Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970 (Proposition 1970:77)

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

Nr 77

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förbättrat studiestöd
m. m.; given Stockholms slott den 27 februari 1970.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utbildningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i förordningen (1964:400) om förlängt barnbidrag,

2) lag om ändring i studiemedelsförordningen (1964:401),

3) lag om ändring i studiehjälpsreglementet (1964:402),

4) lag om ändring i förordningen (1967:882) om studiemedelsavgifter,

dels bifalla de förslag i övrigt om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Moberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram flera reformförslag på det studiesociala området. Förslagen
berör studerande inom såväl studiehjälpssystemet som studiemedelssystemet.
Dessutom behandlar propositionen vissa administrativa frågor. Förslagen syftar
till att studiemedelsnämndema skall kunna ge de studerande en bättre och snabbare
service vid expediering av studiemedel.

Studiebidraget och det förlängda barnbidraget inom studiehjälpssystemet föreslås
bli höjt från 75 kr. till 100 kr. i månaden.

Inackorderingstillägget föreslås bli höjt från 100 kr. till 125 kr. i månaden och
resetillägget med 10 kr. i varje avståndsklass. Det senare förslaget skulle innebära
att 50, 70, 90 och 110 kr. i månaden utgår i resetillägg till elever som bor resp.
minst 6, 15, 25 och 35 km från studieorten.

För att studiemedelsnämndernas behandling av studiemedelsansökningar skall
underlättas föreslås viss ändring av beräkningsreglerna. Beräkning av studiemedel

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 77

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

bör enligt förslaget grunda sig på det basbelopp som gäller vid ingången av maj
resp. november månad.

I propositionen behandlas frågan om studiemeritering för studiemedel.

Slutligen föreslås i anledning av skattereformen bl. a. höjning av förmögenhetsgränsen
inom studiehjälpssystemet.

För studiebidrag m. m. begärs ett förslagsanslag om 547,5 milj. kr. För allmänna
studielånefonden begärs ett investeringsanslag om 111 milj. kr. och för studiemedelsfonden
ett investeringsanslag om 756 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1964:400) om förlängt barnbidrag

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen (1964:400) om förlängt barnbidrag
skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Barn, som deltager i undervisningen
i grundskola eller motsvarande undervisning
i skola som avses i 33 eller
34 § skollagen, äger, från och med
kvartalet efter det under vilket barnet
fyllt sexton år, rätt till studiehjälp i
form av förlängt barnbidrag med
sjuttiofem kronor i månaden.

(Föreslagen lydelse)

1 §■*

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse 1965:249.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i studiemedelsförordningen (1964:401)

Härigenom förordnas, att 13 och 20—22 §§ studiemedelsförordningen (1964:
401) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Vid beräkning enligt 9—12 §§ av
studiemedel tillämpas det basbelopp
som gäller vid ingången av den termin
för vilken medlen äro avsedda, eller,
om medel vid ett och samma tillfälle
skola beviljas för flera terminer, det
basbelopp, som gäller vid ingången av
den första av dessa.

(Föreslagen lydelse)

§■

Vid beräkning enligt 9—12 §§ av
studiemedel tillämpas det basbelopp,
som gäller för andra månaden före
ingången av den termin för vilken
medlen äro avsedda, eller, om medel
vid ett och samma tillfälle skola beviljas
för flera terminer, det basbelopp,
som gäller för andra månaden
före ingången av den första av dessa.

Avgiftsunderlaget utgör

Har den återbetalningsskyldige vid
årets ingång vårdnaden om barn, som
är under tio år, minskas den summa
som följer av första och andra styckena
med femtio procent av basbeloppet.

Avgiftsunderlag avrundas---

20 §.

---gånger basbeloppet.

Har den återbetalningsskyldige vid
årets ingång vårdnaden om barn, som
är under tio år, minskas den summa
som följer av första och andra styckena
med ett basbelopp.

---hundratal kronor.

21 §.

Såsom gift anses vid tilllämpning av Såsom gift anses vid tillämpning av

20 § den som taxeras enligt för gift 20 § den som taxerats med tillämp skatteskyldig

gällande bestämmelser. ning av 52 § 1 mom. kommunal -

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Med inkomst förstås i nämnda paragraf
den till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomsten och med
basbelopp det vid avgiftsårets ingång
gällande basbeloppet.

skattelagen den 28 september 1928
(nr 370) och 11 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig
inkomstskatt.

Med inkomst förstås i 20 § den till
statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomsten och med basbelopp det vid
avgiftsårets ingång gällande basbeloppet.

22 §.

Avgiftsgränsen är två Avgiftsgränsen är två och

gånger det i 21 § angivna basbeloppet. en halv gånger det i 21 § angivna basbeloppet.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 13 § den 1 juli 1970 och i övrigt den 1
januari 1971. I fråga om avgift som avser år 1970 eller tidigare år gäller 20—22
§ § i deras äldre lydelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i studiehjälpsreglementet (1964:402)

Härigenom förordnas, att 9, 10 och 12 §§ studiehjälpsreglementet (1964:402)
skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

9 §.

(Föreslagen lydelse)

Studiebidrag utgår med sjut- Studiebidrag utgår med ett tiofem

kronor i månaden. hundra kronor i månaden.

Är den studerande i behov av inackordering,
utgår inackorderingstillägg
med etthundra kronor
i månaden.

10 §.

Är den studerande i behov av inackordering,
utgår inackorderings
tillägg med etthundratjugofem
kronor i månaden.

12 §.

Till studiebidrag------

Överstiger den studerandes och hans
föräldrars sammanlagda förmögenhet
trettiotusen kronor, skall en femtedel
av det överskjutande beloppet, avrundat
till närmaste lägre fulla hundratal
kronor, jämställas med beskattningsbar
inkomst.

Är den

tjugotusen kronor.

Överstiger den studerandes och hans
föräldrars sammanlagda förmögenhet
femtiotusen kronor, skall en femtedel
av det överskjutande beloppet, avrundat
till närmaste lägre fulla hundratal
kronor, jämställas med beskattningsbar
inkomst.

för föräldrarnas.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 10 § den 1 juli 1970, 9 § den 1 januari
1971 och 12 § den 1 juli 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1967:882) om studiemedelsavgifter

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen (1967:882) om studiemedelsavgifter
skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §.

Beteckningarnas basbelopp---i studiemedelsförordningen.

I övrigt-------slutliga avgiften.

Som gift anses i förordningen den Som gift anses i förordningen den

som taxeras enligt för gift skattskyldig som taxerats med tillämpning av 52 §
gällande bestämmelser. 1 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370) och 11 § 1
mom. förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

Utdrag av protokollet över utbildningsårenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 27 februari
1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng,

Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Odhnoff, Wickman,
Moberg, Löfberg, Lidbom.

Statsrådet Moberg anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga
ledamöter fråga om förbättrat studiestöd m. m. och anför.

I årets statsverksproposition (bil. 10 s. 416 och 447) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Studiebidrag m. m.
för budgetåret 1970/71 beräkna ett förslagsanslag av 547,5 milj. kr., och till Allmänna
studielånefonden och Studiemedelsfonden för budgetåret 1970/71 beräkna
två investeringsanslag av 111 milj. kr. resp. 756 milj. kr.

Jag anhåller att nu få anmäla dessa frågor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

1. Inledning

Vid 1964 års riksdag fattades beslut om en ändring av formerna för det statliga
studiesociala stödet för utbildning efter grundskolan. På grundval av förslag
från studiehjälpsutredningen (SOU 1963:48) och studiesociala utredningen (SOU
1963:74) skapades genom statsmakternas beslut (prop. 1964:138, SäU 1, rskr 290)
två stödformer, studiehjälp vid studier på gymnasial nivå och studiemedel vid studier
på i huvudsak eftergymnasial nivå.

1964 års beslut har kompletterats i vissa avseenden. Sålunda fattade 1965 års
riksdag beslut om bl. a. höjning av det s. k. förlängda barnbidraget (prop. 109,
2LU 50, rskr 283). Vid 1967 års riksdag fattades beslut om dels en förbättring av
förmånerna inom vuxenutbildning, dels en ändring av grunderna och beloppen för
reselillägg till studiebidrag (prop. 85, 2LU 45, rskr 290). Vid 1969 års riksdag aktualiserades
i en särskild proposition (1969: 16, SU 51, 2LU 38, rskr 192, 213) en
rad förbättringar på det studiesociala området. Reformförslagen innebar bl. a. att
det inkomstprövade tillägget höjdes och att maximibeloppet för lån från allmänna
studielånefonden höjdes från 5 000 kr. till 6 500 kr. Reformförslaget innebar vidare
att en strikt gränsdragning gjordes mellan yngre och äldre elever. Gränsen
fastställdes till 20 år. Förslaget tog också fasta på de vuxenstuderande. Åldersgränsen
för erhållande av studiemedel höjdes från 40 till 45 år. De vuxenstuderande
fick genom förslaget möjlighet till partiell befrielse från skyldighet att betala
tillbaka studielån från allmänna studielånefonden.

Under den senaste tiden har ytterligare reformförslag aktualiserats på det studiesociala
området, bl. a. i centrala studiehjälpsnämndens anslagsframställning för
budgetåret 1970/71. Förbättringarna tar framför allt sikte på yngre elever inom
studiehjälpssystemet, dvs. på de elever som är beroende av föräldrarnas ekonomi.
Förslagen skall ses som ett led i strävandena att stimulera utbildning för barn som
av regionala, ekonomiska och sociala skäl är missgynnade.

Centrala studiehjälpsnämnden föreslår att det inkomstprövade och behovsprövade
tillägget höjs. Med hänsyn till att den nominella lönenivån har stigit menar nämnden
också att gränserna för erhållande av inkomstprövat tillägg bör uppjusteras
med 2 000 kr. i varje inkomstklass. För den händelse en höjning av barnbidragen
aktualiseras anser centrala studiehjälpsnämnden att såväl studiebidraget som det
förlängda barnbidraget bör höjas med motsvarande belopp.

Studiehjälpsnämnden föreslår vidare att inackorderingstillägget höjs med 25 kr.
till 125 kr. i månaden. Förslaget motiveras av den allmänna kostnadsstegring som
skett under de senaste åren.

Mot bakgrunden av genomförda och aviserade taxehöjningar föreslås vidare att
resetilläggen höjs med 20 kr. i varje avståndsklass.

Beträffande studielån föreslås en generösare inställning till reduktion av studielån

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

i förhållande till föräldrarnas beskattningsbara inkomst och förmögenhet samt att
möjlighet ges till extra studielån.

1968 års studiemedelsutredning1 har i ett delbetänkande Studiemedel vid filosofisk
fakultet (Stencil U 1969:10) behandlat kraven på studiemeriter för rätt till
studiemedel vid filosofisk fakultet efter det nya utbildningssystemets införande.
Utredningen anser att så långt möjligt rätt till undervisning även skall ge rätt till
studiemedel. Betänkandet innehåller också förslag om ändrade regler för erhållande
av extra studiemedel under en sjätte månad per termin. Över betänkandet har
efter remissyttranden avgetts av universitetskanslersämbetet — efter hörande av
rektorsämbeten och utbildningsnämnder —, skolöverstyrelsen, centrala studiehjälpsnämnden
— efter hörande av studiemedelsnämnderna —, Sveriges förenade
studentkårer, Centerns studentförbund samt Sveriges socialdemokratiska studentförbund.

I syfte att förbättra studiemedelsnämndernas service gentemot studenterna, föreslår
centrala studiehjälpsnämnden i skrivelse den 12 januari 1970 att reglerna för
bestämmande av basbeloppet skall ändras. Ändringen syftar till att studiemedelsnämndema
på ett tidigare stadium än vad som nu är fallet skall kunna behandla
studiemedelsansökningar för kommande termin. Detta möjliggörs genom att vid
beräkningen av studiemedel för kommande terminer skall tillämpas det basbelopp
som gäller vid ingången av maj resp. november månad.

2. Huvuddragen i nuvarande studiesociala system

Till studerande i gymnasier, fackskolor, yrkesskolor m. fl. läroanstalter utgår
studiehjälp enligt bestämmelserna i studiehjälpsreglementet (1964:402, ändrat
senast 1969:272) i form av studiebidrag jämte tillägg eller förhöjt studiebidrag samt
studielån. Tillämpningsbestämmelser till studiehjälpsreglementet finns i studiehjälpskungörelsen
(1964:502, omtryckt 1967:303, ändrad 1969:273). Förteckning över läroanstalter
och utbildningslinjer vid vilka studiehjälp utgår finns i kungörelsen
(1969:324) om läroanstalter och utbildningslinjer vid vilka studiehjälp utgår. För
elever i grundskolan och motsvarande skolformer utgår förmåner enligt förordningen
(1964:400) om förlängt barnbidrag (ändrad 1965:249) och kungörelsen
1964:503) med tillämpningsbestämmelser till förordningen om förlängt barnbidrag
(ändrad senast 1966:227).

Studiehjälp enligt studiehjälpsreglementet utgår för läsår eller kurstid i princip
fr. o. m. kvartalet efter det, under vilket den studerande fyllt 16 år.

Studiebidrag och förlängt barnbidrag utgår med 75 kr. i månaden.

Härutöver kan inkomstprövat tillägg utgå med 25, 50 eller 75 kr. i månaden.

1 Riksdagsmannen Börje Nilsson, ordförande, rektorn Stig Andersson, byråchefen Stig Mattsson,
civilekonomen Bengt Oberger och riksdagsledamoten Ingrid Sundberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

Till grund för inkomstprövningen ligger den studerandes och hans föräldrars sammanlagda
beskattningsbara inkomst vid senaste taxering till statlig inkomstskatt.
Med beskattningsbar inkomst jämställs 1/5 av behållen förmögenhet över 30 000
kr. Är den studerande gift, skall makens inkomst och förmögenhet beaktas i stället
för föräldrarnas.

Tilläggets storlek vid olika beskattningsbar inkomst framgår av följande uppställning.

Beskattningsbar inkomst, kr. Tillägg/mån., kr.

Genom beslut vid 1969 års riksdag utgår dessutom 25 kr. i månaden i förhöjt
inkomstprövat tillägg till studerande som har hemmavarande syskon under 16 år.

Om den studerande är berättigad till inkomstprövat tillägg med högsta belopp
och om synnerligen stort behov av ytterligare studiehjälp föreligger, kan behovsprövat
tillägg utgå med högst 75 kr. i månaden.

Vid behovsprövningen — som görs av centrala studiehjälpsnämnden — utgår
man från årsinkomsten vid ansökningstillfället (räknat före skatt och innefattande
även icke skattepliktiga inkomster såsom sjukpenning, bostadstillägg, arbetslöshetsbidrag
etc.). Hänsyn tas till antalet syskon. Bidragsformen riktar sig främst till ensamstående
vårdnadshavare.

Är den studerande i behov av inackordering, utgår inackorderingstillägg med
100 kr. i månaden. Resetillägg med 40, 60, 80 eller 100 kr. i månaden utgår för
dagliga resor mellan hem och skola. Tillägg utgår endast om avståndet är minst
6 km.

Här beskrivna förmåner utgår till den som fyller högst 19 år (yngre elev) under
det kalenderår då läsåret eller kursen börjar. För kurstid efter den 30 juni det kalenderår,
då den studerande fyller 20 år, gäller detta endast om denna kurstid omfattar
mindre än två månader. Till övriga (äldre) studerande utgår förhöjt studiebidrag
om 175 kr. i månaden.

Studielån kan efter behovsprövning utgå med högst 6 500 kr. för ett läsår. Vid
prövningen tas för yngre studerande hänsyn till den studerandes och föräldrarnas
inkomst och förmögenhet. Om synnerliga skäl föreligger kan studerande, som bedriver
heltidsstudier och som har försörjningsplikt mot barn, erhålla studielån med
högre belopp.

De studerande vid eftergymnasiala läroanstalter erhåller studiemedel enligt
bestämmelserna i studiemedelsförordningen (1964:401, ändrad senast
1969:270). Tillämpningsföreskrifter till studiemedelsförordningen finns i studiemedelskungörelsen
(1964:592, ändrad senast 1969:182). Förteckning över studiemedelsberättigade
läroanstalter finns i kungörelsen (1969:325) om läroanstalter
och utbildningslinjer vid vilka studiemedel utgår.

8 100—12 000
12 100—20 000

— 8 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

Studiemedel består av studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel. Studiemedlen
är indexreglerade och utgår per år med 140 % av basbeloppet inom
den allmänna försäkringen (f. n. 8 400 kr.). Om den studerande har vårdnaden om
barn, kan dessutom utgå barntillägg med 25 % av basbeloppet (f. n. 1 500 kr.)
för varje barn under 16 år. Extra studiemedel kan vidare utgå om synnerliga skäl
föreligger. Av studiemedlen utgör 1 750 kr. ett studiebidrag, medan återstoden
skall återbetalas under normalt 20—25 år.

Studiemedel utgår med hänsyn till den studerandes studiemeriter samt de ekonomiska
resurser över vilka den studerande förfogar. Under de två första terminerna
erhålls dock studiemedel utan prövning av studiemeriterna.

3. Reformförslag på det studiesociala området

3.1 Centrala studiehjälpsnämndens förslag till höjda rese- och inackorderingstilllägg
in. in.

Centrala studiehjälpsnämnden framhåller i sin anslagsframställning för budgetåret
1970/71 att studiehjälpen i motsats till studiemedlen inte till någon del är
värdesäkrad. Förändringar i bidragsbeloppen för de olika stödformerna måste
därför ske genom beslut av statsmakterna. Nämnden pekar på de förbättringar
som åstadkoms vid 1969 års vårriksdag men understryker samtidigt att dessa när det
gäller bidragen inte varit så stora att de ens eliminerar den värdeförsämring som
inträtt mellan 1964 och 1969.

Vid behandlingen av de studiesociala frågorna vid 1969 års riksdag uttalade,
framhåller centrala studiehjälpsnämnden, det föredragande statsrådet med riksdagens
instämmande att framtida studiesociala åtgärder i första hand bör ta sikte på
de vuxenstuderande. Nämnden menar att en sådan prioritering i princip är riktig
men understryker samtidigt att detta inte får medföra att man underlåter att vidta
åtgärder för att bevara studiebidragets värde och rekryteringsstimulerande effekt.
Ytterligare resurser måste sättas in menar nämnden för att påverka utvecklingen
så att barn från hem med låg ekonomisk bärkraft ges ökad stimulans till vidareutbildning.

Bidragen inom studiehjälpen har med några få undantag utgått med oförändrade
belopp sedan 1964. Centrala studiehjälpsnämnden pekar på att enbart ett återställande
av realvärdet för de olika bidragen fordrar höjningar på mellan 20—
25 %. Förslag i den riktningen läggs också fram av nämnden. Vad beträffar studiebidraget
och det förlängda barnbidraget lämnas inget konkret förslag om en
höjning, men nämnden hänvisar till att ett återställande av realvärdet för dessa
båda bidragsformers del skulle kräva en höjning från 75 kr. till 94 kr. i månaden.
Denna fråga bör dock enligt nämnden samordnas med frågan om det allmänna
barnbidraget. Höjs detta, måste enligt nämndens mening även det förlängda barnbidraget
och studiebidraget höjas till motsvarande belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

Såsom redovisats i föregående avsnitt utgår inkomstprövat tillägg
med grundbeloppen 25, 50 resp. 75 kr. per månad. Om den studerande har hemmavarande
syskon under 16 år, kan dessutom utgå ett extra tillägg om 25 kr. i
månaden.

Uppgifter från 1968 visar att såväl antalet personer som fått inkomstprövade
tillägg som det totala bidragsbeloppet minskade trots att elevantalet ökat. Detta
beror på att de beskattningsbara inkomsterna höjts, vilket medfört dels att färre
elever blir delaktiga av stödet, dels att en förskjutning ägt rum från en högre bidragsklass
till en lägre.

Centrala studiehjälpsnämnden pekar på nödvändigheten av att reglerna för inkomstprövat
tillägg ändras så att den inledda utvecklingen mot en minskning av
utflödet bryts och studiestödets stimulansfaktor bevaras. Nämnden anser att såväl
gränserna för beskattningsbar inkomst som tilläggsbeloppen måste justeras. Nämnden
föreslår att inkomstgränserna höjs med 2 000 kr. i varje inkomstklass. Vidare
föreslås att tilläggsbeloppets storlek höjs med 5, 10 resp. 15 kr. i varje inkomstklass.

Kostnaderna för de föreslagna höjningarna kan uppskattas till 13 milj. kr., varav
7 milj. kr. är att hänföra till justeringen av inkomstgränserna och 6 milj. kr. till
ökningen av bidragsbeloppen.

Enligt nuvarande regler utgår behovsprövat tillägg till studerande
som är berättigad till inkomstprövat tillägg med högsta belopp samt som är i stort
behov av ytterligare studiestöd. F. n. utgår 75 kr. i månaden i behovsprövat tillägg.

Centrala studiehjälpsnämnden föreslår att det behovsprövade tillägget höjs från
75 kr. till 90 kr. i månaden. Kostnaderna för en sådan höjning kan beräknas till
1,3 milj. kr. Vid höjda inkomstgränser för inkomstprövat tillägg kommer fler studerande
att uppfylla huvudvillkoret för rätt till behovsprövat tillägg, nämligen att
högsta inkomstprövat tillägg utgår. På grund av detta räknar nämnden med en viss
ökning av antalet behovsprövade tillägg. Utgifterna härför uppskattas till ytterligare
700 000 kr. Den totala kostnadsökningen för förslaget skulle därför uppgå till 2
milj. kr.

Inackorderingstillägget, som f. n. uppgår till 100 kr. i månaden utgår
till studerande ungdomar, som på grund av utbildningen inackorderar sig på annan
ort än hemorten.

Centrala studiehjälpsnämnden påpekar att inackorderingstillägget varit oförändrat
sedan 1964. Om realvärdet skall återställas är det nödvändigt med 25-procentig
höjning av detta tillägg.

Nämnden visar också på utvecklingen av hyreskostnaderna för studenthemmen.
Någon statistik som specifikt anger hyresnivå för inackorderingsrum finns ej att
tillgå, men nämnden menar att dessa ofta rättar sig efter studentbostadshyrorna.
En undersökning, som gjorts av studentbostadskommittén visade att hyrorna för

14 Kungl. May.ts proposition nr 77 år 1970

enkelrum i studentbostadshus vårterminen 1969 i det stora flertalet fall uppgick
till 150—225 kr.

I samband med 1969 års riksdags behandling av de studiesociala frågorna uttalade
andra lagutskottet att beträffande studiesocialt stöd inom ungdomsutbildningen tillgängliga
resurser i första hand borde inriktas på familjer som har barn i gymnasiet
eller därmed jämställda skolformer och som bor så långt från skolorten att barnen
behöver inackorderas. Centrala studiehjälpsnämnden anser en uppjustering av inackorderingstillägget
vara utomordentligt viktig och föreslår att detta höjs från 100
till 125 kr. i månaden. Föslaget medför enligt nämnden ökade kostnader med
9 milj. kr.

Resetillägg utgår f. n. till studerande, som har en färdväg till skolan på
minst 6 km. Beloppen varierar med avståndet, varvid det lägsta bidraget utgör 40
kr. i månaden och det högsta 100 kr. Centrala studiehjälpsnämnden påpekar i sin
anslagsframställning att statens järnvägar sedan januari 1967 genomfört två taxehöjningar.
Nämnden anser därför att en höjning av resetillägget är motiverad. Beträffande
beloppets storlek föreslår nämnden att resetillägget höjs med 10 kr. i
varje avståndsklass.

Kostnaden för reformförslaget kan beräknas till 6 milj. kr.

Efter det att centrala studiehjälpsnämnden lämnat sin anslagsframställning har
statens järnvägar till Kungl. Maj:t inlämnat förslag om höjda biljettpriser med ca
8 % att gälla fr. o. m. den 1 januari 1970. Under förutsättning att ett sådant förslag
genomförs måste enligt nämnden förslaget om ändrade resetilläggsbelopp revideras.
Nämnden föreslår därför under nämnda förutsättning att tilläggsbeloppen
höjs med 20 kr. i månaden i stället för tidigare begärda 10 kr.

Kostnaderna för det reviderade förslaget beräknar nämnden till 12 milj. kr.

Maximibeloppet för studielån inom studiehjälpssystemet utgår f. n. med
6 500 kr. per år. De s. k. äldre eleverna, dvs. de som är 20 år eller däröver, kan
därmed i normalfallet få ett stöd som tillsammans med det förhöjda studiebidraget
är lika stort som studiemedlen för eftergymnasiala studier. I sin anslagsframställning
föreslår centrala studiehjälpsnämnden att reglerna för reduktion av studielån
på grund av föräldrarnas beskattningsbara inkomst och förmögenhet ändras. Kostnaderna
för förslaget kan beräknas till 10 milj. kr. Centrala studiehjälpsnämnden
påpekade i sin anslagsframställning från augusti 1969 osäkerheten i bedömningen
av utvecklingen på lånesidan. Nämnden har därför i en ny framställning reviderat
sin beräkning av lånebehovet.

Inom studiemedelssystemet gäller att studiemedel kan utgå med högre belopp
än normalbeloppet s. k. extra studiemedel om synnerliga skäl föreligger. Någon
motsvarande möjlighet till tillägg på studielånet föreligger inte inom studiehjälpssystemet.
Centrala studiehjälpsnämnden föreslår att möjlighet också skapas inom
studiehjälpssystemet att tillgodose behovet av extra studiestöd. Nämnden pekar
bl. a. på att vissa utbildningsvägar kräver höga materialkostnader. Vid vissa läro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

anstalter förekommer termins- och andra avgifter med väsentliga belopp. Behov
finns därför till extra studielån menar nämnden.

Reformförslaget uppskattas till 1 milj. kr. varför de sammanlagda reformkostnaderna
på lånesidan belöper sig till 11 milj. kr.

3.2 Studiemedel vid filosofisk fakultet

3.2.1 Nuvarande regler

Enligt nuvarande ordning är studiemedelsnämnderna lokal myndighet för beslut
om studiemedel. Ansökan inlämnas till någon av de sex studiemedelsnämnderna
och beslut fattas av resp. nämnd. Nämndens beslut kan överklagas hos
centrala studiehjälpsnämnden. Bevisning av studiemedel sker för högst två terminer
i sänder men utbetalning äger bara rum för en termin. Den praxis beträffande
studielämplighetsprövning, som studiemedelsnämnderna tillämpat, har inte
bundits av centralt utfärdade regler. Detta har motiverats bl. a. därav att de lokala
förhållandena varit så varierande inom de filosofiska fakulteterna att det vore
direkt olämpligt att utfärda strikta regler för studiemedelsnämndernas prövning.

Statistiska undersökningar har visat, att studietiden i ett enskilt ämne varierat
mycket kraftigt såväl inom fakulteten som vid en jämförelse mellan olika universitet.
Somliga ämnen betraktas som »svårare» än andra och kräver längre studietid.
Samma ämne kan kräva olika lång studietid beroende på vilken studieort man
väljer. Bedömningen av huruvida uppnådda studieresultat berättigat till studiemedel
har därför varit beroende på de speciella förhållanden som gällt för olika
ämnen och studieorter.

En relativt enhetlig praxis kan ändå sägas ha gällt vid studiemedelsnämndernas
prövning. Som regel har studiemedelsnämnderna accepterat en studietidsförlängning
om 50 % i förhållande till den normala studietakten. Som normal studietid
betraktas ett betyg per termin. En 50-procentig förlängning av denna tid, innebärande
två betyg på tre terminer, har accepterats för erhållande av studiemedel.
Den här nämnda huvudprincipen har tillämpats med några viktiga undantag.

Det är ett allmänt känt förhållande att det första studieåret vid universitetet
för många medför omställningsproblem av olika slag. Studier vid universitet fordrar
som regel en högre grad av självdisciplin, eftersom studierna vanligtvis bedrivs
i friare former än på gymnasium. Många studerande måste vid inträdet till
universitet bryta upp från hemmiljön, varvid sociala problem av olika slag aktualiseras.
Studieresultaten under det första studieåret kan av nämnda skäl ge en felaktig
bild av den studerandes studieförutsättningar. Studiemedelsnämnderna har
därför accepterat en något längre studietidsförlängning för första-års-studerande
än vad som annars är fallet.

Ett annat avsteg från basregeln två betyg på tre terminer gäller de studerande
som i början av sina studier styrkt studielämpligheten, men som i ett senare skede
råkar ut för en oacceptabel studietidsförlängning. Även i detta fall visar studiemedelsnämnderna
generositet, eftersom man menar att studielämpligheten styrkts

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

i början av studierna. Om emellertid studietakten under två läsår är utpräglat svag,
sa att denna under det första året är under det acceptabla och under andra läsåret
under 1,3 betyg, beviljas normalt inte studiemedel för fortsatta studier. Studiemedelsnämnderna
brukar vidare som regel acceptera en längre studietidsförlängning
än det normala om den studerande befinner sig nära sin examen.

Studienämnderna tillämpar sålunda vissa basregler trots att några bindande
föreskrifter aldrig utfärdats. I korthet kan dessa sammanfattas sålunda, att det normala
anses vara klara ett betyg per termin, och att en acceptabel studietidsförlängning
anses vara två betyg på tre terminer. Det viktigaste undantaget från dessa
riktmärken består i den generösare bedömning som tillämpas mot första-årsstuderande.

3.2.2 1968 års studiemedelsutrednings förslag

I betänkandet av 1968 års studiemedelsutredning påpekas att en ny situation
uppstått i och med riksdagens beslut (prop. 1969:4, SU 34, rskr. 101) om ny organisation
av utbildningen vid filosofisk fakultet. Undervisningen är numera organiserad
på utbildningslinjer, omfattande studiekurser om sammanlagt 120 poäng.
Merparten av studenterna förväntas välja någon av 17 s. k. allmänna utbildningslinjer.
Möjligheter finns dock att studera enligt särskild utbildningslinje, vilket
medger en betydligt större frihet i sammansättning av ämnen än vad som eljest
är fallet.

Utbildningslinjerna är uppdelade på tre avdelningar, med en successivt stegrande
grad av frihet i valet av studiekurser. Studiekurserna omfattar i allmänhet 20
eller 40 poäng och är antingen grundkurs eller påbyggnadskurs. Skall det nya
poängsystemet jämföras med det tidigare betygssystemet kan 20 poäng sägas motsvara
ett betyg.

Studerande som genomgått allmän eller särskild utbildningslinje har rätt till
kompletterande utbildning, omfattande studiekurser om högst 60 poäng.

En viktig följd av den nya organisationen vid de filosofiska fakulteterna är att
rätten till undervisning upphör om den studerande inte uppfyller vissa minimikrav.
Dessa innebär att en studerande som under tre terminer bedrivit heltidsstudier
inom en utbildningslinje och därvid inte uppnått 40 poäng av vederbörande
utbildningsnämnd kan avstängas från undervisning på utbildningslinjen.

Ett av reformens syften är att åstadkomma lika långa studietider för studiekurser
med samma poängtal. Detta skall uppnås genom mera enhetliga kursinnehåll
och kunskapskrav. Därmed har också enligt studiemedelsutredningen
frågan om centralt utfärdade riktlinjer för studielämplighetsprövning kommit i ett
annat läge. Anledningen till att ett sådant förfarande ansågs olämpligt i det tidigare
systemet var just att söka i de olikheter i fråga om studietid som kunde noteras
för olika ämnen och olika studieorter. Med enhetliga studietider för kurser
med samma poängtal kvarstår inte längre några hinder för att enhetliga regler
skapas då det gäller bedömningen av rätten till studiemedel på basis av tidigare
uppnådda resultat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

Frågan om vilka krav på studieresultat som skall ställas på den studerande för
rätt till studiemedel har föranlett utredningen att rent principiellt diskutera vissa
spörsmål. Rätten till utbildning är genom den nya utbildningsorganisationen begränsad
eftersom de studerande som inte efter tre terminer nått 40 poäng kan
skiljas från undervisningen. Reglerna garanterar emellertid var och en att under
tre terminer följa undervisningen oavsett vilka resultat som uppnås. Utredningen
anser principiellt att en samordning bör ske av rätten till undervisning och rätten
till studiemedel. Motivet härför är menar man, att om en samhällsinstans — utbildningsmyndigheten
— medger rätt till undervisning bör inte en annan samhällsinstans
— studiemedelsnämnden — undergräva denna möjlighet genom att inte
ställa ekonomiska resurser till förfogande. Studiemedelssystemet bör således inte
fungera som ett fristående utspärrningsinstrument.

Ytterligare ett skäl talar enligt utredningen för att en harmonisering bör åstadkommas
mellan rätten till undervisning och rätten till studiemedel. Den som för
sin försörjning är beroende av studiemedel skulle eljest ej kunna fortsätta studera,
medan den som är ekonomiskt oberoende skulle kunna fortsätta studierna.

Utredningen har emellertid inte ansett sig kunna följa nämnda princip till fullo.
Avsteg från principen har därför skett. Som tidigare nämnts prövas inte rätten
till fortsatt undervisning förrän efter tre terminer. Om rätten till studiemedel helt
skulle sammankopplas med rätten till undervisning, skulle detta medföra att en
studerande erhöll studiemedel i tre terminer utan att studieresultaten överhuvud
taget prövades. Utredningen menar att detta inte är acceptabelt.

Vidare papekas att en studerande kan behålla rätten till undervisning trots att
40 poäng inte uppnåtts på tre terminer. Detta skulle vara möjligt menar man genom
att den studerande kan registrera sig som icke-studerande eller deltidsstuderande,
byta linje m. m. Också dessa skäl talar emot en fullständig harmonisering.
Slutligen framhåller utredningen att rätten till undervisningen avgörs av utbildningsnämnd,
medan rätten till studiemedel avgörs av studiemedelsnämnd. Om rätt
till undervisning automatiskt gav rätt till studiemedel, skulle i realiteten utbildningsnämnden
också fatta beslut om studiemedel. Detta menar utredningen vore
olyckligt, eftersom utbildningsnämnderna består av representanter endast för lärare
och studenter.

3.2.3 Regler för rätt till studiemedel

Förslagen avser regler för rätt till studiemedel vid utbildning på allmän eller
särskild utbildningslinje, vid byte av utbildningslinje och vid kompletterande utbildning.
Slutligen föreslås ändrade regler för extra studiemedel.

Utredningen utgår ifrån att ett betyg i stort sett motsvarar 20 poäng, varför
det normala bör vara att klara 20 poäng på en termin, 40 poäng på två terminer
osv. Detta kan sägas innebära att tidigare tillämpad praxis kodifieras. Vidare
föreslås att en studietidsförlängning om 50 % accepteras, dvs. att den som på
tre terminer uppnått 40 poäng äger rätt till studiemedel för ytterligare en termin.
Studerande som inte nått denna poängsumma, har ej utan särskild prövning rätt

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 77

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

att delta i ytterligare undervisning. Då rätt till undervisning inte föreligger bör ej
heller studiemedel utgå menar utredningen.

Utredningen säger sig ha övervägt om en något högre studietakt bör krävas
under det andra studieåret. De skäl som talar för ett sådant krav är att vanan
vid akademiska studier då är större, varför studieförutsättningarna allmänt kan
sägas vara bättre. Utredningen har emellertid stannat för att förorda att tilldelningen
av studiemedel även under senare delen av studierna fram till grundexamen
skall basera sig på principen om 40 poäng på tre terminer. De erforderliga
studieresultaten under olika studieterminer skulle därmed bli följande:

Beträffande studieresultaten för terminerna 4—9 föreslår utredningen att den
studerandes studieprognos bör peka på att man uppnår minst 40 poäng på tre
terminer. För att prognosen skall vara positiv fordras en någorlunda jämn fördelning
av de 40 poängen under tre terminer.

Beträffande kraven på studieresultat under de första tre terminerna har utredningen
specificerat poängtalen. Förslaget innebär att den som vid utgången av
andra studieterminen uppnått minst 20 poäng och som deltagit i huvuddelen av
undervisningen motsvarande ytterligare närmare 20 poäng eller på annat sätt
styrkt motsvarande studieaktivitet bör erhålla fortsatta studiemedel. Den som har
20—29 poäng bör få studiemedel för endast en termin och den som vid utgången
av andra terminen erhållit minst 30 poäng bör beviljas studiemedel för två terminer.
Utredningen föreslår också att möjligheter bör ges de studerande att meritera
sig vid ingången av höst- resp. vårtermin genom de merpoäng som kan bli följden
av tentamen vid första tentamenstillfälle.

Beträffande studiemedel vid byte av utbildningslinje föreslår utredningen, att nu
tillämpad praxis bibehålls. Detta innebär, att den som har tillräckliga studiemeriter
för studiemedel för fortsatta studier inom den först valda utbildningen skall behålla
denna rätt även efter byte av utbildningslinje. Den studerande som inom
den först valda utbildningslinjen förlorat rätten till studiemedel på grund av otillräckliga
studieresultat bör däremot ej tilldelas studiemedel efter bytet förrän han
uppvisat tillfredsställande studieresultat. Utredningen anser, att det dock i vissa
fall kan finnas skäl att bevilja studiemedel direkt efter bytet. En sådan förutsättning
är att tillfredsställande studieresultat kan förväntas inom den nya utbildningen.

Utredningen har slutligen tagit ställning till kraven på studieresultat för erhållande
av studiemedel för kompletterande utbildning. Utredningen föreslår, att
den som avlagt sin grundexamen på normalstudietid, dvs. sex terminer utan vidare
bör erhålla studiemedel för kompletterande utbildning. Däremot anser utredningen,
att den som använt den maximala studieförlängningen om 50 %, dvs. nio

Termin

1—3

4—6

7—9

Erforderligt antal poäng
40
40
40

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

terminer, inte skall kunna få studiemedel för sådan utbildning. Den som behövt
nio terminer för sin grundexamen får förutsättas behöva lika lång tid för den
kompletterande utbildningen, dvs. 4—5 terminer. Den sammanlagda studietiden
skulle därmed bli 13—14 terminer. Utredningen anser detta vara för lång tid.
Utredningen menar, att den som hela sin studietid befunnit sig i riskzonen för
mistad rätt till undervisning bör inte omedelbart efter sin grundexamen fortsätta
studierna med kompletterande utbildning. För sådana studerande är det bättre
att avbryta studierna och eventuellt efter några års förvärvsarbete påbörja kompletterande
utbildning. Emellertid har utredningen funnit det orimligt att endast
medge studerande med ideal studietid rätt till studiemedel för kompletterande
utbildning. En gränsdragning har därvid gjorts mellan åtta och nio terminer. Den
som således klarat sin grundexamen på åtta terminer föreslås få rätt till studiemedel
för kompletterande utbildning, medan de som behövt nio terminer ej föreslås
erhålla denna möjlighet såvida ej särskilda omständigheter föreligger.

Slutligen finner utredningen det rimligt att ställa krav på nära nog ideal studietid,
dvs. 20 poäng per termin under den kompletterande utbildningen.

Normalt utgår studiemedel för två terminer i sänder. Med termin förstås första
eller andra hälften av ett kalenderår. Beloppet är beräknat med utgångspunkt
från att studierna omfattar fem månader i terminen. Extra studiemedel kan utgå
om synnerliga skäl föreligger. Avsikten har varit att extra studiemedel skall ges
med stor restriktivitet.

Utredningen föreslår nu generösare regler för tilldelning av extra studiemedel
under en sjätte studiemånad. Förslaget kan enligt utredningen ses som en uppföljning
av reformen om utbildning vid filosofisk fakultet.

Utredningen anger de fall då studiemedel bör utgå under en sjätte studiemånad.
Det kan gälla att fullborda så stor del av studiekurs att den studerande vid början
av höstterminen får rätt påbörja ny studiekurs. Vidare kan det vara fråga om att
avsluta viss studiekurs. Utredningen har slutligen föreslagit att studiemedel bör
kunna utgå till den som önskar läsa snabbare än den ideala studietiden om 40
poäng på två terminer.

Syftet med förslaget är att underlätta för studerande att bedriva studier sommartid,
så att en minskad andel av de studerande skall behöva bedriva parallellstudier
under ordinarie terminstid eller ägna extra terminer åt återhämtningsstudier.

Som villkor för extra studiemedel under en sjätte studiemånad ställer utredningen
att studietiden under den aktuella terminen uppgår till minst 5,5 månader
och samtidigt att den sammanlagda studietiden under föregående och aktuell termin
uppgår till minst 10,5 månader. Utredningen anger också vissa poänggränser
som skall gälla för att erhålla extra studiemedel. Utredningen föreslår att extra
studiemedel ej bör beviljas för studier upp till miniminivå för rätt till undervisning
eller studiemedel. Som undre gräns föreslås att 25 poäng vid slutet av första studieårets
vårtermin skall berättiga till extra studiemedel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

Utredningen påpekar också att den tid för vilken extra studiemedel utgår skall
inräknas i maximitiden för studiemedel nio terminer.

Till följd av att förslaget torde medföra ett relativt omfattande antal beviljningar
av extra studiemedel, föreslås att i 16 § i studiemedelsförordningen intas
bestämmelse om att extra studiemedel kan beviljas om särskilda skäl föreligger.

Beträffande studiemedlens storlek föreslås att det nuvarande beloppet på 600
kr. i månaden justeras upp samt att beloppet fortsättningsvis i stort sett följer
penningvärdets förändringar.

För att extra studiemedel skall utgå bör enligt utredningens mening den sökandes
inkomst ej överstiga 20 % av basbeloppet per termin. Hänsyn bör även tas
till makes inkomst och förmögenhet.

Ledamoten Bengt Oberger bär i ett särskilt yttrande reserverat sig mot delar av
betänkandet. Reservationen innebär följande.

Den studerande som vid ingången av den tredje terminen uppnått minst 20
poäng och som deltagit i huvuddelen av undervisningen i kurser motsvarande
ytterligare närmare 20 poäng eller på annat sätt styrkt motsvarande studieaktivitet,
bör få studiemedel för en tredje termin.

Beträffande den kompletterande utbildningen motsätter sig Oberger förslaget
om att studiemedel endast kan utgå till den som klarat sin grundexamen på ideal
eller nära nog ideal tid.

Vidare föreslås att möjligheterna till studiemedel för återhämtningsstudier under
ferietid blir generösare än vad utredningsförslaget innebär. Studiemedel för en
sjätte studiemånad bör kunna utgå även till dem som har mindre än 25 poäng
vid den andra terminens utgång. För studerande i intervallet 20—24 poäng bör
studiemedel normalt beviljas. För studerande med något mindre än 20 poäng bör
studiemedel för studier sommartid beviljas om studieprognosen efter särskild prövning
bedöms god. Oberger föreslår vidare att man bör acceptera 40 poäng för
tre terminers och en sommars studiemedelsberättigade studier.

Reservanten motsätter sig slutligen utredningsmajoritetens förslag att studiemedel
för sommarstudier skall kunna beviljas om studietiden den aktuella terminen
uppgår till minst 5,5 månader och samtidigt den sammanlagda studietiden
under föregående och aktuell termin uppgår till 10,5 månader. Oberger föreslår
att endast det ena av dessa villkor skall vara uppfyllt.

3.2.4 Remissyttranden

Flertalet remissinstanser har ställt sig positiva till utredningens principiella resonemang
om harmoniseringen av rätten till utbildning och rätten till studiemedel.
Man har därvid i likhet med utredningen framhållit att man så långt möjligt bör söka
samordna dessa båda rättigheter, men har förståelse för att en sådan samordning
f. n. inte kan ske. Universitetskanslersämbetet framhåller att prövning av en studerandes
studieresultat ofta sker samtidigt i utbildningsnämnd och i studiemedelsnämnd.
Det är därvid väsentligt att omdömena i dessa båda instanser samordnas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

Vägledande vid tilldelningen av studiemedel bör enligt universitetskanslersämbetets
mening vara den studieprognos som görs av vederbörande utbildningsnämnd. Som
argument mot en fullständig harmonisering i nämnda avseende framhåller studiemedelsnämnden
i Lund att en sådan i dagsläget skulle innebära att olika regler
skulle komma att gälla för studerande vid filosofisk fakultet och studerande vid
övriga fakulteter.

Ett antal remissinstanser, bl. a. en rad utbildningsnämnder, stödjer emellertid
tanken på en fullständig samordning av rätten till utbildning och studiemedel,
bl. a. samhällsvetenskapliga fakultetens utbildningsnämnd vid Uppsala universitet.
Nämnden finner det orimligt att studiemedelsnämndema genom en mer restriktiv
bedömning än utbildningsnämnderna skall kunna fungera som ett fristående utspärrningsinstrument.
Samma uppfattning framförs också av Sveriges socialdemokratiska
studentförbund.

Remissinstanserna delar i allmänhet utredningens uppfattning om de poänggränser
som bör gälla för att erhålla fortsatta studiemedel efter två terminer. Centrala
studiehjälpsnämnden anser dock att det hade varit av stort intresse om utredningen
diskuterat poänggränser om 25 eller 30 poäng efter två terminer. När
universitetskanslersämbetet tillstyrker utredningsförslaget om 20 poäng efter två
terminer, sker det med den reservationen att fixerade poänggränser för rätten till
studiemedel inte kan uppställas med tanke på att kurserna i olika studiekurser
normalt omfattar mellan 2 och 10 poäng. Också skolöverstyrelsen framhåller att
de generella reglerna måste kunna modifieras med tanke på omständigheterna i
det enskilda fallet.

I vad avser frågan om de poänggränser som skall gälla vid ingången av tredje
terminen, har remissinstanserna haft delade uppfattningar.

SFS motsätter sig i likhet med reservanten, att det skall fordras fler poäng
vid ingången av tredje terminen än vid utgången av den andra. 20-poängsgränsen
bör därför gälla även vid ingången av tredje terminen. Som skäl härför menar
SFS att många på grund av militärtjänst och nödtvunget förvärvsarbete är förhindrade
att bedriva sommarstudier. Dessutom menar SFS att utredningens förslag
är inkonsekvent eftersom extra studiemedel ej skall kunna utgå till studerande
som erhållit 20 poäng efter två terminer. Möjlighet att t. ex. under sommaren
nå de 25 poäng vid ingången av tredje terminen — som utredningen själv föreslagit
som krav för fortsatta ordinarie studiemedel — föreligger således inte.

Studiemedelsnämnden i Göteborg uppmärksammar i detta sammanhang vissa
olägenheter med utredningens förslag. Detta, menar nämnden, utgår ifrån att de
studerande påbörjar sina studier en hösttermin. Möjlighet att vid ingången av
tredje terminen nå fler poäng än vid slutet av den andra föreligger inte om
studierna påbörjas en vårtermin eftersom något uppehåll i terminsskiftet hösttermin/vårtermin
inte finns för ett flertal ämnen. Problemet bör uppmärksammas
i det fortsatta utredningsarbetet.

Remissinstanserna delar utredningens förslag att den som på tre terminer inte
uppnått 40 poäng inte bör få fortsatta studiemedel, eftersom rätten till undervis -

Kungl. Maj ds proposition nr 77 år 1970

ning härmed upphör. Universitetskansler sämbetet betonar emellertid vikten av att
nära samarbete mellan utbildningsnämnd och studiemedelsnämnd kommer till
stand. Ämbetet förutsätter att studiemedel beviljas om utbildningsnämnd medger
den studerande rätt till fortsatt undervisning även om 40 poäng inte uppnåtts.

Utredningsförslaget beträffande studiemedel vid byte av utbildningslinje delas
av i emissinstanserna. SFS har emellertid understrukit att generositet bör vägleda
studiemedelsnämnderna, då en studerande på ett någorlunda tidigt stadium byter
till utbildning med helt ny inriktning. Ett tidigt misslyckande i studierna bör inte
i nämnvärd mån påverka möjligheterna till studiemedel på den nya linjen, menar
SFS.

Utredningens förslag om kompletterande utbildning har rönt delade meningar
hos remissinstanserna. Flertalet remissinstanser uppfattar kompletterande utbildning
som ett viktigt inslag i den akademiska utbildningen. De förändrade krav
som arbetsmarknaden ställer gör möjligheten till kompletterande utbildning efter
grundexamen angelägen. Sveriges socialdemokratiska studentförbund har en annorlunda
principiell syn. Förbundet ifrågasätter om man över huvud taget bör
satsa resurser på kompletterande utbildning på denna nivå så länge tre fjärdedelar
av landets yrkesverksamma endast har folkskola. Om man däremot ser
den kompletterande utbildningen som ett led i ett system med återkommande utbildning,
kan denna accepteras, menar studentförbundet. Ingen bör därför ha rätt
till kompletterande utbildning förrän efter ett års yrkesverksamhet. Alla som i
detta system beviljas rätt till kompletterande utbildning bör erhålla studiemedel.

Många remissinstanser däribland SFS, merparten av studiemedelsnämnderna
samt ett stort antal utbildningsnämnder och rektorsämbeten — har vänt sig emot
utredningens förslag att endast de som klarat sin grundexamen på åtta terminer
skall ha rätt till studiemedel för kompletterande utbildning. Man har därvid framhållit
att det såväl för samhället som för den enskilde är av stort värde att den
studerande kan komplettera grundexamen. Detta gäller även de som använt den
maximala studietiden om nio terminer. Ett annat skäl som återkommer i remissinstansernas
invändningar är att de som använt nio terminer men har egna ekonomiska
tillgångar ändå skulle kunna bedriva kompletterande studier, då rätten
till undervisning fortfarande föreligger, medan den som saknar sådana måste avstå.
Systemet skulle därigenom komma att fungera som ett slags ekonomisk spärr.

Universitetskanslersämbetet påpekar att utredningen utgått från att alla grundexamina
tar sex terminer. Så är emellertid inte fallet. Politices magisterexamen,
som omfattar 140 poäng, tar normalt sju terminer. Kanslersämbetet förutsätter att
studiemedelsnämnderna vid sin bedömning av studiemedel för kompletterande utbildning
tar hänsyn till att vissa utbildningar inom de filosofiska fakulteterna har
längre normal studietid än sex terminer.

Frågan om en högre studietakt under den kompletterande utbildningen har
mötts med tveksamhet av många remissinstanser som yttrat sig i denna fråga,
bl. a. centrala studiehjälp snämnden och universitetskanslersämbetet. Studiehjälpsnämnden
framhåller att, om den studerande under de föregående åtta terminerna

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

inte visat sig kunna hålla jämn studietakt, kan inte förutsättningarna anses vara
särskilt goda för en förbättring av studietakten under resterande tre terminer.

Utredningsförslaget om att extra studiemedel skall kunna utgå för återhämtningsstudier
under en sjätte månad har i allmänhet mötts mycket positivt. Många
remissinstanser har i detta sammanhang aktualiserat en närliggande fråga, nämligen
terminsindelningen.

Studiemedelsnämnderna i Lund och Umeå har således föreslagit att studiemedlen
framdeles ges för halvår och år i stället för termin. Svårigheter föreligger
redan nu då den gällande terminsindelningen inte sammanfaller med studiemedelsförordningens.
Då frågan om extra studiemedel kommer in i bilden uppstår ett
stort merarbete i administrativt avseende. Studiemedelsnämnden i Umeå har
redan tidigare föreslagit att studiemedel för förlängd studietermin ej bör utgå
utan studiemedlen bör ökas med 10 % och anknytas till kalenderår. Nämnden
ser de nu föreslagna lättnaderna i möjligheterna att erhålla extra studiemedel som
ett steg på vägen mot att anknyta studiemedlen till kalenderår.

Beträffande poänggränserna för erhållande av extra studiemedel har meningarna
varit delade. Skolöverstyrelsen och centrala studiehjälpsnämnden stödjer utredningens
förslag om 25 poäng efter två terminer för erhållande av extra studiemedel.
Universitetskanslersämbetet anser i likhet med reservanten att även de studerande
som efter två terminer befinner sig i intervallet 20—24 poäng bör kunna få extra
studiemedel under förutsättning att studieprognosen pekar på 30 poäng. Också
SFS är av denna uppfattning. De flesta studiemedelsnämnder och rektorsämbeten
samt utbildningsnämnder som berört frågan om poänggränser för erhållande av
extra studiemedel biträder reservantens uppfattning. Sveriges socialdemokratiska
studentförbund har i detta sammanhang framfört att extra studiemedel bör ges
endast för återhämtningsstudier men delar inte uppfattningen att extra studiemedel
skall ges för att förkorta studietiden — s. k. snabbläsning.

Flera remissinstanser har behandlat frågan om storleken av de extra studiemedlen
och reglerna för behovsprövningen. I allmänhet stöds utredningens förslag.
SFS motsätter sig emellertid detta och önskar i stället att extra studiemedel
utgör 10 % av studiemedlen för två terminer, dvs. f. n. 840 kr.

Några remissinstanser har också berört frågan om studietidens längd som villkor
för att erhålla studiemedel.

SFS samt några studiemedelsnämnder förespråkar att 5,5 månaders studietid
skall vara tillräckligt som krav för erhållande av extra studiemedel. Studiemedelsnämnden
i Göteborg framhåller de stora fördelar som skulle uppnås om de studerande
redan efter andra terminen bereds möjlighet att erhålla studiemedel för
kommande studier. Nämnden menar vidare att det är orealistiskt att räkna med
att de studerande sparar medel från höstterminen till vårterminens sjätte studiemånad,
vilket utredningsförslaget förutsätter. Nämnden förordar därför, att endast
krav om minst 5,5 månaders studier den aktuella terminen då extra studiemedel
söks, bör ställas.

Synpunkter som ligger i förlängningen av de anförda förslagen eller på annat

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

sätt nära sammanhänger med förslagen har framförts av ett flertal remissinstanser.

Centrala studiehjälpsnämnden har således fört fram studiemedelsnämndernas
arbetssituation till följd av speciellt förslag om extra studiemedel. Studiehjälpsnämnden
antar att ca 25—30 % av samtliga studenter kommer att inge ansökningar
om extra studiemedel. Detta medför en stor arbetsbelastning. Härtill kommer
arbete med extra kontroller m. m. En väsentlig personalförstärkning är därför
nödvändig på nämnderna och centrala studiehjälpsnämnden förutsätter att medel
för detta ställs till förfogande.

Som sammanfattande synpunkt kan sägas att många remissinstanser understrukit
att i den mån poänggränser ställs upp, är det viktigt att dessa inte fungerar
som automatiskt verkande regler. Poänggränserna måste i varje fall tills vidare
fungera som riktlinjer.

3.3 Basbeloppet
3.3.1 Nuvarande regler

Såsom redovisats i tidigare avsnitt består studiemedlen av studiebidrag och återbetalningspliktiga
studiemedel. Dessa utgår med 70 % av basbeloppet. Med
ett basbelopp på 6 000 kr. innebär detta att 3 325 kr. per termin utgår i återbetalningspliktiga
medel. Vid beräkningen av storleken av detta senare belopp tilllämpas
i dag enligt 13 § studiemedelsförordningen det basbelopp, som gäller vid
ingången av den termin för vilken medlen är avsedda eller, om medel vid ett och
samma tillfälle beviljas för flera terminer, det basbelopp, som gäller vid ingången
av den första av dessa. Denna bestämmelse innebär i praktiken att basbeloppet
den 1 juli är grundande för storleken av de återbetalningspliktiga medlen under
hösttermin/läsår och basbeloppet den 1 januari blir bestämmande för beloppet
under vårtermin/kalenderår.

3.3.2 Centrala studiehjäipsnämndens förslag

Centrala studiehjälpsnämnden anger att den nuvarande lydelsen av 13 § studiemedelsförordningen
har medfört stora problem för studiemedelsnämnderna och
studiehjälpsnämnden. Arbetet med studiemedelsansökningarna försvåras nämligen
av att basbeloppen numera fastställs på ett mycket sent datum och ibland endast
några få dagar före den månad, för vilken basbeloppet skall gälla. Redan i mars
inkommer ett stort antal studiemedelsansökningar som avser kommande hösttermin
eller läsår. Motsvarande ansamling av ansökningar om studiemedel för
vårterminen eller följande kalenderår inträffar i oktober. En stor del av dessa
ansökningar skulle kunna expedieras avsevärt tidigare än vad som nu är fallet
om gällande basbelopp vore känt tidigare. Den nuvarande ordningen medför således
att studenterna får vänta länge på sina studiemedel. Samtidigt blir studie -

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

medelsnämndernas normalt stora arbetsbelastning i början av varje termin ännu
mer ansträngd därför att de tidigt inkomna ansökningarna inte kan expedieras
förrän i samband med halvårsskiftena.

Centrala studiehjälpsnämnden föreslår därför att 13 § studiemedelsförordningen
ändras så att beräkningen av studiemedel sker på det basbelopp som gäller
andra månaden (maj resp. november) före ingången av den termin för vilken medlen
är avsedda.

Om den föreslagna ändringen kommer till stånd räknar studiehjälpsnämnden
med att besked om beviljade studiemedel för kommande läsår skulle kunna expedieras
till ett avsevärt antal studerande före juni resp. december månads utgång.
Anledningen till detta är att många studerande som avser påbörja sina eftergymnasiala
studier till höstterminen kan söka studiemedel på ett tidigt stadium under
våren.

Studiehjälpsnämnden framhåller att det finns nackdelar med förslaget. En anknytning
av studiemedlen till ett två månader tidigare gällande basbelopp skulle
i vissa situationer kunna leda till att studiemedel under högst ett år utgår med ett
lägre belopp. Med kännedom om basbeloppsförändringarna torde detta belopp inte
överstiga 140 kr. per termin. En genomgång av basbeloppsförändringarna under
de fem år som studiemedelssystemet fungerat, visar dock att en ordning som
knutit basbeloppet till maj resp. november endast vid ett enda tillfälle skulle ha
medfört en minskning av studiemedlen. En annan tänkbar nackdel med förslaget
kan vara att studiemedel i högre utsträckning söks endast för en termin i taget,
eftersom en eventuell basbeloppshöjning under den andra terminen i så fall skulle
komma studenterna till godo.

Studiehjälpsnämnden understryker vikten av att studiemedelsnämnderna kan
upprätthålla en god service gentemot studenterna. Studiemedelsnämndernas arbetssituation
är i dag sådan att varje möjlighet till förändringar som innebär jämnare
spridning av arbetet under året måste tillvaratas. Samtliga studiemedelsnämnder
har biträtt förslaget.

Över förslaget har Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) beretts tillfälle att yttra
sig. SFS motsätter sig förslaget och menar att studiehjälpsnämnden borde gå ut
i en brett upplagd informationskampanj i syfte att förmå studenterna att inlämna
sina studiemedelsansökningar i god tid före studiernas påbörjande. Att inte expediering
kan ske omedelbart har mindre betydelse eftersom studiemedel ändå inte
kan lyftas förrän studieintyg uppvisats. SFS anser vidare att studiemedelsnämnderna
skulle kunna göra ett omfattande förberedelsearbete med tidigt inkomna studiemedelsansökningar.

SFS framhåller också som skäl emot förslaget att studenterna skulle kunna gå
miste om eventuella ökningar av studiemedelsbeloppet, förorsakade av att basbeloppet
höjdes under någon av månaderna maj, juni, november eller december.
Som sammanfattande omdöme säger SFS att några garantier inte finns för att
studiehjälpsnämndens förslag skulle innebära kortare behandlingstider.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 77

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

4. Föredraganden

Under de senaste årtiondena har kraftiga satsningar gjorts över hela utbildningsområdet.
Lika viktigt som att bygga ut utbildningskapaciteten är att sörja
för ekonomiska stödåtgärder för den enskilde. Möjligheten till studier och utbildning
kan bli enbart formell om inte samhället genom studiestöd möjliggör för den
enskilde att utnyttja utbildningen.

När det gäller yngre elever syftar studiestödet främst till att så långt möjligt
ge ett bidrag till familjerna för de merutgifter studierna förorsakar. Speciellt betydelsefullt
är det stöd som ges elever i familjer med svag ekonomi, elever som har
lång resväg eller måste inackorderas på annan ort. På denna utbildningsnivå —
liksom på högskolestadiet — har de studiesociala åtgärderna en rekryteringsfrämjande
uppgift. Det gäller med andra ord att sörja för att ingen av ekonomiska
skäl avstår från viss utbildning. Ekonomiska insatser i form av studiebidrag och
tillägg är viktiga instrument för att uppnå detta.

Jag vill dock erinra om att även andra faktorer — som t. ex. föräldrarnas utbildningsbakgrund
— har stor inverkan på frågan om fortsatt utbildning. Den
intellektuella stimulans som somliga barn får hemifrån underlättar på ett påtagligt
sätt skolgången. Jag vill understryka vikten av att studiesociala och andra utbildningspolitiska
insatser samordnas för att alla skall få likvärdiga förutsättningar
till en reell valfrihet av utbildningsväg. Förskola och vuxenutbildning är här viktiga
kompletterande instrument.

Det nuvarande statliga studiestödet är ett resultat av den genomgripande reform
som beslöts vid 1964 års riksdag. Huvudpunkterna i beslutet har sammanfattats
i förordningen om förlängt barnbidrag, studiehjälpsreglementet och studiemedelsförordningen.
För elever i grundskola som fyllt 16 år utgår ett förlängt
barnbidrag med månadsbelopp utgörande en tolftedel av allmänt barnbidrag. För
yngre elever i yrkesskolor, fackskolor, folkhögskolor, gymnasier m. fl. skolformer
bygger studiehjälpen i huvudsak på studiebidrag och härtill knutna tillägg, medan
studielån förutsätts utgå mer sällan. För äldre elever vid dessa läroanstalter liksom
för studerande vid bl. a. universitet och fackhögskolor ligger tyngdpunkten
i studiestödet på återbetalningspliktiga studiemedel.

Förutom nämnda direkta stöd finns skilda indirekta studiesociala åtgärder. Fria
läromedel utgår i grundskolan och i ca tre fjärdedelar av landets kommuner även
på gymnasieskolenivå. Fria skolmåltider är ett annat exempel på indirekt stöd.
På det eftergymnasiala stadiet bidrar staten till uppförande av kår- och bespisningslokaler
samt till de studerandes hälso- och sjukvård samt motionsverksamhet.

1964 års studiesociala reform har vid flera tillfällen kompletterats. Vid förra
årets riksdag fattades således beslut om en rad förbättringar på det studiesociala
området. Förbättringarna gällde främst barn till lägre inkomsttagare samt vuxna
studerande. Bl. a. höjdes det inkomstprövade tillägget med 25 kr. per månad
för studerande med syskon under 16 år. Maximibeloppet för lån från allmän -

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

na studielånefonden höjdes från 5 000 kr. till 6 500 kr. Dessutom beslöts en ändring
av den gräns som inom studiehjälpssystemet finns mellan elever som anses
tillhöra familjens ekonomi och övriga elever. Gränsen fastställdes till 20 år. Även
de vuxenstuderandes situation förbättrades. Sålunda höjdes åldersgränsen för erhållande
av studiemedel från 40 till 45 år. Den minsta tid som normalt skall
gälla för återbetalning av studiemedel höjdes från 10 till 15 år. Slutligen infördes
en möjlighet för vuxenstuderande till partiell befrielse från skyldighet att återbetala
vissa studielån från allmänna studielånefonden.

Ytterligare reformförslag föreligger nu på det studiesociala området. Centrala
studiehjälpsnämnden har i sin anslagsframställning för det kommande budgetåret
lagt fram förslag om bl. a. höjda rese- och inackorderingstillägg.

Vidare har centrala studiehjälpsnämnden föreslagit att beräkningen av studiemedel
skall ske med tillämpning av det basbelopp som gäller för maj resp. november
månad närmast före ingången av den termin för vilken medlen är avsedda
i stället för som nu basbeloppen för juli resp. januari månad. Studiemedelsnämnderna
skulle därigenom på ett tidigare stadium än vad som nu är fallet kunna
förbereda och expediera tidigt inkomna studiemedelsansökningar.

1968 års studiemedelsutredning har i betänkandet Studiemedel vid filosofisk
fakultet (Stencil U 1969:10) föreslagit ändrade regler för erhållande av extra studiemedel
under en sjätte studiemånad. Vidare läggs förslag fram om krav på studiemeriter
för erhållande av studiemedel.

Ett omfattande utredningsarbete pågår f. n. på det studiesociala området. Kommittén
för utländska studerande har nyligen avlämnat betänkandet Studiesocialt
stöd till utländska studerande (Stencil U 1969:9). Betänkandet remissbehandlas
f. n.

Läromedelsutredningen har nyligen lagt fram förslag om fria läromedel för studerande
på gymnasieskolnivå.

Studiefinansieringen för vuxna utreds av kommittén för studiestöd åt vuxna.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag i prop. 1969:16 (s. 21) underströk
att förbättringar på det studiesociala området framdeles bör inriktas i första hand
mot studiefinansieringen inom vuxenutbildningen. Vissa förbättringar för vuxenstuderande
aktualiseras redan vid årets riksdag. Jag tänker här på de förslag till
förbättrade villkor för folkbildningen, som är en av huvudpunkterna i den proposition
om ökat stöd till vuxenutbildning (1970:35), som årets riksdag har att behandla.
Dessa förslag gagnar alla de vuxenstuderande som deltar i undervisning
inom det frivilliga folkbildningsarbetet.

Jag vill också nämna att 1968 års studiemedelsutredning utreder bl. a. situationen
för deltidsstuderande samt studerande med barn.

Enligt min mening bör man nu genomföra ytterligare förbättringar på studiehjälpens
område.

F. n. utgår studiebidrag enligt studiehjälpsreglementet och förlängt barnbidrag
enligt förordningen om förlängt barnbidrag med 75 kr. i månaden, dvs. med en

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

tolftedel av beloppet för allmänt barnbidrag. I den jämlikhetsreform som skattereformen
utgör ingår även en väsentlig höjning av det allmänna barnbidraget,
nämligen från 900 kr. till 1 200 kr. om året fr. o. m. den 1 januari 1971. I konsekvens
härmed bör nyssnämnda studiesociala förmåner höjas till 100 kr. i månaden.
De nya beloppen bör gälla fr. o. m. den 1 januari 1971.

Med anledning av centrala studiehjälpsnämndens förslag om höjning av inackorderingstillägget
vill jag erinra om vad andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande
över prop. 1969:16 (2LU 38). Utskottet underströk att tillgängliga resurser
inom ungdomsutbildningen bör inriktas på familjer som har barn i gymnasiet eller
därmed jämställda skolformer och som bor så långt från skolorten att barnen behöver
inackorderas. Om inackorderingskostnaderna alltför mycket överstiger bidraget,
finns det enligt utskottet risk för att boendekostnaderna blir ett avgörande
hinder för att barnen skall kunna fortsätta sina studier efter den obligatoriska
skolan. Detta gäller speciellt familjer med svag ekonomi.

Med hänsyn till vad andra lagutskottet och centrala studiehjälpsnämnden anfört
om boendekostnaderna förordar jag att inackorderingstillägget höjs i enlighet med
nämndens förslag till 125 kr. i månaden. Höjningen bör träda i kraft den 1 juli
1970.

Studiehjälpsnämnden har också föreslagit en höjning av beloppen för resetillägg.
Vid avvägningen av de skilda önskemålen om förbättringar av det studiesociala
stödet har jag kommit till slutsatsen att resetillägget bör höjas den 1 juli
1970 med 10 kr. i månaden. Därmed kommer resetillägg att utgå med 50, 70, 90
och 110 kr. i månaden för avstånd om resp. 6, 15, 25 och 35 km. Jag avser att
senare återkomma till Kungl. Maj:t i denna fråga.

De förslag som jag nyss lagt fram innebär ytterligare förbättringar av studiehjälpen
till yngre studerande. Som bidrag till studerande vid bl. a. yrkesskolor,
fackskolor, folkhögskolor och gymnasier kan därmed komma att utgå 3 600 kr.
per läsår, dvs. en höjning med 450 kr. jämfört med nuvarande läsår.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att 1968 års studiemedelsutredning enligt
sina direktiv har att pröva bl. a. frågan om konsekvenserna av den avveckling
av studentbostadssubventionerna som ägde rum år 1967 i samband med omläggningen
av bostadsfinansieringen. SFS har i en framställning pekat på det höjda
kostnadsläget för studentbostäderna och ansett det angeläget att den i direktiven
till utredningen nyss angivna frågan prövas med förtur. Jag avser att senare föreslå
Kungl. Maj:t att framställningen överlämnas till utredningen att övervägas vid
fullgörande av det åt utredningen givna uppdraget.

Centrala studiehjälpsnämnden har föreslagit att studiemedlen framdeles skall
bestämmas med tillämpning av det basbelopp som gäller för maj resp. november
närmast före början av terminen i stället för som f. n. basbeloppet i juli resp.
januari. Som motiv för förslaget anges arbetsmässiga fördelar, vilka blir till gagn
för både studiemedelsnämnderna och de studerande. Om förslaget bifalles kommer
studiemedelsnämnderna att få en jämnare arbetsrutin och att redan på ett tidigt

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

stadium kunna förbereda och expediera tidigt inkomna studiemedelsansökningar.
Nämnden är ej enhällig. Studeranderepresentanten i nämnden har reserverat sig
och bl. a. anfört att den föreslagna ordningen skulle kunna leda till sänkning av
studiemedelsbeloppet.

Det ökade antalet studiemedelstagare har inneburit stora påfrestningar på studiemedelsnämnderna.
Det stora flertalet studerande ansöker också om studiemedel
i början av studieterminen. Den stora ansamlingen av ansökningar medför
svårigheter för studiemedelsnämnderna att på kort tid behandla alla ansökningar
och i övrigt ge de studerande den service som är önskvärd. Arbetsbördan vid
nämnderna blir också ojämn. Åtgärder som syftar till att lösa de här nämnda problemen
är önskvärda. Jag vill också erinra om att basbeloppet numera fastställs
att gälla för månaden närmast efter fastställandet. Enligt de regler som gällde när
studiemedelssystemet infördes fastställdes basbeloppet att gälla för den andra månaden
efter fastställandet. Det fastställda basbeloppet blir nu gällande en månad
tidigare än enligt de regler som låg till grund för utformningen av studiemedelsbestämmelsema.
Jag tillstyrker därför nämndens förslag.

Inom studiemedelssystemet gäller vissa krav på studieresultat för att
studiemedel skall kunna utgå. Fortsatta studiemedel kan beviljas om det med
hänsyn till de resultat som den studerande uppnått måste anses sannolikt att han
kommer att slutföra studierna inom normal tid. Vid denna bedömning skall skälig
hänsyn tas till förhållanden av personlig natur som kan antas ha inverkat på studieresultaten
(6 § andra stycket studiemedelsförordningen).

Om tolkningen av nyss angivna bestämmelser i 6 § studiemedelsförordningen
anförde dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet att vägledande vid studielämplighetsprövningen
borde vara att studiemedel endast ges till den som bedriver
sina studier i en takt som kan anses vara normal. Den praxis som de dåvarande
statsstipendienämnderna utbildat vid utdelning av naturastipendiema, dvs. i princip
krav om ett betyg per termin, ansågs böra kunna lämna god vägledning även
vid tillämpningen av de nya reglerna.

Den reformering av studiegången vid de filosofiska fakulteterna, varom statsmakterna
fattade beslut vid 1969 års riksdag (prop. 4, SU 34, rskr 101), har aktualiserat
en i första hand teknisk anpassning av nuvarande regler för bedömning
av studieprestationer för erhållande av studiemedel. 1968 års studiemedelsutredning
har nu lagt fram förslag om en sådan anpassning att gälla fr. o. m. nästa
budgetår.

Även efter det att en ny utbildningsorganisation införts vid de filosofiska fakulteterna
bör studiemedel för fortsatta studier få utgå endast om den studerande
bedrivit sina studier i normal takt. Jag avser alltså inte att föreslå någon ändring
av gällande bestämmelser i studiemedelsförordningen (6 § andra stycket). Vad
som behövs är endast en tolkning av vad kravet på normal studietakt skall anses
innebära, tillämpat på studerande som följer den nya studiegången.

En viktig fråga för utredningen har varit samordningen av utbildningsnämn -

Kungl. May.ts proposition nr 77 år 1970

dernas och studiemedelsnämndernas bedömning av studieresultaten. Utredningen
har för sin de! enhälligt avvisat tanken på att i varje fall i dagens läge nå en fullständig
harmonisering härvidlag. Detta skulle bl. a. innebära att studiemedel automatiskt
skulle ges för tre terminers studier. Vidare skulle det innebära en överflyttning
av beslutanderätten från de av allmänna representanter bestående studiemedelsnämnderna
till utbildningsnämnderna som f. n. består av lärare och studerande.
Följden härav skulle därjämte bli en radikal förändring av studiemedelssystemets
organisation.

Som jag framhöll i prop. 1969:4 (s. 77—78) är det självfallet angeläget med
ett nära samarbete mellan studiemedelsnämnderna och utbildningsnämnderna.
Jag delar emellertid utredningens uppfattning att någon fullständig harmonisering
av rätten att bedriva studier och rätten att få studiemedel f. n. inte kan ske. Utredningen
har föreslagit att studiemedel skall få utgå för fortsatta studier endast
om den studerande vid slutet av den andra terminen eller vid början av den tredje
har slutfört studier motsvarande vissa poängtal. Jag finner dessa poängtal kunna
i huvudsak godtas.

I likhet med utredningen anser jag vidare att studieprognosen efter uppnådda
40 poäng även fortsättningsvis bör peka på att minst 40 poäng kommer att uppnås
på tre terminer. Högre studietakt i ett senare skede bör således inte krävas.

Vad utredningen föreslagit beträffande tilldelning av studiemedel vid byte av
utbildningslinje biträder jag.

Frågan om studiemedel för kompletterande utbildning har rönt delade meningar
bland remissinstanserna. Sveriges socialdemokratiska studentförbund har
ifrågasatt om man över huvud taget bör satsa resurser på kompletterande utbildning
så länge en majoritet av landets yrkesverksamma endast har folkskola som
skolbakgrund. Som ett led i ett system med återkommande utbildning ter sig emellertid
kompletterande utbildning acceptabel, menar förbundet. Jag har förståelse
för de motiv som ligger bakom förbundets ställningstagande. Den nya utbildningsorganisationen
vid filosofisk fakultet förutsätter dock möjlighet till kompletterande
utbildning. Jag förordar därför att studiemedel skall kunna utgå för kompletterande
utbildning.

Många remissinstanser har i motsats till utredningen menat att det vore olyckligt
att utestänga sådana studerande som använt maximal studietid från studiemedel
för kompletterande utbildning. Även de remissinstanser som i princip tillstyrkt
utredningens förslag, såsom universitetskanslersämbetet och centrala studiehjälpsnämnden,
har framhållit att studiemedelsnämnd vid prövningen av ansökningar
om studiemedel för kompletterande utbildning bör visa generositet mot
dem som använt längre tid än åtta terminer för att nå grundexamen. Utredningen
anser att det för dessa studerande många gånger kan vara en bättre lösning att
gå ut i arbetslivet för att i ett senare skede eventuellt återuppta studierna. Även
om jag delar denna ståndpunkt — som har fog för sig från både den enskildes
och samhällets synpunkter — är dock utredningens förslag förenat med vissa tek -

Kungl. May.ts proposition nr 77 år 1970 31

niska komplikationer. Någon absolut gräns av det slag utredningen förordat bör
därför ej uppställas.

Jag vill understryka att vad jag anfört om krav på studieresultat måste ses endast
som allmänna riktlinjer för de studiesociala myndigheternas praxis. Givetvis
bör myndigheterna kunna avvika från dessa riktlinjer om vunna erfarenheter föranleder
det.

1968 års studiemedelsutredning har föreslagit att extra studiemedel skall kunna
utgå under en sjätte studiemånad. Den syn, som ligger till grund för utredningens
förslag, ligger i princip i linje med tankegångarna bakom beslutet om en ny utbildningsorganisation
vid filosofisk fakultet.

Denna organisation har emellertid varit i funktion knappt ett läsår. Erfarenheterna
av det nya utbildningssystemet är således begränsade. Delade meningar
råder också om de krav som utredningen föreslagit för tilldelning av extra studiemedel.
Det kan vidare tilläggas att det rör sig om tekniskt komplicerade frågor.
Enligt min mening bör man därför ta upp frågan om mer generella regler för erhållande
av extra studiemedel vid en tidpunkt då säkrare erfarenheter av 1969
års utbildningsreform föreligger. Jag avser därför att senare återkomma till Kungl.
Maj:t i denna fråga.

Den omfattande reformeringen av beskattningen har effekter
även för de studiesociala systemen, därigenom att den till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomsten höjs. Dess storlek påverkar inom studiehjälpssystemet
möjligheterna att erhålla inkomstprövat tillägg till studiebidrag. Inom studiemedelssystemet
sammanräknas beskattningsbar inkomst och förmögenhet till ett avgiftsunderlag.
Rätt till uppskov med återbetalning av studiemedelsavgift föreligger
för ett år om avgiftsunderlaget inte överstiger avgiftsgränsen. Denna gräns är f. n.
200 % av basbeloppet inom den allmänna pensioneringen.

Ändringarna i skattesystemet påverkar inte studiehjälpssystemet under nästa
budgetår. I denna fråga avser jag att senare återkomma till Kungl. Maj:t. Inom
studiemedelssystemet slår däremot den nya beskattningsbara inkomsten igenom
under kalenderåret 1971. Klarhet om de nya reglerna måste finnas i'' god tid före
årsskiftet. Enligt min mening bör därför riksdagen redan nu underställas förslag
om ny avgiftsgräns.

Ändringarna i skattesystemet bör nämligen inte leda till materiellt negativa
effekter för den enskilde inom det studiesociala regelsystemet. Avgiftsgränsen bör
därför den 1 januari 1971 höjas till två och ett halvt basbelopp. Därtill bör vid
bestämmandet av avgiftsunderlaget ökad hänsyn tas till om den avgiftsskyldige
har barn under 10 år. Avgiftsunderlaget bör i sådana fall minskas med ett basbelopp
i stället för enligt nuvarande bestämmelser ett halvt basbelopp. De nya
bestämmelserna bör givetvis ej gälla de slutliga avgifter som debiteras för ar 1970.
Slutligen bör en rent teknisk ändring göras av begreppet gift i 21 § studiemedelsförordningen
och 2 § förordningen (1967:882) om studiemedelsavgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

Ytterligare en fråga aktualiseras i detta sammanhang, nämligen effekterna av
de höjda taxeringsvärdena för fastigheter. Inom studiehjälpssystemet räknas 20 %
av förmögenhet över 30 000 kr. som beskattningsbar inkomst och påverkar därigenom
möjligheterna att erhålla inkomstprövat tillägg.

Taxeringsvärdena kommer troligen att höjas med varierande belopp, beroende
bl. a. på fastighetens belägenhet och beskaffenhet. Enligt de preliminärt åsatta
taxeringsvärdena kommer den nya fastighetstaxeringen att i genomsnitt för hela
landet innebära en höjning med 30 å 35 %. För den enskilde innebär höjda fastighetsvärden
en förmögenhetstillväxt. Även om fastighetsinnehav inte kan antas
vara generellt förekommande, t.ex. bland föräldrar vars barn får inkomstprövat
tillägg inom studiehjälpen, bör man enligt min mening justera förmögenhetsgrän sen

inom studiehjälpssystemet. Jag förordar att förmögenhetsgränsen höis till
50 000 kr.

Eftersom de nya fastighetsvärdena ej påverkar rätten till inkomstprövat tillägg
förrän under budgetåret 1971/72, bör den nya bestämmelsen inom studiehjälpssystemet
träda i kraft den 1 juli 1971.

I enlighet med det anförda har inom utbildningsdepartementet upprättats förslag
till

1) lag om ändring i förordningen (1964:400) om förlängt barnbidrag,

2) lag om ändring i studiemedelsförordningen (1964:401),

3) lag om ändring i studiehjälpsreglementet (1964:402),

4) lag om ändring i förordningen (1967:882) om studiemedelsavgifter.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att anta förslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

5. Anslagsberäkningar för budgetåret 1970/71

H 2. Studiebidrag m. m.

1968/69 Utgift ____ 440 096 6451

1969/70 Anslag____ 493 000 000

1970/71 Förslag ... 547 500 000

1 Anslagen Studiebidrag m. m. och Brevskolestipendier.

Från anslaget bestrids utgifter för studiehjälp enligt studiehjälpsreglementet
(1964:402, ändrat senast 1969:272) och förordningen om förlängt barnbidrag
(1964:400, ändrad 1965:249) samt studiebidrag enligt studiemedelsförordningen
(1964:401, ändrad senast 1969:270). Fr. o. m. budgetåret 1969/70 bestrids vidare
från detta anslag utgifter för brevskolestipendier enligt kungörelsen (1964:480)
om brevskolestipendier.

Centrala studiehjälp snämnden

Nämnden föreslår en ökning av detta anslag med 45 milj. kr. för nästa budgetår.

1. Under budgetåret 1968/69 har i studiehjälp enligt studiehjälpsreglementet
och förordningen om förlängt barnbidrag utbetalats 268,5 milj. kr. från detta
anslag. För budgetåret 1969/70 har medelsbehovet beräknats till 287 milj. kr.
Med hänsyn tagen till reformer, som trätt i kraft den 1 juli 1969, räknar centrala
studiehjälpsnämnden vid i övrigt oförändrade regler med ett medelsbehov av 291,9
milj. kr.

Studiehjälpsnämnden föreslår förstärkning av studiehjälpen avseende höjning
av resetillägget. Detta medför ett ökat medelsbehov av 12 milj. kr. Vidare föreslås
en höjning av inkomstgränserna för rätt till inkomstprövat tillägg jämte höjning
av tilläggsbeloppen. Med hänsyn härtill och till att en höjning av beloppet för behovsprövat
tillägg erfordras beräknar nämnden medelsbehovet till 15 milj. kr.
Studiehjälpsnämnden räknar med en höjning av inackorderingstillägget. Medelsbehovet
härför uppskattas till 9 milj. kr. De sammanlagda reformkostnaderna beräknar
nämnden till 36 milj. kr.

2. Under budgetåret 1968/69 har i studiebidrag enligt studiemedelsförordningen
utbetalats studiebidrag med 167,3 milj kr. Nämnden beräknar att 70 % av de
studerande vid läroanstalter och utbildningslinjer där studiemedel kan utgå kommer
att få studiebidrag med i genomsnitt 1 700 kr. per person. Härtill räknar
nämnden med ett medelsbehov av 1,7 milj. kr. för studiebidrag till utom riket studerande.
Till följd av införandet av fasta studiegångar vid de filosofiska fakulteterna
och därmed förbättrade studieresultat räknar nämnden med att fler studerande
kommer att meritera sig för fortsatta studiemedel. Detta beräknas öka medelsbehovet
för studiebidrag med ytterligare 7 350 000 kr. De sammanlagda utgif -

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

terna för studiebidrag skulle då uppgå till 210 milj. kr., vilket med 21 milj. kr.
överstiger det för innevarande budgetår anvisade beloppet.

3. Till utbetalning av brevskolestipendier, som beviljats före den 1 juli 1968,
beräknar studiehjälpsnämnden ett i förhållande till innevarande budgetår oförändrat
belopp av 100 000 kr.

Föredraganden

1. Vid beräkningen av kostnaderna för studiehjälp enligt studiehjälpsreglementet
och förordningen om förlängt barnbidrag utgår jag från nämndens grunduppskattning,
291,9 milj. kr.

Den höjning av resetilläggsbeloppen med 10 kr. i varje avståndsklass, som jag
tidigare har föreslagit, innebär en kostnadsökning av 6 milj. kr. Inackorderingstilläggen
har föreslagits bli höjda. Detta medför ett ökat medelsbehov av 9 milj.
kr. Den höjning av studiebidragen och det förlängda barnbidraget, som föreslås
träda i kraft den 1 januari 1971, kan beräknas innebära en kostnadsökning av
30,5 milj. kr.

2. Jag godtar nämndens beräkning av kostnaderna för studiebidrag enligt studiemedelsförordningen
210 milj. kr.

3. Kostnaden för redan beviljade brevskolestipendier uppskattar jag i likhet
med nämnden till 100 000 kr.

Anslaget bör uppföras med (291,9 + 6 + 9 + 30,5 + 210 + 0,1) = 547,5 milj. kr.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Studiebidrag m.m. för budgetåret 1970/71 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 547 500 000 kr.

IV: 1. Allmänna studielånefonden

Ur fonden utgår studielån beviljade enligt studiehjälpsreglementet. För innevarande
budgetår är anslaget till fonden uppfört med 111 milj. kr.

Centrala studiehjälpsnämnden

Nämnden föreslår att anslaget för nästa budgetår förs upp med 122 milj. kr.,
vilket innebär en ökning med 11 milj. kr. i förhållande till anslaget för innevarande
budgetår.

1. Under budgetåret 1968/69 har nämnden bifallit 27 757 ansökningar om
studielån till ett sammanlagt belopp av 86,9 milj. kr.

För budgetåret 1970/71 beräknas antalet bifallna låneansökningar komma att
uppgå till 38 600. Det genomsnittliga lånebeloppet kan beräknas till 3 750 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

Den på grund härav beräknade medelsåtgången uppgår vid oförändrade bestämmelser
i fråga om beräkningsgrunderna för erhållande av studielån till 144,8 milj.
kr.

Den refererade beräkningen grundar sig på en reviderad anslagsframställning
från studiehjälpsnämnden. Enligt nämndens ursprungliga framställning beräknades
lånebehovet under det kommande budgetåret minska med 46 milj. kr. Beräkningen
baserade sig på en utveckling på lånesidan som visade på en avmattning
i lånefrekvensen och ett sjunkande lånemedeltal. Den vid tidpunkten för studiehjälpsnämndens
anslagsframställning konstaterade utvecklingen på lånesidan bröts
emellertid under september och oktober månader, varför en reviderad låneberäkning
måste göras. Den ändrade tendensen förklaras främst av de nya bestämmelser
om en strikt åldersgräns mellan yngre—äldre elever som trädde i kraft den 1 juli
1969.

2. Centrala studiehjälpsnämnden föreslår ändrade regler beträffande reduktion
av studielån i förhållande till föräldrarnas beskattningsbara inkomst och förmögenhet.
Genom de föreslagna ändringarna för lånevillkoren beräknas ett ökat
medelsbehov av 10 milj. kr.

3. Maximibeloppet för studielån för gymnasiala studier har genom beslut av
1969 års vårriksdag höjts från 5 000 kr. till 6 500 kr. De s. k. äldre eleverna, dvs.
de som är 20 år eller däröver, kan därmed i normalfallet få ett stöd som tillsammans
med det förhöjda studiebidraget är detsamma som studiemedlen för eftergymnasiala
studier. Inom studiemedelssystemet gäller emellertid även att studiemedel
kan utgå med högre belopp än normalbeloppet, s. k. extra studiemedel, om
synnerliga skäl föreligger. Centrala studiehjälpsnämnden anser det angeläget att
möjlighet skapas också för elever inom studiehjälpssystemet att erhålla högre lånebelopp
än det nuvarande maximibeloppet. Medelsbehovet härför uppgår till 1
milj. kr.

4. Det sammanlagda medelsbehovet beräknas av nämnden uppgå till 155,8
milj. kr., varav 13,8 milj. kr. täcks av medelsreservation och 20 milj. kr. av amorteringar
under budgetåret. Det erforderliga investeringsanslaget kommer därför
att uppgå till 122 milj. kr.

Föredraganden

1. Jag delar nämndens uppfattning om medelsåtgången vid oförändrade bestämmelser
och utgår därvid från den reviderade anslagsframställningen.

2. Förslaget om ändrade regler beträffande reduktion av studielån i förhållande
till föräldrarnas beskattningsbara inkomst och förmögenhet är jag f. n. inte beredd
att biträda, varför kostnadsökningar i anledning av förslaget ej har beräknats. Ej
heller biträder jag förslaget om möjlighet att erhålla högre lånebelopp än nuvarande
maximibelopp. Anslaget beräknas enligt följande sammanställning.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

Anslagsberäkning
(1 OOO-tal kr.)

Medelstillgång		Beräknad medelsförbrukning
Reservation den 30.6.1969 . .. .	25 000	1969/70 ............
Anslag för 1969/70 riksstat ... Amortering under	. 111000	1970/71 ....................
1969/70 .................	19 000
1970/71 .................	20 000
Anslag för 1970/71 (förslag) .	. 111 000 286 000

141 000
145 000

286 000

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Allmänna studielånefonden för budgetåret 1970/71
anvisa ett investeringsanslag av 111 000 000 kr.

IV:2. Studiemedelsfonden

Ur fonden utgår återbetalningspliktiga studiemedel beviljade enligt studiemedelsförordningen.
För innevarande budgetår är anslaget uppfört med 660 milj. kr.

Centrala studiehjälp snämnden

Nämnden föreslår att anslaget för nästa budgetår förs upp med ett belopp av
730 milj. kr., vilket innebär en ökning med 70 milj. kr. i förhållande till anslaget
för innevarande budgetår.

Under höstterminen 1968 utbetalades studiemedel till 98 071 studerande och
under vårterminen 1969 till 98 213. Utbetalningarna ur studiemedelsfonden uppgick
höstterminen 1968 till ca 291 milj. kr., dvs. ett genomsnittsbelopp per studiemedelstagare
av 2 964 kr., samt vårterminen 1969 till ca 295 milj. kr., dvs. ett
genomsnittsbelopp per studiemedelstagare av 2 999 kr.

För budgetåret 1970/71 har nämnden utgått från ett studerandeantal av
168 600 vid läroanstalter där studiemedel utgår. Av dessa beräknas 70 % komma
att beviljas studiemedel. Till detta antal av 118 100 studiemedelstagare i Sverige
kommer ett beräknat antal av ca 1 000 studerande i utlandet berättigade till
studiemedel.

Införandet av den nya utbildningsorganisationen vid de filosofiska fakulteterna
den 1 juli 1969 kan enligt nämnden beräknas få till följd att möjligheterna till
studiemedel för studerande vid dessa fakulteter kommer att öka på grund av de
förbättrade studieresultat som kan väntas. Det ökade antalet nyinskrivna fr. o. m.
läsåret 1969/70, och de förbättrade studieresultaten bör kunna avläsas 1970/71.
Det ökade medelsbehovet i anledning härav kan uppskattas till 25 milj. kr., varav
återbetalningsmedel 19 750 000 kr.

Ytterligare några faktorer kan tänkas påverka utnyttjandegraden av studiemedel.
Sålunda kan t. ex. en förbättring av studieresultaten för dem som följer det
äldre utbildningssystemet vid de filosofiska fakulteterna medföra ytterligare behov

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

av studiemedel och detsamma gäller beträffande det förändrade tentamenssystemet
vid tekniska fakulteter. Vidare kan de vidgade kompetensramama samt ökad
möjlighet till studiemedel för doktorandstuderande enligt det nya systemet påverka
utnyttjandet av studiemedel. Den högre utnyttjandegraden kan medföra ett ökat
medelsbehov av 10 milj. kr., varav 7,9 milj. kr. i återbetalningsmedel.

Under budgetåret beräknas ca 20 milj. kr. flyta in i form av studiemedelsavgifter.

1968 års studiemedelsutredning föreslår att studiemedel skall utgå för en sjätte
studiemånad. Medelsbehovet härför uppskattas till 5 milj. kr.

Föredraganden

Jag godtar centrala studiehjälpsnämndens beräkningar av studerandeantal och
utnyttjandegrad och har liksom nämnden också tagit med i beräkningen det ökade
medelsbehov som blir följden av införandet av den nya utbildningsorganisationen
vid de filosofiska fakulteterna. Jag har dessutom vid beräkningen tagit hänsyn till
beräknade prisförändringar.

Med utgångspunkt från dessa beräkningar förordar jag att investeringsanslaget
höjs med 96 milj. kr. till 756 milj. kr.

För budgetåret 1970/71 bör medel anvisas enligt följande sammanställning.

A nslagsberäkning
(1 000-tal kr.)

Medelstillgång		Beräknad medelsförbrukning
Reservation 30.6.1969 ........	12 000	1969/70 ...................	683 000
Anslag för 1969/70 riksstat .. Avgifter under	660 000	1970/71 ...................	806 000
1969/70 .................	20 000
1970/71 .................	41 000
Anslag för 1970/71 (förslag) ..	756 000
	1 489 000		1 489 000

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Studiemedelsfonden för budgetåret 1970/71 anvisa ett
investeringsanslag av 756 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

INNEHÅLL

Sid.

Författningsändringar ............................................ 3

1. Inledning .................................................. 9

2. Huvuddragen i nuvarande studiesociala system .................... 10

3. Reformförslag på det studiesociala området....................... 12

3.1 Centrala studiehjälpsnämndens förslag till höjda rese- och inackorderingstillägg
m. m....................................... 12

3.2 Studiemedel vid filosofisk fakultet .......................... 15

3.2.1 Nuvarande regler................................... 15

3.2.2 1968 års studiemedelsutrednings förslag ................ 16

3.2.3 Regler för rätt till studiemedel........................ 17

3.2.4 Remissyttranden ................................... 20

3.3 Basbeloppet ............................................ 24

3.3.1 Nuvarande regler................................... 24

3.3.2 Centrala studiehjälpsnämndens förslag.................. 24

4. Föredraganden ...... 26

5. Anslagsberäkningar för budgetåret 1970/71 ....................... 33