Kungl. Maj:ts proposition nr 80 (Proposition 1946:80)

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Nr 80.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående arméns
ingenjörpersonal; given Stockholms slott den 25 januari
1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Allan Vougt.

Utdrag av protokollet över förse ar sär enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 25 januari 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,
Vougt, Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, fråga örn arméns ingenjörpersonal
och anför härvid följande.

I. INLEDNING.

1941 års försvarsutredning.

Den omfattande materielanskaffning för försvarsväsendets räkning, som
ägt rum under de senaste åren, har medfört, att behovet av ingenjörtekniskt
utbildad personal inom försvarsorganisationen avsevärt ökats. I 1941 års försvarsutrednings
betänkande (SOU 1942:1) ägnades också stor uppmärksamhet
åt frågan på vad sätt detta behov lämpligast skulle tillgodoses, och utredBihang
till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 80. isie: i 45

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

ningen föreslog bland annat en betydande utökning av den fast anställda ingenjörpersonalen.
Utredningens förslag härutinnan innebar i huvudsak följande.
För arméns del skulle inrättas en särskild civilmilitär kår, arméingenjörkåren,
omfattande ingenjörer av samtliga de kategorier, som erfordras
inom tygtjänsten. Till arméingenjörkåren borde i konsekvens härmed
överföras flertalet av de nu på fälttygkårens stat uppförda tygingenjörerna.
Jämväl för marinen och flygvapnet skulle en avsevärd utökning av den fast anställda
ingenjörpersonalen ske, dock utan frångående i huvudsak av nu gällande
organisation. I fråga örn marinen föreslogs sålunda, att flertalet ingenjörer
fortfarande skulle tillhöra en särskild civilmilitär kår, mariningenjörkåren,
medan flygvapnets ingenjörer enligt förslaget skulle liksom nu vara såsom
civilmilitära flygingenjörer direkt uppförda på flygvapnets stat. Vissa av de
uppgifter inom marinen, som enligt förutvarande organisation tillkommo
specialingenjörer, föreslogos dock för framtiden skola handhavas av civil
ingenjörpersonal.

Försvarsutredningen förordade vidare en rationalisering av tygtjänsten i
övrigt, främst inom armén, och föreslog i detta hänseende i huvudsak följande.
Fälttygkårens civilmilitära personal med undantag av tygingenjörerna, vilka
i enlighet med vad som förut anförts borde tillhöra arméingenjörkåren, skulle
sammanföras till en särskild kår, tygstaten. Till denna borde även den inom
tygförvaltningstjänsten verksamma civilmilitära personalen vid truppförbanden,
tyghantverkare m. fl., överföras. Dessutom föreslogs en viss utökning
av fälttygkåren med officerare för vissa staber. Sålunda borde bland annat
för varje militärbefälsstab upptagas beställningar för en tygofficer. Vidare
ansåg utredningen, att tygofficerama och tygunderofficerarna vid truppförbanden
borde överföras till fälttygkårens stat. Härigenom skulle för tygmaterieltjänstens
vidkommande skapas en direkt motsvarighet till det system,
vilket sedan länge varit rådande med avseende på intendenturförvaltningstjänsten
och därvid visat sig fungera väl. Slutligen ansåg utredningen det
nödvändigt med hänsyn till den ökade vapen- och materielutrustningen vid
de mobiliserade truppförbanden och därav följande krav på en mera omfattande
organisation för tygreparationstjänsten i fält, att ett särskilt truppslag
för omhänderhavandet av de härför erforderliga fredsförberedelserna bildades.
Utredningen föreslog sålunda, att särskilda tygtrupper skulle organiseras,
vilka borde omfatta tre självständiga kompanier.

Försvarsväsendets ingenjörutredning.

I de över försvarsutredningen avgivna yttrandena vitsordades allmänt behovet
av en avsevärd utvidgning av ingenjörpersonalen inom försvarsväsendet.
I flera av yttrandena förordades en personalökning utöver vad försvarsutredningen
föreslagit, varjämte i en del yttranden framfördes förslag örn att vissa
uppgifter, som enligt utredningens förslag skulle handhavas av militär personal,
i stället borde uppdragas åt ingenjörutbildad personal. Olika meningar
förspordes vidare rörande utredningens förslag angående ingenjörpersonalens
rekrytering och utbildning, och jämväl i andra avseenden framfördes från

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

utredningens förslag avvikande yrkanden och synpunkter. I vissa av yttrandena
förordades fortsatt utredning i olika avseenden.

Vid avlåtandet av den på grundval av försvarsutredningens betänkande utarbetade
propositionen 1942: 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen
av landets försvarskrafter anslöt sig föredragande departementschefen
till den uppfattningen, att den utökning av försvarsmaktens vapenutrustning,
mekaniska stridsmedel och tekniska materiel i övrigt, som redan
ägt rum och som komme att ytterligare fortgå, även följdriktigt borde leda
till att teknikens män bereddes ökat utrymme och inflytande inom försvarsorganisationen.
Detta ägde för övrigt, enligt vad departementschefen vidare
framhöll, sin giltighet icke endast i vad rörde själva krigsmaterielen utan även
i fråga örn den militära byggnadsförvaltningen m. m. Departementschefen
ansåg sig emellertid icke kunna taga slutlig ställning till de föreliggande
förslagen rörande utnyttjandet av ingenjörpersonalen inom försvarsväsendet
utan förutsatte, att hithörande frågor skulle göras till föremål för ytterligare
utredning, särskilt som dessa frågor borde ses i sammanhang med den militära
förvaltningsorganisationen över huvud taget. Det syntes icke uteslutet, att
även inom andra områden än tygmaterieltjansten ingenjörer borde fast anställas
vid försvarsväsendet. Departementschefen förklarade det vara hans avsikt
att, sedan 1941 års militära förvaltningsutredning framlagt sitt betänkande,
upptaga frågan om en hela försvarsväsendet omspännande undersökning
rörande utnyttjandet inom den militära organisationen av ingenjörtekniskt
utbildad personal. De av försvarsutredningen föreslagna åtgärderna i övrigt
för rationalisering av tygtjänsten ansåg sig departementschefen kunna i princip
godtaga. Emellertid borde resultatet av den förut berörda utredningen avvaktas,
innan truppförbandens tygofficerare och tygunderofficerare överfördes
till fälttygkårens stat. Icke heller militärbefälsstabernas tygofficerare borde
ännu placeras på staten för denna kår utan borde uppföras å personalförteckningarna
för vederbörliga staber.

Yad departementschefen sålunda föreslagit godkändes av 1942 års riksdag.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts rörande behovet av ytterligare
utredning och sedan 1941 års förvaltningsutredning framlagt sitt betänkande,
bemyndigade Kungl. Majit den 5 juni 1942 chefen för försvarsdepartementet
att utse högst sex sakkunniga med uppgift att inom departementet
biträda med utredning rörande utnyttjandet av ingenjörtekniskt utbildad personal
inom försvarsväsendet samt därmed sammanhängande frågor.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 30
juni 1942 dåvarande ordföranden i statens ammunitionsnämnd direktören
P. E. S. Gummesson, numera flygdirektören av 1. graden N. O. Dahlin, numera
översten i armén E. G. T. Gillner, numera generaldirektören Ii. K. A.
Sterky, numera marindirektören av 1. graden B. T. Swenzén och numera
generaldirektören S. A. E. Ödeen att såsom sakkunniga inom försvarsdepartementet
biträda mod ifrågavarande utredning.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen försvarsväsendets ingenjörutredning,
lia den 6 oktober 1944 avgivit betänkande (SOU 1944:44), för vars
huvudpunkter en kortfattad redogörelse här lämnas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Ingenjörutredningen har i sitt betänkande beträffande de tekniska problemen
vid marinen och flygvapnet begränsat sig till ett uttalande, att
då inom de tre försvarsgrenarna i stort sett samma tekniska arbetsuppgifter
förelåge det vore lämpligt att inom försvarets olika grenar härför erforderlig
personal kunde erhålla i huvudsak likartad ställning och organisation. I avvaktan
på ytterligare direktiv har emellertid utredningen icke slutfört undersökningarna
rörande möjligheterna härför. Vidkommande kustartilleriet har
utredningen dock velat framhålla, att det vore synnerligen angeläget, att detta
vapenslags tekniska problem upptoges till detaljstudium snarast möjligt.

Utredningen har sålunda endast ägnat de tekniska problemen vid armén
ett mera ingående studium. Även för denna försvarsgrens vidkommande har
emellertid en begränsning gjorts, i det att med framläggande av förslag avseende
byggnadstjänsten, vilket spörsmål för närvarande i samband med andra
byggnadsproblem inom försvarsorganisationen vore under särskild utredning,
ansetts böra anstå i avvaktan på ytterligare direktiv. Huvudpunkterna av utredningens
förslag rörande armén samt därmed sammanhängande organisationsfrågor
framgå av det följande.

Utredningens förslag innebär dels skapande av ett nytt truppslag inom
armén för handhavandet huvudsakligen av materielreparationstjänsten samt
av härför erforderlig utbildning, dels ock en omorganisation av arméinspektionen,
av militärbefäls- och truppförbandsstaber, av vissa utbildningsanstalter
samt av arméförvaltningen, dels slutligen inrättande av en särskild personalkår,
i vilken skulle ingå huvuddelen av såväl det för förenämnda nya truppslag
erforderliga fast anställda befälet som ock den för stabstjänst, förvaltning och
utbildning vid övriga truppslag erforderliga ingenjörpersonalen.

Det föreslagna nya truppslaget, som av utredningen benämnts ingenjörtrupperna
— de nuvarande ingenjörtrupperna skulle i fortsättningen benämnas
pionjärtrupperna — skulle uppbyggas på de nuvarande tygtrupperna samt i
princip organiseras på samma sätt som arméns övriga truppslag. Dess personal
skulle sålunda erhålla rent militär ställning och benämnas ingenjörofficerare,
ingenjörunderofficerare, ingenjörunderbefäl och ingenjörsoldater.
Truppslaget skulle övertaga icke endast den materielreparationstjänst, som
för närvarande åvilar tygtrupperna, utan jämväl verksamheten vid de nuvarande
tygstationema och tygverkstäderna.

Förslaget rörande omorganisation av arméinspektionen (jfr s. 37) skulle
ha till syfte att skapa en mera rationell organisation för underhållstjänstens
ledning.

En motsvarande rationalisering av underhållstjänsten inom militärbefälsoch
truppförbandsstaber har avsetts skola ske genom att handläggningen av
alla förvaltningsärenden skulle övertagas av en kvartermästare.

De utbildningsanstalter, som närmast beröras av utredningens förslag, äro
tyg- och intendenturförvaltningsskolorna, vilka föreslagits skola sammanslås
till en för hela försvaret gemensam Uörvaltningsskola».

I fråga om arméförvaltningen har ifrågasatts en överföring av vissa arbetsuppgifter
från intendenturavdelningen till tygavdelningen samt skapandet av
en särskild förrådsbyrå för ledningen av förrådstjänsten, vilken förutsatts
skola i ökad utsträckning centraliseras. Verkstadsdriften skulle som redan
anförts praktiskt taget helt övertagas av de förenämnda ingenjörtrupperna,
varigenom särskild verkstadsbyrå inom tygavdelningen sannolikt skulle bliva
helt överflödig. Eventuellt skulle för vissa särskilda uppgifter en reducerad
verkstadsbyrå kvarstå, vilken dock skulle vara gemensam för arméförvaltningens
båda avdelningar. Till sistberörda fråga har utredningen icke tagit
slutgiltig ståndpunkt.

Vidkommande slutligen den föreslagna »fältingenjörkåren» skulle som per -

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

sonalkårchef för denna placeras chefen för den förenämnda ingenjöravdelningen
i underhållsinspektionen. I samband härmed skulle den nuvarande fälttygkåren
och tygstaten upplösas och delvis uppgå i förenämnda personalkår.

En av utredningens ledamöter, översten Gillner, har anmält reservation
rörande förslagets huvudpunkter och därvid anfört bland annat, att tiden
icke kunde anses mogen eller i övrigt lämplig att taga upp de helt nyligen
fastslagna principerna för förvaltningsmyndigheternas organisation, uppgifter
m. m. till omprövning. Enligt reservantens mening borde de frågor,
som förelagts ingenjörutredningen, i huvudsak lösas på grundval av 1942
års försvarsbeslut och 1943 års förvaltningsbeslut med vederbörlig hänsyn
tagen till de åtgärder, vilka med stöd av erfarenheterna från beredskapstiden
redan genomförts eller holle på att genomföras på hithörande områden inom
försvaret.

Ytterligare en av utredningens ledamöter, flygdirektören Dahlin, har anfört
reservation rörande vissa detaljer i utredningens förslag.

Dessa reservationer komma i det följande att närmare beröras.

Utlåtanden över ingenjörutredningens förslag.

Över försvarsväsendets ingenjörutrednings förslag ha yttranden inhämtats
från ett stort antal myndigheter, sakkunnigutredningar och sammanslutningar.
I förevarande sammanhang lämnas en kortfattad översikt över de väsentligare
synpunkter på förslaget i dess helhet -—- såvitt avser armén — som framkommit
i yttrandena.

Överbefälhavaren har på grund av i yttrandet närmare angivna skäl förklarat
sig icke kunna tillstyrka huvudgrunderna i ingenjörutredningens förslag
rörande reparationsorganisationens omfattning, underhållstjänstens organisation
och ledning samt ingenjörpersonalens infogande i organisationen.
Enligt överbefälhavarens mening hade utredningen icke tillräckligt vägt
de fördelar, som ansetts kunna vinnas med föreslagna ändringar, mot
de nackdelar, som ur andra synpunkter skulle uppstå, därest förslagen
genomfördes. Överbefälhavaren har emellertid samtidigt framhållit, att de
sista årens beredskap till fullo visat nödvändigheten av att snarast möjligt
åtgärder vidtoges för att effektivisera den tekniska tjänsten vid armén. Härvid
har överbefälhavaren helt anslutit sig till ett av chefen för armén i denna
fråga framlagt förslag, för vilket närmare redogörelse i ett senare sammanhang
kommer att lämnas.

Icke heller arméchefen har ansett sig kunna biträda ingenjörutredningens
förslag. Arméchefen har framhållit, att en ytterligare rationalisering av tygmaterieltjänsten
utöver den, som kom till stånd genom 1942 års försvarsbeslut,
tvivelsutan vore av nöden. En sådan rationalisering syntes emellertid
kunna åstadkommas genom betydligt enklare åtgärder än de av ingenjörutredningen
förordade. I huvudsak borde detta mål kunna nås på de vägar,
som redan av försvarsutredningen anvisats, ehuru det förslag, som av denna
framlades, icke ansetts tillräckligt genomarbetat för att kunna läggas till
grund för en slutlig lösning. Arméchefen har härvid med skärpa framhållit,
att frågan örn ingenjörpersonalens ställning inom arméorganisationen vore
en angelägenhet av sådan vikt, att avgörandet av densamma icke borde ytterligare
uppskjutas. Något sådant vore enligt arméchefens förmenande icke
heller erforderligt. Den oklarhet, som vid tidpunkten för försvarspropositio -

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

Hens framläggande år 1942 ännu varit rådande beträffande här berörd personals
ställning m. m., syntes nu i huvudsak vara skingrad. Trots att ingenjörutredningens
förslag i stort icke kunnat godtagas, kunde dock utredningen
anses ha lämnat sådana hållpunkter för bedömandet av berörda spörsmål, att
dessa tillsammans med erfarenheterna från beredskapsåren kunde läggas till
grund för en slutgiltig lösning av ärendet. Arméchefen har därefter, som
redan framhållits, med utgångspunkt härifrån framlagt förslag till frågans
lösning.

Arméförvaltningen har som en sammanfattande slutsats av den företagna
granskningen av ingenjörutredningens förslag anfört, att detta av såväl militära
som tekniska och ekonomiska skäl icke borde läggas till grund för en
omorganisation inom armén och arméförvaltningen. De organisatoriska förändringar,
som kunde behöva vidtagas, borde äga rum på den bestående organisationens
grund. Även arméförvaltningen har framlagt ett närmare utformat
förslag till lösning av elen förevarande frågan. För detta förslag kommer redogörelse
likaledes att lämnas i ett senare sammanhang.

Försvarets civilförvaltning har framhållit behovet vid armén av en fast
organisation av specialutbildad teknisk personal. Civilförvaltningen har emellertid
av skäl, som i yttrandet närmare klarlagts, ansett det kunna ifrågasättas,
huruvida det försvarsorganisatoriskt sett vore möjligt att lösa de av
ingenjörutredningen behandlade spörsmålen vid armén på sätt utredningen
föreslagit. Den ingenjörpersonal, som erfordrades inom armén, borde enligt
civilförvaltningens förmenande kunna infogas i organisationen genom ett fullföljande
av den redan vidtagna anordningen med anställande av s. k. arméingenjörer
vid sidan av fälttygkårens och tygstatens personal.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har ifrågasatt, huruvida tidpunkten redan
nu vore lämplig för så radikala omändringar i förvaltnings- och underhållstjänstens
ledning och organisation, som av ingenjörutredningen föreslagits.

Krigsmaterielverlcet har likaledes, med framhållande av de genomgripande
omläggningar inom den nyligen fastställda militära lednings- och förvaltningsorganisationen,
som ingenjörutredningens förslag innebure, ansett sig böra
ifrågasätta, huruvida icke den utvidgning av arméns tekniska tjänst, vartill
utredningen syftade, borde komma till stånd i olika etapper för att undvika
alltför stora rubbningar under övergångsåren. Härvid syntes det verket som
örn det mera begränsade förslag, som ledamoten Gillner i särskilt yttrande
framlagt, kunde tagas till utgångspunkt. Det framstode dock som önskvärt,
att en särskild personalkår för av förslaget berörd personal med ordnade utbildnings-,
befordrings- och avlöningsförhållanden organiserades så snart som
möjligt.

Försvarets fabriksstyrelse har efter en ingående kritik av huvudpunkterna
i ingenjörutredningens förslag i sitt yttrande förutsatt, att de av utredningen
framlagda organisationsförslagen gjordes till föremål för en överarbetning.
Styrelsen har funnit det angeläget, att en sådan överarbetning
komme till stånd snarast möjligt.

Även statens arbetsmarknadskommission har funnit det angeläget, att åtgärder
snarast vidtoges för att ytterligare förbättra materieltjänsten vid
armén. Emellertid vore kommissionen icke övertygad örn att det icke därvid
i större utsträckning än vad ingenjörutredningen föreslagit vore möjligt att
bygga på redan befintlig och under beredskapstiden utbyggd organisation.

Statskontoret har efter en kritisk granskning av ingenjörutredningens förslag
i stort kommit till den uppfattningen att frågan örn den tekniska tjänstens
ordnande inom försvaret borde göras till föremål för ny utredning sedan läget
efter försvarsberedskapens upphörande kunde bättre och under lugnare förhållanden
överblickas. Till dess vore man enligt statskontorets mening nödsakad
att liksom hittills lita till provisoriska åtgärder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Eiksräkenskapsverket har viel sin granskning av ingenjörutredningens förslag
ansett sig kunna i huvudsak ansluta sig till de av ledamoten Gillner angivna
riktlinjerna men har framhållit, att frågan borde göras till föremål för
ny utredning. Att ingenjörutredningens förslag i dess nuvarande skick lades
till grund för en proposition i ärendet har riksräkenskapsverket ansett uteslutet.

Icke heller statens or garns ationsnämnd har ansett, att ingenjörutredningens
förslag i föreliggande skick kunde läggas till grund för proposition i ämnet.

Statens industrikommission har däremot icke funnit något att andraga i
anledning av vad ingenjörutredningen föreslagit.

Ehuru styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm ansett sig böra rikta
allvarlig kritik mot flera av huvudpunkterna i ingenjörutredningens förslag,
har dock framhållits angelägenheten av att åtgärder snarast vidtoges för
lösandet av ingenjörproblemet inom försvarsorganisationen. Lösningen av
denna fråga borde icke onödigtvis uppskjutas genom ytterligare utredningar.

Arméns officersutbildningskommitté har i likhet med flertalet remissmyndigheter
funnit ingenjörutredningens förslag behäftat med sådana brister,
att detsamma icke i förevarande skick kunde läggas till grund för en slutlig
lösning av den aktuella frågan. I huvudsak samma uppfattning har uttalats
av svenska officers!örbundet, centralstyrelsen för svenska reservofficersförbunden,
försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund samt arméförvaltningens
ingeniörs!Örening. Centralstyrelsen för reservofficersförbunden och
arméförvaltningens ingenjörsförening ha understrukit vikten av att frågan
bringades till en snar lösning. Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund
har i huvudsak anslutit sig till ledamoten Gillners förslag.

Svenska teknologföreningen har i sitt yttrande på flera väsentliga punkter
riktat kritik mot ingenjörutredningens förslag. Föreningen är emellertid av
den uppfattningen att en »arméingenjörskår» borde organiseras med kompetens
motsvarande den som kräves för marin- och flygingenjörer. Den borde
utan dröjsmål uppsättas. Statsverkens ingeniörs!örbund har framlagt förslag
efter samma huvudlinjer.

Sveriges industriförbund har uttalat sin fulla anslutning till huvudpunkterna
i ingenjörutredningens förslag såvitt dessa beröra industriens intressen
och har från denna utgångspunkt endast funnit smärre justeringar påkallade.

Departementspromemorian.

I anledning av försvarsväsendets ingenjörutrednings förslag och yttrandena
däröver har inom försvarsdepartementet upprättats en promemoria med
förslag till vissa provisoriska åtgärder på förevarande område.

I promemorian har till en början erinrats om den kritik, som i såväl remissyttrandena
som särskilda reservationer till ingenjörutredningens betänkande
riktats mot dess förslag i stort. Enligt i promemorian uttalad mening
syntes den sålunda uttalade kritiken i väsentliga punkter vara befogad, varför
det icke vore möjligt att på utredningens betänkande nu grunda ett förslag
till slutliga åtgärder på ifrågavarande område. Möjligen kunde det arbete,
som av utredningen nedlagts på lösningen av hithörande spörsmål,
bliva av värde vid det förestående organisationsarbetet inom försvaret, varför
dess betänkande jämte däröver avgivna yttranden borde överlämnas till
1945 års försvarskommitté för övervägande i samband med fullföljandet av
dess utredningsuppdrag.

Emellertid har i promemorian samtidigt anförts, att det icke vore till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

rådligt att uppskjuta alla åtgärder på detta område intill dess frågan kunde
allsidigt bedömas i samband med försvarsorganisationens utformning i övrigt.
Armén hade i likhet med de båda övriga försvarsgrenarna blivit i hög
grad materielbetonad, och dess materielstock representerade ett avsevärt
värde. Garantier för en ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande vård m. m.
av denna syntes icke föreligga med mindre anställningsförhållandena för
ingenjörpersonalen bleve sådana, att liksom vid marinen och flygvapnet
fullt kompetenta ingenjörer vore villiga att taga anställning jämväl vid förstnämnda
försvarsgren. Vissa provisoriska åtgärder härför syntes så snart
ske kunde böra vidtagas, vid vilkas genomförande borde eftersträvas att tillvarataga
sådana synpunkter, som vid den hittills utförda utredningen rörande
ingenjörorganisationen befunnits bärkraftiga. I närvarande stund borde
främst eftersträvas att ernå en fastare organisation för den materieltekniskt
inriktade personalen inom armén och arméförvaltningen. De förslag i sådan
riktning, som av chefen för armén och arméförvaltningen framlagts, syntes
därvid kunna i sina huvuddrag läggas till grund i vad avsåge armén. Sistberörda
förslag ha närmare granskats i senare avsnitt av promemorian.

I promemorian ha därefter till behandling upptagits vissa förslag av större
räckvidd och av principiell betydelse, vilka framförts av ingenjörutredningen.
I fråga örn den föreslagna mycket betydande utökningen av de nuvarande
tygtrupperna har härvid följande anförts.

Ingenjörutredningen bygger till väsentlig del sitt förslag rörande utökningen
av tygtrupperna på beräkningar rörande krigsorganisationens behov
av reparationspersonal. Såsom av ett flertal remissyttranden framgår —
rörande vilka utlåtanden hänvisning torde få göras till handlingarna — äro
emellertid utredningens beräkningar härutinnan icke av den art, att de kunna
läggas till grund för så genomgripande ändringar, som av utredningen förutsatts.
Dylika beräkningar måste nödvändigtvis grundas på en avvägning
mellan det reparationsbehov, som kan tillgodoses vid fasta verkstäder i hemorten,
och det behov, som måste fyllas genom fältmässigt organiserade reparationsförband.
I avsikt att belysa ifrågavarande problem har arméchefen nyligen
anordnat vissa underhållsövningar. Resultaten härav synas jämväl böra
avvaktas, innan någon ändring beträffande krigsorganisationen i berört hänseende
sker. Med hänsyn härtill torde icke böra nu räknas med en utökning
av reparationsförbanden. Såväl arméchefen som arméförvaltningen ha vidare

— såsom av handlingarna i ärendet framgår — uttalat den uppfattningen, att
det nuvarande systemet för rekrytering av värnpliktiga till tygtrupperna fungerat
i huvudsak tillfredsställande och därför — om än med mindre justeringar

— alltjämt borde bibehållas, varför heller icke på denna grund anledning finnes
att nu förutsätta någon väsentlig utökning av tygtruppernas fredskader. Dessa
problem torde få bedömas av 1945 års försvarskommitté och upptagas därför
icke här till närmare skärskådande.

Arméchefen har emellertid i sitt yttrande framhållit, att det icke vore uteslutet,
att de förenämnda underhållsövningarna kunde komma att ställa krav
på vissa jämkningar i fråga örn reparationsorganens sammansättning och omfattning.
Då emellertid ifrågasatta ändringar icke kunna tänkas bliva av den
storleksordning, att de behöva beaktas i förevarande sammanhang, komma därmed
sammanhängande frågor icke här att vidare beröras; de torde ävenledes
böra tågås upp till prövning av 1945 års försvarskommitté. Detsamma gäller
de av ingenjörutredningen berörda spörsmålen örn vissa överflyttningar av

Kungl. Maj:ts proposition nr 80. 9

arbetsuppgifter mellan å ena sidan pansar-, signal- och trängtrupperna och å
andra sidan tygtrupperna (»ingenjörtrupperna»).

Icke heller inom arméledningen borde enligt i promemorian uttalad mening
några mera genomgripande förändringar i nuvarande läge vidtagas. Endast
sådana jämkningar syntes böra ske, som vore direkt erforderliga för
att underlätta ingenjörpersonalens infogande i armé- och förvaltningsorganisationen.
Härutinnan torde få hänvisas till vad i promemorian i annat
sammanhang anförts i denna fråga (jfr s. 37 i det följande).

Slutligen har i förevarande sammanhang i promemorian upptagits till
prövning ingenjörutredningens förslag att skapa en helt ny officers- och
underofficerskategori, »ingenjörofficerare» och »ingenjörunderofficerare» med
omfattande såväl teknisk som militär utbildning. Icke heller detta förslag
kunde, enligt vad i departementspromemorian anföres, läggas till grund för
de provisoriska åtgärder, som här avsåges. I promemorian har därför räknats
med att tekniskt orienterade officerare alltjämt skulle bibehållas inom
förvaltningen och att vid sidan av dessa — liksom under de senaste åren
skett — skulle ställas tekniska specialister, ingenjörer, för handläggning av
ärenden av rent teknisk natur. Såväl behovet av sådan ingenjörpersonal som
denna personals uppgifter och ställning inom organisationen ha i ett senare
avsnitt av promemorian närmare klarlagts (jfr s. 19 ff.). En utgångspunkt
för promemorieförslaget har härvid varit, att sådana åtgärder icke
borde vidtagas, som kunde föregripa den mera allsidiga prövningen i förutberörda
vidare sammanhang.

Sammanfattningsvis innebär promemorians förslag följande.

Arméns och arméförvaltningens nuvarande ingenjörpersonal föreslås uppdelad
på tvenne olika kategorier, nämligen arméingenjörer — med civilmilitär
ställning — samt civila ingenjörer.

Arméingenjörerna skulle i huvudsak tjänstgöra vid arméns staber och
truppförband. Ett mindre antal har dock avsetts skola placeras inom arméförvaltningens
tygavdelning, nämligen sådana för vilka en växeltjänstgöring
mellan truppförband, staber och förvaltning vore lämplig.

De civila ingenjörerna skulle huvudsakligast tjänstgöra inom arméförvaltningen
samt vid de under dennas ledning stående tygverkstäderna.

Vid prövningen rörande vilka av ifrågavarande ingenjörbefattningar, som
borde upptagas i fastare löneställning, ha endast sådana befattningar ansetts
böra ifrågakomma, som med säkerhet kunde förväntas bliva för framtiden
erforderliga. Vad beträffar löneställningen för dessa ingenjörer har i
promemorian föreslagits, att samtliga, som icke redan vore avlönade på ordinarie
stat, skulle tills vidare erhålla extra ordinarie ställning. En sammanställning
av de i promemorian sålunda upptagna ingenjörbefattningarna jämte
för dem föreslagna löner återfinnes i tablåer, vilka torde få såsom bilagor A
och B fogas vid detta protokoll.

I promemorian har förutsatts, att arméingenjörerna skulle sammanföras
till en gemensam personalkår, arméingenjörkåren, vars chef i personalärenden
borde vara föredragande direkt inför chefen för armén. Med genomförandet
av denna organisation borde dock anstå intill dess förevarande
fråga i ett större sammanhang kunde tagas upp till slutgiltig prövning.

För att underlätta ett smidigt infogande av de föreslagna ingenjörerna i
armé- och förvaltningsorganisationen har i promemorian föreslagits vissa
smärre justeringar i denna organisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

De ingenjörer, som enligt promemorians förslag skulle tjänstgöra inom
arméinspektionens underhållssektion, borde sålunda sammanföras till en särskild
arméingenjöravdelning. övriga ingenjörer inom arméinspektionen borde
bibehållas på de avdelningar, där de för närvarande äro placerade, nämligen
vid pansar-, luftvärns- och signalavdelningarna.

Den nuvarande materielvårdssektionen inom arméförvaltningens tygavdelnings
kontrollbyrå har föreslagits skola utbrytas och bilda en särskild byrå,
materielvårdsbyrån.

Materielvårdsbyrån borde i samband med en slutlig reglering av hithörande
frågor i personalunion förenas med arméingenjöravdelningen inom
arméinspektionen. Som gemensam chef har avsetts en arméöveringenjör,
vilken samtidigt borde vara chef för den blivande arméingenjörkåren. Med
realiserandet av denna personalunion har dock ansetts böra anstå till i samband
med en slutlig reglering av hithörande frågor.

Till detaljerna i förslaget återkommer jag i det följande.

Utlåtanden över departementspromemorians förslag.

Över departementspromemorian ha yttranden infordrats av följande myndigheter
m. fl., nämligen överbefälhavaren efter hörande av chefen för armén,
arméförvaltningen, försvarets civilförvaltning, krigsmaterielverket, statskontoret,
allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd gemensamt,
statens organisationsnämnd, försvarets forskningsanstalt, försvarets sakanslagsutredning
och försvarets tjänsteförteckningssakkunniga. Vidare ha civilmilitära
tjänstemannaförbundet, försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers
förbund, försvarets civila tjänstemannaförbund, försvarsverkens civila personals
förbund, svenska teknologföreningen, statsverkens ingenjörsförbund,
arméförvaltningens ingenjörsförening, tjänstemännens centralorganisation och
Sveriges arbetsledareförbund beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet.

Här lämnas en översikt av de principiella erinringar och synpunkter i stort,
som framkommit i dessa yttranden.

överbefälhavaren har ansett det synnerligen önskvärt, att bestämmelser
för arméns ingenjörpersonal och dess ställning snarast utfärdades. I avvaktan
på resultatet av 1945 års försvarskommittés utredning borde — i överensstämmelse
med vad som föreslagits i departementspromemorian — tills
vidare endast provisoriska bestämmelser fastställas, överbefälhavaren har
i stort lämnat sin anslutning till promemorieförslaget, dock under förutsättning
att den ändrades i överensstämmelse med vissa av chefen för armén i
särskilt yttrande framförda detalj erinringar.

Arméchefen har understrukit sin tidigare uttalade åsikt, att en lösning
av arméingenjörfrågan icke kunde ytterligare uppskjutas, och i huvudsak anslutit
sig till de riktlinjer i stort, som uppdragits i promemorian.

Arméförvaltningen, som endast ansett sig böra beröra sådana frågor, som
hänförde sig till de i promemorian föreslagna provisoriska åtgärderna, har
framhållit att, ehuru den slutliga lösningen av hithörande spörsmål åter
ställts på framtiden, det dock vore nödvändigt att redan nu vidtaga sådana
åtgärder, som vore ägnade att underlätta rekryteringen av för den materieltekniska
tjänsten inom lantförsvaret erforderlig kompetent ingenjörpersonal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Denna hade hittills försvårats av de rådande ovissa framtidsutsikterna och
lösa anställningsförhållandena för nämnda personal.

Enligt av försvarets civilförvaltning uttalad mening hade det varit önskvärt,
att med frågan om vidtagandet av i promemorian ifrågasatta provisoriska
åtgärder för arméingenjörfrågans lösning kunnat anstå tills vidare och
att spörsmålet i hela dess vidd kunnat upptagas till prövning inom 1945
års försvarskommitté. Med hänsyn till vad i promemorian anförts örn angelägenheten
av att provisorisk utbyggnad av den ifrågavarande ingenjörorganisationen
komme till stånd redan nu, ville emellertid civilförvaltningen i
princip biträda förslaget att inrätta ytterligare extra ordinarie ingenjörbefattningar
vid armén inom ramen för vad som kunde anses oundgängligen
nödvändigt. Civilförvaltningen har emellertid betonat angelägenheten av att
sådana åtgärder icke vidtoges, vilka kunde föregripa en blivande mera allsidig
prövning av hithörande spörsmål.

Krigsmaterielverket har ansett, att intet vore att i princip invända mot
att en något fastare organisatorisk grundval än för närvarande redan nu
tillskapades för arméns ingenjörpersonal. Ämbetsverket kunde ej heller
finna, att de föreslagna organisationsåtgärderna kunde föregripa den mera
allsidiga prövningen av hithörande spörsmål, som förutsattes skola verkställas
av 1945 års försvarskommitté. Det syntes emellertid verket i viss mån tveksamt,
huruvida genomförandet av sådana provisoriska åtgärder, som med
nödvändighet bleve en följd därav att den mera allsidiga prövningen icke måtte
föregripas, verkligen komme att få den åsyftade effekten, att fullt kompetenta
ingenjörer bleve villiga att taga anställning jämväl vid armén. Yad
som enligt verkets mening krävdes för detta syfte vore en rationellt ordnad
utbildningsgång i förening med en klok löneavvägning, förutsebara befordringsmöjligheter
och tryggade anställningsförhållanden. Ämbetsverket ansåge
dessa krav knappast i någon högre utsträckning vara tillgodosedda i
den föreliggande promemorian.

Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot promemorieförslaget.

I gemensamt yttrande ha allmänna lönenämnden och för svar sväsendets
lönenämnd, vilka ansett sig endast böra ingå på de i promemorian berörda
avlöningsfrågorna, velat erinra, att frågan örn löneställningen för statlig personal
med teknisk utbildning för närvarande vore under utredning såväl
inom försvarets tjänsteförteckningssakkunniga som — beträffande rekryteringspersonalen
— inom 1944 års personalutredning. Det syntes lönenämnderna
önskvärt, att resultatet av berörda utredningar avvaktades, innan den
organisation, som vore avsedd att utgöra kärnan i en eventuell framtida
arméingenjörkår, ytterligare utbyggdes och befattningar inrättades i förut
icke utnyttjade lönegrader.

Statens organisationsnämnd har i sitt yttrande konstaterat, att anställningsförhållandena
för arméns ingenjörpersonal otvivelaktigt vore sådana, att åtgärder
i form av skapandet av lämpliga anställningsvillkor borde vidtagas för att
inom armén bibehålla de kvalificerade ingenjörer, som erfordrades för freds -

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

behovet. De i promemorian framlagda förslagen vore emellertid ur denna
synpunkt icke tillfredsställande. Förslaget innebure visserligen en del förbättringar
i löneställningen. Dessa vore dock icke av den omfattningen, att
de gåve säkerhet för att förstklassig ingenjörpersonal kvarstannade. I sitt
yttrande har nämnden senare konstaterat, att frågan örn ingenjörorganisationen
inom försvaret, som vore ett problem av stor betydelse och räckvidd,
vilket krävde ingående bedömande, icke kunde lösas utan samband med den
militära organisationen i övrigt. Dessutom hade såväl i 1941 års försvarsutredning
och 1942 års försvarsproposition som i direktiven för försvarsväsendets
ingenjörutredning framhållits, att frågan borde lösas inom försvaret i
dess helhet och icke inom en försvarsgren för sig. Nämnden, som delade
denna uppfattning, ville för egen del framhålla angelägenheten av att i avbidan
på en omprövning av dessa svårbedömbara spörsmål inga åtgärder
vidtoges, som kunde förrycka eller försvåra en allsidig utredning i ärendet.
Även en provisorisk organisation enligt promemorians förslag kunde komma
att påverka en sådan utredning.

Försvarets sakanslagsutredning har funnit det tveksamt, örn tidpunkten nu
vore inne att taga frågan om anställningsförhållandena m. m. för arméns
ingenjörpersonal under omprövning. Häremot talade — förutom det förhållandet
att frågan örn löneställningen för teknisk personal för närvarande vore
föremål för undersökning av två statliga utredningar, nämligen 1944 års personalutredning
och försvarets tjänsteförteckningssakkunniga — framför allt
den omständigheten, att försvarsorganisationen vore föremål för en allmän
översyn av 1945 års försvarskommitté.

De i departementspromemorian uppdragna riktlinjerna för ingenjörpersonalens
infogande i arméorganisationen kunde enligt försvarets tjänsteförteckningssakkunniga
betecknas som ett försök att skapa en något fastare grundval
för den ingenjörtekniskt utbildade personalen vid armén och inom arméförvaltningen
än för närvarande. Förslaget vore i detta hänseende närmast
att betrakta som ett provisorium, vars genomförande knappast kunde befaras
föregripa en blivande förutsättningslös och allsidig utredning i ämnet.
Ur organisatoriska synpunkter funnes enligt de sakkunnigas mening fördenskull
inga mera vägande erinringar att framställa mot de i promemorian
ifrågasatta åtgärderna. De sakkunniga ha med hänsyn till pågående utredningar
ansett det önskvärt att med en omprövning av löneställningen kunnat
anstå i avbidan på resultatet av pågående undersökningar. Det oaktat
ha de sakkunniga icke velat ställa sig avvisande till förslaget. Den av de
sakkunniga verkställda granskningen hade nämligen kvarlämnat det intrycket,
att de ifrågasatta löneställningarna allmänt sett knappast torde vara ägnade
att föregripa en kommande omprövning av tjänsteförteckningarna för försvarets
civilmilitära och civila personalgrupper, särskilt örn de föreslagna beställningarna,
som avsikten syntes vara, icke skulle bindas vid vissa bestämda
befattningar.

Under förutsättning att vissa i yttrandet närmare preciserade önskemål
rörande förbättrade anställningsvillkor för den ifrågavarande ingenjörperso -

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

nalén bleve tillgodosedda, har svenska teknolog!öreningen tillstyrkt de i promemorian
föreslagna åtgärderna.

Under motsvarande förutsättning har även försvarets civilmilitära ingenjörers
förbund såsom en provisorisk lösning accepterat promemorians förslag
örn anställande av civilmilitära arméingenjörer.

Tjänstemännens centralorganisation har funnit promemorians förslag i
huvudsak lämpliga.

Sveriges arbetsledareförbund har icke funnit anledning till erinran emot
promemorians förslag.

Vidtagna åtgärder för att tillförsäkra armén

och arméförvaltningen ingenjörtekniskt utbildad
personal.

För att tillgodose arméns och arméförvaltningens behov av ingenjörtekniskt
utbildad personal ha vissa provisoriska åtgärder redan tidigare vidtagits.
I enlighet med av Kungl. Majit för riksdagen framlagt förslag (propositionen
1943: 235) inrättades sålunda från och med budgetåret 1943/44 ett
antal extra ordinarie befattningar för signal-, luftvärns- och motoringenjörer,
avsedda för arméförvaltningens tygdepartement (tygavdelning), arméinspektionen,
militärbefälsstaberna och truppförbanden. Av dessa och senare inrättade
motsvarande befattningar äro 14 hänförda till lönegrad MEo 26, 25
till lönegrad MEo 24, 20 till lönegrad MEo 21 och 9 till lönegrad MEo 18.
Härigenom har inom armén — såsom föredragande departementschefen vid
anmälan av propositionen anförde — erhållits en stomme av fastare anställd
ingenjörpersonal, på grundval av vilken efter slutförande av då pågående
utredningar den slutliga ingenjörorganisationen kunde utformas. Senare har
dessutom Kungl. Majit den 4 mars 1944 och den 15 juni 1945 medgivit inrättandet
av ett antal extra ordinarie och extra ingenjörbefattningar vid arméförvaltningens
tygavdelning med avlöning från s. k. sakanslag, varjämte bemyndigande
lämnats att medelst kontrakt anställa ytterligare erforderliga
ingenjörer. Tidigare hade genom Kungl. Majits beslut den 16 januari 1942
militärområdesbefälhavarna bemyndigats att vid truppförbanden kontraktsanställa
ett 40-tal motoringenjörer.

Såsom i det föregående närmare berörts har till följd av den omfattande
nyanskaffning av materiel, som ägt rum inom försvarsväsendet, ett stort
behov av ingenjörtekniskt skolad personal uppstått inom den militära organisationen.
Inom de två särskilt materielbetonade försvarsgrenarna, marinen
och flygvapnet, har detta behov tidigt blivit tämligen väl tillgodosett, under
det att behovet vid armén först under de senare åren aktualiserats. Först i
samband med den revision av försvarsorganisationen, som fullföljdes genom
1941 års försvarsutredning, blevo de härmed sammanhängande problemen
närmare belysta. Den korta tid, som stod denna utredning till buds, hade
emellertid icke medgivit en tillräckligt allsidig undersökning av den förevarande
frågan. Framför allt gällde detta de med arméorganisationen sammanhängande
spörsmålen. Föredragande departementschefen fann därför
nödvändigt, att frågan örn utnyttjandet inom den militära organisationen

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

av ingen jörtekniskt skolad personal gjordes till föremål för ytterligare utredning,
innan förslag i ärendet kunde föreläggas riksdagen.

Den utredning, som till följd härav kom till stånd —- försvarsväsendets
ingenjörutredning -—• var från början avsedd att omfatta samtliga tre försvarsgrenar.
Genom särskilda direktiv av dåvarande chefen för försvarsdepartementet
begränsades utredningen sedermera till att i första hand avse
armén. I väntan på denna utredning har ett antal icke-ordinarie ingenjörstjänster
inrättats inom armén. Såsom av det förut anförda framgår, har icke
heller ingenjörutredningens betänkande ansetts kunna nu läggas till grund
för en slutlig lösning, varför det befunnits nödvändigt att utarbeta nytt förslag
i ämnet, avseende en provisorisk lösning av frågan i avvaktan på dess
slutliga prövning.

I vissa remissyttranden över detta förslag har med hänsyn till den pågående
förnyade försvarsutredningen ifrågasatts, huruvida det överhuvudtaget
kunde anses lämpligt att lösrycka förevarande spörsmål från dess samband
med försvarsfrågan i stort. I samband därmed har erinrats, att utöver 1945
års försvarskommitté även andra utredningar påginge, vilka kunde påverka
bedömandet av hithörande frågor.

Det är enligt mitt förmenande tydligt, att inga åtgärder nu böra vidtagas,
som kunna föregripa försvarskommitténs arbete. Å andra sidan är det likaledes
uppenbart, att anställningsförhållandena för arméns ingenjörpersonal
icke äro sådana, att en tillfredsställande rekrytering kan ernås. Det synes
därför nödvändigt, att åtgärder nu vidtagas för att förbättra anställningsvillkoren
för denna personal. Ett genomförande av de förslag, som i detta
hänseende framlagts i promemorian, synes icke lägga hinder i vägen för det
utredningsarbete, som från allmännare utgångspunkter pågår på olika områden,
exempelvis inom försvarets tjänsteförteckningssakkunniga och inom
1945 års försvarskommitté. Å andra sidan synes det i allmänhet icke heller
möjligt att — såsom i ett par av remissyttrandena föreslagits — nu
genomföra en ytterligare förbättring av ingenjörpersonalens ställning utöver
vad i promemorian förordats. Sistnämnda spörsmål måste i första hand
övervägas inom försvarskommittén, till vilken ingenjörutredningens betänkande
med därtill hörande yttranden överlämnats jämlikt beslut av Kungl.
Majit den 18 januari 1946.

Anledning synes icke föreligga att, såsom statens organisationsnämnd anfört,
låta med åtgärder på detta område anstå till dess en alla försvarsgrenar
omspännande, allsidig utredning på detta område skett. De svävande spörsmål
rörande ingenjörorganisationens utformning, som föreligga framför allt
på marinens område, beröra icke principerna för organisationen, i samband
varmed bör anmärkas, att de förslag som i det följande framläggas nära ansluta
sig till motsvarande organisation vid marinen och flygvapnet. I detta
sammanhang torde även böra erinras, att Kungl. Majit genom beslut den 29 juni
1945 uppdragit åt chefen för marinen att närmare överväga de jämkningar i
fråga örn ingenjörorganisationen vid den honom underställda försvarsgrenen,
som kunna befinnas påkallade.

Till detaljerna i de i departementspromemorian framlagda förslagen återkommer
jag i det följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

2. INGENJÖRPERSONALENS MILITÄRA STÄLLNING.

1941 års försvarsutredning.

1941 års försvarsutredning har förutsatt, att arméns ingenjörer skulle i
likhet med motsvarande personal vid de båda andra försvarsgrenarna erhålla
civilmilitär ställning.

Försvarsväsendets ingenjörutredning.

Utredningen har ingående diskuterat, huruvida ingenjörpersonalen borde
intaga militär eller civilmilitär ställning, och har härvid kommit till det resultatet,
att för flertalet rent militär ställning vore nödvändig. Som huvudmotiv
har anförts, att civilmilitär personal icke vore att hänföra till krigsmän, vilket
särskilt i de fall, då ingenjörer vore placerade som chefer för militära (reparations-)
förband, skulle medföra olägenheter.

Reservanten, översten Gillner, har helt anslutit sig till försvarsutredningens
förslag i denna fråga.

Utlåtanden över ingenjörutredningens förslag.

Arméchefen har med instämmande av överbefälhavaren i förevarande fråga
i huvudsak anfört följande.

De av utredningen påpekade olägenheterna i fråga örn den civilmilitära
personalens juridiska särställning äro otvivelaktigt så allvarliga, att en ändring
i fråga örn detta förhållande måste åvägabringas. Den av utredningen föreslagna
lösningen att giva ingenjörerna officers ställning skulle emellertid,
vilket här skall närmare påvisas, medföra minst lika stora nackdelar. Såsom
av ett följande avsnitt kommer att framgå, är det nödvändigt med hänsyn till
rekryteringen av ingenj örpersonalen att giva denna väsentligt högre löneförmåner
än de, som för närvarande komma officerarna till del. Detta står
också i överensstämmelse med utredningens uppfattning. Det synes emellertid
högst olyckligt att skapa en i lönehänseende favoriserad officerskategori, även
örn den gynnsammare löneställningen eljest av många skäl måste anses berättigad.
En sådan åtgärd vore ägnad att skapa mycket missnöje bland huvudmassan
av officerarna. Civilmilitär status markerar vidare ifrågavarande personalkategoriers
ställning som rådgivare åt de militära cheferna i frågor, som
kräva specialkunskaper. Denna ställning skulle bliva betydligt svårare att upprätthålla
örn berörd personal gåves ställning som officerare. Ytterligare må anföras,
att ingenjörpersonalens auktoritet på det rent tekniska området med all
sannolikhet bleve lättare att upprätthålla, örn den civilmilitära särställningen
bibehölles. Det må slutligen framhållas, att ett tillerkännande av militär ställning
åt ingenjörpersonalen nödvändigtvis måste medföra en motsvarande förändring
beträffande de fast anställda läkarnas och veterinärernas ställning,
enär även dessa på samma sätt som förutsatts beträffande ingenjörerna skola
kunna krigsplaceras som chefer för underhållsförband.

De skäl, som sålunda tala emot förslaget att giva ingenjörerna ställning som
officerare, synas mig vara så väsentliga, att en undersökning bör göras, huruvida
icke de av utredningen påtalade olägenheterna med att bibehålla civilmilitär
ställning kunna på annat sätt elimineras. Då olägenheterna framför
allt hänföra sig till den omständigheten att ifrågavarande personalkategori

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

icke i juridisk mening är att hänföra till krigsmän, synes den enklaste lösningen
av frågan härvid vara att ändra strafflagen för krigsmakten i berört
hänseende. Därest så sker, bortfaller också den av utredningen påtalade olägenheten
med att ingenjörer skola föra befäl över militära förband. Frågan
synes böra beaktas i samband med den omarbetning av strafflagen för krigsmakten,
som för närvarande pågår.

Ur befälsrättens synpunkt synes olägenhet icke behöva uppstå genom att
ingenjörerna hänföras till civilmilitär personal. Denna har samma befälsrätt
över underställd personal som den militära, och den i praktiken obetydliga inskränkning,
som nu finnes i möjligheten att utöva befäl över civilmilitär personal,
kan utan olägenhet borttagas genom föreskrifter i vederbörliga tjänstgöringsreglementen
m. m.

På grund av vad sålunda anförts förordar jag, att de ingenjörer, som i annat
sammanhang föreslås skola erhålla fast anställning vid armén, tilldelas civilmilitär
ställning.

Förhållandet i militärt och juridiskt hänseende mellan de fast anställda ingenjörerna
å ena sidan och å andra sidan värnpliktiga ingenjörer med eller
utan befälsgrad samt ingenjörer med reservofficers ställning, förutsätter jag
skola på ett nöjaktigt sätt komma att bliva reglerat i det nya tjänstereglemente,
som är under utarbetande.

Emellertid har arméchefen förutsatt, att inom arméförvaltningen även
skulle finnas ett antal civila teknici vid sidan av arméingenjörerna. I fråga örn
gränsdragningen mellan civil och civilmilitär personal har arméchefen ansett,
att följande principer borde uppställas. I huvudsak borde endast sådana ingenjörer
inom förvaltningen hänföras till arméingenjörkåren, för vilka en växling
mellan förvaltningstjänst och trupp- eller stabstjänst vore möjlig och
lämplig. Uppgifterna för vissa av de ingenjörer, som för närvarande funnes
inom arméförvaltningens tygavdelning, vore så särpräglade, att någon sådan
vexling i fråga örn tjänstgöringsförhållandena icke kunde komma i fråga.
Ifrågavarande befattningar borde därför beklädas med civila befattningshavare.
I kåren borde dock inordnas alla sådana ingenjörbefattningar, vilka
kunde betraktas som slutposter.

Marinchefen har framhållit, att några direkta olägenheter av att mariningenjörkåren
vore civilmilitär i praktiken icke kunnat påvisas. Enär kårens
medlemmar i viss utsträckning tjänstgjorde vid stridande förband (fartyg)
och hade befäl över militär personal, syntes det emellertid marinchefen oriktigt,
att mariningenjörerna icke hänfördes till krigsmän med den ställning
detta i straffrättsligt hänseende innebure.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha i gemensamt yttrande anfört,
att de av ingenjörutredningen yppade farhågorna, att civilmilitär ställning
för den tekniska personalen inom försvaret skulle kunna medföra komplikationer
i befälsutövnings- och straffrättsligt hänseende, icke kunnat bestyrkas
av inom flygvapnet vunna erfarenheter. Vissa skäl talade dock för att
den tekniska personalen i strafflagen för krigsmakten hänfördes till krigsmän.
Detta borde övervägas vid en revision av ifrågavarande lagstadgande.

Arméförvaltningen har ansett, att ingenjörutredningen oberättigat undervärderat
det civilmilitära förmanskapets effektivitet. Ingen anledning funnes
antaga, att icke en skicklig ingenjör i civilmilitär ställning skulle beträffande

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

reparationstjänsten bliva bättre åtlydd av sina mekaniker än en mindre kompetent
person med militär ställning. Förvaltningen har vidare påvisat de olägenheter,
som skulle följa därav, att en officerskategori skapades med mindre
rent militära kunskaper än övriga officerare inom försvaret. Detta skulle medföra
behov av särskilda bestämmelser, som reglerade dessa ingenjörers befälskompetens
i förhållande till övriga officerare. Beträffande de olägenheter,
som skulle följa därav, att den civilmilitära personalen icke vore att hänföra
till krigsmän, har även arméförvaltningen pekat på möjligheten av en revision
av strafflagsbestämmelserna. Av hela den ingenjörpersonal, som vore erforderlig
för tjänsten inom armén, borde emellertid till kategorien arméingenjörer
hänföras endast de befattningshavare, vilka innehade vissa nyckelbefattningar.
Ämbetsverket har förutsatt, att samtliga fast anställda ingenjörer såväl
vid arméns truppförband och staber som vid arméförvaltningen skulle
tillhöra denna kategori.

Marinförvaltningen har ansett, att det viktigaste i den förevarande frågan
vore, att ingenjörerna gåves en sådan ställning, att de ingenjörtekniska kraven
tillgodosåges och arbetsförhållandena gåve möjlighet att befordra den tekniska
utvecklingen och vidtagandet av de tekniska åtgärder, som gagnade verksamheten.
Någon nämnvärd nackdel av mariningenjörernas civilmilitära ställning
hade icke försports. Med hänsyn till nämnda ingenjörers ställning i straffrättsligt
hänseende ville förvaltningen dock icke motsätta sig att de hänfördes
till krigsmän. Detta borde dock icke medföra vare sig att de benämndes officerare
eller att deras hävdvunna titlar ändrades.

I likhet med förenämnda remissmyndigheter lia även följande myndigheter
m. fl. förklarat, att civilmilitär ställning vore lämpligare för försvarets fast anställda
ingenjörer än militär, nämligen försvarets civilförvaltning, försvarets
fabriksstyrelse, statens or garns ationsnämnd, styrelsen för tekniska högskolan,
svenska officersförbundet, försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund,
svenska teknolog] öreningen, statsverkens ingenjörs för hund samt arméförvaltningens
ingenjörs] örbund.

Utredningen angående revision av strafflagen för krigsmakten har i förevarande
fråga i huvudsak anfört följande.

Ur straffrättslig synpunkt syntes någon erinran icke vara att göra mot
ingenjörutredningens förslag, att den ingenjörpersonal som vore avsedd för
tjänstgöring vid staber och förband inom armén hänfördes till krigsmän. Med
hänsyn till ifrågavarande personals organisation och uppgifter förefölle det
snarast vara sakligt berättigat, att personalen likställdes med den militära personalen
och icke gåves den undantagsställning, som den civilmilitära personalen
hade enligt gällande lag. Skillnaden mellan krigsmäns och civilmilitärers
straffrättsliga ställning borde dock icke överdrivas. De modifikationer, som
gällde beträffande civilmilitär personal i fråga om lydnadsplikten, berörde
nämligen icke förhållandet mellan civilmilitära förmän och underlydande
krigsmän utan avsåge blott förhållandet mellan civilmilitära och deras förmän.
Det vore även att märka, att den inskränkning i lydnadsplikten, som funnes stadgad
för civilmilitärer, i det att dessa endast vore pliktiga att åtlyda vad förman
inom gränsen av sin befälsrätt befallt, enligt gällande tjänstgöringsreglemente
endast gällde i fråga örn utövandet av den underlydandes ämbete i den mån

Bihang till riksdagens protokoll ll)4(i. 1 sami. Nr 80.

15i»0:l 45 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

detsamma krävde insikt i särskild vetenskap. Emellertid vore det mindre tillfredsställande,
örn arméns ingenjörpersonal i förevarande hänseende skulle
komma att intaga en annan ställning än marinens och flygvapnets motsvarande
personal beträffande vars civilmilitära ställning ingenjörutredningen icke
syntes ha avsett någon ändring. Strafflagsutredningen har slutligen framhållit,
att utredningen utginge ifrån att nya straffrättsliga bestämmelser för
krigsmaktens personal så långt som möjligt skulle göras allmängiltiga. Visserligen
hade utredningen ännu icke kunnat taga ställning till frågan i vad mån
särbestämmelser för viss eller vissa personalgrupper ändock skulle bliva
erforderliga. Det syntes ock kunna förutsägas, att dylika särbestämmelser ej
skulle finnas påkallade i på långt nar samma utsträckning som i gällande lag.
Inför utsikten att den straffrättsliga ställningen för all krigsmaktens personal
skulle bliva översedd syntes det vara att föredraga, att arméns ifrågavarande
ingenjörpersonal tills vidare erhölle samma ställning som motsvarande personal
inom övriga försvarsgrenar. De ovan anförda synpunkterna, som talade
för att ifrågavarande personal borde erhålla civilmilitär ställning, kunde dock
icke anses vara av avgörande betydelse. Därest det av andra än straffrättsliga
skäl funnes påkallat, att personalen finge militär ställning och därmed bleve
hänförlig under krigsmäns kategori, mötte detta ej hinder ur straffrättslig
synpunkt.

Sveriges industriförbund har ensamt bland de remissmyndigheter m. fl., som
särskilt uttalat sig i förevarande fråga, förklarat sig dela ingenjörutredningens
uppfattning att militär ställning för arméns ingenjörpersonal vore att föredraga
framför civilmilitär.

Departementspromemorian.

I departementspromemorian har förutsatts, att arméns ingenjörer i likhet
med marinens och flygvapnets ingenjörpersonal tills vidare skulle erhålla
ställning som civilmilitär personal och att ifrågavarande ingenjörer skulle benämnas
arméingenjörer.

Liksom i arméchefens och arméförvaltningens yttranden har emellertid
även i promemorian förutsatts, att vid sidan av de civilmilitära arméingenjörerna
skola finnas anställda civila tekniker. Frågan vilka av de inom försvaret
fast anställda ingenjörerna, som borde hänföras till ena eller andra
kategorien, vore främst en utbildnings- och rekryteringsangelägenhet. Till
den förstnämnda kategorien syntes endast böra hänföras de ingenjörer, som
för utövandet av sin tjänst behövde speciell militärteknisk utbildning. För
vissa av de ingenjörer, vilka erfordrades inom armén och arméförvaltningen,
vore sådan utbildning ej behövlig. Att ändock uppställa krav på militär
specialutbildning, vilket enligt promemorian vore nödvändigt, örn ett infogande
bland arméingenjörerna överhuvudtaget skulle anses befogat, skulle
medföra, att rekryteringen försvårades, och kunde därför icke vara lämpligt.
Den princip, som arméchefen i förevarande fråga ansett böra tillämpas, enligt
vilken inom förvaltningen i huvudsak endast de ingenjörer borde tillhöra
kategorien arméingenjörer, för vilka en växling mellan förvaltningstjänst
och trupp- eller stabstjänst vore möjlig och lämplig, syntes kunna i
huvudsak godtagas. I promemorian har dessutom förutsatts, att vissa verkstadschefer,
vilka enligt arméehefens och arméförvaltningens förslag borde

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

vara arméingenjörer, i stället skulle hänföras till kategorien civila tekniker.
Dessa frågor ha i promemorian ytterligare berörts i samband med prövningen
av behovet av ingenjörer (jfr följande avsnitt).

Utlåtanden över departementspromemorians

förslag.

Försvarets civila tjänst emanna för blind, har ansett, att alla ingenjörer över
20 :e lönegraden inom armén och arméförvaltningen borde tillhöra samma
organisation, vilken emellertid borde uppdelas i två grupper, nämligen dels
sådana med viss speciell militär utbildning, dels specialingenjörer, för vilka
sådan utbildning icke skulle vara erforderlig. Till sistnämnda kategori skulle
jämväl verkstadsingenjörerna hänföras. Det synes ha varit förbundets mening,
att samtliga ifrågavarande ingenjörer skulle erhålla civilmilitär ställning.

Ett motsvarande förslag har väckts av statsverkens ingenjörsförbund. Förbundet
har velat benämna ingenjörer av den förstnämnda kategorien »fältingenjörer»,
under det att specialingenjörerna föreslagits skola kallas »tygingenjörer».

Den uppdelning av arméns ingenjörer på civilmilitär och civil personal,
som föreslagits i departementspromemorian, finner jag mig böra förorda.
I fråga örn tillämpningen av de i promemorian angivna principerna för personalens
uppdelning på ena och andra kategorien kunna dock vissa erinringar
framställas. Till dessa återkommer jag senare (s. 36).

Frågan rörande av detta förslag föranledda ändringar i strafflagen för
krigsmakten torde komma att anmälas av chefen för justitiedepartementet.

3. BEHOVET AV INGENJÖRER INOM ARMÉN OCH
ARMÉFÖRVALTNINGEN.

1941 års försvarsutredning.

1941 års försvarsutredning beräknade behovet av ingenjörer av olika kategorier
på följande sätt.

	Verkstads-	Luftvärns-	Motor-	Signal-	Special-
Tygdepartementet:	ingenjör	ingenjör	ingenjör	ingenjör	ingenjör

Arméöveringenjör ..................	i	—	—	_	_
Övriga .................	2	3	3	4	9
Sju. militärbefälsstaber................ I 1 oell 17..............	—	—	7 2
Fyra pansarregementen ..............	—	—	4	_
A 6 och A 9............	—	_	2
Sju luftvärnsregementen oell -kårer . . Signalregementet med tre detacherade	—	7		—	—
kompanier.................. Stockholms, Karlsborgs och Bodens tyg-	—	—	—	4	—
stationer ...........	3	_	_	1
Tygförvaltningsskolan ................	1	—	—	—
Summa	7	10	18	!)	i)

Departements chefen.

20 Kungl. May.ts proposition nr 80.

Förs rars väsendets ingenjörutredning.

Utöver det antal »ingenjörofficerare», som enligt utredningens förslag
skulle ingå i de i annat sammanhang berörda ingenjörtrupperna, har utredningen
beräknat behovet av ingenjörutbildad personal vid arméns truppförband
samt vid militärbefälsstaber, utbildningsanstalter och inom arméledningen
på sätt framgår av efterföljande tablå, Yid granskningen av denna torde
även beaktas att behovet av ingenjörofficerare inom verkstadsorganisationen
icke här redovisats. I det redovisade antalet ha heller icke medräknats vissa
av utredningen föreslagna kvartermästare, ehuru även dessa förutsatts skola
kunna rekryteras bland ingenjörofficerare.

	Löjt- nanter	Kaptener	Majorer	Överste- löjtnanter	Överste (Ob 2)
Truppförbanden (utom ingenjörtrup-	32	ii		_	_
	_	6	3	4	—
	6	7	—	1	i
	—	3	—	—	—
	_	3	—	-■''	—
	_	2	—	—	—
	_	4	—	—	—
	_	2	1	—	—
		1	—	—	—
Summa	38	39	4	5	i

Behovet av ingenjörpersonal inom arméförvaltningen säger utredningen
sig icke lia kunnat i detalj bestämma. Detta vore icke möjligt att göra,
förrän den överföring av arbetsuppgifter verkställts, vilken bleve en följd
av bland annat den av utredningen föreslagna omorganisationen av förvaltningen.
Utredningen hade emellertid förutsatt, att behovet i huvudsak skulle
tillgodoses genom civiltekniker. Därjämte erfordrades ett icke obetydligt antal
befattningshavare med grundliga militärtekniska insikter. Detta behov skulle
enligt förslaget kunna tillgodoses bland annat därigenom att befattningarna
som byrå- och sektionschefer, ehuru även dessa till sin natur borde vara civila,
rekryterades huvudsakligen bland ingenjörofficerare, vilka härvid tänktes skola
avgå från aktiv stat men kvarstå över stat i nämnda kår. Därjämte borde ett
mindre antal ingenjörofficerare kommenderas till tjänstgöring vid förvalt
ningen.

Ingenjörutredningen har slutligen förutsatt behov av reservpersonal, varför
möjligheter borde finnas för vissa ingenjörer att vinna inträde i fältingenjör
kårens reserv.

Reservanten, ledamoten GUIyibt, har ansett, att det för näimare bedomning
av den föreslagna arméingenjörkårens omfattning borde uppdragas åt
arméchefen respektive arméförvaltningen att inkomma med närmare förslag
angående antalet fast anställda ingenjörer, som kunde anses erforderligt och
som lämpligen borde ingå i en efter av reservanten förordade principer inrättad
arméingen jörkår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Utlåtanden över ingenjörutredningens förslag.

Arméchefen har i sitt yttrande påpekat, att utredningen visserligen sagt
sig ha grundat behovsberäkningarna beträffande personal på de uppgifter av
teknisk natur, som förelåge, men att någon närmare granskning av de arbetsuppgifter
i stort, som uppräknats i betänkandet, icke gjorts. Det vore följaktligen
svårt att draga några bestämda slutsatser rörande behovet av personal
samt rörande de speciella kvalifikationer, som i varje särskilt fall krävdes av
denna. Arméchefen har därför ansett vara nödvändigt att lämna en mer ingående
redogörelse för de olika uppgifter vid truppförband och staber m. m.,
som krävde speciell teknisk sakkunskap. Arméchefen har härvid förutsatt,
att någon ändring i fråga örn nuvarande eller under utbyggnad varande verkstadsorganisation
icke skulle komma att göras.

Arméchefens förenämnda redogörelse innehåller i huvudsak följande.

För reparationst jäll sten skola vid varje truppförband finnas särskilda
anordningar för vårdtjänst, vid vilka förbandens behov av smärre reparationer
skall kunna tillgodoses. I varje garnisonsort, där mer än ett truppförband är
förlagt, äro eller komma dessutom att bliva organiserade centrala verkstäder
avsedda att tillgodose truppförbandens behov av större reparationer.
Dessa sistnämnda verkstäder komma emellertid att vara anknutna till något
av truppförbanden inom garnisonsorten. De komma i vissa hänseenden att
vara direkt underställda vederbörande truppförbandschefer men skola i tekniskt
hänseende lyda under arméförvaltningens tygavdelning, vars verkstadsbyrå
handlägger hithörande ärenden. Vid dessa verkstäder skall jämväl utbildning
i praktisk verkstads^änst för personal tillhörande truppförbanden
inom garnisonen bedrivas.

Slutligen finnas vissa direkt under tygavdelningen lydande tygverkstäder,
vid vilka mera omfattande reparationer utföras. Dessa verkstäder ingå bland
annat i Stockholms, Karlsborgs, Bodens och Gotlands tygstationer. Samma ställning
intaga vissa centrala signal- och optiska verkstäder.

I garnisonsorter dit ovannämnda under tygavdelningen lydande centrala verkstäder
äro förlagda finnas icke några andra truppförbandsverkstäder än sådana
av ren vårdtjänstnatur.

Arméchefen har härefter redogjort för den del av tygtjänsten som omfattar
förvaltning av tyg mate melen. I fråga om denna tjänst intoge förrådshållningen
ett betydande rum. Då arméchefen på av honom anförda skäl icke
kunnat godtaga de ändringsförslag, som ingenjörutredningen i detta hänseende
framlagt, har i yttrandet framhållits, att en mycket omfattande ansvarsbörda
i fråga örn förrådshållningen fortfarande bomme att åvila både truppförbanden
och militärbefälsstaberna.

Till förvaltningen hörde enligt arméchefens redogörelse slutligen också
besiktning av materiel för kassation.

Arméchefen har vidare framhållit, att inom tygtjänstens område delvis
även rymdes uppgiften att utöva kontroll av att krigsplacering av teknisk
personal i mera kvalificerade befattningar skedde på ett riktigt sätt.

Slutligen ålåge det tygtjänstens företrädare vid truppförband och utbildningsanstalter
att studera materielens konstruktion i samband
med dess användning i utbildningsarbetet och för fältbruk samt att meddela
gjorda erfarenheter till de centrala myndigheterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

I ett följande avsnitt av sitt yttrande har arméchefen därefter redogjort
för de fordringar, som med hänsyn till de föreliggande uppgifterna borde uppställas
på den mera kvalificerade ingenjörpersonalen samt för behovet av
sådan personal vid truppförband, skolor och staber. Arméchefen har härom
anfört följande.

a) Vid truppförbanden.

Såväl reparations- som den därmed förenade utbildningsverksamheten
kräver personal med tekniska specialkunskaper. Omfattningen
av dessa kan emellertid variera beroende på hur materielbetonade de
olika truppförbanden äro.

Vid de icke motoriserade infanteriregementena är materielen av föga komplicerad
teknisk natur och reparationstjänsten kräver därför förhållandevis
ringa Verkstadstekniska resurser. För ledningen av nämnda verksamhet kräves,
i varje fall under fredsförhållanden, icke någon personal med högre
kvalifikationer, utan kan ledningen överlåtas åt tyghantverkare under officers
överinseende. Detsamma gäller kavalleriregementena samt de anspända
artilleritruppförbanden.

Vid mera materielbetonade truppförband, exempelvis pansarregementena,
de motoriserade artilleri- och luftvärnsförbanden, får däremot materielreparationstjänsten
en betydande omfattning. Verkstäderna vid dessa förband
komma här att sysselsätta en avsevärd personalstyrka. Utbildningsverksamheten
på det tekniska området blir också vid dessa förband betydande. På
grund härav måste på den personal, som här handhar dessa delar av tygtjänsten,
uppställas krav på omfattande tekniska kunskaper samt stor praktik på
hithörande områden. Det kräves med andra ord särskild ingenjörutbildad
personal.

Vid varje motoriserat truppförband erfordras sålunda en motorexpert för
ledandet av verkstadstjänsten och därmed förenad utbildningsverksamhet.
Särskilda motoringenjörer böra därför finnas vid I 7, samtliga pansarregementen,
A 3, A 6 och A 9 samt vid samtliga luftvärnsregementen, ingenjörkårer
och trängkårer.

Även A 7, A 8 samt luftvärnskårerna äro motoriserade. Antalet motorfordon
är emellertid här icke större än att behovet av motorteknisk expertis tills
vidare bör kunna tillgodoses genom de ingenjörer, som, i enlighet med vad
sorn i det följande kommer att föreslås, skola finnas vid vederbörliga militärbefälsstaber.

A id truppförband med särskilt komplicerad materiel (luftvärns- och signaltruppförband)
erfordras dessutom kvalificerad personal med specialutbildning
beträffande denna materielutrustning. Sålunda bör vid vart och ett av luftvärnets
truppförband finnas en ingenjör med särskild kännedom örn luftvärnsmaterielen
samt vid S 1 en ingenjör med motsvarande kännedom om signalmaterielen.

Slutligen erfordras erfarna verkstadschefer med ingenjörutbildning vid
sådana truppförband, till vilka centrala verkstäder äro eller komma att bliva
förlagda, nämligen vid samtliga pansarregementen, vid A 3, A 4, A 6, A 9 och
Lv 2 samt vid samtliga tygkompanier.

För ledningen av tygförvaltningstjänsten vid truppförbanden erfordras
icke andra tekniska kvalifikationer än allmän kännedom örn materielen.
Däremot krävas, som redan i ett tidigare sammanhang anförts, omfattande
militära kunskaper. Någon anledning att frångå nuvarande system med officerare
som företrädare för tygförvaltningen finnes därför icke. Emellertid

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

erfordras vid de mera materielbetonade truppförbanden särskilt teknisk expertis
som biträden åt tygofficerarna vid förrådskontroll och materielbesiktning.
Den ingenjörpersonal, som i enlighet med vad som ovan anförts bör finnas
vid dessa truppförband för fullgörandet av de med reparationstjänsten förenade
åliggandena, kan dock även utnyttjas för ovanberörda uppgifter. Ifrågavarande
ingenjörer kunna jämväl tagas i anspråk som biträden vid kontroll
rörande krigsplacering av personal samt för materielstudier.

b) Vid vissa skolor: Tygförvaltningsslcolan, arméns signal- samt arméns
motorskola.

Som en följd av ingenjörutredningens förslag, att tygofficerarna skulle ersättas
med ingenjörofficerare, skulle t3rgförvaltningsskolan egentligen
bliva utan uppgift. Utredningen har emellertid föreslagit, att skolan dock
skall vara kvar men med ändrad funktion. Vid densamma skulle sålunda
arméförvaltningens personal med förrådsförvaltande uppgifter samt kvartermästare
vid militärbefäls- och regementsstaber erhålla utbildning i förvaltning.

Enär förslaget örn tygofficerarnas ersättande med ingenjörer av arméchefen
avstyrkts, förutsättes här att tygförvaltningsskolan med oförändrad uppgift
alltjämt skall kvarstå.

Vid skolan finnes för närvarande en verkstadsingenjör med anställning i
extra ordinarie befattning. Denne ingenjör kommer även i fortsättningen att
behövas och bör därför erhålla fast anställning. Något ytterligare behov förutsättes
för närvarande icke.

För den rent tekniska utbildningen i signaltjänst vid arméns signalskola
finnes för närvarande en extra ordinarie ingenjör. Då denne liksom
vid tygförvaltningsskolan även i framtiden kommer att behövas, bör även
nämnde befattningshavare erhålla fast anställning.

Enligt 1942 års försvarsbeslut skall vid armén organiseras en särskild
motorskola. Rörande behovet av denna skola råder ingen tvekan. Uppgifterna
för densamma skulle i huvudsak bliva de av 1941 års försvarsutredning skisserade.
Frågan örn skolans organisation är visserligen ännu icke i detalj utredd.
Redan nu kan likväl med bestämdhet förutses, att minst en motoringenjör
kommer att erfordras.

c) Vid militärbefälsstaberna.

Vid militärbefälsstaberna måste finnas specialutbildad personal för övervakning
av den tekniska tjänsten vid truppförbanden. De olika kategorier av
ingenjörer, som äro representerade vid förbanden, måste därför i stort sett
även vara företrädda vid militärbefälsstaberna. Vad verkstadstjänsten be
träffar avses emellertid den i tekniskt hänseende skola ledas direkt från arméförvaltningens
tygavdelning, varför denna del av den ingenjörtekniska tjänsten
icke behöver vara representerad inom de ifrågavarande staberna.

I överensstämmelse härmed skulle vid vardera militärbefälsstaben erfordras
en motor-, en luftvärns- och en signalingenjör. Vid VII. militärbefälsstaben
kan emellertid i avvaktan på närmare erfarenheter behovet av ingenjörteknisk
expertis för luftvärns- och signalmaterielen tills vidare tillgodoses bland de
kontraktsanställda ingenjörer, som förutsättas skola liksom hittills vara anställda
vid Gotlands tygstation.

Det är önskvärt, att luftvärnsingenjörerna vid militärbefälsstaberna även
äga kännedom örn vapenutrustningen vid övriga truppslag. Det kan med hänsyn
härtill ifrågasättas, om de icke lämpligen borde benämnas »vapeningenjörer».

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

I förvaltningshänseende komma militärbefälhavarna bland annat att få ett
betydande ansvar för de krigsmaterielförråd, vilka sortera under försvarsområdesstaberna.
Liksom vid truppförbanden kräver emellertid denna del av
tjänsten icke annat än kunskap örn förvaltning samt viss allmän kännedom örn
materielen.^ Icke heller i fråga örn militärbefälsstaberna finnes därför anledning
att frångå nuvarande system med tygofficerare som företrädare för tygförvaltningen.

d) Inom arméledningen.

I ör närvarande finnas vid de särskilt materielbetonade pansar-, luftvärnsoch
signalavdelningarna inom arméinspektionen tillfälligt anställda specialingenjörer.
Erfarenheten har tydligt visat, att dessa bliva erforderliga även
för framtiden. Deras uppgifter skola närmast vara att biträda vederbörande
inspektörer vid handläggningen av frågor av rent teknisk natur. De skola
sålunda leda eller som biträden närvara vid sådana praktiska försök, som skola
utföras vid respektive truppslag. De skola vidare närvara vid inspektioner,
som kräva speciell teknisk sakkunskap. Slutligen skola de biträda vederbörande
inspektörer vid lösandet av dem tillkommande uppgift att följa den
tekniska utvecklingen inom respektive truppslags verksamhetsområden.

Samtliga dessa uppgifter kräva högskoleutbildade ingenjörer med specialkunskaper
beträffande vederbörligt truppslags materiel. Som biträde åt inspektören
för pansartrupperna erfordras sålunda en motoringenjör med särskilda
kunskaper rörande pansarmaterielen. Luftvärnsinspektören behöver en
luftvärns- (»vapen-») ingenjör och signalinspektören slutligen en signalingenjör.

Även för den centralt ledda utbildningen av reparatörer, mekaniker m. fl.
erfordras ingenjörer med erfarenhet från hithörande verksamhetsfält. Därtill
kommer uppgiften att centralt övervaka de på truppförband och militärbefälsstaber
placerade ingenjörernas verksamhet. Arméinspektionen bör därför utöver
förenämnda ingenjörpersonal tillföras minst en verkstadsingenjör, en
vapeningenjör samt en motoringenjör. För den centrala ledningen av den


	över-	stads-	Vapen-	Motor-	Signal-
	ingenjör	ingenjör		ingenjör	ingenjör
Arméinspektionen ........	i	i	o	2	i	7	Arméchefen har
I.—VI. militärbefälsstaberna	—	—	6	6	6	18
VII. militärbefälsstaben ..	—	—	1	1	1	1	behovet av in-
17 ......................	—	—	—	1	—	1	genjörer inom
P 1—P 4..................	—	4	—	4	—	8	arméförvalt-
A 3, A 6, A 9 ............	—	3	—	3	—	6	ningen samtvid
A 4 ......................	—	1	—	—	—	1	centrala tyg-
Lv 1, Lv 3................	—	—	2	2	—	4	verk8täder(tyg-
Lv 2......................	—	1	1	1	—	3	anstalter) med
Lv 4—Lv 7................	—	—	4	—	—	4	undantag för
Ing 1—Ing 3..............	—	—	—	3	—	3	sådana, som
si ......................	—	—	—	—	1	1	äro direkt an-
T 1 —T 4..................	—	—	—	4	—	4	slutna till något
Tyg 1-Tyg 3 ............	—	3	—	—	—	3	truppförband.
Tygförvaltningsskolan ....	—	1	—	—	—	1
Arméns motorskola ......	—	—	—	1 2	_	1
» signalskola ......	—	—	—	—	1	1
Summa	i	14	15	28	9	67
1 Tjänsten har föreslagits skola bestridas av personal ur arméförvaltningens tygavdelning»
* Minimibehovet.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80.

signaltekniska tjänsten synes, i avvaktan på ytterligare erfarenheter, den som
biträde åt signalinspektören tänkte ingenjören tills vidare vara tillfyllest.

Arméchefen har i annat sammanhang föreslagit, att som chef för arméingenjöravdelningen
inom arméinspektionen skulle förordnas en arméöveringenjör
såsom personalkårchef för arméingenjörkåren.

Det närmare behovet av ingenjörer inom arméförvaltningen har arméchefen
icke upptagit till prövning. Det borde enligt arméchefen ankomma på arméförvaltningen
att härutinnan avgiva förslag.

En sammanställning av det av arméchefen beräknade behovet av ingenjörer
inom arméorganisationen återfinnes i närmast föregående tablå.

Till frågan örn beredande av fast anställning åt ifrågavarande ingenjörer
har arméchefen återkommit i ett senare avsnitt av sitt yttrande.

Arméförvaltningen har i en till yttrandet fogad tablå sammanfattat det av
förvaltningen beräknade behovet av fast anställda ingenjörer inom förvaltningen
och arméorganisationen. Denna tablå återgives i det följande.

	Verkstads- ingenjör	Luftvärns- ingenjör	Motor- ingenjör	Signal- ingenjör	Special- ingenjör	Summa
Arméförvaltningen^ tygavdel-
ning ....................	3	2	7	10	12	34
Arméinspektionen ..........	2	1	2	i	—	6
I.—VI. militärbefälsstaberna	—	(i	6	6	--	18
VII. militärbefälsstaben ....	—	1	1	1	—	1
17 ........................	--	—	1	—	—	1
P 1—P 4....................	4	—	4	—	—	8
A 3, A 6, A 9 ..............	3	—	3	—	—	6
A 4 ........................	1	—	—	—	—	1
Lv 1, Lv 3..................	—	2	2	—	—	4
L,v 2........................	1	1	1	—	—	3
Lv 4—Lv 7..................	—	4	—	—	—	4
SI ........................	—	—	—	1	—	1
T 1—T 4....................	—	—	4	—	—	4
Tyg 1—Tyg 3 .............. Stockholms tygstation, Karls-borgs tygstation, Bodens tygstation, Gotlands tyg-station, Signal verkstäderna i Stockholm, Signalverk-staden i Boden, centrala verkstäderna i Göteborg och	3					3
Sollefteå ................	6	—	—	2	—	8
Tygförvaltningsskolan ......	1	—	—	—	—	1
Arméns motorskola ........	—	—	1	—	—	1
Arméns signalskola ........ Arméingenjörkårens chefs-	—	—	—	1	—	1
expedition................	1 8	—	—	—	—	1
Summa 1 Tjänsten bestrides av person 2 Kan tillhöra annan ingenjör]	25 al ur Gotia kategori.	16 ids tygstati	32 on.	21	12	106 8
8 Härtill kommer 4 motoringenjörer, en vid vartdera nänö ställning.	I 18, Ing 1, Ing 2 och Ing 3 i extra ordi-

Antalet fast anställda ingenjörer inom arméförvaltningens tygavdelning har
av förvaltningen beräknats sålunda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Ingenjörer borde placeras som byråchefer vid signalmaterielbyrån och verkstadsbyrån
samt som chefer för konstruktionskontoret, specialtekniska sektionerna
vid vapenbyrån, fordonsbyrån, signalmaterielbyrån ävensom för driftstekniska
och krigsverkstadssektionerna vid verkstadsbyrån. Vidare borde
ingenjörer placeras som detaljchefer eller i annan befattning vid olika byråer
till följande antal, nämligen 6 vid vapenbyrån, 4 vid fordonsbyrån, 4 vid signalmaterielbyrån,
5 vid kontrollbyrån, 2 vid verkstadsbyrån samt 3 vid konstruktionskontoret.

Befattningarna vid arméinspektionen, militärbefälsstaberna och truppförbanden
hade förvaltningen beräknat i anslutning till nu gällande fördelning
av den extra ordinarie ingenjörpersonalen vid armén, dock med följande
ändringar. Särskilda befattningar som signalingenjörer vid Signalregementets
kompanier i Boden, Skövde och Kristianstad hade förvaltningen icke ansett
erforderliga under normala fredsförhållanden, då tjänsten vid dessa förband
ansetts kunna bestridas av signalingenjören vid de inom vederbörliga garnisonsorter
förlagda militärbefälsstaberna. Med hänsyn till vikten av en effektiv
utbildning i reparationst jäns! hade en ingenjör upptagits för vart och ett av
de tre tygkompanierna. Ingenjörer hade vidare beräknats med en för vardera
av arméns motorskola och signalskola. Slutligen funnes enligt förvaltningens
mening ett permanent behov av ingenjörer även vid Gotlands infanteriregemente
samt Svea, Göta och Bodens ingenjörkårer. På denna personal behövde
emellertid icke ställas högre kvalifikationer än att ifrågavarande beställningar
kunde hänföras till lönegrad MEo 18. Dessa borde upptagas i personalförteckningarna
för vederbörliga truppförband.

D apart emen tspromemorian.

Med hänsyn till den beslutade utredningen rörande försvarskrafternas organisation
i stort vore det enligt i departementspromemorian uttalad mening
nödvändigt att iakttaga den största försiktighet vid prövningen av behovet
av ingenjörpersonal. Vidare har i promemorian endast det behov av ingenjörer
ansetts böra göras till föremål för prövning, som kunde betraktas som
permanent och som borde tillgodoses antingen med civilmilitär personal,
arméingenjörer, eller med civil personal i mera fast löneställning och i högre
lönegrad. Det har emellertid i promemorian förutsatts, att därutöver ett behovav
civila ingenjörer i lägre lönegrader liksom hittills kunde komma att kvarstå.
Då detta behov komme att växla med hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning,
syntes detsamma i vanlig ordning böra årligen prövas i samband med
anslagsäskandena för kommande budgetår.

Vad anginge de av arméchefen och arméförvaltningen framlagda förslagen
vore i huvudsak intet att erinra mot de grunder, som däri tillämpats vid beräkningen
av personalbehovet. Med hänsyn till vad som i promemorian redan
anförts rörande nödvändigheten av återhållsamhet vid bedömandet av
nämnda behov borde dock vissa inskränkningar göras i fråga örn antalet föreslagna
beställningar. Härom har i promemorian anförts följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Enligt vad som under hand inhämtats från arméstaben kommer i samband
med den pågående översynen av arméorganisationen en omorganisation
av bland annat Södra skånska infanteriregementet sannolikt att föreslås,
innebärande en minskning av motorfordonsbeståndet vid nämnda förband. Behovet
av motoringenjör vid detta regemente kan därför icke nu med säkerhet
bedömas, varför sådan ingenjör icke bör nu beräknas för nämnda förband.
Vidare kommer tygtruppernas organisation att tagas under omprövning. Även
nied inrättande av de för tygkompanierna föreslagna beställningarna för verkstadsingenjörer
bör därför anstå tills vidare.

Arméförvaltningens förslag att vid Gotlands infanteriregemente placera en
ingenjör i lönegrad MEo 18 synes icke böra upptagas till prövning i detta sammanhang.
Då motoringenjör förutsättes skola ingå i VII. militärbefälsstaben,
synes i varje fall icke något permanent behov av sådan ingenjör föreligga
jämväl vid truppförbanden på Gotland. Behovet av motoringenjörer vid ingenjörkårerna
synes däremot kvarstå även efter en återgång till normala fredsförhållanden.

Körande behovet av ingenjörpersonal som chefer för arméns tygverkstäder
synes ingen tvekan råda. Det kan emellertid ifrågasättas, örn verkstadscheferna
skola hänföras till kategorien arméingenjörer. Arméchefen och arméförvaltningen
ha icke närmare klarlagt motiven för sitt förslag härutinnan. Beträffande
cheferna för de verkstäder, som äro direkt anslutna till något truppförband,
kan skälet vara, att dessa skola samarbeta med den militära personalen
vid förbanden samt att de komma att tagas i anspråk för utbildningsarbetet i
fråga örn reparationstjansten. Då emellertid några speciella militära kunskaper
icke erfordras härför, synas nämnda skäl icke vara tillräckligt vägande för
att avsteg därför skall behöva göras från den princip, som i övrigt ansetts
böra vara vägledande i denna fråga. Än mindre motiv föreligga för att giva
cheferna för de direkt under den centrala förvaltningen sorterande tygverkstäderna
civilmilitär ställning. Däremot synes befogat, att befattningen som
lärare vid tygförvaltningsskolan upptages i civilmilitär beställning.

I propositionen 1945: 170 har en orientering lämnats rörande den av Kungl.
Maj:t den 2 februari 1945 beslutade överföringen av vissa arbetsuppgifter till
krigsmaterielverket från bland annat försvarsgrensförvaltningarna. I samband
härmed framhölls av föredragande departementschefen, att åtgärder vidtagits
i syfte att nedbringa personalbehovet inom nämnda förvaltningar men
att dessa helt naturligt icke kunde få omedelbar verkan. Då det ännu icke
är möjligt att helt överblicka personalbehovet vid arméförvaltningen, bjuder
försiktigheten att i än högre grad än vad som ansetts erforderligt i fråga örn
arméorganisationen iakttaga återhållsamhet vid inrättandet av nya ingenjörbeställningar
vid detta ämbetsverk.

För att erhålla en tydligare bild av de arbetsuppgifter, som skulle tillkomma
de av arméförvaltningen föreslagna arméingenjörerna, och för att
kunna bedöma, huruvida dessa uppgifter kunna förväntas kvarstå även i framtiden,
ha under hand de närmare motiv inhämtats, som legat till grund för
förvaltningens framställning. Dessa motiv framgå av efterföljande granskning.

Innan denna granskning sker, torde det emellertid vara lämpligt att klar
göra vissa av de principer, som böra läggas till grund för behovsberäkningar
i vad avser personal vid arméförvaltningens tygavdelning. Det är tydligt att
behovet inom olika byråer i viss mån växlar beroende på omfattningen vid
olika tillfällen av konstruktions- och anskaffningsuppgifter. Vid uppbyggandet
av den nuvarande organisationen ansågs det också nödvändigt att söka
finna ett system, som kunde medgiva erforderlig elasticitet. Delvis har detta
vunnits därigenom att en avsevärd del av förvaltningens personal endast an

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

ställes medelst kontrakt eller såsom extra ordinarie. Dessutom är det emellertid
forutsatt, att i viss utsträckning en förskjutning av arbetskraft skall
kunna ske mellan olika byråer. Avsikten är sålunda, att exempelvis ingenjörer
inom materielbyråerna skola kunna, tagas i anspråk för kontrolluppgifter vid
kontrollbyrån samt för materielbesiktningar vid truppförband och förråd. Då
materielstocken vid en återgång till normala fredsförhållanden kommer att
med vissa undantag — exempelvis i fråga örn motorfordon — bliva ungefär
densamma som under de gångna beredskapsåren, kommer särskilt den sistberorda
uppgiften, vilken sammanhänger med materielens vård och underhåll,
att även i fortsättningen bliva betydande och fordra tillgång på avsevärd
arbetskraft, under det att arbetet med leveranskontrollen med all sannolikhet
kommer att väsentligt nedgå. Det har därför förutsatts, att kontrollbyråns
materielvårdssektion skall kunna utnyttja tillgänglig arbetskraft icke blott från
materielbyråerna utan även från leveranskontrollsektionen vid den förstnämnda
byrån. Materielvårdssektionen kommer sålunda att kunna fungera som ett
clearingorgan vid tillfälligt uppkommande överskott på arbetskraft inom hela
tygavdelningen i övrigt. I den efterföljande granskningen har hänsyn tagits
till här berörda förhållande.

Arméförvaltningen har funnit behov föreligga av sammanlagt sju armé
ingenjörer vid tygavdelningens vapenbyrå. Av dessa skulle en vara chef
v?1'' sPecialtekniska sektionen, i vilken sektion skulle ingå ytterligare en ingenjör
för handläggning av ärenden rörande optisk materiel. Inom vardera infanteri-
och artillerisektionen skulle ingå en ingenjör för handläggning av
frågor rörande tekniska materielprov i samband med nykonstruktioner” utarbetandet
av tekniska bestämmelser rörande försök m. m. Inom artillerisektionen
skulle dessutom ingå ytterligare en ingenjör som specialist på luftvärnsmateriel.
Återstående två ingenjörer skulle tjänstgöra vid ammunitionssektionen.
Då för närvarande pågår utredning genom inom försvarsdepartementet
särskilt tillkallade sakkunniga rörande viss spräng- och minmateriel vid
armén, synes behovet av ingenjörer inom sistnämnda sektion böra prövas vid
nämnda utredning. Det bör härvid övervägas om icke ifrågavarande ingenjörer
skola hänföras till försvarets forskningsanstalt, som har att handlägga frågor
rörande bland annat den kemiska sammansättningen av sprängmedel och krut.
Antalet ingenjörer inom artillerisektionen synes tillsvidare i avvaktan på närmare
erfarenheter rörande omfattningen av de sektionen åvilande arbetsuppgifterna
i fred böra begränsas till en. Behovet av övriga föreslagna befattningar
synes bliva permanent bestående. Det kan emellertid ifrågasättas, örn
innehavarna av befattningarna behöva utan undantag intaga civilmilitär ställning.
Sålunda synes specialisten på optisk materiel komma att bekläda en
befattning, där fordringar på särskild militärteknisk kunskap icke behöva uppställas.
Icke heller synes det möjligt att överflytta denne ingenjör till någon
annan civilmilitär ingenjörbefattning vare sig vid förvaltningen eller inom
armén. Nämnda ingenjörbefattning bör därför i enlighet med de principer,
som ansetts böra tillämpas vid gränsdragningen mellan civil och civilmilitär
ingenjörpersonal, hänföras till kategorien civila ingenjörer inom
arméförvaltningen.

Vad chefen för specialtekniska sektionen beträffar må i övrigt anföras, att
denna befattning bör beklädas med en väl kvalificerad ingenjör med förmåga
att självständigt överblicka, utvecklingen på det vapentekniska området,
särskilt i vad avser luftvärnsmateriel, och att med hänsyn härtill utarbeta
förslag till förbättringar och nykonstruktioner.

Fordonsbyråns behov av arméingenjörer, sammanlagt fem, har arméförvaltningen
beräknat sålunda. En ingenjör borde, såsom också av det föregående
framgår, förordnas som chef för specialtekniska sektionen. Denne

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

skulle vara förvaltningens främste specialist i motorfordonstekniska frågor
och kunna följa den motortekniska utvecklingen. Inom motorfordonssektionen
(sorn av arméförvaltningen föreslagits skola uppdelas på en pansar- och
en bilsektion) har föreslagits tvenne arméingenjörer, den ene specialiserad
2311 stridsvagnar och övriga pansarfordon, den andre på terränggående
bilar, traktorer och släpfordon m. m. Dessa skulle var och en
inom sitt område handlägga ärenden rörande nykonstruktioner och förbättringar
samt ärenden rörande försök och prov med ny materiel. I denna sektion
skulle dessutom ingå en arméingenjör för utarbetandet av grundläggande
instruktioner och anvisningar för motorfordonsmaterielens handhavande och
vård. Inom ingenjörmaterielsektionen slutligen borde ingå en specialist på
bro- och överskeppningsmateriel.

Behovet av samtliga förenämnda befattningar synes bliva permanent bestående.
För dessa ingenjörer torde särskilda militära kunskaper erfordras vid
sidan av de rent tekniska.

Den nuvarande kontrollbyrån består av tre sektioner, nämligen en
leveranskontroll-, en materielvårds- och en specialteknisk sektion samt slutligen
en provskjutningscentral. Arméförvaltningen har för hela byrån föreslagit
sammanlagt sex arméingenjörer, varav en som chef för den specialtekniska
sektionen och övriga ingående som detaljchefer, en vid leveranskontroll-,
tre vid materielvårds- och en vid specialtekniska sektionen.

Vad först detaljchefen vid leveranskontrollsektionen beträffar vore denne
enligt arméförvaltningens förslag avsedd att fungera som signalteknisk expert
vid kontroll i samband med leverans av signalmateriel. Med hänsyn till de
uppgifter, som numera ankomma på krigsmaterielverket på hithörande område,
torde emellertid detta förslag icke böra tillmötesgås.

Ingenjörerna vid materielvårdssektionen skulle enligt arméförvaltningens
förslag användas för sådana materielbesiktningar, som i enlighet med vad
som redan anförts erfordrades vid t rupp förband och i förråd, då det gällde
mer komplicerad materiel, nämligen i främsta rummet signal-, luftvärns- och
motorfordonsmateriel. För vardera materielgrupperna har en ingenjör ansetts
erforderlig. Omfattningen av härmed sammanhängande uppgifter har i det
föregående berörts. Med hänsyn härtill kan den begärda personalstyrkan
anses måttlig. Emellertid måste vid bedömandet härav beaktas vad som redan
anförts rörande möjligheterna att dels från leveranskontrollsektionen dels
från övriga byråer erhålla tillskott av arbetskraft. Dessutom får förutsättas
att ingenjörer och annan kompetent personal vid arméns truppförband och
militärbefälsstaber samt inom arméinspektionen skola biträda vid förekommande
besiktningar. Uppgiften för materielvårdssektionens personal blir sålunda
i främsta rummet att planlägga materielinspektionerna samt att bearbeta
och åt andra myndigheter delgiva resultatet av dessa förrättningar.
Ifrågavarande personal bör för att kunna fullgöra de uppgifter, som skola
åvila dem, äga en viss truppvana. De böra därför rekryteras bland sådana
ingenjörer, som tidigare tjänstgjort på truppförband eller vid militärbefälsstaber
och följaktligen samtliga tillhöra kategorien arméingenjörer.

Ingenjörerna inom den specialtekniska sektionen lia av arméförvaltningen
avsetts skola handlägga materialfrågor i samband med leveranskontrollen samt
sådana ärenden, vilka äro gemensamma för tygavdelningen beträffande råvaruprodukter
för olika slag av krigsmateriel, ersättning av svåranskaffbara materialier
och legeringar samt frågor rörande oljor, smörjmedel och ytbehandlingsmetoder
för tygmateriel och ammunition lii. m. Då förenämnda uppgifter
till stor del åvila krigsmaterielverket, böra i förevarande sammanhang inga
särskilda befattningar upptagas härför.

För att tillgodose si gnalma teri elby råns behov av mer kvalificerad

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

ingenjörpersonal har arméförvaltningen räknat med sju arméingenjörbeställningar.
Dessa ha avsetts för i första hand byråchefen samt cheferna för radiomateriel-
och specialtekniska sektionerna, under det att tjänsten som chef
för trådmaterielsektionen ansetts böra liksom hittills bestridas av en regementsofficer
ur fälttygkåren. Övriga föreslagna arméingenjörer skulle placeras
tva på radiomaterielsektionen och två på specialtekniska sektionen.

\ad först byråchefsbefattningen beträffar beklädes denna för närvarande
av en regementsofficer ur fälttygkåren. Huruvida detta även i fortsättningen
bör vara fallet eller örn denne skall utbytas mot arméingenjör synes bliva
beroende av personvalet. I det följande räknas med en ingenjörbeställning.

Inom radiomaterielsektionen handläggas såsom av benämningen framgår
ärenden rörande radiomateriel, till vilken bland annat räknas den tekniskt
mycket komplicerade ekoradiomaterielen. Chefen för denna sektion synes
böra vara arméingenjör. Vid bedömande av behovet i övrigt av ingenjörer
inom denna sektion synes böra beaktas vad som förut anförts rörande personal
vid vapenbyrån, nämligen att erfarenheter från mera fredsmässiga förhållanden
böra avvaktas innan antalet slutligt bestämmes. I förevarande sammanhang
har därför icke räknats med mer än en arméingenjör inom radiomaterielsektionen.

Inom den specialtekniska sektionen, som handhar bland annat tygavdelningens
elektro-tekniska laboratorium, handläggas frågor, vilkas lösande kräva
undersökningar i förening med mätningar och praktiska försök. Det åligger
vidare chefen för denna sektion att följa utvecklingen på signalteknikens områden.
Vad angår de övriga båda föreslagna ingenjörerna inom denna sektion
skulle dessa närmast handhava den ene laboratoriearbetet, den andre
projekteringsarbetet. Behov av denna personal synes föreligga. Då emellertid
särskilda militära kvalifikationer icke erfordras av ifrågavarande befattningshavare,
böra samtliga utgöras av civila tjänstemän.

På verkstad sby rån handläggas ärenden rörande driften vid arméns
tygverkstäder samt därmed sammanhängande kollektivavtalsfrågor. För denna
byrå har arméförvaltningen föreslagit fem arméingenjörer. I detta antal är in
begripet byråchefen och chefen för driftstekniska sektionen för vilka befattningshavare
i enlighet med vad som i det föregående framhållits fasta löner
redan finnas å löneplan C. övriga tre ingenjörer skulle placeras en som chef
för krigsverkstadssektionen, vilken sektion handlägger ärenden rörande hemortsverkstädernas
organisation för krigsdrift, samt såsom detaljchefer vid
driftstekniska sektionen. De kvalifikationer, som fordras av innehavarna av
dessa befattningar, synas helt ligga på det tekniska och organisatoriska området.
Då dessutom, såsom av det föregående framgår, i denna promemoria
förutsatts, att verkstadschef erna vid tygverkstäderna skola vara civila tjänstemän,
saknas anledning såväl att- ändra byråchefens och chefens för driftstekniska
sektionens nuvarande ställning som också att inrätta nya arméingen
jörbeställningar för ytterligare tre befattningshavare. Jämväl dessa
sistnämnda böra därför erhålla lön såsom civila befattningshavare.

Vad konstruktionskontoret angår består dettas främsta arbetsuppgifter
i att uppgöra konstruktionsritningar och arbetsbeskrivningar, varjämte
vissa för tygavdelningen gemensamma standardiseringsuppgifter förlagts hit
Arméförvaltningen har för detta kontor begärt fyra arméingenjörbeställningar,
nämligen en för byråchefen samt en för vardera pjäs-, motor- och ingenjörmaterielsektionerna.

Chefen för konstruktionskontoret torde böra vara tekniskt väl kvalificerad
och därjämte besitta vissa militära kunskaper. Befattningen bör därför beklädas
med en arméingenjör, övriga ingenjörer inom sektionen böra med
hänsyn till sina rent tekniska uppgifter vara civila tjänstemän.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Arméförvaltningen har slutligen räknat med en ingenjör för handläggning
av personalärenden inom vad förvaltningen benämnt arméingenjör kårens
chefsexpedition. Då slutlig ståndpunkt till förslaget örn bildandet av
en särskild arméingenjörkår icke i förevarande sammanhang kan fattas, bör
med prövningen av förenämnda behov tills vidare anstå.

Det synes principiellt riktigt att i överensstämmelse med vad ingenjör
utredningen föreslagit placera arméingenjörer till tjänstgöring vid krigsmateriel
verket. Vid armén vunna erfarenheter på det tekniska området
skulle härigenom kunna komma arbetet vid detta verk till godo. För närvarande
tjänstgöra två tygingenjörer vid verket. Det förutsättes, att dessa
tills vidare skola kvarbliva i denna tjänst. Ifrågavarande ingenjörers
ställning beröres under kapitlet Fälttygkåren och tygstaten. I vad mån
arméingenjörer i övrigt böra förordnas på tjänster vid verket bör bliva
beroende på prövning i varje särskilt fall. Vid den fortsatta behandlingen
av den föreliggande frågan bör övervägas, huruvida icke vissa av
de civilanställda ingenjörer, varmed i det föregående räknats för arméförvaltningens
behov, böra jrlaceras i krigsmaterielverket i stället för i
arméförvaltningen. Härvid böra beaktas de uppgifter med avseende å kon
struktion och kontroll av materiel, som numera ankomma på krigsmaterielverket.

Det i promemorian beräknade behovet av civilmilitära beställningar samt
civila beställningar i mera krävande befattningar framgår såsom redan anförts
av tablåer, bilaga A. Det i dessa tablåer upptagna antalet har ansetts böra
betraktas allenast som en beräkningsgrund.

I promemorian har härefter erinrats, att arméchefen för luftvärnsingenjörerna
förordat den ändrade benämningen »vapeningenjörer». Motivet här
för skulle vara, att ifrågavarande ingenjörer, särskilt de som skulle tjänstgöra
vid militärbefälsstaberna, borde kunna biträda vid materielbesiktningar
även inom andra truppslag än luftvärnet. Arméchefen hade emellertid förutsatt,
att den nya benämningen skulle avse samtliga luftvärnsingenjörer
inom armén. Ett bifall till detta förslag skulle förutsätta, att ifrågavarande
ingenjörer erhölle häremot svarande utbildning. Då sålunda nu i tjänst
varande luftvärnsingenjörer icke utan omskolning skulle kunna användas
utanför sitt fack, syntes förslaget icke böra prövas i förevarande sammanhang
utan först i samband med det slutliga ståndpunkttagandet till spörsmålet
rörande denna personals utbildning.

Slutligen har rörande det av arméchefen och arméförvaltningen angivna
behovet av arméingenjörer i reserven anförts, att det torde få ankomma på
arméchefen att efter närmare övervägande framlägga slutligt förslag härutinnan.

Utlåtanden över departementspromemorians

förslag.

Arméchefen har ansett, att en motoringenjör tills vidare alltjämt borde beräknas
för Södra skånska infanteriregementet. Det vore visserligen riktigt,
att nämnda regemente, i överensstämmelse med vad som antagits i promemorian,
vore avsett att omorganiseras i samband med förestående försvarsrevision.
Då emellertid de i promemorian förutsatta åtgärderna endast av -

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

såges skola erhålla provisorisk karaktär, borde den nu gällande organisationen
läggas till grund för åtgärderna i fråga. Av samma skäl borde verkstadsingenjörer
upptagas även för de redan organiserade första och andra tygkompanierna.

Personalberäkningarna för arméförvaltningens vidkommande har armé
chefen ansett i huvudsak godtagbara. Det vore dock icke lämpligt att, såsom
i promemorian ifrågasatts, överföra de för ammunitionssektionen inom tygavdelningens
vapenbyrå ifrågasatta ingenjörerna till försvarets forskningsanstalt.
Vidare har framhållits, att anledning icke funnes att vid en provisorisk
reglering av anställningsförhållandena för ingenjörpersonalen, sådan
som i promemorian förutsatts, göra någon ändring i fråga örn befattningen
som chef för signalmaterielbyrån. Denna borde liksom hittills tills vidare
beklädas av officer ur fälttygkåren.

Såsom i ett annat sammanhang närmare anföres (jfr s. 44 i det följande),
har arméchefen vidare förordat, att i promemorian föreslagen personalunion
i fråga örn chefskapet över den föreslagna materielvårdsbyrån inom arméförvaltningens
tygavdelning och arméinspektionens arméingenjöravdelning redan
nu borde komma till stånd. Härigenom skulle under provisorietiden en beställning,
avsedd för chefen för den förenämnda arméingenjöravdelningen,
kunna inbesparas.

Slutligen har arméchefen med hänsyn till den i departementspromemorian
godkända principen att till arméingenjörer borde hänföras sådan personal,
som för sin verksamhet behövde speciell militärteknisk utbildning och för
vilken växling mellan förvaltningstjänst och tjänstgöring vid stab eller truppförband
vore möjlig, ansett, det vara befogat att till nämnda kategori hänföra
jämväl verkstadscheferna vid de fyra pansarregementena, Vendes artilleriregemente,
Norrlands artilleriregemente, Smålands artilleriregemente,
Bergslagens artilleriregemente och Östgöta luftvärnsregemente.

Arméförvaltningen har betonat, att det för tygavdelningen beräknade antalet
ingenjörer ingalunda motsvarade behovet. I promemorian hade visserligen
förutsatts, att utöver det föreslagna antalet ett behov av civila ingenjörer
i lägre lönegrader liksom hittills skulle komma att kvarstå, vilket behov
avsåges skola tillgodoses genom anställandet av personal med avlöning
från sakanslag. Ämbetsverket ville emellertid framhålla, att behov utöver
det i promemorian angivna förefunnes jämväl i fråga örn ingenjörer i högre
lönegrader, och förutsatte, att även detta skulle komma att tillgodoses genom
anlitande av sakanslag. Rörande detaljerna i fråga örn behovsberäkningarna
har ämbetsverket erinrat följande.

Då arméförvaltningen under hand inhämtat, att tygkompanierna enligt
föreliggande planer icke endast skulle komma att för framtiden bestå utan
dessutom belastas med vidgade arbetsuppgifter, ansåge ämbetsverket det
oundgängligen erforderligt, att verkstadsingenjörer i överensstämmelse med
arméförvaltningens tidigare förslag tillfördes nämnda förband.

Flertalet av de inskränkningar i fråga om ingenjörpersonalen vid arméförvaltningens
tygavdelning, som i förhållande till förvaltningens tidigare
förslag vidtagits i departementspromemorian, ansåge sig ämbetsverket icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

kunna godtaga. Sålunda borde på vapenbyråns artillerisektion beräknas två
arméingenjörer i stället för en. Vid kontrollbyrån erfordrades en signalingenjör
som chef för byråns signalmaterieldetalj. Under inga förhållanden
kunde ämbetsverket biträda den uppfattning, som kommit till uttryck i promemorian,
att de arbetsuppgifter, som för närvarande åvilade kontrollbyråns
special tekniska sektion, till största delen skulle komma att överföras till
krigsmaterielverket och att några arméingenjörer därför icke borde avses för
nämnda sektion. Enligt ämbetsverkets mening skulle denna sektion även för
framtiden komma att få betydelsefulla uppgifter i samband med tygavdelningens
försöksverksamhet och upphandling av speciell materiel. Icke heller
de inskränkningar, som gjorts beträffande antalet ingenjörer vid signalmaterielbyrån,
kunde godtagas. Ytterligare en beställning borde uppföras
för nämnda byrå. Som byråchef borde tills vidare liksom hittills avses en
militär befattningshavare.

Slutligen har arméförvaltningen hävdat samma mening som arméchefen,
att de för vapenbyråns ammunitionssektion ifrågasatta ingenjörerna borde
bibehållas vid nämnda sektion och icke överföras till försvarets forskningsanstalt.

Krigsmaterielverket har i sitt yttrande erinrat örn den överföring av arbetsuppgifter
från arméförvaltningens tygavdelning till krigsmaterielverket,
som jämlikt Kungl. Majis beslut den 28 januari 1944 skulle komma att ske.
Detta förhållande måste uppenbarligen medföra krav på största återhållsamhet
vid bedömandet av personalbehovet inom förstnämnda ämbetsverk i
all synnerhet i vad som avsåge behovet för kontrollverksamheten. Enligt
krigsmaterielverkets mening hade denna återhållsamhet iakttagits i departementspromemorian.

Statens organisationsnämnd har ansett det böra undersökas, huruvida icke
de för arméinspektionen avsedda ingenjörerna i stället borde tillhandahållas
av arméförvaltningen. Härigenom skulle besparingar vinnas och dubbelarbete
undvikas.

Försvarets forskningsanstalt har på grund av i yttrandet närmare angivna
skäl avstyrkt det i promemorian ifrågasatta överförandet till anstalten av de
för ammunitionssektionen inom arméförvaltningens tygavdelning avsedda
tvenne ingenjörerna.

Försvarets sakanslagsutredving har framhållit, att kostnaderna för ett antal
extra ordinarie ingenjörbefattningar för närvarande bestredes från anslag
under arméförvaltningens tygavdelnings förvaltning. Av dessa tillhörde 27
befattningar 21 :a och högre lönegrader. Av departementspromemorian kunde
emellertid icke med bestämdhet utläsas, huruvida de i densamma föreslagna
ingenjörbefattningarna vore avsedda att ersätta sistberörda befattningar med
avlöning från sakanslag. Ehuru utredningen icke ansett sig kunna i föreva
rande sammanhang ingå på någon detaljprövning av behovet av de i promemorian
upptagna extra ordinarie befattningarna, har utredningen dock er
inrat att förslaget innebure en utbyggnad av ingenjörpersonalen inom såväl
arméorganisationen som arméförvaltningen. Då detta kunde innebära en
onödig dubbelorganisation, borde enligt utredningens mening behovet av an
ordningen göras till föremål för ytterligare utredning. Detta kunde endast
ske inom försvarskommitténs ram.

Bihang till riksdagens protokoll 1940.

1 sami. Nr SO.

Uilfi: i IG

Dep ariementschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Civilmilitära tjänstemannaförbundet har i sitt yttrande särskilt berört frågan
om anställningsformen för den arbetsledande personalen vid arméns tvgverkstäder.
Förbundet har framhållit, att verkstadsingenjörerna först genom
en med befälsrätt förenad anställningsform erhölle den fasta och auktoritativa
ställning såväl ujnpåt som nedåt, som utgjorde en grundförutsättning för
stabiliteten i verksamheten, och den intima samverkan, som måste finnas
med de militära cheferna och myndigheterna. Med hänsyn härtill funne förbundet
det mindre ändamålsenligt, att verkstadsingenjörerna vid vissa arméförvaltningens
tygavdelning underställda tygverkstäder skulle erhålla civil
ställning, och har sålunda förordat, att dessa hänfördes till kategorien arméingenjörer.

Såväl försvarets civila tjänstemannaförbund som statsverkens ingenjörsförbund
ha föreslagit en avsevärd utökning av antalet ingenjörbefattningar
vid arméförvaltningen. Det sistnämnda personalförbundet har ansett, att
huvuddelen av de befattningar vid tygavdelningen, som för närvarnde innehades
av militär personal, i stället borde beklädas med ingenjörer.

Såsom inledningsvis berörts framlades i propositionen 1943:235 ett
förslag örn inrättandet av 61 extra ordinarie befattningar för signal-,
luftvärns- och motoringenjörer, vilket av riksdagen godkändes. Detta antal
har sedermera utökats till 68. Vidare ha beslut fattats av 1943 års riksdag
örn inrättande av en ordinarie beställning i lönegrad C 8 för chefen för
verkstadsbyrån inom arméförvaltningens tygavdelning och av 1945 års riksdag
örn inrättande av ytterligare en ordinarie beställning i lönegrad C 5, avsedd
för chefen för driftstekniska sektionen inom nämnda byrå. Ytterligare
bör beaktas, att på fälttygkårens stat för närvarande finnas uppförda 8 tygingenjörbeställningar.
Av dessa utnyttjas för närvarande fyra för att täcka
viss del av det behov, som i det följande kommer att redovisas, under det att
en beställning tills vidare hålles vakant. Det är min avsikt att föreslå Kungl.
Majit att sistnämnda beställning återbesättes, varefter även denna kommer
att utnyttjas för fyllande av förenämnt behov. Sammanlagda antalet beställningar
i de av riksdagen godkända staterna uppgår sålunda till 78, varav för
närvarande 75 utnyttjas eller avses skola utnyttjas för sådana befattningar,
som i föreliggande förslag åsyftas.

Enligt promemorieförslaget bör fastare anställningsform ifrågakomma för
sammanlagt 97 beställningar, fördelade med 68 på löneplanen MEo och 29
på löneplanen Eo, innebärande en ökning i förhållande till det av riksdagen
redan godkända antalet med 22 (enligt promemorians beräkningar 23) beställningar.
Vid jämförelse med nuvarande stater måste emellertid beaktas, att
utöver det förenämnda antalet ytterligare ett betydande antal extra ordinarie
ingenjörbefattningar nu finnas inrättade, för vilka kostnaderna bestridas från
sakanslag. Av dessa äro 11 placerade i 24 :e och högre lönegrader. Även de
befattningar, varmed staterna således avsetts skola utökas, äro emellertid
redan disponibla på så sätt, att för närvarande — i anledning av rådande
ökad arbetsbelastning på arméförvaltningen — ingenjörer finnas anställda såsom
extra tjänstemän eller enligt kontrakt till ett antal, som vida överstiger

Kungl. Maj-.ts proposition nr 80.

det förut angivna. Promemorieförslaget innebär alltså icke en utökning av
antalet ingenjörs tjänster men väl en av rekryteringsskäl motiverad reglering
av anställningsförhållandena.

Försvarets sakanslagsutredning har erinrat, att vissa befattningar inom
arméförvaltningen, vilka för närvarande upprätthölles av befattningshavare
i extra ordinarie ställning, icke upptagits bland promemorieförslagets
Eo-befattningar. Å andra sidan hade bland dessa medräknats vissa
tjänster, som nu bestredes av extra tjänstemän eller kontraktsanställd
personal. En undersökning av berörda förhållanden har givit vid handen att
många befattningar, som rätteligen måste anses vara av permanent natur, på
grund av rekryteringssvårigheter hittills måst beklädas med mera tillfälligt
anställd personal, under det att extra ordinarie ingenjörer övergångsvis place
rats i befattningar av krisbetonad karaktär. Jag förutsätter att detta förhållande
kommer att regleras allteftersom möjlighet härtill erbjuder sig genom
personalavgång.

I enlighet med vad som i annat sammanhang kommer att anföras (s. 58)
har frågan örn verkstadschefernas löneställning gjorts till föremål för särskild
utredning, varför frågan örn denna personals inplacering i löneskalan
först senare kan anmälas. Ifrågavarande befattningar, sammanlagt 17,
böra sålunda här icke medräknas.

Någon beskärning av den för arméinspektionen och arméförvaltningens
tygavdelning avsedda personalen, på sätt ifrågasatts av statens
organisationsnämnd och försvarets sakanslagsutredning, synes icke möjlig att
åstadkomma. En avsevärd begränsning i förhållande till tidigare förslag har
redan skett vid utarbetandet av den föreliggande promemorian. I denna har
sålunda förutsatts, att viss tillfällig förskjutning av arbetskraft skulle kunna
ske mellan olika byråer inom tygavdelningen, varigenom antalet ingenjörer
i mera fast löneställning vid den nytillkommande materielvårdsbyrån — den
byrå, som de nyssnämnda myndigheterna närmast synas ha haft i åtanke -—
ansetts kunna åtminstone tills vidare begränsas till en befattningshavare
av varje ifrågakommande kategori. Någon dubbelorganisation vad beträffar
nämnda byrå, vilken närmast har att samarbeta med arméinspektionen, och
sistnämnda myndighet synes därför icke vara att befara, Å andra sidan
kan jag i nuvarande läge icke tillstyrka någon ytterligare utvidgning av personalramen.
Vad av arméförvaltningen och vissa personalsammanslutningar
anförts rörande nödvändigheten av en väsentlig utökning av arméförvaltningens
mera fast anställda ingenjörer kan följaktligen icke nu beaktas utan
måste i annat sammanhang övervägas. Jag förutsätter dock att, intill dess så
skeft, Kungl. Maj:t skall äga jämväl i fortsättningen medgiva anställande av
extra ordinarie ingenjörer i lägre lönegrad än den 24:e samt extra och kon
traktsavlönad personal med avlöning från sakanslag Därjämte torde det bliva
erforderligt att — åtminstone under en övergångstid — bibehålla omkring feni
av de extra ordinarie ingenjörbefattningar i 24:e och högre lönegrader, för
vilka avlöningskostnaderna för närvarande bestridas från sakanslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Vad detaljerna i föreliggande förslag beträffar må följande anföras.

Såväl arméchefen som armeförvaltningen ha med hänsyn till förslagets
karaktär av provisorium ansett det lämpligt, att befattningen som chef för
arméförvaltningens signalmaterielbyrå tills vidare, liksom för närvarande
är fallet, beklädes med officer ur fälttygkåren. Detta förslag kan av mig
biträdas.

Däremot kan jag icke tillstyrka av arméchefen framförda förslag örn överförande
av den nuvarande motoringenjören vid Södra skånska infanteriregementet
på fastare stat samt örn inrättande av tvenne nya befattningar
för verkstadsingenjör er vid första och andra tygkompanierna. I anslutning
till vad som redan anförts böra i förevarande sammanhang endast sådana
ingenjörbefattningar upptagas, som med större säkerhet kunna beräknas
komma att bliva för framtiden erforderliga. Då frågan örn de nämnda trupp
förbandens organisation för närvarande är under omprövning i samband med
försvarskommitténs arbete, bör behovet av ingenjörer tills vidare tillgodoses
genom mera tillfälligt anställd personal.

Frågan om överförandet till försvarets forskningsanstalt av tvenne ingeniörer,
vilka enligt arméförvaltningens tidigare förslag borde tilldelas ammunitionssektionen
inom tygavdelningens vapenbyrå, synes böra slutligt
prövas i annat sammanhang och först sedan den pågående utredningen rörande
viss spräng- och minmateriel slutförts.

I förevarande sammanhang har i departementspromemorian närmare berörts
frågan om personalens uppdelning på arméingenjörer och civil personal.
Emot den i promemorian föreslagna uppdelningen ha remissmyndigheterna
m. fl. framställt vissa erinringar. Arméchefen har sålunda ansett,
att verkstadscheferna vid vissa till truppförband anslutna tygverkstäder
borde erhålla civilmilitär ställning. Samma mening har uttalats av civilmilitära
tjänstemannaförbudet. I anledning härav vill jag erinra, att verkstadsingenjörerna
inom arméförvaltningen i promemorian förutsatts skola
vara civila, mot vilket förslag erinran icke framställts av arméchefen. För
att växling mellan förvaltnings- och verkstadstjänst i detta fall skall kunna
ske på smidigt sätt, synes det lämpligast, att även verkstadscheferna erhålla
motsvarande ställning. Då vidare inga krav på särskild militärteknisk utbildning
för ifrågavarande personal uppställts av arméchefen, finnes icke
heller av detta skäl anledning att avvika från promemorians förslag. Yad
civilmilitära tjänstemannaförbundet anfört ger mig anledning erinra, att verkstadscheferna
vid tygverkstäderna erhålla en chefställning, som icke blir
mycket annorlunda än vid en civil verkstad. Att samarbetet med militära
myndigheter skulle försvåras, örn icke verkstadscheferna erhölle civilmilitär
ställning, jävas av erfarenheterna från nu gällande ordning.

Däremot synes kunna ifrågasättas lämpligheten av att, såsom skett i promemorian,
till kategorien arméingenjörer hänföra chefen för konstruktionskontoret
inom arméförvaltningens tygavdelning. De arbetsuppgifter, som
åvila nämnde befattningshavare, synas icke kräva några särskilda militära
kvalifikationer. Icke heller är växling mellan trupp- eller stabs- och förvalt

Kungl. May.ts proposition nr 80. 37

ningstjänst i detta fall möjlig. Jag vill därför förorda, att chefen för konstruktionskontoret
erhåller rent civil ställning.

Det av arméchefen i detta sammanhang berörda spörsmålet örn lämpligheten
av att redan nu genomföra förslaget örn personalunion mellan materielvårdsbyrån
inom arméförvaltningens tygavdelning och arméingenjöravdelningen
inom arméinspektionen, varigenom bland annat en arméingenjörbeställning
vid sistnämnda avdelning tills vidare skulle kunna inbesparas, kommer
att i nästföljande avsnitt behandlas i samband med frågan örn arméledningens
organisation. Redan i detta sammanhang må nämnas, att jag för
ifrågavarande ändamål tills vidare räknar med en arvodestjänst i stället för
en i departementspromemorian förordad befattning i MEo 30.

I enlighet med vad sålunda anförts beräknar jag för närvarande behovet
av ingenjörbeställningar i fastare löneställning till sammanlagt 78, av vilka
65 civilmilitära och 13 civila beställningar.

4. VISSA FRÅGOR AVSEENDE STABS- OCH FÖRVALTNINGSORGANISATIONEN.

a. Truppförbands- och militärbefälsstaber.

Enligt i departementspromemorian uttalad mening borde ingenjörerna
inom stabsorganisationen tilldelas en i möjligaste mån självständig och ansvarig
ställning. Endast därigenom bleve det möjligt att få största utbyte
av deras fackutbildning och att rekrytera arméingenjörbefattningarna med
personal, som vore villig och i stånd att taga ansvar. Det har i promemorian
förutsatts, att dessa synpunkter skulle komma att beaktas vid utarbetandet
av de bestämmelser, som kunde förväntas bliva utfärdade vid den ifrågasatta
personalorganisationens genomförande, liksom vid omprövningen av
stabsorganisationens definitiva utformning.

Ingenjörerna inom stabsorganisationen böra erhålla en i möjligaste mån
självständig och ansvarig ställning. Detta bör jämväl gälla motsvarande personal
inom förvaltningsorganisationen.

b. Arméledningen.

Försvarsväsendeis ingenjörutredning.

Ingenjörutredningen har i fråga örn arméinspektionens organisation
föreslagit den ändringen i stort, att underhållssektionen skulle skiljas från
arméinspektionen i övrigt. Inspektören för underhållstrupperna, vilken skulle
benämnas »armékvartermästare», borde vara föredragande direkt inför chefen
för armén. Den nuvarande centralavdelningen borde även brytas ut ur armé
inspektionen och benämnas »utbildningsavdelning», varvid avdelningschefen
likaledes skulle bliva direkt föredragande inför arméchefen. Utredningen har
vidare föreslagit, att den nuvarande tygavdelningen inom underhållssektionen
skulle ombildas till en »ingenjöravdelning», vilken avdelning skulle handlägga
alla ärenden rörande den ingenjörtekniska tjänsten inom armén. Till denna

Vcpartements rhefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

avdelning borde även den nuvarande provisoriskt organiserade motortjänstinspektionens
unpgifter överflyttas.

Såsom redan i ett tidigare sammanhang framhållits (s. 4) syftar ingenjörutredningens
förslag även till en radikal omorganisation av hela arméförvaltningen.
Enligt utredningens förslag borde sålunda verksamheten vid förvaltningen
vid sidan av de nuvarande tyg- och intendenturavdelningarna bedrivas
på en civilbyrå, en förrådsbyrå och eventuellt en verkstadsbyrå, de
sistnämnda tre byråerna gemensamma för förvaltningen i dess helhet. Sous
chefen, vilken liksom cheferna för tyg- och intendenturavdelningarna kunde
vara civil, borde icke betungas med att vid sidan av sin souschefstjänst vara
avdelningschef, såsom nu vore förhållandet, utan borde odelat få ägna sig
åt sin förstnämnda befattning. Slutligen borde befattningen som tjänstegrensinspektör
för tygmaterielvårdstjänsten övergå från generalfälttygmästaren till
chefen för den föreslagna ingenjöravdelningen inom arméinspektionen. Sistnämnde
befattningshavare borde desslikes förordnas som inspektör för all
materiel^ anst och således bland annat även övertaga de befogenheter härut
innan, som för närvarande tillkomma generalintendenten. Till nämnda ingenjöravdelning
borde från arméförvaltningens tyg- och intendenturavdelningar
överföras handläggningen av alla ärenden rörande materieltjänsten, sålunda
bland annat de ärenden, som för närvarande handlades vid tygavdelningens
kontrollbyrå och motsvarande organ inom intendenturavdelningen. Chefen
för arméinspektionens intendenturavdelning borde från generalintendenten
övertaga befattningen såsom tjänstegrensinspektör för intendenturväsendet.

Rörande behovet överhuvudtaget av en särskild verkstadsbyrå har utredningen
varit tveksam. Då ledningen av verkstadstjänsten i stort skulle åvila
chefen för arméinspektionens ingenjöravdelning i dennes egenskap av inspektör
för ingenjörtrupperna, skulle byrån kunna anses helt överflödig. Emellertid
har utredningen förutsatt, att det vid sidan av ingenjörtruppernas verkstäder
eventuellt skulle komma att erfordras centralt ledda arméverkstäder, för vilka
i sådant fall ett ledande organ måste finnas inom förvaltningen.

Ledamoten Gillner har i sin reservation förutsatt, att arméinspektionens
underhållssektion skulle bibehållas i huvudsak oförändrad. I denna borde
emellertid ingå en »arméöveringenjör» med en eller två ingenjörer som biträden.
Denna arméöveringenjör borde företräda den facktekniska utbildningen,
d. v. s. utbildningen i praktisk reparationst jänst och verkstadsarbeten,
av den fältreparationspersonal, som skulle ingå i av vederbörliga truppförband
i fält uppsatta rörliga reparations- och verkstadsförband. Reparationsverksamheten
i såväl fred som krig vid fasta verkstäder — d. v. s. depåverkstäder,
tygstationer och centrala verkstäder samt ianspråktagna civila verkstäder
-—- borde på sätt som för närvarande skedde eller avsåges skola ske även
i fortsättningen organiseras och ledas av arméförvaltningens tygavdelning
(verkstadsbyrån).

Rörande principerna för förvaltningsmyndigheternas organisation och uppgifter
m.m. har reservanten i övrigt anfört att, då dessa helt nyligen fastslagits
av riksdagen, han icke kunde anse tiden mogen eller i övrigt lämplig för att

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 80.

taga upp desamma till förnyad omprövning. Med hänsyn till materielvårdens
mycket intima samband med tygmaterielförvaltningen i övrigt och generalfälttygmästarens
ständiga kontakt med hithörande frågor som chef för arméförvaltningens
tygavdelning syntes det reservanten vara förenat med många fördelar,
örn denne förbleve tjänstegrensinspektör för tygmaterielvårdstjänsten.
Reservanten har slutligen framhållit, att hur än denna fråga komme att lösas
skulle en i tekniskt och ekonomiskt hänseende övervakande och ledande
verksamhet i fråga örn tygmaterielförvaltningen dock alltjämt från tygavdelningens
sida fordra en omfattande kontrollerande verksamhet för övervakning
av bland annat tygmaterielens tillstånd, lämplighet, vården av densamma samt
eventuella behov av att kassera och ersätta materielen.

Utlåtanden över ingenjörutredningens förslag

Överbefälhavaren har påpekat, att ledningen av reparationstjänsten enligt
ingenjörutredningens förslag skulle komma att överflyttas till en myndighet
helt utanför förvaltningsorganisationen. Förrådstjänsten åter skulle ledas från
en byrå, som visserligen skulle komma att tillhöra arméförvaltningen men som
dock skulle göras fristående från såväl tyg- som intendenturavdelningen.
Enligt överbefälhavarens mening skulle detta innebära en sådan splittring
av den nu enhetliga förvaltningen att såväl underhållsplanläggning som ren
förvaltningsverksamhet skulle komma att försvåras.

Arméchefen har på anförda skäl avstyrkt utredningens förslag örn inrättande
av en direkt under arméchefen lydande inspektör för underhållstjänsten.
Därmed folie också förslaget örn att bryta ut centralavdelningen ur arméinspektionen.
Arméchefen funne det emellertid lämpligt, att den nuvarande
chefens för underhållssektionen ställning som inspektör för underhållstjänsten
vid samtliga truppslag klart framhävdes. Han borde därför benämnas »inspektör
för underhållstjänsten och underhållstrupperna (underhållsinspektör)».
Utredningens förslag till omorganisation av arméförvaltningen innebure
ett fullständigt upplösande av 1943 års förvaltningsbeslut. Enligt arméchefens
mening kunde emellertid tiden ännu icke anses mogen för en dylik
radikal förändring. Arméchefen har anslutit sig till reservantens, ledamoten
Gillner, mening i denna fråga.

Yad angår frågan örn att till chefen för den av utredningen föreslagna
ingenjöravdelningen inom arméinspektionen överflytta uppgiften att vara
inspektör för materieltjänsten har arméchefen anfört i huvudsak följande.

Tjänstegrensinspektörerna för tygmaterielvårdstjänsten och intendenturväsendet
äro arméchefens organ för ledandet av den med nämnda tjänst förenade
militära verksamheten vid arméns olika truppförband samt motsvaras härvid
av tygofficerarna och intendenterna vid förbanden. Denna organisation medför
den fördelen, att förvaltningscheferna genom sina organ för inspektörsverksamheten
(materielvårdssektionen samt motsvarande organ inom intendenturavdelningen)
få en intim kontakt med verksamheten vid arméns olika under
avdelningar. En sådan kontakt är nödvändig för att förvaltningen skall kunna
fungera tillfredsställande. Jag hänvisar härvid till vad ledamoten i utredningen
överstelöjtnanten Gillner härom anfört i sin reservation. Skiljas de

Kungl. Majlis proposition nr 80.

båda nämnda befattningshavarna från sin inspektörst jaust, måste de ändock
bibehålla huvuddelen av de organ, varmed de för närvarande upprätthålla
sambandet med truppförband m. fl. Enär motsvarande organ i överensstämmelse
med utredningens förslag skulle behöva tillföras tyg- och intendenturavdelningarna
inom underhållssektionen för att dess avdelningschefer vid
nämnda avdelningar skola kunna fungera som inspektörer, skulle sålunda en
dubbelorganisation uppkomma med ty åtföljande personalökning. Därjämte
skulle följden bliva ett delat ansvar för viss del av förvaltningen, vilket måste
anses vara olyckligt. Slutligen må framhållas, att nuvarande organisation på
intendenturförvaltningens område visat sig fungera mycket tillfredsställande.
Därest det i annat sammanhang framförda förslaget örn att överföra tygofficerarna
och tygunderofficerarna till fälttygkårens stat vinner godkännande,
kommer även tygförvaltningen att få sina direkta representanter vid truppförbanden.
Det kan då förväntas, att systemet även skall komma att få samma
gynnsamma återverkan på tygmaterieltjänsten, som det hittills haft på intendenturtjänsten.
Skäl synes således icke föreligga att acceptera utredningens
ovanberörda förslag.

Med hänsyn till önskvärdheten av att den nuvarande materielvårdssek
tionens — generalfälttygmästarens organ för inspektionsverksamheten —
funktion klarare betonades har arméchefen emellertid ifrågasatt, örn det icke
skulle vara till gagn för ifrågavarande verksamhet, örn denna sektion gåves en
mera fristående ställning inom tygavdelningen och därför organiserades som
en särskild byrå. Detta skulle endast innebära ett sanktionerande av en organisationsform,
som i praktiken för närvarande tillämpades.

Arméchefen har rörande arméledningens organisation ytterligare anfört
följande.

Ehuru jag, som framgår av det föregående, icke kan tillstyrka, att den av
utredningen föreslagna s. k. ingenjöravdelningen övertager alla de uppgifter,
som av utredningen förutsatts, finner jag det dock lämpligt, att de ingenjörer,
vilka i enlighet med vad som i ett tidigare sammanhang anförts erfordras
för handläggningen av ärenden rörande den centralt ledda utbildningen
i viss teknisk tjänst sammanföras till en särskild avdelning inom arméinspektionen.
En av de nämnda ingenjörerna bör förordnas som chef för denna
avdelning, vilken lämpligen benämnes »arméingenjöravdelningen». Det kan
sättas i fråga, huruvida de ingenjörer, vilka skola fungera som biträden åt
inspektörerna för pansartrupperna, luftvärnet och signaltrupperna, även skola
inordnas i denna avdelning. Då det emellertid kan förutsättas, att de skola
bliva helt sysselsatta inom respektive truppslagsavdelningars verksamhetsområden,
synes lämpligast att de liksom för närvarande är fallet placeras till
tjänstgöring vid nämnda avdelningar. Jag förutsätter, att ett nära samband
kommer att upprätthållas mellan dessa och arméingenjöravdelningen. Särskilt
gäller detta signalavdelningen, vars ingenjör i enlighet med varl som redan
anförts även skall handlägga ärenden rörande den centralt ledda utbildningen
på det signaltekniska området.

Ingenjörutredningen har förordat, att den nuvarande provisoriskt organiserade
motortjänstinspektionens uppgifter överflyttades till ingenjöravdelningen
inom underhållssektionen. Jag ansluter mig i huvudsak till denna
tanke. Befattningen som inspektör för motortjänsten bör emellertid icke upprätthållas
av någon av avdelningscheferna inom underhållssektionen. Denna
ställning tillkommer logiskt underhållsinspektören själv. Handläggningen av
med inspektionsverksamheten sammanhängande ärenden bör däremot ske i
den av mig föreslagna arméingenjöravdelningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

För närvarande handlägger emellertid motortjänstinspektören även en del
ärenden, som rätteligen tillhöra tygförvaltningens område. En renodling av
den nuvarande inspektionens uppgifter bör ske i samband med förordad överflyttning.

Arméchefen har framhållit, att arméingenjöravdelningen komrne att behöva
intimt samarbeta med personalen i den nuvarande materielvårdssektionen
inom arméförvaltningens tygavdelning för att de erfarenheter, som gjordes
under materielvårdsinspektionerna, skulle kunna komma verksamheten vid
truppförbanden tillgodo. Arméchefen har därför ifrågasatt, huruvida icke med
hänsyn härtill en personalunion beträffande chefskapet för ingenjöravdelningen
och nämnda sektion skulle vara till fördel. Det mest rationella synes
härvid vara, att materielvårdssektionen i enlighet med vad arméchefen i annat
sammanhang ifrågasatt erhölle en mera självständig ställning.

Arméchefen har slutligen förutsatt, att den nuvarande tygavdelningen inom
arméinspektionen alltjämt skulle kvarstå. Vid denna avdelning, som hade sin
motsvarighet i övriga truppslagsavdelningar, borde liksom hittills handläggas
ärenden rörande utbildningen vid tygtrupperna. För att mera betona dess
karaktär av truppslagsinspektion borde den lämpligen benämnas tygtruppavdelning.
I analogi härmed borde även intendenturavdelningens namn ändras
till intendenturtruppavdelning.

Ingen anledning funnes enligt arméförvaltningen att låta tygavdelningen
inom arméinspektionen ersättas av en ingen j öra vdelning. För handläggning
av ärenden rörande utbildningen m. m. för reparationstjänsten i fält borde
dock organiseras en särskild »fältreparationsavdelning». Denna Forde ställas
under chefskap av en arméingenjör.

I fråga örn den föreslagna omorganisationen av arméförvaltningen har förvaltningen
liksom arméchefen i huvudsak anslutit sig till vad ledamoten Gilh
ner i sin reservation härom anfört.

Vidkommande förslagets enskildheter har i huvudsak anförts följande.

Motivet för verkstadsbyråns utbrytande ur tygavdelningen hade av ingenjörutredningen
angivits vara att enligt utredningens förslag skillnaden mellan
tygmateriel och intendenturmateriel komme att elimineras, d. v. s. sistnämnda
materielgrupp skulle komma att inrangeras under begreppet tygmateriel. Med
hänsyn härtill borde enligt arméförvaltningens mening den logiska slutsatsen
blivit rakt motsatt mot utredningens förslag, då ju nysspämnda förhållande
an starkare talade för att verkstadsbyrån borde tillhöra tygavdelningen.

Vad angår förslaget att överflytta inspektionsverksamheten i fråga örn
materielvårdstjänsten från generalfälttygmästaren respektive generalintendenten
till chefen för fältingenjörkåren har arméförvaltningen hänvisat till vad
ledamoten Gillner i detta ärende angivit i sin reservation.

Förslaget att generalintendenten icke längre skulle vara inspektör för intendenturtrupperna
utan att denna befattning skulle övertagas av chefen för
arméinspektionens intendenturavdelning har av arméförvaltningen bestämt
avstyrkts.

Ehuru arméförvaltningen sålunda icke kunnat godkänna av ingenjörutredningen
framförda ändringsförslag har förvaltningen dock ansett viss justering

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

av tygavdelningens nuvarande organisation vara påkallad. För närvarande
prövades sålunda den organisationsformen att underhållsbyrån vore uppdelad
på tvenne fristående avdelningar, nämligen dels en underhållsbyrå, omfattande
en materiel-, en pjäs-, en underhålls- oell en förrådskontrollsektion, dels en
ammunitionsförrådsbyrå bestående av en enda sektion. Denna organisation
hade visat sig ändamålsenlig och borde framdeles bestå. De båda byråernas
verksamhetsområden vore nämligen var för sig av betydande omfattning men
icke med varandra direkt sammanhängande. En gemensam chef skulle därför
vid ärendenas avgörande i vissa hänseenden innebära en fördröjande och överflödig
instans. Örn en gemensam chef icke erfordrades, komme även behovet
av en särskild regementsofficersbeställning för denna befattning att bortfalla.
Underhållsbyrån borde emellertid med hänsyn till verksamhetens art lämpligen
benämnas »utrustningsbyrå».

Försvarets civilförvaltning, Jcrigsmaterielverlcet, riksräkenskapsverket och
statens organisationsnämnd ha för sin del ifrågasatt, örn tiden redan kunde
anses mogen för att till förnyad behandling upptaga de blott för ett par år
sedan, efter omfattande och grundliga utredningar fastslagna principerna för
arméledningens organisation och uppgifter m. m.

Departementspromemorian.

I enlighet med vad som redan inledningsvis framhållits har i departementspromemorian
(jfr s. 9) anförts, att några mera genomgripande förändringar
inom arméledningen för närvarande icke borde ifrågakomma. I promemorian
har sålunda förutsatts, att underhållssektionen tills vidare skulle bibehållas som
en underavdelning under arméinspektionen, att generalfälttygmästaren och
generalintendenten skulle kvarstå i sina befattningar som tjänstegrensohefer
för tygmaterielvårdstjänsten respektive intendenturväsendetsamt att även arméförvaltningens
organisation i stort skulle bibehållas oförändrad. Detta borde
emellertid, enligt i promemorian uttalad mening, icke utesluta sådana smärre
justeringar, som kunde underlätta ett rationellt infogande av arméingenjörerna
i organisationen. I promemorian ha därför av arméchefen och arméförvaltningen
framlagda förslag härutinnan gjorts till föremål för närmare
granskning, varvid följande anförts.

Inom arméinspektionen förefinnes såsom av arméchefen påvisats (s. 24) behov
av ett visst antal ingenjörer. Vissa av dessa skulle enligt arméchefens mening
komma att bliva helt sysselsatta inom truppslagsavdelningarna för de mera materielbetonade
truppslagen, nämligen pansartrupperna, luftvärnet och signaltrupperna,
där de skulle fungera som biträden åt respektive inspektörer i tekniska
frågor. Det syntes därför lämpligt att de, liksom hittills vore fallet, även i fortsättningen
placerades till tjänstgöring vid dessa avdelningar. Med hänsyn till
behovet av teknisk sakkunskap till förenämnda inspektörers förfogande vid ut
arbetande av utbildningsföreskrifter, vid inspektionsverksamheten och vid
studiet av erfarenheter på respektive truppslags tekniska områden synes detta
förslag lämpligt. Verksamheten för de ingenjörer, som därutöver erfordrades
inom arméinspektionen, vore främst knuten till underhållstjänsten. Den
främsta uppgiften vore att utarbeta utbildningsföreskrifter för fältreparations-
och materielvårdstjänsten samt att biträda vid inspektioner på hithörande

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

områden. Dessa ingenjörer borde sammanföras i en särskild avdelning inom
underhållssektionen, som av arméchefen benämnts »arméingenjöravdelning»
och av arméförvaltningen —■ med särskilt betonande av dess funktion som
organ för reparationstjänsten i fält —■ »fältreparationsavdelning». Även detta
förslag synes vara i princip godtagbart. Då benämningen '' fältreparationsavdelning»
icke helt täcker de arbetsuppgifter, som skola åvila avdelningen i fråga,
synes den av arméchefen förordade benämningen vara att föredraga. De båda
berörda myndigheternas förslag i detta sammanhang om ändrade benämningar
å tyg- och intendenturavdelningarna synes icke här böra upptagas utan omprövas
i samband med den förestående översynen av arméledningens organisation
i stort.

Arméchefens förslag att chefen för underhållssektionen borde övertaga uppgiften
som inspektör för motortjänsten och att därmed sammanhängande frågor
skulle handläggas vid den förenämnda arméingenjöravdelningen synes likaledes
böra prövas i samband med den allmänna översynen av arméledningens
organisation liksom också förslaget att ändra inspektörens för underhållstrupperna
benämning till »inspektören för underhållstjänsten (underhållsinspektören)».

Som ovan framhållits förutsättes här, att generalfälttygmästaren bibehåller
sin ställning som inspektör för tygmaterielvårdstjänsten. Denne beställningshavares
organ för handläggning av ärenden i samband med denna inspektörsverksamhet
är för närvarande den inom tygavdelningens kontrollbyrå inordnade
materielvårdssektionen. Arméchefen har ifrågasatt, huruvida det icke vore lämpligt
att denna sektions funktion klarare betonades därigenom att den gåves en
meia fristående ställning inom tygavdelningen och organiserades som en särskild
byrå. Denna tanke synes vara riktig. Det kan även ifrågasättas,
huruvida icke ifrågavarande organ borde erhålla en i förhållande till tygavdelningen
i dess helhet fristående ställning, varigenom dess funktion som materielvårdsinspektion
än klarare skulle framträda. Såsom i det föregående
påvisats är det emellertid lämpligt att det nämnda organet vid utförandet av
sina besiktningar utnyttjar teknisk expertis från vissa av tygavdelningens
övriga byråer — vapen-, signalmateriel-, fordonsbyråerna samt kontrollbyråns
ieveranskontrollsektion — varför arméchefens förslag synes vara att föredraga.
Här förutsättes sålunda att materielvårdssektionen inom tygavdelningens kontrollbyrå
utbrytes ur denna och organiseras såsom särskild byrå.

Såsom i det föregående framhållits kommer nämnda materielvårdsbyrå att
bliva ett organ för planerandet av materielvårdsinspektioner samt för bearbetandet
och delgivandet av de erfarenheter som härunder vinnas. Det är
tydligt, att ett nära samarbete härvid måste äga rum med bland annat truppmyndigheterna.
Erfarenheterna skola med andra ord omsättas i utbildningsföreskrifter.
Härför kräves, som arméchefen framhållit, ett nära samarbete
med den avdelning inom arméinspektionen, som handlägger tekniska utbildningsfrågor,
nämligen den ovan angivna arméingenjöravdelningen. För att
säkerställa detta samarbete har arméchefen ifrågasatt en personalunion mellan
materielvårdsbyrån inom tygavdelningen och nämnda avdelning. Som gemensam
chef borde enligt arméchefen förordnas en arméingenjör. Även detta förslag
synes i princip lämpligt. Denna organisationsform tillämpas i övrigt
redan på andra områden av stabs- och förvaltningsorganisationen och har visat
sig ändamålsenlig. Sålunda äro bland annat cheferna för intendentur- och
veterinäravdelningarna inom arméinspektionens underhållssektion samtidigt
byråchefer vid arméförvaltningen.

Av den förslagne gemensamme chefen, vilken dessutom----förutsatts

skola vara chef flir en blivande arméingenjörkår, kommer emellertid att krävas
mycket stora kvalifikationer. Bland annat måste han för att kunna rätt leda mate

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

rielvårdsinspektionerna ha förvärvat ingående kännedom om förhållandena på
truppförbanden. Då det för närvarande icke finnes möjlighet att besätta ifrågavarande
post med ingenjör som fyller dessa villkor, synes materielvårdsbyrån
—- liksom hittills materielvårdssektionen — böra tills vidare förestås av
officer, varav följer att föreslagen personalunion heller icke för närvarande
bör komma till stånd. Även i övrigt förutsättes, att materielvårdsbyrån erhåller
i huvudsak samma personalsammansättning som den nuvarande materielvårdssektionen.

Av arméförvaltningen ifrågasatt ändring av tygavdelningens organisation,
nämligen skapandet av en särskild ammunitionsförrådsbyrå, står icke i direkt
samband med frågan örn ingenjörpersonalens ställning och bör därför prövas
i ett annat sammanhang.

Utlåtanden över departementspromemorians

förslag.

Såsom redan framhållits (s. 32 i det föregående) har arméchefen ansett,
att den i promemorian ifrågasatta personalunionen i fråga örn chefskapet
över den föreslagna materielvårdsbyrån inom arméförvaltningens tygavdelning
och arméinspektionens arméingenjöravdelning redan nu borde komma
till stånd. Då i promemorian förutsatts, att som chef för den förenämnda
materielvårdsbyrån tills vidare skulle fungera en officer ur fälttygkåren, borde
denne lämpligen, i avvaktan på en slutgiltig lösning, kunna upprätthålla det
gemensamma chefskapet över de båda berörda myndigheterna.

Arméförvaltningen har framhållit, att den i promemorian föreslagna orga-,
nisationen nied en avdelning inom arméinspektionen, vilken skulle få till
uppgift att handlägga ärenden berörande såväl materielvården som utbildningen
av reparatörer i fält, vore ägnad att skapa en icke önskvärd uppdelning
av ansvaret för den förstnämnda tjänstegrenen. Då materielvården
vilade på av förvaltningsmyndigheterna uppgjorda tekniska föreskrifter, borde,
arméingenjöravdelningen befrias från ärenden, som rörde denna, och uteslutande
ägna sig åt frågor rörande den tekniska reparationst jönsten i fält.

Krigsmaterielverket har ansett, att den av arméchefen ursprungligen förordade
organisationen med gemensam chef för materielvårdsbyrån inom arméförvaltningens
tygavdelning och arméingenjöravdelningen inom arméinspektionen
vore att föredraga framför det i promemorian föreslagna provisoriet.
Verket kunde sålunda icke finna att bärande skäl anförts för vidmakthållandet
av dualism i chefskapet över de båda berörda myndigheterna, För att icke
föregripa en slutlig omprövning av hithörande spörsmål syntes den utvägen
kunna väljas, att en arvodesanställd befattningshavare tills vidare förordnades
såsom gemensam chef för dessa.

Statsverkens ingenjörförbund har ansett förslaget örn gemensam chef för
arméingenjöravdelningen och tygavdelningens materiel vårdsbyrå mindre
lämpligt.

Departements- Det är tydligt, att i detta sammanhang några mera genomgripande förehefen.
ändringar i gällande stabs- och förvaltningsorganisation icke böra genomföras.

Kungl. Maj.ts proposition nr SO.

Jag hänvisar härvidlag till vad i det föregående yttrats. Då jag det oaktat
är beredd att till prövning upptaga de förslag till jämkningar i denna
organisation, som föreslagits i departementspromemorian, sker detta i medvetande
om att de ifrågasatta ändringarna endast obetydligt rubba den nuvarande
ordningen och att de icke äro av den art, att de kunna föregripa en
allmännare prövning av denna fråga.

Promemorieförslaget innebär härvidlag i korthet följande. Inom arméinspektionens
underhållssektion skulle tillkomma en särskild avdelning, arméingenjöravdelningen,
inom vilken flertalet av de vid inspektionen verkande ingenjörerna
skulle tjänstgöra. Dock skulle pansar-, luftvärns- och signalavdelningarna
inom arméinspektionen bibehålla de ingenjörer, som redan nu lia sin verksamhet
därstädes. Inom arméförvaltningens tygavdelning skulle vidare materiel
vård ssektionen utbrytas ur kontrollbyrån och bilda en särskild byrå,
materielvårdsbyrån, varigenom dess karaktär av materielvårdsinspektion klarare
skulle framträda. Slutligen har föreslagits, att till underlättandet av
det nära samarbete, som måste äga rum mellan denna byrå och den förenämnda
arméingenjöravdelningen, dessa båda organ skulle i personalunion
förenas under en gemensam chef. Denne, som borde vara arméingenjör,
skulle, såsom av ett senare sammanhang framgår (s. 46), samtidigt förordnas
som chef för en blivande arméingenjörkår. I promemorian förutsättes dock,
att med genomförandet av det sistnämnda förslaget skulle tills vidare anstå.

Emot departementspromemorians förslag i förevarande hänseende ha av
remissmyndigheterna inga väsentliga erinringar framförts. Krigsmateriel verket
har tvärtom ansett det önskvärt, att den ifrågasatta personalunionen redan
nu kommer till stånd. Även jag anser, att en sådan åtgärd vore ägnad att
främja en mjuk övergång till den nya organisationen, varjämte den gemensamme
chefen, vilken skulle komma att bekläda en central post inom ingenjörorganisationen,
skulle kunna företräda ingenjörpersonalen i rekryteringsoch
befordringsangelägenheter. Jag finner visserligen de betänkligheter värda
beaktande, som i promemorian anförts emot en sådan tanke. Sålunda har fram
hållits, att det för närvarande icke funnes möjlighet att besätta ifrågavarande
post med ingenjör, som fyllde de anspråk på ingående kännedom örn förhållandena
inom den militära organisationen, vilken erfordrades för att kunna
leda en materielvårdsinspektion, samtidigt som han ägde erforderlig personal
kännedom. Emellertid vill jag lämna öppet huruvida icke — i huvudsaklig
överensstämmelse med vad chefen för armén härutinnan föreslagit — övergångsvis
officer bör kunna bestrida den ifrågavarande tjänsten som chef för
arméingenjöravdelningen och tillika chef för materielvårdsbyrån inom arméförvaltningens
tygavdelning. Då ställningstagandet i denna fråga är beroende
av möjligheterna att finna en lämplig person för uppgiften, torde det få
ankomma på Kungl. Majit att härutinnan träffa slutligt avgörande. Vare sig
officer — övergångsvis — eller ingenjör kommer i fråga för nämnda befattning
är det nödvändigt, att välkvalificerad person erhålles. Hänsyn härtill
bör tagas vid lönesättningen. Jag återkommer senare till denna fråga (s. 59).

Arméförvaltningen har ansett, att inom arméinspektionens arméingenjör -

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

avdelning borde handläggas endast frågor angående fältreparationstjänsten.
På denna fråga torde det icke vara erforderligt att här i detalj närmare ingå.
Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att härutinnan meddela bestämmelser.
Att emellertid ett nära samarbete måste äga rum med arméförvaltningens tyg
avdelning, enkannerligen dess materielvårdsbyrå, har i promemorian förutsatts
och har föranlett förslaget örn gemensam chef för nämnda byrå och
arméingenjöravdelningen.

På grund av vad sålunda anförts och då jag är av den uppfattningen att
ett tillrättaläggande av denna fråga underlättar det förestående organisationsarbetet,
tillstyrker jag, att en särskild arméingenjöravdelning tillkommer inom
arméinspektionen samt att inom arméförvaltningens tygavdelning den nuvarande
kontrollbyråns materielvårdsektion utbrytes och bildar en särskild
byrå.

5. ARM ÉIN GENIO RK ÅR ENS ORGANISATION.

1941 års försvarsutredning.

Som förut anförts föreslog 1941 års försvarsutredning, att arméingenjörerna
skulle sammanföras till en särskild civilmilitär arméingenjörkår, omfattande
ingenjörer av samtliga kategorier, vilka erfordrades inom tygtjänsten. Till
denna kår borde de tidigare på fälttygkårens stat upptagna tygingenjörerna
med vissa undantag överföras. Som chef för arméingenjörkåren borde avses
en arméöveringenjör, vilken regelmässigt borde placeras i befattning såsom
chef för den centrala verkstadstjänsten.

Färsvarsväsendets ingenjörutredning.

Ingenjörutredningen har föreslagit, att samtliga ingenjörofficerare, ingenjörunderofficerare
och ingenjörfurirer, såväl de, som enligt vad utredningen
förutsatt vore avsedda att tjänstgöra vid ingenjörtrupperna, som de, vilka
skulle ha sin verksamhet förlagd till andra truppförband eller staber inom
förvaltningsorganisationen, skulle sammanhållas i en gemensam personalkår
efter huvudsakligt mönster från intendenturkåren.

Utlåtanden över ingenjörutredningens förslag.

I remissutlåtandena över ingenjörutredningens förslag har från olika
håll förordats, att arméns ingenjörer borde sammanföras till en särskild kår.

Departementspromemorian.

Arméingenjörernas infogande i en gemensam personalkår bör enligt i
promemorian uttalad mening avgöras först i samband med den nu pågående
revisionen av försvarsorganisationen i stort. Därest en sådan kår funnes böra
komma till stånd, syntes flertalet skäl tala för förslaget att som personalkårchef
förordna den i det föregående som gemensam chef för arméinspektionens
arméingenjöravdelning och materielvårdsbyrån inom tygavdelningen
föreslagne arméöveringenjören.

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

Utlåtanden över departementspromemorians

förslag.

I utlåtandena över departementspromemorian har i allmänhet icke framställts
erinran mot dess förslag i denna del.

Försvarets civilmilitära ingenjörers förbund har ansett, att för underlättandet
av arbetet med upprättandet av en ingenjörorganisation en beställning
för »arméöverdirektör» (arméöveringenjör) snarast borde inrättas. I huvudsak
samma uppfattning har uttalats av / ö rs vars väsendets civila tjänstemannaförbund
och statsverkens ingenjörsförbund.

Svenska teknolog för eningen har ansett, att en befattning som arméöveringenjör
borde redan nu inrättas. Detta betecknade föreningen som en av
de viktigaste åtgärderna vid skapandet av förutsättningar för anställandet av
kompetenta ingenjörer inom arméorganisationen. Arméöveringenjören borde
vara målsman icke endast för arméingenjörerna utan jämväl för de inom armén
och arméförvaltningen anställda civila ingenjörerna. Nämnde befattningshavare
borde, såsom i promemorian förutsatts, placeras vid arméinspektionen. Huruvida
han dessutom skulle bekläda befattning vid arméförvaltningens tygavdelning
kunde senare diskuteras.

Icke heller enligt min mening kan bildandet av en arméingenjörkår ifråga
komma förrän i samband med att ingenjörfrågan upptages till slutlig lösning.
Detta synes dock icke utesluta, att förberedelser härför redan nu vidtagas. En
av åtgärderna i sådan riktning bör vara att tillsätta en befattningshavare,
som kan tills vidare utföra de väsentligare av de uppgifter, som skulle ankomma
på chefen för en dylik kår. Möjligheterna härför ha i det föregående redan
berörts (s. 45).

6. UTBILDNING OCH REKRYTERING.

1941 års försvarsutredning.

Enligt 1941 års försvarsutredning borde rekryteringen av arméingenjörer
ske enligt samma grunder, som gällde beträffande tygingenjörerna vid fälttygkåren
(SFS 1937: 672), varvid dock i fråga örn motoringenjörer fordran på hög
skoleutbildning i vissa fall syntes kunna eftersättas. Innan ordinarie anställning
skedde borde, såsom vore fallet beträffande tygingenjörerna, beställning
upprätthållas på förordnande under högst två år mot i staten upptagna löne
förmåner. Det borde enligt försvarsutredningen ankomma på generalfälttygmästaren
att bestämma, huruvida vederbörande före ordinarie anställning
skulle genomgå viss utbildningskurs avseende allmän orientering i militära
frågor.

Försvarsutredningen har också tagit under övervägande möjligheten av
att rekrytera arméingen jörkår en enligt motsvarande grunder, som för närvarande
tillämpas i fråga om mariningenjörkåren, d. v. s. via arméingenjör
aspiranter, vilka anställas såsom sådana redan före påbörjandet av studierna

De parténleniaehcfen.

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 80.

vid teknisk högskola. Utredningen har emellertid funnit detta system mindre
ändamålsenligt för arméns vidkommande. De specialfack inom vilka vid
armén behov av fast anställda ingenjörer förelåge vore nämligen av den art,
att det vore önskvärt, att vederbörande före anställning såsom arméingenjör
under ett antal år förskaffat sig utbildning och erfarenhet inom ett näraliggande
civilt verksamhetsområde.

Försvarsväsendets ingenjörutredning.

Ingenjörutredningen har utgått från att av ingenjörofficerare skulle
fordras dels militär utbildning motsvarande i huvudsak fordringarna för utbildning
till officer på aktiv stat dels omfattande teknisk utbildning. Tiden
för utbildning till ingenjörofficer har av utredningen beräknats till cirka 10
år för dem som avlagt studentexamen på reallinjen eller vid tekniskt läroverk
samt 13 år för dem, som genomgått försvarets läroverk (tiden för de senare
räknad från första anställningsåret i »klass I»).

Anställning vid fältingenjörkåren hade utredningen tänkt skola ske på i
huvudsak samma grunder som för närvarande gällde för mariningenjör- och
flygingenjöraspiranter.

Utlåtanden över ingenjörutredningens förslag.

Arméchefen, som utgått från att arméingenjörerna skulle erhålla civilmilitär
ställning, har beträffande denna personals utbildning ansett, att för
flertalet fordran på examen från teknisk högskola borde uppställas. Beträffande
motoringenjörerna vid truppförbanden vore det dock framför allt av
vikt att dessa vore praktiska arbetsledare med ingående kännedom om motor
reparationstj ansten. Kravet på högre teknisk utbildning kunde för denna
personalkategori eftersättas. Oavsett vilken befattning det gällde borde emel
lertid för anställning som arméingenjör uppställas fordran på minst tre års
ingenjörpraktik omfattande såväl verkstadspraktik som organisatorisk verk
samhet. Med hänsyn såväl till de allmänna fordringarna, som måste ställas
på blivande arméingenjörer, som till de krav på militär allmänorientering,
som måste uppställas, borde dessa ha genomgått utbildning till värnpliktiga
officerare. Därjämte erfordrades viss militär specialutbildning avsedd att
göra ifrågavarande personal förtrogen med den materiel och vapenutrustning,
som de i sin blivande verksamhet hade att taga befattning med. Omfattningen
av denna sistnämnda utbildning bleve beroende av vilken specialgren vederbörande
ingenjör skulle ägna sig åt, För en luftvärns-(vapen ) ingenjör och
signalingenjör syntes utbildningstidens längd böra bestämmas till omkring ett
år, omfattande bland annat tjänstgöring vid någon militär reparationsverk
stad. För motoringenjörerna syntes denna fordran avsevärt kunna efter
sättas.

I fråga örn rekryteringen har arméchefen anfört i huvudsak följande.

En väg är att i kåren anställa redan färdiga ingenjörer, vilka uppfylla de
fordringar beträffande teknisk och militär utbildning, som i det föregående
angivits som norm. Denna anställning kan i vissa fall lämpligen föregås äv
anställning i någon av de extra ordinarie ingenjörbefattningar, som förut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

sättas alltjämt vara erforderliga såväl inom arméförvaltningens tygavdelning
som vid vissa truppförband. En annan väg är att rekrytera kåren via arméingen
jöraspiranter på i huvudsak motsvarande sätt som för närvarande tilllämpas
vid marinen. Antagningen till aspirant skulle sålunda ske vid relativt
tidiga år, dock icke tidigare än efter första året på tekniska högskolan (motsvarande
utbildningsanstalt). Det synes nämligen nödvändigt, att blivande
aspiranter före antagandet hava deltagit i konkurrensen i samband med inträdesprövningarna
till vederbörlig läroanstalt.

Vilken av dessa två vägar, som skall väljas, synes icke behöva nu avgöras.
Under uppsättningsperioden och som en övergångsform blir det under alla
förhållanden nödvändigt att välja redan färdigutbildade ingenjörer, varvid
förutsättes, att härvid i första hand de för närvarande vid armén och tygavdelningen
tjänstgörande extra ordinarie eller kontraktanställda ingenjörerna
komma i fråga, givetvis under förutsättning att de befunnits lämpliga för
fast anställning inom arméingenjörkåren.

Erfarenheterna under uppsättningsperioden synas därefter böra bliva bestämmande
för örn det under denna tid tillämpade systemet alltjämt skall
bibehållas eller örn en övergång skall ske till systemet med ingenjöraspiranter.
Sannolikt torde en kombination av båda systemen vara det lämpligaste.

Statens organisationsnämnd har funnit erfarenheterna från beredskapsåren
visa, att det i många fall kunde vara tillräckligt, att arméns ingenjörer
avlagt teknisk studentexamen eller ägde däremot svarande kunskaper.

överstyrelsen för yrkesutbildning har med utgångspunkt från ingenjörutredningens
förslag ingående diskuterat, huruvida högre teknisk utbildning
vore erforderlig för arméns »ingenjörofficerare» eller om examen från tekniskt
gymnasium eller däremot svarande utbildning kunde anses tillfyllest. Över
styrelsen har kommit till det resultatet att i många fall den sistnämnda utbildningsformen
vore tillräcklig, varvid ock borde tagas under omprövning,
huruvida icke viss komplettering vid teknisk högskola vore nödvändig, överstyrelsen
har emellertid ansett det självfallet, att under alla förhållanden ett
behov kvarstode av högskoleutbildade ingenjörer i tillräckligt antal för att
rekrytera sådana speciella ingenjörbefattningar, för vilka dylik utbildning
erfordrades med hänsyn till arbetsuppgifterna.

Tekniska läroverkens ingeniör sförbund har givit uttryck åt den uppfattningen
att med hänsyn till ingenjöruppgifternas olika art och omfattning vid
armén ingenjörer med både högre och lägre utbildning borde utnyttjas. Med
hänsyn härtill borde för befattningar upp till kompaniofficers grad examen
som läroverksingenjör jämte omfattande praktisk verksamhet anses vara till
lycklig merit för att kunna antagas som aspirant till ingenjörofficersbeställning
på stat och i reserven.

Departementspromemorian.

Under denna rubrik har i departementspromemorian endast behandlats
frågan örn utbildning och rekrytering av arméingenjörpersonalen. Yad först
angår rekryteringen, har promemorian utgått från att arméingen jörbefattningarna
i varje fall under uppbyggnadsperioden måste besättas antingen
med redan i tjänst varande ingenjörer i icke-ordinarie ställning eller med

Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sand. Nr 80.

isig: 1 45 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

ingenjörer från den civila arbetsmarknaden. Vid tillsättandet av mera stadigvarande
tjänster förutsattes härvid, att endast ur försvarsväsendets synpunkt
lämplig personal vunne anställning, oavsett örn denna tidigare innehaft ickeordinarie
befattning eller ej. Först på grundval av de erfarenheter, som härunder
vunnes, syntes det möjligt att taga slutlig ställning till rekryteringsproblemet.
I promemorian har emellertid framhållits, att det under alla omständigheter
synts nödvändigt, att en viss prövotid föreginge anställning på
ordinarie stat. I promemorian har slutligen förutsatts, att även officer, som
besutte härför erforderliga kvalifikationer, skulle kunna komma i fråga vid
besättandet av arméingenjörposter.

Promemorian har härefter övergått att behandla de tekniska och militära
kvalifikationer, som kunde anses erforderliga för ifrågavarande personal. Vad
först de tekniska kunskaperna beträffade, syntes det nödvändigt med hänsyn
främst till signal- och luftvärnsmaterielens komplicerade art, att såväl signalsom
luftvärnsingenjörerna besutte högskolekompetens. I fråga örn motoringenjörerna
åter syntes fordran på högre teknisk utbildning kunna eftersättas.
I överensstämmelse med vad som av ett flertal remissmyndigheter
anförts har den uppfattningen uttalats, att praktiska arbetsledare med ingående
kännedom örn motorreparationstjänsten vore tillfyllest för dessa befattningar.
Det vore emellertid likaledes uppenbart, att för vissa befattningar
exempelvis inom arméledningen fordringar på högre teknisk utbildning måste
uppställas även på ingenjörer av sistnämnda kategori. Då därtill komma att
jämväl krav på truppvana måste uppställas för ifrågavarande ingenjörer,
följde härav att även vid truppförbanden måste finnas ett visst antal högskolebildade
motoringenjörer för rekrytering av förenämnda befattningar.
Givetvis förutsattes att, innan antagning skedde i arméingenjörbefattning,
vederbörande förskaffat sig erforderlig praktik i ingenjöryrket. Vad slutligen
de allmänna fordringarna på militär utbildning beträffade syntes som minimikrav
böra uppställas genomgången värnpliktsutbildning samt därutöver den
militärtekniska specialutbildning, som erfordrades för att de blivande arméingenjörerna
skulle göras fullt förtrogna med den materiel, som vederbörande
personal i sin blivande verksamhet komme att få taga befattning med. Det
kunde emellertid varken i fråga örn militära eller tekniska krav vara lämpligt
att i detta sammanhang härutinnan fastslå någon norm. Även på detta område
syntes erfarenheter böra avvaktas innan slutlig ståndpunkt fattades.

Utlåtanden över departementspromemorians

förslag.

Krigsmaterielverket har framhållit, att en följd av att arméingenjörbefattningarna
åtminstone under uppbyggnadsperioden måste besättas antingen
med i tjänst varande ingenjörer i icke-ordinarie ställning eller med ingenjörer
från den civila arbetsmarknaden måste bli, att ett stort antal av ifrågavarande
tjänster första gången komme att besättas med personal, som redan innehade
motsvarande befattningar. Härvid vore det enligt verkets mening av stor vikt
att tillse, att kvalifikationskraven upprätthölles. Verket ville nämligen erinra

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

örn att det vid de av ingenjörutredningen på sin tid företagna undersökningarna
framgått, att i en del fall tjänster inom den hittillsvarande provisoriska
arméingenjörorganisationen besatts med personer utan tillräcklig
teknisk bildning.

Ett motsvarande påpekande har gjorts av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga.
De sakkunniga ha vidare framhållit, att där i något fall vederbörande
ansåges icke helt besitta den kompetens, som borde åtfölja en viss befattning,
hinder icke syntes möta att övergångsvis tillämpa en lägre löneställning
än den för befattningen normalt avsedda.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har framhållit, att ingenjörer med
annan teknisk utbildning än teknisk högskola borde kunna ifrågakomma på
samtliga platser, där ej vetenskapligt forskningsarbete krävde högre teoretiska
kunskaper.

Svenska teknologföreningen har icke haft något att erinra mot förslaget
att även officerare skulle kunna ifrågakomma vid tillsättandet av arméingenjörbefattningar,
dock under förutsättning att av dessa krävdes samma
tekniska kunnande som av ingenjörerna.

Statsverkens ingenjör sförbund har tillstyrkt de i promemorian föreslagna
kompetensvillkoren. Dock borde ingenjörer med annan teknisk utbildning
än högskola kunna ifrågakomma icke blott vid besättandet av motoringenjörbefattningar
utan även — genom dispensförfarande — vid besättandet av
övriga befattningar, därest de visat sig besitta motsvarande kunskaper. Förbundet
förutsatte, att under uppbyggnadsperioden den personal, som för närvarande
funnes anställd endera såsom extra ordinarie eller extra tjänstemän
eller medelst kontrakt, finge viss företrädesrätt.

Beträffande frågan huruvida officerare skulle kunna ifrågakomma vid tillsättandet
av de föreslagna arméingenjörbefattningarna ville förbundet med
bestämdhet kräva att, därest så skulle kunna ske, några eftergifter beträffande
deras tekniska kvalifikationer icke generellt måtte medgivas.

Sveriges arbetsledareförbund har med tillfredsställelse funnit, att motoringenjörer
vid de olika förbanden åtminstone i viss utsträckning skulle
kunna utgöras av praktiska arbetsledare med ingående kännedom och erfarenhet
om motorreparationer.

Såsom i departementspromemorian framhållits, är det erforderligt att Departements
avvakta erfarenheterna under uppbyggnadsperioden, innan slutlig ställning ehefen.
kan tagas till rekryteringsproblemet. Detsamma gäller i viss mån även utbildningsfrågorna.
Härvid synas de i promemorian anförda synpunkterna kunna
tjäna till ledning. Jag förutsätter, att vad i vissa remissyttranden anförts om
nödvändigheten att upprätthålla uppställda kvalifikationskrav kommer att
beaktas. Detta gäller självfallet — såsom också av promemorian framgår —
jämväl vid besättandet av arméingenjörbefattningar med militära befattningshavare
(officerare). Till den av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga
berörda frågan örn tillämpande övergångsvis av lägre löneställning i vissa fall
återkommer jag under rubriken Avlöningsfrågor.

Kungl. Majlis proposition nr 80.

7. AVLÖNINGSFRÅGOR.

1941 års försvarsutredning.

1941 års försvarsutredning har i samband med sitt förslag rörande arméingenjörkårens
organisation även närmare utformat stat för kåren. Denna
framgår av följande tablå.

Lönegrad. Antal.

Arméöveringenjör, tillika chef för arméingenjörkåren ... Cb 2 1

Förste arméingenjörer ............................................. Ca 30 2

Förste arméingenjörer ............................................. Ca 28 4

Arméingenjörer av 1. graden .................................... Ca 27 14

Arméingenjörer av 2. graden .................................... Ca 24 11

Arméingenjörer av 3. graden ....................................... Ca 22 21.

Förs vars väsendets ingenjörutredning.

Med hänsyn till den avsevärda kapitalinvestering, som den längre utbildningstiden
för ingenjörofficerare innebure, har ingenjörutredningen ansett
det berättigat, att dessa tillerkändes högre löneförmåner än försvarets övriga
officerare. Av skäl som tidigare angivits torde det icke vara behövligt att
i detta sammanhang närmare ingå på utredningens förslag i denna del.

Utlåtanden över ingenjörutredningens förslag.

Arméchefen har bland annat framhållit att det med hänsyn till rekryteringen
vore nödvändigt att arméns ingenjörer tillförsäkrades relativt höga
löner. Dessa borde i varje fall icke understiga de löner, som i motsvarande
befattningar tillkomme eller kunde förväntas bliva tillerkända flygvapnets
ingenjörer. De med lönerna sammanhängande befordringsvillkoren borde
också bliva i huvudsak desamma som för dessa. Det borde härvid beaktas, att
rekryteringen till arméingenjörkåren sannolikt komme att bliva svårare än till
flygingenjörbeställningarna, enär flygingenjörerna i sin civilmilitära tjänst
erhölle sådan utbildning, som kunde komma dem tillgodo vid eventuell övergång
till civil industri, nämligen flygutbildning. Motsvarande förmåner kunde
icke erbjudas inom armén.

Arméförvaltningen har anslutit sig till 1941 års försvarsutrednings förslag
i fråga örn olika slag av beställningar för arméingenjörer. Antalet beställningar
i lönegraderna Ca 30 och Ca 28 borde i förhållande till hela personalstyrkan
ingå i ungefär samma proportioner som vid motsvarande personalkategorier
inom marinen och flygvapnet. Lönerna inom arméingenjörkåren borde icke
vara strängt bundna till vissa befattningar utan tjänsteplaceringen borde
inom vissa gränser kunna varieras med hänsyn till behovet. Förvaltningen
har angivit vissa hållpunkter för de föreslagna olika befattningarnas fördel
ning på lönegrader, vilka emellertid ansetts böra betraktas som endast ungefärliga.
Dessa hållpunkter framgå av följande tablå.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80. 53

Lönegrader.

Arméöveringenjör ............................................................ Cb 2

Chef för signalmaterielbyrån och konstruktionskontoret ävensom
vissa sektionschefer m. fl. vid arméförvaltningens tygavdelning,
chef för fältreparationsavdelningen vid arméinspektionen
.................................................................. Ca 30—Ca 28

Vissa detaljchefer m. fl. vid arméförvaltningens tygavdelning,
befattningshavare vid arméinspektionen och militärbefälssta berna,

chefer för tygverkstäder ....................................... Ca 27—Ca 24

Befattningar vid lägre truppförband och skolor ..................... Ca 24—Ca 22.

Svenska officers förbundet har understrukit vikten av att löneförmånerna
för ingenjörpersonalen utmättes på sådant sätt att kvalificerad personal erhölles.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har företrätt den uppfattningen
att tjänsten vid marinen och flygvapnet för många unga män torde
te sig mera lockande än tjänsten vid armén bland annat genom möjligheten till
sjökommendering respektive flygning Detta borde beaktas vid lönesättningen
för arméns ingenjörer. Förbundet har även påpekat pensionsålderns betydelse
i detta sammanhang.

De par temén tspromemorian.

I departementspromemorian har redan i föregående sammanhang framhållits
(s. 26), att med hänsyn till pågående utredning rörande försvarsorganisationen
i stort återhållsamhet måste iakttagas vid bedömandet av arméns
och arméförvaltningens behov av ingenjörer. Detsamma syntes enligt i promemorian
uttalad mening böra gälla även i fråga örn lönesättningen för berörd
personal. Intill dess klarhet vunnits rörande den blivande organisationen
i stort, syntes sålunda ingenjörpersonalen böra uppföras på extra
ordinarie stat. En utgångspunkt härvidlag borde vara, att antalet föreslagna
extra ordinarie befattningar ej överstege det antal ordinarie befattningar,
som kunde komma att inrättas vid en framtida reglering av ingenjörpersonalens
slutliga ställning.

I promemorian har erinrats att flertalet av de remissmyndigheter m. fl.,
som yttrat sig i ämnet, ansett det nödvändigt att tillerkänna arméns ingenjörer
relativt höga löneförmåner under hänvisning till att det endast därigenom
bleve möjligt att erhålla kvalificerad personal. Sålunda hade ansetts,
att löneskalan borde i huvudsak anslutas till motsvarande skala för flygvapnets
ingenjörer.

Enligt departementspromemorian måste det ur olika synpunkter, bland
annat med hänsyn till rekryteringen, i princip anses vara riktigt att även
arméns ingenjörer tillerkändes goda löneförmåner. Vid en jämförelse med
flygvapnet borde emellertid följande beaktas. I enlighet med vad som i det
föregående under avsnittet Utbildning och rekrytering anförts kunde fordringarna
på arméns motoringenjörer i underordnade befattningar ställas lägre
än på övriga ingenjörer. Det följde härav, att även lönerna för ifrågavarande
motoringenjörer kunde sättas lägre än för övriga ingenjörer. En inplacering

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

förslagsvis i lägst 20 :e lönegraden syntes vara tillfyllest för att erhålla fullt
kompetent personal, varvid dock för vinnande av nöjaktig befordringsgång
vissa av dessa befattningar borde hänföras till högre lönegrader (22:a eller
24:e lönegraden). De arméingenjörer åter, för vilka högskoleutbildning måste
anses nödvändig, nämligen signal- och vapeningenjörer samt motoringenjörer
i mera kvalificerade befattningar, syntes böra tillförsäkras löner och
befordringsmöjligheter, som i huvudsak anslöte sig till motsvarande förmåner
för marinens och flygvapnets ingenjörpersonal. Lämpliga löneställningar
syntes vara lönegraderna MEo 24, 26, 28 och 30. I huvudsak enahanda
synpunkter syntes böra läggas på löneproblemet för de civila ingenjörernas
vidkommande. Det syntes emellertid icke vara möjligt att i befattningar
som verkstadschefer erhålla kompetent personal, därest minimilönen
sattes lägre än 24:e lönegraden.

Vidkommande vissa särskilda beställningar har i promemorian följande
anförts. Arméöveringenjören hade av de remissmyndigheter, som särskilt
yttrat sig i denna fråga, föreslagits placerad i lönegraden Cb 2. Detta stöde
i överensstämmelse med såväl 1941 års försvarsutrednings som ingenjörutredningens
förslag. Nämnde befattningshavare bomme i enlighet med vad
som i promemorian förutsatts att få ett betydande ansvar och maktpåliggande
arbetsuppgifter. Han skulle vara chef såväl för arméingenjöravdelningen
inom arméinspektionen som för materielvårdsbyrån inom arméförvaltningens
tygavdelning. Vidare skulle han tjänstgöra som personalkårchef för
arméingenjörkåren. Det måste därför anses befogat, att ifrågavarande befattningshavare
tilldelades en relativt hög löneställning. Då emellertid i enlighet
med vad som i promemorian redan anförts förslag ännu icke kunde framläggas
örn sammanförandet av arméingenjörerna till en gemensam kår och
då dessutom förordad personalunion mellan arméingenjöravdelningen inom
arméinspektionen och tygavdelningens materielvårdsbyrå tills vidare icke
kunde komma till stånd, syntes ifrågavarande befattningshavare för närvarande
icke böra upptagas i högre lönegrad än MEo 30. Vad slutligen vissa
av de på civil stat anställda ingenjörerna beträffade förutsattes i promemorian,
att chefen för verkstadsbyrån skulle bibehållas vid lön i lönegraden
C 8 och chefen för driftstekniska sektionen vid lön i lönegraden C 5.

För olika befattningar föreslagna löner framgå av bilaga B. Vad där angivits
har emellertid i promemorian ansetts böra betraktas allenast som en
beräkningsgrund för olika löners fördelning. De olika beställningarna borde
sålunda icke bindas vid vissa tjänster eller befattningar utan personalplaceringarna
borde kunna varieras allt efter behov.

I anslutning till 1941 års försvarsutrednings förslag lia arméingenjörbeställningarna
ansetts böra benämnas sålunda:

Förste arméingenjör ..................... MEo 30

» » MEo 28

Arméingenjör av 1. graden ............ MEo 26

» »2. » MEo 24

» »3. » ............ MEo 20 eller 22.

Utlåtanden över departementspromemorians
förslag.

överbefälhavaren har i sitt yttrande särskilt betonat vikten av att ingenjörpersonalen
erbjödes fullgoda löneförmåner och har ansett det ofrånkom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

ligt, att arméns ingenjörpersonal i detta hänseende bleve likställd med motsvarande
personal inom marinen och flygvapnet. Samtidigt borde beaktas
vikten av att icke för framtiden binda en kommande utredning vid vissa i
förslaget angivna löner och löneplaner. Med hänsyn härtill syntes det överbefälhavaren
lämpligt, att viss lön tills vidare icke hänfördes till bestämd
befattning utan i stället till viss befattningshavare med hänsyn till dennes
kvalifikationer.

överbefälhavaren har särskilt framhållit betydelsen av att befattningen
som chef för krigsverkstadssektionen i tygavdelningens verkstadsbyrå, vilken
befattningshavare bland annat hade att handlägga ärenden rörande hemortsverkstädernas
organisation för krigsdrift, besattes med en kvalificerad kraft.
För att säkerställa detta syntes det oundgängligen erforderligt, att ifrågavarande
ingenjör placerades i lönegraden Eo 28 i stället för i lönegraden
Eo 26, som föreslagits i promemorian.

Arméchefen har ansett att en justering uppåt av de i promemorian föreslagna
lönerna vore påkallad för att vinna större överensstämmelse mellan de arméns
ingenjörer tillkommande löneförhållandena och de förmåner, som för närvarande
tillerkändes marinens och flygvapnets motsvarande personal.

Arméförvaltningen har framhållit, att enbart tillämpningen av en fastare
avlöningsform för den inom lantförsvaret erforderliga ingenjörpersonalen
ingalunda syntes tillfyllest för att säkerställa en god rekrytering. Härför
måste jämväl förutsättas att lönevillkoren för nämnda personal vore fullt
jämförbara med vad eljest erbjödes teknisk personal med likvärdiga arbetsuppgifter
inom försvarsväsendet. Ämbetsverket vore därför av den uppfattningen,
att återhållsamheten i fråga örn lönesättningen icke finge leda därhän,
att den ifrågavarande personalen erbjödes lägre löner än som tillerkänts
motsvarande teknisk personal inom marinen och flygvapnet.

Arméförvaltningen har särskilt framhållit att, då materielvård under alla
förhållanden innebure en tillämpning av särskilda föreskrifter, det icke kunde
anses rimligt, att den föreslagna ingenjörpersonalen vid arméinspektionens
arméingenjöravdelning upptoges i högre lönegrad än den personal inom
arméförvaltningen, som hade att taga befattning med de grundläggande föreskrifterna.

Slutligen har ämbetsverket ansett, att, i avvaktan på statsmakternas ställningstagande
till frågan örn försvarsorganisationens framtida gestaltning, av
promemorian berörd ingenjörpersonal borde uppföras på en gemensam extra
ordinarie stat.

Försvarets civilförvaltning har framhållit, att ämbetsverket icke haft tillfälle
att närmare undersöka, huruvida löneställningarna för den föreslagna
ingenjörpersonalen sedda mot bakgrunden av lönesättningen för motsvarande
personal inom andra statliga områden vore riktigt avvägda. Ämbetsverket har
dock ifrågasatt, huruvida icke 18:o lönegraden vore tillfyllest som bottenlönegrad
för kategorien motoringenjörer. Härvid har erinrats örn att vid
kommunikationsverken ingenjörbefattningar förekomme även i 17:e och löte
lönegraderna.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 80.

Ämbetsverket har vidare givit uttryck åt den meningen, att samtliga i promemorian
berörda befattningar -— med undantag av de på arméförvaltningens
personalförteckning redan nu uppförda befattningarna i lönegraderna C 8 och
C'' 5 - borde, liksom fallet vore med den nu befintliga extra ordinarie ingenjörpersonalen
med avlöning från avlöningsanslag, uppföras under gemensam
rubrik på arméns personalförteckning för extra ordinarie tjänstemän. Önskvärt
vore enligt förvaltningens mening att därvid samtliga — med nyssnämnt
undantag, således även de i promemorian föreslagna civila befattningshavarna
— hänfördes till en och samma löneplan, nämligen löneplan MEo i militära
icke-ordinariereglementet.

Krigsmaterielverlcet har ifrågasatt, huruvida 28:e lönegraden borde utnyttjas
i den utsträckning, som föreslagits i departementspromemorian.
Nämnda lönegrad syntes böra reserveras för teknisk personal i mera utpräglad
chefsställning inom central myndighet (byrådirektörer). Verket ville
vidare erinra örn att i verkets organisation byråchefer direkt underställda sektionschefer
i regel innehade befattningar för byråingenjör i 26:e lönegraden
eller i några fall befattningar för förste byråingenjör i 27:e lönegraden. Av
promemorian framginge emellertid, att huvuddelen av de för tygavdelningen
beräknade befattningarna i 26:e lönegraden icke vore avsedda för sektionschefstjänster.

Såsom i tidigare sammanhang framhållits (s. 44) har krigsmaterielverket
vidare förordat, att en arvodesanställd befattningshavare tills vidare förordnades
som gemensam chef för arméinspektionens arméingenjöravdelning och
tygavdelningens materielvårdsbyrå. Denne borde placeras i sådan löneställning
att kompetent kraft kunde erhållas.

Slutligen har verket förordat, att den för arméförvaltningen avsedda ingenjörpersonalen
tills vidare, intill dess spörsmålet i hela dess vidd omprövats
av 1945 års försvarskommitté, borde avlönas enligt civila avlöningsregleinentet.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha i gemensamt
yttrande uttalat följande allmänna synpunkter på promemorieförslaget i vad
avser avlöningsfrågorna:

Det kan enligt lönenämndernas mening ifrågasättas, huruvida befattningen
såsom chef för arméingenjöravdelningen i arméinspektionen redan nu bör inplaceras
i lönegradssystemet. Lämpligare synes vara, att därmed får anstå,
till dess slutlig ställning kan tagas till frågan i vad mån i hans person böra
förenas de olika chefsbefattningar, som föreslagits i promemorian. Föreligger
omedelbart behov av anställande av en chef för arméingenjöravdelningen,
synes denne böra anställas mot kontrakt.

En placering av vissa arméingenjörer med särskilt kvalificerade arbetsuPPgifter
i MEo 28 torde i och för sig vara motiverad. Likaså torde ett antal
beställningshavare i 26:e lönegraden vara erforderliga i den centrala ledningen.
Huruvida dylika beställningar i 28:e och 26:e lönegraderna erfordras
i föreslaget antal och med angiven fördelning å såväl arméinspektionen som
arméförvaltningens tygavdelning kan ifrågasättas. Detta spörsmål torde dock
icke påkalla något uttalande av lönenämnderna.

Med hänsyn till att de vid truppförband placerade motoringenjörerna re -

Kungl. Marits proposition nr 80.

presentera den högsta fackkunskapen inom sitt område vid förbandet och det
därför är angeläget, att för dessa befattningar erhållas personer med god utbildning
och stor erfarenhet, anse sig lönenämnderna böra biträda förslaget,
att dessa befattningshavare skola placeras i lägst MEo 20. Kravet på erfarenhet
från motorbranschen bör emellertid enligt lönenämndernas mening
komma till uttryck i vederbörligen fastställda fordringar å viss praktik före
antagande till motoringenjör.

Lönenämnderna ha slutligen förordat, att löneställningarna för verkstadscheferna
vid truppförband och tygstationer toges under omprövning. De föreslagna
lönegradsplaceringarna syntes nämligen lönenämnderna i vissa fall för
låga för att tillräckligt kvalificerad personal skulle kunna erhållas för befattningarna
i fråga.

Enligt statens organisationsnämnd vore promemorieförslaget, såsom redan
framhållits (s. 12 i det föregående), bland annat ur avlöningssynpunkt icke
tillfredsställande. Förslaget innebure visserligen i en del fall förbättringar i
löneställningen. Dessa vore dock icke av den omfattningen, att de gåve
säkerhet för att förstklassig ingenjörpersonal kvarstannade på nuvarande
poster.

Försvarets sakanslagsutredning har framhållit, att enligt för utredningen
gällande direktiv densamma icke syntes ha anledning att ingå på någon granskning
av de för de olika ingenjörbefattningarna föreslagna löneställningarna.
Utredningen hade emellertid icke kunnat värja sig för det intrycket, att de
föreslagna lönegradsplaceringarna åtminstone beträffande verkstadscheferna
närmast framstode som låga.

Försvarets tjänster örteckningssakkunniga ha liksom försvarets civilförvaltning
ansett, att för motoringenjörer i underordnad ställning en bottenlönegrad
i 18:e lönegraden kunde vara tillfyllest. Även gentemot de ifrågasatta
proportionerna mellan antalet befattningar i olika lönegrader ha de
sakkunniga ansett att betänkligheter på en del punkter kunde resas. Sålunda
syntes tvivelaktigt, huruvida exempelvis av de för arméförvaltningens tygavdelnings
fordonsbyrå avsedda fyra motoringenjörerna i 26:e och 24:e lönegraderna
flertalet borde hänföras till den högre löneställningen. Det ville
vidare förefalla de sakkunniga, att ett infogande i lönegradssystemet av befattningen
som chef för arméingenjöravdelningen i arméinspektionen såsom
pensionsberättigande tjänst lämpligen borde anstå, intill dess klarhet vunnits
i vad mån i nämnda befattningshavares person borde förenas de olika
chefsbefattningar, som i promemorian åsyftats. De sakkunniga ville därför
ifrågasätta, örn icke sagda befattningshavare tills vidare borde avlönas medelst
arvode.

Yad anginge frågan örn arméingenjörernas tjänstetitlar hyste de sakkunniga
för sin del närmast den uppfattningen att vid en provisorisk lösning,
såsom den i promemorian skisserade, övervägande skäl talade för att befattningarna
tills vidare icke bundes vid vissa bestämda benämningar. Å befattningshavare
i 28:e och lägre lönegrader syntes utan olägenhet kunna tilllämpas
sedvanliga civila benämningar. Befattningshavare i 30:e lönegraden
syntes lämpligen kunna benämnas byråchef.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

De sakkunniga ha slutligen föreslagit, att samtliga i promemorian avsedda
befattningar med undantag av de till löneplan C hänförliga avlönades enligt
en och samma löneplan, d. v. s. utan uppdelning å militära och civila ickeordinariereglementena.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund, försvarets civila
tjänstemannaförbund och svenska teknologföreningen ha hemställt, att ett
antal ingenjörer måtte redan nu uppföras som ordinarie tjänstemän. Det
kunde nämligen redan nu konstateras, att dessa med säkerhet bleve erforderliga
även i fredstid, varför föreslagen åtgärd icke skulle behöva föregripa
pågående försvarsutredning.

Det är att antaga, att den blivande försvarsorganisationen kommer att innefatta
ett antal ordinarie ingenjörtjänster för armén, på sätt redan nu är fallet
vid marinen och flygvapnet. Från denna utgångspunkt borde i och för sig
hinder icke möta mot att på ordinarie stat uppföra en del av de ingenjörbefattningar
vid armén, som i det föregående befunnits oundgängligen
behövliga. Det oaktat finner jag det lämpligast, att alla de ifrågavarande
tjänsterna —- dock med undantag för den gemensamme chefen
för arméingenjöravdelningen inom arméinspektionen och materielvårdsbyrån
inom arméförvaltningens tygavdelning, till vilken fråga jag i det följande
återkommer —- tills vidare betecknas såsom extra ordinarie intill dess föreliggande
organisationsfråga kan slutligt prövas. Av enahanda skäl kan jag icke biträda
det i vissa remissyttranden framförda förslaget örn allmän höjning av
de i departementspromemorian angivna löneställningama. Dock finner jag
mig böra tillstyrka överbefälhavarens förslag örn en höjning av löneställningen
för befattningen som chef för krigsverkstadsbyrån inom arméförvaltningens
tygavdelning från Eo 26 till Eo 28.

Frågan örn verkstadschefemas löneställning har, såsom förut nämnts, gjorts
till föremål för särskild utredning och torde få framdeles upptagas.

Vidkommande den av krigsmaterielverket berörda frågan huruvida icke
27 :e lönegraden borde komma till användning i flertalet fall, där i departementspromemorian
28:e lönegraden ifrågasatts såsom lämplig löneställning
för vissa ingenjörer inom arméförvaltningen, må erinras, att sistnämnda lönegrad
redan utnyttjats inom marinen och flygvapnet för i huvudsak motsvarande
befattningar. Jag anser mig därför böra nu i princip tillstyrka promemorians
förslag på denna punkt.

Från vissa remissmyndigheters sida har ifrågasatts, huruvida icke 18:e
lönegraden vore tillfyllest som bottenlönegrad för motoringenjörerna. Allmänna
lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha emellertid understrukit,
att de vid truppförbanden placerade motoringenjörerna representerade
den högsta fackkunskapen inom sitt område vid förbandet och att det
med hänsyn därtill vore angeläget att för dessa befattningar erhålla personer
med god utbildning och stor erfarenhet. Lönenämnderna ha fördenskull förordat
20:e lönegraden såsom bottenlönegrad för motoringenjörerna. För egen
del ansluter jag mig till denna mening.

Kungl. Majlis proposition nr 80.

I departementspromemorian har lönegraden MEo 30 ansetts som lämplig
löneställning för chefen för arméinspektionens arméingenjöravdelning. Det
har emellertid framhållits, att ifrågavarande befattning vid en slutgiltig lösning
av arméingenjörfrågan vore avsedd för den blivande chefen för arméingenjörkåren,
varjämte denne tillika skulle tjänstgöra som chef för den nyinrättade
materielvårdsbyrån inom arméförvaltningens tygavdelning. Löneställningen
för denne borde därvid komma att utgöras av lönegraden Cb 2. I
det föregående har jag framhållit som önskvärt, att en befattningshavare redan
i detta sammanhang tillsattes, vilken från början kunde företräda ingenjörpersonalen
i frågor rörande rekrytering och befordran. Det borde härvid
undersökas, örn icke — därest lämplig ingenjör icke kunde erhållas härför ■—•
officer övergångsvis borde kunna bestrida den ifrågavarande tjänsten samtidigt
som denne förordnades som chef för såväl arméingenjöravdelningen
som materielvårdsbyrån. Då en tillfredsställande lösning av denna fråga helt
är beroende av personvalet, är det enligt mitt förmenande önskvärt, att en befattning
i lönegraden Cb 2 avses för detta ändamål. I avbidan på en slutlig
omprövning av denna fråga torde dock i anslutning till krigsmaterielverkets
förslag den utvägen böra väljas, att en befattningshavare anställes för ändamålet
mot arvode som bestämmes av Kungl. Maj:t. Detta arvode torde få
tills vidare bestridas från sakanslag. Därest militär befattningshavare tillfälligtvis
väljes, synes skäligt tilläggsarvode böra i motsvarande ordning utgå.

Emot de i promemorian föreslagna lönerna i övrigt har jag intet att erinra.
I överensstämmelse med vad försvarets tjänsteförteckningssakkunniga i annat
sammanhang föreslagit (jfr s. 51) anser jag dock hinder icke behöva möta att
-övergångsvis tillämpa en lägre löneställning än den för viss befattning normalt
avsedda, därest ifrågakommande befattningshavare skulle visa sig icke
från början helt besitta den kompetens, som bör åtfölja befattningen i fråga.
Härutinnan torde det få ankomma på Kungl. Majit att meddela föreskrift.

Såsom senare under rubriken Fälttygkåren och tygstaten kommer att anföras
förutsätter jag, att de nuvarande tygingenjörerna tills vidare, intill dess
befattningar för arméingenjörer på ordinarie stat tillskapats, skola kvarstå på
fälttygkårens stat. Detta bör medföra en motsvarande minskning av antalet
föreslagna extra ordinarie beställningar. Under förutsättning att en för närvarande
vakant tygingenjörbeställning återbesättes uppgår, såsom redan anförts
(s. 34), antalet tygingenjörer, vilka tjänstgöra eller avses skola tjänstgöra
i sådana befattningar, örn vilka här är fråga, till sammanlagt fem, nämligen
fyra i lönegraden Ca 27 och en i lönegraden Ca 24. I överensstämmelse härmed
bör antalet löner enligt löneplanen MEo lämpligen minskas med två befattningar
i lönegraden MEo 28, två i lönegraden MEo 26 och en i lönegraden
MEo 24.

Vissa remissmyndigheter ha, utan närmare angivna skäl, uttalat den
meningen, att arméns och arméförvaltningens samtliga ingenjörer åtminstone
under provisorietiden borde hänföras till en och samma löneplan. Detta förslag
synes icke stå i god överensstämmelse med den i det föregående förordade
uppdelningen av arméns ingenjörpersonal på arméingenjörer och

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

civila ingenjörer. De förra synas lämpligen böra uppföras på arméns personalförteckningar,
ersätta de under rubriken »Viss ingenjörpex sonat» uppförda
ingenjörerna och i likhet med dessa hänföras till löneplanen MEo. Beställningarna
för övriga ingenjörer åter synas böra uppföras på arméförvaltningens
personalförteckningar. Då denna personal föreslagits skola erhålla
rent civil ställning, saknas anledning att hänföra personalen till annan löneplan
än Eo-planen.

Vad slutligen angår frågan om arméingenjörernas tjänstetitlar finner jag
några betänkligheter knappast böra möta mot att de ifrågavarande befattningarna
tills vidare benämnas på sätt i promemorian föreslagits.

Vid bifall till förslaget torde följande löner — beräknade för i det före -

gående föreslagna 65 civilmilitära och 13 civila ingenjörsbefattningar — böra
uppföras på personalförteckningarna för armén och arméförvaltningen.

Lönegrader	Nuvarande ordinarie ingenjörbefattningar samt extra ordinarie befattningar med av löning från avlö-ningsanslag 1	Antal befattningar som böra uppföras å personalförteckningar för
	Armén	Arméförvaltningen
Ca 27.........	1 4	3 4
Ca 24____	V 1	31
MEo 28.......		3
MEo 26.......	14	28
MEo 24........	25	18	_
MEo 22____	_	5
MEo 21 . .	20
MEo 20...................... MEo 18......	!J	6
C 8............	1	_	•* i
C 5......	1	__	•* i
Eo 28 . .			8 3
Eo 26 . .	_		2
Eo 24 . . .	_
Eo 22........................	—	—	i
Summa	6 75	65	13
1 Här redovisas icke de tygingcnjörbcställningar, vilkas innehavare tjänstgöra vid krigsmateriel-
verket. 2 För närvarande vakant.
3 Beställningar för vissa tygingonjörer, vilka föreslagits skola tills vidare kvarstå på fälttygkårens
4 Nu befintliga beställningar.
Beräknade för cheferna för konstruktionskontoret och krigsverkstadssektionen inom verkstads-
byrån samt för en ingenjör vid signalmaterielbyrån. 6 Härutöver finnes ett antal extra ordinarie beställningar med avlöning från	s. k. sakanslag, vilka
utnyttjas För avlöning av ingenjörer vid arméförvaltningens tygavdelning.

Till dessa sammanlagt 78 befattningar komma de verkstadschef er, beträffande
vilkas löneställning överväganden pågå, såsom i det föregående framhållits.
Till denna fråga återkommer jag framdeles.

Såsom i departementspromemorian förutsatts synes ingenjörernas placering
på tjänsteställen icke böra snävt bindas. Dock får förutsättas att befattning
icke får disponeras för andra uppgifter än sådana som äro fullt likvärdiga
med dem för vilka befattningen avsetts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

8. FÄLTTYGKÅREN OCH TYGSTATEN.

Departemen tspromemorian.

I departementspromemorian har i annat sammanhang anförts, att personalbehovet
för arméförvaltningen ännu icke kunde helt överblickas, varför
det icke vore möjligt att nu taga ståndpunkt till ett av arméförvaltningen i
yttrande över ingenjörutredningens betänkande framställt förslag örn statökning
för fälttygkåren. Såväl denna fråga som en av 1941 års försvarsutredning
väckt fråga om överföring till fälttygkårens stat av vissa tygofficerare och
tygunderofficerare syntes böra slutligt avgöras först i samband med den förestående
allmänna översynen av försvarsorganisationen.

De på fälttygkårens stat uppförda tygingenjörbeställningar, vilka för närvarande
utnyttjades vid arméförvaltningen, borde uppföras som arméingenjörbeställningar.
Så syntes även böra ske i fråga örn de tygingenjörbeställningar,
vilkas innehavare tjänstgjorde vid krigsmaterielverket. För dessa
borde emellertid i vederbörlig personalförteckning angivas, att vid nuvarande
beställningshavares avgång frågan örn beställningens återbesättande skulle
underkastas Kungl. Maj:ts prövning.

Utlåtande över departementspromemorians

förslag.

Krigsmaterielverket har i sitt yttrande förutsatt, att de nuvarande tygingenjörbeställningarna
på fälttygkårens stat skulle kvarstå på denna med anmärkning,
att beställningarna icke finge återbesättas vid uppkommande vakans.

I anslutning till vad som anförts i departementspromemorian finner även
jag, att frågan örn fälttygkårens slutliga sammansättning bör i annat sammanhang
prövas. Samtliga för närvarande på fälttygkårens stat uppförda tygingenjörbeställningar
synas böra tills vidare kvarstå på nämnda stat med anmärkning,
att vid uppkommande vakans frågan örn deras återbesättande skall
underställas Kungl. Maj:ts prövning.

9 KOSTNADSBERÄKNING.

Departementspromemorian.

Yid en i departementspromemorian verkställd jämförelse mellan ä ena
sidan kostnaderna för avlöning av den i promemorian föreslagna civilmilitära
och civila ingenjörpersonalen och å andra sidan avlöningskostnaderna för den
nu anställda motsvarande personalen har vidkommande de nuvarande kostnaderna
räknats med löner för sådana ingenjörer, som avsetts skola ersättas
med den i promemorian föreslagna personalen. Härvid ha alltså jämväl nu
kontraktsanställda eller arvodesavlönade ingenjörer medräknats. T fråga örn
såväl nuvarande som föreslagna personalstater har räknats med nettolönebeloppen
å dyrort F i följande löneklasser, nämligen för personal avlönad

Departements

chefen.

Departements chefen.

*>2 Kungl. Majda proposition nr 80.

enligt löneplan Ca i näst högsta och för personal avlönad enligt löneplan
MEo, Eo eller MEx i mellersta löneklassen i respektive lönegrader (vid jämnt
antal löneklasser i den högsta av de båda mellersta löneklasserna). Yad beträffar
kontraktsanställd och arvodesanställd personal har räknats med kontrakts-
(arvodes-) beloppet oavkortat.

De enligt dessa grunder beräknade kostnaderna framgå av följande tablå.

Civilmilitftra beställningar ....	Lönebelopp 1 för avlöning av
nuvarande personal kr.	föreslagen personal kr.
559 500 276 000	592 500 264 500
Civila beställningar (kontrakts- och arvodesanställd personal inräknad) ..................
Summa 1 Avrundat belopp.
835 500	857 000

Emot departementspromemorians kostnadsberäkningar synes intet annat
vara att erinra än att för den vid arméförvaltningen placerade civila personalen
bör räknas med dyrort I i stället för F. Detta medför dock endast relativt
obetydliga ändringar av beloppen.

Såsom av utredningen framgår uppgå merkostnaderna vid genomförande
av det i promemorian framlagda förslaget till ett förhållandevis litet belopp.
De jämkningar i förslaget, som i det föregående föreslagits, orsaka härutinnan
icke någon mera avsevärd ökning eller minskning. Den slutliga prövningen av
frågan örn löneställningen för vissa verkstadschefer — vilken fråga enligt det
föregående lämnats öppen — torde icke heller komma att mera väsentligt påverka
departementspromemorians kostnadsjämförelse. Å andra sidan medför
bifall till föreliggande förslag en överflyttning i viss utsträckning av
lönekostnader från s. k. sakanslag till arméförvaltningens och arméns avlöningsanslag.
Vid anmälan av statsverkspropositionen ha de sakanslag, som
härvidlag komma i fråga, icke ansetts böra minskas av denna anledning för
budgetåret 1946/47. På Kungl. Maj:t lärer dock få ankomma att pröva i vad
mån vid förslagets genomförande en mot den minskade belastningen svarande
del av sagda sakanslag bör innehållas i samband med meddelande av dispositionsbeslut
beträffande anslagen.

Till frågan örn de ändringar i beräkningen av avlöningsanslagen för arméförvaltningen
och armén, som föranledas av bifall till förslaget, återkommer jag
i annat sammanhang.

10. HEMSTÄLLAN.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 80. 63

att godkänna de grunder för arméns ingenjörorganisation, som
av mig i det föregående förordats.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stig Roswall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

SAMMANSTÄLLNING

Bilaga *4.

av det i departementspromemorian beräknade behovet av arméingenjörer i armén

och arméförvaltningen.

	Luftvärs-	Signal-	Motor-	Övriga
	ingenjör	ingenjör	ingenjör	ingenjörer
	Nu- varande	För- slag	Nu- varande	För-	Nu- varande	För- slag	Nu- varande	För- slag	Nu- varande	För- slag
	Eo-stat	Eo stat	slag	Eo-stat	Eo-stat	Eo-stat
Arméinspektionen .. Arméförvaltningens	i	2	i	1	i	2	—	2	3	7
tygavdelning .... I.—Yl. militärbefäls-	3	3	4	3	5	5	—	3	12	14
staberna.......... VII. militärbefäls-	6	6	6	6	6	6	—	—	18	18
	_	_	—	—	1	1	_	_	1	1
17. I 18 . .	_	_	_	_	2		_	_	2
P 1-P4............	_	_	_	_	4	4	_	_	4	4
A 3, A 6, A 9 ......	_	_	_	_	3	3	_	_	3	3
A 7................	_	_	_	_	1		_	_	1
	3	3	_	_	3	3	_	_	6	6
	4	4	_	_			_		4	4
			_	_	3	3	_	_	3	3
SI .....~..........			4	1			.		4	1
T 1—T 4............	—	—			4	4	—	—	4	4
Arméns motorskola	—	—	—	—	—	1	—	—	—	1
Luftvärnsskjutskolan Tygförvaltnings-	1	—	—	—	—	—	—	—	1	—
	—	—	—	—	—	—	—	1	_	1
Arméns signalskola	—	—	1	1	—	—	—		1	1
Summa	18	18	16	12	33	32	—	6	67	68
Anni. 1 befattningar motsvarande de här för arméingenjörer upptagna tjänstgöra	för närvarande
4 tygingenjörer ur fälttygkåren	Antalet nuvarande ingenjörbefattningar, som	bör jämföras med det
föreslagna, utgör alltså (67 + 4)	= 71.

SAMMANSTÄLLNING

av det i departementspromemorian beräknade behovet av ingenjörer med avlöning såsom
civila befattningshavare, vilka ansetts böra i förevarande sammanhang
inordnas i fast löneskala.

Nuvarande ordinarie eller
extra ordinarie stat

Förslag

Arméförvaltningen .......................................... 3 12

P 1-F 4 .................................................... — 4

A 3, A 6, A 9 .............................................. - 3

A 4 .......................................................... — 1

Lv 2.......................................................... — 1

Stockholms tygstation........................................ — 1

Karlsborgs » — 1

Bodens » — 1

Gotlands » — 1

Signalverkstäderna i Stockholm ............................ — 1

» » Boden.................................. — 1

Centrala tygverkstaden i Göteborg.......................... — 1

> » » Sollefteå.......................... — 1

Summa 3 29

Anm. Be tre befattningshavarna på nuvarande ordinarie eller extra ordinarie stat äro
chefen för verkstadsbyrån i lönegrad C 8,

» » driftstekniska sektionen inom verkstadsbyrån i lönegraden C 5,

en verkstadsingenjör i lönegraden Eo 26.

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

Bilaga B.

I departementspromemorian föreslagen fördelning av löner på ifrågasatta
arméingenjörbefattningar.

	Ingenjör-	I	ö n	e S	r a c	MEo	Sura-
	kategori	30	28	26	24	22	20	ma
Arméinspektionen..................	Luftvärns- ....		1	1				2
	Signal-........	—	1	—	—	—	—	1
	Motor-........	—	1	1	—	—	—	2
	Övriga........	1 1	l2	—	—	—	—	2
Arméförvaltningens tygavdelning.
Vapenbyrån....................	Luftvärns- ....	—	1	—	1	—	—	2
	Övriga........	—	—	—	ls	—	—	1
Fordonsbyrån ..................	Motor-........	—	—	3	1	—	_	4
	Övriga........	—	—	—	l4	—	—	1
Signalmaterielbyrån ............	Signal-........	1	—	1	—	—	—	2
Materielvårdsbyrån ............	Luftvärns- ....	—	—	1	—	—	—	1
	Signal-........	—	—	1	—	—	—	1
	Motor-........	—	—	1	_	—	_	1
Konstruktionskontoret..........	Övriga........	—	I5	—	—	—	—	1
Militärhefälsstaberna..............	Luftvärns- ....	_	_	6	_	__		6
	Signal-........	—	—	6	—	—	—	6
	Motor-........	—	—	7	—	—	—	7
Truppförbanden ..................	Luftvärns- ....	—	—	—	7	_	_	7
	Signal-........	—	—	—	1	—	—	1
	Motor-........	—	—	—	6	5	6	17
Utbildningsanstalterna
Arméns motorskola ............	Motor- ........	_	_	1	_	_	_	1
Tygförvaltningsskolan ..........	Övriga........	—	—	—	l6	—	_	1
Arméns signalskola ............	Signal-........	—	—	1	—	—	—	1
	Summa	2	6	30	19	5	6	68
	Luftvärns- ....	—	2	8	8	—	_	18
	Signal-........	1	1	9	1	—	—	12
	Motor-........		1	13	7	5	6	32
	Övriga........	1	2	—	8	—	—	6
1 Chefen för arméingenjöravdelningen.
2 Verkstadsingenjör inom arméingenjöravdelningen.
3 Detaljchef vid infanterisektionen. 4 Chef för ingenjörmaterieldetaljen. 5 Chef för konstruktionskontoret.
c Lärare vid tygförvaltningsskolan (verkstadsingenjör).

Bihang till riksdagens protokoll 1946.

1 sami.

Nr 80.

1540: 1 45 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

departementspromemorian föreslagen fördelning av löner på sådana befattningshavare
som förutsatts skola uppbära lön enligt civil stat.

Arméförvaltningens tygavdelning Vapenbyrån.

...........

Signalmaterielbyrån ....

Verkstad.sby rån ........

Konstruktionskontoret ..

Truppförbanden

P 1, P 3, A. 4, A 6, A 9, Lv 2
P 2, P4, A 3............

Tygstationer m. fl.

Stockholms tygstation
Karlsborgs tygstation
Bodens tygstation ....
Gotlands tygstation ..
Signalverkstäderna i
Stockholm (Sundbyberg)
Signalverkstäderna i

Boden...............

Centrala tygverkstaden

Göteborg ...........

Centrala tygverkstaden i
Sollefteå............

Ingenjör-			Löne	g r	d		Suni
kategori			Eo	Eo	Eo	Eo	Eo	ma
			30	28	26	24	22
Optiker ..........	_	_	_	_	__	1	_	i
Signal-............	—	—	—	1	1	1	—	3
Verkstads- ........	l	l	—	—	1	2	—	5
Special- (ritare) ....					1	1	1	3
Verkstadschef er. . . . » ....	—	—	—	—	3	6	—	6 3
Verkstadschef .... » .... n .... » ....	lill 1	lill 1	1	lill 1	1 1 1	1 11-1	—	1 1 1 1 1
* .... » ....	1	1	1	1	1 1 11	1 13	1	1 1 1 29

Summa

Ann. Av bär föreslagna befattningshavare innehar chefen för verkstadsbyrån redan lön i
graden C 8 och chefen för drifttekniska sektionen vid samma byrå lön i lönegraden C 5.

lönö -

Kungl. Maj.ts proposition nr 80. 67

INNE HÅLL SFÖKTECKNING.

Sid.

1. Inledning .................................................................. 1

2. Ingenjörpersonalens militära ställning.................................... 15

3. Behovet av ingenjörer inom armén och arméförvaltningen ............ 19

4. Vissa frågor avseende stabs- och förvaltningsorganisationen............ 37

5. Arméingenjörkårens organisation ........................................ 46

6. Utbildning och rekrytering .............................................. 47

7. Avlöningsfrågor............................................................ 52

8. Fälttygkåren och tygstaten................................................ 61

9. Kostnadsberäkning........................................................ 61

10. Hemställan ................................................................ 62

Bilagor.