Kungl. Maj:ts proposition nr 79 (Proposition 1940:79 - urtima)

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Nr 79.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lärares avlönings-
och anställningsförhållanden under tid, då undervisningen
inställes eller begränsas på grund av vid
krig eller krigsfara vidtagna anordningar eller till följd
av bränslebrist eller av annan dylik orsak, m. m.; given
Stockholms slott den 22 november 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 november
1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Hosander.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med cheferna för försvars-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen: Under

läsåret 1939/40 måste undervisningen vid ett flertal statliga eller
statsunderstödda läroanstalter tidvis inställas eller begränsas på grund av
att undervisningslokalerna helt eller delvis togos i anspråk för försvarsmaktens
behov. Vidare inställdes eller begränsades undervisningen till följd av
bränslebrist, på grund av att lärjungarna bereddes ledighet för att deltaga
i lantbruksarbete eller bärplockning eller för att bereda lärjungarna sommarvistelse
på landet.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 79.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

De rubbningar i undervisningen, som sålunda uppkommem inverkade på
lärarnas tjänstgöringsförhållanden. Lärarna hindrades tidvis att fullgöra
full undervisning; i stället togos de i viss mån i anspråk för återläsning efter
läsårets utgång.

Rubbningarna påverkade jämväl lärarnas avlöningsförhållanden. Beträffande
lärare med nyreglerad avlöning utfärdades härom två kungörelser,
nämligen dels en kungörelse den 15 mars 1940 (nr 148) med bestämmelser
örn avlöning till vissa befattningshavare i statens och kommuns tjänst under
tiden för undervisningens inställande till följd av bränslebrist, dels ock
en kungörelse den 26 april 1940 (nr 324) med bestämmelser i fråga örn avlöning
till vissa befattningshavare i statens och kommuns tjänst vid tjänstgöringshinder
på grund av undervisningens inställande eller inskränkning i anledning
av vid krig eller krigsfara vidtagna anordningar. Även för övriga
lärarkategorier utfärdades särskilda avlöningsbestämmelser.

Vid regleringen av avlöningsförmånerna till lärarpersonalen under tiden
för undervisningens inställande eller begränsning (denna tid kallas i det följande
»stängningstiden») och under återläsningstiden hava i sagda båda kungörelser
olika principer kommit till tillämpning. Av skäl, som närmare utvecklats
i det till propositionen nr 195 till 1940 års lagtima riksdag fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden den 15 mars 1940, bygger
sålunda kungörelsen 1940: 148 på den förutsättningen, att stängningstiden
kan betraktas som ferietid, medan återläsningstiden anses ingå i läsåret.
Däremot utgår kungörelsen 1940: 324 från den förutsättningen, att
stängningstiden ingår i läsåret, varför stängningen i och för sig icke medför
någon rubbning i de avlöningsförmåner, som skulle utgått till vederbörande
lärare, därest undervisningen pågått i sedvanlig omfattning.

För höstterminen 1940 har Kungl. Maj:t genom cirkulär den 23 juli 1940
(nr 732) föreskrivit, att lärjungar vid vissa statliga, kommunala eller enskilda
läroanstalter må i erforderlig utsträckning beviljas ledighet under
högst tre veckor för deltagande i lantbruksarbete, bärplockning eller annat
för folkhushållningen särskilt betydelsefullt arbete. Samtidigt har stadgats,
att örn så på grund av de beviljade ledigheterna prövas oundgängligen erforderligt,
må undervisningen för läraravdelning vid folk- eller småskola eiler
för klassavdelning vid annan läroanstalt kunna under erforderlig tid helt
inställas. Vid beslut om sådant inställande skall föreskrift meddelas, om
och i vad mån lästid, som genom undervisningens inställande gått förlorad,
skall återläsas. Det är icke uteslutet, att undervisningen under läsåret
1940/41 kan komma att rubbas även av andra anledningar. Uppenbarligen
är det härvid angeläget att, oavsett de skilda orsakerna, samma principer
såvitt möjligt tillämpas vid de regleringar av lärarnas avlönings- och anställningsförhållanden,
som kunna erfordras med hänsyn till rubbningarna
i undervisningen. Utredning i ämnet har med hänsyn härtill verkställts inom
finansdepartementet. Över utredningens resultat, vilket sammanfattats
i en promemoria, ha utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen den 7 november
och av allmänna lönenämnden den 12 november 1940.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79-

I departementspromemorian anföres följande.

De huvudfrågor, som det vid här avsedda regleringar gäller att lösa, utgöra
dels att finna lämpliga regler för lärarnas anställnings- och löneförhållanden
under stängningstiden,dels att säkerställa återläsningen, så att lärarkrafter
finnas disponibla för denna, dels ock att finna lämpliga regler för
lärarnas anställnings- och löneförhållanden under återläsningstiden. I det
följande upptagas dessa frågor till bedömande i vad angår statliga och kommunalanställda
lärare med nyreglerad avlöning. Härvid skiljes mellan lärare,
som åtnjuta lön för kalenderår och alltså äro avlöningsberättigade under
ferietid, och lärare, som åtnjuta lön för läsår eller del därav. Den viktigaste
av dessa grupper är de kalenderårsavlönade lärarna. Bestämmelserna
böra därför i första hand anpassas med hänsyn till sistnämnda lärare.

I. Kalenderårsavlönade lärare.

Utmärkande för den princip, som kommit till uttryck i kungörelsen 1940:
148, är, att kalenderårsavlönad lärare erhåller full lön under stängningstiden
och detta även om han eljest skulle ha varit tjänstledig, exempelvis på
grund av sjukdom. Detta är en följd av att nämnda kungörelse bygger på
den förutsättningen, att stängningstiden kan betraktas såsom ferietid. Å
andra sidan är läraren skyldig att tjänstgöra under återläsningstiden. Kan
han, exempelvis på grund av sjukdom, icke fullgöra återläsningen, får han
vidkännas avdrag å den avlöning, som eljest skulle utgått under tiden för
återläsningen.

I de fall, då nämnda kungörelse tillämpades, stängdes skolorna helt för
viss bestämd tid. Samtliga kalenderårsanställda lärare erhöllo härvid förmånen
av oavkortad lön, ehuru tjänstgöring icke fullgjordes, men bereddes
samtidigt nackdelen av att vara skyldiga återlösa eller att, örn återlösning ej
kunde fullgöras, vidkännas avdrag å den på återläsningstiden belöpande avlöningen,
vilken eljest skulle ha utgjort ferieavlöning. Genom systemet åstadkoms
en viss rättvisa lärarna emellan samtidigt som återläsningen blev säkerställd.

I här föreliggande sammanhang måste man räkna icke blott med det fall,
då skola helt stänges, utan också med att undervisningen vid skolan endast
begränsas under stängningstiden. Vid samma skola kan för övrigt undervisningen
en del av stängningstiden komma att helt inställas och återstående del
av tiden pågå i begränsad omfattning. Ibland omfattar måhända stängningen
endast en eller ett pär klassavdelningar. Även andra slag av endast partiella
rubbningar kunna tänkas. Det är därför tydligt, att förhållandena under
stängningstiden kunna komma att gestalta sig på olika sätt för de olika lärarna.
Vissa lärares undervisning under stängningstiden kommer kanske ej
alls att beröras av begränsningarna, andra ställas helt utanför den kvarblivande
undervisningen, andra slutligen undervisa i begränsad omfattning. I
viss utsträckning kan och bör emellertid begränsningens inverkan på de mera
fast anställda lärarnas arbetsförhållanden motverkas därigenom, att de under
tiden för den begränsade undervisningen få övertaga arbetsuppgifter,
sorn eljest fullgöras av mera tillfälligt anställda lärare (korttidsvikarier, timlärare)
, vilka härigenom helt eller delvis skiljas från undervisningen.

I de fall, då undervisningen icke helt instälies utan allenast begränsas, uppkommer
frågan, för vilka lärare särbestämmelser i anledning av stängningen
erfordras. Det förefaller härvid icke rimligt, att samtliga lärare — alltså även
de som ej alls beröras av stängningen — skulle under stängningstiden tillförsäkras
oavkortad lön även i den mån de under sagda tid vore tjänstlediga
för sjukdom eller dylikt. Man synes, åtminstone i detta hänseende, böra be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

gränsa bestämmelserna till att avse blott de lärare, som beröras av stängningen.
Går man härvid så långt, att man endast medgiver oavkortad lön
åt lärare, som hindrats tjänstgöra eller vilkas tjänstgöring minskats till följd
av stängningen, ha i själva verket de principer övergivits, på vilka kungörelsen
1940: 148 bygger. Enligt dessa borde — främst i syfte att säkerställa återläsningen
— även de lärare beredas oavkortad lön med återläsningsskyldighet,
vilka visserligen varit förhindrade tjänstgöra under stängningstiden av
annan anledning än själva stängningen (på grund av sjukdom eller dylikt)
men vilkas tjänstgöring i annat fall skulle ha påverkats av stängningen. Likaledes
borde av dessa principer följa dels att endast de lärare skulle bli återläsningsskyldiga,
som tillförsäkrats oavkortad lön under stängningstiden, dels
att återläsningsskyldighetens omfattning skulle motsvara den nedsättning i
tjänstgöringen vederbörande beretts eller (vid sjukdomshinder och dylikt)
skulle ha beretts under stängningstiden.

Det är tydligt, att tillämpningen av ett sådant system skulle bereda vissa
svårigheter. Detta gäller icke blott bedömningen av vilka lärare, som skulle
ha berörts av stängningen om de icke av annan anledning varit förhindrade
att tjänstgöra, och i vad mån stängningen skulle ha påverkat dessa lärares
tjänstgöringsförhållanden utan det gäller också, bland annat, vissa lönetekniska
problem såsom huru tillfredsställande och ej alltför invecklade regler
skola kunna skapas för de fall, då lärare med nedsatt tjänstgöring blir sjuk
eller av annan liknande anledning tjänstledig under stängnings- eller återläsningstiden.
Den rättvisa lärarna emellan, vilken vanns i de fall som avsågos
i kungörelsen 1940: 148, kan knappast anses vinnas, därest vissa lärare
bliva helt lediga men andra få endast nedsatt tjänstgöring under stängningstiden.
I motsats till de förstnämnda lärarna bliva de senare bundna av sin
örn ock begränsade tjänstgöring såväl under stängnings- som återläsningstiden.

Det synes med hänsyn till vad nu anförts finnas anledning att söka sig
fram efter andra vägar än dem, som följts i kungörelsen 1940: 148. Först bör
då undersökas örn eir tillämpning av bestämmelser, motsvarande de i kungörelsen
1940: 324 meddelade, skulle giva tillfredsställande resultat. Dessa bestämmelser
avse endast lärare, som verkligen hindrats tjänstgöra eller fått
sin tjänstgöring minskad till följd av undervisningens inställande eller inskränkning.
Är läraren under stängningstiden tjänstledig av annan anledning
skall avdrag å avlöningen ske enligt de för tjänstledigheten gällande bestämmelserna.
Men är anledningen till tjänstledigheten eller den minskade tjänstgöringen
enbart skolstängningen får läraren full lön. Lärare, som sist avsetts,
blir återläsningsskyldig. Däremot torde övriga lärare icke vara skyldiga
att återläsa.

Nackdelarna med det nu angivna systemet äro framför allt två. Den
viktigaste av dessa är att återläsningen icke säkerställes. Endast de lärare,
som få minskad tjänstgöring under stängningstiden, bli återläsningsskyldiga.
En ordinarie lärare, som händelsevis är sjuk under stängningstiden, blir
icke återläsningsskyldig, utan sådan skyldighet skulle behöva åläggas hans
tillfällige vikarie. Denne är säkerligen i flera fall så lösligt anknuten till
skolan, att sådan återläsning icke kan uttagas av honom.

Den andra nackdelen av ifrågavarande system framträder i de fall, då lärarens
undervisningsskyldighet helt upphör under stängningstiden. Systemet
bygger ju på den uppfattningen, att tjänstledighet, beviljad före stängningstiden,
bör i den mån ledigheten normalt hade omfattat denna tid, gälla jämväl
under stängningstiden. Det kan emellertid vara svårt att förhindra, att
lärarna begränsa ansökningstiden för tjänstledigheten, så att denna ej omfattar
stängningstiden. I dylika fall kommer den, som eljest skulle uppe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

hållit lärartjänsten såsom vikarie, icke att i sådan egenskap bliva berättigad
till avlöning under stängningstiden, medan innehavaren av tjänsten erhåller
oavkortad avlöning. Om åter tjänstledighetstiden omfattar även stängningstiden
blir vikarien berättigad lill avlöning under sistnämnda tid, medan
tjänstens innehavare måste vidkännas mot tjänstledighetens art svarande avdrag
å lönen. I likartade fall skulle således, väsentligen på grund av tillfälliga
eller formella anledningar, olika resultat kunna uppkomma. Det är
också att märka, att örn tjänstgöringshinder uppstår först under stängningstiden,
krav på att tjänstledighet skall sökas för denna tid icke torde kunna
upprätthållas.

Såsom förut påpekats framträder den senast berörda nackdelen endast i
de fall, då lärarens undervisningsskyldighet helt upphör under stängningstiden.
Även i sistnämnda fall torde som regel tjänstledigheterna komma att
löpa i vanlig ordning örn icke —• såsom fallet var med det s. k. kokslovet
under förra vintern —- skolstängningen blir bekant så tidigt och veterligt
varar så länge att den kan påverka tjänstledighetsansökningarna. Det synes
vid sålunda angivna förhållanden knappast berättigat att tillmäta ifrågavarande
nackdel avgörande betydelse i andra fall än då fråga är om särskilt
vittgående och långvariga inskränkningar i undervisningen. För dylika undantagsfall
flör givetvis möjlighet hållas öppen att meddela erforderliga särbestämmelser.

Att erforderlig återläsning kan ske utan merkostnad för statsverket måste
anses såsom ett grund väsentligt krav. För att tillgodose detta skulle måhända
kunna föreskrivas, att samtliga kalenderårsavlönade lärare — från
de läsårsavlönade lärarna bortses tills vidare — med undervisningsskyldighet
i de klasser, som stängas eller där undervisningen begränsas, skulle vara
återläsningsskyldiga, oavsett om läraren fått sin undervisningsskyldighet
under stängningstiden nedsatt eller ej. Det synes emellertid rimligare att i
så fall taga steget fullt ut och föreskriva återläsningsskyldighet för samtliga
vid skolan anställda kalenderårsavlönade lärare.

I sak innebär en sådan vidsträckt återläsningsskyldighet, att lärares tjänstgöring
kan komma att utsträckas utöver det normala läsåret och således omfatta
vad som eljest skulle utgjort ferietid. Något formellt hinder mot utsträckning
av lärarnas arbetstid torde icke förefinnas; ej heller kan en dylik
utsträckning anses oskälig med hänsyn till lärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden.
Det är emellertid givet, att återläsningen i första hand
bör fullgöras av sådana lärare, som under stängningstiden fått sin tjänstgöring
nedsatt och då om möjligt i en mot den nedsatta tjänstgöringen svarande
omfattning. Endast i sådana fall, då på grund av sjukdom eller av
andra orsaker en dylik ordning icke låter sig genomföra, böra de lärarkrafter,
vilkas tjänstgöring icke påverkats av stängningen, tagas i anspråk
för återläsningen. Det bör ankomma på skolmyndigheterna att vid ordnandet
av återläsningen taga tillbörlig hänsyn till lärarnas intressen i förevarande
hänseende, så att en i möjligaste mån rättvis fördelning av undervisningen
under återläsningstiden genomföres.

Enligt föreskrift i kungörelsen 1940: 148 skulle, vid beräknande av befattningshavares
avlöningsförmåner under återläsningstiden, denna tid anses
ingå i läsåret. Detta innebar, att om den återläsningsskyldige läraren var
förhindrad fullgöra återläsningen så var han skyldig ansöka örn tjänstledighet
och måste under denna ledighet vidkännas avdrag å avlöningen. Det är
utan vidare klart, att örn samtliga lärare vid skolan Idiva återläsningsskyldiga
men denna skyldighet på grund av stängningens mindre omfattning endast
kan uttagas av ett fåtal av lärarna, kunna ej de övriga lärarna förpliktas
att vidkännas avdrag å avlöningen under återläsningstiden. Det synes
också vid sådant förhållande oskäligt, att, örn en lärare uttagits för att full -

Kungl. Mcij:ts proposition nr 79.

göra återläsning men får laga förfall och därför icke kan fullgöra densamma,
denne skulle få vidkännas löneavdrag, medan övriga lärare, som icke
uttagits ehuru de äro återläsningsskyldiga, få uppbära oavkortad avlöning.
Det förefaller, som örn saken kunde ordnas genom att föreskrift endast meddelas
därom, att lärare, som avhåller sig från honom ålagd återläsning utan
att kunna styrka giltigt förfall, må för den tiden icke uppbära någon avlöning.

Sammanfattningsvis skulle ett system, sådant som det här skisserade,
innebära följande.

a) Kalenderårsavlönad lärare, som hindras tjänstgöra eller vars tjänstgöring
minskas till följd av undervisningens inställande eller inskränkning i
anledning av vid krig eller krigsfara vidtagna anordningar eller på grund av
bränslebrist eller annan dylik orsak, skall för tid, då sådant tjänstgöringshinder
föreligger, äga uppbära de avlöningsförmåner, som eljest skulle tillkommit
honom å tjänsten. Har läraren beviljats tjänstledighet, vilken helt
eller delvis innefattar tid varunder tjänstgöringshinder av ifrågavarande slag
förelegat, skall avdrag å avlöningen ske enligt de för tjänstledigheten gällande
bestämmelserna. Liksom i kungörelsen 1940: 324 torde vidare uttryckligen
böra föreskrivas, att lärare, som under tid då tjänstgöringshindret förelegat
varit inkallad til) militär tjänstgöring, skall, ändå att tjänstledighet
icke sökts, vidkännas tjänstledighetsavdrag enligt de med avseende å ledighet
för sådant ändamål gällande bestämmelserna.

b) Samtliga vid skolan anställda kalenderårsavlönade lärare skola vara
skyldiga att utan särskild ersättning fullgöra den återläsning, som i vederbörlig
ordning kan varda bestämd. För återläsningen skola i första hand uttagas
de lärare, för vilka tjänstgöringshinder på grund av stängningen förelegat
under stängningstiden.

c) Avhåller sig lärare från honom ålagd återläsning utan att kunna styrka
giltigt förfall, må han för den tid icke uppbära någon avlöning.

II. Läsår savlönade lärare.

Med läsårsavlönade lärare menas här alla lärare, som icke äro kalenderårsavlönade.
Gruppen omfattar såväl lärarpersonal, vilken relativt fast är
anknuten till undervisningsväsendet, som tillfällig lärarpersonal. Dessa delgrupper
torde böra behandlas var för sig. Beträffande de mera fast anställda
lärarna måste nämligen anses, att dessa kunna erfordras för återläsningen,
medan så mera sällan torde vara förhållandet med den tillfälliga lärarpersonalen.

A. Läsårsavlönade lärare, som relativt fast äro anknutna till
undervisningsväsendet.

När det gäller att avgränsa de lärargrupper, som kunna anses såsom relativt
fast anknutna till undervisningsväsendet, från den tillfälliga lärarpersonalen
synes den väg kunna väljas, som anvisas i 3 § kungörelsen 1940: 148.
Denna innebär att följande befattningshavare betraktas såsom relativt fast
anknutna till undervisningsväsendet, nämligen:

1) e. o. folk- och småskollärare samt e. o. nomadlärare,

2) extra lärare vid statlig läroanstalt,

3) terminsvikarie vid högre kommunal läroanstalt, folk- eller småskola
eller nomadskola, samt

4) terminsanställd heltidstjänstgörande timlärare vid statlig eller högre
kommunal läroanstalt eller folk- eller småskola.

Enligt nyssnämnda författningsrum skulle till envar av de där angivna, mera
fast anställda läsårsavlönade lärarna månadsvis i efterskott utbetalas belopp,

Kungl. Mcij:ts proposition nr 79.

motsvarande de avlöningsförmåner, som under den lid undervisningen under
månaden varit inställd till följd av bränslebrist skulle tillkommit honom å
tjänsten, därest sådant inställande ej skett och läraren under sagda tid bestritt
tjänsten. Läraren skulle erhålla detta belopp även örn han eljest skulle
lia varit tjänstledig, exempelvis på grund av sjukdom. En förutsättning skulle
emellertid vara, att läraren åtagit sig att fullgöra den återlösning, som i vederbörlig
ordning kunde varda bestämd. För återläsningstiden skulle lärarens
avlöningsförmåner beräknas som örn denna tid inginge i läsåret. Var
läraren exempelvis e. o. folkskollärare, beräknades först den e. o. folkskolläraren
som belöpte på återläsningstiden. Hade läraren på grund av sjukdom
ej kunnat helt fullgöra återläsningen, skulle denna lön minskas med
sjukavdrag. Vid utbetalning av den sålunda framräknade lönen skulle avdrag
ske med det belopp som utbetalats för så många dagar av stängningstiden
som återläsningstiden omfattade. Uppkom härvid brist, skulle läraren i
princip vara skyldig återbetala skillnaden.

Av samma skäl som då det gällde kalenderårsavlönade lärare uppkomma
även beträffande läsårsanställda lärare betydande svårigheter vid tillämpning
av bestämmelserna i kungörelsen 1940: 148 i de fall, då undervisningen
— utan att vara helt inställd — endast begränsas vid skolan. Man bör också
sträva efter, att såvitt möjligt utforma ett system, i vilket återbetalningsskyldighet
kan elimineras.

Det synes då böra undersökas, huruvida icke motsvarande bestämmelser,
som ovan ifrågasatts för de kalenderårsavlönade lärarna, skulle kunna tilllämpas
i fråga örn de nu ifrågavarande läsårsavlönade lärarna.

Att något tekniskt hinder ej föreligger att tillerkänna sist avsedda lärare
samma löneförmåner, som de skulle erhållit örn ej undervisningen begränsats,
är tydligt. Samma olägenheter som ovan angivits i fråga örn lärarnas möjligheter
att anpassa tjänstledighetsansökningarna i de fall, då undervisningsskyldigheten
helt upphör under stängningstiden, föreligga även här, men
torde icke heller i detta sammanhang böra tillmätas avgörande betydelse.

En annan fråga är om samtliga lärare, varom här är fråga, böra och
kunna åläggas skyldighet att återläsa utan särskild ersättning. Denna fråga
kan bedömas ur två synpunkter, nämligen dels örn så kan anses skäligt med
hänsyn till lärarnas avlöningsförhållanden, dels örn så är möjligt med hänsyn
till lärarnas anställningsförhållanden.

De här ifrågavarande lärarna uppbära lön för läsår. Detta innebär emellertid
endast att ett för kalenderår avsett, efter viss löneklass bestämt lönebelopp
utbetalas under en kortare tidsperiod. Med hänsyn härtill och då
samtliga ifrågavarande lärare inneha förordnanden på minst en termin kan
det icke anses mindre skäligt att ålägga dem än de kalenderårsanställda lärarna
skyldighet att återläsa utan särskild ersättning.

Beträffande möjligheten att föreskriva sådan återläsningsskyldighet med
hänsyn till lärarnas anställningsförhållanden må erinras, att Kungl. Maj-t i
kungörelsen den 2 juli 1940 (nr 708) föreskrivit,

att förordnande å lärarbefattning vid statlig läroanstalt eller vid statsunderstödd
kommunal eller enskild läroanstalt skall, därest förordnandet icke
omfattar ferietid, intill dess Kungl. Majit annorledes bestämmer meddelas
att gälla tills vidare under den tid, förordnandet avser,

samt att, örn förordnandet bibehålies under tid, då undervisningen inställes,
inskränkes eller avkortas pa grund av vid krig eller krigsfara vidtagna
anordningar eller till följd av bränslebrist eller av annan dylik orsak, beträffande
den förordnades avlöningsförmåner under sagda tid samt beträffande
hans skyldighet att fullgöra i vederbörlig ordning föreskriven återläsning
skall gälla vad därom varder särskilt stadgat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Lärarnas anställningsvillkor torde med hänsyn härtill numera icke lägga
hinder i vägen mot att föreskriva den ifrågavarande vidsträckta återläsningsskyldigheten.

Även här böra givetvis för återläsningen i första hand tagas i anspråk de
lärare, som fått sin tjänstgöring begränsad under stängningstiden. Det bör
också förutsättas, att myndigheterna vid uttagning av lärare för återläsningen
tillbörligt beakta lärarnas intressen.

Enligt vad som ifrågasatts för de kalenderårsavlönade lärarna, skulle sådan
lärare, örn han avhåller sig från honom ålagd återläsningsskyldighet
utan att kunna styrka giltigt förfall, för den tiden icke uppbära någon avlöning.
I motsats till de kalenderårsavlönade lärarna äro de läsårsavlönade icke
berättigade till några avlöningsförmåner under återläsningstiden. Det torde
därför böra föreskrivas, att läsårsavlönad lärare, som utan att kunna styrka
giltigt förfall avhåller sig frän honom ålagd återläsningsskyldighet skall av
de avlöningsförmåner, han senast uppburit å lärartjänsten, återbetala ett belopp
motsvarande full avlöning för så stort antal dagar som han ej fullgjort
sin återläsningsskyldighet.

B. Tillfällig lärarpersonal.

I det föregående har påpekats, att den begränsade undervisningens inverkan
på de mera fast anställda lärarnas arbetsförhållanden kan och bör i
viss utsträckning motverkas därigenom, att de under tiden för den begränsade
undervisningen få övertaga arbetsuppgifter, som eljest utövas av mera
tillfälligt anställda lärare, vilka härigenom helt eller delvis skiljas från undervisningen.

Om en tillfälligt anställd lärare på grund härav eller eljest på grund av
undervisningens begränsning blir helt fri från tjänstgöring, torde han böra
anses ha frånträtt sitt förordnande för denna tid och alltså icke vara berättigad
till någon avlöning.

Bibehålies den tillfälligt anställde läraren vid undervisningen men med
begränsad tjänstgöring, bör hans avlöning för den tiden nedsättas i förhållande
till den omfattning, vari tjänstgöringen nedsatts.

Sådan lärare, varom här är fråga, bör icke vara återläsningsskyldig. Tages
han i anspråk för återläsning, torde han böra avlönas som timlärare.

lil. Övriga frågor.

I överensstämmelse med föreskrift i kungörelsen 1940:324 bör i förekommande
fall beträffande lärare, som avses under l och 11 A. här ovan, vid
prövning av fråga örn hans uppflyttning till högre löneklass tid, varunder
tjänstgöringshinder av här avsett slag förelegat, räknas såsom tjänstetid, i
den mån icke annat föranledes av läraren beviljad tjänstledighet.

Vissa bestämmelser erfordras möjligen för de fall, då lärare under stängningstiden
på förordnande uppehålla annan tjänst. Detsamma torde gälla i
fråga om lärare som inneha mer än en tjänst.

Skolöverstyrelsen har i sitt över promemorian avgivna utlåtande framhållit
huvudsakligen följande.

I promemorian förutsättes, att ordinarie lärare få övertaga arbetsuppgifter,
som eljest fullgöras av mera tillfälligt anställda lärare (korttidsvikarier, timlärare),
vilka härigenom helt eller delvis skiljas från undervisningen. Om
det gäller tillfälliga vikarier, anställda för kortare tid än termin, vill överstyrelsen
icke framställa någon erinran mot förslaget. Gäller det åter tim -

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

lärare, vilka förordnats för helt läsår eller hel termin — oberoende av tjänstgöringens
omfattning i fråga om timantalet ■— kan överstyrelsen med hänsyn
till deras arbetsanställning ej finna lämpligt, att de entledigas utan eget
förvållande och därigenom bliva utan den för anställningen beräknade inkomsten.
De ha nämligen enligt promemorian ej rätt att verkställa återläsning
och för denna erhålla motsvarande arvode, som de tidigare förlorat.
Många av dessa för läsår förordnade timlärare ha ett relativt högt timtal
per vecka, varför deras timlärartjänst måste betraktas som deras huvudsakliga
och kanske enda anställning. Detta gäller ej blott timlärare i läsämnen
utan i än högre grad timlärare i övningsämnen så väl vid statliga som vid
högre kommunala skolor. Överstyrelsen vill här påpeka, att vid kommunala
mellanskolor finnas ordinarie eller e. o. Övningslärare endast vid 4 av 62
dylika skolor. I övrigt tjänstgöra timlärare.

För en ordinarie lärare kan ock i åtskilliga fall tänkas inträffa, att han,
därest helterminsanställd timlärare entledigas, under stängningstiden får full
tjänstgöring genom att han får fullgöra den entledigade lärarens tjänstgöring
och därtill får tjänstgöra under återläsningstiden.

Överstyrelsen skulle alltså vilja föreslå, att ordet »heltid st jänstg drande»
under II A 4) av promemorian utgår vid en klassificering av de läsårsavlönade
lärarna.

I promemorian anges, att skolmyndigheterna vid ordnandet av återläsningen
skola taga hänsyn till lärarnas intressen. Det torde sålunda i regel
bliva rektorerna, som lia att sörja för rättvis fördelning härvidlag. Häremot
har överstyrelsen intet att erinra.

Vad i promemorian sägs örn att tillfälligt anställd lärare skall ha ersättning
som timlärare, då han tages i anspråk för återlösning, kan ej tillämpas
beträffande folk- och småskollärare.

Allmänna lönenämnden har anfört huvudsakligen följande.

Allmänna lönenämnden har icke funnit anledning till saklig erinran gentemot
de principer för de kalenderårsavlönade lärarnas avlönande under tiden
för undervisningens inställande, som innefattas i det remitterade förslaget
och vilka anknyta till föreskrifterna i kungörelsen 1940: 148 med den modifikationen,
att de lärare, vilkas tjänstgöring ej röner inverkan av en partiell
skolstängning, skulle vara skyldiga att vid tjänstledighet under stängningstiden
vidkännas löneavdrag enligt gällande bestämmelser. Även i fråga om
grunderna för återläsningsskyldigheten kan lönenämnden ansluta sig till det
föreliggande förslaget. Anmärkas må i detta sammanhang, att därest skolstängningen
endast är partiell, å stängningstiden belöpande tjänstledighet
även bör betraktas som partiell ledighet. Härav följer i sin tur, att partiell
tjänstledighet kan ifrågakomma även under återläsningstiden.

Lönenämnden har icke heller något att i princip erinra mot de grunder
för de läsårsavlönade lärarnas avlönande under skolstängning, som föreslagits.
Såsom förutsättning för åtnjutande av lön under stängningstiden torde
härvid beträffande den mera fast anställda personalen böra uppställas krav
på, att extra lärare innehar förordnande för minst en termin och timlärare
för helt läsår. De tillfälligt anställda lärarna — bland dem de s. k. korttidsvikarierna
-—- böra givetvis avlönas allenast i förhållande till omfattningen
av den tjänstgöring de verkligen bestritt. Lönenämnden vill i detta sammanhang
uttala önskvärdheten av att den vikarierande lärarpersonalen i möjligaste
mån skyddas gentemot förlust av anställning på grund av undervisningens
inställande eller begränsning, liksom även att en uppdelning av tjänstgöringen

Bihang till urtima riksdagens protokoll J9i0. 1 sami. Nr 79. 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Departe ments chefen.

för timlärarna med därav betingad förlängd tjänstgöringsperiod utan särskild
kompensation såvitt möjligt undvikes.

Lönenämnden anser sig slutligen böra påpeka, att det remitterade förslaget
närmast får anses taga sikte på förhållandena vid krigsfara ävensom vid
uppkommande bränslebrist. I händelse av krig lära förhållandena inom undervisningsväsendet
kunna förväntas bliva så egenartade, att särskilda reglerande
föreskrifter därunder torde komma att visa sig erforderliga.

Enligt det i departementspromemorian framlagda förslaget skulle terminsanställd
heltidstjänstgörande timlärare bibehållas vid rätt till samma löneförmåner
under stängningstiden, som han skulle erhållit om undervisningen
ej begränsats. Ä andra sidan skulle sådan timlärare vara skyldig fullgöra
återlösning utan särskild ersättning. Skolöverstyrelsen har förordat, att
samtliga terminsanställda timlärare, således även de icke heltidstjänstgörande,
skulle beredas ifrågavarande förmån mot skyldighet att återlösa utan särskild
ersättning. För egen del tillstyrker jag den jämkning skolöverstyrelsen
sålunda ifrågasatt.

I anledning av vad överstyrelsen påpekat angående förslaget örn timlärarersättning
åt lärarpersonal vid tillfällig anställning vid folk- och småskolor
under återläsningstid får jag framhålla, att i promemorian endast avsetts att
sådan personal skulle erhålla ersättning enligt de för timlärare gällande
grunderna. Hinder att bestämma ersättningen sålunda föreligger ej vid folkoch
småskolorna.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har allmänna lönenämnden i
huvudsak tillstyrkt promemorians förslag. Emellertid har lönenämnden
dels gjort vissa uttalanden, som avse att tjänstledighet under stängnings- och
återläsningstid i vissa fall skulle betraktas som partiell, dels ock uppställt
krav på att timlärare för att under stängningstiden bibehållas vid eljest utgående
avlöningsförmåner skulle inneha förordnande för helt läsår. I förstnämnda
hänseende anser jag såväl sakliga som praktiska skäl tala för den
ståndpunkt, som intagits i departementspromemorian. Tillräckliga skäl att
såsom lönenämnden ifrågasatt fordra läsårsanställning för timlärare synas ej
heller föreligga. Det må påpekas, att en dylik skärpning av kraven skulle
medföra reducering av den timlärarpersonal, som utan särskild ersättning är
skyldig fullgöra återlösning.

I övrigt har promemorians förslag icke föranlett erinran i huvudsak från
de hörda myndigheternas sida. Även jag kan med den jämkning, som nyss
angivits, ansluta mig till detsamma.

I utlåtandet över departementspromemorian har skolöverstyrelsen jämväl
upptagit till behandling frågan om de bestämmelser, som i de i promemorian
berörda hänseendena borde meddelas beträffande lärare vid folkhögskolor,
privatläroverk m. fl. Överstyrelsen har därvid framhållit, att de bestämmelser,
som sistförflutna budgetår meddelades för ifrågavarande lärare
(1940:460—462), i stort sett borde kunna tillämpas även i fortsättningen.
Jag ansluter mig till överstyrelsens ståndpunkt. Vad sålunda anförts har
tillämpning även å lärare vid statsunderstödda lantbruks-, lantmanna- och
lanthushållsskolor (1940: 649).

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Departementspromemorians förslag avser lärare vid civila läroanstalter.
Även vid de militära skolorna kan undervisningen komma att inställas eller
inskränkas av anledning, som här avses. Förhållandena vid sistnämnda skolor
gestalta sig emellertid tämligen olika mot dem, som äro rådande vid de
civila läroanstalterna. Några generella regler för lärarnas avlönings- och anställningsvillkor
vid de militära skolorna under tid, då undervisningen inställes
eller begränsas, synas icke heller lämpligen kunna meddelas, utan
erforderliga föreskrifter torde böra utfärdas för varje särskilt fall.

Kungl. Majit torde böra utverka riksdagens bemyndigande att utfärda bestämmelser
och meddela beslut i de hänseenden, som här berörts. Jag vill
påpeka att, såsom också antytts i promemorian, särskilda bestämmelser, avvikande
från vad i det föregående förordats, kunna erfordras i vissa fall,
framför allt vid mera vittgående och långvariga inskränkningar i undervisningen.
Riksdagens nyssnämnda bemyndigande torde böra innefatta rätt för
Kungl. Majit att jämväl meddela dylika särbestämmelser. Tillika torde
Kungl. Majit böra inhämta riksdagens bemyndigande att meddela de särskilda
bestämmelser beträffande statsbidrag till icke statliga läroanstalter,
som kunna påkallas för genomförande av de här förordade förslagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t utfärda bestämmelser och meddela
beslut angående lärares vid det statliga och statsunderstödda
undervisningsväsendet avlönings- och anställningsförhållanden
samt angående statsbidrag till statsunderstödda
läroanstalter dels under tid, då undervisningen inställes eller
begränsas på grund av vid krig eller krigsfara vidtagna anordningar
eller till följd av bränslebrist eller av annan dylik orsak,
dels ock under återläsningstid, som i anledning av undervisningens
inställande eller begränsning varder bestämd.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Vid protokollet:
V. Schwartz.