Kungl. Maj:ts proposition nr 72 (Proposition 1955:72)

Kungl. Maj:ts proposition nr 72

Nr 72

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående prisutjämningsavgift
m. m.; given Stockholms slott den 11 februari
1955.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

John Ericsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Fortsatt bemyndigande att meddela föreskrifter om prisutjämningsavgift
begäres för tiden till och med den 30 juni 1956.

I propositionen redogöres för ett betänkande av Södra Sveriges skogsindustriutredning
angående klenvirke. Det föreslås, att av ännu icke disponerade
prisutjämningsmedel 50 000 kronor årligen under budgetåren 1955/56—
1958/59 får användas för viss utökning av personalen vid Svenska träforskningsinstitutets
trätekniska avdelning; avsikten härmed är att forskningen
beträffande sågverkstekniken och träavfallets nyttiggörande skall kunna intensifieras
samt forskningsresultaten i större utsträckning än hittills delges
berörda industriföretag.

Vidare föreslås att av prisutjämningsmedel ett belopp av 100 000 kronor
får disponeras för bidrag till kostnader för framställning av filmer för upplysning
och undervisning beträffande olika frågor på det skogliga området.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1055. I samt. Xr 72

Kungl. Maj.ts proposition nr 72

Utdrag av protokollet över handels ärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
11 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen
anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, frågor
om fortsatt bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgift och om disposition
av medel som influtit i form av prisutjämningsavgifter m. m. samt
anför följande.

Prisutjämningsavgifter m. in. å vissa skogsprodukter åren 1945—1952

Alltsedan år 1945 har riksdagen årligen bemyndigat Kungl. Maj :t att, när
behov därav ur prispolitiska synpunkter anses föreligga, meddela föreskrifter
om uttagande av prisutjämningsavgift för varor, som utförs ur riket. Nu
gällande bemyndigande, som meddelats genom riksdagens skrivelse den 24
mars 1954, nr 136, gäller till och med den 30 juni 1955.

Med anledning av 1945 års riksdags beslut utfärdade Kungl. Maj:t den
25 maj 1945 (nr 256) förordning angående prisutjämningsavgift. I denna
förordning — som genom förordningar den 14 juni 1946, nr 282, och den
31 oktober 1947, nr 863, i vissa smärre avseenden ändrats — stadgas bl. a.
att Kungl. Maj :t må, när behov därav ur prispolitiska synpunkter prövas
föreligga, förordna, att viss avgift (prisutjämningsavgift) skall erläggas för
vara, som utföres ur riket (1 §), att prisutjämningsavgift utgår enligt grunder
och med belopp, som Kungl. Maj:t bestämmer (2 §), samt att medel,
som inflyter genom uttagande av prisutjämningsavgift, skall fonderas och
användas enligt vad särskilt stadgas (3 §). I övrigt innehåller förordningen
föreskrifter om debitering, uppbörd och redovisning av prisutjämningsavgifter
samt vissa straff- och processrättsliga stadganden. Förordningen, som
ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1946, har sedermera förlängts,
senast genom förordningen den 30 april 1954, nr 177, till och med den 30
juni 1955.

Förordnande om prisutjämningsavgift har hittills meddelats endast beträffande
skogsprodukter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 72

I kungörelser 1947 och 1950 om prisutjämningsavgift å vissa trävaror föreskrevs
bl. a., att dylik avgift ej skulle uttagas beträffande varuparti, för
vilket avgift erlades enligt särskilt avtal. Med Kungl. Maj :ts godkännande
har statliga myndigheter ingått sådana avtal med vissa branschorganisationer,
enligt vilka dessa åtagit sig att av sina medlemmar uppbära en avgift
per viss enhet exporterad vara, här kallad konjunkturutjämningsavgift.

I december 1950 träffades avtal mellan statens handels- och industrikommission
för Kungl. Maj :t och kronan samt Svenska cellulosaföreningen,
Svenska trämasseföreningen, Svenska trävaruexportföreningen och Svenska
pappersbruksföreningen om erläggande av konjunkturutjämningsavgifter
vid export av vissa skogsprodukter under år 1951. Avgifterna skulle uppbäras
av vederbörande förening samt överlämnas till riksgäldskontoret. Enligt
dessa avtal inflöt tillhopa ca 666 miljoner kronor, därav för cellulosa och
trämassa samt trävaror sammanlagt 527 miljoner kronor samt för papper
139 miljoner kronor. Nämnda belopp innefattar beträffande trävaror även
avgifterna för januari 1952. Av de inbetalda avgifterna skall enligt avtalen
70 procent (466 miljoner) återbetalas till företagen med 1/5 årligen undertiden
1958—1962. Enligt senare ingångna tilläggsavtal har viss del omedelbart
tillfallit staten som skatt. Av återstående belopp, ca 200 miljoner kronor,
har bl. a. tillhopa i runt tal 63 miljoner kronor avsetts skola tillföras
särskilda länsstiftelser med ändamål att främja det enskilda skogsbruket.

I anslutning till nämnda avtal utfärdades kungörelse den 3 november
1950, nr 586, om prisutjämningsavgift å vissa trävaror, pappersmassa av
trä samt vissa slag av papp och papper. Denna kungörelse utvidgades sedermera
(1950: 652) att avse pappersved samt pappersavfall och makulerade
tryckalster.

Under år 1951 ingicks nya avtal mellan handels- och industrikommissionen
samt cellulosaföreningen, trämasseföreningen och pappersbruksföreningen
om konjunkturutjämningsavgifter vid export under år 1952. Förhandlingarna
med trävaruexportföreningen ledde icke till annan överenskommelse
än att det år 1950 ingångna avtalet förlängdes att gälla under
januari 1952. I juni 1952 sjönk exportpriset under en i avtalen angiven nivå,
varvid konjunkturutjämningsavgifter upphörde att utgå. De konjunkturutjämningsavgifter,
som influtit enligt 1951 års avtal, uppgår till ca 225 miljoner
kronor, därav för cellulosa och trämassa 185 miljoner kronor samt för
papper 40 miljoner kronor.

I anslutning till de för år 1952 ingångna avtalen utfärdades kungörelsen
den 21 december 1951, nr 800, med ändring av förut nämnda kungörelse den
3 november 1950 om prisutjämningsavgift å vissa trävaror m. in. Härigenom
infördes prisutjämningsavgift från och med ingången av år 1952 å vissa
slag av trävaror, huvudsakligen rundvirke ävensom bjälkar, sparrar och
syllar, vilka under år 1951 icke varit belagda med avgift. På grund av de
under år 1952 successivt sjunkande exportpriserna upphävdes efter hand
den för de olika varuslagen utgående prisutjämningsavgiften. Kungörelsen
om prisutjänmingsavgift å vissa trävaror in. in. upphävdes i sin helhet från
och med den 1 november 1952 genom kungörelse den 23 oktober 1952, nr

Kungl. Maj.ts proposition nr 72

(563. Kungl. Maj :t beslöt därjämte sistnämnda dag att medgiva återbäring
av prisutiämningsavgifter, som ntgått vid export av rundvirlce från och med
den 16 augusti 1952.

Beträffande dispositionen av influtna konjunktur- och prisutjämningsavgifter,
i vad uppgift därom icke lämnats i det föregående, torde få hänvisas
till propositionerna nr 80/1953 och 62/1954. De i nämnda propositioner
framlagda förslagen godkändes av riksdagen. I detta sammanhang kan nämnas,
att Kungl. Maj :t den 30 april 1954 fattat beslut om avsättande av 5 milj.
kronor av prisutjämningsavgiftsmedel till en särskild fond, benämnd sågverkslånefonden,
samt att kungörelse (nr 408) med vissa bestämmelser rörande
lån från fonden utfärdats den 4 juni 1954.

De prisutjämningsavgiftsmedel, beträffande vilka närmare beslut om användningen
ännu icke meddelats, uppgår till ca 4,7 milj. kronor. Vissa riktlinjer
för dispositionen av dessa medel har emellertid godtagits av riksdagen.
Sålunda skall under år 1951 influtna prisutjämningsavgifter för pappersved
och pappersavfall — kvarstående belopp tillhopa ca 3,7 milj. kronor
— användas för skogliga ändamål i vidsträckt mening, som icke kan
tillgodoses i annan ordning. Avgifterna under 1952 för pappersavfall — ca
1 milj. kronor — skall kunna disponeras för forskningsverksamhet, främst
vid Svenska träforskningsinstitutet, rörande användning av avfallspapper;
de bör även i viss utsträckning kunna tagas i anspråk för att tillgodose sådana
sociala ändamål, som gagnar arbetstagare inom pappersavfallshanteringen.

Framställningar rörande användningen av influtna
prisutjämningsavgifter m. m.

Förslag av Södra Sveriges skogsindustriutredning

Södra Sveriges skogsindustrintredning har den 11 oktober 1954 avgivit ett
betänkande rörande användningen av klenvirke (SOU 1954: 29). Som klenvirke
betecknar utredningen barrvirke under 3", lövvirke av alla dimensioner,
tekniskt skadat virke och sågverksavfall. Enligt utredningens beräkningar,
vilka grundas på undersökningar vid skogsforskningsinstitutet, uppgår
de kvantiteter klenvirke, som är möjliga att utnyttja för olika ändamål
men som f. n. icke används, till omkring 7—9 milj. in3 fast mått. Huvuddelen
utgöres av lövvirke, ca 5 milj. in3, och sågverksavfall, ca 2 milj. in3. Utredningen
konstaterar, att klenvirket f. n. av olika skäl icke kan tillvaratagas
i önskvärd utsträckning. Klenvirkets utnyttjande, både som industriell
råvara och som bränsle, möter svårigheter av skilda slag.

Bland de faktorer, vilka försvårar klenvirkets användning som industriell
råvara, nämner utredningen i främsta rummet de höga kostnaderna för
huggning, hantering och transport. Enligt utredningens mening finns förutsättningar
för att genom rationalisering nedbringa dessa kostnader. Ett

Kungl. Maj ds proposition nr 72 5

viktigt led i rationaliseringsvcrksamheten är forskningen. För närvarande bedrivs
forskning på ifrågavarande område vid avdelningen för arbetslära vid
skogsforskningsinstitutet samt av tre enskilda arbetsstudieorganisationer.
Utredningen föreslår, att vid avdelningen för arbetslära vid skogsforskningsinstitutet
inrättas ytterligare en befattning som försöksledare i lönegrad Ce 32
och en befattning som skogstekniker i lönegrad Ce 17. Kostnaderna för de
nya befattningarna och för vissa undersökningar, resor in. in. beräknas till
inemot 45 000 kronor per år.

I detta sammanhang berör utredningen vidare vissa transportfrågor.
Bl. a. framhålles, att det synes värdefullt, att allmänna medel ställs till förfogande
för byggnad av skogsvägar. Vad angår järnvägstransporterna ifrågasätter
utredningen, om inte statens järnvägar borde undersöka möjligheterna
att sänka frakttaxorna för virke.

Utredningen framhåller, att sågverksavfall f. n. utnyttjas som industriell
råvara i förhållandevis ringa utsträckning i södra Sverige. Anledningen
härtill är enligt utredningen främst sulfatindustriens ringa kapacitet i
denna del av landet och den sydsvenska sågverksindustriens splittring på en
mångfald små enheter. Utredningen anser, att förutsättningar för ett bättre
tillvaratagande av sågverksavfallet skulle kunna skapas genom en modernisering
och koncentration av sågverksindustrien samt genom samverkan mellan
skogsindustriföretagen. Huruvida det erforderliga samarbetet kan åstadkommas
finner dock utredningen ovisst. Sågverksägarnas branschorganisationer
har här en stor uppgift att fylla, men ett stort antal sågverksägare
står utanför organisationen. Utredningen ifrågasätter därför om icke det av
utredningen tidigare i betänkande rörande sågverksindustrien i södra Sverige
(SOU 1953: 19) framlagda förslaget om inrättande av ett rationaliseringsorgan
för sågverksindustrien borde upptagas till förnyad prövning av
Kungl. Maj:t. Rörande delta förslag, som anmäldes i prop. nr 62/1954, torde
1a hänvisas till sagda proposition.

Beträffande sågverksavfallet framhåller utredningen vidare, att sådana
framsteg på försågningsteknikens område, som kan medföra en minskning
av avfallsmängderna och en förbättring av möjligheterna att tillvarataga sågverksavfallet
för förädling, skulle bli av synnerlig betydelse. Mot denna
bakgrund synes det utredningen välmotiverat att medel ställs till träforskningsinstitutets
förfogande för ökad vetenskaplig forskning i främsta rummet
vid underavdelningarna för sågverksteknik och för träavfallets nyttiggörande.
Från institutets sida och från industrihåll har tidigare framlagts
förslag, som innebar en ökning av personalen vid institutets trätekniska
avdelning. Dessa förslag har emellertid icke föranlett någon åtgärd av statsmakterna.
Utredningen anser, alt önskemålen bör tillmötesgås såtillvida, att
statsmedel ställs till institutets förfogande för inrättande dels vid vardera av
de två nyssnämnda underavdelningarna av ytterligare en befattning som
forskningsingenjör och dels en till hela den trätekniska avdelningen knuten
befattning som forskningsingenjör och teknisk sekreterare. Den sistnämnde
befattningshavaren skulle bl. a. ha till uppgift all svara för samarbetet och

Kungl. Maj:ts proposition nr 72

förbindelserna i övrigt med respektive industribranscher och industrier samt
med andra forskningsinstitutioner. Han skulle även kunna vara till gagn
vid ordnande av kursverksamhet på ifrågavarande område. Kostnaderna för
nu avsedda befattningshavare beräknas av utredningen till i runt tal 50 000
kronor för år.

I betänkandet redovisas ett flertal industriella användningsområden, inom
vilka klenvirke synes kunna utnyttjas som råvara. Utredningen anser, att
dessa områden kanske kan utvidgas genom intensifierad forskning. Svårigheterna
beträffande klenvirkets tillredning för industriell användning
och transport till förädlingsstället bör enligt utredningen kunna övervinnas.
Skogsindustrien inom vissa landsdelar är emellertid otillräcklig för en
förädling av de förefintliga skogstillgångarna. Utredningen anser, att det
är en angelägenhet av utomordentlig vikt, att industrien i de områden, där
överskott på virke föreligger, byggs ut i sådan omfattning, att icke endast
barrgagnvirket utan även klenvirket kommer att tillfullo utnyttjas som industriråvara,
i den mån detta är lönsamt. Härvid kommer främst en utbyggnad
av massaindustrien i södra Sverige i fråga. En större tillverkning av
halvkemisk massa torde enligt utredningen bli av stort värde för klenvirkets
utnyttjande. Utredningen pekar vidare på möjligheterna att använda
klenvirke vid framställning av fiberblock, wallboard in. in. Härjämte föreslås,
att de ekonomiska förutsättningarna för uppförandet av en svensk
träsockerindustri göres till föremål för undersökning.

Utredningen anser, att utbyggnaden av skogsindustrien bör ske under
fri konkurrens mellan statliga och enskilda företag. Det synes enligt utredningen
kunna väntas, att i första band skogsägarna kommer att göra erforderliga
investeringar för eu utbyggnad. De enskilda industriföretagarna i
södra Sverige — vilka endast i förhållandevis ringa utsträckning äger skog
— synes obenägna att göra investeringar i nya anläggningar, med mindre
skogsägarna lämnar garantier för leverans av virke. Problemet om industriens
utbyggnad synes sålunda delvis kunna lösas genom ett visst samarbete
mellan industriföretagen och skogsägarna.

Utredningen fäster uppmärksamheten vid de problem, som sammanhänger
med den successivt minskade förbrukningen av träkol och de ogynnsamma
verkningarna härav på avsättningsmöjligheterna för klenved. Några genomförbara
åtgärder för att hejda utvecklingen på detta område är emellertid
enligt utredningen knappast tänkbara. I detta sammanhang berör utredningen
vissa beredskapsfrågor och framhåller därvid bl. a. angelägenheten
av att åtgärder vidtagas för att bevara tekniken och yrkeskunnigheten
på träkolningens område. Utredningen anser, att det bör ankomma på den
berörda industrien att lösa denna fråga.

Utredningen kommer härefter in på de spörsmål, som sammanhänger
med klenvirkets utnyttjande som bränsle. Därvid framhålles, att även om
klenvirket i första hand bör utnyttjas som industriell råvara, blir för en
icke oväsentlig del av klenvirkestillgångarna utnyttjandet såsom bränsle
den enda användningsmöjligheten. Vedbränslet är emellertid enligt utredningen
för dyrbart för att kunna konkurrera med andra bränslen och har

Kungl. Maj.ts proposition nr 72

därför alltmer trängts tillbaka på bränslemarknaden. I fråga om prissättningen
beträffande ved framhåller utredningen, att skogsägaren i första
band bör bedöma icke endast om det pris, han erhåller för brännveden,
täcker kostnaden för vedens avverkning och hantering utan även i vad mån
arbetet är en ren skogsvårdsåtgärd och sålunda på längre sikt lönsamt i
och för sig. Avsättningen av vedbränsle bör enligt utredningens mening
vidare kunna främjas genom en ändamålsenligare distributions- och försäljningsorganisation
än den nuvarande. Det synes utredningen som om
skogsägarna och sågverksägarna borde driva vedhandeln i egen regi. — Utredningen
finner skäl icke föreligga för att genomföra en mer eller mindre
tvångsmässig eldning med ved vid statliga eller kommunala inrättningar
eller en subventionering av vedbränslet. Framställda önskemål om minskning
av oljeimporten, beskattning av oljan och begränsning av antalet vedhandlare
genom särskild auktorisation avvisas av utredningen.

Ur beredskapssynpunkt är det emellertid enligt utredningens mening synnerligen
angeläget, att det under normala tider eldas med ved i så stor utsträckning
som möjligt. Därigenom kan, framhåller utredningen, kunskap
om vedeldningens problem vidmakthållas och ökade erfarenheter vinnas
samt nya konstruktioner av verktyg, maskiner, transportredskap och eldningsanordningar
framkomma. Av särskild betydelse är att undersöka möjiigheterna
att elda med ved på ett effektivare sätt än hittills. Främst erinras
om att utredningen i särskild framställning till chefen för handelsdepartementet
föreslagit, att riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap erhåller
uppdrag att verkställa vissa försök med fliscldning samt att medel för
ändamålet ställs till riksnämndens förfogande. Utredningen understryker, att
fliseldning synes innebära det mest rationella utnyttjandet av veden som
bränsle samt att de transportproblem, som uppställer sig vid flisberedningen,
delvis torde vara av samma natur som då det gäller klenvedens tillvaratagande
för industriellt ändamål. Det är enligt utredningen särskilt att rekommendera,
att varje landstingsområde ordnar med fliseldning vid någon
inrättning inom området.

Utredningen anser, att det bör vara möjligt att genom samarbete mellan
statliga myndigheter, skogsägareföreningar, sågverkens branschorganisationer
och bostadsföretag få till stånd en beredskapseldning med ved, som är
av betydande omfattning och som kan ge värdefulla erfarenheter. För att
hithörande frågor skall kunna ägnas nödig uppmärksamhet bör enligt utredningens
mening riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap förstärkas
med en särskild befattningshavare som har speciella insikter på ifrågavarande
område. Vidare föreslår utredningen, att riksnämnden från fonden
för forskning och försöksverksamhet på bränsleområdet erhåller ett engångsanslag
av 75 000 kronor för upplysningsverksamhet i frågor rörande
vedeldning vid allmänna inrättningar av skilda slag samt hos industrierna.

1 skogsindustriutredningens betänkande upptages slutligen vissa frågor
som äger samband med skogens vård. Därvid framhålles bl. a., att en minskning
av utfallet av klcnvirke bör eftersträvas. EU skogsbruk med tidiga röj -

Kungl. Maj:ts proposition nr 72

ningar och gallringar anses leda till eu minskning av klenvirkesutfallet och
dylika åtgärder är i det långa loppet lönsamma. De problem, som sammanhänger
härmed, är emellertid icke tillräckligt utforskade. Det är sålunda
icke f. n. möjligt att ge bestämda anvisningar rörande ett flertal frågor av
stor betydelse för det praktiska skogsbruket i förevarande avseende. Skogsforskningsinstitutet
disponerar f. n. 25 000 kronor för att upprätthålla beredskap
och vinna en orientering i frågor rörande plantskogsröjning. Anslaget
är avsett för tiden 1954—1958 och utgår ur prisutjämningsmedel. Utredningen
anser att ökade resurser bör ställas till förfogande och föreslår för
ilrågavarande femårsperiod en medelsanvisning till institutet av sammanlagt
ca 170 000 kronor, eller 145 000 kronor utöver det nuvarande anslaget,
för undersökningar angående plantskogsröjning.

För att de resultat, som uppnåtts vid skogsforskningsinstitutet, snabbare
och i högre grad skall kunna tillgodogöras, i främsta rummet inom bondeskogsbruket,
föreslår utredningen, att vid skogsstyrelsen inrättas två befattningar
som skogsvård skonsulenter i lönegrad Ca 29 med uppgift att till
personal, som är verksam huvudsakligen inom bondeskogsbruket, förmedla
den skogliga forskningens rön, särskilt på föryngringsforskningens och produktionsforskningens
områden. Kostnaderna härför beräknas uppgå till
40 300 kronor för år. Vidare föreslår utredningen att ett belopp av 18 700
kronor årligen ställs till skogsstyrelsens förfogande för vissa med nämnda
befattningar förenade kostnader samt att skogsvårdsstyrelsernas driftsmedel
förstärks med 38 000 kronor för år för avlöning till biträden åt skogsvårdskonsulenterna
samt för täckande av kostnader för resor och traktamenten.

Då utredningen funnit önskvärt, att en fortbildning av den skogliga biträdespersonalen
börjar omedelbart, hemställes slutligen att skogsstyrelsen
lör budgetåret 1954/55 tilldelas ett belopp av 40 000 kronor för anordnande
av fortbildningskurser för skogsvårdsstyrelsernas, skogsägareföreningarnas
och annan inom det mindre skogsbruket biträdande skoglig personal.

I utredningens betänkande har svårigheterna att lösa de spörsmål, vilka
sammanhänger med klenvirkets utnyttjande, i viss utsträckning satts i samband
med den splittring i mindre skogslotter, som är utmärkande för bondeskogsbruket
i stora delar av landet. Två ledamöter av utredningen har emellertid
i särskilt yttrande, vilket är fogat till betänkandet, bl. a. uttalat att
påståendet om de särskilda svårigheterna för klenvirkets tillgodogörande
t rån det mindre skogsbruket icke äger det berättigande, som utredningen i
olika sammanhang tillmätt detsamma.

I ett annat särskilt yttrande, vilket likaledes är fogat till betänkandet, har
fyra ledamöter av utredningen anfört bl. a., att en ändring av den lagstiftning,
som reglerar förvärv av skogsegendomar, i sådan riktning att skogsindustrien
bereds möjlighet att på lika villkor förvärva skogsmark skulle
öppna vägen för en koncentration inom skogsbruket och skogsindustrien
i södra Sverige, befordra en önskvärd integration samt skapa förutsättningar
för ett storskogsbruk till båtnad för skogsvården. Därmed skulle enligt ifrå -

Kungl. Maj:ts proposition nr 72

svarande ledamöters mening grunden vara lagd för att på frivillig väg
snabbt få till stånd de betydande investeringar, som erfordras för att nyttiggöra
redan nu tillgängliga råvarukvantiteter.

Remissyttranden

Yttranden över skogsindustriutredningens betänkande bar avgivits av
järnvägsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, domänstyrelsen, skogsstyrelsen
-— som inhämtat utlåtanden från skogsvårdsstyrelserna i Stockholms,
Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar norra, Hallands, Örebro,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt skogssällskapet statens
jordbruksnämnd, kommerskollegium, riksnänmden för ekonomisk försvarsberedskap,
statens handels- och industrikommission, statens lönenämnd,
länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands och Västmanlands
län, statens skogsforskningsinstitut, styrelsen för Svenska träforskningsinstitutet,
Ingenjörsvetenskapsakademien, Jernkontoret, bränsleutredningen
1951, Svenska landstingsförbundet, Svenska trävaruexportföreningen,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Svenska cellulosaföleningen,
Svenska pappersbruksföreningen, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund, Sydsvenska virkesföreningen, Sveriges sågverksägares riksförbund,
Södra Sveriges trävaruexportförening, Svenska skogsvårdsföremngen
samt Landsorganisationen i Sverige.

Vid kommerskollegiets yttrande har fogats utlåtanden från vissa handelskamrar
samt Sveriges kemiska industrikontor. Landsorganisationen hai
överlämnat ett gemensamt utlåtande av Svenska pappersindustriarbetareförbundet,
Svenska träindustriarbetareförbundet samt Svenska skogs- och
flottningsarbetareförbundet. Länsstyrelsen i Kronobergs län har överlämnat
yttranden av hushållningssällskapet och skogsvårdsstyrelsen i länet.

Till utredningens uppgifter om de tillgängliga kvantiteter klenvirke, som
kan utnyttjas för olika ändamål, ställer sig Svenska cellulosaföreningen,
Svenska trävaruexportföreningen, Svenska pappersbruksföreningen och Sydsvenska
virkesföreningen i viss män tvivlande. Föreningarna framhåller
bl. a., att visst klenvirke torde vara behäftat med sådana fel, att det endast
i begränsad utsträckning kan användas för lönsam förädling. Även handelsoch
industrikommissionen, Skånes handelskammare och handelskammaren i
Gefle ger uttryck för sin tveksamhet beträffande nämnda uppgifter.

Förslaget om förstärkning av skogsforskningsinstilutets avdelning för arbetslära
tillstyrkes i flertalet remissyttranden. Skogsforskningsinstitutet finner
den föreslagna förstärkningen nödvändig för att avdelningen nöjaktigt
skall kunna fylla de krav på insatser i det skogliga rationaliseringsarbetet,
som ställs från skogsbrukets sida. Svenska cellulosaföreningen och vissa
andra branschorganisationer samt Sveriges industriförbund anser emellertid,
atl det på ifrågavarande område främst behövs praktisk försöksverksamhet i
stor skala och alt dylik verksamhet bäst bedrivs av de enskilda arbetsstudieorganisationerna.
Domänstyrelsen anser att den föreslagna utvidgningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 72

icke kan betraktas som en synnerligen angelägen åtgärd. Statskontoret erinrar
om att avdelningen för arbetslära inrättades så sent som 1949. Enligt
statskontorets mening bör närmare erfarenheter rörande avdelningens verksamhet
avvaktas, innan frågan om utbyggnad av personalorganisationen
upptas till övervägande.

Utredningens uttalande att det är värdefullt att allmänna medel jämväl
i fortsättningen ställs till förfogande för byggnad av skogsvägar delas av
remissinstanserna överlag. En höjning av statsbidragen anses från flera
håll önskvärd. Vissa remissinstanser, däribland domänstyrelsen, tar upp frågan
om avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnad för anläggning av skogsbilvägar
till diskussion. Styrelsen erinrar, att denna fråga vid 1953 års riksdag
var föremål för en motion som syftade till sådan ändring av kommunalskattelagen
att skogsägare, som anlägger skogsbilväg, skulle erhålla rätt till
successiv avskrivning av kostnaderna härför. Bevillningsutskottet räknade
emellertid med att ifrågavarande spörsmål skulle beaktas av 1950 års skattesakkunniga.
Domänstyrelsen understryker, att det är angeläget att frågan
snarast upptas till prövning.

Önskemålet om lägre järnvägsfrakttaxor för virke biträdes av åtskilliga
remissinstanser. Järnvägsstyrelsen erinrar emellertid, att statens järnvägars
godstaxa t. n. är föremål för revision av 1948 års järnvägstaxekommitté, och
anser sig icke nu böra vidtaga särskilda undersökningar beträffande möjligheterna
till en allmän taxesänkning för klenvirke.

Det ånyo framförda förslaget om inrättande av ett särskilt rationaliseringsorgan
för sågverksindustrien har från remissinstansernas sida föranlett
i stort sett samma ställningstagande, som då frågan tidigare var föremål
för behandling. Sålunda har bl. a. kommerskollegium, Sveriges skogsagareforeningars
riksförbund, Sveriges sågverksägures riksförbund, Landsorganisationen
samt de hörda fackförbunden tillstyrkt förslaget i huvudsak.
Domänstyrelsen anser, att verksamheten icke bör utbyggas mer än nödvändigt
och helst inordnas under kommerskollegium. Avstyrkande yttranden
hai avgivits bl. a. av Svenska cellulosaföreningen m. fl. organisationer inom
näringslivet, statskontoret samt länsstyrelsen i Västmanlands län.

En förstärkning av träforskningsinstitutets trätekniska avdelning enligt
utredningens förslag tillstyrkes i samtliga remissyttranden, där frågan berörs,
med undantag för det yttrande, som avgivits av statskontoret. Styrelsen
för träforskningsinstitutet erinrar att vid upprättandet av det senaste avtalet
för institutets verksamhet största vikt lagts vid frågorna om en minskning
av avfallsmängden vid sågning samt överförande av avfallet i en
form och kvalitet som möjliggör industriell användning vid t. ex. cellulosaoch
boardtillverkning; därjämte framhölls att erforderliga personella resurser
måste finnas tillgängliga för forskning över problem sammanhängande
med dessa frågor. Avtalet möjliggör enligt styrelsen att för de sågverkstekniska
frågorna och för avfallsproblemen en forskningsingenjör blir tillgänglig
för vardera gruppen; särskilda medhjälpare till dessa forskare har
däremot icke kunnat avdelas. Styrelsen framhåller, att en informationsverk -

Kungl. Maj.ts proposition nr 72

samhet på grund av industriens struktur blir relativt arbetskrävande och
måste, då särskilda medel härför icke ställts till förfogande, betunga även
den personal, som normalt sysselsättes med forskningsuppgifter.

Statskontoret erinrar att förstärkning av institutet tidigare avvisats med
hänsyn till det statsfinansiella läget. Mot bakgrunden härav anser sig ämbetsverket
icke kunna tillstyrka utredningens förslag.

Utredningens uppfattning om behovet av en utbyggnad av skogsindustrien
biträdes i det övervägande antalet remissyttranden. Domänstyrelsen framhåller,
att industriens kapacitet i framförallt södra Sverige i dagens lage
icke medger ett fullt utnyttjande av råvarubasen, även om därtill hanfores
enbart vad f. n. benämnes gagnvirke. Åtgärderna bör sålunda i första
hand enligt domänstyrelsens mening inriktas på en utbyggnad av industrien
så att detta gagnvirke, inbegripet vad som vid försågning av timmer faller
i form av hack och flis samt lövvirke, finner avsättning. Landsorganisationen
och de hörda fackförbunden uttalar farhågor för att de av utredningen
hittills angivna åtgärderna för att få till stånd en utbyggnad av skogsindustrien
skall visa sig otillräckliga. Landsorganisationen finner motiverat
att en del av utbyggnaden genomföres inom Aktiebolaget Statens skogsindustrier.
..

Den föreslagna undersökningen av förutsättningarna för en svensk tra sockerindustri

tillstyrkes av bl. a. Svenska cellulosaföreningen, de höida
fackförbunden, vissa länsstyrelser samt domänstyrelsen. Landsorganisationen,
som erinrar om att socker är en av de mest utpräglade överskottsprodukterna
på världsmarknaden, ställer sig däremot tveksam till förslaget,
liksom Sveriges skogsägareföreningars riksförbund samt handels- och industrikommissionen.
Kommerskollegium, Sveriges industriförbund och Sveriges
kemiska industrikontor avstyrker förslaget.

Vad utredningen anfört om träkolning har föranlett Jernkontoret att uttala,
att beredskapen på detta område är tämligen väl tillgodosedd genom de
kurser för instruktörer i milkolning, som årligen anordnas av domänstyrelsen
och vid enskilda undervisningsanstalter. Domänstyrelsen förklarar sig
beredd att inom områden med god kolvedstillgång alltfort bedriva kolning
i viss omfattning under förutsättning att avsättning garanteras till priser
som icke är förlustbringande.

Till utredningens synpunkter på klenvirkets användning som vedbränsle
ansluter sig i huvudsak flertalet remissinstanser. Vad som av utredningen
anförts om vedhandeln möter emellertid gensaga av bl. a. Sveriges köpmannaförbund.
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund säger sig icke
kunna instämma i utredningens uppfattning alt en beredskapseldnmg med
vedbränsle bör vidmakthållas utan det allmännas direkta medverkan. Förbundet
föreslår bl. a., i likhet med vissa andra remissinstanser, att en statlig
lånefond inrättas för finansiellt stöd vid anskaffning av utrustning för eldning
med flis.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framhåller, att nämnden
tillstyrkt den av utredningen föreslagna försökseldningen med flis. Vad an -

Kungl. Maj.ts proposition nr 72

gåi den befattningshavare, varmed nämnden enligt utredningens förslag
skulle förstärkas, anför nämnden att ifrågavarande befattningshavare bör
handlägga de beredskapsfrågor, som sammanhänger icke blott med användningen
av skogsprodukter för bränsleändamål utan även med utnyttjandet
av inhemska bränslen överhuvudtaget. För att kunna besättas med en kvalificerad
kraft bör befattningen placeras i lönegrad Ce 29. Den av utredningen
föreslagna upplysningsverksamheten i frågor rörande vedeldning
bör enligt nämndens mening syfta till att hos bränsleförbrukarna inskärpa
betydelsen av att de eldningstekniska anordningarna utformas på ett sådant
sätt, som gör det möjligt att vid importsvårigheter övergå till inhemska
bränslen, ävensom till att främja sådan användning av ved och andra inhemska
bränslen, som är ekonomiskt möjlig i fredstid. Nämnden förutsätter
att medverkan kan påräknas av myndigheter och organisationer på så''
äl det skogliga som det eldningstekniska området.

Bränsleutredningen 1951 anser det ur handelspolitisk och beredskapsmässig
synpunkt av största vikt, att ett ökat tillvaratagande av vedbränslet
med alla tjänliga medel främjas. Enligt bränsleutredningens uppfattning är
det naturligt att en förhållandevis stor del av de medel som är avsedda att
främja bränsleforskning disponeras för sådana ändamål.

Skogsvårdsfrågorna intar, enligt en av bl. a. Svenska cellulosaföreningen
m. fl. branschorganisationer samt Sveriges industriförbund uttalad uppfattning,
en central ställning vid överväganden om det egentliga klenvirket och
dess utnyttjande. Ifrågavarande remissinstanser framhåller, att klenvirkesproblemets
lösning på lång sikt torde ligga mindre i att finna rationella
avverkningsmetoder och nya avsättningsområden än i ett skogsbruk, som
inriktas på att minsta möjliga mängd klenvirke skall erhållas.

Utredningens framställning om ökad medelsanvisning för skogsforskningsinstitutets
undersökningar beträffande plantskogsröjning tillstyrkes av
praktiskt taget samtliga de remissinstanser — ett tjugutal — som yttrat sig
i frågan. De hörda fackförbunden anser det knappast tänkbart, att hithörande
spörsmål skulle kunna tillfredsställande utredas under den avsedda
femårsperioden eller att det skulle vara möjligt att få kompetent personal,
om det endast är fråga om en tillfällig anställning. Förbunden anser därför,
att en utbyggnad av ifrågavarande undersökningsverksamhet bör bli
permanent.

Skogsforskningsinstitutet anser, att det bör övervägas, huruvida icke bidrag
till kostnaderna för plantskogsröjning bör utgå i vissa fall.

Forslaget om förstärkning av skogsstyrelsens personal med två konsulenter
samt om ökade driftsmedel till skogsvårdsstyrelserna och inedelsanvisning
till vissa fortbildningskurser för skoglig personal inom det mindre
skogsbruket har vunnit tämligen allmän anslutning vid remissbehandlingen.
\iss tveksamhet beträffande den föreslagna personalförstärkningens ändamålsenlighet
uttalas dock från Svenska cellulosaföreningens och vissa andra
näringsorganisationers sida.

Kungl. Maj:ts proposition nr 72

Vad som anförts i de vid betänkandet fogade särskilda yttrandena har
föranlett instämmande från vissa håll. Beträffande de synpunkter, som däivid
framförts, torde få hänvisas till vederbörande remissyttranden.

Övriga förslag rörande disposition av prisutjäniningsmedel in. m.

Föreningen Skogs- och lantbruksfilm (skr. 5/11 1954) och Skogsbrukets
filmförening (skr. 7/1 1955) har var för sig hemställt, att av tillgängliga
prisutjämningsavgifter reserveras ett belopp av 500 000 kronor för skoglig
filmproduktion samt att härav 150 000 kronor anvisas för innei arande budgetår
för framställning av vissa filmer.

Den förstnämnda föreningen erinrar, att av prisutjäniningsmedel tidigare
ett belopp av sammanlagt 200 000 kronor ställts till töreningens förfogande
för framställning av vissa skogsfilmer. Med bidrag från dessa medel hai
inalles åtta filmer inspelats. Nu återstår ca 25 000 kronor, vilka skall användas
såsom bidrag till kostnaderna för ytterligare en under arbete varande
film. Föreningen anser behovet av ännu flera skogsfilmer högst betydande
och uppger antalet erforderliga filmer till omkring tjugo. Narmast
avser emellertid föreningen att låta inspela tolv filmer, vilka i första
hand skall vara lämpade att visas för mindre och medelstora skogsägare i
avsikt att få dessa att uppmärksamma och intressera sig för olika slag av
skogsvårdsåtgärder. Föreningen framhåller, att filmer av denna art visat
sig med fördel kunna användas även vid den skogliga undervisningen. Behov
föreligger emellertid enligt föreningen även av skoglig film som kan visas
för allmänheten i reklam- och propagandasyfte.

Föreningen ifrågasätter, om det icke vore ändamålsenligt att kopior av
varje skoglig undervisningsfilm kostnadsfritt överlämnades dels till envar av
skogsvårdsstyrelserna och dels till firman SoL-film för uthyrning till skogsägareföreningar,
skolor och ungdomsklubbar in. fl. till ett pris motsvarande
endast de direkta distributions- och översynskostnaderna.

Skogsbrukets filmförening anför i sin skrivelse, att föreningen bildades
i augusti 1954 och har till allmänt ändamål att utgöra ett serviceorgan för
landets skogsbruk i vad gäller produktion och användning av film. Föreningens
närmaste arbetsprogram är att upprätta en katalog över förefintliga
"filmer, som kan användas för skoglig upplysning och undervisning.
Till föreningens aktuella uppgifter hör vidare att fortlöpande kartlägga behovet
av skogsfilmer.

Skogsbrukets filmförening konstaterar, att behovet av propagandafilmer
är avsevärt bättre tillgodosett än vad fallet är med instruktionsfilmeina.
Det gäller enligt föreningen i dagens läge inte så mycket att upplysa om att
ett visst skogsvårdsarbete måste göras eller en arbetsmetod tillämpas som
att klarlägga, hur arbetet skall utföras. Det föreligger sålunda önskemål
att få fram instruktionsfilmer, berörande olika ämnen inom skogsskötseln
och skogsarbetsläran. Föreningen finner det f. n. svårt att beräkna kostnaderna
för erforderliga filmer men anser, att för de närmaste åren ett belopp

Kungl. Maj:ts proposition nr 72

av 500 000 kronor erfordras för produktion av instruktions- och propagandafilmer.

Yttranden över båda framställningarna liar avgivits av domänstyrelsen,
styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut — som
överiämnat utlåtanden av skogshögskolans lärarråd och institutet -— samt
skogsstyrelsen. Statskontoret och överstyrelsen för yrkesutbildning har avgivit
yttrande över den av Föreningen Skogs- och lantbruksfilm gjorda framställningen.

Samtliga hörda remissinstanser utom statskontoret tillstyrker att stöd
lämnas åt produktion av skogsfilm och att medel för ändamålet avsättes
trän influtna prisutjämningsavgifter.

Skogsstyrelsen säger sig i allt väsentligt kunna vitsorda vad de båda föreningarna
anfört rörande behovet av tidsenlig skogsbruksfilm samt att de
av Skogsbrukets filmförening tillämnade åtgärderna snarast bör genomföras.
Enligt ämbetsverkets mening är det av icke ringa allmänt intresse att
sådan skoglig filmverksamhet, som innebär garantier för god produktion,
erhåller stöd. Styrelsen tillstyrker, att 500 000 kronor av prisutjämningsmedel
avsättes för ifrågavarande ändamål samt att 150 000 kronor får användas
under ett första år.

Skogshögskolans lärarråd uttalar, att produktionen av skogliga instruktions-,
upplysnings- och propagandafilmer på allt sätt bör främjas, då filmen
utgör ett synnerligen effektivt medel till upplysning om skogliga problem och
arbetsförhållanden. Överstyrelsen för yrkesutbildning och domänstyrelsen
fiamhaller särskilt lämpligheten av att använda film vid yrkesundervisningen.

Av vissa remissyttranden framgår, att de båda föreningarna bildat en samarbetsnämnd.
Skogsstyrelsen föreslår, att de medel, som kan komma att avsättas
för skogsfilmproduktion, fördelas efter förslag av ifrågavarande
nämnd.

Förslaget att filmkopior skulle kostnadsfritt överlämnas till skogsvårdsstyrelserna
och firman SoL-fihn biträdes av överstyrelsen för yrkesutbildning
men avstyrkes av domänstyrelsen och skogsstyrelsen.

Statskontoret anser, att bidrag av prisutjämningsmedel av nu ifrågavarande
storleksordning icke bör lämnas, innan olika anspråk på dylika bidrag
sinsemellan prövats i ett större sammanhang. I rådande läge bör det enligt
ämbetsverkets mening vara angeläget att återhållsamhet iakttages särskilt
vid dispositionen av sådana medel, som uttagits och fonderats i konjunkturutjämnande
syfte.

Vidare torde i detta sammanhang böra nämnas, att skogsstyrelsen med
eget utlåtande överlämnat en av Sydvästra och Sydöstra Sveriges virkesmätningsföreningars
filmkommitté i skrivelse den 12 november 1954 gjord
framställning angående bidrag till kostnaderna för framställning av en film,
avsedd att åskådliggöra betydelsen av opartisk virkesmätning samt vikten
av aptering, sortimentkännedom och virkesvård. Skogsstyrelsen föreslår,

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 la

att filmkommittén av prisutjämningsmedel erhåller bidrag med 10 000 kronor
för att utarbeta och distribuera filmen.

Tilläggas bör slutligen, att styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut
i skrivelse den 1 oktober 1954 meddelat, att kostnaderna
för ett av styrelsen utarbetat forskningsprogram för institutet under en tioårsperiod
beräknas till 12 545 000 kronor eller, under viss förutsättning,
10 400 000 kronor. Med hänsyn till att de i forskningsprogrammet upptagna
arbetsuppgifterna är av samfällt intresse för massa- och trävaruindustrierna
och dessa industriers råvaruförsörjning hemställer styrelsen, att Kungl.
Maj :t måtte antingen vidtaga sådana åtgärder, att ett belopp av 10 400 000
kronor kan disponeras av konjunkturutjämnings- eller prisutjämningsa^-giftsmedel för ifrågavarande forskningsverksamhet, eller ock i annan ordning
anvisa samma belopp för angivna ändamål.

Med anledning av styrelsens framställning har jag, efter att ha erhållit
Kungl. Maj :ts bemyndigande därtill, den 9 november 1954 tillkallat en utredningsman
med uppdrog att undersöka förutsättningarna att ändra de
mellan statens handels- och industrikommission för Kungl. Maj :t och kronan
samt vissa branschföreningar i december 1950 ingångna överenskommelserna
rörande konjunkturutjämningsavgifter i sådan riktning, att vissa
medel, som avsatts för särskilda länsstiftelser med ändamål att främja
det enskilda skogsbruket, i stället kan utnyttjas för central skoglig forskning.

Departementschefen

Kungl. Maj :t har sedan den 1 juli 1945 haft riksdagens bemyndigande
att för stabilisering av den inhemska prisnivån uttaga prisutjämningsavgift
vid export av varor. Syftet med avgiften har väsentligen varit att hindra,
att höga utlandspriser på vissa varor verkar prisstegrande inom landet.
Det har förutsatts att, när fråga uppkommer om att uttaga prisutjamningsavgift,
man bör söka nå överenskommelse med vederbörande exportörer.
Härutöver har uttalats att, vid övervägande av spörsmål rörande prisutjämningsavgift,
i varje särskilt fall också andra synpunkter än de rent
prispolitiska, hl. a. handelspolitiska synpunkter, hör vinna beaktande. Bemyndigandet
att uttaga prisutjämningsavgift gäller till innevarande budgetårs
utgång.

Hittills har prisutjämningsavgift endast uttagits på skogsprodukter. I de
flesta fall har det visat sig möjligt att träffa avtal med berörda organisationer
eller företag om utgående avgifter, då benämnda konjunktur utjämningsavgifter.
I huvudsak som komplettering härtill har prisutjämningsavgifter
uttagits genom formellt åläggande gentemot exportörer, som icke
anslutit sig till avtalen.

Som framgår av vad tidigare anförts upphörde uttagandet av pris- och

Kungl. Maj. ts proposition nr 72

konjunkturutjämningsavgifter under år 1952 till följd av den då inträffade
prisnedgången. Något omedelbart behov av att uttaga avgift av berört
slag har sedan dess icke förelegat. När det oaktat fortsatt bemyndigande
att uttaga prisutjämningsavgift begärts och erhållits av riksdagen, har flera
skäl andragits. Tidigare erfarenheter har givit vid handen, att tvära omkastningar
i prisutvecklingen kan inträffa, särskilt vad angår de produkter
av råvarunatur, av vilka den svenska exporten till stor del består. Dylika
omkastningar har mycket kännbara återverkningar på kostnadsläget
inom landet. Uteslutet är icke, att liknande omständigheter som de, vilka
under åren 1950 och 1951 medförde kraftiga prisförskjutningar i vår utrikeshandel,
åter kan inträffa. Om ett sådant läge skulle uppkomma, bör
Kungl. Maj:t äga befogenhet att för stabilisering av den inhemska prisnivån
meddela föreskrift om uttagande av prisutjämningsavgift.

Det kan erinras om att i den allmänna ransoneringslagen upptagits bestämmelser,
enligt vilka, då lagen är i tillämpning, prisutjämningsavgift
kan utgå i vissa fall. Här är det emellertid fråga om avgifter, som är motiverade
av försörjningsmässiga synpunkter. Av de skäl, som tidigare anförts
och som alltjämt äger giltighet, bör prisutjämningsavgift kunna uttagas
även då detta av prispolitiska hänsyn är påkallat. Det särskilda bemyndigande
för Kungl. Maj:t att uttaga prisutjämningsavgift, varom nu är fråga,
torde därför böra förlängas, förslagsvis med ett år eller t. o. m. den
30 juni 1956. Liksom hittills bör det göras generellt och alltså utan begränsning
till vissa varuslag.

tidigare har vid skilda tillfällen frågor angående dispositionen av influtna
prisutjämningsavgifter underställts riksdagen. Även nu föreligger vissa
spörsmål, som är av sådan beskaffenhet, att riksdagen bör beredas tillfälle
att ta ställning till dem. Sålunda bör anmälas dels vissa förslag, vilka framlagts
av Södra Sveriges skogsindustriutredning i ett betänkande angående
klenvirke, och dels tre framställningar om bidrag till kostnader för filmer
i ämnen, hämtade från det skogliga området. Därjämte bör erinras att, närmast
i anledning av en framställning om medel för ett omfattande forskningsprogram
för statens skogsforskningsinstitut, en utredning pågår rörande
möjligheterna att för central skoglig forskning utnyttja konjunkturutjämningsavgiftsmedel,
vilka enligt ingångna överenskommelser skall disponeras
av vissa länsstiftelser för det enskilda skogsbruket.

Vad först angår skogsindustriutredningens betänkande om klen virke t
töistäs med dylikt virke dels barrvirke av vissa klenare dimensioner, dels
allt lövvirke och dels sågverksavfall. Utredningen konstaterar, att betydande
kvantiteter dylikt virke av olika skäl, för vilka redogöres i betänkandet,
icke kommer till nyttig användning, samt framlägger ett antal förslag
och rekommendationer med syfte att råda bot på detta missförhållande. Sålunda
har utredningen föreslagit ökat statligt stöd till sådan forsknings-, försöks-
och upplysningsverksamhet som kan bidraga till en lösning av klenvirkesproblemet.
Vidare har utredningen pekat på betydelsen av att en utbyggnad
av skogsindustrien, främst i södra Sverige, kommer till stånd i sådan
utsträckning att icke blott nu förefintliga tillgångar av gagnvirke utan

Kungl. Maj:ts proposition nr 72

även tillgängliga klenvirkeskvantiteter skall kunna nyttiggöras. I övrigt hav
utredningen till diskussion tagit upp en rad olika omständigheter, soin enligt
utredningens uppfattning utgör hinder för att klenvirket nu tillgodogöres
i önskvärd omfattning.

Frågan om ett bättre utnyttjande av klenvirket är av stort intresse icke
blott för skogsbruket och skogsindustrien utan även, med hänsyn till dessa
näringsgrenars centrala ställning i vårt näringsliv, för landet i dess helhet.
Utredningen synes mig på ett förtjänstfullt sätt ha belyst de föreliggande
problemställningarna. Vad angår arten och räckvidden av de åtgärder som
bör vidtagas för att åvägabringa en lösning av de föreliggande spörsmålen,
kan självfallet, såsom remissbehandlingen av betänkandet utvisar, delade
meningar göra sig gällande. I stort sett har dock utredningens förslag gillats
av flertalet av de hörda remissinstanserna.

Vissa av de förslag, som utredningen framlagt eller som framkommit under
remissbehandlingen, torde få närmare övervägas inom vederbörande departement
och föranleder sålunda icke i detta sammanhang något särskilt
uttalande från min sida. Jag syftar härvid hl. a. på förslaget om förstärkning
av skogsforskningsinstitutets avdelning för arbetslära.

Vad beträffar förslaget om inrättande av ett särskilt rationaliseringsorgan
för sågverksindustrien anser jag mig på de skäl, som anfördes, då denna
fråga år 1954 anmäldes, ej böra förorda att från statens sida något initiativ
lages till att inrätta ett dylikt organ. Det bör i detta sammanhang erinras
om det inflytande, som långivningen från den förra året inrättade sågverkslänefonden
kan få på strukturutvecklingen inom skogsindustrien.

Utredningen har ansett det vara av betydelse, att forskningen på sågverksteknikens
område och rörande möjligheterna att utnyttja sågverksavfallet
utvidgas, samt därför hemställt, att ett tidigare framlagt förslag om
viss förstärkning av personalen vid träforskningsinstitutets trätekniska avdelning
i viss utsträckning förverkligas. Sålunda föreslår utredningen att
statsmedel anvisas för ytterligare tre befattningshavare vid institutet. Kostnaderna
härför beräknas till i runt tal 50 000 kronor årligen.

Jag är av skäl, som anförts bl. a. av statskontoret, icke beredd att förorda
någon ökning av den medelsanvisning över riksstaten, som avses för träforskningsinstitutets
verksamhet. Med hänsyn till den betydelse, som utredningen
och flertalet remissinstanser, däribland styrelsen för träforskningsinslilutet,
tillmäter forskningen på ifrågavarande område, vill jag emellertid
tillstyrka att prisutjämningsmedel avsättes för den föreslagna personalförstärkningen
för den tid nuvarande avtal angående trätorskningsinstitutets
drift gäller, alltså till och med utgången av budgetåret 1958/59. Därvid
förutsätter jag, att det skall befinnas möjligt alt på ett ändamålsenligt sätt
inpassa de nya befattningshavarna i träforskningsinstitutels nuvarande organisation
samt all deras arbetsuppgifter skall kunna ullormas på ett sadanl
sätt, att del med utredningens framställning avsedda syftet tillgodoses.
Det torde få ankomma på instilutets styrelse all uppgöra förslag till riktlinjer
för den utvidgade verksamheten vid institutets ifrågavarande avdelning.''

2 liihaiuj till riksdagens protokoll IUH!>. 1 samt. Nr 72

Kungl. Maj. ts proposition nr 72

Het bör iramhållas, att medelsbehovet för ifrågavarande ändamål, vilket
enligt vad nyss sagts är avsett att täckas av prisutjämningsmedel, icke kan
etter utgången av löpande avtalsperiod få föranleda medelsanvisning över
riksstaten.

Vad utredningen anfört om angelägenheten av en utbyggnad av skogsindustrien
främst i södra Sverige behöver icke i och för sig föranleda något
uttalande från min sida. Med hänsyn till vad som framkommit vid remissbehandlingen
finner jag att det t.v. bör kunna anstå med den föreslagna
utredningen om en svensk träsockerindustri.

De av utredningen upptagna bränslefrågorna synes mig förtjäna stor uppmärksamhet
i förevarande sammanhang. Först må erinras om att riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap avser att genomföra ett av nämnden
upprättat program för försök med fliseldning och vissa därmed sammanhängande
undersökningar. Det är min förhoppning att dessa försök och undersökningar
skall leda till betydelsefulla framsteg på vedeldningens område
och därmed tjäna de syften, för vilka utredningen gjort sig till tolk.
— Att, såsom i vissa remissyttranden föreslagits, inrätta en särskild lånefond
för stöd vid anskaffning av utrustning för fliseldning är enligt min
mening f. n. icke behövligt.

Utredningens förslag om förstärkning av riksnämndens personal med en
befattningshavare för handläggning av beredskapsfrågor på bränsleområdet
samt om medelsanvisning för viss upplysningsverksamhet beträffande vedeldning
anser jag böra genomföras på försök under viss tid. De av riksnämnden
anförda synpunkterna angående befattningshavarens arbetsuppgifter
samt upplysningsverksamhetens inriktning bör därvid beaktas. Medel för
ändamalet torde böra utgå från fonden för forskning och försöksverksamhet
på bränsleområdet. Bidrag av prisutjämningsmedel erfordras alltså ej.

Jag delar till fullo utredningens och flertalet remissinstansers uppfattning,
att det framtida utfallet av klenvirke bör nedbringas i möjligaste mån. I
detta sammanhang intar skogsvårdsfrågorna en framträdande plats. Såsom
utredningen och vissa remissinstanser starkt framhållit, torde klenvirkesutfallet
kunna minskas i väsentlig grad om röjning och gallring i skogen
verkställes i större utsträckning än som f. n. synes vara fallet. De frågor,
som sammanhänger med bl. a. plantskogsröjning, är emellertid, enligt vad
som framhålles av utredningen, icke tillräckligt utforskade. Jag anser det
därför vara i och för sig angeläget att forskningen på detta område ges
ökade resurser och hyser den förhoppningen att det skall visa sig möjligt
att tillgodose utredningens önskemål härom på så sätt, att medel anvisas
för ändamålet ur de fonder, som inrättats för skogliga ändamål. Härvidlag
får jag erinra om den pågående utredningen om möjligheterna att för central
skoglig forskning få utnyttja vissa för lokala ändamål avsedda konjunkturutjämningsmedel.

Frågan om förstärkning av skogsstyrelsens personal med två konsulenter
samt av skogsvårdsstyrelsens driftsmedel torde böra närmare övervägas inom
jordbruksdepartementet. Vad angår föreslagen medelsanvisning för viss

Kungl. Maj:ts proposition nr 72

kursverksamhet torde böra undersökas, huruvida icke även här medel från
skogliga fonder kan ställas till förfogande.

Från vissa föreningar har inkommit framställningar om prisutjämningsmedel
för framställning av filmer för upplysning, undervisning och propaganda
beträffande olika frågor på det skogliga området. Vid remissbehandling
av förslagen har medelsanvisning för ändamålet förordats. Då vidare
medel för inspelning av skogsfilmer tidigare ställts till förfogande i
viss utsträckning och, såvitt kan bedömas, de med stöd av dessa medel framställda
filmerna synes ha varit till gagn, vill jag föreslå att ytterligare 100 000
kronor av prisutjämningsmedel anvisas för ifrågavarande filmproduktion.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser rörande
sättet för medlens fördelning samt angående villkoren för åtnjutande av
bidrag, varom här är fråga. Därvid synes vad som anförts av skogsstyrelsen
böra beaktas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden
t. o. in. den 30 juni 1956 att, med iakttagande av vad i det
föregående anförts, meddela föreskrifter om uttagande av
prisutjämningsavgift; samt

att godkänna vad jag föreslagit beträffande dispositionen
av influtna prisutjämningsavgifter.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Blom

550890. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag