Kungl. Maj:ts proposition nr 6 (Proposition 1935:6)

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

Nr 6.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 10 kap. 1 § rättegångsbalken; given
Stockholms slott den 14 december 1934.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag örn ändrad lydelse av 10 kap. 1 § rättegångsbalken.

GUSTAR

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1935.

1 sami. Nr G.

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 10 kap. 1 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 1 § rättegångsbalken skall i nedan angivna
del erhålla följande ändrade lydelse:

Vill man---var boende.

Utländsk man, som ej här i riket bo och hemvist äger, må sökas å ort inom
riket, där han anträffas. Är fråga örn förbindelse, som utlänningen ingått,
eller gäld, som han eljest ådragit sig, må han ock sökas å ort inom riket, där
honom tillhörig egendom finnes, eller, örn förbindelsen ingåtts eller gälden
uppkommit här i riket, å den ort där förbindelsen ingicks eller gälden uppkom.
Rörer tvistemålet lös egendom, må han även sökas å ort inom riket, där
egendomen finnes.

Nu vill---gemenskap hava.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935.

Kungl. Maj.ts proposition nr 6.

Utdrag av protokollet över fustitiedepartementsär enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 28 september 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,

Levinson, Vennerström, Leo, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler fråga örn
vissa nya bestämmelser angående laga domstol i tvistemål mot utlänning samt
anför:

»Angående forum i sådana tvistemål mot utlänning, som äro av beskaffenhet
att tillhöra det allmänna personliga forum, äro regler meddelade i 10 kap.
1 § andra stycket rättegångsbalken. Enligt detta lagrum må, där ej för undersåte
i visst främmande land är annorlunda särskilt stadgat, utländsk man
som icke äger ho och hemvist här i riket sökas å ort inom riket där han anträffas
(forum deprehensionis) samt, såvitt angår förbindelse som han här
i riket ingått eller gäld som han under vistelse i riket eljest ådragit sig, jämväl
å ort inom riket där honom tillhörigt gods finnes eller där förbindelsen ingicks
eller gälden uppkom. — Med utländsk man avses här allenast fysisk
person. Beträffande utländsk juridisk person saknas bestämmelser. Emellertid
anses även sådant rättssubjekt kunna för förbindelse som det här i riket
ingått eller gäld som det härstädes eljest ådragit sig sökas vid förmögenhetsforum
eller å den ort där förbindelsen ingicks eller gälden uppkom.

Det nyss återgivna stadgandet erhöll sin gällande lydelse enligt lag den 20
mars 1891 (nr 9 s. 1). Dessförinnan hade beträffande här i riket icke domicilierad
utlänning endast forum deprehensionis stått till buds.

Då behov yppats att ytterligare utsträcka svensk domstols behörighet att
upptaga tvistemål mot utlänningar, har frågan örn en lagändring i sådan riktning
tagits under övervägande inom justitiedepartementet. Enligt ett i samband
därmed upprättat utkast till lag i ämnet skulle det i 10 kap. 1 § andra
stycket rättegångsbalken stadgade villkoret för anlitande av förmögenhetsforum,
eller att den förbindelse eller gäld, varom fråga är, ingåtts resp. uppkommit
här i riket, bortfalla ävensom i berörda lagrum införas bestämmelser
dels örn skyldighet för utlänning, som saknade domicil i riket, att i mål rörande
lös egendom svara vid domstolen å den ort där den omtvistade egendomen
funnes, dels ock örn ett allmänt subsidiärt forum — Stockholms rådhusrätt

Kungl. May.is proposition nr 6.

för sådana fall da efter de förut meddelade reglerna behörig domstol ej skulle
finnas i riket men tvisten dock vöre sadan att den borde prövas av svensk
domstol.

över detta lagutkast jämte en likaledes inom justitiedepartementet upprättad
promemoria har, efter remiss, utlåtande avgivits av processlagberedningen.
Under framhållande att rättegångsbalkens ifrågavarande bestämmelser
i vissa fall vore mindre tillfredsställande har beredningen i sitt utlåtande förklarat
sig icke ha något att erinra mot departementsutkastet, såvitt däri dels
föreslagits en utvidgning av stadgandet angående förmögenhetsforum till att
omfatta jämväl utom riket ingångna förbindelser eller ådragen gäld, dels ock
anvisats forum för det fall att tvisten rörde lös egendom som funnes inom riket.
Den i utkastet upptagna bestämmelsen örn ett allmänt subsidiärt forum har
däremot avstyrkts av beredningen, som funnit dess innebörd i viss mån oklar
och i detta sammanhang uttalat, att de allmänna internationellt-processrättsliga
grundsatserna på förevarande område icke syntes ägnade att — såsom
beredningen antagit vara avsett — omedelbart läggas till grund för bestämmande
av omfattningen av svensk domsrätt. Beredningen har väl vitsordat
att, därest den asyftade bestämmelsen uteslötes, en del fall alltjämt torde
kvarstå då mål mot utlänning icke kunde upptagas av svensk domstol, ehuru
behov därav förelåge; i detta hänseende har erinrats hurusom tvist angående
förbindelse, som skall fullgöras här i riket, icke kan enbart på denna grund
upptagas av svensk domstol. Enligt beredningens åsikt borde emellertid med
lösningen av dessa och andra likartade spörsmål, vilka krävde en ingående
undersökning av de särskilda fallens beskaffenhet, anstå till en mera genomgripande
omarbetning av vår lags forumregler.

Beträffande några nyare utländska processlagars bestämmelser på förevarande
område må följande anmärkningar göras.

I Danmark gällande forumregler bereda möjlighet att få förmögenhetsrättsliga
mål mot utlänningar prövade av dansk domstol bl. a. i det fall att utlänningen
tillhörigt gods finnes därstädes. Däremot synes ej heller i Danmark
det förhållandet att viss omtvistad lösegendom finnes inom landet grunda
kompetens för inländsk domstol att pröva tvisten. — Den norska rättegångslagens
bestämmelser örn forum avvika i båda de nyss angivna hänseendena
från de svenska reglerna. Sålunda må mot den som icke har ’hjemting’ i
Norge talan i tvistemål av förmögenhetsrättslig art väckas i varje domkrets
där han har egendom eller där den egendom talan gäller befinner sig vid tiden
för stämningens delgivning. Denna regel anses tillämplig i fråga örn såväl
sakrättsliga som obligationsrättsliga tvister samt oavsett huruvida kärandens
talan gar ut pa förpliktande eller pa fastställelse. I den tyska civilprocessordningen
finnes en nära nog fullständig motsvarighet till det nyss återgivna
norska stadgandet. Gemensamt för den norska och den tyska lagens bestämmelser
är vidare, att det saknar betydelse huruvida det avtal varå talan eventuellt
grundas ingåtts i in- eller utlandet. — Den österrikiska jurisdiktionsnormen
upptager en bestämmelse av ungefär samma innehåll som den tyska
lagens.

Kungl. Majlis proposition nr 0.

Av den lämnade redogörelsen för nu ifrågavarande stadgande framgår, att
forum deprehensionis är det allmänna forum för tvistemål mot utlänning enligt
svensk rätt. Skall talan föras mot utländsk fysisk person, som varken
har sitt domicil här i riket eller vistas här, eller mot utländsk juridisk person
— i vilket sistnämnda fall forum deprehensionis ej heller anses kunna komma
i betraktande — finnes forum anvisat allenast såvitt målet angår förbindelse
som utlänningen här i riket ingått eller gäld som han under vistelse i riket
eljest ådragit sig. För andra mål av beskaffenhet att tillhöra det allmänna
personliga forum angives således intet forum. Härav följer att sådana mål över
huvud icke torde kunna upptagas till prövning av svensk domstol, även om
de på grund av sin sakliga innebörd borde hemfalla under svensk domsrätt.
Framhållas må särskilt, att svensk domstol icke blir behörig att pröva mål av
förmögenhetsrättslig karaktär mot nyssnämnda båda slag av rättssubjekt vare
sig därför att viss lösegendom som tvisten angår finnes i Sverige eller på
den grund att utlänningen äger förmögenhet här. Avgörande är städse, om
kärandens talan grundas på en härstädes ingången förbindelse eller målet
eljest kan sägas angå gäld som uppkommit här i riket.

Tydligt torde vara — vad processlagberedningen ock framhållit — att bestämmelserna
i nu nämnda hänsenden äro mindre tillfredsställande, och exempel
från senare tid på fall då de visat sig otillräckliga saknas icke. Starka
praktiska skäl synas tala för att vissa förmögenhetsrättsliga tvister med utlänningar
som ej äro domicilierade i riket eller vistas här skola kunna prövas
av svensk domstol, även då fråga ej är om bär i landet ingången förbindelse
eller här eljest ådragen gäld. Härmed åsyftas sådana fall då tvisten gäller
viss lös egendom som finnes i Sverige samt, vid tvister örn förmögenhetsrättsliga
förbindelser eller deliktsgäld, då utlänningen har förmögenhet här i riket.
Att tvister av det förra slaget kunna avgöras här är ur exekutions synpunkt
av stor betydelse för käranden, då en utländsk dom rörande den ifrågavarande
egendomen i allmänhet icke kan verkställas i Sverige. Gäller tvisten förbindelser
eller deliktsgäld, är det likaledes mången gång av vikt för käranden
att få mål mot utlänning som äger förmögenhet här i landet prövat
av svensk domstol, oavsett var avtalet ingåtts eller gälden uppkommit. Det
kan sålunda tänkas att utlänningen icke äger nämnvärd förmögenhet i annat
land än Sverige, att talan av någon anledning icke kan föras i annat land där
förmögenhet finnes, att en i annat land för kärandens räkning utmätt förmögenhetstillgång
icke kan överföras till kärandens hemland o. s. v. I fall som
de nu nämnda synes möjlighet icke böra saknas att få tvisten prövad av svensk
domstol. Därest härför fordras endast att utlänningen äger förmögenhet i
riket, kan det visserligen tänkas inträffa att tvister dragas inför svensk domstol,
i vilka kärandens intresse att erhålla svensk dom i och för sig icke förtjänar
beaktande. Sådana mål torde dock få antagas bliva ganska sällsynta.
Erinras må även, att våra grannländer och andra stater med moderna processlagar
icke uppställt något ytterligare villkor för sina domstolars behörighet
i förevarande fall.

Departe ments chefen.

Kungl. Majlis proposition nr 6.

!Vid bestämmandet av forum för nu åsyftade mål torde anledning saknas att
frångå vad i detta hänseende föreslagits i det remitterade lagutkastet. Lämpligt
forum för mål örn viss lös egendom torde sålunda vara domstolen å den
ort där egendomen finnes. Ar fråga örn förmögenhetsrättsliga förbindelser
eller deliktsgäld, och hemfaller målet under svensk domsrätt endast på den
grund att utlänningen äger förmögenhet här i riket, synes det naturligaste
vara att målet tillhör domstolen å den ort där förmögenheten finnes. I fall
då målet angår förbindelse som ingåtts här i riket eller gäld som eljest här
uppkommit, lärer liksom nu målet böra få upptagas även av den rätt inom vars
domvärjo förbindelsen ingåtts eller gälden uppkommit. — Anmärkas må i
detta sammanhang, att under det i stadgandet förekommande uttrycket förbindelse
torde kunna inbegripas ej blott obligatoriska förbindelser utan jämväl
andra former av förmögenhetsrättsliga utfästelser. Med hänsyn härtill
synas de nu förordade reglerna bereda möjlighet att i de flesta fall, där ett
berättigat intresse av svensk domsrätt kan tänkas föreligga, få förmögenhetsrättsliga
tvister med utlänningar prövade av svensk domstol.

Mot den i departementsutkastet upptagna bestämmelsen örn ett allmänt
subsidiärt forum för sådana fall, då efter förut meddelade regler behörig domstol
ej skulle finnas i riket men tvisten vore av beskaffenhet att böra prövas
av svensk domstol, ha såsom nyss nämnts vissa erinringar framställts av
processlagberedningen. I anledning härav och då med hänsyn till vad nyss
anförts frågan örn införandet av en bestämmelse som den föreslagna synes
kunna utan större praktiska olägenheter anstå till en blivande mera genomgripande
revision av våra forumregler, torde på sätt beredningen hemställt
stadgandet böra uteslutas.

Anmärkas må slutligen, att det i förevarande lagrum upptagna förbehållet,
''där ej för undersåte i visst främmande land är annorlunda särskilt stadgat’,
syftar på 9 § förordningen den 15 juni 1861 örn verkställighet i Sverige av
domar och utslag, meddelade av domstol i konungariket Danmark. Genom
lagen den 2 december 1932 (nr 540) örn erkännande och verkställighet av
dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge, är nämnda förordning
numera upphävd. Vid sådant förhållande torde förbehållet böra utgå
ur lagtexten.

I enlighet med vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag orri ändrad lydelse av 10 kap. 1 § rättegångsbalken.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande
lagförslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Henry Rooth.

Kungl. Majlis proposition nr 6.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar 10 kap. 1 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 1 § rättegångsbalken skall i nedan angivna
del erhålla följande ändrade lydelse:

Vill man---var boende.

Utländsk man, som ej här i riket bo och hemvist äger, må sökas a ort inom
riket, där han anträffas. Är fråga örn förbindelse, som utlänningen ingått,
eller gäld, som han eljest ådragit sig, må han ock sökas å ort inom riket, där
honom tillhörigt gods är, eller där förbindelsen ingicks eller gälden uppkom.
Rörer tvistemålet lös egendom, ma han därjämte sökas a ort inom riket, där
egendomen finnes.

Nu vill---gemenskap hava.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1936.

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 31 oktober
1934.

Närvarande:

justitierådet Appelberg,
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Geijer,

Bagge.

Enligt lagrådet tilHiandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 28 september
1934, bade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till
lag om ändrad lydelse av 10 kap. 1 § rättegångsbalken.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, bade inför lagrådet föredragits
av byråchefen i justitiedepartementet Carl Komberg.

Justitierådet ''Appelberg, regeringsrådet Kellberg och justitierådet Geijer
funno förslaget föranleda allenast följande erinringar.

För att beteckna förmögenhetsforum för utlänning användes i gällande lag
uttrycket »där honom tillhörigt gods finnes», och i andra punkten av förslaget
bar motsvarande uttryck upptagits. Det kan möjligen göras gällande att med
gods i detta sammanhang allenast avses föremål med existens i rummet, i
vilket fall alltså forumregeln ej skulle gälla då utlänning bär blott äger förmögenhet
av annat slag. Denna tolkning torde icke vara riktig, utan fullt
fog föreligger att antaga att här avses egendom av vad slag det vara må med
förmögenhetsvärde. Da emellertid i tredje punkten av förslaget upptagits
uttrycket »egendom», synes lämpligt att, till förebyggande av varje anledning^
till missuppfattning, även i andra punkten sistnämnda uttryck användes
i stället för »gods».

Härjämte kan ifragasättas örn ej i andra punkten en sådan jämkning av
ordalagen lämpligen bör vidtagas, att därav tydligare framgår att, under det
att i senare delen av denna punkt är fråga örn förbindelse som ingåtts inom
riket, den i samma punkt tidigare omtalade förbindelsen kan ha ingåtts vare
sig inom eller utom riket.

Tiden för lagens ikraftträdande har satts till den 1 januari 1936. Enär med
lagändringen endast avses att utvidga möjligheterna till utlännings instämmande
inför svensk domstol och således att fylla en lucka i lagen, som gjort
sig praktiskt kännbar, synes skäl ej föreligga att dröja med ikraftträdandet
till den föreslagna tiden. Anses den i lagen den 1 juni 1894 angående tiden
för allmänna författningars trädande i kraft angivna huvudregeln icke böra

Kungl. Maj:ts proposition nr 6. 9

göras tillämplig utan viss tid utsättas, torde denna böra bestämmas till den
1 juli 1935.

Justitierådet Bagge yttrade:

Av departementschefens anförande framgår att exekutionssynpunkten är den
avgörande för ifrågavarande förslag att införa nya fora för talan mot utlänning.
Att tvister rörande lös egendom, som finnes i Sverige, kunna avgöras
här är, säger departementschefen, av stor betydelse för käranden då en utländsk
dom rörande den ifrågavarande egendomen i allmänhet icke kan verkställas
i Sverige. Samma synpunkt ligger uppenbarligen till grund för förslaget
att, vad angår tvister örn utomlands ingångna förmögenhetsrättsliga
förbindelser eller därstädes ådragen deliktsgäld, talan mot utlänning som har
egendom här i landet må prövas av svensk domstol.

Att sist omförmälda behörighetsregel, avseende det fall att utlänning, som
ej har hemvist men väl egendom inom riket, ingått förbindelsen eller ådragit
sig gälden utom riket, är från andra synpunkter än den ovan nämnda exekutionssynpunkten
en lämplig nybildning inom svensk internationell processrätt,
torde vara, trots att regeln förekommer i åtskilliga länders processlagar,
i hög grad tvivelaktigt. Därigenom kunna till svensk domstol dragas mål, som
icke lämpligen höra dit. Örn två utomlands bosatta utlänningar utom riket
ingått avtal, som skall fullgöras utomlands, förefinnes ingen sådan anknytningspunkt
till Sverige, som i sig kan föranleda svensk domstols behörighet.
Trots detta skall dock, därest av de båda utländska parterna svaranden har
egendom här i riket — örn också till exempel endast ett helt obetydligt tillgodohavande
i en svensk bank eller till och med allenast några vid en nöjesresa
i Sverige kvarglömda effekter — tvistefrågan kunna dragas från sitt naturliga
utländska forum och därigenom i regel även underkastas en annan lag
än eljest skulle blivit tillämplig. Den omständigheten att den utländska svarandeparten
tillhörig lös egendom finnes i Sverige torde ej ens i förening med
att käranden är svensk eller i Sverige bosatt utlänning utgöra ett tillräckligt
starkt skäl för målets dragande till svensk domstol. Visserligen kan kärande,
som har hemvist i Sverige, alldeles oberoende av exekutionssynpunkten, vara
intresserad av att målet går till svensk domstol, antingen därför att den svenska
domstolen är den för honom bekvämare eller därför att svensk rätt (svensk
internationell privaträtt och möjligen svensk intern rätt) därigenom kommer
att tillämpas å tvistefrågan och detta måhända är för honom fördelaktigare
än örn denna skall anses underkastad utländsk rätt. Ett sådant kärandens
intresse måste dock, för att ett med rätt och billighet överensstämmande resultat
skall ernås, jämföras med svarandens ofta övervägande intresse av att
tvisten ej dragés från den domstol till vilkens jurisdiktionsområde det kistiga
rättsförhållandet måste anses närmast anknutet, vare sig på grund därav
att svaranden där har sitt hemvist eller emedan det faktum, på vilket kravet
grundar sig — kontraktets ingående eller brottet — där ägt rum, eller den
uppkomna förpliktelsen skall där fullgöras. Mot utländska bestämmelser av
det föreslagna innehållet har också i litteraturen med skärpa gjorts gällande

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

att de ingalunda kunna göra anspråk på att tillerkännas internationell giltighet.

Även örn således nu ifrågavarande forumregel kan leda till allt annat
än önskvärda resultat torde dock av hänsyn till den av departementschefen
åberopade exekutionssynpunkten vad nu anmärkts icke utgöra tillräckligt skäl
att avstyrka regeln. Det kan icke anses lämpligt att tillgångar som utlänning
placerar här i riket bli oåtkomliga för hans fordringsägare därför att
bär i landet varken finnes forum för talan mot honom eller kan verkställas
mot honom given utländsk dom.

Uppmärksammas bör dock att även från exekutionssynpunkten sett regeln
är behäftad med brister, som icke kunna frånkännas betydelse. Den medför
ingalunda alltid den eftersträvade effekten. Den egendom utlänningen vid
tiden för stämningen har i Sverige kan ha ett så obetydligt penningvärde att
det icke lönar mödan att använda densamma för domens fullgörande, vilket
icke hindrar att käranden kan på grund av ovanberörda, med exekutionssynpunkten
icke sammanhängande intressen finna med sin fördel förenligt att
begagna sig av regeln för att draga målet från dess naturliga forum. Som en
ytterligare brist från nämnda synpunkt sett kan framhållas att även örn den
i Sverige varande lös egendomen skulle vara tillräcklig för exekution av den
svenska domen, denna egendom kan vara av beskaffenhet att kunna av utlänningen
omedelbart dragas ur landet, en åtgärd som fordringsägaren kan
möta endast genom att i god tid, där så låter sig göra, utverka kvarstad eller
skingringsförbud.

Ej heller dessa brister torde emellertid vara av beskaffenhet att föranleda
regelns avvisande.

Men de olägenheter, som på sätt ovan anförts äro förenade med ifrågavarande
regel, ge anledning att tillse örn icke dess tillämpning kan inskränkas
utan att det av departementschefen angivna ändamålet att vinna exekution i
utlänningens härvarande egendom därigenom äventyras. Otvivelaktigt torde
vara — såsom ock framgår av departementschefens yttrande — att skälen för
införande av ifrågavarande förmögenhetsforum i hög grad förlora i betydelse,
där verkställighet av utländsk dom kan äga rum i utlänningens i Sverige
varande egendom. Denna egendom kan ju då åtkommas utan att utvägen med
sådant forum behöver tillgripas. För dylikt fall synes regeln därför icke
böra ges tillämplighet.

Verkställighet i Sverige av utländsk dom i tvister av förmögenhetsrättslig
art äger för närvarande rum -—- utom vad angår utländska domar i mål rörande
betalningsskyldighet ålagd enligt de internationella konventionerna angående
befordring av resande eller gods å järnväg samt vad angår rättegångskostnad
— endast i de fall som anges i den mellan Danmark, Finland, Island,
Norge och Sverige ingångna konventionen av år 1932 örn verkställighet av
lagakraftägande dom given i en av de fördragsslutande staterna i tvistemål
eller i brottmål angående skadestånd. Anledning är dock att antaga att
verkställighetskonventioner komma att inom en ej alltför avlägsen framtid
slutas även med andra stater.

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

Det synes då lämpligt att åt det ifrågasatta undantaget från denna regel
örn förmögenhetsforum ge en så allmän avfattnmg att ändamalet med undantagsbestämmelsen
vinnes oberoende av det innehall som blivande verkställiglietskonventioner
kunna komma att erhålla. Den något abstrakta formulering
av undantaget som härav betingas torde vara erforderlig även pa
den grund att i den nordiska konventionen i vissa fall från verkställighet
undantagits domar i mål där svaranden uteblivit. Örn utlänning stämmes till
domstol i Sverige under uppgift att på grund av den nu ifrågasatta regeln
domstolen är behörig såsom förmögenhetsforum, och, i händelse av invändning
från svarandens sida örn bristande behörighet samt, mahända, vid svarandens
uteblivande, domstolen har att pröva huruvida sadant forum i det föreliggande
fallet förefinnes, kan domstolen ej ta någon hänsyn till frågan om
inställelse eller uteblivande från svarandens sida i händelse av ett instämmande
av kravet till domstol i annan konventionsstat, vilken fråga dock enligt
den nordiska konventionen i vissa fall är avgörande för möjligheten att få
dom meddelad i konventionsstat verkställd i annan konventionsstat. Något
anhängiggörande av kravet vid sådan domstol har ju vid nämnda tidpunkt
ej ägt rum. Den svenska domstol där målet förekommer till handläggning
kan ej taga hänsyn till att i sådant mål kan i annan konventionsstat givas
dom som på grund av dess eventuella karaktär av dom meddelad i kontradik
toriskt förfarande måhända kan verkställas i Sverige. Så snart möjligheten
av icke-verkställighet föreligger mäste fallet sa behandlas som örn verkställighet
ej kan äga rum, d. v. s. förmögenhetsforum i Sverige föreligger.

Det ifrågasatta undantaget från huvudregeln att utlänning må, ändå att
förbindelsen ingåtts eller gälden ådragits utom riket, sökas inom riket å ort,
där honom tillhörig egendom är, torde alitsa böra gälla allenast där han
kan för sådan gäld sökas å ort utom riket, varest i det föreliggande fallet
dom kan givas, som skall, enligt vad särskilt är stadgat, jämväl örn den
givits mot utebliven svarande, vara gällande här i riket.

Enligt den nordiska konventionen Art. 3 skall dom meddelad i annan konventionsstat,
oberoende av örn svaranden i målet inställt sig eller ej, verkställas
i de fall där svaranden har hemvist eller firma eller styrelse eller
visst slag av ombud, på sätt i samma artikel p. 1 sägs, i den stat där domen
gavs, så ock där bindande överenskommelse är träffad örn tvistens upptagande
till prövning av viss domstol i sådan stat. Där sådant internationellt allmänt
erkänt forum föreligger, utgör enligt konventionen svarandens utevaro fran
domstolen ej hinder för verkställighet av dess dom. I dylikt fall skall enligt
den av mig föreslagna undantagsbestämmelsen förmögenhetsforum icke föreligga
i Sverige. Svaranden kan nämligen då för ifrågavarande gäld sökas å
ort utom riket, varest dom kan givas som skall här i riket verkställas även
örn den givits mot utebliven svarande. Jämväl enligt Art. 55 i de internationella
konventionerna den 23 oktober 1924 angående godsbefordring å järnväg
samt angående befordring å järnväg av resande och resgods skola domar,
som på grund av bestämmelserna i konventionerna blivit av vederbörlig domstol
fällda, antingen efter det parterna förhandlat i målet eller tredskovis,

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

verkställas i samtliga övriga kontraherande stater. Även här blir alltså följden
av den av mig ifrågasatta undantagsregeln att ifrågavarande förmögenhetsforum
ej kommer att finnas i Sverige. Detta resultat står i överensstämmelse
med de i sistnämnda konventioner för där avsedda fall givna särskilda
forumregler för talan mot innehavare av utländsk järnväg, vilka regler utesluta
sådant forum. Äro åter, såsom föreskrivet är i den nordiska verkställighetskonventionen,
domar som meddelats vid andra fora än de i Art. 3 i
konventionen omförmälda -— t. ex. vid förmögenhetsforum — verkställbara i
Sverige endast under förutsättning att svaranden inställt sig vid den utländska
domstolen, medför den av mig ifrågasatta undantagsbestämmelsen icke att
i förslaget avsett förmögenhetsforum i Sverige bortfaller. För blivande verkställighetskonventioner
kommer saken att ställa sig på samma sätt. I de fall
där verkställighet ej ges alls eller endast under förutsättning att svaranden
inställt sig i målet, kommer förmögenhetsforum att finnas i Sverige; i de
fall där verkställighet ges ovillkorligt blir den föreslagna regeln örn förmögenhetsforum
ej tillämplig.

I detta sammanhang bör emellertid uppmärksammas en synpunkt, som
berörts i motiverna till den nordiska verkställighetskonventionen. Däri framhålles
det stötande i att medborgare i en viss stat kan nödgas att för undvikande
av verkställighet å en främmande dom inställa sig eller låta sig företrädas
vid utländsk domstol i en tvist, som enligt lagstiftningen i hans eget
land bort handläggas i hans hemort eller eljest inom landet.

Härutinnan är vad innebyggare i Sverige beträffar att märka, att därigenom
att forumreglerna i Danmark, Finland och Norge alltjämt bereda möjlighet
att få förmögenhetsrättsliga mål mot utlänningar prövade av dansk, finländsk
eller norsk domstol även i det fall att förbindelsen ingåtts eller gälden
uppkommit utom nämnda länder, örn blott utlänning tillhörigt gods finnes
inom desamma, en svensk , som har egendom i någon av dessa stater, kan stämmas
till dessa länders domstolar, även i fall där numera på grund av den
nordiska konventionen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige
exekution i hans i de andra konventionsstaterna varande egendom kan vinnas
genom talan vid domstol i Sverige. Därmed föreligga två vägar till
exekution i denna egendom, av vilka den ena, som är möjliggjord genom den i
Danmarks, Finlands och Norges processlagar alltjämt kvarstående bestämmelsen
örn danskt, finländskt och norskt förmögenhetsforum, får antagas vara
för svensken obekvämare än den andra, stämning till svenskens forum i
Sverige.

Ställningen är ej densamma för innebyggare i Danmark, Finland eller Norge.
De kunna för närvarande ej enbart pa den grund att de ha egendom i Sverige
stämmas till domstol därstädes. Deras i Sverige varande egendom kan för
närvarande atkommas endast genom verkställighet av dom meddelad i någon
av de andra konventionsstaterna —- i den mån ej i Sverige annat forum än
förmögenhetsforum av nu ifrågavarande slag finnes för talan mot utlänning.
Här föreligger således ej likställdhet.

De nyssnämnda motiverna utgå emellertid icke därifrån att det rätta bote -

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

medlet mot det anmärkta missförhållandet är att införa ett motsvarande, i sig
otjänligt forum i Sverige och på detta sätt bereda likställdhet mellan innebyggare
i Sverige och i de övriga konventionsstaterna. Tvärt örn omnämnes såsom
en tänkbar utväg till förebyggande av ovannämnda missförhållande att, i
samband med avslutande av överenskommelse örn erkännande av domar, avtal
träffas om sådana, för konventionsstatemas innebyggare särskilt gällande
forumregler som kunna vara ägnade att utesluta möjligheten att i fall sådana
som de nyss antydda draga tvist inför främmande forum. En enklare och
ändamålsenligare lösning av problemet står emellertid, anföres det i motiverna,
att vinna på en annan väg nämligen den, att från regeln örn erkännande
av meddelade domar ej göres annat undantag än beträffande domar mot utebliven
svarande. Ur svarandens synpunkt torde, säges det, någon befogad anmärkning
knappast kunna framställas mot att undantaget begränsas till sådana
domar. En svarande, som ansett sig kunna och böra bevaka sin talan
i en vid domstol i främmande land anhängiggjord tvist, kan ej beklaga sig över
att hava dragits inför ett för honom otjänligt forum och bör alltså, likaväl
som en inom nämnda land bosatt person, vara underkastad domens tillämpande
i de övriga konventionsstaterna.

De i anslutning härtill givna reglerna rörande undantag från verkställighet
i vissa fall av uteblivelsesdom eller tredskodom medföra att om talan av
ifrågavarande beskaffenhet mot innebyggare i Sverige anhängiggöres vid förmögenhetsforum,
som i sådant mål finnes i någon av de övriga konventionsstaterna,
svaranden kan genom att utebli -—• örn han ej har hemvist etc. i
domstolslandet eller avtal ej träffats örn domstolens behörighet -— förhindra
domens verkställande i Sverige.

Ifrågasättas kan dock örn den sålunda givna lösningen till fullo undanröjer
det anmärkta missförhållandet. Den omständigheten att svaranden, trots att
inställelse vid den utländska domstolen är för honom obekväm, söker att genom
inställelse rädda sig från den eljest säkra påföljden att få sina tillgångar
i den främmande konventionsstat till vars domstol han instämts tagna i anspråk
vid verkställighet av en där eljest meddelad uteblivelsesdom, torde knappast
kunna anses innebära vare sig att ett i sig otjänligt forum kan anses ha
blivit för svaranden tjänligt eller att svaranden har godkänt detta forum såsom
varande i det föreliggande fallet för honom lämpligt.

Undantagas däremot alla domar som utomlands meddelas vid förmögenhetsforum
från verkställighet, oberoende av örn svaranden inställt sig eller
ej, kommer man ett långt steg närmare såväl undanröjandet av det anmärkta
missförhållandet som ock en viss likställdhet på ifrågavarande punkt mellan
invånarna i stater som träffat avtal om verkställighet av dom. Helt tillgodoses
förvisso ej härigenom det sistnämnda intresset, likställdheten mellan
innebyggarna i konventionsstaterna. Detta sker endast genom att samma
forumregler för utlänningar gälla i samtliga konventionsstater. Eljest kan
för verkställighet av dom meddelad vid visst förmögenhetsforum i en av staterna
tagas i anspråk utlänningens där varande egendom medan motsvarande
utväg saknas i den stat där sådant forum saknas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

Dessa synpunkter äro av ett visst intresse vid bedömandet av det av mig
föreslagna undantaget från huvudregeln örn förmögenhetsforum i Sverige.
Denna undantagsregel medför, som nämnt, såsom en av undantagsbestämmelsens
natur betingad följd att förmögenhetsforum finnes i Sverige, så snart
icke verkställighet av utländsk dom kan enligt förefintliga konventioner äga
rum oberoende av örn svaranden inställt sig eller ej vid den utländska domstolen.
Då enligt den nordiska konventionen verkställighet icke ges av dom
meddelad vid förmögenhetsforum oberoende av örn svaranden inställt sig eller
ej, och detta väl får antagas bliva fallet även enligt framtida verkställighetskonventioner,
kommer för dessa och andra fall, där icke verkställighet gea
ovillkorligt, enligt den av mig föreslagna undantagsregeln förmögenhetsforum
att finnas i Sverige och därmed även en viss likställdhet föreligga mellan
innebyggare i Sverige och i konventionsstaterna. Att enbart för att fullt
ut nå likställdhet dem emellan taga det ytterligare steget att införa förmögenhetsforum
här i riket även där exekutionssynpunkten är genom konventionernas
verkställighetsregler tillräckligt tillgodosedd, kan jag med hänsyn
till de olägenheter som på sätt jag ovan anfört äro förenade med detta forum
ej tillråda. I utländska processlagar förekommande förmögenhetsfora eller
där intagna ännu längre gående bestämmelser, som medföra behörighet för
de egna domstolarna att pröva mot utlänning instämd talan, trots att tillräckligt
beaktansvärda anknytningspunkter till domstolslandet icke kunna anses
föreligga, ha icke hittills ansetts böra medföra att motsvarande stadganden inskrivas
i vår lag, enbart för likställdhetens skull. En sådan princip, allmänt
använd, kan ock föra därhän att i sig olämpliga fora bli allt allmännare. Därmed
ledes den internationella processrätten in på föga önskvärda banor.

Den ändring i 10 kap. 1 § rättegångsbalken som i förevarande hänseende
av mig förordas torde alltså kunna givas det innehållet att utländsk man må
ock, ändå att förbindelsen ingåtts eller gälden ådragits utom riket, sökas inom
riket å ort, där honom tillhörig egendom är, såvitt han icke kan för sådan
gäld sökas å ort utom riket, varest i det föreliggande fallet dom kan givas
som skall, enligt vad särskilt är stadgat, jämväl örn den givits mot utebliven
svarande, vara gällande här i riket.

Vad angår förslaget att, därest tvistemålet rörer lös egendom, som finnes
här i riket, utlänningen må därjämte sökas å ort inom riket där egendomen
finnes, synes med hänsyn därtill att en beaktansvärd anknytningspunkt till
svenskt jurisdiktionsområde, nämligen tvisteförmålets belägenhet, här föreligger,
ej någon erinran emot denna bestämmelse böra framställas, örn ock
jämväl i detta fall, på grund av möjligheten att snabbt förflytta den lösa
egendomen ur riket, de med denna forumregel avsedda verkningarna lätt kunna
utebli.

Jag instämmer med lagrådets övriga ledamöter i vad de yttrat angående
lämpligheten att använda uttrycket egendom i stället för gods samt beträffande
tiden för lagens ikraftträdande.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 14 december 1934.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler lagrådets den
31 oktober 1934 avgivna utlåtande över det den 28 september 1934 till lagrådet
remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 1 § rättegångsbalken.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»Lagrådet har förordat, att i andra punkten av den ifrågavarande paragrafens
andra stycke enligt dess föreslagna lydelse uttrycket ’gods’ utbytes
mot ''egendom’, varjämte tre av lagrådets ledamöter ifrågasatt viss jämkning
i förtydligande syfte av ordalagen i samma punkt. I enlighet härmed har förslaget
omarbetats, därvid jämväl i tredje punkten vidtagits en mindre ändring
av redaktionell natur. Slutligen har, i anledning av lagradets hemställan
rörande tiden för lagens ikraftträdande, denna tid bestämts till den 1 juli
1935.

En ledamot av lagrådet har uttalat, att den föreslagna regeln att, beträffande
utomlands ingångna förbindelser eller ådragen gäld, talan mot utlänning
som hade egendom här i landet skulle få prövas av svensk domstol icke
syntes böra givas tillämplighet för sådant fall, där verkställighet av utländsk
dom kunde äga rum i utlänningens i Sverige varande egendom, samt på grund
därav hemställt om visst undantag från nämnda regel. Uppenbarligen tala
vissa skäl för en dylik generell begränsning av svensk domstols behörighet,
men dessa torde knappast tillräckligt motivera införandet av en bestämmelse,
som med nödvändighet måste få en sådan avfattning att svårigheter komme att
möta vid dess tillämpning, och vartill såvitt känt är motsvarighet för närvarande
saknas i de främmande rättssystem som upptagit förmögenhetsforum för
mål mot utlänningar. Ringa utsikt lärer ock föreligga att genom internationella
överenskommelser eller på annat sätt vinna önskvärd reciprocitet i detta
hänseende. Den ståndpunkt förslaget därutinnan intager bär vid nu angivna
förhållanden ansetts böra vidhållas.»

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

Föredraganden hemställer, att det jämkade förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
nästkommande års riksdag skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

•542755