Kungl. Maj:ts proposition nr 769 år 1968 (Proposition 1968:169 - höst)

Kungl. Maj:ts proposition nr 769 år 1968

Nr 169

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande
av ett konsortialavtal mellan staten och ASEA om
samarbete på atomkraftområdet, m. in.; given Stockholms
slott den 8 november 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Krister Wickman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att Kungl. Maj:t skall bemyndigas godkänna
ett konsortialavtal mellan staten och ASEA om samarbete i syfte att bedriva
en självständig, konkurrenskraftig och lönsam industriell verksamhet på
atomkraftområdet. Samarbetet avses äga rum inom ramen för ett särskilt
bolag, Aktiebolaget ASEA-ATOM, som skall börja sin verksamhet den 1
januari 1969.

ASEA-ATOM avses bedriva utveckling, tillverkning och försäljning av
atomreaktorer och reaktorbränsle, i första hand med resurser som övertas
från ASEA och Aktiebolaget Atomenergi. Enligt avtalet skall aktiekapitalet i
ASEA-ATOM uppgå till 60 milj. kr., varav staten och ASEA äger lika stora
delar. Till teckning av statens aktier i bolaget föreslås på tilläggsstat I för
budgetåret 1968/69 ett investeringsanslag av 48 milj. kr.

Enligt konsortialavtalet skall de forsknings- och utvecklingsresurser hos
Aktiebolaget Atomenergi som inte omfattas av avtalet även i fortsättningen
stödja svensk industris kommersiella verksamhet på atomenergiområdet. Det
förutsätts att detta i ökad utsträckning sker i form av betalda uppdrag. Industrin
avses få möjlighet att inom ett särskilt programråd delta i utformningen
av bolagets övriga verksamhet på reaktor- och bränsleområdet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 169

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1968

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 8 november 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Gei jer, Myrdal,

Odhnoff, Wickman, Moberg.

Statsrådet Wickman anmäler efter gemensam beredning med statsrådets
övriga ledamöter fråga om godkännande av ett konsortialavtal mellan staten
och ASEA om samarbete på atomkraftområdet, m. m., och anför.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1965 tillkallade
chefen för handelsdepartementet särskilda sakkunniga — 1966 års atomenergiutredning
— för att utreda statens fortsatta insatser på atomenergiområdet
(ledamöter landshövdingen Mats Lernne, ordf., professorn Lamek
Hulthén, direktören Bengt Lyberg, budgetchefen Bo Jonas Sjönander; direktiv
se 1967 års riksdagsberättelse s. 330). Utredningens uppdrag avsåg i första
hand organisationen och finansieringen av det industriella utvecklingsarbetet,
som bedrivs främst inom ramen för Aktiebolaget Atomenergi. I detta
sammanhang borde utredningen även överväga frågan om tillsynsmyndighet
m. m. I uppdraget ingick vidare att bedöma frågor om den inte målbundna
forskningen på atomområdet och om ett vidgat utnyttjande av resurserna
vid forskningsstationen i Studsvik.

I sistnämnda fråga överlämnade utredningen i november 1967 en promemoria,
som jämte vissa andra förslag efter remissbehandling anmäldes i
prop. 1968: 68 angående ökat statligt stöd till teknisk forskning och industriellt
utvecklingsarbete.

Beträffande frågan om det industriella utvecklingsarbetet anmälde utredningen
samtidigt i en särskild skrivelse att den kommit till en punkt i sitt
arbete där direkta diskussioner måste tas upp med några av de närmast berörda
industriföretagen. Med hänvisning till att sådana diskussioner måste
få karaktären av förhandlingar hemställde utredningen att uppdrag skulle
lämnas åt en eller flera för ändamålet särskilt utsedda förhandlingsmän.

I enlighet med utredningens hemställan togs från finansdepartementets
ekonomienheters sida i december 1967 kontakt med vissa företag som spelat
en aktiv roll i utvecklingsarbetet på atomenergiområdet. Sedan underhandlingar
i frågan förts ingick företrädare för departementet med stöd av Kungl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1968

Maj :ts bemyndigande en principöverenskommelse den 3 juli 1968 med Allmänna
Svenska elektriska aktiebolaget (ASEA) rörande samarbete mellan
staten och ASEA på atomkraftområdet.

Överenskommelsen förutsatte att samarbetet skulle regleras närmare i ett
konsortialavtal mellan parterna. Ett sådant avtal har, med förbehåll för
Kungl. Maj :ts godkännande, träffats den 7 november 1968. Därjämte har
ingåtts ett avtal mellan staten och Aktiebolaget Atomenergi avseende reglering
av de frågor som enligt konsortialavtalet kan komma att beröra bolaget.
Även detta avtal är beroende av Kungl. Maj :ts godkännande.

Avtalet mellan staten och ASEA innebär att nuvarande riktlinjer för atomenergiverksamheten
i vårt land ändras i vad avser formerna för samarbetet
mellan staten och den tillverkande industrin. Jag vill nu som bakgrund till
avtalet lämna en redogörelse för dessa frågor.

Allmänna riktlinjer för atomenergiverksamlieten i Sverige

För att handha det målbundna utvecklingsarbetet på atom energi området
bildades år 1947 Aktiebolaget Atomenergi. Bolaget fick ett aktiekapital av
3,5 milj. kr., varav fyra sjundedelar tecknades av staten och tre sjundedelar
av 24 industri- och kraftföretag.

Intresset för atomenergifrågorna ökade starkt vid mitten av 1950-talet. I
början av år 1956 höjdes aktiekapitalet i atombolaget till 14 milj. kr. med
bibehållande av relationen mellan staten och de enskilda aktieägarna (prop.
1956: 99, SU 75, rskr 199). Dessa utökades till ca 70 genom att ett antal kommuner,
försäkringsbolag m. fl. ingick som intressenter. Samtidigt ökades
statsanslaget till bolaget i avsikt att påbörja utbyggnaden av en forskningsstation
i Studsvik.

Samma år fastställde statsmakterna vissa riktlinjer för utvecklingsarbetet
på atomenergiområdet (prop. 1956: 176, 3LU 33, rskr 394). Vidare antogs
atomenergilagen den 1 juni 1956 (nr 306), som gör innehav av atombränsle
och drift av atomanläggningar beroende av särskilt tillstånd. För alt utöva
tillsyn enligt lagen och vara allmänt rådgivande organ på atomenergiområdet
tillskapades en särskild myndighet, delegationen för atomenergifrågor.

1956 års riktlinjer förutsatte att atomenergiverksamheten tills vidare skulle
komma att finansieras huvudsakligen av staten. Atombolaget borde få ett
avgörande inflytande på utvecklingsarbetet, bl. a. i fråga om konstruktion av
reaktorer. Framställning av atombränsle och bränsleelement borde tills vidare
förbehållas bolaget.

År 1958 fattades beslut om att uppföra ett uranverk i Ranstad (prop. 1958:
1 bil. 12 s. 93, SU 10, rskr 10). Vidare påbörjades ett intensivt arbete hos såväl
atombolaget som statens vattenfallsverk och flera företag inom verkstadsindustrin
på att utveckla reaktorer för värme- och kraftverk. Detta led -

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1968

de till beslut om ett för atombolaget och vattenfallsverket gemensamt projekt,
Ågesta kraftvärmeverk (prop. 1958: B 49, SU B 94, rskr B 123).

År 1962 fattades principbeslut om att vattenfallsverket skulle i Marviken
uppföra en stor prototypreaktor som det sista mellansteget före de fullstora
kraftreaktorerna (prop. 1962: 1 bil. 12 s. 128, SU 10, rskr 10). Beslut om den
närmare uppläggningen av Marvikenprojektet fattades följande år (prop.
1963: 72, SU 50, rskr 137). Reaktorn utformades som en tungvattenkokare
med en effekt av 140 MWe. Med hänsyn till projektets utvecklingskaraktär
ansågs det lämpligt att atombolaget gavs inflytande över projektarbetet och
andel av finansieringsansvaret. I motiveringen för beslutet om Marviken betonades
starkt att projektet skulle tillföra svensk industri arbetsuppgifter,
som skulle leda till avancerat tekniskt kunnande och skapa underlag för en
betydande framtida kapacitet på atomenergiområdet.

Efter beslutet om Marviken bar inga mer betydande reaktorprojekt satts
i gång inom ramen för det statliga atomenergiprogrammet. Verksamheten
har koncentrerats till att fullfölja redan fattade beslut och stödja svensk industri
genom forsknings- och utvecklingsarbete beträffande reaktorer och
reaktorbränsle.

De sammanlagda anslagen till det statliga atomenergiprogrammet t. o. m.
budgetåret 1967/68 uppgår till ca 1 850 milj. kr., inberäknat statens vattenfallsverks
investeringar i Ågesta- och Marvikenprojekten.

En redogörelse för atombolagets verksamhet och arbetsprogram för innevarande
budgetår har lämnats i prop. 1968: 69, s. 13.

Samarbete med industrin

Vid de överväganden som ledde fram till bildandet av Aktiebolaget Atomenergi
år 1947 stod det klart att verksamheten skulle komma att kräva så
stora insatser att staten måste inträda som huvudintressent. Härför ansågs
även tala flera andra faktorer, bl. a. säkerhetsfrågorna. Det framstod emellertid
samtidigt som betydelsefullt att från början etablera ett nära och förtroendefullt
samarbete med intresserade företag. För att underlätta ett sådant
samarbete och samtidigt ge det en effektiv och flexibel organisationsform
beslöts att låta verksamheten bedrivas inom ramen för ett aktiebolag
med enskilda företag som delägare. Ett betydande antal industri- och kraftföretag
visade sig också intresserade av att engagera sig på området. Statens
ställning som huvudintressent i bolaget tog sig uttryck främst i att staten
tecknade fyra sjundedelar av aktierna.

Det atomenergiprogram som utformades vid mitten av 1950-talet hade
en väsentligen energipolitisk bakgrund. Med hänsyn härtill och till behovet
av att hushålla med tillgängliga resurser koncentrerades det svenska utvecklingsarbetet
till atombolaget. Bolaget fick även tills vidare ensamrätt be -

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1968

träffande tillverkningen av reaktorbränsle. På grund av osäkerheten om
möjligheterna att importera uran gavs råvaru- och bränslefrågorna en viktig
plats i programmet. Den energipolitiska motiveringen för programmet gjorde
det naturligt att verksamheten i detta skede finansierades helt av staten.

På grundval av 1956 års riktlinjer träffades en överenskommelse mellan
aktieägarna i atombolaget rörande arbetsfördelningen mellan detta och
den enskilda industrin. I överenskommelsen framhölls bl. a. att bolagets
verksamhet skulle utformas så att enskilda företag fick möjlighet att bedriva
eget forsknings- och utvecklingsarbete samt offerera egna eller på
licens utförda konstruktioner.

I en promemoria, som godkändes av bolagets styrelse år 1960 och som
även godkändes av statsmakterna (SU 1960: 10, rskr 10; prop. 1961: 1 bil. 12
s. 128), gavs närmare riktlinjer för atombolagets verksamhet och för samarbetet
med industrin och kraftproducenterna. I promemorian fastslogs att
atomenergiprogrammet borde möjliggöra en självständig verksamhet inom
landet. I fråga om arbetsfördelningen mellan atombolaget och industrin uttalades
att industrin borde få ta upp eller delta även i tillverkning av bränsleelement.

Styrelsepromemorian utgjorde grundvalen för bolagets samarbete med
industrin under de första åren av 1960-talet. Vid arbetet på prototypanläggningarna
Åges ta och Marviken svarade bolaget för projektering och även
för stora delar av konstruktionsarbetet för reaktorerna. Dessutom svarade
bolaget ensamt för utveckling och tillverkning av bränsleelement.

Intresset inom den enskilda industrin för att delta aktivt i utvecklingsarbetet
var från början mycket utbrett, vilket tog sig uttryck i bl. a. det
relativt stora antal företag som deltog i 1947 och 1956 års aktieteckningar i
atombolaget. Åtminstone tre företag eller företagsgrupper torde vid mitten
av 1950-talet ha haft planer på att ta upp tillverkning av reaktorer. Under
de följande åren minskade emellertid intresset från industrins sida genom
att tidpunkten för atomenergins kommersiella exploatering då föreföll mera
avlägsen. Samtidigt blev det uppenbart att en självständig reaktortillverkning
kräver mycket stora resurser i fråga om såväl utvecklingsarbete som
finansiering. Endast ett företag i landet, nämligen ASEA, var berett att
företa mera betydande insatser på området. Genom att ASEA fick ställning
som huvudleverantör för reaktordelarna till Ågesta- och Marvikenprojekten
vann företaget betydande erfarenhet. Det fick samtidigt möjligheter att bygga
upp egna utvecklings- och projekteringsresurser. ASEA tog efter hand
även upp tillverkning av bränsleelement.

Även om ASEA redan på ett tidigt stadium intog en ledande ställning inom
den tillverkande industrin samarbetade atombolaget även med en råd andra
företag. Ett exempel härpå var det s. k. PHWR-projektet — en studie av en
stor tungvattenreaktor av tryckvattentyp — som bedrevs under åren 1962—
1966 i samarbete med Johnson-koncernen. Detta projekt har emellertid inte

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1968

exploaterats kommersiellt. Vidare ingick bolaget avtal med flera industrioch
kraftföretag om konsulttjänster m. m.

År 1965 fick ASEA en beställning på en komplett atomkraftstation —
Oskarshamnsverket — med en lättvattenreaktor av kokartyp för en effekt
av 400 MWe. Beställare var ett konsortium av kommunala och enskilda
kraftföretag. Beställningen utgjorde den svenska kraftindustrins första order
på en kommersiell atomkraftstation. Projektet innebar en ny fas också
därigenom att en lättvattenreaktor valdes, vilket betingades bl. a. av de vid
denna tid väsentligt förbättrade möjligheterna att importera anrikat uran.

ASEA:s åtaganden som självständig leverantör av en stor reaktor av en
för företaget delvis ny typ förutsatte betydande utvecklingsinsatser, särskilt
i fråga om bränsleutveckling. Mot denna bakgrund ingick ASEA och atombolaget
år 1965 ett avtal om samarbete beträffande lättvattenreaktor er. Enligt
avtalet, som avsåg tiden den 1 juli 1965—den 31 december 1970, skulle
atombolaget främst göra en insats beträffande bränsleutveckling, reaktorfysik
och värmeteknik, medan ASEA:s insatser avsågs omfatta främst projektering
och konstruktion av den aktuella anläggningen. Kostnaderna för
vardera partens insatser beräknades uppgå till 2—4 milj. kr. om året.

Samtidigt ingick ASEA och atombolaget avtal om samarbete beträffande
tungvattenreaktorer och ett licensavtal beträffande bränsleelement. Sistnämnda
avtal, som ingicks för en period av nio år, innebar att atombolaget
till ASEA upplät en icke-exklusiv licens på bolagets patent samt kunskaper
och erfarenheter beträffande bränsleelement. I ersättning härför utfäste sig
ASEA att erlägga viss licensavgift.

Konsortialavtalet mellan staten och ASEA

Den 7 november 1968 har träffats ett konsortialavtal mellan svenska staten
och ASEA om samarbete på atomkraftområdet. Avtalet, som ersätter en
den 3 juli 1968 ingången principöverenskommelse, har träffats under förbehåll
för Kungl. Maj:ts och ASEA:s styrelses godkännande.

Enligt avtalet avser parterna att samarbeta i syfte att bedriva en självständig,
konkurrenskraftig och lönsam industriell verksamhet på atomkraftområdet.
Detta samarbete skall äga rum inom ramen för ett särskilt bolag,
Aktiebolaget ASEA-ATOM, som avses börja sin aktiva verksamhet den 1
januari 1969. Samarbetet innebär en vidareutveckling och intensifiering av
det samarbete som redan etablerats mellan Aktiebolaget Atomenergi och
ASEA samt Johnson-koncernen. Parterna avser att medverka även till ett så
nära samarbete som möjligt med övriga nordiska stater och med nordiska
företag verksamma på atomkraftområdet.

Aktiekapitalet i ASEA-ATOM avses uppgå till 60 milj. kr., varav parterna

Kungl. Majrts proposition nr 169 år 1968

skall äga hälften vardera. Avtalets bestämmelser om inbetalning av aktiekapitalet
innebär att staten för sina aktier erlägger en överkurs av 60 %,
dvs. 18 milj. kr. utöver aktiernas parivärde 30 milj. kr. Vid fastställande av
dessa villkor har beaktats de värden som från ömse håll skall tillföras bolaget.

Enligt avtalet skall ASEA-ATOM :s styrelse bestå av fyra ordinarie ledamöter
och två suppleanter. Av dessa skall staten och ASEA utse två ordinarie
ledamöter och en suppleant vardera. Parterna skall även utse vardera en
revisor och en revisorssuppleant. Bolagets styrelse skall utom sig utse en
verkställande direktör.

Intill den ordinarie bolagsstämman år 1971 skall ordförande i styrelsen utses
av staten och vice ordförande av ASEA. Därefter sker skifte på dessa
poster vartannat år. Ordförande på bolagsstämma utses av ASEA. Till komplettering
av dessa bestämmelser anges i avtalet ett antal frågor, beträffande
vilka beslut förutsätter enighet mellan parterna. Detta gäller bl. a. ändring
av bolagsordningen och av de grundläggande förutsättningarna i övrigt för
verksamheten.

Beträffande ASEA-ATOM:s verksamhetsområde anger avtalet följande.
Bolaget skall bedriva utveckling, konstruktion och marknadsföring av atomreaktoranläggningar,
baserade på termiska reaktorer, och komponenter till
dem samt tillverkning av speciella reaktorkomponenter. Bolaget skall vidare
bedriva utveckling, konstruktion, tillverkning och marknadsföring av reaktorbränsle
ävensom försäljning av kompletterande tjänster sammanhängande
med sådant bränsle. Bolaget äger därjämte driva annan verksamhet inom
atomkraftområdet, som är förenlig med den angivna. Bolaget skall ha sitt
huvudkontor i Västerås.

ASEA-ATOM skall ha egna resurser för projektering, produktutveckling,
konstruktions- och beräkningsarbete, projektledning och marknadsföring av
reaktoranläggningar och reaktorbränsle samt därtill hörande speciella produkter
och tjänster. Bolaget skall vidare ha egna tillverkningsresurser för
reaktorbränsle och för andra atomtekniska produkter, som ger fördelar från
samordnings- och marknadsföringssynpunkt.

ASEA-ATOM :s försäljning skall avse såväl den svenska marknaden som
utländska marknader. Vid marknadsföring utomlands avses bolaget utnyttja
ASEA:s utlandsrepresentation. Bolaget skall vid leveranser infordra anbud
från sådana svenska och utländska, speciellt nordiska leverantörer, som
kan väntas ge de fördelaktigaste villkoren.

Till ASEA-ATOM skall överföras dels huvudparten av den personal som
är sysselsatt inom ASEA:s atomkraftverksamhet, dels den personal som är
direkt engagerad i produktionen vid Atomenergis anläggning för tillverkning
av bränsleelement i Stockholm. Den rekrytering som erfordras därutöver
skall ske i första hand från Atomenergi.

Enligt avtalet åtar sig staten att även i fortsättningen verka för att de

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1968

forsknings- och utvecklingsresurser hos Atomenergi som inte omfattas av
avtalet, främst vid forskningsstationen i Studsvik, kan stödja svensk industris
kommersiella verksamhet på atomenergiområdet. ASEA-ATOM förutsätts
liksom andra intressenter få möjlighet att inom ett särskilt programråd
delta i utformningen av Atomenergis utvecklingsprogram inom reaktoroch
reaktorbränsleområdet. ASEA-ATOM, andra tillverkande företag och
kraftindustrin förutsätts vidare kunna utnyttja Atomenergis resurser i form
av betalda uppdrag.

Avtalet gäller i första hand termiska reaktorer. Emellertid avser parterna
att samarbeta med varandra även beträffande utveckling, tillverkning och
försäljning av reaktoranläggningar, baserade på snabba reaktorer och komponenter
till dessa. Därvid skall möjligheterna till samarbete med Johnsonkoncernen
och andra parter, i första hand inom Norden, tillvaratas.

Till ASEA-ATOM skall per den 31 december 1968 överlåtas utrustning
vid Atomenergis anläggning för tillverkning av bränsleelement i Stockholm
och utrustningen vid ASEA:s kärnkraftlaboratorium samt ASEA:s anläggning
för tillverkning av bränsleelement i Västerås jämte ett omgivande
markområde. För denna egendom skall ASEA-ATOM betala ersättning enligt
grunder som närmare anges i avtalet. Bolaget skall äga avgiftsfri nyttjanderätt
till de patent- och licensrättigheter m. m. inom det aktuella verksamhetsområdet
som Atomenergi och ASEA fritt disponerar vid avtalets
undertecknande.

Avtalet förutsätter att ASEA-ATOM övertar Atomenergis och ASEA:s bestående
rättigheter och skyldigheter på grund av leveransavtal och bindande
anbud för reaktoranläggningar, komponenter eller reaktorbränsle, utom i
vad avser leveranser till Marvikens reaktoranläggning och första bränsleladdning.
Halvfabrikat och färdiga produkter, pågående leveranser samt
inneliggande leveransavtal, som i enlighet härmed skall övergå till ASEAATOM,
skall av ASEA-ATOM ersättas enligt vissa närmare angivna beräkningsgrunder.

Detsamma gäller vissa leverans- och inköpsavtal, som träffats av ASEA:s
helägda dotterföretag Aseatom aktiebolag och Aktiebolaget Redam. För dessa
åtaganden har ASEA tecknat borgen såsom för egen skuld. Sålunda har
ASEA gentemot Oskarshamnsverkets kraftgrupp aktiebolag åtagit sig borgen
för samtliga dotterföretagens förpliktelser enligt avtal om leverans av Oskarshamnsverket.
Liknande borgensåtagande har ASEA gjort gentemot
General Electric Company för genomförandet av det kontrakt om leverans
av vissa reaktorkomponenter för Oskarshamnsverket som Aseatom träffat
med General Electric. ASEA har också med anledning av detta kontrakt förbundit
sig att hålla General Electric skadelös för alla anspråk som kan
komma att resas mot detta bolag och dess leverantörer i händelse av atomolycka
vid Oskarshamnsverket. Sistnämnda borgensåtagande är begränsat

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1968

till högst 10 milj. dollar, dvs. ca 50 milj. kr. ASEA har likaså iklätt sig
borgen för Aseatoms åtagande gentemot staten att svara för de ersättningsbelopp
som staten enligt ett särskilt beslut av riksdagen (prop. 1968: 123,
SU 139, rskr 311) kan komma att utge i händelse av en atomolycka vid
verket. Detta statens åtagande är begränsat till skillnaden mellan 15 miljoner
betalningsenheter enligt 31 § atomansvarighetslagen, dvs. ca 75 milj. kr.,
och 50 milj. kr. — I den mån det erfordras för att vederbörande motparter
skall godta att ASEA-ATOM övertar Aseatoms och Redams ifrågavarande
förpliktelser har parterna i konsortialavtalet förklarat sig beredda att medverka
till att ASEA:s borgensförbindelser ersätts eller kompletteras.

Licensavtalet angående bränsleelement mellan Atomenergi och ASEA av
den 1 juli 1965 skall upphöra att gälla den 31 december 1968. ASEA-ATOM
skall inträda i stället för ASEA såsom part i det s. k. lättvattenavtalet av
samma datum.

Konsortialavtalet gäller t. o. in. den 31 december 1979 och skall därefter
förlängas automatiskt med fem år varje gång, om det inte sägs upp senast
ett år före avtalstidens utgång. Om enighet mellan parterna vid upprepade
tillfällen inte kunnat uppnås i frågor, där sådan enighet fordras enligt avtalet,
får part säga upp avtalet till upphörande ett år efter uppsägningen.

Jämsides med konsortialavtalet mellan staten och ASEA har träffats ett
avtal mellan staten och Aktiebolaget Atomenergi om de förhållanden som
enligt konsortialavtalet kan komma att beröra bolaget. Avtalet gäller under
förbehåll för Kungl. Maj:ts och Atomenergis styrelses godkännande.

I avtalet konstateras att av bolagets nuvarande resurser huvudsakligen
bränsleelementfabriken i Stockholm och projekteringsreurserna berörs av
konsortialavtalet med ASEA. Forskningsstationen i Studsvik skall alltjämt
drivas av Atomenergi. Sålunda förutsätts bolaget bedriva såväl visst reaktoroch
bränsleteknologiskt utvecklingsarbete som mera långsiktig forskning. I
och med att ansvaret för exploateringen av utvecklingsarbetet beträffande
termiska reaktorer övergår till ASEA-ATOM är avsikten att arbetet i Studsvik
i högre grad inriktas på problem i samband med avancerade reaktortyper.
Resurserna i Studsvik för bestrålningar in. in. avses mot ersättning stå
till förfogande för såväl ASEA-ATOM som andra företag inom och utom
landet. Även kraftindustrin och andra intressenter bör liksom nu kunna utnyttja
Atomenergis erfarenheter i olika avseenden på konsultbasis.

Avtalet förutsätter att ett förtroendefullt samarbete etableras mellan Atomenergi
och ASEA-ATOM. Detta utgör inte hinder för Atomenergi att mot
ersättning åta sig utvecklingsarbete på atomkraftområdet åt annan uppdragsgivare.

Beträffande uppdrag från svensk industri till bolaget förutsätts i huvudsak
gälla de f. n. gentemot industrin tillämpade debiteringsgrunderna, inne -

Kungi. Maj ris proposition nr 169 år 1968

bärande bl. a. att bestrålningskostnader ersätts av kunden. I den mån dessa
grunder inte ger full täckning för samtliga kostnader förutsätter detta enligt
avtalet att differensen täcks genom anslag.

I övrigt innehåller avtalet vissa bestämmelser angående överlåtelse till
ASEA-ATOM av egendom in. m. i konsekvens med vad som överenskommits
i konsortialavtalet mellan staten och ASEA.

Föredraganden

Det svenska atomenergiprogrammet har inneburit en efter våra förhållanden
mycket betydande satsning på forskning och industriellt utvecklingsarbete.
Programmet har utformats i nära samarbete mellan staten och industrin.
Redan år 1947 bildades Aktiebolaget Atomenergi såsom ett samarbetsorgan
med uppgift att svara för utvecklingsarbetet på detta område.
Staten tecknade fyra sjundedelar och olika enskilda intressenter tre sjundedelar
av aktiekapitalet.

Under senare hälften av 1950-talet fick atombolagets verksamhet en betydande
omfattning. Som led i ett energipolitiskt handlingsprogram beslöts att
bolaget skulle bygga upp en inhemsk produktion av uran och av bränsleelement
för reaktorer. Vidare deltog bolaget jämte statens vattenfallsverk
i uppförandet av Ågesta kraftvärmeverk. Under dessa år påbörjades utbyggnaden
av forskningsstationen i Studsvik med syfte att skapa underlag för
utvecklingsarbetet på reaktor- och bränsleområdet. Atombolaget fick även
ansvaret för den stora prototypreaktor i Marviken, som nu närmar sig fullbordan.
Detta projekt har gett nödvändiga erfarenheter av projektering och
uppförande av anläggningar i industriell skala.

Det svenska atomenergiprogrammet har finansierats nästan helt med
statsmedel. Av det sammanlagda anslagsbeloppet på ca 1,9 miljard kr. har
ca 1,6 miljard kr. anvisats till atombolaget i form av driftbudgetanslag och
lån.

Även om utvecklingsarbetet till en början koncentrerades till atombolaget
var det en strävan från statsmakternas och bolagets sida att successivt öka
industrins möjligheter att göra självständiga insatser beträffande såväl utveckling
som tillverkning av reaktorer och bränsle. Atombolaget hade i samband
med olika projekt ett nära samarbete med flera företag eller grupper
av företag inom verkstadsindustrin. Samarbetet kom efter hand att gälla
främst ASEA, som gjorde betydande insatser vid sidan av det statligt finansierade
utvecklingsarbetet. Såsom huvudleverantör för reaktorerna till Ågesta
och Marviken byggde ASEA även upp egna projekterings- och tillverkningsresurser.
Som en följd härav kunde ASEA år 1965 få beställningen för
Oskarshamnsverket med en stor lättvattenreaktor av ASEA:s egen konstruktion.
Beställningen avsåg även bränsle till reaktorn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1968

Beställningen av Oskarshamnsverket utgjorde ett viktigt steg mot ett
kommersiellt utnyttjande av atomkraften i vårt land. Genom att svensk industri
kunde uppträda som självständig leverantör av reaktorer och bränsle
nåddes även ett av atomenergiprogrammets huvudmål. Verksamheten inom
atombolaget fick successivt en väsentligen stödjande och kompletterande
karaktär. Detta kom till uttryck i bl. a. de avtal som år 1965 ingicks mellan
bolaget och ASEA om samarbete beträffande lättvattenreaktorer och bränsleelement.

Under de närmast följande åren blev det uppenbart att den snabba ökningen
av efterfrågan på elenergi skulle komma att föranleda en betydande
utbyggnad av atomkraft i Sverige redan före mitten av 1970-talet. År 1967
lade statens vattenfallsverk fram planerna på en stor atomkraftstation,
Ringhals, för vilken det första aggregatet med en effekt av 750 MWe avses
tas i drift år 1973. En rad andra projekt har därefter offentliggjorts av vattenfallsverket
samt enskilda och kommunala kraftföretag. Dessa kraftindustrins
utbyggnad splaner visar att den inhemska marknaden för reaktorer
och reaktorbränsle redan vid mitten av 1970-talet kommer att omfatta ett
värde av omkring 1 miljard kr. om året. Eftersom praktiskt taget all nytillkommande
produktion av elenergi i vårt land från denna tidpunkt väntas
ske i atomkraftverk kommer marknaden att växa snabbt. Efter hand kommer
en betydande marknad att uppstå även i de övriga nordiska länderna.

Den svenska atomkraftutbyggnaden bör kunna ge tillräckligt underlag för
en lönsam industriell verksamhet beträffande såväl reaktorer som bränsle.
A andra sidan kommer den internationella konkurrensen på området att bli
utomordentligt hård. Endast ett litet antal företag kommer att kunna mobilisera
tillräckliga resurser för att uppträda som självständiga tillverkare av
reaktorer och bränsle. Behovet av att skapa slagkraftiga enheter har på
många håll utomlands lett till samarbete mellan olika företag genom fusioner
eller bildande av konsortier. Under det gångna året har således vittgående
organisatoriska förändringar genomförts eller aviserats inom atomindustrin
i bl. a. Canada och Storbritannien. Dessa förändringar har krävt
aktiv medverkan från berörda regeringars sida.

t den situation på industri- och marknadssidan som jag här skisserat
framstod det som önskvärt att få till stånd en revidering av de riktlinjer för
samarbetet mellan staten och industrin som utformats under det svenska
atomenergiprogrammets tidigare stadier. En sådan revidering, som bl. a.
borde stärka sambandet mellan forsknings- och utvecklingsarbetet och den
industriella verksamheten, ingick i uppdraget för 1966 års atomenergiutredning.
På hemställan av utredningen togs underhandlingar upp i början
av år 1968 mellan företrädare för finansdepartementet och ett antal intresserade
företag och företagsgrupper. Härvid fördes överläggningar om den
ambitionsnivå som i fortsättningen bör gälla för atomenergiverksamheten i
Sverige. Det visade sig att den nivå som uppnåtts — dvs. självständig in -

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1968

hemsk tillverkning av kompletta vattenreaktorsystem och bränsle till dem
— ger viktiga fördelar från marknadssynpunkt och dessutom kan upprätthållas
med stöd av de resurser som redan byggts upp på området. Av de
företag som deltog i förhandlingarna var det endast ASEA i samarbete med
Johnson-koncernen som hade ambitionen att uppträda som självständig
reaktortillverkare och att göra vissa motsvarande utvecklingsinsatser. Övriga
företags intressen begränsades till licenstillverkning eller till leveranser
av komponenter och system.

I detta läge ansåg jag det önskvärt att finna en form för det fortsatta
samarbetet mellan staten och industrin som svarar mot den faktiska situationen
på industrisidan. Den koncentration av resurser, som från början
varit en förutsättning för programmet, måste befästas och föras vidare. Bl. a.
framstod det som rationellt att till ett enda företag sammanföra bränsleelementtillverkningen
hos atombolaget och ASEA. Med hänsyn till den stora
statliga satsningen på atomenergiutvecklingen bedömde jag det angeläget
att staten också fick möjlighet att delta i exploateringen av den tekniska
och kommersiella kapacitet som byggts upp.

Den principöverenskommelse som i juli 1968 ingicks mellan staten och
ASEA och som nu ersatts av ett konsortialavtal får ses mot bakgrund av de
överväganden jag här redovisat. Avtalet innebär en sammanslagning inom
ramen för ett särskilt bolag, Aktiebolaget ASEA-ATOM, av de resurser hos
atombolaget och ASEA som arbetar med utveckling och projektering av kommersiella
reaktortyper. Samgåendet gäller även tillverkning av bränsleelement.
ASEA-ATOM:s försäljning skall avse såväl den svenska marknaden
som utländska marknader. ASEA-ATOM kommer att överta pågående eller
avtalade leveranser från atombolaget och ASEA. Dessa leveranser avser
främst Oskarshamnsverket och det första aggregatet till Ringhals kraftstation
som statens vattenfallsverk nyligen beställt hos ASEA och Johnsonkoncernen.

I detta sammanhang kan det bli erforderligt att svenska staten ikläder
sig ett med ASEA delat borgensansvar för vissa förpliktelser som ASEAATOM
avses överta från dotterföretag till ASEA och för vilka ASEA f. n.
ensam gått i borgen. Jag har tidigare redovisat vilka borgensåtaganden det
här kan bli fråga om. Riksgäldsfullmäktige bör bemyndigas att för svenska
staten teckna en med ASEA till hälften delad borgen för ifrågavarande förpliktelser,
allt i den utsträckning Kungl. Maj :t bedömer det erforderligt vid
ASEA-ATOM:s övertagande av förpliktelserna. I fråga om ASEA:s borgensåtagande
gentemot staten för ersättning på grund av atomskada kan en
jämkning av ASEA:s nuvarande ansvar till hälften bli aktuell. Det torde få
ankomma på Kungl. Maj :t att meddela behövliga föreskrifter med anledning
av detta åtagande.

ASEA-ATOM kommer att ha egna resurser för projektering, produktutveckling,
konstruktion, projektledning och marknadsföring. Dessa resurser

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1968

kommer att övertas från ASEA och atombolaget, liksom tillverkningsresurser
för bränsleelement. När det gäller reaktorer torde ASEA-ATOM däremot
inte i större omfattning komma att ägna sig åt egen tillverkning utan väsentligen
basera sina leveranser på underleverantörer.

ASEA-ATOM avses träda i verksamhet den 1 januari 1969. Bolaget skall
ha ett aktiekapital av 60 milj. kr., varav ASEA och staten äger vardera hälften.
Staten skall för sina aktier erlägga en överkurs av 60 %, dvs. 18 milj.
kr. utöver pari värdet 30 milj. kr. Denna överkurs har räknats fram på grundval
av en bedömning av de värden av olika slag som från båda sidorna tillförs
bolaget. Vidare har skapats förutsättningar för att tillgodose ASEA:s önskemål
om att låta ASEA-ATOM ingå i ASEA:s koncernbalansräkning, vilket
från marknadsföringssynpunkt bedömts angeläget. Detta har skett genom
att, medan ordförandeskapet i styrelsen alternerar mellan de båda aktieägarna,
ASEA tillförsäkrats rätt att utse ordförande på bolagsstämma. Å
andra sidan har i avtalet tagits in en bestämmelse om att vissa väsentliga
frågor kräver enighet mellan aktieägarna.

Enligt min mening utgör en förening av de resurser hos atombolaget och
ASEA som arbetar med utveckling och projektering av kommersiella reaktortyper
en logisk konsekvens av det nära samarbete som redan äger rum.
Genom avtalet kommer rationaliseringsvinster att kunna uppnås och de betydande
resurser på reaktor- och bränsleområdet som nu finns i vårt land
att kunna utnyttjas effektivt.

Avtalet innebär även en lösning av frågan om den kommersiella exploateringen
på ett område där den industriella verksamheten baseras på stora
statliga utvecklingsinsatser. Genom den samarbetsform som här valts ges
staten ett starkt medinflytande och tillförsäkras samtidigt en betydande del
av det framtida ekonomiska utbytet av verksamheten. Ett engagemang i det
förestående exploateringsskedet kan mot bakgrund av den förväntade marknadsutvecklingen
på lång sikt bedömas som företagsekonomiskt motiverat
för statens del. Den industriella verksamheten på atomenergiområdet kommer
vidare såväl genom sin volym som genom utnyttjandet av avancerad
teknik att få stor industripolitik betydelse. Av dessa skäl är en fördjupad
samverkan mellan staten och industrin på detta område önskvärd.

Jag övergår härefter till vissa frågor rörande den fortsatta verksamheten
inom atombolaget som tas upp i konsortialavtalet och ett jämsides härmed
ingånget avtal mellan staten och bolaget. Av bolagets nuvarande resurser
berörs huvudsakligen utrustning och personal vid bränsleelementfabriken i
Stockholm samt viss projekteringspersonal. Enligt konsortialavtalet åtar sig
staten att verka för att bolagets övriga resurser, främst vid forskningsstationen
i Studsvik, kan stödja svensk industris kommersiella verksamhet på
atomenergiområdet. I enlighet härmed kommer bolaget även i fortsättningen
att bedriva reaktor- och bränsletekniskt utvecklingsarbete. Bolagets resurser
kommer att stå till förfogande för såväl ASEA-ATOM som andra svenska

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1968

företag med intresse för att ta upp tillverkning av reaktorer, bränsle eller
komponenter. Även kraftindustrin och andra intressenter kommer liksom
nu att kunna utnyttja atombolagets erfarenheter i olika avseenden på konsultbasis.

Avtalet med ASEA förutsätter att industrins utnyttjande av atombolagets
resurser sker i form av betalda uppdrag enligt nuvarande dehiteringsgrunder.
Dessa innebär, såvitt avser uppdrag från svenska industriföretag, att
den övervägande delen av bolagets kostnader för uppdragen ersätts. Denna
finansieringsprincip torde komma att tillämpas på alla sådana arbeten inom
bolaget som står i direkt samband med nytillkommande kommersiella projekt.
Även i fråga om bolagets eget basteknologiska arbete på reaktorer och
bränsle av nuvarande typer anser jag att en så långt möjligt ökad industrifinansiering
bör eftersträvas.

Som nämnts avses ASEA-ATOM påbörja verksamheten den 1 januari
1969. Detta får vissa konsekvenser för atombolaget redan under innevarande
budgetår, främst till följd av att bolagets bränsleelementtillverkning helt
övergår till ASEA-ATOM. Vidare planerar bolaget att successivt föra
över huvuddelen av den återstående verksamheten i Stockholm till forskningsstationen
i Studsvik. Det anslag till atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget
Atomenergi, som anvisats för innevarande budgetår, bör vid behov
få las i anspråk för ändamål som sammanhänger med denna omläggning av
bolagets verksamhet.

Avtalet med ASEA förutsätter att ASEA-ATOM, liksom andra intressenter,
får möjlighet att inom ett särskilt programråd delta i utformningen av
atombolagets utvecklingsprogram på reaktor- och bränsleområdet. Avsikten
är att härigenom få till stånd en effektiv industriell medverkan vid utformningen
även av den verksamhet inom bolaget som inte sker i form av uppdrag.
Programrådet bör träda i funktion redan vid ingången av år 1969 så
att det som rådgivande organ till bolagets styrelse kan medverka vid den
närmare utformningen av arbetsprogrammet såväl för budgetåret 1969/70
som för kommande budgetår.

Genom att staten med bildandet av ASEA-ATOM inleder ett direkt samarbete
med den ledande industriintressenten kommer atombolagets ställning
som samarbetsorgan mellan staten och industrin att förändras. Vidare kommer
tillskapandet av ett programråd att innebära en till den nya situationen
anpassad form för den tillverkande industrins och kraftindustrins inflytande
över verksamheten inom bolaget. Med hänsyn härtill synes de enskilda
intressenternas deltagande i bolaget som aktieägare med därav följande representation
i bolagets styrelse förlora sin ursprungliga betydelse. Jag torde
få återkomma till dessa frågor i ett senare sammanhang.

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att
Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1968

1. bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna ett konsortialavtal
mellan staten och ASEA i huvudsak efter de riktlinjer
jag anfört,

2. bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna ett avtal mellan
staten och Aktiebolaget Atomenergi i huvudsak efter de riktlinjer
jag anfört,

3. till Teckning av aktier i Aktiebolaget ASEA-ATO!1/ på
kapitalbudgeten på tilläggsstat I för budgetåret 1968/69 under
fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag
av 48 milj. kr.,

4. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att i överensstämmelse
med vad jag anfört ikläda staten garanti för
fullgörandet av vissa förpliktelser, som ASEA-ATOM övertar
från dotterföretag till ASEA.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680549