Kungl. Maj:ts proposition nr 71 (Proposition 1943:71)

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Nr 71.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till stat för
statens allmänna fastighetsfond för budgetåret 1943/44
m. m.; given Stockholms slott den 12 februari 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansår enden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 februari
1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till stat för statens
allmänna fastighetsfond för budgetåret 1943/44 m. m. och anför därvid följande.

Översikt av fastighetsfondens ställning.

Allmänna fastighetsfondens kapitalbehållning utgjorde den 1 juli 1941
i runt tal 198.22 miljoner kronor. Under budgetåret 1941/42 ha kapitalinvesteringarna
i fonden enligt budgetredovisningen uppgått till 9.00 miljoner kronor,
medan utgifterna å motsvarande avskrivningsanslag utgjort 4.36 miljoner
kronor. Fondens kapitalbehållning har vidare ökat med 0.81 miljon kronor
genom invärderingar, varav 0.80 miljon kronor avser tomten för svenska inBihang
till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 71.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

stitutet i Rom, och minskat genom kapitalåterbäring om 0.07 miljon kronor.
Fastighetsfondens utgående behållning den 30 juni 1942 uppgick sålunda till
203.60 miljoner kronor.

Den för budgetåret 1941/42 fastställda staten för fastighetsfonden balanserade
på 20.36 miljoner kronor. Inkomsterna beräknades till detta belopp,
medan utgifterna och överskottet upptogos till respektive 9.76 och 10.60 miljoner
kronor. Utfallet av staten framgår av en i budgetredovisningen (sid.
142 o. f.) intagen sammanställning. Enligt denna har fondens överskott uppgått
till 10.34 miljoner kronor, som tillförts statsregleringen. Till reparationsoch
underhållskostnader m. m. lia åtgått 4.23 miljoner kronor. Behållningen
av reserverade medel har under budgetåret ökats med 0.21 miljon kronor till
1.63 miljoner kronor, varav dock 0.50 miljon kronor må disponeras först efter
Kungl. Maj:ts medgivande. Posten för hyresutgifter å byggnadsstyrelsens delfond
har överskridits med 0.32 miljon kronor.

Den för innevarande budgetår gällande staten för fastighetsfonden är fastställd
genom brev den 29 maj 1942 (proposition nr 166, riksdagens skrivelse
nr 212). Beträffande statens innehåll torde få hänvisas till en vid statsrådsprotokollet
fogad tabell (bilaga A).

Innan jag övergår till beräkning av de olika posterna å slaten för nästa
budgetår, torde jag få anmäla två relativt fristående spörsmål, nämligen dels
frågan om upptagande av nomadskolorna till redovisning å statens allmänna
fastighetsfond, dels ock vissa inom besparingsberedningen framlagda förslag
till rationalisering av reparations- och underhållsverksamheten å fonden.

Redovisning av statens nomadskolbyggnader på fastighetsfonden.

Frågan örn underhåll och redovisning av nomadskolanläggningama var
underställd Kungl. Maj:ts prövning i samband med avlåtandet till 1939 års
lagtima riksdag av propositionen nr 102. Vid anmälan av förslag till nämnda
proposition anförde chefen för ecklesiastikdepartementet, efter samråd
med chefen för finansdepartementet, att ifrågavarande byggnader för nomadskoleväsendet
enligt hans mening för det dåvarande icke lämpligen borde
redovisas å statens allmänna fastighetsfond. Som skäl åberopades därvid vad
av byggnadsstyrelsen i skrivelse den 15 november 1938 anförts i ämnet. Styrelsen
hade funnit lämpligast, att vederbörande domkapitel i överensstämmelse
med vad som dittills varit fallet ansvarade för underhållet. Enligt styrelsens
mening förelåge knappast någon anledning att redovisa dessa anläggningar
å statens allmänna fastighetsfond, då desamma till följd av sitt läge
knappast kunde utnyttjas för annat ändamål än det nu avsedda och sålunda
icke heller kunde anses representera något i penningar uppskattningsbart avyttringsvärde.

Enligt gällande bestämmelser avgöres nomadskolas förläggning av vederbörande
domkapitel, som även har att ansvara för anskaffande av lokaler,

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

dock att nomadlapparna själva skola anskaffa lokaler för visteskolor, som äro
avsedda att förläggas vid eller i närheten av deras visten. När för anskaffande
av skollokaler erfordras inköp eller uppförande av särskild byggnad eller
mera omfattande reparationer, skall ärendet underställas Kungl. Maj :ts prövning.

I förenämnda proposition till 1939 års lagtima riksdag lämnades en redogörelse
för nomadskolbyggnadernas dåvarande tillstånd och framlades ett
omfattande nybyggnadsprogram. Sammanlagt skulle enligt detta program
uppföras nya nomadskolanläggningar för ett belopp av i runt tal 3 miljoner
kronor. Hittills har till örn- och nybyggnadsarbeten vid nomadskolorna under
åttonde huvudtiteln anvisats sammanlagt 1.2 miljoner kronor. I årets statsverksproposition
äskas under åttonde huvudtiteln ett anslag av 500,000 kronor
för ändamålet. En mindre del av kostnaderna avse inventarier.

I en inom ecklesiastikdepartementet upprättad, den 28 november 1942
dagtecknad promemoria har redovisningsfrågan ånyo upptagits till behandling
och förslag framlagts, att nomadskolanläggningarna skola upptagas till
redovisning på fastighetsfonden. Härom anföres följande.

Det torde kunna hävdas, att åtminstone flertalet av de redan utförda eller
planerade nomadskolanläggningarna genom sitt läge i befolkningscentra representera
ett icke obetydligt a vyttrings värde; det må erinras, att de bland
annat innehålla bostadslägenheter, skolhem för elever m. m. I enlighet med
numera vedertagna principer synas ifrågavarande fastigheter därför böra
redovisas såsom en statens förmögenhetstillgång och avskrivas jämlikt regler,
som tillämpas beträffande fastigheter, redovisade å statens allmänna fastighetsfond.
Så är redan nu fallet beträffande Skytteanska skolan i Tärna, vilken
är belägen helt nära platsen för den blivande nomadskolan därstädes.
Förteckningen över fastigheter å statens fastighetsfonder torde kunna ge åtskilliga
andra exempel på fastigheter, som kunna anses i ett eller annat avseende
jämförliga med nomadskolorna. Ur rent praktisk synpunkt lärer det
även få anses mera ändamålsenligt att låta ansvaret för byggnadernas underhåll
åvila byggnadsstyrelsen än vederbörande domkapitel, vilka icke kunna
förutsättas alltid äga tillgång till erforderlig sakkunskap på området.
Slutligen må ur statsfinansiell synpunkt ifrågasättas lämpligheten av att
belasta skattebudgeten med hela kostnaderna för ifrågavarande byggnadsföretag.

över promemorian ha yttranden avgivits av byggnadsstyrelsen och riksräkenskapsverket.
Byggnadsstyrelsen har därvid icke haft någon erinran mot
att statens byggnader för nomadskoleväsendet upptagas till redovisning på
styrelsens delfond av allmänna fastighetsfonden och, i den mån de bli färdigställda,
ställas under styrelsens vård och förvaltning. Örn byggnadsanslagen
överföras till kapitalbudgeten, borde enligt styrelsens mening grundavskrivning
i likhet med vad som hittills i allmänhet tillämpats beträffande
undervisningsanstalter verkställas med 25 procent. Riksräkenskapsverket har
jämväl tillstyrkt en överföring till byggnadsstyrelsens delfond av de nomadskolbyggnader,
vilka omfattas av nybyggnadsprogrammet, varvid byggnaderna
skulle upptagas lill ett värde motsvarande beloppet av nedlagda
bjfggnadskostnader. Övergången till den nya ordningen borde enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Departements

chefen.

ämbetsverkets mening ske under budgetåret 1943/44. Utredning rörande markoch
byggnadsvärden borde verkställas genom byggnadsstyrelsens försorg,
varvid samtidigt borde undersökas, huruvida även andra för nomadskoleväsendet
avsedda fastigheter än de i nybyggnadsprogrammet ingående lämpligen
kunde redovisas på fastighetsfonden. Beträffande de med den ändrade
redovisningen sammanhängande bokföringsfrågorna har ämbetsverket anfört
följande.

Vid ingången av budgetåret 1943/44 kvarstående behållning å det i riksstaten
för budgetåret 1942/43 under åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget
till örn- och nybyggnadsarbeten för nomadskolorna bör till den del
behållningen icke är avsedd för inköp av inventarier överflyttas till kapitalbudgeten.
Samtidigt bör enahanda belopp uppföras såsom ingående reservation
å driftbudgeten under huvudtiteln för avskrivning av nya kapitalinvesteringar.
Sistnämnda reservation torde så långt den förslår böra tågås i
anspråk för 100-procentig indirekt avskrivning av de medel, som från kapitalbudgeten
utbetalas till byggnadskostnader för nomadskolorna. Å fastighetsfondens
värdeminskningskonto bör dessutom för nomadskolbyggnaderna
upptagas så stort belopp som motsvarar det värde, vilket åsättes invärderade
byggnader.

För de skolbyggnader, som för närvarande redovisas å allmänna fastighetsfonden,
tillämpas ett avskrivningssystem, baserat på 25-procentig grundavskrivning
och årsavskrivningar om IV4 procent av de bokförda värdena.
De belopp, som enligt vad nyss sagts böra upptagas å värdeminskningskonto
för de med det förut omförmälda nybyggnadsprogrammet avsedda nomadskolbyggnaderna,
komma tillhopa att avsevärt överstiga 25 procent av det
sammanlagda värdet av dessa byggnader. Å driftbudgeten behöver därför
enligt riksräkenskapsverkets mening icke beviljas något anslag till grundavskrivning
av de medel, som anvisas å kapitalbudgeten till nybyggnadsprogrammets
fullföljande. Ifrågavarande nomadskolbyggnader böra tills de i
sin helhet avskrivits bliva föremål för årlig avskrivning enligt samma regler,
som tillämpas för andra skolbyggnader.

Vid anmälan i årets statsverksproposition av frågan om anslag till omoch
nybyggnadsarbeten vid nomadskolorna (VIII ht. sid. 355) har chefen för
ecklesiastikdepartementet berört förenämnda departementspromemoria och
framhållit, att ett överförande av nomadskolbyggnaderna till allmänna fastighetsfonden
finge till följd, att erforderliga nya anslag komme att äskas
såsom investeringsanslag i fonden. Ställning till frågan örn medelsanvisning
för ändamålet å kapitalbudgeten borde dock icke tagas förrän i samband
med anslagsäskanden till 1944 års riksdag.

Förslaget örn upptagande av statens nomadskolbyggnader till redovisning
å allmänna fastighetsfonden anser jag mig böra i princip biträda. Huruvida
därvid samtliga sådana fastigheter eller endast de i nybyggnadsprogrammet
ingående böra upptagas å fonden samt ställas under byggnadsstyrelsens
vård och förvaltning torde få bli beroende av den fortsatta utredningen. Invärderingen
av byggnaderna synes på sätt chefen för ecklesiastikdepartementet
förutsatt böra ske först per den 1 juli 1944. De av riksräkenskapsverket
angivna bokföringsåtgärderna i samband med den ändrade redovisningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

bli vid dylikt förhållande icke aktuella förrän vid ingången av budgetåret
1944/45, och förekommande ytterligare medelsäskanden för sådana byggnader
komma först under nämnda budgetår att upptagas å kapitalbudgeten.
Vid anslagsberäkningen för samma budgetår torde tillika få beaktas de konsekvenser,
som överflyttningen till fastighetsfondens stat av reparations- och
underhållskostnaderna för dessa skolor bör få.

Därest riksdagen icke gör någon erinran häremot, torde sålunda åtgärder
få vidtagas för invärdering å allmänna fastighetsfonden av statens nomadskolbyggnader
på sätt jag i det föregående förordat.

Vissa förslag till rationalisering av reparations- och underhåilsverksamheten
å fastighetsfonden.

Vid anmälan föregående år av förslag till stat för statens allmänna fastighetsfond
för budgetåret 1942/43 (prop. nr 166) berördes i korthet en på besparingsberedningens
initiativ av intendenten hos byggnadsstyrelsen K. Bildmark
verkställd utredning angående besparings- och rationaliseringsåtgärder
i fråga om underhållet av staten tillhöriga, av den civila statsförvaltningen
och försvarsväsendet disponerade byggnader. Ifrågavarande utredning, vilken
omfattat samtliga delfonder av försvarsväsendets fastighetsfond samt
fångvårdsstyrelsens och medicinalstyrelsens delfonder av statens allmänna
fastighetsfond, har med skrivelse den 23 februari 1942 ingivits till besparingsberedningen
och av beredningen behandlats den 25 april 1942, därvid beredningen
gjort följande uttalande.

Besparingsberedningen har för sin del av den förebragta utredningen blivit
övertygad därom, att det är av stor ekonomisk betydelse, att reformer i
huvudsak av den innebörd, som Bildmarks utredning anger, bliva med det
snaraste genomförda. Utan att ha tagit ståndpunkt till de organisationsförslag,
som i utredningen framläggas, vill besparingsberedningen understryka
den synnerliga angelägenheten av att husbyggnadsteknisk sakkunskap insättes
att leda och utföra det stora underhållsarbetet på statens fastigheter.
Jämväl åtskilliga övriga av de i utredningen berörda iakttagelserna synas beredningen
vara av den natur, att ett snabbt ingripande för nödig rättelse är
påkallat.

Sedan utredningen numera underkastats remissbehandling, torde däri
framställda förslag, i vad dessa beröra allmänna fastighetsfonden, nu böra
upptagas till prövning. Till utredningsmannens förslag i fråga om beräkning
av reparations- och underhållskostnaderna återkommer jag i det följande i
samband med anslagsberäkningen å staten.

Inledningsvis har utredningsmannen berört vissa allmänna sy np
u n k te r beträffande byggnadsvård m. m., vilka böra läggas
till grund för en rationell fastighetsförvaltning. Denna del av utredningen
berör i stor utsträckning tekniska spörsmål, beträffande vilka jag utöver vad
i det följande angives får hänvisa till handlingarna i ärendet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Utredningsmannen understryker till en början vikten av att sakkunnig
personal handhar statens byggnadsvård och framhåller bland annat följande.

Begreppet byggnadsindustrien utgör en sammanfattande benämning för
ett stort antal starkt specialiserade industri- och hantverksgrenar, vilka samverka
till åstadkommande av det gemensamma målet, den färdiga byggnaden.
De tekniska framstegen ha under senare år gått parallellt med stegrade
anspråk på förbättrade sanitära förhållanden m. m., och de stegrade byggnadskostnaderna
ha alltmer aktualiserat ekonomiseringen med material och
arbetskraft. Byggnadsindustrien har i allt större omfattning tagit den vetenskapliga
forskningen i sin tjänst, varigenom specialiseringen inom de olika
yrkesgrenarna drivits allt längre. De nu rådande förhållandena ha därjämte
framtvingat en omfattande användning av nya och förhållandevis oprövade
materialier. Genom rationella konstruktioner och ändamålsenliga materialier
kan en byggnads tekniska livslängd förlängas icke oväsentligt utöver annars
vanlig tid. Av grundläggande betydelse för fastighetsunderhållet äro de förebyggande
åtgärderna, främst i vad avser det yttre underhållet. Vid ifrågasatta
reparationsarbeten är det angeläget att ställa rätt diagnos på skadans
art och orsaker samt bedöma dess räckvidd. Erfarenheten ger vid handen att
även yrkesmän med mångårig praktisk erfarenhet därvid ganska ofta ställas
inför nya problem, beroende på de många nya materialier och konstruktioner,
som på senare tid kommit till användning. Med hänsyn till dessa
förhållanden är det nödvändigt, att den ansvarige besiktningsman, som har
att granska byggnaderna och fastställa behövliga reparationsåtgärder, är en
kunnig och driven byggnadstekniker. Det är nämligen vid besiktningen, som
behovsprövningen i första hand skall försiggå och åtgärderna i detalj övervägas
samt med hänsyn till angelägenhetsgraden klassificeras. Om de ekonomiska
synpunkterna härvid skola komma till sin fulla rätt, är härvid valet av
material och arbetsmetoder av största betydelse. På besiktningsmannen måste
därför ställas stora anspråk i fråga örn teoretisk utbildning och praktisk erfarenhet.

Vid företagna inspektioner av olika statliga fastighetsförvaltningar anser
sig utredningsmannen lia konstaterat åtskilliga brister, vilka enligt hans uppfattning
äro att tillskriva frånvaron av bvggnadsteknisk sakkunskap inom
respektive förvaltningar.

De rön och erfarenheter, vilka i den löpande fastighetsförvaltningen göras
beträffande konstruktioner och materialier av olika slag, böra enligt vad utredningsmannen
framhåller komma samtliga fastighetsförvaltande myndigheter
tillgodo. I sådant syfte förordas främst samarbete mellan de olika myndigheterna
och utbyte av erfarenheter dem emellan, vilket samarbete helst
borde utsträckas att omfatta även kommunala organ. Genom insamling av
gjorda iakttagelser och erfarenheter i fråga om konstruktionsdetaljer och materiel
samt central systematisk bearbetning av dessa erfarenheter, lämpligen
genom ett särskilt laboratorium, skulle enligt vad utredningsmannen framhåller
kunskapen om åtskilliga frågor på byggnadsteknikens område kunna fördjupas
och impulser erhållas till tekniska förbättringar och därmed mera ekonomiska
lösningar av olika detaljer, vilka nu behandlas mer eller mindre
slentrianmässigt och ofta under omedveten upprepning av gamla fel. En för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

utsättning för ett gynnsamt resultat av rådande samarbete är dock enligt utredningsmannen
att arbetsuppgifterna handhavas av fullt kunniga fackmän
såväl ute i orterna som i den centrala ledningen. Härjämte framhålles den
stora betydelsen av ett nära samarbete mellan å ena sidan de organ, som ha
till uppgift att planlägga och uppföra nybyggnader, och å andra sidan de
organ, vilka för framtiden skola förvalta byggnaderna. Konstruktioner och
materialier, vilka visat sig bristfälliga, kunna härigenom vid förekommande
nybyggnader utan omgång utbytas mot andra.

Slutligen berör utredningsmannen frågan örn överinseendet över de talrika
bostadslägenheterna inom de olika grenarna av den statliga förvaltningen.
Även på detta område vore, framhåller utredningsmannen, av största värde
om ett samarbete mellan olika statliga fastighetsförvaltningar bomme till
stånd, varigenom skulle vinnas enhetlighet dels i fråga örn reparations- och
underhållsverksamhetens standard, dels ock beträffande lägenhetstyper, lägenhetsytor,
rumsstorlekar, utrustningsdetaljer m. m.

Beträffande frågan örn arbetsårets förläggning har utredningsmannen
föreslagit, att förvaltningsmyndigheternas bundenhet vid budgetåret
skulle lättas, varigenom underhållsarbetena skulle kunna igångsättas
vid en lämpligare tidpunkt på året än nu. Hittills hade förvaltningsmyndigheterna
icke kunnat fastställa generalplanen för reparationerna, förrän riksdagens
och Kungl. Maj:ts beslut om anslagsanvisningen förelegat, vilket som
regel icke skett förrän nära budgetårets början. Först därefter kunde de fastställda
reparationsarbetena igångsättas, vilket medfört, att den övervägande
delen härav kommit att utföras under sommar- och höstmånaderna. Då byggnadsindustrien
under denna tid hade sin starkaste belastning, åvägabragtes
en onödig skärpning av de redan förut starka säsongvariationerna inom denna
industri. Vidare erhölle vissa reparationer såsom t. ex. yttre målningsarbeten
större hållbarhet därest de utfördes under vårmånaderna.

För avhjälpande av dessa olägenheter vore det önskvärt, att riksdagen redan
i februari månad fastställde staten för fastighetsfonden och att förvaltningsmyndigheterna
snarast därefter bereddes möjlighet fastställa sina generalplaner.
Om reparationsarbetena skulle kunna igångsättas före budgetårets
början, vöre det därutöver erforderligt att, där reservationer av tillräcklig
omfattning icke förefunnes å respektive delfonds reparationspost, tillräckliga
medel ställdes till vederbörande myndighets förfogande. Detta syfte skulle
enligt utredningsmannens förslag nås därigenom att förvaltningsmyndigheterna
finge befogenhet, a.tt så snart staterna för påföljande budgetår fastställts,
förskottsvis bestrida reparations- och underhållskostnaderna med
skyldighet att vid budgetårets ingång ersätta respektive anslagsposter på fastighetsfondens
stat de utbelalta förskotten.

En förutsättning för ett sådant lösgörande av arbetsåret från budgetåret
vore emellertid alt årsbesiktningarna förrättades under höst- och vintermånaderna
i stället för som nu i allmänhet skedde under februari och mars månader.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

I vad rör de fastighetsförvaltande myndigheternas handläggning
av underhålls- och reparationsfrågor bygger utredningsmannens
förslag på den principen, att de som nyttja fastigheterna icke skola
ha att fatta beslut om reparationsanslagens användning men väl givas tillfälle
att göra sin mening hörd. I överensstämmelse härmed har utredningsmannen
beträffande de båda undersökta delfonderna, fångvårdsstyrelsens och medicinalstyrelsens
delfonder, framlagt förslag örn den centrala förvaltningsmyndighetens
förstärkning med sakkunniga byggnadstekniker, vilka närmast
skulle svara för såväl de årliga besiktningarna som övriga med reparationsmedlens
användning förknippade spörsmål.

Beträffande handläggningen av reparationsfrågorna å fångvårdsstyrelsens
delfond har i utredningen lämnats följande redogörelse.

För fastställande av behövliga byggnads- och underhållsarbeten vid fångvårdsanstalterna
förrättas vanligen årliga besiktningar av en magistratsperson
och en av magistraten förordnad byggnadssakkunnig person. I besiktningarna
deltaga vederbörande fängelsedirektör och assistent eller uppsyningsman
samt maskinist. Vid centralfängelset å Långholmen förrättas årsbesiktningarna
av direktören eller assistenten. Vid fängelserna finnas arbetsföreståndare,
yrkesmästare eller uppsyningsman, vilka även deltaga i besiktningarna.
Samtliga äro fångvårdsutbildade, arbetsföreståndare och yrkesmästare
därjämte ofta yrkesutbildade, mestadels såsom snickare eller målare; några
speciella kompetensfordringar finnas dock ej föreskrivna för dessa befattningshavare.
De vid besiktningarna upprättade besiktningsinslrumenten insändas
till fångvårdsstyrelsen, där de granskas av styrelsens arkitekt, vilken där så
erfordras genom personligt besök vid vederbörande anstalt gör sig närmare
underrättad om de ifrågasatta arbetenas art. Efter arkitektens granskning
fattar fångvårdsstyrelsen beslut i frågan och upprättar för det kommande
budgetåret en generalplan, innefattande särskild plan för varje fångvårdsanstalt
med en koncentrerad beskrivning på de arbeten, som skola utföras.
Dessa arbeten utföras sedan till övervägande del med anlitande av
fångarbetskraft under ledning av vederbörande direktör, assistent eller yrkesmästare.
När det gäller större arbeten av speciell art såsom rörarbeten och
dylikt, utföras arbetena vanligen på entreprenad av enskilda företagare.

I delfondens fastigheter inrymdes i januari 1942 364 bostadslägenheter. Antalet
eldstäder översteg enligt utredningsmannens uppskattning 1,000.

Mot denna organisation har utredningsmannen framställt vissa erinringar
och härom anfört följande.

Förvaltningsmyndighetens granskning av de insända reparationsförslagen
kan givetvis icke bli annat än ganska schematisk och huvudvikten torde väl,
såsom oftast sker, läggas på de arbeten, som draga de större kostnaderna.
Huruvida förebyggande underhållsåtgärder i full utsträckning beaktats vid
synerna, kan helt naturligt icke konstateras vid på detta sätt anordnade besiktningar
å de olika orterna ute i landet. Anläggandet av dylika synpunkter
är ju helt beroende på de av respektive magistrater tillkallade sakkunnigas
kompetens, som ju kan vara tämligen olika. Anspråken på reparationer i
de många tjänstebostäderna måste också bli bedömda på olika sätt.

Som förut nämnts utföras arbetena i allmänhet med anlitande av fångar
utom vid större arbeten och arbeten av speciell art, då entreprenadhandlingar
uppgöras genom fångvårdsstyrelsens arkitekt och anbud infordras i sed -

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

vanlig ordning. Arbetena utföras under kontroll av någon av styrelsen förordnad
kontrollant. Huvudparten av arbetena ombesör.jes emellertid av anstalternas
fångar under ledning av yrkesmästarna. Enär dessa icke alltid besitta
erforderlig yrkeskunskap, blir arbetenas kvalitet lidande härav. Det torde
nämligen endast vara i undantagsfall som fullt yrkesutbildade fångar finnas
tillgängliga. När det är fråga om snickeriarbeten torde dock yrkesmästarna å
snickeriverkstäderna vara tämligen väl skickade att leda reparationsarbeten,
ehuruväl de närmast torde vara inriktade på verkstadssnickerier och ej på
byggnadssnickerier. Vid besiktningar som avsett tre fängelser har utredningsmannen
funnit behov föreligga av en sakkunnigare bedömning och ledning
av underhållsarbetena.

Det rådande systemet har synts utredningsmannen föråldrat. Den för anslagsmedlen
ansvariga myndigheten borde enligt hans mening beredas bättre
möjlighet att övervaka medlens riktiga användning, och ur ekonomisk
synpunkt skulle det för staten vara fördelaktigast, om hos fångvårdsstyrelsen
anställdes en byggnadstekniker, vilken bure det närmaste ansvaret för
byggnadernas underhåll. För denna befattning skulle erfordras en fackman
av bästa kvalitet, lämpligen en högskoleingenjör eller en byggnadsingenjör
med stor prakiisk erfarenhet och duglighet. Särskilt viktigt vore, att vederbörande
efter avlagd examen förvärvat grundlig och väl vitsordad praktik,
förslagsvis under minst fem år, såsom arbetsledare eller arbetschef vid husbyggnadsföretag.

Beträffande byggnadsteknikerns uppgifter har i utredningen anförts bland
annat följande.

Denne byggnadstekniker skulle efter en ingående första besiktning av fastighetsbeståndet
få en så pass noggrann kännedom om byggnaderna och det
framtida reparationsbehovet å desamma, att besiktningarna, med hänsyn
till de många relativt små objekten, som ligga spridda över hela landet,
skulle kunna i huvudsak förrättas endast vartannat år, d. v. s. så att halva
antalet besiktigades varje år. De större anläggningarna böra dock underkastas
årliga besiktningar.

Besiktningarna skulle verkställas av byggnadsinspektören samt fängelsechefen
eller dennes assistent. Man skulle härigenom också vinna den fördelen
att enhetliga principer för tjänstebostädernas underhåll kunde följas.
Denne befattningshavare skulle även, i samråd med styrelsens arkitekt,
uppgöra förslag till de årliga generalplanerna med tillhörande kostnadsberäkningar
och verkställa andra byggnadstekniska och ekonomiska utredningar
samt biträda vid upprättandet av entreprenadhandlingar och granskning
av anbud. Han skulle dessutom kunna handleda yrkesmästarna i byggnadstekniska
frågor och uppgöra erforderliga beskrivningar för vanliga underhållsarbeten.

Å medicinalstyrelsens dclfond förvaltas reparations- och underhållsmedlen
närmast av medicinalstyrelsens sinnessjukvårdsbyrå. Beträffande handläggningen
av hithörande frågor anföres i utredningen bland annat följande.

Sjukhusen inspekteras årligen av chefen för medicinalstyrelsen eller av
chefen för sinnessjukvårdsbyrån. Vid inspektionen medverka vid behov styrelsens
arkitekt och övriga tekniska experter.

För bestridande av kostnaderna för smärre reparationer, vilka icke skola
underställas medicinalstyrelsen, ställas årligen belopp av varierande storlek

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

till de olika sjukliusdirektionernas förfogande. För fastställande av sådana
reparations- och underhållsarbeten beträffande vilka det tillkommer medicinalstyrelsen
att bestämma skall enligt 21 § i stadgan rörande sinnessjukvården
i riket vederbörande sjukhusdirektion årligen låta besiktiga sjukhusets
byggnader samt uppgöra förslag till erforderliga reparationer. Besiktning
skall verkställas av sjukhuschefen och ytterligare en direktionsledamot
med biträde av sysslomannen och en av direktionen utsedd sakkunnig.
Såsom sakkunnig plägar anlitas länsarkitekten, en annan arkitekt eller
en på platsen boende byggmästare. Över besiktningen skall instrument upprättas
av sysslomannen och den sakkunnige. Det upprättade reparationsförslaget
insändes till medicinalstyrelsen, som remitterar detsamma till styrelsens
arkitekt och vid behov jämväl till styrelsens tekniska experter. Svårare
frågor granskas understundom på platsen av arkitekten eller dennes
byggnadstekniska biträde före yttrandets avgivande. Vissa frågor kunna
före beslut prövas vid styrelsens inspektion. Det godkända reparationsförslaget
återställes till sjukhusförvaltningen, som får medel till dess genomförande.
Medgivna arbeten utföras under sysslomannens ledning av sjukhusets
eget folk eller av tillkallade hantverkare, varvid sjukhuset tillhandahåller
erforderliga materialier. Vissa arbeten utföras på entreprenad. Uppkomma
under året reparationsfrågor av större omfattning eller av särskilt
slag, gör sjukhusdirektionen särskild framställning i saken. Ärendets behandling
blir sedermera densamma som förut angivits, därest icke framställning
anses böra göras till Kungl. Majit om anvisande av särskilda medel.
I fråga om reparationsarbeten, som draga större belopp, cirka 25,000
kronor eller mera, plägar styrelsen begära Kungl. Majits bemyndigande att
få utföra desamma.

I delfondens fastigheter inrymdes i början av år 1942 enligt utredningen
över 3,300 bostadslägenheter, varav 750 familjebostäder från ett rum och kök
till elva rum och kök samt närmare 2,600 möblerade enkelrum eller dubbletter.
Sammanlagda antalet eldstäder uppgick till omkring 5,300.

Utredningsmannen har funnit denna organisation av fastighetsunderhållet
vara behäftad med vissa brister och anför i denna fråga huvudsakligen följande.

Det nu tillämpade systemet synes vara alltför invecklat. Det är onödigt
många instanser och personer som inverka på underhålls- och reparationsarbetenas
bedömning, planläggning och utförande. Då vidare sysslomännen,
under vilkas ledning beslutade reparationsarbeten utföras, icke lia någon
byggnadsteknisk utbildning, nödgas de när svårare spörsmål uppkomma tillkalla
den förut anlitade besiktningsmannen. Utförandet av den huvudsakliga
delen av underhållsarbetena blir emellertid närmast beroende av den sakkunskap,
som de vid sinnessjukhusen anställda yrkesarbetarna besitta.

Det torde vara ganska klart, att den centrala ledningen i Stockholm i regel
icke har tillfälle att övervaka i vad mån de för byggnadernas vård viktigaste
arbetena beaktats vid de många ortsmyndigheternas syneförrättningar och
förslag. Huvudvikten torde vid dess handläggning av frågorna närmast få
läggas på granskningen av de föreslagna åtgärderna och deras nödvändighet
bl. a. i förhållande till liknande förslag från andra orter. Anspråk beträffande
tjänstebostädernas underhåll på olika orter torde ej heller kunna bliva föremål
för någon ingående prövning, utan medicinalstyrelsen måste nog i huvudsak
få lita till ortsmyndigheternas bedömande, som helt naturligt kan vara
mycket olika och kan bliva mycket subjektivt.

Under här relaterade förhållanden kan det knappast gå att genomföra några

Kungl. Maj:ls proposition nr 71.

enhetliga regler för ifrågavarande arbetens standard. Vid företagna besiktningar
av fyra sjukhusanläggningar anser sig utredningsmannen ha funnit
att förståelsen för byggnadsvårdens principer och bedömningen av reparationsåtgärderna
är ganska varierande hos dem, som å olika orter lia med
dessa frågor att skaffa.

Utredningsmannen har föreslagit, att medicinalstyrelsen skulle förstärkas
genom anställande vid dess sinnessjukvårdsbyrå av två byggnadsinspektörer
med enahanda kompetens som den motsvarande vid fångvårdsstyrelsen föreslagne
befattningshavaren. Dessa skulle samarbeta med styrelsens arkitekt
och närmast svara för byggnadsunderhållet. Till stöd för förslaget anföres
i huvudsak följande.

Med nuvarande ordning torde det knappast vara möjligt för den centrala
myndigheten att få ett säkert grepp på byggnadsvården och en överblick över
de verkligt behövliga reparationsarbetena på något längre sikt. En anpassning
efter behovet av kommande enstaka större reparationsåtgärder vid olika anläggningar
och fördelningen av anslagsmedlen med hänsyn härtill bör kunna
ske väsentligt lättare och säkrare, om den centrala, i anslagsfrågorna beslutande
myndigheten har mera direkt kontakt med respektive anläggningar. De
härför viktigaste arbetsuppgifterna äro de för underhållet grundläggande årsbesiktningarna,
vid vilka byggnadsbeståndets skick skall granskas och ortsmyndigheternas
och hyresgästernas (tjänstebostadsinnehavarnas) krav och
önskemål skola prövas. Den lämpligaste lösningen är därför att denna funktion
utövas av en sakkunnig representant för centralmyndigheten. Vid förekommande
svårare arbeten skulle den sakkunnige i möjligaste mån se till
desamma eller i varje fall lämna erforderliga direktiv och vid större arbeten
uppgöra arbetsbeskrivningar på grundval av närmare undersökningar på
platsen. Vid arbeten, som skola utföras av sjukhusens personal, skulle råd och
anvisningar samt detaljerade bestämmelser örn materialier och arbetsförfaranden
lämnas till hantverkarna, vilka således även skulle kunna få en sakkunnig
handledning i åtskilliga yrkesfrågor.

Beträffande byggnadsinspektörernas arbetsuppgifter anför utredningsmannen
i övrigt följande.

Landet skulle uppdelas i två distrikt, ett sydligt och ett nordligt, med gränsen
så avpassad att arbetsbördan bleve fördelad någorlunda lika. Inspektörerna
skulle lia särskild inriktning på de i klimatiskt hänseende olika byggnadstekniska
spörsmålen. De skulle bl. a., som förut nämnts, verkställa de
årliga besiktningarna, från vilka direktionerna sålunda skulle kunna frigöras.
Besiktningarna borde verkställas av sjukhuschefen, sysslomannen och vederbörande
byggnadsinspektör. Av särskilt värde vore att enhetliga principer för
det omfattande bostadsbeståndets underhåll kunde följas. Inspektörerna skulle
fördenskull i möjligaste mån verkställa av- och tillträdessyner å åtminstone
de större lägenheterna men i varje fall medverka vid uppgörandet av förslag
lill reparationsarbeten, då familjebostad skall ånyo upplåtas. Det skulle även
åligga dem alt förrätta brandsyner, att i samråd med styrelsens arkitekt utarbeta
förslag till de årliga generalplanerna och uppgöra kostnadsberäkningar
till såväl generalplanerna som andra ifrågasatta arbeten samt att biträda vid
upprättandet av entreprenadhandlingar och granskning av anbud. Måhända
skulle också andra tekniska frågor, som nu belasta såväl sinnessjukvårdsbyrån
som styrelsens arkitekt kunna hinna beredas av dessa inspektörer.

Systemet med fast anställda hantverkare har utredningsmannen funnit väl
lämpat efter de speciella förhållandena vid sinnessjukhusen. I samband där -

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

med har han dock understrukit vissa synpunkter på kompetensen hos hantverkarna.

Anspråken på dylika arbetares kompetens böra emellertid ställas höga. De
böra ha förvärvat gesällbrev eller genom intyg från fullt vederhäftig hantverkmästare
ådalagt motsvarande kunskaper och yrkesskicklighet. Minst fem
års väl vitsordad praktik hos erkänt kunnig mästare bör också fordras före
anställningen, vilken till en början bör ske på prov. Antalet arbetare bör ej
vara större än att full sysselsättning året örn kan påräknas.

Yttranden. Över intendenten Bildmarks utredning ha, efter remiss, yttranden
avgivits, såvitt angår förslagen rörande allmänna fastighetsfonden,
av fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret,
riksräkenskapsverket och statens industrikommission.

De allmänna synpunkter beträffande byggnadsvård
m. m., vilka av utredningsmannen framlagts, ha i de yttranden vari dessa
frågor berörts vunnit myndigheternas anslutning. Därvid har fångvårdsstyrelsen
framhållit, att det vore av största vikt att sakkunniga anvisningar lämnades
på ett enkelt och lättillgängligt sätt och att det samarbete som borde
äga rum icke tyngdes av onödiga föreskrifter; i byggnadsärenden vore det
nämligen som regel nödvändigt att beslut kunde fattas snabbt, utan att besked
behövde inväntas från någon myndighet, vilken vore överhopad med
arbete och vars utlåtande därför fördröjdes. — Behovet av vetenskapliga undersökningar
på byggnadsteknikens område samt av en organisation för insamling
och utbyte av erfarenheter beträffande byggnadsunderhållet olika
myndigheter emellan har av statens industrikommission vitsordats, men
kommissionen har framhållit, att de byggnadstekniska undersökningarna
lämpligen borde uppdragas åt statens kommitté för byggnadsforskning. -—
I ett av medicinalstyrelsen såsom eget utlåtande åberopat yttrande av styrelsens
arkitekt har ifrågasatts, om icke den under senare år skedda, på vetenskaplig
forskning grundade utvecklingen av byggnadsindustrien av utredningsmannen
överskattats. Byggnadsindustrien hade trots framställda krav
på vetenskaplig forskning allt fortfarande i många avseenden bibehållit sin
mera hantverksmässiga karaktär; det syntes dock sannolikt att utvecklingen
komme att gå i av utredningsmannen angiven riktning.

Jämväl i fråga om arbetsårets förläggning har utredningsmannens
förslag vunnit anslutning av myndigheterna. Riksräkenskapsverket har
understrukit vikten av att fastighetsfondens stat fastställes vid en avsevärt
tidigare tidpunkt än hittills plägat ske och i samband härmed framlagt förslag,
till vilka jag senare återkommer, angående förenklat beräkningssätt beträffande
de i fastighetsfondens stat uppförda posterna till reparations- och
underhållskostnader m. m. samt till avsättning till värdeminskningskonto. I
vad rör de med arbetsårets omläggning sammanhängande frågorna har ämbetsverket
anfört följande.

Den av utredningsmannen i avseende å underhållsarbetena föreslagna omläggningen
av arbetsåret synes ägnad att medföra icke oväsentliga fördelar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

För att denna omläggning skall kunna genomföras böra enligt vad utredningsmannen
framhållit fastighetsfondernas stater fastställas av riksdagen
före utgången av februari månad. Detta torde i sin tur förutsätta, att Kungl.
Maj:ts förslag till stater för fastighetsfondema föreläggas riksdagen samtidigt
med statsverkspropositionens avlämnande, vilket icke synes möta några
hinder, därest vissa av riksräkenskapsverket förordade förenklingar av arbetet
med upprättandet av staterna komma till stånd.

Utredningsmannen har förutsatt, att vid övergången till den nya ordningen
erforderliga reparations- och underhållsutgifter skola få utbetalas förskottsvis
för att efter ingången av påföljande budgetår ersättas från de för detta
budgetår anvisade medlen till reparations- och underhållskostnader m. m.
Denna anordning, enligt vilken förskottsförfarande självfallet måste komma
till användning i viss utsträckning även i fortsättningen, har riksräkenskapsverket
funnit sig icke kunna tillstyrka. Riksräkenskapsverket anser sig icke
heller kunna förorda, att i ifrågakommande fall en engångsförstärkning av
förevarande anslagsposter äger rum. Det spörsmål, varom här är fråga, bör
enligt riksräkenskapsverkets mening i stället lösas sålunda, att — om exempelvis
det första arbetsåret enligt den nya ordningen börjar under senare
hälften av budgetåret 1943/44 — vid fastställandet av generalplan för det närmast
föregående arbetsåret erforderligt belopp av de för budgetåret 1943/44
anvisade medlen till reparations- och underhållskostnader m. m. reserveras
för bestridande av utgifterna för de i nästföljande generalplan upptagna arbeten,
som skola utföras före ingången av budgetåret 1944/45. Vad riksräkenskapsverket
nu föreslagit innebär endast, att vid omläggningen av arbetsåret
vissa underhållsarbeten skola överskjutas från ett arbetsår till ett
annat, vilket icke torde behöva inge några betänkligheter ur underhållssynpunkt.

Vad beträffar utredningsmannens förslag örn de fondförvaltande myndigheternas
handläggning av underhålls- och reparationsf
rågor har behovet av förstärkning med byggnads teknisk sakkunskap understrukits
av flertalet hörda myndigheter. Statskontoret har dock liksom
byggnadsstyrelsen ifrågasatt, huruvida icke ett utnyttjande av länsarkitektorganisationen
för ifrågavarande arbetsuppgifter vore att föredraga framför
inrättandet av nya tjänster för byggnadsinspektörer.

Fångvårdsstyrelsen har förklarat, att styrelsen hade svårt att föreställa sig,
att utredningsmannens anmärkning om bristande sakkunskap vid utförda
reparationer kunde avse fångvårdsstyrelsens delfond. Styrelsen hänvisar därvid
främst till att den i sin fastighetsförvaltande verksamhet biträdes av en
arkitekt, som enligt styrelsens uppfattning vore synnerligen sakkunnig i fråga
örn anstaltsbyggnader och under mångårig verksamhet förvärvat ingående
kännedom örn de olika fängelsebyggnaderna. Vidare har styrelsen anfört
följande.

Den byggnadstekniska sakkunskapen är också redan på olika sätt företrädd
vid fångvårdens byggnadsarbeten. Vid landets största fängelse, centralfängelset
å Långholmen, finnes sålunda en assistent, som är fullt kompetent
såsom arbetsledare beträffande byggnadsarbeten, och vid centralfängelserna i
Malmö och å Härlanda (Göteborg) lia sedan länge anlitats en byggmästare
respektive byggnadsingenjör för alla arbeten av betydenhet. På liknande sätt
har förfarits vid andra anstalter. Arkitekten kan självt aliel ej i varje detalj
övervaka arbetena men en dylik centralisering är varken lämplig eller önsk -

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

värd. Vad förvaltningen i längden har mest gagn av är att skaffa sig kompetent
folk ute på linjen, och med fasthållandet av den principen har styrelsen
också med arkitektens hjälp kunnat vid olika anstalter få fram både intresse
och tekniskt kunnande för de ofta nog rätt blygsamma underhållsarbeten
varom här är fråga.

Styrelsen har framhållit, att med undantag för centralfängelset å Långholmen
vid de årliga besiktningarna deltager en av vederbörande magistrat eller
motsvarande myndighet förordnad byggnadssakkunnig person, vilken genom
att under flera år i följd inneha ifrågavarande förordnande förskaffade sig
en ingående kännedom om vederbörande anstalt. I anslutning härtill har styrelsen
upptagit ett av styrelsens arkitekt framlagt förslag, enligt vilket behörigheten
att förordna besiktningsman skulle anförtros åt fångvårdsstyrelsen,
efter förslag av styrelsens arkitekt. Härjämte hemställer styrelsen örn bemyndigande
att höja det till sådan besiktningsman utgående arvodet från
12 till 30 kronor för dag.

Fångvårdsstyrelsen anser det nu tillämpade systemet böra bibehållas och
avstyrker för sin del förslaget att styrelsen skulle förstärkas med en byggnadstekniker
samt anför härom i huvudsak följande.

Fångvårdsstyrelsen finner varken påkallat eller önskvärt att hos fångvårdsstyrelsen
anställa en byggnadstekniker på sätt intendenten Bildmark
föreslagit. Det hittills tillämpade systemet är enligt styrelsens mening effektivt,
smidigt och billigt. Det må sedan gärna kallas ålderdomligt. Inga svårigheter
föreligga att följa behovet av reparationer vid fängelsebyggnadema,
och övervakandet av reparationernas utförande är i allt väsentligt tillfredsställande.
Ett tillsättande av en byggnadsinspektör skulle enligt styrelsens
mening onödigtvis tynga förvaltningsapparaten genom avsevärt ökat skrivarbete,
stegrat antal telefonsamtal m. m. samt medföra ökade kostnader till
hans avlönande och för resor, expenser m. m. Sådana utgiftsstegringar för
det allmänna böra undvikas, där ej ett oavvisligt behov föreligger, och att
detta icke är fallet här, kan styrelsen med största bestämdhet påstå. Uppfattningen
att han skulle behövas för upprättandet av entreprenadhandlingar,
måste bero på ett missförstånd, ty det övervägande flertalet reparationsoch
underhållsarbeten utgöras av mindre arbeten, där några entreprenader
icke ifrågakomma. Särskilt må framhållas, att fångvårdsstyrelsens system
att i tur och ordning grundligt reparera anstalterna givit mycket goda resultat
både ur ekonomiska och byggnadstekniska synpunkter.

Jämväl medicinalstyrelsen, vilken såsom eget utlåtande åberopat ett av styrelsens
arkitekt avgivet yttrande, tillbakavisar den kritik, utredningsmannen
riktat mot underhållet av delfondens fastigheter. Vad beträffar förslaget örn
styrelsens förstärkning med två byggnadsinspektörer framhålles, att därigenom
otvivelaktigt vissa fördelar skulle vinnas, främst i vad avser reparationsarbetenas
planering på längre sikt. Den föreslagna organisationen anses dock
kunna medföra även vissa nackdelar. Härom anföres följande.

Då reparationsförslagen nu utgå från de lokala direktionerna och deras
sakkunniga, är medicinalstyrelsen vid sin granskning helt obunden och kan
därför utan ovidkommande hänsyn opartiskt bedöma förslagen. Om reparalionsförslagen
uppgjordes genom de ifrågasatta byggnadsinspektörerna, blir
medicinalstyrelsen vid sin slutliga behandling av förslagen i viss mån bunden

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

av den inställning, som dessa styrelsens tjänstemän från början intagit, och
den slutliga granskningen kan därför icke ske med samma objektivitet.

Det torde ej heller kunna bestridas, att de av direktionerna för närvarande
anlitade sakkunniga — i flertalet fall länsarkitekterna — i allmänhet hava
erforderlig kompetens för uppgiften. Med ortens klimatiska förhållanden,
vars inverkan på underhållet i utredningen särskilt påpekas, torde dessa personer
i regel vara väl förtrogna; för respektive anstalter innebär det tiven en
fördel att de sakkunniga finnas tillgängliga på platsen och statsverket besparas
genom denna anordning utbetalande av resekostnader.

Vidare synes det vara en fördel med det nuvarande systemet, att direktioner
och tjänstemän i chefsställning känna sig ansvariga för underhållet av
sina anstalter. Detta inverkar självfallet i hög grad befordrande på deras intresse
för anstalternas vård och underhåll. Örn ansvaret genom byggnadsinspektörerna
överflyttas helt på den centrala förvaltningen, synes risk föreligga
att intresset för byggnadernas vård slappnar såväl hos sjukhuschefer och
syssloman som hos den dem underställda personalen. Det är uppenbart, att
ett sådant slappnande intresse kan ofördelaktigt inverka på underhållet, även
örn inspektörerna vid sina besök anstränga sig att rätta till förhållandena.

Möjligt är likväl, att den av Bildmark föreslagna anordningen bör genomföras,
åtminstone då fastighetsbeståndet under medicinalstyrelsens delfond
ytterligare vuxit, och då förhållandena äro sådana, att en utvidgning av förvaltningsapparaten
av ekonomiska skäl anses tillrådlig. Däremot synes det
kunna ifrågasättas, om den nuvarande tidpunkten är lämplig för genomförande
av en sådan reform. Några sådana besparingar, som verka omedelbart lättande
på statsutgifterna eiler som ens kompensera kostnaden för avlöningarna
till byggnadsinspektörerna, kunna uppenbarligen icke inom de närmaste
åren vinnas genom inrättande av dessa befattningar. Ej heller för framtiden
torde den föreslagna ordningen kunna medföra sådana ekonomiska fördelar,
att dess genomförande kan anses vara en brådskande angelägenhet. Både
med hänsyn till tidsförhållandena och med hänsyn till önskvärdheten av att
få närmare genomtänka konsekvenserna av det framlagda förslaget, synes det
befogat att detsamma blir föremål för ytterligare övervägande. Det av Bildmark
påpekade förhållandet, att det f. n. torde vara svårt att erhålla lämpliga
fackmän för besättande av de erforderliga byggnadsinspektörsbefattningarna,
är också utan tvivel riktigt och bör jämväl beaktas.

Utredningsmannen har beretts tillfälle att taga del av myndigheternas yttranden
och inkomma med de påminnelser, vartill dessa kunde giva anledning,
och har därefter i en den 14 januari 1943 dagtecknad skrivelse bemött
den framställda kritiken. I skrivelsen har utredningsmannen i detalj redogjort
för de brister, på vilka han grundat sina omdömen. Av skrivelsens innehåll,
beträffande vilket såvitt rör tekniska spörsmål torde få hänvisas till
handlingarna i ärendet, må i övrigt anföras följande.

Med nuvarande omfattande nyproduktion av byggnader för statens räkning
komma kostnaderna för underhållet av det statliga fastighetsbeståndet
enligt utredningsmannens uppfattning att oavlåtligt stegras, varför en kostnadsbesparing
genom rationellare underhåll örn endast några få procent
skulle betyda stora årliga besparingar.

I anledning av fångvårdsstyrelsens uttalande att inrättande hos styrelsen
av en byggnadsinspektörsbefaltning skulle onödigtvis tynga förvaltningsapparaten
framhåller utredningsmannen, ali den direkta kontakt, som styrelsen
genom en sådan befattningshavare skulle få med de lokala fastighctsförvaltande
myndigheterna, snarast skulle innebära en minskning av det antal mel -

Departements -thef en.

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

lanhänder, som upplysningar och direktiv i hithörande frågor hade att
passera.

Ett anlitande av arbetskraft utan tillräcklig utbildning anser utredningsmannen
vara en art av sparsamhet, vars värde med skäl kan ifrågasättas,
i synnerhet inom byggnadsbranschen, där kostnaderna i regel röra sig om
relativt stora belopp.

Såsom sammanfattande omdöme uttalar utredningsmannen, att han genom
vad remissmyndigheterna yttrat icke rubbats i sin uppfattning att de i utredningen
föreslagna organisationsformerna äro lämpliga. Beträffande tanken
att för här ifrågavarande arbetsuppgifter utnyttja länsarkitektorganisationen
anför utredningsmannen, att denna lösning, vilken i och för sig vore
tänkbar, torde komma att påkalla en förstärkning av länsarkitektkontorens
arbetskrafter med byggnadstekniskt sakkunnig personal, om icke länsarkitekternas
krafter skola splittras på uppgifter, vilka ligga vid sidan av deras
egentliga verksamhet.

De av besparingsberedningens sakkunnige framlagda förslagen till rationalisering
av reparations- och underhållsverksamheten vid den statliga fastighetsförvaltningen
synas mig i hög grad värda beaktande. Med den för varje
år ökade omfattningen av statens byggnadsbestånd stiger betydelsen av en
ur ekonomiska och tekniska synpunkter tillfredsställande byggnadsvård.

Vad den sakkunnige uttalat örn vikten av samarbete mellan de olika fastighetsförvaltande
myndigheterna och utbyte av erfarenheter dem emellan vill
jag understryka. Det är givet, att de mest omfattande erfarenheterna på området
samlats inom byggnadsstyrelsen, och det torde vara tillrådligt att
myndigheterna i uppkommande tekniska frågor söka utnyttja denna fond
av erfarenhet, i första hand genom hänvändelse till styrelsens intendentsbyrå.
Förslaget om en särskild organisation för insamling och central bearbetning
av gjorda iakttagelser och erfarenheter i byggnadstekniska spörsmål
torde numera i väsentlig mån ha förverkligats genom tillkomsten av
statens kommitté för byggnadsforskning, varom 1942 års riksdag fattat beslut.
Även från denna forskningskommittés sekretariat böra myndigheterna
kunna erhålla råd i byggnadstekniska angelägenheter.

Genom den föreslagna omläggningen av arbetsåret för reparationsverksamheten
synas icke oväsentliga fördelar kunna vinnas. En sådan omläggning
förutsätter emellertid, att fastighetsfondens stat fastställes av riksdagen
under riksdagens tidigare skede, helst under februari månad, vilket betyder,
att definitivt förslag till sådan stat måste framläggas i samband med eller
strax efter statsverkspropositionen. I den mån detta är arbetstekniskt möjligt
med hänsyn till budgetarbetet, vill jag förorda att så sker i fortsättningen.
De av riksräkenskapsverket föreslagna förenklade beräkningsmetoderna
beträffande vissa poster å fastighetsfondens stat, till vilka jag senare återkommer,
synas ägnade att underlätta en sådan omläggning. Förslaget att vid
övergången till den nya ordningen anlita ett förskottsförfarande av innebörd,
att utgifter under vårmånaderna skulle få dragas på följande budgetårs
stat, vill jag icke tillstyrka. Ej heller synes en engångsförstärkning av ifrågavarande
anslagsposter vara nödvändig. Det bör i stället, på sätt riksräkenskapsverket
föreslagit, ankomma på vederbörande fondförvaltande myndig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

heter att begränsa de generalplaner som fastställas innevarande år, på sådant
sätt, att av de för nästa budgetår anvisade medlen reserveras de belopp, som
kunna erfordras för att bekosta arbeten under våren 1944 enligt generalplanen
för det då började arbetsåret.

Av den verkställda utredningen framgår, att den nuvarande organisationen
av den statliga fastighetsförvaltningen är förenad med vissa brister. Den av
utredningsmannen föreslagna förstärkningen av förvaltningsmyndigheterna
med byggnadstekniker synes ägnad att medföra förbättring av förhållandena.
Visserligen torde, såsom i medicinalstyrelsens yttrande framhållits, för närvarande
någon större besparing å reparationsposterna i form av minskat medelsbehov
icke vara att förvänta,’ då dessa poster redan nedskurits under nivån
för normalt underhåll. Besparingen torde ,i stället erhållas i form av bättre
medelsanvändning. Det bör beaktas, att ju knappare underhållsmedlen utmätas,
desto viktigare torde det vara, att de användas för sådana arbeten,
som äro oundgängliga för bevarande av byggnaderna, och att dessa arbeten
utföras på ett ur teknisk synpunkt fullgott sätt. Härtill kommer, att det ur flera
synpunkter kan vara av värde, att de olika delfondernas fastigheter under
de närmaste åren underkastas en ingående sakkunnig besiktning efter enhetliga
grunder, så att utredningar utan större omgång kunna erhållas angående
lämpliga större reparationsarbeten, för den händelse en rikligare medelstilldelning
framdeles skulle befinnas möjlig och lämplig.

Vad i medicinalstyrelsens yttrande framhållits därom, att den centrala
myndigheten skulle i icke önskvärd utsträckning bliva bunden i sina dispositioner
genom att besiktningarna och reparationsförslagen utföras av hos
myndigheten anställda inspektörer, torde med hänsyn bland annat till att arbetena
i reparationsförslagen skola klassificeras efter angelägenhetsgrad, icke
behöva giva anledning till betänkligheter. Farhågorna för att den föreslagna
organisationens genomförande skulle medföra ett avslappnande av de lokala
myndigheternas intresse för byggnadsvården förefalla mig överdrivna.

För rationalisering av byggnadsunderhållet och för stärkande av den centrala
ledningens inflytande på dessa frågor synes utredningsmannens förslag
örn centralt anställda byggnadstekniker vara att föredraga framför ett utnyttjande
för ändamålet av länsarkitektsorganisationen, vilket kunde medföra
krav på en utökning av arbetskrafterna på länsarkitektkontoren. Förslaget
synes även kunna medföra ett minskat behov för respektive myndigheter
att anlita biträde av arkitekter eller andra sakkunniga, enär själva utredningsarbetet
för erforderliga reparationsarbeten i viss utsträckning torde kunna
läggas på den anställde byggnadsinspektören.

Enligt förslaget skulle bos medicinalstyrelsen anställas två byggnadsinspektörer
oell hos fångvårdsstyrelsen en. För medicinalstyrelsens delfond, där det
sammanlagda byggnadsvärdet för närvarande uppgår till omkring 100 miljoner
kronor och den årliga medelsanvisningen till underhåll och reparationer
belöper å 900,000 kronor, synes mig den föreslagna anordningen med två
centralt anställda byggnadstekniker ändamålsenlig. Med hänsyn till svårigheterna
att i nuvarande läge få lämpliga personer för ändamålet och då fråga

Bihang till riksdagens protokoll loit}. 1 sami. Nr 71. 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

är om en försöksanordning, vill jag dock icke nu förorda inrättande av två
fasta tjänster utan föreslår, att Kungl. Maj :t får bemyndigande att, i den mån
så befinnes lämpligt, mot arvode anställa en eller två byggnadstekniker för
underhålls- och reparationsarbetet på medicinalstyrelsens deifond. Vid tillsättande
av byggnadsteknikerna bör byggnadsstyrelsen höras örn de sökandes
kvalifikationer. Löneförmånerna torde få bestämmas av Kungl. Majit med
beaktande av den grad av självständighet som bör tillerkännas byggnadsteknikerna
för att dessa skola kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina
uppgifter. Kostnaderna torde tills vidare, tills närmare erfarenhet vunnits
örn anordningens lämplighet, få bestridas från delfondens anslagspost till
underhåll och reparationer m. m. De av utredningsmannen angivna riktlinjerna
för byggnadsteknikernas arbete synas i huvudsak kunna tjäna till ledning
för verksamheten. 1 anslutning härtill erforderliga stadgeändringar böra
vidtagas.

Fångvårdsstyrelsens delfond har betydligt mindre omfattning än medicinalstyrelsens.
Det totala byggnadsvärdet rör sig omkring 14 miljoner kronor
och reparations- och underhållsmedlen belöpa för innevarande budgetår till
250,000 kronor. Man kan tveka örn behovet av en heltidsanställd byggnadstekniker
för fondens del. Fångvårdsstyrelsen har i remissyttrandet givit uttryck
åt en hög uppskattning av den insikt och sakkunskap, varmed reparationsarbetena
å delfonden fullgjorts, och för sin del avstyrkt förslaget. Med
hänsyn till de speciella förhållandena å delfonden anser jag mig icke nu böra
föreslå en förstärkning av styrelsen med en byggnadstekniker. Erfarenheterna
från medicinalstyrelsens delfond böra först avvaktas.

Från min sida finnes ingen erinran att göra mot förslaget att fångvårdsstyrelsen
i stället för vederbörande magistrater erhåller befogenhet att
förordna besiktningsmän för fängelserna. I rådande ovisshet örn hur verksamheten
i framtiden skall ordnas, anser jag anledning icke föreligga att höja
arvodena till besiktningsmännen.

Vad beträffar de av utredningsmannen icke undersökta sju delfonderna
av allmänna fastighetsfonden torde en liknande organisation som den här
förordade icke lämpa sig för utrikesdepartementets delfond eller för generaltullstyrelsens
delfond. I förra fallet är byggnadsbeståndet utspritt i olika
länder, i det senare är det av ringa storlek. För byggnadsstyrelsens delfond
är redan en tillfredsställande organisation åvägabragd. Vid universiteten finnas
för närvarande byggnadssakkunniga, vilka knutits vid fastighetsförvaltningen,
varför en utbyggnad av organisationen icke nu torde böra övervägas.
Inom lotsstyrelsen torde erforderlig byggnadsteknisk sakkunskap vara företrädd,
vartill kommer, att fastighetsbeståndets speciella karaktär under alla
förhållanden torde nödvändiggöra en speciell organisation. För karolinska
sjukhusets del synas möjligheter föreligga att utan anställande av befattningshavare
av nu förevarande art tillgodose behovet av byggnadsteknisk
sakkunskap.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Fastighetsfondens stat för budgetåret 1943/44.

Det förslag till stat för allmänna fastighetsfonden, som framlägges i det
följande (Bilaga B), slutar på ett belopp av 21,328,000 kronor, vilket innebär
en ökning i förhållande lill staten för löpande budgetår med 531,000 kronor.
Posterna till reparations- och underhållskostnader m. m. ha beräknats kunna
minskas med 345,000 kronor. Avsättningen till värdeminskningskonto upptages
med ett 107,000 kronor högre belopp än för innevarande budgetår, vilken
ökning främst faller på medicinalstyrelsens och Uppsala universitets delfonder.
Hyreskostnaderna visa en stegring med 212,000 kronor, vilken i huvudsak
kan hänföras till av krisen betingade ökade förvaltningsuppgifter. Hyresinkomsterna
och diverse inkomster öka med respektive 68,000 och 111,000
kronor. Fastighetsfondens totala överskott för nästa budgetår beräknas utgöra
11,560,000 kronor, vilket innebär en ökning med 557,000 kronor. Balansen
i staten betingar dock en ökning av ersättningsanslagen med sammanlagt
352,000 kronor.

Till grund för förslaget till stat för fastighetsfonden ha lagts av vederbörande
förvaltningsmyndigheter avgivna statförslag för respektive delfonder.
Närmare uppgifter om de i dessa statförslag beräknade inkomst- och utgiftsbeloppen
lämnas i bilaga A.

Ifrågavarande statfönslag ha i samband med höstens budgetarbete inom
finansdepartementet underkastats en preliminär granskning i syfte att pröva
möjligheterna att begränsa reparationsutgifterna å allmänna fastighetsfondens
stat. Resultatet av denna förberedande granskning har sammanfattats
i en den 15 november 1942 dagtecknad promemoria, vilken för kännedom
överlämnats till t. f. generaldirektören och chefen för riksr äkenskapsverket.

Riksräkenskapsverkets förslag, som intagits i bilaga A, ansluter sig nära
till de av förvaltningsmyndigheterna framlagda beräkningarna utom i vad
angår anslagsposterna till reparations- och underhållskostnader. Verkets
granskning har liksom tidigare år varit av huvudsakligen teknisk art. Beträffande
de av myndigheterna föreslagna medlen till reparations- och underhållskostnader
m. m., vilka riksräkenskapsverket enligt praxis icke upptager
till saklig prövning, har ämbetsverket funnit sig böra utgå från de i
promemorian förordade beloppen. I jämförelse med det i statsverkspropositionen
framlagda preliminära förslaget, vilket helt anslöt sig till riksräkenskapsverkets
beräkningar, innebär förevarande statförslag avvikelser på ett flertal
punkter. Så har reparationsposten för utrikesdepartementets delfond nedsatts
med 141,000 kronor och vidare lia posterna för hyresutgifter beträffande
utrikesdepartementets delfond nedsatts med 20,000 kronor och beträffande
byggnadsstyrelsens och Uppsala universitets delfonder uppräknats med respektive
109,000 och 8,000 kronor. Som följd härav har ersättningsanslagel i
staten för utrikesdepartementets delfond nedsatts med 161,000 och beträffande
byggnadsstyrelsens och Uppsala universitets delfonder uppräknats med
respektive 109,000 och 8,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Utgifterna.

Å fastighetsfondens stat fördelas utgifterna på följande rubriker, nämligen:
1) reparations- och underhållskostnader m. m., 2) avsättning till värdeminskningskonto,
3) hyres- och arrendeutgifter m. m. för av fonden förhyrda
lokaler och arrenderade markområden.

Reparations- och underhållskostnader in. m.

I enlighet med vad Kungl. Maj:t föreskrivit ha de fondförvaltande myndigheterna
avgivit redogörelser för användningen under budgetåret 1941/42
av medel som under här ifrågavarande anslagsposter ställts till förfogande.
I den mån icke uppgifter i det följande lämnas ur dessa redogörelser torde
beträffande redogörelsernas innehåll få hänvisas till handlingarna i ärendet.

Vid anmälan föregående år av förslag till stat för fastighetsfonden för
budgetåret 1942/43 (prop. 166, sid. 12 f.) lämnades en redogörelse för intendenten
Bildmarks förslag i fråga om beräkning av erforderliga medel för
reparationer och underhåll av på fastighetsfonden redovisade byggnader.
Ehuru besparingsberedningen vid ifrågavarande tidpunkt icke tagit ställning
till förslaget och detta icke heller varit föremål för remissbehandling,
ansågs dock de däri framlagda synpunkterna i någon mån kunna tillgodogöras
vid anslagsprövningen för budgetåret 1942/43. Med hänvisning i övrigt
till den i nyssnämnda proposition lämnade redogörelsen för utredningsmannens
förslag må här endast erinras om följande huvudpunkter i förslaget.

Den sakkunnige förordade, att anslagsberäkningen skulle uppdelas på två
olika poster, nämligen en, som avsåge det gamla byggnadsbeståndet, och en
för de nya byggnader, som tillfördes fonden.

Med utgångspunkt från underhållskostnaderna för de av byggnadsstyrelsen
förvaltade fastigheterna i Stockholm med omnejd gjorde den sakkunnige
en beräkning av underhållsprocenten för nya och gamla fastigheter vid 1939
års prisläge. För nya fastigheter ansågs underhållsprocenten under de första
åtta åren efter deras färdigställande böra utgöra hälften av den därefter
erforderliga procentsatsen.

Med ledning av det vunna undersökningsresultatet och med beaktande av
de olika förhållandena vid respektive delfonder beräknades därefter underhållsprocenter
och underhållsanslag för budgetåret 1941/42 efter normala
grunder för medicinalstyrelsens och fångvårdsstyrelsens delfonder. För medicinalstyrelsens
delfond erhölles sålunda en underhallsprocent för gamla
byggnader av 1.3 procent vid 1939 års prisläge, vilket med hänsyn till det vid
tiden för utredningens verkställande rådande prisläget motsvarade 1.56, och
för nya byggnader under de första åtta åren efter färdigställandet 0.35 procent
vid 1939 års prisläge, vilket motsvarade 0.42 procent, samt 0.70 procent
för nya byggnader, vilka vörö äldre än atta ar, vilken sistnämnda siffra
motsvarade 0.84 procent vid 1939 års prisläge. Med utgångspunkt från dessa
procentsatser beräknades ett erforderligt underhallsanslag av 1,407,000 kronor.
För fångvårdsstyrelsens delfond beräknades underhållsanslaget efter
liknande metod till 269,000 kronor, därvid den sakkunnige dock anmärkte,

Kungl. Maj:1s proposition nr 71.

att anslag utöver nämnda belopp eventuellt kunde erfordras för upphuggning
av fönster och för fortsatt modernisering av fängelsebyggnader, vilka
kostnader icke borde få bestridas av anslaget till reparationer och underhåll.

Den sakkunnige strök emellertid jämväl under de särskilda kraven på
återhållsamhet med reparationsarbeten i dåvarande läge och framhöll bland
annat såsom särskilt angeläget att iakttaga sparsamhet med byggnadsmaterialier,
eftersom en del av de för byggnadsunderhållet viktigaste, främst linolja
och olika asfaltprodukter, icke längre funnes tillgängliga annat än i
mycket begränsad omfattning.

Med stöd av denna utredning begränsades medelstilldelningen till fångvårdsstyrelsens
delfond till 250,000 kronor, vilken summa understeg det för
budgetåret 1941/42 anvisade och av fångvårdsstyrelsen för 1942/43 äskade
beloppet nied 50,000 kronor. För medicinalstyrelsens delfond bestämdes delposten
till 900,000 kronor, vilket innebar en höjning med 100,000 kronor av
det för budgetåret 1941/42 till medicinalstyrelsens förfogande ställda beloppet.
Av det för nämnda budgetår anvisade beloppet, 1,015,000 kronor, hade
nämligen 215,000 kronor icke fått disponeras annat än efter särskilt medgivande
av Kungl. Maj:t.

I de över förslaget avgivna yttrandena ha av utredningsmannen förordade
principer vunnit anslutning av byggnadsstyrelsen, riksräkenskapsverket och
statens industrikommission, varvid myndigheterna dock icke tagit ställning
till avvägningen av underhållsprocentens storlek i de särskilda fallen. I samband
härmed har riksräkenskapsverket föreslagit, att — i anslutning till den
för försvarsväsendets fastighetsfond för löpande budgetår tillämpade principen
— någon underhållskostnad icke skulle beräknas för de byggnader,
som färdigställdes under budgetåret närmast före statsregleringsåret, varigenom
arbetet med upprättande av staterna för fastighetsfonderna skulle avsevärt
förenklas.

Mot förslaget ha erinringar framställts av fångvårdsstyrelsen och medicinalstyrelsen.
I denna fråga har fångvårdsstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Den framlagda beräkningen av underhållsanslagets storlek synes styrelsen
alltför teoretisk. Det därvid framlagda beloppet 269,000 kronor är enligt styrelsens
bestämda uppfattning för lågt. Icke ens det för budgetåret 1941/42
anvisade beloppet 300,000 kronor är med de inträdda prisstegringarna tillräckligt.

I utredningen uttalas (sid. 92) att arbeten sådana som upphuggning av
fönster i fängelsebyggnaderna och andra moderniseringsarbeten icke böra
bekostas av reparations- och underhållsmedlen. Fångvårdsstyrelsen får emellertid
erinra, att i anledning av styrelsens hemställan år 1935 om särskilda
medel för bl. a. upphuggning av cellfönster vid centralfängelset i Härnösand
chefen för finansdepartementet i proposition nr 214/1936 uttalade, att särskilda
medel ej kunde beräknas för nämnda fönsterupphuggning, utan att
kostnaden härför i den mån det vanliga underhållsanslaget därtill kunde
förslå finge utgå ur delta. Riksdagen anslöt sig (skriv, nr 169) till Kungl.
Maj:ts förslag.

I den av medicinalstyrelsen såsom eget yttrande åberopade skrivelsen av
styrelsens arkitekt anföres följande.

9*2

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Den beräkning, som ligger till grund för Bildmarks uppskattning av
underhållsprocenten för medicinalstyrelsens delfond, vilar på antaganden,
vilka i vissa avseenden synas godtyckliga. Den utgår från att underhållsprocenten
bör vara 85 procent av vad som anses normalt för
det byggnadsbestånd, vars underhåll handhaves av byggnadsstyrelsens stockholmsavdelning.
Huvudparten av de byggnader, vilka ingå i medicinalstyrelsens
fastighetsbestånd, utgöres antingen av sjukpaviljonger eller ekonomibyggnader.
Bägge dessa kategorier äro dels på grund av patientmaterialets
beskaffenhet och dels på grund av det arbete, som försiggår i desamma, utsatta
för mycket stark förslitning. Att dessa byggnader skulle kräva mindre
underhåll än den ovannämnda stockholmsavdelningens fastigheter, vilka till
större delen torde utgöras av ämbetsverk o. dyl., synes ingalunda utan vidare
klart, även om standarden i sistnämnda byggnader är högre. Motsatsen torde
snarare vara förhållandet. Den av Bildmark beräknade underhållsprocenten
1.3 för medicinalstyrelsens delfond synes därför vara tilltagen i underkant.
Örn man beräknar att medicinalstyrelsens fastigheter borde proportionsvis
draga samma underhåll som stockholmsavdelningens fastigheter,
skulle siffran bliva 1,58 procent. Det synes därför riktigt att för medicinalstyrelsens
delfond räkna med en underhållsprocent av minst 1.5.

I de av utredningsmannen avgivna påminnelserna har i här förevarande
fråga anförts i huvudsak följande.

I fråga örn de i utredningen verkställda beräkningarna av anslagsposterna
bör till en början erinras örn att de avse enbart reparationer och underhåll
enligt de regler, som vid uppläggningen av statens allmänna fastighetsfond
följdes och vilka innebära att en bestämd skillnad skall göras mellan å ena
sidan nämnda arbeten och å andra sidan arbeten, som höja byggnadernas
värden. Enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter må medel, som ställas
till förfogande å anslagsposterna till reparations- och underhållskostnader
m. in. uran angivande av bestämt ändamål, endast användas för nödvändiga
underhållsarbeten eller ersättningsarbeten avsedda att upprätthålla fastighetsbeståndets
bokförda värde ävensom för smärre ersättningsarbeten,
vilkas utförande endast i ringa mån ökar värdet å den anläggning, som ersättes.

Medel, som under samma rubrik beviljas för förbättringar o. dyl. men vilka
äro »till beloppet begränsade» skola för varje delfond särskilt redovisas.

Byggnadsstyrelsen, som alltid i sina anslagsäskanden gjort en sådan uppdelning
och även avskilt kostnaderna för sådana arbeten, som innebära ökning
av respektive byggnadsvärden, har genom sina räkenskaper goda erfarenhetssiffror
att lita till, när det gäller kostnaderna för rena reparationsoch
underhållsarbeten. Det är detta siffermaterial, som legat till grund för de
i utredningen framlagda kalkylerna.

Vederbörande förvaltningsmyndigheter ha i remissvaren icke lämnat några
närmare uppgifter örn eller beräkningar över vad som kan anses vara normalt
eller erforderligt för enbart reparationer och underhåll. Några indexberäkningar
ha icke heller presterats, ehuru detta har en avgörande betydelse,
särskilt under nuvarande prisförhållanden. Vid under utredningen företagna
granskningar hos förvaltningsmyndigheterna har det visat sig att
gränserna mellan å ena sidan reparations- och underhållsarbeten och å andra
sidan mindre nybyggnadsarbeten eller till nybyggnad hänförliga ändringsoch
ombyggnadsarbeten samt nyanskaffningar varit mycket oklara. Under
sådana förhållanden måste givetvis beräkningar verkställas. De i utredningens
bilagor framlagda kalkylerna torde vara fullt klarläggande och äro baserade
på de vid besöken gjorda studierna av de olika byggnaderna. Be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 71. 23

räkningarna äro med avsikt hållna i överkant, eftersom underhållet tidigare
delvis varit eftersatt.

Skulle anslagsposten för nu ifrågavarande delfonder beräknas efter i utredningen
framlagda kalkyler och erfarenheten sedermera efter en systematisk
undersökning av respektive fastighetsbestånd giva belägg för andra procentsatser,
bör givetvis en jämkning med hänsyn härtill åvägabringas.

I detta sammanhang bör nämnas att byggnadsstyrelsens anslag under de
senaste tre åren i genomsnitt reducerats lill omkring 65 procent av normalt
erforderliga medel och att styrelsen för budgetåret 1943/44 föreslagit ett belopp,
som innebär ungefär samma reducering.

Fångvårdsstyrelsens delfond. Till reparations- och underhållskostnader
m. m. för denna delfond ha varit anslagna följande belopp, nied vilka sammanställts
de faktiska utgifterna under respektive budgetår:

Enligt

räkenskaperna
kronor

272,659
318,411

I redogörelse för användningen under budgetåret 1941/42 av till reparationsoch
underhållskostnader m. m. anvisade medel har fångvårdsstyrelsen anfört,
att under nämnda budgetår till styrelsens förfogande stått sammanlagt 340,659
kronor, varav 40,659 kronor utgjort från föregående budgetår reserverade
medel. Av beloppet har disponerats sammanlagt 318,411 kronor, varav 286,731
kronor för reparations- och underhållsarbeten och 31,680 kronor till onera
m. m. Till nu löpande budgetår har reserverats 22,248 kronor. Bland verkställda
arbeten har ingått bl. a. upphuggning av cellfönster vid centralfängelserna
i Malmö och Härnösand, förstärkning av hägnadsmurar vid kronohäktet
i Sundsvall samt installation av sanitära anläggningar vid rannsakningshäktet
i Visby.

För budgetåret 1943/44 har fångvårdsstyrelsen hemställt, att reparationsposten
måtte höjas till 300,000 kronor. Såsom stöd för denna hemställan har
styrelsen hänvisat till sitt i det föregående återgivna yttrande över intendenten
Bildmarks utredning samt framhållit, att styrelsen med anledning av den
föregående år vidtagna nedsättningen av reparationsmedelsposten nödgats avbryta
upphuggningen av cellfönster samt även i övrigt avslå synnerligen rimliga
äskanden med påföljd att fängelsernas både yttre och inre lomme att
framstå i ett skick som icke stämde med befogade anspråk. Slutligen har styrelsen
framhållit, att det stegrade fångantalet medförde ökade reparationsanspråk.
Härom har styrelsen anfört följande.

Fångantalet befinner sig i hastig stegring. Medan antalet intagna den 1 augusti
1939 utgjorde 1,600 var motsvarande siffra den 1 augusti 1942 2,648,
och det torde icke dröja länge, förrän beläggningen har passerat 3,000. Vad
en dylik ökning av frekvensen betyder för byggnadernas underhåll ligger i
öppen dag. Vid en med 50 procent ökad beläggning måste slitaget bli väsentligt
mycket större, och härtill kommer som en ny, lätt förbisedd omständighet,
alt alla tillgängliga utrymmen nu måste tagas i bruk för att möta det

Budgetår

Enligt stat
kronor

1940/41 .................... 290,000

1941/42 .................... 300,000

1942/43 .................... 250,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

stegrade behovet av vårdplatser. Då åtskilliga av dessa utrymmen stått obegagnade
i åratal, måste de sättas i stånd, och hur litet omfattande en sådan
reparation än göres, kommer den att draga kostnader, helst som priserna å
byggnadsmaterialier befinna sig i ständig stegring.

I särskild skrivelse den 4 december 1942 har styrelsen hemställt, att utöver
det å fastighetsfondens stat för budgetåret 1942/43 uppförda beloppet av

250,000 kronor ytterligare 50,000 kronor måtte ställas till styrelsens förfogande
för bestridande under nämnda budgetår av reparations- och underhållskostnader
för å styrelsens delfond redovisade fastigheter. Såsom skäl härför
har styrelsen utöver tidigare anförda omständigheter åberopat angelägenheten
av de iståndsättningsarbeten, vilka genom den minskade medelsanvisningen
icke kommit till utförande. Vidare framhålles, att styrelsen genom
Kungl. Maj:ts beslut den 6 november 1942 bemyndigats att från nu förevarande
anslagspost bestrida kostnaderna för vissa ändringsarbeten i samband
med inrättande vid rannsakningshäktet i Kalmar av en avdelning för
omhändertagande av utlänningar som tagits i förvar för längre tid, vilka kostnader
beräknats till sammanlagt 30,000 kronor.

Utrikesdepartementets delfond. Den för denna delfond under förevarande

rubrik uppförda anslagsposten är sedan budgetåret 1940/41 uppdelad på en
delpost till reparations- och underhållskostnader för delfondens fastigheter
och en förslagsvis beräknad delpost till uppvärmning och belysning av tjäns -

tebostäder i	statens fastigheter för	vissa tjänstemän vid utrikesförvaltningen.
För nämnda ändamål ha beräknats respektive utgått följande belopp:
	Reparations-	■ och underhålls-	Bränsle	och lyse för
Budgetår	kostnader i allmänhet	vissa tjänstebostäder
Enligt stat	Enligt räkenskaperna	Enligt stat	Enligt räkenskaperna
	kronor	kronor	kronor	kronor
1940/41 .....	............ 185,000	174,254	65,000	76,676
1941/42.....	............ 220,000	149,846	93,000	130,112
1942/43.....	............ 220,000		100,000

I en inom byggnadsstyrelsen upprättad, av utrikesdepartementet åberopad
promemoria beräknas kostnaden för reparationer och underhåll av deifondens
fastigheter, Vilken kostnad för innevarande budgetår uppskattats till 100,000
kronor, komma att för budgetåret 1943/44 belöpa till 75,000 kronor. Minskningen
motiveras med den av krisförhållandena förorsakade bristen på materiel
och arbetskraft. För onera m. fl. löpande utgifter beräknas ett belopp
av 75,000 kronor och för annuitet å beskickningsfastigheten i Ankara 27,000
kronor. I överensstämmelse härmed har delposten till reparations- och underhållskostnader
i allmänhet m. m. i utrikesdepartementets statförslag uppförts
med (75,000 + 75,000 + 27,000 =) 177,000 kronor. — Enligt räkenskaperna
förefanns vid ingången av budgetåret 1942/43 en behållning av reserverade
medel för reparations- och underhållskostnader m. m. å 116,202
kronor.

Från denna delpost ha hittills bestritts avlöningskostnader för vissa port -

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

vakter och gårdskarlar m. fl. vid beskicknings- och konsulatsfastigheterna i
vissa främmande länder, vilka kostnader enligt inom utrikesdepartementet
verkställd utredning för närvarande uppgå till omkring 31,000 kronor. Från
det under tredje huvudtiteln uppförda reservationsanslaget Avlöningar vid
beskickningar och konsulat: Extra biträden och vaktbetjänte (III B: 5) bestrides
avlöningen till ett antal befattningshavare med i stort sett samma
uppgifter. För vinnande av enhetlighet har därför i årets statsverksproposition
föreslagits, att medel för nästa budgetår skola beräknas under förenämnda
anslag för täckande av berörda avlöningskostnader jämte vissa under
anslagsposten till hyres- och arrendeutgifter m. m. tidigare bestridda lönekostnader
å omkring 20,000 kronor (jfr III ht., sid. 12).

Kostnaderna för uppvärmning och belysning av tjänstebostäder under
budgetåret 1943/44 beräknas av utrikesdepartementet på grundval av medelsåtgången
under budgetåret 1941/42, med tillägg av 10 procent motsvarande
inträdd och förutsedd prisstegring, till i runt tal 124,000 kronor.

Medicinalstyrelsens delfond. Till reparations- och underhållskostnader
m. m. ha för denna delfond anslagits och utgått följande belopp:

Budgetår Enligt stat räkenskaperna

kronor kronor

1940/41 ........................ 750,000 759,860

1941/42 ........................ 1,015,000 926,565

1942/43 ........................ 900,000

Av det för budgetåret 1941/42 anvisade beloppet av 1,015,000 kronor ställdes
endast 800,000 kronor till medicinalstyrelsens förfogande för bestridande
av kostnaderna för reparationer och underhåll. Den återstående delen av
anslagsposten, 215,000 kronor, fick disponeras först efter medgivande av
Kungl. Maj:t. Sådant medgivande har icke lämnats. Enligt budgetredovisningen
uppgår den sammanlagda behållningen av reserverade reparationsmedel
vid utgången av budgetåret 1941/42 till 506,958 kronor.

För budgetåret 1943/44 har medicinalstyrelsen föreslagit, att anslagsposten
skall upptagas till oförändrat belopp, 900,000 kronor.

Byggnadsstyrelsens delfond. Under denna delfond ha till reparations- och
underhållskostnader m. m. anvisats respektive utbetalts följande belopp:

Budgetår Enligt stat räkenskaperna

kronor kronor

1940 41 ...................... 1,700,000 1,615,433

1941/42 ...................... 1,800,000 1,741,469

1942/43 ...................... 1,500,000

Av det för budgetåret 1941/42 anvisade beloppet å 1,800,000 kronor ställdes
endast 1,500,000 kronor till byggnadsstyrelsens förfogande under ifrågavarande
budgetår, medan återstående del av anslagsposten, 300,000 kronor,

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

fick disponeras först efter särskilt beslut av Kungl. Majit. Sedermera har
Kungl. Majit genom beslut den 13 mars 1942 medgivit, att av sålunda reserverade
medel ett belopp av 15,000 kronor finge tagas i anspråk för bestridande
av kostnaderna för ändringsarbeten inom socialstyrelsens lokaler i
gamla riksdagshuset. Behållningen av nu ifrågavarande reserverade medel
utgör alltså 285,000 kronor. Den sammanlagda behållningen av reserverade
reparationsmedel uppgick enligt budgetredovisningen vid utgången av budgetåret
1941/42 till 662,352 kronor.

I förslaget till stat för byggnadsstyrelsens delfond av fastighetsfonden för
budgetåret 1943/44 har styrelsen upptagit anslagsposten för reparations- och
underhållskostnader till 1,600,000 kronor. I sin motivering härför har styrelsen
liksom föregående år till en början behandlat prisutvecklingen på
byggnadsmarknaden och härom anfört i huvudsak följande.

Enligt verkställda indexberäkningar utgjorde indextalet för år 1941 för
reparations- och underhållskostnader 312, jämfört med 100 år 1914. Motsvarande
indextal för år 1936 var 229, då nämnda kostnader beräknades till
1.5 procent av byggnadsvärdena. Stegringen sedan år 1936 utgjorde alltså
83 enheter eller 36.3 procent. Vid beräkningen för löpande budgetår ökades
för den skull procentsiffran för reparations- och underhållskostnaderna från

l. 5 med 36.3 procent eller lill i runt tal 2.

Byggnadsstyrelsen har numera omräknat indexserien med år 1935 såsom
basår, varvid indextalet för detta år angivits med 100. Jämfört härmed var
indextalet år 1936 praktiskt taget oförändrat — nämligen 99 — medan det
år 1942 stigit till 145. Det är alltså erforderligt att öka procentsiffran för
ifrågavarande kostnader från 1.5 procent med 45 procent, således till 2.17
procent.

I fråga om det byggnadsvärde, som skall ligga till grund för beräkningen
av underhållspostens storlek, har styrelsen, i viss överensstämmelse med riksräkenskapsverkets
nyss återgivna förslag, funnit lämpligt utgå ifrån värdet i
det sista bokslut, som föreligger, då statförslaget uppgöres. Härom anför
styrelsen följande.

I tidigare av byggnadsstyrelsen framlagda förslag till inkomst- och utgiftsstat
för byggnadsstyrelsens delfond hava de byggnadsvärden, som legat
till grund för beräkning av posten för reparations- och underhållskostnader

m. m., motsvarat värdena å de byggnader, som varit färdiga den 1 juli det
år statförslaget framlagts, med tillägg av värdena å under uppförande varande
byggnader, som beräknats bliva färdigställda den 1 juli det budgetår
statförslaget avsett. Då svårigheter mött att vid statförslagets framläggande
kunna med bestämdhet angiva tidpunkten för färdigställandet av under uppförande
varande byggnader samt dessas slutliga värden, har byggnadsstyrelsen
funnit det lämpligt att hädanefter vid beräkning av underhållskostnaderna
för enkelhetens skull utgå från de byggnadsvärden, som angivas i byggnadsstyrelsens
bokslut per den 30 juni det år statförslaget framlägges. Från
dessa bokförda byggnadsvärden böra å ena sidan dragas värdena å dels under
uppförande varande byggnader och dels sådana delfonden tillhörande
byggnader beträffande vilka byggnadsstyrelsen icke har att bestrida underhållet
samt å andra sidan tilläggas värdena å vid tiden för framställningen
delfonden eventuellt tillförda färdiga byggnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71. 27

Beträffande den närmare beräkningen av medelsbehovet anför styrelsen
följande.

Det sammanlagda byggnadsvärdet å de å byggnadsstyrelsens delfond bokförda
fastigheterna utgjorde enligt den till byggnadsstyrelsens bokslut den
30 juni 1942 hörande specifikationen å fastighetsvärdena 118,176,488 kronor
7 öre. Därav utgjorde 4,005,668 kronor 77 öre värdet av under uppförande
varande byggnader samt av byggnader, beträffande vilka byggnadsstyrelsen
icke har att bestrida underhållet. Dragés sistnämnda belopp från det sammanlagda
bokförda byggnadsvärdet utgör återstoden 114,170,819 kronor 30
öre. Härtill skall emellertid läggas byggnadsvärdet å den av statsverket den
1 oktober 1942 förvärvade å delfonden bokförda fastigheten nr 17 i kvar-,
leret Skansen i Stockholm, vilket värde kan beräknas till 1,490,000 kronor.
Det sammanlagda byggnadsvärdet, å vilket underhållskostnaderna skola beräknas,
utgör alltså 115,660,819 kronor 30 öre. Uträknat efter ovan angivna
procentsats å 2.17 skulle således underhållskostnaderna uppgå till i runt tal

2,510,000 kronor.

Emellertid får byggnadsstyrelsen erinra, att styrelsen i skrivelse den 11
juli 1942 till statsrådet och chefen för finansdepartementet angående besparings-
och rationaliseringsåtgärder i fråga om underhållet av vissa staten tillhöriga
byggnader förordat ett frångående av det hittills tillämpade systemet
att vid beräknandet av underhållskostnaderna utgå från en gemensam procentsats
för hela fastighetsbeståndet, utan hänsyn till de olika byggnadernas
ålder. Byggnadsstyrelsen framhöll därvid bland annat, att vid systemet med
en gemensam procentsats förutsatts, att de högre kostnaderna för underhåll
av äldre byggnader kompenserades av de förhållandevis lägre underhållskostnaderna
beträffande nya eller yngre byggnader. I den mån ökningen av
byggnadsbeståndet genom uppförande av nybyggnader bleve av större omfattning
vore det emellertid erforderligt att genomföra en differentiering av
procentsatserna med hänsyn till de olika byggnadernas ålder. Under de senaste
åren hava åtskilliga nybyggnader tillförts delfonden. Anslagskraven
hava emellertid under samma tid varit avsevärt nedskurna på grund av
bland annat brist på byggnadsmateriel, varför frågan om införande av annan
beräkningsgrund icke varit överhängande. Byggnadsstyrelsen vill emellertid
för sin del ifrågasätta huruvida icke den sålunda avsedda differentieringen
nu bör genomföras.

Vid denna differentiering böra tili äldre byggnader hänföras sådana, som
varit i kronans ägo så länge, att deras anskaffningskostnader icke varit närmare
kända vid byggnadernas intagande i fastighetsfonden, varför deras
värden bestämts efter uppskattning, varvid dessa värden i regel upptagits
till jämförelsevis låga belopp. Till nya byggnader hänföras däremot sådana
byggnader, som i fastighetsfonden upptagits till värden motsvarande de verkliga
anskaffningskostnaderna. Bland dessa senare byggnader bör lämpligen
åtskillnad göras mellan sådana, vars ålder överstiger 8 år, och sådana, som
äro yngre, enär underhållskostnaderna under de 8 första åren i regel äro förhållandevis
låga.

En undersökning beträffande det till byggnadsstyrelsens delfond hörande
fastighetsbeståndet har visat, att därest man utgår ifrån att underhållsprocenten
för de äldre byggnaderna vid 1935 års prisläge utgör 1.5, procentsatsen
för underhållet av de nya byggnaderna kan beräknas till t, dock att underhållskostnaderna
för sistnämnda byggnader under de första åtta åren
från respektive byggnaders färdigställande i regel kan beräknas stanna vid
hälften av den för framtiden under normala förhållanden betingade kost -

23 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

naden. Procentsatsen under dessa första åtta år skulle alltså utgöra 0.5 vid
1935 års prisläge.

Såsom förut angivits uppgår det sammanlagda byggnadsvärdet, å vilket
underhållskostnaderna skola beräknas, till 115,660,819 kronor 30 öre. Därav
utgör 92,254,330 kronor värdet å äldre byggnader, för vilka med tillämpning
av nämnda differentiering av underhållsprocenten procentsatsen utgör

l. 5. Det sammanlagda värdet å nya byggnader med en ålder av över åtta år,
för vilka en underhållsprocent av 1 angivits, utgör 5,209,844 kronor 50 öre,
under det att nya byggnader, vilkas ålder icke överstiger åtta år och för vilka
underhållsprocenten skulle utgöra 0.5, representera ett sammanlagt byggnadsvärde
av 18,196,644 kronor 80 öre. Med utgångspunkt från 1935 års
prisläge skulle alltså underhållskostnaderna för de byggnadsstyrelsens delfond
tillhöriga byggnaderna, för vilka byggnadsstyrelsen har att bestrida underhållet,
utgöra (1.5 % X 92,254,330 + 1.0 °/o X 5,209,844: 50 + 0.5 % X
18,196,644:80) = 1,526,896 kronor.

Vid beräknandet av nämnda alternativt angivna underhållkostnader har
byggnadsstyrelsen utgått ifrån normala förhållanden. Vad beträffade nästa
budgetår synes anledning föreligga att vid beräkning av ifrågavarande anslagspost
utgå från att bristen på arbetskraft och material kommer att föreligga
i än högre grad än vad som förutsattes för innevarande budgetår. En
reduktion av de beräknade kostnaderna för ett normalt underhåll bör alltså
trots de stegrade priserna på byggnadsmarknaden företagas och får styrelsen
föreslå, att för ifrågavarande ändamål för nästkommande budgetår beräknas
ett belopp av 1,500,000 kronor. Härtill komma emellertid vissa ytterligare,
till här avsedda anslagspost hänförliga utgifter.

På grund av det mellan Kungl. Majit och kronan samt Stockholms stad
den 8 november 1940 slutna avtalet rörande vissa markbyten m. m. i Stockholm
har byggnadsstyrelsen den 1 oktober 1942 övertagit förvaltningen av
vissa fastigheter inom kvarteren Minotaurus, Nessus, Lychaon och Cephalus
inom staden mellan broarna i Stockholm. Då några byggnadsvärden ännu
icke fastställts för dessa fastigheter och större delen av de å fastigheterna
uppförda byggnaderna inom en icke alltför avlägsen framtid torde komma att
rivas för att lämna plats för erforderliga nybyggnader, synas underhållskostnaderna
för dessa fastigheter icke kunna beräknas efter samma grunder, som
tillämpas beträffande övriga, här ifrågakomna fastigheter. Med ledning av
uppgifter från Stockholms stad torde de årliga kostnaderna för underhåll

m. m. i dessa fall kunna för nästa budgetår beräknas till omkring 35,000 kronor.
Enligt nämnda markavtal beräknas byggnaderna i kvarteret ledskär övertagas
av byggnadsstyrelsen den 1 januari 1943. Dessa byggnader skola emellertid
undergå ombyggnad och modernisering, varför något belopp för underhåll
icke behöver ifrågakomma för nästa budgetår.

Vidare erfordras medel till underhåll av samt vissa driftskostnader för avfuktningsanläggningar
m. m. i två skyddsrumsanläggningar i Stockholm (å
Riddarholmen och Södra Djurgården) samt en sådan i Karlstad. Utgifterna
härför kunna uppskattas till 25,000 kronor för år räknat.

Slutligen bör till underhållskostnaderna läggas dels ett belopp av 10,000
kronor för bestridande av utskylder för kronans hus, dels ock ett belopp av

30.000 kronor för ändamål, som tidigare bekostats av anslaget till lyshållnings-
m. fl. utgifter för kronans hus i Stockholm.

I anslutning till vad sålunda anförts skulle anslagsposten »Reparationsoch
underhållskostnader» upptagas till (1,500,000 + 35,000 + 25,000 4-

10.000 + 30,000) = 1,600,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Generaltullstyrelsens delfond. Till reparations- och underhållskostnader
m. m. för denna delfond ha anslagits och utgått följande belopp:

Budgetår B räkenskaperna

kronor kronor

1940/41 ...................... 40,000 19,147

1941/42 ...................... 40,000 14,166

1942/43 ...................... 40,000

I sin redogörelse för användningen av de under budgetåret 1941/42 tillgängliga
medlen har styrelsen meddelat, att av det vid budgetårets ingång
disponibla beloppet av 60,853 kronor under året förbrukats 14,166 kronor
och till nu löpande budgetår reserverats 46,687 kronor. Bland de arbeten, för
vilka kostnaderna bestritts med dessa medel, märkas en brunnsfördjupning
vid Aareavaara, anordnande av skyddsrum med inredning i Haparanda, uppförande
av en stolpbod i Mon, installation av elektrisk belysning i Pello och
Ronehamn samt isolering och förbättring av en utomhuskällare i Spårösund.

I fråga om medelsbehovet för budgetåret 1943/44 anför styrelsen, att kostnaderna
för reparationer och underhåll icke torde komma att överstiga behållningen
av vid budgetårets ingång reserverade medel, varför styrelsen i
sitt statförslag uppfört posten med 1,000 kronor.

Uppsala universitets delfond. Under denna delfond ha till reparations- och
underhållskostnader m. m. för dels akademiska sjukhuset, dels övriga fastigheter
anvisats följande belopp, jämte vilka angivits de faktiska utgifterna
från anslagsposterna.

Budgetår

1940/41

1941/42

1942/43

Akademiska sjukhuset

Enligt stat
kronor

Enligt
räkenskaperna
kronor

Övriga fastigheter

Enligt

räkenskaperna
kronor kronor

Enligt stat

120,000

144,000

155,259

138,366

200,000

250,000

225,595

256,442

I redogörelsen för användningen under budgetåret 1941/42 av till förfogande
ställda medel har drätselnämnden meddelat, att kostnaderna för underhåll
av akademiska sjukhuset uppgått till 138,366 kronor och för övriga
fastigheter till 256,442 kronor. Av sistnämnda summa hade i runt tal 11,500
kronor åtgått för införande av centralvärme i den västra vaktmästarbostaden
vid fysiska institutionen och i runt tal 30,000 kronor för omläggning av centralvärmeanläggningen
i samma institution.

För budgetåret 1943/44 har drätselnämnden föreslagit, att ifrågavarande
anslagsposter skola upptagas till sammanlagt 468,600 kronor, varav 183,100
kronor för akademiska sjukhuset samt 285,500 kronor för övriga fastigheter.

Till stöd för den föreslagna höjningen av reparationsposten för akademiska
sjukhuset har drätselnämnden anfört följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Under åren 1940 och 1941 beviljade riksdagen tillhopa 1,150,000 kronor
för uppförande av andra etappen av kvinnokliniken och samma belopp har
tillskjutits av Uppsala läns landsting. Den nya klinikbyggnaden beräknas bliva
färdig och tagen i bruk före utgången av nu löpande budgetår, varför från
och med år 1943/44 reparationsanslaget för akademiska sjukhuset bör ökas
med 1.7 procent på 2,300,000 kronor eller 39,100 kronor.

Såsom skäl för höjning av den i staten för innevarande budgetår med

250,000 kronor uppförda delposten till övriga fastigheter åberopar drätselnämnden
— under hänvisning till att enahanda framställning gjorts i förslaget
till stat för innevarande budgetår — att sedan delposten bestämdes till
förenämnda belopp delfondens fastighetsförvaltning utökats genom olika
byggnadsarbeten, varför med en underhållsprocent av 1.7 en höjning av reparalionsmedlen
med sammanlagt 33,626 kronor vore påkallad. Härtill komme
vissa kostnader, vilka drätselnämnden uppskattat till 2,000 kronor, för underhåll
av ett skyddsrum avsett för universitetets, Uppsala domkyrkas och
landsarkivets i Uppsala arkivalier m. m. Härom anför nämnden i huvudsak
följande.

Skyddsrummet har enligt uppgift från byggnadsstyrelsen dragit en kostnad
av 107,000 kronor. Drätselnämnden får hemställa, att skyddsrummet
måtte bliva insynat bland Uppsala universitets delfond tillhöriga fastigheter
och att för detsamma anvisas ett särskilt underhållsanslag. Skyddsrummet
i fråga måste ständigt — även när det står obegagnat — hållas varmt och
torrt medelst elektrisk uppvärmning för att ej i detsamma befintliga tak- m.
fl. konstruktioner samt elektriska anläggningar, däribland anläggning för avfuktning,
skola förstöras. För skyddsrummet torde erfordras ett årligt underhållsanslag
av 2,000 kronor, i vilket belopp ingår kostnad för elektrisk ström
i och för rummets skyddande mot förstörelse genom fukt.

Riksräkenskapsverket har icke haft något att erinra mot att den för reparationsändamål
anvisade anslagsposten finge tagas i anspråk även för underhåll
av ifrågavarande skyddsrum.

Lunds universitets delfond. För denna delfond lia tidigare till reparationsoch
underhållskostnader m. m. anslagits respektive utgått följande belopp:

Budgetår Enligt stat räkenskaperna

kronor kronor

1940/41.......................... 105,000 96,149

1941/42.......................... 150,000 103,948

1942 43.......................... 150,000

Av redogörelsen för medelsanvändningen under budgetåret 1941/42 framgår,
att behållningen av reserverade medel vid nu löpande budgetårs början
uppgick till 80,804 kronor, innebärande en ökning i förhållande till föregående
budgetårsskifte med 56,151 kronor.

I drätselnämndens vid Lunds universitet statförslag för budgetåret 1943/44
har under förevarande anslagspost äskats ett belopp av 150,000 kronor eller
samma belopp som upptagits i staten för innevarande budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Karolinska sjukhusets delfond. Rubriken för reparations- och underhållskostnader
m. m. är för denna delfond i staten uppdelad på två anslagsposter,
avseende den ena karolinska sjukhuset och den andra serafimerlasarettet.
Under dessa rubriker ha anslagits respektive utgått följande belopp:

	Karolinska	sjukhuset	Serafimerlasarettet ''T
Budgetår	Enligt stat	Enligt räken-skaperna	Enligt stat	Enligt räken-skaperna
	kronor	kronor	kronor	kronor
1940/41 .........	......... 80,000	91,451	50,000	62,688
1941/42 .........	......... 100,000	101,112	50,000	83,197
1942/43 .........	......... 100,000		50,000

För budgetåret 1943/44 har direktionen för karolinska sjukhuset äskat
oförändrat belopp, 100,000 kronor, för sjukhusets reparations- och underhållskostnader
m. m., medan för serafimerlasarettets del hemställts om en
höjning med 25,000 kronor. Till stöd härför har direktionen anfört följande.

För reparations- och underhållsarbeten vid serafimerlasarettet har för
vart och ett av de senaste åren beräknats allenast 50,000 kronor. Då lasarettets
byggnader i allmänhet äro av hög ålder, har detta belopp visat sig vara
alldeles otillräckligt. På grund härav måste underhållsarbeten, som påsynats
redan under försommaren 1941, delvis anstå till budgetåret 1943/44. Då det
i längden icke kan anses vara försvarligt att på detta sätt uppskjuta nödvändiga
underhållsarbeten är en ökning med 15,000 kronor nödvändig för att
delposten skall kunna förslå för löpande reparations- och underhållskostnader
vid lasarettet. Det belopp av ytterligare 10,000 kronor, varmed höjning
av delposten ifrågasatts, gäller reparationer av engångskaraktär, nämligen
fortsatta arbeten för förbättrad ventilation i vissa lokaler inom lasarettet.
För detta ändamål beviljade Kungl. Maj :t genom brev den 2 juni 1939
ett anslag av 20,000 kronor, vilket anslag visat sig vara otillräckligt. För arbetenas
slutförande erfordras ytterligare ett belopp av 10,000 kronor.

Lotsstyrelsens delfond. Till reparations- ch underhållskostnader för denna
delfond ha varit anslagna, respektive utbetalts följande belopp:

Fnliat stat ^

Budgetår 15 räkenskaperna

kronor kronor

1940 41 ......................... 240,000 126,691

1941/42 ......................... 240,000 270,660

1942/43 ......................... 240,000

Genom brev den 29 maj 1942 har Kungl. Maj:t ställt de för budgetåret
1942/43 anvisade medlen till lotsstyrelsens förfogande och därvid föreskrivit,
att anslagsposten skulle fördelas på följande sätt:

a) Byggnader utom fyrbyggnader ...................... kronor 197,000

b) Fyrbyggnader .................................... » 30,000

c) Hamnanläggningar ................................ » 13,000.

I sin redogörelse för användningen under budgetåret 1941/42 av till reparations-
och underhållskostnader m. m. anvisade medel anför lotsstyrelsen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

att av under året till förfogande stående medel, 353,310 kronor, ha 270,660
kronor förbrukats och 82,650 reserverats till nästkommande budgetår. Av
dessa medel ha bestritts kostnaderna för såväl sedvanligt underhåll å byggnaderna
som smärre förbättringsarbeten, varjämte i samband med företagna
reparationer även verkställts mindre tillbyggnader, för vilka kostnaderna bestritts
av förevarande post.

I sitt statförslag för nästa budgetår har lotsstyrelsen upptagit anslagsposten
med oförändrat belopp, 240,000 kronor, och till stöd härför anfört i huvudsak
följande.

I sin skrivelse den 21 oktober 1941 med statförslag för budgetåret 1942/43
anförde styrelsen, att den saknade en på normala förhållanden grundad erfarenhet
rörande storleken av hithörande kostnader och därför icke då kunde
ingå på en omprövning av anslagsposten och dennas fördelning på de tre
delposterna. Styrelsen anser, att den allmänna omprövningen av anslagsposten
alltjämt bör anstå något och föreslår, att anslagsposten för budgetåret
1943/44 upptages med oförändrat belopp, 240,000 kronor. I avseende å anslagspostens
fördelning å de tre delposterna förordas viss jämkning, väsentligen
betingad av att framdeles större belastning kan väntas inträda å delposten
till hamnanläggningar, under det att kostnaderna å delposten för fyrbyggnader
kunna förväntas nedgå. Styrelsen hemställer, att anslagsposten
för budgetåret 1943/44 fördelas på följande sätt:

a) byggnader utom fyrbyggnader ...................... kronor 195,000

b) fyrbyggnader...................................... » 15,000

c) hamnanläggningar ................................ » 30,000.

I samband med den vid budgetarbetet verkställda preliminära granskningen
inom finansdepartementet av reparationsposterna å fastighetsfondens stat
har inom lotsstyrelsen upprättats en promemoria, vari anförts i huvudsak
följande.

Å reparationsposten uppkomna reservationer uppgingo den 30 juni 1942

till:

a) byggnader utom fyrbyggnader...................... kronor 39,506:47

b) fyrbyggnader .................................. » 30,196: 15

c) hamnbyggnader ................................ » 12,946: 18.

Att dessa reservationer uppkommit, beror ej på att anslagsbehovet varit
för högt beräknat, utan därpå att lotsstyrelsens tekniska avdelning, fyringenjörkontoret,
alltsedan krigsutbrottet måst disponera huvudparten av tillgänglig
arbetskraft å fyrbyggande för att underlätta möjligheterna för handelsflottans
och marinens fartyg att taga sig fram inomskärs under mörker. De
normala arbetsuppgifterna, bland annat reparationer och underhåll av lotsverkets
befintliga anläggningar, ha på grund härav måst eftersättas. Härtill
kommer att av fyringenjörkontorets arbetspersonal en viss del varit utkallad
till militärtjänstgöring och i regel ej kunnat ersättas. Dessutom ha arbetssäsongerna
på grund av de långvariga och stränga vintrarna under de tre
senaste åren måst förkortas.

Reparationsarbetena hava således sedan krigsutbrottet ej medhunnits i
den takt, som från början avsetts, vilket förklarar de uppkomna reservationerna.
Denna arbetsbalans torde med nu tillgängliga resurser i fråga om arbetskraft
ej heller under innevarande budgetår kunna avverkas, varför reser -

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

vationer av minst samma storlek som vid senaste budgetårsskifte torde komma
att kvarstå den 30 juni 1943.

En viss reduktion av anslaget i fråga torde därför kunna göras för nästa
budgetår utan att av denna anledning något större men för reparationsarbetenas
behöriga gång torde uppstå. Reduktionen bör dock begränsas till 25,000
kronor och avdraget lämpligen göras på posten a) byggnader utom fyrbyggnader,
som således skulle minskas till 170,000 kronor. De små anslagen under
posterna b) och c) hava nämligen mycket liten marginal för oförutsedda
skador, som kunna uppstå å vederbörande anläggningar. Denna reduktion av
anslaget till reparation och underhåll av lotsverkets byggnadsbestånd torde
dock komma att medföra ökat anslagsbehov, när mera normala tider inträtt.

I departementspromemorian har framhållits, att vid bestämmandet av reparationsmedlens
storlek ledning kunde erhållas i byggnadsstyrelsens allmänna
överväganden, vilka i det föregående återgivits. Enligt byggnadsstyrelsens
beräkningar skulle underhålls- och reparationskostnaderna för det huvudsakliga
byggnadsbeståndet å styrelsens delfond vid 1935 års prisnivå, motsvarande
prisindex 100, kunna uppskattas till 1,527,000 kronor. Index uppginge
för närvarande till 145. Med hänsyn till rådande brist på materiel och
arbetskraft har byggnadsstyrelsen ansett sig böra beräkna de för nästa budgetår
erforderliga underhålls- och reparationskostnaderna för ifrågavarande
byggnader till 1,500,000 kronor. Materiel- och arbetskraftsbristen ha sålunda
av byggnadsstyrelsen ansetts kunna motivera en medelsanvisning, som understege
kostnaderna för normalt underhåll med mer än 45 procent. Med utgångspunkt
härifrån lia myndigheternas förslag underkastats granskning,
varvid reparationsposterna i vissa fall föreslagits nedsatta. De i departementspromemorian
förordade beloppen ha upptagits i riksräkenskapsverkets
statförslag, varför härutinnan torde få hänvisas till förutnämnda bilaga A.

I vad rör beräkningen av erforderliga reparationsmedel innebär intendenten
Bildmarks förslag, att fastighetsbestånden på respektive delfonder skola
uppdelas i grupper efter ålder och att kostnaderna för varje grupp skola beräknas
efter en viss procent. I de fondförvaltande myndigheternas yttranden
över förslaget anföres, att beräkningen synes bygga på godtyckliga antaganden
och vara alltför teoretisk, samt att de enligt utredningsmannens metod
erhållna beloppen till reparationer och underhåll i varje fall vore för låga.
Häremot har utredningsmannen erinrat, att myndigheterna icke framlagt
några beräkningar, vilka gåve stöd för deras uppfattning, att den förordade
beräkningsmetoden vöre missvisande.

När det gäller att bestämma storleken av de belopp, som årligen skola anvisas
för reparationer och underhåll av en fastighetsförvaltning av här ifrågavarande
storlek, synes den hittills tillämpade och av utredningsmannen
jämväl förordade principen att bestämma den årliga medelsanvisningen till
en viss procenisats av byggnadernas bokföringsvärden utan tvivel vara den
enklaste och på lång sikt mest ändamålsenliga. För bestämmandet av denna
underhållsprocent torde för närvarande svårligen kunna erhållas något mera
representativt siffermaterial jin byggnadsstyrelsens, vilket omfattar fastig Bihang

till riksdagens protokoll 19&3. 1 saini. Nr 71. ''I

Departements chefen.

Kungl. Majlis proposition nr 71.

heter av olika slag fördelade över hela landet. Förklaringen till myndigheternas
avvikande uppfattning om den lämpliga storleken av underhållsprocenten
torde i viss mån få sökas dari, att byggnadsstyrelsen, såsom utredningsmannen
framhållit, tillämpar strängare principer än övriga myndigheter i
fråga om uppdelningen av här ifrågavarande arbeten på reparationer och
sådana arbeten, för vilka särskilda medel böra begäras. Detta bestyrkes
även i viss mån av de fondförvaltande myndigheternas redogörelser för användningen
under budgetåret 1941/42 av anvisade reparationsmedel. Inom
den statliga fastighetsförvaltningen bör enhetlighet eftersträvas beträffande
omfattningen av den årliga reparationsverksamheten. Utredningsmannens
förslag synes därvid kunna tagas till utgångspunkt och de av honom förordade
principerna för beräkningen av reparationsposterna komma till användning.
Med stöd av de erfarenheter som vinnas få de nu föreslagna beräkningsgrunderna
senare eventuellt justeras efter de olika fastighetsgruppernas konstaterade
reparationsbehov. Det må framhållas, att statsmakterna vid den
slutliga medelsdispositionen givetvis icke skola vara strängt bundna vid de
schematiskt framräknade anslagsbehoven. Beräkningsresultaten utgöra endast
en ram för medelstilldelningen för olika delfonder och böra icke utesluta,
att hänsyn liksom hittills tages till läget på arbetsmarknaden, materialtillgången,
den statsfinansiella situationen eller andra speciella förhållanden.

Beträffande det byggnadsvärde, som skall läggas till grund för beräkningen
av reparationsmedlen, har riksräkenskapsverket föreslagit en förenkling
av innebörd, att i detta värde icke skola medtagas de byggnader, som färdigställas
under året närmast före det budgetår, statförslaget avser. Förenklingen
har motiverats med svårigheten att förutse, när pågående byggnadsarbeten
kunna beräknas vara slutförda, och med att de belopp, till vilka reparationskostnaderna
för nyuppförda hus under det första året efter färdigställandet
kunna uppgå, i regel äro relativt obetydliga. Förslaget, som i princip
vunnit byggnadsstyrelsens anslutning, möter från min sida ingen erinran
och torde i viss utsträckning kunna vinna tillämpning redan vid medelsberäkningen
för nästa budgetår.

Den totala medelstilldelningen för reparations- och underhållskostnader
m. m. uppgick för budgetåret 1939/40 till 4.31 miljoner kronor men reducerades
av statsfinansiella skäl för budgetåret 1940/41 till 3.83 miljoner kronor.
Vid prövningen av medelsbehovet för budgetåret 1941/42 föranledde arbetslöshetspolitiska
hänsyn en höjning av reparationsposterna till 4.40 miljoner
kronor. Av detta belopp ställdes dock endast 3.89 miljoner kronor till de fondförvaltande
myndigheternas förfogande, medan beträffande återstoden föreskrevs,
att medlen endast finge disponeras efter särskilt beslut av Kungl.
Maj:t. Av de sålunda reserverade medlen återstår sammanlagt 500,000 kronor,
varav 215,000 kronor på medicinalstyrelsens delfond och 285,000 kronor
på byggnadsstyrelsens delfond. Det torde kunna förutses, att dessa reservationer
skola kvarstå åtminstone i huvudsak odisponerade även vid ingången
av nästa budgetår och sålunda kunna påverka anslagsbedömningen för nästa
budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

I vad rör fångvårdsstyrelsens delfond har fångvårdsstyrelsen hemställt om
dels höjning av de årliga reparationsmedlen med 50,000 kronor i staten för
budgetåret 1943/44, dels ock anvisande av ytterligare 50,000 kronor till förstärkning
av det för innevarande budgetår anvisade beloppet av 250,000
kronor. Till stöd härför har åberopats bl. a. den inträdda prisstegringen,
angelägenheten av att påbörjade arbeten med fönsterupphuggning fortsättas
samt den ökade beläggningen på fångvårdsanstalterna, vilka medfört, att utrymmen
vilka sedan lång tid stått obegagnade nu måst tagas i anspråk.

Kostnaderna för upphuggning av cellfönster, för vilkas bestridande förevarande
anslagspost för budgetåret 1936/37 fick beträffande ett visst fängelse
anlitas i mån av utrymme, synas i fortsättningen icke böra utgå från
fastighetsfondens stat. Vid anmälan i årets statsverksproposition av anslagen
under andra huvudtiteln (sid. 74) bar chefen för justitiedepartementet i överensstämmelse
härmed äskat särskilda medel för detta ändamål under fångvårdsanstalternas
omkostnadsanslag.

De grunder, som i anslutning till det av besparingsberedningens sakkunnige
framlagda förslaget tillämpades vid fjolårets anslagsberäkning böra,
såsom framgår av vad jag tidigare anfört, fortsättningsvis tillämpas. I nuvarande
läge synes emellertid hänsyn böra tågås till en nytillkommen, speciell
omständighet å denna delfond, nämligen det stegrade reparationsbehovet
på grund av extraordinärt ökad beläggning av fångvårdsanstalterna,
vilket torde böra föranleda en tillfällig höjning av ifrågavarande post. Med
hänsyn till att kostnaderna för fönsterupphuggning icke längre skola bestridas
från fastighetsfonden samt till rådande brist pjk material och arbetskraft
torde ökningen kunna begränsas till 25,000 kronor och posten sålunda
uppföras till 275,000 kronor. Av samma skäl och under beaktande av kostnaderna
för vissa ändringsarbeten vid rannsakningshäktet i Kalmar, vilka
jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande må bestridas av förevarande anslagsmedel,
synes för innevarande budgetår medgivande böra lämnas styrelsen att
överskrida det i staten uppförda beloppet av 250,000 kronor med högst

50,000 kronor.

Reparationsposten i staten för utrikesdepartementets delfond för nästa
budgetår torde i anledning av att 31,000 kronor för avlöning av vissa portvakter
m. fl. befattningshavare vid beskickningarna i utlandet överflyttats
till tredje huvudtiteln böra minskas med motsvarande belopp i jämförelse
med det framlagda statförslaget. Vid ingången av löpande budgetår fanns på
delfonden en behållning av reserverade medel å i runt tal 116,000 kronor.
Jämväl under innevarande budgetår torde det anvisade reparationsbeloppet
icke komma alt helt förbrukas. Vid sådant förhållande torde posten i staten
för nästa budgetår kunna upptagas med ett belopp av 5,000 kronor, vilket
innebär en minskning i förhållande till föregående budgetår med 184,000 kronor
utöver det belopp örn 31,000 kronor, som överflyttats till tredje huvudtiteln.
— Vad beträffar den förslagsvis betecknade delposten till bränsle och
lyse för vissa tjänstebostäder har utrikesdepartementet i del föreslagna beloppet
inräknat medel för mötande av ännu icke inträdd prisstegring. Då dessa

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

kostnader avse förhållandena i utlandet torde denna uppräkning böra godtagas
och delposten sålunda uppföras med föreslaget belopp, 124,000 kronor.

För me (Heinal st g reis ens delfond har äskats oförändrat belopp, 900,000
kronor. Med hänsyn till förefintlig behållning av reserverade reparationsmedel
samt till svårigheterna att erhålla material och arbetskraft, vill jag förorda,
att posten för nästa budgetår tillfälligtvis sänkes till ett belopp av

800.000 kronor.

I förslaget till stat för byggnadsstyrelsens delfond har byggnadsstyrelsen
uppfört reparationsposten med ett belopp av 1,600,000 kronor, vilket innebär
en ökning med 100,000 kronor i förhållande till löpande budgetår. Den
förefintliga behållningen av reserverade medel torde dock möjliggöra, alt reparationsposten
i staten för nästa budgetår uppföres med oförändrat belopp,

1.500.000 kronor.

I fråga örn generaltullstyrelsens delfond biträder jag generaltullstyrelsens
förslag.

Med hänsyn till vid medelstilldelningen för övriga delfonder tillämpade
principer torde anledning saknas att vidtaga höjning av de i staten för Uppsala
universitets delfond ingående delposterna. Från delposten till reparation
och underhåll av övriga fastigheter torde såsom drätselnämnden föreslagit
få bestridas kostnaderna för underhåll av viss skyddsrumsanläggning.

Vad beträffar Lunds universitets delfond torde rådande brist på byggnadsmaterial
och arbetskraft samt den ökade behållningen av reserverade reparationsmedel
böra föranleda en tillfällig nedsättning av posten med 15,000
kronor till 135,000 kronor.

För karolinska sjukhusets delfond har direktionen föreslagit, att delposten
till karolinska sjukhuset skulle uppföras med oförändrat belopp, medan delposten
till serafimerlasarettet skulle ökas med dels 15,000 kronor för löpande
reparationer och underhåll och dels 10,000 kronor för förbättring av vissa
ventilationsanordningar. Den föreslagna höjningen av reparationsmedlen till
serafimerlasarettet synes böra bifallas såtillvida att delposten uppräknas
med 10,000 kronor till 60,000 kronor. Inom ramen av denna medelsanvisning
torde kostnaderna för de föreslagna förbättringarna av ventilationsanordningarna
få bestridas, i den mån medlen förslå därtill. Utan eftersättande av
nödigt underhåll torde delposten till karolinska sjukhuset med hänsyn till
byggnadernas ringa ålder och förenämnda brist på material och arbetskraft
kunna minskas med samma belopp, eller till 90,000 kronor. Anslagsposten
torde i anslutning härtill i staten för nästa budgetår böra uppföras med oförändrat
totalbelopp, 150,000 kronor.

Vad beträffar lotsstyrelsens delfond förordar jag att reparationsposten
uppföres med ett till 215,000 kronor minskat belopp med den fördelning på
delposter, som föreslagits i lotsstyrelsens promemoria.

I enlighet med vad jag sålunda tillstyrkt skulle till reparations- och underhållskostnader
m. m. för å fastighetsfonden redovisade fastigheter för nästa
budgetår upptagas ett sammanlagt belopp av 3,599,000 kronor med den fördelning
på de olika posterna, som framgår av bilaga B. Detta innebär en
minskning i förhållande till löpande budgetår med 345,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71

Avsättning till värdeminskningskonto.

För avskrivning av de å statens allmänna fastighetsfond bokförda tillgångarna
tillämpas vissa allmänna, av riksdagen godkända grunder, vilka
i huvudsak innebära, att avskrivningen å fondens byggnadsvärden avpassas
så, att avskrivningstiden skall utgöra 60 år i normalfall men 40 år för
byggnader, beträffande vilka ett extraordinärt avskrivningsbehov anses föreligga
(fängelser, sjukhus och forskningsinstitutioner). Grundavskrivning
skall ske i det förra fallet med 25 procent, i det senare med 50 procent;
avskrivningen skall i båda fallen fullföljas genom en årlig avsättning till
värdeminskningskonto, beräknad till 1.25 procent. För grundavskrivningen
anvisas erforderliga anslag å riksstatens driftbudget under huvudtiteln avskrivning
av nya kapitalinvesteringar. Medel till den årliga avsättningen till
värdeminskningskonto anslås å fastighetsfondens stat under förevarande
rubrik.

Vid uppgörande av statförslaget för nästa budgetår har riksrälcenskapsverket
i princip beräknat avsättningarna till värdeminskningskonto enligt den
förenklade metod, som förordades i fjolårets proposition med förslag till stat
för allmänna fastighetsfonden och av riksdagen lämnades utan erinran. Detta
beräkningssätt innebär, att avsättningarna i statförslaget för 1943/44 skola
upptagas med de belopp, till vilka avsättningarna belöpa för budgetåret
1942/43 enligt de vid riksbokslutet för 1941/42 gjorda beräkningarna.

Av en vid riksbokslutet för sistnämnda budgetår upprättad sammanställning
över bland annat allmänna fastighetsfondens fastighets- och värdeminskningskonton
m. m. framgår för varje fastighet eller, i vissa fall, fastighetskomplex
dels fastighetsvärdet den 30 juni 1942 med fördelning på markvärde
och byggnadsvärde, dels behållning samma dag av Iyftade medel för
byggnadslcostnader, dels storleken av värdeminskningskonto samma dag med
fördelning på grundavskrivning och sammanlagda årsavskrivningar för förfluten
tid, dels beloppet av den årsavskrivning som skall ske för budgetåret
1942/43, dels ock sammanlagda beloppet av återstående årsavskrivning. Enligt
denna sammanställning, som finnes tillgänglig i handlingarna, belöpa
årsavskrivningarna för budgetåret 1942/43 till i runt tal 3,270,000 kronor.

I sitt statförslag för budgetåret 1943/44 har riksräkenskapsverket dock tagit
hänsyn till väntade större förändringar i avsättningsbehovet och sålunda
uppskattat den sammanlagda avsättningen till värdeminskningskonto till

3,367,000 kronor.

Såsom tidigare meddelats har riksräkenskapsverket i sitt yttrande över
intendenten Bildmarks utredning föreslagit den förändringen i avskrivningsreglerna,
att den årliga avsättningen skall påbörjas först under andra budgetåret
efter det, under vilket en byggnad färdigställts, i stället för redan
under första året, såsom nu är fallet.

För närvarande påbörjas den 40- respektive 60-åriga avskrivningen av fas- Departementtighetsfondens
byggnader redan året efter det, under vilket en nybyggnad cAe/*w*

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

färdigställts. Riksräkenskapsverkets nu framlagda förslag att årsavskrivningen
skall påbörjas först under andra budgetåret efter färdigställandet av en
nybyggnad kan sägas innebära, att avskrivningsreglerna skola förändras i
viss anslutning till det i fjol godtagna, förenklade beräkningssättet. Detta
beräkningssätt ger ju ett tillfredsställande resultat endast om avsättningarna
för de under löpande budgetår nytillkomna byggnaderna till beloppet ungefärligen
motsvara de årsavsättningar, som upphöra samma budgetår, men
blir missvisande för delfonder med en betydande nybyggnadsverksamhet.
Om förslaget att några avsättningar för nybyggnader icke skola göras förrän
från och med andra budgetåret efter färdigställandet godtages, skulle beräkningen
till statförslaget ske med viss avvikelse från den förut angivna schablonmässiga
beräkningsmetoden och icke längre vidlådas av dennas osäkerhetsmoment
utan erhålla karaktären av en exakt beräkning. På hösten, när
statförslaget skulle uppgöras, vöre nämligen de fakta kända, på vilka avsättningarna
i statförslaget skulle grundas. Hänsyn skulle sålunda tagas endast
till det byggnadsbestånd, som förelåge färdigt vid tidpunkten för det bokslut,
som riksräkenskapsverket uppgjorde vid tiden för utformningen av statförslaget.
Detta gällde för närvarande i fråga om förslagsberäkningen men skulle
enligt förslaget gälla även för den definitiva avsättningen. Vidare vöre liksom
nu den andra faktor, som påverkade avsättningsbehovet, bekant, nämligen
de fall, i vilka årsavskrivningarna skulle vara slutförda under statförslagsåret.
Utgångspunkten för beräkningen skulle fortfarande vara riksräkenskapsverkets
sammanställningar över avsättningarna under det vid förslagets
uppgörande löpande budgetåret, men justeringar i där angivna belopp skulle
göras dels för de under närmast föregående budgetår nytillkomna byggnaderna,
dels för fall av slutförda årsavskrivningar.

Ehuru riksräkenskapsverkets förslag onekligen hetyder en modifikation av
de tidigare fastställda avskrivningstiderna, vill jag icke motsätta mig förslaget,
då riksräkenskapsverket ansett det underlätta möjligheterna att få
fram fastighetsfondsförslaget å sådan tid, att det kan föreläggas riksdagen i
samband med statsverkspropositionen.

Mot det av riksräkenskapsverket för nästa budgetår beräknade beloppet
har jag intet att erinra. Till avsättning till värdeminskningskonto bör sålunda
upptagas ett sammanlagt belopp av 3,367,000 kronor med den fördelning
på anslagsposter, som framgår av bilaga B.

Hyres- och arrendeutgifter m. in. för av fonden förhyrda lokaler och
arrenderade markområden.

Fångvårdsstyrelsens delfond. I sin skrivelse med förslag till stat för nästa
budgetår har fångvårdsstyrelsen föreslagit, att från denna post i fastighetsfondens
stat skulle i fortsättningen utgå ett belopp å 3,000 kronor, motsvarande
de årliga kostnaderna för dispositionen av den från Hallands läns
landsting arrenderade egendomen Mäshult. I överensstämmelse härmed har

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

styrelsen uppräknat förevarande post med 3,000 kronor och föreslagit motsvarande
minskning å anslaget till fångvårdsanstalternas omkostnader.

Utrikesdepartementets delfond. Denna delpost är för budgetåret 1942/43
uppförd med 195,000 kronor. På grundval av utgifterna under budgetåret
1941/42 och under hänsynstagande till en emotsedd ytterligare prisstegring
av 10 procent uppskattar utrikesdepartementet medelsbehovet under nästa
budgetår till 215,000 kronor.

Från denna delpost lia hittills bestritts avlöningskostnaderna för vissa portvakter
och gårdskarlar m. fl. vid beskickningen i Sovjetunionen belöpande
till omkring 20,000 kronor. Från det under tredje huvudtiteln uppförda reservationsanslaget
Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Extra biträden
och vaktbetjänte (III B: 5) bestrides avlöningen till ett antal befattningshavare
med i stort sett samma uppgifter. För vinnande av enhetlighet har
därför — liksom i det föregående förordats beträffande reparationsmedelsposten
— under förenämnda anslag under tredje huvudtiteln för budgetåret
1943/44 beräknats medel jämväl för täckande av från fastighetsfonden bestridda
avlöningskostnader.

Byggnadsstyrelsens delfond. I följande tablå återgivas de för byggnadsstyrelsens
delfond till hyresutgifter m. m. från och med budgetåret 1938/39 anvisade
beloppen, sammanställda med de faktiska utgifterna:

R , . Enligt stat Enligt räkenskaperna

ouugeuu kronor kronor

1938/39 ...................... 760,000 1,031,793

1939/40 ...................... 1,050,000 1,534,953

1940/41 ...................... 1,155,000 1,713,231

1941/42 ...................... 1,750,000 2,073,206

1942/43 ...................... 2,200,000 2,400,0001

De faktiska hyresutgifterna ha sålunda, särskilt under krisåren, väsentligt
överstigit de i staten beräknade beloppen, vilket i främsta rummet sammanhänger
med icke förutsedda, ökade förhyrningar av lokaler för krisorganen
och i någon mån även med bränslekostnadernas utveckling.

I byggnadsstyrelsens statförslag har denna post upptagits till 2,291,330
kronor, vilken summa av riksräkenskapsverket avrundats till 2,291,000 kronor.

Uppsala universitets del fond. I drätselnämndens statförslag för nästa budgetår
har förevarande post uppförts med oförändrat belopp, 1,000 kronor.

Med eget utlåtande den 15 december 1942 bär universitetskanslern till
Kungl. Maj:ts prövning överlämnat en den 10 december 1942 dagtecknad
framställning, vari större akademiska konsistoriet i Uppsala hemställt, att
ett årligt anslag av 8,000 kronor måtte ställas till universitetets förfogande
för bestridande av hyreskostnaderna för seminarielokaler i Värmlands na 1

Denna summa är uppskattad med utgångspunkt från byggnadsstyrelsens utgiftshyror under
liden 1 juli 1942—30 januari 1943.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Höns gamla nationshus, vilket jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28
augusti 1942 för en köpeskilling av 165,000 kronor av universitetet inköpts
med anlitande av universitetets omhänderhavande medel. Fastigheten, vilken
innehölle bottenvåning, två ytterligare våningar samt vindsvåning, vore till
stor del uthyrd. Till stöd för förslaget har konsistoriel anfört i huvudsak
följande.

Universitetet avsåg att genom inköpet av nu ifrågavarande fastighet bliva i
tillfälle att förr eller senare tillgodose förefintligt behov av lokaler för vissa
discipliner och institutioner. Bland de vetenskapsgrenar, som äro i trängande
behov av ökade utrymmen, må nämnas dels juridiska fakulteten, som för
sitt seminariebehov för närvarande disponerar allenast en lärosal i universitetshuset
och ett intilliggande mindre rum, och dels nationalekonomien, som
för närvarande icke för egen räkning har att tillgå någon lokal. Vidare är det
s. k. Victoriamuseet för egyptiska fornsaker i stort behov av ökade lokaler.
Genom museets förflyttning från dess nuvarande plats i Gustavianum skulle
en välbehövlig ökning av utrymmet kunna beredas åt seminariet för klassisk
fornkunskap och antikens historia jämte därtill hörande samlingar. Vidare
kan nämnas, att undervisningen i historia sedan lång tid lider av alltför
knappt utrymme samt att även andra humanistiska discipliner, som för sina
seminariebehov för närvarande äro hänvisade till det s. k. gamla länslasarettet
i S:t Larsgatan 2, icke förfoga över tillräckliga utrymmen. Även de
lokaler, som för närvarande disponeras av statistiska institutionen, ha numera
börjat bliva för trånga. En förläggning av denna institution till nära
samband med lokalerna för juridiska fakulteten och för nationalekonomi
torde få anses såsom en naturlig och praktisk anordning, betingad av de olika
ämnenas inre sammanhang.

Genom brev den 4 juni 1937 anbefalldes byggnadsstyrelsen att i samråd
med universitetets myndigheter uppgöra och till Kungl. Majit inkomma med
förslag till ordnandet av Uppsala universitets framtida byggnadsverksamhet.
Med föranledande därav uppgjorde byggnadsstyrelsen år 1938 ett motiverat
förslag, som vann vederbörande akademiska myndigheters gillande och upptog
ett antal nybyggnader för ett sammanlagt belopp av mer än 6 miljoner
kronor, genom vilka nybyggnader bland andra här ifrågavarande vetenskapsgrenar
skulle få sina lokalbehov tillgodosedda. Byggnadsstyrelsens förslag
föranledde intet formligt beslut från Kungl. Majlis sida men anses alltjämt
av universitetets myndigheter såsom en i viss mån normgivande plan för
universitetets nybyggnader. Av de i förslaget upptagna byggnaderna har anslag
hittills allenast beviljats till en, nämligen till medicinsk-kemisk och farmakologisk
institution. I övxigt har på grund av de rådande förhållandena
den föreliggande planen hittills stannat på papperet.

Det är otvivelaktigt, att avsevärda besparingar kunna göras för staten, om
de i Värmlands nations gamla nationshus förefintliga utrymmena bliva utnyttjade
till lokaler för olika läroämnen och behovet av nybyggnader i motsvarande
utsträckning åtminstone tills vidare minskas.

Enär universitetet inköpt här ifrågavarande fastighet för omhänderhavande
medel, måste universitetet förskaffa sig ränta på det investerade kapitalet.
I den mån lokalerna kunna komma att användas för universitetets egna
behov, erfordras alltså ett anslag för ersättande av den hyra, som lokalerna
eljest skolat betinga. Hyran för våningen 2 tr. upp uppgår till inalles 1,925
kronor -f- 500 kronor samt för våningen 1 tr. upp jämte två vindsrum till
4,600 kronor. Nu angivna två våningar jämte vindsrum torde i första hand
böra ifrågakomma till användning för universitetets behov. Med dessa lokaler
skulle man för en avsevärd tid för en jämförelsevis ringa kostnad kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

tillgodose åtskilliga trängande lokalbehov. För att detta skulle kunna ernås,
är alltså nödvändigt, att ett årligt anslag å omkring 7,000 kronor lämnas till
universitetet som ersättning för hyra i ifrågavarande hus av lokaler för juridiska
seminariet m. m. Till denna kostnad bör läggas skälig ränta å ett
måttligt belopp, som erfordras för lokalernas åtminstone provisoriska anpassning
för deras nya ändamål. Det erforderlig sammanlagda anslaget skulle
därmed röra sig omkring 8,000 kronor. Därmed skulle ett betydande lokalbehov
vara tillgodosett.

Om och i den mån ifrågavarande lokaler användas för universitetets egna
behov, måste givetvis kostnaden för värme, lyse och vatten i desamma bestridas
av förslagsanslaget till Omkostnader, för närvarande 265,880 kronor,
i universitetets stat.

Universitetskanslern har under framhållande av det trängande behovet av
ökade lokalutrymmen för de i skrivelsen omförmälda seminarierna tillstyrkt
bifall till konsistoriets hemställan.

Till fångvårdsstyrelsens delfond torde, i överensstämmelse med vad chefen Departemenuför
justitiedepartementet vid anmälan av årets statsverksproposition, andra dtt1en''
huvudtiteln (sid. 73) anfört, böra överflyttas kostnaderna för arrende m. m.
av den till ungdomsanstalt nyttjade egendomen Mäshult.

Ifrågavarande post i staten för utrikesdepartementets delfond bör i anledning
av de till tredje huvudtiteln överflyttade avlöningskostnaderna minskas
med 20,000 kronor till 195,000 kronor.

Beräkningen av hyresutgif terna för byggnadsstyrelsens del fond präglas av
en betydande osäkerhet på grund av de svårförutsedda lokalbehoven för
krisförvaltningen. Med betonande härav vill jag tillstyrka, att i statförslaget
upptages ett belopp, motsvarande de för löpande budgetår senast beräknade
kostnaderna, eller 2,400,000 kronor, vilket betyder en höjning i förhållande
till medelsanvisningen för innevarande budgetår med 200,000 kronor, ökade
hyreskostnader kunna bli erforderliga för tillgodoseende av lokalbehovet för
den nya vägorganisationen. Omfattningen av dessa kostnader låter sig icke
ännu bedöma.

För Uppsala universitets delfond har drätselnämnden föreslagit alt förevarande
post i staten för nästa budgetår uppföres med oförändrat belopp,

1.000 kronor. Med hänsyn till det trängande behovet av ökade lokalutrymmen
vid universitetet bör emellertid, på sätt större akademiska konsistoriet
föreslagit, ett belopp av 8,000 kronor anvisas för beredande av utrymme för
vissa seminarielokaler i Värmlands nations gamla nationshus. Då dessa kostnader
lämpligen böra bestridas från fastighetsfondens stat, bör förevarande
post uppräknas med 8,000 kronor och alltså i staten för nästa budgetår uppföras
med 9,000 kronor.

I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört beräknar jag samtliga
hyresutgifter för fastighetsfonden till 2,802,000 kronor (se bilaga B), vilket
innebär en ökning i jämförelse med staten för innevarande budgetår av

212.000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Inkomsterna.

Fastighetsfondens inkomster utgöras av dels å riksstaten anvisade särskilda
anslag till ersättning till statens allmänna fastighetsfond för till statsmyndigheter
upplåtna lokaler, dels inflytande hyror och arrenden för till enskilda
upplåtna lokaler och markområden, dels ock diverse inkomster.

Ersättning för till statsmyndigheter upplåtna lokaler.

Den fastighetsfonden tillkommande ersättningen för till statsmyndigheter
upplåtna lokaler bestämmes för samtliga delfonder utom byggnadsstyrelsens
delfond så, att full förräntning erhålles å det av respektive delfonder
disponerade statskapitalet. Den räntefot, vid vilken full förräntning skall
anses vara för handen, har satts till 4 procent.

Kapitalbehållningarna den 1 juli 1943 för de olika delfonderna utom byggnadsstyrelsens
delfond framgå av följande sammanställning, vilken -— i överensstämmelse
med vad som tidigare tillämpats — beräknats med utgångspunkt
från att vid ingången av budgetåret 1942/43 för investering i ifrågavarande
delfonder disponibla medel i sin helhet lyfts före nämnda budgetårs
utgång. Även om de på grundval av dessa kapitalbehållningar beräknade överskotten
till följd av uppskjutandet av vissa byggnadsföretag skulle komma att
överstiga de faktiska, påverkas statsregleringen likväl icke härav, eftersom
ersättningsanslagen upptagas i anslutning till de beräknade överskotten och
sedermera belastas i anslutning till de faktiska överskotten.

Kapitalbehållningarna för fastighetsfondens nämnda delfonder den 1 juli
1943 ha sålunda beräknats till följande belopp i runda tal, nämligen:

för fångvårdsstyrelsens delfond ...................... kronor 9,449,000

för utrikesdepartementets delfond.................... » 6,468,000

för medicinalstyrelsens delfond ...................... » 52,981,000

för generaltullstyrelsens delfond .................... » 846,000

för Uppsala universitets delfond .................... » 6,434,000

för Lunds universitets delfond ...................... » 3,669,000

för karolinska sjukhusets delfond.................... » 9,885,000

för lotsstyrelsens delfond .......................... » 921,000.

I nästföljande tabell ha för dessa delfonder sammanförts dels de till 4 procent
å förenämnda kapitalbehållningar beräknade överskotten, dels de utgifter
vilka jag tillstyrkt skola täckas å staten för nästa budgetår, dels ock de
av mig i det följande beräknade inkomsterna. Av dessa uppgifter framräknas
så de erforderliga ersättningsanslagen.

För byggnadsstyrelsens delfond skall ersättningen till fastighetsfonden beräknas
med stöd av de kalkylerade hyresvärdena för de olika i delfonden ingående
fastigheterna och de förhyrda lokalerna, dock att hyresutgifterna för
bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen och försäkringsinspektionen
skola ersättas från inspektionernas specialbudgeter över inkomstposten
diverse inkomster. Byggnadsstyrelsen har i statförslaget verkställt beräkningar
rörande ifrågavarande hyresvärden med uppdelning på olika anslag
efter hyresvärdet (hyresutgiften) för lokaler åt de till respektive huvud -

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

D e 1 f o n d	överskott kronor	Utgifter kronor	Summa kronor	Andra in-komster än ersättnings-anslag kronor	Ersättnings- anslag kronor
Fångvårdsstyrelsens delfond	380,000	390,000	770,000	228,000	542,000
Utrikesdepartementets »	260,000	404,000	664,000	75,000	589,000
Medicinalstyrelsens >	2,120,000	1,925,000	4,045,000	1,080,000	2,965,000
Generaltullstyrelsens >	35,000	56,000	91,000	46,000	45,000
Uppsala universitets »	260,000	883,000	1,143,000	399,000	744,000
Lunds universitets >	150,000	238,000	388,000	80,000	308,000
Karolinska sjukhusets »	400,000	702,000	1,102,000	278,000	824,000
Lotsstyrelsens >	35,000	280,000	315,000	64,000	251,000

titlar hörande statsmyndigheterna. I de sålunda verkställda beräkningarna,
beträffande vilkas detaljer torde få hänvisas till handlingarna i ärendet, finner
jag icke anledning föreslå någon annan ändring än den, som betingas
av de intill utgången av januari 1943 verkställda förhyrningarna, innebärande
en höjning, utöver avrundning av beloppen i överensstämmelse med
riksräkenskapsverkets förslag, med 109,000 kronor.

Vad beträffar uppdelningen av ersättningsanslaget till byggnadsstyrelsens
delfond på de olika huvudtitlarna har i en inom finansdepartementet upprättad,
den 1 december 1942 dagtecknad promemoria föreslagits, att den del
av ersättningsanslaget, som belöpte på statens skeppsprovningsanstalt, skulle
överföras från åttonde till tionde huvudtiteln. I över promemorian avgivna yttranden
har förslaget tillstyrkts av byggnadsstyrelsen, riksräkenskapsverket
och styrelsen för Chalmers tekniska högskola. Byggnadsstyrelsen har i sitt
yttrande beräknat det ersättningsbelopp, som sålunda skulle överföras till

87,000 kronor.

Med godtagande av byggnadsstyrelsens nämnda beräkning förordar jag,
att de särskilda anslagen upptagas med de belopp, som angivas i följande
sammanställning.

Huvudtitel	Ersättningsanslag
till byggnads-styrelsens delfond	till annan delfond	Summa
Andra huvudtiteln.......................... Tredje » .......................... Fjärde > .......................... Femte » .......................... Sjätte > .......................... Sjunde > .......................... Åttonde > .......................... Nionde > ........................... Tionde » .......................... Elfte > .......................... Fjortonde » .......................... Summa	331.000 214.000 435.000 2.322.000 394.000 525.000 4.557.000 1.023.000 777.000 984.000 110.000	542,0001 589,000 3 2,965,000 3 45,0004 1,876,0006 251,0003	873.000 803.000 435.000 5.287.000 394.000 570.000 6.433.000 1.023.000 1.028.000 984.000 110.000
11,072,000	0,208,000	17,940,000

1 Fångvårdsstyrelsens delfond. — ’ Utrikesdepartementets delfond. — 3 Medicinalstyrelsens
delfond. — 4 Generaltullstyrelsens delfond. — 5 Därav till Uppsala universitets delfond 744,000
kronor, till Lunds universitets delfond 308,000 kronor och till karolinska sjukhusets delfond
824,000 kronor. — * Lotsstyrelsens delfond.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

I det följande gör jag hemställan om äskande av ersättningsanslag med
angivna belopp, vilka utgöra tillhopa 17,9AO,000 kronor. Detta innebär i förhållande
till det i statsverkspropositionen ingående statförslaget en minskning
av ersättningen till utrikesdepartementets delfond med 161,000 kronor
och en ökning av ersättningen till byggnadsstyrelsens och Uppsala universitets
delfonder med respektive 109,000 och 8,000 kronor.

Hyror och arrenden för till enskilda upplåtna lokaler och markområden.

Vid anmälan föregående år av förslag till stat för fastighetsfonden för budgetåret
1942/43 anförde jag, att en undersökning rörande hyressättningen i
statens fastigheter påginge inom besparingsberedningen, vilken undersökning
åsyftade en omprövning av hyresbeloppen efter enhetliga grunder på
basis av den omedelbart före krigsutbrottet gällande hyresnivån. Denna översyn
har fortsatts, ehuru någon höjning av hyrorna med hänsyn till gällande
hyresregleringsbestämmelser icke ansetts lämplig att nu genomföra. Skulle
förhållandena emellertid förändras, föreligger material för en genomgripande
revision på detta område.

För nästa budgetår torde fastighetsfondens hyresinkomster böra uppföras
med av riksräkenskapsverket föreslagna belopp, eller sammanlagt 2,191,000
kronor (se Bilaga B).

Diverse inkomster.

Under denna rubrik skall beräknas ränta å i riksgäldskontoret placerade
likvida medel, som uppkommit genom avsättning till värdeminskningskonto
för fastighetsfonden. Enligt riksräkenskapsverkets förslag skulle de belopp,
som böra såsom ränta å dessa medel tillföras vederbörliga inkomstposter
under förevarande rubrik, beräknas till sammanlagt i runt tal 790,000 kronor.
För täckande av detta belopp, som utgör ränteutgift för riksgäldskontoret,
ha anslagsmedel i statsverkspropositionen beräknats å förslaget till stat
för riksgäldsfonden.

Uppsala universitets delfond. 1 sitt förslag till stat för budgetåret 1943/44
har drätselnämnden uppfört delposten Bidrag från Uppsala läns landsting
med 73,500 kronor under förutsättning att reparationsmcdlen för akademiska
sjukhuset bestämdes till av nämnden förordat belopp, 183,100 kronor. Då
reparationsmedlen till akademiska sjukhuset föreslagits sänkta till 144,000
kronor, har riksräkenskapsverket ansett, att ifrågavarande inkomstpost borde
minskas till 55,000 kronor.

I samband med fastställande av stat för fastighetsfonden för budgetåret
1942/43 uppdrog Kungl. Maj:t den 29 maj 1942 åt universitetets drätselnämnd
att i samråd med statskontoret verkställa utredning och inkomma med förslag
till den ändrade beräkning av inkomstposten Bidrag från universitetets
egendoms- och skogsförvaltning, vartill utvecklingen av skogsintäkterna måtte

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

föranleda. Till åtlydnad härav tiar drätselnämnden med skrivelse den 29 december
1942 överlämnat den begärda utredningen. Beträffande nu gällande
ordning har följande redogörelse lämnats.

Enligt gällande stat för Uppsala universitets delfond av statens allmänna
fastighetsfond skall universitetets egendoms- och skogsförvaltning bidraga
till fondens inkomster med tillhopa 220,000 kronor, därav 67,440 kronor från
jordbruket och 152,560 kronor från skogarna. Eventuellt överskjutande behållning
från dessa förvaltningar tillfaller universitetets reservfond.

Under sistförflutna budgetår visade skogarna ett överskott av 219,179
kronor 53 öre, sedan en brist å 882 kronor 33 öre från jordbruksförvaltningen
täckts från skogsförvaltningen. Denna behållning är avsevärt större än
behållningarna från de närmast föregående åren. Den beror uppenbarligen
på de av världskriget framkallade exceptionellt höga virkes- och bränsleprisen.
Så snart de extraordinära förhållandena upphört, kommer nied säkerhet
i samband med virkes- och bränsleprisens fall också skogsförvaltningens
överskott att nedgå till en normal nivå.

Läget var ungefär detsamma under och efter förra världskriget. Några år
av exceptionellt höga priser med åtföljande stora överskott för skogsförvaltningen
efterföljdes av en tid av väsentligt lägre priser å virket och en återgång
till betydligt minskade överskott å skogsförvaltningen, vilka överskott
under fem år till och med förändrades tili sådana brister, att avsättning med

40,000 kronor till fonden för inköp av växtliga ungskogar icke kunde i enlighet
med gällande föreskrifter ske.

En av skogsförvaltningen företagen uträkning av inkomsterna från skogsförvaltningen
under budgetåren 1923/24—1941/42 bestyrker i hög grad, att
även om perioder av prisstegringar kunna tillfälligt höja nettoinkomsten från
skogarna, genomsnittet av denna inkomst dock rör sig omkring det belopp
som nu redovisas. För nämnda år har nettoinkomsten från skogarna varit 3
kronor 19 öre per kubikmeter. Då årsavverkningen enligt hushållningsplanerna
för närvarande är 68,210 kubikmeter, utgör den genomsnittliga nettoinkomsten
ett belopp av omkring 217.000 kronor. Om därifrån dragés det
belopp av 40,000 kronor, som skall avsättas för inköp av växtliga ungskogar,
återstår ett netto av omkring 177,000 kronor.

För att motverka variationerna i fastighetsinkomsterna inrättade universitetet
år 1921 en särskild riskfond å 100,000 kronor att efter kanslerns bestämmande
brukas för täckande av framdeles eventuellt uppkommande brist
i de inkomster, som nu redovisas över fastighetsfonden. Omkring 85,000 kronor
därav har disponerats till förstärkning av institutionernas materielanslag.
Under budgetåren 1931/32 och 1932/33 lia inkomsterna från fastighetsförvaltningen
icke förslagit till täckande av inleverering av föreskrivna belopp,
varför bristen måst fyllas från reservfonden. På grund härav har drätselnämnden
ansett sig böra föreslå en liknande engångsavsättning av 100,000
kronor till nämnda riskfond, vilken avsättning även beslutats av kanslern den
17 november 1942. Därjämte har drätselnämnden ifrågasatt, att av de nuvarande
höga skogsinkomsterna skulle till fonden för inköp av växtliga ungskogar
avsättas de belopp, som under åren 1931—1936 på grund av medelsbrist
icke kunnat enligt gällande föreskrifter avsättas.

På grund av angivna förhållanden anser drätselnämnden, att örn nödig försiktighet
och omtanke örn framtiden skola iakttagas, någon höjning av den

Kungl. Maj:ts proposition nr 71-

från skogsförvaltningen beräknade inkomsten icke borde företagas. Av utredningen
framginge vidare med all tydlighet, att en höjning av inkomsterna
från egendomsförvaltningen vore utesluten. I sistnämnda fråga anföres i huvudsak
följande.

En minskning torde vara av behovet påkallad. Trots den stegring av bruttoinkomsten
från lantegendomarna, som åtminstone för närvarande kan påräknas
genom höjda markegångspriser, måste man nämligen räkna med att
nettoavkastningen från lantegendomarna under en följd av år kommer att
minska. Detta beror dels på höjda priser å täckdikningsrör och cement, som
universitetet i egenskap av jordägare är nödsakat att tillhandahålla åt arrendatorerna,
och dels på ökade kostnader för underhåll av byggnaderna å universitetshemmanen.
Underhållet av byggnaderna ingår nämligen i regel i arrendatorernas
å akademihemmanen skyldigheter, och i samma mån som denna
kostnad ökar, minskar den kontanta delen av arrendet. Härtill kommer
emellertid ytterligare en omständighet. Under de senaste åren har universitetet
i ständigt stigande utsträckning sett sig nödsakat att genom kontanta bidrag
hjälpa arrendatorerna att införa moderna och arbetsbesparande anläggningar,
såsom vattenledning, centralvärme o. s. v. och det är att förutse, att stora
krav under en lång följd av år komma att för tillgodoseendet av dylika i och
för sig synnerligen behjärtansvärda ändamål ställas på universitetet såsom
jordägare. Härigenom måste emellertid nettoavkastningen från lantegendomarna
med nödvändighet nedgå.

Vidare borde enligt drätselnämndens uppfattning med anledning av reservfondens
ställning viss försiktighet iakttagas vid beräkningen av de belopp,
varmed egendoms- och skogsförvaltningarna skola bidraga till fastighetsfonden.
Härom anföres i huvudsak följande.

överskottet från dessa förvaltningar tillfaller reservfonden och har, såvitt
angår egendomsförvaltningen, under senare år alltmer minskat, övriga inkomster
till reservfonden utgöras huvudsakligen av besparingar å lärarnas
löner. Denna post har likaledes avsevärt gått tillbaka. Detta beror på den från
och med 1928 införda förtidsproceduren vid professorsbefattningarnas tillsättande,
vilken haft till följd att besparingar å löner endast under kortare
tider uppstå. Så mycket viktigare är det, att den inkomstkälla, som reservfonden
har från skogarna, icke beskäres.

Under nuvarande förhållanden har det också visat sig högeligen nyttigt, att
reservfonden haft medel, som kunnat användas för fondens syfte. När statsmakterna
nedskurit anslaget till materiel m. m. vid universitetets institutioner
från 530.000 kronor till 430,000 kronor eller med nära 20 %>, hänvisades av
Kungl. Majit till reservfonden för avhjälpande av åtminstone någon del av
de betydande brister i institutionernas arbetsmöjligheter, som därigenom uppslodo.
Reservfonden har också blivit anlitad härför.

Trots de anförda skälen mot en höjning av bidraget till fastighetsfonden
vore universitetet dock — enligt vad i skrivelsen anföres — berett att medvex-ka
till en sådan höjning, därest detta av statsfinansiella skäl ansåges nödvändigt.
Efter samråd med akademifogden och universitetets skogsförvaltare har därför
drätselnämnden framlagt förslag örn en höjning från och med budgetåret
1943/44 av inkomsten från skogsförvaltningen med 45,000 kronor till 197,560
kronor under förutsättning dels att en sänkning av inkomsten från egendomsförvaltningen
med 15,000 kronor till 52,440 kronor samtidigt företoges och

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

dels att drätselnämnden erhölle tillfälle att av det för innevarande budgetår
uppkommande överskottet avsätta ytterligare 100,000 kronor till riskfonden.
Härigenom skulle det totala årliga bidraget till fastighetsfonden ökas från

220.000 till 250,000 kronor. Drätselnämnden har dock framhållit vanskligheten
av en sådan höjning och anfört, att ändrade virkes- och bränslepriser
kunde komma att nödvändiggöra en ändring.

Enligt vad i skrivelsen anföres har statskontoret, med vilket samråd enligt
Kungl. Maj:ts uppdrag ägt rum, förordat en höjning av den beräknade inkomsten
från skogsförvaltningen och en samtidig sänkning av inkomsten
från egendomsförvaltningen, på sätt drätselnämnden angivit. Ämbetsverket
har även funnit skäl föreligga för en förnyad avsättning till riskfonden av

100.000 kronor i syfte att för framtiden trygga fastighetsfondens inkomster.
Vid detta sitt ställningstagande har ämbetsverket förutsatt, att, i den mån de
nuvarande höga inkomsterna av skogsförvaltningen fortfara, reservfonden
må kunna i skäligen ökad utsträckning tagas i anspråk för bestridande av
utgifter, för vilka eljest medel skulle behöva anvisas å riksstaten.

Universitetskanslern har i avgivet utlåtande över förslaget förordat, att
ifrågavarande bidrag bestämdes till 50,000 kronor från egendomsförvaltningen
och 180,000 kronor från skogsförvaltningen, eller sammanlagt 230,000
kronor. Till stöd härför har anförts följande.

Vid fastställande av det till statsverket utgående bidraget från Uppsala
universitets egendoms- och skogsförvaltning har utgångspunkten alltid varit,
att en betydande marginal skulle finnas mellan de faktiska inkomsterna och
de till statsverket inlevererade medlen. Denna marginal möjliggör ett årligt
tillskott till universitetets reservfond och utgör dennas väsentliga inkomstkälla.
En höjning av de beräknade inkomstbeloppen betyder en motsvarande
minskning av reservfondens inkomster.

Reservfonden är avsedd att anlitas »för tillfälliga behov och sådana på
förhand ej bestämda ändamål, som avse undervisningens, studiernas och universitetets
allmänna förkovran». Emellertid har, särskilt under de senaste
åren, reservfonden i allt större utsträckning måst tagas i anspråk för mera
ordinära ändamål, enär statsanslag i vanlig ordning ej kunnat utverkas.
Uppkomna brister i de beviljade anslagen, särskilt materielanslagen, ha måst
täckas genom betydande bidrag från reservfonden. Jag måste under sådana
förhållanden hysa starka betänkligheter mot den föreslagna varaktiga höjningen
av inkomststatens belopp. Härvid måste ock hänsyn tagas till den
starka växlingen i de faktiska inkomsterna. Till vad drätselnämnden härutinnan
anfört vill jag nämna, att under perioden 1924—1929 överskottet från
egendomsförvaltningen (= reservfondens inkomster därifrån) var uppe vid
så betydande belopp som mellan (lägst) 126,000 kr. och (högst) 171,000 kr.
i runda tal, medan motsvarande överskott från skogarna inskränkte sig till
lägst 5,000 kr., högst 37,000 kr. i runda tal (Se Undén: Några ord om Uppsala
universitets reservfond, 1930 s. 5.).

Med skrivelse den 23 september 1942 har kanslern överlämnat en framställning
från större akademiska konsistoriet i Uppsala, vari hemställts, att
i personalförteckningen för universitetets egendoms- och skogsförvaltning
måtte från och med den 1 juli 1943 bland tjänstemän å ordinarie stat vid
skogsförvaltningen upptagas en befattning såsom andre assistent i lönegrad
A 18.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Beträffande skogsförvaltningens omfattning framgår av handlingarna, att
Uppsala universitets skogar för närvarande inklusive betesmarker uppginge
till drygt 33,000 har, av vilka under den senaste tioårsperioden genom inköp
förvärvats ej mindre än cirka 4,600 har. Förvaltningsobjektet vore sålunda
av betydande storlek och statt i ständig tillväxt. Rörelsens omslutning uppginge
till cirka 1.75 miljoner kronor.

Kanslern har — under erinran alt enahanda framställning gjorts i skrivelse
den 23 oktober 1939 — tillstyrkt framställningen och i saken anfört
följande.

Av de vid konsistoriets skrivelse fogade handlingarna framgår, att universitetets
skogsförvaltare sedan år 1930 åtnjutit biträde — utom av en på ordinarie
stat upptagen assistent i lönegraden A 20 — av ett extra biträde med
vetenskaplig skoglig utbildning. Under hand har jag inhämtat, att arvodet
till detta biträde, vilket arvode för närvarande utgör 6,300 kronor för år,
utgått från de i gällande stat för universitetets egendoms- och skogsförvaltning
under avdelningen »Skogsförvaltningen» till »övriga utgifter (direkta
utgifter för skogarnas vård m. m.)» anslagna medlen 121,250 kronor.

Uppsala universitets skogsförvaltning har numera nått en sådan omfattning,
att det synes starkt motiverat att bereda den biträdande assistenten fast
anställning. Jag hänvisar till de i handlingarna meddelade uppgifterna angående
förvaltningsobjektets storlek och starka tillväxt. Mot förslaget, att befattningen
skulle hänföras till lönegrad A 18, har jag intet att erinra. Den i
staten för universitetets egendoms- och skogsförvaltning upptagna posten
»Avlöningar till ordinarie tjänstemän» vid skogsförvaltningen behöver därför
ökas med 5,478 kronor eller i avrundat tal 5,500 kronor.

För att icke den i staten för statens allmänna fastighetsfond för Uppsala
universitets delfond upptagna inkomstposten »Bidrag från universitetets
egendoms- och skogsförvaltning» å 220,000 kronor skall behöva undergå
någon ändring, torde förutnämnda, i staten för universitetets skogsförvaltning
upptagna utgiftspost å 121,250 kronor böra minskas med ett belopp,
motsvarande avlöningen till andre assistenten eller 5,500 kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande tillstyrkt inrättande av en extra ordinarie
assistentbefattning i 18 lönegraden, varvid ämbetsverket förutsatt, att
någon minskning av det till fastighetsfonden inlevererade beloppet icke pa
grund härav skulle behöva vidtagas.

Allmänna lönenämnden har för sin del tillstyrkt befattningens inplacering
i lönegrad Eo 19 och till stöd härför anfört följande.

Allmänna lönenämnden har inhämtat, att det i ärendet omförmälda extra
biträdet vid Uppsala universitets skogsförvaltning, som under budgetåret
1941/42 åtnjöt arvode efter 6,300 kronor för år utan dyrtidstillägg, numera
sedan den 1 juli 1942 uppbär arvode å 475 kronor för månad jämte procentuellt
tillägg motsvarande kristillägg å 76 kronor, eller tillhopa för närvarande
551 kronor för månad. Lönenämnden har vidare inhämtat, att den
nuvarande befattningshavaren, som avlagt jägmästarexamen, tjänstgjort såsom
extra biträde åt skogsförvaltaren sedan biträdesbefattningens tillkomst
år 1930, att han är närmare 40 år gammal samt att han handlägger självständiga
arbetsuppgifter och sålunda icke har att i tjänsten biträda den vid
skogsförvaltningen anställda ordinarie assistenten i lönegraden A 20.

Med hänsyn till vad sålunda utretts har lönenämnden för sin del intet att
erinra mot att ifrågavarande biträde erhåller fastare anställning än för när -

Kungl. Mattts proposition nr 71.

varande är fallet. Det vill dock synas lönenämnden tillräckligt, att anställningen
ombildas till extra ordinarie befattning. Lönenämnden vill erinra, att
vid domänverket lägsta extra ordinarie tjänst för jägmästarutbildad personal
tillhör lönegrad Eo 19. En sådan inplacering skulle för den nu ifrågavarande
anställningshavaren medföra i stort sett samma avlöning som den föreslagna
lönegraden A 18. Lönenämnden förordar för sin del, att ifrågavarande extra
ordinarie tjänst hänföres till lönegrad Eo 19.

Med hänsyn till utvecklingen av inkomsterna från Uppsala universitets Departement*■

chefen

skogsförvaltning synes en höjning av bidraget till fastighetsfonden böra vidtagas.
I fråga om storleken av denna höjning ansluter jag mig till drätselnämndens,
av statskontoret biträdda förslag örn en ökning från 220,000 till

250,000 kronor, därvid bidraget från egendomsförvaltningen skulle sänkas
med 15,000 kronor och bidraget från skogsförvaltningen höjas med 45,000
kronor. Därvid förutsättes, att uppkommande brist i bidraget från den ena
förvaltningen i första hand täckes av förekommande överskott från den
andra. Hinder bör icke möta för drätselnämnden att för tryggande av framtida
inleverering till fastighetsfonden med kanslerns godkännande göra den
i ärendet omförmälda ytterligare avsättningen till riskfonden med 100,000
kronor, därest skogsinkoinsterna under nu löpande budgetår komma att
förslå härtill. Jag förutsätter, att de till riskfonden nyligen avsatta och nu
för avsättning föreslagna medlen må disponeras endast för inleverans till
statsverket, där så erfordras för att uppnå de i staten upptagna bidragsbeloppen,
i den mån Kungl. Maj:t ej lämnar medgivande till disposition för
annat ändamål. I likhet med statskontoret förutsätter jag vidare, att de
nuvarande höga inkomsterna för universitetets reservfond skola möjliggöra,
att reservfonden i ökad utsträckning tages i anspråk för bestridande av utgifter,
vilka annars skulle belasta riksstaten.

Förslaget örn inrättande av en ny ordinarie assistenttjänst vid skogsförvaltningen
har icke upptagits till behandling i årets åttonde huvudtitel, emedan
den ansetts böra anmälas i förevarande sammanhang. Den ifrågasatta löneförbättringen
låter sig icke förena med de vid budgetarbetet tillämpade principerna,
och förslaget torde med hänsyn därtill icke böra bifallas. Till frågan
örn annan ändring i assistentens nuvarande anställningsform torde Kungl.

Maj:t sedermera få taga ställning. Jag förutsätter emellertid, att avgörandet
icke skall föranleda en minskning av skogsförvallningens bidrag till fastighetsfonden.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts torde posten bidrag från
universitetets egendoms- och skogsförvaltning i staten för Uppsala universitets
delfond för nästa budgetår böra upptagas till 250,000 kronor. Jämväl
i övrigt ansluter jag mig till riksräkenskapsverkets beräkningar, varför under
Diverse inkomster för budgetåret 1943/44 torde böra upptagas ett sammanlagt
belopp av 1,197,000 kronor med den fördelning på inkomstposter, som
framgår av bilaga B.

Bihang till riksdagens protokoll t sami. Nr 71.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

överskott.

I det föregående ha överskotten för allmänna fastighetsfondens delfonder
— utom byggnadsstyrelsens delfond — beräknats till belopp motsvarande 4
procent å delfondernas uppskattade kapitalbehållningar. Beträffande byggnadsstyrelsens
delfond åter framkommer ett överskott å 7,920,000 kronor,
utgörande skillnaden mellan de för delfonden beräknade inkomsterna å

12,810,000 kronor och utgifterna å 4,890,000 kronor.

överskotten för fastighetsfondens delfonder redovisas enligt statsverkspropositionen
å riksstatens inkomstsida på särskilda titlar. De ifrågavarande
inkomsttitlarna böra upptagas med följande belopp, nämligen:

Fångvårdsstyrelsens delfond .......................... kronor 380,000

Utrikesdepartementets delfond ...................... } 260,000

Medicinalstyrelsens delfond .......................... * 2,120,000

Byggnadsstyrelsens delfond .......................... » 7,920,000

Generaltullstyrelsens delfond.......................... » 35,000

Uppsala universitets delfond.......................... » 260,000

Lunds universitets delfond .......................... * 150,000

Karolinska sjukhusets delfond ........................ * 400,000

Loisstyrelsens delfond .............................. » 35,000.

Det sammanlagda överskottet för allmänna fastighetsfonden beräknas sålunda
till 11,560,000 kronor, vilket innebär en ökning i förhållande till staten
för innevarande budgetår med 557,000 kronor.

Hemställan.

Under åberopande av vad här anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels godkänna bilagda förslag till stat för statens allmänna
fastighetsfond för budgetåret 1943/44 (Bilaga B);

dels medgiva, att avlöningskostnaderna till högst två byggnadstekniker
må tills vidare bestridas av de till reparationsoch
underhållskostnader m. m. å medicinalstyrelsens delfond
anvisade medlen;

dels under rubriken Ersättning till statens allmänna fastighetsfond
under härefter angivna huvudtitlar för budgetåret
1943/44 anvisa följande förslagsanslag, nämligen:

Andra huvudtiteln:

Fångvårdsstyrelsens delfond.......... kronor 542,000

Byggnadsstyrelsens delfond .......... » 331,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Tredje huvudtiteln:

Utrikesdepartementets delfond ...... kronor 589,000

Byggnadsstyrelsens delfond .......... » 214,000

Fjärde huvudtiteln:

Byggnadsstyrelsens delfond .......... » 435,000

Femte huvudtiteln:

Medicinalstyrelsens delfond .......... » 2,965,000

Byggnadsstyrelsens delfond .......... » 2,322,000

Sjätte huvudtiteln:

Byggnadsstyrelsens delfond .......... » 394,000

Sjunde huvudtiteln:

Byggnadsstyrelsens delfond .......... » 525,000

Generaltullstyrelsens delfond ........ » 45,000

Åttonde huvudtiteln:

Byggnadsstyrelsens delfond .......... » 4,557,000

Uppsala universitets delfond ........ » 744,000

Lunds universitets delfond .......... » 308,000

Karolinska sjukhusets delfond........ » 824,000

Nionde huvudtiteln:

Byggnadsstyrelsens delfond .......... » 1,023,000

Tionde huvudtiteln:

Byggnadsstyrelsens delfond .......... » 777,000

Lotsstyrelsens delfond .............. » 251,000

Elfte huvudtiteln:

Byggnadsstyrelsens delfond .......... » 984,000

Fjortonde huvudtiteln:

Byggnadsstyrelsens delfond .......... » 110,000;

dels ock medgiva, att den å fångvårdsstyrelsens delfond
för budgetåret 1942/43 upptagna anslagsposten till reparations-
och underhållskostnader m. m. må överskridas med
högst 50,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
R. W(Erneman.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Bilaga A.

Allmänna fastighetsfondens inkomster och utgifter för budgetåren
1942/43 (enligt stat) och 1943/44 (enligt myndigheternas beräkningar).

Inkomster.

A. Ersättning för till statsmyndigheter upplåtna
lokaler:

1. Fångvårdsstyrelsens delfond

2. Utrikesdepartementets »

3. Medicinalstyrelsens »

4. Byggnadsstyrelsens »

5. Generaltullstyrelsens »

6. Uppsala universitets »

7. Lunds universitets »

8. Karolinska sjukhusets »

9. Lotsstyrelsen »

Säger

B. Hyror och arrenden för till enskilda
upplåtna lokaler och markområden:
1. Fångvårdsstyrelsens delfond

2. Utrikesdepartementets »

3. Medicinalstyrelsens »

4. Byggnadsstyrelsens »

5. Generaltullstyrelsens »

6. Uppsala universitets »

7. Lunds universitets »

8. Karolinska sjukhusets »

9. Lotsstyrelsens »

Säger

C. Diverse inkomster:

1. Fångvårdsstyrelsens delfond ....

2. Utrikesdepartementets > ____

3. Medicinalstyrelsens » ____

4. Byggnadsstyrelsens » ....

5. Generaltullstyrelsens » ____

6. Uppsala universitets » :

a. Bidrag från universitetets
egendoms- o. skogsförvaltning

1913/44

1942/43	Förvaltnings-myndigheter-nas beräkning	Riksräken- skapsverkets beräkning
512,000	560,000	542,000
790,000	781,400	750,000
2,914,000	2,999,000	2,965.000
11,125,000	11,561,245	11,563,000
80,000	43,000	45,000
728,000	827,039	736,000
324,000	319,000	308,000
841,000	842,000	824,000
274,000	279,000	251,000
17,588,000	18,211,684	17,984,000
200,000	200,000	200,000
36,000	52,900	50,000
875,000	780,000	780,000
665,000	800,000	800,000
45,000	45,000	45,000
17,000	17,000	17,000
11,000	13,000	13,000
215,000	228,000	228,000
59,000	58,000	58,000
2,123,000	2,193,900	2,191,000
25,000	27,000	28,000
24,000	19,700	25,000
279,000	300,000	300,000
312,000	345,950	338,000
2,000	1,000	1,000
220,000	220,000	250,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

		1943/44
	1942/43	Förvaltnings-myndigheter-nas beräkning	Riksräken- skapsverkets beräkning
b. Bidrag från Uppsala läns
landsting................	55,000	73,500	55,000
c. Övriga diverse inkomster ..	64,000	82,000	77,000
Säger för Uppsala universitets delfond	339,000	375,500	382,000
7. Lunds universitets delfond: a. Bidrag från universitetets
egendomsförvaltning......	50,800	50,800	50,800
b. övriga diverse inkomster.,	14,200	17,200	16,200
Säger för Lunds universitets delfond	65,000	68,000	67,000
8. Karolinska sjukhusets delfond..	35,000	54,000	50,000
9. Lotsstyrelsens > ..	5,000	6,000	6,000
Säger	1,086,000	1,197,150	1,197.000
Summa	20,797,000	21,602,734	21,372,000
1 Utgifter. A. Reparations- och underhållskostnader m. m.:
1. Fångvårdsstyrelsens delfond____	250,000	300,000	275,000
2. Utrikesdepartementets delfond: a. Reparations- och underhålls-
kostnader i allmänhet m. m.	220,000	177,000	146,000
b. Bränsle och lyse för vissa
tjänstebostäder, förslagsvis	100,000	124,000	124,000
Säger för utrikesdepartementets delfond	320,000	301,000	270,000
3. Medicinalstyrelsens delfond____	900,000	900,000	800,000
4. Byggnadsstyrelsens > ....	1,500,000	1,600,000	1,500,000
5. Generaltullstyrelsens » ....	40,000	1,000	1,000
6. Uppsala universitets » :
a. Akademiska sjukhuset ....	144,000	183,100	144,000
b. Övriga fastigheter........	250,000	285,500	250,000
Säger för Uppsala universitets delfond	394,000	468,600	394,000
7. Lunds universitets delfond ....	150,000	150,000	135,000
8. Karolinska sjukhusets delfond:
a. Karolinska sjukhuset ....	100,000	100,000	90,000
b. Serafimerlasarettet ......	50,000	75,000	60,000
Säger för karolinska sjukhusets delfond	150,000	175,000	150,000
9. Lotsstyrelsens delfond.........	240,000	240,000	215,000
Säger	3,944,000	4,135,600	3,740,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

		1943/44
	1942/43	Förvaltnings-	Riksräken-
		myndigheter-	skapsverkets
		nas beräkning	beräkning
B. Avsättning till värdeminskningskonto:
1. Fångvårdsstyrelsens delfond, för-
slagsvis....................	100,000	100,000	103,000
2. Utrikesdepartementets delfond,
förslagsvis ................	78,000	78,000	80,000
3. Medicinalstyrelsens delfond, för-
slagsvis....................	1,049,000	1,036,000	1,100,000
4. Byggnadsstyrelsens delfond, för-
slagsvis....................	978,000	980,000	990,000
5. Generaltullstyrelsens delfond, för-
slagsvis ..................	12,000	12,000	12,000
6. Uppsala universitets delfond:
a. Akademiska sjukhuset, för-
slagsvis ................	162,000	190,628	191,000
b. Övriga fastigheter, förslagsvis	283,000	289,232	289,000
Säger för Uppsala universitets delfond	445,000	479,860	480,000
7. Lunds universitets delfond, för-
slagsvis....................	94,000	93,000	93,000
8. Karolinska sjukhusets delfond,
förslagsvis ................	471,000	479,000	477,000
9. Lotsstyrelsens delfond, förslagsvis	33,000	33,000	32,000
Säger	3,260,000	3,290,860	3,367,000
C. Hyres- och arrendeutgifter m. m. för av
fonden förhyrda lokaler och arrén-
derade markområden:
1. Fångvårdsstyrelsens delfond, för-
slagsvis ..................	9,000	12,000	12,000
2. Utrikesdepartementets delfond,
förslagsvis ................	195,000	215,000	215,000
3. Medicinalstyrelsens delfond, för-
slagsvis ..................	26,000	25,000	25,000
4. Byggnadsstyrelsens delfond, för-
slagsvis ..................	2,200,000	2,291,330	2,291,000
5. Generaltullstyrelsens delfond, för-
slagsvis ..................	43,000	43,000	43,000
6. Uppsala universitets delfond, för-
slagsvis ..................	1,000	1,000	1,000
7. Lunds universitets delfond, för-
slagsvis ..................	9,000	10,000	10,000
8. Karolinska sjukhusets delfond,
förslagsvis ................	75,000	75,000	75,000
9. Lotsstyrelsens delfond, förslagsvis	32,000	33,000	33,000
Säger	2,590,000	2,705,330	2,705,000

Kungl. Ma]:ts proposition nr 71.

överskott att tillföras riksstatens driftbudget:

1. Fångvårdsstyrelsens delfond ....

2. Utrikesdepartementets » ....

3. Medicinalstyrelsens > ....

4. Byggnadsstyrelsens » ....

5. Generaltullstyrelsens » ....

6. Uppsala universitets » ....

7. Lunds universitets > ....

8. Karolinska sjukhusets » ....

9. Lotsstyrelsens » ....

Säger

Summa

	1943/44
1942/43	Förvaltnings-myndigheter-nas beräkning	Riksräken- skapsverkets beräkning
378,000	375,000	380,000
257,000	260,000	260,000
2,093,000	2,118,000	2,120,000
7,424,000	7,835,865	7,920,000
32,000	33,000	35,000
244,000	270,079	260,000
147,000	147,000	150,000
395,000	395,000	400,000
33,000	37,000	35,000
11,003,000	11,470,944	11,560,000
20,797,000	21,002,784	21,372,000

Ö6

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Bilaga B.

Förslag till stat för statens allmänna fastighetsfond
för budgetåret 1943/1944.

Kronor

Inkomster.

A. Ersättning för till statsmyndigheter upplåtna lokaler:

1. Fångvårdsstyrelsens deltond ................... 542,000

2. Utrikesdepartementets » 589,000

3. Medicinalstyrelsens » 2,965,000

4. Byggnadsstyrelsens » 11,672,000

5. Generaltullstyrelsens » 45,000

6. Uppsala universitets » 744,000

7. Lunds universitets » 308,000

8. Karolinska sjukhusets > 824,000

9. Lotsstyrelsens » 251,000

B. Hyror och arrenden för till enskilda upplåtna lokaler och markområden:

1. Fångvårdsstyrelsens delfond ................... 200,000

2. Utrikesdepartementets » 50,000

3. Medicinalstyrelsens » 780,000

4. Byggnadsstyrelsens » 800,000

5. Generaltullstyrelsens » 45,000

6. Uppsala universitets » 17,000

7. Lunds universitets » 13,000

8. Karolinska sjukhusets » 228,000

9. Lotsstyrelsens » 58,000

17,940,000

2,191,000

G. Diverse inkomster:

1. Fångvårdsstyrelsens delfond................... 28,000

2. Utrikesdepartementets » 25,000

3. Medicinalstyrelsens » 300,000

4. Byggnadsstyrelsens » 338,000

5. Generaltullstyrelsens » 1,000

6. Uppsala universitets delfond:

a. Bidrag från universitetets egendoms- och

skogsförvaltning.................... 250,000

b. Bidrag från Uppsala läns landsting---- 55,000

c. Övriga diverse inkomster............ 77,000 382,000

Kungl. Majtts proposition nr 71.

7. Lunds universitets delfond:

a. Bidrag från universitetets egendomsför valtning.

......................... 50,800

b. Övriga diverse inkomster............ 16,200

8. Karolinska sjukhusets delfond....................

9. Lotsstyrelsens » ....................

67.000

50.000

6,000

Summa

A. Reparations- och

Utgifter.

underhållskostnader m.

m.:

1. Fångvårdsstyrelsens delfond.................... 275,000

2. Utrikesdepartementets delfond:

a. Reparations- och underhållskostnader i

allmänhet m. m.................... 5,000

b. Bränsle och lyse för vissa tjänstebostäder,

förslagsvis.......................... 124,000 129,000

Medicinalstyrelsens delfond.................... 800,000

Byggnadsstyrelsens » 1,500,000

Generaltullstyrelsens » 1,000

Uppsala universitets delfond:

a. Akademiska sjukhuset .............. 144,000

b. Övriga fastigheter .................. 250,000 394,000

Lunds universitets delfond ...................... 135,000

Karolinska sjukhusets delfond:

a. Karolinska sjukhuset................ 90,000

b. Serafimerlasarettet.................. 60,000 150,000

Lotsstyrelsens delfond .......................... 215,000

B. Avsättning till värdeminskningskonto:

1. Fångvårdsstyrelsens delfond, förslagsvis.......... 103,000

C. Hyres -

förslagsvis .......... 80,000

förslagsvis.......... 1,100,000

förslagsvis.......... 990,000

förslagsvis

2. Utrikesdepartementets

3. Medicinalstyrelsens »

4. Byggnadsstyrelsens »

5. General tullstyrelsens »

6. Uppsala universitets delfond:

a. Akademiska sjukhuset, förslagsvis .... 191,000

b. Övriga fastigheter, förslagsvis ........ 289,000

Lunds universitets delfond, förslagsvis ............

Karolinska sjukhusets > , förslagsvis ............ 477,000

Lotsstyrelsens » , förslagsvis ............ 32,000

och arrendeutgifter m. m. för av fonden förhyrda lokaler och

12,000

480,000

93,000

arrenderade markområden:

1. Fångvårdsstyrelsens delfond,

2. Utrikesdepartementets » ,

3. Medicinalstyrelsens »

4. Byggnadsstyrelsens » ,

5. Generaltullstyrelsens » ,

6. Uppsala universitets » ,

7. Lunds universitets > ,

8. Karolinska sjukhusets » ,

9. Lotsstyrelsens » ,

förslagsvis.......... 12,000

förslagsvis.......... 1 95,000

förslagsvis.......... 25,000

förslagsvis.......... 2,400,000

, förslagsvis
, förslagsvis ,
, förslagsvis
, förslagsvis
, förslagsvis

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 71.

43.000
9,000

10.000

75.000

33.000

Kronor

1,197,000

21,328,000

3,599,000

3,367,000

,802,000
5

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Överskott ali tillföras riksstatens driftbudget: 1. Fångvårdsstyrelsens delfond............	....... 380,000	Kronor !
2. Utrikesdepartementets	> ............	....... 260,000
3. Medicinalstyrelsens	» ............	....... 2,120,000
4. Byggnadsstyrelsens	» ............	........ 7,920,000
5. Generaltullstyrelsens		35,000
6. Uppsala universitets	» ............	........ 260,000
7. Lunds universitets	> ............	........ 150,000
8. Karolinska sjukhusets	» ............	........ 400,000
9. Lotsstyrelsens		35,000	11,560,000
		Summa	21,828,000

437837. .Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943