Kungl. Maj:ts proposition nr 75 (Proposition 1943:75)

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

Nr 75.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående lån för ombyggnad
av lastautomobiler för bruk med personbilsringar
m. m.; given Stockholms slott den 5 februari
1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkliushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Axel Gjöres.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 5 februari 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Peiirsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres,
Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finans-,
jordbruks- och handelsdepartementen anför chefen för folkhushållningsdepartementet,
statsrådet Gjöres.

Genom beslut av 1932 års riksdag (prop. nr 212; r. skr. nr 158) inrättades
lånefonden för inköp av gasgeneratorer för motordrift. Såsom kapital för
fonden anvisades för budgetåret 1932/33 under utgifter för kapitalökning,
statens utlåningsfonder, ett reservationsanslag av 200 000 kronor. 1933 års
riksdag anvisade för budgetåret 1933/34 såsom kapitalökning för fonden
ytterligare ett reservationsanslag å 500 000 kronor, vilket anslag emellertid
icke kommit att användas för med fonden avsett ändamål. För att under
nu rådande kris med dess svårigheter att erhålla flytande bränsle underlätta
övergången till gasgeneratordrift har genom beslut av 1939, 1910 och
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 75. 1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

1941 års riksdagar lånefonden tillförts ytterligare anslag å tillhopa
21 500 000 kronor.

Gällande bestämmelser rörande erhållande av lån från fonden återfinnas
i kungörelsen den 10 november 1939 (nr 804), vilken i vissa delar ändrats
genom kungörelsen den 11 oktober 1940 (nr 865). Enligt dessa kungörelser
må lån från fonden utlämnas för inköp av gasgeneratorer för motordrift
med inhemskt bränsle att, för användning inom landet, monteras å automobil,
traktor eller annan mobil eller stationär motor. Lån kan erhållas till
belopp, motsvarande högst 80 % av den sammanlagda verkliga kostnaden
för anskaffande av gasgenerator med tillbehör, för anordningarnas anbringande
samt för erforderliga ändringsarbeten å fordon eller motor, dock
högst 2 000 kronor. Det ankommer på kommerskollegium att, sedan kristidsstyrelse
yttrat sig över låneansökning, pröva densamma, bestämma om
säkerhet skall ställas samt om beskaffenheten därav ävensom utbetala beviljat
lån. Lån är amorteringsfritt under sex månader från första lyftningsdagen
och skall sedan återbetalas med en tiondel varje kvartal till dess hela
lånebeloppet guldits. Ränta å lånet utgår med 3 % om året.

Den 3 oktober 1941 uppdrog Kungl. Majit åt statens trafikkommission att
verkställa undersökning rörande reglering av motorfordonstrafiken m. m.
Samtidigt därmed bemyndigade Kungl. Majit mig att utse särskilda sakkunniga
att biträda vid undersökningen. Vid anmälan av detta ärende anförde
jag, att undersökningen icke borde begränsas till den rent trafiktekniska
sidan av problemet utan även avse, bland annat, huruvida tekniska
förändringar av fordonen kunde leda till besparingsåtgärder.

Med anledning av förenämnda utredningsuppdrag överlämnade trafikkommissionen
med eget utlåtande den 16 mars 1942 ett av särskilda, av
kommissionen tillkallade utredningsmän utarbetat betänkande med utredning
och förslag beträffande åtgärder för utnyttjande av personbilsringar
för godstransporter jämte ett av industrikommissionen avgivet yttrande över
detta betänkande. Vid detta ärendes behandling inom trafikkommissionen
hade deltagit de jämlikt Kungl. Majits förut omförmälda bemyndigande av
mig utsedda sakkunniga.

I sitt betänkande angåvo trafikkommissionens utredningsmän förutsättningarna
för genomförandet av ett program, omfattande ombyggnad av lastbilar
till boggisystem, och framhöllo därvid, att vid fullt utnyttjande av
tillgängliga resurser för tillverkning och montering en snabb ombyggnad
skulle kunna ske av 6 000 tvåaxlade lastbilar till treaxlade, därvid bakre
hjulaxeln skulle utbytas mot en tvåaxlad boggianordning för bruk av personbilsringar,
närmast av dimensionen 6,00—16". Utredningsmännen framhöllo
även önskvärdheten av att åtgärder vidtoges i syfte att stimulera lastbilägarnas
intresse för sådan ombyggnad. Såsom åtgärder av särskild betydelse
för ombyggnadsprogrammets genomförande i praktiken anfördes

Kungl. Majda proposition nr 75.

bland annat, att bilägarna garanterades tilldelning av driftförnödenheter för
viss tid samt att staten genom låneunderstöd enligt de grunder som tilllämpades
vid bilparkens omställning till gengasdrift satte bilägarna ekonomiskt
i stånd att genomföra ombyggnaden.

Beträffande frågan om statligt låneunderstöd för ombyggnad av lastbilar
till boggisystem anförde industrikommissionen i sitt förut omnämnda yttrande
över betänkandet följande:

Lastbilar, vilkas användningsområde kan undergå hastig förändring, böra

1 regel icke komma i fråga för ombyggnad, varför de flesta lastbilar i yrkesmässig
trafik komma att falla utanför det föreslagna ombyggnadsprogrammet.
Den kategori av lastbilar som bäst lämpar sig för ombyggnad består
sålunda till största delen av s. k. firmabilar. Kommissionen anser sig kunna
förutse, att några svårigheter att lösa de ekonomiska frågorna i samband
med ombyggnaden som regel icke böra behöva uppstå. Något behov av statlig
låneverksamhet torde därför icke förefinnas vid ombyggnadsprogrammets
genomförande.

Trafikkommissionen uttalade i sitt förenämnda utlåtande, att den ur skilda
synpunkter önskvärda övergången till gummidäck av mindre dimensioner
borde ske så snabbt som möjligt. I syfte att stimulera lastbilägarna att företaga
ombyggnad av sina fordon hemställde kommissionen därför om bemyndigande
att garantera innehavare av lastbilar, som tillverkats eller ombyggts
för användning av personbilsdäck, att de, därest exceptionella förhållanden
ej till annat föranledde, skulle tilldelas smörjolja för tiden till den 1 oktober
1943. Kommissionen föreslog även viss skattelättnad för lastbil, som försetts
med boggianordning för användning av personbilsringar. Då tillgång
på personbilsgummi utgjorde förutsättningen för att bilägaren över huvud
skulle kunna hålla sin vagn i drift, syntes detta förhållande vara tillräckligt
för att stimulera övergången i den utsträckning läget krävde. Kommissionen
kunde följaktligen icke biträda utredningsmännens förslag örn låneunderstöd
för ombyggnad av lastbilar till boggisystem. Vid sitt ställningstagande
härvidlag hade kommissionen även beaktat de konsekvenser, ett bifall till
önskemålet om ekonomiskt stöd i olika former skulle medföra för statsmakterna
i avseende å behandlingen av krav örn ekonomisk hjälp åt andra
näringsfång.

Med anledning av trafikkommissionens framställningar i berörda skrivelse
har Kungl. Majit dels bifallit kommissionens begäran att få garantera smörjoljetilldelning
till den 1 oktober 1943 och dels genom förordningen den
19 juni 1942 örn visst undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen den

2 juni 1922 (nr 200) om automobilskatt förordnat, att den skattefria delen
av tjänstevikten hos en på angivet sätt ombyggd lastbil skall höjas från
900 till 1 100 kilogram.

Trafikkommissionen har sedermera ställt i utsikt att, därest något oförutsett
icke komme emellan, den som på förut nämnt sätt bygger om sin bil

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

eller ersätter den med släpvagn med personbilsringar kan påräkna smörjoljetilldelning
intill utgången av september 1944 för den ombyggda bilen,
respektive släpvagnen.

I skrivelse den 27 januari 1943 har trafikkommissionen ånyo upptagit
frågan om statlig låneverksamhet i syfte att underlätta ombyggnad av lastbilar
för användning av personbilsringar. Efter att inledningsvis ha erinrat
örn vad som tidigare förekommit i frågan har kommissionen anfört följande:

Erfarenheten har nu visat, att fortgången av den avsedda omställningen
ingalunda blivit den önskade. Härvid torde även svårigheter ha spelat in
för berörda bilägare att anskaffa för omställningen erforderliga medel.
Kostnaden för att förse en lastbil med boggianordning uppgår till omkring
3 000 kronor. En släpvagn av den största typ, som enligt gällande bestämmelse
kan ifrågakomma i kombination med lastbil av den vanligast förekommande
storleken, 3—31/2 ton, betingar en kostnad av cirka 3 500 kronor,
under det att kostnaden för en släpvagn med mindre lastförmåga ställer
sig lägre. Då det i nuvarande försörjningsläge i fråga om lastbilsringar
framstår såsom särskilt angeläget att i snabbare takt än hittills få till stånd
en övergång till personbilsdäck beträffande ett numerärt större antal fordon
än det tidigare angivna antalet av 6 000, tala goda skäl för att vederbörande
fordonsägare erhålla ett ekonomiskt stöd i form av lån för ifrågavarande
ändamål, vilket stöd lämpligen synes kunna givas med anlitande
av lånefonden för inköp av gasgeneratorer för motordrift. Denna fond
lärer utan ny kapitalinsats kunna stå till förfogande för ändamålet. Till
denna fond har hittills anvisats sammanlagt ett belopp av 21 700 000 kronor.
Av detta belopp utestå för närvarande i lån omkring 10 000 000 kronor.
Det disponibla beloppet utgör alltså omkring 11 000 000 kronor.

Kommissionen har hemställt, att Kungl. Majit måtte utverka bemyndigande
av riksdagen att vidtaga sådana jämkningar i gällande bestämmelser
för erhållande av lån från nämnda fond, att lån må kunna medgivas
även för inköp av personbilsboggi eller släpvagn.

Över trafikkommissionens sistnämnda framställning lia utlåtanden avgivits
av statskontoret, kommerskollegium, statens priskontrollnämnd samt
industri-, livsmedels- och bränslekommissionerna.

Statskontoret har förklarat sig icke hava något att erinra mot förslaget,
att ekonomiskt stöd lämnas lastbilägare, vilka på grund av bristen på lastbilsdäck
ämna förse sina fordon med boggianordning eller inköpa släpvagn,
och har även funnit lämpligt, att detta stöd lämnas i form av lån ur lånefonden
för inköp av gasgeneratorer för motordrift. Vad lånevillkoren angår
har ämbetsverket föreslagit, att samma ränte- och amorteringsvillkor och
samma bestämmelser rörande säkerhet böra föreskrivas för de nya lånen
som för gasgeneratorlånen. Maximibeloppet för lån av ifrågavarande slag
torde böra höjas med hänsyn till låneobjektets värde och redovisningen av
lånen bör ske utan sammanblandning med gasgeneratorlånen.

Kommerskollegium har i sitt utlåtande till en början lämnat följande uppgifter
rörande lånefonden för inköp av gasgeneratorer:

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

Till lån ur gasgeneratorlånefonden har hittills beviljats medel till ett
sammanlagt belopp av 21 700 000 kronor. Härav har 15 350 000 kronor
investerats i fonden, medan 6 350 000 kronor kvarstå som reservation till
budgetåret 19-12/43. Sedan Kungl. Majit den 10 november 1939 fastställt
ändrade bestämmelser för lånefonden (nr 804) bar kollegium intill den 31
december 1942 utlämnat 8 947 lån till ett sammanlagt belopp av 16 427 575
kronor för inköp av 9 503 gasgeneratorer, varav 5 771 varit avsedda för
lastbilar och 1 119 för traktorer. Lånefondens ställning sistnämnda dag
framgår av följande sammanställning:

Beviljade anslag .................................. kr. 21 700 000: —

Avgår: Avskrivningar .............. kr. 3 312:19

Osäkra fordringar ......... » 35 185:32 » 38 497:51

Kronor 21 661 502: 49

............... kr. 10 227 989:27

............... » 25:95

kr. 5 083 487:27

» 6 350 000:— » 11 433 487:27

Kronor 21 661 502: 49

Den 1 januari 1943 fanns sålunda för ytterligare utlåning disponibelt ett
belopp av i runt tal 11 430 000 kronor.

Under åren 1940 och 1941 utlämnade kollegium lån för anskaffande av
4 710 respektive 4 425 gasgeneratorer. För år 1942 uppgick motsvarande
antal till 261, varav 255 utgjordes av aggregat till traktorer.

I anslutning härtill har kollegium anfört:

I vilken utsträckning lånefonden under år 1943 kan komma att behöva
tågås i anspråk för anskaffande av gasgeneratorer låter sig för närvarande
med säkerhet icke överblicka. Anledning finnes dock knappast antaga, att
utlåningen nämnvärt skall komma att överstiga 1942 års. Även om emellertid
i viss utsträckning så skulle bliva förhållandet, kommer lånefondens
disponibla medel under innevarande år antagligen att betydligt öka, enär
kapitalåterbäringen för närvarande uppgår till minst 400 000 kronor per
månad. För tillgodoseende av de av trafikkommissionen uttalade önskemålen
beräknar sålunda kollegium att det under innevarande år kommer
att stå till förfogande ett belopp av i runt tal 15 000 000 kronor, vilket
skulle möjliggöra en utlåning av 7 500 lån å 2 000 kronor. Enligt av trafikkommissionen
under band inhämtade uppgifter lär dock ett så stort antal
lån knappast behöva ifrågakomma.

Vid utlåtandet bar kommerskollegium fogat förslag till erforderliga ändringar
i kungörelsen om lån från gasgeneratorlånefonden. Beträffande
detta förslag bar kollegium framhållit följande:

Kollegium har utgått från att den föreslagna utlåningen lämpligen borde
kunna ske efter samma villkor och bestämmelser, som varit gällande i
fråga om lån för inköp av gasgeneratorer för motordrift. Någon ändring
i fråga örn högsta lånebelopp, räntesats eller återbetalningstid bar sålunda
av kollegium icke föreslagits. Kollegium bar dock, på grund av hittills
vunna erfarenheter i fråga örn låneverksamheten, baft under övervägande
att nu föreslå en kortare återbetalningstid, än vad som för närvarande kan

Utlånta medel ...........

Förskjutna lånepåkostnader

Kontant behållning .......

Reservation ..............

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

komma i fråga, innebärande att den amorteringsfria tiden minskades från
sex till fyra månader och att återbetalningen skedde med en tiondel av
lånebeloppet varannan månad mot nu var tredje. Härigenom skulle den
totala återbetalningstiden förkortas från tre till två år. En sådan förändring
skulle emellertid för låntagarna otvivelaktigt komma att medföra en
ökad belastning. Med hänsyn till de förhållandevis dryga kostnader dessa
jämväl i övrigt hava att vidkännas för upprätthållande av den under nuvarande
krisläge betydelsefulla lastbilstrafiken, har kollegium icke ansett
sig böra framlägga förslag i sådan riktning.

Kollegium har slutligen påpekat, att, därest den här föreslagna utökade
långivningen skulle komma till stånd, kollegium antagligen komme att i
icke ringa utsträckning behöva tillföras ytterligare arbetskraft.

Statens priskontroll nämnd har anfört följande:

Trafikkommissionens förslag är givetvis ur försörjningssynpunkt, då det
gäller att på allt sätt minska användningen av den begränsade tillgången
på lastbilsringar, värt allt beaktande och måste ur den synpunkten av
nämnden livligt tillstyrkas. Nämnden kan dock icke underlåta framhålla,
att det framlagda förslaget om att för ändamålet ställa lånemedel till förfogande
visserligen underlättar en övergång till användning av personvagnsdäclc
men på intet vis löser det i samband därmed uppkommande
ekonomiska problemet. Trafikkommissionen har ansett sig kunna garantera
oljetilldelning för dessa lastbilar, som utrustas med personbilsringar,
till och med den 1 oktober 1944 eller för en tidsperiod fran färdigställandet
av cirka l1/» år. Därest det ej läte sig göra att väsentligt nedbringa kostnaden
för inköp och montage av dylik boggianordning, vilken nu beräknas
till omkring 3 000 kronor, och denna kostnad skall amorteras under angiven
garantitid, skulle detta avsevärt förändra kalkylen för gällande maximitaxa
för lastbilar. Enligt uppgift ha lasttrafikbilägarna för avsikt att
på denna grund begära ett visst tillägg per timme. En dylik förändring av
lastbilstaxan skulle, om den bleve nödvändig, få ganska vittgående konsekvenser
och kan direkt påverka prissättningen å ett flertal varor. För
exempelvis den viktiga bränslevedförsörjningen torde visserligen personbilsboggier
svårligen kunna komma till användning men väl släpvagnar,
utrustade med personbilsringar, vilka ju beräknas draga en kostnad av
3 500 kronor. Nämnden måste därför på det kraftigaste understryka nödvändigheten
av att i samband med lösningen av detta transportproblem
även söka ordna den ekonomiska sidan av saken.

Inom nämnden ha förhandlingar upptagits i avsikt att söka nedbringa
kostnaden för ifrågavarande boggianordning. Detsamma gäller örn kostnaden
för personbilsgummit, där man genom clearingförfarande vill söka
ernå en utjämning. Överläggningar angående åtgärder i sådant syfte ha
förts mellan nämnden, trafikkommissionen och industrikommissionen. En
avsevärd kostnadsökning kan dock icke undvikas, även örn dessa förhandlingar
och överläggningar ge resultat i kostnadssänkande riktning. Huruvida
en taxeökning kan komma att visa sig ofrånkomlig på grund av denna
kostnadsökning, kan nämnden för närvarande icke med säkerhet bedöma.
Då det av trafikkommissionen framlagda förslaget örn beredande av vissa
lånemöjligheter i varje fall kommer att minska belastningen på lastbilägarna
och därmed minska behovet av taxehöjning, tillstyrkes detsamma.

Kungl. Ma]:ts proposition nr 75.

Statens industrikommission har i sitt utlåtande inledningsvis erinrat om
vad kommissionen anfört i sitt yttrande över det av trafikkommissionens
sakkunniga framlagda betänkandet och i anslutning därtill påpekat, att
ombyggnad av lastbilar icke kommit till stånd i den utsträckning, som avsetts
vid tiden för betänkandets avgivande, vilket närmast hade sin grund
i att ombyggnadskostnaderna visat sig uppgå till dubbelt så stort belopp
som man räknat med. Försörjningsläget beträffande lastbilsringar hade
nu blivit så beträngt, att ombyggnad oundgängligen måste företagas av
ett betydligt större antal lastbilar än 6 000, därest lastbilstrafiken skulle
kunna upprätthållas i önskvärd utsträckning, och att därför även lastbilar
i yrkesmässig trafik måste komma i fråga för ombyggnad. Det av kommissionen
tidigare anförda skälet mot att sistnämnda bilar skulle ombyggas,
nämligen att de ofta utförde transporter under besvärliga vägförhållanden,
ägde icke längre giltighet sedan lastbilar försedda med personbilsboggi
vid företagna prov visat sig väl kunna utföra transporter även å
mycket dåliga vägar. Enär ägarna av lastbilar i yrkesmässig trafik enligt
kommissionens mening i stor utsträckning torde sakna ekonomiska möjligheter
att själva låta bygga örn sina fordon men sådan ombyggnad på alla
sätt borde underlättas, har kommissionen tillstyrkt förslaget om statslån
för ombyggnad av lastbilar.

Jämväl statens livsmedelskommission har tillstyrkt förslaget. I detta hänseende
har kommissionen anfört huvudsakligen följande:

Enligt vad livsmedelskommissionen har sig bekant kommer trafikkommissionen
att förelägga så gott som samtliga innehavare av lastbilar att,
vid äventyr av trafiktillståndets indragning, före den 1 april 1943 installera
personbilsboggi (eller släpvagn) på bilarna. I vad angår sådana bilar, som
komma till användning för livsmedelstransporter, är det ur försörjningssynpunkt
mycket angeläget, att dessa förelägganden i största utsträckning
efterkommas så att något avbrott i intransporterna icke behöver befaras.
Med hänsyn till de relativt höga kostnaderna för inköp av boggi är det
emellertid sannolikt, att bilägarna i många fall skola vara ovilliga att verkställa
en ombyggnad. Erfarenheten från den gångna liden har ju också
visat, att den av trafikkommissionen avsedda omställningen hittills försiggått
i mycket långsam takt. Såsom trafikkommissionen framhållit, torde
härtill ha medverkat svårigheten för åtskilliga bilägare att anskaffa erforderliga
medel för inköp av boggi. Det har för livsmedelskommissionen
upplysts, att många av de bilägare som verkställa transporter på livsmedelsområdet
befinna sig i små ekonomiska omständigheter och ofta kämpa
med ekonomiska svårigheter av olika slag. Det synes därför synnerligen
önskvärt, att från statsmakternas sida stödåtgärder vidtagas i syfte att förhindra
att lastbilsinnehavarna i någon större utsträckning ställa in sina
bilar i stället för att bygga örn dem i enlighet med trafikkommissionens
föreläggande. I

I sitt utlåtande över trafikkommissionens framställning har statens
bränslekommission inledningsvis framhållit, att verksamma åtgärder måste

Kungl. Majlis proposition nr 75.

vidtagas för en rationell hushållning med våra knappa tillgångar på bilgummi
och att en betydelsefull åtgärd därvidlag är att utnyttja personbilsringar
för vissa lastbilstransporter. Kommissionen har därefter var för sig
behandlat de båda utvägar som i sådant avseende stå till buds, nämligen att
förse lastbilarna med boggianordningar för personbilsringar och att använda
lastbil jämte släpvagn, försedd med dylika ringar.

Boggianordningen har av bränslekommissionen betecknats såsom en av
kristiden föranledd nödfallsåtgärd, som är till fördel ur den synpunkten, att
den medger utnyttjande av personbilsringar å samtliga lastbilar, men som å
andra sidan är förenad med så stora olägenheter, att den icke torde komma
att bibehållas då normala tider åter inträda. Bland olägenheterna har kommissionen
påpekat de höga anskaffningskostnaderna samt ytterligare framhållit,
att boggiförsedda bilar icke lämpa sig för trafik å dåliga vägar, enär
ojämnheter i vägbanan åstadkomma alltför stora påkänningar på den dragande
boggiaxeln, varjämte ett onormalt gummislitage uppstår. Vidare torde
vid färd å smala vägar uppkomma svårigheter med manövreringen, särskilt
vid vändning. Kommissionen har funnit boggibilar som regel icke vara lämpliga
för bränsletransporter. Med hänsyn till angelägenheten av att förbrukningen
av lastbilsringar under nuvarande krisläge nedbringas har bränslekommissionen
emellertid, oaktat de påtalade olägenheterna med boggisystemet,
tillstyrkt trafikkommissionens förslag örn beviljande av lån för ombyggnad
av lastbilar till detta system.

Beträffande frågan om beviljande av lån för inköp av släpvagnar med
personbilsringar har bränslekommissionen framhållit att, om boggianordningar
kunde betecknas såsom en kristidsprodukt, detta däremot icke kunde
sägas örn släpvagnarna. Dessa erbjöde fördelar, vilka icke vore speciellt betingade
av rådande krisläge, och torde därför även efter kriget komma att
befinnas lämpliga ur ekonomisk synpunkt. Sedan Kungl. Majit anvisat medel
för ändamålet hade kommissionen företagit provning och demonstration
av släpvagnar vid bränsletransporter, varvid släpvagnarnas lämplighet för
detta ändamål bekräftats. I samband med proven hade kommissionen under
samverkan med bränslekontoren bedrivit upplysnings- och propagandaverksamhet
för användning av släpfordon, bland annat genom artiklar i ortspressen.
Intresset för anskaffande av släpfordon hade stimulerats genom de
sålunda vidtagna åtgärderna och ett flertal företag, huvudsakligen sådana
som utförde transporter för egen räkning, hade inköpt släpvagnar. Det hade
emellertid visat sig, att innehavare av trafiktillstånd dragit sig för att anskaffa
släpvagnar. Rörande orsaken härtill har kommissionen anfört
följande:

Enligt vad kommissionen inhämtat är det ej betänkligheter i fråga om
släpvagnarnas tekniska lämplighet — denna har tvärtom vitsordats — som
orsakat trafikbilägarnas obenägenhet utan denna torde ha annan grund. Sålunda
måste den trafikutövare, som vill insätta en släpvagn, underkasta sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

det i förordningen om yrkesmässig antomobiltrafik föreskrivna omständliga
ansökningsförfarandet. Då det gäller insättande av släpvagn för vissa
bränsleprodukter skall visserligen ansökningen, därest den avser vagnens
användande under en tid av högst sex månader, behandlas mera summariskt
enligt beslut av Kungl. Majit den 14 augusti 1942. Ovissheten örn huruvida
ett dylikt tillstånd efter utgången av de sex månaderna kan förnyas
och den omständigheten att tillståndet endast gäller bränsletransporter, vilka
vid normala förhållandens inträde kanske icke kunna påräknas, har emellertid
gjort att trafikutövarna ansett det vanskligt att anskaffa släpvagn.

Bränslekommissionen har i anslutning härtill erinrat om en av trafikkommissionen
hos Kungl. Majit gjord framställning bland annat om rätt för
innehavare av yrkesmässig beställningstrafik att utan ansökan för en tid av
tre år i trafiken insätta släpfordon för godsbefordran. En dylik åtgärd
skulle säkerligen verksamt bidraga till ökad anskaffning av släpvagnar.

Förslaget örn beviljande av lån för anskaffande av släpvagnar har tillstyrkts
av bränslekommissionen, som i detta avseende anfört följande:

Ytterligare åtgärder för stimulerande av anskaffningen av släpvagnar
torde emellertid vara erforderliga. Många lastbilägare torde ha svårighet
att finansiera inköpet av släpvagn. Särskilt torde härvidlag böra beaktas att
de tidigare fått vidkännas kostnader för montering av gengasaggregat. Med
hänsyn härtill synes det välbetänkt, att lånemöjligheter beredas deni. Sådana
möjligheter synas ur de synpunkter, bränslekommissionen har att företräda,
böra stå till buds icke blott i de fall, då släpvagnen är avsedd att ersätta
en lastbil och sålunda frigör lastbilsgummi, utan även i de fall, då anskaffandet
av en släpvagn befinnes påkallat för att höja lastkapaciteten hos
den för bränsletransporter förefintliga vagnparken.

I anslutning härtill vill jag nämna, att ingenjören R. S. Forsstedt inkommit
med en skrift i ämnet, däri han föreslår att lån må kunna lämnas även
för anskaffning av s. k. påhängsvagnar, försedda med personbilsringar.

Vårt lands försörjningsläge beträffande gummiprodukter har på grund av Departementsden
avbrutna importen av rågummi blivit alltmera kritiskt. Viss import av chefenersättningsgummi,
s. k. buna, har emellertid kommit till stånd. Även örn
denna import, vilken endast skett i begränsad omfattning, har medfört någon
förbättring i läget, äro utsikterna att nödtorftigt kunna tillgodose behovet
av olika gummiprodukter mycket ovissa. Lägets allvar framträder särskilt
i fråga örn försörjningen med bilgummi av grövre dimensioner. Med
tanke på vikten för hela vårt näringsliv av att godsbiltrafiken i görligaste
mån uppehälles framstår det därför såsom synnerligen angeläget att alla
tillgångar, som kunna uppdrivas för att tillgodose della ändamål, tagas i anspråk.
Inom landet finnas betydande mängder personbilsgummi, vilket icke
för närvarande kommer lill användning. Flt ianspråktagande av denna
gummitillgång för lastbilstrafiken skulle innebära, att densamma skulle
kunna hållas i gång betydligt längre än som skulle bliva möjligt örn endast

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

de befintliga tillgångarna på lastbilsgummi utnyttjades. De trafikreglerande
myndigheterna ha sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad på dessa förhållanden,
och sedan man under nästföregående år funnit, att det ur teknisk
synpunkt är möjligt att ombygga vissa typer av lastautomobiler för användning
med personbilsgummi genom att förse desamma med boggianordning,
ha föreskrifter meddelats, som syfta till att förmå enskilda företagare
akt verkställa sådan ombyggnad. Sålunda ha vissa lättnader genomförts i
beskattningen av lastautomobiler som ombyggts samt garanti utfästs för tilldelning
av smörjolja för vissa längre perioder för dylika lastautomobiler.

De vidtagna åtgärderna ha emellertid icke medfört ombyggnad av lastautomobiler
i sådan omfattning som man önskat. Till stor del torde detta,
såsom trafikkommissionen framhållit, ha sin grund i att vederbörande bilägare,
som i många fall åsamkat sig stora kostnader för fordonets anordnande
för gengasdrift, icke kunnat anskaffa erforderliga medel för ombyggnaden
till användning med personbilsgummi eller för anskaffning av släpvagnar
med personbilsringar. Med hänsyn till det aktuella försörjningsläget
beträffande lastbilsgummi är en övergång till personbilsgummi i snabbare
takt än hittills nödvändig. Då man knappast har anledning att vänta, att de
önskade resultaten kunna uppnås enbart med de åtgärder som hittills vidtagits
för att främja ett ökat användande av personbilsringar, synes statens
medverkan för vinnande av dessa syften böra vidgas att omfatta även ekonomiskt
stöd åt bilägarna. I likhet med myndigheterna förordar jag, att
fordonsägarna skola erhålla möjlighet att få lån på fördelaktiga villkor för
omställning av lastbil för användning med personbilsgummi eller för anskaffande
av släpvagn med personbilsringar. I den mån tekniska möjligheter
föreligga för användning av s. k. påhängsvagnar, böra lån stå till buds
även för anskaffande av sådana. Hinder bör ej föreligga mot att, där synnerliga
skäl föreligga, lån meddelas även sådana fordonsägare som redan
genomfört anordningar av här angivet slag.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att avsevärda medelstillgångar
å den tidigare inrättade lånefonden för inköp av gasgeneratorer för
motordrift för närvarande äro tillgängliga. Några större anspråk å medel
för utlämnande av lån till inköp av gengasaggregat torde, såsom kommerskollegium
framhållit, numera icke vara att vänta. Behovet av medel för lån
till inköp av personbilsboggis eller släpvagnar, vilket icke för närvarande
torde kunna närmare angivas, synes kunna tillgodoses av de å gasgeneratorlånefonden
tillgängliga och inflytande beloppen. Jag vill därför tillstyrka, att
denna fond må användas för detta ändamål.

De villkor och bestämmelser som gälla för lån för inköp av gasgeneratorer
för motordrift torde i stort sett kunna tillämpas även för de här
ifrågasatta lånen för inköp av personbilsboggis och släpvagnar. Således
synas lånebeloppen icke böra utgå med högre belopp än 80 procent av
kostnaden för anskaffande och montering av erforderlig utrustning. Med
hänsyn till att kostnaderna för anskaffning av personbilsboggi eller släp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

vagn variera inom ganska vida gränser synes det emellertid få ankomma
på Kungl. Majit att bestämma, huruvida någon viss summa skall fastställas
som översta gräns för lånebeloppet. Ehuru det av kommerskollegium berörda
förslaget om att förkorta återbetalningstiden otvivelaktigt ur statens
synpunkter skulle innebära vissa fördelar, torde dock de hittillsvarande
reglerna för återbetalning av lån ur fonden alltjämt böra gälla, enär den ekonomiska
belastningen å låntagarna eljest torde bliva alltför betungande och
därigenom motverka syftet med låneverksamheten. Den modifikationen synes
dock böra genomföras, att den amorteringsfria tiden inskränkes, förslagsvis
till tre månader. Jämväl i övrigt torde Kungl. Majit böra äga befogenhet
att vidtaga erforderliga ändringar i lånevillkoren.

I anslutning härtill vill jag icke underlåta att i likhet med priskontrollnämnden
påpeka, att här ifrågavarande ombyggnader kunna komma att få
ofördelaktiga verkningar i prishänseende. Jag vill därför understryka vikten
av att kostnaderna i förevarande hänseende såvitt möjligt hållas nere. Särskilda
åtgärder i detta syfte äro under övervägande. Redan nu synes man
kunna utgå från att kostnaderna komma att hålla sig avsevärt lägre än tidigare
angivits. Tager man dessutom hänsyn till värdet av de lastbilsringar,
fordonsägaren kan tillgodoräkna sig, reduceras ytterligare fordonsägarens
utlägg.

Även om kostnaderna för ombyggnad av lastbilar eller anskaffning av
släpvagnar kunna väntas bliva minskade, utgöra dessa kostnader dock självfallet
för varje företagare en ekonomisk belastning, som drabbar mer eller
mindre hårt, beroende på den betydelse utförandet av transporter har för
företagaren. Enklast synes lättnad härutinnan kunna beredas fordonsägarna
genom att Kungl. Majit erhåller möjlighet att efterskänka någon del av beviljat
lån. Man torde i detta hänseende böra göra skillnad mellan företagare
som utnyttja sina fordon för körslor i icke yrkesmässig trafik, exempelvis
olika industrier, och företagare, vilkas huvudsakliga uppgift är att för
andras räkning utföra transporter i yrkesmässig trafik. I fråga om den
förra kategorien torde man med fog kunna göra gällande, att något efterskänkande
av lån av här avsedd art i regel icke är är erforderligt. Omställningskostnaderna
måste i dessa fall betraktas såsom en del av kostnaderna
för företagets drift i allmänhet. Hänsyn till omställningskostnaderna såsom
kostnadsförhöjande faktor bill’ således tagas endast i samband med eventuellt
förekommande prövning av företagets kostnadskalkyler i allmänhet. Därest
synnerliga skäl föreligga —- tx-ansportkostnaderna utgöra en osedvanligt hög
andel av driftkostnaderna i gemen, ömmande omständigheter eller andra
därmed jämförliga förhållanden —- bör eftergift med återbetalningen av lån
dock kunna ifrågakomma. Beti-äffande de fordonsägare som bedriva yrkesmässig
lastautomobiltrafik ligger saken annorlunda till. I sådana fall måste
kostnaden för ombyggnad till boggianordning eller anskaffande av släpvagn
helt bestridas av förtjänster av trafikutövningen, och svårigheter måste ofta
antagas uppstå för amorteiäng av lånen inom avsedd tid. I dylika fall synes

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

det därför skäligt att ett efterskänkande av viss del av lånet kan medgivas.
Jag förordar således, att efterskänkande till viss del av lån, som beviljats
för ombyggnad av lastbil till boggianordning eller anskaffande av släpvagn,
må, där så prövas skäligt, äga rum för ägare av fordon, som utnyttjas i
yrkesmässig trafik, samt för ägare av annan lastbil, därest synnerliga skäl
föreligga därtill. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga
föreskrifter för genomförande av här förordade åtgärder.

Efterskänkandet synes lämpligen böra verkställas så att, i samband med
lånets utbetalande, fordonsägaren på vissa villkor friskrives från betalningsskyldighet
för viss del av lånet. Denna del torde böra ställas i relation till
lånebeloppets storlek och icke i något fall få överstiga 750 kronor. Såsom
ett oeftergivligt villkor för att efterskänkande skall äga rum synes böra
fordras, att den ombyggda bilen eller nyanskaffade släpvagnen hålles i trafik
intill dess lånet — med avdrag för belopp som skänkts efter — blivit
återbetalt eller, om lånet återbetalas före utgången av fastställd amorteringstid,
intill dess denna tid förflutit. Därest bilen eller släpvagnen på grund av
omständighet, varöver fordonsägaren icke kan råda, icke längre kan hållas
i gång, bör dock det villkorligt efterskänkta beloppet ej återkrävas. I dylika
fall bör Kungl. Majit dessutom äga befogenhet att, därest ömmande omständigheter
föreligga, efterskänka vad som vid tiden för fordonets tagande
ur trafik kan återstå oguldet å lånet.

I händelse av bifall till här förordade riktlinjer för efterskänkande av lån
av ifrågavarande slag, kommer statsverket att åsamkas utgifter av icke obetydlig
storlek. Att med något större mått av säkerhet nu beräkna storleken
av statsverkets kostnader är givetvis icke möjligt. Från industrikommissionens
sida har framställts önskemål om att ytterligare omkring 6 000 lastautomobiler
böra omställas. Huru omställningen kommer att fördela sig på
bilar i icke yrkesmässig och yrkesmässig trafik kan icke med bestämdhet
angivas. Utgår man från att omkring 3 000 fordonsägare komma att få viss
del av lånen efterskänkta, skulle kostnaderna på grund av efterskänkta lån
kunna approximativt beräknas till i runt tal 2,25 miljoner kronor. Sedan det
visat sig till vilket belopp låneefterskänkanden kommit att ske, torde Kungl.
Majit framdeles få framlägga förslag om täckande av den härigenom uppkomna
förlusten för statsverket.

Såsom kommerskollegium påpekat är det sannolikt, att kollegium, åtminstone
under någon kortare tid, blir i behov av ökade arbetskrafter för att
kunna fullgöra de uppgifter som handhavandet av den nya låneverksamheten
kan komma att medföra för kollegium. Medel för bestridande av kostnaderna
härför torde få utgå från det under tionde huvudtiteln uppförda
förslagsanslaget Kommerskollegium: Särskilda kostnader för handläggning
av vissa låneärenden.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

dels att ur lånefonden för inköp av gasgeneratorer för
motordrift må enligt det anförda utlämnas lån för ombyggnad
av lastautomobiler för bruk med personbilsringar samt
för anskaffande av släpvagnar med sådana ringar,

dels ock att efterskänkande av sådana lån må äga rum i
enlighet med av mig i det föregående angivna riktlinjer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit
Konungen, att proposition av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Lindholm.