Kungl. Maj:ts proposition nr 72 (Proposition 1947:72)

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

Nr 72.

Kungi. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om krigskonjunkturskatt för dr 1947; given Stockholms
slott den 14 februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1947.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 72.

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

Förslag

till

förordning om krigskonjunkturskatt för år 1947.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse.

1 §•

För inkomstökning, som uppkommit under eller eljest hänför sig till tiden
den 1 september 1939—den 31 december 1945 och kan antagas hava berott
på förhållanden föranledda av under nämnda tid pågående krig eller dessförinnan
rådande eller därav föranledd krigskonjunktur, skall i den omfattning
och på det sätt nedan stadgas för år 1947 erläggas krigskonjunkturskatt till
staten.

Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.

2 §•

1 mom. Skattepliktig enligt denna förordning är under tiden den 1 september
1939—den 31 december 1945 uppkommen inkomstökning hänförlig
till

a) inkomst av rörelse;

b) inkomst av annan fastighet;

c) inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst
av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, därest inkomsten utgått
från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, samt inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet
såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan
jämförlig inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet; samt

d) inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom;

allt under förutsättning att inkomsten är skattepliktig enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller är av beskaffenhet som i
sista stycket sägs.

Därest inkomstökning av det slag, varom under c) förmäles, är hänförlig
till ovannämnda tid, föreligger skatteplikt enligt denna förordning ändå att
beloppet av den skattskyldige uppburits eller för honom blivit tillgängligt för
lyftning först efter 1945 års utgång.

I inkomst av rörelse inräknas vid tillämpning av denna förordning intäkt
genom avyttring av sådana för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda maskiner
eller andra inventarier, som icke vid beräkning av värdeminskningsav -

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

drag enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hänföras
till byggnad, så ock ersättning på grund av försäkring av dylika tillgångar,
även om intäkten eller ersättningen ej är skattepliktig enligt nämnda förordning
eller intäkten enligt densamma hänföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.

2 mom. Skattskyldig enligt denna förordning är envar fysisk eller juridisk
person, vilken åtnjutit inkomstökning som avses i 1 mom., därest enligt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt den fysiska eller juridiska
personen vid 1947 eller, i förekommande fall, vid 1948 års taxering är
skattskyldig för den inkomst, vartill inkomstökningen hänför sig, eller, såvitt
angår intäkt eller ersättning varom sägs i 1 mom. sista stycket, för den inkomst,
i vilken intäkten eller ersättningen inräknas.

Från skattskyldighet undantagas systembolag som avses i förordningen angående
försäljning av rusdrycker, aktiebolaget vin- och spritcentralen samt
aktiebolaget svenska tobaksmonopolet så ock annat aktiebolag från vilket utdelningen
i sin helhet tillfaller staten.

Från skattskyldighet undantages jämväl den som är anställd såsom befälhavare
å eller tillhör besättningen på handelsfartyg, såvitt angår inkomst av
sådan anställning.

Oskift dödsbo anses vid tillämpning av denna förordning vara fysisk
person.

Taxerad merinkomst.

3 §•

Vid tillämpning av denna förordning skall uppskattning av inkomster ske

dels för det beskattningsår, för vilket taxering enligt förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt av beskattningsnämnd i första instans
verkställes under år 1947 eller, i förekommande fall, under år 1948 (beskattningsåret).

dels, utom vad angår inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller
lös egendom, för ett vart av de två beskattningsår, som gått till ända närmast
före den 1 september 1939 (förkrigsinkomståren).

Uppskattningen skall verkställas enligt bestämmelserna i förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med sådana avvikelser, som erfordras
för att åstadkomma likformighet i inkomstberäkningen för de olika åren,
samt under iakttagande av i denna förordning meddelade särskilda föreskrifter.

Såsom grund för bestämmande av inkomstökning fastställes, där ej annat
följer av särskilda bestämmelser i denna förordning, den på ett antaget jämförelscdr
belöpande jämförelseinkomsten. Där ej särskilda förhållanden till
annat föranleda, skall såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren, dock under iakttagande att jämförelseinkomsten
för fysisk person beträffande förvärvskälla, av vilken denne haft
sin huvudsakliga försörjning, ej må bestämmas till lägre belopp än 3 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 72-

kronor. Med ledning av den inkomstuppskattning varom nu stadgats fastställes,
på sätt i 4—7 §§ närmare angives, taxerad merinkomst särskilt för
en var av de inkomstgrupper, som angivas i 2 § 1 mom. första stycket a)—d).

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten skall, i den omfattning
som i denna förordning stadgas, genom särskilt utjämning savdrag hänsyn
tagas till höjning av den allmänna prisnivån och andra ändringar av förhållandena
från utgången av augusti 1939 till beskattningsårets slut, som ej beaktas
genom eljest meddelade föreskrifter.

4 §•

1 mom. Beträffande rörelse skola inkomster för förkrigsinkomståren och
beskattningsåret så ock jämförelseinkomsten uppskattas för varje förvärvskälla
för sig.

Såsom särskild förvärvskälla i rörelse enligt denna förordning anses särskild
förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.

2 mom. Det belopp, varmed inkomsten av en till rörelse hänförlig förvärvskälla
för den del av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari
1946, överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag i
förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget
kapital, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.

För varje förvärvskälla, för vilken uppskattad merinkomst fastställes, skall
tillika på sätt i 4 och 5 mom. sägs fastställas, i vad mån denna kan antagas
hava berott på förhållanden, som omförmälas i 1 §.

Summan av de för samtliga till rörelse hänförliga förvärvskällor enligt
andra stycket fastställda beloppen, minskad med de för samma förvärvskällor
enligt 6 mom. beräknade utjämningsavdragen, skall, där ej fall som i
3 mom. avses är för handen, utgöra taxerad merinkomst av rörelse.

3 mom. Har skattskyldig, för vilken uppskattad merinkomst av till rörelse
hänförlig förvärvskälla fastställes, haft annan till rörelse hänförlig förvärvskälla,
beträffande vilken vid motsvarande tillämpning av bestämmelserna i
2 mom. första stycket underskott uppstår, skall för denna förvärvskälla uppskattad
inkomstminskning till beloppet fastställas.

Tillika fastställes på sätt i 4 mom. sägs i vad mån den uppskattade inkomstminskningen
kan antagas hava berott på förhållanden, som omförmälas
i 1 §.

Från det belopp, varmed merinkomst som i 2 mom. andra stycket sägs
överstiger inkomstminskning som avses i andra stycket av detta mom. —
eller, om det belopp, varmed de sammanlagda uppskattade merinkomstema
överstiga de sammanlagda uppskattade inkomstminskningarna, är lägre, från
detta belopp — avräknas de för samma förvärvskällor enligt 6 mom. beräknade
utjämningsavdragen. Återstoden upptages i fall som i detta mom. avses
såsom taxerad merinkomst.

i mom. Kan skattskyldig visa, att i den uppskattade merinkomsten av
viss förvärvskälla ingår belopp, varmed dold förkrigsreserv under beskattningsåret
minskats, skall merinkomsten i motsvarande mån anses ej hava be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

rott på förhållanden som omförmälas i 1 §. Såsom dold förkrigsreserv anses
härvid belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid utgången av augusti
1939 översteg dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande
värde vid nämnda tidpunkt.

I övrigt skall uppskattad merinkomst antagas hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §, där ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägger, att inkomstökningen helt eller delvis skulle hava uppkommit
oberoende av sådana förhållanden.

Uppskattad inkomstminskning skall antagas hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen
ej berott på sådana förhållanden.

5 mom. Kungl. Maj:t äger, efter förslag av den i 21 § omförmälda centrala
krigskonjunkturskattenämnden eller efter nämndens hörande, beträffande
visst slag av rörelse bestämma särskild grund för fastställande huru stor del
av uppskattad merinkomst skall, därest ej annat ådagalägges, antagas hava
berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.

6 mom. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig,

såvitt den skattskyldige är fysisk person, till femton procent av motsvarande
jämförelseinkomst, och

såvitt den skattskyldige är juridisk person, om motsvarande jämförelseinkomst
ej överstiger 50 000 kronor, till femton procent av denna och, om
den motsvarande jämförelseinkomsten är högre, till femton procent av den
del därav, som ej överstiger tolv procent av genomsnittligt eget kapital i
förvärvskällan under andra förkrigsinkomståret — eller, såvitt angår skattskyldig
som börjat bedriva ifrågavarande rörelse först efter andra förkrigsinkomstårets
utgång, under första verksamhetsåret — men minst 7 500
kronor,

dock för såväl fysisk som juridisk person till minst femton procent av den
merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tillämpning av 4 mom.

Om kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § förordningarna om krigskonjunkturskatt
för åren 1941—1945 tages i anspråk under beskattningsåret,
dock före den 1 januari 1946, må utjämningsavdrag ej åtnjutas med högre
belopp än den merinkomst, som skulle hava beräknats enligt 2 mom. andra
stycket, därest sådan fond ej tagits i anspråk.

7 mom. Vad i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen stadgas om särskild ordning
beträffande beskattning av ersättning på grund av försäkring för förlust
av fartyg skall icke äga tillämpning vid taxering till krigskonjunkturskatt,
utan skall vid uppskattning av inkomst såväl för förkrigsinkomståren som
för beskattningsåret beträffande dylik ersättning förfaras enligt de regler,
som gälla för taxering av ersättning på grund av försäkring av annan till
inventarier hänförlig egendom än fartyg.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §•

7 mom. Beträffande inkomst av annan fastighet skall det belopp, varmed
inkomsten för den del av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari

Kungl. Maj:ts proposition nr 72-

1946, beräknad gemensamt för olika förvärvskällor, överstiger motsvarande
jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag i förekommande fall för beräknad
ränta å minskning eller ökning av eget kapital, utgöra uppskattad
merinkomst.

2 mom. Det fastställes i vad mån den uppskattade merinkomsten av annan
fastighet med sannolikhet kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas
i 1 §. Det sålunda fastställda beloppet minskat med utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av motsvarande jämförelseinkomst,
upptages såsom taxerad merinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

Beträffande under beskattningsåret åtnjuten inkomst i form av tantiem
eller annan inkomst som avses i 2 § 1 mom. c) skall, där ej annat följer av
vad nedan stadgas, gemensamt för inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet
såsom taxerad merinkomst upptagas

a) till intäkt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp,
vars storlek varit beroende antingen av sådant resultat av rörelse som belöper
på tiden den 1 september 1939—den 31 december 1945 eller av omsättningen
i eller omfattningen av under nämnda tidsperiod bedriven rörelse
eller av sådant resultat av jordbruk eller skogsbruk som belöper på tiden den
1 januari 1940—den 31 december 1945,

samt till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, dock ej realisationsvinst,
hänförligt belopp, vars storlek varit beroende av resultatet av tillfällig affär
som gjorts under tiden den 1 september 1939—den 31 december 1945,

i båda fallen försåvitt ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägger att motsvarande intäkt skulle hava uppkommit oberoende av förhållanden
som omförmälas i 1 §, så ock

b) intäkt i andra fall än nu sagts av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare
eller av tillfälligt uppdrag eller av annan jämförlig tillfällig förvärvsverksamhet,
i den mån intäkten uppkommit under tiden den 1 september

1939—den 31 december 1945 och uppenbarligen överstigit det vederlag för
uppdraget eller det eljest utförda arbetet som den skattskyldige skäligen kunnat
betinga sig, om förhållanden som i 1 § sägs ej varit för handen.

Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp än
det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med undantag
av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom
restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande
jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §•

Beträffande före den 1 januari 1946 uppkommen realisationsvinst vid icke
yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom skall prövas i vad mån den
kan antagas hava berott på värdeökning uppkommen efter utgången av

Kungi. Maj.ts proposition nr 72.

augusti 1939, med rätt för den skattskyldige att med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägga att vinsten skulle hava uppkommit oberoende av förhållanden
som omförmälas i 1 §. Det sålunda framkomna beloppet, minskat med avdrag
som stadgas i andra stycket samt med utjämningsavdrag som i 3 § sista
stycket sägs, utgörande femton procent av beloppet, upptages såsom taxerad
merinkomst.

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten må avdrag ske dels för
realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom, beräknad efter samma
grunder som tillämpats vid uppskattningen av realisationsvinsten, dels,
om den skattskyldige normalt plägat beskattas för realisationsvinst, för ett
med hänsyn därtill avvägt skäligt belopp.

(Se vidare anvisningarna.)

Beskattningsbar merinkomst.

8 §•

1 mom. Till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställes
särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans.

Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från de taxerade
merinkomsterna sammanlagt avdragas

dels ett belopp utgörande så många procent av de taxerade merinkomsterna
som antalet kronor, varmed den sammanlagda utdebiteringen per skattekrona
på grundval av den skattskyldiges taxering till kommunal inkomstskatt år
1945, efter avdrag för därå belöpande statsbidrag av skatteutjämningsmedel,
överstigit femton kronor,

dels ock ett belopp av 3 000 kronor.

Avdrag som ovan sagts tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst
av rörelse. Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade
merinkomster. Därest kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § förordningarna
om krigskonjunkturskatt för åren 1941—1945 tages i anspråk under
beskattningsåret, dock före den 1 januari 1946, må ovannämnda avdrag å
3 000 kronor medgivas allenast i den mån dylikt avdrag skulle kunnat tillgodonjutas
om sådan fond ej tagits i anspråk.

Skattskyldig, som haft sin huvudsakliga försörjning av havsfiske, äger
från den merinkomst av rörelse, som återstår sedan ovannämnda avdrag å
3 000 kronor gjorts, tillgodonjuta ett ytterligare avdrag å 2 000 kronor. Stadgandet
i föregående stycke sista punkten skall äga motsvarande tillämpning
beträffande avdrag, som i detta stycke avses.

Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under beskattningsåret
haft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som
vid tillämpning av denna förordnings föreskrifter utvisar inkomstmiskning,
skall vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, innan avdrag
som ovan sagts ifrågakommer, skäligt avdrag medgivas med högst inkomstminskningens
belopp. Har den skattskyldige under beskattningsåret även haft

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

annan, krigskonjunkturskatt icke underkastad förvärvskälla, som kan anses
utvisa inkomstökning i förhållande till förkrigsinkomståren, bör skälig hänsyn
därtill tagas vid avdragets bestämmande.

2 mom. Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under
de beskattningsår taxeringarna till krigskonjunkturskatt åren 1941—1946
avsågo haft krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som vid tillämpning
av de vid nämnda taxeringar gällande föreskrifterna utvisade inkomstminskning,
för vilken avdrag vid nämnda taxeringar skulle hava medgivits,
därest inkomstökning å annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla
förelegat, skall jämväl avdrag för sådan inkomstminskning medgivas vid
den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, dock endast i den mån
avdrag för inkomstminskningen ej utnyttjats vid taxeringarna åren 1941—
1946. Beträffande skattskyldig, som avses i 16 § 1 mom. andra stycket och
19 § 2 mom. andra stycket, skall vad ovan sägs äga tillämpning jämväl med
avseende å det beskattningsår taxeringen till krigskonjunkturskatt år 1947
avser.

3 mom. Beskattningsbar merinkomst utföres dels för rörelse, dels för övriga
förvärvskällor gemensamt i fulla hundratal kronor, så att överskjutande
belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

Beräkning av krigskonjunkturskatt.

9 §•

1 mom. För krigskonjunkturskatten fastställes ett grundbelopp. Detta

skall utgöra,

a) beträffande rörelse:

å den del av den beskattningsbara merinkomsten som

ej överstiger 20 % av motsvarande jämförelseinkomst: ............ 50 %>,

överstiger 20 men ej 50 %> av motsvarande jämförelseinkomst: .... 60 °/o,
överstiger 50 %> av motsvarande jämförelseinkomst: ............ 70 °/o,

b) beträffande övriga förvärvskällor:

50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Avser beskattningsåret ej samma antal månader som det antagna jämförelseåret,
skall motsvarande jämförelseinkomst upptagas till ett med hänsyn
härtill jämkat belopp. Den motsvarande jämförelseinkomsten utföres i fulla
hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt
hundratal kronor, bortfaller.

2 mom. Krigskonjunkturskatten skall, utom i fall varom nedan sägs, utgöra
det enligt 1 mom. fastställda grundbeloppet.

Har skattskyldig jämlikt 19 § 2 mom. erhållit uppskov med taxeringen till
krigskonjunkturskatt och har skatt till staten för inkomst under beskattningsåret
1946 påförts på grund av punkt 3 eller 4 av övergångsbestämmel -

Kungi. Maj:ts proposition nr 72.

serna till uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896) innan taxeringen
till krigskonjunkturskatt verkställes, skall krigskonjunkturskatten utgöra
det enligt 1 mom. fastställda grundbeloppet efter avdrag av det belopp,
varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt annan skatt till staten,
som påförts enligt nyssnämnda övergångsbestämmelser, skulle hava minskats,
om krigskonjunkturskattens grundbelopp avdragits från det till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet och det därefter återstående
beloppet utgjort taxerat belopp.

Har skattskyldig taxerats till krigskonjunkturskatt år 1948 för inkomstökning,
för vilken vederbörande är skattskyldig enligt förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt vid 1948 års taxering, skall krigskonjunkturskatten
utgöra det enligt 1 mom. fastställda grundbeloppet efter avdrag
av det belopp, varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt
annan i preliminär skatt under år 1947 ingående skatt till staten skulle hava
minskats, om krigskonjunkturskattens grundbelopp avdragits från det till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet och det därefter
återstående beloppet utgjort taxerat belopp.

10 §.

Skall jämlikt 19 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för äkta makar fastställas gemensamt beskattningsbart belopp, skall i förekommande
fall jämväl till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst
särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor fastställas för makarna
gemensamt.

Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning
eller realisationsförlust, må det återstående avdraget tillgodonjutas av den
andre maken, som om denne själv haft inkomstminskningen eller realisationsförlusten.
Vad nu stadgats om inkomstminskning skall gälla även förvärvskällor
som avses i 5 och 6 §§. Avdrag som omförmäles i 8 § skall, med motsvarande
tillämpning av där meddelade föreskrifter, ske från den för båda
makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.

Krigskonjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda
beskattningsbara merinkomsten, såvitt angår rörelse med hänsyntagande
till den för båda sammanlagda jämförelseinkomsten, och fördelas å makarna,
särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor, efter förhållandet
mellan deras taxerade merinkomster av motsvarande förvärvskällor.

Vid beräkning enligt 9 § 2 mom. av avdrag från det till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt taxerade beloppet i fall som avses i 19 § förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt iakttages att avdraget må, i den
mån det ej kunnat utnyttjas av den därtill närmast berättigade maken, tillgodokomma
den andre maken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

Restitution av krigskonjunkturskatt.

11 §■

1 mom. Restitution av krigskonjunkturskatt, som påförts provisoriskt vid

1940—1946 års taxeringar, skall efter framställning från skattskyldig medgivas
av prövningsnämnd, om och i den mån senast vid utgången av år 1945,

a) varuförnyelsefond — varmed avses ill § förordningen om krigskonjunkturskatt
för år 1940 samt i 14 § förordningarna om krigskonjunkturskatt
för åren 1941—1945 angiven fond — använts för enligt denna förordning
medgiven nedskrivning å lagertillgångar, som anskaffats i stället för de under
beskattningsåren 1939—1945 avgångna lagertillgångama,

b) före beskattningsåret inköpta lagertillgångar levererats och prisfluktuationsfond
— varmed avses i 12 § förordningen om krigskonjunkturskatt för
år 1940 samt i 15 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1941—
1945 angiven fond — använts för sådan nedskrivning av nämnda tillgångar,
som med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i denna förordning
skulle medgivits för beskattningsåren 1939—1945, om tillgångarna då levererats,

c) kostnadsutjämningsfond — varmed avses i 16 § förordningarna om
krigskonjunkturskatt för åren 1941—1945 angiven fond — använts för omkostnader
i rörelsen, för vilka avdrag skulle medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt,
därest fonden ej disponerats för ändamålet.

Har skattskyldig för visst år i stället för att jämlikt 16 § förordningarna
om krigskonjunkturskatt för åren 1942—1945 göra avsättning till kostnadsutjämningsfond
lämnat redovisning å särskild blankett som i 20 § andra stycket
nämnda förordningar sägs, må såsom omkostnad vilken berättigar till
restitution enligt c) godkännas högst så stort belopp, som den skattskyldige
visar hava i balansräkningen för varje år före beskattningsåret från och med
året efter det som redovisningen avsåg funnits kvar av de medel, vilkas redovisning
godkänts såsom likvärdig med avsättning till kostnadsutjämningsfond.
Såsom kvarvarande medel äger härvid den skattskyldige tillgodoräkna
sig jämväl den erlagda krigskonjunkturskatt för vilken enligt ifrågavarande
bestämmelser provisorisk skattepåföring erhållits.

2 mom. Restitution av krigskonjunkturskatt, som påförts provisoriskt vid
1940—1946 års taxeringar, skall efter framställning från skattskyldig av
prövningsnämnd medgivas, om och i den mån

a) tillgång, som i 13 § förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1940
samt 17 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1941—1945
sägs, före den 1 april 1947 på grund av prisfall nedgått i värde under det,
vartill den i beskattningsavseende enligt denna förordning avskrivits,

b) belopp, som enligt 14 eller 15 § förordningen om krigskonjunkturskatt
för år 1940 eller 18 eller 19 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för
åren 1941—1945 insatts i riksbanken, före den 1 april 1947 disponerats för
sådan anskaffning av tillgång, som insättningen avsett, och i räkenskaperna

Kungl. May.ts proposition nr 72.

sådan avskrivning å tillgången skett, som enligt i denna förordning angivna
grunder skulle kunnat godkännas vid taxering till krigskonjunkturskatt för
anskaffningsåret, eller

c) tillgång som i b) sägs före den 1 april 1947 på grund av prisfall nedgått
i värde under det, vartill den i beskattningsavseende enligt denna förordning
avskrivits,

dock att, därest i fall som avses i 14 § förordningen om krigskonjunkturskatt
för år 1940 samt 18 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren

1941—1945 den under beskattningsåren 1939—1945 avyttrade eller förlorade
tillgången varit belastad med intecknad gäld och däremot svarande belopp
ej blivit insatt i riksbanken, den omständigheten att jämväl andra medel
än i riksbanken insatta använts för anskaffning av den nya tillgången ej
skall betaga den skattskyldige den rätt till restitution, som skulle tillkommit
honom, därest medlen uttagits ur riksbanken.

Om den i 21 § omförmälda nämnden för viss skattskyldig medgivit uppskov
med taxering, skall restitution medgivas, om och i den mån belopp, som enligt
14 § förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1940 eller 18 § förordningarna
om krigskonjunkturskatt för åren 1941—1945 insatts i riksbanken,
senast tre månader före den dag, då taxeringen enligt nämndens beslut
senast skall vara verkställd, disponeras för sådan anskaffning av tillgång,
som insättningen avsett, och i räkenskaperna sådan avskrivning å tillgången
skett, som enligt i denna förordning angivna grunder skulle kunnat godkännas
vid taxering till krigskonjunkturskatt för anskaffningsåret.

3 mom. Restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt i fall, som
i 2 mom. avses, må icke medgivas om och i den mån avdrag för överpris å i
nämnda mom. angivna tillgångar åtnjutits vid taxering till krigskonjunkturskatt
enligt denna förordning.

4 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 och 2 mom. här ovan
skall iakttagas, att tidigare till fond av ifrågavarande slag gjord avsättning
skall anses hava tagits i anspråk före sådan avsättning till dylik fond, som
skett enligt förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1944 och 1945,
att avsättning enligt förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1944 skall
anses hava tagits i anspråk före sådan avsättning till dylik fond, som skett
enligt förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1945, samt att avsättning,
som skett vid taxeringen till krigskonjunkturskatt för år 1946, skall
anses hava i sista hand tagits i anspråk.

Restitution skall i vart och ett av de i 1 och 2 mom. under a)—c) angivna
fallen avse det belopp, varmed skatten för respektive beskattningsår skulle
hava minskats, om avdrag med den i punkten angivna nedskrivningen, omkostnaden,
avskrivningen eller värdeminskningen skett vid den beskattningsbara
merinkomstens fastställande.

Därest skattskyldig, vilken med medel ur kostnadsutjämningsfond gäldat
samtliga på den del av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari 1946,
belöpande omkostnader som i 1 mom. under c) sägs men ej därigenom kunnat
helt undgå inkomstminskning, till täckande helt eller delvis av denna

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

disponerat ytterligare medel ur fonden, må i motsvarande mån restitution
som ovan sagts äga rum, såsom om medlen använts för i 1 mom. under c)
avsedda omkostnader.

5 mom. Har av skattskyldig bedriven rörelse under något eller några av
beskattningsåren 1940—1946 eller, i fall som avses i 16 § 1 mom. andra
stycket och 19 § 2 mom. andra stycket, under något eller några av beskattningsåren
1940—1947 vid tillämpning av de för respektive beskattningsår
gällande bestämmelserna utvisat inkomstminskning, må efter därom hos
prövningsnämnd gjord framställning restitution av krigskonjunkturskatt,
som påförts för merinkomst av rörelse vid 1940—1946 års taxeringar, medgivas,
om och i den mån inkomstminskningen ej uppkommit oberoende av
förhållanden, som omförmälas i 1 §.

Inkomstminskning, som uppstått i till rörelse hänförlig förvärvskälla
under den del av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari 1946,
skall i första hand avdragas å inkomst från annan eller andra förvärvskällor
under beskattningsåret enligt bestämmelserna i denna förordning och
får således endast med därefter eventuellt återstående belopp tagas i beräkning
för åtnjutande av restitution.

Inkomstminskning, som uppkommit under beskattningsåren 1940—1945,
må tagas i beräkning för åtnjutande av restitution allenast i den mån avdrag
därför ej tidigare utnyttjats.

Vid beräkning av inkomstminskning må hänsyn icke tagas till å förvärvskällan
belöpande utjämningsavdrag. Vid bestämmande av huruvida avdrag
för inkomstminskning skall anses hava utnyttjats vid tidigare års taxeringar
skall bortses från det i 8 § omförmälda avdraget å 3 000 kronor.

Restitution, som i första stycket sägs, skall avse det belopp, varmed skatten
för respektive beskattningsår skulle hava minskats, om avdrag för ovan omförmäld
inkomstminskning skett vid den beskattningsbara merinkomstens
fastställande.

Vid tillämpning av vad nu sagts skall iakttagas att krigskonjunkturskatt,
som påförts enligt förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1940—
1943, skall restdtueras före sådan skatt, som påförts enligt förordningarna
om krigskonjunkturskatt för åren 1944 och 1945, att krigskonjunkturskatt,
som påförts enligt förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1944, skall
restitueras före sådan skatt, som påförts enligt förordningen om krigskonjunkturskatt
för år 1945, samt att krigskonjunkturskatt, som påförts vid
taxeringen till krigskonjunkturskatt för år 1946, i sista hand skall restitueras.

6 mom. Beträffande förfarandet vid restitution meddelar Kungl. Maj:t
föreskrifter under iakttagande av stadgandet i 17 § andra stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

12 §.

Å erlagd krigskonjunkturskatt, som enligt 11 § restitueras, utgår ränta
med två och en halv procent, dock ej i den mån fråga är om restitution
enligt 11 § 1 mom. c) eller 5 mom.

Kungi. Maj:ts proposition nr 72.

Särskilda bestämmelser rörande dödsbo.

13 §.

Därest enligt 24 § 1 inom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
dödsbo efter skattskyldig befrias från erläggande av skatt, skall
på särskild prövning av prövningsnämnd bero, huruvida och i vad män
härav föranledd befrielse från erläggande av krigskonjunkturskatt skall äga
rum.

Vad i 24 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
är stadgat om dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för dylik skatt
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om krigskonjunkturskatt.

Beskattningsort.

14 §.

Taxering till krigskonjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt
22 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är den skattskyldiges
beskattningsort.

Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt.

15 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan
stadgas, lända till efterrättelse med avseende å taxering till krigskonjunkturskatt.

Där ej annat av sammanhanget framgår, förstås i denna förordning med län
jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse jämväl överståthållarämbetet, med
landskamrerare jämväl skattedirektören hos överståthållarämbetet samt med
taxeringsintendent jämväl allmänna ombudet hos den mellankommunala
prövningsnämnden ävensom i 16 § taxeringsförordningen om förmäld tjänsteman.

16 §.

1 mom. Skyldighet att utan anmaning på heder och samvete avlämna
deklaration till ledning för egen taxering till krigskonjunkturskatt föreligger,
därest Kungl. Maj:t ej annorlunda föreskriver, för fysisk eller juridisk person,
vilken i sin år 1947 avlämnade självdeklaration uppgivit nettointäkt av
rörelse, som uppkommit under räkenskapsår omfattande tid före den 1
januari 1946, eller inkomst av tantiem, provision eller gratifikation, som
utgått från rörelse och hänför sig till tiden den 1 september 1939—den 31
december 1945 eller som utgått från jordbruk eller skogsbruk och hänför sig
till tiden den 1 januari 1940—den 31 december 1945.

Vad nu sagts skall jämväl gälla fysisk eller juridisk person för vilken

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

skyldighet att i självdeklaration uppgiva intäkt eller inkomst, som i föregående
stycket avses, föreligger först år 1948.

Undantagen från deklarationsplikt som nu sagts är sådan i första stycket
avsedd fysisk person, vilken i sin år 1947 avlämnade självdeklaration uppgivit
nettointäkt av rörelse eller inkomst av tantiem, provision eller gratifikation
som utgått från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, sammanlagt understigande
4 000 kronor, eller för vilken för beskattningsåret av taxeringsnämnden
fastställts ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat
belopp å högst 6 000 kronor, så ock juridisk person som jämlikt 2 § 2 mom.
är undantagen från skattskyldighet.

Deklarationen skall senast den 15 september 1947 avlämnas till länsstyrelsen
i det län, där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
ägt rum, eller, såvitt gäller fysisk eller juridisk person som i andra stycket
avses, till länsstyrelsen i det län där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skall äga rum år 1948.

2 mom. Annan än den, som på grund av bestämmelserna i 1 mom. har
uppgiftsskyldighet, är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen
angives, på heder och samvete avlämna deklaration för egen taxering till
krigskonjunkturskatt.

3 mom. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 och 2 mom.
fastställas av Kungl. Maj:t.

4 mom. Efter anmaning är envar fysisk eller juridisk person pliktig att i
den omfattning, som i anmaningen angives, meddela för sin taxering till
krigskonjunkturskatt erforderliga uppgifter utöver dem som avses i 1 och
2 mom.

5 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt
fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering
till krigskonjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i
1 mom. sägs.

6 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för
taxering till krigskonjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser
om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;
dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen
stadgade påföljden för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande
deklaration enligt 1 mom. här ovan inträda endast därest den skattskyldige
underlåtit att efterkomma anmaning att inkomma med sådan.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som avses
i 5 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet att
avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande tilllämpning.

17 §.

Taxering verkställes av den prövningsnämnd, som har att taga befattning
med den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för beskattningsåret.

Frågor om rätt till restitution av krigskonjunkturskatt skola handläggas
av prövningsnämnd.

Kungl. Alaj.ts proposition nr 72.

18 §.

1 mom. Det åligger taxeringsintendenten att, med ledning av deklarationer
och andra uppgifter enligt 16 § och tillgängliga handlingar rörande
taxering jämlikt taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den
skattskyldige och utredning i övrigt, som finnes erforderlig, såsom underlag
för taxeringen till krigskonjunkturskalt låta upprätta förslag till sådan
taxering av envar skattskyldig, för vilken till krigskonjunkturskatt beskattningsbar
merinkomst ifrågakommer.

2 mom. överensstämmer förslag enligt 1 mom. med deklaration, som
avgivits av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas till
prövningsnämnden.

3 mom. Innebär förslag enligt 1 mom. avvikelse från den skattskyldiges
deklaration eller är sådant förslag upprättat utan att deklaration avlämnats,
skall det genom taxeringsintendentens försorg ofördröjligen i rekommenderat
brev tillställas den skattskyldige.

Skattskyldig, som icke åtnöjes med förslag till taxering, äger att inom viss
vid förslagets översändande angiven tid till länsstyrelsen ingiva till prövningsnämnden
ställda erinringar mot förslaget jämte den utredning han vill
åberopa. Tid som nu sagts skall, där ej särskilda omständigheter göra det
omöjligt, bestämmas till minst fjorton dagar efter förslagets mottagande.

Sedan taxeringsintendenten vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna
må föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.

19 §.

1 mom. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande
taxering till krigskonjunkturskatt finner anledning till annan avvikelse från
detta än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne därom
underrättas och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen
fastställes.

2 mom. Prövningsnämnden skall, såvitt gäller fysisk eller juridisk person,
som avses i 16 § 1 mom. första stycket, verkställa taxering till krigskonjunkturskatt
så snart ske kan efter det nämnden fastställt taxeringen
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1947 dock senast den 30
juni 1948.

Såvitt gäller fysisk eller juridisk person, som avses i 16 § 1 mom. andra
stycket, skall prövningsnämnden verkställa taxering till krigskonjunkturskatt
så snart ske kan efter det nämnden fastställt taxeringen till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1948 dock senast den 30 juni 1949.

Taxeringsintendent samt medlem av prövningsnämnd må jämväl efter utgången
av taxeringsåret 1947 eller, i fall som i föregående stycke avses, efter
utgången av taxeringsåret 1948 framställa yrkande angående påföring av
krigskonjunkturskatt enligt denna förordning.

Därest i 21 § här nedan omförmälda nämnd därtill lämnar medgivande,
må beträffande skattskyldig, som bedriver rederi- eller varvsrörelse, taxe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

ringen uppskjutas ytterligare, dock att taxering senast skall verkställas den
30 juni 1950. Framställning om uppskov som nu sagts skall ingivas senast
den 31 december 1947 till länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige taxerats
eller, i fall som i andra stycket avses, skall taxeras till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt.

3 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen till krigskonjunkturskatt,
antecknas denna i särskild längd (krigskonjunkturskattelängd) enligt
formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t.

4 mom. Till envar skattskyldig, som taxerats till krigskonjunkturskatt,
skall vederbörande protokollförare senast å fjortonde dagen efter den, då
protokollet justerades, i rekommenderat brev med mottagningsbevis översända
utdrag ur krigskonjunkturskaltelängden samt prövningsnämndens
protokoll i vad den skattskyldige angår, dock att nämnda handlingar skola
översändas senast den 15 januari 1948 i vad angår skattskyldiga, vilkas
taxering till krigskonjunkturskatt verkställts senast den 31 december 1947.

20 §.

Kungl. Maj:t förordnar en i bokföring sakkunnig person att såsom konsulent
biträda allmänna ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden
vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Där så prövas erforderligt
förordnar Kungl. Maj:t jämväl, efter framställning av länsstyrelsen, sådan
sakkunnig att såsom konsulent biträda taxeringsintendenten vid ifrågavarande
taxering.

Därjämte förordnar Kungl. Maj:t en särskild konsulent att tillhandagå
taxeringsmyndigheterna med råd och upplysningar rörande taxering till
krigskonjunkturskatt och att vara föredragande hos den nämnd som omförmäles
i 21 §.

21 §.

Kungl. Maj:t förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala
krigskonjunkturskattenämnden) med uppgift att

dels efter framställning från taxeringsintendent eller från prövningsnämnd
eller när anledning eljest anses föreligga avgiva yttranden i ärenden rörande
taxering till krigskonjunkturskatt,

dels lämna anvisningar om värdesättningen av surrogat- och ersättningsvaror
vid taxering till krigskonjunkturskatt,

dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Maj:t avgiva förslag
rörande tillämpning av denna förordning.

Nämnden skall bestå av ordförande och nio ledamöter. En av ledamöterna
skall förordnas till vice ordförande. För varje ledamot utses en suppleant.

Nämnden är beslutför, när sju medlemmar äro tillstädes.

Nämnden må, i den utsträckning Kungl. Maj:t förordnar, åtnjuta biträde
av sakkunniga.

Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110—112 §§ taxeringsår -ordningen meddelade bestämmelserna äga motsvarande tillämpning.

Om nämndens befogenhet att i visst fall medgiva uppskov med taxering
stadgas i 19 § 2 mom.

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

22 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande
myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den
anknyter. Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande
självdeklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling, som enligt
vad nu sagts skall biläggas självdeklarationen.

Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och
andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen
stadgas beträffande sakkunnig gälla om konsulent enligt denna
förordning, och skall vad i nämnda mom. stadgas beträffande ordförande
och ledamöter i prövningsnämnd gälla om ordförande och ledamöter i den
centrala krigskonjunkturskattenämnden. Rörande förbud för person, som sålunda
fått del av självdeklaration eller deklaration eller annan uppgift enligt
denna förordning, att offentliggöra eller yppa dess innehåll skola föreskrifterna
i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen äga motsvarande
tillämpning.

Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till
krigskonjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration,
vid vilken den bilagts eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgifter
enligt taxeringsförordningen.

23 §.

För taxeringen till krigskonjunkturskatt må granskning av skattskyldigs
bokföring enligt bestämmande i varje särskilt fall av taxeringsintendenten
verkställas av person, som verkställer bokföringsgranskning enligt taxeringsförordningen.
Taxeringsförordningens föreskrifter skola härvid äga motsvarande
tillämpning.

Dylik granskning må ock verkställas av konsulent, varom i 20 § förmäles.

24 §.

1 mom. Beträffande besvär över taxering till krigskonjunkturskatt så ock
över beslut rörande restitution av sådan skatt skola taxeringsförordningens
föreskrifter om taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande
tillämpning med iakttagande att besvärsrätt tillkommer den skattskyldige
och vederbörande taxeringsintendent.

2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Maj:t eller kammarrätten sådan
ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för inkomst under något av förkrigsinkomståren, att taxeringen till
krigskonjunkturskatt bör bestämmas till annat belopp än som skett, må besvär
med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt
anföras hos prövningsnämnden eller, därest denna taxering i
annan ordning är föremål för prövning i högre instans, hos denna instans
för att prövas i sammanhang med målet i övrigt.

Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han
ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 16 § 6 mom. första stycket,

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 72.

Kung!, iviaj.fs proposition nr 72.

samt vederbörande taxeringsintendent. Beträffande tiden för besvärens ingivande
och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen
äga motsvarande tillämpning.

25 §.

Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering enligt
denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola besvären prövas i
samband med varandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt för år 1947 eller år 1948 ändras eller påföres någon, skall
samtidigt vidtagas därav betingad ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt,
dock att, därest beslut om höjning av taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt eller påföring av sådan taxering meddelas av kammarrätten
eller Kungl. Maj:t, fråga om därav betingad höjning eller påföring av
taxering till krigskonjunkturskatt skall handläggas av prövningsnämnd. Beslut
rörande fråga som nyss sagts skall av prövningsnämnd meddelas så snart
ske kan efter det kammarrättens utslag angående taxeringen till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt vunnit laga kraft eller Kungl. Maj:ts utslag
angående samma taxering meddelats. Beträffande förslag i fråga om taxering
till krigskonjunkturskatt i fall som nu avses skola bestämmelserna i 18 § äga
motsvarande tillämpning under iakttagande att förslaget så snart ske kan
bör tillställas den skattskyldige för erinringars avgivande. Vad sålunda stadgats
angående prövningsnämnds handläggning av fråga rörande taxering till
krigskonjunkturskatt skall dock ej äga tillämpning i fall där kammarrätten
eller Kungl. Maj:t tidigare meddelat beslut angående samma taxering.

Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär
rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i förekommande
fall foga utdrag av krigskonjunkturskattelängden.

Eftertaxering.

26 §.

1 mom. Har skattskyldig i deklaration eller annan uppgift, som avgivits
till ledning vid taxering enligt denna förordning eller vid hans taxering för
inkomst eller förmögenhet, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru
uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och
har därav föranletts att han icke blivit taxerad till krigskonjunkturskatt eller
att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till
krigskonjunkturskatt att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande
undandragits staten. Vad nu sagts skall gälla jämväl i det fall då skattskyldig
vid taxering enligt denna förordning erhållit avdrag för nedskrivning
å kontraherad, vid beskattningsårets utgång icke levererad tillgång men
kontraktet sedermera icke fullföljes. Beträffande eftertaxering enligt denna
förordning skall vad i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
är stadgat rörande eftertaxering till dylik skatt äga motsvarande tilllämpning,
med iakttagande av att eftertaxering icke må ske senare än den

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

31 december 1952 såvitt angår skattskyldiga, vilkas taxering skolat verkställas
senast den 30 juni 1948 och icke senare än den 31 december 1953 såvitt
angår skattskyldiga, vilkas taxering skolat verkställas senast den 30 juni
1949, samt att det skall ankomma på den skattskyldige att visa, att merinkomst,
som fastställes på grund av eftertaxering, ej berott på förhållanden
som i 1 § sägs.

2 mom. Därest eftertaxering ifrågakommer under år, då allmän taxering
till krigskonjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av
prövningsnämnden med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens
bestämmelser, därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i krigskonjunkturskattelängd,
vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens protokoll.

3 mom. Har genom uppgifter, som lämnats av skattskyldig till ledning för
taxering till krigskonjunkturskatt, föranletts, att restitution av sådan skatt
jämlikt 11 § 5 mom. felaktigt ägt rum, skall vad i 1 och 2 mom. härovan
stadgas äga motsvarande tillämpning.

Särskilda bestämmelser.

27 §.

Har vid beräkning av merinkomst av rörelse nedsättning av inkomsten för
beskattningsåret skett på grund av att vid beskattningsårets utgång befintlig
dold reserv i lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i
rörelse helt eller delvis bildats före beskattningsårets ingång genom nedskrivning,
vilken enligt förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren
1940—1945 icke skulle kunnat godkännas och vilken icke heller beaktats vid
tidigare års taxeringar, skall den myndighet, genom vars beslut nedsättningen
skett, tillika besluta om de ändringar i tidigare års taxeringar till krigskonjunkturskatt,
vilka betingas av den vidtagna åtgärden.

28 §.

Har skattskyldig genom att omlägga räkenskapsåret eller genom att till
någon, som är ekonomiskt intresserad i hans näringsföretag eller kan öva
inflytande på företagets ledning, försälja varor till lägre pris eller av honom
köpa varor till högre pris än de i allmänhet gällande eller genom att vidtaga
annan därmed jämförlig åtgärd obehörigen minskat merinkomsten för beskattningsåret,
skall det belopp, varmed merinkomsten genom den vidtagna
åtgärden minskat, tilläggas vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning.

Straffbestämmelse.

29 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning
eller vid lämnande av uppgift som i 16 § sägs lämnat oriktig uppgift, stadgas
i skattestrafflagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

Kostnader för taxeringsarbetet.

30 §.

Av taxeringen till krigskonjunkturskatt föranledda särskilda kostnader bestridas
av statsmedel.

Tillämpningsföreskrifter.

31 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I fråga om skattskyldig, som avlidit före den 1 januari 1947, samt dödsbo
efter sådan skattskyldig skola, i stället för bestämmelserna i 13 §, motsvarande
stadganden i förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1946 äga
tillämpning.

Anvisningar

till 4 §.

1. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen, sådan
denna lyder enligt lag den 17 juni 1938, skall för annan skattskyldig än aktiebolag,
ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank intäkt
vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelse avsedda maskiner eller
andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag enligt
nämnda lag hänföras till byggnad, under vissa förutsättningar upptagas till
en del såsom intäkt av rörelse och till en del såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.
Med hänsyn till föreskriften i 2 § 1 mom. sista stycket
i denna förordning skall vad sålunda stadgas icke gälla vid taxering till
krigskonjunkturskatt, utan skall därvid intäkten i sin helhet upptagas såsom
intäkt av rörelse om och i den mån intäkten uppkommit under beskattningsåret,
dock före den 1 januari 1946. Såsom av sistnämnda stadgande
framgår skall motsvarande gälla även där intäkt genom dylik avyttring ej
är skattepliktig enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Vad nu sagts avser även utfallande försäkringsbelopp vid förlust av
tillgång varom är fråga och skall iakttagas beträffande såväl förkrigsinkomståren
som beskattningsåret.

2. Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda
uppskattningen av inkomst av förvärvskälla hänförlig till rörelse för
förkrigsinkomståren skall vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning,
förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt i punkt 1 här ovan, frångås
i den mån följande särskilda föreskrifter därtill föranleda.

Kunql. Maj:ts proposition nr 72.

a) Har vid värdering av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelsen under något av förkrigsinkomståren mera avsevärd nybildning
av dold reserv ägt rum genom nedskrivning eller mera avsevärd minskning
av sådan reserv skett genom uppskrivning, skall vid inkomstuppskattningen
för vartdera förkrigsinkomståret tilläggas under året gjord sådan nybildning
eller avdragas under året inträdd sådan minskning av den dolda
reserven.

b) Har avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader
eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk för något av förkrigsinkomståren
vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgivits
med belopp mera avsevärt överstigande vad som kan antagas hava motsvarat
den verkliga värdeminskningen under året, skall det överskjutande
beloppet tilläggas vid inkomstens uppskattning.

c) Har för något av förkrigsinkomståren avdrag skett för avsättning till
konjunkturinvesteringsfond eller, med större belopp än som kan anses motsvara
normal årsavsättning, till pensionering av anställda eller annat likartat
ändamål, skall beloppet tilläggas vid inkomstuppskattningen.

Har å andra sidan för något av förkrigsinkomståren i inkomsten ingått
belopp av sådant slag och av sådan storlek som uppenbarligen ej kan anses
för rörelsen normalt, skall sådant belopp ej upptagas såsom intäkt.

d) Huru förfaras skall med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska
ekonomiska föreningar samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt
i rörelsen framgår av punkterna 6 och 9 här nedan.

3. Såsom jämförelseinko,mist skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna
för båda förkrigsinkomståren. Är det uppenbart, att detta medeltal ej
utgör ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av
förvärvskällan vid tiden närmast före krigsutbrottet, men kan det antagas,
att ettdera förkrigsinkomstårets inkomst utgör ett bättre samt i och för sig
godtagbart uttryck för nämnda årsinkomst, skall denna inkomst vara jämförelseinkomst.
Har den skattskyldige ej bedrivit rörelse under hela det förra
men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel inkomsten för
det senare året vara jämförelseinkomst. Hava förkrigsinkomståren visat underskott
eller eljest uppenbart onormala vinstresultat, skall jämförelseinkomsten
fastställas till annat belopp, som med hänsyn till omständigheterna
kan anses skäligt. Den omständigheten att ett av förkrigsinkomståren visat
underskott bör i regel anses utgöra skäl att på sätt nu sagts bestämma jämförelseinkomsten
till annat belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren.

Har den skattskyldige ej bedrivit ifrågavarande rörelse under något förkrigsinkomstår
eller har han bedrivit densamma endast under del av sådant
år, fastställes jämförelseinkomsten med hänsyn till omständigheterna. Såsom
exempel på i dylika fall ifrågakommande uppskattningsgrunder må följande
anföras. Därest rörelsen övertagits från annan, som under förkrigsinkomståren
eller ett av dessa bedrivit rörelse under likartade förhållanden,
kan stundom jämförelseinkomsten fastställas med ledning av rörelsens resul -

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

tat i förre innehavarens hand. Är åter fråga om ny rörelse eller övertagen
rörelse, för vilken dylik beräkning av jämförelseinkomsten finnes ej kunna
ifrågakomma, må denna fastställas med ledning av resultatet av annan jämförbar
rörelse, som under förkrigsinkomståren bedrivits under likartade förhållanden.
Står ej annan uppskattningsgrund till buds. må såsom jämförelseinkomst
fastställas ett belopp, motsvarande skälig ränta antingen å eget
kapital, beräknat enligt punkt 9 här nedan, eller, om därigenom större förmån
vinnes, å såväl eget som upplånat kapital med avdrag för den å sistnämnda
kapital under beskattningsåret belöpande räntan, i båda fallen med
tillägg beträffande enskild skattskyldig av skäligt värde å dennes personliga
arbetsinsats. Ränta å kapital som nu sagts må beräknas efter en räntefot
av lägst sex procent. Till upplånat kapital må vid beräkning som nu avses
ej hänföras varuskulder eller uppburna förskott å leveranser. Om ej särskilda
förhållanden till annat föranleda, antages vid dylik beräkning kapitalet
hava under hela jämförelseåret utgjort samma belopp som vid beskattningsårets
ingång. Vid uppskattning av värdet å den personliga arbetsinsatsen
må skälig hänsyn tagas till intäktsbelopp, som rörelseidkaren under
förkrigsinkomståren erhållit i annan verksamhet Har rörelse av den
skattskyldige bedrivits endast under senare delen av det sista förkrigsinkomståret,
kan för den förra delen av detta år motsvarande tillämpning
av nu angivna regler ifrågakomma. I dylikt fall anses så stort kapital
hava varit under förra delen av året nedlagt i rörelsen, som när rörelsen
började bedrivas var nedlagt i denna.

För fysisk person må jämförelseinkomsten beträffande förvärvskälla, av
vilken han haft sin huvudsakliga försörjning, ej bestämmas till lägre belopp
än 3 000 kronor.

Såsom lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelsen
enligt 4 § skall vid det antagna jämförelseårets slut alltid anses lagret
vid det sista förkrigsinkomstårets utgång, uppskattat i överensstämmelse
med räkenskapernas värdesättning vid denna tidpunkt, även där ett jämkat
värde antagits vid uppskattning av inkomsten för sista förkrigsinkomståret.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

4. Vid uppskattning av inkomst för beskattningsåret skall den vid taxeringen
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda uppskattningen
av inkomst hänförlig till rörelse, förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt
i punkt 1 här ovan, frångås i den mån nedan givna särskilda föreskrifter
därtill föranleda.

a) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1946 tillägg gjorts för vid
dylik taxering ej medgiven nedskrivning under nästföregående beskattningsår
av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse,
skall hänsyn härtill tagas vid värdering av lagret vid beskattningsårets ingång
och skall följaktligen vid inkomstuppskattningen avdrag medgivas med
belopp svarande mot nämnda tillägg. Har skattskyldig vid inkomstuppskattningen
för det beskattningsår, som taxeringen till krigskonjunkturskatt år

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

1946 avsåg, åtnjutit avdrag för i räkenskaperna ej gjord nedskrivning av lagertillgångar,
skall ett mot detta avdrag svarande belopp tilläggas vid inkomstuppskattningen.

b) Lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse
vid beskattningsårets utgång må ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas
till lägre belopp än som erhålles vid uppskattning enligt de principer och den
prisnivå som tillämpats beträffande lagervärderingen för jämförelseårets utgång,
d. v. s. uppskattningen enligt räkenskaperna av lagret vid sista förkrigsinkomstårets
utgång (förkrigslagret). Därest det vid uppskattning enligt
sagda principer och prisnivå befinnes, att lagret vid beskattningsårets
utgång översteg förkrigslagret, må dock ej beträffande lagerökningen godkännas
nedskrivning till lägre värde än 140 procent av anskaffningskostnaden
vid sista förkrigsinkomstårets utgång. Därvid iakttages att, om lagret vid
utgången av augusti 1939 (krigsutbrottet) visas hava varit större än vid
sista förkrigsinkomstårets utgång, lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom
förkrigslager samt att i dylikt fall beträffande så stor del av det vid beskattningsårets
utgång befintliga lagret, som motsvarar lagerökningen under
tiden från det sista förkrigsinkomstårets utgång till krigsutbrottet, ej må god
kännas nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet
för denna del av förkrigslagret.

Beträffande värdesättning av lagertillgångar i fall, varom i närmast följande
båda stycken förmäles, skola i stället för de ovan angivna bestämmelserna
gälla vad nedan stadgas.

Om den skattskyldige visar, att anskaffningskostnaden å lagret i dess helhet
vid beskattningsårets utgång ej uppgick till 140 procent av anskaffningskostnaden
vid sista förkrigsinkomstårets utgång eller, där lagret vid krigsutbrottet
utgör förkrigslager, till 140 procent av anskaffningskostnaden vid
krigsutbrottet, må lagerökning upptagas till den vid beskattningsårets utgång
gällande anskaffningskostnaden. Kan skattskyldig visa, att före taxeringens
avslutande värdet å lagret i dess helhet nedgått under vad nyss angivits, bör
lagerökningen upptagas till detta lägre pris, i den mån den skattskyldige genom
prisfallet lidit eller kommer att lida förlust. Har den skattskyldige försålt
lagret eller delar därav till pris, som uppenbarligen understiger gällande
marknadsvärde, skall dock vid tillämpning av vad nyss sagts hänsyn till sådan
försäljning icke tagas.

Har skattskyldig vid bekattningsårets utgång lager av sådan vara, beträffande
vilken staten garanterat visst försäljningspris, må lagret, i den mån
detsamma överstiger förkrigslagret, icke upptagas till lägre värde än som
motsvarar anskaffningskostnaden vid beskattningsårets utgång.

1 de fall lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas som förkrigslager
och lagerökning därefter skett må vid inkomstuppskattningen lagret vid
beskattningsårets utgång sålunda ej nedskrivas till lägre belopp än summan
av värdet a förkrigslagret uppskattat efter i första stycket angivna principer
och prisnivå och värdet å lagerökningen uppskattat till 140 procent av anskaffningskostnaden
vid sista förkrigsinkomstårets utgång eller, i fall som
i tredje och fjärde styckena angivits, till anskaffningskostnaden vid beskatt -

Kungl. Mcij:ts proposition nr 72.

ningsårets utgång respektive vid taxeringens avslutande. I de fall åter då
lagret vid krigsutbrottet räknas som förkrigslager må lagret vid beskattningsårets
utgång nedskrivas enligt förut i detta stycke angivna grunder med
iakttagande därjämte att beträffande den del av lagret, som motsvarar lagerökningen
från det sista förkrigsinkomstårets utgång till krigsutbrottet, ej må
godkännas nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet.
Vid tillämpning av vad i detta stycke stadgas skall dock vid bedömande
av nedskrivningen hänsyn tagas till inträffad värdeminskning på
grund av prisfall eller av annan orsak, så ock till i vad mån efterfrågan å
tillgången kan antagas bliva minskad eller upphöra, när normala förhållanden
åter inträda.

Om den dolda reserven i det vid beskattningsårets utgång befintliga lagret
vid upskattning, såvitt angår den del av lagret som motsvarar förkrigslagret,
till förkrigspris och, såvitt angår lagerökningen, till 140 procent av
förkrigspriset eller, i fall som i tredje och fjärde styckena angivits, till anskaffningskostnaden
vid beskattningsårets utgång respektive vid taxeringens
avslutande ej är större än den dolda förkrigsreserv, som avses i 4 §
4 mom. första stycket [jfr punkt 12 a) här nedan], skall lagret ej anses
nedskrivet till lägre belopp än som godkännes enligt förra stycket. Vid beräkning,
som nu sagts, må uppskattning av lagertillgångama ske till anskaffningsvärdet
vid beskattningsårets utgång, om detta värde understiger
förkrigspriset. Med förkrigspris förstås kostnaden för att anskaffa tillgångar
av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets
utgång räknas såsom förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt.

Har den skattskyldige ej vid sista förkrigsinkomstårets utgång haft lagertillgång,
må vid uppskattningen av inkomsten för beskattningsåret vid
nämnda års utgång befintlig lagertillgång ej nedskrivas till lägre värde än
som kan antagas hava motsvarat 140 procent av kostnaden för att anskaffa
tillgången vid utgången av augusti 1939, skäligen reducerat med hänsyn till
redan inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller av annan orsak
eller till befarad värdeminskning vid krigskonjunkturens upphörande eller
dessförinnan. Sådana lagertillgångar, som avses i fjärde stycket i denna anvisningspunkt,
må dock icke nedskrivas till lägre värde än anskaffningskostnaden
vid beskattningsårets utgång.

c) Om lagret vid beskattningsårets utgång, värderat till förkrigspris, understiger
motsvarande värde å förkrigslagret, må avdrag vid inkomstuppskattningen
medgivas med 40 procent av skillnaden. Är anskaffningskostnaden
å lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång lägre än 140 procent
av förkrigspriset, skall vid tillämpning av vad nu sagts avdrag medgivas med
ett däremot svarande lägre belopp.

d) Som lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse
må endast räknas levererade tillgångar av omnämnt slag. Om lagret vid
beskattningsårets utgång, värderat till förkrigspris, är mindre än förkrigslagret,
må dock lika med levererad vara anses så stor del av kontraherad
varumängd, som vid värdering till förkrigspris motsvarar lagerminskningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

e) Vad ovan stadgats angående värdesättning å lagertillgångar skall icke
äga tillämpning beträffande kostnader nedlagda å av annan beställt fartyg
eller å byggnad, som uppföres på entreprenad. I fall varom nu är fråga må
fartyget eller byggnaden vid inkomstuppskattningen icke upptagas till lägre
värde än som motsvarar de kostnader för material och arbetslöner, vilka vid
beskattningsårets utgång nedlagts å fartyget eller byggnaden, därest icke
den skattskyldige visar, att betalning för ifrågavarande kostnader icke influtit
före taxeringens avslutande eller grundad anledning finnes att antaga, att
betalning icke kommer att inflyta. Bedriver skattskyldig verksamhet som till
väsentlig del består i tillverkning på beställning av maskiner, transportmedel,
krigsmateriel eller andra verkstadsprodukter, och har förskottsbetalning
erhållits i anledning av beställning, skall vad nu sagts om värdering
av beställt fartyg och å entreprenad uppförd byggnad äga motsvarande tilllämpning.

f) Avdrag för nedskrivning å kontraherade men vid beskattningsårets utgång
icke levererade varor må, utom i fall som ovan under d) avses, medgivas
allenast i den mån den skattskyldige visar, att inköpspriset för tillgångar
av samma slag vid beskattningsårets utgång understiger det kontraherade
priset, eller gör sannolikt att dylikt prisfall kommer att inträffa innan
tillgångarna levereras eller av den skattskyldige i oförändrat eller förädlat
skick försäljas.

Avdrag må, såvitt angår skattskyldig, som bedriver varvsrörelse, medgivas
å före beskattningsårets utgång ingångna kontrakt avseende framtida
leverans av fartyg, om och i den mån skaltskyldig före taxeringens avslutande
visar, att förlust uppkommit eller kan uppkomma därigenom att den
skattskyldige icke erhållit eller kommer att erhålla betalning för kostnader
för material och arbetslöner, som nedlagts å fartyget.

g) Vid tillämpning av vad ovan stadgats skall iakttagas att lager av tillgångar
avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse samt kontrakt å
sådana tillgångar vid inkomstuppskattning enligt denna förordning ej må
värdesättas till lägre belopp än det bokförda värdet vid beskattningsårets
utgång.

h) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940—1946 eller något
av dessa år avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar
avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, och har under
beskattningsåret den avgångna dolda förkrigsreserven genom nybildning av
motsvarande dold reserv helt eller delvis återvunnits, skall ett belopp svarande
mot återvinningen tilläggas vid inkomstuppskattningen för detta år,
dock att, därest återvinning skett av dold förkrigsreserv som minskats under
det beskattningsår som låg till grund för 1940 års taxering till krigskonjunkturskatt,
tillägg för återvinningen i denna del ej skall göras med
mera än skillnaden mellan det belopp, för vilket avdrag för minskning av
den dolda förkrigsreserven åtnjutits vid nämnda taxering, och återvinningen
av samma reserv under de beskattningsår, som 1941—1946 års taxeringar
avsågo.

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

Återvinningen under beskattningsåret av avgången dold förkrigsreserv
utgöres av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, varmed vid uppskattning
för taxering till krigskonjunkturskatt lagret vid beskattningsårets utgång
var nedskrivet, såvitt angår den del av lagret, som motsvarar förkrigslagret,
under förkrigspriset och, såvitt angår lagerökningen, under 140 procent
av förkrigspriset eller i fall som i tredje och fjärde styckena punkt
4 b) här ovan angivits under anskaffningskostnaden vid beskattningsårets
utgång respektive vid taxeringens avslutande och å andra sidan det belopp,
varmed lagret vid beskattningsårets ingång var nedskrivet under förkrigspriset,
dock högst skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv
minskats under tidigare beskattningsår, och det belopp, som motsvarar
återvinning av sådan reserv under de beskattningsår, som 1941—1946 års
taxeringar avsågo. I fall som avses i punkt 4 e) här ovan skall emellertid
vid beräkning av återvinning av dold förkrigsreserv hänsyn i stället tagas
till det belopp, varmed de i sistnämnda punkt angivna tillgångarna vid beskattningsårets
utgång voro nedskrivna under de verkliga kostnaderna.

Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv vid taxering till krigskonjunkturskatt
år 1940 skall anses hava åtnjutits högst med det belopp, som
motsvarar den vid nämnda taxering uppskattade merinkomsten.

i) Har skattskyldig under beskattningsåret i rörelsen tillgodogjort sig
produkter från eget jordbruk eller eget skogsbruk och därvid tillämpat prissättning
efter andra principer än under jämförelseåret, skall vid inkomstuppskattningen
sådan jämkning vidtagas, som erfordras för åstadkommande
av likformighet vid inkomstberäkningen.

j) För värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra
dylika tillgångar för stadigvarande bruk medgives i regel avdrag efter samma
grunder som tillämpats vid uppskattning enligt denna förordning av
inkomsten för sista förkrigsinkomståret, eller, där beräkning efter sådan
grund ej kan ske, med belopp motsvarande den med utgångspunkt från anskaffningskostnaden
beräknade verkliga värdeminskningen. Avdrag för värdeminskning
överstigande den normala av sådant slag, som avses i punkt
3 c) fjärde stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, medgives
i den mån denna värdeminskning visas hava uppkommit under beskattningsåret,
dock före den 1 januari 1946, och motsvarande avdrag skett i
räkenskaperna. I räkenskaperna gjort avdrag å före sistnämnda dag anskaffad
tillgång som nu sagts för överpris eller merkostnad av sådant slag,
som angives i femte stycket nämnda anvisningspunkt, skall likaledes få
åtnjutas, dock, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, högst
med så stort belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna
värdet å tillgången nedbringas till 140 procent av det pris den kan
anses hava betingat vid utgången av augusti 1939.

Kan det med hög grad av sannolikhet förutses att tillgång för stadigvarande
bruk, som anskaffats före den 1 januari 1946, skall helt förlora sitt
värde efter krigskonjunkturens upphörande, bör emellertid avdrag få ske
för hela anskaffningskostnaden, om motsvarande avdrag skett i räkenska -

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

perna. Har fartyg nyanskaffats före den 1 april 1947 eller har tillgång för
stadigvarande bruk, som den skattskyldige innehaft före krigsutbrottet,
gått förlorad eller ulrangerats och annan liknande tillgång anskaffats i dess
ställe före den 1 januari 1946 eller, såvitt angår fartyg, före den 1 april
1947, må avdrag för överpris åtnjutas högst med så stort belopp att det vid
ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet nedbringas till
förkrigsvärdet å den anskaffade tillgången eller, om detta värde överstiger
motsvarande värde för den förlorade eller utrangerade tillgången, till summan
av förkrigsvärdet å denna tillgång och — i regel — 140 procent av
det belopp varmed förkrigsvärdet å den anskaffade tillgången överstiger
förkrigsvärdet å den förlorade eller utrangerade tillgången. Har skattskyldig,
som jämlikt 19 § 2 mom. erhållit uppskov med taxeringen, före den 1
januari 1946 förlorat eller utrangerat fartyg, må avdrag för överpris som
nyss sagts medgivas, om nytt fartyg som ersättning för det förlorade eller
utrangerade inköpts senast tre månader före den dag taxeringen enligt den
centrala krigskonjunkturskattenämndens beslut skall vara verkställd. I vissa
fall kan Kungl. Maj:t med stöd av särskilt av riksdagen meddelat bemyndigande
att medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt fastställa
särskild grund för beräkning av avdrag för överpris eller merkostnad.

Nedskrivning av värdet å rättigheter till leverans av tillgångar för stadigvarande
bruk enligt ej fullgjorda köpekontrakt medgives enligt följande
regler. Har tillgång för stadigvarande bruk, som den skattskyldige innehaft
före krigsutbrottet, gått förlorad eller utrangerats och kontrakt slutits före
den 1 januari 1946 om inköp av annan liknande tillgång i dess ställe, må
avdrag för överpris åtnjutas enligt motsvarande regler som i föregående
stycke angivas beträffande redan levererade tillgångar. I annat fall än nyss
är sagt må nedskrivning av värdet å rättighet till leverans av tillgång för
stadigvarande bruk icke medgivas, dock att beträffande sådant köpekontrakt
å fartyg, som slutits före den 1 april 1947, avdrag för överpris må åtnjutas
högst med så stort belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående
oavskrivna värdet nedbringas till 140 procent av förkrigsvärdet å
det kontraherade fartyget.

Har skattskyldig försålt fartyg efter utgången av år 1945 men före den
1 april 1947, eller, i de fall skattskyldig erhållit uppskov med taxeringen
enligt 19 § 2 inom., senast tre månader före den dag, då taxeringen enligt
den centrala krigskonjunkturskattenämndens beslut senast skall vara verkställd,
skall överprisavdrag, som i enlighet med vad ovan sagts må åtnjutas
å anskaffat fartyg och å sådant köpekontrakt, som omförmäles i sista meningen
av nästföregående stycke, minskas med den vid försäljningen erhållna
vinsten.

k) Om tillgång för stadigvarande bruk undergått värdeminskning genom
att nödiga reparationer måst eftersättas under den tid kriget varat, må avdrag
vid inkomstuppskattningen åtnjutas med det belopp, vartill värdeminskningen
enligt den skattskyldiges utredning uppgått. Därvid iakttages att, om

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

den skattskyldige vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940—1946
på grund av eftersatta reparationer eller annan omständighet erhållit högre
värdeminskningsavdrag än vad normalt skulle hava medgivits, avdraget för
beskattningsåret skall i motsvarande mån minskas.

Därest icke den skattskyldige förebringar sådan utredning som i föregående
stycke avses, må avdrag för värdeminskning på grund av eftersatta reparationer
åtnjutas med högst ett belopp utgörande 140 procent av skillnaden
mellan å ena sidan sex gånger medeltalet av reparationskostnaderna under
förkrigsinkomståren, i den mån de ej tillagts vid jämförelseinkomstens beräkning,
och å andra sidan summan av motsvarande kostnader under beskattningsåren
1941—1946, reducerade till förkrigspris. Vid beräkning av
reparationskostnaderna för förkrigsinkomståren skall skälig jämkning av beloppen
ske, därest reparationskostnaderna nämnda år varit onormalt höga
eller onormalt låga.

l) Har avdrag erhållits för nedskrivning å fordringar eller aktier vid taxering
till krigskonjunkturskatt åren 1940—1946 och hava nämnda tillgångar
återfått sitt värde helt eller delvis efter det kriget upphört eller finnes grundad
anledning till antagande att tillgångarna skola helt eller delvis återfå sitt
värde, skall motsvarande belopp tilläggas vid inkomstuppskattningen.

m) Beträffande rörelse, för vilken ej förts handelsböcker och beträffande
vilken på den grund ovan givna bestämmelser om i räkenskaperna vidtagna
åtgärder ej kunna tillämpas, må i motsvarande avseende hänsyn tagas till vad
som i det särskilda fallet synes skäligt.

n) Avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond eller investeringsfond
är ej medgivet, ej heller avdrag för omkostnad som uppenbarligen haft
till syfte alt nedbringa beskattningen för beskattningsåret. Har under beskattningsåret
omkostnad gjorts för en mera omfattande representation eller dylikt
än under förkrigsinkomståren, bör avdrag för omkostnaden såvitt angår
den ökade representationen medgivas endast i den män den betingats av rörelsens
utvidgning eller andra särskilda förhållanden.

Har kooperativ förening, som under beskattningsåret av vinsten å sin kooperativa
verksamhet lämnat pristillägg eller annan utdelning i förhållande
till av föreningen gjorda köp, vid utdelningens beräkning tillämpat andra
grunder än under närmast föregående år då sådan utdelning förekommit, må
vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning avdrag medgivas allenast
med belopp motsvarande det vartill utdelningen skulle uppgått, om de senast
tillämpade grunderna kommit till användning eller, därest större förmån för
föreningen därigenom skulle vinnas, med belopp motsvarande medeltalet av
utdelningarna under beskattningsåren 1940—1945, dock lägst tre procent av
summan av föreningens under beskattningsåret från delägarna gjorda inköp.

Avdrag för kostnad för pensionering av anställda eller annat likartat ändamål
med belopp överstigande medeltalet av liknande avdrag för förkrigsinkomståren
medgives allenast i den mån kostnadsökningen kan anses erforderlig
för normal årsavsättning på grund av ökade verkliga förpliktelser eller
dylikt förhållande. Har sådan förpliktelse ingåtts efter utgången av augusti

Kungi. Maj:ts proposition nr 72.

1939, iakttages, dels att avdrag ej medgives i den mån med kostnaden avses
att åt någon bereda högre pension än dubbla det belopp som angives i 9 §
tredje stycket lagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensions- och andra
personalstiftelser, i förekommande fäll förenad med s. k. kapitalunderstöd å
högst 4 000 kronor, dels alt avdrag för s. k. övergångskostnad ej medgives
med mera än en tiondel av hela det belopp av sådan kostnad som härrör av
den ökade förpliktelsen i den mån den ej avser högre pensioner än nyss sagts,
dels ock att i regel avdrag ej medgives med högre belopp än i medeltal 4 000
kronor för envar av de befattningshavare som pensioneringen avser.

o) Rörelseidkare, som lämnat bidrag till institut vilket under statens medverkan
bildats för bedrivande av tekniskt-vetenskaplig forskning inom den
bransch som rörelseidkaren företräder, äger avdraga sådant bidrag till hälften
i den mån bidraget är att anse såsom anläggningsbidrag och i sin helhet
i den mån bidraget är att hänföra till driftsbidrag.

p) Huru vid fastställande av inkomsten för beskattningsåret förfaras skall
med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar
samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår av
punkterna 6 och 9 här nedan.

5. Vid uppskattning av bankaktiebolags inkomst skall avdrag ske med belopp
motsvarande den vinst, som för iakttagande av bestämmelserna i 49 §
lagen om bankrörelse rörande inlåningens förhållande till bolagets egna fonder
användes för avsättning till dylika fonder.

6. I rörelseinkomsten för annan rörelseidkare än sådan som bedriver penningrörelse
inräknas ej beträffande vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret
behållen utdelning å svenska aktier eller å andelar i svenska ekonomiska
föreningar.

7. Därest vid beräkning enligt denna förordning av merinkomst av apoteksrörelse
framkommer vinst, för vilken apoteksinnehavaren, om vinsten redovisats
i räkenskaperna för beskattningsåret, varit skyldig att enligt vad
därom särskilt är stadgat erlägga allmän avgift, skall vid inkomstuppskattningen
avdrag medgivas med det belopp, varmed avgiften enligt den skattskyldiges
utredning skolat utgöras.

8. Vid beräkning av uppskattad merinkomst av uppfinnarverksamhet skall
iakttagas, att den under beskattningsåret åtnjutna intäkten genom exploatering
av viss uppfinning, vare sig den utgjort engångsersättning eller royalty
eller dylikt, till en del kan vara att betrakta såsom gottgörelse för kostnader
i samband med uppfinningen, däri inräknad ersättning för uppfinnarens eget
förberedande arbete. I följd härav bör i fall, då det förberedande arbetet med
uppfinningen påbörjats under tidigare år, inkomsten för beskattningsåret
minskas med det belopp som kan anses motsvara gottgörelse för sådana kostnader,
i den mån avdrag för desamma ej utnyttjats vid taxering till krigskonjunkturskatt
tidigare år, och det mot kostnaderna svarande beloppet skäligen
fördelas på den tid under vilken det förberedande arbetet pågått. I förekommande
fall bör alltså hänsyn till nämnda kostnader tagas även vid fastställande
av jämförejseinkomslen för förvärvskällan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

9. a) För vartdera förkrigsinkomståret så ock för beskattningsåret skall
vid taxeringen angivas beräknad ränta d eget kapital i rörelsen efter en räntefot
av fem procent samt, därest det egna kapitalet under beskattningsåret
ökats sedan förkrigsinkomståren, beträffande kapitalökningen efter en räntefot
av sex procent. Ingår i kapitalökning, som uppkommit genom besparing
av vinstmedel från tidigare år, kapital som ej under någon del av beskattningsåret
använts i rörelsen utan varit insatt i riksbanken eller annan bank
eller eljest utlånat eller tillfälligt disponerat utom rörelsen, må dock ej ränta
å detta kapital beräknas till högre belopp än som faktiskt tillkommit den
skattskyldige. Vad angår jämförelseåret skall räntan beräknas å det egna kapital,
som anses då hava varit nedlagt i rörelsen, därvid räntan beräknas till
medeltalet av räntorna för förkrigsinkomståren, såvitt ej annan grund än
medeltalsberäkning tillämpats vid jämförelseinkomstens fastställande, i vilket
fall räntan bör beräknas efter grund som finnes skälig.

b) Såsom eget kapital i rörelsen utom i fall som avses i 4 § 6 mom. anses
det belopp, varmed tillgångarna överstiga skulderna enligt den värdesättning,
som skett i räkenskaperna,

dock att beträffande kapital nedlagt i maskiner, inventarier, byggnader
eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk hänsyn skall tagas till
den särskilda värdesättning av tillgångarna, som ligger till grund för inkomstuppskattningen
enligt denna förordning, såtillvida att i eget kapital inräknas,
för andra förkrigsinkomståret hälften av skillnaden mellan de i räkenskaperna
för första förkrigsinkomståret gjorda avskrivningarna och de vid inkomstuppskattningen
för samma år medgivna avskrivningarna samt för beskattningsåret
hälften av skillnaden mellan i räkenskaperna gjorda och vid inkomstuppskattningen
medgivna avskrivningar för vart och ett av förkrigsinkomståren
och de beskattningsår, för vilka taxering till krigskonjunkturskatt
därefter ägt rum, eller, därest de vid inkomstuppskattningen för nämnda år
medgivna avskrivningarna äro större än de i räkenskaperna verkställda, eget
kapital minskas med hälften av det överskjutande beloppet,

samt att beträffande kapital nedlagt i fartyg, som använts i rörelsen under
båda förkrigsinkomståren men försålts eller förlorats före beskattningsårets
ingång, i eget kapital för vartdera förkrigsinkomståret inräknas hälften av
den dolda reserv i fartyget, som enligt räkenskapernas värdesättning fanns
vid första förkrigsinkomstårets ingång.

Vid beräkning av eget kapital skall iakttagas, bland annat,
att i tillgångarna ingående värde å svenska aktier eller andelar i svenska
ekonomiska föreningar icke skall medräknas för annan skattskyldig än sådan,
som bedriver penningrörelse,

att avskrivnings-, förnyelse- eller annan liknande fond skall räknas såsom
skuld, i den mån den motsvaras av bokfört värde å tillgång, till vilken den
hänför sig,

att såsom skuld skall räknas investeringsfond för ersättande av förkrigslager,

att avsättning i räkenskaperna för framtida skattebetalning ej skall räknas
såsom skuld,

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

att, därest sådan skuld till pensionsstiftelse enligt lagen om aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser, å vilken icke utgår ränta till stiftelsen,
i genomsnitt under beskattningsåret överstiger medeltalet av motsvarande
skulder under förkrigsinkomståren, det överskjutande beloppet vid ifrågavarande
taxering ej skall räknas såsom skuld, samt

att i eget kapital ej inräknas årets vinst, medan å andra sidan årets förlust
ej får avräknas.

Beträffande rörelseidkare, vilken i sina räkenskaper upptagit andra tillgångar
och skulder än sådana hänförliga till rörelsen, iakttages, att bedömandet
av vad som skall anses hava hört till rörelsen eller ej för förkrigsinkomståren
och beskattningsåret bör ske efter såvitt möjligt likformiga
grunder.

Vid beräkning av eget kapital i fall som avses i 4 § 6 mom. skall vad i
denna punkt stadgas äga motsvarande tillämpning med iakttagande därjämte
att fastighet, som vid tillämpning av ovan meddelade bestämmelser upptagits
till belopp understigande det vid sista förkrigsinkomstårets utgång gällande
taxeringsvärdet, må vid beräkningen upptagas till nämnda belopp. Vad nu
stadgats äger ej avseende å sådan del av fastighets värde som vid taxeringen
redovisats såsom särskilt maskinvärde.

10. Vid fastställande av uppskattad merinkomst av viss förvärvskälla i rörelse
förfares på följande sätt:

Från den del av inkomsten för beskattningsåret, som enligt bestämmelserna
i punkt 16 här nedan belöper å tiden före den 1 januari 1946, avdrages
jämförelseinkomsten. Omfattar den del av beskattningsåret, som infallit före
den 1 januari 1946, längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller
minskas jämförelseinkomsten med hänsyn därtill.

Det erhållna skillnadsbeloppet minskas i förekommande fall med sådant
belopp, varmed enligt punkt 9 beräknad ränta för beskattningsåret överstiger
räntan för jämförelsearet, eller ökas med sådant belopp, varmed räntan för
beskattningsåret understiger räntan för jämförelseåret, därvid iakttages att,
om jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid än ett år,
ränteskillnaden i motsvarande mån jämkas.

11. Vid beräkning av uppskattad inkomstminskning ■— däri i förekommande
fall inräknas underskott — skola de bestämmelser, som gälla för beräkning
av uppskattad merinkomst, äga motsvarande tillämpning. Uppskattad
inkomstminskning framkommer alltså efter tillägg eller avdrag i förekommande
fall av beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital.
Emellertid skall, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp än det
som motsvarar den högsta inkomsten under något av åren 1937—1939 eller
däremot svarande räkenskapsår, beloppet av uppskattad inkomstminskning
bestämmas med utgångspunkt från den högsta av dessa inkomster. 1 fall, då
verksamheten för vart och ett av nämnda år utvisar underskott, skall beloppet
av uppskattad inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt från
det minsta av de underskotlsbelopp som något av åren utvisar. Om den
skattskyldige ej haft förvärvskällan under båda förkrigsinkomståren, må

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

beloppet av uppskattad inkomstminskning bestämmas efter grund som finnes
skälig.

Vad ovan sagts angående jämförelseinkomstens beräkning skall jämväl
gälla då fråga är om tillämpning av 11 § 5 mom.

12. a) Såsom dold förkrigsreserv anses enligt 4 § 4 mom. första stycket det
belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid krigsutbrottet visas hava överstigit
dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde
vid nämnda tidpunkt. Har ej enligt punkt 4 b) här ovan utredning företetts
rörande lagret vid krigsutbrottet, må emellertid såsom dold förkrigsreserv
antagas det belopp, varmed lagrets verkliga värde vid sista förkrigsinkomstårets
utgång visas hava överstigit dess i beskattningshänseende enligt denna
förordning då gällande värde.

Det verkliga värdet av lagertillgång bestämmes efter tillgångens förkrigspris,
varmed, såsom framgår av punkt 4 b) här ovan, förstås kostnaden för
att anskaffa tillgångar av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet eller, därest
lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas såsom förkrigslager, vid
sistnämnda tidpunkt.

Med tillgångs i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande
värde förstås, där den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena
vid krigsutbrottet, summan av det bokförda värdet vid sista förkrigsinkomstårets
utgång och den verkliga anskaffningskostnaden för den
lagerökning, som skett från denna tidpunkt till krigsutbrottet, och, där den
dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena vid sista förkrigsinkomstårets
utgång, det bokförda värdet vid denna tidpunkt.

Minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret utgöres följaktligen,
därest lagret vid nämnda års utgång icke överstiger förkrigslagret,
av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigsreserven
vid beräkning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å andra sidan
det belopp, varmed lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning
enligt denna förordning var nedskrivet under förkrigspris, med avdrag av
skillnaden mellan det belopp, varmed avdrag för dold förkrigsreserv åtnjutits
under tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning
av sådan reserv under de beskattningsår, som 1941—1946 års taxeringar
avsågo.

Härvid skall dock iakttagas att i fall, som avses i punkt 4 e) här ovan,
hänsyn i stället skall tagas till det belopp, varmed de i sistnämnda punkt angivna
tillgångarna vid beskattningsårets utgång voro nedskrivna under de
verkliga kostnaderna.

Skulle däremot lagret vid beskattningsårets utgång överstiga förkrigslagret,
utgöres minskningen av dold förkrigsreserv under nämnda år av skillnaden
mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigsreserven vid beräkning
enligt ovan angivna grunder uppgått, och å andra sidan det belopp, varmed
vid beskattningsårets utgång befintligt lager vid uppskattning enligt
denna förordning var nedskrivet, såvitt angår den del av lagret som i förkrigsvärde
motsvarar förkrigslagret, under förkrigspriset och, såvitt angår

Kungl. Majtts proposition nr 72.

den del av lagret som motsvarar lagerökningen, under 140 procent av förkrigspriset,
med avdrag av skillnaden mellan det belopp, varmed avdrag för
dold förkrigsreserv åtnjutits under tidigare beskattningsår, och det belopp
som motsvarar återvinning av sådan reserv under de beskattningsår, som
1941—1946 års taxeringar avsågo. Härvid skall dock iakttagas dels att i fall,
som i tredje och fjärde styckena i punkt 4 b) här ovan avses, hänsyn i stället
skall tagas till det belopp, varmed lagerökningen vid beskattningsårets utgång
var nedskriven under anskaffningskostnaden vid beskattningsårets utgång
respektive vid taxeringens avslutande, dels ock att i fall, som avses i
punkt 4 e) här ovan, hänsyn i stället skall tagas till det belopp, varmed de
i sistnämnda punkt angivna tillgångarna voro nedskrivna under de verkliga
kostnaderna.

b) Vid beräkning av dold förkrigsreserv i maskiner, inventarier eller andra
dylika tillgångar för stadigvarande bruk skall med verkliga värdet å sådan
tillgång vid utgången av augusti 1939 förstås dess försäljningsvärde vid
nämnda tidpunkt.

13. Vad angår bevisning enligt 4 § 4 mom. andra stycket må såsom exempel
på omständigheter, som den skattskyldige kan med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägga, anföras,

att inkomstökningen helt eller delvis i följd av vidtagna rationaliseringsatgärder
skulle hava uppkommit även om förhållanden som omförmälas i
1 § ej inträffat,

eller att till följd av sådana före utgången av augusti 1939 ingångna leveransavtal,
som icke haft samband med eller sin grund i förhållanden som
omförmälas i 1 §, inkomstökningen skulle hava uppkommit även om sådana
förhållanden ej inträffat,

eller att inkomstökningen helt eller delvis framstår som ett naturligt led i
en utveckling, vilken icke haft samband med eller sin grund i förhållanden
som omförmälas i 1 §.

14. När Kungl. Maj:t jämlikt föreskriften i 4 § 5 mom. bestämt särskild
grund för fastställande huru stor del av uppskattad merinkomst skall antagas
hava berott på förhållanden som avses i 1 §, är skattskyldig likväl
berättigad att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, att merinkomsten
ej till någon del eller endast till mindre del berott av sådana förhållanden.
Förebringas å andra sidan vid taxeringen beträffande viss skattskyldig bärande
sannolikhetsskäl för att merinkomsten till större del eller i sin helhet
berott på förhållanden som i 1 § avses, skall den taxerade merinkomsten bestämmas
med hänsyn därtill.

Uppskattad merinkomst, som hänför sig till livförsäkringsrörelse eller till
yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet,
verksamhet som läkare, veterinär, tandläkare, konsulterande ingenjör eller
arkitekt eller därmed jämförlig yrkesutövning, skall antagas ej hava berott
på förhållanden som avses i 1 §, såvitt ej bärande sannolikhetsskäl förebringas
för att merinkomsten berolt på sådana förhållanden. Kungl. Maj:t
äger jämväl för särskilt bestämt annat slag av till rörelse hänförlig verk Bihnng

till riksdagens protokoll 1DA7. 1 samt. Nr 72. ;j

Kungl. Maj ds proposition nr 72.

samhet än nu sagts bestämma att den skall i avseende varom här är fråga
likställas med sådan verksamhet.

15. Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi
sker uppskattning av inkomst med motsvarande tillämpning av de i 3 och
4 §§ meddelade bestämmelserna. För företaget såsom sådant bestämmes uppskattad
merinkomst eller inkomstminskning samt fastställes i vad mån denna
skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, varjämte
utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs beräknas. Av sålunda fastställt
belopp påföres envar av delägarna vad på honom belöper för att vid
beräkning av den taxerade merinkomsten medräknas som om fråga vore
om en delägarens egen förvärvskälla. Med hänsyn till bestämmelserna i 9 §
om skattens beräkning skall envar delägare jämväl påföras på honom belöpande
jämförelseinkomst. Motsvarande skall gälla beträffande delägare i
s. k. gruvbolag.

Därjämte iakttages, att vid bestämmande av den taxerade merinkomsten
beträffande delägare, för vilken den på honom belöpande jämförelseinkomsten
ej uppgår till 3 000 kronor, skall, därest delägaren deltagit i företagets
skötsel och därav haft sin huvudsakliga försörjning, beräknas ett extra avdrag
svarande mot det belopp varmed den på delägaren belöpande jämförelseinkomsten
understiger 3 000 kronor. I fall som nu sagts skall vid tilllämpning
av bestämmelserna i 9 § såsom jämförelseinkomst anses ett belopp
av 3 000 kronor.

16. Den enligt denna förordning beräknade inkomsten för beskattningsåret
skall fördelas på tiden före och efter årsskiftet 1945/46. Från fördelning
skall dock undantagas intäkt, som uppkommit före den 1 januari 1946
vid avyttring av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier,
så ock belopp varmed dold förkrigsreserv i dylika tillgångar kan hava
minskat före nyssnämnda tidpunkt. Om inkomsten för beskattningsåret nedbringats
genom att lagret nedskrivits till förkrigspris eller ökats genom att
lagret uppskrivits över nämnda pris skall jämväl, därest lagret vid beskattningsårets
utgång översteg förkrigslagret, från fördelningen undantagas det
belopp, varmed lagerökningens värde, beräknat till 140 procent av förkrigsvärdet
eller — i fall som avses i tredje och fjärde styckena i punkt 4 b) här
ovan — till anskaffningskostnaden vid beskattningsårets utgång respektive
vid taxeringens avslutande, översteg lagerökningens värde räknat i förkrigspris.
Vidare skall, i fall som i punkt 4 e) här ovan avses, från fördelningen
undantagas det belopp, varmed kostnaden för material och arbetslöner, som
nedlagts å tillgångar, som omförmälas i nämnda anvisningspunkt, vid beskattningsårets
utgång översteg det värde av ifrågavarande tillgångar, som erhållits
därest de vid nästföregående bokslutstillfälle i räkenskaperna tillämpade
värderingsprinciperna kommit till användning. Från fördelning skall även
undantagas den del av inkomsten för beskattningsåret, som framkommit
på den grund att den skattskyldige enligt denna förordning icke medgivits
avdrag för nedskrivning å kontraherade men icke levererade tillgångar för
omsättning eller förbrukning i rörelse. Från fördelning skall vidare undan -

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

tagas belopp, som skall tilläggas vid inkomstuppskattningen enligt punkt 4 1)
här ovan, samt belopp, som skola avdragas vid inkomstuppskattningen enligt
punkt 4 c) och 4 k) här ovan. Om ytterligare undantag i visst fall stadgas i
anvisningarna till It §. Vad som efter fördelningen belöper på tiden före
årsskiftet skall, efter tillägg respektive avdrag av belopp som enligt vad nyss
sagts skall undantagas från fördelningen, anses utgöra skattskyldigs inkomst
under den del av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari 1946.

Den i föregående stycke omförmälda fördelningen av inkomst på tid före
och efter årsskiftet 1945/46 skall i regel ske i förhållande till omsättningens
storlek under de båda ifrågavarande tidsperioderna. Samma fördelningsgrund,
som användes vid fördelning av inkomsten under beskattningsåret
skall tillämpas vid fördelning av det belopp, varmed dold förkrigsreserv i
varulager kan hava minskat under samma år.

Har skattskvldig verkställt sådan vinstberäkning, som omförmäles i 1 §
sista stycket förordningen den 14 december 1945 (nr 777) med särskilda bestämmelser
angående inventering av varulager i samband med krigskonjunkturbeskattningens
avveckling, skall den på tiden före årsskiftet belöpande
inkomsten icke beräknas på grundval av omsättningens storlek utan med utgångspunkt
från nyssnämnda vinstberäkning.

till 5 §.

1. Beträffande inkomst av annan fastighet kan det i regel antagas, att
taxerad merinkomst bör upptagas allenast i fall där bruttointäkterna under
beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren ökats på grund av
uthyrningsmöjligheter, som under normala förhållanden ej plägat vara för
handen men under beskattningsåret kunnat utnyttjas, och som kunna med
sannolikhet antagas hava haft sitt upphov i det av krigskonjunkturen framkallade
läget. Taxering företages därför i regel allenast därest nu angivna
förutsättningar synas vara för handen. Tillika iakttages att medgivande av
utjämningsavdrag med femton procent å jämförelseinkomsten påverkar den
taxerade merinkomstens storlek.

2. Vid bestämmande av uppskattad merinkomst skall inkomst för förkrigsinkomståren
beräknas allenast för fastigheter som den skattskyldige
innehaft även under beskattningsåret.

Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda
beräkningen av inkomst av annan fastighet skall vid uppskattning av inkomst
enligt denna förordning frångås i den mån följande särskilda föreskrifter
därtill föranleda.

Har fastighet eller del därav, som plägat vara uthyrd, under något av förkrigsinkomståren
ej varit uthyrd men har den varit uthyrd under beskattningsåret,
skall vid uppskattning av inkomsterna för förkrigsinkomståren tillläggas
skäligt hyresbelopp. Avdrag för kostnad för reparation och underhåll
av byggnader beräknas ej för förkrigsinkomståren samt ej heller för beskattningsåret
i vidare män än kostnaden förorsakats av eller eljest ägt direkt
samband med de förhållanden som föranlett inkomstökningen eller med an -

liungl. Maj.ts pronosition nr 72.

ordning som nödvändiggjorts av krigskon junkturen. Värdeminskningsavdrag
beräknas ej för förkrigsinkomståren. För beskattningsåret medgives sådant
avdrag endast i den mån värdeminskningen under detta år på grund av före
den 1 januari 1946 verkställd ny-, till- eller ombyggnad eller annan omständighet
kan antagas hava varit större än under förkrigsinkomståren. Det må
emellertid framhållas, att uthyrning varom här är fråga ofta föranleder skadegörelse
eller slitning, som ej skulle hava uppkommit, om ej uthyrningen
ägt rum. Sådant förhållande må, där ej hänsyn till detsamma tagits genom
avdrag för reparation eller dylikt under beskattningsåret, beaktas vid beräkning
av avdrag för värdeminskning. Har å andra sidan under beskattningsåret
kostnad nedlagts för reparation eller underhåll, som under föregående
beskattningsår blivit eftersatt och på den grund beaktats vid beräkning av
värdeminskningsavdrag för det året, må avdrag för kostnaden ej ånyo medgivas.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under båda förkrigsinkomståren
innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret,
må såsom jämförelseinkomst i stället för medeltalet av inkomsterna
för dessa år antagas annat belopp, som finnes skäligt. Har den skattskyldige
ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret
under hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i
regel inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige
ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret
under något av förkrigsinkomståren i dess helhet, må beaktas resultat,
som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan,
vilken då innehaft fastigheten. Vid denna jämförelse bör dock iakttagas
den skillnad, som må föreligga bland annat med hänsyn till det av de olika
ägarna i fastigheten nedlagda egna kapitalet.

För fysisk person, som av annan fastighet haft sin huvudsakliga försörjning,
må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

Omfattar den del av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari
1946, längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller minskas jämförelseinkomsten
med hänsyn därtill.

4. Ränta å minskning av eget kapital i fastigheten beräknas efter en räntefot
av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av
sex procent. Ökning av eget kapital i fastigheten anses i regel hava ägt rum
vid avbetalning av skuld, som hänfört sig till fastigheten, samt vid nedläggande
av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed
jämförlig förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av
inventarier för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning
skett av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad
i fastigheten. Om jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid
än ett år, skall ränteskillnaden i motsvarande mån jämkas.

Kungl. Maj.ts proposition ni 72.

5. Den enligt denna förordning beräknade inkomsten skall fördelas på
tiden före och efter årsskiftet 1945/46. Fördelningen skall i regel ske i förhållande
till bruttointäkternas storlek under de båda ifrågavarande tidsperioderna.

till 6 g.

1. Såsom likartad med inkomst i form av tantiem m. m. anses exempelvis
sådan inkomst av tjänst som utgår i form av lön eller annan förmån från
rörelse, om och i den mån lönens eller förmånens belopp uppenbarligen påverkats
av rörelsens resultat. I den mån ökning av sådan lön eller förmån får
anses motiverad av ett större eller värdefullare arbete betraktas den följaktligen
ej såsom likställd med inkomst av tantiem m. m.

2. I fråga om inkomst av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare skall vad
i punkt 8 av anvisningarna till 4 § stadgats beträffande yrkesmässig uppfinnarverksamhet
äga motsvarande tillämpning.

3. Såsom jämförelseinkomst upptages i regel medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet som avses
i 6 § sista stycket. Är det uppenbart att detta medeltal ej utgör ett godtagbart
uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av sådant slag vid
tiden närmast före krigsutbrottet, skall dook jämförelseinkomsten fastställas
till annat belopp som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt.
Har skattskyldig, vilken under beskattningsåret åtnjutit inkomst av tjänst,
befordrats till eller eljest övergått till den ifrågavarande tjänsten efter krigsutbrottet,
och skulle, om den skattskyldige redan dessförinnan innehaft den
nya tjänsten, på grund därav för honom fastställts högre jämförelseinkomst
än den för honom eljest gällande, skall jämförelseinkomsten skäligen jämkas
med hänsyn härtill. Därest skattskyldig av inkomst som här avses haft
sin huvudsakliga försörjning, må jämförelseinkomsten ej bestämmas till
lägre belopp än 3 000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

till 7 §.

1. Uppskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast eller lös egendom
sker enligt de regler som gälla för beräkning av sådan vinst enligt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dock att i stället för
priset vid föi*värvet må avdragas egendomens uppskattade värde vid utgången
av augusti 1939, om därigenom större förmån erhålles. Vid uppskattning av
dylikt värde å fast egendom iakttages, att bevisning rörande dess storlek i
regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å egendomen efter
nämnda tidpunkt bör följaktligen ej beräknas till högre belopp än som finnes
med sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden
å orten. Från realisationsvinsten får avdragas realisationsförlust vid avyttring
av fast eller lös egendom, därvid beaktas att, om värdet vid utgången
av augusti 1939 lagts till grund för beräkningen av realisationsvinsten, värdet
vid samma tidpunkt också skall läggas lill grund för beräkning av reali -

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

sationsförlusten, försåvitt värdet å den egendom förlusten avser då var lägre
än kostnaden för förvärvet.

Inkomst av realisationsvinst beräknas ej för förkrigsinkomståren. Om skattskyldig
mera regelbundet gör försäljningar, exempelvis av aktier, utan att
dock yrkesmässig sådan verksamhet anses föreligga, kan beskattning av hela
den realisationsvinst, som belöper på tiden efter krigsutbrottet, stundom te
sig oskälig. Jämkning av den taxerade merinkomsten bör i sådant fall ske genom
avdrag med skäligt belopp, därvid emellertid märkes, att till utgångspunkt
för avdraget bör tagas realisationsvinsten i sin helhet och ej blott den
del av denna vinst som hänför sig till värdeökning efter krigsutbrottet, samt
att även storleken av försäljningsvinster under de olika åren, som ej äro
skattepliktiga, bör beaktas.

2. Till realisationsvinst enligt 7 § skall icke hänföras sådan intäkt, som
enligt 2 § 1 mom. sista stycket skall inräknas i inkomst av rörelse.

3. Har uppkommen realisationsvinst vid avyttring av tillgång för stadigvarande
bruk under den del av beskattningsåret, som infallit före den 1
januari 1946, använts för inköp av tillgång liknande den avyttrade under
sådana förhållanden att avyttringen och inköpet helt eller delvis skäligen
böra betraktas som ett utbyte av en befintlig tillgång mot en annan, skall i
motsvarande mån realisationsvinsten ej medräknas vid taxeringen till krigskonjunkturskatt.
Har vid taxering till krigskonjunkturskatt ett föregående år
tillämpning skett av motsvarande bestämmelse i då gällande författning,
skall, därest den inköpta tillgången åter avyttrats under den del av beskattningsåret,
som infallit före den 1 januari 1946, vid beskattning enligt 7 § så
anses som om omedelbart avdrag för avskrivning å tillgången skett med det
belopp som skatteeftergiften det föregående året avsett.

4. Har fastighet tagits i anspråk genom expropriation eller eljest avyttrats
under sådana förhållanden att tvångsförsäljning till det allmänna måste anses
vara för handen, och finnes det ej uppenbart, att avyttringen skulle ägt
rum även om tvång icke förelegat, skall den genom överlåtelsen uppkomna
realisationsvinsten icke anses hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §•

till 8 §.

1. Av 4 § 3 mom. framgår att, om en förvärvskälla inom rörelse utvisar
inkomstökning och en annan inkomstminskning, inkomstminskningen skall
i viss ordning avräknas från inkomstökningen.

Beräkning av inkomstminskning beträffande annan fastighet förutsättes
ej enligt denna förordning kunna ifrågakomma i annat fall än som avses i
punkt 3 här nedan.

Avdrag för realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom medgives
enligt 7 § från realisationsvinst å sådan egendom men antages enligt
denna förordning ej kunna ske i andra fall.

2. I övrigt skall avdrag för inkomstminskning under beskattningsåret å
krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla medgivas vid den beskattningsbara
merinkomstens bestämmande enligt följande föreskrifter.

Kancjl. Maj.ts proposition nr 72.

Avdrag för inkomstminskning å rörelse, som uppkommit under den del
av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari 1946, skall, i den mån
utjämning av densamma ej skett enligt den i punkt 1 första stycket angivna
bestämmelsen, medgivas från inkomstökning hänförlig till sådan inkomst,
som avses i 2 § 1 mom. c), samt, till den del inkomstminskningen överstiger
sådan inkomstökning och kan antagas hava berott på förhållanden som
omförmälas i 1 §, från taxerad merinkomst å annan förvärvskälla.

Vad sålunda stadgats om inkomstminskning å rörelse skall i tillämpliga
delar gälla jämväl i fråga om inkomstminskning hänförlig till sådan inkomst,
som avses i 2 § 1 mom. c), under iakttagande att avdrag för sådan inkomstminskning
i första hand skall ske från inkomstökning å rörelse.

Med inkomstökning å rörelse avses här ovan den uppskattade merinkomsten
minskad med det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Inkomstökning
hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 § 1 mom. c), skall
beräknas till skillnaden mellan inkomsten under beskattningsåret och motsvarande
inkomst under ett antaget jämförelseår.

Med inkomstminskning å rörelse avses här ovan summan av den enligt
punkt 11 av anvisningarna till 4 § beräknade uppskattade inkomstminskningen
och ett belopp svarande mot det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.
Beträffande inkomst som avses i 2 § 1 mom. c) skall inkomstminskning
beräknas till skillnaden mellan inkomsten under det antagna jämförelseåret
och inkomsten under beskattningsåret, dock under iakttagande att inkomstminskningen
ej må beräknas till högre belopp än som erhålles vid
motsvarande tillämpning av den för beräkning av taxerad merinkomst gällande
regeln enligt 6 § sista stycket. Inkomstminskning som nu sagts skall
antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, i den mån det
ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen ej berott på sådana
förhållanden.

Med inkomst som avses i 2 § 1 mom. c) under ett antaget jämförelseår
förstås, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, medeltalet av
inkomster av motsvarande slag under förkrigsinkomståren.

Vid tillämpning av vad ovan föreskrivits skall iakttagas att, därest skattskyldig
haft inkomstminskning å en krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla
och inkomstökning å en krigskonjunkturskatt icke underkastad
förvärvskälla samt mellan dessa förvärvskällor finnes sådant samband att
avräkning dem emellan framstår såsom särskilt naturlig, sådan avräkning
i första hand bör ske, oaktat den skattskyldige även haft annan, krigskonjunkturskatt
underkastad förvärvskälla, som utvisar inkomstökning. Vid
bedömande i vad mån inkomstökning å krigskonjunkturskatt icke underkastad
förvärvskälla skall anses föreligga bör jämförelse göras mellan den
vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för beskattningsåret
beräknade inkomsten av förvärvskällan och medeltalet av motsvarande inkomster
under förkrigsinkomståren.

3. Beträffande avdrag för inkomstminskning under de beskattningsår,
1941—1946 samt, i förekommande fall, 1947 års taxeringar till krigskonjunkturskatt
avsågo, iakttages att sådant avdrag skall medgivas från den

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

merinkomst, som återstår sedan det i 8 § 1 mom. omförmälda avdraget för
inkomstminskning i förekommande fall gjorts. Vid bedömande av inkomstminskningens
storlek och övriga med avdragsrätten sammanhängande frågor
skola de vid nämnda taxeringar gällande föreskrifterna äga tillämpning.
Därvid märkes, att fråga kan vara antingen om sådan inkomstminskning,
som vid 1941—1946 samt, i förekommande fall, 1947 års taxeringar skulle
avdragas innan taxerad merinkomst av visst slag fastställdes, eller om sådan
inkomstminskning som fick avdragas enligt 10 § i förordningarna om krigskonjunkturskatt
för åren 1941—1945, 8 § förordningen om krigskonjunkturskatt
för år 1946 eller 8 § denna förordning. Avdrag medgives endast i
den mån inkomstminskningen kan anses hava berott på förhållanden som
omförmälas i 1 §, under iakttagande tillika att avdrag för inkomstminskning
å annan fastighet må medgivas allenast från taxerad merinkomst å samma
förvärvskälla under beskattningsåret. Vid beräkning av inkomstminskning å
viss förvärvskälla under de beskattningsår som 1942—1946 samt, i förekommande
fall, 1947 års taxeringar avsågo må ej vid tillämpning av 8 § 2 mom.
hänsyn tagas till å förvärvskällan belöpande utjämningsavdrag. Vid bestämmande
huruvida avdrag skall anses hava utnyttjats vid tidigare års taxeringar
skall bortses från det i 8 § omförmälda avdraget å 3 000 kronor.

Inkomstminskning å annan fastighet beräknas med motsvarande tillämpning
av de för beräkning av uppskattad merinkomst å denna förvärvskälla
gällande reglerna. Emellertid skall, där jämförelseinkomsten fastställes till
högre belopp än det som motsvarar den högsta inkomsten under något av
åren 1937 och 1938, inkomstminskningen bestämmas med utgångspunkt från
den högsta av dessa inkomster. Inkomstminskning å annan fastighet skall
anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 § i den mån den
uppkommit genom alt bruttointäkterna under det beskattningsår, varom är
fråga, i jämförelse med förkrigsinkomståren minskats på grund av att uthyrningsmöjligheter,
som under normala förhållanden plägat vara för handen,
under beskattningsåret ej kunnat utnyttjas på grund av det av krigskonjunkturen
framkallade läget.

Avdrag som avses i denna punkt, med undantag för avdrag för inkomstminskning
å annan fastighet, tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst
av förvärvskälla, å vilken inkomstminskningen uppstått. Återstående
avdrag göres från taxerad merinkomst av rörelse och, i den mån avdraget
ej såmedelst kan fullt utnyttjas, från summan av övriga taxerade
merinkomster.

till 11 §.

Restitution av skatt, som påförts provisoriskt för kostnadsutjämning, medgives
i första hand därest fondmedlen disponerats för sådana omkostnader,
som belöpa på den del av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari
1946, och som skulle hava varit avdragsgilla, om i stället andra medel
använts för omkostnaderna. Dock må i fall, där kostnadsutjämningsfond ej

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

tagits i anspråk för täckande av omkostnader som nu avses, restitution likväl
medgivas, därest ett belopp, svarande mot de omkostnader för vilka fonden
enligt sitt ändamål kunnat disponeras, tillägges vid inkomstuppskattningen
enligt denna förordning. Sådant tillägg skall undantagas från fördelning,
som omförmäles i punkt 16 av anvisningarna till 4 §. Vad sålunda stadgats
skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande restitution i fall, där kostnadsutjämningsfond
ej avsatts men provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt
det oaktat skett på grund av bestämmelserna i 20 § andra stycket
förordningarna om krigskonjunklurskatt för åren 1942—1945.

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

Utdrag ao protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 februari
1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om
särskilda bestämmelser angående avveckling av krigskonjunkturbeskattningen
för vissa skattskyldiga och anför därvid följande.

Inledningsvis torde få erinras om att krigskonjunkturskatt utgått för åren
1940—1946. Den senaste förordningen i ämnet utfärdades den 21 juni 1946
(nr 361). Denna förordning gällde dels merinkomster under år 1945 dels ock
merinkomster under tidigare beskattningsår, vilkas beskattning kunnat uppskjutas
på grund av under dessa år gällande värderingsregler beträffande
lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse samt
beträffande kontrakt å dylika tillgångar. Genom förordningen avsågs sålunda
en avveckling av krigskonjunkturskatten skola ske vid 1946 års taxering
i samband med ett avräkningsförfarande per den 31 december 1945. Av
taxeringstekniska skäl kunde emellertid avräkningsförfarandet vid 1946 års
taxering till krigskonjunkturskatt icke omfatta andra skattskyldiga än dem,
vilkas räkenskapsår utgår den 31 december eller senare dock före den 1
mars. I proposition den 8 mars 1946 (nr 210) med förslag till förordning
om krigskonjunkturskatt för år 1946 framhöll jag sålunda, att särskilda
bestämmelser bleve erforderliga beträffande skattskyldiga, vilkas räkenskapsår
utginge efter den 28 februari men före den 31 december. Dessa
skattskyldiga skulle år 1946 taxeras för det beskattningsår, som utlöpt närmast
före den 31 december 1945, och avräkningsförfarandet för ifrågavarande
skattskyldiga borde därefter äga rum i samband med en ny taxering
till krigskonjunkturskatt år 1947 avseende merinkomster under senare delen
av år 1945. Vid sistnämnda taxering borde jämväl sådana tantieminkomster
taxeras, som hänförde sig till år 1945 men som uppburits eller blivit tillgängliga
för lyftning först efter den 31 december 1945.

Jag torde i detta sammanhang jämväl få erinra om att i årets statsverksproposition
förutsatts, att krigskonjunkturskatt skulle komma att utgöras för
år 1947 av de kategorier skattskyldiga som nyss nämnts. I 1947 års statsverksproposition
har inkomsttiteln krigskonjunkturskatt beräknats till ett
belopp av 10 miljoner kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

I enlighet med mitt förut återgivna uttalande torde förslag nu böra framläggas
för riksdagen om krigskonjunkturskattens avveckling för de skattskyldiga,
för vilka avräkning icke kunnat ske vid 1946 års taxering. Förslag
till förordning i ämnet har utarbetats inom finansdepartementet. Den
nya förordningen synes i allt väsentligt kunna ansluta sig till 1946 års motsvarande
förordning. Emellertid torde förordningen böra utformas så att
taxering enligt densamma skall kunna åsättas antingen av 1947 eller 1948
års prövningsnämnder. I annat fall skulle nämligen vissa skattskyldiga genom
att utsträcka räkenskapsåret kunna bereda sig möjlighet att undandraga
sig påföring av krigskonjunkturskatt i samband med avräkningsförfarandet.

I det följande kommer jag att paragrafvis behandla de föreslagna ändringarna
i bestämmelserna i den mån fråga icke är allenast om sådana
ändringar, som betingas av att författningen avser taxering under ett nytt
taxeringsår.

/ §.

Den ändrade formuleringen av denna paragraf har föranletts av att inkomstökning
å tantiem m. m. avses skola vara underkastad skatteplikt -—
även om inkomstökningen för den skattskyldige uppkommit efter utgången
av år 1945 — under förutsättning att inkomstökningen hänför sig antingen
till sådant resultat av rörelse, som belöper på tiden den 1 september 1939—
den 31 december 1945, eller till omsättningen i eller omfattningen av under
nämnda tidsperiod bedriven rörelse eller till sådant resultat av jordbruk
eller skogsbruk, som belöper på tiden den 1 januari 1940—den 31 december
1945.

2 och 3 §§.

Den i 2 § 1 mom. föreslagna ändringen betingas av samma skäl som den
ändrade formuleringen av 1 §.

Genom de i 2 § 2 mom. och 3 § föreslagna ändringarna har avsetts att
utsträcka skattskyldigheten till att omfatta jämväl fysiska och juridiska
personer, vilka enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
först vid 1948 års taxering äro skattskyldiga för den inkomst, vartill
i 2 § 1 mom. angiven inkomstökning hänför sig. Enligt bokföringslagen
kan vid omläggning av räkenskapsår detsamma utsträckas till att omfatta
upp till 18 månader. Skattskyldig, vilkens räkenskapsår utgått under tiden
den 1 september—den 30 december 1945, kan sålunda utsträcka därpå följande
räkenskapsår, så att detsamma kommer att utlöpa efter den 28 februari
1947 i vilket fall taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall
äga rum först år 1948. Därest skattskyldighet enligt den nu föreslagna förordningen
endast anknöte till inkomstökning, hänförlig till inkomst för vilken
skattskyldighet förelåge vid 1947 års taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt, skulle sålunda ifrågavarande skattskyldiga genom en
enkel bokföringsåtgärd kunna undandraga sig påföring av krigskonjunkturskatt
i samband med avräkningsförfarandet.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

De föreslagna ändringarna torde vara erforderliga jämväl med avseende
å inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst
av tjänst, vars storlek varit beroende av resultat av rörelse som uppkommit
före den 1 januari 1946. Dylik inkomst torde nämligen i vissa fall icke bliva
tillgänglig för lyftning förrän under år 1947 och skulle sålunda, därest ifrågavarande
ändringar icke genomfördes, undgå beskattning.

Anmärkas må att det kan ifrågakomma att påföra en skattskyldig taxering
till krigskonjunkturskatt för merinkomst av tantiem, provision, gratifikation
och likartad inkomst av tjänst såväl år 1947 som år 1948. Om sådan
inkomst utgått från rörelse, där räkenskapsåret icke sammanfaller med
kalenderår, kan den skattskyldige nämligen komma att uppbära till år 1945
hänförlig intäkt av ifrågavarande slag såväl år 1946 som år 1947.

4 § jämte anvisningar.

Den i 2 mom. vidtagna ändringen har föranletts av att beskattningsåret,
såvitt gäller inkomst av rörelse, vid taxering till krigskonjunkturskatt år
1947 utgår efter den tidpunkt, till vilken avräkningsiförfarandet anknytes.
Den tidsperiod, för vilken uppskattning av inkomst vid taxering till krigskonjunkturskatt
skall ske, kommer i regel att omfatta endast en del av år
1945 men kan — om räkenskapsåret omlagts — omfatta hela år 1945 och
t. o. m. eu del av år 1944.

I 6 mom. har gjorts ett förtydligande i syfte att utmärka, att utjämningsavdraget
skall fastställas i förhållande till den jämförelseinkomst, som tillgodoräknats
den skattskyldige vid beräkningen av den uppskattade rnerinkomsten.

Beträffande den i 6 mom. i övrigt företagna ändringen hänvisas till vad
här nedan anföres under 11 §.

Omformuleringen av författningstexten i 7 mom. har föranletts av att
bestämmelser, motsvarande de under krigsåren gällande förordningarna med
särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst av ersättning på
grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av
fartyg, icke meddelats med avseende å 1947 och 1948 års taxeringar.

I anvisningspunkt 1 till 4 § har införts en uttrycklig bestämmelse att intäkt
vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelse avsedda maskiner
och andra inventarier, som icke äro att hänföra till byggnad, skall upptagas
som intäkt av rörelse vid inkomstuppskattningen endast om och i den
mån intäkten uppkommit under beskattningsåret, dock före den 1 januari
1946.

I anvisningspunkt 4 j till 4 § verkställda ändringar betingas av att avdrag
för överpris föreslagits endast skola medgivas för tillgångar avsedda för
stadigvarande bruk, vilka anskaffats eller kontraherats före den 1 januari
1946. Den tidpunkt före vilken fartyg måste hava förlorats, utrangerats
eller försålts för att förlusten, utrangeringen eller försäljningen skall medföra
effekt i beskattningshänseende har i överensstämmelse därmed ändrats
till den 1 januari 1946. En redaktionell ändring i förtydligande syfte

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

har slutligen gjorts i andra stycket såtillvida att ordet »nyanskaffade» utbytts
mot ordet »anskaffade».

Vid schablonberäkning av avdrag för eftersatta reparationer jämlikt anvisningspunkt
A k till 4 § skall enligt förslaget, liksom vid 1946 års taxering
till krigskonjunkturskatt, avdraget beräknas i relation till sex gånger medeltalet
av motsvarande kostnader under förkrigsinkomståren. Jämförelse
skall göras med reparationskostnaderna under krigsåren och skola därvid
enligt förslaget medräknas kostnaderna under beskattningsåren 1941—1946.

Anmärkas må att enligt 1946 års förordning skulle vid ifrågavarande beräkning
medräknas reparationskostnaderna under beskattningsåren 1940—•

1945. 1 anslutning härtill kunde det tänkas att utforma den nya förordningen
så att hänsyn skulle tagas till reparationskostnaderna under beskattningsåren
1940—1946, varvid avdraget komme att framräknas med utgångspunkt
från sju gånger medeltalet av reparationskostnaderna under förkrigsinkomståren.
Den först angivna regeln synes emellertid vara att föredraga
ur rättvisesynpunkt, då denna regel medlör en mera likartad behandling
av skattskyldiga, som taxeras enligt den nya förordningen, och övriga skattskyldiga.

I anvisningspunkt 10 till 4 § föreslagna ändringar ha föranletts av att beskattningsåret
för samtliga skattskyldiga rörelseidkare, som skola taxeras till
krigskonjunkturskatt enligt 1947 års förordning, utgår efter den tidpunkt, till
vilken avräkningsförfarandet anknytes.

I anvisningspunkt 16 till 4 § ha vissa förtydliganden av författningstexten
föreslagits i syfte att noggrannare angiva vilka tillägg och avdrag som skola
undantagas från fördelning vid inkomstuppskattningen, i de fall särskilt bokslut
icke upprättats per den 31 december 1945. Tillägg och avdrag, som
icke särskilt undantagas i anvisningspunkten, skola, om icke bokslut som
nyss nämnts upprättats, i regel proportionellt fördelas på tiden före och efter
den 1 januari 1946. Detta gäller sålunda även avdrag för vid nästföregående
års taxering till krigskonjunkturskatt icke medgiven nedskrivning av
varulager samt vid inkomstuppskattningen för det beskattningsår, som denna
taxering avsåg, åtnjutet avdrag för i räkenskaperna ej gjord nedskrivning av
lagertillgångar (anvisningspunkt 4 a).

Intäkt, som uppkommit vid avyttring av maskiner och andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier, skall vid inkomstuppskattningen för beskattningsåret
upptagas i sin helhet, om avyttringen skett före den 1 januari

1946. Avdrag för minskning av eventuellt förefintlig dold förkrigsreserv i dylika
tillgångar skall jämväl medgivas med hela beloppet. Om avyttringen
skett efter den 31 december 1945 skall intäkten respektive reservminskningen
överhuvud icke medräknas. Belopp motsvarande vid tidigare taxeringar erhållna
avdrag för nedskrivning å fordringar och aktier, som jämlikt anvisningspunkt
4 1 skall tilläggas vid inkomstuppskatlningen, synes icke böra fördelas,
då den merinkomst, som vid tidigare års taxeringar till krigskonjunkturskatt
minskats genom nedskrivningen, i sin helhet belöper på tiden före
den I januari 1946. Avdrag för lagerminskning enligt anvisningspunkt 4 c)

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

synes jämväl böra undantagas från fördelning med hänsyn till att lagerminskningen
icke är att hänföra endast till beskattningsåret, utan ofta torde
ha uppstått redan före dess ingång. Vad nu sagts torde även böra gälla avdrag
för eftersatta reparationer med hänsyn till att det eftersatta reparationsbehovet
uppkommit under hela krigskonjunkturperioden.

5 § jämte anvisningar.

De föreslagna ändringarna betingas av att merinkomst av annan fastighet
skall beskattas endast om och i den mån densamma uppkommit före den 1
januari 1946.

6 §.

Inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation och likartad inkomst
av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, som utgått från rörelse, jordbruk
eller skogsbruk bör, som förut framhållits, taxeras till krigskonjunkturskatt
— om förutsättning härför i övrigt föreligger — även om inkomsten uppburits
eller blivit tillgänglig för lyftning efter utgången av år 1945. Intäkt av
tillfällig förvärvsverksamhet, vars storlek varit beroende av resultatet av tillfällig
affär, samt intäkt av tillfällig verksamhet som uppfinnare eller av tillfälligt
uppdrag eller annan jämförlig tillfällig förvärvsverksamhet bör däremot
icke taxeras till krigskonjunkturskatt i annat fall än då intäkten för
den skattskyldige uppkommit före den 1 januari 1946. Taxering till krigskonjunkturskatt
i dessa senare fall kan sålunda —- då ifrågavarande slag av
inkomster eljest skola deklareras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för det kalenderår under vilket de uppburits — icke ifrågakomma år 1947 eller
år 1948 i andra fall än då skattskyldig jämväl har inkomst av annat slag,
som deklareras för räkenskapsår som icke överensstämmer med kalenderår.

7 § jämte anvisningar.

Beträffande de vidtagna ändringarna hänvisas till vad som anförts i fråga
om inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet under nästföregående paragraf.

8 § jämte anvisningar.

I 2 mom. samt anvisningspunkt 3 till 8 § gjorda ändringar föranledas av
att skattskyldig, som uppburit inkomst, som avses i 2 § 1 mom c), kan
komma att taxeras till krigskonjunkturskatt såväl år 1946 enligt bestämmelserna
i 1946 års förordning om krigskonjunkturskatt som år 1947 och år
1948 enligt nu föreslagna bestämmelser. Avdrag för inkomstminskning, som
uppkommit under beskattningsåren 1945 och 1946, bör i sådana fall kunna
medgivas vid bestämmande av den beskattningsbara merinkomsten år 1948.

Den vidtagna ändringen i anvisningspunkt 2 till 8 § betingas av att avdrag
för inkomstminskning å rörelse avses icke skola medgivas från inkomstökning
å annan förvärvskälla, i vidare mån än inkomstminskningen uppkommit
före den 1 januari 1946.

Kungi. Maj:ts proposition nr 72.

9 §.

Jämlikt den nya uppbördsförordningen kommer statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och särskild skatt å förmögenhet, som skulle hava utgått på
grund av 1947 års taxering, i regel att efterskänkas. Enligt de principer, som
godkändes beträffande 1946 års förordning om krigskonjunkturskatt, bör vid
sådant förhållande krigskonjunkturskattens grundbelopp icke reduceras utan
bör detta i sin helhet utgå som krigskonjunkturskatt. Jämlikt punkt 6 av
övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen skall skatt till staten
icke heller paföras för inkomst som avses i punkterna 3) och 4) av nämnda
övergångsbestämmelser — d. v. s. inkomst för vilken skattebefrielse i princip
icke äger rum — i den mån inkomsten motsvarar krigskonjunkturskattens
grundbelopp. I de fall skattskyldig enligt 19 § 2 mom. åtnjuter uppskov med
taxeringen till krigskonjunkturskatt till tidpunkt efter den, då inkomst- och
förmögenhetsskatt och annan skatt till staten påförts jämlikt nyssnämnda
övergångsbestämmelser, synes däremot reduktion av krigskonjunkturskattens
grundbelopp böra äga rum. Motsvarande bör gälla i de fall krigskonjunkturskatt
påföres i samband med 1948 års taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
I sistnämnda fall efterskänkas nämligen icke ordinarie skatter
till staten, som påförts för inkomst som taxerats till krigskonjunkturskatt;
enligt de principer, som tillämpats alltsedan krigskonjunkturskatten infördes,
bör därför det belopp, som erlägges som krigskonjunkturskatt, icke drabbas
av andra skatter till staten.

11 § jämte anvisningar.

Restitution av krigskonjunkturskatt i de i 11 § 1 mom. angivna fallen bör
ske endast om den omständighet, varå restitutionsanspråket grundas, inträffat
senast vid den tidpunkt till vilken avräkningsförfarandet anknytes. På
samma sätt bör vid restitution enligt 5 mom. i anledning av inkomstminskning
under beskattningsåret endast medräknas så stor del av inkomstminskningen,
som belöper på tiden före den 1 januari 1946. Vid restitution av för
kostnadsutjämning provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt i anledning av
att vid inkomstuppskattningen tillagts ett belopp svarande mot de omkostnader,
för vilka fonden enligt sitt ändamål kunnat disponeras, bör i analogi
härmed hela tillägget hänföras till tiden före den 1 januari 1946.

13 §.

Omformulering av författningstexten har skett i anledning av att bestämmelserna
i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt angående
s. k. dödsbobefrielse ändrats fr. o. in. den 1 januari 1947. Särskilda övergångsbestämmelser
torde erfordras med avseende å det fall, att den skattskyldige
avlidit före nyssnämnda dag.

19 §■

De verkställda ändringarna betingas av att taxering till krigskonjunkturskatt
för år 1947 avses i vissa fall skola kunna påföras även av 1948 års
prövningsnämnder. Då räkenskapsår omfattande tid före den 1 januari 1946

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

icke kan utsträckas längre än till juni 1947, synes skäl icke föreligga att fastställa
annan tid för deklarations avlämnande för skattskyldiga med dylikt
räkenskapsår än för övriga skattskyldiga, ehuru taxering i dessa fall icke
skall åsättas förrän ungefär ett år förflutit efter deklarationens avlämnande.

19 §.

I 19 § 2 mom. första stycket i 1946 års förordning funnos intagna bestämmelser
angående rätt för skattskyldig att i vissa fall åtnjuta uppskov med
taxeringen till krigskonjunkturskatt till efter den 31 mars 1947. Denna rätt
gällde dels skattskyldiga, vilka ämnade anskaffa fartyg före denna tidpunkt
och i anledning därav kunde erhålla överprisavdrag, dels ock skattskyldiga
vilkas taxering kunde påverkas av att värdet å vid beskattningsårets utgång
inneliggande lager senare nedgått genom prisfall. Då någon ändring av den
tidpunkt, före vilken fartyg skall ha anskaffats för att medföra rätt till överprisavdrag
vid taxeringen till krigskonjunkturskatt, icke nu föreslagits samt
prövningsnämnderna icke skola åsätta taxering till krigskonjunkturskatt för
år 1947 förrän efter nämnda tidpunkt, torde skäl icke föreligga att bibehålla
rätten till uppskov med taxeringen i dessa fall. Beträffande övriga skattskyldiga
synes den tidsperiod, som kommer att förflyta mellan beskattningsårets
utgång och taxeringstillfället, regelmässigt bliva så lång att under densamma
torde kunna konstateras, huruvida vid beskattningsårets utgång inneliggande
lager sjunkit i pris. Med hänsyn till ovannämnda förhållanden har den
ifrågavarande uppskovsrätten icke heller i dessa fall ansetts böra bibehållas.

Beträffande övriga i denna paragraf föreslagna ändringar hänvisas till vad
som anförts under 2 och 16 §§.

26 §.

Den föreslagna ändringen betingas av att taxering till krigskonjunkturskatt
för år 1947 i vissa fall avses skola kunna påföras även av 1948 års
prövningsnämnder.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att det inom finansdepartementet
upprättade förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt
för dr 1947 måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rolf Arfwedson.

477087. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.