
noggrant fastställa, vilka transporter i ifrågakommande stationsförbindelser,
som verkligen hänföra sig till råsockerbruken. Möjligen äro uppgifterna i
dessa kolumner något osäkra även för en del enskilda järnvägar.

Uppgifterna hänföra sig, såsom ovan anförts, till år 1925. Enligt den
officiella årsväxtstatistiken har totala skörden av sockerbetor utgjort

Skörden och därmed även järnvägstransporterna få följaktligen anses år
1925 hava varit icke oväsentligt större än genomsnittligt.

För många av de enskilda järnvägarna äro råsockerfabrikationens transporter
av synnerligen stor ekonomisk betydelse, såsom tydligt framgår av
de i tabell L1 och L 2 meddelade relationstalen i förhållande till totala trafiken

i medeltal år 1915—1924 ....

1921

1922

1923

1924

1925

930.000 ton

1.485.000 »

456.000 »

1.042.000 »

914,000 »
1,323,000 »

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82. *155

och inkomsterna samt av den i tabell L 3 gjorda jämförelsen med årets vinstresultat.

För följande 21 enskilda järnvägar, där transporterna hava relativt eller
absolut stor betydelse, meddelas följande förkortade sammandrag av tabellernas
uppgifter:

Ystad—Eslöv ...............................................

Malmö—Ystad...............................................

Ystad—Gärsnäs—S:t Olof................................

Börringe—Östratorp ......................................

Malmö—Simrisham.........................................

Malmö—Trälleberg.........................................

Trelleborg — Rydsgård......................................

Vellinge —Skanör—Falsterbo ............................

Malmö—Genarp .........................................

Kävlinge—Barsebäck ......................................

Landskrona—Lund—Trälleberg .......................

Landskrona och Hälsingborg ..........................

Ängelholm—Klippan ......................................

Östra Skånes ................................................

Södra Ölands .............................................

Gotlands ....................................................

Slite—Roma ..................................................

Klintehamn —Roma........................................

Sydvästra Gotlands.......................................

Mellersta Östergötlands...................................

Väderstad—Skänninge—Bränninge....................

Summa

Procent av banans hela

kronor	gods- mängd	godstrafik- inkomst	brutto- inkomst
297,000	39	29	19
233,000	35	25	14
303,000	73	68	55
166,000	78	74	61
170,000	23	14	9
332,000	65	52	32
344,000	78	70	59
17,000	56	37	12
38,000	27	15	11
54,000	80	75	55
337,000	44	38	22
296,000	42	29	16
26,000	19	21	11
214,000	27	13	9
190,000	77	62	39
192,000	34	31	20
22,000	37	37	19
50,000	60	59	41
9,000	53	31	21
110,000	32	21	10
23,000	36	32	12
3,423,000

Av sammanställningen framgår, att råsockerfabrikationens transporter för
fyra banor lämna mer än hälften av årets hela bruttoinkomster (Ystad—
Gärsnäs—S:t Olof, Börringe—Östratorp, Trälleberg—Rydsgård och Kävlinge
— Barsebäck). Även för banor med så stor allmän betydelse som Malmö—
Ystad, Ystad—Eslöv, Malmö—Simrishamn och östra Skånes spela här ifrågavarande
transporter så stor roll, att de lämna omkring 10 å 20 procent av
hela bruttoinkomsterna. En sådan marginal i omsättningssumman kan
givetvis ha avgörande betydelse för det ekonomiska nettoresultatet.

Det är tydligt, att betodlingens och råsockerfabrikationens eventuella nedläggande
för åtskilliga av banorna skulle kunna leda till mycket allvarliga
ekonomiska konsekvenser, antingen så att förräntning och amortering av
låneförbindelser bleve omöjlig, alltså finansiell insolvens, eller i de värsta
fallen t. o. m. så att icke ens de rena driftkostnaderna kunde täckas och att
driften rent av måste nedläggas. I detta sammanhang bör givetvis ihågkommas,
dels att många av ifrågavarande järnvägar redan vid bibehållen
betodling hava en mycket svag ekonomi och flera även uppvisa förlust å
rörelsen (se tabell L 3), dels ock att dessa rena slättbygdsbanor i huvudsak
sakna de tunga transporter (särskilt trä, trämassa m. m.), som vid andra
banor kunna stödja rörelsen, och på grund härav och på grund av de merendels
korta distanserna äro utsatta för en synnerligen stark konkurrens från
biltrafiken, varigenom de redan förlorat mycket trafik och berövats förhoppningarna
om en mera avsevärd trafiktillväxt för framtiden. Deras
ekonomiska ställning är således i flera avseenden vansklig.

156*

Kungl. Majrts proposition Nr 82.

För en uttömmande ekonomisk bedömning bör hänsyn tagas icke blott
till de i tabellerna angivna direkta transporterna till och från råsockerbruken
utan även till å ena sidan annan person- och godstrafik, som med
betodlingens nedläggande skulle bortfalla på grund av minskad allmän
rörelse och penningtillgång i orten, samt å andra sidan dels den minskning
i driftkostnaderna, som kan följa av minskad trafik, och dels den trafik av
annat slag, som kan uppkomma, örn betodlingen nedlägges oell annan verksamhet,
t. ex. spannmålsodling, upptages. Vidare bör hänsyn tagas till de
kapitalinvesteringar i järnvägarna, som skett för bettransporternas skull
och bliva värdelösa, örn dessa upphöra.

Ett definitivt avgörande i dessa spörsmål torde erbjuda mycket stora
svårigheter. De från järnvägarna ingångna meddelandena lämna dock vissa
vägledande upplysningar.

Beträffande trafik, som, förutom de direkta transporterna till och från
råsockerbruken, skulle bortfalla vid betodlingens nedläggande, framliålles i
allmänhet i de inkomna meddelandena, att det är svårt att göra en siffermässig
uppskattning; för några banor, som försökt en uppskattning, stannar
det uppskattade inkomtsbeloppet vid några få procent av inkomsten av råsockerfabrikationens
direkta transporter. En del andra banor uppgiva däremot,
utan att angiva ett sifferbelopp, att nedgången i den allmänna trafiken
skulle bliva avsevärd på grund av minskat välstånd, minskad penningtillgång
och minskad handelsrörelse i orten. Särskilt betonar Södra Ölands
järnväg, att betodlingen i hög grad stimulerat resandetrafiken och andra
befraktningar av jordbruksprodukter och köpmansgods, så att t. ex. transporter
av spannmål ökat, trots den minskade areal som stått till spannmålsodlingens
förfogande, samt att transporter av smör och fläsk m. m.
nästan fördubblats. Bland annat har även Mellersta Östergötlands järnvägar
haft påtaglig erfarenhet örn att de penningbelopp, som omsättas genom
betodlingen, avsevärt påverka järnvägens allmänna trafik.

Det torde vara tydligt, att det välstånd, som skapas genom betodlingen,
i många orter kan avsevärt påverka järnvägens ekonomi, ehuru en siffermässig
uppskattning icke kunnat erhållas. I orter, som även i övrigt äro
ekonomiskt väl utvecklade, gör sig dock denna sida av saken givetvis mindre
märkbar.

Beträffande andra slag av transporter, t. ex. spannmål, som skulle kunna
uppkomma i stället, örn betodlingen nedlades, innehålla de inkomna meddelandena
i allmänhet icke några uttalanden. I ett fall uttalas, att betodlingen
troligen skulle ersättas med odling av korn för foderändamål, varigenom
järnvägen knappast skulle erhålla några transporter utan tvärtom
förlora kraftfodertransporter, som förut förefunnits. — Även örn betodlingen
skulle ersättas med veteodling, är det dock övervägande sannolikt, att järnvägarna
icke därav skulle kunna erhålla ens tillnärmelsevis lika stora trafikinkomster
som genom betodlingen. Ty dels lämnar spannmålen vida
mindre viktsutbyte per arealenhet och dels har spannmålen icke samma
karaktär som betorna av tungt, för järnvägstransport lämpat massgods
utan skulle troligen i stor utsträckning framföras på bil, i synnerhet som
ju transportdistanserna merendels äro mycket små.

Beträffande återigen möjligheten för järnvägarna att vid eventuellt bortfallande
av råsockerfabrikationens transporter minska driftkostnaderna,
framgår det av de ingångna meddelandena, att flertalet järnvägar anse, att
endast en jämförelsevis ringa besparing av driftkostnaderna skulle kunna
vinnas, utöver vad som uppnåtts genom de senaste årens intensiva och

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

157

genomgripande driftsförenklings- och besparingssträvanden. Man synes sålunda
anse, att den angivna minskningen av bruttoinkomsterna ganska nära
skulle komma att motsvaras av minskning i nettoinkomst.

Slutligen bör erinras, att åtminstone några banor torde hava tillkommit
väsentligen för bettrafikens skull, samt att vid flertalet övriga banor med
större bettrafik avsevärda kapitalinvesteringar måst ske för tillgodoseende
av denna trafiks behov, avseende utvidgningar av bangårdar, i några fall
förstärkning av överbyggnaden samt vidare anskaffning av lokomotiv och
vagnar o. s. v. Dessa utvidgningar anses värdelösa, om bettrafiken skulle
försvinna, och det nedlagda, oftast upplånade, kapitalet förlorat. Att så
verkligen är fallet beträffande bangårdsanläggningar och dylikt torde vara
tydligt, men beträffande rullande materiel kunde kanske en annan användning
för eget behov eller en realisation, örn ock till förlustbringande pris,
vara tänkbar.

Från några banor hava uppskattningar lämnats rörande storleken av de
kapitalinvesteringar, som kunna anses gjorda för betindustriens skull. Så
t. ex. beräknas för Ystadsbanornas grupp tillsammans cirka 2 miljoner kronor,
för Landskrona och Hälsingborgs järnväg 400,000 kronor, för Kalmar
—Torsås 100,000 kronor, för Södra Ölands 400,000 kronor och för Mellersta
Östergötlands 700,000 kronor. Många andra järnvägar angiva utan direkt
sifferuppgift, att avsevärda kapitalinvesteringar skett för denna trafiks skull.
Man anser sålunda, att järnvägarna, om betodlingen nedlades, skulle vara
utrustade till allt för hög trafikkapacitet eller vara »överdimensionerade»,
varav utom förlust av kapital, varå ränta måste erläggas, även följa ökade
årliga underhållskostnader.

De av järnvägarna själva uppgivna ekonomiska konsekvenserna av betindustriens
nedläggande torde bär böra i största korthet refereras: Ystad —
Gärsnäs—S:t Olof och Börringe —Östratorp skulle icke kunna existera, ekonomiskt
sett. Ystad—Eslöv och Malmö—Ystad skulle föra en tynande tillvaro,
av allt att döma utan möjlighet att förränta och amortera sina lån.
För Malmö—Simrishamn skulle uppstå ren driftsförlust, och järnvägen
skulle ej kunna fullgöra sina ekonomiska förpliktelser till statsverket och
enskilda. För Malmö—Trälleberg bleve det järnvägens ruin. Trälleberg—
Rydsgård skulle icke ha existensberättigande. Vellinge—Skanör—Falsterbo
skulle nödgas upphöra med driften. Västra Klagstorp—Tygelsjö skulle råka
i trångmål, Malmö—Genarp skulle ej i längden kunna fullgöra sina förbindelser.
Bjärred—Lund—Harlösa skulle se sin årliga förlust ökad; betodlingen
är ett järnvägens livsintresse. Landskrona—Lund—Trälleberg
skulle få drifts förlust. Landskrona och Hälsingborgs torde kunna undgå
drifts förlust. (Hälsingborg—Hässleholm intet uttalande). Ängelholm—Klippan:
järnvägens undergång, östra Skånes skulle iråka trångmål, och det
vore ovisst, om järnvägen kunde fullgöra sina förbindelser. (Kristianstad
—Hässleholm intet uttalande.) Blekinge kustbanors ekonomi bleve rubbad
och utdelningen kanske omöjliggjord, östra Blekinge: otänkbart att betala
statslåneräntan. Kalmar—Berga: ej stor betydelse. Kalmar—Torsås är
synnerligen beroende av bettrafiken. Södra Ölands: driften skulle knappast
kunna upprätthållas. Gotlands: driften måste omläggas, de finansiella förpliktelserna
kunde ej uppfyllas, och driftsförlust kunde sannolikt ej undgås.
Slite—Roma, som tillkommit på initiativ av sockerbolagets ledning, har
även med bettrafik alltid fört en tynande tillvaro. Klintehamn—Roma och
Sydvästra Gotlands bleve dödsdömda. Mellersta Östergötland skulle ej kunna
förränta sina lån. Väderstad—Skänninge—Bränninge: det bleve synnerligen

158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

svårt att ens vid tertiär drift täcka driftkostnaderna, och då är det ovisst,
om statsmakterna vilja upprätthålla driften. För Mjölby—Hästholmen och
östra Centralbanan är betodlingen av ringa betydelse.

I flera fall framliålles, att städer och kommuner icke blott innehava stora
aktieposter utan även tecknat borgen för lån, som icke kunde förräntas, örn
betodlingen nedlades. Örn vissa järnvägar framhålles, att de knappast kunna
existera utan bettraflken, men att å andra sidan de dock omöjligen kunna
undvaras för bygdens övriga behov, vilka icke kunna tillgodoses enbart
genom biltrafik.

Som sammanfattning rörande betydelsen för järnvägarnas ekonomi torde
kunna anföras följande:

För ett stort antal järnvägar utgöra råsoekerfabrikationens transporter en
mycket avsevärd del av hela godstrafiken och av den totala trafikinkomsten,
och de hava jämväl föranlett avsevärda kapitalinvesteringar för ändamål,
som bleve utan värde, örn ifrågavarande transporter bortfölle. Transporternas
bortfallande skulle i varje fall innebära en djupgående förändring i
järnvägens ekonomiska fundamenter, i åtskilliga fall av rent revolutionerande
art. De flesta av de berörda järnvägarna torde anse, att den bortfallna
bruttoinkomsten tämligen nära skulle motsvaras av minskad nettoinkomst,
och i så fall bleve det, som av tabell L 3 framgår, för de flesta
omöjligt att täcka sina driftkostnader och åliggande rån teförpliktelser; för
åtskilliga torde, frånsett räntor, ej ens driftkostnaderna täckas. — Ett slutgiltigt
omdöme örn den ekonomiska effekten av ifrågavarande transporters
bortfallande, torde knappast vara möjligt utan en ingående undersökning
av varje bana för sig, varvid med beaktande av banans driftsekonomi och
ortens allmänna ekonomiska förhållanden hänsyn skulle tagas även till de
svårbedömbara faktorer rörande möjligheten att minska driftkostnaderna och
att, trots bilkonkurrensen, förvärva annan trafik, t. ex. spannmål, såsom
ersättning. Till en dylik djupgående och arbetskrävande undersökning av
varje särskild bana torde i sakens nuvarande läge knappast finnas anledning.

I varje fall torde dock det nu förebragta utredningsmaterialet, och särskilt
storleksordningen av ifrågavarande transportinkomster i förhållande
till järnvägens hela rörelse, göra det fullt tydligt, att — då andra trafikinkomster
av ens tillnärmelsevis samma storleksordning knappast skulle
kunna påräknas som ersättning — ett flertal järnvägar skulle möta finansiell
insolvens. Uppgifterna i tabellerna L 1—3 ge i detta avseende tydliga
anvisningar. I åtskilliga, kanske de flesta fallen, skulle resultatet bliva
kapitalförlust för staten som långivare samt för kommuner och andra som
horgenstecknare. I en del fall torde det gå så långt, att, sedan alla kapitalförpliktelser
avskrivits, icke ens driftkostnaderna kunna täckas, och
ehuru järnvägens nedläggande i allmänhet icke skulle kunna ske utan stor
skada för orten, vore det under sådana förhållanden givetvis synnerligen
ovisst, örn järnvägsrörelsen skulle kunna upprätthållas förmedelst direkt
subventionering i en eller annan form.

Från järnvägarna hava även meddelats uppgifter örn fraktsatser. Av
dessa framgår, att de av de enskilda järnvägarna under år 1925 tillämpade
fraktsatserna för betor och betmassa nästan undantagslöst varit väsentligt
lägre än de, som kunnat utgå enligt av Kungl. Majit fastställd taxa jämte
medgivna provisoriska tilläggsavgifter. Nedsättningarna hava merendels

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82. *159

uppgått till 20 å 40 procent eller t. o. m. 50 procent och i enstaka fall
däröver.

Tariffsättningen synes vara mycket oenhetlig och olikartade tariffskalor
tillämpas vid olika järnvägar. Vid de enskilda banorna har frakten för
vitbetor i allmänhet legat för 10 kilometer vid 24 å 28 öre, för 20 kilometer
vid 30 å 34 öre och för 30 kilometer vid 37 å 40 öre, allt per 100
kilogram, men även högre och lägre fraktsatser förekomma, och i några
fall har ingen eller ringa olikhet i fraktsatserna tillämpats för olika avstånd
inom ett större intervall. För vitbetmassa äro fraktsatserna allmänt
lägre, i regel omkring 10 å 20 procent lägre än för vitbetor. Vid statens
järnvägar hava de ordinarie fraktsatserna för vitbetor och vitbetmassa utgjort
för 10 kilometer 21 respektive 19 öre, för 20 kilometer 27 respektive
22 öre och för 30 kilometer 37 respektive 27 öre. Även vid statens järnvägar
hava nedsättningar förekommit.

De från järnvägarna inkomna uppgifterna innesluta material även för
mera detaljerade undersökningar av olika slag, t. ex. örn transporternas fördelning
på olika råsockerbruk och örn deras geografiska fördelning i övrigt.
I sakens nuvarande läge torde emellertid en bearbetning av dylika detaljer
icke vara erforderlig.

Ovanstående utredning innehåller icke uppgifter för den helt korta Säbyholms
järnväg eller för den numera av staten övertagna Kävlinge—Sjöbo
järnväg.

Anmärkas bör slutligen, att utredningen endast omfattar de järnvägstransporter,
som äga samband med råsockerfabrikationen, men ej transporter
av raffinerat socker. De sistnämnda torde få antagas fortgå i ungefär
oförändrad omfattning, även örn den inhemska råsockerfabrikationen skulle
nedläggas. I vad mån i sådant fall transporter av utländskt råsocker skulle
tillföras järnvägarna bar här lämnats utom räkning såsom varande på
längre sikt skäligen svårbedömligt.

Föreliggande P. M. är utarbetad på Sockerkommissionens uppdrag.

Stockholm den 10 januari 1927.

160* Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Tabell 11. Räsockerf.ibrikationens järnvägstransporter. Kvantiteter t ton 1926.

i I I Vit- I betor 1	Bet- massa	Rå- socker	Slam-ma! k, melass	Övriga	Summa	D:o i % av hela gods-mängden
Ystad —Eslöv........................	42,162	16,089	21,643	3,279	17,298	100,471	39.2
Malmö—Ystad ....................	56,998	22,324	7,045	1,660	5,787	93,814	35.4
Ystad—Gärsnäs—S:t Olof ......	79,292	32,061	—	2,226	750	114,259	72.9
Ystad—Brösarp ......... ..........	2,282	1,141	—	38	75	3,536	12.0
Börringe —Östratorp...............	51,463	13,739	7,226	3,590	7,460	83,478	78.0
S:a Ystadsbanorna	232,127	85 354	35,914	10,793	31,370	395,558	48.6
Malmö—Simrishamn...............	44,819	19,487		1,661	6,116	72,083	23.s
Malmö—Trälleberg ...............	113,703	34,740	17,253	2,165	13,982	181.843	65.3
Trälleberg—Rydsgård ............	80,273	24,596	12,613	2,823	19,520	139,925	78.t
Vellinge—Skanör—Falsterbo ■■■	6,888	2,924	—	8	3	9,823	55.8
Västra Klagstorp -Tygelsjö......	2,580	516	—	610	154	3,860	13.7
S:a Malmöbanorna	248,263	82,263	29,otte	7,267	39,775	407,534	50.1
Malmö—Genarp.....................	17,082	6,025	—	—	—	23,107	26.7
Malmö—Limhamn..................	599	145	—	—	160	904	1.2
Bjärred—Lund—Harlösa.........	16,581	4,729	—	—	—	21,310	19.1
Kävlinge—Barsebäck ............	14,276	5,646	—	45	144	20,111	80.4
Ländsk.—Lund—Träleborg •••	71,931	29,657	13,076	4,409	8,727	127,800	44.4
Landskrona & Hälsingborg......	66,191	30,607	8,773	—	580	106,151	42.1
Hälsingborg—Hässleholm ......	26,290	11,433	—	587	6,397	44,707	7.
Ängelholm—Klippan ..............	5,192	1,911	—	364	3,680	7,467	18.9
Östra Skånes .....................	52,049	20,373	6,496	643	83,241	26. s
Kristianstad —Hässleholm ......	16,955	5,278	—	15	—	22,248	8.1
S:a övriga Skånebanor	287,146	115,804	28,345	6,063	19,688	457,046	22. S
Blekinge kustbanor ...............	24,392	9,546	—	966	311	35,215	9.4
Östra Blekinge .....................	6,698	2,674		82	257	9,711	14.3
Kalmar—Torsås.....................	6,298	2,141		6	—	8,445	12.0
Kalmar—Berga .....................	1,238	392	—	6	—9	1,636	l.G
Södra Ölands.......................	41,708	13,100		477	1,08	56,374	76.6
Gotlands ...........................	31,471	7,220	5,730	389	4,27”	49,086	34.3
Slite—Roma ........................	3,370	1,148	280	32	843	5,673.	37.1
Klintehamn-Roma................	10,334	2,062	1,445	83	—	13,924	60. o
Sydvästra Gotlands ...............	3,809	810	—	85	—	4,654	53.2
S:a för Blekinge—Gotland	129,318	39,093	7,455	2,076	6,776	184,718	21.o
Mellersta Östergötland............	24,454	8,147	—	323	1,320	34,244	32.3
Väderstad — Skänninge—Bränn.	6,870	2,300	—	102	25	8,797	35.8
M jölby—Hästholmen.............	657	235	—	—	—	892	6.0
Östra Centralbanan ..............	102	161	—	—	—	263	0.2
S:a Östgötabanor	31,583	10,843	—	425	1,345	44,196	15.6
Lidköping—Håkantorp ...........	834	231	1,200	100	342	2,707	6.8
Lidköping—Kålland...............	1,614	707	—	358		2,679	31.6
Kinnekulle—Lidköping............	2,593	1,132	—	130	—	3,855	7.0
Södra Kinnekulle ..................	894	357	—	—	—	1,251	8.6
Västergötland -Göteborg........	444	117	1,200	146	342	2,249	0.8
Lidköping—Skara—Stenstorp	2,426	711	-	147	—	3,284	5.9
S:a Västgötabanor	8,805	3,255	2,400	881	684	16 025	3.4
S:a ifrågav. enskilda järnvägar	937,242	336,612	104,080	27,505	99,638	1,505,077	28. s
Statens järnvägar ..................	239,700	80,100	47,300	19,100	56,000	442,200
S:a summarum	1,176,942	416,712	151,380	46,605	155,638	1,947,277
D:o utan dubbelräkning.........	1,009,730	352,760	116,241

Kungl. Majus proposition Nr 82. *161

Tabell 1 2. Rnsockerfnbrikationens järnvägstransporter. Inkomster i kronor år 1925.

	Vitbetor	Bet- massa	Rå- socker	S lam-kalk, melass	Övriga	Summa	liro i tiods- trafik- inkomst	docent v Brutto- inkomst
Ystad—Eslöv ....................	106,702	30,259	107,342	10,112	42,999	297,414	29.0	19.3
Malmö—Ystad .....................	131,682	42,737	34,450	3,190	20,865	232,924	24.8	14.4
Ystad—Gärsnäs—S:t Olof......	222,296	69,718	—	7,161	3,453	302,628	67.8	54.6
Ystad—Brösarp ..................	3,812	1,586	—	212	326	5,936	4.5	2.7
Börringe—Östratorp ............	97,229	17,915	31,599	4,075	15,544	166,362	74.3	61.4
S:a Ystadsbanorna	561,721	162,215	173,391	24,750	83,187	1,005,264	36.3	23 9
Malmö—Simrishamn ............	107,825	36,180	—	4,800	21,247	170,052	13.7	9.1
Malmö—Trälleborg...............	198,340	49,003	45,692	5,197	33,366	331,598	52.1	31.9
Träleborg—Rydsgård............	144,775	32,498	110,416	5,186	50,755	343,630	70.4	59.0
Vellinge —Skanör—Falsterbo .	13,151	4,163	—	34	25	17,373	37.0	11.7
Västra—Klagstorp—Tygelsjö ...	2,955	415	—	705	517	4,592	14.4	12.1
S:a Malmöbanorna	467,046	122,259	156,108	15,922	105,910	867,245	35.5	23.6
Malmö—Genarp ..................	29,631	8,154	—	—	—	37,785	14.8	10.6
Malmö—Limhamn ...............	1,205	292	—	—	320	1,817	1.3	1.2
Bjärred—Lund—Harlösa ......	21,624	5,340	—	—	—	26,964	13.8	7.3
Kävlinge—Barsebäck ............	41,615	11,718	—	72	288	53,693	74.6	54.8
Landskrona—Lund—Tralle-
borg ..............................	156,156	49,181	103,813	7,657	19,759	336,566	37.9	22.0
Landskrona & Hälsingborg ...	163,642	59,920	72,181	—	1,043	296,786	29.5	15.8
Hälsingborg —Hässleholm ......	67,309	23,529	—	1,190	10,520	102,548	4.7	3.1
Ängelholm—Klippan ............	20,000	5,254	—	877		26,131	21.1	11.5
Östra Skånes.....................	114,656	40,178	44,491	2,238	12,766	214,329	13.4	8.7
i Kristianstad—Hässleholm......	39,345	11,241	—	36	—	50,622	4.2	2.8
S:a övriga Skånebanor	655,183	214,807	220,485	12,070	44.696	1,147,241	15.0	9.4
Blekinge kustbanor..............	77,782	21.267	—	3,757	1,655	104,461	7.5	4.0
Östra Blekinge.....................	16,479	3,906	—	279	598	21,262	9.1	5.2
Kalmar—Torsås ..................	17,879	4,138	—	44	—	22,061	8.4	4.5
Kalmar—Berga.....................	2,785	998	—	30	—	3,813	0.8	0.4
Södra Ölands .....................	153,174	27,012	—	3,245	6,400	189,831	62.0	39.4
Gotlands ...........................	112,460	18,971	39,639	3,349	17,618	192,037	31.5	20.5
Slite—Roma......................	14,300	1,666	1,939	276	3,479	21,660	37.3	19.3
Klintehamn—Roma ............	35,493	4,099	10,006	782	—	50,380	59.3	41.3
Sydvästra Gotlands...............	7,452	1,057	—	258	—	8,767	31.3	20.9
S:a tor Blekinge—Gotland	437,804	83,114	51,584	12,020	29,750	614,272	17.«	10.1
Mellersta Östergötlands.........	81,973	21,704	—	1,558	4,649	109,884	20.7	10.1
Väderstad—Skänninge—Bränn.	17,003	5,046	—	304	203	22,556	31.8	11.7
Mjölbv—Hästholmen ...........	1,270	298	—	—	—	1,568	1.9	l.o
Östra Centralbanan...............	302	421	—	—	—	723	0.1	O.o
S:a Östgötabanor	100,548	27,469	—	1,862	4,852	134,731	8.2	4.5
Lidköping—Håkantorp .........	2,963	728	2,653	378	724	7,446	4.7	1.8
Lidköping—Kålland ............	6,060	2,289	—	1,431	—	9,780	22.2	9.9
Kinnekulle—Lidköping .........	7,905	3,038	—	547	—	11,490	6.8	4.3
Södra Kinnekulle..................	2,077	715	—	—	—	2,792	8.7	8.5
Västergötland—Göteborg ......	689	153	6,890	472	1,766	9,970	0.4	0.3
Lidköping—Skara — Stenstorp..	8,289	2,122	—	627	—	11,038	4.0	2.1
S:a Västgötabanor	27,083	9,045	9,543	3,455	2,490	52,516	1.8	ii
S:a ifrågav. cnsk. järnvägar	2,250.285	618,909	611,111	70079	270,885	8,821,269	18.2	11 2
Statens järnvägar ...............	515,000	145,000	243,000	122,000	116 000	1,141,000	1.0	0.6
Summa summarum	2,765,285	763,909	854,111	15)2,079	386,885	4,962,269

Ritning lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. (ii haft. (Nr S2. Bilaga.) 11*

162* Kungl. Majlis proposition Nr 82.

Tabell L 3. Ekonomiska uppgifter för 1925 rörande respektive banor.

	Km.	Godstrafik- inkomster	Brutto- inkomster	Utgifter	Vinst	Inkomst av råsocker-fabrika-tionens transporter
i Ystad—Eslöv .....................	76	1,027,000	1,545,000	1,346,000	199,000	297,414
1 Malmö—Ystad .....................	63	936,Otto	1,622,000	1,458,000	164,000	232,924
j Ystad — Gärsnäs—S:t Olof......	42	446,000	554,000	517,000	37,000	302,628
Ystad—Brösarp ..................	30	132,000	218,000	279,000	— 61,000	5,936
Börringe —Östratorp ............	22	224,000	271,000	223,000	48,000	166,362
S:a Ystadsbanorna	233	2,767 000	4,210,000	3,823,000	387,000	1,005,264
j Malmö—Simrishamn ............	121	1,241,000	1,874,0.00	1 1,957,000	— 83,000	170,052
\| Malmö—Trälleberg...............	33	636,000	1,040,000	2 971,000	69,000	331,598
Trälleberg —Bydsgård.......	35	488,000	582,000	508,000	74,000	343,630
Vellinge — Skanör — Falsterbo •• •	17	47,000	148,000	164,000	— 16,000	17,373
Västra Klagstorp—Tygelsjö	4	32,000	38,000	58,000	— 20,000	4,592
S:a Malmöbanorna	210	2,444,000	3,682,000	3,658,000	24,000	867,245
1 Malmö —Genarp ...............	29	255,000	357,000	355,000	2,000	37,785
Malmö—Limhamn ...............	5	143,000	157,000	150,000	7,000	1,817
Bjärred —Lund — Harlösa ......	35	195,000	370,000	390,000	— 20,000	26,96-1
Kävlinge—Barsebäck .........	16	72,000	98,000	95,000	3,000	53,693
Landskrona - Lund—Trälleberg	74	887,000	1,531,000	1,397,000	134,000	336,566
Landskrona & Hälsingborg ..	59	1,005,000	1,876.000	1,540,000	336,000	296,786
Hälsingborg—Hässleholm ......	122	2,165,000	3,303,000	3,028,000	275,000	102,548
Ängelholm—Klippan .........	27	124,000	227,000	242,000	— 15,000	26,131
Östra Skånes........................	187	1,604,000	2,454,000	2,469,000	— 15,000	■ 214,329
Kristianstad—Hässleholm ......	116	1,196,000	1,834,000	1,740,000	94,000	50,622
S:a övriga Skånebanor	670	7,646,000	12,207,000	11 406,000	801,000	1,147,241
Blekinge kustbanor...............	166	1,397,000	2,606,000	2,457 000	149,000	104,461
\| Östra Blekinge.....................	70	233,000	409,000	422,000	— 13,000	21,262!
Kalmar —Torsås ..................	40	262,000	493,000	493,000	—	22,061
Kalmar — Berga.....................	77	508,000	850,000	797,000	53,000	3,813
! Södra Ölands .....................	96	306,000	482,000	500,000	— 18,000	189.831
\| Gotlands .............................	116	609,000	937,000	842,000	95,000	192,037
1 Slite —Roma ........................	33	58,000	112,000	135,000	— 23,000	21,660
Klintehamn—Roma...............	23	85,000	122,000	124,000	— 2,000	50,380
Sydvästra Gotlands...............	27	28,000	42,000	59,000	— 17,000	8,767
S:a för Blekinge—Gotland	648	3,486,000	6,053 000	5,829,000	224000	614,272
Mellersta Östergötlands.........	125	531,000	1,089,000	1,094,<’00	— 5,000	109,884
Väderstad — Skänninge—Bränn.	44	71,000	193,000	207,000	— 14,000	22,556
Mjölby—Hästholmen ...........	31	82,000	151,000	206,000	— 55,000	1,568
Östra Centralbanan ............	141	961,000	1,585,000	1,578,000	7,000	723
S:a Östgötabanor	341	1,645,000	3,018,000	3,085,000	— 67,000	134,731
1 Lidköping—Håkantorp .........	28	157,000	424,000	405,000	19,000	7,446
'' Lidköping—Kålland .........	28	44,000	99,000	136,000	— 37,000	9,780
Kinnekulle - Lidköping ...	29	168,000	267,000	257,0H0	10,000	11,490
Södra Kinnekulle.................	9	32,000	33,000	38,000	— 5,000	2,792
Västergötland—Göteborg —	255	2,313,000	3,520,000	3,376,000	144,000	9,970
Lidköping—Skara—Stenstorp .	50	273,000	518,000	511,000	7,000	11,038
S:a Västgötabanor	399	2,987,000	4,861 000	4,723,000	138,000	52,516
S:a ifrågav. ensk. järnvägar	2501	20.975,000	34,031,000	32,524,000	1.507,000	3,821,269
Statens järnvägar.................	5,974	113 507,000	186,653,000	155.602,000	31,051,000	1,141,000

Frånsett 76,000 kronor utgift för upptagande av obligationslån,
Frånsett 96,000 kronor utgift för annan banas konkurs.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 82.

163

Bilaga litt. M.

Ekonomiska uppgifter rörande vissa järnvägar, vid vilka betodling äger rum.1

Järnväg	År	Km	Ton- km pr ban- km Tu- sental	Godstra- fikin- komster Kr.	Brutto- inkomster Kr.	Utgifter Kr.	Vinst Kr.	Inkomster av rå-socker-fabrika-tionens transpor-ter Kr.
Ystad—Eslöv...............	1925	76	78.7	1,027,000	1,545,000	1,346,000	199,000	297,414
	1926	76	71.0	798,000	1,284,000	1,206,000	78,000
	1927	76	76.7	825,000	1,292,000	1,235,000	57,000
	1928	76	85.7	902,000	1,347,000	1,277,000	70,000
Malmö—Ystad ............	1925	63	85.1	938,000	1,622,000	1,458,000	164,000	232,924
	1926	63	98.6	885,000	1,538,000	1,398,000	140,000
	1927	63	86.6	843,000	1,479,000	1,396,000	83,000
	1928	63	100.8	881,000	1,550,000	1,457,000	93,000
Ystad—Gärsnäs—S:t Olof	1925	42	42.8	446,000	554,000	517,000	37,000	302,628
	1926	42	17.1	156,000	253,000	413,000	— 160,000
	1927	42	33.9	322,000	412,000	437,000	— 25,000
	1928	42	38.2	342,000	428,000	448,000	— 20,000
Ystad—Brösarp...........	1925	30	16.6	132,000	218,000	279,000	— 61.000	5,936
	1926	30	18.6	134,000	214,000	267,000	— 53,000
	1927	30	19.1	128,000	207,000	257,000	— 50,000
	1928	30	18.o	115,000	210,000	242,000	— 32,000
Börringe—Östratorp......	1925	22	30.6	224,000	271,000	223,000	48,000	166,362
	1926	22	21.7	112,000	157,000	211,000	— 54,000
	1927	22	25.5	146,000	188,000	194,000	— 6,000
	1928	22	36.3	183,000	224,000	220,000	4,000
Summa Ystadbanorna	1925	233	61,4	2,767,000	4,210,000	3,823,000	387,000	1,005,264
	1926	233	57.8	2,085,000	3,446,000	3,495,000	— 49,000
	1927	233	59.4	2,264,000	3,578,000	3,519,000	59,000
	1928	233	67.7	2,423,000	3,759,000	3,644,000	115,000
Malmö—Simrishamn......	1925	121	79.0	1,241,000	1,874,000	8 1,957,000	— 83,000	170,052
	1926	121	80.8	1,290,000	1,893,000	1,909,000	— 16,000
	1927	121	76.8	1,212,000	1,798,000	1,869,000	— 71,000
	1928	121	80.7	1,217,000	1,804,000	1 809,000	— 5,000
Malmö—Trälleberg ......	1925	33	87.7	636,000	1,040,000	3 971,000	69,000	331,598
	1926	33	67.2	416,OnO	794,000	899,000	— 105,000
	1927	31	H8.4	506,000	868,000	896,000	— 28,000
	1928	34	95.8	653,000	1,031,000	953,000	78,000
T röneborg — Rydsgård •. •	1925	35	51.2	488,000	582,000	508,000	74,000	343,630
	1926	35	29.0	234,000	317,000	460,000	— 143,000
	1927	35	44.o	338,000	423,000	487,0''i0	— 64,000
Vellinge—Skanör—Fal-	1928	35	50.8	363,000	449,000	442,000	7,000
sterbo .....................	1925	17	12.8	47,000	148,000	164,000	— 16,000	17,373
	1926	17	7.1	31,000	136,000	157,000	— 21,000
	1927	17	9.9	43,000	145,000	165,000	— 20,000
	1928	17	10.7	40,000	146,000	148,000	— 2,000

1 Det bör anmärkas, att ovanstående siffror över de bokförda utgifterna och vinsterna för olika år ej alltid
äro rättvisande. Det förekommer nämligen, att under ogynnsamma år sådana åtgärder, medförande ökade
utgifter, sorn då bort företagas, i viss utsträckning uppskjutas till följande år. Med hänsyn därtill kan resultatet
av den under 1926 inskränkta betodlingen lia varit ogynnsammare, än siffrorna i och för sig utvisa.

8 Frånsett 76,000 kr. utgift för upptagande av obligationslån.

8 t> 96,000 » » » annan banas konkurs.

164

Kungl. Majlis proposition Nr 82.

Järnväg	År	Km	Ton- km pr ban- km Tu- sental	Godstra- fikin- komster Kr.	Brutto- inkomster Kr.	Utgifter Kr.	Vinst Kr.	Inkomster av rå-socker-fabrika-tionens transpor-ter Kr.
Västra Klagstorp—Tygel-
sjö...........................	1925	4	28.2	32,000	38,000	58,000	— 20,000	4,592
1926	4	26.0	29,000	38,000	55,000	— 17,000
	1927	4	13.4	18,000	20,000	44,000	— 24,000
	1928	4	12.4	14,000	16,000	34,000	— 18,000
Summa Malm (»hallorna	1925	210	69.8	2,444,000	3,682,000	3,658,000	24,000	867,245
	1926	210	62.6	2,000,000	3,178,000	3,480,000	— 302,000
	1927	211	62.9	2,117,000	3,254,000	3,461,000	— 207,000
	1928	211	70.9	2,287,000	3,446,000	3,386,000	60,000
Malmö—Genarp............	1925	29	37.6	255,000	357,000	355,000	2,000	37,785
	1926	29	31.3	198.000	291,000	305,000	— 14,000
	1927	29	21.8	173,000	260,000	278,000	— 18,000
	1928	29	24.6	175,000	262,000	254,000	8,000
Malmö—Limhamn.........	1925	5	89.1	143,000	157,000	150,000	7,000	1,817
	1926	5	96.6	155,000	171,000	163,000	8,000
	1927	5	88.1	137,000	150,000	150,000	—
	1928	5	85.2	129,000	140,000	140,000	—
Bjärred—Lund—Harlösa	1925	35	26.3	195,000	370,000	390,000	— 20,000	26,964
	1926	35	26.4	165,000	346,000	366,000	— 20,000
	1927	35	28.9	185,000	343,000	382,000	— 39,000
Landskrona—Lund—	1928	35	34.3	217,000	358,000	389,000	— 31,000
Trälleberg ..............	1925	74	75.1	887,000	1,531,000	1,397,000	134,000	336,566
	1926	74	71.7	737,000	1,342,000	1,246,000	96,000
	1927	74	63.6	723,000	1,285,000	1,191,000	94,000
	1928	74	65.7	745,000	1,334,000	1,213,000	121,000
Landskrona & Hälsingb.	1925	59	84.7	1,005,000	1,876,000	1,540,000	336,000	296,786
	1926	59	70.4	763,000	1,933,000	1,646,000	287,000
	1927	59	89.2	883,000	1,720,000	1,465,000	255,000
	1928	59	97.3	922,000	1,761,000	1,473,000	288,000
Hälsingborg—Hässleholm	1925	122	150.6	2,165,000	3,303,000	3,028,000	275,000	102,548
	1926	122	154.2	2,179,000	3,308,000	2,918.000	390,000
	1927	122	153.1	2,065,000	3,213,000	2,951,000	262,000
	1928	122	153.8	2,034,000	3,195,000	2,958,000	237,000
Ängelholm—Klippan......	1925	27	17.8	124,000	227,000	242,000	— 15,000	26,131
1926	27	14.2	97,000	199,000	263,000	— 64,000
	1927	27	18.6	109,000	202,000	202,000	—
	1928	27	19.5	102,000	201,000	201,000	—
Östra Skånes ...............	1925	187	55.4	1,604,000	2,454,000	2,469,000	— 15,000	214,329
	1926	186	53.4	1,445,000	2,246,000	2,312,000	— 66,000
	1927	187	59.8	1,479,000	2,239,000	2,383,000	— 144,000
	1928	187	56.3	1,326,000	2,071,000	2,233,000	— 162,000
Kristianstad—Hässleholm	1925	116	68.0	1,196,000	1,834,000	1,740,000	94,000	50,622
	1926	116	58.6	1,057,000	1,672,000	1,610,000	62,000
	1927	116	64.2	1,072,000	1,690,000	1,619,000	71,000
Summa övriga Skåne-	1928	116	65.3	1,038,000	1,677,000	1,606,000	71,000
banor .....................	1925	654	76.6	7,574,000	12,109,000	11,311,000	798,000	1,093,548
	1926	653	73.1	6,796,000	11,508,000	10,829,000	679,000
	1927	654	76.8	6,826,000	11,102,000	10,621.000	481,000
	1928	654	77.0	6,688,000	l 0,999,000	10.467.000	532.000

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

165

Järnväg	År	Km	Ton- km pr ban- km Tu- sental	Gods tra-fikin-komster Kr.	Brutto- inkomster Kr.	Utgifter Kr.	Vinst Kr.	Inkomster av rå-socker-fabrika-tionens transpor-ter Kr.
Blekinge kustbanor inkl.
Bredåkra—Tingsryd	1925	207	54.7	1,585,000	2,892,000	2,742,000	150,000	104,461
	1926	207	52.9	1,472,000	2,745,000	2,622,000	123,000
	1927	207	62.7	1,561,000	2,838,000	2,639,000	199,000
	1928	207	63.1	1,555,000	2,808,000	2,638,000	170,000
Östra Blekinge ...........	1925	70	21.7	233,000	409,000	422,000	— 13,000	21,262
	1926	70	20.9	209,000	368,000	367,000	1,000
	1927	70	34.4	246,000	421,000	409,000	12,000
	1928	70	45.1	278,000	446,000	437,000	9,000
Kalmar—Torsås ............	1925	40	38.7	262,000	493,000	493,000	—	22,061
	1926	40	34.9	257,000	485,000	485,000	—
	1927	40	39.8	266,000	482,000	482,000	—
	1928	40	39.1	260,000	471,000	471,000	—
Kalmar—Berga ............	1925	77	55.7	508,000	850,000	797,000	53,000	3,813
	1926	77	60.7	527,000	867,000	854,000	13,000
	1927	77	68.4	541,000	875,000	825,000	50,000
	1928	77	66.2	542,000	867,000	808,000	59,000
Ölands järnvägar (Södra
Ölands + Borgholm—
Böda) ....................	1925	151	13.6	377,000	662,000	685,000	— 23,000	189,831
	1926	151	5.9	206,000	472.000	599,000	— 127,000
	1927	151	12.7	340,000	575,000	598,000	— 23,000
	1928	151	12.7	332,000	540,000	540,000	—
Gotlands .....................	1925	116	26.3	609,000	937,000	842,000	95,000	192,037
	1926	116	20.7	494,000	808,000	749,000	59,000
	1927	116	25.6	567,000	884,000	774,000	110,000
	1928	116	26.1	573,000	901,000	808,000	93,000
Slite —Roma ...............	1925	33	6.6	58,000	112,000	135,000	— 23,000	21,660
	1926	33	8.3	53,000	113,000	97,000	16,000
	1927	33	9.3	52,000	96,000	96,000	—
	1928	33	8.6	52,000	92,000	1 91,000	1,000
Klintehamn—Roma inkl.
Sydvästra Gotlands ...	1925	50	12.6	112,000	164,000	183,000	— 19,000	59,147
	1926	50	8.2	76,000	124,000	181,000	— 57,000
	1927	50	10.1	96,000	141,000	232,000	— 91,000
	1928	50	11.8	98,000	145,000	185,000	— 40,000
Summa för Blekinge—
Gotland ...............	1925	744	33,i	3,744,000	6,519,000	6,299,000	220,000	614,272
	1926	744	30.2	3,294,000	5,982,000	5,954,000	28,000
	1927	744	37.6	3,669,000	6,312,000	6,055,000	257,000
	1928	744	38.0	3,690,000	6,270,000	5,978,000	292,000
Mellersta Östergötlands	1925	125	22.3	531,000	1,089,000	1,094,000	— 5,000	109,884
	1926	125	12.8	384,000	914,000	992,000	— 78,000
	1927	125	19.6	443,000	952,000	976,000	— 24,000
Väderstad—Skänninge—	1928	125	20.6	429,000	894,000	954,000	- 60,000
Bränninge ...............	1925	44	8.4	71,000	193,000	207,000	— 14,000	22,556
	1926	44	4.0	43,000	93,000	187,000	— 94,000
	1927	44	6.1	52,000	100,000	166,000	— 66,000
	1928	44	6.4	50,000	93,000	173,000	— 80,000

1 Fransett 368,231 kr. avskrivningar, vilka möjliggjorts därigenom att staten efterskänkt cirka 650,000
kronor.

166*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Järnväg	År	Km	Ton- km pr ban- km Tu- sental	Godstra- fikin- komster Kr.	Brutto- inkomster Kr.	Utgifter Kr.	Vinst Kr.	Inkomster av rå-socker-fabrika-tionens transpor-ter Kr.
Mjölby—Hästholmen ...	1925	31	9.9	82,000	151,000	206,000	— 55.000	1,568
	1926	31	8.9	74,000	138,000	197,000	— 59,000
	1927	31	9.1	75,000	139,000	139,000	_
	1928	31	9.5	74,000	133,000	133,000	—
Östra Centralbanan ......	1925	141	53.1	961,000	1,585,000	1,578,000	7,000	723
	1926	141	51.9	952,000	1,561,000	1,555,000	6,000
	1927	141	55. s	958,000	1,556,000	1,574,000	— 18,000
	1928	141	60.9	999,000	1,571,000	1,559,000	12,000
Summa Östgötabanor	1925	341	32.1	1,645,000	3,018,000	3,085,000	— 67,000	134,731
	1926	341	27.5	1,453,000	2,706,000	2,931,000	— 225,000
	1927	341	31.9	1,528,000	2,747,000	2,855,000	— 108,000
	1928	341	34.4	1,552,000	2,691,000	2,819,000	— 128,000
Lidköping—Håkantorp...	1925	28	35.2	157,000	424,000	405,000	19,000	7,446
	1926	28	36.5	151,000	403,000	386,000	17,000
	1927	28	41.8	156,000	394,000	378,000	16,000
	1928	28	47.6	176,000	425,000	407,000	18,000
Lidköping—Kålland ......	1925	28	6.8	44,000	99,000	136,000	— 37,000	9,780
	1926	28	6.3	39,000	88,000	136,000	— 48.000
	1927	28	5.7	37,000	79,000	99,000	— 20,000
	1928	28	5.8	37,000	69,000	73,000	— 4,000
Kinnekulle —Lidköping...	1925	29	44.2	168,000	267,000	257,000	10,000	11,490
	1926	29	36.7	140,000	237,000	237,000	—
	1927	29	46.1	154,000	243,000	243,000	—
	1928	29	38.3	146,000	234,000	234,000	—
Södra Kinnekulle .........	1925	9	11.3	32,000	33,000	38,000	— 5,000	2,792
	1926	6	8.9	25,000	28,000	37,000	— 9,000
	1927	5	21.0	29,000	30,000	39,000	— 9,000
	1928	4	29.3	25,000	26,000	26,000	—
Västergötland—Göteb. ...	1925	255	99.6	2,313,000	3,520,000	3,376,000	144,000	9,970
	1926	255	101.2	2,336,000	3,486,000	3,311,000	175,000
	1927	255	119.4	2,397,000	3,521,000	3,324,000	197,000
lidköping—Skara—	1928	255	116.1	2,314,000	3,411,000	3,266,000	145,000
Stenstorp .............	1925	50	28.0	273,000	518,000	511,000	7,000	11,038
	1926	50	25.2	245,000	469,000	468,000	1,000
	1927	50	28.1	241,000	466,000	466,000	—
	1928	50	24.7	217,000	430,000	430,000	—
Summa Västgötabanor	1925	399	73.6	2,987,000	4,861,000	4,723,000	138,000	52,516
	1926	396	74.4	2,936,000	4,711,000	4,575,000	136,000
	1927	395	87.7	3,014,000	4.733,000	4,549,000	184,000
	1928	394	85.3	2,915,000	4,595,000	4,436,000	159,000
Summa ifrågavarande
ensk. järnvägar......	1925	2,581	55.s	21,161,000	34,399,000	32,899,000	1,500,000	3,767,576
	1926	2,577	52.6	18,564,000	31,531,000	31,264,000	267,000
	1927	2,578	58.4	19,418,000	31,726,000	31,060,000	666,000
	1928	2,577	60.2	19,555,000	31,760,000	30,730,000	1,030,000
Statens järnvägar......	1925	5,974	395.4	113,507,000	186,653,000	155,602,000	31,051,000	1,141,000
	1926	6,108	401.1	117,116,000	191,259,000 158,399,000	32,860,000
	1927	6,228	422.8	119,116,000	195,189,000 159,102,000	36,087,000
	1928	6,3öt)	327.4	108,586,000	186,451,000 158,464,000	27,987,000

Kungl. Majlis proposition Nr 82.

*167

Bilaga litt. N.

Om betydelsen för Sveriges handelsbalans av den inhemska betodlingen
och den därpå grundade sockerindustrien.

Av förste amanuensen hos kommerskollegium Nils Malmfors.

Betodlingen i Sverige liksom även den därpå grundade råsockerindustrien
är ju uteslutande hänvisad till hemmamarknaden för produktionens avsättning.
Samtidigt användas inom deras drift jämförelsevis ringa kvantiteter
varor av utländskt ursprung. Vid en undersökning av den inhemska betodlingens
och råsockerindustriens betydelse för Sveriges handelsbalans blir
därför uppgiften närmast att söka utreda, vilka följder ett nedläggande av
nämnda produktionsgrenar skulle hava på varuutbytet mellan Sverige och utlandet.
Det ligger i sakens natur, att en dylik utredning måste bygga på
mer eller mindre lösa antaganden, som under nyssnämnda förutsättning
göras beträffande den framtida utvecklingen av vårt lands utrikeshandel,
och att därför resultatet därav blir i hög grad osäkert. De beräkningar,
som nedan framläggas till frågans belysning, äro följaktligen att anse endast
som ett försök att i stora drag ange, vilka förskjutningar som under angivna
förutsättningar sannolikt komma att inträda i Sveriges utrikeshandel
samt den ungefärliga omfattningen därav.

Beräkningarna örn utrikeshandelns förskjutningar måste i första hand
grundas på vissa antaganden örn produktionen och konsumtionen inom landet.
Ehuru dessa till sitt omfång i stort sett torde böra förutsättas förbli oförändrade,
lärer man likväl ej kunna undgå att taga hänsyn till åtskilliga
däri inträdande förskjutningar. En nedläggning av betodlingen kommer
nämligen att följas av en omläggning av jordbruket i därav berörda trakter
av landet. Jämsides därmed frigöras produktiva krafter, som för närvarande
äro sysselsatta i råsockerindustrien och jämväl i betodlingen,1 och
överföras så småningom till andra produktionsgrenar.

För att ens tillnärmelsevis kunna bedöma, huru ett dylikt överförande
av arbetskraft m. m. kommer att ske, erfordras givetvis en mycket ingående
undersökning. Någon anledning att nu utföra en sådan har ej förelegat.
Om storleken av de produktiva krafter, varom här är fråga, erhåller man
dock för råsockerindustriens vidkommande ett visst begrepp av det förhållandet,
att denna industris tillverkningsvärde för året 1927/1928 enligt
den officiella statistiken efter avdrag av de inköpta betornas värde uppgick
till ungefär 20 miljoner kronor, vilket belopp sålunda kan anses motsvara
råsockerindustriens manufaktureringskostnader, inklusive vinst, samma år.
Till dessa kostnader äro emellertid att hänföra ränteutgifter för industriens
fasta fabriksanläggningar med i runt tal 4 miljoner kronor, varför,
om man antager att värdet av dessa anläggningar under angiven förutsättning
borde helt avskrivas, det av manufaktureringsvärdet skulle återstå
drygt 15 miljoner kronor. Detta belopp torde, frånsett kostnaden för täc 1

I)ct bör nämligen erinras om att behovet av bl. a. arbetskraft är väsentligt större vid
betodling än vid annan odling.

168* Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

kande av industriens behov av kol och koks, vilken kostnad kan beräknas
till högst 2 miljoner kronor, i allt väsentligt motsvaras av årsutgifter för
inhemskt arbete och kapital, som genom råsockerindustriens nedläggning
frigöras och så småningom överföras till andra näringsgrenar.

Även ifråga örn huru omläggningen inom jordbruket kommer att verkställas
råder helt naturligt stor osäkerhet. Enligt den i de sakkunnigas
yttrande antydda uppfattningen rörande den sannolika utvecklingen av
jordbruket i av betodlingen berörda trakter, därest denna nedlades, skulle
med all sannolikhet den animaliska produktionen i så fall stiga. Örn man
i överensstämmelse därmed och på basis av de antaganden, vilka direktören
i Sveriges allmänna lantbrukssällskap L. Nanneson angivit i sina beräkningar
över produktionskostnaderna vid betodling (Bilaga litt H.), förutsätter,
att å hälften av den genom betodlingens upphörande lediga jorden odlas
foderrotfrukter samt att återstoden utlägges till vall, skulle detta på sätt
nedan framgår medföra en ökad produktion av fodermedel och ett minskat
behov av konstgödsel.

I genomsnitt under åren 1923/1924, 1924/1925, 1925/1926, 1927/1928 och
1928/19291 odlades 41,510 hektar med sockerbetor samt erhölls en skörd av
1,047,836 ton betor. För enkelhetens skull räknas emellertid i det följande
med en medelareal av 41,000 hektar och en medelskörd av 1 miljon ton betor.

Utgår man från att som biprodukt vid betodlingen erhålles av blast och
betmassa 6.1 foderenheter per deciton betor, skulle av en medelskörd av
sockerbetor erhållas 61.o miljoner foderenheter i dylika fodermedel. Samtidigt
erfordras konstgödsel till ett värde av 87 kronor per hektar eller för
hela sockerbetsarealen 3.6 miljoner kronor.

Örn i stället å hälften av arealen odlas foderrotfrukter, varav erhållas
5,050 foderenheter per hektar, och andra hälften utlägges till vall, som ger
2,540 foderenheter per hektar, skulle produktionen av fodermedel i sådant
fall å hela arealen uppgå till 155.6 miljoner foderenheter. Till konstgödsel
åtginge samtidigt 87 kronor per hektar å den ena hälften av arealen (till
foderrotfrukterna) och 46 kronor per hektar till gödsel å den andra hälften
(till vallen) eller tillhopa för hela arealen 2.7 milj. kronor.

Genom en dylik omläggning ökas sålunda produktionen av fodermedel
med 155.6 miljoner—61.o miljoner = 94.6 miljoner eller drygt 90 miljoner
foderenheter samt minskas konstgödselbehovet med 3.6 miljoner—2.7 miljoner
= 0.9 miljoner eller knappt en miljon kronor.

De svårigheter, som mött, när det gällt att i stora drag ange de förändringar,
som komma att inträda i landets produktion vid en nedläggning av
betodlingen och råsockerindustrien, framträda givetvis än starkare, när man
går att undersöka verkningarna å utrikeshandeln av en dylik nedläggning.
Därjämte tillkommer, att en viss osäkerhet vidlåder en dylik undersökning
jämväl i det hänseendet, att priserna å de olika varuslagen kunna
röna inflytande av de förändringar i produktionen, som enligt vad ovan
utvecklats, äro att förvänta. Visserligen torde med hänsyn till de jämförelsevis
begränsade kvantiteter, varom här är fråga, varken importeller
exportpriserna beröras därav, men däremot synes ej uteslutet, att å
hemmamarknaden rubbningar i varupriserna kunna inträda, vilka ytterligare
komplicera läget. Någon som helst hänsyn därtill har dock ej kunnat

1 1926—1927 var betodlingen som bekant praktiskt inställd. Någon hänsyn till detta albar
därtör ej tagits.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82. *169

tagas. I detta sammanhang bör möjligen även framhållas, att nedanstående
kalkyler utgå från det prisläge, som för närvarande kan anses i stort
sett gälla. Emellertid är det uppenbart med hänsyn till den instabilitet,
som på senare tid kännetecknat marknaden för såväl socker som jordbruksprodukter
i allmänhet, att betydande prisförskjutningar redan inom en snar
framtid äro möjliga.

Verkningarna å Sveriges utrikeshandel av betodlingens och råsockerindustriens
bortfallande lärer i första hand bestå däri, att importen av råsocker
kommer att stiga. Under förutsättning att nuvarande råsockertull bibehålies,
torde importökningen komma att ungefär motsvara den bortfallna
inhemska råsockerproduktionen. Denna utgjorde i medeltal under åren
1923/1924, 1924/1925, 1925/1926, 1927/1928 och 1928/1929 159,144 ton eller
i runt tal 160,000 ton. Efter ett pris av 17 öre per kilogram råsocker eif
svensk hamn skulle sålunda importens värde komma att ökas med 27.2 miljoner
kronor. Toges däremot råsockertullen bort och samtidigt tullen å raffinerat
socker nedsattes i motsvarande grad, komme med hänsyn till den sannolikt
inträdande stegringen i sockerkonsumtionen importen av råsocker att ökas.
Givetvis är det dock omöjligt att härom göra några beräkningar.

Till ovannämnda belopp 27.2 miljoner kronor skola läggas 2.5 miljoner
kronor, motsvarande värdet av den till följd av råsockerfabrikationens nedläggande
uteblivna produktionen av omkring 24,500 för melass, vilket torde
nödvändiggöra en motsvarande ökning i melassimporten. Samtidigt bör
emellertid från samma belopp dragas värdet av den årliga förbrukningen
vid sagda fabriker av kol och koks eller cirka 2.0 miljoner kronor. Så
långt man alltså nu kunnat siffermässigt beräkna, skulle genom råsockerproduktionens
upphörande — under angivna antaganden — handelsbalansen
försämras med ungefär 28 miljoner kronor.

Vad därefter beträffar frågan i vad mån den ovan angivna omläggningen
av jordbruket från betodling till ökad animalisk produktion skulle påverka
Sveriges handelsutbyte med utlandet, har efter samråd med direktören Nanneson
följande beräkningar verkställts. Ökningen i fodermedelsproduktionen
med 90 miljoner foderenheter kan antagas med 30 miljoner foderenheter
minska vår import av saftfoder och med 60 miljoner foderenheter bidraga
till att öka vår animaliska produktion, varvid dock för att dessa senare
foderenheter (avseende främst saftfoder) skola kunna utnyttjas en ökad
import av vissa slags kraftfoder med cirka 20 miljoner foderenheter erfordras.
Resultatet skulle sålunda bli, att kraftfoderimporten nedsattes med
10 miljoner foderenheter och att till ökad animalisk produktion åtginge 80
miljoner foderenheter.

Av sistnämnda kvantitet antagas 75 % bidraga till mjölkproduktionens
stegring och 25 % användas för uppfödning av ungdjur. Vidare förutsättes,
att av en foderenhet erliålles 1.3 kilogram mjölk, att för erhållande av ett
kilogram smör erfordras 25 kilogram mjölk, samt att för uppfödning av
slaktdjur med 500 kilograms levande vikt behövas 4,000 foderenheter. Detta
skulle innebära, att av ovan omnämnda 80 miljoner foderenheter erhölles

3,100,000 kilogram smör samt

dels x 80,000,000 x 4 qqq =] 5,000 stycken slaktdjur.

Gör man det antagandet, att hela denna ökning i den animaliska produk -

dels

75 1 s

i00 X 80’00°’000 X 25 =

170*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

tionen inom landet medför motsvarande exportökning, samt beaktas den
minskade införseln av fodermedel och konstgödsel1, skulle följaktligen omläggningen
av jordbruket påverka vår handelsbalans på följande sätt.
Exporten skulle ökas med:

3,i miljoner kilogram smör a 3 kronor........................ 9.3 miljoner kronor

5,000 slaktdjur å 250 kronor............................................ 1.2 » »

Summa 10.5 miljoner kronor.

Importen skulle minskas med:

E miljoner foderenheter a 15 öre................................... 1,5 miljoner kronor

konstgödsel till ett värde av ............................................ l.o » »

Summa 2.5 miljoner kronor
Genom den förutsatta omläggningen av jordbruket skulle således den
ovan siffermässigt angivna försämringen av handelsbalansen till följd av
råsockerindustriens nedläggning, 28 miljoner kronor, minskas med 13 miljoner
kronor, varför alitsa en nettoförsämring av handelsbalansen med 15
miljoner kronor skulle återstå. Det torde emellertid böra erinras örn att
därvid hänsyn ej tagits till de produktiva krafter, vilka, såsom förut framhållits,
genom nedläggandet av råsockerindustrien och delvis betodlingen,
frigöras och så småningom överföras till andra näringsgrenar och därigenom
med all sannolikhet kunna förväntas påverka handelsbalansen i gynnsam
riktning.

Slutligen bör även framhållas, att därest betodlingen och råsockerindustrien
skulle nedläggas men råsockertullen bibehållas oförändrad som finanstull,
kommer genom den antagna ökningen i råsockerimporten av 160,000
ton ett belopp örn ej mindre än 11.2 miljoner kronor att inflyta i statskassan.

Som minskningen i konstgödselbehovet efter omläggningen framför allt hänför sig till
chilesalpeter, torde den ha till följd en motsvarande nedgång i importen av konstgödsel.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

*171

1927-1931.

Bilaga litt, O.

KONTRAKT

angående leverans av sockerbetor
till

Svenska Sockerfabriks Aktiebolagets
Fabrik i ....................................................

Undertecknad............................................................................................................

förbinder sig härmed att i enlighet med omstående kontraktsbestämmelser
för betkampanjerna 1927, 1928, 1929, 1930 och 1931 å....................................

odla och till Svenska Sockerfabriks Aktiebolaget i ...................................

leverera sockerbetor från ........................ hektar. Leveransen sker vid

.. den .................................... 19.....

Svenska Sockerfabriks Aktiebolaget.

genom ...........................................

Bevittnas av:

Kontraktsbestämmelser.

Betornas odling.

§ 1.

Betodlaren får icke under någon som helst förevändning å samma egendom
odla sockerbetor till annan än Svenska Sockerfabriks Aktiebolaget.

§ 2.

För sådden erforderligt väl rengjort frö av hög grobarhet levereras av
Svenska Sockerfabriks Aktiebolaget kostnadsfritt till en kvantitet av,
örn möjligt, 24 kilogram pr hektar med lägst 75 % grobarhet. Fröets
grobarhet får kontrolleras av betodlareföreningen och lägre grobarhet än
75 % utjämnas genom ökad frökvantitet. Kan bolaget på grund av hinder
för fröimport eller annan force majeure icke tillhandahålla samtliga betodlare
minst 20 kilogram sockerbetsfrö pr hektar av hela den till bolaget
kontraherade arealen, är varje betodlare skyldig, efter meddelande från
bolaget, minska sin tecknade odlingsareal i proportion till bolagets förmåga
att leverera alla odlare frö efter en utsädeskvantitet av 20 kg. pr
hektar.

172!

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Skulle betskorden icke komma att levereras till bolaget, skall, såvida ej
naturhinder eller omöjlighet att erhålla arbetskraft till skäligt pris vari+
orsaken därtill odlaren betala erhållet frö efter bolagets självkostnadspris.
Sockerbetor odiade efter annat frö än det fabriken lämnat, mottagas ej.

Betodlare!oreningen skall aga rättighet att låta taga generalprov av betIroet,
sa fort detsamma anlänt till fabriken.

§ 3.

.Betblasten får icke före skörden avtagas eller avbetas. Vid upptagningen
skola betorna väl befrias från jord och blast
Betor, som ej ordentligt befriats från blast, mottagas ej av fabriken
Betorna skola efter upptagningen noga skyddas mot frost.

Kontrollmätning- ay betfälten.

§ 4.

Svenska Sockerfabriks Aktiebolaget förbehåller sig rättighet att när
som helst låta besiktiga och uppmäta betfälten samt att taga prov å
växande betor. Uppmätningen kommer att äga rum genom ombud, utsedda
av bolaget, och gälla därför följande bestämmelser:

a) Förrättningsmannen kommer att vid uppmätningen anmäla sig å
vederbörande gård eller egendom, och äger odlaren eller hans ombud närvara
vid uppmätningen. Odlaren är skyldig att för förrättningsmannen
anmäla alla fält, å vilka han odlar betor.

b) Uppmätningen kommer att göras i hektar, men skall icke mindre
brakdelar an tiondels hektar upptagas, dock på så sätt att, örn en odlare
har mera än ett sockerbetsfält, dessas areal sammanslås, innan nämnda
bråkdelar uteslutas. Skulle hela arealen enligt ett kontrakt vara mindre
än Vio hektar, räknas den dock som fullt Vio hektar.

c) Resultatet av uppmätningen kommer att delgivas de betodlare, vilkas
areal befunnits oriktig, så tidigt som möjligt, dock senast den 1
september.

d) Skulle odlare anse, att felmätning ägt rum, äger han genom behörig
lantmätare eller annan fullt kompetent person, som av bolaget godkännes,
före den 25 september styrka detta, i vilket fall kostnaden för
denna förrättning betalas av bolaget, men i motsatt fall av betodlaren själv.

e) Har odlaren icke före den 25 september inlämnat bevis örn den genom
ny uppmätning utrönta arealen, äger den av bolaget verkställda uppmätningen
vitsord.

leverans.

§ 5.

För sockerbetor, som levereras till sockerfabriken, betalar fabriken halva
frakten från den järnvägs- eller vågstation, där leveransen skett, till

.......................... järnvägsstation, dock högst 15 öre pr dt.,

resterande frakt påföres leverantören att av honom gottgöras, och lägges
därvid den invägda bruttovikten (d. v. s. betvikten utan avdrag av smuts
etc.) till grund. Örn smutsprocenten överstiger 10 % men icke 20 % av
betornas bruttovikt, är leverantören skyldig att ensam betala hela frakten
för överskjutande jord. Örn smutsprocenten överstiger 20 %, är betodlaren
skyldig att ensam betala frakten för all jord.

173

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Viktnota jämte uträkning: av den verkliga nettovikten å verkställd
betleverans skall om möjligt tillhandahållas betodlaren senast inom två
dagar efter den, då betorna lossats.

Levereras betorna å järnvägsvagn direkt till fabriken, skall tiden för
viktnotas avlämnande beräknas från vagnens ankomst till fabriken.

Sker betleverans å tid, då fabrikens betvågar icke äro öppna, eller å
ställe, där fabriken icke har betvåg, vare levarantören skyldig lasta betorna
å järnvägsvagn att tillställas bolagets fabrik i hela vagnslaster.

Enär bolaget icke mottager betor å upplag vid vågstationerna, skola
därstädes avlämnade betor av leverantören direkt upplastas i järnvägsvagn.
Bolaget vare dock skyldigt att, i händelse järnvägsvagn saknas,
utan onödigt dröjsmål ställa upplagsplats till förfogande för avlastning
av de betor, som enligt uppgjord leveransplan skola levereras och redan
äro under transport.

Hava planenligt levererade betor ej vederbörligen mottagits, skall vågmästaren
ovillkorligen härom göra anteckning i på vågstationen befintlig
liggare för anteckningar. I denna liggare skall också antecknas med vågmästarens
godkännande mellan leverantörer gjort leveransbyte eller annan
av vågmästaren medgiven ändring i leverans. Liggaren får när som
helst granskas av leverantörer eller deras ombud, då vågstationen hålles
öppen.

Leverans enligt leveransplan får ske å vilken tid på dagen som helst, då
vågen hålles öppen, men bör tillses, att mottagningen i görligaste mån fördelas
över hela dagen efter överenskommelse med vågmästaren.

§ 6.

Betorna få vid leveransen ej vara grodda eller uppblandade med andra
rotfrukter, jord, halm, tång, gräs, betblast eller dylikt. Påträffas i leverans
sten eller skämda betor eller betor, som varit frusna och upptinade,
äger bolaget rätt att avvisa leveransen.

Sker leverans av frusna betor, skall detta anmälas vid leverans vid fabriksvågen
eller vågstation före lossningen till vederbörande vågmästare
och vid leverans i hel järnvägsvagn direkt till fabriken med uppgift
örn järnvägsvagnens nummer.

§ 7.

Odlaren är skyldig att å dagar, som av fabriken bestämmas, avlasta betorna
i bettius, å järnvägsvagn eller upplagsplats, efter anvisning av fabrikens
ombud, dock bör tillses, att överansträngning av dragare vid dessa
platser ej må förekomma, ävensom att fordran ej utan tvingande skäl
framställes, att betorna vid upplag skola uppkastas högre än 21U meter.

Därest väderleks- eller trafikförhållanden eller inträffad arbetsnedläggelse
eller annan forre majeure utgöra hinder för betornas mottagande,
vare leverantören skyldig uppskjuta leveransen, till dess hindret upphört.
Fabriken vare i alla händelser skyldig mottaga betleveransen senast före
den 15 januari.

Därest betodlaren av enahanda anledning blir hindrad att verkställa
sin leverans enligt uppgjord leveransplan, är bolaget i varje fall skyldigt
emottaga leveransen vid närmaste fabrik, där kampanjen fortfarande är
i gång, utan annat fraktbidrag från bolaget än det, som skulle tillkomma
betodlaren vid leverans till den fabrik, med vilken betodlingen kontraherats.

174*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Sedan odlaren levererat 50 % av sin betkvantitet, äger bolaget, i händelse
brist å upplagsplats eller dylikt hindrar mottagningen, inställa
leveransen tills hindret upphör. Varar sådant inställande mer än sammanlagt
3 dagar och varder därigenom leverans, som sker med skjuts
direkt till fabrik, fördröjd till efter den 15 november, skall — där
ej force majeure vållat inställandet — bestämmelsen örn täckningsersättning
även vid leverans direkt till fabrik tillämpas för odlare, vars
leverans sålunda blivit fördröjd, på det sätt att odlarens totala leverans
delas med antalet mottagningsdagar vid fabriken och den myckenhet, som
sålunda faller på varje dag, anses vara den, som odlaren skulle hava
levererat under varje dag, som hans leverans varit inställd utöver 3 dagar.

Skulle bolaget så önska, är odlaren skyldig leverera betorna till annan
bolaget tillhörig fabrik än den ovannämnda, varvid såväl sockerhalt som
frakter för betor, betmassa och sockersnitsel regleras med hänsyn till den
fabrik, dit betorna kontralierats, men är betodlaren skyldig att mottaga
berörda biprodukter från den fabrik, vid vilken betorna avverkats.

Pris.

§ 8.

För i enlighet med förestående bestämmelser levererade, fullständigt
rengjorda sockerbetor, vilkas nettovikt blivit utrönt genom verkställd
provtvättning, utgår betalning beräknad på följande sätt:

Till grund för prisberäkningen lägges medelpriset å 1 kg. K 5 enligt
Svenska Sockerfabriks Aktiebolagets priskurant vid försäljning till engrossister
under tiden från den 1 februari det år, betorna odlas, till den 31
januari nästföljande år, sedan därifrån dragits dels sockerskatten och dels
den i noteringen ingående engrossrabatten — f. n. 4 % av bruttopriset.
Det sålunda framräknade effektiva krossmelispriset utgör grundtalet för
betprisberäkningen. För 100 kg. sockerbetor med 16 % sockerhalt utgör
priset 6.5 gånger ovannämnda grundtal (= grundpriset).

För varje Vio % ökning eller minskning i medelsockerhalten röner betpriset
ett tillägg eller avdrag av 1 öre pr 100 kg. betor.

För sockerbetor, som per järnväg levereras efter den 15 november, betalar
bolaget såsom ersättning för extra täckningskostnader ett tilläggspris
av 20 öre per 100 kg. Detta tilläggspris utgår dock icke för den
betkvantitet, som odlaren enligt av fabriken för varje år upprättad leveransplan
varit oförhindad att leverera senast den 15 november, ej heller
för betor, som vid inlastning i järnvägsvagnen äro skadade av frost. —-Uppgöres särskild till dagskvantiteten bestämd leveransplan för direkt
till fabrik framkörda betor i likhet med vad som gäller för järnvägsbetor,
utgår även för dessa betor nyss sagda tilläggspris av 20 öre per 100 kg.
vid leverans efter den 15 november under enhanda förutsättningar.

Under leveranstiden betalas för levererade betor å conto ett belopp, som
motsvarar genomsnittspriset å krossad melis under tiden den 1 februari—
den 1 oktober, med avdrag av 10 % och med rätt för bolaget att, örn
bolaget finner prisförhållandena på socker å världsmarknaden därtill giva
anledning, öka detta avdrag. Betprisets slutreglering skall ske snarast
möjligt efter den 31 januari och senast den 28 februari. Tilläggspriset för
extra täckningskostnader och för högre sockerhalt än 16 %, där sådant
skall utgå, utbetalas samtidigt. Till grund för beräkningen av betpriset
tjäna för övrigt följande närmare bestämmelser:

Mom. 1. Undersökningen av medelsockerhalten göres å de betor, som i

175

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

fabriken avverkas från kampanjens början intill december månads utgång,
eller, örn kampanjen redan dessförinnan avslutats, från kampenjens början
till dess slut.

Skulle på grund av strejk arbetet vid fabriken icke komma att företagas
under nämnda tid och undersökning av medelsockerhalten sålunda icke
kunna utföras, skall såsom medelsockerhalt gälla det medeltal, som uträknas
för närmast liggande i gång varande tre fabriker.

Mom. 2. Betodlarna äga rätt att för kontroll av undersökningarna
rörande sockerhalten tillsätta kompetent kemist, som av fabriken kan
godkännas.

Mom. 3. Örn betornas sockerhalt understiger 12 %, mottagas de icke
av fabriken.

Mom. 4. Betalningen för levererade betor erlägges å fabrikens kontor.

Mom. 5. Skulle av kontrollmätningen framgå, att överodling föreligger,
är odlaren skyldig att till bolaget leverera betskörden jämväl från den
överodlade arealen, och betala bolaget för så stor procent av totala betkvantiteten,
som över odlingen utgör av totalarealen, ett pris av kronor 1:50
per 100 kg. betor utan tilläggspris. Skulle däremot av mätningen framgå,
att odlaren utan att kunna styrka force majeure, omedelbart anmäld till
fabriken, underlåtit att odla sockerbetor på hela årets kontraktsenliga
areal eller någon del därav, är odlaren skyldig att till bolaget betala ett
skadestånd av 250 kronor per hektar felande areal. Detta skadestånd kan
efter bolagets val antingen avdragas å odlaren möjligen tillkommande
likvider för levererade betor eller utkrävas till betalning 14 dagar efter
uppsägning. Arealbrist, som vid kontraktsenlig areal av resp. över 20
har, 10—20 har och under 10 har icke överstiger resp. 3 %, 4 % och 5 %,
föranleder icke skadeståndsskyldighet; arealstorleken skall här, därest
flera brukningsdelar föreligga, räknas för varje brukningsdel.

Mom. 6. Skulle tullsatserna å socker eller melass ändras under avtalstiden,
delas ändringen lika mellan bolaget och betodlarna. — Tvist örn
tolkning och tillämpning av denna bestämmelse avgöres av den i § 14
här nedan omförmälda kommissionen.

Biprodukter.

§ 9.

All betmassa från fabriken tillhandahålles, väl pressad, fabrikens betodlare,
en var i proportion (c:a 50 %) till de av honom levererade betornas
vikt, till ett pris av 25 öre per 100 kg. i mån av tillgång samt under
förutsättning, att betmassan å de tider fabriken bestämmer uttages under
kampanjen eller, beträffande vid fabriken å vagn avhämtad massa, senast
14 dagar efter kampanjens slut.

För att tillförsäkra sig denna förmån har betodlaren att skriftligen
senast före oktober månads utgång göra anmälan till fabrikskontoret.

Uttager betodlaren mera betmassa, än honom enligt ovan angivna fördelningsgrund
tillkommer, erlägges för överskottet ett pris av kronor 2: —
per 100 kg.

Vid de fabriker, där det s. k. Steffenska förfarandet för saftens framställning
ur betorna tillämpas, lämnar fabriken för varje levererade 100
kg. betor 4 kg. sockersnitsel till ett pris av 5 öre per kg.

Uttagning av sockersnitsel skall ske successivt under pågående betkampanj
senast omedelbart efter det varje odlare avslutat sin betleverans.

176

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

Bestämmelser för övrigt.

§ 10.

Betodlarna äga rätt att genom utsedda ombud utöva kontroll över
provtagning, provtvättning och vägning.

§ 11.

Fabrikens vågmästare har befälet vid vågstationerna.

För utrönande av betornas smutsprocent skall uttagas genomsnittsprov
av betorna och provtvättning ske i särskilt därför avsedda tvättar, så
konstruerade, att betorna icke vid tvättningen onödigt skadas.

Betprov uttages efter anvisning av fabrikens ombud för varje leverantör
så ofta som kan medhinnas, dock örn möjligt minst ett prov från ett
lass av fyra och, då flera lass komma samtidigt, örn möjligt något ur
varje lass till provet. Vid betleverans per järnväg skola två prov tagas
ur varje vagn. Där vid mottagandet lossning sker med vattenspolning,
skall den fastställda smutsprocenten ökas med 1 %. Sker mottagandet
genom tippning av lastbil, skall den fastställda smutsprocenten ökas med
1 %, örn den ej överstiger 10, men eljest med 2 %.

Betprov bör väga c:a 50 kg. men får icke väga mindre än 45 kg.
och skall vid handlossning tagas under pågående lossning med betgrep
samt vägas så fort som möjligt efter provtagningen. Vid vägning av
betprov skola användas plåtkorgar, som rengöras och tareras efter varje
prov.

Tvättning av provet får icke försiggå så länge, att slitning av betorna
äger rum.

Före vägningen av det tvättade provet skola ännu kvarsittande smärre
sidorötter av intill en vanlig blyertspennas tjocklek avlägsnas.

Provens medelsmutsprocent gäller för varje leverantör för hela dagens
leverans och lägges till grund för jordavdraget.

I övrigt skall den största samvetsgrannhet och rättvisa å ömse sidor
iakttagas samt av bolaget och Skånes Betodlares Centralförening gemensamt
uppgjord instruktion noga följas.

§ 12.

Förskottslikvider å betleveranser enligt detta kontrakt, fakturabeloppen
för de gödningsämnen, som odlaren erhåller genom bolagets förmedling,
ävensom för biprodukter och andra varor, som betodlaren mottagit av bolaget,
äger bolaget vid likviden av betorna innehålla.

§ 13.

Örn betodlaren under kontraktstiden genom i laga ordning skedd över
låtelse avstår den egendom, varå enligt detta kontrakt betor skola odlas,
till annan innehavare, är detta kontrakt hävt, den nye innehavaren av
egendomen dock obetaget att övertaga kontraktet örn odlingen, såvida han
så önskar; dock skall den nye innehavaren i detta fall ansvara för den förutvarandes
skulder till bolaget för betfrö, betmassa, melass, snitsel samt
förskott.

§ 14.

önskar enskild odlare att för något av kontraktsåren minska den areal,
han enligt kontraktet förbundit sig att odla, är han härtill berättigad för
ett år i sänder, för så vitt minskningen avser intill 50 % av sagda areal

*177

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

samt han härom gör skriftlig anmälan till fabriken genom att före den 15
mars det år, sådan minskning avses skola ske, lämna uppgift angående
storleken av den areal, å vilken han för nästkommande kampanj ämnär
odla sockerbetor, vilken areal blir för det året bindande.

För den händelse under något av kontraktsåren sådant särskilt förhållande
för enskild odlare inträffar, att han finner sig hava verkligt grundade
skäl förutsätta, att fortsatt sockerbetsodling i mellan honom och bolaget
kontraherad omfattning under det närmast följande kontraktsåret måste
komma att medföra för honom oöverkomliga svårigheter, och han på
grund härav önskar för året minska sin odling med mera än 50 % eller
helt inställa densamma, må han för det året påkalla medgivande av sådan
minskning eller eventuellt inställande av sin kontrakterade odling
genom att före den 1 februari samma år göra skriftlig hemställan därom
hos fabriken med angivande av dels det eller de skäl, som motivera minskningen,
resp. inställandet, och dels storleken av den areal, å vilken han föråret
önskar odla sockerbetor. Senast tre veckor efter mottagandet av sådan
hemställan skall fabriken giva odlaren besked, huruvida densamma
godtages. Därest sådant godtagande ej lämnas, äger odlaren inom en
vecka efter mottagandet av fabrikens meddelande anmäla förhållandet
för den under september—november 1926 fungerande av Kungl. Majit
tillsatta medlingskommissionen, som har att med för båda parterna
bindande verkan senast inom en månad i ärendet träffa slutligt
avgörande. Därest ersättare erfordras för någon av kommissionens ledamöter,
skall anhållan göras hos Kungl. Majit att omedelbart utse ersättare.

Den kostnad, som genom dylikt förfarande kan komma att åsamkas
Skånes Betodlares Centralförening, skall odlare, som påkallat förfarandet
vara skyldig ersätta föreningen. Är förfarandet gemensamt för flera
odlare och har ej i avgörandet utsatts, hur stor del av kostnaden belöper
på varje odlare, skola odlarna sinsemellan dela kostnaderna efter tecknad
betareal.

§ 15.

Enskild odlare är berättigad att för särskilt kontraktsår med intill
10 % öka den areal, han enligt kontraktet förbundit sig att odla, för så
vitt han därom gör skriftlig anmälan till fabriken före den 15 mars det
år ökningen avser.

I händelse av överproduktion av socker äger bolaget rätt minska den
kontrakterade arealen med högst 20 % pro rata parte av all kontraherad
areal, inberäknat bolagets egen; och skall tillkännagivande härom göras
före den 1 januari. I det fall att bolaget begagnar sig av denna rätt,
bortfaller odlarens rätt till ökning av arealen.

§ 16.

Endast för det fall, att för någon fabrik betarealen nedgår under 80
% av den till fabriken 1924 tecknade arealen eller för fabrik i Skåne
under 1 200 har, må bolaget inställa driften vid råsockerfabrik.

Vill odlare, som tecknat odling till fabrik, som på grund av denna bestämmelse
ej igångsättes, leverera till annan fabrik, örn vilken överenskommelse
träffats mellan bolaget och odlaren, skall så anses, som om
odlingen tecknats till denna andra fabrik.

IUhang lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 6b hafi. (Nr 82. inlaga.)

12*

178»

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

§ 17.

Skulle under kontraktstiden någon omständighet omöjliggöra sockernäringens
fortsättning under i detta kontrakt förutsatta villkor, skola
ombud för sockerfabriksaktiebolaget och betodlarnas centralförening sammanträda
för att överlägga om. eventuellt upphävande av kontraktet.

§ 18.

Där ej ovan annat föreskrives, skall varje tvist, som på grund av detta
kontrakts innehåll uppstår, avgöras av skiljemän enligt lag, dock att, om
enighet angående val av tredje skiljeman icke uppnås, denne utses av
Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där sockerbetsodlingen enligt
detta kontrakt skall fullgöras.

I övrigt gälla för odling enligt detta kontrakt de villkor, örn vilka
överenskommelse träffats eller kommer att träffas mellan Skånes Betodlares
Centralförening och bolaget.

Av detta kontrakt äro tvenne likalydande exemplar upprättade.

Exempel på betalningssystemets verkningar:

Pris i kr. per 100 kg. betor.

Sockerpris	Procent	socker	betorna	Sockerpris	Procent	socker i betorna
öre per kg. (K5)	16 %	16.6 %	ii %	17.5 %	18 %	öre per kg. (K5)	16 %	16.5 %	17 %	17.5 %	18 %
37	2.29	2.34	2.39	2.44	2.49	47	2.91	2.96	3.01	3.06	3.li
38	2.34	2.39	2.44	2.4 9	2.54	48	2.97	3.02	3.07	3.12	3.17
39	2.41	2.46	2.51	2.56	2.61	49	3.04	3.09	3.14	3.19	3.2 4
40	2.48	2.53	2.5S	2.68	2.68	50	3.io	3.16	3.20	3.25	3.30
41	2.54	2.59	2.64	2.69	2.74	51	3.16	3.21	3.26	3.31	3.86
42	2.60	2.65	2.70	2.75	2.80	52	3.22	3.27	3.8 2	3.37	3.42
43	2.G 6	2.71	2.7 6	2.81	2.86	53	3.2 9	3.34	3.39	3.44	3.49
44	2.7 2	2.7 7	2.82	2.87	2.92	54	3.35	3.40	3.45	3.50	3.55
45	2.79	2.84	2.89	2.94	2.99	55	3.41	3.46	3.51	3.56	3.61
46	2.85	2.90	2.95	3.00	3.0 5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 82.

*179

Inn ehållsförteckning

till 1929 års soekersakkunnigas yttrande den 28 januari 1930.

Sid.

Sakkunnigas skrivelse till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
................................................................................................................ *1

Bilagor till skrivelsen:

Litt. A. Rörsockerproduktionens nuvarande läge och framtid........................ *21

Litt. B. Den internationella sockermarknaden 1928/29 ................................ *32

Litt. C. Nationernas Förbunds åtgärder i sockerfrågan ................................ *45

Litt. D. Tabeller rörande den internationella sockermarknadens utveckling

och nuvarande läge ....................................................................... *49

Litt. E. Den svenska sockerbetsodlingen ........................................................ *56

Litt. F. Sockerbetsodlingens betydelse ur växtföljdssynpunkt........................ *107

Litt. G. Sockerbetsodlingens betydelse för jordbruket.................................... *112

Litt. H. Produktionskostnaderna vid sockerbetsodling.................................... *115

Litt. I. Vissa historiska och statistiska uppgifter om den svenska sockerfabrikationen
.................................................................................... *123

Litt. J. Kortfattad översikt rörande den svenska sockerindustriens ekonomiska
ställning och produktionsförhållanden ................................ *133

Litt. K. Några preliminära uppgifter angående sockerbetsodlingens och

sockerindustriens betydelse för beredande av arbetstillfällen .... *139
Litt. L. Vissa uppgifter rörande de med råsockerfabrikationen sammanhängande
järnvägstransporterna .................................................... *153

Litt. M. Ekonomiska uppgifter rörande vissa järnvägar, vid vilka betodling

äger rum........................................................................................... *163

Litt. N. Örn betydelsen för Sveriges handelsbalans av den inhemska bet odlingen

och den därpå grundade sockerindustrien .................... *167

Litt. O. Formulär till kontrakt mellan Svenska Sockerfabriksaktiebolaget

och betodlarna angående leverans av sockerbetor till bolaget *171