Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960 (Proposition 1960:74)

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

INr 14

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående oiss omorganisation
av lantmåteriväsendet och rikets allmänna
kartverk, m. m.; given Stockholms slott den 4 mars
1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen förordas vissa ändringar i fråga om lantmäteriets organisation
m. m. i syfte att effektivera verksamheten. Därvid har eftersträvats
att göra organisationen sådan att den smidigt medger förskjutningar
av arbetsinsatserna såväl i fråga om inriktning som beträffande lokalisering.
Genom rationaliseringsåtgärder åsyftas att ge lantmäteriorganisationen tillräcklig
kapacitet i förhållande till efterfrågan på dess tjänster.

Vad först beträffar lantmäteristyrelsen föreslås, att ett till lantmäteriets
distriktsorganisation nu hörande centralkontor för fotogrammetriska, beräkningstekniska
och fastighetstekniska uppgifter inordnas i styrelsen. I
fråga om länslantmäterikontoren förordas en ej oväsentlig utbyggnad av
kontorens personella resurser för arkivservice åt förrättningsorganisationerna.

Angående lantmäteriets distriktsorganisation framlägges förslag om en
viss begränsning av antalet lantmäteridistrikt. Samtidigt stärkes arbetskapaciteten
genom att alltför små förrättningsenheter undvikes. En ny indelning
av landet i högst 110 lantmäteridistrikt föreslås skola fastställas per
den 1 januari 1961. 1 betraktande av det stora behovet av fastighetsregleringar
avseende omarrondering och slorleksrationalisering på såväl skogsbrukets
som jordbrukets område förordas, att vid sidan av lantmäteridistrikten
skall finnas specialorganisationer för främst fastighetsreglerings 1

Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 74

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

uppgifter till det antal som tillgången på för uppgifterna lämplig personal
medger. Även för vissa andra uppgifter avses specialorganisationer kunna inrättas.
Det totala antalet specialorganisationer antages tills vidare komma
att uppgå till 35. I rationaliseringssyfte förordas vidare, att inom förrättningsorganisationerna
skall genomföras delegering av arbetsuppgifter från
lantmätare till mätningstekniker samt från sådana till annan biträdespersonal.

Härjämte föreslås vissa dispositioner i avsikt att i ej ringa mån förbättra
tillgången på biträdespersonal i kontorstjänst inom lantmäteriorganisationen.
Samtidigt framlägges förslag till vissa lönegradsförändringar för ett antal
tjänster i lantmäteriet tillhörande såväl lantmätar- som mätningsteknikersom
biträdeskategorierna. Ävenså må nämnas, att ett betydande belopp avses
att ställas till förfogande för anskaffande av tids- och arbetsbesparande
utrustning.

I propositionen förordas också vissa organisationsändringar vid rikets allmänna
kartverk. Dessa förslag avser i första hand den fotogrammetriska
verksamheten vid verket. Bland annat avses att den 1 juli 1961 en övergång
skall ske till en affärsmässig driftsform för sagda verksamhet samt en
sammanslagning av verkets fotogrammetriska byrå och beställningsavdelning.
Det föreslås även, att arbetet med upprättande av ekonomisk karta
över Kopparbergs län skall påbörjas under nästa budgetår samt att eu
kontinuerlig och systematisk flygfotografering av i princip hela landet skall
komma till stånd.

Spörsmålet om en sammanföring i någon form av rikets allmänna kartverk
och lantmäteriet anses böra anstå till dess den i 1960 års statsverksproposition
omnämnda utredningen berörande rationaliseringsorganen på
jordbrukets och skogsbrukets områden slutförts. Samverkan lantmäteriet
och kartverket emellan avses dock att komma till stånd i ökad utsträckning
i fråga om vissa fotogrammetriska och geodetiska arbetsuppgifter.
Bland annat uttalas, att vid kartverket bör inrättas ett arkiv för material
från geodetiska mätningar och att vid länslantmäterikontor skall deponeras
fotogrammetriskt bildmaterial m. m. så att dessa kontor skall kunna fungera
som beställningscentraler vid rekvisition av sådant material från myndigheters
och enskildas sida.

I propositionen äskas medel för nästa budgetår beträffande till lantmäteri-
och kartväsendet hänförliga anslag. Härvid förordas en med i runt
tal 1 790 000 kronor ökad medelsanvisning, varav omkring 1 040 000 kronor
belöper på kostnadsändringar av automatisk karaktär. Samtidigt underställes
riksdagen förslag om principer för en ny lantmäteritaxa.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7-i år 1960

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
''i mars 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor angående viss
omorganisation av lantmäterivåsendet och rikets allmänna kartverk m. in.
samt anför följande.

I. Inledning

Genom beslut den 29 juni 1956 bemyndigade Kungl. Maj :t dåvarande
statsrådet Hjalmar Nilsson att tillkalla högst sju sakkunniga för att verkställa
utredning rörande organisationen av den av lantmäteriväsendet och
rikets allmänna kartverk bedrivna verksamheten.

Jämlikt nämnda bemyndigande tillkallades den 2 juli 1956 såsom sakkunniga
landshövdingen B. A. Fallenius, ordförande, ledamöterna av riksdagens
andra kammare hemmansägaren B. F. Jansson och fiskaren H. S.
Levin, dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare bokhållaren J.
G. Löfroth, överdirektören J. B. Lundgren samt numera överdirektören K.
A. Lindbergson. Den 5 november 1956 tillkallades såsom ytterligare sakkunnig
numera generaldirektören L. öjborn, vilken tidigare varit förordnad
som expert hos utredningen.

De sakkunniga, som antagit namnet 1956 års lantmäterikoinmitté, bär
den 15 september 1959 avlämnat betänkande angående lantmåteriväsendets
och kartverkets organisation (SOU 1959: 30).

över betänkandet har -— i vissa fall efter hörande av underlydande och
andra organ -— remissyttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,
statens sakrevision, lanlmäteristyrelsen, rikets allmänna kartverk,
byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, domänslyrelsen, chefen
för försvarsstaben, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
samtliga länsstyrelser, statens organisationsnämnd, kompetensutredningen,
Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Sveriges
lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges skogs -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

ägareförbund, Svenska kommunal-tekniska föreningen, Airborne Mapping
Ltd AB, Sveriges lantxnätareförening, Lantmäteriteknikernas riksförening,
Föreningen Kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten, Lantmäteriets
arkivförening, Rikets allmänna kartverks tjänstemannaförening samt
Rikets allmänna kartverks personalförening. I anledning av betänkandet har
vidare skrifter inkommit från Svenska arkitekters riksförbund; Oskarshamns
stad; Broby kommun; Klippans köping m. fl. kommuner inom Klippans
lantmäteridistrikt; Södra Hallands kommunalförbund; Karups kommun;
Årstads kommun; Högvads kommun; Munkfors köping; Årjängs köping
samt Holmedals, Töcksmarks och Silleruds kommuner; Gillberga kommun;
Värmlandsnäs kommun; Sunne köping och Stora Sunne kommun;
Ekshärads, Norra Ny och Finnskoga-Dalby kommuner; Järna, Äppelbo och
Nås kommuner; Järvsö kommun; Sköns köping, Timrå köping och Alnö,
Hässjö och Indals-Lidens kommuner samt Nordmalings kommun.

I ett den 28 juni 1955 avlämnat betänkande angående flygfotogrammetrisk
verksamhet (SOU 1955: 26) har 1953 års fotogrammetriutredning bl. a.
upptagit vissa frågor rörande dels flygfotograferingsverksamheten, dels organisationen
av rikets allmänna kartverks fotogrammetriska verksamhet
dels ock kartverkskommissionens ombildande till en kartverksstyrelse. Remissyttranden
över betänkandet har avgivits av ett stort antal myndigheter,
organisationer och sammanslutningar.

Genom beslut den 17 april 1959 uppdrog Kungl. Maj:t åt rikets allmänna
kartverk att verkställa en översyn av långtidsplanerna för den officiella kartläggningen
och att efter samråd med lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen
och skogsstyrelsen inkomma med av utredningen föranledda förslag.

I anledning härav har kartverket i skrivelse den 7 september 1959 framlagt
delförslag rörande provisoriska åtgärder för att påskynda den ekonomiska
och den topografiska kartläggningen samt rörande förbättrad service
beträffande fotogrammetriskt material. Remissyttrande häröver har avgivits
av chefen för försvarsstaben.

I årets statsverksproposition (bil. 11 p. 123—134) har Kungl. Maj:t på
min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1960/61 beräkna

a) till Lantmäteristyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 922 400
kr.;

b) till Lantmäteristyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 240 700
kr.;

c) till Lantmäteristaten: Avlöningar ett förslagsanslag av 25 439 700 kr.;

d) till Lantmäteristaten: Omkostnader ett förslagsanslag av 5 297 800
kr.;

e) till Lantmäteristaten: Utrustning ett reservationsanslag av 400 000
kr.;

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

f) till Utbildningskurser för viss lantmäteripersonal m. fl. ett reservationsanslag
av 421 100 kr.;

g) till Bidrag till kostnader i samband med lantmäteri- och vägförrättningar
m. m. ett förslagsanslag av 345 000 kr.;

h) till Rikets allmänna kartverk: Avlöningar ett förslagsanslag av
6 161 800 kr.;

i) till Rikets allmänna kartverk: Omkostnader ett förslagsanslag av
713 200 kr.;

j) till Rikets allmänna kartverk: Kartarbeten m. m. ett reservationsanslag
av 1 830 000 kr.;

k) till Rikets allmänna kartverk: Utrustning m. m. ett reservationsanslag
av 300 000 kr.;

l) till Rikets allmänna kartverk: Utbildningskurser för viss personal ett
reservationsanslag av 4 000 kr.

Jag torde nu få återkomma till dessa anslagsfrågor.

Innan jag övergår till att redogöra för omförmälda förslag samt för innehållet
i däröver avgivna yttranden, torde jag i korthet få beröra lantmäteriväsendets
och rikets allmänna kartverks nuvarande organisation.

II. Lantmäteriväsendets och rikets allmänna kartverks nuvarande

organisation ni. m.

Lantmäteriväsendet. Lantmäteriväsendet erhöll sin nuvarande organisation
genom beslut vid 1947 och 1948 års riksdagar (prop. 1947:210; JoU
1947: 43 och 63; rskr. 1947: 388 samt prop. 1948:172; JoU 1948: 37; rskr.
1948: 274).

Den centrala ledningen av lantmäteriväsendet utövas av lantmäteristyrelsen,
som är chefsmyndighet för länslantmäterikontoren och
lantmäteriets distriktsorganisation. Lantmäteristyrelsens huvuduppgifter
är att leda och öva tillsyn över fastighetsbildningen enligt den för landsbygden
gällande lagstiftningen samt att ha överinseendet över mätningsväsendet
i städer, köpingar samt vissa andra samhällen och orter.

Lantmäteristyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef samt såsom
ledamöter fyra byråchefer, vilka förestår var sin byrå, nämligen administrativa
byrån, landsbyrån, stadsbyrån och utredningsbyrån.

På administrativa byrån handlägges ärenden angående utfärdande, ändring
eller upphävande av allmän författning, ärenden angående regional
tillämpning av fastighetsbildnings- och fastighetsregistreringsbestämmelser,
ärenden angående styrelsens och underlydande staters organisation, personal
och ekonomi, ärenden angående till styrelsens disposition ställda medel,
ärenden angående medel som inflyter till styrelsen såsom ersättning för

Kungl. Muj:ts proposition nr 74 år li)60

lantmäteripersonalens arbeten, ärenden angående utbildning och fortbildning
av lantmäteripersonalen samt ärenden angående administrativa frågor
i allmänhet. I byrån ingår ett kamrerarkontor och ett arkiv. På byrån tjänstgör
två ordinarie och en extra byrådirektör i lönegrad A 24, en förste byråsekreterare
i lönegrad A 23, en tillfälligt förordnad lantmätare, två revisorer
i lönegrad A 19 samt biträdespersonal till ett sammanlagt antal av 37.

Ärenden angående lämpligheten av ifrågasatt fastighetsbildning enligt den
för landsbygden gällande lagstiftningen och andra ärenden av jordpolitisk
natur, ärenden av teknisk art beträffande lantmäteriverksamheten på landet
ävensom ärenden angående statsbidrag till lantmäteriförrättningar
handlägges på landsbyrån. På byrån tjänstgör en ordinarie byrådirektör i lönegrad
A 26, som samtidigt är föreståndare för distriktsorganisationens
centralkontor, en extra ordinarie byrådirektör i lönegrad A 24, två tillfälligt
förordnade lantmätare och två befattningshavare i kontorstjänst.

På stadsbyrån handlägges de ärenden, som föranledes av styrelsens åliggande
att ha överinseendet över mätningsväsendet i städer och samhällen
m. in. samt ärenden rörande fastighetsregistrering enligt de för stad gällande
bestämmelserna. Personalen utgöres av en ordinarie byrådirektör i lönegrad
A 26, cn extra ordinarie byrådirektör i lönegrad A 24, en förste byråingenjör
i lönegrad Ao 23, en byråingenjör i lönegrad Ao 21, en förste mätningstekniker
i lönegrad Ae 15 och fyra befattningshavare i kontorstjänst.

På utredningsbyrån slutligen handlägges ärenden angående utredningar
och utlåtanden i fastighetsrättsliga frågor ävensom ärenden rörande jordregistret.
På byrån tjänstgör en ordinarie byrådirektör i lönegrad A 24, som
samtidigt är föreståndare för det under administrativa byrån lydande arkivet,
en extra byrådirektör i samma lönegrad, en tillfälligt förordnad lantmätare
och tre befattningshavare i kontorstjänst.

I varje läns residensstad finns ett länslant mäter ikonto r, som
förestås av en överlantmätare i lönegrad Bo 1. överlantmätaren, som är förman
för lantmäteripersonalen i länet, har att leda och öva tillsyn över länets
lantmäteriväsen samt taga initiativ till åtgärder, som är ägnade att
främja en ändamålsenlig fastighetsindelning. Han skall verka för samordning
av fastighetsbildningen med de åtgärder, som på angränsande områden
planlägges och utföres genom andra myndigheter och organ samt medverka
i arbetet för en ändamålsenlig lokalisering och planläggning av bebyggelsen
och för jordbrukets rationalisering. Det ankommer enligt lag på överlantmätaren
att granska och pröva olika förrättningar samt att meddela vissa
tastställelsebeslut. Han skall vidare på anmodan verkställa utredningar och
avge utlåtanden till myndigheter och domstolar samt biträda ägodelningsrätter
och andra domstolar såsom sakkunnig, överlantmätaren för jordregistret
i länet och vissa fastighetsregister av stadstyp samt har att vårda
och låta förevisa länslantmäterikontorets arkiv.

I länslantmäterikontorens arbetsuppgifter ingår också serviceverksamhet

Kungl. Mcij.ts proposition nr 74 år 1060 7

gentemot lantmäteriets distriktsorganisation genom tillhandahållande av
bl. a. uppgifter ur kontorens arkiv, utredningar och kartkopior.

Till sitt biträde har överlantmätaren i tio län biträdande överlantmätare
i lönegrad Ao 25 och i elva län lantmätare i lönegrad Ao 23 (s. k. kontorslantmätare).
Därjämte tjänstgör på länskontoren tillfälligt förordnade
lantmätare till ett antal som normalt uppgår till 28. Vidare finns 249 för
biträdespersonal avsedda tjänster. Personalens fördelning mellan de skilda
länskontoren växlar med hänsyn till arbetsbelastning och personaltillgång.

Lantmäteriets distriktsorganisation har till huvudsaklig
arbetsuppgift att tillhandagå statliga myndigheter, kommuner och
enskilda med verkställande av förrättningar och uppdrag, som äger samband
med fastighetsindelningen. I 48 § lantmäteriinstruktionen 1958: 263
angivna förrättningar och uppdrag, vilka huvudsakligen innefattar åtgärder
som enligt lag skall verkställas av lantmätare eller som eljest är nära förbundna
med lantmäteriverksamheten, räknas obligatoriskt till distriktsorganisationens
tjänsteåligganden, beträffande viss verksamhet i stad dock
endast i den utsträckning överlantmätaren medger staden att anlita distriktsorganisationen.
I instruktionens 49 § upptages därjämte olika uppdrag,
som även räknas till distriktsorganisationens tjänsteåligganden i den
mån de ej avser verksamhet i stad samt de kan företagas utan att de obligatoriska
ärendena väsentligt försenas. Beträffande tjänsteåliggandenas närmare
omfattning torde få hänvisas till lantmäterikommitténs betänkande
s. 43—49.

Distriktsorganisationens verksamhet är i viss utsträckning regionalt begränsad.
Sålunda fanns den 1 januari 1959 fullständiga kommunala organisationer
för handhavandet av mätningsväsendet för i princip hela kommunens
område i 103 städer och elva köpingar. Kommunalt anställda mätningsmän
fanns vidare för delar av fyra kommuner. För sex städer, åtta
köpingar, tre municipalsamhällen och del av en annan kommun fanns av
länsstyrelsen förordnade särskilda förrättningsmän. Å andra sidan handhade
distriktsorganisationen helt fastighetsbildningsverksamheten inom 24
städer och 77 köpingar samt i de flesta municipalsamhällen och andra orter
och områden inom tillämpningsområdet för lagen om fastighetsbildning
i stad. Elva städer, tio köpingar och fyra andra kommuner höll emellertid
viss personal, utrustning eller lokaler för verksamheten.

Till lantmäteriets distriktsorganisation hör organisatoriskt lantmäteridistrikt,
skiftesorganisationer, förfogandelantmätare, ett centralkontor och
ett centralt instrumentförråd.

Lantmäteridistriktens antal är 148. Varje distrikt förestås av en distriklslantmätare
med uppgift att utföra de förrättningar och uppdrag som ingår
i distriktsorganisationens tjänsteåligganden och att ta initiativ till åtgärder
som kan främja en ändamålsenlig fastighetsindelning.

Skiftesorganisationer, som är oberoende av distriktsindelningen, må enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Kungl. Maj :ts bestämmande inrättas i län med livlig skiftesverksamhet med
uppgift att verkställa sådana laga skiften samt därmed sammanhängande
förrättningar och uppdrag som inte medhinnes eller eljest ej lämpligen kan
utföras av distriktsorganisationen. Till skiftesorganisationer av angivet slag,
vilka förestås av chefer med tjänstetiteln distriktslantmätare, räknas fem
organisationsenheter i Kopparbergs län.

Förfogandelantmätare äger lantmäteristyrelsen för tjänstgöring inom ett
län eller i visst eller vissa distrikt ställa till länsstyrelsens och överlantmätarens
förfogande för handläggning av förrättningar och uppdrag, vilka den
i distrikten tjänstgörande personalen ej kan medhinna inom skälig tid eller
för vilka förfogandelantmätaren på grund av utbildning eller erfarenhet
äger särskilda förutsättningar. Av de den 1 juli 1959 befintliga organisationsenheter,
som förestods av förfogandelantmätare, var åtta avsedda att
avlasta ett eller flera särskilt arbetstyngda distrikt med i princip alla förekommande
slag av uppgifter. Av återstående 21 enheter var tre avsedda för
skiften i Kopparbergs län, en för skiftesverksamhet i Kalmar län, en för
samma slags verksamhet i Norrbottens län, åtta för annan fastighetsregleringsverksamhet,
tre för huvudsakligen planeringsuppgifter, en väsentligen
för grundkarteuppdrag samt fyra för vägförrättningar och därmed samhörande
uppgifter.

Distriktsorganisationens centralkontor, som är förlagt till Stockholm och
som står under lantmäteristyrelsens direkta ledning, är organiserat på tre
avdelningar. Den fotogrammetriska avdelningen har till huvudsaklig uppgift
att handha den centralt bedrivna fotogrammetriska verksamheten inom
lantmäteriet och förfogar härför f. n. över fem stycken precisionsstereoinstrument.
Beräkningsavdelningen utför kvalificerade beräkningar och
programmeringar för matematikmaskinbearbetning och utvecklingsarbete
på det beräkningstekniska området. Fastighetstekniska avdelningen utför
fastighetstekniska och fastighetsekonomiska utredningar och annat utvecklingsarbete,
utarbetar metodik för planläggning, värdering m. m. i förrättningsarbetet,
insamlar, bearbetar och tillhandahåller statistik och erfarenhetstal
till grund för planläggningskalkyler och värdering samt förser lokalenheterna
med service främst vid fastighetsregleringar för jordbruks- och
skogsbruksändamål.

Distriktsorganisationens personal utgöres enligt medgivna personalramar
av 383 lantmätare och lantmätaraspiranter (varav 153 i lönegrad A 25,
58 i lönegrad A 24, 36 i lönegrad A 23, 59 i lönegrad A 21 och 77 i reglerad
befordringsgång), 400 mätningstekniker och motsvarande tjänstemän (varav
två i lönegrad A 19, 56 i lönegrad A 15, 228 i lönegrad A 13 och 114 i
lönegrad A 9—11) samt 323 befattningshavare i kontorstjänst. Av lantmätarna
tjänstgör normalt 34 hos lantmäteristyrelsen eller på länslantmäterikontor.
Personalen fördelar sig på olika slag av organisationsenheter på
ungefär följande sätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Organisationsenhet	Antal enheter	Personal
	Lantmätare och mot-svarande	Mätnings-tekniker och mot-svarande	Kontors-personal och mot-svarande	Summa
Lantmäteridistrikt........	148	282	316	235	833
Skiftesorganisationer och förfogandeenheter för skif-			35	30	80
ten ....................	10	15
Andra förfogandeorganisa-				44	133
tioner..................	24	46	43
Centralkontoret ..........	1	6	6	12	24
Instrumentförrådet........	1	—	—	2	2
Summa	184	349	400	323	1072

Ersättning för förrättning eller uppdrag som utföres av personal tillhörande
lantmäteriväsendet utgår till statsverket enligt lantmäteritaxan
(1952:475 ändrad 1953:163; 1955:376; 1956:161; 1957:329;
1958: 91; 1959: 216) och kungörelsen 1958: 95 angående tillägg å ersättning
som utgår enligt lantmäteritaxan. Taxan, som konstruerats .med utgångspunkt
från beräknade självkostnader för lantmäteriets distriktsorganisation,
är uppdelad på två skilda taxenivåer, taxa A och taxa B. Ersättningsbeloppen
enligt taxa A, som tillämpas för flertalet legala förrättningar, är
beräknade så att de genomsnittligt skall motsvara 40 procent av självkostnaderna,
medan ersättningen enligt taxa B, som huvudsakligen tillämpas
för uppdragsverksamheten, skall motsvara hela självkostnaden. För arbete
i stereofotogrammetriskt instrument utgår i vissa fall tilläggsersättning enligt
särskild taxa. För viss, i taxans 2 § angiven verksamhet utgår ingen
ersättning. Vidare kan enligt 25 § i vissa fall nedsättning av ersättningsbelopp
medgivas. Tre skilda ersättningsformer förekommer, nämligen sakersättning,
ersättning efter överenskommelse och tidsersättning. Sakägare är
skyldig att tillhandahålla hantlangning, markeringsmaterial m. in.

För förrättning och uppdrag, som utföres av kommunal mätningsorganisation
eller av särskild förordnad förrättningsman, utgår ersättning i regel
enligt stadsmätningstaxa I (1952:476 ändrad 1956:162; 1958:92; 1959:
217) eller stadsmätningstaxa II (1952:477 ändrad 1956:163; 1958:93;
1959: 218) samt kungörelsen 1958: 96 angående tillägg å ersättning som
utgår enligt stadsmätningstaxa I och II. Både stadsmätningstaxa I, som
tillämpas i det fall kommun eller förrättningsman tillhandahåller hantlangning
och markeringsmaterial, och stadsmätningstaxa II, som tillämpas
i andra fall, är uppbyggda enligt i princip samma grunder som lantmäteritaxan
och företer avvikelser endast i de avseenden som motiveras av de olika
förhållandena å vilka taxorna äger tillämpning. För det fall annan än befattningshavare
tillhörande lantmäteriväsendet förordnas att företaga förrättning
enligt lagen om enskilda vägar skall ersättning utgå enligt kun -

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

görelsen 1950:379 (ändrad 1952:478; 1958:94) angående ersättning till
vissa förrättningsmän för förrättning enligt lagen 1939:608 om enskilda
vägar. Ersättningsreglerna i denna kungörelse är i huvudsak samma som
motsvarande regler i lantmäteritaxan.

Rikets allmänna kartverk. Kartverkets organisation var föremål
för mer genomgripande översyn vid 1946 års riksdag (prop. 106; JoU
68; rskr. 298). Viss ändring i organisationen för den fotogrammetriska
verksamheten har därefter företagits från den 1 juli 1949.

Huvuduppgift för kartverket är att upprätta, utgiva och vid behov revidera
ekonomiska och topografiska kartor, fotokartor dch översiktskartor
samt för försvaret erforderliga specialkartor av permanent natur.
Kartverket äger vidare att på beställning åtaga sig att mot särskild ersättning
framställa specialkartor och fotogrammetriskt bildmaterial samt
utföra vissa andra arbetsuppgifter i anslutning till och med utnyttjande av
arbetsmaterialet från framställningen av de officiella kartorna.

Kartverket är under en överdirektör som chef organiserat på fem byråer
och två avdelningar, nämligen ekonomiska kartbyrån, topografiska kartbyrån,
fotogrammetriska byrån, geodetiska byrån, militärbyrån, fotogrammetriska
beställningsavdelningen och allmänna avdelningen. Verkets personal
omfattar sammanlagt 365 tjänstemän.

Närmare redogörelse för organisationen torde i förevarande sammanhang
kunna begränsas till den fotogrammetriska verksamheten. Denna verksamhet,
som omfattar 98 tjänstemän, är fördelad på fotogrammetriska byrån
och fotogrammetriska beställningsavdelningen. Byråns arbetsuppgifter omfattar
framställning av fotokartan i skalan 1 : 10000 samt flygfotografering
både för framställning av de officiella kartorna samt för arbeten på
beställning. Beställningsavdelningen utför huvuddelen av de bildframställnings-
och kartarbeten, som uppdrages åt kartverket att utföra efter särskild
beställning. För sagda verksamhet förfogar kartverket över en omfattande
utrustning, bl. a. nio precisionsstereoinstrument.

Kartverksko m missionen har till uppgift att vara ett rådgivande
organ i mera betydelsefulla frågor rörande riktlinjerna för de allmänna
kartarbetena. Kommissionen äger —- under förutsättning att samtliga ledamöter
är eniga —- att fastställa arbetsplan för kartverkets arbeten. I kommissionen,
som består av nio ledamöter, är chefen för armén, chefen för flygvapnet,
chefen för försvarsstaben, chefen för kartverket och chefen för Sveriges
geologiska undersökning självskrivna ledamöter. Övriga ledamöter
utses av Kungl. Maj :t så att en representant erhålles för vardera lantmäteristyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, jordbruket och skogsbruket.

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

III. Vissa av 1953 års fotogrammetriutredning framlagda förslag

I det följande torde få redogöras dels för vissa av 1953 års fotogrammetriutredning1
i dess den 28 juni 1955 avgivna betänkande angående flygfotogrammetrisk
verksamhet (SOU 1955: 26) framlagda förslag, vilka torde böra
behandlas i förevarande sammanhang, dels för över förslagen avgivna
yttranden.

Betänkandet. I fråga om den fortsatta flygfotografer in gsverksamheten
föreslår utredningen, att en kontinuerlig omfotografering av
större delen av landet (omdrevsfotografering) kommer till stånd. En dylik
omdrevsfotografering anser utredningen erbjuda betydande fördelar både
för de allmänna kartarbetena, ur militär beredskapssynpunkt och för stora
konsumentgrupper. Omdrevsfotograferingen bör omfatta såväl de i gällande
kartläggningsprogram ingående områdena som vissa delar av inre och
övre Norrland eller totalt ca 380 000 km2. Fotograferingen bör vad det gäller
flyghöjd m. in. i första hand anpassas till behoven för de allmänna kartarbetena.
Omdrevsplanen bör innehålla flera områden att fotografera varje
år. Dessa bör vara belägna så, att förutsättningarna blir stora för att alltid
något område kommer att vara beläget inom väderlekstyp, som tillåter fotografering.
Fotograferingen av varje område synes utredningen i princip
böra upprepas med tio års intervall.

Utredningen föreslår vidare ny organisation för den fotogen
in m e t r i s k a verksamheten vid kartverket. Den hittillsvarande
uppdelningen av denna verksamhet på fotogrammetriska byrån och beställningsavdelningen
anser utredningen sålunda ej böra bibehållas. Med
hänsyn till att en avsevärd utökning av effektiviteten i arbetet torde kunna
vinnas genom att samordna tekniskt likartade arbetsrutiner i de båda enheterna,
föreslås byrån och beställningsavdelningen bli sammanförda till
en enhet. Verksamheten bör enligt utredningen bedrivas efter rent affärsmässiga
principer. En särskild kapitalfond bör därför inrättas för att finansiera
driften vid den sammanslagna enheten. Härigenom skulle erhållas en
viss frihet i fråga om personalorganisation och materialanskaffning, vilket
skulle bereda möjlighet att smidigt anpassa organisationen till den varierande
efterfrågan av fotogrammetriskt material. Som ett alternativ föreslår
utredningen en redovisningsform, innebärande att den kostnadsmässiga
redovisningen av verksamheten skall ske över ett diversemedelskonto
i kartverkets räkenskaper.

Jämväl frågan om o m b i 1 d n i n g av ka rtverkskom missi on
en till en kartverksstyrelsc har upptagits av utredningen.
Utredningen anser att förslagen rörande kartverkets framtida fotogrammetriska
verksamhet gör det angeläget att en intim och fortlöpande kontakt

1 De sakkunniga var numera statsrådet G.-H. Nordlander, tillika ordförande, numera överdirektören
F. Johansson, numera överdirektören B. Lundgren samt byråchefen F. Jonasson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

upprätthålles mellan kartverket och de större konsumentgrupperna. Det synes
önskvärt, att dessa får ett direkt medinflytande och medansvar i ledningen
för kartverket. Kartverksstyrelsen bör bestå av kartverkschefen som
ordförande samt fyra av Kungl. Maj:t förordnade särskilda ledamöter, representerande
jordbruket, skogsbruket samt den tekniska projekteringen inom
planläggningsverksamhet, fastighetsbildning och ingenjörsteknik.

Yttranden, över fotogrammetriutredningens betänkande har yttranden avgivits
av ett stort antal myndigheter och organisationer.

Vad beträffar utredningens förslag om flygfotograferingsverksamheten
har samtliga de remissinstanser, som berört frågan, uttalat
sig positivt för den föreslagna utvidgningen av fotograferingsprogrammet.
Som exempel må nämnas, att försvarsstaben uttalar, att utredningens förslag
om en kontinuerlig omdrevsfotografering av större delen av landet ur
försvarets synpunkt är mycket värdefull samt att skogsstyrelsen anser, att
utredningens mest betydelsefulla förslag i vad gäller skogsbrukets intressen
är omdrevsfotograferingen, som om den genomföres kommer att ge
kartkonsumenterna en fortlöpande tillgång på förhållandevis aktuella flygbilder
över större delen av landet. Vissa remissinstanser anmäler dock kritiska
synpunkter på detaljutformningen av omdrevsprogrammet, men i allmänhet
förutsättes att dessa synpunkter skall efter kontakter med de större
konsumenterna av fotomaterial kunna beaktas vid utarbetandet av fotograferingsplanerna.

Frågan om ny organisation för den fotogrammetriska
verksamheten vid kartverket beröres endast i vissa yttranden
över betänkandet. Kartverket, vattenfallsstyrelsen, skogsstyrelsen, kommerskollegium,
nämnden för skoglig fotogrammeiri, svenska teknologföreningen,
Sveriges skogsägareförbund samt Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund uttalar sig positivt för utredningens förslag. Tvekan rörande
lämpligheten av den föreslagna sammanslagningen redovisas endast av
statskontoret. Ämbetsverket motiverar sitt ställningstagande med nödvändigheten
att hålla isär kostnaderna för de allmänna kartarbetena och beställningsarbetena.

Vad gäller förslagen om finansiering av den lotogrammetriska verksamheten
uttalar riksräkenskapsverket, att intet av de föreslagna alternativen
kan tillstyrkas med hänsyn till att båda innebär ett avsteg från eljest för
statsförvaltningen allmänt vedertagna redovisningsprinciper. I stället föreslår
ämbetsverket i princip följande redovisningssystem.

För verksamheten vid den fotogrammetriska avdelningen bör i kartverkets
avlöningsstat anvisas en särskild anslagspost, vilken bör upptagas förslagsvis
och endast tagas i anspråk för sådana utgifter, för vilka ersättning
skall erläggas av särskilda uppdragsgivare. I fråga om utrustning för beställningsverksamheten
inom avdelningen synes ett särskilt reservationsanslag
för ändamålet böra anvisas. Inkomster av verksamheten bör som
hitintills tillföras den under rubriken uppbörd i statens verksamhet för
kartverket uppförda inkomsttiteln.

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 dr 1960

Statskontoret avstyrker inrättandet av en särskild kapitalfond. Därest
beställningsavdelningens nuvarande organisationsform inte skulle anses
medge den elasticitet, som påkallas för att kartverket på ett nöjaktigt sätt
skall kunna tillgodose efterfrågan från konsumenternas sida, synes det böra
övervägas om ej utgifterna för beställningsavdelningens verksamhet bör finansieras
genom uppläggande av särskilt anslag å riksstaten efter endera
av de principer som tillämpas vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut eller fiskeristyrelsen (sötvattenslaboratoriet). Eftersom kartverket
har andra inkomster, synes företräde böra givas den anslags- och redovisningsform,
som kommit till användning vid institutet. Detta förfogar över
ett anslag med karaktär av förslagsanslag, varvid institutet bemyndigats att
disponera de i staten ingående utgiftsposterna, avseende såväl avlöningar
som omkostnader, med högst så stort belopp, som motsvarar inflytande ersättningar
med visst procentuellt avdrag av de i ersättningarna ingående
tilläggen för pensions- och allmänna administrationskostnader. Ersättningarna
tillgodoföres institutets inkomsttitel å riksstaten. Möjligheter skulle
härigenom skapas för kartverket att inom viss marginal, avhängig av de
inflytande ersättningarnas storlek, inrätta extra tjänster samt att komplettera
utrustningen.

Lantmäteristyrelsen påpekar, att fördelarna med en kapitalfond i huvudsak
torde bestå i att kartverket erhåller ökade möjligheter att anställa personal
och att tillämpa friare lönesättning beträffande denna. Då anskaffning
av utrustning skall ske över en fastställd investeringsstat torde anordningen
ej medföra nämnvärda fördelar i fråga om möjligheterna till sådan
anskaffning.

Övriga remissinstanser tillstyrker eller godtar utredningens förslag i denna
del i den mån de över huvud taget berör frågan.

Förslaget att om bilda kartverksko in missionen till en
kartverksstyrelse tillstyrkes av väg- och vattenbgggnadsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, statskontoret, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, nämnden
för skoglig fotogrammetri, Svenska vattenkraftsföreningen och Sveriges
skogsägareförbund. Försvarsstaben bedömer förslaget som i huvudsak
lämpligt, dock synes representant för försvaret böra ingå i styrelsen. Lantmäteristyrelsen
motsätter sig ej inrättande av en styrelse, men är tveksam
om kartverkskommissionen bör avskaffas. Sker detta bör lantmäteristyrelsen
representeras i kartverksstyrelsen. Ingen remissinstans motsätter sig
förslaget.

IV. Lantmäterikonunitténs betänkande angående lantmäteriväsendets och
rikets allmänna kartverks organisation

Vissa allmänna synpunkter rörande lantmäteriväsendet och kartverket.
Lantinäterikommittén redogör inledningsvis bl. a. för utvecklingen
av och vissa aktuella frågor rörande lantmäteriväsendets
och kartverkets arbetsuppgifter m. in.

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

1 fråga om lantmäteriväsendet understryker utredningen, att sedan år
1948 då ny organisation för lantmäteriet genomfördes utvecklingen påtagligt
inverkat på arbetsuppgifterna. I detta sammanhang erinras om att sagda
år ny byggnadslagstiftning trädde i kraft, nya riktlinjer för jordbrukets
rationalisering började tillämpas och att de allmänna bostadspolitiska normerna
ändrades. Ett utmärkande drag för utvecklingen efter år 1948 är
enligt kommittén bl. a. att vid fastighetsbildning på ett helt annat sätt än
tidigare olika samhälleliga specialintressen skall beaktas. Vad beträffar
arbetsläget uttalar kommittén, att antalet slutförda förrättningar i medeltal
per år under femårsperioden 1953—1957 varit omkring 24 000.
Denna produktion har understigit det inkommande antalet förrättningar,
varför balansen från slutet av år 1953 till årsskiftet 1957/58 stigit med nära
1 000 förrättningar om året, vilket motsvarar drygt fyra procent av medelproduktionen
under samma tid. Uppdragen har under angivna period ökat
starkt. Enligt gjorda uppskattningar representerade vid årsskiftet 1953/54
inte avslutade förrättningar och uppdrag, om verksamheten vid skiftesorganisationerna
i Kopparbergs och Norrbottens län undantages, ca 12 000
arbetsmånader. Motsvarande värde för årsskiftet 1957/58 var omkring
14 400 arbetsmånader, vilket innebar att arbetsbalansen stigit med 2 400
arbetsmånader eller med ca fem procent av den genomsnittliga personaltillgängen
under samma tid. Vid skiftesorganisationerna har arbetsbalansen
vid slutet av år 1957 uppskattats till omkring 5 800 arbetsmånader, vilket
motsvarar nära åtta år för nu pågående skiften med tillgänglig personal.

Vad gäller den framtida utvecklingen uttalar lantmäterikommittén allmänt,
att lantmäteriväsendets verksamhet endast i mycket liten mån har
eu sådan karaktär att organisationen själv kan påverka omfattningen och
arten av dess arbetsuppgifter utan verksamheten bygger till större delen
på en mängd olika initiativ från enskilda markägare, kommuner, myndigheter
eller sammanslutningar. Omständigheter, som torde komma att påverka
utvecklingen av arbetsuppgifterna, anger kommittén vara bl. a. de
vid 1959 års riksdag fattade besluten rörande den framtida inriktningen
och utformningen av den statliga verksamheten för jordbrukets rationalisering
(prop. 148, JoU 30, rskr. 284), 1951 års byggnadsutrednings förslag
till förenklad byggnadslagstiftning, vissa frågor som behandlats i 1955 års
skogsvårdsutrednings förslag angående skogsvården å enskilda skogar.
1958 års jordlagsutrednings arbete, vissa frågor som behandlas av fideikommissutredningen
samt i särskilt hög grad 1954 års fastighetsbildningskommittés
arbete.

I detta sammanhang redovisas vissa inventeringar rörande behovet av
olika åtgärder, vilka företagits i samband med utredningsarbetet. Enligt
verkställd inventering av behovet av fastighetsregleringar föreligger behov
av förbättrad ägoanordning beträffande eu areal av ca 5,5 milj. ha för
jord- och skogsbruksändamål avsedd mark berörande omkring 118 000
brukningsenheter. Behovet har bedömts som trängande för en areal av 3,6
milj. ha berörande 79 000 brukningsenheter. Eu specialundersökning röran -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

de det verifierade aktuella åtgärdsbehovet under femårsperioden 1959-1963 har givit till resultat ett åtgärdsbehov berörande omkring 400 regleringsobjekt
omfattande ca 8 000 brukningsenheter och ca 370 000 ha. Rörande
de organisationsundersökningar, som i samband med utredningen
verkställts av kommittén, statens organisationsnämnd och lantmäteristyrelsen,
torde få hänvisas till betänkandet s. 94—109 och till en av organisationsnämnden
utarbetad redogörelse, som fogats såsom bilaga (stencilerad)
till betänkandet.

Vad gäller kartverket uttalar lantmäterikommittén till en början, att de
arbetsuppgifter, som avser framställningen av de officiella kartorna, i allmänhet
omfattar arbetsprogram som sträcker sig över årtionden. Arbetsprogrammen
för framställning av en karttyp är ofta så långa att, när nyframställningen
är avslutad och i princip endast åjourhållning skulle erfordras
för att underhålla ett kartverk, detta hunnit bli föråldrat och därför
bör ersättas med en helt ny produkt. Beträffande läget i fråga om arbetena
med den officiella kartläggningen angives att efter fem till sju år de
geodetiska stommätningarna för kartarbetena torde vara fäx-diga. Flygfotograferingen
har under de senaste fem åren kunnat bedrivas med betydligt
större intensitet än tidigare. Praktiskt taget hela landet med undantag av
Norrlands fjälltrakter är nu täckt av bilder från en flyghöjd av 4 000—
4 600 meter. Av eldledningskartan är ca 6 800 blad utgivna och ytterligare
600 blad ingår i produktionsplanerna. I fråga om ekonomiska kartan är
omkring hälften av de ca 12 000 blad, som ingår i kartan, utgivna eller
under arbete. Framställningen av kartan kan beräknas bli klar under 1970-talet. Den nya topografiska kartan, som började utgivas år 1954, har hittills
utgivits i 56 blad. Fortsätter arbetet i samma takt kommer hela framställningen
att taga ca 40 år. Rörande beställningsarbetena uttalar kommittén,
att verket inte på långt när haft möjlighet att åtaga sig alla de fotogrammetriska
bearbetningar som varit aktuella.

Kommittén erinrar i detta sammanhang om vissa pågående utredningsarbeten
av betydelse för kartverkets arbetsuppgifter, nämligen det av Kungl.
Maj :t den 27 juni 1957 åt statens sakrevision givna uppdraget att verkställa
utredning rörande frågan om lämpligaste formen för handhavande
av det statliga karttrycket ävensom därmed sammanhängande frågor samt
det av Kungl. Maj:t den 17 april 1959 åt kartverket givna uppdraget att
verkställa en översyn av långtidsplanerna för den officiella kartläggningen.

Sambandet mellan lantmäteriväsendet och kartverket. Lantmäterikommittén
övergår härefter till att behandla frågan om en sammanslagning
av lantmäteriväsendet och kartverket. Efter ingående
överväganden har kommittén stannat för att föreslå att de båda verken inte
sammanslås. Som skäl för ställningstagandet anför kommittén i sammandrag
följande.

Möjligheterna alt på ett för verksamhetens bedrivande fördelaktigt sätt
decentralisera kartverkets uppgifter med anknytning till lantmätcriväsendels
lokala och regionala organ är mycket begränsade. En sammanslagning

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

synes ej heller kunna leda till att lantmäteriets tekniska arbetsuppgifter
centraliseras i nämnvärd utsträckning. I lantmäteriväsendet blir därför
länslantmäterikontoren och distriktsorganisationens lokala organ i stort
sett opåverkade av en sammanslagning. De direkta följderna ur personalsynpunkt
är huvudsakligen anknutna till samordningen av de båda verkens
administration och fotogrammetrisk-geodetiska verksamhet. Den personal,
som direkt skulle beröras, är därför endast ca 70 befattningshavare i
lantmäteriet och 50 befattningshavare i kartverket. Enligt vad som kunnat
utredas synes personalbesparingarna bli mycket obetydliga.

Mot en sammanslagning talar, att huvuddelen av arbetsuppgifterna organisatoriskt
sett har relativt få beröringspunkter. Målsättningen för verksamheten
är även i väsentliga avseenden olika. Ett sammanslaget verks
centralorgan blir stort samt får omfattande och olikartade arbetsuppgifter.
Vinsterna blir ej heller så stora att de kan motivera en så ingripande åtgärd.

För den fotogrammetriska verksamheten skulle vissa fördelar uppkomma
genom åstadkommande av en stor organisation, som omfattade hela
den fotogrammetriska arbetsprocessen. Självfallet skulle en sammanslagning
även definitivt lösa övriga samordningsfrågor. Svårigheter synes
emellertid ej föreligga att på ett lämpligt sätt lösa dessa spörsmål, även
om två verk bibehålies.

På senare tid har för lantmäteriets del samordningsfrågor med andra
verk inom jord- och skogsbruksrationaliseringens område aktualiserats.
Samtidigt har rationaliseringsuppgifterna inom lantmäteriet fått en mera
framskjuten ställning än förut genom den intensifiering och delvis ändrade
inriktning, som den vid 1959 års riksdag beslutade nya målsättningen för
arbetet innebär. Den samhörighet, som beträffande denna verksamhet föreligger
mellan lantmäteriet och andra rationaliseringsorgan, torde därför
numera framstå som minst lika betydelsefull som sambandet mellan lantmäteriets
och kartverkets arbetsuppgifter. Frågan om en sammanslagning
av sistnämnda båda verk synes därför böra bedömas också med hänsyn till
dessa nya utgångspunkter. I

I anslutning härtill behandlar lantmäterikommittén gränsdragnings
frågor beträffande den av lantmäteriväsendet och kartverket bedrivna
verksamheten. I detta spörsmål uttalar kommittén inledningsvis,
alt det rent principiellt synes kunna diskuteras att fördelningen av arbetsuppgifterna
mellan de båda verken sker så att till lantmäteriet hänföres
främst sådana arbetsuppgifter, som bör utföras av lantmäteriets lokala
enheter i nära kontakt med sakägare och uppdragsgivare, under det att till
kartverket förlägges stora, med kartframställning sammanhängande tekniska
rutiner, som passar för central drift i stora serier. Härvidlag konstaterar
kommittén, att nuvarande arbetsfördelning mellan verken till sina
huvuddrag redan överensstämmer med angivna principer och att där undantag
finnes de delvis är motiverade av praktiska skäl. Vissa överflyttningar
av arbetsuppgifter kan emellertid komma i fråga för att arbetsfördelningen
skall bli så rationell som möjligt.

Vad beträffar de områden där gränsdragningsproblemen är särskilt påtagliga
ingår lantmäterikommittén först på de geodetiska arbetsuppgifterna.
Det är enligt kommittén angeläget, att den geodetiska verksamheten

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

för framtiden utformas så att garantier skapas för att så stor del av utförda
mätningar som möjligt anslutes till de av kartverket mätta huvudnäten.
Denna målsättning anser kommittén böra gälla även för mätningsverksamhet,
som bedrives utanför lantmäteriet och kartverket. En av de
väsentligaste åtgärder, som kan genomföras för att befordra en rationell
uppläggning av större mätningsarbeten, finner kommittén vara att för
ifrågavarande arbeten inrättas en central innefattande ett arkiv för förvaring,
åjourhållning och tillhandahållande av material från redan utförda
geodetiska mätningar och en organisation för att utföra mätningar
av det slag, som erfordrar personal med specialkunskap och som därför ej
lämpligen bör decentraliseras till lantmäteriets lokala enheter. En tillfredsställande
organisation härför anser kommittén kunna erhållas inom kartverket.
I denna fråga anför kommittén vidare i huvudsak följande.

I fråga om ett centralt arkiv har redan inom kartverket vidtagits åtgärder
för att göra befintligt material mera lättillgängligt. Det bör tillses att
uppgiftsskyldighet till det centrala arkivet för framtiden i största möjliga
utsträckning stadgas för alla som sysslar med mätningsarbeten av större
omfattning. Det torde icke erfordras någon personalförstärkning för ifrågavarande
arkivgöromål. Det centrala arkivet skall stå till tjänst med uppgifter
åt lantmäteriets lokala organ antingen direkt eller via länslantmäterikontoren.

1 fråga om den centrala servicen att utföra stommätningsuppgifter har
kartverkets resurser hittills varit mycket begränsade på grund av behovet
att få fram de för den allmänna kartläggningen grundläggande stommätningsuppgifterna
så snabbt som möjligt. Situationen kommer emellertid att
bliva en annan efter det att dessa arbeten och nu pågående precisionsavvägning
avslutats efter ytterligare fem ä sex år. Redan under de närmaste
åren bör emellertid kartverket beredas tillfälle att åtaga sig beställningsarbeten
inom detta område. Enligt kartverkets instruktion föreligger möjlighet
härtill. Ett mindre antal kartassistenter bör vid behov kunna avdelas
för dessa arbeten. Den befintliga arbetsledningspersonalen på geodetiska
byrån torde vara tillräcklig för de uppgifter med arbetsledning och utbildning
som uppkommer i samband med en beställningsverksamhet på det
geodetiska området. Kommittén kommer i det följande att framlägga förslag
till ändrade ekonomiska betingelser för kartverkets fotogrammetriska
verksamhet med hänsyn bl. a. till den beställningsverksamhet, som ingår
däri. Genomföres detta förslag bör den tillåta en relativt smidig anpassning
till efterfrågan på arbeten. Personalbehovet för eventuella beställningsarbeten
av geodetisk art bör kunna lösas på samma sätt, varför personal
endast bör anställas i den mån verksamheten motiverar detta.

Lantmäterikommittén framhåller härutöver, att den rådgivande och
granskande verksamhet, som lantmäteristyrelsen genom sin stadsbyrå har
att bedriva i fråga om större mätningsarbeten inom stadsmätningsväsendet,
bör bibehållas vid styrelsen på grund av verksamhetens samband med
övrig serviceverksamhet för städernas del. Vidare bör enligt kommittén de
geodetiska arbetsuppgifter inom båda verkens arbetsområden, som med
fördel kan utföras av en decentraliserad organisation, utföras vid lantmäteriets
lokala enheter. Detta bör även gälla mindre arbetsuppgifter för kart 2

liihnng till riksdagens protokoll 1960. I samt. Nr 71

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

verkets arbeten, antingen de förekommer för den allmänna kartläggningen
eller för beställningsuppdrag av huvudsakligen fotogrammetrisk karaktär.

Vad gäller gränsdragningen mellan verken i fråga om fotogrammetriska
arbetsuppgifter uttalar kommittén, att den grundläggande principen bör vara
densamma som i fråga om de geodetiska arbetena. Flygfotografering och
bildframställning bör liksom hittills endast bedrivas centralt vid kartverket.
Enkla fotogrammetriska arbeten, innebärande utnyttjande av fotobilder och
totokartor utan instrumentutrustning eller med enklare instrument, bör utnyttjas
maximalt både inom lantmäteriets och kartverkets arbetsområde.
Med hänsyn till angelägenheten av att kännedom om det fotogrammetriska
materialet sprides så effektivt som möjligt föreslår lantmäterikommittén
vidare, att inom större länslantmäterikontor inrättas servicecentraler för detta
material. Angående dessa centraler anför kommittén.

Centralerna bör förses med översikter över a’lt tillgängligt bildmaterial
samt visst provmaterial. Därjämte bör centralerna kunna förses med kontaktkopior
av bildmaterialet i lämplig omfattning. Centralerna bör förfoga över
personal med erfarenhet av fotomaterialets användnings- och framställningsmöjligheter.
Beställningar av fotomaterial bör mottagas av centralerna och
vidarebefordras ti l kartverket, vilket liksom nu tillhandahåller konsumenten
materialet direkt. Förutom för lantmäteriets egen verksamhet bör
centralerna stå till tjänst för sådana övriga konsumenter av bildmaterial
som har lättare att vända sig till en lokal organisation än direkt till kartverket.
I anslutning till dessa centra''er bör även anordnas den tidigare omnämnda
servicen beträffande geodetiskt material.

Frågan på vad sätt den fotogrammetriska bearbetningsverksamheten i
större stereoinstrument lämpligast skall ordnas är enligt lantmäterikommitténs
uppfattning svårbedömlig och kan ge anledning till stor tveksamhet.
Kommittén erinrar om, att för denna verksamhet, som f. n. är fördelad mellan
lantmäteriet och kartverket, lantmäteriet förfogar över fyra större
stereoinstrument med ett anskaffningsvärde av omkring 0,6 milj. kr. och
att ett femte skall inköpas under budgetåret 1959/60. Kartverket disponerar
tio dylika instrument jämte ett antal instrument av mellanklass med ett anskaffningsvärde
av ca 1,6 milj. kr. Vidare erinras om, att samarbete på det
fotogrammetriska området även äger rum mellan kartverket å ena sidan och
vattenfallsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen resp. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
å andra sidan. Av dessa myndigheter har vattenfallsstyrelsen och vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen anskaffat egna större stereoinstrument, f. n.
sammanlagt tre, och ett antal medelstora instrument, medan i fråga om sjöiartsstyrelsen
samtliga arbeten som kräver större stereoinstrument utföres
vid kartverket. Lantmäterikommittén anser, att förevarande organisationsproblem
å ena sidan kan lösas på sådant sätt att instrumenten samlas hos det
ena ämbetsverket, då måhända i första hand hos kartverket, eller å andra
sidan ordnas i huvudsak efter nuvarande linjer, d. v. s. båda verken erhåller
möjlighet att disponera instrument för egna behov, givetvis då med ett intimt
samarbete mellan verken, övervägandena rörande de båda organisationsalternativen
redovisar kommittén i sammandrag sålunda.

Kungl. Mcij. ts proposition nr i''i dr WHO

För eu samling av instrumenten till kartverket talar att den snabba tekniska
utvecklingen inom fotogrammetrien sannolikt kommer att fortgå. Sannolikt
kommer att erfordras successivt förhållandevis stora investeringar
i utrustning. Avskrivningstiderna måste beräknas bli förhållandevis korta.
Instrumenten bör om möjligt användas i tvåskift och del synes lättare att ordna
om de koncentreras. Vissa instrument torde ur ekonomiska synpunkter och
med hänsyn till beräknad användning f. n. endast böra anskaffas i ett exemplar
för svensk fotogrammetri. Vissa fördelar rent ekonomiskt sett torde vara
att vinna därest instrumenten kan sammanföras till eu gemensam lokal.

Emellertid kan även tungt vägande skäl åberopas för att lantmäteriets
verksamhet inom området bör bibehåras inom verket. Fotogrammetrien erbjuder
hjälpmedel, som är av stor betydelse för effektivisering av de arbeten
som åligger distriktsorganisationen. Särskilt gäller detta vid framställning
av grundkartor och vid fastighetsregleringar av större omfattning. De metoder,
som i detta avseende utvecklats, bygger på ett ingående samarbete och
växelverkan mellan de lokala organisationsenheterna och den centrala fotogrammetriska
bearbetningsenheten, centralkontoret. Samarbetet förutsätter
en långt gående samordning av arbete lokalt och centralt. Utan en sådan samordning
kan ett fastighetsregleringsföretag onödigtvis fördröjas. Vad nu
sagts i fråga om behovet av samordning gäller i än högre grad beträffande
utvecklingsarbetet.

De fotogrammetriska arbetsmoment, vilka ingår som eu integrerande del
i fastighetsregleringar, är vanligen av sådan karaktär att även den personal
som leder verksamheten vid de större stereoinstrumenten måste vara väl förtrogen
med den speciella metodik som tillämpas vid regleringsförfarandet.
Ofta torde det även vara angeläget att instrumenten kan betjänas av personal
med specialutbildning och med erfarenhet från dylika regleringar. Det är
därjämte önskvärt att sagda personal beredes tillfä le att tid efter annan
deltaga i de arbetsmoment i sammanhanget, som utföres av de lokala enheterna.
I det föregående nämnda samspel kräver enkla och klara ordervägar.
Förutsättningarna för att personal med erforderliga kvalifikationer
skall stå till buds synes också vara större om både den centralt och lokalt
placerade personalen är inordnad i samma organisation. Med hänsyn till det
sagda torde de organisatoriska problem, som uppkommer vid användandet
av fotogrammetriska metoder i lantmäteriverksamheten, med större fördel
lösas, därest tillgång till erforderliga instrument finns inom lantmäteri^.

Det har ifrågasatts om icke instrumenten kunde uppställas i en gemensam
lokal under kartverkets överinseende och lantmäteriet förhyra för sina arbeten
erforderlig instrumenttid. Eu dylik lösning vore ju tänkbar men skulle
medföra vissa allvar.iga olägenheter och svårigheter. Det är givetvis synnerligen
svårt att bedöma hur mycket tid som skulle behövas för att tillfredsställa
lantmäteriets behov av instrumenttid. Då man tillika kan utgå från
att kartverkets tillgång på maskiner av ekonomiska skäl icke inom överskådlig
tid kommer att helt läcka de båda verkens behov, måste en avvägning
av de skilda intressena göras. De farhågor som uttalats för att maskinerna,
därest den nuvarande ordningen bibehålies, icke skulle kunna helt
utnyttjas av lantmäteriet, torde vara överdrivna. F. n. och även framdeles
är behovet av maskiner langl över tillgången och man torde även för lantmäteriets
del kunna räkna med tvåskiftsutnyltjande så snart antalet operatörer
finnes til gängligt för ändamålet. Kommittén måste också i detta sammanhang
betona, att förseningar av rationaliseringsarbetet för skogs- och
jordbruket torde komma alt medföra avsevärda förluster för dessa näringsgrenar
och folkhushållet i övrigt.

Kungl. Ma j. ts proposition nr 7 i år 1960

De väsentligaste av de fördelar, som skulle uppnås genom en gemensam organisation
för lantmäteriet och kartverket av instrumentcentralen, torde kunna
vinnas genom att verken ömsesidigt utvecklar sitt samarbete i stort på sätt
som berörts i riksdagens beslut av år 1959. Den inställning kommittén har
till en sammanslagning av verken, ger kommittén anledning att ställa sig
tveksam om lämpligheten av att anordna en gemensam organisation på endast
denna för lantmäteriets arbete på skogs- och jordbruksrationaliseringen
så ömtåliga punkt.

Kommittén bar funnit sig böra stanna för ett bibehållande tills vidare av
den nuvarande ordningen i varje fall till dess större erfarenheter vunnits
rörande de fotogrammetriska metodernas utnyttjande inom lantmäteriet
och även en bättre överblick erhållits i fråga om arbetets art och omfattning
och sedan den nya organisationen under någon tid för båda verken prövats
och en ny fastighetsbildningslag trätt i kraft ävensom större erfarenheter
nåtts av samverkan mellan lantmäteriet och lantbruksväsendet i rationaliseringsverksamheten
för jord- och skogsbruk. En utredning om ett sammanförande
av hela statsförvaltningens resurser på det fotogrammetriska området
till ett verk, då förslagvis kartverket, synes enligt kommittén i alla händelser
böra föregå ett slutligt ståndpunktstagande till frågan om en gemensam
central endast för kartverket och lantmäteriet.

I en gemensam reservation förordar ledamöterna Lindbergson och Lundgren,
att statsmakterna nu fattar principbeslut om upprättandet av en till
kartverket knuten central för fotogrammetriska instrument och att de fotogrammetriska
bearbetningsinstrumenten i distriktsorganisationens centralkontor
överföres till den nya maskincentralen vid en tidpunkt då lämpliga
förutsättningar i fråga om lokaler in. in. föreligger. Reservanterna anför som
motiv för sitt stä Iningstagande till en början i huvudsak samma skäl, som
kommittén andragit som skäl för en gemensam maskincentral, och uttalar
fortsättningsvis i sammandrag följande.

Delvis kan behovet av stereoinstrument för statsförvaltningen täckas genom
att utnyttja privata fotogrammetriska byråer. De privata organisationernas
tillkomst påverkar otvivelaktigt driften inom den statliga verksamheten
genom den konkurrens som härigenom uppkommit. Det måste tillses
att den verksamhet, som staten måste uppehålla inom detta område, organiseras
så att den får möjlighet att hävda sig väl. Detta är ett starkt argument
för en koncentration av til gängliga instrumentresurser till ett ställe,
där organisationen så utformas att den kan arbeta under affärsmässiga former.
Metodiken vid fastighetsregleringarna är visserligen icke ännu helt
klarlagd men vissa karakteristiska drag torde dock kunna urskiljas redan
nu. Bl. a. blir det svårt att i den fotogrammetriska bearbetningen undvika
systematiska årstidsbelastningar. I en organisation, som väsentligen är uppbyggd
för denna enhetliga typ av arbete, kommer det därför alltid att vara
svårt att uppnå jämn och hög utnyttjandegrad. Lantmäteriets behov tillgodoses
därför bäst med en under året varierande instrumentvolym. Hela serien
instrument, från det enklaste till det noggrannaste, bör stå till förfogande
för att differentiera metodiken efter de skiftande ändamålen. Då man
söker tillgodose dessa önskemål bör uppmärksammas, att kartverket i högre
grad än någon annan organisation i landet har tillgång till arbetsuppgifter,

Knngl. Maj. ts proposition nr Vt år 1960

som kan användas i säsongutjämnande syfte. Vidare har kartverket redan
nu landets största utrustning av fotogrammetriska instrument.

Kommer fastighetsregleringar att bli aktuella över stora områden bör väsentliga
fördelar vinnas, om framställningen av de för regleringarna nödvändiga
kartorna samordnas med eller anslutes till framställningen av ekonomiska
kartan, där detta är möjligt. Denna samordning är av sådan art att
den måste organiseras vid den fortlöpande planläggningen av arbetena genom
dagiigt intimt samarbete mellan lantinäteriets och kartverkets experter.
Det bör även observeras, att lokalfrågorna f. n. är otillfredsställande för
både kartverkets fotogrammetriska verksamhet och centralkontoret. På anförda
skäl framstår en lokal samordning av denna verksamhet vid kartverket
och lantmäteriet såsom under alla förhållanden eftersträvansvärd.

Av det anförda har vi dragit den slutsatsen att lantmäteriets behov bäst
tillgodoses genom den anordningen att lantmäteriet till beräknat självkostnadspris
hyr erforderlig instrumentkapacitet i en till kartverket förlagd, allsidigt
utbyggd maskincentral. För att trygga en snabb och smidig service
gentemot förrättningsmännen torde lantmäteriet redan från starten böra heltidsförhyra
en instrumentkapacitet motsvarande minimibehovet. Det torde
kunna bli en rutinuppgift för kartverket att på såväl längre som kortare sikt
inplanera erforderligt utrymme för lantmäteriets verksamhet i kartverkets
instrumentpark. Genom den affärsmässiga organisation för kartverkets fotogrammetriska
byrå, som kommittén föreslagit, synes även lantmäteriets
önskemål om tillräckligt utrymme under expanderande förhållanden vara
lättare att tillgodose än i centralkontorets nuvarande bundna förvaltningsform.
Det torde för övrigt vara en tillräcklig garanti för en riktig avvägning
av de fotogrammetriska insatserna mellan lantmäteriets och kartverkets arbetsområden
att avgörandena härvidlag alltid ytterst tillkommer Kungl.
Maj:t.

Icke minst synes det oss som om den föreslagna anordningen skulle innebära
fördelar för det pågående utvecklingsarbetet inom lantmäteriet och
kartverket. En samordning måste även verka gynnsamt ur kostnadssynpunkt
i fråga om åtski liga tekniska och administrativa rutiner. Den föreslagna lösningen
av den fotogrammetriska organisationen kommer enligt vår mening
att inrymma större möjligheter än kommittéförslaget till allsidig och snabb
service beträffande fotogrammetriskt material och följaktligen bättre än
detta förslag befrämja den av statsmakterna beslutade rationaliseringen
inom jordbruk och skogsbruk.

I fråga om anordnande av centraler för beräkning av geodetiska och fotogrammetriska
uppgifter framhåller lantmäterikommittén, att omfattningen
av arbetsuppgifterna inte är så stor att det f. n. synes motiverat att anskaffa
en matematikmaskin inom kartverket eller lantmäteriet. Båda verken
synes böra utnyttja den centrala service, som redan finnes vid matematikmaskinnämnden
och privata förelag.

Vad slutligen angår gränsdragningen mellan de båda verken vid framställning
av ekonomiska kartan uttalar kommittén, att för att förbereda
kartverkets arbeten inom de olika länen utredningsarbeten in. in., som utföres
vid länslantmäterikontoren, bör systematiseras och registreras så all
resultatet blir användbart, när framställningen av ekonomiska kartan blir
aktuell.

Kungl. Maj:is proposition nr 7 7 år WHO

Principiella synpunkter på lantmäteriväsendets organisation. Lantmäterikommittén
övergår härefter till att behandla lantmäteriväsendets
organisation och anför inledningsvis att, sedan kommittén funnit
övervägande skäl tala för att lantmäteriväsendet och kartverket inte bör
sammanslås, kommittén vid övervägandena angående lantmäteriet har att
utgå från dess nuvarande kompetensområde. Med hänsyn till det samband,
som råder mellan olika avsnitt av lantmäteriverksamheten och de arbetsuPPS*fter
som åligger vissa andra myndigheter eller organ, kan samordnings-
och gränsdragningsfrågor dem emellan vid skilda tidpunkter aktualiseras.
Sådana organisationsspörsmål ligger emellertid utom ramen för
kommitténs uppdrag. Med hänsyn till ordningen för lönefrågornas behandling
i allmänhet inom statsförvaltningen har kommittén ej heller ansett sig
böra lämna förslag till lönesättning för lantmäteriväsendets tjänstemän.

I fortsättningen ingår lantmäterikommittén till en början på den pri ncipiella
utformningen av lantmäteriväsendets organisation
och erinrar om att verket nu i princip är uppbyggt med tre olika
organisationsled, nämligen en central verksledning, länsorgan och lokalorgan.
Kommittén framhåller vidare rörande den nuvarande organisatoriska
uPPbygguaden att länsorganets — överlantmätarens — ställning i organisatoriskt
avseende i förhållande till lokalorganet — distriktsorganisationen
—• beträffande vissa frågor är av ÖArerordnad natur, men att förfarandet vid
de förvaltningsmässiga frågornas behandling i väsentliga avseenden är
konstruerat på sådant sätt alt läns- och lokalorganen är att betrakta som
sidoordnat underställda lantmäteristyrelsen. Väsentligen sammanhänger administrationens
nuvarande konstruktion med förrättningsförfarandet, i vilket
distriktsorganisationens förrättningsmän och över lantmätaren givits
skilda uppgifter, som för båda parter nödvändiggör en oberoende ställning.

Under kommitténs arbete har olika principiella organisationsalternativ
diskuterats och undersökts. I de yttranden, som kommittén erhållit över en
till överlantmätarna och lantmäteripersonalens organisationer utsänd skiss
med alternativa förslag till principlösning av organisationen för lantmäteriverksamheten
i länen, har den starka influensen av nuvarande organisations
uppbyggnad klart kommit till uttryck. Kommittén har hl. a. härigenom
bibragts den uppfattningen, att tiden inte är mogen för en omorganisation,
som i mera väsentlig grad ändrar de grundprinciper vilka bestämts så sent
som år 1947, även om rent organisatoriska skäl synes kunna tala för att utvecklingen
hör gå mot mera radikala lösningar. Den lösning, som nu synts
realistisk, har utarbetats under beaktande av de organisatoriska synpunkter
som befunnits förenliga med främst lantmäteriets lokala serviceuppgifter.

Vad angår lantmäteriets länsorgan har kommittén funnit självklart, att
en företrädare för lantmäteriet med länet såsom verksamhetsområde —
överlantmätaren — bör ingå i organisationen. I detta sammanhang erinrar
kommittén om, att fastighetsbildningslagstiftningen utgår från att en regional
lantmäterimyndighet finnes genom de uppgifter, som däri ålagts över -

Knngl. Mnj.ts proposition nr 74 år 1960

lantmätaren, samt upplyser att enligt vad som inhämtats från 1954 års fastighetsbildningskommitté
dess förslag till förfarande vid lantmäteriförrätlningar
torde bygga på samma förutsättning.

Kommittén finner vidare förhållandena nödvändiggöra, att vid sidan av
en överlantmätare med länslantmäterikontor måste finnas fristående förrättningsmän,
som själva har att taga ansvaret för utförda förrättningar.
Detta blir enligt kommittén, med hänsyn till förrättningsförfarandets rättsliga
uppbyggnad fallet, även om i vissa län överlantmätaren skulle ha
möjlighet att vid sidan av övriga åligganden påtaga sig förrättningar. Skälen
härför utvecklar kommittén i huvudsak på följande sätt.

När det gäller att bedöma vilka uppgifter som kan eller bör åvila överlantmätaren,
måste övervägandena ur formell synpunkt utgå från överlantmätarens
i lag givna åligganden att granska och fastställa lantmäteriförrättningar
eller att hänskjuta dessa tilfdomstols prövning. Dessa åligganden torde
i princip komma att bibehållas jämväl i en ny fastighetsbildningslagstiftning.
På förrättningsmännen ankommer det att pröva allmänna intressen
och de enskilda intressen, som kommer till uttryck genom sakägarnas vid
förrättningarna framförda yrkanden eller önskemål. I likhet med vad tredje
lagutskottet i sitt utlåtande 1959: 14 uttalat i anledning av motionerna I: 379
och II: 432 anser kommittén, att särskild vikt bör läggas vid att förrättningsinstansens
obundna ställning icke äventyras eller ens kan ställas i tvivelsmål
genom åtgärder i organisatoriskt avseende.

För att dessa villkor skall tillgodoses torde det till en början stå klart,
att överlantmätaren icke samtidigt kan vara förrättningsman eller skall
kunna ge direktiv till förrättningsmännen, hur de skall besluta i fastighetsbildningsfrågor.
Det torde vidare ligga i sakens natur att förrättningsmännen
bör iakttaga försiktighet vid ställningstagande i frågor som slutligen
kan komma att avgöras vid förrättning eller som äger nära samband därmed.
Det väsentliga behov av fastighetsbildningsexpertis, som föreligger på
iänsplanet, synes sålunda liksom hittills i regel böra tillgodoses genom
överlantmätaren.

I fråga om storleken a v o rganisationsenheterna i
lantmäteriets distrikts organisation erinrar lantmäterikommittén
om, att en av de bärande principerna för den nu gällande indelningen
i lantmäteridistrikt, vilken i stort sett varit oförändrad sedan år
1948, var att de flesta distrikten normalt skulle ge ett stadigvarande arbetsunderlag
för sex befattningshavare, varav två av vardera kategorien lantmätare,
mätningstekniker och kontorspersonal. Erfarenheterna sedan dess
styrker behovet av anpassning av enheterna på grund av förändringar i arbetsmängd
och övriga betingelser för verksamheten. Om distriktsindelningen
nu skulle anpassas efter i det föregående angiven målsättning skulle långtgående
förändringar bli erforderliga. Då eu ny sådan indelning ej torde ha
större förutsättningar än den nuvarande att på längre sikt ge enheter med
beräknad optimal personaluppsättning, talar enligt kommittén erfarenheterna
för, att organisationen bör uppbyggas efter andra grunder.

Med hänsyn till angelägenheten av att utnyttja personalens kvalifikationer,
att ernå en rationell arbetsfördelning och att möjliggöra anpassning

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

av personalnumerären efter nya förutsättningar har statens organisationsnämnd
beräknat att organisationsenheter med minst tre och helst minst
fyra befattningshavare av varje personalkategori bör eftersträvas, men att
i större enheter ytterligare rationaliseringseffekt av dessa skäl ej torde kunna
påräknas. Lantmäterikommittén har funnit, att de förutsättningar som
finns att åstadkomma stora organisationsenheter bör tillvaratagas så långt
detta är möjligt och fördelaktigt med hänsyn till de övriga faktorer, som
kan eliminera vinsterna därmed eller eljest kan motivera andra lösningar.
Det har stått klart att därvid bl. a. frågan om stationeringsorterna för de
nuvarande distrikten måste upptagas till ingående överväganden.

En faktor, som begränsar möjligheterna att förstora enheterna, angiver
kommittén vara, att i de fall flyttning av stationeringsorten för ett distrikt
är ett villkor för utökning av vederbörande arbetsområde och flyttningen
medför mera väsentlig ökning av reseavstånden, resekostnadsökningarna i
vissa fall kan uppgå till belopp som kan beräknas motsvara eller överstiga
vinsterna med en sådan åtgärd. Vidare torde liksom hittills stationeringsorterna,
i syfte att upprätthålla god kontakt med bygden och att tillgodose
allmänhetens berättigade krav på god service, böra väljas så att de utgör
centralorter för den region lantmäteriet därifrån avser att betjäna. Med
hänsyn till den kommunala anknytningen av en stor del av lantmäteriets
uppgifter får vidare det antal kommuner, inom vilka en viss arbetsgrupp
har att ansvara för verksamheten, en inte oväsentlig betydelse i sammanhanget.

Vad närmare angår frågan om en distriktsindelning uttalar kommittén,
att övervägandena rörande stationeringsorterna har lett till att deras antal
bör minskas från nuvarande 111 till omkring 90. Lantmäteriets lokala organ
bör således stationeras förutom i residensstäderna även i andra centrala
orter inom länen. En indelning av länen i olika verksamhetsområden, regioner,
blir därför erforderlig. Gränserna för dessa regioner bör enligt kommitténs
mening vara i möjligaste män fasta och kommittén föreslår att deras
omfattning liksom de nuvarande distriktens bestämmes av Kungl. Maj :t.

Vad angår spörsmålet om en indelning i distrikt av de regioner, inom
vilka verksamheten bedrives med utgående från samma stationeringsort
har kommittén stannat för att en indelning i två eller flera distrikt bör
kunna ske och att även denna indelning bör bestämmas av Kungl. Maj :t.
Såsom motiv för ställningstagandet till spörsmålet, vilket varit föremål för
stor tvekan inom kommittén, anför denna i sammandrag följande.

Denna fråga torde ha aktualitet för 10—15 regioner i landet. En indelning
av stockholmsregionen i vart fall i två distrikt har befunnits ofrånkomlig.
I övrigt gäller det här organisation för verksamhet, vilken torde erfordra
en personal uppgående till omkring 15—25 personer och som till
relativt stor del avser många kommuner med omfattande bebyggelseverksamhet
omkring större tätorter. Det torde erbjuda många fördelar att administrera
denna verksamhet i en organisationsenhet. Några resekostnadsspärrar
föreligger ej i de här berörda fallen. Hinder mot en arbetsfördel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

ning så att olika personalkategorier helt eller huvudsakligen har sin verksamhet
förlagd till vissa kommuner inom regionen föreligger ej heller. Dessa
skäl pekar på att uppdelning i flera organisationsenheter på samma stationeringsort
bör undvikas. Såvitt framgår av organisationsnämndens undersökningar
i dessa frågor, synes emellertid de huvudsakliga organisatoriska
synpunkterna kunna tillgodoses även i enheter av relativt måttlig
storlek. En lämpligt avvägd samverkan mellan enheter på samma ort och
medverkan av överlantmätaren för lösande av löpande administrationsfrågor
torde vidare kunna bidraga till att de stora enheternas organisatoriska
företräden kan utnyttjas, även om en distriktsindelning sker. Vid bedömandet
av denna fråga har kommittén ansett att särskild vikt bör tillmätas
värdet av att en lantmätare i chefsställning ansvarar för verksamheten inom
ett med hänsyn till uppgifternas art och omfattning lämpligt avpassat antal
kommuner.

Inom kommittén har höjts röster för en mera långtgående samordning i
syfte att ernå ytterligare rationaliseringsvinster. Kommittén har emellertid
enat sig om att icke i nuvarande läge föreslå mera vittgående jämkningar.
Härvid har dock förutsatts, att frågan skall ägnas en fortlöpande uppmärksamhet
av lantmäteristyrelsen i syfte att befrämja en utveckling mot större
organisatoriska enheter, i den mån teknikens landvinningar och lokala förutsättningar
skapar gynnsamma betingelser härför.

Bestämmande av stationeringsorterna anser kommittén liksom hittills
böra ske av lantmäteristyrelsen efter hörande av länsstyrelsen och överlantmätaren.
Vid organisationens genomförande synes dock stationeringsorterna
böra bestämmas av Kungl. Maj :t.

Härefter övergår lantmäterikommittén till att behandla frågan om specialorganisationer
vid sidan av lantmäteridistrikt
e n. Kommittén föreslår härvid till en början att, med hänsyn till de
allmänorganisatoriska synpunkterna, förfogandeorganisationer enbart i
syfte att ernå en arbetskraftsförstärkning inom ett eller flera distrikt inte
längre skall inrättas utan att i stället personalen bör placeras på vederbörande
distrikt. Däremot föreligger enligt kommitténs uppfattning starka
argument för att vid behov särskilda arbetsgrupper skall kunna organiseras
för verksamhet, som av speciella orsaker ej lämpligen kan eller bör handhavas
av lantmäteridistrikten.

I första hand synes det härvid enligt lantmäterikommittén angeläget, att
arbetsgrupper inrättas för effektivast möjliga insatser i verksamheten med
yttre rationalisering inom jordbrukets och skogsbrukets område i överensstämmelse
med av 1959 års riksdag fattade beslut (prop. 148, JoU 30, rskr.
284). I de län, där ett stort behov av mera omfattande rationaliseringsåtgärder
framkommit, blir särskilda specialorganisationer — fastighetsregleringsorganisationer
— erforderliga. Kommittén uttalar, att dessa enheter
av organisatoriska skäl måste göras relativt stora i personalhänseende och
att av denna anledning en förhållandevis stor del av den personal, som
blir disponibel enbart för hithörande verksamhet, bör koncentreras till
dessa enheter. Enheternas huvuduppgifter blir de, som angivits i jordbruksutskottets
utlåtande 1959: 30, nämligen att verkställa sådana av lant -

Kungl. Maj.ts proposition nr Ti år 1060

bruksnämnder och enskilda aktualiserade lantmäteriförrättningar, som ej
utan nämnvärd väntetid kan utföras av personal inom vederbörande distrikt,
samt att medverka i lantbruksnämndernas planläggning rörande mera
omfattande yttre rationaliseringsåtgärder ävensom rörande disponeringen
av nämndernas rationaliseringsreserver. Enheternas chefer skall vidare
vara föredragande inom lantbruksnämnderna i ärenden, som i större utsträckning
inrymmer lantmäteritekniska spörsmål eller som har särskild
anknytning till av lantmäterimyndighet organiserade större fastighetsregleringar.
Kommittén framhåller därjämte, att det under vissa förhållanden
vid vikande konjunktur kan vara önskvärt att personalen kan sättas in
på utrednings- och planläggningsarbeten, som avser att skapa arbetstillfällen.

Enligt lantmäterikommitténs uppfattning blir i allmänhet residensstaden
den naturliga stationeringsorten liksom företrädesvis länet det lämpliga
arbetsområdet för fastighetsregleringsorganisationerna. Det bör dock vara
möjligt att allt efter omständigheterna i det enskilda fallet välja annan
stationeringsort eller tilldela enheterna arbetsuppgifter endast inom en del
av ett län, inom flera län eller delar av flera län. Kommittén, som understryker
vikten av att de resurser som lantmäteriet kommer att disponera för
ifrågavarande verksamhet erhåller en tillräckligt elastisk organisation, föreslår,
att det skall tillkomma lantmäteristyrelsen att bestämma fördelningen
mellan olika län, stationeringsorter, verksamhetsområden och arbetsuppgifternas
närmare avgränsning för fastighetsregleringsorganisationerna.

I detta sammanhang framhåller lantmäterikommittén, att arbetsuppgifterna
ställer mycket höga krav på den som skall leda arbetet och ansvara
för detta såsom chef för fastighetsregleringsorganisation. Med hänsyn till
verksamhetens natur är det också angeläget att täta ombyten på chefsposterna
undvikes. De höga kvalifikationer, som erfordras hos dessa chefer,
synes berättiga till tjänster som är att betrakta som sluttjänster inom distriktsorganisationen
(länslantmätare).

Inom de län, där arten och omfattningen av lantmäteriets uppgifter inom
jordbruks- och skogsrationaliseringens område vid viss tidpunkt ej ger arbetsunderlag
för en effektiv specialorganisation för denna verksamhet, torde
enligt lantmäterikommitténs uppfattning hithörande göromål helt få åvila
distriktsenheterna.

Vad angår skiftesorganisationerna i Kopparbergs län uttalar kommittén,
att de i det föregående lämnade förslagen beträffande organisationen för
lantmäteriets uppgifter inom jordbruks- och skogsrationaliseringen avser
en för hela landet generell lösning och att det därför ej längre torde finnas
anledning att bibehålla de speciella regler, som i administrativt hänseende
gäller för ifrågavarande skiftesorganisationer. Kommittén har härvid
emellertid förutsatt, att organisationen för nu pågående laga skiften
ej av denna anledning kommer att på ett för verksamheten menligt sätt
ändras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Lantmäterikommittén föreslår jämväl, att specialorganisationer för andra
arbetsuppgifter än fastighetsregleringar skall kunna inrättas av lantmäleristyrelsen
i den ordning, som nu gäller för förfogandeorganisationerna.
Kommittén understryker dock, att inte minst ur organisatoriska synpunkter
viss återhållsamhet bör iakttagas när det gäller att inrätta specialorganisationer
vid sidan av distrikten och fastighetsregleringsorganisationerna.
Angående arbetsuppgifter och riktlinjer i övrigt för de specialorganisationer,
varom nu är fråga, anför kommittén i huvudsak följande.

1 första hand synes böra nämnas fastighetsregleringsuppgifterna i anslutning
till projekteringen och utbyggnaden av allmänna vägnätet. Dessa arbeten
sträcker sig oftast över flera distrikt och ställer speciella krav med
avseende å samverkan med andra myndigheter och i andra organisatoriska
avseenden. De lämpar sig därför väl för en för ändamålet inrättad specialorganisation.
Inom lantmäteriet har hittills goda erfarenheter vunnits av
specialorganisationer för planeringsuppgifter, grundkartor och vägförrättningar.
Till icke oväsentlig del har sistnämnda förrättningar — särskilt de
som föranledes av skogsvägnätets utbyggnad — samband med jordbruksoch
skogsrationaliseringen. Dessa uppgifter har således nära anknytning
till verksamheten inom fastighetsregleringsorganisationerna. Kommittén
finner det likaså angeläget betona, att planerings- och grundkarteuppgifter
liksom vägförrättningar i tätorter väl ligger inom ramen för inriktningen
av verksamheten på distriktsenheterna och ej utan starka skäl bör skiljas
från dessa. Här behandlade uppgifter bör därför normalt ankomma på distrikten
respektive fastighetsregleringsorganisationerna. Det kan emellertid
förekomma, att av skilda orsaker stor ansvällning av sådana arbeten uppstår
och att av denna anledning speciella åtgärder erfordras för att på bästa
sätt bemästra situationen och återställa normala betingelser för verksamheten
i stort. Kommittén har vid undersökning av arbetsförhållandena län
för län funnit att för den närmaste framtiden ett behov finns av specialorganisationer
för vägförrättningar eller planeringsuppgifter i några län.

Fortsättningsvis behandlar lantmäterikommittén under detta avsnitt vissa
frågor angående fördelning av arbetsuppgifter och personal.
Av kommitténs uttalanden framgår, att kommittén eftersträvat en
elastisk organisation och samverkan i största möjliga utsträckning mellan
såväl distriktsorganisationens skilda enheter som mellan dessa och länslantmäterikontoren.
Kommittén understryker därvid vikten av att lantmäterislatens
enheter på samma ort erhåller lokaler i nära anslutning till varandra
och helst i samma byggnad. Rörande detaljerna i dessa stycken torde
få hänvisas till betänkandet s. 204—209. Nämnas bör dock att kommittén
föreslår, att liksom nu lantmäteristyrelsen, med den inskränkning som föranledes
av att vissa tjänstemän är bundna vid viss organisationsenhet och
såvida Kungl. Maj :t inte för visst fall annorlunda föreskriver, skall besluta
om personalfördelningen inom lantmäteristaten, men att viss delegering av
sagda beslutanderätt till överlantmätarna bör ske. Den av kommittén förordade
ordningen för personalfrågornas behandling förutsätter, att lantmäteristatens
tjänstemän upptages på gemensam personalförteckning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1961)

Organisationen för lantmäteristyrelsen m. m. Härefter övergår lantmäterikommittén
till att närmare behandla lantmäteristyrelsens och
centralkontorets organisation. Inledningsvis uttalar kommittén,
att den vid övervägandena rörande styrelsens organisation bl. a. ansett
visst avseende böra fästas vid att enligt vad som framkommit i lagstiftningssammanhang
och vid behandlingen av organisationen för jordbrukets
och skogsbrukets rationalisering ändrade förutsättningar ter sig sannolika
i en nära framtid. Med hänsyn härtill understryker kommittén, att den lösning
som föreslås inte får betraktas såsom definitiv utan att organisationen
i framtiden kan erfordra en förnyad översyn.

I fråga om lantmäteristyrelsens byråindelning synes enligt kommittén
övervägande skäl tala för att organisationen liksom nu bör innefatta fyra
byråer, nämligen en administrativ byrå, en landsbygdsbyrå, en stadsbyrå
och en utredningsbyrå. Ställningstagandet har föregåtts av ingående överväganden,
särskilt i fråga om organisationen för stadsbyråns verksamhet,
som kommittén med hänsyn till bl. a. stadsmätningsväsendets uppgifter
ansett fortfarande böra sammanhållas i en särskild byrå. Jämväl inrättande
av en särskild teknisk byrå har övervägts av kommittén.

I nu berörda sammanhang framhåller lantmäterikommittén angelägenheten
av att inom verkets centrala förvaltning organisatoriska förutsättningar
tillskapas för ett fortlöpande rationaliseringsarbete berörande bl. a.
organisationsfrågor och arbetsmetodik. Härigenom torde enligt kommittén
genom relativt begränsade insatser inte oväsentliga vinster efter hand kunna
göras. Kommittén, som uttalar att de nuvarande resurserna härför inte
synts tillräckliga, har övervägt att föreslå en särskild byrå för rationaliserings-
och motsvarande uppgifter, men stannat för att uppgifterna i fråga
fördelas mellan landsbygdsbyrån och administrativa byrån.

Vad gäller centralkontoret föreslår lantmäterikommittén, att den fastighetstekniska
avdelningen inordnas i styrelsens landsbygdsbyrå, medan centralkontoret
i övrigt bibehålies som ett fristående, distriktsorganisationen
tillhörande organ under styrelsens ledning. Kommittén förordar i detta sammanhang,
att en tjänst inom distriktsorganisationen beräknas för att utnyttjas
såsom chef för centralkontoret. Kommitténs motiv för förslagen är
i korthet följande.

Principiellt hör utvecklingsarbete till de funktioner, vilka åvilar verksledningen.
Med hänsyn till bl. a. styrelsens tillsynsuppgifter bör den löpande
produktionen i princip ej förläggas dit utan tillhöra produktionsorganen
i lantmäteristaten. Samtidigt är emellertid erfarenhetsmässigt åtskilliga
fördelar förbundna med och det i viss mån ett villkor för ett framgångsrikt
utvecklingsarbete, att detta bedrives i direkt samband med produktionen.
Bland centralkontorets arbetsuppgifter har de, som tillhör fastighetstekniska
avdelningen, större samhörighet med landsbyråns verksamhet än med
övriga avdelningars. Fastighetstekniska avdelningen utför ej heller löpande,
rutinmässig produktion på samma sätt som centralkontorets andra avdelningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 7i år 7960

Det synes kommittén knappast möjligt att i längden kunna förena ledningen
av landsbyråns tekniska uppgifter och centralkontoret på en hand
med hänsyn till uppgifternas betydelse för lantmäteriverksamhetens rationalisering
och utveckling. Härtill kommer att det med hänsyn till att centralkontoret
utövar en huvudsakligen producerande verksamhet icke kan
anses helt lämpligt att chefskapet för detsamma utövas av tjänsteman vid
lantmäteristyrelsen.

Beträffande organisationen inom lantmäteristyrelsens byråer har lantmäterikommittén
gjort vissa uttalanden som bakgrund till sina förslag om
personalförstärkningar. Sålunda föreslås administrativa byrån uppdelad i
en organisationssektion, en kanslisektion för lagstiftnings- och personalfrågor
m. in. samt en kameralsektion motsvarande nuvarande kamrerarkontoret;
varje sektion under ledning av en byrådirektör. Organisationssektionen
föreslår kommittén under befintlig byrådirektör, vars tjänst bör
ombildas från extra till extra ordinarie, böra uppbyggas med en för organisationsexpert
avsedd byråsekreterar- eller motsvarande tjänst, en högre biträdestjänst
eller möjligen kanslist samt en kontorsbiträdestjänst. Vidare
bör en lantmätare och en mätningstekniker i lantmäteristaten tillfälligt förordnas
att tjänstgöra på sektionen. I övrigt föreslår kommittén, med hänsyn
till att personalen är otillräcklig redan för det löpande arbetet på byrån,
en förstärkning med tre befattningshavare, varav en kanslist på kanslisektionen
och två biträdestjänster på kameralsektionen.

Landsbygdsbyrån föreslår kommittén organiserad på tre sektioner, var
och en under en byrådirektörs ledning. En av sektionerna torde enligt kommittén
med oförändrad personal böra handha byråns löpande ärenden av
jordpolitisk natur samt statsbidragsärenden. Den andra sektionen, som avses
för landsbygdsplanering, förrättningsteknik, geodesi, fotogrammetri, reproduktion
etc., motiveras enligt kommittén i väsentliga delar av betydelsefulla
metod- och utvecklingsuppgifter beträffande landsbygdsplanering och
planläggande på landsbygden. Sektionen föreslås av kommittén förstärkt
med en ur lantmäteristatens personalstat tillfälligt förordnad lantmätare
och ett biträde i kontorstjänst. Den tredje sektionen motsvaras i stort av
centralkontorets fastighetstekniska avdelning, vars föreståndare blir sektionens
byrådirektör. Till den fasta personalen bör dessutom enligt kommittén
hänföras avdelningens jägmästare och kontorsbiträde, medan två
lantmätare och en mätningstekniker, vågmästare eller skogsmästare lämpligast
synes anknytas till sektionen genom förordnande av lantmäteristaten
tillhörig personal.

Vad gäller stadsbyrån och ut redning sb yr ån föreslår kommittén ej annan
ändring än att befintlig extra byrådirektörstjänst å sistnämnda byrå ombildas
till extra ordinarie.

Sammanfattningsvis framgår lantmäterikommitténs förslag rörande lantmäteristyrelsens
personal av följande tabell.

Kungl. Mnj. ts proposition nr 74 dr 1960

Personal	Adm. byrån	Landsb. byrån	Stads- byrån	Utredn.- byrån	Summa	Skillnad i förhållande till nuva-rande personal
Generaldirektör ..............					1
Byråchef ....................	1	1	1	1	4	_
Byrådirektör..................	3	3	2	2	10	+ 1
Annan högskoleutbildad pcrso-
nal; ej tillfälligt förordnad ..	4	1	2	—	7	+ 2
Tillfälligt förordnade lantmä-
t are........................	2	5	—	1	8	+ 4 >
Mätningstekniker eller motsva-
rande; ej tillfälligt förordnade	—	—	i	—	1	—
Tillfälligt förordnade mätnings-
tekniker eller motsvarande ..	t	i	—	—	2	+ 2
Övrig personal................	42	4	4	3	53	+ 7
Summa	53	15	10	7	86	+ 16
Skillnad i förhållande till nu-
varande personal............	+ 8	+ 8	—	—	+ 16
Därav från centralkontoret ....	—	5	—	—	5
Reell skillnad ................	+ 8	+ 3	—	—	+ 11

Lantinäterikommittén framhåller under detta avsnitt slutligen, att det
förutsatts att styrelsen skall äga möjligheter förordna ytterligare personal
från lantmäteristaten att tillfälligt tjänstgöra hos styrelsen.

Länslantmäterikontoren. I fråga om länslantmäterikontorens
arbetsuppgifter och organisation uttalar lantmäterikominittén
inledningsvis, att beträffande överlantmätarens rättsliga uppgifter
torde genom den nya fastighetsbildningslagstiftningen inte vara att vänta
sådana ändringar att de mera väsentligt påverkar organisationsfrågorna.
Även vad gäller överlantmätarens ställning och uppgifter inom länsförvaltningen
i stort synes i principiellt avseende organisationsövervägandena böra
utgå ifrån gällande förhållanden. Rörande överlantmätarens förvaltningsmässiga
uppgifter inom lantmäteristaten understryker kommittén, att överlantmätarens
centrala ställning torde kunna utnyttjas för tillvaratagande
av en samlad organisations fördelar. Jämväl i andra avseenden, som sammanhänger
med rationell arbetsmetodik och är beroende på lantmäteriets
organisationsstruktur, har överlantmätaren viktiga uppgifter att fylla för
att inom ramen för tillgängliga resurser medverka till effektivast möjliga
totala insatser. Detta gäller enligt kommittén såväl verksamheten med jordbruks-
och skogsrationalisering som övrig lantmäteriverksamhet.

Lantmäterikommittén har funnit en ytterligare utbyggnad av länslantmäterikontorens
serviceverksamhet, främst gentemot distriktsorganisationen,
betydelsefull. Sålunda föreslår kommittén, att arkivservice skall läm -

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

nas av samtliga länskontor och att personalförstärkning för denna verksamhet
sker med tolv högre biträdestjänster och tio andra befattningshavare i
kontorstjänst. Såsom motiv härför anför kommittén i sammandrag följande.

Värdet ur rationaliseringssynpunkt av en central organisation inom länet
för de fastighetsutredningar i länskontorens arkiv, som måste utföras
i distriktsorganisationens förrättnings- och uppdragsverksamhet, har under
senare år uppmärksammats. Verksamheten har hittills varit av försökskaraktär.
De goda erfarenheter som vunnits pekar entydigt på att organisationen
bör få en mera definitiv lösning. Servicen bör givetvis i första hand
riktas mot distriktsorganisationens enheter, men förutsättes även kunna utnyttjas
av länsstyrelsen, lantbruksnämnden och de andra myndigheter som
i sin verksamhet är beroende av utredningar rörande fastighetsindelningen.
Kommittén har beräknat det erforderliga personalbehovet för arkivservice
vid länskontor till 30 befattningshavare, varav tio beräknas belöpa på extern
service för rationaliseringsuppgifterna. Häri ingår fr. o. in. budgetåret
1959/60 åtta kansliskrivartjänster. Sammanlagda antalet sådana tjänster
har med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifterna bedömts böra
vara 20. Emot två tredjedelar av dessa förstärkningar skall vägas personalvinsterna
i distriktsorganisationen, vilka beräknats uppgå till ca 35—40 befattningshavare,
huvudsakligen lantmätare och mätningstekniker.

I anslutning härtill lämnar kommittén vissa synpunkter på länskontorens
reproduktionsservice, varav framgår, att kommittén finner att ett fåtal
anläggningar vid länskontor för kopiering av hög kvalitet av förrättningskartor
i mindre format är befogade. Vidare bör tillgång till ljus- och
snabbkopieringsanläggningar finnas på varje stationeringsort.

För den i det föregående föreslagna organisationen för distribution och
service beträffande fotogrammetriskt material anser kommittén böra beräknas
en mätningstekniker för i genomsnitt vart tredje län eller sammanlagt
åtta.

I övrigt föreslår lantmäterikommittén personalförstärkning av biträdespersonal
med tio befattningshavare för färdigställande av det alfabetiska
registret. Detta register, varå återstår arbete motsvarande omkring 100 arbetsår,
medverkar enligt kommittén till en påtaglig förenkling av det löpande
arbetet, inte minst för arkivservice.

I detta sammanhang föreslår kommittén vidare, att lantmäteristyrelsens
anslag för kartlagningsarbeten ökas med 100 000 kr., enär kartlagningsarbctet
beträffande de i länskontorens arkiv förvarade förrättningskartorna,
som är mycket värdefulla och till större delen oersättliga, utvisar en markant
eftersläpning, som för varje år blir allt allvarligare.

Vad angår länslantmäterikontorens lantmätararbetskraft föreslår lantmäterikommittén,
att ytterligare tjänster såsom biträdande överlantmätare
skall inrättas för fem av de större länen och att på de två största rationaliseringslänen
— Kopparbergs och Västcrnorrlands län — inrättas ytterligare
en biträdande överlantmätartjänst på vardera. Fördelningen av tjänsterna
mellan kontoren torde enligt kommittén liksom hittills böra före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

skrivas av Kungl. Maj :t. Såsom motiv för förslaget anför kommittén, att
överlantmätarna förutsättes i högre grad än förut bli engagerade i arbetet
på länsplanet i fråga om jordbrukets och skogsbrukets rationalisering och
inom planeringsverksamheten. Överlantmätarnas insatser på det interna
administrativa planet förutsättes jämväl komma att öka.

Däremot anser kommittén det ej längre befogat eller ändamålsenligt att
ha tjänster i den tidigare lantmätarkarriären fast placerade på vissa länskontor
såsom nuvarande kontorslantmätartjänster. Erforderlig högskoleutbildad
arbetskraft utöver överlantmätarna och biträdande överlantmätarna
synes enligt kommittén lämpligen kunna förordnas ur lantmäteristatens
personalstat.

I detta sammanhang uttalar kommittén, att vissa av de uppgifter som nu
utföres av lantmätare vid länskontoren torde vara av den art att de i och
för sig skulle kunna delegeras till personal med tjänster i mellangradskarriär
eller med högre biträdestjänster. Med hänsyn till att kommittén föreslagit
viss utvidgning av verksamheten och till värdet ur utbildningssynpunkt
av tjänstgöring på länskontor har kommittén dock inte ansett sig
böra räkna med någon förändring av behovet av lantmätare med utgående
från länskontorens verksamhet.

Distriktsorganisationen. Lantmäterikoinmittén övergår i fortsättningen till
att närmare behandla lantmäteriets distriktsorganisation
och ingår härvid till en början på spörsmålet om organisationens
arbetsuppgifter. I detta hänseende uttalar kommittén inledningsvis,
att distriktsorganisationens verksamhet i förhållande till resurserna är mycket
omfattande. Under den framtid som f. n. kan överblickas står lantmäteriet
inför vidgade angelägna uppgifter inom jordbruks- och skogsrationaliseringens
område. Bland tänkbara åtgärder för att bemästra arbetssituationen
synes det naturligt att överväga även en begränsning av tjänsteåliggandena
inom områden där lantmäteriets tjänster kan te sig umbärliga.

Mot bakgrunden av dessa uttalanden behandlar kommittén först frågan
om lantmäteriets verksamhet i stadssamhällena. Kommittén, som erinrar
om att enligt gällande bestämmelser i vissa fall erfordras medgivande av
överlantmätaren för stad att anlita distriktsorganisationen, uttalar, att 1954
års fastighetsbildningskommittés arbete med att utreda frågan om en för
land och stad gemensam fastighetsbildningslag torde kunna ge förutsättningar
för en vidgning av kompetensgränsen för det kommunala fastighetsbildningsväsendet.
Om en reform av detta slag genomföres, kommer den
enligt lantmäterikommittén att föranleda ändringar i bestämmelserna rörande
distriktsorganisationens tjänsteåligganden. I avvaktan härå anser
kommittén, att nuvarande regler tills vidare bör bibehållas oförändrade, men
att det bör ankomma på lantmäteristyrelsen att närmare undersöka i vad
män det är möjligt och lämpligt att inom ramen för dessa regler minska
engagemangen i vissa större stadssamhällen eller större grupper av varandra
närbelägna samhällen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

Vad gäller tjänsteåliggandena i övrigt finner kommittén alltjämt en indelning
av arbetsuppgifterna i två kategorier befogad. Till en första kategori
bör enligt kommittén hänföras den verksamhet, som primärt åligger distriktsorganisationen.
Hit hänför kommittén, förutom förrättningar och uppdrag
vilka enligt lag eller annan författning efter ansökan eller förordnande
skall verkställas av lantmätare på grund av hans tjänst, vissa förrättningar
och uppdrag, som kan utföras även av andra än tjänstemän i lantmäteriet,
i de fall förordnande meddelas lantmätare på grund av hans tjänst. Beträffande
dessa förrättningar och uppdrag, av vilka till omfattningen viktigast
angives vara förrättningar enligt lagen om enskilda vägar, understryker
kommittén dock att i fråga om ärenden, som med fördel kan handläggas
av fackmän utanför lantmäteriet, sådana fackmän, i den mån de finnes
att tillgå, i stället för lantmätare företrädesvis bör kunna ges förordnande.
Samma bedömande har kommittén gjort beträffande uppdrag att
upprätta sådana kartor med beskrivningar samt att avgiva sådana bevis
och intyg rörande fastighetsförhållanden, som sökande enligt lag eller annan
författning har att foga vid sina ansökningar och som kräver den utbildning
och erfarenhet som i allmänhet tillkommer lantmätare. I fråga om planuppdrag
föreslår kommittén, att till ifrågavarande kategori tjänsteåligganden
skall räknas uppdrag av statlig eller kommunal myndighet att upprätta
förslag till byggnadsplan såvitt angår samhällen eller områden på landet,
förslag till ändring av stadsplan då planarbetet inte är av större omfattning,
förslag till ändring av avstyckningsplan samt förslag rörande generalplan
såvitt angår landskommun. Förslaget i denna del, som innebär en överflyttning
från nuvarande inte obligatoriska tjänsteåligganden av vissa byggnadsplaneuppdrag
av större omfattning, vissa stadsplaneuppdrag och generalplaneuppdrag
samt en utmönstring från tjänsteåliggandena över huvud taget
av större stadsplaneuppdrag samt byggnadsplaneuppdrag från andra
än statliga och kommunala myndigheter, motiveras av kommittén på i huvudsak
följande sätt.

Med hänsyn till angelägenheten av att fackmän i tillräcklig utsträckning
står till förfogande för erforderlig planläggning enligt byggnadslagstiftningen
torde lantmäteriets medverkan i detta arbete icke kunna undvaras.
Planläggningen hör också naturligt samman med fastighetsbildning
och lantmäteriets övriga verksamhet i kommunerna samt underlättar lantmäteriorganens
arbete och är i många fall en förutsättning för rationellt
arbetssätt. 1951 års byggnadsutredning har föreslagit att landskommunerna
skall ges ökat ansvar avseende planläggningen. En naturlig konsekvens
av delta förslags genomförande synes vara alt lantmäteriets medverkan i
planarbetet avser uppdrag som statliga eller kommunala myndigheter finner
fördelaktigt att uppdraga åt lantmäteriet. Erfarenheten synes ha visat att
skäl ej längre finns att härvid göra åtskillnad med hänsyn till planarbetets
större eller mindre omfattning. Upprättande av förslag till stadsplan har
hittills utförts av distriktsorganisationen endast i mycket ringa utsträckning
och då vanligen av lantmätare som haft personligt intresse och speciell
fallenhet för sådana uppgifter. Det synes därför ligga i linje med nu tillämpade
principer för tjänsteåliggandenas avgränsning alt låta sådana uppdrag

:5 flihang till ril;sdagens protokoll 10G0. 1 samt. AV 74

Kungl. Maj. ts proposition nr 7b år 1960

helt utgå från dessa. Smärre ändringar i stadsplaner erfordras emellertid
ofta för genomförande av aktuella förrättningar. Uppdrag att upprätta förslag
härom torde därför böra kunna ske i tjänsten.

Utöver nyss nämnda förrättningar och uppdrag hänför kommittén till den
första kategorien tjänsteåligganden förordnande enligt 2 kap. 2 § och 5 kap.
2 § lagen om fastighetsbildning i stad ävensom uppdrag att upprätta förslag
till tomtindelning — beträffande verksamhet i stad dock endast i den
utsträckning överlantmätaren medger staden att anlita distriktsorganisationen
för ändamålet. Kommittén bedömer vidare som självklart, att det skall
åligga distriktsorganisationen att liksom nu avgiva yttranden i tjänsteärenden
m. m. samt att tillhandagå kommuner och allmänhet med råd och upplysningar
o. dyl. i ämnen som tillhör tjänsteåliggandena.

Till en andra kategori av tjänsteåligganden föreslår kommittén skall hänföras
uppdrag, för vilka utan att de primärt är tjänsteåligganden distriktsorganisationen
ändå må anlitas om särskilda skäl föreligger och arbetsförhållandena
medger. De viktigaste av de skäl, som bör föranleda att distriktsorganisationen
åtar sig här nämnda uppdrag, torde enligt kommittén vara
att det åtminstone i vissa trakter ej är möjligt att eljest få arbetena utförda
på grund av att expertis som kan åtaga sig dem ej är tillgänglig,
eller att arbetenas utförande inom viss tid eller på visst sätt är av betydelse
för vederbörande lantmäteriorgans övriga verksamhet. I denna kategori
föreslår kommittén skall ingå uppdrag att upprätta grundkartor för
byggnadsplan, stadsplan och generalplan, uppdrag att i andra fall än som
innefattas i den första kategorien verkställa mätnings- och utstakningsarbeten
samt upprätta därpå grundade plan- och höj dkartor med därtill hörande
beskrivningar ävensom uppdrag att ombesörja skötseln av städers
och samhällens stomnät och vården av deras mätningsarkiv i sådana fall
då distriktsorganisationen ombesörjer förrättningsverksamheten inom staden
eller samhället. Förslaget innebär, att till denna kategori från de nu
obligatoriska tjänsteåliggandena överförts vissa grundkarteuppdrag samt
uppdrag att sköta stomnät och vårda mätningsarkiv i städer och samhällen
ävensom att från tjänsteåliggandena helt uteslutits uppdrag att utreda
samt att avgiva bevis och intyg om fastighetsförhållandena i andra fall än
då sökande författningsenligt har att foga sådana till sina ansökningar.

Vad gäller distriktsin delningen och specialorganisationer
i de olika länen har kommittén i betänkandet s. 231—252 framlagt
detaljerat förslag, vartill här torde få hänvisas. Kommittén uttalar, att
den utgått från att enheter med i medeltal mindre än ca tio befattningshavare
såvitt möjligt bör undvikas, men att antalet kommuner, reseavstånd
och andra lokala förhållanden i flera fall bedömts böra föranleda avsteg från
denna målsättning. De ändringar, som förslaget innebär i förhållande till
nu gällande organisation, framgår av följande sammanfattning av kommitténs
förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 dr 1960

Län	Föreslaget antal enheter	Skillnad i förhållande till organisationen den 1 juli 1959
distrikt	fastighets- reglerings- organisa- tioner	andra special- organisa- tioner	summa	distrikt	andra enheter	summa
Stockholms ........	7		1	8		2	- 2	— 4
Uppsala............	2	1		3		—	—
Södermanlands......	2			2	_	1	___	— 1
Östergötlands ......	4	1		5	—	1	+ 1
Jönköpings ........	3	1		4	_	2	+ 1	— 1
Kronobergs........	3			3	—	2	—	— 2
Kalmar............	5	1		6	—	1	— 1	- 2
Gotlands ..........	1			1	—	1	—	— 1
Blekinge ..........	2			2	_	1	.	— 1
Kristianstads ......	5	1		6	—	2	+ 1	— 1
Malmöhus..........	4		1	5		_
Hallands ..........	3			3	—	1	— 1	— 2
Göteborgs o.Bohus ..	5	1	1	7	. .	2	- 1	— 3
Älvsborgs ..........	6	1		7	—	3	—	— 3
Skaraborgs ........	4	1		5	—	1	—	— 1
Värmlands ........	7	1		8	—	3	—	— 3
	3	1		4		2		O
Västmanlands......	2		2			— 1	— 1
Kopparbergs........	8	5	4	17	—	2	— 2	— 4
Gävleborgs ........	5	2		7	—	3	—	— 3
Västernorrlands ____	9	2		11	_	4	_	— 4
Jämtlands..........	5	1		6	—	2	+ 1	— 1
Västerbottens......	7	1		8	_	2		— 2
Norrbottens........	8	1		9		—	— 1	— 1
Summa	no	22	7	139	—	38	- 5	— 43

I ett särskilt yttrande yrkar experterna Arnberg och Lodmark, att riket
indelas i minst 118 lantmäteridistrikt och att vid sidan av distrikten inrättas
27 fastighetsregleringsorganisationer för den egentliga fastighetsregleringsverksamheten
och i övrigt nio specialorganisationer för fastighetsregleringar
i samband med vägbyggen o. dyl. och andra specialuppgifter.

Frågan om en rationell arbetsfördelning mellan distriktsorganisationens
personalkategorier har av lantmäterikommittén tillmätts
stor betydelse. Det utredningsmaterial, som stått till kommitténs förfogande,
har visat att nuvarande personalrelationer inte medgett en delegering
till mätningstekniker resp. kontorspersonal av i gällande bestämmelser
angivna arbetsuppgifter i den utsträckning som synes möjlig. Från lantmätare
till mätningstekniker synes sålunda enligt kommittén kunna överlåtas
ytterligare mätnings-, utstaknings- och markeringsarbeten, beräknings-
och karteringsuppgifter samt vissa uppgifter hänförliga till administration
och serviceverksamhet. Från lantmätare till kontorspersonal har

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

vidare olika kontorsgöromål, administrations- och serviceuppgifter bedömts
kunna överföras. Såsom mycket viktiga har kommittén därjämte bedömt
de möjligheter, som synes föreligga att i relativt stor utsträckning från
mätningstekniker till kontorspersonal omfördela kartkonstruktions- och
andra karteringsarbeten samt beräkningsuppgifter. Vidare har enligt kommitténs
uppfattning verkställda undersökningar visat, att goda förutsättningar
finns att till erfarna och även i övrigt särskilt kvalificerade mätningstekniker
överlåta förrättningsberedning.

Arbetsfördelningsfrågorna kan självfallet komma att påverkas av fastighetsbildningskommitténs
kommande förslag. Lantmäterikommittén anser
detta i särskilt hög grad kunna bli fallet beträffande fastighetsregleringar
av typ omskifte, där de mest genomgripande förändringarna torde
vara att förvänta. Kommittén har utgått från, att i denna verksamhet åt
olika slag av biträdande tekniker och åt kontorspersonalen skall kunna
överlåtas rutinuppgifter, som hittills måst utföras av lantmätare, och även
andra mera kvalificerade uppgifter. En av förutsättningarna för att den
högskoleutbildade personalen skall kunna avlastas arbetsuppgifter i tänkt
utsträckning anger kommittén vara, att förutom mätningstekniker även
motsvarande personal med specialutbildning — främst skogsmästare eller
motsvarande men även väg-, plan- och byggnadstekniker, tjänstemän med
jordbruksutbildning, specialister i diknings- och andra torrläggningsfrågor
samt personal med fotogrammetrisk utbildning — kommer att stå till förfogande.
Andra förutsättningar är att fasta normer och en förenklad arbetsmetodik
utarbetas samt att höga krav på chefernas arbetsledning och
organisationsförmåga tillgodoses.

Beträffande tjänstemännens behörighet att på eget ansvar handlägga
ärenden föreslår kommittén, att befintliga delegeringsmöjligheter vidgas så
att även åt mätningstekniker skall kunna uppdragas att i distriktslantmätares
ställe självständigt handlägga uppgifter av teknisk art. Som skäl härför
anför kommittén, att de erfarenheter, som under utredningsarbetet vunnits
med avseende å personalens förmåga till självständig verksamhet, tyder
på att med den förbättrade utbildning som numera ges tiden är mogen
för delegering till särskilt kvalificerade mätningstekniker beträffande göromål,
som utgör deras huvuduppgifter.

Vad angår kompetensbestämmelserna för erhållande av tjänst såsom
förste mätningstekniker och mätningstekniker föreslår lantmäterikommittén,
i syfte att underlätta anlitande för specialuppgifter av personal inom
samma tjänstekategori som mätningsteknikerna men med annan utbildning,
sådan ändring att för dylik tjänst endast skall krävas att sökande
med godkända vitsord genomgått av lantmäteristyrelsen godkänd utbildning.
Kommittén har härvid förutsatt, att endast ett relativt fåtal tjänster
kommer att besättas med andra sökande än sådana som genomgått mätningsteknikerutbildning.

Lantmäterikommittén övergår härefter till att behandla distriktsorgani -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

sationens personal- och utrustningsf rågor. Inledningsvis
uttalar kommittén, att det vid beräkningarna bl. a. med hänsyn till verksamhetens
olika art och det statistiska underlaget har befunnits lämpligt
med särskilda beräkningar för distriktsorganisationens allmänna verksamhet
och för fastighetsregleringsverksamheten.

Vad först angår den beräknade omfattningen av den allmänna verksamheten
har kommittén utgått från, att under den närmaste tiden den inflytande
arbetsmängden kommer att motsvara medelarbetsmängden under
åren 1953—1957. Enär det under denna tid utförda arbetet understiger
den inkomna arbetsmängden så att arbelsbalansen ökat med fyra procent
av medelproduktionen, bör arbetskapaciteten beräknas med detta belopp
skola överstiga den som genomsnittligt stått till förfogande under angivna
tidsperiod. Med hänsyn till önskemålet att nedbringa väntetiderna för lantmäteriets
arbeten har kommittén vidare bedömt en sänkning av den totala
arbetsbalansen från nuvarande omkring femton månaders arbete för all
personal till nio månader motiverad. Kommittén har räknat med att härför
ej längre än tio år bör förutsättas. En dylik sänkning av arbetsbalansen
motsvarar en ökning med fyra procent av medelkapaciteten för åren 1953
—-1957. I den allmänna verksamheten erfordras enligt kommittén sålunda
sammanlagt en produktionsökning med åtta procent.

Beträffande fastighetsregleringsverksamhetens omfattning har kommittén
stannat för att utgå från en ökad verksamhet, som kvantitativt motsvarar
fastighetsreglering å minst 60 000 ha årligen. Som skäl för sitt ställningstagande
anför kommittén i huvudsak följande.

Kommittén har ansett sig nu böra föreslå en arbetskapacitet för uppgifterna
som motsvarar den arbetsmängd, vilken f. n. synes kunna dokumenteras.
Mot bakgrund av det stora åtgärdsbehov, som framkommit vid verkställda
inventeringar, en förväntad ny fastighetsbildningslagstiftning och
av statsmakterna beslutad intensifiering av den yttre jordbruks- och skogsrationaliseringen
torde med säkerhet en successiv ökning av denna verksamhet
kunna påräknas. Enligt i det föregående omnämnd inventering av
det aktuella behovet av regleringsåtgärder för tiden 1959—1963 beräknas
ett verifierat aktuellt behov av mera omfattande icke diarieförda regleringsförrättningar
föreligga avseende omkring 400 regleringsobjekt omfattande
ca 8 000 brukningsenheter och ca 370 000 ha. Såsom en allmän norm synes
i ett läge med förväntad successiv ökad verksamhet genomförandetiden böra
motsvara invcnteringsperioden d. v. s. fem år. De speciella förhållandena i
Kopparbergs län torde emellertid böra föranleda en lägre målsättning beträffande
verksamheten där. Samtidigt kommer emellertid lantbruksnämndernas
intensifierade verksamhet att medföra eu ökning av arbetsmängden
för mindre omfattande åtgärder, vilka inventeringen ej avsett. Sådana åtgärder
torde med avseende på arbetsmängden bli nära nog av samma storleksordning
som de större fastighetsregleringarna.

I fråga om det ökade kapacitetsbehovets tillgodoseende uttalar kommittén,
att detta i första hand givetvis bör ske genom tillvaratagande av de
möjligheter som en förenklad lagstiftning och arbetsmetodik ger. Ytterli -

Kungl. Maj:Is proposition nr 71 år 1960

gare åtgärder för att höja arbetseffekten är i det föregående omnämnd utökad
service och ökat utnyttjande av modern utrustning. Först i den mån
sagda åtgärder ej är tillräckliga bör enligt kommitténs uppfattning personalförstärkningar
ske.

Mot bakgrunden av det sagda ingår lantmäterikommittén först på utrusiningsbehovet
och uttalar i detta spörsmål att för höjning av utrustningsstandarden
f. n. erfordras sammanlagt omkring två miljoner kronor. Denna
summa synes enligt kommittén böra fördelas på minst fem år. Rörande
kommitténs bedömanden angående vilken utrustning, som i första hand
bör ytterligare anskaffas, torde få hänvisas till betänkandet s. 260—262.

Vid personalberäkningarna för den allmänna verksamheten har kommittén
till en början förutsatt, att ökat utnyttjande av matematikmaskiner för
beräkningar i genomsnitt per år inbesparar fem lantmätare, tio mätningstekniker
och sju befattningshavare i kontorstjänst i de lokala enheterna.
Härav anses tre lantmätare, fem mätningstekniker och fyra kontorstjänsteinän
kunna hänföras till den allmänna verksamheten.

Beräkningarna i övrigt, vilka skett i samråd med statens organisationsnämnd,
ger enligt kommittén vid handen, att av de arbetsuppgifter, som i
genomsnitt nu utföres av lantmätare med mera än fem tjänsteår, till mätningstekniker
bedömts kunna överlåtas förrättningsberedning motsvarande
sex procent av tidsåtgången för handläggning, 70 procent av mätnings-,
ntstaknings-, markerings-, beräknings- och karteringsarbetena till den del
beräkningarna ej överflyttats till central beräkningsservice samt tio procent
av arbetsuppgifter samhörande med administration och serviceverksamhet.
Till kontorspersonal bar beräknats kunna överlåtas 50 procent av på vederbörande
lantmätare nu i medeltal ankommande kontorsgöromål och tio
procent av deras administrativa uppgifter och serviceverksamhet. Till länskontorens
arkivserviceavdelningar har vidare hälften av fastighetsutredningsarbetet
bedömts kunna överflyttas. Från lantmätare med fem och färre
tjänsteår har 35 procent av mätnings-, utstaknings-, markerings-, beräknings-
och karteringsuppgifterna bedömts kunna överlåtas till mätningstekniker
samt hälften av fastighetsutredningsarbetet till länskontoren. Av
de på mätningsteknikerna nu ankommande uppgifterna har det ansetts
möjligt att kontorspersonalen övertar 40 procent av beräknings- och karteringsarbetena
samt länskontoren hälften av fastighetsutredningarna. För
kontorspersonalen anser kommittén en tioprocentig ökning av sysselsättningsgraden
möjlig, varjämte effektivisering och förenkling av karteringsoch
kontorsarbetet beräknas ge en effekt med fem procent för dessa uppgifter.

Effekten av det anförda på personalbehovet för den allmänna verksamheten
redovisar kommittén i följande sammanställning, där hänsyn jämväl
tagits till den i det föregående berörda ökningen av medelkapaciteten med
åtta procent.

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

	Tillgäng-lig pers. i medelt. 1953—57	Pers. förändr. till följd av omfördeln. av arb.-uppgifter och rationalisering	Erf. pers. för me-delprod. 1953—57	Tillägg för balansut-veckling och balans-nivå, 8 %	Fram- tida
	till be- räkn.- central	till läns- kont.	till mätn.- tekn.	till kont.- pers.	ratio- nali- sering	perso- nal- behov
Lantmätare och lantm.-asp.........	315	— 3	— 13	-31	— 8		260	+ 20	280
Mätn.-tekn. ..	345	— 5	-15	+ 31	-54	—	302	+ 24	326
Kont.-pers. ..	340	— 4	—	—	+ 62	-45	353	+ 28	381
Summa	1000	-12	-28	—	—	-45	915	+ 72	987

Vad åter angår personalbehovet för fastighetsregleringsverksamheten uttalar
kommittén, att verksamheten kommer att bedrivas i samverkan med
framför allt lantbruksnämnderna och att det har förutsatts att nämndernas
skogligt utbildade personal skall biträda lantmäteriet vid förrättningarna.
Kommittén har därför ej ansett sig böra räkna med att f. n. behov av
ytterligare sådan personal föreligger för distriktsorganisationens del. Det
kan dock enligt kommittén antagas att i ett senare skede, då skogstekniker
kommer att bli helt sysselsatta i verksamheten, det torde kunna vara mera
följdriktigt och även ägnat att underlätta arbetets administration om viss
skoglig personal inordnas i fastighetsregleringsorganisationerna. Även i
övrigt synes enligt kommittén biträde av specialutbildad personal tills vidare
kunna påräknas företrädesvis från lantbruksorganisationen. Det totala
personalbehovet för verksamheten har bedömts inte understiga 220
befattningshavare, varav i ett begynnelseskede 55 beräknats böra vara lantmätare,
75 mätningstekniker och 90 befattningshavare i kontorstjänst. Kommittén
understryker, att denna personalnumerär kan beräknas motsvara
ungefär hälften av den, som skulle erfordras för en verksamhet under hittills
bedrivna former, och att sålunda en avsevärd rationalisering av arbetet
förutsatts.

För den centralt bedrivna fotogrammetriska verksamheten och beräkningsservicen
anser kommittén personalförstärkningar erfordras med, förutom
den förut föreslagna tjänsten som chef för centralkontoret, en lantmätare,
tre mätningstekniker och tre biträden i kontorstjänst.

Personalberäkningarna för verksamheten i distriktsorganisationen redovisar
kommittén sammanfattningsvis i följande uppställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Verksamhet	Nuv	arande ram	Förslag	Skillnad
	lm	mt	köp	s:a	lm	mt	köp	s:a	lm	mt	köp	sm1
Allmän verksamhet Fastighetsregl.-	328	359	279	966	280	326	381	987	— 48	-33	+ 102	+ 21
verksamhet ____ Central fotogr. och	15	35	30	80	55	75	90	220	+ 40	+ 40	+ 60	+ 140
beräkn. tekn. ser-vice m. m.s ....	*3	5	13	21	5	8	16	29	+ 2	+ 3	+ 3	+ 8
Summa	346	399	322	1067	340	409	487	1236	- 6	+ 10	+ 165	+ 169

lantmätare och annan högskoleutbildad personal, mt = mätningstekniker och motsvarande
personal, köp = kontorspersonal etc.

2 Centralkontorets nuvarande allmänna avdelning liksom centrala instrumentförrådet medräknade
men däremot ej centralkontorets fastighetstekniska avdelning, som föreslagits överflyttad
till lantmatenstyrelsen.

3 Därav en högskoleutbildad matematiker.

I anslutning härtill redovisar lantraäterikommittén även följande sammanfattning
av sitt personalförslag för hela lantmäteriväsendet.

	Nuvarande ram	Förslag enligt perso-nalberäkningar	Skillnad
	lm	mt	köp	s:a	lm	mt	köp	s:a	lm	mt	köp	s:a
Lanlmäteristyrelsen Lantmäteristaten Lantmäterikon-	23	i	46	70	30	3	53	86	+ 7	+ 2	+ 7	+ 16
toren ..........	73		249 323	322 1072	73 340	8 409	281	362 1236		+ 8 + 9	+ 32 + 164	+ 40 + 164
Distriktsorganisa-tionen ..........	349	400
		— y
Summa lantmäteri-staten ..........	422	400	572	1394	413	417	768	1598	-9	+ 17	+ 196	+ 204
Totalsumma	445	401	618	1464	443	420	821	1684	-2	+ 19	+ 203	+ 220

Kommittén föreslår emellertid, att någon minskning av antalet lantmätare
i förhållande till nuvarande ram ej bör ske med hänsyn till att en i
framtiden ökad fastighetsregleringsverksamhet kan ge behov av ytterligare
personal ävensom till osäkerheten i beräkningarna. I stället bör enligt kommittén
ökningen av antalet mätningsteknikertjänster reduceras med två till
sjutton.

I detta sammanhang upptar kommittén även frågan om inrättande av till
viss ort bundna tjänster inom distriktsorganisationen. Kommittén föreslår
i detta hänseende, att i lantmäteristaten inrättas 45 biträdande distriktslantmätartjänster
och minst en förste mätningsteknikertjänst för varje
distrikt, vilka enligt föreskrift av Kungl. Maj :t tills vidare skall placeras
på bestämda stationeringsorter. Som motiv för förslaget anför kommittén
i huvudsak följande.

Inom distriktsorganisationen är f. n. till vissa enheter anknutna fasta
tjänster begränsade till distriktslantmätarna, medan övriga tjänster är av -

Kungl. Maj.ts proposition nr 7b år 1960

sedda för organisationen i dess helhet. Enligt kommitténs förslag blir de
110 cheferna för distrikten bundna vid vederbörande enheter. Fastighetsregleringsorganisationerna
har däremot bedömts böra fördelas mellan länen
av lantmäteristyrelsen. Den föreslagna ökningen av enheternas storlek
synes enligt kommitténs uppfattning böra föranleda att frågan om inrättande
av ytterligare fasta tjänster övenTäges. Behovet härav torde i organisatoriskt
avseende väsentligen betingas av, om inom viss enhet eller region
arten och omfattningen av arbetsuppgifterna på lång sikt ställer sådana
krav på tjänstemännen i fråga om erfarenhet och kunskap om de lokala
förhållandena, som i allmänhet förutsättes kunna vinnas endast genom
regionalt bestämt tjänstgöringsområde. Även från personalens sida torde
starka önskemål föreligga att inom rimlig tid ernå den stabilitet i tjänstgöringsförhållandena,
som innehav av till viss ort anknuten tjänst ger. Här
nämnda synpunkter torde emellertid ha tillämpning endast för sådana lantmätar-
och mätningsteknikertjänster, som kan bli sluttjänster, medan beträffande
övriga tjänster för dessa grupper och för kontorspersonalen nuvarande
bestämmelser synes mest lämpade.

Lantmäteritaxan. Beträffande lantmäteritaxan uttalar lantmäterikommittén,
att av de principiella frågor, som kan diskuteras vid utformande
av en till hl. a. ändrad organisation anpassad lantmäteritaxa, ter sig
lösningar efter nuvarande normer självklara beträffande taxans tillämpningsområde,
dess samordning med andra taxor och ersättningsformer.

Den statliga subventioneringen och därmed samhörande spörsmål är enligt
kommitténs uppfattning den utan tvivel viktigaste principfrågan i
sammanhanget. I denna fråga lämnar kommittén till en början redogörelse
för gällande normer, vilken här torde få återges i sammandrag.

Prissättningen i lantmäteritaxan grundas på eu enligt företagsekonomiska
principer verkställd schematisk beräkning av de totala självkostnaderna
för lantmäteriets distriktsorganisation, varvid i totalkostnaderna medräknats
de poster, som bedömts relevanta för det fall distriktsorganisationen
organiserades såsom el t fristående företag. Taxan är konstruerad med
två skilda taxenivåer nämligen taxa A, som beräknats genomsnittligt ge
ungefär 40 procents täckning av självkostnaderna, och taxa B enligt vilken
ersättningsbeloppen avsetts motsvara hela självkostnaden. Inom ramen för
dessa taxenivåer har emellertid ytterligare differentiering av subventioneringen
skett med hänsyn till bl. a. värdet av förrättningsobjekten, det ekonomiska
värdet av förrättningarnas genomförande samt förrättningarnas
art och samhälleliga betydelse. För sådana förrättningar, som är av särskild
betydelse för jordbrukets rationalisering, har låga avgifter eftersträvats.
Efter senaste taxeändring torde ersättningar för avstyckningar verkställda
i grupp inom detaljplanerade områden samt för tomtmätningar och
annan verksamhet i städer och samhällen motsvara omkring 05—75 procent
av självkoslnadcrna, ersättningar för bostads- och motsvarande avstyckningar
i övrigt samt för vägförrättningar ungefär 50—55 procent, ersättningar
för förrättningar med inriktning på landsbygden och jordbrukets
rationalisering i genomsnitt ca 30 procent samt ersättningar för uppdrag
omkring hela självkostnaderna. Härutöver utgår generellt subventioner
till följd av att vid beräkningarna kostnaderna för rådgivnings- ochupplysningsverksamhet
de., vilka beräknats uppgå till omkring tio procent
av självkostnaderna, helt påförts statsverket. Ytterligare snbventionering föranledes
av att skiflosverksamheten i Kopparbergs och Norrbottens län hu -

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

vudsakligen sker på statsverkets bekostnad, av att i individuella fall nedsättning
av ersättningsbeloppen kan beviljas samt av att taxeersättningarnas
anpassning efter kostnadsutvecklingen hittills släpat efter. Viss del av
självkostnaderna belöper slutligen på jämlikt 2 § lantmäteritaxan ersättningsfria
uppdrag.

Vad gäller den generella subvenlioneringen uttalar kommittén allmänt,
att med hänsyn till lantmäteriverksamhetens allmännyttiga karaktär kostnaderna
därför liksom hittills i viss utsträckning bör stanna på statsverket.
I fråga om subventioneringsgraden föreslår kommittén till en början, att
kostnaderna för rådgivningsverksamheten i likhet med exempelvis administrationskostnaderna
fördelas på den tid som helt eller delvis skall betalas
av sakägarna, ehuru alltjämt särskild ersättning inte bör debiteras
för åtgärder av ifrågavarande slag. Såsom motiv för förslaget anför kommittén
i huvudsak följande.

Rådgivnings- och upplysningsverksamheten etc. utföres till väsentlig del
i direkt eller indirekt samband med de uppgifter som debiteras sakägarna.
En viss sådan verksamhet sker såsom integrerande del i förrättningshandläggningen,
vilket under senare år synes ha blivit mera markerat genom
en metodik som lagt större tyngd vid förberedande åtgärder utanför den
formella handläggningens ram. Det torde sålunda i de enskilda fallen vara
vanskligt att avgöra om rådgivning och motsvarande serviceåtgärder skall
räknas ingå i den verksamhet som enligt nuvarande grunder debiteras eller
sker såsom fristående åtgärder. I varje fall kan antagas att åtgärderna till
betydande del har sammanhang med eller utföres på grund av ansökta förrättningar
och uppdrag, för vilka ersättning skall utgå.

Kostnaderna för de förrättningar och uppdrag, som nu debiteras enligt
den osubventionerade taxa B, bör enligt kommittén alltjämt motsvara hela
självkostnaderna. I fråga om avgifterna för verksamhet, som är inriktad
på landsbygden och frågan om jordbrukets rationalisering, har kommittén,
med hänsyn till verksamhetens samhälleliga betydelse ävensom till markägarnas
förmåga att bära kostnaderna och till berörda markvärden, funnit
att en generell subvcntionering med 60 procent torde medföra en lämpligt
avvägd kostnadsfördelning mellan staten och markägarna i denna verksamhet.
Det synes emellertid finnas anledning att i de enskilda fallen ge
utrymme för differentiering av de statliga stödåtgärderna, vilket kan ske
genom statsbidrag enligt härför gällande författningar eller individuellt
tillämpade nedsättningsregler. Vad gäller lantmäteriets samhällsverksamhet,
som förutom taxa B-ärenden i princip torde avse förrättningar och
uppdrag inom detaljplanerade områden huvudsakligen som ett led i byggnadsverksamheten,
föreslår kommittén, att taxebeloppen beräknas med
tanke på full självkostnadstäckning. Kommittén uttalar som skäl härför,
att det numera synes angelägnare att lägga vikt vid snabb handläggning
och god service beträffande dylika åtgärder än att för företag, som oftast
medför avsevärda investeringar, på förrättningsstadiet ge statliga subventioner
med några tiotal kronor i varje ärende. Kommittén framhåller, att
förslaget synes medföra att huvuddelen av den verksamhet, som debiteras

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

enligt stadsmätningstaxorna, blir osubventionerad. I linje med sistnämnda
förslag synes enligt kommittén subventionerna för den lantmäteriverksamhet,
som inte innefattas i jordbruks-, skogsbruks-, samhälls- eller nuvarande
taxa B-ärenden, böra beräknas med syfte att öka självkostnadstäckningen
med 10—20 procent.

Med avseende å formerna för de generella subventionerna har kommittén
stannat för att föreslå, att subventionerna skall utgå i form av generell
nedsättning av ersättningsbeloppen och att taxan på grund härav konstrueras
efter en i princip osubventionerad taxenivå. Denna form anser kommittén
i motsats till nuvarande system med direktsubventionerade taxebelopp
kunna tillgodose vissa villkor som synts kommittén angelägna, nämligen
att en efter de särskilda omständigheterna i de individuella fallen nyanserad
subventionering kan ske, att subventionsbeloppens användning kan
detalj redovisas, att såväl statsverket som sakägarna kan få kännedom om
de verkliga kostnaderna och subventionerna samt att ständigt en aktuell
jämförelse mellan självkostnader och bruttoinkomster resp. subventioner
kan erhållas på ett enkelt sätt.

I fråga om individuellt tillämpade nedsättningsregler föreslår kommittén,
att de regler som nu stadgas i 25 § lantmäteritaxan bibehålies. Behov
finnes nämligen av dylika regler dels för de fall där arbetsinsatsen ej motsvarar
vad som förutsetts vid beräkningen av ersättningsbeloppen, dels för
att medge ytterligare subventionering om normal ersättning står i uppenbart
missförhållande till fastighetsvärdet, om ärende är av större allmän
betydelse eller om eljest särskilda skäl för nedsättning föreligger.

På samma sätt finnes enligt kommittén behov av att i vissa fall uttaga
större ersättningsbelopp än den för normalfallen beräknade sakersättningen,
varför bestämmelserna i taxan It § härom i princip bör bestå.

Vad gäller de i nuvarande taxa givna reglerna om att ersättning i vissa
fall inte skall utgå föreslår kommittén till en början, att med hänsyn till
att rationaliseringsverksamheten inom jord- och skogsbruket beräknas få
större omfattning och i flera län även innefatta åtgärder av principiellt
samma natur som de vilka nu utföres av skiftesorganisationerna i Kopparbergs
län, reglerna om avgiftsfrihet i vissa fall för av dessa utförda förrättningar
och uppdrag skall utgå ur taxan. Därest ytterligare subvention utöver
taxans generella nedsättning för nämnda förrättningar och uppdrag
även framdeles finnes böra lämnas, synes det i stället lämpligen kunna ske
i form av statsbidrag eller av lantmäteristyrelsen beviljad nedsättning med
stöd av de för individuella fall avsedda reglerna härom. Vid taxans ikraftträdande
pågående skiften bör dock fullföljas enligt äldre bestämmelser. I
övrigt anser kommittén i 2 § nuvarande taxa givna regler om avgiftsfrihet
i princip böra bibehållas.

Under detta avsnitt föreslår kommittén slutligen, att i likhet med i stadsmätningstaxa
I möjligheter införes i lantmäteritaxan att debitera av lantmäteriet
tillhandahållen markeringsmateriel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Kostnads- och inkomstberäkningar. Lantmäterikommittén övergår härefter
till att behandla de kostnads- och inkomständringar för
statsverket som föranledes av kommitténs förslag. Vad först angår kostnadsändringarna
redovisar kommittén häröver följande sammanställning,
där kommittén utgått från kostnaderna då förslagen helt genomförts.

Anslag	1959/60	Förslag	Skillnad
Lantmäleristyrelsen
Jl. Avlöningar, förslagsanslag .......... J2. Omkostnader, förslagsanslag ........ J3. Kartlagningsarbeten, reservationsan-slag ................................	1 372 900 152 300 112 500	1 704 500 228 000 212 500	+ 331600 + 75 700 + 100 000
Summa kronor	1 637 700	2145 000	+ 507 300
Lanlmälcristaten
J4. Avlöningar, förslagsanslag .......... J5. Omkostnader, förslagsanslag ........ J6. Utrustning, reservationsanslag ......	24 908 100 5186000 375 000	27163 000 6 060 000 700 000	+ 2 254 900 + 874 000 + 325 000
Summa kronor	30 469 100	33 923 000	+ 3 453 900
Totalsumma	32 106 800	36 068 000	+ 3961200

I sina kommentarer till sammanställningen framhåller kommittén till en
början, att då utbyggnaden av organisationen bl. a. med anledning av rekryteringsförhållandena
kan behöva utsträckas på flera år de redovisade anslagsberäkningarna
inte är relevanta för anslagsbehovet under första budgetåret
för omorganisationen. Ändringarna i avlöningsanslagen, vilka beräknats
med utgångspunkt från medellöner år 1959 för berörd personal, föranledes
av de personalförändringar, som kommittén föreslagit i det föregående.
Lantmäteristyrelsens omkostnadsanslag har uppräknats ungefärligen i proportion
till personalförstärkningarna, varjämte till utrustning beräknats ett
engångsbelopp av 30 000 kr. Vidare har en ökning av anslagsposten till reseersättningar
med 15 000 kr. ansetts nödvändig. Av de i lantmäteristatens omkostnadsanslag
ingående anslagsposterna, har posten för sjukvård uppräknats
i förhållande till personalnumerären, posten till reseersättningar med
dels 80 000 kr. till följd av föreslagna stationsortsförändringar, dels dessutom
med 100 000 kr. med anledning av verksamhetens ökning, expensposten beträffande
delposten bränsle, lyse och vatten i förhållande till antalet befattningshavare,
beträffande delposten förnyelse och underhåll av utrustning
med 145 000 kr. på grund av utrustningskapitalets ökning och beträffande
delposten till övriga expcnser med 20 procent motsvarande beräknad produktionsökning
samt posten för kostnader i samband med Iantmäteriförrättningar
av enahanda skäl med 20 procent och dessutom med 180 000 kr. med
anledning av förslaget om förhyrd matematikmaskintid. Lantmäteristatens
utrustningsanslag slutligen har upptagits med 400 000 kr. till ökning av utrustningskapitalet
och med 300 000 kr. utgörande hälften av den till 600 000
kr. beräknade utrustningskostnaden för den föreslagna personalökningen,
vilken kostnad dock ansetts böra fördelas på två år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

Kommittén framhåller, att utöver angivna kostnader erfordras under omorganisationen
medel för dess genomförande på grund av flyttning av enheter
till nya orter och lokaler samt för det arbete, som ankommer på styrelsen
i samband därmed m. in.

Rörande inkomständringarna har kommittén verkställt beräkningar med
utgångspunkt från självkostnaderna vid den nya organisationen och från det
lämnade förslaget till ändrade taxegrunder. Beräkningarna, som närmare redovisas
i betänkandet s. 276—280, har gett till resultat en ökning av självkostnaderna
med i runt tal 4,1 miljoner kr. och en ökning av taxeinkomsterna
med i runt tal 6,4 miljoner kr. Kommittén understryker, att särskilt beräkningen
av inkomsterna från fastighetsregleringsverksamheten är osäker.

övergångsfrågor. Under avsnittet om lantmäteriväsendets organisation behandlar
lantmäterikommittén avslutningsvis övergångsfrågorna.
Kommittén uttalar härvid, att med hänsyn till att de föreslagna strukturella
förändringarna i organisationen utgör en primär förutsättning för att bl. a.
personal i ökad utsträckning skall kunna frigöras för vidgade uppgifter
inom jordbruks- och skogsrationaliseringens område, den nya distriktsindelningen
och övriga förändringar bör genomföras på en gång så snart förutsättningar
härför finns. Genomförandet av personalförslagen för lantmäteristaten
blir emellertid beroende av den takt, i vilken mätningstekniker och
kontorspersonal kan nyrekryteras med hänsyn till utbildningsanordningarnas
kapacitet. Kommitténs förslag i organisationsfrågan förutsätter, att utbildningsanordningarna
enligt lantmäteristyrelsens kommande förslag i ämnet
snarast realiseras.

Kommittén uttalar vidare, att genomförandet av kommitténs förslag torde
avsevärt underlättas, därest samtliga distriktslantmätar- och länslantmätartjänster
ledigförklaras. Härutöver erfordras enligt kommittén ledigförklarande
av föreslagna nyinrättade tjänster vid lantinäteristyrelsen, sju nyinrättade
tjänster som biträdande överlantmätare, 45 tjänster som biträdande
distriktslantmätare och tjänsterna som förste mätningstekniker. Förflyttning
till annan ort av distriktslantmätare och även av annan personal torde i de
fall stora personliga olägenheter därigenom skulle åsamkas tjänstemännen i
möjligaste mån böra undvikas. Kommittén erinrar i detta sammanhang om,
att Kungl. Maj :t oberoende av ansökan äger möjlighet bestämma att distriktslantmätare
skall placeras på visst distrikt. Med hänsyn härtill torde det enligt
kommittén kunna förutsättas, att det blir möjligt att i väsentlig utsträckning
tillsätta de nya distriktslantmätartjänsterna och även tjänsterna som
länslantmätare med distriktslantmätare, som nu är placerade på vederbörande
stalioneringsort. De ordinarie distriktslantmätar- och kontorslantmätartjänster,
vars innehavare ej erhåller motsvarande eller annan ordinarie
befattning i den nya organisationen, torde böra placeras på övergångsstat.
Antalet sådana distriktslantmätartjänster blir lägst 21 och antalet kontorslantmätartjänster
högst elva.

Kostnader i samband med ordinarie eller extra ordinarie tjänstemans för -

Kungl. Mcj:ts proposition nr 74 år 1060

flyttning till följd av omorganisationen förutsätter kommittén komma att
helt ersättas av statsverket. Erforderliga övergångsbestämmelser i anledning
av omorganisationen torde Kungl. Maj:t böra äga utfärda.

Vissa spörsmål rörande kartverkets organisation m. m. Härefter övergår
lantmäterikommittén till sina förslag till organisationsförändringar
vid kartverket. Kommittén uttalar härvid inledningsvis,
att den, med hänsyn till sitt förslag att för verksamheterna inom lantmäteriet
och kartverket två skilda verk bibehålies, inte funnit anledning att utöver
vad som framgått av det föregående närmare granska verksamheten
vid kartverket för att på grundval härav lägga fram förslag om hur verkets
organisation bör utformas. Kommittén understryker dock angelägenheten
av att kartverkets organisation så snabbt som möjligt anpassas efter
målsättningen att verket skall kunna arbeta så effektivt som möjligt samt
att sådana resurser ställs till kartverkets förfogande att moderna och aktuella
ekonomiska och topografiska kartor inom rimlig tid kommer att finnas
tillgängliga över större delen av landet och då särskilt över sådana regioner,
där åtgärder för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering förväntas i
större omfattning. Ehuru sålunda lantmäterikommittén avstått från att göra
någon detaljerad översyn av kartverkets organisation, har den ansett sig
böra behandla och framlägga förslag i vissa speciella frågor.

Det första av dessa spörsmål är organisationsform och målsättning
för den fotogram metrisk a verksamheten.
Efter att ha erinrat om 1953 års fotogrammetriutrednings förslag i detta
avseende, understryker kommittén nödvändigheten av att den fotogrammetriska
verksamheten utformas så att kartverket dels får tillgång till ett så
omfattande arkiv av fotobilder som möjligt över hela Sverige, dels erhåller
sådana resurser att bild- och kartmaterial från det förefintliga bildarkivet
kan levereras med kortast möjliga tidsutdräkt. Endast härigenom kan det
fotogrammetriska materialet komma till optimal användning inom olika
verksamhetsområden. Ett intensivt utnyttjande av kartverkets fotogrammetriska
material för beställningsarbeten medför även den för statsverket
gynnsamma effekten, att kostnaderna för framställningen av det material
som erfordras för de allmänna kartarbetena blir lägre än vad som är möjligt
vid en mindre omfattning av verksamheten. Enligt lantmäterikommitténs
uppfattning bör följaktligen kartverkets fotogrammetriska verksamhet
i överensstämmelse med de tankegångar fotogrammetriutredningen redovisat
bedrivas under så affärsmässiga former som möjligt. Inom den finansiella
ram, som anslag till den allmänna kartverksamheten samt inkomster
från beställningsuppdrag medgiver, bör frihet finnas att snabbt anpassa
personalpolitik och investeringsbeslut till såväl den snabba utvecklingen
inom den fotografiska och fotogrammetriska instrumenttekniken som till
den växlande efterfrågan på material.

Mot bakgrunden av det anförda föreslår lantmäterikommittén, att den
fotogrammetriska verksamheten i princip organiseras på det sätt att nuva -

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

rande fotogrammetriska byrån och beställningsavdelningen sammanslås till
en organisatorisk enhet med från kartverket i övrigt skild ekonomi. Verksamheten
inom den sammanslagna avdelningen skall finansieras genom ett
särskilt i riksstaten uppfört förslagsanslag, för vars disposition en stat fastställes
av ungefär samma typ som för motsvarande anslag vid meteorologiska
och hydrologiska institutet. Under anslaget bör för verksamheten
få disponeras dels ett så stort belopp, som motsvarar inflytande inkomster
från beställningsarbeten efter avdrag av den del som motsvarar avdelningens
indirekta kostnader för pensioner, lokaler, tjänstebrevsrätt, allmän administration
och räntor, dels till ifrågavarande anslag från kartverkets övriga
anslag omförda belopp, vilka omföringars storlek regleras av de medelsanvisningar,
som med hänsyn till de allmänna arbetenas omfattning
ställes till förfogande för ifrågavarande ändamål av statsmakterna. Rörande
detaljerna i fråga om det nya anslaget, som inte avses att medföra någon
utgiftsökning för statsverket, torde få hänvisas till betänkandet s. 284—
287.

Beträffande målsättningen för den fotogrammetriska verksamheten uttalar
kommittén utöver vad som allmänt anförts härom, att kartverket bör
erhålla i uppdrag att i den mån tillgängliga resurser medgiver utföra flygfotografering
så att bilder ej äldre än ca tio år från lämplig höjd för framställning
av kartor i mellanskalor finnes tillgängliga över hela Sverige. Enligt
kommittén bör kartverket med den föreslagna ekonomiska organisationen
ha möjlighet att finansiera denna verksamhet med hjälp av anslag av
nuvarande storleksordning för flygfotografering för de allmänna kartarbetena
jämte inkomster från beställningsverksamheten.

I fråga om prissättningen av produkterna från den fotogrammetriska beställningsverksamheten
anser lantmäterikommittén, att huvudprincipen liksom
nu bör vara att full täckning erhålles för alla de kostnader, som är
förenliga med verksamheten. Priserna bör därjämte innehålla nödvändiga
marginaler för att garantera att serviceverksamheten kan uppehållas på
längre sikt. Vad gäller fördelningen av kostnaderna på olika produkter bör
kartverket ha frihet att anpassa sig efter förevarande marknadsläge med
hänsyn till efterfrågan och eventuell konkurrens.

Den andra speciella frågan rörande kartverket, som lantmäterikommittén
behandlar, är samarbetet mellan kartproducenter och
kartkonsumenter. Kommittén erinrar inledningsvis om, att enligt
vid kartverkets omorganisation år 1937 fastställda riktlinjer skulle samarbetet
mellan kartverket och andra kartutgivande verk tryggas genom bestämmelser
i vederbörande verks instruktioner, medan kontakterna mellan kartverket
och kartkonsumenterna i frågor rörande de allmänna kartarbetena
i princip förlädes till kartverkskommissionen. Efter eu redogörelse för det
samarbete som redan nu existerar mellan å ena sidan kartverket samt å andra
sidan andra kartproducenter och karlkonsumenterna uttalar kommittén,
att detta samarbete är utomordentligt värdefullt och i framtiden bör alltmer
utvecklas. Vad beträffar samarbetet mellan kartproducenterna föreslår kom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 7960

mittén därför endast viss smärre jämkning i kartverksinstruktionen. Vad åter
angår kontakterna med konsumenterna synes enligt kommittén även dessa
vara väl tillgodosedda genom det direkta samarbete, som förekommer.

Mot bakgrunden av det anförda uppstår enligt lantmäterikommittén frågan
om kartverkskommissionen har någon väsentlig funktion att fylla.
Kommittén uttalar i denna fråga, att det i vissa situationer kan vara praktiskt
med ett beredningsorgan, som någorlunda allsidigt representerar de
statliga intressen som beröres. Ett sådant organ, som förslagsvis kunde kallas
kartkommissionen för att utmärka att det inte enbart sysslade med
kartverkets arbetsuppgifter, borde vara ett rent rådgivande organ och ha
befogenhet att ta upp varje spörsmål av större betydelse för landets kartläggning.
Kommissionen borde enligt kommittén även tjäna som ett forum
för kontakter med kartkonsumenter utanför den statliga kretsen. Kommittén
har ansett sig böra framföra dessa synpunkter för att beaktas vid det
fortsatta övervägandet av kartverltskommissionens status. I detta sammanhang
uttalar kommittén, att, därest en kartkommission efter de av kommittén
skisserade riktlinjerna skulle inrättas, den av fotogrammetriutredningen
väckta frågan om en särskild kartverksstyrelse inte torde ha samma
aktualitet.

V. Yttranden över lantmäterikonunitténs betänkande m. m.

Lantmäterikommitténs förslag har i stort sett erhållit ett välvilligt mottagande
från remissinstansernas sida. Av de myndigheter och organisationer,
som i sina yttranden avgivit ett sammanfattande omdöme om förslaget i
dess helhet, har sålunda lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, chefen för försvarsstaben,
vattenfallsstyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings,
Kalmar, Skaraborgs och Norrbottens län, statens organisationsnämnd, flera
överlantmätare, Svenska stadsförbundet, Lantmäteriteknikernas riksförening
och Föreningen Kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten uttryckligen
angivit sig kunna i princip godtaga eller lämna utan erinran kommitténs
förslag. Däremot har inte i något yttrande kommittéförslaget i dess helhet
avstyrkts, ehuru invändningar av såväl principiell natur som rörande
detaljer framförts i fråga om skilda avsnitt i betänkandet. Redogörelse härför
ävensom för två av lantmäteristyrelsen i anslutning till betänkandet avgivna
skrivelser och från vissa kommuner och organisationer inkomna skrifter
torde få lämnas i det följande.

Sambandet mellan lantmäteriväsendet och kartverket. Lantmäterikommitténs
ställningstagande till frågan om en sammanslagning av lantmäteriväsendet
och kartverket har biträtts av nära nog samtliga
remissinstanser, bl. a. lantmäteristyrelsen och samtliga överlantmätare,
som yttrat sig i frågan, statskontoret, rikets allmänna kartverk, skogsstyrelsen,
domänstyrelsen, flera länsstyrelser, statens organisationsnämnd, Sve -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

riges lantbrnksförbund, Sveriges lantmätareförening och Rikets allmänna
kartverks tjänstemannaförening. I några yttranden märkes viss tvekan i
detta spörsmål. Sålunda finner Riksförbundet Landsbygdens folk och Sveriges
skogsägareförbund, som dock f. n. inte vill förorda en sammanslagning
av de båda verken, att vissa skäl talar härför. Länsstyrelsen i Stockholms
län anser, att det varit värdefullt om en sammanslagning kunnat
komma till stånd.

Jämväl lantmäterikommitténs överväganden rörande gränsdragningen
mellan den av lantmäteriväsendet och kartverket bedrivna verksamheten
upptages i ett stort antal yttranden. I mera allmänt hållna uttalanden
biträdes kommitténs förslag i denna del av domänstyrelsen, länsstyrelserna
i Kalmar och Gävleborgs län samt flera överlantmätare. Lantmäteristyrelsen
uttalar, att det icke är möjligt att draga en sådan gräns mellan
lantmäteriets och kartverkets verksamhetsområden, att ej likartade uppgifter
kommer att utföras av båda verken. Det är många gånger en lämplighetsfråga
om viss uppgift i det enskilda fallet bör utföras av kartverket
eller av lantmäteriorganisationen. Styrelsen finner kommitténs förslag om
ett inbördes utbyte av tjänster mellan verken naturligt och riktigt i den utsträckning
utbytet kan ske utan snedvridning av arbetsinsatsen för verkens
centrala uppgifter. Vikten av ett nära samarbete mellan verken understrykes
av länsstyrelserna i Jönköpings och Kronobergs län.

Kommitténs förslag angående gränsdragningen i fråga om de geodetiska
arbetsuppgifterna har särskilt belysts i några yttranden. Förslagen har
därvid i allmänhet erhållit välvilligt mottagande. I fråga om den av kommittén
förordade anslutningen av mätningar till de av kartverket mätta huvudnäten
uttalar dock lantmäteristyrelsen, att anslutning av ekonomiska
skäl och med hänsyn till lantmäteriets brist på personal för ändamålet i viss
utsträckning inte torde kunna ske. Förslaget om inrättande av ett centralt
geodetiskt arkiv hos kartverket har ej mötts av invändningar i annan form
än att Svenska kommunal-tekniska föreningen anser, att den föreslagna
uppgiftsskyldigheten till arkivet bör begränsas till vad som bedömes
oundgängligen nödvändigt och att den inte bör göras onödigt ekonomiskt
betungande för städerna. Lantmäteristyrelsen anser, att i samband med den
föreslagna uppgiftsskyldigheten uppkommer ett stort antal spörsmål, som
behöver närmare utredas innan kungörelse i ämnet torde kunna utföras.
Rikets allmänna kartverk, som ansluter sig till kommitténs förslag i berörda
hänseende, anför att utbyggnaden av arkivet torde medföra behov av
en begränsad, tillfällig förstärkning av kontorspersonal. Kritik mot förslaget
att kartverket skall åtaga sig beställningsverksamhet avseende stommätningsuppgifter
riktas av överlantmätaren i Örebro län, som framhåller
att dessa uppgifter inte lämpar sig för central service och att det med hänsyn
till förekomsten av välutrustade enskilda företag på området knappast
finns anledning att engagera statsverkets resurser på detta område. Å andra
sidan tillstyrkes förslaget av vattenfallsstyrelsen och Svenska kommunaltekniska
föreningen, vilken som skäl härför framhåller, att erfarenheterna

4 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 74

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 7 i år 1960

av hittillsvarande entreprenörssystem inte alltid varit de bästa. Vad slutligen
angår tanken att lantmäteriets lokala enheter skall utföra mindre arbetsuppgifter
för kartverkets arbeten finner lantmäteristyrelsen, att den är
riktig under förutsättning att den kan genomföras utan att den lokala enhetens
primära arbetsuppgifter — förrättningsverksamheten — eftersättes.
Några överlantmätare, bl. a. överlantmätaren i Jönköpings län, är tveksamma
och anser det vanskligt att bedöma om lantmäteriet skall kunna åtaga
sig dessa uppgifter samtidigt som man söker begränsa arbetsuppgifterna på
andra håll.

I ett stort antal yttranden har gränsdragningsproblemen i fråga om de
fotogrammetriska arbetsuppgifterna berörts. Kommitténs förslag om inrättande
av servicecentraler för fotogrammetriskt material vid länslantmäterikontor
har vunnit allmän anslutning bland remissinstanserna. Sålunda har
ett flertal länsstyrelser, överlantmätare och lokala organ på jordbrukets och
skogsbrukets område ansett, att sådana centraler bör inrättas vid länslantmäterikontoret
i vederbörande län. Enligt skogsstyrelsens mening bör så
ske i flertalet län. Överlantmätarna i Östergötlands och Örebro län ifrågasätter
om inte sådan central bör inrättas i varje län och överlantmätaren i
Blekinge län anser det angelägnare att dessa centraler får en jämn geografisk
spridning och blir förlagda till orter med bekväma resvägar än att de
placeras vid större länskontor.

Kommitténs överväganden i frågan på vad sätt den fotogrammetriska
bearbetningsverksamheten i större stereoinstrument skall ordnas har tilldragit
sig mycket stort intresse vid remissbehandlingen. Kommittémajoritetens
förslag att tills vidare bibehålla den nuvarande ordningen har uttryckligen
biträtts av lantmäteristyrelsen, som till motiv för sitt ställningstagande
anför i sammandrag följande.

En växelverkan inom en och samma organisation mellan fotogrammetrisk
och fastighetsteknisk expertis torde ovedersägligen främja utvecklingen av
en ändamålsenlig metodik för fastighetsrationalisering. Trots det goda samarbetet
mellan lantmäteriet och kartverkets fotogrammetriska byrå föreligger
därför risk för att utvecklingen kommer att hämmas därest lantmäteriets
fotogrammetriska verksamhet skulle överföras till kartverket. Den
praktiska tillämpningen av nya fotogrammetriskt-fastighetstekniska metoder
kräver även en successiv fortbildning av distriktsorganisationens tekniska
personal. En sådan fortbildning torde försvåras om lantmäteriet icke
självt förfogar över den personal som givit de fotogrammetriska bidragen till
sådana metoder och som svarar för det centralt förlagda fotogrammetriska
arbetet. Lantmäteristyrelsen har tidigare tillämpat tvåskiftsarbete i stereoinstrumenten
och något principiellt hinder att göra detta även nu föreligger
icke oavsett vilken organisationsform som väljes. Ej heller kan styrelsen finna,
att risken för outnyttjad instrumentkapacitet vid nuvarande organisationsform
är så stor, att några väsentliga vinster på grund därav skulle uppstå
genom en överflyttning av den fotogrammetriska verksamheten vid
centralkontoret till kartverket.

Samma uppfattning hyser samtliga överlantmätare, som yttrat sig i frågan,
Sveriges lantmätareförening, Lantmäteriteknikernas riksförening samt

Öl

Kungl. Maj:ts proposition nr 7k år 1!)60

länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings och Kalmar län. Länsstyrelsen i
Jönköpings län anför som skäl för sitt ställningstagande följande.

Lantmäteriets fotogrammetriska verksamhet är till stor del inriktad på
problem som icke möter någon annanstans. Det är därför naturligt att denna
verksamhet bedrives helt i lantmäteriets egen regi. Såsom ett starkt skäl
att bibehålla två skilda avdelningar för den fotogrammetriska bearbetningen
kan dessutom anföras, att fotogrammetrien alltjämt är under stor utveckling.
Det bör då i fortsättningen såsom hittills vara till fördel att en tävlan
om bästa sättet för fotogrammetriens praktiska användning äger rum mellan
olika statliga organ.

Domänstyrelsen finner visserligen starka skäl tala för de av reservanterna
framförda synpunkterna, men delar kommitténs uppfattning att frågan om
den gemensamma centralen bör avgöras först sedan utredning skett om ett
sammanförande av hela statsförvaltningens resurser på ifrågavarande fotogrammetriska
område. Liknande motiv för sin anslutning till kommitténs
mening framför länsstyrelsen i Gotlands län och Rikets allmänna kartverks
personalförening. Sveriges skogsägareförbund finner det erforderligt med
närmare utredning innan slutlig ståndpunkt kan tagas i frågan.

Det av reservanterna framförda förslaget om fattande av principbeslut om
upprättande av en till kartverket knuten central för fotogrammetriska instrument
förordas av rikets allmänna kartverk, som sammanfattningsvis
anför bl. a. följande.

Det torde vara utom all diskussion att samordnade lokaler måste innebära
stora fördelar för två statliga tekniska verksamheter med så likartade
arbetsuppgifter och utrustningsbehov. Vad som kan ge anledning till diskussion
är väl frågan under vilka former samarbetet skall ske inom dessa
lokaler. Den uppläggning, som reservanterna föreslagit, synes vara en kompromiss
mellan olika ståndpunkter. Förslaget kan enligt kartverkets uppfattning
icke innebära några som helst risker för någondera parten. Om
lantmäteriet så önskar sker i sak icke någon annan förändring i förhållande
till nuvarande ordning än att centralkontorets arbete kommer att bedrivas
i nya lokaler och i nära kontakt med råvaruproduktionen och kartverkets
centralarkiv.

Nyssnämnda förslag förordas jämväl av statskontoret, som i spörsmålet
anför bl. a. följande.

Såvitt statskontoret kunnat finna, har bärande skäl anförts av reservanterna
för ett närmare samgående på denna punkt. Uppenbarligen representerar
de fotogrammetriska instrumenten så stora investeringar, att det är
synnerligen angeläget att kunna utnyttja dem maximalt. Det synes ostridigt,
att en koncentration av instrumenten till elt organ medför gynnsammare
förutsättningar för en intensiv drift än eu uppdelning på två mindre
enheter. Frågan om den vidare utvecklingen av maskincentralen bör följas
med uppmärksamhet och åtgärder eventuellt vidtagas senare för att ernå
den lämpligaste samarbetsformen mellan lantmäteriet och kartverket. I betänkandet
har framhållits, att även på andra håll inom statsförvaltningen
linnes stora och dyrbara maskiner för fotogrammetriska arbeten. Statskontoret
vill i anledning härav framhålla angelägenheten av ett nära samarbete
mellan de på fotogrammetriområdet verksamma myndigheterna i fråga

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

om anskaffning av ny apparatur samt beträffande planläggning och utförande
av arbetsprogram.

Till reservanternas uppfattning ansluter sig även Sveriges lantbruksförbund
och Riksförbundet Landsbygdens folk. Länsstyrelsen i Hallands län
anser sig inte kunna underlåta att framhålla, att reservanternas motivering
för sitt ställningstagande synes välgrundad. Även skogsstyrelsen anser, att
ett gemensamt utnyttjande av en central instrument- och maskinanläggning
för lantmäteriets centralkontor och kartverket och jämväl för andra institutioner
med krav på dylik avancerad service skulle kunna ske om och när
kartverket och lantmäteristyrelsen i en framtid erhåller lokaler i nära anslutning
till varandra och helst i samma byggnad.

Några remissinstanser framför, utan att ta ställning till någotdera av förslagen,
vissa synpunkter i förevarande fråga. Sålunda ifrågasätter byggnadsstyrelsen,
som finner motiveringen för den skiljelinje som uppdragits mellan
kartverket och centralkontoret i fråga om grundkartor verka tämligen
konstlad, om inte någon form av gemensam beställningscentral borde åstadkommas,
från vilken en inkommen beställning kunde dirigeras till det av
verken som vid tillfället har minst arbetsbelastning. Chefen för försvarsstaben
anför, att därest reservanternas förslag skulle genomföras det måste anses
helt uteslutet att i en gemensam central uppställa den stereoautograf,
som försvarsstaben disponerar. Enligt vattenfallsstyrelsen bör i sammanhanget
beaktas, att vissa arbeten i stereoinstrument noga bör följas av med
arbetsproduktens användning förtrogen personal, vilka bör lätt kunna besöka
anläggningen. Dessa skäl har föranlett styrelsen att bedriva egen fotogrammetrisk
verksamhet, så att arbeten av speciell karaktär bekvämt kan
utföras. Statens organisationsnämnd slutligen upplyser, att nämnden f. n.
inom kartverket studerar de fotogrammetriska avdelningarna och att därvid
sambandet med lantmäteriets motsvarande arbetsuppgifter kommer att
särskilt beaktas.

Principiella synpunkter på lantmäteriväsendets organisation. I ett inte obetydligt
antal yttranden har inledningsvis upptagits frågan huruvida
en omorganisation av lantmäteriväsendet nu bör företagas.
Överlantmätaren i Gävleborgs län finner sig sålunda inte kunna
tillstyrka, att någon omorganisation över huvud äger rum och anför som
skäl härför — efter att ha erinrat om att enligt lantmäterikommitténs direktiv
utredningsarbetet skulle drivas så att förslag kunde framläggas samtidigt
med förslag till ny fastighetsbildningslag — bl. a. följande.

Då något förslag till sådan lag icke nu föreligger och sålunda viktiga förutsättningar
för omorganisationens bedömande saknas, synes det ha varit välbetänkt
att uppskjuta omorganisationsfrågan, allra helst 1948 års organisation
ännu icke blivit fullt utbyggd och bemästrandet av de åberopade olägenheterna
torde ha kunnat ske inom 1948 års ram med de smärre jämkningar
däri, som kunde föranledas av lokala förhållanden, och med de personalförstärkningar,
som -— med iakttagande av organisationsundersökningarnas
lärdomar — kunde motsvara de ökade arbetsuppgifterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Samma uppfattning hyser länsstyrelsen i Gävleborgs län och även i stort
sett överlantmätarna i Gotlands och Jämtlands län samt flera lantmätare.
Överlantmätaren i Gotlands län motiverar sitt ställningstagande förutom
med hänvisning till fastighetsbildningskommitténs arbete jämväl med att
behovet av en omorganisation ej kan bedömas innan samordningsfrågan
mellan lantmäteriet och lantbruksorganisationen blivit löst och med att omställningsproceduren
vid en omorganisation föranleder en kapacitetsminskning
för lantmäteriet. På i stort sett samma skäl grundar överlantmätarna i
Kristianstads, Värmlands och Örebro lön samt Sveriges lantmätareförening
viss tveksamhet till frågan om en omorganisation nu bör ske. Länsstyrelsen
i Blekinge län, som erinrar om sitt i annat sammanhang framlagda förslag
om utredning angående omorganisation av länsförvaltningen, tillstyrker
vad kommittén föreslagit angående förrättningsorganisationen, enär genomförandet
av förslaget i denna del inte synes föregripa nämnda utredning.
Förslaget i övrgt anser länsstyrelsen böra vila i avvaktan på utredningen,
som länsstyrelsen anser vara så viktig och kunna medföra så väsentliga
förändringar inte endast beträffande länsförvaltningen och experternas
ställning utan även inom centralförvaltningen att inget nu bör göras som
kan vara ägnat att försvåra eller fördröja en ändamålsenlig lösning av dessa
frågor.

Statskontoret anser däremot ställning redan nu böra tagas till betänkandet
utan att avvakta resultaten av 1954 års fastighetsbildningskommittés
arbete, eftersom de nu framlagda förslagen innebär betydande möjligheter
till effektivisering av lantmäteriets verksamhet. Sedan fastighetsbildningskommittén
slutfört sitt arbete torde det emellertid bli nödvändigt att överse
lantmäteriets organisation mot bakgrunden av den ändrade lagstiftningen.

Även överlantmätaren i Västmanlands län finner sig oaktat vissa betänkligheter
kunna biträda en omorganisation och uttalar i denna fråga bl. a.
följande.

De allmänna reflexioner, som granskningen av betänkandet väckt, har
givit anledning till betänksamhet inför frågan om nödvändigheten av lantmäteriets
omorganisation och i varje fall om en sådan åtgärd är omedelbart
påkallad innan ännu fastighetsbildningskommitténs förslag till ändrad fastighetsbildningslagstiftning
lagts fram. Inför statsmakternas beslut vid 1959
års riksdag om aktiviserad statlig medverkan för genomgripande strukturrationalisering
av jordbruket och skogen, vilket torde kräva en betydande
insats av lantmäteriet, samt med känslan av att utvecklingen leder mot centraliserad
och specialinriktad organisation för rationaliserad arbetsrutin,
blir man emellertid böjd att trots betänkligheterna principiellt acceptera
kommitténs förslag till omorganisation.

I stort sett samma inställning har överlantmätarna i Uppsala och Östergötlands
län. överlantmätaren i Jönköpings län uttalar, att även om man
inte nu vet vilken verkan en ny fastighetsbildningslag får på lantmäteriets
verksamhet, synes på grund av den elasticitet som föreslås skola ges organisationen
ej finnas anledning till erinran mot en sådan översyn därav som
förslaget innehåller. Enligt domänstyrelsens uppfattning torde inte den över -

54 Kungl. Mnj:ts proposition nr 74 år 1960

syn av verksamheten i stort på jordbrukets och skogsbrukets område, som
må finnas erforderlig, komma att föregripas genom den föreslagna omorganisationen.

Överlantmätaren i Koppurbergs län anser det av kommittén gjorda uttalandet,
att tiden inte nu är mogen för en omorganisation som i mera väsentlig
grad ändrar de principer som bestämts så sent som år 1947 inge allvarliga
farhågor i den mån häri kan anses inrymmas en rekommendation att
vid första lägliga tillfälle upptaga frågan om ännu en omorganisation. Alltför
tätt återkommande organisationsreformer med ty åtföljande omställningssvårigheter
kan ej tjäna vare sig statens, kommunernas eller den förrättningssökande
allmänhetens intressen.

Kommitténs förslag i fråga om den principiella organisatoriska
uppbyggnaden av lantmäteriväsendet, vilket innebär
att nuvarande tre organisationsled — styrelse, länslantmäterikontor och
fristående förrättningsenheter — skall bibehållas, har i allmänhet inte mött
invändningar i remissyttrandena. Vad gäller uppdelningen på länslantmäterikontor
och förrättningsorganisationer framhåller lantmäteristyrelsen, att
de artskilda arbetsuppgifterna särskilt bör uppmärksammas vid bedömningen
av organisationen inom län, där enligt kommitténs förslag endast ett
enda distrikt föreslås. Motivet för att de båda organisationsleden måste bibehållas
är de av judiciella skäl oförenliga arbetsuppgifterna. Överlantmätaren
i Älvsborgs län understryker, att det förhållandet att förrättningsförfarandet
i sak är en rättsprocedur och förrättningsmännen första instans i jorddelningsmål
leder till att de organisatoriskt och instruktionellt sett måste
givas en fri och av företrädare för olika, ofta mot varandra stridande intressen
oberoende ställning.

De av lantmäterikommiltén gjorda övervägandena i fråga om storleken
av organisationsenheterna i lantmäteri t s distriktsorganisation
har behandlats i ett stort antal yttranden. Härr
vid bär de synpunkter, som kommittén anfört till förmån för större enheter
än de nuvarande, i princip godtagits av bl. a. lantmäteristyrelsen, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, flera länsstyrelser och över lantmätare, Riksförbundet
Landsbygdens folk, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges lantmätareförening
och Lantmäteriteknikernas riksförening. I viss mån avvikande
uppfattning hyser överlantmätaren i Södermanlands län, som anser det klart
att en organisationsform med en lantmätare, en mätningstekniker och ett
kontorsbiträde på organisationsenhet är olämplig, men att enheter om två
lantmätare samt två till tre mätningstekniker och tre till fyra kontorsbiträden
skulle kunna utgöra högeffektiva enheter. Samma uppfattning hyser
överlantmätaren i Jämtlands län, som bestämt avstyrker större distrikt än
sådana med ungefärligen nyssnämnda personaluppsättning. Överlantmätaren
i Gävleborgs län anser en övre gräns finnas för ett distrikts storlek och
att de på distrilctschefen liggande kvalificerade uppgifterna blir bättre penetrerade
och säkrare bedömda och servicen från hans sida i alla avseenden

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

högvärdigare ju mindre verksamhetsområdet är. överlantmätaren i Kronobergs
lön håller före, att många av de effektökande faktorer, som enligt
kommittén motiverar större organisationsenheter, kan ge samma vinster genom
samverkan i olika hänseenden enheter emellan, varigenom motsvarande
fördelar skulle kunna vinnas i något mindre enheter. Eftersom den föreslagna
organisationen bygger på att mer arbete skall överlåtas till biträdespersonalen
blir enligt överlantmätarens i Västerbottens län mening de förstorade
enheterna ännu mer sårbara än de nuvarande vid personalbrist. Av
bl. a. överlantmätaren i Gotlands län hävdas, att specialiseringen av arbetsuppgifterna
inom de förstorade distrikten kan medföra minskad trivsel i
arbetet.

I många yttranden har de av kommittén angivna faktorer, som begränsar
möjligheterna att förstora enheterna, starkt understrukits. Länsstyrelsen i
Älvsborgs län uttalar, att en primär förutsättning för att lantmäteriets distriktsorganisation
skall fungera tillfredsställande — både vad beträffar
egentliga ämbetsuppgifter och annan service — uppenbarligen är att organisationen
är lätt tillgänglig för allmänheten. Denna fråga och återverkningarna
för kommunerna av en minskning av antalet lantmäteridistrikt utvecklar
länsstyrelsen i Värmlands län i anslutning till kommitténs förslag om
en minskning av antalet distrikt i detta län på i huvudsak följande sätt.

Denna minskning måste komma att medföra en försämrad service framför
allt för landsbygdens folk. Avståndet för allmänheten till lantmäterikontoren
kommer att i många fall avsevärt förlängas. Det synes också kunna
befaras att distriktslantmätarna icke skall kunna vinna samma förtrogenhet
som nu är fallet med jord- och fastighetsförhållandena inom de föreslagna
nya stora distrikten. Föreslagna indragningar kan för därav berörda
landskommuner innebära en icke oväsentlig försvagning av det ekonomiska
underlaget. Åtskilliga landskommuner torde också ha gjort ekonomiska uppoffringar
för att bereda distriktslantmätarna ändamålsenliga tjänstelokaler,
för vilka lokaler det torde vara svårt att finna annan användning. Sammanfattningsvis
kan sägas, att den föreslagna indragningen av lantmäteridistrikt
kommer att bidraga till utarmningen av landsbygden och därmed även till
landsbygdens avfolkning.

Liknande synpunkter framföres av bl. a. länsstyrelserna i Stockholms,
Södermanlands, Kronobergs, Hallands och Örebro län, Riksförbundet Landsbygdens
folk samt i ett flertal skrifter från kommunala organ. Svenska
landskommunernas förbund anlägger i huvudsak följande synpunkter på
berörda frågor.

För fullgörande av sina uppgifter inom byggnadsverksamhetens och samhällsplaneringens
område är landskommunerna hänvisade att i skilda hänseenden
anlita de tjänster lantmäteriet kan erbjuda. Behovet av service på
detta område måste för överskådlig framtid tillgodoses på detta sätt. Den
nya lagstiftning på fastighetsbildningens område liksom den ändrade byggnadslagstiftning,
som är att emotse, torde kunna antagas komma att ställa
ytterligare anspråk på distrikten såsom serviceorgan åt kommunerna. Från
kommunalt håll kan man icke godtaga en lösning, som icke tillräckligt beaktar
de lokala faktorerna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

Byggnadsstyrelsen anser, att ändringen till färre och större distrikt kan
tänkas komma att försvåra samarbetet mellan byggnadsnämnderna och distriktsorganisationen.
Även lantmåteristyrelsen understryker, att en ökning
av distriktens genomsnittliga storlek medför nackdelar för bl. a. lantmäteriets
kommunservice. Å andra sidan anser statens organisationsnämnd, att det måhända
kan ifrågasättas om inte denna synpunkt blivit något överbetonad i
kommitténs förslag.

Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar, att det ter sig svårt att bortse
från den menliga inverkan minskningen av antalet enheter kan befaras få
för personalrekryterigen, enkannerligen i fråga om den högskoleutbildade
personalen.

Vad gäller lantmäterikommitténs ståndpunktstagande till principerna för
en distriktsindelning understryker lantmåteristyrelsen, att den nuvarande
forumregeln i jorddelningslagen, vilken får tillmätas väsentlig betydelse ur
rättssäkerhetssynpunkt, begreppsmässigt förutsätter en fast distriktsindelning.

Kommitténs förslag om inrättande av specialorganisationer vid
sidan av lantmäteridistrikten för vissa arbetsuppgifter har föranlett positiva
uttalanden i så gott som samtliga de yttranden, där frågan berörts. Skogsstyrelsen
anför, att viktiga skogsvårdsbehov skulle bli tillgodosedda om tillkomsten
av de föreslagna specialorganisationerna för fastighetsregleringar
medförde avkortade tider för vissa laga skiftens genomförande. Länsstyrelsen
i Gävleborgs län finner kommitténs förslag i denna del välgrundat och
uttalar, att om en strukturrationalisering inom jord- och skogsbruket enligt
de av statsmakterna år 1959 uppdragna riktlinjerna med kraft skall kunna
genomföras är onekligen en av förutsättningarna att lantmäteriet görs bättre
lämpat att lösa sina uppgifter i detta sammanhang. Behovet av specialorganisationer
understryks även av flertalet övriga länsstyrelser, Riksförbundet
Landsbygdens folk, Sveriges skogsägareförbund och många överlantmätare.

I några yttranden ifrågasättes dock förslaget att vid sidan av lantmäteridistrikten
inrätta specialorganisationer. Distriktslantmätaren i Södertälje
distrikt anser, att det härigenom ökade antalet enheter minskar möjligheterna
att förse enheterna med utrustning i ökad omfattning. I stället vore det
lämpligt att — i varje fall övergångsvis -— låta specialorganisationerna ingå
som särskilda avdelningar i lantmäteridistrikten eller knytas till länslantmäterikontoren
under överlantmätarens ledning. Även överlantmätaren i
Skaraborgs län är inne på liknande tankegång och överlantmätaren i Jämtlands
län anser, att fastighetsregleringsuppgifterna när de blir aktuella till
inte oväsentlig del lämpligen bör handläggas av den fasta distriktsorganisationen.
I stort samma uppfattning synes överlantmätaren i Örebro län och
Lantmäteriteknikernas riksförening hysa.

Vad gäller inrättande av specialorganisationer för andra arbetsuppgifter än
fastighetsregleringar uttalar lantmåteristyrelsen, att den sedan åtskilliga år
tillbaka inslagna linjen att inrätta centrala eller regionala serviceorganisa -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

tioner i den mån sådana bedömes representera en rationell arbetsform bör
tillgripas även för nya arbetsuppgifter. Ehuru styrelsen delar kommitténs
uppfattning att då det gäller normal förrättningsverksamhet förstärkning av
berörda distrikts personal i princip bör ske, utesluter detta inte att det i
speciella fall kan befinnas ändamålsenligt att även i framtiden inrätta särskilda,
tillfälliga organisationer för att t. ex. avlasta ett arbetstyngt distrikt
även om arbetsuppgifterna avser normal förrättningsverksamhet. Möjligheten
härtill bör fördenskull hållas öppen. Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen
anser, att kommitténs förslag om inrättande av specialorganisationer för fastighetsregleringar
i samband med byggande av allmänna vägar är värdefullt.
Sveriges skogsägareförbund ifrågasätter om ej vägförrättningar, särskilt sådana
av större omfattning som är förknippade med arronderingsförrättningar,
bör handläggas av specialorganisationer i vilka ingår experter på detta
speciella område. Behovet av specialorganisationer för planerings- och
grundkarteuppgifter har understrukits av vissa länsstyrelser och överlantmätare.

Skilda typer av specialorganisationer bör enligt lantmäteristyrelsens mening
jämställas beträffande kvalifikationskrav på cheferna m. m. Samma
uppfattning hyser länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Ett flertal överlantmätare
understryker att cheferna för specialorganisationerna bör ha
samma löneställning som distriktslantmätarna.

Vad kommittén föreslagit i fråga om fördelning av arbetsuppgifter
och personal samt samverkan mellan organisationsenheter
har huvudsakligen endast berörts i de yttranden som avgivits
av lantmäteristyrelsen och underlydande organ samt personalföreningarna
i lantmäteriet. Härvid har delade uppfattningar framkommit om lämptigheten
av att till överlantmätarna delegera beslutanderätt i personalfrågor,
medan förslaget att lantmäteristatens tjänstemän skall upptagas på gemensam
personalförteckning i allmänhet biträtts.

Organisationen för lantmäteristyrelsen m. m. Lantmäterikommitténs förslag
att bibehålla lantmäteristyrelsens byråindelning har ej mött annan gensaga
än att rikets allmänna kartverk och Lantmäteriteknikernas riksföreening
anser, att det hade varit värdefullt om en teknisk byrå inrättats. Lantmäteristyrelsen,
Svenska stadsförbundet och Svenska kommunal-tekniska
föreningen understryker angelägenheten av att stadsbyrån bibehålies. Statskontoret
anser dock, att från vissa utgångspunkter en sammanslagning av
stadsbyrån och landsbygdsbyrån kan vara befogad, men finner att med en
så vittgående ändring bör anstå i vart fall till dess fastighetsbildningskommittén
tagit ställning till frågorna om en för land och stad gemensam fastighetsbildningslagstiftning
och om enhetliga registrcringsbestämmelser.

Vikten av att styrelsen tillföres resurser för rationaliseringsarbete betonas
av lantmäteristyrelsen och flera överlantmätare. På grundval av erfarenheter
från undersökningar beträffande distriktsorganisationen och länslantmätcrikontoren
understryker statens organisationsnämnd betydelsen av att

Kungl. Maj:ts proposition nr 7i år 1960

lantmäteristyrelsen har möjlighet att lämna anvisningar och råd beträffande
arbetsmetodik, kontorsorganisation o. dyl. Med hänsyn till omfattningen
av den inom lantmäteristaten verksamma personalen och med beaktande
av de stora organisationsfrågor, som måste lösas inom de närmaste åren,
finner även statskontoret det rationellt att lantmäteristyrelsen förses med
ett särskilt organ för fortlöpande organisationsundersökningar. Liknande
synpunkter framhålles av länsstyrelsen i Stockholms län.

Kommitténs förslag att den fastighetstekniska avdelningen vid distriktsorganisationens
centralkontor skall inordnas i landsbygdsbyrån förordas av
lantmäteristyrelsen. Centralkontorets övriga verksamhet bör däremot med
hänsyn bl. a. till styrelsens funktion såsom kontrollmyndighet inte inordnas
i styrelsen. Vid en sådan införlivning skulle få förutsättas, att styrelsen för
den av centralkontoret bedrivna verksamheten finge utnyttja lantmäteristatens
anslag eller att styrelsens och statens anslag sammanfördes. Oavsett
vilken lösning som väljes gäller dock enligt styrelsen att det för centralkontoret
fordras en särskild chef och att det inom landsbygdsbyrån för bl. a.
vissa granskningsarbeten är nödvändigt med en kvalificerad högskoletjänsteman
med geodetisk-fotogrammetrisk verksamhetsinriktning. Arbetsbelastningen
är nämligen sådan, att en fortsatt förening av uppdraget att vara
chef för centralkontoret med tjänsten som ordinarie byrådirektör på landsbygdsbyrån
icke längre är möjlig. Överlantmätarna i Skaraborgs och Örebro
län ifrågasätter lämpligheten av att inordna den fastighetstekniska avdelningen
i styrelsen, enär de anser förrättningsverksamheten vara mera betjänt av
ett organ, som kan stå fritt gentemot lantmäteristyrelsens verksamhet som
remissorgan åt domstolar.

Vad gäller lantmäterikommitténs förslag till personaluppsättning uttalar
lantmäteristyrelsen, att i förhållande till de omfattande arbetsuppgifter,
som åvilar styrelsen, är dess personaluppsättning — även med de av kommittén
föreslagna förstärkningarna — så knapp, att styrelsen inte kan svara
för att det kommer att bli möjligt att fullgöra arbetsuppgifterna på ett tillfredsställande
sätt. En bestämd förutsättning för att personalnumerären
godtages av styrelsen i dagens läge är att eventuella framtida yrkanden om
förstärkningar ej avvisas med att personaluppsättningen nu varit föremål
för översyn. Den av kommittén föreslagna personaluppsättningen för
organisations- och rationaliseringsverksamheten framstår enligt styrelsen
såsom ett minimum bl. a. av det skälet att verksamhetens utåtriktade art
med nödvändighet gör att den blir tidskrävande. Kommitténs förslag om inrättande
av en högre biträdestjänst eller möjligen kanslist på organisationssektionen
på administrativa byrån föreslår styrelsen genomförd på så sätt
att i överensstämmelse med styrelsens anslagsäskanden en på övergångsstat
uppförd kansliskrivartjänst återföres på stat. På kameralsektionen på
samma byrå föreslår styrelsen, att ytterligare en kontoristtjänst inrättas samt
att två tjänster som extra ordinarie kansliskrivare och en tjänst som extra
ordinarie kontorist överföres på ordinarie stat. I samband med överförandet
av centralkontorets fastighetstekniska avdelning till landsbygdsbvrån bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

enligt styrelsen den nuvarande extra jägmästartjänsten överföras på extraordinarie
stat. Styrelsen utgår härutöver från att den personal från lantmäteristaten,
som kommittén utöver personalberäkningarna förutsatt att
styrelsen skall äga möjlighet att förordna att tillfälligt tjänstgöra hos styrelsen,
därvid får avlönas från lantmäteristatens avlöningsanslag ävensom att
av förordnandena föranledda rese- och traktamentskostnader får bestridas
från lantmäteristatens omkostnadsanslag.

Statskontoret anmärker i fråga om förslagen beträffande administrativa
byrån, att en lättnad i byråns arbetsbörda torde vara att vänta med hänsyn
till förslaget om en överflyttning till överlantmätarna av vissa administrativa
frågor. Vad angår organisationssektionen finner statskontoret det
angeläget, att under en lämplig övergångstid statens organisationsnämnd
ställer personal till förfogande för att fullfölja nämndens organisationsundersökningar.
Om så sker synes en viss begränsning av styrelsens egen organisationspersonal
tills vidare vara möjlig.

Kompetensutredningen har uttryckt tveksamhet huruvida arbetsuppgifterna
för den föreslagna kanslisttjänsten på administrativa byråns kanslisektion
skulle bli så kvalificerade att kanslisttjänst är motiverad. Utredningen
ifrågasätter vidare om inte de på kameralsektionen placerade båda
revisorerna har sådana arbetsuppgifter att de rätteligen borde fullgöras av
kanslist. Föreningen Kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten betonar
vikten av, att undersökningar företas om de möjligheter som föreligger
för att utbyta tjänster för akademiskt utbildad personal hos styrelsen mot
kanslist tjänster. Föreningen anser vidare, att det vore värdefullt om administrativa
byrån kunde ges sådana resurser att en tjänsteman kunde avdelas
för personalvårdsfrågor. Lantmåteriteknikernas riksförening, som med
tillfredsställelse ser kommitténs förslag att en mätningstekniker placeras på
vardera administrativa byrån och landsbygdsbyrån, anser att lantmäteristyrelsens
arbetsuppgifter inte i någon större omfattning skall fullgöras av
tillfälligt förordnad personal.

Länslantmäterikontoren. Lantmäterikommitténs uttalanden angående
överlantmätarnas och länslant in äter ikonto rens arbetsuppgifter
har endast berörts av några få remissinstanser, som i
allmänhet anslutit sig till kommitténs uttalanden. Sveriges lantmätareförening
har dock uttalat, att eu möjlighet till förenkling av lantmäteriverksamheten
är att radikalt minska överlantmätarens uppgifter i förrättningsförfarandet.
En sådan inskränkning av överlantmätarens åligganden skulle
med hänsyn till arten och omfattningen av desamma ingalunda minska behovet
av länsorgan inom lantmäteriet. Tvärtom vore enligt föreningen åtgärden
ur såväl praktisk som principiell synpunkt ägnad att i hög grad befrämja
den ökade konstruktiva verksamhet på länsplanet, som av kommittén
föreslagits skola handhavas av överlantmätarna och länslantmäterikontoren.

Vad gäller personal b e b o v e t p å 1 ä n s lantmäteri k o n t orcn
uttalar lansstgrelsen i Stockholms län, att eu utvidgning av den ringa

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

omfattning, som kommittéförslaget innebär, inte kan anses tillfredsställande.
Liknande uppfattning hyser bl. a. länsstyrelsen i Hallands län. Sveriges
lantmätareförening framhåller, att den föreslagna personalförstärkningen
framstår såsom avgjort otillräcklig, särskilt beträffande planerings- och arkivserviceuppgifterna.
Med hänsyn till möjligheterna att genom ett nytt förrättningsförfarande
minska gransknings- och fastställelsearbetet bör dock
måhända personalförstärkningen kunna anses godtagbar i avvaktan på erfarenhet
av länslantmäterikontorens framtida verksamhet. Statens organisationsnämnd,
som upplyser att nämndens undersökningar av länslantmäterikontoren
ej var så långt framskridna att några resultat kunde redovisas
till kommittén, uttalar, att såvitt nu kan bedömas finns det möjligheter
att friställa arbetskraft vid kontoren genom rationaliseringar så att den föreslagna
förstärkningen ej behöver bli så stor.

Värdet av en vidgad arkivserviceverksamhet från länslantmäterikontoren
understryks av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus,
Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län ävensom av de flesta
överlantmätarna. Överlantmätarna i Kopparbergs och Västernorrlands län
anser dock att personalbehovet för ändamålet underskattats. Lantmäteristyrelsen
framhåller, att förslaget om utökning av arkivservicepersonalen helt
överensstämmer med styrelsens äskande i 1959 års petita, vilket dock var
avsett såsom en minimiorganisation i ett begynnelseskede. Enligt statskontorets
mening bör antalet med serviceverksamheten sysselsatta befattningshavare
göras beroende av resultatet av pågående organisationsundersökningar.

Kommitténs beräkningar av den personal, som skulle inbesparas genom
den föreslagna utökningen av arkivservicen, anses av lantmäteristyrelsen
och ett flertal överlantmätare inte vara realistiska. Styrelsen framhåller, att
den i flera sammanhang betonat de besparingsmöjligheter som arkivservicen
bereder genom att billigare arbetskraft användes för ändamålet och
genom att resekostnader bortfaller. De erfarenheter, som hittills vunnits,
ger emellertid inte belägg för att numerärt mindre personal erfordras för
arbetet genom att det förlägges till arkivserviceorgan i länskontoren. Enligt
styrelsens mening torde kommitténs personalberäkningar för distriktsorganisationen
få anses förutsätta en förstärkning av nuvarande arkivservicepersonal
med 42 personer.

Den slutliga organisationen för distribution och service beträffande fotogrammetriskt
material på länslantmäterikontoren torde enligt lantmäteristyrelsens
mening få upptagas till prövning sedan närmare erfarenheter
vunnits av arbetet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser, att lantmäterikontoret
i länet för ändamålet bör tillföras en fotogrammetriskt utbildad
kraft.

Personalförstärkningen för färdigställandet av det alfabetiska registret

o. dyl. anser lantmäteristyrelsen böra beräknas till 20 befattningshavare,
enär arbetet om möjligt bör bedrivas i snabbare takt än vad kommittén avsett.

Behovet av ytterligare biträdande överlantmätartjänster understrykes av

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands och Jämtlands
län samt av flertalet överlantmätare. Lantmäteristyrelsen, som i fråga
om antalet tjänster, utan att ta ställning till behovet på längre sikt, ansluter
sig till kommittéförslaget, anför som skäl för sitt ställningstagande bl. a.
följande.

Ett ökat engagemang av överlantmätarna i arbetet på länsplanet i fråga
om jordbrukets och skogsbrukets rationalisering och inom planeringsverksamheten
torde vara ofrånkomligt i och med att de samhälleliga insatserna
för landsbygdens utveckling intensifieras. Kravet på insatser från överlantmätarnas
sida blir självfallet särskilt framträdande i och med att lantmäteriet
ges bättre resurser för en initiativrik medverkan i jordbrukets och skogsbrukets
rationalisering. Den löpande verksamheten vid de större länskontoren
är emellertid så omfattande att den kan uppta så gott som hela överlantmätarens
tid om han icke vid sin sida har en högt kvalificerad lantmätare
till vilken kan anförtros de mera krävande löpande ärendena och den direkta
interna arbetsledningen på kontoret. De nuvarande kontorslantmätartjänsterna
har icke sådan nivå att de normalt kan besättas med tillräckligt
kvalificerade lantmätare för här berörda arbetsuppgifter.

Flera överlantmätare anser det nödvändigt att minst så många nya tjänster
som biträdande överlantmätare tillskapas som antalet indragna kontorslantmätartjänster.

I anledning av vad kommittén anför rörande delegering av arbetsuppgifter,
som nu utföres av lantmätare vid länskontoren, förutsätter kompetensutredningen,
att den organisatoriska uppbyggnaden på denna punkt överses
när organisationsnämndens undersökningar redovisats samt att dessförinnan
inga åtgärder vidtages som försvårar ett genomförande av den organisation
som befinnes mest rationell.

Distriktsorganisationen. Lantmäterikommitténs förslag i fråga om distriktsorganisationens
arbetsuppgifter har föranlett uttalanden
i ett flertal remissyttranden. I anledning av vad kommittén anfört
om en begränsning av tjänsteåliggandena inom områden, där lantmäteriets
tjänster kan te sig umbärliga, framhåller överlantmätaren i Norrbottens län
som önskvärt, att det statliga lantmäteriets uppgifter om möjligt begränsas
inom områden, där verksamheten lika väl kan omhänderhas av kommunala
organ eller enskild företagsamhet, men finner att begränsningsmöjligheterna
inte torde vara så stora.

Vad gäller frågan om lantmäteriets verksamhet i stadssamhällena erinrar
lantmäteristyrelsen om, att styrelsen såsom anmälts i 1959 års petita igångsatt
vissa undersökningar rörande möjligheterna till en begränsning av distriktsorganisationens
engagemang, överlantmätaren i Östergötlands län
anser, att begränsningar i arbetsuppgifterna i städer och samhällen i första
hand bör avse de göromål, som normalt utföres av mätningstekniker och kontorspersonal,
eftersom det är av stor betydelse att lantmäteriet genom distriktsenheterna
noga följer och medverkar i skeendet på fastighetsbildningens
och byggnadsverksamhetens område även inom tätorterna. Enligt överlantmätarens
i Södermanlands län uppfattning torde allt skäl finnas för att

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

gå försiktigt fram vid avveckling av lantmäteriets service åt mindre städer
och samhällen. Länsstyrelsen i Södermanlands län hyser en från kommittén
i viss mån avvikande uppfattning angående inverkan på detta spörsmål avtillkomsten
av en för land och stad gemensam fastighetsbildningslag. Det
synes nämligen länsstyrelsen naturligt att i en blivande lagstiftning samordna
inte blott de materiella rättsreglerna för fastighetsbildningen utan
även, så långt sig göra låter, den organisation som skall tillämpa nämnda
regler. En sådan samordning på organisationsplanet skulle åtminstone vad
angår mindre städer och orter möjliggöra en rationalisering av arbetet och
skulle få till resultat att det statliga lantmäteriet tillfördes ytterligare arbetsuppgifter,
som nu åvilar den kommunala fastighetsbildningsorganisationen.

I fråga om tjänsteåliggandena i övrigt har främst kommitténs överväganden
beträffande planläggningsuppdragen tilldragit sig intresse. Lantmäteristyrelsen,
som godtager kommitténs förslag i detta hänseende utom vad angår
generalplaneuppdragen som enligt styrelsen bör bibehållas såsom sekundära
tjänsteåligganden, anför rörande planuppdragen i allmänhet bl. a.
följande.

Sådan planläggning har ett nära samband med fastighetsbildningen eftersom
överväganden av planläggningsnatur så gott som regelmässigt ingår i
prövningen rörande fastighetsbildning för bebyggelse. Samtidigt som planläggningen
måste ske med beaktande av'' fastighetsbildningssynpunkterna
underlättas fastighetsbildningen av att planer upprättas. På grund av denna
växelverkan har det visat sig rationellt att distriktsorganisationen i relativt
stor utsträckning engagerar sig i planverksamheten. Det är därför motiverat
att i distriktsorganisationens tjänsteåligganden inbegripa bl. a. vissa
planuppdrag.

Byggnadsstyrelsen ifrågasätter om inte samtliga uppdrag att upprätta
planförslag bör hänföras till de sekundära tjänsteåliggandena och anför såsom
motiv härför i sammandrag följande.

Härigenom skulle bättre överensstämmelse vinnas med den för länsarkitektorganisationen
gällande instruktionen, enligt vilken organisationen är
skyldig åtaga sig planuppdrag endast i den mån tjänsten i övrigt medgiver.
Vidare skulle erbjudas en möjlighet att anpassa uppdragsverksamheten så
att balansen i fråga om de lantmäteritekniska åliggandena kunde nedbringas.
Det är såsom kommittén framhållit angeläget att planer för samhällsbebyggelse
färdigställes, men det synes lika angeläget att distriktsorganisationens
egentliga arbetsuppgifter inom fastighetsbildningen och mätningsväsendet,
vilka ofta är grundläggande för planarbete och andra grenar av
byggnadsreglerande verksamhet, icke släpar efter. Byggnadsstyrelsen vill
i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att den nya byggnadslagstiftningen
väntas komma att i princip decentralisera ansvaret för byggnadsplanerna
till kommunerna. Dessa har under senare år utökat sina möjligheter
att själva svara för planuppdragen. I

I stort sett samma uppfattning hyser Svenska landskommunernas förbund,
som uttalar, att kan en lättnad i arbetsbördan vinnas genom att planläggningsuppdragen
inte på sätt föreslagits överföres till de primära tjänsteåliggandena
synes kommitténs förslag ej böra genomföras.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 74 år 1960

Mot förslaget att från tjänsteåliggandena över huvud taget utmönstra
byggnadsplaneuppdrag från andra än statliga och kommunala myndigheter
vänder sig länsstyrelserna i Södermanlands och Göteborgs och Bohus län
samt några överlantmätare. Länsstyrelsen i Älvsborgs län ifrågasätter om
distriktslantmätare bör hindras att i tjänsten åtaga sig andra stadsplaneuppdrag
än sådana av mindre omfattning. I varje fall bör gränsen inte dragas
vid ändringar utan även innefatta nyplanering åtminstone av mindre
områden. Å andra sidan ifrågasätter överlantmätaren i Östergötlands lön
om inte ändring av stadsplan helt borde utmönstras från tjänsteåliggandena.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar, att den ofta har nödgats konstatera
att betydande svårigheter numera möter att inom rimlig tid få fram erforderliga
grundkartor. Länsstyrelsen befarar att, därest uppdrag av denna
art hänföres till den sekundära gruppen av åligganden, denna anordning
kommer att vålla ytterligare tidsutdräkt i fråga om framställningen av
grundkartor. Lantmäteriteknikernas Riksförening anser, att grundkartearbeten
i så stor utsträckning som möjligt bör utföras av lantmäteriet.

I detta sammanhang fäster länsstyrelsen i Älvsborgs län särskild uppmärksamhet
vid den service, som distriktsorganisationen f. n. lämnar kommuner
och allmänhet vid sidan om sina egentliga arbetsuppgifter, och uttalar
i detta hänseende i huvudsak följande.

För detta läns vidkommande vill länsstyrelsen betyga att denna service
haft den största betydelse för kommuner och allmänhet. Detta har inte
minst gällt, då det varit fråga om att komma till rätta med hinder av formell
art som reses mot byggnadsverksamhet som ur allmän synpunkt är
önskvärd. Distriktslantmätarnas medverkan har härvid bestått i att anvisa
lösningar som kunnat på ett praktiskt sett genomföras utan större
dröjsmål, att snabbt få fram erforderliga planändringsförslag o. s. v. Det
är givet, att den service varom här talats kommer att bli angelägnare, sedan
kommunerna genom nu aktuella ändringar i byggnadslagstiftningen fått
större befogenheter inom plan- och byggnadsväsendet. Invändas kan måhända,
att ifrågavarande service i stor utsträckning kan lämnas av andra organ.
Härtill må framhållas, att det torde dröja länge innan landskommunerna
genomgående erhåller biträde av arkitekt i plan- och byggnadsfrågor. En
kommunarkitekt torde för övrigt inte vara skickad att överta mer än en
mindre del av den allmänna service lantmäteriet nu lämnar.

Antalet lantmäteridistrikt och distriktsindelningen
i de olika länen har tilldragit sig stort intresse vid remissbehandlingen
av kommitténs betänkande. För en ökning av antalet distrikt i förhållande
till det av kommittén föreslagna uttalar sig lanlmäteristyrelsen,
som funnit starka skäl för nio ytterligare distrikt. Sveriges lantmätare förening
konstaterar, att kommitténs tillämpning av sina principer för distriktsindelningen
resulterat i en omotiverat heterogen sådan. En mera strikt och
för hela riket likformig tillämpning av samma principiella grunder leder
fram till den av föreningen tidigare föreslagna indelningen i 120 distrikt.
Mot bakgrunden av de krav på en utökning av antalet organisationsenheter
som landskommunerna anfört, har Svenska landskommunernas förbund

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

inte övertygats om att förutsättningar föreligger för en distriktsindelning,
som innebär en så radikal nedskärning av antalet distrikt som kommittén
föreslår.

Förslag till ökning av antalet distrikt har också framförts av en rad lokala
myndigheter, organisationer och sammanslutningar. Kortfattad redogörelse
för de ändringar, som i dessa yttranden och av lantmäteristyrelsen föreslagits
i förhållande till vad kommittén förordat, torde få lämnas här nedan.

I Stockholms län anser sålunda lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen och
överlantmätaren att ytterligare ett distrikt bör inrättas i Stockholmsregionen.
Vad gäller Södermanlands län uttalar sig lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen
och överlantmätaren för bibehållande av Flens distrikt. Västra Kinda
kommun motsätter sig indragning av Kisa distrikt i Östergötlands län och
länsstyrelsen i länet synes hysa viss tvekan angående lämpligheten av en
sådan indragning. I Kronobergs län finner lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen,
överlantmätaren, lantbruksnämnden, Kronobergs länsförbund av Riksförbundet
Landsbygdens folk och Svenska landskommunernas förbunds
länsavdelning, att ytterligare ett distrikt i Växjöregionen är motiverat. Jämväl
i Gotlands län anser lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen och överlantmätaren
att antalet distrikt bör ökas med ett. Klippans distrikt i Kristianstads
län bör bibehållas enligt länsstyrelsen, överlantmätaren och samtliga kommuner
inom distriktet. Länsstyrelsen i Hallands län, Södra Hallands kommunalförbund
och Karups kommun motsätter sig indragning av Laholms
distrikt. I Göteborgsregionen bör enligt lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen
och överlantmätaren inrättas ytterligare ett distrikt. I Älvsborgs län påyrkar
lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen, överlantmätaren, länsavdelningen av
Svenska landskommunernas förbund och Alingsås stad m. fl. kommuner
att Alingsås distrikt bibehålies, varjämte kommunala organ uttalar sig för
bibehållande jämväl av Svenljunga distrikt. Samtliga kommuner inom Årjängs
distrikt i Värmlands län motsätter sig indragning av detta distrikt.
Likaledes motsätter sig kommunerna inom Ekshärads distrikt den av lantmäterikommittén
avsedda indragningen av detta distrikt. Sunne köping och
Stora Sunne kommun anser att Sunne distrikt ej bör indragas och Munkfors
köping påyrkar att Munkfors bibehålies såsom stationeringsort för lantmäteridistrikt.
I Örebro län yrkar lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen, överlantmätaren
och Nora stad m. fl. kommuner att Nora distrikt bibehålies. Mot
indragning av Borlänge distrikt i Kopparbergs län uttalar sig lantmäteristyrelsen,
länsstyrelsen, överlantmätaren och länsavdelningen av Svenska
landskommunernas förbund, varjämte Järna, Nås och Äppelbo kommuner
motsätter sig indragning av Nås distrikt. I Gävleborgs län förordar lantmäteristyrelsen,
länsstyrelsen och överlantmätaren ytterligare ett distrikt i Gävleregionen,
varjämte de två sistnämnda myndigheterna därutöver förordar
en ökning med ett distrikt i Hudiksvallsregionen. Vidare motsätter sig
Järvsö kommun indragning av Järvsö distrikt. Länsstyrelsen i Jämtlands
län och överlantmätaren i länet föreslår en ökning av antalet distrikt i östersundsregionen
med ett. Slutligen motsätter sig Nordmalings kommun i
Västerbottens län indragning av Nordmalings distrikt. Härjämte har i ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960 65

flertal yttranden erinringar framställts mot den av kommittén föreslagna
avgränsningen av de föreslagna distrikten.

Å andra sidan ifrågasattes i några yttranden huruvida inte det av kommittén
föreslagna antalet lantmäteridistrikt är för stort. Sålunda synes det
statens organisationsnämnd i varje fall vara möjligt att på de stationeringsorter
•— tolv stycken om man undantar Stockholm — där kommittén föreslagit
flera distrikt stationerade, nöja sig med ett enda. Liknande uppfattning
hyser Lantmäteriteknikernas riksförening, som ur arbetsorganisatoriska
och flera andra skäl finner det naturligt att antalet distrikt och stationeringsorter
i största möjliga utsträckning bör överensstämma. Även
statskontoret och distriktslantmätaren i Södertälje distrikt är inne på liknande
tankegång.

Utöver det av kommittén föreslagna antalet specialorganisationer
bör enligt lantmäteristyrelsens mening redan vid omorganisationen
inrättas ett antal dylika organisationer för fastighetsregleringar och likartad
verksamhet. Som skäl härför anför styrelsen i huvudsak följande.

Redan nu finns behov av särskilda specialenheter även inom län, som icke
skulle erhålla sådana enligt kommitténs bedömning. Frågan är då om dessa
län skall förses med egna enheter först i ett kommande utbyggnadsskede
eller om de totala resurserna redan från början skall fördelas på ett större
antal enheter så att samtliga län som nu är i behov av särskilda enheter
kan tilldelas sådana. Den förstnämnda lösningen är mer tilltalande ur arbetsorganisatoriska
synpunkter eftersom den möjliggör en koncentration
av arbetskraftsresurserna. Den senare lösningen är att föredraga ur den
synpunkten att den underlättar fastighetsregleringsverksamhetens igångsättning
i alla de delar av landet där en sådan verksamhet är önskvärd.
Det torde vara av särskild betydelse för denna verksamhets fortsatta bedrivande
att regleringsföretag kommer igång på så många håll som möjligt.
Genom att förebilder sålunda skapas torde nämligen intresset för fastighetsregleringar
stimuleras på bästa sätt. Utbyggnaden av regleringsorganisationerna
kan därefter avpassas efter det behov som efter hand uppträder
i skilda län och bör i första hand ske genom förstärkning av befintliga enheter
till lämplig storlek.

Jämväl Sueriges skogsägareförbund ifrågasätter om den av kommittén föreslagna
organisationen för ändamålet räcker till och uttalar, att de av experterna
Arnberg och Lodmark framförda synpunkterna och förslagen på
denna punkt förtjänar beaktande. Sveriges lantmätareförening föreslår, att
23 fastighetsregleringsorganisationer och elva andra specialorganisationer
inrättas. Från lokala myndigheters sida föreslås inrättande av ytterligare
specialorganisationer i Stockholms, Kronobergs, Kalmar, Hallands, Göteborgs
och Bohus, Älvsborgs, Värmlands och Västmanlands län.

Statens organisationsnämnd anför, att med hänsyn till att omfattningen
av fastighetsrcgleringsverksamheten helt är beroende av det intresse som
markägarna har för dylika åtgärder, lantmäteriorganisationen bär successivt
anpassas för att kunna fullgöra arbetsuppgifter på detta område, vilka
svarar mot efterfrågan. Statskontoret uttalar, atl antalet specialorganisa .

'') flihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. AV 74

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

tioner självfallet kommer att växla från tid till annan och finner sig inte
böra göra någon erinran mot det av kommittén föreslagna antalet.

Vad angår lantmäterikommitténs uttalanden angående en rationell
arbetsfördelning mellan de olika personalkategorierna anför lantmäteristyrelsen,
som ej har någon erinran mot kommitténs förslag, att det
måste framhållas att den omfördelning av göromål som i och för sig har
befunnits möjlig inte kan ske på en gång och överallt i distriktsorganisationen.
De personliga och utbildningsmässiga förutsättningarna för en sådan
omfördelning kan nämligen variera inom vida gränser. Kompetensutredningen
framhåller, att kommitténs förslag ligger i linje med de förslag utredningen
förordat beträffande andra förvaltningsområden. Statskontoret
finner vad som föreslagits vara av största betydelse för att effektivisera lantmäteriverksamheten,
ehuru det ännu ej torde vara fråga om något optimalt
utnyttjande av personalen i för olika befattningshavargrupper lämpade arbetsuppgifter.
För en mera vittgående delegering av arbetsuppgifter uttalar
sig Lantmäteriteknikernas riksförening, som ifrågasätter huruvida inte
tomlindelning, tomtmätning, avstyckning inom detaljplanerat område och
vägförrättningar bör handläggas helt av mätningstekniker. Å andra sidan
är några överlantmätare tveksamma om någonting av betydelse kan vara att
vinna genom en överföring av arbetsuppgifter.

Kommitténs förslag till ändrade kompetensföreskrifter för erhållande av
mätningsteknikertjänster kan Lantmäteriteknikernas riksförening ej biträda,
medan kompetensutredningen ej finner anledning till erinran mot kommitténs
överväganden angående sagda föreskrifter.

De av lantmäterikommittén framlagda förslagen i personal- och utrustningsfrågorna
har föranlett uttalanden av ett stort antal remissinstanser.
Allmänna uttalanden angående angelägenheten av att lantmäteriet
tillföres personal och utrustning i sådan utsträckning att en snabbare
handläggning kan ernås göres av bl. a. länsstyrelserna i Stockholms,
Jönköpings, Blekinge, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Statskontoret
vill med hänsyn till det starka behovet av åtgärder för ett förbättrat
fastighetsbestånd ej motsätta sig en utökning av organisationens kapacitet
i den i betänkandet föreslagna omfattningen. Det bör dock uppmärksammas,
att vissa personalbehov är beräknade endast för viss tid. På grund
härav och med beaktande av möjligheterna till ytterligare rationaliseringar
bör enligt statskontorets mening organisationens storlek fortlöpande hållas
under uppsikt och i förekommande fall anpassas till förändrade förhållanden.

Vad gäller den allmänna verksamheten uttalar lantmäteristyrelsen, att det
vore befogat att söka uppnå den av kommittén förordade sänkningen av
arbetsbalansen på kortare tid än tio år, men styrelsen avstår på grund av rekryteringsläget
från att nu framföra förslag i ämnet. På samma tankegång
är bl. a. länsstyrelsen i Norrbottens län inne. I flera yttranden betvivlas om
en så gynnsam rationaliseringseffekt, som kommittén räknat med, verkligen

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 dr 1960

skall kunna uppnås. Länsstyrelsen i Hallands län finner sålunda, att tidsvinsten
för distriktslantmätarna i många fall kommer att bli rent negativ.
Lantmäteristyrelsen förklarar sig reservationslöst ansluta sig till tanken på
att en kapacitetshöjande rationalisering av lantmäteriverksamheten är möjlig
efter sådana linjer som varit vägledande vid personalberäkningarna, men
anser dessa beräkningar mycket osäkra i avseende på kontorspersonalen och
tilltagna i underkant beträffande i vart fall mätningsteknikerna. Det är därför
enligt styrelsens mening nödvändigt, att de föreslagna personalramarna
betraktas såsom provisoriska och successivt anpassas efter balansutvecklingen.
Styrelsen framhåller vidare, att den förutsatta rationaliseringen givetvis
inte kan nå full effekt omedelbart och att den under en viss övergångstid
i inte oväsentlig grad motväges av de omställningsförluster som
blir förkippade med omflyttningar av personal m. m. i samband med omorganisationen.
Det är därför inte uteslutet att en viss balansökning kommer
att ske under de första åren efter omorganisationen. Så gott som samtliga
överlantmätare anser, att det kan ifrågasättas om inte kommitténs personalberäkningar
är hållna i underkant. Sveriges lantmätareförening anser,
att antalet lantmätartjänster bör ökas med tio, medan Lantmäteriteknikernas
riksförening finner det beräknade antalet mätningstekniker för ringa
med hänsyn till att kommittén bedömt delegeringsmöjligheterna för begränsade.
Föreningen Kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten anser,
att föreslagen personalram är ett absolut minimum.

I fråga om fastighetsregleringsverksamheten understryker domänstyrelsen,
att den föreslagna organisationen utgör ett minimum. Under den närmaste
treårsperioden planerar styrelsen arronderingsbyten av skogsmark
överstigande 100 000 ha. Vidare framhåller styrelsen angelägenheten av att
verksamheten snarast får sådan omfattning att man hinner få fram strukturplaner
för omarrondering innan skogsvägbyggandet sker. Även Sveriges
skogsägareförbund framhåller den stora betydelsen av att fastighetsregleringsorganisationerna
utbyggs och förses med kvalificerad personal i sådan omfattning
att deras effektivitet inte eftersättes. Lantmäteristyrelsen anser det
sannolikt, att det totala åtgärdsbehovet av fastighetsregleringar, som yppas
inom den närmaste femårsperioden, visar sig avsevärt större än det som klart
ådagalagts redan vid periodens början. Ehuru den föreslagna organisationen
därför får anses utgöra endast en initialorganisation av minimistorlek,
anser sig styrelsen med hänsyn till den begränsade personaltillgången
böra avstå från att nu hemställa, att organisationen tillföres mer personal
än kommittén föreslagit. Domänstyrelsen understryker, att arrangemanget
att lantbruksnämndernas skogligt utbildade personal skall biträda lantmäteriet
måste betraktas som ett provisorium i avvaktan på att ytterligare erfarenhet
vinnes. Liknande uppfattning hyser skogsstyrelsen.

Vad gäller utrustningsbehovet uttalar lantmäteristyrelsen, som med skärpa
understryker nödvändigheten av den av kommittén föreslagna standardhöjningen,
att de utrustningsanslag som ställts till styrelsens förfogande i
första hand har använts för de mest arbetsbesparande slagen av instrument.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

En betydande eftersläpning har emellertid uppkommit i fråga om sådan utrustning
som erfordras för det rutinmässiga arbetet.

Lantmäterikommitténs förslag om inrättande av till viss ort bundna
tjänster vill statskontoret inte motsätta sig. Som skäl härför anför ämbetsverket
i huvudsak följande.

Statskontoret har övervägt att förorda en tillämpning av normer, som kommit
till användning exempelvis inom tullverket. Inom detta verk utnämnes
vederbörande till innehavare av viss tjänst med placering tills vidare vid
viss regional eller lokal enhet. Ämbetsverket har emellertid med hänsyn bl. a.
till de rättsliga avgöranden, som åvilar lantmäteripersonalen, ansett sig böra
frångå detta projekt.

I övrigt har erinringar inte framställts mot förslagen i denna del i annat
hänseende än att i flera yttranden påyrkas inrättande av större antal
biträdande distriktslantmätartjänster än det av kommittén föreslagna. Sveriges
lantmätareförening föreslår därjämte att 15 tjänster som biträdande
chef för fastighetsregleringsorganisationer inrättas.

Lantmäteritaxan. Lantmäterikommitténs förslag rörande lantmäteritaxan
har i huvudsak lämnats utan erinran av remissinstanserna. Sålunda förklarar
sig statskontoret kunna biträda kommitténs förslag, men finner det
angeläget att ersättning för en genom taxeändring begränsad subvention
inte kommer att utgå i annan ordning. Även statens sakrevision är inne på
samma tankegång.

Lantmäteristyrelsen vill inte motsätta sig kommitténs förslag i fråga om
rådgivningsverksamheten, men framhåller, att det ur många synpunkter
kan anses diskutabelt om verkligen en sådan samhällelig service som förevarande
rådgivning bör bekostas genom taxepålägg på viss närstående verksamhet
i stället för att finansieras skattevägen.

Vad gäller den av kommittén föreslagna subventioneringen av den verksamhet,
som är inriktad på landsbygden och frågan om jordbrukets rationalisering,
anför lantmäteristyrelsen, att till denna subventioneringsgrupp bör
hänföras legaliseringsförrättningar och sammanföringsförrättningar utanför
detaljplanelagt område oavsett om de kan anses helt beröra jordbruksfastigheter
eller ej. Styrelsen anser det vidare väsentligt, att de särskilt för
jordbruksrationaliseringen betydelsefulla förrättningsinsituten laga skifte
och ägoutbyte, som enligt gällande taxa debiteras efter en taxenivå som ligger
väsentligt lägre än den genomsnittliga nivån för nu ifrågavarande verksamhet,
även framdeles subventioneras starkare än övriga förrättningstyper.
De två berörda förrättningstyperna bör hänföras till en subventionsgrupp
svarande mot en taxenivå av 25 å 30 procent av självkostnaderna.
Riksförbundet Landsbygdens folk avstyrker kommitténs förslag till ändring
av taxesubventionen för fastighetsregleringsverksamheten och uttalar, att
inkomsterna härav i praktiken endast innebär att medel föres från ett av
statsverksområdena till ett annat.

Lantmäterikommitténs förslag att förrättningar och uppdrag hänförliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 7i år 1960

till samhällsverksamhet skall ersättas efter fulla självkostnader biträdes av
lantmäteristyrelsen då det gäller sådana åtgärder som avstyckning, tomtindelning
och tomtmätning. Med hänsyn till det tvångsmoment som föreligger
beträffande förrättningar av städningskaraktär såsom ägoutbyten, sammanföringsförrättningar
och i vissa fall laga skiften ävensom till att det är ett
allmänt intresse att skapa ordning och reda i fastighetsförhållandena anser
styrelsen, att dessa åtgärder även inom tätbebyggelseområden bör erhålla
viss statlig subvention och i detta avseende hänföras till den av kommittén
skisserade mellangruppen. Liknande synpunkter kan enligt styrelsen i viss
mån anföras även i fråga om gränsbestämningar.

Överlantmätaren i Östergötlands län ifrågasätter, att avstyckning för fritidsändamål
bör ersättas efter självkostnaderna även i det fall detaljplan ej
föreligger. Lantmäteristyrelsen anser därmot, att det är skäligt att viss del
av kostnaderna vid dessa förrättningar får stanna på statsverket med hänsyn
till att förrättningsmannen även härvid har att beakta allmänna intressen,
vilket ofta föranleder åtskillig mertid för handläggningen. Styrelsen
förutsätter slutligen, att avvägningen av subventioneringsgraden för enskilda
förrättningstyper in. in. inom ramen för de allmänna riktlinjerna får liksom
fallet varit med nu gällande lantmäteritaxa ske av Kungl. Maj:t i samband
med taxans utfärdande.

Kommitténs förslag att lantmäteritaxan skall konstrueras efter en i princip
osubventionerad taxenivå och att de generella subventionerna skall utgå
i form av generell nedsättning av ersättningsbeloppen förordas i allmänhet
av de remissinstanser som berört frågan. Viss tvekan till förslaget hyser
dock lantmäteristyrelsen, som anser att systemets praktiska lämplighet synes
böra ytterligare övervägas. Som motiv för sitt ställningstagande anför
styrelsen i sammandrag följande.

Beträffande utformningen av den generella subventionen skiljer sig det
av kommittén förordade systemet, »bruttotaxesystemet», från nuvarande
system, »nettotaxesystemet», närmast därigenom att den generella nedsättningsoperation
som skall företagas sker och redovisas på räkningarna till
sakägarna i stället för att såsom nu ha genomförts vid upprättandet av
taxan. Systemet som sådant ger i princip icke några andra informationer än
sådana, som kan erhållas genom kombination av förrättningsstatistik och de
grundläggande siffermässiga subventioneringsprinciperna. Kommittén synes
ha fäst visst avseende vid att vederbörande sakägare skall kunna få
kännedom om de verkliga kostnaderna för den individuella förrättningen.
Tidsåtgången och därmed kostnaderna för viss typ av förrättning varierar
emellertid från fall till fall inom vida gränser. Följaktligen är det endast
möjligt att ange en genomsnittssubvention för ifrågavarande åtgärdstyp.
Denna genomsnittssubvention kan på ett enkelt sätt redovisas för sakägarna
vid en nettotaxa genom att å räkningen ifylles en uppgift om subventionsprocenten.
Kommittén har anfört, att det även för statsverket är önskvärt
att få kännedom om de verkliga kostnaderna och subventionerna. Delta
är uppenbarligen riktigt beträffande den totala verksamheten och spridningen
i stort på olika förrättningstyper. Fn samlad bild av subventioneringens
spridning på olika typer av förrättningsobjekt kan erhållas genom
beräkningar grundade på förrättningsstatistiken.

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 b år 1960

I några avseenden ger ett bruttotaxesystem vissa praktiska fördelar. En
av dessa är att det är enkelt att nyansera subventionsgraden även i sådana
fall då ersättning utgår efter tidersättning. Till bruttosystemets nackdelar
hör att det vid upprättandet av räkningar torde bli något mer svårtillämpligt
och tidsödande i tillämpningen än nettosystemet. Skall den avsedda
överblicken av subventionens fördelning uppnås torde redovisningen dessutom
få fullföljas i distriktens årsredogörelser och genom särskild bokföring
på styrelsens kameralsektion. Arbetsåtgången härför torde överstiga
det arbete, som vid nettotaxesystemet erfordras inom styrelsen för att framräkna
subventionens fördelning.

I detta sammanhang har lantmäteristyrelsen även berört frågan i vilken
omfattning ersättning bör debiteras för tjänster som utföres åt andra statliga
verk. Enligt nuvarande praxis har styrelsen ansett, att ersättning bör
utgå för förrättningar och uppdrag som utföres åt af färsdrivande statliga
verk. Däremot har åtskilliga uppdrag — i vissa fall av jämförelsevis stor
omfattning såsom uppdrag av vägmyndigheterna att säkerställa gränspunkter
i samband med byggandet av allmänna vägar — utförts kostnadsfritt.
De belopp det gäller torde med dessa inskränkningar inte kunna tillmätas
någon betydelse jämfört med verksamheten i stort för de berörda statsorganen.
Styrelsen föreslår därför, att den hittills tillämpade principen får gälla
även för framtiden. Vad gäller utbytet av tjänster mellan kartverket och
lantmäteriet anser styrelsen, att tillämpning av nyss angivna princip innebär
att för åtgärder förknippade med den av kartverkets beställningsavdelning
bedrivna verksamheten ersättning i varje särskilt fall skulle debiteras
mellan verken. För andra åtgärder t. ex. uppgifter till resp. från det planerade
centrala punktarkivet skulle däremot ersättning inte utgå.

Kostnads- och inkomstberäkningar. Beträffande de av lantmäterikommiltén
beräknade kostnaderna för organisationens utbyggnad
uttalar statskontoret, att de synes i huvudsak böra godtagas
även om vissa kostnadsposter torde vara tilltagna något i överkant, exempelvis
expensposten. Vissa justeringar nedåt i anslaget för utrustning bör
göras om en instrumentcentral inrättas vid kartverket.

I anslutning till vad lantmäterikommittén anfört angående kostnader
för omorganisationens genomförande torde här få redogöras
för en av lantmäteristyrelsen i särskild skrivelse den 19 november
1959 gjord framställning rörande för budgetåret 1960/61 erforderliga medel
för omorganisationen. Inledningsvis framhåller styrelsen, att den i sin anslagsskrivelse
för sagda budgetår inte hade möjlighet att beakta ifrågavarande
medelsbehov.

Under anslaget Lantmäteristyrelsen: Avlöningar hemställer styrelsen, att
för kostnader för inkallade experter och för annan tillfällig extra personal
ställes 95 000 kr. till styrelsens förfogande utöver vad som begärts i
petitaskrivelsen. Styrelsen framhåller, att styrelsen måste för omorganisationsarbetet
förstärkas med dels personal från övriga delar av lantmäteriväsendet,
dels särskilt anställd personal för skrivarbete etc. Därjämte kan
det bli nödvändigt att anlita sakkunskap utanför lantmäteriet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Vad gäller anslaget Lantmäteristyrelsen: Omkostnader erfordras enligt
styrelsen uppräkning av anslagsposten till reseersättningar med 30 000 kr.
för reseersättningar och traktamenten till personal, som tillfälligt inkallas
till styrelsen, och med 5 000 kr. för tjänsteresor för den personal, som handhar
organisationsfrågorna. Delposten till övriga expenser föreslås uppräknad
med 7 000 kr. för täckande av den ökade medelsåtgången.

Delposten till förnyelse och underhåll under anslaget Lantmäteristaten:
Omkostnader bör enligt styrelsen uppräknas med minst 25 000 kr. för täckande
av de kostnader av denna natur som uppkommer i samband med
flyttningar av organisationsenheter. Belastningen på delposten till övriga
expenser under samma anslag kommer enligt styrelsen att öka på grund
av dels erforderlig omdisponering av telefonutrustningen, dels transporter
av möbler och annan utrustning. De förstnämnda kostnaderna, vartill
styrelsen jämväl hänför anskaffning i vissa fall av telefonväxlar, beräknar
styrelsen till 18 500 kr. och de sistnämnda till 25 000 kr. Styrelsen hemställer
därför om en uppräkning av delposten med sammanlagt 43 500 kr.

övergångsfrågor. Lantmäterikommitténs förslag, att omorganisationen bör
genomföras på en gång så snart förutsättningar härför finnes biträder lantmäteristyrelsen
i princip. Vissa modifikationer blir dock enligt styrelsens
mening nödvändiga. Ehuru det reella genomförandet kan komma att fördröjas
något och vissa ökade kostnader uppstår, är det sålunda enligt styrelsen
angeläget, att omorganisationen genomföres under allt rimligt hänsynstagande
till de svårigheter som förändringarna kan vålla personalen.
Därest nedskärningen av antalet organisationsenheter blir så stor som kommittén
föreslagit, kommer antalet chefstjänster att bli mindre än det nuvarande
antalet distriktslantmätare. Tillsättningen av återstående chefstjänster
skulle enligt styrelsen sannolikt underlättas och ge ett för det allmänna
bättre resultat om till indragningsstat kunde överföras distriktslantmätare
som på grund av ålder eller vacklande hälsa bör få stå tillbaka i konkurrensen.
Styrelsen föreslår därför, att ett mindre antal distriktslantmätartjänster,
förslagsvis fem, får överföras på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet.
I de fall distriktslantmätare å stationeringsort som indrages
inte önskar och inte rimligen bör tvingas att överflytta till annan stationeringsort
och ej heller kan överföras å indragningsstat bör det vidare
enligt styrelsens mening ordnas så att han får fortfara att tjänstgöra å den
äldre stationeringsorten med erforderlig personal även om arbetsorganisationen
inom resp. distrikt därigenom försvåras. Det kan även på grund av
svårigheter att omedelbart lösa de med omorganisationen förknippade lokalfrågorna
bli nödvändigt att under någon tid bibehålla organisationsenheter,
som skall upphöra. Styrelsen torde med hänsyn till det sagda böra
ges tämligen långtgående befogenheter att besluta om temporärt bibehållande
av stationeringsorter för viss personal.

Styrelsen uttalar vidare, att det, med hänsyn till lanlmäteriets behov att
tills vidare bibehålla den specialutbildade kontorspersonalen å en indragen

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

stationeringsort, är angeläget att i första hand söka tillse att en fortsatt
tjänstgöring i lantmäteriet blir möjlig. Därvid kan erfordras att ersättningar
utgives för resekostnader och andra ökade levnadsomkostnader i vidare
mån och under längre tid än som är tillåtligt enligt gällande allmänna bestämmelser.
I andra hand kan det bli aktuellt att söka omplacera personalen
till annan statlig anställning å samma ort.

I stort sett liknande synpunkter framföres av flera överlantmätare. Sveriges
lantmätareförening betonar härutöver, att ett ledigförklarande av samtliga
distriktslantmätartjänster i den nya organisationen skulle avsevärt underlätta
genomförandet. Föreningen anser vidare, att möjligheten att bli
placerade på indragningsstat även bör stå öppen för nuvarande distriktslantmätare
på övergångsstat.

I detta sammanhang bör nämnas att ett flertal överlantmätare och lantmäteripersonalens
organisationer anser, att personalens löneställning bör
omprövas i samband med omorganisationen. Lantmäteristgrelsen hemställer
i särskild skrivelse, att bl. a. distriktslantmätarnas lönefrågor koordineras
med förslaget angående omorganisationen.

Vissa spörsmål rörande kartverkets organisation m. m. Lantmäterikommitténs
uttalande angående angelägenheten av att sådana resurser ställs till
kartverkets förfogande att moderna och aktuella kartor inom rimlig tid
kommer att finnas tillgängliga över större delen av landet har understrukits
i flera yttranden. Härvid har särskilt framhållits betydelsen av den
ekonomiska kartan. Sålunda anser byggnadsstyrelsen, att det är angeläget
att kartverket får erforderliga resurser för att i varje fall kunna hålla
det uppgjorda tidsschemat för den ekonomiska kartans färdigställande, men
helst även för att kunna färdigställa den ännu tidigare. Domänstyrelsen
vill ur skogsbrukets synpunkt understryka vikten av att kartbehovet kan
tillfredsställande tillgodoses. Särskilt angeläget bedömer styrelsen det vara,
att ekonomisk karta för Kopparbergs län, där ett stort behov av fastighetsregleringar
föreligger, upprättas tidigare än vad de för kartverket gällande
långtidsplanerna förutser och utan någon rubbning av dessa planer
i övrigt. Även skogsstyrelsen anser, att färdigställandet av den ekonomiska
kartan utgör ett nödvändigt led i strävandena att genomföra en förbättrad
ägoanordning. Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Kalmar
län. Angelägenheten av en ekonomisk karta inom resp. län framhålles jämväl
av länsstyrelserna i Kopparbergs, Västernorrlands och Jämtlands län.

Kommitténs förslag rörande organisationsform och målsättning
för den fotogrammetriska verksamheten tillstyrkes
eller lämnas utan erinran av bl. a. domänstyrelsen, chefen för försvarsstaben,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och statens
organisationsnämnd. Statskontoret finner, att ökade personella och materiella
resurser för den fotogrammetriska verksamheten bör ställas till kartverkets
förfogande. En sammanslagning av fotogrammetriska byrån och
beställningsavdelningen torde härvid erbjuda gynnsamma förutsättningar

Kungi. Maj. ts proposition nr 73 år 1960

för ett ändamålsenligt utnyttjande av såväl personal som utrustning. Då
det är av vikt att organisationen kan smidigt anpassas till den växlande
efterfrågan från konsumenterna anser ämbetsverket, att verksamheten i
enlighet med kommitténs intentioner bör drivas efter affärsmässiga principer.
Den föreslagna formen för finansieringen av verksamheten tillgodoser
enligt statskontorets mening behovet av en viss frihet utan att fördenskull
kravet på iakttagande av allmänt vedertagna redovisningsprinciper
eftersättes. Ehuru det ännu är för tidigt att redovisa några definitiva resultat
av den tillämpade försöksorganisationen beträffande den fotogrammetriska
verksamheten, anser rikets allmänna kartverk, att ingen tveksamhet
råder om att de grundläggande principer på vilka organisationen baseras
har visat sig riktiga. Kommitténs förslag i fråga om verksamhetens finansiering
är enligt kartverkets mening godtagbar.

Riksräkenskapsverket kan däremot inte tillstyrka lantmäterikommitténs
förslag i fråga om finansieringen av den fotogrammetriska verksamheten.
Som skäl för sitt ställningstagande anför ämbetsverket följande.

Enligt ämbetsverkets förmenande bör, om ett särskilt anslag anvisas för
den fotogrammetriska avdelningen, ifrågavarande anslag allenast avse till
beställningsarbeten hänförliga kostnader. Ämbetsverket vill emellertid i första
hand föreslå, att redovisningen av den fotogrammetriska verksamheten
ordnas på det sätt som föreslagits i riksräkenskapsverkets utlåtande över
1953 års fotograminetriutrednings betänkande. Därest en för personal
för den fotogrammetriska beställningsverksamheten avsedd post uppföres
i kartverkets avlöningsstat med ett av Kungl. Maj :t maximerat belopp, bör
överskridande efter framställning medgivas med ett belopp svarande mot
de beräknade merinkomsterna av beställningsverksamheten. I fråga om anslagen
för omkostnader och kartarbeten anser riksräkenskapsverket någon
särskild uppdelning på beställningsarbeten och allmänna kartarbeten icke
erforderlig. Den av lantmäterikommittén uppsatta målsättningen att den
fotogrammetriska verksamheten bör bedrivas under så affärsmässiga former
som möjligt, bör enligt riksräkenskapsverkets förmenande tillgodoses
vid utformningen av taxorna för beställningsarbetena.

Betydelsen av att den av lantmäterikommittén i detta sammanhang föreslagna
omdrevsfotograferingen framliålles av bl. a. lantmäteristyrelsen och
domänstyrelsen. Även rikets allmänna kartverk understryker vikten av att
omdrevstanken snarast möjligt realiseras och anmäler, att kartverkets fotograferingskapacitet
f. n. är fullt tillräcklig för att ett tioårigt omdrev skall
kunna genomföras.

Vad slutligen angår lantmäterikommitténs uttalanden rörande s a in a rbetet
mellan kartproducenter och kartkonsumenter
framhåller rikets allmänna kartverk, att det delar kommitténs uppfattning
att den nuvarande kartkommissionen inte är lämpad för ifrågavarande funktioner.
Denna representerar f. n. endast konsumentkontakten med kartverket
som enda kartproducerande verk samt är numera inte heller i denna
funktion representativt sammansatt för konsumentsidan om kartverkets
hela produktion tas i beaktande. Så långt konturerna av den föreslagna
kartkommissionen skisserats i betänkandet har kartverket inga erinringar

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

att anföra. Lantmåteristyrelsen anser, att ett rådgivande organ av den tänkta
kartkommissionens karaktär skulle vara av stort värde för samordningen
av de statliga insatserna på kartläggningsområdet. Domänstyrelsen föreslår,
att frågan om en kartkommission ytterligare utredes.

VI. Vissa frågor rörande långtidsplanerna för den officiella
kartläggningen m. m.

Genom beslut den 17 april 1959 uppdrog Kungl. Maj:t åt rikets allmänna
kartverk att verkställa en översyn av långtidsplanerna för den officiella
kartläggningen och att efter samråd med lantmåteristyrelsen, lantbruksstyrelsen
och skogsstyrelsen inkomma med av utredningen föranledda förslag.

I anledning härav har kartverket i skrivelse den 7 september 1959 framlagt
delförslag rörande provisoriska åtgärder för att påskynda
den ekonomiska och den topografiska kartläggningen
samt rörande förbättrad service beträffande
fotogram metriskt material. I det följande torde få återges
det huvudsakliga innehållet i skrivelsen jämte däröver avgivet yttrande.

Kartverkets skrivelse. Kartverket redogör inledningsvis för gällande
planer beträffande den ekonomiska och den topogratiska
kartläggningen samt för produktionsläget i fråga om kartframställningen.
Rörande den ekonomiska kartläggningen anför kartverket
i sammandrag följande.

Enligt beslut av 1937 års riksdag (prop. 237; JoU 74) skall ekonomisk
karta i skalan 1: 10 000 upprättas över ca 45 procent av Sveriges yta, nämligen
hela Götaland, Svealand utom vissa delar av Värmlands och Kopparbergs
län samt av Norrland delar av Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län (i huvudsak Norrlands kustland jämte trakten
öster om Storsjön i Jämtland). I fråga om ytterligare 15 procent, d. v. s.
övriga delar av Värmlands, Gävleborgs och Västernorrlands län samt vissa
delar av Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län skulle iordningställas
fotokarta med därå inlagd fastighetsindelning, över de delar av Kopparbergs
län, som icke ingår i planen för den ekonomiska kartläggningen, skulle upprättas
fotokarta utan fastighetsindelning.

_ Efter 1937 års principbeslut har, förutom vissa justeringar i ordningsföljden
mellan länen, vidtagits den jämkningen i programmet, att fullständig
ekonomisk karta upprättats i de delar, där det ursprungliga programmet
förutsatte fotokarta med fastighetsindelning.

Den ekonomiska kartläggningen har nu genomförts i Stockholms, Uppsala,
Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Göteborgs
och Bohus samt del av Norrbottens län. Vidare närmar sig kartläggningen
sitt slutskede inom Södermanlands, Örebro och Gävleborgs län. Fältrekognosceringar
har sedan några år tillbaka pågått inom Skaraborgs och Västerbottens
län och under år 1959 påbörjats i Älvsborgs län. Flygfotografering
och fotogrammetriska arbeten pågår slutligen i Värmlands, Västmanlands
och Västernorrlands län. De län, som ännu icke förberetts för ekonomisk
kartläggning enligt den gällande planen är sålunda Blekinge, Kristian -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

stads. Malmöhus, Hallands, Kopparbergs och Jämtlands län. Återstoden av
kartläggningsprogrammet har beräknats taga kartverkets resurser i anspråk
till början av 1970-talet.

Rörande den topografiska kartläggningen anför kartverket i huvudsak
följande.

Kungl. Maj:t fastställde 1954 karttypen till en ny topografisk karta över
Sverige i skalan 1: 50 000. Kartläggningen har därefter igångsatts med tillgängliga
resurser inom topografiska kartbyrån. Produktionen har möjliggjorts
genom att byråns tidigare huvuduppgift — upprättande och åjourföring
av den äldre topografiska kartan — nedskurits till ett minimum samtidigt
som lediggjord personal nyutbildats och omställts på den nya kartan.
Genom vittgående rationaliseringsåtgärder inom byrån och utnyttjande av
de sista rönen inom reproduktionstekniken har på detta sätt möjliggjorts
en nyproduktion av 16 å 20 blad per år.

Nyframställningen följer en av kartverket 1955 framlagd plan, vilken dock
aldrig fastställts av statsmakterna, innebärande att kartan under perioden
1955—1970 skulle utgivas mellan en ost—västlinje över Jönköping i söder
och en ost—västlinje över Östersund i norr. Detta program förutsatte dock
organisationsförstärkningar, som emellertid icke kommit till stånd.

I detta sammanhang understryker kartverket det nära samband som finnes
mellan framställningen av de ekonomiska och topografiska kartorna.
Topografiska kartan framställes på grundval av den ekonomiska och den
rationellaste arbetsmetodiken är att fältrekognosceringarna göres samtidigt.
För de topografiska arbetena föreligger nu den dubbla uppgiften att dels
inhämta den ekonomiska kartans försprång, dels hålla jämna steg med nyframställningen
av ekonomiska kartan.

I fråga om behovet av en översyn av långtidsplanerna
för kartläggningen anför kartverket till en början, att en av de viktigaste
omständigheterna för en utvidgning och översyn av produktionsprogrammen
har varit att tyngdpunkten i arbetet med jordbrukets
och skogsbrukets rationalisering visat en tendens att förskjutas mot de skogrika
men starkt parcellerade bygderna i mellersta Sverige. I fråga om skogsbrukets
försörjning med bild- och kartmaterial hänvisar kartverket till sitt
utlåtande över 1955 års skogsvårdsutrednings betänkande, där kartverket
sammanfattningsvis anförde bl. a. följande.

Det av skogsvårdsutredningen framlagda programmet för upprustning av
skogsvården å enskilda skogar liksom även utredningens önskemål om särskilda
åtgärder för att avhjälpa de mera framträdande bristerna i skogsmarkens
arrondering bör bl. a. stödjas genom att det allmänna tillhandahåller
det tekniska underlag, som erfordras för att angripa uppgifterna rationellt.
Praktiskt taget oberoende av hur de skogsproduktionsbefrämjande åtgärderna
fördelas mellan skogsägarna, deras ekonomiska organisationer och olika
statliga organ erfordras ett aktuellt flygbildmaterial och ett underlag av
typen ekonomisk karta. I fråga om flygbildmaterial finns redan nu goda
möjligheter att tillfredsställa behovet i nästan hela landet. Ställningstagande
bör dock ske till det av fotogrammetriutredningen föreslagna omdrevsprogrammet
samt till den under senare tid aktualiserade frågan om formerna
för lokal service i fråga om bildbeställning. Båda dessa frågor bör lösas utan
uppskov.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

I fråga om tillgång till lämpliga ekonomiska kartor är läget gott i södra
och mellersta Sverige samt delar av Norrlands kustland. Däremot är läget
otvivelaktigt mycket otillfredsställande för Dalarna och stora delar av övre
och inre Norrland, regioner som spelar en betydande roll i det av skogsvårdsutredningen
rekommenderade åtgärdsprogrammet.

Kartverket erinrar därjämte om, att behovet av ekonomisk karta i Kopparbergs
län särskilt belysts i en av lantmäteristyrelsen efter samråd med lantbruksstyrelsen
den 31 januari 1959 gjord framställning. Slutligen hänvisar
kartverket till departementschefens uttalande i propositionen 1959: 148, att
ett medel att påskynda och förenkla genomförandet av en mångfald fastighetsregleringar
— främst i fråga om skogliga arronderingar — är ett snabbare
upprättande av ekonomiska kartor i de delar av landet, bl. a. Kopparbergs
län och det inre av Norrland, där bristen på lämpliga sådana kartor är
kännbar.

Härefter övergår kartverket till att redogöra för de allmänna riktlinjer
för ett påskyndande av den ekonomiska kartläggningen,
som enligt kartverket bör gälla. Inledningsvis upplyser kartverket,
att den ekonomiska kartläggningen enligt 1937 års program omfattar
omkring 12 000 blad i skalan 1: 10 000, av vilka inemot hälften framställts.
Skulle planen utsträckas till hela det område, som är i behov av ekonomisk
karta, d. v. s. utökas med Kopparbergs län samt övre och inre Norrland
t. o. m. skogsodlingsgränsen, skulle kartan komma att omfatta ca 17 000 blad
i skalan 1: 10 000. Kartverkets kapacitet för ändamålet motsvarar f. n. 400
å 450 blad per år. Statsverkets totala självkostnad för ett blad uppgår genomsnittligt
till omkring 10 000 kr. Genom ett omfattande utredningsarbete
inom kartverket i nära samarbete med lantmäteriet och generalstabens litografiska
anstalt har klarhet vunnits i alla väsentliga frågeställningar av teknisk
och ekonomisk art beträffande kartan såsom i fråga om skala, kvaliteten
i kartans totobild, behovet av höjdkurvor m. m. Kartverket uttalar, att
det är kartverkets avsikt att i sammanhang med det slutliga förslaget till nya
långtidsplaner för de officiella kartorna, vilket kan framläggas tidigast hösten
1960, lösa nu öppna frågor om karttypen samt vissa standardfrågor i
övrigt.

I fråga om förutsättningarna för en forcering av kartframställningen uttalar
kartverket, att härför oundvikligen krävs ökade personella och materiella
resurser för kartverket. Behovet av personalutvidgning måste förutses
i god tid, enär det huvudsakligen är fråga om personal som först efter
specialutbildning och praktik i kartverket uppnår erforderliga kvalifikationer.
Den slutliga avvägningen av kartverkets kapacitet och organisation
kan, anför kartverket, ske tidigast vid 1961 års riksdag, då inte blott den
slutliga översynen av långtidsplanerna beräknas föreligga utan även resultatet
av statens organisationsnämnds undersökningar vid kartverket. Detta
bör enligt kartverket emellertid inte hindra att önskemålet om en forcering
av kartarbetena tillgodoses genom vissa begränsade åtgärder redan nu. Rörande
målsättningen för denna forcering anför kartverket bl. a. följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Ett tulltöljaiide av 1937 års program binder kartverkets resurser fram
till början av 1970-talet. Det finns ingen anledning att på något sätt rubba
planerna för de län, där arbetet redan pågår eller står inför sitt omedelbara
påbörjande. Detta är fallet med Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,
Västmanlands, en mindre del av Kopparbergs, Västernorrlands samt Västerbottens
län. Kartläggningen av övriga i 1937 års program ingående län,
nämligen Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län samt del av
Jämtlands län, bör likaledes planenligt fullföljas. Huvudspörsmålet blir
därför alt bereda de utanför 1937 års plan liggande områdena, nämligen
huvuddelen av Kopparbergs län, del av Jämtlands län och de inre delarna
av Västerbottens och Norrbottens län ett gynnsammare läge än att inplaneras
i produktionsprogrammet i mitten och slutet av 1970-talet. Vid övervägande
av sistnämnda spörsmål har det ansetts fullt klart att Kopparbergs
län måste ges prioritet framför Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län. Berörda myndigheter har i denna fråga varit ense att sätta de ur rationaliseringssynpunkt
viktigaste delarna av Kopparbergs län i samma angelägenhetsklass
som de i 1937 års plan ingående Värmlands och Västernorrlands
län.

Sammanfattningsvis uttalar kartverket, att såsom en starkt begränsad
målsättning för de provisoriska åtgärderna har ansetts skäligt att utan rubbning
av återstående i 1937 års plan ingående arbeten utöka dessa med en
ekonomisk kartläggning av huvuddelen av Kopparbergs län, inplanerad
under åren 1962—1972.

Beträffande de allmänna riktlinjerna för påskyndande
av den topografiska, kartläggningen uttalar kartverket,
att i princip all nyproduktion av ekonomiska kartor på en gång bör fullföljas
med utgivning av ny topografisk karta över samma område. Det är därför
enligt kartverket viktigt, att en förstärkning av resurserna för den ekonomiska
kartläggningen fullföljes med erforderliga förstärkningar inom
den topografiska kartframställningen. En sådan förstärkning bör ej ske
på bekostnad av den viktiga uppgiften att framställa topografisk karta
över de områden, där ekonomiska kartan redan framställts, helst
som stora delar av dessa områden representerar för försvarsväsendet högaktuella
behov. Kartverket anser en rimlig målsättning för provisorisk
förstärkning av den topografiska kartläggningen vara personell och materiell
förstärkning i samma utsträckning som i fråga om den ekonomiska
kartläggningen.

Vad gäller allmänna riktlinjer för en förbättrad service
beträffande fotogram metriskt material uttalar kartverket
inledningsvis, att sådant material ännu inte kommit att utnyttjas
tull t ut inom näringslivet. Detta beror enligt kartverket främst på bristande
kännedom om materialet och de möjligheter som finns att bearbeta det.
Dessutom är det för åtskilliga konsumenter, bl. a. skogsbruket, nödvändigt
att kunna basera användningen av materialet på en kontinuerlig försörjning
med aktuellt bildmaterial genom en systematiskt anordnad omdrevsfotografering.
Denna kan, anför kartverket, realiseras när som helst med
de resurser verket redan har till sitt förfogande. Kartverket är berett att

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

omedelbart taga de kontakter med huvudkonsumenterna, som erfordras
för att resultatet av fotograferingarna skall ansluta till föreliggande behov.
Vad jordbrukets och skogsbrukets intressen beträffar bör enligt kartverket
ett fortlöpande samråd med lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen och
skogsstyrelsen bilda grundvalen i kontakterna.

Kartverket anser vidare, att åtgärder bör vidtagas för att sprida ökad kännedom
om tillgången av fotogrammetriskt material hos konsumenterna ute
i landet. Denna lokala service torde dock böra utbyggas successivt och i
inledningsskedet begränsas till de län, där behovet av och intresset för
materialet är störst. I denna fråga anför kartverket i huvudsak följande.

För konsumenterna är främst av vikt att ha tillgång till stråkplanerna
för fotograferingarna med upplysning om vissa tekniska data, bl. a. fotograferingstidpunkt,
flyghöjd, kamera m. m. För att konsumenten skall
kunna bilda sig en uppfattning om materialets användbarhet kräves dessutom
tillgång till kopior av bilderna, helst standardförstoringar i skalan
1 : 20 000. Med ledning av ett dylikt arkiv samt exempel på bearbetningsprodukter
av olika slag torde i de flesta fall konsumenten kunna göra en
slutgiltig beställning hos kartverket.

Den skisserade anordningen torde icke blott utgöra en fördel för konsumenterna
utan även för kartverket. Verket skulle sannolikt avlastas åtskilligt
utredningsarbete i rutinärenden, som nu tynger verksamheten på
den fotogrammetriska byrån. Vidare bör anordningen, riktigt utformad,
resultera i en ökad beställningsvolym med därav följande ökade inkomster
för statsverket eller lägre produktpriser för konsumenterna. På lång sikt
bör sålunda den förbättrade fotogrammetriska servicen betala sig själv.

En viktig fråga är, vilket organ som lämpligen kan åtaga sig den lokala
serviceuppgiften. Det torde vara helt uteslutet att kartverket byggs
ut med en lokal organisation för ändamålet. Att bygga vidare på de lokala
skogliga bildarkiv, som anskaffats av stiftelserna för konjunkturutjämningsfonderna
i bl. a. Jämtlands, Västernorrlands och Västerbottens län,
är givetvis en möjlighet som kan övervägas. Ur kartverkets och konsumenternas
synpunkter vore det dock en fördel att ansluta denna service
till ett organ, som på lång sikt kan åtaga sig att betjäna alla förekommande
konsumentintressen. Det är erfarenhetsmässigt vidare av vikt, att konsumenterna
hos samma organ kan få upplysningar om fastighetsindelningen
samt råd och hjälp med geodetiska och vissa andra tekniska frågor.
Ur dessa synpunkter är otvivelaktigt länslantmäterikontoren de lämpligaste
lokala serviceorganen.

Ur här anförda synpunkter har kartverket, lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen
och skogsstyrelsen funnit övervägande skäl tala för att den
lokala fotogrammetriska servicen anslutes till länslantmäterikontoren och
att sådana servicecentraler försöksvis organiseras vid kontoren i Jönköpings,
Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län.

Kartverket övergår härefter till att framlägga detaljförslag till
åtgärder i de i det föregående angivna hänseendena samt kostnadsberäkningar.
Vad först gäller upprättande av ekonomisk karta i
Kopparbergs län anför kartverket, att arbetet i fråga torde höra till de
svåraste kartverket hittills ställts inför genoin att länets topografi komplicerar
de fotogrammetriska arbetena och genom de kaotiska fastighets -

Kungl. Majsts proposition nr 74 år 1960

förhållandena inom vissa delar av länet. Å andra sidan torde just i detta
län finnas särskilt goda förutsättningar för ett direkt samarbete med lantmäterimyndigheterna,
varigenom kartverket torde kunna påräkna viss hjälp
med fastighetsutredningsarbetet. överlantmätarens detaljundersökningar visar
enligt kartverket, att ekonomisk karta behövs inom hela länet med undantag
för omkring 1 000 km2 i nordvästra delen av länet. En mindre del
av kartläggningsområdet anses kunna tillgodoses med karta i skalan
1: 20 000, medan huvuddelen måste utföras i skalan 1:10 000. Av kartläggningsområdet
ingår omkring 5 400 km2 i gällande plan för den ekonomiska
kartläggningen. Tilläggsuppgiften omfattar omkring 23 800 km2. Kartverket
beräknar det erforderliga personaltillskottet för ekonomiska kartbyrån
för kartläggning av sistnämnda område under tio år till en förste statskartograf,
två statskartografer, fyra förste kartassistenter, 25 kartassistenter,
en förste ritare samt sju ritare och ritbiträden. Genom planerad övergång
från manuell till fotografisk förminskning av lantmäterikartor under nästa
budgetår frigöres arbetskraft motsvarande ca fem kartassistenter, varför
antalet för arbetet i Kopparbergs län erforderliga assistenter kan minskas
till 20. Påskyndandet av den ekonomiska kartläggningen återverkar enligt
kartverket även på den fotogrammetriska och den geodetiska byrån, vilka
utför vissa för kartläggningen erforderliga förberedelsearbeten. På detta
område kan emellertid redan uppnådda eller inom räckhåll liggande rationaliseringsvinster
tillgodoräknas. Kartverket anser därför, att förstärkningar
för de geodetiska arbetena eller av flygfotograferingsresurserna inte erfordras.
För förstärkningar av de fotogrammetriska laboratorierutinerna och
för fotokartsammansättning erfordras fyra kartassistenttjänster. Vidare är
viss kompletteringsutrustning för en sammanlagd kostnad av 108 000 kr.
erforderlig.

Anställningen av ny personal kan enligt kartverket fördelas på budgetåren
1960/61 och 1961/62. Kostnadsökningen härför vid full utbyggnad beräknar
kartverket till 569 300 kr. för år. Härutöver uppkommer ökade utgifter för
jordregisterutdrag, expenser, publikationstryck, reproduktionsarbeten, fältarbeten,
ortnamnsgranskning och utbildningskurser med på längre sikt ca
212 000 kr. för år, vartill kommer behov av större lokaler och därmed förenade
kostnader.

I fråga om påskyndande av den topografiska kartläggningen uttalar kartverket,
att enligt den allmänna målsättningen bör kapaciteten för nyframställningen
av den topografiska kartan ökas från 20 till 25 blad per år.
Kapacitetsökningen uppskattar kartverket motsvara tio arbetskrafter. Efter
de radikala omläggningar av arbetsmetodiken, som skett de senare åren,
kan förstärkningen ske helt med kvinnlig arbetskraft. Personalförstärkningen
bör ske successivt med fem ritare budgetåret 1960/61 och ytterligare
lika många budgetåret 1961/62. Kostnaderna härför beräknas vid full utbyggnad
till 106 600 kr. för år. Vidare uppkommer kostnader för förbrukningsmaterial,
reproduktioner in. in. på längre sikt med ca 24 500 kr. för år.

Vad slutligen angår den förbättrade servicen beträffande fotogrammetriskt

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

material anför kartverket, att denna service förutsätter en samverkan mellan
kartverket och lantmäteriet. Kartverket bör förse vissa länslantmäterikontor
med stråkplaner m. m., en omgång standardförstorade kopior av aktuellt
bildmaterial samt exempel på bearbetningsprodukter. Lantmäteriet
bör omhänderha arkivet samt åtaga sig att stå konsumenterna till tjänst
med råd och upplysningar. Det har förutsatts att kartverkets bildarkiv vid
länskontoren fortlöpande skall åjourhållas. För att åstadkomma klara riktlinjer
för materialets utnyttjande och statsverkets affärsmässiga intressen
i sammanhanget har ansetts lämpligast att arkiven förblir kartverkets egendom
och att de inte kommer till utnyttjande i arbetet i fält. Kartverket uttalar,
att det har förhoppningar att genom anskaffning av modernare utrustning
för en kostnad av 15 000 kr. begränsa återverkningarna av förslaget
på personalsidan. Vid en uppbyggnadstakt av arkiven med omkring
6 000 bilder per år anses personalbehovet kunna begränsas till en kartassistent
för en slutlig kostnad av 14 100 kr. för år. Merkostnaden för förbrukningsmaterial
beräknas till 7 500 kr. årligen.

De sammanlagda kostnadsökningarna för de föreslagna åtgärderna framgår
av följande sammanställning.

	ökning fr. o. m. budgetåret 1960/61	Ytterligare ökning fr. o. m. budgetåret 1961/62	Ytterligare ökning fr. o. m. budgetåret 1962/63 eller senare	Summa
Ekonomisk karta i Kopparbergs län ....	526 900	157 400	97 100	781 400
Påskyndad topografisk kartläggning...... Förbättrad service beträffande fotogram-	71100	60 900	-900	131100
metriskt material......................	34 300	—14 100	1400	21600
Summa	632 300	204 200	97 600	934100

Under åberopande av det anförda hemställer kartverket dels att principbeslut
fattas om påskyndad ekonomisk och topografisk kartläggning av
Kopparbergs län samt förbättrad service av fotogrammetriskt material, dels
att för budgetåret 1960/61 för angivna ändamål under anslagen till kartverket
anvisas sammanlagt 632 300 kr.

Av kartverkets skrivelse framgår slutligen, att lantmäteristyrelsen och
lantbruksstyrelsen vid samråd har framhållit, att behovet av ekonomisk
kartläggning är synnerligen trängande i de ur rationaliseringssynpunkt
viktigaste delarna av Kopparbergs län och att, därest det inte skulle vara
möjligt att lösa frågan på sätt föreslagits, en översyn av ordningen för den
ekonomiska kartläggningen mellan olika delar av landet torde böra ske.
Skogsstyrelsen har vid samrådet förklarat sig helt tillstyrka förslaget.

Yttrande. Chefen för försvarsstaben tillstyrker kartverkets förslag och
understryker därvid vikten av att den topografiska byrån förstärks i sådan
mån att den topografiska kartan kan utges i samma takt som den ekonomiska.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år i960

VII. Lantmäteristyrelsens anslagsskrivelse för budgetåret 1960/61, m. m.

Allmän motivering. I anslagsskrivelsen, som avgivits den 24 augusti 1959,
redogör lantmäteristyrelsen inledningsvis för den aktuella situationen inom
lantmäteriet. Styrelsen erinrar därvid först om, att lantmäteriväsendets arbetsuppgifter
och organisation beröres av 1956 års lantmäterikommittés arbete
och av 1954 års fastighetsbildningskommitté. Styrelsen har sökt modifiera
anslagsäskandena så att de inte går utöver vad lantmäterikommittén
kan väntas komma att föreslå eller eljest föregriper kommitténs ställningstagande.

Lantmäteriets arbetsbalans har, anför styrelsen, under en följd av år varit
väsentligt högre än vad som kan anses rimligt. Styrelsen redovisar rörande
de senaste årens utveckling att inneliggande arbetsmängd uttryckt i
arbetsmånader för all personal — med undantag för skiftesverksamheten i
Kopparbergs län — den 1 januari 1959 uppgick till 15 584 månader mot
15 309 månader den 1 januari 1958 och 15 224 månader ett år tidigare. Av
de verkställda uppskattningarna anser styrelsen framgå att arbetsbalansen
successivt ökat, ehuru ökningstakten de två senaste åren synes ha avtagit.
Flera olika faktorer torde samverka i fråga om balansutvecklingen. Bristen
på utbildad personal torde ha medverkat i höjande riktning samtidigt som
en viss konjunkturbetonad avmattning i fråga om antalet tillströmmande
ärenden och en förenkling av arbetsmetoderna verkat i sänkande riktning.
Den återhämtning av konjunkturläget som spårats, torde emellertid i förening
med av statsmakterna anbefalld intensifiering av olika åtgärder för
att främja jordbrukets yttre rationalisering föra med sig en ökad tillströmning
av arbetsuppgifter samtidigt som personaltillgången i stort sett väntas
bli oförändrad. Det är därför enligt styrelsen inte uteslutet att trots fortsatta
förenklingssträvanden balansen under år 1959 ytterligare ökar.

I anledning av i 1959 års statsverksproposition (IX ht s. 382) och i propositionen
1959: 148 (s. 244) gjorda uttalanden angående rationalisering
av lantmäteriadministrationen in. m. anför styrelsen, att styrelsen självfallet
söker att genom olika åtgärder skapa förutsättningar för en minskad
arbetsbalans och en snabbare förrättningshandläggning. Olika förenklingsåtgärder
och olika organisatoriska åtgärder i effektivitetsfrämjande syfte
utgör ett viktigt led i dessa strävanden. I anslutning till lantmäterikominitténs
utredningsarbete har statens organisationsnämnd studerat lantmäteriets
verksamhet. I samråd mellan kommittén, nämnden och styrelsen har
också vissa organisations- och metodförsök förekommit. Styrelsen uttalar,
att den har ansett sig böra överväga i vad mån de vunna erfarenheterna kan
omsättas i praktiken redan inom nuvarande organisatoriska ram och med
nu gällande lagstiftning.

Rörande förenklingssträvandena inom lantmäteriet anför styrelsen i övrigt
bl. a. följande.

(i Bihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 74

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år i960

Styrelsens strävan att söka förenkla lantmäteriverksamheten återspeglar
sig i den nya arbetsordning för lantmäteriets distriktsorganisation, som nvngen
uttardats. Genom denna har en längre gående delegering av beslut och
arbetsuppgifter eftersträvats. Genom under förberedelse varande nya anvisningar
till legaliseringsförrättningar och nya provisoriska anvisningar om
anvandmng av äldre karta och av ekonomiska kartan vid vissa förrättiiingar
och om utnyttjande av mätbilder och fotogrammetriska metoder
soker styrelsen ytterligare åstadkomma enkla och effektiva arbetsformer
utan att rimliga rättssäkerhetssynpunkter trädes för när. Styrelsen och
rikets allmänna kartverk har också under samråd med skogsstyrelsen och
lantbruksstyrelsen till prövning upptagit frågan om att försöksvis deponera
visst fotogrammetriskt bildmaterial hos länslantmäterikontoren för att
pa sa satt framja ett mera intensivt och rationellt utnyttjande av detta
matenal. Åtgärder av denna art har redan vidtagits bl. a. i Kopparbergs
lan med bistånd av vissa skogliga organ. Det fotogrammetriska materialet
kommer härigenom att bli lättare tillgängligt håde för de i rationaliseringsverksamheten
engagerade myndigheterna och för jordägarna.

Bland andra förenklingsåtgärder, som är under förberedelse, må nämnas
utarbetandet av nya protokollstyper för vissa avstyckningsförrättningar
samt åtgärder för att systematisera och nyttiggöra vissa resultat av aktgenomgangen
i samband med arkivforskningar på länskontoren. I ansluth.
1?» till anslagsäskandena beträffande utbildningskurser beröres också den
sida av törenklingssträvandena, som ligger i skolning av personal. Helt ällmänt
kan sagas, att en förutsättning för att förenklingsåtgärderna skall vinna
praktisk tillämpning är att kännedom om dem sprides bland personalen
på ett effekhvt och psykologiskt riktigt sätt. Kurserna utgör i detta avseende
ett verksamt medel.

Vid sidan av förenklingsåtgärderna framstår enligt styrelsen en fortsatt
förbättring av den tekniska utrustningen såsom den mest ekonomiska utvägen
att förbättra lantmäteriorganisationens arbetskapacitet. Styrelsen anser
det emellertid inte möjligt att inom nuvarande organisation varaktigt
minska arbetsbalansen utan vissa personalförstärkningar. Oaktat det förbättrade
utbildningsläget för särskilt teknikerpersonalen synes förutsättningar
dock saknas att för nästkommande budgetår rekrytera lantmätare
och mätningsteknikerpersonal utöver nuvarande ram. Styrelsen upplyser, att
omkring den 1 juli 1959 var rambristen ca 28 lantmätare och 30 eller, om
viss extrapersonal frånräknas, 40 mätningstekniker. Beträffande kontorspersonalen
väntas emellertid redan under nästa budgetår rekryteringsläget
ha förbättrats. Samtidigt leder enligt styrelsen förenklingssträvandena till
att relativt mer arbete undan för undan överföres från lantmätare- och mätningsteknikergrupperna
till denna kategori. Styrelsen har därför funnit sig
böra föreslå vissa förstärkningar i fråga om biträdespersonalen. I detta sammanhang
understryker styrelsen att rekryteringsläget i fråga om lantmätare
och mätningstekniker nödvändiggör att uppmärksamhet ägnas åt olika åtgärder
för att vid lantmäteristaten bibehålla de nu befintliga tjänstemännen.

Styrelsen anmäler här att styrelsen i anledning av vid 1959 års vårriksdag
gjorda uttalanden rörande intensifiering av lantmäteriets insatser i arbetet
med jordbrukets yttre rationalisering (prop. 1959: 148 s. 211 och 244.

Kungl. Maj. ts proposition nr 7i år 1960

JoU 1959: 30 s. 95) fortsätter den redan tidigare påbörjade omändringen
av vissa av de s. k. förfogandeorganisationerna till specialorganisationer
för företrädesvis sagda åtgärder i den takt tillgång på lokaler och möjligheterna
att omstationera personal medger. Den 1 september 1959 beräknas
tio sådana organisationer förutom de åtta skiftesorganisationerna i Kopparbergs
län och en i vardera Kalmar och Norrbottens län vara i verksamhet.
Vid årsskiftet 1959/60 beräknas ytterligare tre å fyra förfogandeorganisationer
för yttre rationalisering ha tillkommit. Härtill kommer enligt styreisen
fem förfogandeorganisationer, som vid sidan av annan specialverksamhet
även skall handlägga rationaliseringsförrättningar.

Med hänsyn till intensifieringen av verksamheten för jordbrukets yttre
rationalisering, den föreliggande arbetsbalansen, de förefintliga personalresurserna
och det sviktande rekryteringsunderlaget samt i besparingssyfte
har styrelsen ansett sig böra pröva i vad mån en begränsning av lantmäteriets
verksamhetsområde kan vara möjlig på kort sikt. Styrelsen uttalar,
att en regional begränsning av verksamheten endast torde kunna avse lantinäteriets
verksamhet inom städer och samhällen. En undersökning har
gjorts beträffande den nuvarande stadsmätningsverksamhetens omfattning
och organisation. I fråga om förekommande organisationsformer in. in. anför
styrelsen bl. a. följande.

De i fråga om den stadsmässiga bebyggelsen större och medelstora städerna
har alla egna mätningsorganisationer, vilka handlägger förekommande
förrättningar. Därutöver har dessa mätningsorganisationer till uppgift
att även tillgodose det kommunala behovet av sådana kartor, mätningar,
utstakningsarbeten och fastighetsutredningar av olika slag vilka icke har
samband med förrättningar. Även många mindre städer och en del köpingar
samt några få landskommuner har egna mätningsorganisationer
eller har sådana organisationer i samarbete med andra kommuner eller
anlitar privata förrättningsmän. I vissa fall förekommer ett samarbete mellan
lantmäteri^ och kommunerna så att kommunerna har egna mätningsorganisationer
men anlitar lantmäteriet i fråga om tillhandahållandet av
förrättningsmän. I andra fall har kommunerna inga egna mätningsorganisationer
men däremot viss kommunalanställd personal, som ställes till
förfogande vid förrättningar inom kommunen.

Styrelsen, som med hänsyn till pågående utredning avstår från att diskutera
målsättningen på längre sikt, uttalar, att det framstår som nödvändigt
att moderera överförandet av arbetsuppgifter från lantmäteriet till
kommunala organ så, att verkningarna för kommunerna och statsverket
tillsammantagna inte kommer att framstå såsom ogynnsamma. För flertalet
av de berörda städerna och samhällena motsvarar lantmäteriets arbetsinsats
mindre än en lantmätare och en mätningstekniker. Viss risk
föreligger därför enligt styrelsen för att nyinrättade kommunala mätningsorganisationer
inte blir effektivt utnyttjade. Även i de fall förutsättningar
synes föreligga att med övervägande fördelar överföra arbetsuppgifter till
kommunala organ bör givetvis de kommunala myndigheterna beredas visst
rådrum. Styrelsen erinrar här om att det endast är beträffande rikets städer,
som lantmäteriet inte är skyldigt att svara för mätningsväsendet. Mot
bakgrunden av de angivna synpunkterna har styrelsen praktiskt taget upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

hört att ytterligare engagera sig i mätningsväsendet i städerna. Styrelsen
har också uppmanat överlantmätarna att efter överläggningar med berörda
kommunala myndigheter undersöka i vad mån arbetet med fastighetsbildningen
och mätningsväsendet i vissa städer, köpingar och andra
samhällen inte med större fördel kan övertagas av kommunala mätningsorganisationer
eller av särskilda förrättningsmän. Därvid har styrelsen
särskilt nämnt åtta städer, 23 köpingar och en landskommun.

Styrelsen har vidare övervägt en begränsning av lantmäteriets medverkan
beträffande vissa slag av arbetsuppgifter såsom viss grundkarteverksamhet,
viss s. k. kommunservice, vissa typer av planuppdrag samt ett
stort antal utredningsuppdrag och ströuppdrag av olika slag. I detta hänseende
uttalar styrelsen, att lantmäteriet inte bör avsäga sig uppdrag, som
naturligt faller inom dess kompetensområde, såvida det inte finns rimlig
sannolikhet för att kommuner och allmänhet kan få uppdraget utfört
till skäliga kostnader och på ett tillfredsställande sätt på annat håll. Beträffande
lantmäteriets kommunservice anser styrelsen att den kan uppdelas
i två grupper. Den ena gruppen, som avser sådana uppdrag och sådant
bistånd som är hänförligt till 48 § lantmäteriinstruktionen (för lantmäteriet
obligatoriska tjänsteåligganden), torde enligt styrelsen få tillmätas
ett mycket stort värde ur allmän synpunkt. Även om denna verksamhet
i enstaka fall skulle medföra en märkbar arbetsbelastning torde fördenskull
någon begränsning av den inte böra ifrågasättas. Den andra gruppen
av kommunservice hänför sig till 49 § lantmäteriinstruktionen (för
lantmäteriet icke-obligatoriska tjänsteuppdrag) och är till övervägande
delen av teknisk art. Därest lantmäteriets medverkan skulle upphöra, torde
enligt styrelsen uppgifterna få övertagas av kommunalanställd personal.
Styrelsen anser en sådan utveckling naturlig beträffande kommuner,
som ändock måste hålla viss teknisk personal. Emellertid torde det finnas
vissa landskommuner, för vilka det kan framstå som betungande att
hålla för ändamålet tillräcklig kommunalteknisk personal och vilka ej heller
kan påräkna tillräckligt bistånd från konsultfirmor i orten. Beträffande
sådana kommuner synes det styrelsen rimligt att lantmäteriet alltjämt
lämnar visst bistånd. Styrelsen uttalar vidare, att avvecklingen av viss
del av serviceverksamheten gentemot kommunerna givetvis inte kan ske
omedelbart. Dessutom synes frågan vara av stor allmän räckvidd. Innan
mera omfattande begränsningsåtgärder genomföres anser sig styrelsen
böra avvakta ett uttalande av statsmakterna huruvida begränsningen bör
genomföras redan på kort sikt. Utöver de rationaliseringsåtgärder och begränsningar
i lantmäteriverksamheten, som i det föregående berörts, har
det inte synts styrelsen möjligt att med hänsyn till förefintlig arbetsbalans
i besparingssyfte föreslå någon nedskärning av lantmäteriverksamheten.

Lantmäteristyrelsen: Avlöningar. Under denna anslagsrubrik har för innevarande
budgetår anvisats ett förslagsanslag av 1 372 900 kr. Såsom inledningsvis
berörts har anslaget i årets statsverksproposition (IX ht p. 123)
upptagits med ett beräknat belopp av 1 922 400 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Yrkande. Lantmäteristyrelsen (skr. 24/8 1959) hemställer, att anslaget
höjes med 104 200 kr. på sätt framgår av följande uppställning.

ökning

eller

minskning

1. Personalförstärkningar in. in.

a) 1 kansliskrivare Ao 10 återföres på stat, varvid vakant kontorist -

tjänst Ao 9 tillsättes..................................... -j- 13 188

b) 1 kanslibiträde Ae 7 och 1 kontorsbiträde Ae 5.............. + 21 468

c) medel för avlöningar av extra personal..................... + 27 000

2. Löneregleringar m. m.

a) 1 kansliföreståndare (förste kansliskrivare) Ao 12 i st. f. kansliskrivare
Ao 10 (Ae 11).................................... + 864

b) 1 kansliskrivare Ao 10 i st. f. kontorist Ao 9................. + 768

c) 1 kanslibiträde Ao 7 i st. f. kontorsbiträde Ao 5............. -f- 754

3. Omräkning

a) merkostnad med anledning av särskild lönereglering 1959 ..... -f- 32 340

b) omföring................................................ — 10 850

c) reglerad befordringsgång.................................. + 2 380

d) ökad kompensation för höjda folkpensionsavgifter............ + 16 300

+ 104 212

M o t i v. Styrelsen anför inledningsvis, att styrelsen räknar med en
starkt ökad arbetsbelastning under de närmaste åren som följd av att de
förslag fastighetsbildningskommittén och lantmäterikommittén väntas komma
att framlägga skall genomföras. Med hänsyn till lantmäterikommitténs
väntade förslag har styrelsen endast upptagit några få personalfrågor, vilka
är av den arten, att de inte synes föregripa kommitténs ställningstagande
och samtidigt så angelägna, att de bör framläggas i detta sammanhang.
Styrelsen framhåller, att arbetsbelastningen medfört påfrestningar på
personalen, som innebär allvarliga risker för överansträngning och förslitning.
Varje dröjsmål med förstärkning av styrelsens personalresurser
är fördenskull betänkligt.

Styrelsen uttalar vidare, att den utgår från att den fr. o. m. innevarande
budgetår inrättade extra byrådirektörstjänsten för organisationsföredraganden
å styrelsens administrativa byrå (IX ht 1959 s. 382) bibehålies. Därjämte
anser styrelsen, alt eu i enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 14 juni 1957 å styrelsens utredningsbyrå inrättad extra byrådirektörstjänst
bör bibehållas för nästkommande budgetår.

Härefter övergår styrelsen till att behandla de särskilda yrkandena.

1 a). 1959 års riksdag beslöt att kansliskrivartjänsten, som var placerad
på administrativa byråns personalavdelning, skulle utbytas mot kontoristtjänst
i Ao 9 (IX ht s. 382). Intill dess vakans uppstått å kansliskrivar -

Kanyl. Maj. ts proposition nr 7i år 1960

tjänsten skall densamma uppföras på övergångsstat. Kontoristtjänsten
skall hållas obesatt så länge kansliskrivartjänsten uppehälles. Styrelsen
erinrar om, att den i anslagsäskandena 1958 (IX ht 1959 s. 380—381 p. 1
aj, 1 b) och 2) i anslutning till förslaget om inrättandet av för organisationsföredraganden
avsedd byrådirektörstjänst föreslog att antalet lantmätare
på administrativa byrån skulle minskas. En förutsättning härför
var dock enligt styrelsens uppfattning att samtidigt viss förstärkning skedde
på biträdessidan. Någon sådan förstärkning erhölls inte. Med hänsyn
till bl. a. pågående organisationsundersökningar har enligt styrelsen de
på organisationsföredraganden ankommande arbetsuppgifterna erhållit sådan
omfattning att kvalificerad biträdeshjälp redan nu är erforderlig. Till
biträde härvid har fördenskull förevarande kansliskrivartjänst i inte obetydlig
omfattning måst utnyttjas. Ytterligare arbetsuppgifter av kvalificerad
art kommer successivt att överföras till denna tjänsteman. Arbetskraftsbehovet
på personalavdelningen har måst tillgodoses genom anlitande
av extra personal. Därest kansliskrivartjänsten återföres på stat, torde
enligt styrelsen kontoristtjänsten i Ao 9 ej längre böra hållas vakant.

1 b). Förslaget har tidigare framförts i styrelsens anslagsäskanden 1958
(IX ht s. 380 p. 1 c)). Den i tidigare motivering för tjänsterna angivna
överflyttningen av arbetsuppgifter till kamrerarkontoret har enligt styrelsen
medtört att den redan tidigare hårt pressade personalen blivit än mer
arbetstyngd. För att hjälpligt klara arbetskraftssituationen har styrelsen
nödgats anställa extra personal. Styrelsen omnämner därjämte, att undersökning
rörande hålkortsmässig behandling av viss del av personalredovisningen
genomförts. Någon personalminskning torde enligt styrelsen inte
bli möjlig härigenom.

1 c). Förslaget har tidigare framförts i styrelsens anslagsäskanden 1958
(IX ht s. 381 p. 1 d)). Utöver tidigare motivering uttalar styrelsen, att en
reduktion till ca 18 700 kr. skett av det disponibla beloppet i och med att
merkostnaden utöver lönen för en tillfälligt förordnad lantmätare för en
nyinrättad extra byrådirektörstjänst skall bestridas genom ianspråktagande
av för icke-ordinarie personal tillgängliga medel. Vidare anför styrelsen,
att styrelsen av Kungl. Maj:t anbefallts att i samråd med olika myndigheter
och sakkunniga utreda frågan om ny bysamfällighetslag, frågan om
den definitiva utbildningen för mätningstekniker och kontorsbiträden samt
vissa frågor i anslutning till en eventuell ombildning av statens reproduktionsanstalt
till aktiebolag. Beträffande två av dessa utredningsuppdrag
har Kungl. Maj :t ställt biträde (sekreterare) till styrelsens förfogande.
Även beträffande dessa utredningsuppdrag måste styrelsen dock räkna
med att för kortare perioder friställa vissa befattningshavare från en del
av det löpande byråarbetet. Detta förutsätter med nuvarande arbetsbelastning
inom styrelsen att extra personal i viss utsträckning torde få anlitas
I vissa fall torde styrelsen också liksom hittills få såsom experter direkt
anlita personal utom styrelsen.

2 a). Förslaget har tidigare framförts i styrelsens anslagsäskanden 1958
(IX ht 1959 s. 381 p. 3 a)). Utöver tidigare motivering anför styrelsen, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

kansliföreståndaren inträtt såsom föredragande beträffande viss enklare
grupp av ärenden. Den minskning av lantmätarpersonal, avsedd för administrativa
byråns allmänna ärenden, som skett har enligt styrelsen även
återverkat på kansliföreståndarens arbetsbörda och arten av de arbetsuppgifter,
som anförtrotts henne. Vad som anfördes i föregående års petita
i fråga om den successiva förskjutningen av arbetsuppgifternas kvalifikationsgrad
anser styrelsen nu gälla i än högre grad.

2 b). Uppflyttningen avser tjänsteman på styrelsens landsbyrå, som bereder
och föredrager ärenden rörande statsbidrag till kostnader för lantmäteriförrättningar.
Styrelsen anför, att ifrågavarande tjänst senast var
föremål för lönereglering 1952. Sedan dess har arbetsuppgifterna förskjutits
så till vida, att tjänstinnehavaren så gott som självständigt bereder
statsbidragsärendena. I de fall där statsbidrag beviljas ombesörjer berörda
tjänsteman också föredragningen för byråchefen å landsbyrån, till vilken
beslutanderätten delegerats. Redan vid behandlingen av löneställningen i
anslagsäskandena för budgetåret 1952/53 framhöll styrelsen, att många
skäl talade för att berörda arbetsuppgifter borde handhavas av en kansliskrivare.
Styrelsen stannade dock då för att föreslå kontoristlönegraden.
Sedan numera graden av självständighet ökat och därmed också ansvaret
och kravet på kännedom om bidragsförfattningen och tillämpad praxis,
finner styrelsen, att kansliskrivares tjänsteställning är motiverad.

2 c). Uppflyttningen avser tjänsten som telefonist, vilken nu innehas av
tjänsteman i lönegrad A 5. Styrelsen erinrar om, att genom beslut vid 1959
års riksdag (prop. 1959: 152) vissa telefonister uppflyttats till kanslibiträdeslönegrad.
Det är enligt styrelsens uppfattning angeläget, att telefonisttjänsten
ges sådan löneställning att tillräckligt duglig tjänsteman kan erhållas
och att alltför täta ombyten av tjänstinnehavare undvikes. Inte
minst betydelsefullt är, att telefonisten är införstådd i ärendefördelningen
så att telefonförfrågningar, vilka i ett stort antal fall kommer från allmänheten,
kan kopplas till herörd tjänsteman. Ofta förekommer förfrågningar,
vilka bör riktas till länslantmäterikontor eller lantmäteridistrikt,
varvid telefonisten själv bör kunna lämna erforderlig hänvisning.

4. Ändringarna är av automatisk natur.

Yttrande. Statens lönenämnd, som har haft att yttra sig beträffande
förslagen under 2 a) och b), kan inte biträda den under förstnämnda punkt
yrkade uppflyttningen av en tjänst som kansliskrivare i Ao 10 till förste
kansliskrivare i Ao 12. Däremot har nämnden inte något att erinra mot
den under sistnämnda punkt yrkade uppflyttningen av en tjänst som kontorist
i Ao 9 till kansliskrivare i Ao 10.

Lantmäteristyrelsen: Omkostnader. För innevarande budgetår har under
förevarande anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 152 300 kr. I årets
statsverksproposition (IX ht p. 124) har anslaget, såsom förut anförts, upptagits
med ett beräknat belopp av 240 700 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Yrkande. Lantmäterishjrelsen (skr. 24/8 1959) föreslår, att anslaget
okas med 12 500 kr. på sätt framgår av följande uppställning.

Utgifter

1957/58 1958/59

1. Reseersättningar............ 19 135 30 556

2. Övriga expenser............. 84 707 86 445

+ 12 500

Motiv. 1. Styrelsen antör, att under nästkommande budgetår en ökad
reseverksamhet för styrelsens chef, ledamöter och vissa tjänstemän är erforderlig.
Angelägenheten härav understrykes enligt styrelsen av den anbefallda
intensifieringen av lantmäteriets medverkan i den yttre rationaliseringen
av jord- och skogsbruksfastigheter, vilken såsom förutsatts i samband
med riksdagens antagande av propositionen 1959: 148 föranleder relativt
genomgripande åtgärder i organisatoriskt hänseende i fråga om lantmäteriverksamhetens
bedrivande. Styrelsen framhåller vidare, att den föreslagna
minskningen av lantmäteriets engagemang i städer och vissa samhällen
kommer att nödvändiggöra ett flertal tjänsteresor. Därjämte föranleder
bitall till styrelsens hemställan om ökad medelsanvisning till extra
personal att belastningen å anslagsposten ökar. Slutligen framhåller styrelsen,
att de ersättningar, som utbetalats av den anledningen att nytillträdande
tjänstemän beviljats anstånd med omstationering, endast utgjort
3 733 kr. mot normalt ca 10 000 kr. På grund av det anförda och under beaktande
av de höjda traktamentsbeloppen hemställer styrelsen att delposten
till resor inom riket uppräknas med 7 000 kr. till 36 000 kr.

2. Höjningen av städningspersonalens löner beräknar styrelsen medföra
en kostnadsökning av ca 500 kr.

Styrelsen erinrar om, att den i anslagsäskandena 1958 föreslog att 5 000
kr. skulle anvisas såsom en särskild delpost av förslagsnatur till bestridande
av kostnader för viss försöksverksamhet, men att i statsverkspropositionen
(IX ht 1959 s. 384), till vilken torde få hänvisas beträffande
motiveringen till förslaget, uttalades att berörda utgifter får täckas med
tillgängliga medel under vederbörande anslagsposter. Med hänsyn till att
kostnaderna för försöksverksamheten i erforderlig utsträckning inte kan
inrymmas under förevarande anslagspost, varunder utgifterna huvudsakligen
faller, hemställer styrelsen att anslagsposten uppräknas med 5 000 kr.

Lantmäteristyrelsen: Kartlagningsarbeten. Under denna rubrik har för innevarande
budgetår anvisats ett reservationsanslag av 112 500 kr. Å anslaget
förelåg vid utgången av budgetåret 1958/59 en reservation av
5 121 kr.

Yrkande. Lantmäteristyrelsen (skr. 24/8 1959) hemställer, att anslaget
uppräknas med 26 000 kr. Innevarande budgetår disponerar styrelsen
utöver det anvisade beloppet på 112 500 kr. även 6 000 kr. av vid utgången
av senaste budgetår förefintlig reservation å anslaget eller tillhopa
118 500 kr. ökningen har beräknats i enlighet med följande uppställning.

Anslag Ökning

1959/60

30 000 -f 7 000

88 300 + 5 500

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960 89

Ökning

eller

minskning

1. Personalförstärkning

1 arkivbiträde Ag 10...................................... +13 180

2. Omkostnadsökning

förbrukningsmaterial...................................... -f 1 000

3. Omräkning

a) 1959 års lönereglering................ + 2 270

b) löneklassuppflyttning................ + 2 250

c) kompensation för höjda folkpensionsavgifter................. + 1 500

4. Reservationer

a) under budgetåret 1959/60 av reservationsmedel täckta kostnader + 6 000

b) ianspråktagande av reservationsmedel under budgetåret 1960/61 — 200

+ 26 000

Motiv. Styrelsen redogör inledningsvis för den aktuella situationen i
fråga om kartlagningsverksamheten. Härvid upplyser styrelsen, att enligt
en 1951 verkställd inventering var av det sammanlagda antalet kartor, ca
1 000 000, omkring 158 000 skadade. Därefter har, trots att all rimlig varsamhet
torde ha iakttagits, särskilt de omfattande arbetena för ny ekonomisk
karta och för vattenregleringarna i Norrland medfört ökade skador.
Den nuvarande kartlagningskapaciteten, ca 11 000 lagade kartor årligen,
torde enligt styrelsen möjligen vara tillräcklig för att avhjälpa under normala
förhållanden efter hand uppkommande skador. Styrelsen anser den
dock vara klart otillräcklig för att därjämte avhjälpa berörda extra ordinära
förslitning och att eliminera det ansamlade behovet av lagning.

Härefter övergår styrelsen till att behandla de särskilda yrkandena.

1. Beträffande motiveringen till förslaget under denna punkt torde i huvudsak
få hänvisas till föregående års statsverksproposition IX ht s. 386
p. 1 a).

2. Styrelsen anför, att det redan nu är förenat med stora svårigheter att
täcka kostnaderna för papper, klister, redskap och annan materiel med
de anvisade medlen.

3. ökningarna är av automatisk karaktär.

4 a) och b). Vid ingången av budgetåret 1959/60 förelåg en reservation
av 5 121 kr. Härav torde en mindre del komma att tagas i anspråk för
kostnader hänförliga till budgetåret 1958/59 varjämte 6 000 kr. får tagas
i anspråk under innevarande budgetår. Styrelsen föreslår, att återstående
reservation, beräknad till ca 200 kr., får tagas i anspråk under budgetåret
1960/61.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Lantmäteristaten: Avlöningar. För innevarande budgetår har under denna
anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 24 908 100 kr. Såsom förut anförts
har anslaget i årets statsverksproposition (IX ht p. 125) uppförts med
ett beräknat belopp av 25 439 700 kr.

Yrkande. Lantmäteristyrelsen (skr. 24/8 1959) hemställer, att anslaget
höjes med 1 279 900 kr. på sätt framgår av följande uppställning.

ökning

1. Personalförstärkningar m. m.

a) 12 kansliskrivare Ae 10.................................. 4. 152 640

b) 10 biträden Af 3........................................ 4, 84 240

2. Löneregleringar

a) 1 förste mätningstekniker Ae 15 i st. f. mätningstekniker Ae 13 + 948

b) 10 kontorister Ae 9 i st. f. Ae 7........................... 4- 11 100

3. Kostnader för ramuifyllnad m. m............................. 4. 100 000

4. Omräkning

a) merkostnad med anledning av särskilda löneregleringar 1959 . + 556 410

b) omföring (kontorsbiträden) m. m.......................... 4. 4 752

c) reglerad befordringsgång................................. 4. 13 900

d) löneklassförändringar.................................... _j_ 69 408

e) ökad kompensation för höjda folkpensionsavgifter........... 4. 286 500

+ 1 279 898

Motiv. Styrelsen anför inledningsvis bl. a., att styrelsen sedan flera
år tillbaka anlitat skoglig personal (skogsmästare) till förutom annat kvalificerade
arbeten i samband med ståndskogslikvider m. m. vid laga skiften,
varjämte en jägmästare anställts såsom expert i skogsvärderingsfrågor å
distriktsorganisationens centralkontor. Styrelsen har upprepade gånger begärt
att extra-ordinarie tjänster skulle inrättas för berörda skogsmästare.
Styrelsen vidhåller i princip detta krav, men avstår från att nu framföra
det. Liksom hittills förutsätter styrelsen emellertid att, förutom anlitande
av lantbruksnämndernas skogliga personal, skoglig expertis vid distriktsorganisationens
centralkontor samt skoglig personal för distriktsorganisations
löpande förrättningsverksamhet skall kunna anställas inom ramen
för tillgängliga medel.

Härefter övergår styrelsen till att behandla de särskilda yrkandena.

1 a) och b). Styrelsen erinrar om att den under senare år framlagt förslag
om en vidgad arkivservice från länslantmäterikontorens sida gentemot
distriktsorganisationen (IX ht 1956 s. 450—451, 1957 s. 497—498,
1958 s. 510—511 och 1959 s. 390). För detta ändamål har kansliskrivartjänster
begärts för de större länslantmäterikontoren. Hittills har också
åtta sådana tjänster inrättats. De hittillsvarande erfarenheterna av serviceverksamheten
har enligt styrelsen varit goda. Det organisationsförsök, som
styrelsen företagit i Hudiksvall i samråd med statens organisationsnämnd,

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

har också visat att verksamheten medför betydande vinster för förrättningsverksamheten.
Genom inrättandet av nu berörda tjänster för arkivservice
minskas behovet av lantmätarnas forskningsresor för arkivundersökning.
Den överföring av arbete från lantmätare till kansliskrivare, som
därigenom sker, anser styrelsen ligga i linje med den effekt, som eftersträvas
genom utbyte av högskoletjänster mot tjänster i lägre lönegrad. Den
intensifiering av verksamheten för yttre rationalisering som eftersträvas
förutsätter enligt styrelsen en betydande kapacitet vid länskontoren i fråga
om fastighetsutredningar. Även för att möta denna ökade efterfrågan synes
en snabb utbyggnad och förstärkning av arkivserviceverksamheten
motiverad. Styrelsen anser, att kansliskrivartjänster för arkivservice bör
inrättas vid samtliga länslantmäterikontor utom vid de fyra minsta och att
beträffande vardera av de tio största länskontoren arkivserviceavdelningarna
bör förstärkas med ytterligare ett biträde i reglerad befordringsgång.
Sammanlagda antalet kansliskrivartjänster skulle då bli 20, varav åtta redan
inrättats. Detta är enligt styrelsens mening, förutom inrättandet av
de särskilda förfogandeenheterna för jordbrukets rationalisering, en av de
effektivaste organisatoriska åtgärder, som med hänsyn till nuvarande personalsituation
inom lantmäteriet kan ytterligare åstadkommas till gagn för
rationaliseringsverksamheten.

2 a). Uppflyftningen avser mätningsteknikertjänst vid centralkontorets
beräkningsavdelning. Styrelsen anför, att inom denna avdelning utföres
beräkningsarbeten såväl med utnyttjande av datamaskiner som med elektriska
multiplikationsmaskiner av vanlig typ. Till beräkningsavdelningen
har f. n. knutits två högskoleutbildade tjänstemän, en mätningstekniker
och ett antal kvinnliga biträden. På mätningsteknikern kommer viss arbetsledning,
bl. a. bestående i att tillämpa uppgjorda program för datamaskinberäkning
på konkreta geodetiska och fotogrammetriska beräkningsuppgifter,
samt ett kvalificerat kontrollarbete med felsökning in. m. Av
denne mätningstekniker krävs enligt styrelsen utöver goda kunskaper i de
ämnen, vari undervisning meddelas vid mätningsteknikerutbildningen, och
praktisk erfarenhet av inom lantmäteriet förekommande geodetiska och
fotogrammetriska arbeten, utvidgade kunskaper i geodetisk beräkningsteknik
samt kännedom om matematikmaskinernas funktionssätt m. in. Styrelsen
anser dessa kvalifikationskrav vara sådana, alt en tjänst som ingenjör
i lönegrad A 17 vore motiverad redan nu.

2 b). Under innevarande och föregående budgetår har sammanlagt 20
kontoristtjänster i utbyte mot lika många biträdestjänster i befordringsgången
inrättats för förfogandeenheterna inom distriktsorganisationen (IX
ht 1958 s. 516 och 1959 s. 395). Ett antal förfogandeenheter har innevarande
år inrättats för handläggning av förrättningar i samband med yttre
rationalisering. Totala antalet förfogandeenheter torde enligt styrelsen
sedan vissa enheter avsedda för andra ändamål avvecklats — inte komma
att understiga 30. Av dessa kan således f. n. tio icke tilldelas kontorist.
Delegeringen av arbetsuppgifter från lantmätare till kontorspersonal anser
styrelsen förutsätta, att biträdespersonalen är tillräckligt kvalificerad

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

och rutinerad tör att kunna utföra arbetet självständigt. Behovet av biträden
med kontoristkompetens ökar därför enligt styrelsen ju mera delegeringen
foitskrider och är inte entydigt beroende av antalet organisationsenheter»
Även om en minskning av antalet organisationsenheter kan väntas komma
att föreslås av lantmäterikommittén föreligger enligt styrelsens uppfattning
ett behov av ytterligare kontorister.

3. Enligt beslut av 1958 ars riksdag inrättades fem extra-ordinarie och
fem extra tjänster som vågmästare i lönegrad A 13. Kostnaderna härför
beräknades till 140 000 kr., varav dock hittills endast 40 000 kr. anvisats.
Återstoden har fått bestridas av vakansmedel. Styrelsen räknar dock med
att nuvarande rambrist kommer att minska under nästa budgetår, varigenom
även tillgången på vakansmedel kommer att minska. Det är enligt
styrelsen också angeläget, att möjligheterna att kompensera rambristerna
genom anställning av tillfällig extrapersonal tillvaratages. Styrelsen har
därtör sett sig nödsakad hemställa, att ytterligare erforderligt anslagsbelopp
anvisas.

4. Anslagsförändringarna är av automatisk karaktär.

Yttrande. Statens lönenämnd, som haft att avgiva utlåtande över
förslaget under 2 a), har inte något att erinra mot yrkandet om uppflyttning
av ifrågavarande tjänst till tjänst som förste mätningstekniker i Ae 15.

Lantmäteristaten: Omkostnader. Under denna rubrik har för innevarande
budgetår anvisats ett förslagsanslag av 5 186 000 kr. I årets statsverksproposition
(IX ht p. 126) har anslaget, såsom tidigare anförts, uppförts med
ett beräknat belopp av 5 297 800 kr.

Yrkande. Lantmäteristyrelsen (skr. 24/8 1959) hemställer, att anslaget
uppräknas med 255 000 kr. på sätt framgår av följande uppställning.

	Utgifter		Anslag	ökning eller
	1957/58	1958/59	1959/60	minskning
1. Reseersättningar.....	2 885 840	2 994 203	3 000 000	+ 200 000
2. Bränsle, lyse o. vatten. 3. Förnyelse och underhåll	155 358	140 800	160 000	— 15 000
av utrustning........	196 563	326 999	255 000	+ 65 000
4. Övriga expenser...... 5. Kostnader i samband	870 370	888 731	871 000	+ 55 000
med lantmäteriförrätt-ningar...............	912 535	670 007	850 000	— 50 000

+ 255 000

Motiv. 1. Styrelsen räknar med att antalet resande tjänstemän budgetåret
1960/61 kommer att öka med ca 25 personer jämfört med innevarande
budgetår. För täckande av resekostnader för dessa erfordras enligt styrelsens
beräkningar ca 90 000 kr. Traktamentshöjningen fr. o. in. den 1 juli
1959 kommer enligt styrelsen att medföra merkostnader på ca 165 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Genom uppflyttning 1958 och 1959 av 75 mätningsteknikertjänster till lönegrad
A 13 uppkommer ökade traktamentskostnader, eftersom rese- och
traktamentsklassen för dessa tjänstemän ändrats från C till B. Merkostnaden
heräknar styrelsen till ca 15 000 kr. Förutom traktamentsersättningen
har även ersättningen för färd med egen s. k. större bil höjts fr. o. m.
den 1 juli 1959. Merkostnaderna beräknar dock styrelsen inte överstiga
5 000 kr. Av styrelsen vidtagen begränsning i antalet medgivanden enligt
3 § bilersättningskungörelsen beträffande s. k. större bil beräknas medföra
en besparing i reseersättningar med omkring 50 000 kr. Styrelsen anför,
att de redovisade beräkningarna utvisar att anslagsposten bör uppräknas
med 225 000 kr. Den under lantmäteristatens avlöningsanslag av styrelsen
föreslagna utvidgningen av arkivserviceverksamheten medför dock
att distriktspersonalens forskningsresor till länslantmäterikontoren minskar
i antal. Under förutsättning att detta förslag vinner bifall anser styrelsen,
att uppräkningen kan begränsas till 200 000 kr.

2. Med hänsyn till belastningen anser styrelsen anslagsposten böra minskas
med 15 000 kr.

3. Styrelsen erinrar om sitt i anslagsäskandena 1959 framförda förslag
om uppräkning av anslagsposten för möjliggörande av förnyelse av vissa
äldre utrustningsföremål (IX ht 1959 s. 400 p. 3). Styrelsen uttalar, att
på grund av att förslaget inte vann bifall blir det inte möjligt att i den
utsträckning som är erforderlig förnya äldre fältmätnings- och kontorsutrustning.
Detta förhållande medför enligt styrelsen synnerligen olägliga
konsekvenser för lantmäteriverksamhetens rationella bedrivande, enär de
ofta förekommande driftsavbrotten på grund av reparationer försvårar effektiv
sysselsättning för den personal som begagnar sig av instrumenten.
Det är endast med hänsyn till den anbefallda återhållsamheten i medelskraven
som styrelsen anser sig nu böra föreslå att uppräkningen för ändamålet
begränsas till det föregående år angivna beloppet 25 000 kr. Styrelsen
upplyser därjämte, att omkring tolv enheter i distriktsorganisationen
torde komma att erhålla nya lokaler under nästkommande budgetår. Flyttningarna
medför, förutom själva flyttningskostnaderna, vissa kostnader för
gardiner och armatur, arkivinredningar in. m. Styrelsen beräknar dessa
kostnader till 25 000 kr. Härtill kommer enligt styrelsen att under nästkommande
budgetår länslantmäterikontoret i Västerås torde inflytta i nya
lokaler. Styrelsen hänvisar i fråga om de närmare omständigheterna beträffande
flyttningen av detta kontor till prop. 1958 B: 55. De kostnader
som kommer att belasta anslagsposten beräknar styrelsen uppgå till 15 000
kr. Styrelsen framhåller, att kostnaderna för flyttningarna inte utan att
bl. a. förnyelse och underhåll av oundgängligen erforderlig fältmätutrustning
eftersättes kan inrymmas under anslagsposten med mindre än att densamma
uppräknas med ytterligare 40 000 kr.

4. Utbetalningarna avseende renhållning och städning bär under budgetåret
1958/59 uppgått till 490 427 kr. Höjning av städningspersonalens löner
kommer enligt styrelsen att medföra kostnadsökning med sammanlagt
9 000 kr. Delposten bör enligt styrelsen uppräknas med detta belopp.

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Utbetalningarna avseende skrivmateriel, papper, blankettryck o. dyl. har
under budgetåret 1958/59 uppgått till 102 505 kr. Med hänsyn till medelsbelastningen
och till ökning av tryckningskostnaderna för blanketter m. in.
anser styrelsen delposten böra uppräknas med 5 000 kr. till 103 000 kr.

Utbetalningarna avseende telegram, telefon och annonsering har under
budgetåret 1958/59 uppgått till 195 323 kr. Redan med hänsyn till anslagsbelastningen
anser styrelsen en uppräkning med 10 000 kr. erforderlig. Styrelsen
anför, att telefonutrustningen enligt vad statens organisationsnämnd
funnit vid sina organisationsstudier av vissa lantmäteridistrikt inte är tillfyllest
för en ändamålsenlig arbetsorganisation. I samband med petitaförhandlingarna
underströk också enligt styrelsen Sveriges lantmätareförening
kraftigt kravet på en förbättrad telefonutrustning med hänsyn till de önskemål
som från allmänhet och lantmätare framkommit härom. Styrelsen beräknar
att anskaffning av en någorlunda tillfredsställande telefonutrustning
medför en engångskostnad för inträdesavgifter med ca 37 000 kr. och ökade
ärliga kostnader för abonnemangsavgifter med ca 23 000 kr. Styrelsen begränsar
sig dock till att hemställa att delposten uppräknas med 10 000 kr.
lör att avhjälpa de mest framträdande missförhållandena i fråga om teletonutrustningen
för redan befintliga organisationsenheter. Utbyggnaden av
specialorganisationer för yttre rationalisering av jord- och skogsbruksfastigheter
beräknar styrelsen föranleda telefonutrustningskostnader samt i
anledning därav ökade samtalsutgifter på omkring 6 000 kr. Sammanlagt
bör delposten enligt styrelsen uppräknas med 26 000 kr.

U tbetalningarna avseende bokinköp, bindning av böcker och handlingar
m. fl. ändamål har under budgetåret 1958/59 uppgått till 100 475 kr. De
kostnader för i det föregående nämnda flyttningar av organisationsenheter,
som måste bestridas från delposten och som inte kan inrymmas under de
för delposten beräknade medlen, beräknar styrelsen till 15 000 kr. Styrelsen
hemställer att delposten uppräknas med sagda belopp.

5. Medelsförbrukningen har enligt styrelsens mening varit förhållandevis
låg. En ökning torde vara att vänta från innevarande budgetår, enär tillförandet
av ytterligare ett stereoinstrument till centralkontoret ger detta ökad
kapacitet med ty åtföljande ökade kostnader för flygfotografering o. dyl.
Med hänsyn härtill anser styrelsen att en minskning av anslagsposten bör
begränsas till 50 000 kr. eller till 800 000 kr.

Lantmäteristaten: Utrustning. För innevarande budgetår har under förevarande
anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag av 375 000 kr. Vid utgången
av budgetåret 1958/59 förelåg å anslaget en reservation av 118 372
kr.» vilka medel dock var disponerade. Såsom förut anförts har anslaget i
årets statsverksproposition (IX ht p. 127) uppförts med ett beräknat belopp
av 400 000 kr.

Yrkande. Lantmäteristijrelsen (skr. 24/8 1959) hemställer, att anslaget
höjes med 125 000 kr. till 500 000 kr. på sätt framgår av följande uppställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960 95

Förslag

1. Fotogrammetrisk utrustning.................................... 60 000

2. Polärkoordinatografer, pantografer m. m.......................... 100 000

3. Automatiska räknemaskiner.................................... 80 000

4. Teodoliter, avv. instrument..................................... 60 000

5. Stålskåp för länslantmäterikontor................................ 60 000

6. Kopieringsutrustning........................................... 40 000

7. Diverse kontorsutrustning och fältmätutrustning.................. 100 000

500 000

M o t i v. Styrelsen anför inledningsvis, att sedan flera år tillbaka utrustningsplaner
för en femårsperiod framåt har upprättats. Med hänsyn till pågående
organisationsutredning har styrelsen dock tills vidare varit restriktiv
beträffande sådan utrustning, som skulle kunna påverka eller i högre
grad påverkas av ändringar i organisationen. Den utrustning, för vilken styrelsen
nu äskar medel, är erforderlig även vid en ändrad organisation. Styrelsen
har med hänsyn till den anbefallda återhållsamheten i anslagsäskandena
övervägt i vad mån en nedskärning i den i och för sig restriktiva utrustningsplanen
kan ske. I fjolårets anslagsäskanden underströk styrelsen
angelägenheten av att möjligheter öppnades att förstärka lantmäteriets otillräckliga
arbetskapacitet genom anskaffning i betydligt ökad omfattning av
arbetsbesparande och effektiv instrumentutrustning. Med hänsyn härtill
och till den framträdande angelägenheten av att effektivisera verksamheten
har styrelsen inte ansett sig kunna ytterligare beskära anskaffningsplanen.

Under innevarande budgetår har, anför styrelsen, nya förfogandeorganisationer
inrättats som ett led i strävandenia att intensifiera lantmäteriets
medverkan i den yttre rationaliseringen. Till en del har dessa enheters behov
av utrustning m. m. kunnat tillgodoses genom överföringar från andra
enheter. Viss nyanskaffning har skett och ytterligare sådan torde komma att
få ske. Sammanlagda engångskostnaden för en ny förfogandeorganisation
skattar styrelsen till mellan 13 000 kr. och 20 000 kr. Styrelsen beräknar, att
nyinrättandet av berörda förfogandeorganisationer medfört att utrymmet
för anskaffning eller förnyelse av utrustning för distriktsorganisationen. i
övrigt innevarande år krymper med inemot 100 000 kr.

Utöver de redovisade posterna anmäler styrelsen liksom föregående år
önskemål om inköp av stereokomparator (IX ht 1959 s. 405—406). Beträffande
den i tablån angivna utrustningen lämnar styrelsen bl. a. följande
kommentarer.

1. Enligt styrelsens mening vore det angeläget att förse en av de av centralkontoret
disponerade stereoautograferna med ett koordinatregisterverk.
Centralkontoret har f. n. inget sådant. Styrelsen räknar med att inköpet måste
framskjutas så att åtminstone eu del av köpesumman får belasta nästa
ars anslag. Det har visat sig att fotogrammetrien även är ett utomordentligt
hjälpmedel i arbetet inom de lokala enheterna. Särskilt gäller detta i samband
med planeringar av skilda slag ävensom i fastighetsregleringsverksam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

heten. De instrument som erfordras på de lokala enheterna är av relativt enkel
beskaffenhet. Spegelstereoskop är sålunda ett bra hjälpmedel. För de
närmaste åren räknar styrelsen med att ett relativt stort antal sådana instrument
bör anskaffas liksom också ett begränsat antal s. k. optiska pantografer
eller jämförbara instrument för de större länslantmäterikontoren till eu
beräknad sammanlagd kostnad av 125 000 kr. Sistnämnda anskaffning får
enligt styrelsen ses mot bakgrunden av den försöksvisa utrustningen av vissa
länslantmäterikontor med fotogrammetriskt material.

2. Det är önskvärt att varje stationeringsort förses med polärkoordinatograf
såsom fallet är inom det kommunala mätningsväsendet. Endast ett
mindre antal enheter har hittills kunnat tilldelas egen koordinatograf. För
nästa budgetår torde dock inköpen av polärkoordinatografer få begränsas
till ca en fjärdedel av det föreliggande behovet eller till 75 000 kr. Avsaknaden
av pantografer å de lokala enheterna medför att dyrbara manuella förfaranden
måste tillgripas. Styrelsen strävar efter att så småningom kunna
förse samtliga lokala enheter med egen pantograf. För nästkommande budgetår
beräknas ett belopp av 25 000 kr. för ändamålet.

3. Enligt styrelsens uppfattning bör varje enhet snarast få tillgång till
automatisk räknemaskin. Det sammanlagda återstående behovet är ca 90
maskiner. Det begärda beloppet 80 000 kr. medger endast att ungefär halva
detta antal inköpes.

4. I överensstämmelse med vad i statsverkspropositionen förutsatts (IX ht
1959 s. 406) avser styrelsen att disponera den inte till inköp av stereoinstrument
bundna delen av utrustningsanslaget till inköp av arbetsbesparande
fältmätningsutrustning. Såsom styrelsen uttalade i sina anslagsäskanden
1958 (IX ht 1959 s. 404) utgöres dock en stor del av lantmäteriets fältmätningsinstrument
av äldre instrument, som inlöstes vid lantmäteriets förstatligande
år 1948. Med hänsyn härtill kvarstår ett mycket stort anskaffningsbehov
i fråga om instrument av berört slag. Av anskaffningsbehovet under
den närmaste femårsperioden har styrelsen ansett att en femtedel eller
60 000 kr. bör belöpa på nästkommande budgetår.

5. En betänklig eftersläpning har enligt styrelsen inträtt i fråga om länslantmäterikontorens
tilldelning av förvaringsskåp av stål. Behovet härrör sig
från förrättningsarkivens successiva tillväxt och i någon mån från ett fortsatt
utbyte av äldre träskåp mot stålskåp. Behovet av medel har också ökats
genom övergången från rullade kartor till plan förvaring av kartor. Slutligen
medför den nya ekonomiska kartan krav på förvaringsskåp. Styrelsen
räknar med att för nästkommande budgetår 60 000 kr. erfordras för att tillgodose
den mest trängande delen av det ackumulerade behovet.

6. Styrelsen har sedan länge sökt ersätta manuellt kopieringsarbete med
fotografisk kopiering och s. k. ljuskopiering m. m. Ett antal fotokopieringsanläggningar
— f. n. tio — har också varit i gång sedan flera år tillbaka.
Styrelsen har i samråd med lantmäterikommittén låtit utreda kopieringsfrågan.
I avvaktan på slutligt ställningstagande till utredningsresultaten har
styrelsen ansett sig böra t. v. avstå från att ytterligare utbygga de fotogra -

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

fiska anläggningarna. Däremot är det — bl. a. med hänsyn till behovet av
kopior av det åjourförda svarttrycket till ekonomiska kartan — angeläget
att förse länskontoren med enkla ljuskopieringsanläggningar. Under nästkommande
budgetår bör länskontor förses med sådana anläggningar till en
beräknad kostnad av 40 000 kr.

7. Under denna rubrik har styrelsen sammanfört nyanskaffningsbehovet
av instrument m. m. av ett flertal olika slag. Som exempel på föreliggande
behov av kompletteringar i fråga om utrustning nämner styrelsen planimetrar,
ljusbord, s. k. snabbkopieringsanläggningar, kontrollskalor, ortogonala
koordinatografer, avvägningsstänger, trigonometriska tabeller, skrivmaskiner
och additionsmaskiner, vanliga räknemaskiner och takymetrar. I fråga
om denna utrustning, som utnyttjas i den dagliga verksamheten, föreligger
ett stort behov.

Utbildningskurser för viss lantmäteripersonal m. fl. Under denna anslagsrubrik
har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag av
461 600 kr. Å anslaget förelåg vid utgången av budgetåret 1958/59 en reservation
av 82 563 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 128) har anslaget,
såsom tidigare anförts, uppförts med ett beräknat belopp av 421 100
kr.

Yrkande. Lantmäterishjrelsen (skr. 24/8 1959) hemställer, att anslaget
minskas med 15 900 kr. på sätt framgår av följande sammanställning.

1. Utbildning av mätningstekniker..................

2. Fortbildning av mätningstekniker................

3. Utbildning av kontorsbiträden...................

4. Fortbildning av kontorsbiträden..................

5. Centrala fortbildningskurser m. m.................

6. a) Under budgetåret 1959/60 av reservationsmedel

jf täckta kostnader.............................

b) Ianspråktagande av reservation under budgetåret

1960/61 .....................................

Anslag 1959/60	Ökning eller minskning
412 000	— 38 500
—	+ 6 100
46 000	—
6 600	— 500
8 700	+ 15 800
— 11 700	+ 11 700
	—10 500
461 600	—15 900

M o t i v. Styrelsen erinrar inledningsvis om att Kungl. Maj :t den 22 mars
1957 uppdragit åt styrelsen bl. a. att i samråd med 1956 års lantmäterikommitté
samt överstyrelsen för yrkesutbildning verkställa utredning och
i anslutning till kommitténs kommande betänkande rörande utom annat
lantmäteriväsendets organisation framlägga förslag angående utbildning av
mätningstekniker och annan biträdespersonal för lantmäteriväsendets behov.
Arbetet med utredningsuppdraget pågår och styrelsen beräknar att
detsamma skall kunna redovisas under hösten 1959. I avvaktan på behandling
av de förslag, som därvid kommer att framläggas, anser sig styrelsen
emellertid böra upptaga det medelsbehov som föreligger vid gällande ut 7

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 74

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 i är 1960

formning av utbildningen för mätningstekniker och annan biträdespersonal.

Arbetskraftssitnationen inom lantmäteriet är sådan, att det enligt styrelsens
mening är utomordentligt angeläget att utbildningskapaciteten beträffande
mätningstekniker och kontorsbiträden upprätthålles på en hög
nivå. Med hänsyn till den anbefallda intensifieringen av lantmäteriets medverkan
i jordbrukets rationalisering samt till styrelsens strävanden att i rationaliseringssyfte
vidga biträdespersonalens arbetsuppgifter föreligger därjämte
stort behov av fortbildning för personalen.

1. Vid ingången av innevarande budgetår uppgick bristen på mätningstekniker
i förhållande till medgivet antal tjänster till omkring 40. Med hänsyn
till den avgång av mätningstekniker från lantmäteriväsendet som kan
förutses och under beaktande av att ett inte ringa antal av eleverna vid
de kurser som kommer att avslutas våren 1960 och våren 1961 torde taga
anställning utanför lantmäteriväsendet förefaller det enligt styrelsen sannolikt,
att vid oförändrat antal tjänster en brist på omkring 20 mätningstekniker
kommer att föreligga vid utgången av budgetåret 1960/61. Enär
det enligt styrelsens mening är angeläget att intensifieringen av lantmäteriets
medverkan i verksamheten för yttre rationalisering av jordbruks- och
skogsfastigheter inte hämmas av brist på mätningstekniker, vore det önskvärt
om mätningsteknikerbristen kunde vara hävd vid nyssnämnda tidpunkt.
Även den ständigt ökade arbetsbelastningen i övrigt på distriktsorganisationen
talar härför. Styrelsen har fördenskull övervägt möjligheterna
att under nästkommande budgetår i likhet med vad som är fallet innevarande
budgetår påbörja två tvååriga utbildningskurser för 30 resp.
25 elever. En sådan anordning skulle innebära att det från hösten 1960
samtidigt pågick fyra utbildningskurser. Erforderligt lokalutrymme härför
står inte till förfogande inom mätningsteknikerutbildningens nuvarande
lokaler. Därest två kurser skulle påbörjas hösten 1960, skulle vidare enligt
styrelsen erfordras förstärkning av lärarpersonalen med, förutom timlärare,
en heltidsanställd lärarkraft och en heltidsanställd assistent. Förhållandevis
omfattande medelsanvisning för inköp av utrustning skulle
jämväl erfordras. Med hänsyn till de betydande kostnader som påbörjandet
av två utbildningskurser hösten 1960 sålunda skulle draga ävensom till att
styrelsen vid redovisningen av det i det föregående nämnda utredningsuppdraget
torde komma att föreslå en ändring i formerna för mätningsteknikerutbildningen
har styrelsen stannat för att, såsom även i 1959 års statsverksproposition
(IX ht s. 411) förutsatts, mätningsteknikerbristen bör
avhjälpas genom anordnande av en extra utbildningskurs vartannat år.
Styrelsen inskränker sig till att hemställa om medel för nästkommande
budgetår till fullföljande av de två utbildningskurser som påbörjas hösten
1959 och till påbörjande av en ny tvåårig kurs med 30 elever hösten 1960.

Vid behandlingen av kostnaderna för utbildningen framför styrelsen
ånyo det i anslagsäskandena 1958 framlagda förslaget om höjning av ersättningarna
till tim- och fältövningsassistenter. Beträffande förslaget och
motiveringarna för detsamma torde få hänvisas till IX 1959 s. 408. Mer -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1900

kostnaderna för höjningen av ersättningarna beräknar styrelsen till 7 600
kr. Med hänsyn till 1959 års lönerörelse och till löneklassuppflyttningar erfordras
för avlöning av föreståndaren, den heltidsanställde läraren och den
heltidsanställde assistenten 2 200 kr. mer än vad som beräknats för innevarande
budgetår. Det för innevarande budgetår beräknade beloppet för
ersättningar till lärare och assistenter bör sålunda enligt styrelsen uppräknas
med sammanlagt 9 800 kr. till 148 900 kr.

För resekostnadsersättning och traktamente till lärare och assistentei
erfordras på grund av den fr. o. in. den 1 juli 1959 verkställda höjningen
av traktamentena ett med 900 kr. höjt belopp eller 15 000 kr.

Till bidrag till elever är medlen beräknade dels för traktamente under
fältövningarna om 8 kr. för dag och 4 kr. för natt eller i fall som omförmäles
i 7 § 1 mom. tilläggsbestämmelserna till allmänna resereglementet
fr. o. in. sextonde dygnet 6 kr. för dag och 4 kr. för natt, dels för stipendier
om 150 kr. för månad under terminerna till envar elev. Sedan traktamentsbeloppen
fastställdes 1953 har de traktamenten som utgår enligt allmänna
resereglementet höjts två gånger. Styrelsen hemställer att traktamentsbeloppen
höjes med 1 kr. till 9 och 5 resp. 7 och 5 kr. Med hänsyn
härtill bör enligt styrelsen det till bidrag till elever beräknade beloppet uppräknas
med 3 900 kr. till 180 600 kr.

I anslagsäskandena för innevarande budgetår erinrade styi''elsen om att
för erforderlig utrustning med instrument, möbler etc. vid kursverksamhetens
början 1953 anvisats 100 000 kr. och för budgetåret 1958/59 50 000
kr. Styrelsen beräknade att till förnyelse och underhall av utiustningen
erfordrades ett belopp av 5 000 kr. per år. Såvitt styrelsen kunnat finna
har endast ett i förhållande till utrustningskapitalet jämförelsevis ringa belopp
avsetts för sagda ändamål. Med hänsyn härtill och då för innevaiande
budgetår anvisats ytterligare 57 200 kr. till huvudsakligen utrustning anser
styrelsen att för nästkommande budgetår till lokaler och expenser böx
beräknas ett med 4 100 kr. förhöjt belopp eller 29 000 kr.

Till utrustning, vartill jämväl hänförts kompendier, har för innevarande
budgetår upptagits 57 200 kr. Medelsanvisning för ändamålet erfordras enligt
styrelsen inte för nästkommande budgetår.

Det sammanlagda medelsbehovet för utbildning av mätningsteknikei beräknas
sålunda till 373 500 kr., vilket innebär en minskning i förhållande
till innevarande bxxdgetår med 38 500 kr.

2. Den anbefallda intensifieringen av lantmäteriets medverkan i verksamheten
för yttre rationalisering av jordbruks- och skogsfastigheter medför
enligt styrelsen, att med hänsyn till rådande arbetskx-aftssituation och
till den redan förut stora arbetsbalansen särskilda åtgärder måste vidtagas
för att bemästra det uppkommande läget. Nyssnämnda verksamhet ger enligt
styrelsens erfarenheter upphov till planerings- och förrättningsförfaranden
av hög svårighetsgrad. Med hänsyn härtill erfordras för ändamålet
eu betydande insats av lantmälararbetskraft. Förutsättningarna för att sådan
arbetskraft skall slå till buds i erforderlig omfattning ökar högst väsentligt,
därest lantmätarna i större utsträckning än f. n. kan avlastas for -

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

beredelsearbetet vid lantmäteriförrättningar av mindre svårighetsgrad. Det
studium av distriktsenheternas arbetsformer, som företagits i samarbete
mellan 1956 års lantmäterikommitté, statens organisationsnämnd och styrelsen,
har givit vid handen att i viss utsträckning avlastning av nyssnämnd
art är möjlig genom att mätningsteknikerna och kontorspersonalen i större
omfattning än hitintills kan biträda. En förutsättning för att mätningsteknikerna
fullt effektivt skall kunna anlitas för sådan förrättningsförberedelse
har emellertid visat sig vara att deras kunskaper inom vissa härför
väsentliga avsnitt av lantmäteritekniken ytterligare vidgas. Styrelsen anser
anordnandet av fortbildning i förrättningsförberedelse för mätningstekniker
under nästkommande budgetår vara utomordentligt betydelsefull för styrelsens
strävanden att rationalisera lantmäteriverksamheten och att intensifiera
lantmäteriets medverkan i jordbrukets yttre rationalisering. Ehuru
antalet tjänstemän, som bör undergå sådan fortbildning är stort, begränsar
sig styrelsen till att för nästa budgetår föreslå anordnandet av en dylik
kurs med 30 elever. Kursen bör omfatta minst tre veckor, varunder omkring
110 timmar lektioner, övningar och studiebesök beräknas kunna inrymmas.

Såsom lärare vid kursen torde lantmätare böra anlitas. Enligt de normer,
som tillämpas vid mätningsteknikerutbildningen, torde för arvoden
till lärarna böra beräknas 3 100 kr. Till övningsassistenter torde åtgå 900
kr. För lokalkostnader och för utarbetande av typexempel och mallar jämte
övrig undervisningsmaterial beräknas 1 100 resp. 1 000 kr. Medelsbehovet
till kursen under förevarande punkt uppgår sålunda sammanlagt
till 6 100 kr.

3. Styrelsens strävanden att förenkla lantmäteriverksamheten och att i
ökad utsträckning delegera arbetsuppgifter leder till att relativt mer arbete
undan för undan överföres till kontorsbiträdespersonalen. Angelägenheten
av att specialutbildad sådan personal finnes i tillräckligt antal blir fördenskull
alltmer framträdande. Enligt styrelsens beräkningar kommer även
efter den fördubbling av utbildningskapaciteten i fråga om kontorsbiträden,
som sker genom att innevarande budgetår två utbildningskurser anordnas,
att kvarstå en brist på dylik personal. Med hänsyn härtill och då brist på specialutbildad
biträdespersonal medför synnerligen olägliga konsekvenser för
lantmäteriverksamheten, finner styrelsen det nödvändigt att även under
nästkommande budgetår anordnas två utbildningskurser av i huvudsak samma
utformning som de tidigare. Styrelsen beräknar att för ändamålet erfordras
oförändrad medelsanvisning eller 46 000 kr.

4. För fortbildningskurs i förrättningsförberedelse m. m. för kontorspersonal
i distriktsorganisationen har för innevarande budgetår anvisats 6 600
kr. Kursen är avsedd för 25 elever och skall omfatta en tid av tre veckor.
Fortbildningskursen är enligt styrelsen ett betydelsefullt led i styrelsens
strävanden att rationalisera lantmäteriverksamheten genom överförande av
arbetsuppgifter från lantmätare och mätningstekniker till kontorsbiträdespersonal.
Utvecklingen av lantmäteriets arbetsbalans och av arbetsuppgifter -

101

Kungl. Maj. ts proposition nr 7''r år 1060

na gör det särskilt angeläget att rationaliseringssträvandena på detta område
effektivt kan fullföljas. Styrelsen hemställer därför, att medel även nästkommande
budgetår anvisas för anordnande av en sådan kurs. Med hänsyn
till den betydande personalcirkulation som förekommer mellan länslantmäterikontoren
och distriktsorganisationen bör kursen enligt styrelsen stå öppen
jämväl för kontorsbiträdespersonal å länskontoren.

För innevarande budgetår har beräknats 1 800 kr. för utarbetande av ett
mindre kompendium i beräkningsteknik, typexempel och mallar jämte övrig
undervisningsmaterial. Med hänsyn till att kompendiet kan användas
jämväl nästkommande budgetår finner styrelsen beloppet kunna minskas
med 800 kr. Å andra sidan erfordras för arvoden till övningsassistenter i
överensstämmelse med föreslagen höjning av ersättningen till dessa 300 kr.
utöver vad som torde ha beräknats för innevarande budgetår. Sammanlagt
kan alltså enligt styrelsen medelsanvisningen minskas med 500 kr. till
6 100 kr.

5. Enligt styrelsens erfarenheter utgör fortbildningskurser av nu ifrågavarande
karaktär ett snabbt och effektivt sätt att bland personalen sprida kännedom
om nya förfaranden och att få dessa tillämpade. Den anbefallda intensifieringen
av lantmäteriets medverkan i den yttre rationaliseringen gör
det enligt styrelsen mycket betydelsefullt att den personal, som sysselsättes
med eller kommer att sysselsättas med sådan verksamhet så snart som möjligt
göres förtrogen med härför utarbetad metodik. På grund av det sagda
finner sig styrelsen oaktat den anbefallda återhållsamheten i medelskraven
böra hemställa om medel för anordnande av ett relativt stort antal centrala
fortbildningskurser. Av samma skäl är det enligt styrelsen av stor vikt att
lantmäteripersonalens deltagande i sådana fortbildningskurser inom för
lantmäteriverksamheten centrala ämnesområden, som planlägges i samråd
med styrelsen, på allt sätt underlättas.

Styrelsen övergår härefter till att redogöra för de centrala fortbildningskurser
som styrelsen anser bör anordnas under nästkommande budgetår.
Med hänsyn bl. a. till angelägenheten att lantmätare och mätningstekniker
snabbt göres förtrogna med ändrad metodik vid fastighetsregleringar i skogsmark
hemställer styrelsen om medel för anordnande av fyra fortbildningskurser
i fastighetsrationalisering i skogsmark med 30 deltagare i varje. Av
kurserna är två avsedda för lantmätare och två för mätningstekniker. Enligt
styrelsen är det vidare angeläget att en central fortbildningskurs (jordbruksrationaliseringskurs)
för lantmätare, som tjänstgör eller som förväntas komma
att tjänstgöra inom specialorganisationer för yttre rationalisering av
jordbruks- och skogsbruksfastigheter eller som eljest har arbetsuppgifter av
berörd art, kan anordnas under början av nästkommande budgetår. För
mätningstekniker anordnas under innevarande budgetår en fortbildningskurs
rörande planläggning och organisation av större mätningsuppgifter.
Kursen syftar till att främja användandet av enkla och tidsbesparande mätningsmetoder.
Del är enligt styrelsen angeläget att fortbildningskursen anordnas
även nästkommande budgetår. Under budgetåren 1957/58 och 1958/

102

Kungl. Ma j:Is proposition nr / ''/ år 1960

59 anordnades två fortbildningskurser i arkivservice för tillhopa 60 tjänstemän
vid länslantmäterikontor. Styrelsen erinrar om att den under lantmäteristatens
avlöningsanslag äskat medel för utökning av kontorsbiträdespersonalen
för att kunna intensifiera arkivservice- och utredningsverksamheten
vid länslantmäterikontoren. Effektiv arkivservice förutsätter emellertid enligt
styrelsen att berörd biträdespersonal trimmas inom verksamhetsområdet.
Enligt styrelsens erfarenheter sker sådan vidareutbildning lämpligast
genom fortbildningskurs. Styrelsen beräknar medelsbehovet under denna
punkt till de sammanlagt sju fortbildningskurserna till 17 000 kr. Med hänsyn
härtill erfordras en uppräkning av anslagsposten med 8 300 kr.

Styrelsen erinrar om, att Kungl. Maj:t för innevarande budgetår medgivit
att befattningshavare, som av styrelsen hänvisas till central fortbildningskurs
anordnad av annan än styrelsen, må — under förutsättning att kursen
planlagts i samråd med styrelsen —- under tjänstledighet för deltagande i
dylik kurs äga åtnjuta oavkortad lön samt resekostnadsersättning och traktamente
enligt allmänna resereglementet. De befattningshavare, som med
stöd av bemyndigandet av styrelsen hänvisats till fortbildningskurs, har hitintills
själva fått vidkännas kostnaderna för förekommande kursavgifter.
Det har för befattningshavarna varit betungande att bestrida dessa avgifter
och många har därför ansett sig böra avstå från ett deltagande som med
hänsyn till vederbörandes arbetsuppgifter hade varit angeläget. Det har därjämte
visat sig medföra svårigheter för styrelsen att förmå kursanordnare
att igångsätta kurser inom för lantmäteriverksamheten viktiga ämnesområden,
eftersom anslutningen till desamma av lantmätare icke kan i förväg
garanteras. Styrelsen har erfarit, att vissa andra statliga myndigheter har
möjlighet att bekosta ifrågavarande kursavgifter. Enligt styrelsens mening
är det angeläget att samma möjlighet öppnas i vad det gäller lantmäteriväsendets
befattningshavare. Styrelsen hemställer, att styrelsen måtte få bestrida
eller bidraga till kursavgifter, som befattningshavare inom lantmäteriväsendet
nödgas erlägga för sådant deltagande i central fortbildningskurs,
vartill vederbörande hänvisats av styrelsen. Medelsbehovet för ändamålet
torde enligt styrelsen för nästkommande budgetår böra beräknas till 7 500 kr.

Styrelsen hemställer, att under denna punkt sammanlagt måtte anvisas
24 500 kr., vilket innebär en ökning med 15 800 kr.

6 a) och b). Av vid utgången av föregående budgetår föreliggande reservation
å anslaget är ett belopp av ca 10 500 kr. hänförligt till medel, vilka
anvisats för numera avslutade kurser. Styrelsen hemställer att beloppet får
tagas i anspråk under budgetåret 1960/61.

Bidrag till kostnader i samband med lantmäteri- och vägförrättningar
m. m. För ifrågavarande ändamål har under denna anslagsrubrik för innevarande
budgetår anvisats ett förslagsanslag av 345 000 kr. Såsom förut anförts
har anslaget i årets statsverksproposition (IX ht p. 129) uppförts med
ett beräknat belopp av 345 000 kr.

Y rkande. Lantmäteristyrelsen (skr. 24/8 1959), som med förevarande

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

anslag sammanfört anslaget Kostnader för provskiften i Kopparbergs län,
hemställer, att anslaget upptages med ett med 5 000 kr. förhöjt belopp. Anslagsberäkningen
framgår av följande uppställning.

Utgifter

1957/58

1. Bidrag till vissa förrättnings kostnader

m. m.............. 127 910

2. Bidrag till kostnader för provskiften
i Kopparbergs län..... 3241

3. Bidrag till kostnader vid ensittarförrättningar,
bidrag till ersättningar
åt vissa förrättningsmän
enligt lagen om enskilda
vägar och bestridande av kostnader
för vissa avstyckningsoch
mantalssättningsförrätt -

ningar...................... 98 263

4. Bidrag till städer och vissa andra
samhällen för upprättande av
fastighetsregister m. m........ 4 343

1958/59

207 361

122 064

30 555

Anslag Ökning

eller

1959/60 minskning

225 000 —

5 0001 + 5 000

110 000 —

10 000 —

+ 5 000

1 Särskilt anslag.

Motiv. 1. Medelsåtgången under delposten är bl. a. beroende av den omfattning
i vilken statsbidrag till kostnaderna för lantmäteriförrättningar
sökes. Med hänsyn till belastningen under budgetåret 1958/59 ävensom
till att den från den 1 juli 1959 företagna höjningen av lantmäteritaxan
torde komma att medföra ökade anspråk på medel för statsbidrag till förrättningskostnader,
anser styrelsen anslagsposten böra beräknas till oförändrat
belopp.

2. Bidrag till vissa kostnader i sammanhang med skiflesverksamheten i
Kopparbergs län utgår, förutom från den under 1 upptagna anslagsposten,
från det å riksstaten för innevarande budgetår uppförda förslagsanslaget
Kostnader för provskiften i Kopparbergs län, som disponeras av styrelsen
och länsstyrelsen i Kopparbergs län. Detta anslag är avsett för bestridande
av vissa kostnader som föranletts av lagen 1925: 102 rörande vissa laga
skiften inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade
delarna av Kopparbergs län. Syftet med denna lag var enligt dess 1 § att
för vinnande av erfarenhet angående vilka regler som för framtiden borde
vinna tillämpning med avseende å laga skifte till rubbning av storskifte,
som inom Kopparbergs län verkställts på bekostnad eller med understöd
av staten, vissa sådana laga skiften, sedermera kallade provskiften, skulle
verkställas efter Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall. Enligt 6 §

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

samma lag skall kostnaderna till förrättningsmännen, lösen av kartor
och handlingar samt kostnad för väganläggningar, som av skiftet föranletts,
ävensom för utflyttning, som prövats bereda förmånligare ägoanordn*nS>
gäldas av allmänna medel. Efter särskilda förordnanden av Kungl.
Maj.t \eikställdes ett antal provskiften. De vid dessa skiften vunna erfarenheterna
låg till grund bl. a. för lagen den 17 juni 1932 med särskilda
bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs
län (Dalalagen). Efter denna lags ikraftträdande har inte medgivanden
till ytterligare provskiften lämnats och torde ej heller ifrågakomma.
Utbetalningar från anslaget för sådana ändamål — gottgörelse till förrättningsmän
och ersättning till sakkunniga — vartill anslaget disponeras av
länsstyrelsen har inte förekommit på ett flertal år. Däremot har fram till
budgetåret 1958/59 förekommit utbetalningar från anslaget för de ändamål
— ersättning för utflyttnings- och väganläggningskostnad —- vartill
anslaget disponeras av styrelsen. Enligt vad styrelsen inhämtat från överlantmätaren
har ännu inte alla vid skiftena beslutade utflyttningar och
väganläggningar kommit till utförande. Det är dock osäkert om och när
dessa åtgärder kommer att verkställas. Utgifterna för ändamålet torde i
vart fall framdeles bli relativt små. Då några nya åtgärder för vilka kostnader
skall bestridas från anslaget inte kan ifrågakomma, finner sig styrelsen
böra föreslå att anslaget inte längre uppföres för sig å riksstaten. De
ytterligare utgifter, som kan komma att erfordras, kan enligt styrelsen
måhända i stället bestridas från förevarande anslag. Medelsåtgången synes
fortfarande böra beräknas till 5 000 kr.

3. Under denna punkt har sammanförts de ändamål, för vilka anslaget
disponeras av länsstyrelserna. Någon särredovisning av utgifterna för de
skilda ändamålen står inte till buds för budgetåret 1958/59. Antalet ensittarförrättningar
kan dock väntas successivt minska med ty åtföljande
mindre medelsförbrukning för ändamålet. Ersättningarna åt vissa förrättningsmän
enligt lagen om enskilda vägar torde ytterligare komma att
minska under nästa budgetår. Kostnaderna för vissa avstycknings- och
mantalssättningsförrättningar beror, förutom av beslutade indelningsändringar,
av förrättningarnas omfattning och tidpunkten för deras slutförande.
Medelsförbrukningen låter sig därför inte exakt beräknas. På grund
av det sagda och med hänsyn till anslagsbelastningen anser styrelsen anslagsposten
böra upptagas till oförändrat belopp.

4. Belastningen å anslagsposten låter sig inte i förväg beräknas. Enligt
styrelsens mening har dock medelsförbrukningen under budgetåret 1958/59
varit större än vad som normalt kan förväntas. Styrelsen föreslår därför
att anslagsposten beräknas till oförändrat belopp.

Tilläggsavvittring i Västerbottens läns lappmark. Under denna anslagsrubrik
har för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag av 2 000 kr.

Yrkande. Lantmäteristyrelsen (skr. 24/8 1959) hemställer, att anslaget
upptages med oförändrat belopp.

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

105

Motiv. I ett den 26 juli 1957 avgivet betänkande (SOU 1957: 30) med
förslag om fortsatt indragning till kronan av ströängar samt reglering i
övrigt av ströängsförhållandena inom Västerbottens och Norrbottens läns
lappmarker föreslås bl. a. att förevarande anslag ävensom det i det följande
behandlade anslaget Ströängars indragande till kronan inte längre skall
uppföras å riksstaten. Då slutlig ställning inte tagits till förslaget anser
sig styrelsen även detta år böra upptaga såväl förevarande anslag som anslaget
Ströängars indragande till kronan. Arbetet med tilläggsavvittringen
är i stort sett slutfört, men ett visst medelsbehov för utbetalning av odlingsersättningar
m. m. föreligger även under budgetåret 1960/61. Länsstyrelsen
i Västerbottens län har i skrivelse den 20 juli 1959 föreslagit att
anslaget för budgetåret 1960/61 upptages till 2 200 kr. Enligt styrelsens
mening bär dock anslaget upptagas med oförändrat belopp.

Ströängars indragande till kronan. För innevarande budgetår har under
denna anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 3 800 kr.

Yrkande. Lantmäteristijrelsen (skr. 24/8 1959) hemställer, att anslaget
upptages med oförändrat belopp.

Motiv. Under hänvisning till vad som anförts under nästföregående anslag
upptages även detta år förevarande anslag i styrelsens anslagsäskanden.
Arbetet med sådan indragning av ströängar, som kan verkställas enligt
gällande lagstiftning i ämnet, är i stort sett slutfört. Visst medelsbehov
föreligger dock i fråga om odlingsersättningar samt i fråga om kostnader
för ströängsnämnds verksamhet även under budgetåret 1960/61.
Länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län har i skrivelser den 20
juli och den 25 juni 1959 beräknat medelsbehovet för ändamålet till resp.
1 200 kr. och 4 900 kr. Styrelsen anser att anslaget bör upptagas med
oförändrat belopp.

VIII. Rikets allmänna kartverks an slagsskrivelse för
budgetåret 1960/61 m. m.

Rikets allmänna kartverk: Avlöningar. För innevarande budgetår har under
denna anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 5 944 900 kr. I årets statsverksproposition
(IX ht p. 130) har anslaget, såsom tidigare anförts, uppförts
med ett beräknat belopp av 6 161 800 kr.

Yrkande. Rikets allmänna kartverk (skr. 31/8 1959) hemställer, att
anslaget höjes med 233 300 kr. enligt följande uppställning.

1. Löneregleringar ökning

a) 2 tjänster som byrådirektör Ao 26 i st. f. 2 tjänster som förste

statskartografer Ao 24 .................................... + 5 919

b) 1 tjänst som byrådirektör Ae 26 i st. f. Ae 24 ................ + 2 959

c) 2 tjänster som förste kartassistent Ac 15 och 2 Ag 15 uppflyttas

till Ae 17............................................... -b 7 476

106

Kungl. Maj. ts proposition nr 7i år W60

2. Omräkning

a) löneklassförändringar och reglerad befordringsgång........... + 56 491

b) höjning av rörligt tillägg.................................. + 92 824

c) kompensation för höjda folkpensionsavgifter................. + 67 620

+ 233 298

M o t i v. Kartverket erinrar inledningsvis om att verkets organisation
och arbetsuppgifter sedan en längre tid tillbaka är föremål för utredning i
flera olika sammanhang. I den rådande situationen saknas enligt kartverket
förutsättningar för ett slutligt ställningstagande till de många aktuella organisationsfrågorna.
Kartverket understryker emellertid, att trots att viktiga
delar av kartverkets uppgifter befinner sig under utredning vissa för den
löpande verksamheten viktiga frågor måste tagas upp och lösas.

1 a). Organisationen för de fotogrammetriska arbetena vid kartverket har
varit uppdelad i två enheter, fotogrammetriska byrån och beställningsavdelningen.
1953 års fotogrammetriutredning (SOU 1955:26) föreslog, att dessa
båda enheter skulle sammanföras. Förslaget ledde inte till någon omedelbar
åtgärd. Belastningen på båda de fotogrammetriska organisationsenheterna
har varit stor och ökat med varje år. Det har därför varit angeläget att
nå fram till bästa möjliga organisation för att maximalt kunna utnyttja förefintliga
resurser. Statens organisationsnämnd utarbetade i samråd med
kartverket ett förslag till ny organisation för verksamheten efter delvis andra
riktlinjer än de som tidigare varit aktuella. Genom beslut den 30 december
1958 bemyndigade Kungl. Maj :t kartverket att utan hinder av bestämmelserna
i gällande instruktion för kartverket tills vidare under den tid orgarnisationsnämnden
i samråd med lantmäterikommittén utförde organisalionsundersökningar
inom kartverkets fotogrammetriska verksamhet försöksvis
tillämpa en samordnad organisation.

Den nya enheten benämnes fotogrammetriska byrån och är uppdelad i tre
avdelningar, en för planläggning, en för flygfotografering samt en för bearbetningsverksamhet.
Planerings- och flygfotograferingsavdelningarna är
uppdelade i vardera tre detaljer och bearbetningsavdelningen i sju detaljer.
En av högskoletjänstemännen har placerats utanför avdelningsindelningen
för afl direkt biträda överdirektören och byråchefen med särskilda utredningar.

En av huvudprinciperna för den nya organisationen har varit att omfördela
arbetena så att den högskoleutbildade personalen skall kunna utnyttjas
så effektivt som möjligt. Planering och kundkontakt samt i vass mån försöksarbeten
har avskilts från de direkt producerande arbetsuppgifterna. Högskolepersonalen
har i första hand reserverats för de förstnämnda arbetsuppgifterna.
Den mera rutinmässiga arbetsledningen inom produktionen har ansetts
kunna överlåtas åt särskilt kvalificerade kartassistenter. Den nya organisationen
har nu varit i funktion så länge att det enligt kartverket kan bedömas
att den är överlägsen den tidigare organisationen och att den kommer
att bestå i sina huvuddrag. För att den skall fungera optimalt är det en -

Kmujl. Maj:Is proposition nr 74 är HKiO

107

ligt kartverket angeläget att lönegradsplaceringen för vissa nyckeltjänster
anpassas till organisationen.

Chefen för planeringsavdelningen är byrådirektör i Ae 26. Denna tjänst
innehades tidigare av chefen för beställningsavdelningen. För de båda övriga
avdelningscheferna har kartverket däremot endast kunnat disponera
tjänster som förste statskartograf i lönegrad Ao 24. Dessa båda avdelningar
svarar för den direkt producerande verksamheten inom byrån. Flygfotograferingsavdelningen
omfattar under fotograferingsperioderna ca 23 tjänstemän.
Genom det stora kapital, som är bundet i verksamheten, blir avdelningens
betydelse avsevärt större än vad som direkt framgår av personantalet.
Avdelningen har att utföra all den flygfotografering, som erfordras för den
allmänna kartläggningen och för beställare av specialfotograferingar. Bearbetningsavdelningen
omfattar ca 55 befattningshavare, vartill kommer ytterligare
ca tio personer under vintern. Avdelningen utför kopieringar, rektifieringar,
förstorings- och förminskningsarbeten, sammansättningar och stereoarbeten
för de allmänna kartarbetena och för beställningsarbeten.

Enligt kartverkets mening är det nödvändigt att alla tjänsterna för avdelningscheferna
inom fotogrammetriska byrån placeras i lönegrad A 26. Denna
lönegrad är enligt kartverket ett minimum om det skall vara möjligt att
till dessa tjänster rekrytera och behålla personal med kvalifikationer att sköta
den centrala fotogrammetriska verksamheten inom landet.

1 b). Uppflyttningen avser den för chefen för allmänna avdelningen avsedda
byrådirektör stjänsten. Kartverket erinrar om att, då byrådirektörsIjänsten
1955 inrättades, uttalades att lönegradsplaceringen borde bli föremål
för omprövning i samband med ställningstagandet till fotogrammetriulredningens
förslag. Utredningen föreslog i sitt betänkande att tjänsten skulle
uppflyttas till dåvarande lönegrad Ce 33. Kartverket upptog detta förslag
i sina anslagsäskanden 1955 (IX ht 1956 s. 489 p. 9).

Utöver tidigare motivering uttalar kartverket, att i den nya instruktionen
för kartverket organisationen för allmänna avdelningen fastställts. Vidare
har Kungl. Maj:t utfärdat nya kassaföreskrifter för kartverket, med
stöd av vilka kartverket beslutat att utanordning av medel skall beslutas av
chefen för allmänna avdelningen och kamreraren gemensamt. Kartverket
anför, att förslaget under senare år alltmer har ökat i aktualitet. Den totala
koordineringen av kartverkets arbeten har genom den tekniska utvecklingen
blivit så komplicerad och viktig att den kräver större delen av
tiden för chefen för allmänna avdelningen. I och för sig har utvecklingen
nått därhän att en särskild administrativ byrå borde inrättas. I avvaktan
härpå framstår enligt kartverket en provisorisk reglering av byrådirektörstjänsten
som en utomordentligt angelägen åtgärd.

1 c). Den direkta ledningen av de producerande enheterna inom de
fotogrammetriska organisationerna har tidigare ålegat sektionscheferna,
vilka varit förste statskartografer i Ao 24. I den nya organisationen har de
förste kartassistenter, som fungerar som chefer för de- olika arbetsdetaljerna,
övertagit en stor del av sektionschefernas tidigare arbetsuppgifter.

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

Bl. a. har den direkta arbetsledningen helt överförts till detaljcheferna. Del
är angeläget att dessa erhåller en löneställning, som motsvarar det ansvar
de övertagit. I första hand är det nödvändigt att frågan om lönegradsplaceringen
för detaljcheferna inom den stora bearbetningsavdelningen löses. För
cheferna för de sju arbetsdetaljerna har kartverket kunnat disponera tre
tjänster som förste kartassistent i lönegrad Ao 17 och fyra i lönegrad 15.
Av de tre tjänsterna i Ao 17 har två uppflyttats från lönegrad 15 till 17
fr. o. in. den 1 juli 1959. Enligt beskrivning i bilaga A till propositionen
1959: 152 avsåg de uppflyttade tjänsterna förste kartassistenterna, d. v. s.
niträdande arbetsledare, inom dåvarande fotogrammetriska byråns sammansättningsdetalj
och laboratorium. I den nya organisationen har detalj -cheferna fått betydligt större ansvar och mera krävande arbetsuppgifter än
de tidigare biträdande arbetsledarna i det att de under avdelningschefen är
direkt ansvariga för arbetet inom sin detalj. En placering av dessa tjänstemän
i lönegrad 17 är enligt kartverket ett minimum.

2 a)—c), ökningarna är av automatisk karaktär.

Yttrande. Statens lönenämnd, som haft att avgiva utlåtande rörande
förslagen under 1 a) och c), anför, att såvitt nämnden kan finna har genom
sammanslagningen av fotogrammetriska byrån och fotogrammetriska beställningsavdelningen
fördelningen av arbetsuppgifterna på skilda befattningshavare
väsentligt förändrats. Huruvida detta medfört en så kvalificerad
ändring av de med ifrågavarande tjänster förenade arbetsuppgifterna
att en höjning av tjänsterna på grund därav är motiverad kan ej bedömas
på grundval av föreliggande uppgifter. Ej heller framgår i vad mån de arbetsuppgifter,
som numera åvilar övriga befattningshavare, motiverar redan
fastställda lönegradsplaceringar. Nämnden fäster uppmärksamheten
på att löneställningen för tjänsten som chef för fotogrammetriska beställningsavdelningen
bestämts med hänsynstagande till att avdelningen vid sidan
av byråindelningen varit direkt underställd verkets chef.

Rikets allmänna kartverk: Omkostnader. För ifrågavarande ändamål har
för innevarande budgetår under denna anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag
av 698 800 kr. Såsom tidigare anförts har anslaget i årets statsverksproposition
(IX ht p. 131) uppförts med ett beräknat belopp av 713 200 kr.

Yrkande. Rikets allmänna kartverk (skr. 31/8 1959) hemställer, att
anslaget uppräknas med 13 000 kr. på sätt framgår av följande uppställning.

	Utgifter	Anslag	ökning
	1957/58	1958/59	1959/60
1. Sjukvård................	.. 13 681	18 443	12 000	+ 3 000
2. Bränsle, lyse och vatten ...	.. 40 342	51 526	40 000	4- 10 000 + 13 000

Motiv. 1. Det synes kartverket realistiskt att räkna med att posten bör
höjas till 15 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960 1 0

2. Den kraftiga ökningen under det sista budgetåret har orsakats av
höjda taxor för elektrisk ström samt ökade kostnader för uppvärmning
av kartverkets lokaler. Med hänsyn till belastningen synes anslagsposten
böra höjas till 50 000 kr.

Rikets allmänna kartverk: Kartarbeten m. m. Under denna anslagsrubrik
har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag av 1 780 000
kr. Å anslaget förelåg vid utgången av budgetåret 1958/59 en reservation av
106 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 132) har, såsom tidigare
nämnts, anslaget uppförts med ett beräknat belopp av 1 830 000 kr.

Yrkande. Rikets allmänna kartverk (skr. 31/8 1959) hemställer, att
anslaget höjes med 66 000 kr. på sätt framgår av följande beräkning.

	Utgifter		Anslag	ökning
	1957/58	1958/59	1959 60
1.	Fältarbeten........... 922 906	1 072 147	839 500	+ 60 500
2.	Flygfotografering m. m. 449 903	598 361	777 500	+ 5 500
				+ 66 000

Motiv. 1—2. Inledningsvis redogör kartverket för vissa omständigheter,
som särskilt bör beaktas i fråga om anslaget. Kartverket uttalar, att i samband
med arbetet inom den åt statens sakrevision uppdragna utredningen
rörande frågan om lämpligaste formen för handhavanae av det statliga karttrycket
har framkommit att kartverket självt borde kunna framställa kartoriginal
fullt färdiga för kopiering på tryckplåtar. Under det att olika plastark
nu sändes fram och tillbaka mellan kartverket och generalstabens litografiska
anstalt ca 40 gånger för varje nyframställning av ett topografiskt
kartblad skulle då de fyra original, som ingår i kartan, endast behöva överlämnas
en gång. För de arbeten som i första hand är aktuella erfordras att
nuvarande instrumentutruslning kompletteras med viss utrustning för
plastkopiering för ca 15 000 kr. Denna komplettering kan ske inom ramen
för nuvarande kostnader för reproduktionsarbeten. Under det första året
torde för arbetena kunna utnyttjas redan befintlig personal, varefter personalbehoven
bör prövas med ledning av de erfarenheter, som då vinnes.

Kartverket uttalar vidare, att försök beträffande förminskning av lantmäterikartor
med fotografiska metoder i stället för pantografering till arbetsskada
vid kartverket visar, att omkring 60 procent av pantograferingsarbetet
bör kunna ersättas med sådan förminskning. De fotografiska förminskningarna
kommer f. n. att draga något lägre kostnad än de pantograferade.
En övergång i angiven omfattning till fotografiska metoder kommer
att friställa ca fem kartassistenter för annat byråarbete. Med hänsyn
till önskvärdheten att forcera kartarbetena bör enligt kartverkets mening
en övergång ske till de fotografiska metoderna, övergången kommer vid
nuvarande prisläge att draga en materialkostnad av ca 60 000 kr. för år,
varjämte erfordras anskaffning av kamera och övrig laboratorieutrustning
för sammanlagt ca 20 000 kr.

Ilo

Knngl. Maj:ts proposition nr 71 år 1960

Kartverket bedriver vissa försöksarbcten för att i första band bedöma hur
frågan om åjourhållningen av ekonomiska kartan bör lösas samt vilka
typer av ekonomisk och topografisk karta, som kan bli aktuella inom inre
Norrland. Åjourföring av ekonomiska kartan har planerats att utföras för
första gången över Gotlands län i samband med den topografiska kartläggningen
som skall äga ruin av detta län år 1961. Härför bör den ekonomiska
kartans svartbild överföras på plast. Kostnaden har för hela Gotlands län
beräknats till 21 600 kr. Frågan om kartläggning av inre Norrland studeras
vid vissa försöksarbeten i kirunatrakten. Här beräknas ett topografiskt försöksblad
kunna utgivas under nästa budgetår. I samband härmed erfordras
vissa reproduktionsarbeten för en kostnad av 5 000 kr.

Fältrekognoscörerna har försöksvis försetts med kontaktkopior eller förstorade
bilder som hjälp vid rekognosceringen. Ur arbetsekonomisk synpunkt
bör detta material alltid stå till förfogande. Kartverket beräknar
kostnaden till storleksordningen 30 000 kr. per år.

Traktamentshöjningen från den 1 juli 1959 berör ca 600 000 kr. av anslaget.
En höjning med 60 000 kr. erfordras för att kompensera dessa ökade
kostnader. På grund av den allmänna lönehöjningen har viss höjning måst
företagas av lönerna till den handräckningspersonal, som sysselsättes främst
vid geodetiska fältarbeten. Kostnaden härför beräknas till ca 6 000 kr.

Kartverket framhåller, att av det föregående framgår att anledning finnes
för ökade anslagsbehov med 182 000 kr. Kartverket anser sig emellertid
på grund av vidtagna rationaliseringsåtgärder kunna kompensera större delen
av utgiftsstegringarna och hemställer därför om en höjning med enbart
66 000 kr. motsvarande de ökade kostnaderna för traktamenten och
löner åt handräckningspersonal. Därvid förutsätter kartverket, att de övriga
åtgärderna får vidtagas i den omfattning det är möjligt inom tidigare
medelsram.

Rikets allmänna kartverk: Utrustning m. in. För innevarande budgetår
har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag av 300 000
kr. Vid utgången av budgetåret 1958/59 förelåg å anslaget en reservation
av 3 937 kr. Såsom tidigare anförts har anslaget i årets statsverksproposition
(IX ht p. 133) uppförts med ett beräknat belopp av 300 000 kr.

Yrkande. Rikets allmänna kartverk (skr. 31/8 1959) hemställer, att
anslaget uppföres med oförändrat belopp.

M o t i v. Kartverket erinrar om, att det i anslagsäskandena 1956 framlade
förslag om att utrustningsanslaget skulle uppräknas till 1 185 600 kr.
för att möjliggöra i första hand en förnyelse och komplettering av verkets
fotogrammetriska instrumentutrustning i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som föreslagits av 1953 års fotogrammetriutredning. Föredraganden
tillstyrkte, att den föreslagna instrumentanskaffningen genomfördes,
dock borde den fördelas på fyra år. Anslaget har med anledning härav upptagits
till 300 000 kr. för budgetåren 1957/58, 1958/59 och 1959/60. Kartverket
förutsätter, att motsvarande belopp anvisas även för kommande

Kungl. Maj. ts proposition nr / h år 1960

111

budgetår. Kartverket har på grundval av det åberopade principbeslutet i detalj
planerat nödvändig instrumentanskaffning t. o. m. budgetåret 1960/61.
Redan träffade avtal och dispositioner förutsätter att planen kan fullföljas
med oförändrat anslagsbelopp.

Rikets allmänna kartverk: Utbildningskurser för viss personal. Under denna
rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag av
4 000 kr. Å anslaget förelåg vid utgången av budgetåret 1958/59 en reservation
av 3 341 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 134) har, såsom tidigare
nämnts, anslaget uppförts med ett beräknat belopp av 4 000 kr.

Yrkande. Rikets allmänna kartverk (skr. 31/8 1959) hemställer, att
anslaget upptages med oförändrat belopp.

Motiv. Kartverket anför, att reservationen å anslaget förorsakats av
dels att någon ritkurs för militär personal inte anordnats under 1958 och
1959, dels att kostnaderna för genomförda kurser blivit något lägre än beräknat.
Utbildningsverksamheten bör enligt kartverket fortgå under budgetåret
1960/61 i ungefär samma omfattning som tidigare. Någon ritkurs
för militär personal synes ej behöva påbörjas under 1961. Med hänsyn till
reservationen anser kartverket anslaget inte behöva höjas.

IX. Departementschefen

Inledning. Lantmäteriet erhöll sin nuvarande organisation genom beslut
vid 1947 och 1948 års riksdagar. Organisationens arbetsuppgifter, som
främst avser att genom ändringar i fastighetsindelningen skapa för skilda
ändamål lämpliga fastigheter och att genom ombildning förbättra bestående
fastigheter, hör nära samman med de av statsmakterna tillämpade
riktlinjerna för bland annat jordbruks- och bostadspolitiken samt samhällsplaneringen.
Lantmäteriets insatser är ofta av väsentlig betydelse för genomförandet
av dessa riktlinjer. Vid tiden för tillkomsten av lantmäteriets nuvarande
organisation hade de av statsmakterna år 1947 antagna riktlinjerna
för jordbrukets rationalisering och för samhällsplaneringen inte börjat
tillämpas. Ej heller hade de under åren 1946—1948 fattade, för bostadspolitiken
grundläggande besluten ännu helt förts ut i praktiken. Omfattningen
och den närmare inriktningen av en betydande del av lantmäteriets
arbetsuppgifter kunde därför ej klart överblickas vid organisationens tillkomst.
På grund av utvecklingen på nyss berörda områden och då anspråken
på insatser från lantmäteriets sida över huvud ökat under åren efter 1947
bär en betydande arbetsbalans uppkommit i organisationen. Härtill har bidragit
att under senare år bristen på utbildad personal varit kännbar. Den
föreliggajide arbetsbalansen, vars storlek framgår av att vid årsskiftet
1958/59 inneliggande arbete motsvarade ungefär femton månaders syssel -

112

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

sättning för all tillgänglig personal, vållar avsevärda olägenheter ur såväl
enskild som allmän synpunkt. Inte minst är detta fallet beträffande den
angelägna yttre rationaliseringen av jordbruks- och skogsfastigheter, vari
lantmäteriet enligt 1959 års riksdagsbeslut (prop. 148; JoU 30; rskr. 284)
skall medverka i intensifierad omfattning.

Vad beträffar rikets allmänna kartverk var detta föremål för genomgripande
översyn vid 1946 års riksdag. Viss ändring av organisationen
för kartverkets fotogrammetriska verksamhet har därefter företagits från
den 1 juli 1949. Verkets huvudsakliga arbetsuppgifter är att upprätta, utgiva
och revidera de officiella kartorna samt att på beställning framställa
specialkartor och fotogrammetriskt bildmaterial. Utvecklingen under senare
tid på fotogrammetriens område och den till följd härav ökade efterfrågan
på fotogrammetriskt material har medfört vissa svårigheter för kartverket
att kunna tillgodose anmälda behov av sådant material. Vidare har den
grundläggande betydelsen av den ekonomiska kartan för skilda samhälleliga
och enskilda verksamhetsgrenar blivit alltmer framträdande. Den ekonomiska
kartläggningen försiggår nu i stort sett enligt ett av 1937 års riksdag
fattat principbeslut. Angelägenheten av att kartläggningsarbetet påskyndas
inom vissa delar av landet har betonats av 1959 års riksdag.

Anförda omständigheter gör, att jag i likhet med lantmäterikommittén
och övervägande delen av de i anledning av kommittébetänkandet hörda remissinstanserna
anser en viss ändring erforderlig beträffande främst lantmäteriets
men även rikets allmänna kartverks organisation. Vid ställningstagandet
till organisationsfrågorna måste beaktas att såväl innehållet som
omfattningen av de båda ämbetsverkens verksamhet beröres av vissa pågående
utredningar. Jag åsyftar härvid det av 1954 års fastighetsbildningskommitté
bedrivna arbetet med en ny fastighetsbildningslag, som bland annat
berör förfarandet i fastighetsbildningsärenden. Möjlighet att bestämt
fastslå när en ny sådan lagstiftning kan träda i kraft föreligger för närvarande
ej. Även 1958 års jordlagsutredning berör lantmäteriväsendet om
än i mera begränsad omfattning. En utredning, som däremot i större
utsträckning kommer att behandla spörsmål, som inverkar på lantmäteriets
framtida verksamhetsformer, är den av mig i 1960 års statsverksproposition
omnämnda vilken utredning avser en allmän översyn av den statliga
och statsunderstödda organisationen inom hela det område som rör jordbrukets
och skogsbrukets rationalisering samt därmed sammanhängande spörsmål.

Trots angivna utredningsarbeten har jag funnit det vara av sådan vikt
att lantmäieriväsendets och i viss mån även kartverkets verksamhet så snart
som möjligt effektiviseras att jag redan nu anser mig böra framlägga förslag
i ämnet. Vid förslagens utformande har jag eftersträvat, att organisationsändringarna
inte skall hindra ett genomförande av de resultat, vartill
nämnda utredningar kan leda.

Sambandet mellan lantmäteriorganisationen och kartverket. I lantmäterikommitténs
uppdrag har ingått att pröva lämpligheten av en sammanslag -

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

ning av lantmäteriorganisationen och kartverket. Kommittén har på i det
föregående anförda skäl förordat att en sammanföring av de båda verken
inte skall ske. För egen del kan jag ej helt ansluta mig till de synpunkter
kommittén anfört i frågan, men föreslår att ett slutligt ställningstagande till
densamma får anstå till dess den nyss nämnda utredningen berörande rationaliseringsorganen
på jordbrukets och skogsbrukets områden slutförts.
Jag utgår emellertid från, att ett fortlöpande samarbete mellan verken sker
inom arbetsområden, där arbetsuppgifterna griper in i varandra.

Vid prövning av frågan om formerna för samverkan mellan lantmäteriet
och kartverket kan jag beträffande de geodetiska arbetsuppgifterna i huvudsak
biträda lantmäterikommitténs förslag i ämnet. Vid sistnämnda verk bör
sålunda inrättas ett arkiv för material från utförda geodetiska mätningar.
Jag förutsätter, att vederbörande mätningsförrättare skall finna det förenligt
med sina intressen att tillställa arkivet erforderliga uppgifter. Vid sådant
förhållande anser jag realiserandet av kommitténs tanke, att viss uppgiftsskyldighet
till berörda arkiv bör stadgas för alla som sysslar med mätningsarbeten
av större omfattning, kunna anstå i avvaktan på närmare erfarenheter.
Kartverket bör vidare åtaga sig geodetiska beställningsarbeten
inom ramen för tillgängliga resurser.

De fotogrammetriska metoderna har under senare år undergått en mycket
snabb utveckling och användningen av fotogrammetrien är numera av
stor betydelse inte endast för den av lantmäteriet och kartverket bedrivna
verksamheten utan även för andra verksamhetsgrenar inom såväl den statliga
som den enskilda sektorn. Fotogrammetriens betydelse kan antagas komma
att alltmer växa. Det är därför angeläget att efterfrågan på fotogrammetriskt
material kan tillgodoses i skälig utsträckning och att materialet
finnes lätt tillgängligt. Till frågan om åtgärder för att främja tillgången
på sådant material torde jag få återkomma vid behandlingen av kartverkets
organisation. Lantmäterikommittén och kartverket har med instämmande
från bland andra lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen
och skogsstyrelsen föreslagit, att vid länslantmäterikontor skall deponeras
bildmaterial m. m. och att dessa kontor skall fungera såsom beställningscentraler
vid rekvisition av fotogrammetriskt material. Dessa förslag ligger
i linje med ett av riksdagen godkänt uttalande i propositionen 1959: 148, vari
förordades en intimare samverkan mellan lantmäteriet, lantbruksorganisationen
och kartverket när det gäller att nyttiggöra den fotogrammetriska
teknikens möjligheter för strukturrationaliseringen.

Jag finner nyssnämnda organisatoriska förslag vara väl ägnade att underlätta
ett allmännare utnyttjande vid de statliga myndigheterna av fotogrammetriskt
material och att bättre tillgodose även annan efterfrågan på
dylikt material. Ifrågavarande centraler bör komma till stånd i den takt och
i den omfattning resurserna medgiver. Det bör ankomma på lantmäteristyrelsen
och kartverket att efter samråd med övriga berörda myndigheter och
efter hörande jämväl av andra avnämare av fotogrammetriska produkter

S liihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 74

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

närmare organisera verksamheten. Jag utgår från att lantmäteriet, lantbruksorganisationen
m. fl. statliga organ kommer att kunna direkt ta del
av det fotogrammetriska material som deponeras vid länslantmäterikontoren,

Frågan på vad sätt den fotogrammetriska bearbetningsverksamhet med
begagnande av större stereoinstrument, som för närvarande bedrives av
såväl kartverket som lantmäteriet, skall organiseras, har föranlett delade
meningar både inom lantmäterikommittén och bland remissinstanserna. Å
ena sidan har förordats att nuvarande ordning tills vidare bibehålies. Å
andra sidan har föreslagits att instrumenten i fråga skall samlas i en till
kartverket förlagd maskincentral. Vid övervägandet av detta spörsmål har
jag fäst avgörande betydelse vid att användningen av dessa instrument är
och torde komma att i än högre grad bli en viktig faktor vid fullgörandet av
lantmäteriets arbetsuppgifter i fråga om den yttre rationaliseringen av jordbruks-
och skogsfastigheter. Utnyttjandet i rationaliseringsverksamheten av
en metodik, som kräver tillgång till större stereoinstrument, torde nämligen
erfordra ett ingående samarbete och en växelverkan mellan den fotogrammetriska
bearbetningsenheten och personalen på fältet. Därtill kommer,
att åtskilliga tekniska spörsmål ännu återstår olösta i fråga om utnyttjandet
av större stereoinstrument i berörda sammanhang.

Enligt min mening torde förutsättningarna för att ernå bästa möjliga
resultat vid användningen av förenämnda instrument vara störst om en och
samma myndighet ansvarar för såväl arbetet å fältet som i stereoinstrumenten.
Jag har därför kommit till den uppfattningen, att någon ändring nu
inte bör ske i rådande ordning. Frågans framtida lösning torde få bero av
resultaten av översynen av organisationen inom området för jordbrukets och
skogsbrukets rationalisering. Jag vill dock understryka, att ett nära samarbete,
som avser utvecklingsarbete och annat utbyte av erfarenheter i fråga
om stereoinstrument samt utnyttjandet av dylika, bör ske mellan de statliga
organ som disponerar instrument av sådant slag. Bland annat bör instrumenttid,
som blivit ledig genom tillfälliga variationer i arbetsmängden
hos en myndighet, tillvaratagas av annan myndighet. Jag torde i sammanhanget
få erinra om att enligt ett av riksdagen godkänt uttalande i 1959
års statsverksproposition i fråga om medelsanvisning för anskaffande av ett
större stereoinstrument till lantmäteriväsendet detta instrument ej bör användas
enbart i lantmäteriets egen verksamhet utan, efter vederbörligt samråd,
även utnyttjas för lantbruksnämndernas och kartverkets räkning i den
utsträckning dessa myndigheter skäligen kan anses ha behov därav.

Lantmäteriets organisation. Jag torde härefter få övergå till att redogöra
för mina förslag rörande lantmäteriets organisation. Hittillsvarande erfarenheter
visar att tid efter annan behovet av lantmäteriets insatser växlar mellan
de skilda samhällsuppgifter, t. ex. bostadsförsörjningen och jordbrukets
yttre rationalisering, för vilka fastighetsindelningen är av stor betydelse.
Med hänsyn härtill är det av vikt att lantmäteriets verksamhet i viss mån
kan förskjutas såväl i fråga om inriktning som beträffande lokalisering. Den

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 74- år 1960

organisatoriska uppbyggnaden bör vara sådan att den smidigt medger dylika
förskjutningar. Vid utnyttjandet av organisationens rörlighet bör självfallet
beaktas berättigade lokala intressen. Dessa intressen och ej minst angelägenheten
allmänt sett av en intensifiering av den yttre rationaliseringen av
jordbruks- och skogsfastigheter förutsätter emellertid att lantmäteriorganisationens
kapacitet är tillräcklig i förhållande till efterfrågan på dess tjänster.
I annat fall kan besvärande dröjsmål för skilda samhälleliga uppgifter
uppstå och ekonomiska förluster för såväl enskilda som det allmänna uppkomma.
Av den nuvarande rättsliga konstruktionen i fråga om lantmäteriförrättningar
följer att organisationen liksom nu bör omfatta, utöver ett
centralt organ, länsorgan och fristående förrättningsorgan. Angivna synpunkter
och behov kan enligt min mening också väsentligen tillgodoses utan att
grunddragen i lantmäteriets nuvarande organisatoriska uppbyggnad ändras.
De i det följande framlagda förslagen avser fördenskull vissa organisatoriska
jämkningar inom ramen för de tre nuvarande leden i lantmäteriet,
nämligen lantmäteristyrelsen, länslantmäterikontoren och lantmäteriets distriktsorganisation.
De båda sistnämnda utgör lantmäteristaten.

Lantmäteristyrelsens huvuduppgifter bör liksom hittills vara
att omhänderha den centrala ledningen av lantmäteriväsendet samt att öva
tillsyn över fastighetsbildningsverksamheten m. m. En annan viktig uppgift
för styrelsen är att fortlöpande tillse att lantmäteriverksamhetens interna
organisation är fullt rationell liksom även tillämpad arbetsmetodik och dylikt.
Av de undersökningar, som statens organisationsnämnd verkställt i anslutning
till lantmäterikommitténs arbete, framgår att åtskilligt alltjämt torde
kunna vinnas genom förenklingsåtgärder av skilda slag. Lantmäteristyrelsen
har i sin anslagsskrivelse för nästa budgetår redogjort för vissa pågående
arbeten i rationaliseringssyfte. Det torde kunna förutsättas, att dessa arbeten
kommer att fullföljas i rask takt och att de resultat som därav framkommer
ävensom de uppslag i ifrågavarande hänseenden som framförts av lantmäterikommittén
och statens organisationsnämnd snarast möjligt realiseras.

Under lantmäteristyrelsens direkta ledning står lantmäteriets distriktsorganisations
centralkontor, som betjänar de lokala enheterna i avseende
på fotogrammetriska, beräkningstekniska och fastighetstekniska uppgifter
samt därtill biträder styrelsen i dess utvecklingsarbete inom sagda ämnen.
Lantmäterikommittén har föreslagit, att centralkontorets arbetsuppgifter
på det fastighetstekniska området skall inordnas i nuvarande landsbyrån,
och motiverat detta med samhörigheten mellan centralkontorets ifrågavarande
uppgifter och de sagda byrå åvilande uppgifterna. Detta förslag kan
jag tillstyrka. Centralkontorets övriga uppgifter bör däremot kvarligga hos
kontoret, vilket dock hädanefter bör ingå i styrelsen såsom en fristående
avdelning, benämnd inätningstekniska avdelningen. Dennas huvuduppgift
bör vara att biträda de lokala förrättningsorganisationerna och därvid särskilt
specialorganisationerna i fråga om sådana arbetsmoment, där avancerade
fotogrammetriska och heräkningstekniska metoder kommer till an -

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

vändning. Vidare bör på avdelningen utöver kartteknisk och beräkningsteknisk
produktion bedrivas erforderligt utvecklingsarbete inom ifrågavarande
tekniska områden. Såsom chef för mätningstekniska avdelningen bör
fungera en avdelningsdirektör i Bo 1. Samtidigt med inrättandet av denna
befattning bör den byrådirektör stjänst i Ao 26, varmed föreståndarskapet
för centralkontoret nu är förenat, indragas.

I fråga om lantmäteristyrelsens organisation i övrigt finner jag liksom
lantmäterikommittén, att styrelsen alltjämt bör vara organiserad på fyra
byråer, nämligen en administrativ byrå, en landsbygdsbyrå, en stadsbyrå
och en utredningsbyrå. Sektionsindelningen under byråerna bör i huvudsak
bestå såsom hittills, dock med den ändringen att en särskild sektion inrättas
på landsbygdsbyrån för liandhavande av de från centralkontoret överförda
fastighetstelcniska uppgifterna.

I kommittébetänkandet ävensom i vissa däröver avgivna yttranden samt i
lantmäteristyrelsens senaste anslagsskrivelse har framförts förslag till ett
flertal personalförstärkningar vid styrelsen. Vissa av förslagen avser personal
för arbetsuppgifter som för närvarande ankommer på styrelsen och som
enligt min mening i vart fall ej på längre sikt i nämnvärd mån påverkas av
de organisationsändringar vid lantmäteristaten som kommer att behandlas
i ett senare avsnitt. Andra förstärkningsförslag åsyftar däremot ytterligare
arbetskraft för att fortsätta rationaliseringsarbetena inom organisationen.
I anledning härav vill jag erinra om att genom beslut av 1959 års riksdag
tills vidare inrättades en byrådirektörstjänst i Ag 24 på den administrativa
byrån för handhavande i första hand av frågor rörande rationalisering av
ianlmäteriadministrationen för att så effektivt som möjligt utnyttja tillgänglig
personal och utrustning samt rörande förenkling inom ramen för
gällande lagstiftning av det tekniska förrättningsförfarandet. Ett inrättande
av flera nya tjänster för angivna ändamål anser jag mig inte kunna förorda,
men vill i stället föreslå att visst belopp anvisas och vissa möjligheter
till tillfälliga personalomflyttningar medges för att styrelsens behov
av ökad arbetskapacitet i anslutning till omorganisationens genomförande
skall kunna tillgodoses. Till sistnämnda frågor avser jag att återkomma i det
följande.

Länslantmäterikontorens organisation och arbetsuppgifter har
tidigare till stor del präglats av den kontrollerande och fastställande funktion,
som i fastighetsbildningslagstiftningen tillagts överlantmätarna, samt
av deras befattning med fastighetsregistreringen. Under senare år har
emellertid överlantmätarnas samordnande och ledande funktioner inom
lantmäteriverksamheten i länen ävensom deras uppgifter som företrädare
för fastighetsbildningssynpunkterna inom länsförvaltningen alltmer trätt i
förgrunden. Vid sidan härav har en viss förskjutning av länslantmäterikontorens
uppgifter skett såtillvida att en större del därav numera avser biträde
åt förrättningsorganisationerna.

En fortsatt utveckling av länslantmäterikontorens och särskilt överlant -

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

117

mätarnas arbetsuppgifter efter de nyss antydda linjerna är enligt min mening
att förvänta. Ej minst viktigt är att lantmäteriverksamheten mer än hittills
samordnas med de åtgärder som på angränsande områden vidtages av andra
länsorgan såsom länsstyrelse, lantbruksnämnd, hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelse,
länsarkitekt och länsbostadsnämnd. I sammanhanget vill jag
erinra om de uttalanden i fråga om dylik samordning som gjordes och de riktlinjer
i ämnet som fastställdes av 1959 års riksdag vid bestämmandet av
de nya grunderna för rationaliseringsverksamheten inom jordbrukets och
skogsbrukets områden.

Överlantmätarnas ledning av lantmäteriverksamheten i länen bör enligt
min uppfattning främst ta sikte på att främja att effektivast möjliga insatser
i fråga om denna verksamhets skilda grenar kommer till stånd inom ramen
för tillgängliga resurser. Det är angeläget, att överlantmätarna tar initiativ
till sådana planeringsåtgärder, som bör föregå större fastighetsregleringsprojekt,
bland annat i syfte att bedöma graden av nytta samt lämplig turordning
i fråga om skilda dylika projekt och att säkerställa möjligheterna att
på kortast möjliga tid genomföra desamma. I trakter med livlig fastighetsbildningsverksamhet
för bebyggelseändamål är insatser från överlantmätarnas
sida ej sällan påkallade för att förberedande och översiktligt lösa de problem
som regelbundet återkommer vid fastighetsbildning inom sådana trakter.
I anslutning härtill torde böra påminnas om den begränsning av överlantmätarnas
ledande funktioner som föranledes av att samtliga lantmätare
vid verkställande av förrättningsuppgifter varken kan eller får taga direktiv
av någon utöver vad som stadgas i lag och författning.

Länslantmäterikontorens förut nämnda serviceverksamhet till förmån för
förrättningsorganisationerna i länen avser främst de för dessa organisationers
verksamhet erforderliga rutinmässiga utredningarna i kontorens arkiv.
Det har befunnits ur flera synpunkter rationellt, att förrättningslantmätarna
och annan utanför residensstaden stationerad personal i distriktsorganisationen
så långt möjligt befrias från att företaga särskilda resor endast i syfte
att verkställa arkivutredningar. Härigenom kan arbetskapaciteten i motsvarande
mån nyttiggöras för förrättningsverksamhet in. in. inom distriktsorganisationen
samtidigt som vissa kostnadsbesparingar kan anses uppkomma.
Liksom 1956 års jordbruksutskott (JoU 1 p. 190; rskr. 9) samt lantmäterikommittén
anser jag därför angeläget, att en fortsatt utbyggnad av
arkivserx icen vid länskontoren sker. Med hänsyn härtill vill jag förorda, att
utöver de av riksdagen under de tre senaste budgetåren medgivna åtta befattningarna
såsom kansliskrivare i Ae 10 med uteslutande arkivserviceuppgifter
ytterligare åtta dylika tjänster inrättas den 1 juli 1960. Vad gäller
länskontorens kartkopieringsverksamliet ävensom den i det föregående förordade
servicen beträffande fotogrammetriskt material bör dessa uppgifter
handhas och utbyggas inom ramen för tillgängliga resurser.

Arbetsfördelningen mellan länslantmäterikontoren och distriktsorganisationen
bör beträffande ifrågakommande verksamhetsuppgifter anpassas efter

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 dr 1960

vad som ur arbetsorganisatorisk synpunkt och med hänsyn till befintliga
resurser är lämpligast. För den planläggningsverksamhet, som överlantmätarna
bör bedriva beträffande bland annat större fastighetsregleringar, kan
sålunda antingen i enlighet med 1959 års riksdagsbeslut rörande riktlinjerna
för jordbrukets yttre rationalisering utnyttjas specialorganisationer
som sorterar direkt under överlantmätarna eller personal vid länskontoren.
Det torde vidare inte sällan visa sig lämpligt att vissa utredningsuppgifter
och liknande uppdrag, som nu formellt ingår i distriktsorganisationens
åligganden, helt eller delvis utföres av länslantmäterikontoren. Det bör ankomma
på lantmäteristyrelsen att meddela erforderliga föreskrifter i syfte
att ernå en fullt rationell arbetsfördelning.

I personalförteckningen för lantmäteristaten är för närvarande upptagna
särskilda underrubriker beträffande länskontoren respektive distriktsorganisationen.
De under den första rubriken upptagna tjänsterna som biträdande
överlantmätare och lantmätare i Ao 23 fördelas efter föreskrift av
Kungl. Maj:t tills vidare å vissa länskontor. I överensstämmelse med vad jag
i det föregående förordat angående arbetsfördelningen mellan länskontor och
distriktsorganisation samt önskvärdheten av att på bästa sätt utnyttja förefintliga
personalresurser inom hela lantmäteristaten bör sagda uppdelning
av personalförteckningen inte längre upprätthållas. Lantmäteristyrelsen bör
äga befogenhet att utom i fråga om överlantmätare och biträdande överlantmätare
bestämma personaluppsättningen å de skilda länskontoren.

Lantmäterikommitténs förslag att utöka antalet biträdande överlantmätare
kan jag, av principiella organisatoriska skäl, inte tillstyrka. Däremot vill
jag föreslå, att från och med den 1 januari 1961 nu befintliga tio tjänster
som biträdande överlantmätare, placerade i Ao 25 skall kvarbliva och
uppflyttas till Ao 26 samt att från ingången av nästa budgetår nuvarande
elva tjänster som lantmätare i Ao 23 vid länskontoren ersättes med
samma antal lantmätartjänster i Ao 24 i lantmäteristaten. Under erinran
om vad jag nyss anfört beträffande personaldispositionen i lantmäteristaten
anser jag mig inte böra ingå på lantmäterikommitténs övriga förslag i
fråga om personalen på länskontoren.

I detta sammanhang vill jag nämna, att statens organisationsnämnd med
skrivelse den 27 januari 1960, vartill fogats yttrande av lantmäteristyrelsen,
överlämnat redogörelse för av nämnden utförda organisationsundersökningar
vid länskontoren. Undersökningarna berör i huvudsak biträdespersonalens
arbete. Enligt redogörelsen kan, därest vissa administrativa förenklingar
samt författningsändringar genomföres, de av lantmäterikommittén
föreslagna förstärkningarna av biträdespersonalen på länskontoren
till stor del tillgodoses genom frigjord arbetskraft. Enligt vad jag erfarit
prövas för närvarande sagda rationaliseringsfrågor av lantmäteristyrelsen i
anslutning till av styrelsen bedrivna rationaliseringsundersökningar. Det kan
förutsättas att resultaten av dessa undersökningar successivt kommer att
förverkligas.

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Såsom jag förut antytt föreligger inom lantmäteriets distiiklsorganisation
sedan en följd av år en besvärande arbetsbalans. Vid årsskiftet
1958/59 fanns sålunda över 30 000 förrättningar och nära 4 000 uppdrag,
vilka inte var avslutade. Till jämförelse må nämnas att under år 1958
avslutades cirka 25 600 förrättningar och cirka 17 000 uppdrag. Annorlunda
uttryckt uppgick arbetsbalansen till cirka femton månaders arbete för all
tillgänglig personal i distriktsorganisationen. I sammanhanget bör emellertid
uppmärksammas, att en viss arbetsbalans inom distriktsorganisationen är
önskvärd sett ur arbetsorganisatoriska synpunkter. Således måste en arbetsutjämning
mellan olika årstider eftersträvas med hänsyn till att fältarbetssäsongen
är begränsad i viss utsträckning. Vidare är det behövligt med en
viss ansamling av arbetsuppgifter för att en rationell planläggning av förrättningsresorna
skall kunna ske. Statens organisationsnämnd hävdar, att en
arbetsbalans på mellan nio och tolv arbetsmånader är den lämpligaste för
lantmäteriets del. Lantmäterikommittén däremot har ansett, att en sänkning
av den totala arbetsbalansen till nio månader för all personal är motiverad.

En arbetsbalans inom lantmäteriet av nuvarande storlek är enligt min mening
ej godtagbar. De kännbara konsekvenserna därav har jag erinrat om i
det föregående. Ifrågavarande olägenheter har för övrigt under senare år
påtalats i skilda sammanhang. Ej minst har detta skett i samband med remissbehandlingen
av lantmäterikommitténs betänkande. Uppmärksammas
må även, att ökade anspråk kommer att ställas på arbetsinsatser från
lantmäteriets sida, bland annat till följd av den eftersträvansvärda ökningen
av verksamheten med jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering.
I syfte att i första hand motverka en fortsatt stegring av arbetsbalansen
och i andra hand att fortskridande nedbringa denna balans bör i enlighet
med vad lantmäterikommittén uttalat vissa ändringar i fråga om organisationsindelning
samt arbetsfördelning mellan olika personalkategorier
vidtagas ävensom vissa begränsningar i arbetsuppgifterna.

Vad först angår möjligheterna till begränsning av lantmäteriets arbetsuppgifter
har såväl i kommittébetänkandet som i lantmäteristyrelsens anslagsskrivelse
för budgetåret 1960/61 redovisats vissa överväganden angående
dylika möjligheter avseende verksamhet i städer och vissa samhällen. Enligt
lantmäteriinstruktionen erfordras överlantmätarens medgivande för att lantmäteriet
skall kunna åtaga sig de i stad vanligen förekommande förrättningarna
och uppdragen. Däremot föreligger obligatorisk skyldighet för detsamma
att ombesörja motsvarande verksamhet i köpingar samt andra samhällen
och orter inom tillämpningsområdet för lagen om fastighetsbildning i
stad. För närvarande omhänderhar lantmäteriets distriktsorganisation fastighetsbildningen
inom ett mindre antal städer, större delen av köpingarna
samt i flertalet av de övriga samhällen och områden som nyss åsyftats.
Lantmäteriets arbetsinsats motsvarar på flertalet håll mindre än en lantmätare
och en mätningstekniker. Vid bedömande av förevarande spörs -

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

mål måste beaktas att övervägande antalet berörda tätorter inte torde ge tillräckligt
stort verksamhetsunderlag för att en egen mätningsorganisation
skall kunna rationellt sysselsättas där. Jag anser mig därför i huvudsaklig
överensstämmelse med de av kommittén och lantmäteristyrelsen framförda
uppfattningarna böra förorda, att nuvarande regler i ämnet bibehålies oförändrade
i avvaktan på de ändrade förutsättningar, som kan uppkomma såsom
resultat av fastighetsbildningskommitténs överväganden. I de fall möjligheter
kan anses föreligga för en minskning av lantmäteriets engagemang
utan att vederbörande kommuners intressen drabbas därav, bör emellertid
lantmäteristyrelsen i samråd med berörda kommuner vidtaga de åtgärder
som kan befinnas motiverade.

I anslutning härtill torde böra beröras kommitténs uttalanden om att distriktsorganisationens
arbetsuppgifter bör innefatta dels en kategori uppgifter,
som det direkt skall åligga lantmäteriet att utföra, dels ett antal andra
typer av ärenden, för vilka organisationen må anlitas blott om av kommittén
antydda särskilda skäl föreligger och arbetsförhållandena så medger. Att
en dylik ärendeuppdelning fortsättningsvis sker kan jag biträda. Beträffande
frågan om vilka slag av ärenden, som skall tillhöra den ena och den
andra kategorien, har kommittén föreslagit bland annat att en del uppdrag
att upprätta planer enligt byggnadslagen skall överföras till de direkta
tjänsteåliggandena. Enligt min åsikt är det emellertid i vart fall under den
närmaste framtiden inte möjligt för lantmäteriet att mäkta med den ytterligare
arbetsbelastning som skulle följa av ett beslut om åliggande för organisationen
att fullgöra sagda uppdrag. I övrigt torde det få ankomma på
Kungl. Maj :t att bestämma uppdelningen mellan förenämnda två slag av
ärendetyper ävensom utfärda föreskrifter med närmare angivande av distriktsorganisationens
tjänsteåligganden. Bland dessa bör liksom för närvarande
ingå skyldighet för de olika förrättningsenheternas chefer att ta initiativ
i syfte att främja en ändamålsenlig fastighetsindelning såväl på
landsbygd som i tätorter.

I lantmäteriets förrättningsorganisation ingår för närvarande dels 148
lantmäteridistrikt, dels 28 förfogandelantmätarorganisationer varav större
delen nu är anlitade såsom specialorganisationer för fastighetsregleringar i
huvudsak av typen yttre rationalisering av jordbruks- och skogsfastigheter
dels ock ett antal organisationer för genomförande av större laga skiften.
Av dessa sistnämnda organisationsenheter är åtta verksamma inom Kopparbergs
län samt en inom vardera Kalmar och Norrbottens län. Distriktsindelningen
har — bortsett från smärre jämkningar bland annat vid kommunindelningsreformen
år 1952 — varit oförändrad alltsedan fastläggandet år
1948. Antalet övriga förrättningsenheter har däremot växlat från tid till annan
allt efter förändringar i de lokala arbetsuppgifternas omfattning och
karaktär. Förfogandelantmätarorganisationer för allmänna förrättningsuppgifter
har inte varit på längre sikt bundna till visst område utan utgjort
rörliga enheter, som under den gångna perioden disponerats i syfte att

121

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

motverka uppkommande ojämnheter i arbetsbelastningen inom den fasta
distriktsorganisationen. De under främst senaste året tillskapade specialorganisationerna
med förenämnda slag av rationaliseringsuppgifter — för närvarande
finnes 16 sådana organisationer — har däremot sin verksamhet på
ett mera beslående sätt förlagd till visst län eller visst mindre område.

Lantmäteridistrikten, vars kanslier är förlagda till 111 stationeringsorter,
avsågs vid inrättandet skola ge stadigvarande arbetsunderlag för sex befattningshavare,
varav två lantmätare, två mätningstekniker samt två kontorsbiträden.
Utvecklingen har emellertid lett till att i åtskilliga distrikt personaluppsättningen
utvisar stora skiljaktigheter i förhållande till den norm
som nyss nämnts. För närvarande finnes några distrikt, vars personalstyrka
endast omfattar en befattningshavare av var och en av de tre personalkategorierna.
Å andra sidan förekommer distrikt, där tre eller flera befattningshavare
av varje kategori tjänstgör. Förfogandelantmätarorganisationerna
omfattar i allmänhet endast en befattningshavare av varje personalgrupp.

Övervägande skäl talar för att landet alltjämt bör vara indelat i ett relativt
stort antal lantmäteridistrikt. Utan en dylik distriktsindelning skulle
svårigheter uppkomma att upprätthålla en erforderlig kontakt mellan förrättningspersonalen
samt enskilda, organisationer och kommuner i olika bygder
och län sdelar. Vidare skulle förrättningsper sonalens kännedom om de
lokala förhållanden, som är av betydelse för fastighetsbildningen, försvagas.
Slutligen skulle dryga resekostnader och andra utgifter samt tidsspillan
uppkomma, därest personalen skulle sammanföras till ett fåtal stationeringsorter
och därifrån behöva företaga långa och tidskrävande resor till
förrättningsställena.

I överensstämmelse med vad 1959 års riksdag uttalade vid besluten om
bland annat nya riktlinjer för jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering
bör jämte lantmäteridistrikten inom de skilda länen finnas specialorganisationer
främst med uppgift att handlägga förrättningsfrågor som berör
dylik rationalisering. Däremot bör, på skäl som jag avser att närmare återkomma
till i det följande, rörliga förfogandelantinätarenheter för tillfällig
förstärkning av distrikt ej längre finnas inom lantmäteriorganisationen.

Lantmäterikommittén har efter undersökningar som utförts av kommittén
och statens organisationsnämnd funnit, att större organisationsenheter
än de nuvarande bör eftersträvas, detta bland annat med hänsyn till den
förut påpekade angelägenheten av att effektivare kunna utnyttja de skilda
personalkategoriernas kvalifikationer, att ernå en rationellare arbetsfördelning
samt att möjliggöra en fortlöpande anpassning inom de skilda områdena
av personalstyrkan efter förändringar i fråga om arbetsuppgifterna.
Till sagda synpunkter har de flesta remissinstanserna i princip anslutit sig.
För egen del har jag kommit till den uppfattningen alt en begränsning av
antalet förrättningsenheter är nödvändig för att möjligheter skall skapas för
att komma till rätta med det alltmer besvärande arbetsläget inom lantmäte -

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

riet. Såsom jag kommer att vidare utveckla i det följande föreligger ej möjligheter
för närvarande att motverka arbetsbalansens stegring genom att
insätta ytterligare lantmäteriteknisk arbetskraft.

Vad gäller det lämpligaste antalet distrikt inom lantmäteriorganisationen
har lantmäterikommittén framlagt förslag om en minskning av distriktsantalet
till 110. Kommittén har därvid förklarat sig ha beaktat sådana begränsande
faktorer i strävandena att öka distriktens storlek som är att hänföra
till förlängda reseavstånd, allmänhetens krav på god service samt den
kommunala anknytningen. Under kommittébetänkandets remissbehandling
har framförts farhågor för att den föreslagna minskningen av antalet distrikt
skulle kännbart försvåra allmänhetens och kommunernas kontakter
med organisationen. Vidare har gjorts gällande, att minskningen skulle
verka hämmande på möjligheterna till en god service från lantmäteriets
sida. Förvisso är de anförda aspekterna värda all uppmärksamhet, men
mot ifrågavarande intressen måste ställas de ej oväsentliga vinster, sett
även ur allmänhetens och kommunernas synvinkel som kan uppnås om
lantmäteriorganisationen inte arbetar med ur organisationsteknisk synpunkt
alltför små enheter. Distriktens möjligheter att betjäna nyssnämnda uppdragsgivare
i fråga om bland annat bebyggelseärenden förbättras för övrigt
genom förekomsten av specialorganisationer för vissa fastighetsregleringsuppgifter,
som dessa organisationer övertager från distrikten. För att tillgodose
förenämnda vid remissbehandlingen betonade intressen bör lantmäteristyrelsen
tillse att den instruktionsvis givna möjligheten att utom
stationeringsorten anordna mottagning å vissa tider för allmänheten
utnyttjas i all den utsträckning som kan befinnas rimlig. Uppmärksammas
må att från vissa remissinstansers sida påpekats att de rent arbetsorganisatoriska
synpunkterna kan tala för ett färre antal lantmäteridistrikt
än 110. Bland annat har statens organisationsnämnd, vilken såsom
tidigare nämnts utfört vissa organisationsundersökningar beträffande lantmäteridistriktens
verksamhet, framfört åsikter i denna riktning. Kommittén
har för övrigt under ett stadium av utredningen arbetat med ett alternativ
med ett avsevärt mindre antal geografiska verksamhetsområden.

Vid sammanvägning av de skäl, som uttalats för respektive emot större eller
mindre begränsningar i antalet lantmäteridistrikt, har jag kommit till den
uppfattningen att sagda antal bör bestämmas till högst 110. Vid min prövning
av ärendet har jag dock funnit den rationaliseringseffekt, som kan uppnås
vid en koncentration av arbetskraften, så betydande att jag ej vill förorda
att antalet distrikt på längre sikt fastlägges vid nyssnämnda talet
110. Det bör i stället enligt min mening ankomma på lantmäteristyrelsen att
fortlöpande iakttaga de förutsättningar som uppkommer till ändamålsenliga
omföringar av lantmäteridistrikt och personalresurser i ytterligare någon
mån.

En ny indelning av landet i lantmäteridistrikt bör fastställas per den 1
januari 1961. Jag avser att i direkt anslutning till förevarande ärende före -

123

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

slå Kungl. Maj :t att uppdraga åt lantmäteristyrelsen, att under beaktande av
förut anförda allmänna synpunkter liksom bland annat de åsikter i fråga
om den närmare utformningen av distriktsindelningen, som framkommit i
samband med remissbehandlingen, inkomma med förslag till sådan indelning.
I samband med att Kungl. Maj :t meddelar beslut i anledning av sagda
förslag bör Kungl. Maj :t även bestämma å vilka orter distriktskanslierna
skall vara stationerade. Därefter bör dock rätten att besluta om stationeringsorter
tillkomma lantmäteristyrelsen, som i ärendena bör höra länsstyrelsen
och berörda kommuner.

Med hänsyn till bland annat att svårigheter att lösa lokalfrågor kan uppkomma
vid omorganisationen torde dennas genomförande i vissa delar
komma att fordra viss tid. Lantmäteristyrelsen bör därför äga befogenhet att
föreskriva, att genomförandet av indelningsändringar i förekommande fall
skall kunna få anstå i avvaktan på att svårigheter av angivet slag undanröjts.
Där särskilda omständigheter föreligger bör styrelsen även kunna förordna,
att personalen inom ett distrikt som skall avvecklas helt eller delvis skall
kvarstanna å nuvarande stationeringsort, ehuru sorterande under den nybildade
distriktsenheten.

De vid sidan av lantmäteridistrikten fungerande specialorganisationerna
bör i enlighet med uttalanden av 1959 års riksdag sortera direkt under överlantmätarna.
Specialorganisationernas huvudsakliga uppgifter är att verkställa
sådana av enskilda och lantbruksnämnder aktualiserade lantmäteriförrättningar
med anknytning till den yttre rationaliseringen, som ej utan
nämnvärd väntetid kan utföras av lantmäteripersonal inom vederbörande
distrikt, ävensom att medverka i lantbruksnämndernas planläggning rörande
mera omfattande rationaliseringsåtgärder samt rörande disponeringen av
nämndernas rationaliseringsreserver. Jämlikt nyssnämnda riksdagsbeslut
åvilar det cheferna för dessa specialorganisationer att vara föredragande
inom vederbörande lantbruksnämnd i ärenden, som i större utsträckning
inrymmer lantmäteritekniska spörsmål eller som har särskild anknytning
till av lantmäterimyndighet organiserade större fastighetsregleringar.

I betraktande av det synnerligen betydande behovet av fastighetsregleringar
avseende omarrondering och storleksrationalisering på såväl skogsbrukets
som jordbrukets område får det anses vara angeläget, att dylika specialorganisationer
inrättas till det antal som tillgången på för uppgifterna
lämplig personal medger. Åtminstone en specialorganisation av detta slag
bör finnas i varje län utom i de län där omfattningen av ifrågavarande typ
av arbetsuppgifter är minst. I vissa län erfordras det uppenbarligen att
flera specialorganisationer arbetar samtidigt. Inom andra län torde berörda
göromål få handhavas uteslutande av distriktsenheterna.

I fråga om skiftesverksamheten i Kopparbergs län, för vilken jämlikt beslut
av 1950 års riksdag organiserats fem särskilda skiftesorganisationer,
har lantmäterikommittén föreslagit, att samma regler skall gälla som för
fastighetsregleringsverksamheten i landet i övrigt. Jag biträder detta förslag,

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

vilket innebär att ifrågavarande skiftesorganisationer skall ha karaktär av
specialorganisationer i förenämnda bemärkelse och kunna omdisponeras i
likhet med andra dylika organisationer.

I kommittébetänkandet har föreslagits, att specialorganisationer skall
kunna inrättas även för andra uppgifter än fastighetsregleringar huvudsakligen
i anslutning till yttre rationalisering. För min del vill jag förorda
stor återhållsamhet härvidlag, men kan biträda tanken på att specialorganisationer
skall kunna syssla så gott som enbart med fastighetsregleringsuppgifter
i anslutning till större vägbyggnadsföretag, exempelvis berörande
projektering och utbyggnad av motorvägar. Sistnämnda slag av
uppgifter berör ofta flera lantmäteridistrikt och ställer särskilda krav på
samordning av lantmäteriets arbete med andra myndigheters åtgärder. Undantagsvis
bör specialorganisationer härutöver kunna finnas för koncentrerade
insatser för lösande av uppgifter hänförliga till bebyggelseproblem i
bland annat storstädernas närhet.

Något fastläggande av ett givet antal specialorganisationer bör enligt min
mening inte ske. Jag har vid mina överväganden utgått från att antalet dock
ej under de närmaste åren kommer att överstiga 35. Inrättande och omdisposition
av specialorganisalioner torde få ankomma på lantmäteristyrelsen,
som samtidigt bör besluta om stationeringsorter, verksamhetsområden och
arbetsuppgifter för berörda organisationer.

Såsom förut nämnts bör några rörliga förfogandelantmätarenheter med
ärenden hänförliga till allmän lantmäteriverksamhet ej längre finnas för
avlastning av de ordinarie lantmäteridistrikten. Ett bibehållande av sådana
enheter skulle innebära en irrationell splittring av arbetskraftsresurserna.
Genom vidgningen i allmänhet av lantmäteridistrikten och en bestående eller
tillfällig förstärkning av distriktens personal skapas för övrigt större
möjligheter att möta tillfälligt uppkommande toppar i arbetsbelastningen.

Den vid sidan om förenämnda organisationsändringar viktigaste faktorn
för att åstadkomma ett effektivare utnyttjande av lantmäteriets arbetskapacitet
är att genomföra en rationellare arbetsfördelning mellan befattningshavare
av olika slag inom organisationen. Kommittén har härutinnan bland
annat föreslagit delegering av en rad arbetsuppgifter från lantmätare till
mätningstekniker och kontorspersonal samt från mätningstekniker till kontorspersonal.
Fördelarna ur arbetsorganisatorisk synpunkt av dylik delegering
framstår såsom uppenbara och jag vill för min del understryka vikten
av att möjligheterna till ett överförande av arbetsuppgifter från den mera
kvalificerade personalen till annan personal utnyttjas. Lantmäteristyrelsen
bör härjämte beakta att effektiviteten vid de skilda arbetsenheterna självfallet
är i hög grad beroende av arbetsledningens kapacitet.

En annan åtgärd som bör vidtagas för att bättre utnyttja förefintliga personalresurser
är att i de fall två eller flera organisationsenheter i lantmäteristaten
länslantmäterikontor, lantmäteridistrikt eller specialorganisationer
— är stationerade på samma ort och därest ej särskilda skäl talar där -

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

emot i det enskilda fallet gemensamma lokaler successivt anskaffas samt
att kontorens personal och tekniska materiel utnyttjas gemensamt. Därvid
bör beaktas de olika organisationsenheternas formellt självständiga ställning.
Lantmäteristyrelsen torde få föranstalta om sådana föreskrifter som
erfordras för att angivna kontorsmässiga samorganisation skall fungera ändamålsenligt.

I överensstämmelse med vad förut anförts angående angelägenheten av
att lantmäteriorganisationen inte fastlägges i alltför bundna former utan
i viss mån kan anpassas efter förändringar i fråga om arbetsuppgifternas
omfattning och karaktär, bör cheferna för lantmäteridistrikten i fortsättningen
förordnas av Kungl. Maj :t att vara distriktslantmätare i lantmäteristaten
med tjänstgöringsplacering tills vidare i visst distrikt. Däremot bör
cheferna för specialorganisationerna tjänstgöringsplaceras av lantmäteristyrelsen,
som såsom förut nämnts bör äga besluta om inrättande och omflyttning
av dylika organisationer. Även tjänstgöringsplacering av all annan
personal inom distriktsorganisationen bör liksom nu helt ankomma på lantmäteristyrelsen.
Jag anser mig sålunda inte böra biträda de förslag som
framförts angående inrättande av till viss ort bundna tjänster för ifrågavarande
personal.

Distriktslantmätartjänsterna torde placeras i Ao 26. I enlighet härmed
bör 110 distriktslantmätar tjänster i Ao 25 i anslutning till den nya distriktsindelningens
fastställande per den 1 januari 1961 utbytas mot tjänster i
förenämnda lönegrad. Såsom chefstjänster för de mest krävande specialorganisationerna
bör utnyttjas de nu till skiftesorganisationerna i Kopparbergs
län knutna fem distriktslantmätar tjänsterna i Ae 25, vilka, likaledes
den 1 januari 1961, bör utbytas mot samma antal lantmätartjänster
i Ae 26.

Efter de nu föreslagna lönegradsändringarna återstår 38 distriktslantmätartjänster
i Ao 25. Dessa tjänster bör föras på övergångsstat, varvid
dock samtidigt motsvarande antal lantmätartjänster i Ae 25 bör uppföras
på personalförteckningen. Sistberörda tjänster får dock inte besättas annat
än allt eftersom distriktslantmätartjänsterna på övergångsstat blir lediga
eller ej uppehälles. Lantmätartjänsterna i Ae 25 bör utnyttjas såsom chefstjänster
för specialorganisationer ävensom för tillgodoseende av behovet
av särskilt kvalificerade lantmätare närmast under distriktslantmätarna
å de mest arbetstyngda distrikten. — Såsom framgår av de nyss framlagda
förslagen bör någon reducering av det antal befattningar som nu benämnes
distriktslantmätartjänster inte ske.

Utöver de nyss förordade förändringarna beträffande lönegradsplaceringen
av vissa lantmätartjänster vill jag framlägga förslag om att per den 1
juli 1960 20 lantmätartjänster i reglerad befordringsgång utbytes mot tjänster
i Ae 23. Vidare bör 30 förste mätningsteknikertjänster i Ae 15 utbytas
mot enbart för specialorganisationerna avsedda förste mätningsteknikertjänster
i Ae 17 samt 30 mätningsteknikertjänster i Ae 13 och 20 dyiika
tjänster i Ae 11 utbytas mot förste mätningsteknikertjänster i Ae 15. Även

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 7i år 1960

de lönegradsförändringar, som berör tjänster för mätningstekniker, bör
gälla från och med den 1 juli 1960.

Under en följd av år har en besvärande brist på såväl mätningstekniker
som lantmätare förelegat inom lantmäteristaten. Den 1 januari 1960 uppgick
bristen till omkring 20 lantmätare och cirka 35 mätningstekniker. Samtidigt
var ett ej ringa antal biträdestjänster vakanta, men detta förhållande
kompenserades delvis genom att tillfällig personal, dock ej särskilt utbildad
sådan, anställts vid kontoren. Det synes ej möjligt att under de närmaste
åren helt fylla vakanserna å lantmätartjänsterna. Denna brist motväges
emellertid till viss del av den effekt som så småningom framkommer
genom de förordade delegeringsåtgärderna.

Allvarligare är enligt min mening bristen på mätningstekniker. Ehuru en
avsevärd utbyggnad av utbildningskapaciteten för denna personalkategori
skett under de senaste två åren, torde ännu minst tre år förflyta innan
samtliga nu befintliga teknikertjänster är besatta. Att i detta läge föreslå
inrättande av ytterligare tekniker tjänster är således ändamålslöst.

Rekryteringsläget i fråga om särskilt utbildad biträdespersonal för kontorsarbete
inom lantmäteriet är ljusare än vad fallet är beträffande mätningstekniker-
och lantmätarkategorierna. Den innevarande budgetår vidtagna
dubbleringen av lantmäteristyrelsens utbildningskurser för kontorsbiträdespersonal
kommer nämligen, därest densamma såsom jag avser
att föreslå i det följande fortsättes, att betydligt förbättra tillgången på
sådan personal. Lantmäterikommittén har mot bakgrunden bland annat
av nuvarande arbetsläge inom lantmäteriorganisationen samt förslagen om
delegering av arbetsuppgifter förordat en betydande ökning av nu ifrågavarande
biträdespersonal. För min del bedömer jag det mest angeläget att
dispositioner vidtages för att i organisationen kunna behålla nuvarande kader
av extraanställd biträdespersonal. Vissa förslag härutinnan avser jag
att framlägga i det följande i samband med behandlingen av lantmäteristatens
avlöningsanslag. Härutöver bör dock vid sidan av de åtta nya arkivservicetjänsterna
fem extraordinarie biträdestjänster i den för vissa kartritningsbiträden
avsedda befordringsgången nyinrättas inom lantmäteristaten.
Vid nästa budgetårsskifte bör därjämte tio tjänster i denna befordringsgång
utbytas mot samma antal kontoristtjänster i Ae 9.

I samband med viss omorganisation av lantbruksorganisationen kan förväntas
att ett antal tekniker, nu tillhörande lantbruksingenjörsavdelningarna,
kan inplaceras i lantmäteriväsendet. Hinder härför bör ej möta på
grund av de för mätningsteknikertjänster i lantmäteriinstruktionen upptagna
kompetensbestämmelserna. Ej heller bör föreligga hinder för lantmäteristyrelsen
att i begränsad utsträckning besätta vakanta befattningar
som mätningstekniker med annan specialutbildad personal med i huvudsak
motsvarande kvalifikationer.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga övergångsbestämmelser,
innefattande jämväl vissa föreskrifter beträffande flytt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 7960

127

ningsersättningar i enskilda fall, i anledning av den nu föreslagna omorganisationen
av lantmäteriväsendet.

Rikets allmänna kartverks arbetsuppgifter och organisation. Till att börja
med torde jag få beröra vissa spörsmål angående utarbetandet av ekonomisk
karta för Kopparbergs län. Jag vill erinra om ett av mig i propositionen
1959: 148 gjort, av riksdagen därefter biträtt uttalande om behovet av
att snabbare upprätta ekonomiska kartor i de delar av landet, bland annat
just i fråga om Kopparbergs län samt det inre av Norrland, där bristen
på lämpliga kartor är kännbar. Utarbetandet av dylika kartor är ett
medel att påskynda och förenkla genomförandet av en mångfald fastighetsregleringar,
främst i fråga om skogliga arronderingar. Från kartverkets sida
har nu föreslagits åtgärder i anledning av en på grundval av mitt förenäinnda
uttalande av verket utförd utredning. Ämbetsverket uttalar i sin skrivelse,
att det mest trängande behovet av ekonomisk kartläggning föreligger
i fråga om de ur rationaliseringssynpunkt viktigaste delarna av Kopparbergs
län. Till denna uppfattning har lantmäteristyrelsen, lantbrulcsstyrelsen
och skogsstyrelsen anslutit sig vid samråd i samband med kartverkets
utredningsarbete.

Det av kartverket framförda förslaget innebär, att den ekonomiska kartan
över Kopparbergs län skall upprättas under åren 1962—1972 vid sidan
av de arbeten, som återstår för att fullfölja den ekonomiska kartläggningen
i landet i den utsträckning varom principbeslut fattades vid 1937 års riksdag.
Enligt detta beslut skall fullständig ekonomisk karta endast utarbetas
för en mindre del av berörda län. Kartverkets ursprungliga planer har varit
att påbörja ifrågavarande arbete omkring år 1964. För genomförande
av kartverkets nu framlagda förslag skulle erfordras en betydande förstärkning
av verkets resurser. Min åsikt är dock att förutsättningar föreligger
för kartverket att i huvudsak inom ramen för nuvarande personaltillgång
och utan mera betydande olägenheter kunna genom en viss förskjutning
av tidsplanen för den återstående delen av de i 1937 års kartläggningsprogram
ingående arbetena redan under nästkommande budgetår påbörja upprättandet
av en ekonomisk karta över Kopparbergs län i hela den utsträckning
kartverket avsett i sin skrivelse. Jag förutsätter vidare, att den kapacitet
som kan frigöras genom av kartverket planerade rationaliseringar, underlättade
genom vissa medelsförstärkningar som jag avser att föreslå i det
följande insättes på berörda kartläggningsarbete. Rationaliseringsåtgärderna
beräknas av kartverket i första stadiet kunna leda till att fem kartassislenter
kan frigöras för ändamålet. Härjämte bör lantmäteriet medverka i
all skälig utsträckning vid det omfattande arbetet med fastighetsutredningar
in. in., som blir ett led i verksamheten. Kartans upprättande torde
likväl komma att bli tidskrävande. Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t
att utfärda närmare föreskrifter angående planer för kartläggningen.

Vad beträffar kartverkets framställning om vissa provisoriska förstärkningsåtgärder
i syfte att påskynda upprättandet jämväl av den topografiska
kartan, anser jag att ställningstagande till berörda spörsmål bör få

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

anstå till dess kartverket inkommit med slutligt förslag i fråga om långtidsplanerna
för den officiella kartläggningen.

Kartverket intar en central roll när det gäller framställning och tillhandahållande
av fotogrammetriskt material. Det får antagas att betydelsen av
ämbetsverkets verksamhet härvidlag kommer att växa framgent. För att
tillfredsställa konsumenterna av det fotogrammetriska materialet bör detta
vara så aktuellt som möjligt. Därför bör, såsom 1953 års fotogrammetriutredning,
lantmäterikommittén och kartverket föreslagit, en kontinuerlig och
systematisk omdrevsfotografering komma till stånd i syfte att från lämplig
höjd tagna flygbilder, som ej är äldre än cirka tio år, s-kall finnas tillgängliga
beträffande hela landet. Kartverket har förklarat, att en sådan fotograferingsverksamhet
när som helst kan igångsättas med de resurser verket
redan har till sitt förfogande.

Såväl fotogrammetriutredningen som lantmäterikommittén har föreslagit,
att kartverkets fotogrammetriska byrå samt dess beställningsavdelning skall
sammanslås till en enhet med från verket i övrigt skild ekonomi. Verksamheten
inom denna enhet bör enligt utredningarnas mening bedrivas i affärsmässiga
former. Lantmäterikommittén förordar för sin del, att kartverkets
fotogrammetriska verksamhet skall finansieras genom ett särskilt å riksstaten
uppfört förslagsanslag. Under detta anslag skall enligt kommittén få disponeras
dels ett belopp motsvarande de från beställningsarbetena inflytande
inkomsterna efter vissa avdrag, dels vissa under kartverkets övriga anslag
nu upptagna belopp. Med anlitande av de medel, som finnes tillgängliga under
anslaget, bör enligt kommittéförslaget kartverket kunna fortlöpande
anpassa personalpolitik och investeringsbeslut till såväl den snabba utvecklingen
inom den fotogrammetriska och den fotografiska instrumenttekniken
som till den växlande efterfrågan på material. Nära nog samtliga remissinstanser
har tillstyrkt förslaget eller lämnat detsamma utan erinran.

Även enligt min mening föreligger starka skäl för att kartverkets fotogrammetriska
verksamhet skall bedrivas efter affärsmässiga grunder. Härför
talar främst verksamhetens till stor del servicebetonade karaktär samt
den snabba utvecklingen på det fotogrammetriska området och de krav på
en fortlöpande anpassning av verksamhetens inriktning och omfattning
som följer härav. Likaså tillstyrker jag förslagen om sammanslagning av
den fotogrammetriska byrån och den fotogrammetriska beställningsavdelningen
vid kartverket. Viss försöksverksamhet, som givit enbart goda erfarenheter,
har sedan något mer än ett år tillbaka pågått för att utröna effekten
av en dylik organisatorisk förändring. En definitiv sammanföring
av berörda enheter bör av praktiska skäl ske först den 1 juli 1961. Vid
denna tidpunkt kan också de förenämnda affärsmässiga grunderna träda i
tillämpning. Därest riksdagen godtager här angivna principförslag, torde jag
få återkomma med närmare förslag i ämnet, bland annat rörande den anslagstekniska
konstruktionen ifråga om den affärsmässiga driften, vid anmälan
av 1961 års statsverksproposition.

De tidigare omnämnda geodetiska beställningsarbetena bör av kartverket
alltjämt utföras till självkostnadspris och de därvid inflytande ersättningarna
upptagas under kartverkets rubrik å riksstatens inkomstsida.

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Vad angår det av fotogrammetriutredningen och lantmäterikommittén berörda
spörsmålet om kartverkskommissionens framtida ställning finner jag,
att ingen ändring för närvarande bör ske härutinnan i avvaktan på resultatet
av den i det föregående omnämnda, förestående utredningen angående
organisationen inom området för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering.

Anslagsfrågor. Innan jag ingår på närmare behandling av anslagsfrågorna
vin jag anmäla, att de av mig i detta anförande framlagda förslagen till lönegradsändringar
— efter överläggningar mellan företrädare för jordbruksoch
civildepartementen samt vederbörande personalorganisationer — godtagits
av organisationerna.

Vid beräkning av medelsbehovet under lantmäteristyrelsens
avlöningsanslag bör först hänsyn tagas till det i det föregående
framlagda förslaget att distriktsorganisationens centralkontor skall inordnas
i styrelsen. Av detta förslag följer, att från lantmäteristaten överföres
tre lantmätartjänster i Ao 24, vilka tjänster därvid bör ombildas till byrådirektörst
jänster i samma lönegrad, samt två ingenjör st jänster i Ae 19. Vidare
bör från lantmäteristaten avföras två förste mätningsteknikertjänster
i Ae 15 och en mätningsteknikertjänst i Ae 13 samtidigt som å styrelsen
inrättas ytterligare en tjänst som ingenjör i Ae 19 samt två förste mätningsteknik
ert jänster i Ae 15. En kontoristtjänst i Ao 9 och en dylik tjänst i Ae 9
samt sex tjänster för kontorsbitTädespersonal i den för vissa kartritningsbiträden
avsedda reglerade befordringsgången bör ävenså överföras till styrelsen.
Slutligen bör i samband med denna omorganisation å styrelsens mätningstekniska
avdelning inrättas två befattningar som kontorist i Ae 9
för handhavande av stereotekniska uppgifter varvid i anslutning därtill från
lantmäteristaten avföres två tjänster i den nyssnämnda befordringsgången
för kartritningsbiträden.

För upprätthållande av den verksamhet inom styrelsen, som för närvarande
handhas av centralkontoret, erfordras härjämte att medel anvisas under
styrelsens avlöningsanslag för två lantmätare i Ae 21 och tre mätningstekniker
eller vågmästare i lönegrad A 13. Dessa befattningshavare bör nämligen
med bibehållande av i lantmäteristaten innehavda tjänster förordnas
att tills vidare tjänstgöra hos styrelsen. Ytterligare medel erfordras för anlitande
av skoglig expertis och viss annan extrapersonal. Till täckande av här
angivna lönekostnader ävensom av merkostnaderna till följd av det förut
förordade utbytet av en byrådirektörstjänst i Ao 26 mot avdelningsdirektörstjänst
i Bo 1 å den mätningstekniska avdelningen behövs ett medelstillskott
under förevarande avlöningsanslag å sammanlagt 523 900 kronor.
Det belopp varmed lantmäteristatens avlöningsanslag skall nedräknas är
med detta förslag 510 800 kronor.

För tillgodoseende av det tillfälligt ökade arbetskraftsbehovet i anledning
av de på styrelsen ankommande arbetena med genomförandet av förordade
organisationsförändringar och rationaliseringar av skilda slag inom lant !<

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 74

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

mäteriväsendet vill jag föreslå, att de under förevarande anslag beräknade
medlen till tillfällig personal ökas med 32 000 kronor. Vidare bör lantmäteristyrelsen
bemyndigas att tills vidare anlita personal i lantmäteristaten
för nyssnämnda arbeten, varvid avlöningsförmåner samt resekostnadsersättning
och traktamente torde få bestridas med utnyttjande av lantmäteristatens
avlönings- och omkostnadsanslag. Bemyndigandet torde även
avse innevarande budgetår, enär styrelsen behöver snarast påbörja förberedelsearbetena
för omorganisationen. Riksdagens medgivande för Kungl.
Maj:t att lämna styrelsen sagda bemyndigande bör inhämtas.

De förslag, som från lantmäteristyrelsens och kommitténs sida framlagts
om extraordinarie- eller ordinariesättning av vissa tjänster hos styrelsen,
finner jag mig inte böra biträda. Däremot tillstyrker jag utbyte av en kontoristtjänst
i Ao 9 på nuvarande landsbyrån mot en kansliskrivartjänst i
Ao 10. Slutligen bör en förste mätningsteknikertjänst i Ae 15 på stadsbyrån
uppflyttas till Ae 17. Kostnadsökningen för de senast nämnda lönegradsändringarna
uppgår till sammanlagt 3 000 kronor.

De av styrelsen beräknade merkostnaderna för 1959 års lönereglering och
för reglerad befordringsgång anser jag med hänsyn till anslagsbelastningen
kunna rymmas inom nu utgående anslag. Ä andra sidan biträder jag styrelsens
förslag till vissa omföringar, vilket medför en minskning av medelsbehovet
med 10 800 kronor. För ökad kompensation för höjda folkpensionsavgifter
bör beräknas 15 800 kronor.

De av mig förordade utgiftsförändringarna under lantmäteristyrelsens
avlöningsanslag leder till att detsamma för nästa budgetår bör upptagas med
ett belopp av 1 936 800 kronor. Beloppet bör fördelas på olika anslagsposter
i enlighet med efterföljande hemställan.

Å lantmäteristyrelsens personalförteckning bör uppföras följande tjänster,
nämligen en avdelningsdirektörstjänst i Bo 1, tre byrådirektörstjänster i
Ao 24, en kansliskrivartjänst i Ao 10 och en kontoristtjänst i Ao 9. Samtidigt
bör från förteckningen avföras en byrådirektörst jänst i Ao 26 och en
kontoristtjänst i Ao 9.

Under lantmäteristyrelsens omkostnadsanslag bör,
med hänsyn till de ökade traktamentskostnaderna ävensom till behovet av
tjänsteresor i anslutning till arbetet med genomförandet av den nya organisationen,
anslagsposten till reseersättningar höjas med 5 000 kronor. Vidare
vill jag förorda, att för att giva utrymme för dels kostnader för vissa försöksarbeten
i anslutning till arbetet med lantmäteriverksamhetens rationalisering,
dels vissa automatiska kostnadsstegringar delposten till övriga
expenser höjes med 6 700 kronor. Delposten till bränsle, lyse och vatten
kan nedräknas med 3 000 kronor.

Inordnandet av distriktsorganisationens centralkontor i lantmäteristyrelsen
föranleder enligt mina beräkningar en medelsökning under detta anslag
å 79 700 kronor, som kan frånräknas vid medelsberäkningen under lantmäteristatens
omkostnadsanslag. Av sistnämnda belopp bör 1 700 kronor

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

hänföras till anslagsposten till sjukvård, 38 000 kronor till anslagsposten
till reseersättningar, 4 000 kronor till delposten till bränsle, lyse och vatten
samt 36 000 kronor till delposten till övriga expenser. Jag har därvid förutsatt,
att den under lantmäteristatens omkostnadsanslag upptagna anslagsposten
till kostnader i samband med lantmäteriförrättningar samt lantmäteristatens
utrustningsanslag alltjämt bör få disponeras för sådana till
centralkontorets arbetsuppgifter hänförliga utgifter, som nu belastar dessa
anslag.

Det totala anslagsbeloppet till omkostnader vid lantmäteristyrelsen budgetåret
1960/61 bör enligt förenämnda beräkningar uppgå till 240 700 kronor.

De av mig i tidigare avsnitt föreslagna personalförstärkningarna med
åtta kansliskrivartjänster i Ae 10 och fem biträdestjänster i reglerad befordringsgång
föranleder ett ökat medelsbehov under lantmäteristatens
avlöningsanslag å 143 900 kronor. Samtliga tillstyrkta lönegradsförändringar
berörande befattningshavare inom lantmäteristaten belastar
anslaget med ytterligare kostnader å 402 800 kronor. I anslutning härtill
vill jag nämna, att utökningen av arkivservicepersonalen kan medföra
en inbesparing i fråga om resekostnader med cirka 15 000 kronor samt en
kapacitetshöjning hos distriktsorganisationen motsvarande ökade taxeinkomster
av storleksordningen 80 000 kronor vid tillämpning av den lantmäteritaxa
jag kommer att förorda i det efterföljande.

Såsom jag förut anfört finns inom lantmäteristaten ett betydande antal
extraanställda i kontorstjänst, vilka anställts för att i möjligaste mån motverka
föreliggande brist på särskilt utbildad personal. Dessa extraanställda
utgör även rekryteringsunderlag till lantmäteristyrelsens utbildningskurser
för kontorsbiträdespersonal. Styrelsen har upplyst, att med hänsyn till att
en minskning av antalet vakanser är att vänta, svårigheter uppkommer att
med nuvarande ordning under nästa budgetår bibehålla en stor del av
nämnda personal vid sina anställningar. För att ge anslagsmässigt utrymme
för styrelsen att trots den förstärkning som följer av att vissa vakanser
utfylles i huvudsak behålla den nuvarande kadern av extrapersonal av ifrågavarande
slag bör i första hand 100 000 kronor anvisas för avlönande av
sådana av 1958 års riksdag inrättade vägmästartjänster, vartill hittills vakansmedel
tagits i anspråk. Därjämte vill jag förorda att, enär skiftesverksamheten
i Norrbottens län befinner sig i slutskedet, det belopp å sammanlagt
157 000 kronor, som i enlighet med skilda riksdagsbeslut för närvarande
disponeras för förstärkning av skiftesverksamheten i sagda län m. m.,
hädanefter skall helt få tagas i anspråk för avlönande av extraanställd biträdespersonal.
Däremot kan medel motsvarande fem lantmätartjänster i
reglerad befordringsgång avföras från anslaget.

Till ersättning åt mätningsteknikerpraktikanter har alltsedan budgetåret
1958/59 under lantmäteristatens avlöningsanslag beräknats 130 000 kronor,
varjämte lantmäteristyrelsen för innevarande budgetår bemyndigats att i

132

Kangl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

begränsad utsträckning anlita vakansmedel till dylika ersättningar. Någon
utökning nästa budgetår av sagda medelsanvisning kan jag inte förorda
men tillstyrker däremot att bemyndigandet får gälla även för budgetåret
1960/61. Lantmäteristyrelsens förslag om anvisande av särskilt belopp till
ersättning åt kontorsbiträdespraktikanter kan jag inte biträda.

För närvarande är medel till bestridande av kostnader för särskilda kartlagningsarbeten
vid länslantmäterikontoren till ett belopp av 112 500 kronor
anvisade under en speciell anslagsrubrik å riksstaten. Av sistnämnda belopp
hänför sig 109 000 kronor till avlöningskostnader och återstoden till expenser.
Av budgettekniska skäl vill jag förorda, att medelsanvisningen för ändamålet
hädanefter sker under lantmäteristatens avlönings- respektive omkostnadsanslag.
Emellertid bör i överensstämmelse med lantmäteristyrelsens
beräkningar beloppet till avlöningskostnaderna för befintlig personal för
nämnda uppgifter med hänsyn till 1959 års lönereglering, löneklassuppflyttningar,
ökad kompensation för höjda folkpensionsavgifter och reservationsmedelsförbrukningen
ökas med 11 600 kronor till 120 600 kronor. Detta belopp
bör fördelas med 100 500 kronor å anslagsposten till avlöningar till
icke-ordinarie personal, 18 000 kronor å anslagsposten till rörligt tillägg och
2 100 kronor å anslagsposten till kompensation för höjda folkpensionsavgifter.

För övriga automatiska kostnadsförändringar berörande lantmäteristatens
avlöningsanslag erfordras en medelsförstärkning å 419 000 kronor. Vid beräkningen
av detta belopp har jag utgått från att 225 500 kronor av medelsbehovet
för ifrågavarande kostnadsändringar skall täckas inom nuvarande
anslagsram. För ökad kompensation för höjda folkpensionsavgifter bör
beräknas 286 500 kronor.

Under beaktande av de här förordade utgiftsförändringarna bör förevarande
anslag uppföras med ett sammanlagt belopp av 25 790 700 kronor.
Fördelningen av detta belopp å olika anslagsposter bör ske i enlighet med
den hemställan i ämnet som jag avser framföra i det följande.

Å lantmäteristatens personalförteckning, vars nuvarande underrubriker
bör slopas, torde med tillämpning från och med den 1 juli 1960 få uppföras
elva lantmätartjänster i Ao 24 och 20 lantmätartjänster i Ae 23, varvid samtidigt
bör avföras elva tjänster i Ao 23. Vidare torde från nyssnämnda tidpunkt
de tre lantmätartjänster i Ao 24 och den kontoristtjänst i Ao 9, som
överförts till lantmäteristyrelsen, få avföras från förteckningen.

Per den 1 januari 1961 bör den förändringen vidtagas beträffande personalförteckningen
att å densamma uppföres tio biträdande överlantmätartjänster
i Ao 26, 110 distriktslantmätartjänster i Ao 26, fem lantmätartjänster
i Ae 26 och 38 lantmätartjänster i Ae 25. Därvid bör vid samma tidpunkt
från personalförteckningen avföras tio biträdande överlantmätartjänster
i Ao 25, 148 distriktslantmätartjänster i Ao 25 och fem distriktslantmätartjänster
i Ae 25. överstatförande av tjänster bör ske i överensstämmelse
med vad tidigare anförts.

Vad gäller lantmäteristatens omkostnadsanslag anser

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

jag mig böra förorda, att i enlighet med lantmäteristyrelsens anslagsäskanden
posten till reseersättningar uppräknas med 200 000 kronor för bestridande
av ökade resekostnader och traktamenten. Jag vill vidare föreslå, att
posten till förnyelse och underhåll av utrustning ökas med 40 000 kronor i
syfte att äldre instrument i större utsträckning än nu är möjligt skall kunna
ersättas med moderna sådana samt att ställa medel till förfogande för täckande
av utrustningsbehov i samband med förflyttningar i anledning av
omorganisationen. Med hänsyn till det för omorganisationen ökade behovet
av expensmedel ävensom till vad lantmäteristyrelsen anfört angående angelägenheten
av en förbättrad telefonutrustning samt till vissa kostnadsfördyringar
tillstyrker jag, att delposten till övriga expenser höjes med 60 000
kronor. Denna post bör vidare i anledning av vad jag anfört under lantmäteristatens
avlöningsanslag angående sättet för den fortsatta medelsanvisningen
till kartlagningsverksamheten höjas med 3 500 kronor. Å andra sidan
bör delposten till bränsle, lyse och vatten samt anslagsposten kostnader
i samband med lantmäteriförrättningar till följd av belastningen kunna
nedräknas med 12 000 respektive 100 000 kronor. I enlighet med det sagda
bör omkostnadsanslaget för nästkommande budgetår uppföras med
5 297 800 kronor.

Lantmäteristatens utrustningsanslag är för innevarande
år uppfört med ett belopp av 375 000 kronor. Lantmäterikommittén har
funnit att för höjning av utrustningsstandarden erfordras sammanlagt omkring
två miljoner kronor, vilket belopp enligt kommitténs mening bör fördelas
på minst fem år. Även lantmäteristyrelsen bär i sin anslagsskrivelse
starkt understrukit behovet av en förbättrad utrustning. Med hänsyn till det
sagda föreslår jag, att anslaget för nästkommande budgetår höjes med 25 000
kronor till 400 000 kronor. Jag utgår från att lantmäteristyrelsen disponerar
anslaget nära nog i sin helhet till anskaffande av arbetsbesparande instrument
och apparatur.

Till utbildningskur ser för viss lantmäteripersonal
m. f 1. har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag av
461 600 kronor. Huvuddelen av medelsanvisningen avser de av lantmäteristyrelsen
bedrivna utbildningskurserna för mätningstekniker och kontorsbiträdespersonal.
Förslag till omläggning av utbildningsanordningarna för
dessa personalkategorier har av lantmäteristyrelsen i anledning av ett av
Kungl. Maj :t den 22 mars 1957 givet uppdrag framlagts i ett den 20 oktober
1959 dagtecknat betänkande angående mätningsteknisk och kartteknisk utbildning
(SOU 1959: 36). Innebörden av betänkandet, vilket avser utbildningsanordningar
för hela arbetsmarknadens behov av personal av här
ifrågavarande slag, är i huvudsak, att mätningsteknikerutbildningen föreslås
inordnad i den tekniska yrkesundervisningen och förlagd till nya mätningstekniska
fackskolor i anslutning till högre tekniska läroverk. Utbildningen
avses omfatta två studieår med en mellanliggande sommartermin
för fältövningar. 1 fråga om utbildningens innehåll föreslås vissa ändring -

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

ar, dels i syfte att bibringa eleverna vidgade kunskaper inom vissa ämnesområden,
dels med avsikt att utbildningen skall ansluta till det för den tekniska
yrkesundervisningen uppbyggda systemet. Styrelsens förslag beträffande
utbildningens kapacitet grundar sig på en i samverkan med arbetsmarknadsstyrelsen
utförd prognos, enligt vilken det långsiktiga behovet av
mätningstekniskt utbildad personal av berört slag uppgår till 55 å 60 befattningshavare
årligen.

Även i fråga om den kontorsbiträdespersonal varom här är fråga — i betänkandet
benämnd kartteknisk personal — föreslår lantmäteristyrelsen,
att den nuvarande verksutbildningen ersättes med för hela arbetsmarknadens
behov avsedda utbildningsanordningar som avses anknytas till kommunala
tekniska skolor eller kommunala yrkesskolor. Utbildningen anses
därvid böra utvidgas från nuvarande kurser om fyra och en halv månads
längd till tvåterminskurser. Förslagen rörande utbildningsanordningarnas
kapacitet grundar sig även beträffande den karttekniska personalen på en
prognos, som ger vid handen att arbetsmarknadens behov långsiktigt motsvarar
minst 100 dylika befattningshavare per år. I betänkandet har
lantmäteristyrelsen slutligen hemställt, att för anställande av mätningstekniker-
och kontorsbiträdespraktikanter för nästa budgetår anvisas 380 000
kronor.

Styrelsens betänkande har varit föremål för en omfattande remissbehandling
och de framförda förslagen har därvid i allmänhet tillstyrkts. Emellertid
erfordras vissa ytterligare överväganden innan slutlig ställning kan
tagas i ärendet. Avsikten är att återkomma till spörsmålet sedan dessa överväganden
avslutats.

Den i lantmäteristyrelsens regi fortsatta utbildningen av mätningstekniker
bör avse fullföljande nästa budgetår av de två pågående kurserna med
sammanlagt 55 elever samt påbörjande av en ny tvåårig kurs för 30 elever.
Även sistnämnda kurs bör förläggas till Stockholm. Såsom lantmäteristyrelsen
uttalat bör det för avlöningar av den heltidsanställda lärarpersonalen
vid ifrågavarande kurser beräknade beloppet på grund av automatiska utgiftsstegringar
höjas med 2 200 kronor. Av samma skäl bör en uppräkning
med 900 kronor av beloppet avsett för resekostnadsersättning och traktamente
till lärare och assistenter ske. Ävenså bör de till expenser avsedda
medlen med hänsyn till vissa kostnadsstegringar uppräknas med 700 kronor.
Av styrelsen i övrigt föreslagna utgiftsökningar anser jag mig inte kunna
biträda. Med hänsyn till det sagda och då någon anvisning till utrustning
ej erfordras kan medelsbehovet för förevarande utbildningskurser för mätningstekniker
anges i huvudsak sålunda: till ersättningar till lärare och assistenter
141 300 kronor, till resekostnadsersättning och traktamente till
dessa 15 000 kronor, till bidrag till elever 176 700 kronor samt till lokaler
och expenser 25 600 kronor. För ifrågavarande ändamål torde följaktligen
för budgetåret 1960/61 böra beräknas sammanlagt 358 600 kronor.

För anordnande nästa budgetår av utbildningskurser för kontorsbiträdespersonal
enligt samma grunder som nu bör till lantmäteristyrelsens förfo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

135

gande ställas ett belopp av 46 400 kronor. Detta innebär en av vissa kostnadsfördyringar
betingad ökning med 400 kronor i jämförelse med medelsanvisningen
för innevarande budgetår .

De av lantmäteristyrelsen föreslagna fortbildningskurserna för mätningstekniker
och kontorsbiträdespersonal i förrättningsförberedelse m. m. ligger
helt i linje med vad jag i det föregående förordat angående angelägenheten
av att arbetsuppgifter delegeras från lantmätarna till nyss nämnda
personalkategorier. Jag har ingen annan erinran mot styrelsens förslag till
utformning av dessa fortbildningskurser än att enligt min mening 30 elever
bör kunna beredas plats i varje kurs. Medelsbehovet beräknar jag till
5 800 kronor per kurs eller sammanlagt It 600 kronor.

Till kostnader i samband med anordnandet av centrala fortbildningskurser
och av lantmäterikonferenser av informatorisk natur bör anvisas 15 000
kronor. I förhållande till innevarande budgetår innebär detta en med 6 300
kronor ökad medelsanvisning. Däremot kan jag inte biträda lantmäteristyrelsens
äskande om medel till bestridande av avgifter till vissa av andra
än styrelsen anordnade kurser.

Vid bifall till vad jag här förordat uppgår det sammanlagda medelsbehovet
under anslaget till 431 600 kronor. Då härav 10 500 kronor torde kunna
täckas genom ianspråktagande av reservation, behöver förevarande anslag
uppföras med 421 100 kronor, vilket i jämförelse med anvisningen för innevarande
budgetår innebär en minskning med 40 500 kronor.

Vad gäller anslaget Bidrag till kostnader i samband med
lantmäteri- och vägförrättningar m. m. vill jag under hänvisning
till vad lantmäteristyrelsen anfört i sin petitaskrivelse biträda styrelsens
förslag att återstående anslagsbehov för de ändamål, vartill medel
hittills anvisats under anslaget Kostnader för provskiften i Kopparbergs län,
fortsättningsvis bör bestridas från förevarande anslag. Någon uppräkning av
anslaget härför eller för de ändamål till vilka anslaget redan nu disponeras
är enligt min mening inte erforderlig. Med hänsyn härtill bör till bidrag
till vissa förrättningskostnader m. m. beräknas 220 000 kronor, till bidrag
till kostnader för provskiften i Kopparbergs län 5 000 kronor, till bidrag
till kostnader vid ensittarförrättningar, bidrag till ersättningar åt vissa förrättningsmän
enligt lagen om enskilda vägar och bestridande av kostnader
för vissa avstycknings- och mantalssättningsförrättningar 110 000 kronor
samt till bidrag till städer och vissa andra samhällen för upprättande av
fastighetsregister m. m. 10 000 kronor. Anslaget bör alltså för nästkommande
budgetår uppföras med oförändrat belopp eller 345 000 krpnor.

De ändamål, vartill medel sedan åtskilliga år disponerats ur de särskilda
anslagen Tilläggsawittring i Västerbottens läns lappmark och Ströängars
indragande till kronan, skall i enlighet med vad som förordats i propositionen
den 15 januari 1960 angående vissa norrlandsfrågor hädanefter tillgodoses
ur reservationsanslaget Bidrag till jordbrukets rationalisering.

I fråga om rikets allmänna kartverks avlönings an -

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

slag kan jag inte förorda andra anslagsförändringar än de som föranledes
av automatiska kostnadsstegringar. Såsom framgår av det föregående
anser jag mig sålunda inte kunna biträda de framförda förslagen till personalförstärkningar.
Ej heller kan jag tillstyrka de i kartverkets anslagsskrivelse
framförda förslagen om löneregleringar. Mot ämbetsverkets beräkningar
av kostnadsökningarna på grund av löneklassförändringar, reglerad befordringsgång,
höjning av det rörliga tillägget och ökad kompensation för
höjda folkpensionsavgifter har jag däremot ingen erinran. Anslaget bör till
följd härav uppräknas med sammanlagt 216 900 kronor. Det bör fördelas i
enlighet med efterföljande hemställan.

Under rikets allmänna kartverks omkostnadsanslag
bör delposterna till bränsle, lyse och vatten samt till övriga expenser med
hänsyn till utgiftsökningar av automatisk karaktär uppräknas med 8 000
respektive 7 000 kronor. Å andra sidan bör anslagsposten till ersättning för
tjänstedräkt på grund av belastningen kunna sänkas med 600 kronor. Övriga
förslag till anslagsförändringar kan jag inte tillstyrka. Vid bifall till vad
jag nu förordat erfordras sammanlagt en med 14 400 kronor till 713 200 kronor
ökad medelsanvisning.

I sin anslagsskrivelse för budgetåret 1960/61 har kartverket beträffande
anslaget Rikets allmänna kartverk: Kartarbeten m. m.
framlagt vissa förslag rörande reproduktionsarbeten, angående för ekonomiska
kartans framställning erforderliga förminskningar av lantmäterikartor
samt beträffande vissa försöksarbeten m. m. De föreslagna åtgärderna,
vilka enligt kartverket kostnadsmässigt kan inrymmas under befintligt
anslag, föranleder ingen erinran från min sida. För täckande av automatiska
utgiftsstegringar är det tillfyllest med en anslagshöjning med 50 000 kronor.
De medelsäskanden som framförts i kartverkets skrivelse rörande vissa provisoriska
förstärkningsåtgärder för påskyndande av vissa kartarbeten bör i
överensstämmelse med vad jag anfört i tidigare avsnitt ej föranleda någon
åtgärd.

Anslaget bör totalt upptagas med 1 830 000 kronor. Fördelningen å skilda
poster bör i huvudsak ske sålunda: till fältarbeten ett belopp av 1 000 000
kronor, till flygfotografering m. m. 670 000 kronor, till reproduktionsarbeten
150 000 kronor samt till ortnamnsgranskning 10 000 kronor.

Till täckande av kostnader för utrustning vid rikets allmänna
kartverk torde för budgetåret 1960/61 anvisas ett oförändrat anslag
å 300 000 kronor. Beloppet skall nära nog i sin helhet användas för anskaffning
av apparatur och instrument. Beslut om den närmare dispositionen av
anslagsmedlen torde få meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts
bemyndigande, av kartverket.

Vad slutligen angår anslaget Rikets allmänna kartverk: Utbildningskurser
för viss personal biträder jag kartverkets yrkande
om oförändrad medelsanvisning å 4 000 kronor för nästa budgetår.

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år W60

Lantmäteritaxan. Lantmäterikommittén har, såsom förut nämnts, även
framlagt förslag till ändringar i lantmäteritaxan. Då grunderna för denna
taxa år 1950 underställdes riksdagen (prop. 104; JoU 30; rskr. 247) uttalade
dåvarande departementschefen, att med hänsyn till lantmäteriväsendets
allmännyttiga karaktär man ej borde räkna med att inkomsterna av förrättningarna
skulle ge full täckning för kostnaderna utan att en viss subvention
borde ske från det allmännas sida. Hänsyn borde härvid tagas till de
olika förrättningsobjektens förmåga att själva bära kostnaderna samt till
i vad mån förrättningarna kunde anses särskilt angelägna ur det allmännas
synpunkt. Departementschefen förordade i fråga om ersättningsbeloppens
storlek i princip att ersättningarna för flertalet s. k. legala förrättningar
skulle uppgå till omkring 40 procent av lantmäteriets självkostnader och att
de i fråga om övriga förrättningar och uppdrag i stort sett skulle motsvara
självkostnaderna. Vidare anlades vissa synpunkter på frågan om differentiering
av taxeavgifterna inom de olika ärendegrupperna. Sålunda borde avgifterna
hållas låga för sådana förrättningar, som var av särskild betydelse
för jordbrukets rationalisering. Även i övrigt borde man vid detaljutformningen
av taxan eftersträva en viss differentiering med hänsyn till exempelvis
värdet av förrättningsobj ektet, det ekonomiska värdet av förrättningens
genomförande samt förrättningens allmännytta över huvud taget. Departementschefens
uttalanden föranledde inte någon erinran från riksdagens sida.
Angivna principer har beaktats jämväl vid de justeringar av taxan, som
senare vidtagits. Dock innebar 1959 års riksdagsbeslut i fråga om ändring
av lantmäteritaxan att den ursprungligen avsedda genomsnittliga taxenivån
för legala förrättningar möjligen något överskridits.

Föreliggande kommittéförslag innebär bland annat, att de till tio procent
av lantmäteriets självkostnader beräknade kostnaderna för bedriven rådgivningsverksamhet
m. in. i motsats till nu fortsättningsvis bör fördelas på den
tid som skall ersättas av sakägarna. Detta förslag kan jag biträda. Vidare innebär
kommittéförslaget, att för förrättningar av betydelse för jordbrukets
och skogsbrukets yttre rationalisering skall tillämpas en genomsnittlig kostnadstäckning
uppgående till 40 procent av lantmäteriets självkostnader. Med
hänsyn till vikten ur samhällelig synpunkt av att stimulera sagda rationaliseringsverksamhet,
finner jag det angeläget att sakägarnas kostnader härför
hålles nere. Jag kan därför tillstyrka den blott mindre jämkning uppåt i
taxenivån för här berörda typ av förrättningar, som kommitténs förslag innebär.

I fråga om lantmäteriets verksamhet i samhällen och tätorter, det vill
säga i stort sett den verksamhet som bedrives inom enligt byggnadslagen
detaljplanerade områden och som huvudsakligen åsyftar att anpassa fastighetsindelningen
för byggnadsverksamhet därinom, har lantmäterikommittén
uttalat, alt enligt dess mening anledning saknas till subvention på förrättningsstadiet.
Till denna uppfattning kan jag ansluta mig. Avgifterna för
ifrågavarande verksamhet bör i enlighet härmed beräknas så att full kostnadstäckning
erhålles. De i lantmäteristyrelsens remissyttrande åsyftade

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

lagaskiftes-, ägoutbytes- och sammanföringsförrättningarna inom enligt
byggnadslagen detaljplanerade områden anser jag ej böra utgöra undantag
från nyss angivna princip. Såsom vid remissbehandlingen föreslagits bör till
den grupp åtgärder, där avgifterna skall täcka självkostnaderna, även hänföras
avstyckningsförrättningar avseende bebyggelse för fritidsändamål utanför
fastställd detaljplan.

Självkostnadstäckningen för sådan för närvarande subventionerad lantmäteriverksamhet,
som ej särskilt berörts i det föregående — med andra ord
huvudsakligen fastighetsbildning för helårsbebyggelse utanför enligt byggnadslagen
detaljplanerade områden samt andra förrättningar på landsbygden,
vilka ej sammanhänger med verksamheten för den yttre rationaliseringen
av jordbruks- och skogsfastigheter — föreslås av lantmäterikommittén
skola höjas med 10—20 procent. Taxenivån för berörda ärenden är nu
satt så att taxeinkomsterna täcker mellan 40 och 70 procent av lantmäteriets
kostnader för åtgärderna i fråga. Med hänsyn till den utveckling som
skett i fråga om fastighetsvärdena och till den allmänna standardhöjningen
anser jag, att en större genomsnittlig kostnadstäckning än för närvarande
är motiverad. Jag tillstyrker därför även detta förslag till taxejustering.

Den närmare fördelningen av skilda slag av förrättningar och uppdrag i
nyss angivna grupper för taxesättningen torde få ankomma på Kungl. Maj :t.
Därvid bör också bestämmas huru differentieringen inom de olika grupperna
i detalj skall utformas. Vid ställningstagandet till spörsmålen beträffande
lantmäteritaxans utformning måste avseende fästas vid den sänkande verkan
på självkostnaderna per utförd arbetsenhet, som blir följden av vad jag
i det föregående förordat angående tillämpning av förenklad arbetsmetodik
i lantmäteriverksamheten och rörande delegering av arbetsuppgifter till biträdespersonalen.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att 1959 års riksdag
biträtt vad jag i propositionen nr 148 till sagda riksdag anförde angående
vissa principer för nedsättning av ersättningsbelopp vid i rationaliseringsverksamheten
tillämpade kombinerade förrättningsförfaranden. Någon
ändring i sagda principer bör ej komma i fråga.

Enligt kungörelsen 1935:84 om statsbidrag till bestridande av förrättningskostnaderna
vid vissa lantmäteriförrättningar inom Kopparbergs län
skall vid laga skifte till ändring av storskifte inom de på bekostnad eller
med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län av allmänna
medel gäldas kostnaden till förrättningsmännen, lösen för karta och
handlingar jämte kostnaden för införskaffade handlingar, som erfordras för
skiftets behöriga verkställande. Ävenså skall statsbidrag utgå till ersättning
åt sakkunnigt biträde, som med lantmäteristyrelsens medgivande på grund
av stadgandet i 2 kap. 2 § lagen om delning av jord å landet anlitats vid förrättningen.
I huvudsak motsvarande bestämmelser om statsbidrag gäller
jämlikt kungörelsen 1943: 388 om statsbidrag till bestridande av kostnaderna
vid förrättning enligt lagen 1943: 302 med särskilda bestämmelser om äganderättsutredning
och sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs
län. I sitt betänkande har lantmäterikommittén förordat, att reg -

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

lerna om avgiftsfrihet för berörda förrättningar skall utgå sur lantmäteritaxan
med hänsyn till att rationaliseringsverksamheten inom jord- och
skogsbruket även annorstädes innefattar åtgärder av principiellt samma natur
som de i Kopparbergs län åsyftade. Kommitténs nyssnämnda förslag föranleder
ingen erinran från min sida. Kostnaderna för förrättningarna i fråga
bör i fortsättningen bäras av berörda sakägare i samma omfattning som
jag i det föregående förordat beträffande annan lantmäteriverksamhet av betydelse
för yttre rationalisering av jordbruks- och skogsfastigheter. Sakägarna
bör sålunda inte endast svara för samma andel av lantmäteriets självkostnader
för förrättningarna, som eljest gäller för berörda åtgärder, utan
även för kostnaderna för sådana åtgärder vartill statsbidrag må åtnjutas
enligt förenämnda kungörelser. I enlighet härmed bör de med avseende på
lantmäteriverksamheten av ifrågavarande art i kungörelsen 1950: 381 angående
statsbidrag till kostnaderna för vissa lantmäteriförrättningar m. m.
stadgade reglerna om behovsprövade bidrag framgent gälla även i fråga om
Kopparbergs län. Beträffande redan påbörjade förrättningar bör nu gällande
regler alltjämt tillämpas. Kungl. Maj:t torde få vidtaga i anledning härav
erforderliga kungörelseändringar.

En ny lantmäteritaxa uppbyggd på de principer som här föreslagits torde,
därest riksdagen godtager sagda principer, få fastställas av Kungl. Maj :t.
I tillämpliga delar motsvarande taxeändringar torde samtidigt böra införas
i de på kommunal och enskild förrättningsverksamhet tillämpliga stadsmätnings-
och vägförrättningsmannataxorna. De i det föregående förordade
ändringarna i lantmäteritaxan kan enligt mina beräkningar antagas
medföra en inkomstökning för statsverket under nästkommande budgetår
med omkring 3 100 000 kronor. För därpå följande budgetår, då ändringarna
når full effekt, kan inkomsterna beräknas öka med ytterligare omkring
1 000 000 kronor.

X. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna de framlagda förslagen till vissa ändringar i
fråga om lantmäteriväsendets organisation;

2) godkänna de framlagda förslagen rörande vissa organisationsändringar
vid rikets allmänna kartverk;

3) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningarna
för lantmäteristyrelsen och lantmäteristaten,
vilka angivits i det föregående;

4) fastställa följande avlöningsstat för lantmäteristyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1960/61:

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Avlöningsstat

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis .............................. 704 300

2. Arvode, bestämt av Kungl. Maj :t, förslagsvis 1 800

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal...... 924 900

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 272 800

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .............................. 33 000

Summa kronor 1 936 800

5) fastställa följande avlöningsstat för lantmäteristaten
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1960/61:

A vlöningsstat

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis ............................ 9 206 900

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis
................................ 12 247 900

3. Rörligt tillägg, förslagsvis................ 3 906 800

4. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis.......................... 429 100

Summa kronor 25 790 700

6) å riksstaten för budgetåret 1960/61 under nionde huvudtiteln
anvisa

a) till Lantmäteristyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag
av 1 936 800 kronor;

b) till Lantmäteristyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag
av 240 700 kronor;

c) till Lantmäteristaten: Avlöningar ett förslagsanslag av
25 790 700 kronor;

d) till Lantmäteristaten: Omkostnader ett förslagsanslag
av 5 297 800 kronor;

e) till Lantmäteristaten: Utrustning ett reservationsanslag
av 400 000 kronor;

f) till Utbildningskur ser för viss lantmäteripersonal m. fl.
ett reservationsanslag av 421 100 kronor;

g) till Bidrag till kostnader i samband med lantmäterioch
vägförrättningar m. m. ett förslagsanslag av 345 000
kronor;

7) fastställa följande avlöningsstat för rikets allmänna
kartverk, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1960/61:

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Avlöningsstat

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis .............................. 3 227 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis............ 2 700

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal .... 1 924 700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 903 600

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .............................. 103 300

Summa kronor 6 161 800

8) å riksstaten för budgetåret 1960/61 under nionde huvudtiteln
anvisa

a) till Rikets allmänna kartverk: Avlöningar ett förslagsanslag
av 6 161 800 kronor;

b) till Rikets allmänna kartverk: Omkostnader ett förslagsanslag
av 713 200 kronor;

c) till Rikets allmänna kartverk: Kartarbeten m. m. ett
reservationsanslag av 1 830 000 kronor;

d) till Rikets allmänna kartverk: Utrustning m. m. ett
reservationsanslag av 300 000 kronor;

e) till Rikets allmänna kartverk: Utbildningskur ser för
viss personal ett reservationsanslag av 4 000 kronor; samt

9) godkänna de i det föregående föreslagna grunderna för
ny lantmäteritaxa.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ulla B. Silén

142

Kungi. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Innehållsförteckning

Propositionen ............................................................ 1

Propositionens huvudsakliga inneh&ll ...................................... 1

Utdrag av statsrådsprotokollet den 4 mars 1960 .............................. 3

L Inledning............................................................ 3

II. Lantmäteriväsendets och rikets allmänna kartverks nuvarande organisation,
m. .......................................................... 5

Lantmäteriväsendet ................................................ 5

Kartverket ........................................................ 10

III. Vissa av 1953 års fotogrammetriutredning framlagda förslag 11

Betänkandet ...................................................... 11

Yttranden ........................................... 12

IV. Lantmäterikommitténs betänkande angående lantmäteriväsendets och rikets
allmänna kartverks organisation .................................. 13

Vissa allmänna synpunkter rörande lantmäteriväsendet och kartverket.... 13

Sambandet mellan lantmäteriväsendet och kartverket .................. 15

Principiella synpunkter på lantmäteriväsendets organisation ............ 22

Organisationen för lantmäteristyrelsen m. m........................... 28

Länslantmäterikontoren ............................................ 30

Distriktsorganisationen ............................................ 32

Lantmäteritaxan .................................................... 41

Kostnads- och inkomstberäkningar .................................... 44

övergångsfrågor .................................. 45

Vissa spörsmål rörande kartverkets organisation m. m................... 46

V. Yttranden över lantmäterikommitténs betänkande, m. m............... 48

Sambandet mellan lantmäteriväsendet och kartverket.................... 48

Principiella synpunkter på lantmäteriväsendets organisation ............ 52

Organisationen för lantmäteristyrelsen m. m........................... 57

Länslantmäterikontoren .............................................. 59

Distriktsorganisationen ............................................ 61

Lantmäteritaxan .................................................... 68

Kostnads- och inkomstberäkningar .................................. 70

övergångsfrågor .................................................. 71

Vissa spörsmål rörande kartverkets organisation m. m................... 72

VI. Vissa frågor rörande långtidsplanerna för den officiella kartläggningen

m. m.............................................................. 74

Kartverkets skrivelse ................................................ 74

Yttrande ............................................................ 80

VII. Lantmäteristyrelsens anslagsskrivelse för budgetåret 1960/61, m. m....... 81

Allmän motivering.................................................. 81

Lantmäteristyrelsen: Avlöningar ...................................... 84

Lantmäteristyrelsen: Omkostnader .................................. 87

Lantmäteristyrelsen: Kartlagningsarbeten .............................. 88

Lantmäteristaten: Avlöningar ...................................... 90

Lantmäteristaten: Omkostnader ........................................ 92

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960 143

Lantmäteristaten: Utrustning ...................................... 94

Utbildningskurser för viss lantmäteripersonal m. fl..................... 97

Bidrag till kostnader i samband med lantmäteri- och vägförrättningar. .. 102

Tilläggsavvittring i Västerbottens läns lappmark ........................ 104

Ströängars indragande till kronan .................................. 105

VIIL Rikets allmänna kartverks anslagsskrivelse för budgetåret 1960/61, m. m. 105

Rikets allmänna kartverk: Avlöningar.................................. 105

Rikets allmänna kartverk: Omkostnader................................ 108

Rikets allmänna kartverk: Kartarbeten m. m......................... 109

Rikets allmänna kartverk: Utrustning m. m........................... 110

Rikets allmänna kartverk: Utbildningskurser för viss personal.......... m

IX. Departementschefen.................................................. m

Inledning .......................................................... m

Sambandet mellan lantmäteriet och kartverket.......................... 112

Lantmäteriets organisation .......................................... 114

Rikets allmänna kartverks arbetsuppgifter och organisationer .......... 127

Anslagsfrågor .................................................... 129

Lantmäteritaxan .................................................. 137

X. Departementschefens hemställan ...................................... I39

691608 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag