Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 (Proposition 1968:68)

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Nr 68

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökat statligt
stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete;
given Stockholms slott den 15 mars 1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

Krister Wickman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa åtgärder i syfte att samordna och effektivisera
det statliga stöd som f. n. i olika former utgår till teknisk forskning och
industriellt utvecklingsarbete. Ett centralt organ för frågor rörande sådant
stöd, styrelsen för teknisk utveckling, föreslås skola inrättas den 1 juli 1968.
Styrelsen avses överta de uppgifter som f. n. handhas av statens tekniska
forskningsråd, Malmfonden, INFOR, EFOR samt Svenska uppfinnarkontoret.

Enligt förslaget kommer väsentligt ökade resurser att stå till den nya
styrelsens förfogande. För stöd till tekniska forskningsprojekt föreslås ett
anslag av 31 milj. kr. För stöd till kollektiv teknisk forskning m. m. föreslås
ett anslag av 18 milj. kr. Dessutom föreslås styrelsen få förfoga över
Malmfondens och INFOR :s medel, väsentligen för stöd till industriellt utvecklingsarbete.

Vid sidan av finansieringsverksamheten föreslås styrelsen bedriva viss
serviceverksamhet, bl. a. i fråga om rådgivning åt uppfinnare och forskare
samt förmedling av forskningsresultat. I fråga om internationellt tekniskt
samarbete, teknisk information och dokumentation samt vissa forskningsstationer
föreslås att styrelsen skall ha en planerande och samordnande
funktion. För samordning av all vetenskaplig information och dokumentation
föreslås ett självständigt råd. — För dessa serviceuppgifter m. m. före 1

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 68

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

slås ett anslag av 4,2 milj. kr. Styrelsens verksamhet föreslås skola bedrivas
efter programbudgetprinciper.

I propositionen föreslås vidare bildandet av ett statligt utvecklingsbolag.
Bolagets uppgift avses vara att främja framtagandet av innovationer, särskilt
sådana som tillgodoser angelägna samhällsbehov, och att skapa bättre
förutsättningar för utveckling och exploatering av nya produkter, särskilt
inom den statliga sektorn. Utvecklingsbolaget bör ha kommersiell inriktning
och uppnå tillfredsställande lönsamhet på lång sikt. -För teckning av
aktier i bolaget föreslås ett investeringsanslag av 18 milj. kr. Därjämte föreslås
ett anslag av 7 milj. kr. såsom aktieägartillskott som bidrag till driften
under de första åren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 15
mars 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Strang, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling

Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geuer, Odhnoff

Wickman, Moberg.

Statsrådet Wickman anmäler efter gemensam beredning med statsrådets
Övriga ledamöter fråga om ökat statligt stöd till teknisk ''forskning och industriellt
utvecklingsarbete och anför.

Vid anmalan av finansplanen i årets statsverksproposition (bil. 1 s *>5)
angav chefen för finansdepartementet eu ökad satsning på teknisk forskning
och industriellt utvecklingsarbete som ett viktigt led i den aktiva näringspolitik,
som hittills kommit till uttryck i bl. a. bildandet av en statlig
investeringsbank. 5

Jag tog upp frågan vid anmälan i samma proposition av vissa anslag under
finansdepartementet (bil. 9 s. 110) och anförde därvid bl. a att vissa
utredningar aktualiserat olika frågor på den tekniska forskningens och det
industriella utvecklingsarbetets områden. Vidare anförde jag, att förslag på
grundval av dessa utredningar lagts fram i en departementspromemoria
angaende okad statlig satsning på teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete
(Stencil Fi 1967: 13). Jag förklarade mig ämna, sedan beredningen
av de angivna frågorna slutförts, föreslå Kungl. Maj :t att lägga
fram särskild proposition i ämnet. I enlighet härmed föreslog Kungl. Maj :t
it isdagen att 1 avvaktan härpå till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete
in. in. för budgetåret 1968/69 beräkna ett anslag av 150
milj. kr. ö

Jag förutskickade att även frågor rörande atomenergiverksamhet samt
vissa frågor rörande statens provningsanstalt och statens skeppsprovningsanstalt
in. in. skulle komma att tas upp i nämnda proposition. Vid den fortfe
beredningen har det emellertid visat sig lämpligt att behandla dessa
frågor 1 särskild ordning. Jag kommer därför senare denna dag att anmäla
fråga om anslag for budgetåret 1968/69 till atomenergiverksamhet samt
teknisk provning och standardisering.

Jag framhöll vidare, att ett statligt utvecklingsbolag bör bildas som ett

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

led i en aktiv statlig politik på den tekniska utvecklingens område. Vid anmälan
av anslagsfrågorna under kapitalbudgeten (bil. 9 s. 151) föreslog
jag att medel skulle beräknas på fonden för statens aktier för teckning av
aktier i ett sådant bolag. Med anledning härav föreslog Kungl. Maj :t riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till teckning av aktier
i ett statligt utvecklingsbolag för budgetåret 1968/69 beräkna ett in\esteringsanslag
av 25 milj. kr.

Vid den fortsatta beredningen av detta ärende inom finansdepartementet
har upprättats en promemoria angående ett statligt utvecklingsbolag (Stencil
Fi 1968: 2). Såväl denna promemoria som de tidigare nämnda förslagen
angående statligt stöd till teknisk forskning m. m. har remissbehandlats.

Vid statsrådsprotokollet i detta ärende torde få fogas följande bilagor,
nämligen sammanfattning och förslag ur departementspromemorian angående
ökad statlig satsning på teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete
(bilaga 1), sammanfattningar av vissa förslag av industriforskmngsutredningen,
utredningen rörande Svenska uppfinnarkontoret och 1966 års
atomenergiutredning (bilaga 2), en översikt av organisation och resurser
för teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete i Sverige (bilaga 3),
en sammanställning av remissyttranden över de nu nämnda förslagen angående
den tekniska forskningen (bilaga 4), en inom statskontoret verkställd
utredning om organisationen av en styrelse för teknisk utveckling,
m. m. (bilaga 5), den nämnda departementspromemorian angående ett statligt
utvecklingsbolag (bilaga 6) samt en sammanställning av remissyttranden
över denna promemoria (bilaga 7).

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Inledning

Den moderna samhällsutvecklingen präglas av snabba, genomgripande
förändringar, som berör praktiskt taget alla områden av samhällslivet. Drivkrafterna
bakom denna utveckling har till stor del sitt ursprung i nya tekniska
och ekonomiska förhållanden. Det är därför naturligt att näringspolitiken
ställs i centrum för det samhällspolitiska intresset. Först genom en
aktiv näringspolitik kan de möjligheter som de nya förutsättningarna erbjuder
helt tillvaratas. Det är också först härigenom man kan möta de svårigheter
som den snabba utvecklingen skapar.

I propositionen angående inrättande av investeringsbanken (prop. 1967:
56) lämnades inledningsvis några synpunkter på strukturomvandlingens
yttringar och drivkrafter samt hur denna omvandling av näringsliv och samhälle
kommit till uttryck i vårt land. Som framhölls i propositionen yttrar
sig strukturförändringarna i förskjutningar mellan näringsgrenarna
och inom dessa mellan branscher och företag genom att produktionsfaktorer
förs över från stagnerande eller tillbakagående till expanderande områden.
Jordbruksnäringens andel av nationalprodukten har sjunkit, medan
industrin och byggverksamheten expanderat starkt. Inom industrisektorn
har samtidigt skett och pågår en kraftig förskjutning med verkstadsindustrin
och den kemiska industrin som snabbast expanderande branscher.

Strukturförändringar påverkar i hög grad tillväxttakten i ett lands ekonomi.
De utgör dock inga fristående element utan den ökade produktionsförmågan
skapas genom ett växelspel mellan flera drivkrafter. Faktorer som
påverkar strukturomvandlingen och därmed direkt eller indrekt den ekonomiska
tillväxten utgörs t. ex. av förskjutningar i efterfrågan för varor
och tjänster samt den internationella arbetsfördelningen och i samband därmed
utrikeshandeln och den handelspolitiska integrationen.

Ett centralt led i den ekonomiska utvecklingen är den omvandling som
består däri att arbetskraft överförs från ett område till ett annat. De produktivitetsvinster
som sammanhänger med denna överflyttning påverkas
vidare i betydande omfattning av andra, kvalitativa faktorer, såsom bättre
utbildning hos arbetskraften och tekniska förändringar. Det är främst i
samspel med dessa dynamiska förändringar som produktionsfaktorernas
rörlighet ger samhällsekonomiska vinster. Förbättrad utbildning utgör därför
en mäktig hävstång i utvecklingen. Forskning och teknisk utveckling
resulterar i nya erfarenheter, vilka innefattar möjligheter till nya produkter
och nya processer, som i sin tur är ett väsentligt inslag i den ekonomiska
tillväxten. Med hänsyn till de tekniska förändringarnas betydelse för indu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

striell och social utveckling är det ett viktigt led i näringspolitiken att främja
teknisk utveckling och överföring av ny teknik i praktisk tillämpning.

I departementspromemorian angående ökad statlig satsning på teknisk
forskning och industriellt utvecklingsarbete (bilaga 1) behandlas de allmänna
motiven för statens medverkan i den tekniska utvecklingen. Den
följande inledande framställningen liksom vad jag därefter anför om statens
roll i den tekniska utvecklingen bygger i huvudsak på departementspromemorians
deskriptiva och motiverande avsnitt.

De tekniska förändringarna

Med det allmänt ökade intresset för den ekonomiska tillväxtens problematik
har den tekniska utvecklingens betydelse i detta hänseende rönt livlig
uppmärksamhet under 1960-talet. Flera inträngande studier av den tekniska
utvecklingen och försök att statistiskt mäta dess samhällsekonomiska
betydelse har genomförts.

Utgångspunkten för varje försök att mäta den tekniska utvecklingens roll
i samhällsekonomin är att tillväxttakten i alla ekonomier endast delvis kan
förklaras av ökade kvantitativa insatser av de klassiska produktionsfaktorerna
arbete och kapital. Resten av tillväxten beror på en successiv ökning
i arbetskraftens och kapitalets produktivitet. Dessa kvantitativa förändringar
brukar med en sammanfattande term benämnas den tekniska utvecklingen
eller teknikfaktorn.

Teknisk utveckling i denna vida bemärkelse är en vag term som i statistiska
mätningar innefattar ett stort antal förändringar som påverkar den
ekonomiska tillväxten; det gäller så vitt skilda ting som arbetskraftens kvalitet,
strukturella förändringar i produktionen, förbättrad administration i
företagen, utnyttjande av stordriftsfördelar, förändringar i den totala produktionens
sammansättning, variationer i graden av kapacitetsutnyttjande
samt tekniska innovationer. Bland de många komponenter som sålunda ingår
i faktorn teknisk utveckling tillmäts i allmänhet de tekniska innovationerna
på längre sikt en avgörande betydelse.

Tekniska innovationer torde riktigast kunna beskrivas som alla i vid mening
tekniska förbättringar, baserade på forskningsresultat, uppfinningar
eller framkomna på annat sätt, vilka introduceras i produktionen av varor
och tjänster. Det kan gälla såväl sådana innovationer, som minskar kostnaderna
för framställning av vissa produkter, som sådana som ändrar produktionens
struktur genom att nya produkter introduceras på marknaden.
Tekniska innovationer i den mening vari termen används här innefattar
inte bara tekniska framsteg i form av nya produkter utan också organisatoriska
förändringar, förbättrade metoder för planering, kontroll etc. Det är
väsentligt att påpeka, att tekniska innovationer vanligtvis är slutprodukter
i en lång process av aktiviteter.

Vagheten i begreppet teknisk utveckling leder till vissa svårigheter att i

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

praktiken avgränsa den tekniska utvecklingen från övriga förändringar.
Vi vet exempelvis, att arbetsinsatsens kontinuerligt stigande kvalitet till
följd av bl. a. ett förbättrat utbildningsväsende medför ökad produktivitet.
Samtidigt är detta till betydande del en nödvändig förutsättning för att tillverka
och sköta kapitalutrustningen, som blir tekniskt alltmer komplicerad.
Kapitalets produktivitet ökar vid förbättrade tekniska egenskaper.
Men sambandet mellan kapitalinsats, teknisk utveckling och produktivitet
är invecklat, eftersom ny teknik med åtföljande högre produktivitet ofta
leder till att gamla typer av kapitalutrustning byts ut mot nya.

Med de svagheter som ännu vidlåder den statistiska analysen måste alla
hittills framlagda resultat från mätningar av den tekniska utvecklingens
roll i ekonomin tolkas med stor försiktighet. Allmänt sett tyder hittills
gjorda analyser på att den tekniska utvecklingens bidrag till bruttonationalproduktens
ökning i många länder varit betydande under efterkrigstiden
— i vissa fall tillskrivs teknikfaktorn mer än hälften av denna ökning.

När den tekniska utvecklingens roll i samhället diskuteras, sker detta
ofta mot bakgrund av dess betydelse för ekonomisk tillväxt. Detta får dock
inte undanskymma, att teknisk utveckling bedrivs även för att tillgodose
andra än strikt ekonomiska mål i samhället. Ofta är det givetvis vanskligt
att avgöra om ett tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete inom ett visst
område i första hand främjar ekonomisk tillväxt eller andra mål.

En väsentlig del av insatserna i teknisk utveckling tjänar militära och
politiska syften. Särskilt gäller detta inom stormakterna, där försvars- och
rymdtillämpningar svarar för betydligt mer än hälften av de statliga insatserna
i forskning och teknisk utveckling.

En betydande del av samhällets insatser för teknisk utveckling kan vidare
hänföras till i vid mening sociala mål. Hälso- och sjukvård, undervisningsväsende,
miljövård och trafiksäkerhet är alla exempel på samhällsområden,
där krav ställs på betydande insatser i teknisk utveckling från samhällets
sida.

Krav av nyssnämnda och liknande karaktär måste givetvis påverka utformningen
av samhällets totala stöd till teknisk utveckling, liksom också
de resursavvägningar som måste göras mellan skilda tekniska utvecklingsområden.

Innovationsverksamhet i företagen

Stigande löner och hårdnande internationell konkurrens är starkt pådrivande
krafter i den pågående omstruktureringen i näringslivet. På
många områden söker man öka konkurrenskraften genom produktion i
större skala med utnyttjande av redan känd teknik, på andra genom introduktion
av arbetskraftsbesparande ny processteknik. Bl. a. av dessa anledningar
befinnor sig det svenska näringslivet i ett skede av intensiv omvand -

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Krig, som tar sig uttryck i ett ökat antal företagsnedläggningar, fusioner,
samarbetsavtal och kapacitetsutvidgningar i samband med koncentration
till större företagsenheter.

Effektivisering av processtekniken och koncentration till större produktionsenheter
torde även i framtiden i hög grad komma att sätta sin prägel
på det svenska näringslivets utveckling. Allmänt sett förefaller det dock
sannolikt att företag i mindre, högt utvecklade länder inte kan fullständigt
utnyttja kommande stordriftsfördelar. Omfattande produktion för export
av ett relativt litet antal varor kan också medföra olägenheter av samhällsekonomisk
natur. Totala exportvärdet blir starkt beroende på konjunkturbetingade
variationer i tillgång och efterfrågan på enstaka varumarknader.
I de fall, då dessa variationer är större än genomsnittet på
världsmarknaden minskas möjligheterna att bevara ekonomisk stabilitet
inom landet. Koncentration av exportproduktionen till ett fåtal varor medför
också ökade risker för att långsiktig stagnation och nedgång i efterfrågan
på en varugrupp skall leda till omfattande omställningar i hela landet.

Vid sidan av koncentration till stora produktionsenheter och annan rationalisering
av existerande produktion är det nödvändigt att utnyttja möjligheten
att förbättra det svenska näringslivets konkurrensförmåga genom
att introducera nya produkter av hög teknisk kvalitet. En sådan inriktning
ställer i allmänhet inte nödvändigtvis samma krav på stordrift och
möjliggör en differentierad sammansättning av landets totala produktion.
Med en ökad inriktning på starkt specialiserade produkter, där kvaliteten
är det avgörande sälj argumentet, torde också de svenska företagen ha
större möjligheter att hävda sig internationellt trots landets relativt höga
löneläge.

En sådan produktionsinriktning kräver emellertid ökad rörlighet i produktionsapparaten.
Det är av central betydelse att ständigt ha ett visst tekniskt
försprång på ett antal varuområden, vilket gör det möjligt att kontinuerligt
introducera tekniskt mera avancerade produkter än konkurrenterna.
För att ett sådant försprång skall kunna hållas krävs ett fortlöpande,
energiskt sökande efter nya produkter, som täcker tidigare inte tillgodosedda
behov eller kan ersätta produktion av äldre produkter. Härigenom
ökas också möjligheterna att uppnå en smidig anpassning till förändringar
i marknadsförhållanden — bland annat sådana som sammanhänger med
den tekniska utvecklingen.

En inriktning på specialprodukter av hög teknisk kvalitet innebär i och
för sig inte något principiellt nytt i den svenska produktionen. Vårt välstånd
bygger till inte oväsentlig del på den nya teknik och de nya varor,
som svenska företag introducerat. Den tekniska utvecklingen och frigörelsen
av handeln mellan länderna gör det emellertid än mer angeläget än

Kungl. Majrts proposition nr 68 är 1968

tidigare att få fram nya produkter och ny teknik. Samma faktorer medför
också ökade avsättningsmöjligheter. Specialbehoven blir allt fler. Genom inriktning
på varor, som tillgodoser sådana specialbehov, kan ett absolut sett
litet företag även på en världsmarknad erhålla en stark marknadsposition
med åtföljande hög lönsamhet. Likaså kan tillgodoseendet av speciella
smakriktningar i fråga om kvalitet, formgivning in. m. ge specialiserade
företag goda försälj ningsmöjligheter.

Det har tidigare framhållits, att en teknisk innovation är slutprodukten
av en lång rad aktiviteter, som kan sammanfattas i termen innovationsprocessen.
Denna process innefattar ofta såväl forskning och tekniskt utvecklingsarbete
som formgivning, marknadsundersökningar m. in. Det är
sålunda en komplicerad process, som kräver samordning av flera arbetsmoment,
innan slutresultatet — produkten på marknaden — föreligger.

Bland de moment som normalt ingår i innovationsprocessen har forskningen
och det tekniska utvecklingsarbetet rönt den största uppmärksamheten
i den debatt i innovationsfrågor som pågått under senare år. Detta
är naturligt med tanke på att forskningsresultat och deras utveckling genom
teknisk bearbetning till en tillämpbar idé ofta utgör den första nödvändiga
förutsättningen för att exploatering och tillverkning av produkter av hög
teknisk kvalitet över huvud taget skall komma till stånd. Intresset för forskningen
och det tekniska utvecklingsarbetet sammanhänger även med den
osäkerhet som i allmänhet är förknippad med forskningsinsatsernas framtida
lönsamhet, i synnerhet vad gäller mera grundläggande, långsiktiga
projekt.

Den starka betoningen av de inledande momenten i innovationsprocessen
får dock inte tas till intäkt för att forskning och tekniskt utvecklingsarbete
alltid är de iir alla synvinklar mest krävande momenten i innovationsprocessen.
Kostnadsmässigt synes i allmänhet de steg som återstår, då den
grundläggande idén eller uppfinningen väl framkommit, svara för en betydligt
större andel av de totala kostnaderna fram till att en ny produkt
introduceras på marknaden. Enligt vissa undersökningsresultat betingar
forsknings- och utvecklingsarbetet sålunda ofta endast 10—20 % av dessa
kostnader.

Innovationsförloppet har ofta uppfattats som en kedja av relativt artskilda
aktiviteter med forskning, tekniskt utvecklingsarbete, exploatering och
marknadsföring som de viktigaste länkarna i kedjan. Under senare år har
denna syn på innovationsförloppet alltmer ifrågasatts. Den skarpa gränsdragningen
mellan forskningen och andra aktiviteter i innovationsverksamheten
anses ha skapat psykologiska och organisatoriska hinder för
vidareutveckling av fruktbara idéer i företag och andra utvecklingsinstitutioner.
Forskningspersonalen har isolerats från andra funktioner i

lf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 68

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

företagen, och företagsledningarna har inte till fullo utnyttjat de möjligheter
forsknings- och utvecklingsverksamheten såväl inom som utom
det egna företaget erbjudit.

För att skapa ett effektivt innovationsarbete bör detta snarast ses som en
så långt möjligt integrerad process, där forsknings- och utvecklingsarbetet
är helt samordnat med andra funktioner och så långt möjligt orienterat mot
marknadsbehoven. Innovationsarbetet måste med andra ord planeras och
bedrivas i intimt samarbete mellan forsknings-, produktions- och marknadsavdelningar.
Ett integrerat innovationsarbete av detta slag ställer höga anspråk
på samordning och planering i företagen. Det krävs en miljö som
främjar idérikedom och samverkan mellan olika funktioner för att föra
idéer vidare i produktion och marknadsföring. Av stor betydelse är företagsledningens
intresse för innovationsverksamhetens speciella problem. De
praktiska förutsättningarna för en välplanerad, effektiv innovationsverksamhet
synes för övrigt ha förbättrats avsevärt bl. a. genom utveckling av
systemanalys, nätverksplanering och andra moderna planeringsmetoder.

I dagens läge behövs ofta så stora resurser och så invecklad apparatur
för tekniska forsknings- och utvecklingsprojekt, att det är direkt nödvändigt
med ett organiserat, industriellt utvecklingsarbete. Vad som tidigare
kunnat göras av enskilda forskare och uppfinnare måste numera ofta
göras av forskargrupper i företagens laboratorier. I detta sammanhang har
åberopats siffror från bl. a. vissa amerikanska industrier, som visar hur
industriforskningens betydelse successivt ökat i det totala flödet av exploateringsbara
uppslag.

Debatten i dessa frågor bildar på flera sätt en fruktbar utgångspunkt för
åtgärder som syftar till att effektivisera och aktivera innovationsverksamheten
i företag och statliga institutioner. Hur detta lämpligen bör ske har
sedan ett par år varit föremål för ett livligt meningsutbyte på det internationella
planet, främst i anslutning till debatten om den tekniska klyftan
mellan Europa och Amerikas förenta stater.

Bakom denna term ligger oron för att de europeiska länderna släpar efter
Förenta staterna i teknisk framstegstakt och att klyftan i detta avseende
ständigt växer. Bl. a. de allmänt sett avsevärt större insatserna av resurser
på forskning och utveckling i Förenta staterna och framför allt den
amerikanska regeringens stora satsningar på utvecklingsprojekt inom försvarssektorn
och på atomenergins och rymdforskningens områden anses
ha gett amerikansk industri ett stort försprång framför den europeiska.
Andra allmänna orsaker till klyftan har ansetts vara bl. a. att amerikanska
företag är mer riskvilliga i sin attityd och att de över huvud
taget bättre förstått betydelsen av att konkurrera med ny teknik. I detta
sammanhang pekas ofta även på de amerikanska företagens tillgång till
en stor inhemsk marknad.

Även om farhågorna för Europas eftersläpning torde vara överdrivna,

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

kan debatten kring den tekniska klyftan inte utan vidare avfärdas. Tillgång
till en betydande hemmamarknad gynnar onekligen de amerikanska företagen.
Det är på samma sätt uppenbart, att de stora program som den amerikanska
regeringen lägger ut i form av beställningar i industriföretagen i
hög grad stimulerar amerikansk industri och ger den en fördelaktig konkurrenssituation
gentemot europeiska företag. Samtidigt är det diskutabelt
om en hård satsning på de utvecklingsområden, varom det här är fråga, verkligen
innebär en ur samhällets synpunkt optimal resursanvändning med
tanke på de stora behov som finns inom exempelvis hälso- och sjukvård, utbildning
och miljövård.

Diskussionen om den tekniska klyftan har alltmer kommit att gälla
kvalitativa faktorer såsom innovationsarbetets organisation och företagens
förmåga att snabbt exploatera ny teknik och därigenom förkorta tidsintervallet
mellan utvecklingsbar idé och färdig produkt. Flera jämförande undersökningar
har påvisat att den tekniska exploateringsmekanismen är svagt
utvecklad i europeiska företag jämfört med vad fallet är i amerikanska.
Tekniken för planering, värdering och kontroll av utvecklingsprojekt har
visat sig vara svagare över lag i europeisk industri. Den tekniska klyftan har
alltmer tolkats som ett »innovation gap» eller ett »management gap».

En faktor som i detta sammanhang tillmäts stor betydelse är den goda
kontakt som i Förenta staterna rader mellan forskningen och näringslivet.
Av stor vikt anses vidare vara hur företagen byggt ut sina marknadsfunktioner.
Goda resurser för aktiv marknadsföring synes vara ett utmärkande
drag i synnerhet för framgångsrika amerikanska industrikoncerner. En målmedveten
satsning på marknadsfunktionerna är av stor betydelse inte bara
för företagens försäljningsframgångar. Förmågan att analysera marknadsbehoven
blir också vägledande för den tekniska utvecklingsverksamheten.
Först genom en systematisk marknadsföring och sälj teknik får insatserna
i tekniskt innovationsarbete sin fulla genomslagskraft.

En fråga av betydande intresse är i vilken utsträckning stordriftsfördelar
gör sig gällande inom den tekniska innovationsverksamheten. På vissa
nya, stora tekniska utvecklingsområden såsom atomenergi, rymd-, dataoch
flygteknik existerar uppenbart sådana. Mycket stora företag kan
ständigt ha många pågående utvecklingsprojekt samt bedriva forskningsoch
utvecklingsarbete inom många produktionsområden samtidigt. Härigenom
erhåller dessa företag en viss riskutjämning, som tillsammans med
stora finansiella resurser tillåter stort risktagande beträffande individuella
projekt och gör relativt sett större insatser i forskning och teknisk utveckling
lönsamma. Å andra sidan kan små företag ha en effektivare innovationsverksamhet
än sådana stora företag, där en trögrörlig byråkrati förkväver
nya idéer. Allmänt sett synes dock de små företagens utgångsläge
ogynnsamt bl. a. med hänsyn till fördyringen av forsknings- och utvecklingsarbetet.
Ju mindre företaget är, desto mindre är möjligheterna

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

till riskutjämning, vilket under i övrigt lika förhållanden oftast torde medföra
mindre möjligheter till insatser i forskning och utveckling. Särskilt
inom ett näringsliv, som domineras av internationellt sett små och medelstora
företag, är det därför angeläget motverka denna risk för en lägre
innovationstakt än vad som från allmän synpunkt framstår som önskvärt.

Vad som nyss sagts vilar på en väsentlig förutsättning, nämligen att
det finns ett samband mellan å ena sidan den resursvolym, som sätts in
på forsknings- och utvecklingsarbete, och å andra sidan de innovationer
som dessa insatser så småningom resulterar i. Många äldre innovationer
hade karaktär av »snilleprodukter» vars framkomst var tämligen oberoende
av insatta resursers storlek. Ännu är relativt litet känt om vad som
krävs för en effektivt fungerande innovationsverksamhet. Det finns dock
en tydlig tendens till alltmer målinriktad industriforskning, där innovationstakt
och innovationernas betydelse är direkt beroende av de insatta
resursernas storlek. Som antytts av utvecklingen i vissa företag torde
denna tendens bli ytterligare markerad i framtiden, beroende på utvecklingen
mot ständigt mer avancerad teknik.

Det kan på goda grunder antas att resurserna för teknisk utveckling i
vårt land, inräknat såväl statliga som enskilda insatser, står sig väl vid
en jämförelse med situationen i andra stater i Västeuropa. Innovationsverksamheten
i svenska företag synes motsvara relativt högt ställda krav på
de flesta områden och de tekniska resultaten är ofta imponerande i förhållande
till insatsernas storlek. Med en allt snabbare teknisk utveckling
internationellt sett är det samtidigt nödvändigt att understryka behovet av
ytterligare ökade resurser för teknisk innovationsverksamhet. Särskilt fölen
industri som likt den svenska måste inriktas på starkt specialiserade
produkter av hög kvalitet blir tekniskt utvecklingsarbete — och särskilt sådant
som syftar till att introducera nya kvalificerade produkter — av vital
betydelse. Jämsides med ökade resursinsatser måste alla möjligheter
som syftar till effektivare användning av tillgängliga resurser utnyttjas.

Den tekniska utvecklingsverksamheten i Sverige bedrivs till övervägande
del i enskilda företag. Huvudansvaret för att tillräckligt stora resurser avdelas
för teknisk utveckling vilar därför på företagsledningarna. Detsamma
gäller effektiviteten i innovationsverksamheten. Företagens vilja att satsa
på riskfyllda utvecklingsprojekt samt deras framsynthet och förmåga
att organisera innovationsverksamheten är av avgörande betydelse. Mot
bakgrund av bl. a. det svenska näringslivets struktur med många små
och medelstora företag är det vidare väsentligt att företagen, förutom att
satsa på utvecklingsprojekt inom det egna företaget, också effektivt utnyttjar
externa källor till teknisk förnyelse.

Förutom av företagsledningarnas egna åtgärder påverkas innovationsklimatet
i företagen både direkt och indirekt i väsentlig utsträckning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

statliga insatser för högre utbildning, forskning och teknisk utveckling.
Det statliga stödet till dessa ändamål har expanderat starkt under hela
efterkrigstiden, och speciellt under det senaste decenniet. Mot bakgrund
av såväl samhällets egna som näringslivets och speciellt de små företagens
behov kan denna expansion beräknas fortsätta även framdeles. Statens
möjligheter att stimulera teknisk utveckling betingas dock inte enbart av
hur stora offentliga resurser som avdelas för dessa ändamål. Av central
betydelse är också att den offentliga sektorns stöd till forskning och teknisk
utveckling ges en sådan organisation, att möjligheterna till samverkan mellan
forskning och tillämpning maximeras. Av stor vikt i detta sammanhang
är kontakten mellan institutioner för högre utbildning och forskning å ena
sidan och industrin å den andra. Samordning av stöd till teknisk forskning
och industriellt utvecklingsarbete är av naturliga skäl av intresse för både
näringsliv och samhälle.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Statens roll i den tekniska utvecklingen
Bakgrund

Med den allt starkare övertygelsen om den vetenskapliga forskningens och
den tekniska utvecklingens betydelse i samhällsekonomin har insatserna
föi dessa ändamål ökat starkt i alla industrialiserade länder under efterkrigstiden.

Alla tillgängliga mätningar av olika länders forsknings- och utvecklingsverksamhet
avser endast de ekonomiska och personella insatserna.
Något mått på värdet av de slutliga produkterna av forsknings- och
utvecklingsverksamheten finns dock inte. Internationella jämförelser ger
därför endast en ungefärlig uppfattning om ansträngningarna i olika länder
för att främja forskning och teknisk utveckling. Effektiviteten i det arbete
som bedrivs för att främja dessa ändamål kan inte utläsas av den befintliga
statistiken.

Jämförelser mellan olika länders insatser för forsknings- och utvecklingsarbete
grundas vanligtvis på relationen mellan forskningsutgifternas
storlek och bruttonationalprodukten (BNP) i respektive länder. Sådana
jämförelser ger vid handen, att Förenta staterna och Sovjetunionen intar
eu starkt ledande ställning internationellt sett. Medan länderna i Västeuropa
sålunda i allmänhet använder mellan ca 0,5 och 2,5 % av BNP på forskning
och teknisk utveckling är motsvarande tal i Förenta staterna och Sovjetunionen
3 3,5 %. Även i fråga om andelen teknisk-vetenskaplig personal

i förhållande till befolkningen är Förenta staterna överlägset de västeuropeiska
länderna.

Sverige intar enligt undersökningar inom OECD en tämligen god plats vid
en jämförelse med andra länder i Europa. Vad gäller utgifterna i förhållande
till BNP ligger vårt land i nivå med exempelvis Frankrike och Förbundsrepubliken
Tyskland. I fråga om den tekniskt-vetenskapliga personalens
andel av befolkningen ligger Sverige bland de tre främsta staterna i
Europa.

I nästan alla industrialiserade stater råder av tradition i princip samma
fördelning mellan offentlig och enskild insats för forskning och teknisk
utveckling. Staten svarar för den grundläggande verksamheten — högre
utbildning och grundforskning samt mera allmänt orienterad, tillämpad
forskning, som bedrivs huvudsakligen i anslutning till den högre utbildningen
— medan företagen huvudsakligen svarar för den produktionsorienterade
tekniska forskningen och det tekniska utvecklingsarbetet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

Karakteristiskt för utvecklingen i de flesta länder under de senaste
två decennierna har varit att statens roll inom den tekniska utvecklingsverksamheten
ökat starkt. I flertalet utvecklade länder svarar numera den
offentliga sektorn för omkring 50 % eller mera av de totala utgifterna för
forskning och utvecklingsarbete.

Statens växande roll i finansieringen av forsknings- och utvecklingsverksamhet
sammanhänger i flera länder med tillkomsten av stora, statligt
finansierade utvecklingsprogram, främst på försvarets, atomenergins och
rymdforskningens områden. I exempelvis Förenta staterna svarar forskningen
för dessa ändamål för nära två tredjedelar av landets totala insats
för forskning och teknisk utveckling. I Frankrike och Storbritannien är
motsvarande tal närmare hälften, medan det i vårt land rör sig om ungefär
en tredjedel.

Betydande insatser från samhällets sida har under senare år aktualiserats
för målbunden forskning och tekniskt utvecklingsarbete även på andra
områden, bl. a. hälso- och sjukvård, undervisning och miljövård.

Den statligt finansierade forsknings- och utvecklingsverksamheten har
vidare utsträckts till direkt stöd till teknisk utveckling i näringslivet. I
flera länder finns sedan länge kollektiva forskningsinstitutioner, som
finansieras av staten och industrin gemensamt. Den vanligaste formen av
kollektiv forskning bedrivs inom s. k. branschforskningsinstitut. Det
offentliga stödet omfattar även direkta bidrag till enskilda utvecklingsprojekt
i näringslivet. Stiftelser och fonder för dessa ändamål har inrättats
i en rad länder. I vissa stater har det offentliga stödet getts mera generella
former. Staten medger skattelättnader för forsknings- och utvecklingsarbete,
bidrag utdelas för investeringar i tekniska utvecklingsprogram etc.

Tendenserna till ökad statlig medverkan i den tekniska utvecklingsverksamheten
kan belysas med exempel från en rad länder. I Kanada tillskjuter
staten bidrag till företag som investerar i forskning och teknisk utveckling.
Samtidigt har företagen rätt till avdrag för driftskostnader Aid taxering.
Staten bidrar dessutom med 25 % av ökningen i driftskostnaderna för
forskning jämfört med genomsnittet under de föregående åren. I Kanada,
liksom i ett antal andra länder, har också inrättats en statlig utvecklingsfond,
där industrin kan söka bidrag motsvarande upp till 50 % av kostnaderna
för specifierade forsknings- och utvecklingsprojekt.

I Frankrike har det under 1960-talet upprättats nationella, tekniska utvecklingsprogram,
som ger företagen möjligheter till statligt stöd med upp
till ca 50 % av kostnaderna för enskilda projekt. Den franska regeringen
har vidare lagt stor vikt vid utvecklingen inom atomenergi och rymdverksamhet.
Utvecklingskontrakt av betydande omfattning har lagts ut i fransk
industri för dessa ändamål.

I Storbritannien ges statligt stöd för tekniska utvecklingsprojekt i industrin
genom det statliga exploateringsföretaget National Research and

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Development Corporation. Det engelska ministeriet för teknologi kan vidare
placera civila forsknings- och utvecklingsprojekt i näringslivet.

I Förenta staterna har det direkta, statliga stödet till teknisk utveckling
i industrin ännu relativt liten omfattning vid sidan av den statliga beställningsverksamheten
för bl. a. försvars- och rymdändamål. I anslutning till
det federala stödet till mindre företag har emellertid visst bistånd utgått
även för exploatering av uppfinningar.

Nuläget i Sverige

Statliga institutioner för forskning och teknisk utveckling

Basen för den existerande organisationen i Sverige för stöd till teknisk
forskning och industriellt utvecklingsarbete är de tekniska högskolorna,
vilka liksom andra högre läroanstalter har den dubbla uppgiften att vara
centra för forskning och läroanstalter för högre utbildning. De nuvarande
tre högskolorna i Stockholm, Göteborg och Lund kommer inom kort att
kompletteras med ytterligare en teknisk utbildnings- och forskningsenhet
i Linköping. Vid Uppsala universitets matematisk-naturvetenskapliga fakultet
bedrivs för närvarande civilingenjörsutbildning, i Linköping och Örebro
teknisk magisterutbildning. För innevarande budgetår uppgår driftutgifterna
för den samlade verksamheten vid de tekniska fakulteterna till drygt
100 milj. kr.

Betydande bidrag till teknisk forskning vid universitet och högskolor utgår
vidare från statliga forskningsråd, främst statens tekniska forskningsråd,
där forskare med behov av resurser utöver basanslagen kan ansöka om medel
för enskilda forskningsprojekt. Av det tekniska forskningsrådets anslag,
som uppgår till 22,4 milj. kr. innevarande budgetår har hittills under 1960-talet omkring 50 % utdelats till forskningsprojekt vid universitet och högskolor.
Övervägande delen därav synes ha avsett verksamhet vid de tekniska
fakulteterna.

Den snabba utbyggnaden av de ekonomiska resurserna och den betydande
ökningen av lokaltillgången har skapat goda förutsättningar för en effektiv
utbildnings- och forskningsverksamhet vid de tekniska högskolorna.
Antalet nybörjarplatser har ökat väsentligt och uppgår för budgetåret
1967/68 till närmare 2 350. Den ökade intagningen har bildat underlag för
en betydande höjning av antalet närvarande studerande, som under fjolåret
uppgick till över 9 000. Antalet professurer och laboraturer vid tekniska
fakulteter uppgår 1967/68 till drygt 230.

Förutom den forskning som finansieras via statsbudgeten och av forskningsråden
bedrivs vid de tekniska högskolorna även viss uppdragsforskning,
huvudsakligen för enskilda företag. Budgetåret 1965/66 uppgick kostnaderna
för uppdragsforskningen vid de tekniska högskolorna i Stockhoim
och Göteborg till drygt 6 milj. kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968 17

Förutom vid universitet och högskolor bedrivs teknisk forskning, försöksoch
provningsverksamhet vid en rad statliga eller statligt finansierade institut
och laboratorier.

En ledande ställning bland dessa intas av försvarets forskningsanstalt
(FOA), som är vårt lands största forskningsinstitution. Anstaltens driftbudget
uppgår f. n. till nära 70 milj. kr. Närmare 1 600 personer är anställda
vid anstalten, varav 410 är forskare med akademisk examen. Utöver egen
personal anlitar FOA ett stort antal utomstående forskare vid högre läroanstalter
och industrilaboratorier som konsulter eller för särskilda forskningsuppdrag.
Inom ramen för FOA:s huvuduppgift, som består i att bedriva
forskning för försvarsändamål, bedrivs även ett omfattande forskningsarbete
av civilt intresse.

Väsentliga resurser för forskningsarbete inom det tekniska området finns
även vid flggtekniska försöksanstalten, som har till uppgift att främja utvecklingen
av flygteknisk forskning och provning. Anstalten bedriver forskning
och provning dels mot ersättning på uppdrag av offentliga myndigheter
eller av enskilda, dels egen, främst civilt inriktad forskningsverksamhet.
Personalen uppgick den 1 juli 1967 till ca 230 personer. En stor del av
verksamheten är självbärande. För anstaltens egen forskningsverksamhet
utgår statliga bidrag. Chefen för försvarsdepartementet tillkallade år 1965 en
utiedning med uppdrag att utreda fragan rörande den framtida inriktningen
och omfattningen av verksamheten vid flygtekniska försöksanstalten. Utredningen
framlade sitt betänkande under år 1967 (Stencil Fö 1967: 6). Kungl.
Maj :t har nyligen avlåtit proposition i ämnet (prop. 1968: 109).

Bland övriga statliga laboratorier för forsknings- och utvecklingsarbete
på teknikens område kan nämnas statens provningsanstalt och statens
skeppsprovningsanstalt.

Statens provningsanstalt utför, på uppdrag av myndigheter eller enskilda,
provningar och undersökningar av material och konstruktioner samt i anslutning
därtill viss forskningsverksamhet. Anstalten samarbetar med industriföretag
och andra enskilda statliga organisationer som berörs av anstaltens
verksamhet. Provningsanstaltens aktiviteter är huvusakligen lokaliserade
till Stockholm. Anstalten har emellertid också sju lokala filialer
med utrustning för byggnadstekniska provningar samt en filial för textiltekniska
provningar. F. n. är ca 240 personer anställda vid anstalten och
dess filialer.

Statens skeppsprovningsanstalt bedriver på liknande sätt uppdragsverksamhet
inom området skeppsteknik och sjöfart. I den mån anstaltens utrustning
medger utförs också andra provningar och undersökningar. I anslutning
härtill bedrivs även teknisk-vetenskaplig forskning inom anstalten.

På en rad andra än här nämnda områden, där samhället har ett direkt ansvar,
såsom folkhälsa, transportväsende etc., har det inrättats specialinstitutioner
av permanent karaktär med uppgift att bedriva viss forsknings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

samt provnings- och rutinverksamhet. Karaktäristiskt för de flesta institutioner
av denna typ är att de har kontroll- och provningsverksamhet som
huvuduppgift, medan forskningen snarast utgör en nödvändig bakgrundsverksamhet
för att institutionen i fråga skall vara i stånd att tillfredsställande
fylla sin uppgift.

Atomenergiverksamheten utgör ett exempel på en långsiktig utvecklingsverksamhet,
som kräver stora kostnader och en ingående planering för att
kunna föras ut i industriell tillämpning. Huvuddelen av det pågående programmet
godkändes av riksdagen redan år 1956 (prop. 176, 3LU 22, rskr
344). Hittills har anvisats statliga anslag om sammanlagt 1,6 miljarder kr.
för programmets fullföljande. Härav har den allra största delen gått till
AB Atomenergi, som har huvudansvaret för utvecklingen på atomenergiområdet
i Sverige.

Betydande resurser för forskning och tekniskt utvecklingsarbete har successivt
byggts upp i anslutning till atomenergiprogrammet. Ungefär hälften
av de statliga anslagen till atomenergiutveckling har använts för investeringar
i forskningsanläggningar, reaktorprototyper och anläggningar för
uran- och bränsleframställning.

Vid AB Atomenergis forskningsstation i Studsvik tjänstgör f. n. nära 800
av bolagets anställda. Forskningsstationens resurser är i hög grad inriktade
på de problem som sammanhänger med kärnklyvningsprocessen och den radioaktiva
strålningen. I Studsvik finns emellertid även resurser av icke specifikt
reaktorteknisk art som kan användas för industriforskning och grundläggande
forskning utanför atorfienergiområdet. Dessutom finns serviceoch
försörjningsanordningar, som kan betjäna olika verksamheter. De hittillsvarande
investeringskostnaderna för stationen uppgår till ca 235 milj. kr.

På grund av de senaste årens minskningar av atombolagets anslag har en
viss lokalreserv uppstått i Studsvik. Härutöver finns emellertid en »dold»
överkapacitet genom att basresurserna är så dimensionerade att nya laboratorier
m. m. kan betjänas till marginalkostnad. Möjligheterna att bättre
utnyttja Studsviksanläggningen har under de senaste åren varit föremål
för stor uppmärksamhet. Frågan har nyligen tagits upp i en promemoria,
som utarbetats av den av chefen för handelsdepartementet år 1966 tillkallade
atomenergiutredningen (bilaga 2).

Organ för finansiering och exploatering

Hittills nämnda organ för forskning och teknisk utveckling har inrättats
främst för att fylla behovet av basresurser för den tekniska utvecklingen i
landet samt för att tillgodose behovet av teknisk utveckling, kontroll-, provnings-
och serviceverksamhet inom vissa centrala samhällssektorer. Vid sidan
av det offentliga stödet till dessa ändamål har emellertid också inrättats

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 19

organ, avsedda för finansiering och exploatering av forsknings- och utvecklingsverksamhet
med speciellt sikte på näringslivets behov".

Statens tekniska forskningsråd har i det föregående nämnts som en viktig
institution vad gäller anslag till tekniska forskningsprojekt vid universitet
och högskolor. Rådet stöder och organiserar samtidigt vid behov frivilligt
samarbete mellan forskningsintressenter, såsom industriföretag och enskilda
organisationer, institutioner och myndigheter. Rådet ger vidare anslag
till branschforskningsinstitut och annan kollektiv forskning samt till
forsknings- och utvecklingsprojekt i enskilda företag. Statens tekniska forskningsråd
intar i jämförelse med andra forskningsråd en särställning genom
sin starka orientering mot näringslivets behov. Väsentligt är vidare att rådet
inte endast skall främja forskning som sådan utan även kan ta initiativ till
forskningsresultatens utnyttjande. Rådets anslag under innevarande budgetår
uppgår som nämnts till ca 22,4 milj. kr.

Under det senaste decenniet har flera statliga organ inrättats för direkt
stöd till forskning, utvecklingsarbete och exploatering av forskningsresultat
i industrin.

Efter beslut vid 1961 års riksdag (prop. 1961: 77, SU 89, rskr 233) inrättades
två fonder, Stiftelsen Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete
samt Stiftelsen Norrlandsfonden. Båda fonderna har tillförts medel av
statens vinst från malmbrytning inom LKAB. Till Malmfonden har avsatts
10 milj. kr. samt till Norrlandsfonden 15 milj. kr. om året under en femårsperiod
med början år 1961. År 1966 beslöt riksdagen om motsvarande
avsättning till de båda fonderna under ytterligare en femårsperiod (prop.
1966:21, SU 32, rskr 97). Fondernas tillkomst hade sin bakgrund i en
önskan hos statsmakterna att av avkastningen från exploateringen av lapplandsmalmen
avsätta en viss del för att stödja forsknings- och utvecklingsarbete
av betydelse för näringslivet samt industriell nyetablering.

Malmfonden fick från början karaktären av en strategisk reserv på forskningens
och det tekniska utvecklingsarbetets område. Enligt stadgarna
skulle koncentration ske till stora experimentella, främst naturvetenskapliga-tekniska
projekt.

Malmfondens inriktning på stora forskningsprogram accentuerades ytterligare
genom 1966 års riksdagsbeslut, enligt vilket fondens framtida bidragsgivning
till mindre och medelstora forskningsprojekt utan omedelbar industriell
anknytning i princip skulle upphöra och fonden fortsättningsvis skulle
inrikta sin verksamhet främst på mera omfattande forsknings- och utvecklingsprogram.

Stiftelsen Norrlandsfonden inriktades från början främst på att främja
näringslivets framtida utbyggnad i Norrland, med tonvikt på Norrbotten.
Fonden skulle sålunda ge stöd främst till sådant forsknings- och utvecklingsarbete,
som syftar till att vidareförädla norrländska råvarutillgångar.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Den skulle vidare främja den norrländska företagsamhetens utveckling och
differentiering genom att stimulera uppkomsten av manufaktureringsindustrier,
grundade på norrländska råvaror. Enligt 1966 års riksdagsbeslut kan
fonden numera lämna stöd till forsknings- och utvecklingsaibete samt till
industriell nyetablering eller utbyggnad även i sådana fall, som helt eller
delvis avser andra råvaror än de specifikt norrländska.

År 1963 bildades Stiftelsen för exploatering av forskningsresultat, EFOR
av statens tekniska forskningsråd och Malmfonden gemensamt. Stiftelsen
tillkom i första hand för att skapa kontakter mellan forskningen och näringslivet
samt för att bistå forskare vid industriell exploatering av utvecklingsbara
forskningsresultat. Stiftelsen fungerar endast som kontaktoch
serviceorgan och deltar således ej själv i exploateringen. Verksamheten
finansieras nästan helt genom bidrag från stiftarna.

En viktig del i stödet till forskning och teknisk utveckling av intresse för
näringslivet är Svenska uppfinnar kontor et, som inrättades 1947 genom en
sammanslagning av statens uppfinnarnämnd och dåvarande Uppfinnarkontoret
(prop. 1947: 169, SU 91, rskr 208). Kontorets uppgift är att genom råd
och anvisningar samt i begränsad omfattning genom ekonomiska bidrag
hjälpa uppfinnare att fullända, patentera och nyttiggöra uppfinningar.
Verksamheten inom Svenska uppfinnarkontoret bedrivs på i huvudsak två
avdelningar, patentavdelningen och utredningsavdelningen. Den förra har
hand om rådgivning i patentfrågor, förhandsgranskning samt utarbetande
av patentsökningshandlingar och svaromål. Utredningsavdelningen lämnar
råd och hjälp när det gäller experiment, provningar och det praktiska utarbetandet
av uppfinningar fram till eventuell exploatering. Avdelningen förmedlar
vidare kontakter mellan uppfinnare och lämpliga tillverkare eller
förlagsmän. Vidare utför avdelningen de utredningar som ligger till grund
för beslut om bidrag från kontorets reservationsanslag till understödjande
verksamhet.

Svenska uppfinnarkontorets verksamhet har nyligen blivit föremål för
statlig utredning. Ett betänkande med förslag till vissa förstärkningar av
uppfinnarkontorets resurser och samordning av verksamheten med andra
organ på området, främst EFOR, avgavs i maj 1967 (bilaga 2).

De här nämnda organen för finansiering av forskning och teknisk utveckling
med sikte på näringslivets behov är samtliga, delvis med undantag av
Norrlandsfonden, inriktade på innovationsprocessens inledande skeden, nämligen
forskningsarbete och överföring av resultat från forskningsinstitutioner
till industrin. Främst för att finansiellt stödja den vidare överföringen av
forskningsresultat med sikte på industriell exploatering och marknadsföring
inrättades år 1964 institutet för nyttiggörande av forskningsresultat,
INFOR. Institutets huvuduppgift skulle vara att söka fylla det tomrum,
som skapats av bristen på aktiva intressenter inom vissa delar av industrin,

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

beroende antingen på att branschen i fråga var svagt utvecklad eller intresset
för ny teknik påtagligt ringa. Institutet skulle också äga att överta andra
projekt, som EFOR och i förekommande fall exempelvis tekniska forskningsrådet
fört över de första stadierna i innovationsförloppet. Verksamheten
påbörjades 1965, sedan riksdagen beslutat anvisa ett anslag av 20 milj.
kr. på kapitalbudgeten för ändamålet (prop. 1964: 96, SU 102, rskr 222).

Då särskilda skäl föreligger, kan INFOR förvärva resultat av forskningsoch
uppfinnarverksamhet samt vidta erforderliga åtgärder för deras nyttiggörande.
I princip skall institutets finansiella stöd upphöra, när resultaten
av verksamheten förts fram till industriell produktion. Institutet kan
dock finansiellt medverka i bildandet av tillverkningsföretag eller eljest
stödja sådana företag i syfte att få till stånd produktion.

INFOR har i sin verksamhet att beakta såväl samhällsekonomiska som
företagsekonomiska synpunkter. Institutet kan bevilja lån samt göra direkta
ekonomiska insatser genom aktieteckning eller på annat sätt.

Kollektiv teknisk forskning

Den svenska industristrukturen karakteriseras av många små och medelstora
produktionsenheter, som ofta saknar resurser att ensamma genomföra
en tillfredsställande insats för forskning och teknisk utveckling. Mot
bakgrund härav har i vårt land, liksom i flera andra västeuropeiska industrinationer,
utvecklats former för kollektiv samverkan mellan företagen i
vad gäller viss teknisk forskning och provningsverksamhet. I väsentlig utsträckning
medverkar också staten vid finansieringen av denna verksamhet.

Sedan många år utgår statliga bidrag till forsknings- och utvecklingsverksamheten
vid ett antal branschforskningsinstitut. Sådana institut stöds från
industrins sida av en stiftelse bildad av företag inom samma bransch. Vid
instituten bearbetas forskningsproblem av allmän räckvidd för den berörda
branschen. Verksamheten syftar sålunda till att höja den tekniska standarden
och till bästa möjliga hushållning med forskningsresurserna.

F. n. finns i Sverige ett trettiotal institut med inriktning på tillverkningsindustrins
forsknings- och utvecklingsbehov, vilka torde kunna hänföras
till gruppen branschforskningsinstitut. Ätta institut får f. n. avtalsbundet
statligt stöd. Statsbudgetens direkta anslag till dessa branschforskningsinstitut
uppgår innevarande år till ca 8 milj. kr. Samtidigt tillförs branschforskningsinstituten
ca 3 milj. kr. av statliga forskningsråd. Den enskilda
industrins bidrag till branschforskning uppgår f. n. till ca 24 milj. kr. årligen.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande har chefen för handelsdepartementet
år 1965 tillkallat sakkunniga för att verkställa utredning angående
organisation av och statligt stöd åt industriell teknisk forskning. De sak -

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

kunniga, som antog benämningen industriforskningsuitredningen, avgav i
november 1967 ett delbetänkande angående branschforskning och forskningsstationer
(bilaga 2).

Ingeniörsvetenskapsakademien

Ett viktigt centrum för arbetet i vårt land med alt främja teknisk forskning
och industriell utveckling har sedan länge varit Ingeniörsvetenskapsakademien
(IVA), som är ett lärt samfund med högst 202 svenska medlemmar,
fördelade på 11 avdelningar för olika tekniska vetenskaper. En
betydande del av akademiens verksamhet initieras i avdelningarna. Akademien
har byggt upp ett kansli, organiserat i tre operativa avdelningar — utredningssekretariatet,
informationssekretariatet och utlandssekretariatet —
samt serviceavdelningar.

För att genomföra utredningar eller bevaka tekniska områden har akademien
tillsatt en rad kommittéer. Vissa av dessa organiserar forskning på
områden av allmänt intresse för IVA:s medlemmar. Som exempel kan nämnas
transportforskning och svetsning. När verksamheten vuxit i omfattning,
har den i vissa fall överförts till fristående institut. Ett exempel på en
sådan utveckling är Korrosionsinstitutet. IVA lämnar vidare stöd åt fristående
föreningar som arbetar inom områden som akademien finner angeläget
att utveckla. F. n. har Tekniska litteratursällskapet och Instrumenttekniska
föreningen sina sekretariat förlagda till akademiens kansli.

En viktig del av IVA:s arbete besår i att insamla teknisk-vetenskaplig
information och sprida denna till institutioner och företag. Detta arbete
utförs i bl. a. informationssekretariatet, där också IVA:s bibliotek ingår.

För att utföra större litteratursökningsuppdrag för utomstående har ett
särskilt serviceorgan inrättats, IVA:s litteratursökning. Huvuddelen av
IVA:s internationellt orienterade verksamhet utförs i utlandssekretariatet,
som tillkom hösten 1965. Sekretariatet inrymmer dels de kontaktmän i
utlandet, som är förordnade som teknislct-vetenskapliga attachéer i Frankrike,
Förenta staterna, Japan och Sovjetunionen, dels en hemmaorganisation,
som svarar för att informationsmaterial från utlandet distribueras.
Hemmaorganisationen bekostas i huvudsak genom anslag från statens
tekniska forskningsråd.

För att förse mindre forskargrupper och institut med lokaler och service
har IVA sedan länge arbetat på att skapa s. k. forskningsstationer.
En sådan station tillkom år 1944 i anslutning till tekniska högskolan i
Stockholm. Stationen ägs av staten men förvaltas av IVA. Den hyrs för
närvarande av en rad forskargrupper representerande skilda vetenskapliga
och tekniska inriktningar. Inom akademien finns vidare kommittéer
för upprättande av forskningsstationer i andra delar av landet.

IVA:s verksamhet finansieras främst genom anslag på statsbudgeten,

Kungl. Maj ds proposition nr 68 år 1968 23

bidrag från statens tekniska forskningsråd och industrimedel. Staten finansierar
över hälften av akademiens verksamhet.

Statliga industribeställningar

Statliga beställningar har sedan länge lagts ut i industrin för att tillgodose
behovet av nya produkter främst inom försvaret. Dessa beställningar
inbegriper ofta forsknings- och utvecklingsuppdrag. Beställningarna
utgör därför ett betydande indirekt statligt stöd till industrins innovationsverksamhet.
Härigenom skapas ett kunnande hos företagen, som kan
användas även på andra utvecklingsområden.

De undersökningar av den tekniska forskningen och utvecklingsverksamheten
i industrin, som utförts under 1960-talet av statistiska centralbyrån,
visar att den statliga beställningsverksamheten bidragit till att finansiera
en väsentlig del av företagens innovationsverksamhet. År 1963
finansierades härigenom forsknings- och utvecklingsverksamhet i företagen
till ett belopp av ca 230 milj. kr. De branscher som främst gynnats
av de militära beställningarna är mekaniska verkstäder och elektronisk
industri.

Statliga beställningar inkluderande forskning och teknisk utveckling
har hittills kommit till användning inom ett begränsat antal samhällssektorer.
För andra än militära ändamål och utvecklingsarbete på atomenergiområdet
har beställningsverksamheten varit relativt obetydlig. Skälen
härtill synes främst vara att behoven av teknisk forskning och produktutveckling
inom de flesta civila sektorer hittills varit begränsade och
därför kunnat tillgodoses huvudsakligen på andra vägar. Situationen i detta
avseende har dock snabbt förändrats under senare år. Speciellt gäller detta
inom ett antal centrala samhällssektorer, exempelvis hälso- och sjukvård,
utbildning och miljövård.

En närmare redogörelse för nuvarande svenska organisation och resurser
för teknisk utveckling lämnas i bilaga 3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Motiv för ökad statlig satsning på teknisk utveckling

I det föregående har ett försök gjorts att belysa den debatt som f. n. förs
om den tekniska utvecklingens roll i samhällsekonomin. En kort översikt
har vidare lämnats över de insatser som görs av staten och enskilda företag
för att främja teknisk forskning och överföring av tekniska nyheter till
praktiska tillämpningar.

Slutsatsen av vad som sagts är enligt min mening att det finns starka skäl
för en ökad satsning på teknisk utveckling. Huvudmotiven för ökade insatser
på olika områden kan sammanfattas enligt följande. Den tekniska utvecklingen
spelar en stor roll för ett lands ekonomiska tillväxt och sociala
utveckling. Sambandet mellan storleken av insatta resurser för teknisk utveckling
och innovationstakt tenderar att bli allt starkare. Ett påfallande
drag i utvecklingen är att forsknings- och utvecklingsprojekten blir alltmer
kostnadskrävande. Särskilt för ett litet, högt utvecklat land är det mot bakgrund
härav angeläget att energiskt och målmedvetet satsa på åtgärder som
främjar teknisk utveckling och en snabb innovationstakt. I arbetet på att
främja teknisk utveckling samverkar statens och näringslivets insatser.

Det är givetvis omöjligt att säga exakt hur stora ett lands utgifter för teknisk
forskning och utveckling bör vara. Om det tekniska utvecklingsarbetet
i sin helhet skulle bedrivas av enskilda företag med egna resurser, finns dock
skäl som talar för att dessa utgifter blir lägre än vad som från samhällsekonomisk
synpunkt vore önskvärt, särskilt i ett läge av hårdnande internationell
konkurrens. En anledning till detta torde vara de bristande möjligheterna
till riskutjämning som föreligger i ett näringsliv som kännetecknas av
små och medelstora företag.

Från tid till annan sker tekniska genombrott på helt nya områden, som
öppnar tidigare oanade möjligheter till innovationer på bred front. Den tekniska
utvecklingen innebär därför inte bara en fördjupning utan också en
breddning av fältet för forskning och teknisk utveckling. Tillsammans med
de ökade kostnaderna för forskning och teknisk utveckling torde detta medföra
att den optimala storleken för utgifterna i förhållande till bruttonationalprodukten
successivt stiger.

Mot bakgrund av vad som här har sagts blir det särskilt i små länder
allt väsentligare att åstadkomma en riktig balans mellan olika tekniska
utvecklingsområden samt mellan grundforskning och innovationsverksamhet.
Det är inte möjligt för ett litet land som Sverige att ligga långt framme
på alla områden i den tekniska utvecklingen. Ett komplicerat val måste
ständigt göras beträffande var de största insatserna skall sättas in sam -

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

tidigt som en spridning av insatserna är ofrånkomlig av riskhänsyn. Den
allt större bredden i den tekniska utvecklingen och det snabbare kommersiella
utnyttjandet av ny teknik ställer samtidigt ökade krav på snabba
omdisponeringar inom både forskning och produktion. Stora krav ställs
därför på överblick och kunskap om utvecklingstendenser på olika områden.

Dessa faktorer talar för en ökad satsning från samhällets sida för att
främja den tekniska utvecklingen. Statens medverkan i denna verksamhet
är, som framgått av det föregående, redan betydande i vårt land vad avser
såväl resursstorleken som verksamhetens bredd.

Genom stöd till forskning och utbildning vid universiteten och högskolorna,
särskilt de tekniska högskolorna, skapar staten ett underlag för
företagens rekrytering av personal i teknisk utvecklingsverksamhet. Forskningsverksamheten
vid högre läroanstalter och flera andra forskningsinstitutioner
inom den offentliga sektorn bildar en allmän bas av kunskaper och
forskningsresultat, som i allmänhet står öppen för utnyttjande i näringslivet.
Det är angeläget att även i fortsättningen grundforskningen ges ett
starkt och vittförgrenat stöd.

Med växande resurser till högre läroanstalter ökar såväl förutsättningarna
för som kraven på att utnyttja dessa resurser för att tillgodose näringslivets
och samhällets behov. Det är därför viktigt att förutsättningar skapas
för en förbättrad forskningssamverkan mellan universitet/högskolor och näringsliv.
En ökad sådan samverkan har positiva konsekvenser både för näringslivet
och utbildningsväsendet. Betydande resurser för forskning, utvecklingsarbete
och provningsverksamhet finns vidare vid statliga institut
och laboratorier. I vissa fall torde en förhyrning av forskningsresurser vid
statliga institutioner vara lönsammare för företagen än att bygga upp egna
speciallaboratorier och rekrytera personal härför.

En väsentlig del i det statliga stödet åt innovationsverksamheten består
i att tillgodose enskilda uppfinnares och forskares behov av sådan service
som f. n. lämnas av Svenska uppfinnarkontoret och EFOR. Hittillsvarande
erfarenheter tyder på att det föreligger stort behov av sådan service. Det är
därför väsentligt att verksamheten på detta område byggs ut i takt med att
andra åtgärder vidtas för att förbättra kontakten mellan högre läroanstalter
och näringsliv.

Ett litet land är oundvikligen starkt beroende av kontakter med forskningen
i andra länder. Av olika åtgärder för att främja forskning och innovationsverksamhet
måste därför informations- och dokumentationsverksamheten
ges hög prioritet. En lösning av denna fråga förutsätter inte bara ett
effektivt insamlande av information utan minst lika mycket en effektiv informationsspridning
bland forskare, uppfinnare och företag. Härvid bör
särskilt observeras det angelägna i att informationen når ut till de mindre
företagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Ett viktigt indirekt stöd åt innovationsverksamheten liar varit de statliga
beställningar för främst militära ändamål som lagts ut på industrin.
Utvecklingen under senare år har medfört ökade behov av nya produkter
och tekniska lösningar inom ett antal andra viktiga samhällssektorer än
försvaret samtidigt som den tekniska utvecklingen förbättrat möjligheterna
att tillgodose dessa behov.

I framtiden kan det befinnas önskvärt att samhället i ökad utsträckning
gör beställningar, som siktar till att tillgodose andra väsentliga behov än
militära. Beställare blir närmast olika offentliga myndigheter. Exempel
på tänkbara områden är de som rör sjukhusapparatur, hjälpmedel för sjuka
och handikappade, vårdrationalisering, energiproduktion, luft- och vattenföroreningar,
livsmedelsteknologi, trafiksäkerhet, transportväsende, interna
transporter, pedagogiska hjälpmedel, kontorsutrustning och andra administrativa
hjälpmedel. Flera av dessa områden är synnerligen angelägna i det
pågående arbetet med att rationalisera verksamheten inom den offentliga
sektorn.

Det statliga stödet till grundläggande forskning och högre utbildning
samt den ovan nämnda beställningsverksamhet, som bedrivs för att tillgodose
samhällets behov av teknisk utveckling, utgör ett betydande indirekt
stöd till den tekniska utvecklingen inom näringslivet. Vid sidan härav kan
dock staten använda mera direkta stödåtgärder — det må vara i generella
former via skattelättnader och avskrivningsregler, som gynnar teknisk utveckling,
eller i form av ekonomiskt stöd till enskilda utvecklingsprojekt
i företagen. Frågor om forskningsutgifternas behandling i skattehänseende
behandlas av företagsbeskattningsutredningen och berörs därför inte i detta
sammanhang.

Oberoende av bedömningen av den skattemässiga behandlingen av forsknings-
och utvecklingskostnader är det uppenbart att generella stödåtgärder
för att stimulera näringslivets forsknings- och utvecklingsarbete inte är tillräckliga.
Detta beror på forsknings- och utvecklingsutgifternas sammansättning
och de mycket begränsade möjligheterna att tillgodogöra sig generellt
stöd som små och medelstora företag samt fristående forskare och uppfinnare
skulle ha. I förhållande till kostnaderna för samhället torde dessutom sådana
stödåtgärders nettoeffekt vara av begränsad storlek. Det är därför nödvändigt
att lägga huvudvikten vid det statliga stödet till enskilda projekt.

Utbyggnaden av det projektinriktade statliga stödet till teknisk utveckling
i svenskt näringsliv har skett relativt snabbt. Speciellt under det senaste decenniet
har en rad nya organ skapats för att tillgodose behov av resurser för
skilda led i innovationsprocessen. Dessa resurser är redan nu av betydande
omfattning. Statens tekniska forskningsråd, Malmfonden och Norrlandsfonden
förfogar över sammanlagt närmare 50 milj. kr. årligen, varav en avsevärd
del kan fördelas i form av bidrag eller lån till forsknings- och utvecklingsprojekt
i företagen. Härtill kommer det år 1964 anvisade anslaget till

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 27

INFOR av 20 milj. kr., statens medverkan i den kollektiva forskningen, stödet
till vissa statliga institut för forskning och provningsverksamhet, bidra"
till IVA etc. b

Den nuvarande organisationen spänner över ett vidsträckt arbetsområde
och täcker sannolikt tämligen väl skilda existerande behov av statligt stöd
till teknisk utvecklingsverksamhet. Av flera skäl synes det dock mindre rationellt
att bibehålla den nuvarande uppdelningen på flera finansierande organ
som svarar mot olika tänkta led i innovationsverksamheten. Det förefaller
omöjligt att — såsom en organisation av nuvarande slag förutsätter —
generellt göra en klar uppdelning mellan grundforskning, tillämpad forskning,
tekniskt utvecklingsarbete och exploatering i den tekniska utvecklingsverksamheten.
En sådan uppdelning är heller inte eftersträvansvärd med
hansyn till att innovationsverksamheten i betydande utsträckning är en integrerad
process. De organisatoriska gränserna mellan olika moment i innovationsverksamheten
är konstlade och bör därför så långt möjligt elimineras.

Tidpunkten synes nu vara inne att se över och förstärka den nuvarande
organisationen för statens stöd till teknisk utveckling, samtidigt som
resurserna för denna verksamhet väsentligt ökas. En enhetlig organisation
bör skapas för att stödet till skilda ändamål lättare skall kunna samordnas.
Behovet av överblick, planering och uppföljning av insatserna bör också
därigenom kunna tillgodoses bättre än f. n.

I den tidigare nämnda departementspromemorian (bilaga 1) föreslås ett
centralt statligt organ för teknisk utveckling. Det nya organet föreslås bli benämnt
styrelsen för teknisk utveckling. Styrelsen skall enligt förslaget dels
fördela stöd till såväl forskningsinstitutioner som enskilda personer och företag,
dels handha vissa uppgifter av förvaltande karaktär.

Exploatering, produktutveckling och marknadsföring av nya produkter
bör ske inom organ med kommersiell inriktning och klart definierade lönsamhetskrav.
Initiativ i denna riktning har under senare år tagits av det privata
näringslivet genom bildandet av s. k. utvecklingsbolag inriktade på att
initiera, utveckla och exploatera innovationer. Frågan om ett motsvarande
statligt initiativ har nyligen behandlats i en departementspromemoria (bilaga
6). Flera skäl främst behovet av att utveckla nya produkter inom
vissa centrala samhällsområden — talar enligt promemorian för att ett statligt
utvecklingsbolag inrättas.

Jag övergår nu till att närmare behandla förslagen i promemoriorna beträffande
organisationen m. in. av den statliga verksamheten på den tekniska
utvecklingens område. I detta sammanhang kommer jag även att lägga
fram förslag om väsentligt ökade resurser för olika delar av denna verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Styrelsen för teknisk utveckling

Motivering funktioner m. m.

I departementspromemorian angående ökad statlig satsning på teknisk
forskning och industriellt utvecklingsarbete konstateras bl. a., att det i \årt
land f.n. finns flera statliga eller statsunderstödda organ med uppgift att
lämna stöd åt teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Andra
organ har till uppgift att speciellt stödja exploatering av forskningsresultat
eller att främja innovationsverksamhet genom att ställa olika slags tjänster
till förfogande.

Det statliga stödet till teknisk utveckling har expanderat snabbt. Jämsides
med anslagsökningen till de högre utbildningsanstalterna och statens tekniska
forskningsråd har det under det senaste decenniet successivt tillkommit
flera nya organ för statligt stöd till teknisk forskning och industriellt
utvecklingsarbete.

Den nuvarande organisationen har tillkommit för att successivt tillgodose
uppkommande behov. Den har därvid visat en betydande flexibilitet. Emellertid
medför den organisatoriska splittringen också problem av olika natur.
Nackdelarna med att fördela den statliga stödverksamheten på flera organ
påtalades redan år 1963 i en OECD-rapport om svensk forskningspolitik.
Sedan dess har den statliga stödverksamheten expanderat ytterligare och
problemen har blivit alltmer kännbara.

Samordningsproblemen gäller enligt promemorian i första hand finansieringsorganen.
Flera av dessa har likartade uppgifter.

Såväl statens tekniska forskningsråd som Malmfonden lämnar bidrag till
tekniska forsknings- och utvecklingsprojekt. Malmfonden lämnar stöd även
åt industriellt utvecklingsarbete i form av bidrag, som vanligen är förenade
med återbetalningsskyldighet. Vid sidan härav främjas industriell exploatering
av forskningsprojekt genom den utlåningsverksamhet som INFOR bedriver.
Slutligen har en rad avtal ingåtts mellan staten och industrin om
direkt stöd via statsbudgeten till kollektiv forskning.

I promemorian konstateras, att gränserna mellan de olika organens verksamhet
i praktiken ofta torde överskridas, vilket innebär ytterligare oklarheter
i kompetensfördelningen. Dessa förhållanden gör enligt promemorian
att en bidragssökande kan behöva vända sig till flera organ innan möjligheterna
att erhålla stöd till ett projekt kan slutligt bedömas.

Det nuvarande systemet anses ha vissa nackdelar även i administrativt
hänseende. De nämnda organen har byggt upp egna sekretariat. Även om
en viss samordning genomförts, främst mellan Malmfonden och INFOR, an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

ses splittringen på olika organ innebära ett hinder för att effektivt utnyttja
utredningsresurserna. Vidare framhålls att finansieringen av de nuvarande
organens administration är svåröverskådlig. Statliga bidrag till administrationskostnader
utgår såväl direkt över statsbudgeten som indirekt över tekniska
forskningsrådet och Malmfonden. Rådet bestrider dessutom genom
tillfälliga bidrag kostnaderna för utredningsverksamhet m. m. hos utomstående
organ, bl. a. IVA. Vad slutligen den kollektiva forskningen beträffar
konstateras det, att staten nu saknar ett organ för handläggning av frågor
rörande det avtalsbundna samarbetet.

De angivna förhållandena talar enligt departementspromemorian för en
samordning i första hand av den finansierande verksamheten. En sådan
samordning skulle syfta till bl. a. att låta ett enda organ ta ställning till den
för varje fall lämpliga omfattningen och formen för ett eventuellt stöd. Det
stödjande organet skulle också ges möjlighet att kombinera skilda stödformer
i annan utsträckning än som nu kan ske.

Vidare anses de ökande kraven på statliga insatser skapa behov av en
samlad avvägning. Även om prioriteringsfrågorna ytterst måste ankomma
på statsmakterna, bör det enligt promemorian finnas ett organ som kan ge
underlag för bedömning av behoven av forsknings- och utvecklingsinsatser
på olika tekniska områden och som kan ge rekommendationer beträffande
fördelningen av tillgängliga resurser. Av största vikt är att dessa sätts in på
områden där en reell effekt kan väntas.

Ett annat önskemål är att få till stånd en bättre uppföljning av det stöd
som tidigare lämnats. En framgångsrik stödverksamhet kräver en kontinuerlig
rapportering och värdering av uppnådda resultat. Det bidragsbevitjande
organet får härigenom underlag för att bedöma om utformningen av
olika stödåtgärder är ändamålsenlig.

Det anförda leder enligt promemorian till slutsatsen att den nuvarande
organisationen för stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete
bör förstärkas. Som framgått bör syftet framför allt vara att möjliggöra
en samlad bedömning av bidragsbehoven och en ökad flexibilitet i
valet av stödform. Samtidigt understryks önskvärdheten av att bevara den
tekniskt högt kvalificerade prövning av bidragsärendena, som anses utgöra
en viktig förutsättning för det förtroende de nuvarande finansieringsorganen
åtnjuter.

I departementspromemorian konstateras, att den organisatoriska förstärkningen
bör uppnås genom att integrera den tidigare finansieringsverksamheten
inom ett centralt organ, styrelsen för teknisk utveckling. Styrelsen
föreslås också överta vissa andra stödjande uppgifter, främst av servicekaraktär,
som nu utövas av olika statsunderstödda organ.

Enligt det framlagda förslaget blir således styrelsens huvuduppgift fördelningen
av det ekonomiska stödet till teknisk forskning och industriellt
utvecklingsarbete samt den därmed sammanhängande bedömningen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

prioriteringen och uppföljningen. Nuvarande stödformer förutsätts bli använda
i huvudsak oförändrade. Styrelsen skall sålunda överta tekniska forskningsrådets
och Malmfondens uppgifter att lämna stöd åt forskningsprojekt.
Det understryks i detta sammanhang, att verksamheten inte bör begränsas
till enbart stöd åt bidragssökande utan i ökad omfattning ta formen av egna
initiativ till forsknings- och utvecklingsinsatser på områden, där förutsättningarna
för exploateringsbara innovationer kan bedömas särskilt gynnsamma.
En annan stödform avser det stöd till industriellt utvecklingsarbete,
som hittills lämnats av Malmfonden och i viss mån även av INFOR. Styrelsen
skall enligt förslaget även svara för utformningen av det avtalsbundna,
statliga stödet åt kollektiv forskning.

Vidare föreslås i promemorian styrelsens verksamhet innefatta vissa serviceuppgifter.
I detta sammanhang understryks betydelsen av att det skapas
effektiva mekanismer för förmedling av forskningsresultat till kommersiell
exploatering. Denna verksamhet, som i fråga om statsunderstödda projekt
nu bedrivs av EFOR, bör enligt promemorian inom det nya organet samordnas
med Svenska uppfinnarkontorets rådgivning åt uppfinnare. Styrelsen
skall enligt förslaget även bedriva viss förmedling av forskningsuppdrag för
att stimulera till ökad användning av resurser hos universitet och högskolor,
statliga institut och industriföretag.

Styrelsen föreslås också utgöra centralt organ för frågor rörande svenskt
deltagande i internationellt tekniskt samarbete samt föreslås få vissa planeringsuppgifter
inom den tekniska dokumentationen. Ytterligare en uppgift
som styrelsen enligt departementspromemorian lämpligen bör tilldelas är
förvaltningen av vissa statsfinansierade forskningsstationer, i första hand
vissa delar av ÅR Atomenergis forskningsstation i Studsvik.

Det understryks slutligen i promemorian, att frågor rörande grundforskning
och högre utbildning liksom hittills skall behandlas inom universitetsoch
högskoleväsendet samt vederbörande forskningsråd. Samtidigt framhålls
betydelsen av att styrelsen baserar sin verksamhet på nära samarbete med
dessa organ, särskilt universitetskanslersämbetet.

Över departementspromemorian har ett hundratal remissyttranden avgetts
(bilaga 4). Vad som i promemorian anförts om kraven på samordning av
nuvarande resurser och kravet på en slagkraftig organisation för framtidsplanering
och avvägning mellan olika ändamål har mött instämmande från
praktiskt taget alla remissinstanser. Förslaget om en styrelse för teknisk
utveckling har inte avstyrkts av någon remissinstans.

Remissinstanserna samtycker i stort till en lösning enligt departementspromemorians
förslag. Däremot varierar remissinstansernas synpunkter
på det föreslagna centrala organets framtida uppgifter och på hur existerande
organ skall inlemmas i eller samarbeta med detta. Många remissinstanser
har starkt understrukit behovet av ett centralt organ för den

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

kollektiva forskningen, och ingen invändning har riktats mot att styrelsen
handhar dessa uppgifter.

Den roll, som styrelsen föreslagits få härvidlag, har dock samtidigt tagits
till utgångspunkt för kritik mot förslaget att samma organ avses få
såväl medelstilldelande som förvaltande funktioner. Principiella betänkligheter
mot detta har föranlett motförslag om parallella organisationer av
varierande slag. Vissa remissinstanser förordar, att två helt skilda organ
skapas, andra föreslår två samordnade organ — ett för medelstilldelning,
motsvarande tekniska forskningsrådets och delar av Malmfondens
samt eventuellt INFOR :s verksamhet, och ett förvaltande organ.

Eu organisatorisk gränsdragning mellan medelstilldelande och förvaltande
funktioner har förordats bl. a. av IVA, Kooperativa förbundet (KF)
och Sveriges industriförbund. Statens tekniska forskningsråd anser för
sin de! att funktionen att initiera och fördela medel till forskningsprojekt
fordrar speciell kompetens. Rådet menar därför, att denna funktion bör
utövas av ett för detta ändamål särskilt utsett organ, motsvarande det nuvarande
tekniska forskningsrådet, medan andra funktioner bör utövas av
en styrelse enligt departementspromemorians förslag.

Universitetskanslersämbetet har däremot framhållit, att med tanke på
bl. a. den samverkan som måste ske med ämbetet och andra organ en samlad
organisation bör vara en fördel. Statskontoret diskuterar skälen för att
åtskilja, å ena sidan, initierande och resursfördelande uppgifter och ä
andra sidan, mer service- och förvaltningsbetonade uppgifter. Statskontoret
finner emellertid att en sadan lösning — tva parallellställda organ med
gemensamt kansli —- ställer krav på särskilda samarbetsformer inte bara
på ledningsnivå utan även på sekretariatsplanet. Statskontoret kan därför
inte finna, att en dualistisk organisation av denna typ skulle ha några fördelar
jämfört med en sammanhållen myndighet.

Jag delar uppfattningen att olika former av statligt stöd och service till
teknisk utveckling böi’ samordnas sa att behovet av överblick, avvägning
och planering kan tillgodoses. Jag biträder därför förslaget att en styrelse
för teknisk utveckling inrättas.

Jag kan inte finna att tillräckliga skäl anförts för tanken att medelstilldelningen
och andra funktioner bör hållas isär. Vad universitetskanslersämbetet
och statskontoret anfört häremot finner jag tungt vägande. Stödet
till teknisk forskning och till industriellt utvecklingsarbete samt serviceverksamhet,
bl. a. för att förmedla forskningsresultat till industriell tilllämpning,
hör intimt samman och bör därför så långt möjligt sammanhållas
inom en organisation med överblick över hela den tekniska utvecklingen.

Den föreslagna styrelsen bör fr. o. m. den 1 juli 1968 överta hela ansvaret
för den statliga stöd- och serviceverksamhet, som nu utövas av statens tek -

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

niska forskningsråd, Malmfonden, INFOR, EFOR och Svenska uppfinnarkontoret
samt för statens medverkan i den kollektiva forskningen. I samband
härmed bör statens tekniska forskningsråd, INFOR och EFOR samt det
statliga stödet till uppfinnarkontoret upphöra. Även inriktningen av Malmfondens
verksamhet bör ändras. Jag återkommer i det följande till hithörande
frågor.

Av flera skäl är det inte lämpligt att i förväg i detalj binda den närmare
utformningen av styrelsens verksamhet. Med hänsyn till dennas
speciella karaktär bör det anförtros åt styrelsen att successivt utarbeta
verksamhetsformer, bl. a. med ledning av erfarenheter från de organ
som nu är verksamma på området. Det bör i detta sammanhang understrykas,
att ett väsentligt syfte med detta förslag till förstärkning av den
statliga stöd- och serviceverksamheten är att möjliggöra en samlad bedömning
av bidragsbehoven och en ökad flexibilitet i valet mellan olika former
av stöd och stimulans till teknisk utveckling.

Även om det enligt min mening sålunda inte bör fixeras några detaljerade
regler för styrelsens arbete på nuvarande stadium, bör dock vissa
allmänna riktlinjer anges med utgångspunkt från bl. a. departementspromemorian
och remissinstansernas förslag.

Bedömningen av enskilda projekt som aktualiseras genom ansökningar
eller genom initiativ från styrelsens sida måste ske på delvis olika grunder,
beroende av verksamhetens karaktär. Den tekniska forskningen vid högre
utbildningsanstalter är i allmänhet av den karaktären att bl. a. kvalitetsbedömningar
och kännedom om olika forskares verksamhet måste få stor
betydelse vid beslut om medelstilldelning. I fråga om stöd åt industriella
utvecklingsprojekt måste i de flesta fall hänsyn till marknadens behov
spela en mer framträdande roll. I likhet med vad RF anfört finner jag det
vara av stor betydelse att den forskning, som staten genom den föreslagna
styrelsen skall stödja, även blir konsumentorienterad.

Behovet av skilda bedömningsgrunder för olika slag av forsknings- och
utvecklingsprojekt, som stöds av styrelsen, bör även påverka utformningen
av styrelsens arbetssätt. I enlighet med promemorians förslag torde
det vara fördelaktigt att inom styrelsen skapa nämnder för att tillgodose
behovet av särskild expertis. Härigenom kan nära kontakter fortlöpande
hållas med sakkunskapen inom forskningsinstitutioner och industri. Det
torde vara ändamålsenligt att systemet byggs upp successivt och det bör
överlåtas åt styrelsen att närmare utforma denna verksamhet i huvudsaklig
överensstämmelse med de principer som gäller för forskningsråden.
Jag förutsätter därvid att styrelsen till nämnder inom vissa av styrelsen angivna
ramar delegerar beslutanderätten beträffande anslag till tekniska
forskningsprojekt.

De förslag rörande styrelsens arbetsuppgifter och arbetssätt som jag
lämnat i det föregående innebär för det projektbundna stödet till tek -

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 33

msk forskning och utveckling att tekniska forskningsrådets funktioner i
allt väsentligt överfors till den nya styrelsen. Därutöver bör genom samordningen
kunna skapas bl. a. förutsättningar för den ökning av resurserna
för beredning och handläggning av ärendena varom såväl rådet som
andra berörda organ vid flera tillfällen uttalat önskemål.

I det följande kommer jag att närmare beröra vissa ändrade riktlinjer
för statens stöd till kollektiv forskning vilka i huvudsak baseras på industriforskningsutredningens
förslag. Samarbetet mellan staten och industrin
förutsätts gälla preciserade program där forskningsuppgifterna anges.
Därigenom kommer styrelsens roll som centralt organ för statens medverkan
att bli av väsentligen samma slag som när det gäller andra former
av stöd till forsknings- och utvecklingsarbete.

Ett antal remissinstanser har i sina yttranden över departementspromemorian
uttalat, att det - bl. a. mot bakgrund av den ökade specialiseringen
inom forskning och teknisk utveckling samt behovet av samarbete mellan
olika forskningsgrenar — är motiverat att ta upp samarbetsformer och organisationsfrågor
i ett större perspektiv än som skett i departementspromemorian.

Uppfattningen att det föreligger ett behov av en mera djupgående samordning
ligger helt i linje med vad jag tidigare anfört om angelägenheten av
att samla samhällets resurser inom området för tillämpad naturvetenskap
och teknik. Frågan om en samordning av ett antal statliga forskningsinstitutioner
verksamma på den tekniska forskningens område har aktualiserats
även av industriforskningsutredningens förslag om att bygga fler forskningsstationer
samt av 1966 års atomenergiutrednings förslag angående AB
Atomenergis forskningsstation i Studsvik. Vissa av de samordningsproblem
som behandlas i det följande har studerats av statens Järvafältsdelegation i
vad avser Stockholmsregionen. Resultatet av delegationens arbete väntas
bli framlagt inom kort.

Det finnas anledning att se över dispositionen av de betydande forskningsresurser,
som staten förfogar över utanför universitet och högskolor. Det kan
nämligen enligt min mening ifrågasättas om den nuvarande organisatoriska
splittringen är ändamålsenlig samt om forskningsresurser och vunna forskningsresultat
inte i större utsträckning kan komma hela samhällsekonomin
till godo. För en effektiv samordning krävs dock att de institutionella förhållandena
på huvudmannasidan utformas rationellt

Till de institutioner som har de största resurserna på det tekniska forskningsområdet
hör främst försvarets forskningsanstalt och flygtekniska försöksanstalten,
som lyder under försvarsdepartementet, samt AB Atomenergi
(främst forskningsstationen i Studsvik), statens provningsanstalt och statens
skeppsprovningsanstalt under finansdepartementet.

Av dessa institutioner dominerar FOA och AB Atomenergi i vad avser re2
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 68

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

sursernas storlek. FOA:s verksamhet är den mest mångsidiga. Med de krav,
som det moderna försvaret ställer, har det varit nödvändigt för FOA att
engagera sig i forsknings- och utvecklingsarbete inom större delen av det
tekniska kunskapsområdet. Det finns därför anledning att ytterligare öka
ansträngningarna att utnyttja FOA:s resurser och erfarenheter för andra
ändamål än enbart försvarsändamål och tillgodose det intresse som finns
härför i näringslivet och andra sektorer i samhället. En av förutsättningarna
för ett civilt utnyttjande av FOA:s resurser är dock att försvarets behov
inte härigenom eftersätts.

De två mest specialiserade forskningsorganisationerna — flygtekniska försöksanstalten
och AB Atomenergi — arbetar f. n. med outnyttjad kapacitet
till följd av minskade insatser på vissa forskningsområden och såsom framgått
har förslag framlagts om lämpliga åtgärder (beträffande flygtekniska
försöksanstalten prop. 1968: 109). Motsvarande problem torde föreligga vid
en del mindre institutioner inom andra tekniska områden.

Enligt min mening bör således undersökas möjligheterna att samordna
vissa statliga forskningsinstitutioner samt formerna för en sådan samordning
med syfte att effektivare utnyttja existerande resurser. Jag har därför
för avsikt att efter samråd med cheferna för berörda departement hemställa
om bemyndigande att tillkalla sakkunniga med uppgift att utreda dessa frågor.
Detta bör ske så snart resultaten av vissa pågående utredningar framlagts.

Projektbundet stöd till teknisk forskning och industriell utveckling

Det nuvarande projektbundna stödet till tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete
utgår enligt följande. Stödet till tekniska forskningsprojekt hai
formen av bidrag från statens tekniska forskningsråd och Malmfonden. Sammanlagt
beviljades under budgetåret 1966/67 17,9 milj. kr. till detta ändamål,
varav 13 milj. kr. av tekniska forskningsrådet och 4,9 milj. kr. av
Malmfonden. Stödet till industriellt utvecklingsarbete utgår i form av bidrag
och lån från Malmfonden och INFOR. Malmfondens bidrag härtill uppgick
budgetåret 1966/67 till 6,3 milj. kr. INFOR utlånade under samma tid
1,2 milj. kr. för detta ändamål.

Bidrag till teknisk forskning lämnas i allmänhet med mycket begränsade
villkor om återbetalningsskyldighet, medan stödet till industriellt utvecklingsarbete
normalt har formen antingen av bidrag med återbetalningsskyldighet
eller liknande eller av lån mot marknadsmässig ränta och
särskilda riskavgifter. Denna åtskillnad har sin grund i det förhållandet att
staten ansetts i princip inte böra stödja kommersiellt inriktad privat verksamhet
på ett sätt som kan innebära ogynnsamma effekter för konkurrensen
på marknaden. Mot denna uppfattning har ingen erinran gjorts. Stöd

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

till projekt, som är klart inriktade på kommersiell exploatering, bör även
i fortsättningen utgå i form av lån eller som bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet.

Stöd till tekniska forskningsprojekt

Det anmälda behovet av projektbundet stöd till teknisk forskning är betydande.
Statens tekniska forskningsråd bär i sin långtidsplan för perioden
1966—1971 angett de forskningsområden som enligt rådet är särskilt
aktuella för forskningsinsatser. Med stöd härav och efter rådets fortlöpande
bedömning har rådet för budgetåret 1968/69 begärt ett totalanslag om 44
milj. kr.

Att lämna stöd till teknisk forskning i form av bidrag bör bli en av de
viktigaste uppgifterna för den föreslagna styrelsen. Stödet bör till betydande
del ha samma form som hittills och beslut om bidragens storlek fattas efter
traditionell kvalitetsprövning. För olika tekniska områden bör ramar fastställas,
med hänsyn till dels behovet av anslag såsom det kommit till uttryck
i kvalificerade ansökningar, dels behovet av att inom vissa prioriterade sektorer
ge särskild stimulans åt den tekniska utvecklingen. När det gäller
bidrag till större, högt kvalificerade forskningsinstitutioner bör styrelsen ha
rätt att träffa överenskommelse om stöd till forskningsarbete även för längre
perioder än ett år. Jag återkommer närmare till sistnämnda fråga i samband
med behandlingen av den kollektiva forskningen.

Stöd till industriellt utvecklingsarbete

Den tillämnade styrelsen för teknisk utveckling bör fortsätta och intensifiera
den verksamhet för stöd åt utvecklingsarbete, som nu bedrivs av
Malmfonden och INFOR. Om styrelsen får möjlighet att i skilda former
stödja såväl teknisk forskning som industriellt utvecklingsarbete, får styrelsen
ett brett register att spela över. Detta bör som flera remissinstanser
framhållit vara särskilt fördelaktigt då styrelsen härigenom kan följa upp
ett projekts eller en metods utveckling från forskningsstadiet in på den
industriella exploateringen.

Malmfonden bör i fortsättningen förvaltas av styrelsen för teknisk utveckling.
Vidare bör malmfondsmedlen i fortsättningen i huvudsak reserveras
för stöd åt tekniskt-industriellt utvecklingsarbete. Liksom hittills
bör stödet i princip utgå i form av bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet.
Vad jag anfört om Malmfondens verksamhet påkallar ändringar
i fondens stadgar. Om sådana ändringar beslutar Kungl. Maj :t.

Jag vill i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av ett nära samarbete
mellan styrelsen för teknisk utveckling och Norrlandsfonden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Storleken av ränta och avgifter i INFOR :s långivning syftar till full förlusttäckning.
Utöver marknadsränta uttas riskavgifter på i genomsnitt
6 %. De relativt höga kostnader som blivit följden härav har otvivelaktigt
haft en hämmande inverkan på INFOR:s långivning.

De lånemedel som nu står till INFOR :s förfogande bör överföras till
styrelsen. I samband härmed bör även INFOR :s tillgångar i form av fordringar
m. m. föras över till styrelsen. INFOR bör härvid upphöra som självständig
myndighet.

I första hand bör lånemedlen användas för att vidareutveckla forskningsprojekt,
där styrelsen i tidigare skede lämnat bidrag. Stödet bör hädanefter
ha formen av lån. Styrelsen bör vara oförhindrad att lämna lån mot
endast marknadsmässig ränta och bör inte heller vara skyldig att utta
några särskilda riskavgifter. Räntan torde i allmänhet böra anpassas till
den räntenivå som tillämpas för statliga industrigarantilån. Om det anses
skäligt i det enskilda fallet, bör styrelsen också betinga sig att säkerhet

ställs för lån.

Publicering och sekretess i bidragsärenden

I likhet med vad nu är fallet bör bidrag till teknisk forskning vid
läroanstalter och institut i regel förenas med skyldighet för mottagaren
att ställa resultaten till allmän disposition. Vanligen förutsätter en fortsatt
exploatering av en uppfinning att denna patentsökts. I de fall då stödda
forskningsarbeten leder fram till uppfinningar, som bedöms ha förutsättningar
för framtida exploatering, bör styrelsen kunna medge undantag från
publiceringskravet. Normalt bör då bidragsmottagaren i stället åläggas återbetalningsskyldighet
för det uppburna bidraget i den mån som exploatering
av uppfinningen ger ekonomiskt utbyte.

Vad gäller bidrag till enskilda uppfinnare och industriföretag för tekniska
forsknings- och utvecklingsprojekt bör inte krävas att dessa skall
vara förenade med publiceringsskyldighet. I stället bör principen vara att
bidragen förenas med villkorlig återbetalningsskyldighet i likhet med
vad som f. n. gäller för sådant stöd från Malmfonden. Styrelsen bör dock
vara oförhindrad att, när så befinns lämpligt, avlösa villkor om återbetalningsskyldighet
mot att bidragsmottagaren ställer resultaten till allmän
disposition eller ger styrelsen möjlighet att förfoga över dessa för vidareföring
till industriell exploatering. Målet bör vara att resultaten av de stödda
projekten skall överföras till ekonomiskt nyttiggörande. Detta bör inte
inkräkta på bidragsmottagarens rätt att i första hand få exploatera resultaten
av de stödda projekten.

En väsentlig förutsättning för att styrelsen skall kunna stödja forsknings-
och utvecklingsprojekt är att vissa handlingar innefattande tekniska
och kommersiella uppgifter i sådan ärenden inte får utlämnas. Avsikten är

Kungi. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

att chefen för justitiedepartementet senare skall anmäla förslag om erforderliga
ändringar i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen).

Stöd till kollektiv teknisk forskning m. in.

De allmänna motiven för kollektiv forskning och statens medverkan i
denna har jag tidigare angett. Därvid omnämnde jag även indtistriforskningsutredningens
i november 1967 avgivna delbetänkande angående
branschforskning och forskningsstationer. Utredningens betänkande har
remissbehandlats i samma ordning som departementspromemorian rörande
ökad statlig satsning på teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete.

I bilaga 4 ingår en sammanställning av remissyttrandena över betänkandet.

Industriforskningsutredningens förslag innebär en väsentlig ökning av
statens stöd till kollektiv teknisk forskning. Utredningen har även tagit upp
en rad frågor som sammanhänger med statens medverkan i denna form av
forskning. Utredningens betänkande har av remissinstanserna genomgående
mottagits positivt och dess förslag har i allt väsentligt tillstyrkts.

Jag finner i likhet med utredningen att ett fortsatt och utvidgat stöd till
den kollektiva forskningen är motiverat. Detta stöd bör ges eu delvis ny inriktning
i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag. Den styrelse
för teknisk utveckling, som jag i det föregående föreslagit, bör vara
centralt organ för frågor rörande statens deltagande i kollektiv forskning.
Jag övergår nu till att närmare redogöra för olika frågor om utformningen
av det statliga stödet och styrelsens funktioner i sammanhanget.

Några remissinstanser, såsom FOA och statens provningsanstalt, understryker
behovet av flexibla organisationsformer och förhållandevis stora
forskningsenheter. Sveriges industriförbund påpekar att branschforskningen
förutsätter en homogen mottagarkrets, som kan initiera forskning och bidra
till finansieringen. Förbundet finner vidare väsentligt att intresserade parter
med statligt stöd skall kunna gå in i ett forskningssamarbete av sådan
karaktär att det kan och bör upplösas efter några år antingen därför att
forskningsuppgiften är slutförd eller därför att en annan samarbetsform
visar sig mera ändamålsenlig.

Det framgår av industriforskningsutredningens betänkande, att kollektiv
teknisk forskning stöds inte bara av företag med stor inbördes likhet
utan även av branscher med starkt splittrad struktur såväl med avseende
på företagens storlek som på produktionens inriktning. Inom vissa branscher
är satsningen på den kollektiva tekniska forskningen omfattande,
i andra åter obetydlig. Någon enhetlig och statisk syn på denna organisatoriska
form av teknisk industriell forskning kan därför enligt min mening
inte anläggas. Det är också angeläget att fortlöpande pröva förutsättningarna
för statens engagemang i den kollektiva tekniska forskningen.

Kungl. Maj:ts proposition, nr 68 år 1968

l detta sammanhang vill jag liksom Sveriges industriförbund betona, att
omfattningen av statens engagemang inom skilda områden mer än hittills
måste kunna omprövas. På längre sikt torde detta vara en förutsättningför
att det statliga stödet inte enbart skall innebära en uppräkning av redan
tidigare beslutade engagemang.

En sådan syn bör också påverka formerna för statens långsiktiga politik
inom området. Om det är naturligt att staten inte bara inträder i nya
engagemang med grupper av industriföretag utan även avbryter tidigare
etablerad samverkan, bör formerna vara sådana att kravet på rörlighet i
inriktningen av statens stöd och medverkan i industriell teknisk forskningtillgodoses.
På sikt bör därför statens samverkan med industrin i ökad
utsträckning avse genomförandet av preciserade forskningsprogram, vilka
inte nödvändigtvis förutsätter att särskilda institut med egna laboratorieresurser
tillskapas. Utnyttjas i stället i ökad utsträckning redan existerande
resurser vid forskningsinstitutioner och inom industri ges ökade möjligheter
till en mer flexibel inriktning av såväl statens som industrins stöd och medverkan
i den kollektiva tekniska forskningen. Styrelsen för teknisk utveckling
bör ha till uppgift att fortlöpande följa den kollektiva tekniska
forskningsverksamheten och pröva förutsättningarna för och värdet av
statens engagemang i denna.

Handläggningen av frågor rörande statens stöd och medverkan i den
kollektiva tekniska forskningen skulle i och för sig förenklas, om entydiga
kriterier och bedömningsgrunder kunde uppställas för att angelägenlietsgradera
de uppträdande behoven. Såsom industriforskningsutredningen
visar är det knappast möjligt att uppnå en meningsfull formalisering av
handläggningen av dessa frågor. Det statliga stödets dimensionering och
inriktning måste i stället i stor utsträckning bedömas från fall till fall.
Vissa riktlinjer kan dock anges.

En utgångspunkt för bedömningen av statlig medverkan i kollektiv teknisk
forskning bör vara vederbörande industrigrupps eller branschs eget
intresse av ekonomisk satsning på den kollektiva forskningsverksamheten.
Beträffande förhållandet mellan statens och industrins bidrag anser jag i
likhet med FOA att några schabloner inte bör uppställas. Som en riktpunkt
torde dock böra anges att industrin svarar för större delen av det avtalsbundna
stödet. Det bör också förutsättas att i princip alla företag i berörda
branscher får rätt att genom rimligt ekonomisk bidrag vinna anslutningtill
och delta i den statsstödda verksamheten.

Då skilda grupper av företag söker statens medverkan eller stöd till forskning
som helt eller till betydande del kräver likartade resurser, bör möjligheterna
till samordnat utnyttjande av erforderliga resurser beaktas.

Om sådan samverkan kan bedömas fördelaktig bör staten inte bara förutsätta
sådan som grund för statligt stöd utan också själv ta initiativ därtill.
Härav bör även följa att särskilda kollektiva forskningsinstitut med egna

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

resurser inte tillskapas om de anförda behoven av'' kollektiv'' forskning kan
tillgodoses genom att utnyttja existerande forskningsinstitut eller befintliga
resurser vid universitet, högskolor och andra statliga eller enskilda institutioner.

Industriforskningsutredningen föreslår, att det långsiktiga statliga stödet
till kollektiv teknisk forskning också fortsättningsvis binds genom avtal
med industrin, och anger grunderna för sådana avtal. Flertalet remissinstanser
ansluter sig till utredningens förslag i dessa avseenden. I flera yttranden
tillstyrks särskilt förslaget om prograinbudgetering som grund för
institutens planering och kostnadsredovisning. Vidare förs fram förslag
om olika former av »rullande» avtal. I detta sammanhang bör beröras det
i departementspromemorian framlagda förslaget att styrelsen för teknisk
utveckling borde godkänna större ändringar och upptagande av nya projekt
inom ramen för det forskningsprogram som ligger till grund för träffade
avtal. Detta har mött invändningar från ett stort antal remissinstanser.
Dessa invändningar har jag funnit bärande. Styrelsen för teknisk utveckling
bör inom ramen för sin uppgift att samordna utnyttjandet av forskningsresurserna
ta del av de detaljerade forskningsprogram som instituten
årligen gör upp. Endast i den mån sådana ändringar vidtas i dessa program
att forskningsverksamhetens allmänna inriktning förändras, bör det ankomma
på styrelsen att ta ställning till ändringarna.

Statens samverkan med näringslivet i den kollektiva tekniska forskningen
bör enligt min mening även i fortsättningen regleras genom avtal med vederebörande
bransch. Framgent bör samverkan i första hand avse genomförandet
av en viss verksamhet. Genom sådana avtal bör det långsiktiga
statliga stödet till kollektiv teknisk forskning regleras. Vid sidan av sådant
avtalsbundet stöd bör emellertid möjligheter stå öppna för styrelsen liksom
för statliga forskningsråd och fonder att stödja projekt vid sidan av programmen.
Avtalen bör normalt grundas på ett av industriparten framlagt
forskningsprogram, underbyggt av en rimlig och hållbar kombination av
arbetsmål, tidsplaner och ekonomiska planer. Häri bör ingå en redogörelse
för det långsiktiga allmänna forskningsprogram som karakteriserar verksamhetens
inriktning. Avtalen bör inte innehålla föreskrifter om att det statliga
stödet skall följa ett ökande industribidrag. Ej heller bör indexklausuler
förekomma. Kostnaderna och medelsåtgången för att genomföra programmet
bör vara klart redovisade, såväl vad avser programmet i dess helhet
som, på kortare sikt, dess olika delar. Jag vill i detta sammanhang i likhet
med industriforskningsutredningen hänvisa till de principer för programbugetering
som anvisats i statskontorets programbudgetutredning (SOU
1967: It—13). Däri lämnade förslag bör i tillämpliga delar beaktas och tilllämpas
vid de statsstödda kollektiva forskningsinstitutens planering och
kostnadsredovisning. Det torde få ankomma på styrelsen för teknisk utveckling
att lämna närmare anvisning i detta avseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Som jag nyss anförde bör statens stöd i ökad omfattning inriktas på viss
verksamhet. Stödet bör således inte bindas till bestämda resurser eller förutsätta
att särskilda sådana tillskapas. Inom de ramar som anges av respektive
forskningsinstituts programbudget bör institutens ledning i stället anvisa
olika slag av resurser på ett sådant sätt att de för verksamheten anslagna
medlen utnyttjas optimalt. Genom att instituten även medges frihet
i valet mellan egna och upphandlade tjänster bör ökad rörlighet uppnås
såväl för verksamhetens inriktning vid de enskilda instituten som för statens
engagemang i skilda verksamheter.

Jag vill också i likhet med industriforskningsutredningen framhålla möjligheterna
för staten och industrin att träffa avtal om deltagande i utländska
forskningsinstitut och internationella projekt av intresse för en bransch.
Särskild uppmärksamhet bör fästas vid möjligheterna att mellan de nordiska
länderna åstadkomma en samordning av såväl forskningsresurser som
deras utnyttjande.

Avtalen rörande driften av Svenska träforskningsinstitutet, Svenska textilforskningsinstitutet,
Institutet för metallforskning, Svenska institutet för
konserveringsforskning och Institutet för optisk forskning löper ut med
utgången av innevarande budgetår. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 15 december 1967 bar jag tillkallat sakkunniga för att för statens
räkning förhandla och under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande träffa
avtal med vederbörande branschstiftelser om driften av nyss nämnda institut
jämte Svenska silikatforskningsinstitutet. Jag har tidigare i dag hemställt om
bemyndigande att utsträcka uppdraget till att avse förhandlingar även med
företrädare för andra branscher. Därutöver torde ytterligare avtal behöva
träffas med företrädare för industribranscher och grupper av företag
rörande driften av vissa branschforskningsinstitut samt s. k. horisontella
institut utan klar anknytning till viss industribransch. Om en organiserad
grupp av industriintressenter står bakom ett sådant institut synes det
lämpligt att det långsiktiga stödet kanaliseras genom ett avtal med vederbörande
industriintressenter på samma sätt som för branschforskningsinstituten.
Styrelsen för teknisk utveckling bör dock vara oförhindrad att
välja den form för det långsiktiga stödet som i det enskilda fallet befinns
lämpligt.

Uppmärksamhet bör även ägnas vissa institutioner och forskargrupper
med anknytning till de tekniska högskolorna. I några fall har där byggts
upp omfattande verksamheter, som i huvudsak finansierats genom kortsiktiga
bidrag från forskningsråd och fonder, främst statens tekniska forskningsråd
och Malmfonden. Styrelsen bör pröva i vilken utsträckning sådana
kortsiktiga bidrag bör ersättas med långsiktigt stöd. Därvid bör i tilllämpliga
delar samma principer gälla som för det statligt stödet till den
kollektiva industriforskningen.

I enlighet med vad jag tidigare anfört bör styrelsen för teknisk utveck -

Kungl. Maj:ts proposition, nr 68 år 1968 41

Img inom den kostnadsram som senare kommer att föreslås initiera och driva
förhandlingar samt under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande träffa
avtal rörande kollektiv teknisk forskning i skilda former. På styrelsen bör i
enlighet med industriforskningsutredningens förslag även ankomma att utse
statens representanter i styrelserna för de kollektiva forskningsinstituten.

Serviceverksamhet m. m.

Rådgivnings- och kontaktverksamhet

Förutom direkta bidrag till teknisk forskning och utveckling lämnar staten
även betydande finansiellt stöd till serviceverksamhet på detta område.
Dessa stödåtgärder har främst syftat till att underlätta överföring av tekniska
innovationer till ekonomisk exploatering.

I en nyligen av universitetskanslersämbetet på uppdrag av Kungl. Maj:t
företagen utredning, som redovisats i en promemoria benämnd Forskningssamverkan
Universitet och Högskolor — Näringsliv, föreslås att kontakterna
mellan läroanstalter och näringsliv byggs ut för att möjliggöra en ökad
användning av resurserna vid universitet och högskolor för uppdragsforskning.
För att åstadkomma detta föreslås en rad konkreta åtgärder såsom
att uppta särskilda samarbetsprojekt mellan läroanstalternas institutioner
och näringslivet, samt att vidga kontakterna dem emellan genom att inrätta
särskilda kontaktmän vid läroanstalterna, anordna industriseminarier och
expertkonferenser, utge informationsskrifter samt anvisa resebidrag för att
öka kontakten mellan forskare vid läroanstalter och näringslivet. På grundval
av denna utredning har universitetskanslersämbetet hemställt att ett
reser\ationsanslag på 1 milj. kr. ställs till förfogande under sjunde huvudtiteln
för att genomföra åtgärder för vidgad forskningssamverkan mellan
läroanstalter och näringsliv i huvudsaklig överensstämmelse med de förslag
som framlagts i utredningen.

EFOR har som huvuduppgift att förmedla överföring av forskningsresultat
till näringslivet. Denna verksamhet innebär i huvudsak insamling och
bedömning från exploateringssynpunkt av forskningsresultat vid universitet,
högskolor och andra forskningsinstitutioner, biträde i därmed sammanhängande
patentfrågor samt kontakter med näringslivet för överföring av
forskningsresultat till ekonomiskt nyttiggörande. EFOR:s verksamhet har
hittills huvudsakligen varit begränsad till sådana projekt som stötts av tekniska
forskningsrådet och Malmfonden. Såsom framhållits av bl. a. statens
tekniska forskningsråd och IVA har erfarenheterna av EFOR:s verksamhet
varit mycket goda och motiverar en utvidgning av denna form av service
för att befordra kontakten mellan forskning och näringsliv samt främja tekniska
innovationers vidareföring till ekonomisk exploatering.

De åtgärder som föreslås av universitetskanslersämbetet gränsar till den
2f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr B8

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

verksamhet, som bedrivs av EFOR och innebär till betydande del en utvidgning
och fördjupning härav. Detta bör enligt min mening medföra en integration
av EFOR:s nuvarande verksamhet med de av universitetskanslersämbetet
föreslagna åtgärderna för ökade kontakter mellan forskning och
näringsliv till den del dessa avser området teknisk forskning och utveckling.
För att åstadkomma en riktig resursanvändning fordras dock en gemensam
styrning av stödet till sådana aktiviteter och det direkta bidragsstödet
till teknisk forskning och utvecklingsarbete. Det synes därför nödvändigt
att service- och kontaktverksamheten tillsammans med bidragsverksamheten
sammanförs under styrelsen. Det bör ankomma på styrelsen att närmare
utforma, organisera och successivt bygga upp en utvidgad kontaktoch
serviceverksamhet. Detta bör ske i nära samråd med universitetskanslersämbetet.
De i ämbetets utredning föreslagna åtgärderna torde i stor utsträckning
vara lämpade att läggas som grund för en vidgad kontaktverksamhet.
Kostnaderna för denna verksamhet bör utgå över styrelsens förvaltningsanslag.
Till universitetskanslersämbetets övriga förslag rörande en
ändamålsenlig samverkan mellan universiteten och näringslivet kommer
ställning att tas i andra sammanhang.

Svenska uppfinnarkontoret bedriver en verksamhet som är likartad med
den som bedrivs av EFOR, ehuru uppfinnarkontorets arbete huvudsakligen
varit inriktat på rådgivning och stöd åt enskilda uppfinnare i första
hand i patent- och exploateringsfrågor. Uppfinnarkontorets fortsatta verksamhet
har som tidigare nämnts varit föremål för utredning av en särskild
sakkunnig, som år 1967 avlämnade ett betänkande i frågan. I betänkandet
framhålls att kontoret bör erhålla större resurser samt ges möjlighet att
öka sin bidragsgivande verksamhet. Vidare föreslås att staten ensam skall
överta det ekonomiska ansvaret för kontorets verksamhet. Den sakkunnige
framhåller även att kontorets arbete bör bedrivas i nära samarbete med
EFOR.

I departementspromemorian föreslås att staten även i fortsättningen skall
lämna stöd åt enskilda uppfinnare samt att såväl EFOR:s som uppfinnarkontorets
verksamhet samordnas med det direkta statliga stödet till teknisk
forskning och utveckling och till följd härav inordnas under den föreslagna
styrelsen för teknisk utveckling.

Ett flertal remissinstanser bl. a. statens tekniska forskningsråd, IVA, LO
och Industriförbundet framhåller önskvärdheten av att erforderliga resurser
ställs till förfogande för stöd till uppfinnarverksamhet.

Vad gäller den framtida organisationen av uppfinnarkontorets verksamhet
framförs ett flertal olika förslag från remissinstanserna. Av de direkt
berörda organen anser EFOR att den föreslagna styrelsen bör bli huvudman
för en i stiftelseform genomförd samordning av uppfinnarkontoret och
EFOR. Däremot anser uppfinnarkontoret liksom bl. a. Svensk industriförening
och Svenska patentombudsföreningen att kontoret bör fortsätta som

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

en självständig organisation i stiftelseform. Vissa andra remissinstanser
såsom bl. a. FOA, statens tekniska forskningsråd och TCO föreslår att
EFOR :s och uppfinnarkontorets funktioner sammanslås i ett fristående organ,
som erhåller anslag från styrelsen. De huvudsakliga motiv som anförs
för att uppfinnar- och exploateringsverksamheten skall bedrivas i ett fristående
organ är dels att arbetet då kan bedrivas i mer obundna former,
dels att kraven pa sekretess bättre kan tillgodoses. Ett flertal remissorgan
bl. a. statskontoret och patent- och registreringsverket tillstyrker däremot
departementspromemorians förslag att verksamheten vid EFOR och uppfinnarkontoret
samordnas och förs in under den nya styrelsen.

Som jag ovan anfört bör EFOR:s verksamhet och den typ av kontaktverksamhet,
som föreslås av universitetskanslersämbetet, föras samman
med den bidragsverksamhet, som styrelsen för teknisk utveckling avses bedriva.
Genom att inom styrelsen föra samman resurserna för rådgivning
och stöd åt enskilda uppfinnare med övrig service- och kontaktverksamhet,
skapas ökade förutsättningar för en allsidig prövning av ärenden, som berör
stöd och rådgivning åt uppfinnare. Samtidigt ges större möjligheter till
en mer långtgående service åt uppfinnare och forskare innefattande såväl
provning av innovationers tekniska värde och uppfinningshöjd som rådgivning
och kontaktförmedling vad gäller framtida industriell exploatering.
Särskilt bör uppmärksammas möjligheterna att ge en värdefull service till
den viktiga innovationsverksamhet, som äger rum hos de mindre företagen.

Jag finner därför övervägande skäl tala för att hela den statsstödda kontakt-
och serviceverksamheten inom området för teknisk forskning och utveckling
samordnas inom styrelsen. En följd av att styrelsen övertar EFOR:s
och uppfinnarkontorets funktioner bör bli att styrelsen får behörighet att
överta dessa organs tillgångar och förpliktelser.

Det bör understrykas att styrelsens verksamhet på exploateringsområdet
skall vara rent förmedlande och rådgivande. Styrelsen skall således inte ha
befogenhet att direkt engagera sig i det ekonomiska utnyttjandet av tekniska
innovationer. Denna form av statlig satsning kommer jag att beröra närmare
i det följande.

En väsentlig förutsättning för att styrelsen skall kunna fullgöra sina
uppgifter som serviceorgan är att erforderliga bestämmelser meddelas för
att styielsen skall kunna tillgodose företags, forskares och uppfinnares behöriga
intresse av att kommersiella och tekniska hemligheter skyddas på
ett tillfredsställande sätt. Kungl. Maj :t har möjlighet att meddela erforderliga
sekretessbestämmelser och att i instruktion för styrelsen reglera frågor
rörande tystnadsplikt. Det bör strykas under att de särskilda nämnder som
föreslås bli inrättade för fördelning av stöd till forskningsprojekt m. m. inte
avses handlägga ärenden rörande exploaterings- och uppfinnarverksamhet.
Genom att erforderliga garantier skapas för att skydda sekretessen
k1 ing sadana ärenden bortfaller det väsentliga motivet för att sammanföra

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

EFOR:s och Svenska uppfinnarkontorets verksamhet i en fristående stiftelse.

Då styrelsen övertar uppfinnarkontorets verksamhet måste den även ha
möjligheter att ge bidrag för att stödja uppfinnarverksamhet. Sådana bidrag
är i princip att jämställa med bidrag till industriellt utvecklingsarbete och
bör därför utgå ur Malmfonden. Till följd härav bör styrelsen från denna
fond avsätta ett belopp som utgör ram för stöd åt enskilda uppfinnare, varvid
bör uppmärksammas möjligheten att genom ökat stöd främja denna
viktiga form av innovationsverksamhet. Ärenden rörande fördelning av
bidrag till uppfinnarverksamhet bör inom styrelsen kunna handläggas i
annan ordning än bidrag till industriella utvecklingsprojekt, eventuellt med
biträde av en särskild nämnd.

Villkoren för bidrag till uppfinnarverksamhet bör i princip vara desamma
som gäller för övriga bidrag från Malmfonden. Vad gäller styrelsens
serviceverksamhet får förutsättas att en del av kostnaderna för denna
verksamhet i likhet med vad nu är fallet måste finansieras genom avgifter.
Det bör ankomma på styrelsen att närmare utforma reglerna för sådan
avgiftsbeläggning. Ärenden som kräver särskilda utredningar bör i princip
vara avgiftsbelagda medan däremot den allmänna rådgivningen bör vara
kostnadsfri. Vidare bör även i fortsättningen avgiftsbefrielse kunna medges
medellösa uppfinnare.

Information och dokumentation

De allt större insatserna för tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete
skapar ett motsvarande ökat behov av informations- och dokumentationstjänst.
Såsom närmare beskrivits i departementspromemorian omhänderhas
f. n. service på detta område av ett flertal olika organ. Med anledning
härav föreslås i promemorian att ett centralt organ skapas för planering av
information och dokumentation inom området för teknisk forskning och
utveckling, medan den operativa verksamheten även i fortsättningen ombesörjs
av vederbörande fackorgan inom stat och näringsliv. Så gott som
samtliga remissinstanser, bl. a. Svenska nationalkommittén för dokumentation,
statskontoret, universitetskanslersämbetet, naturvetenskapliga forskningsrådet
och ett flertal branschforskningsinstitut, hälsar promemorians
förslag med tillfredsställelse. Vissa remissinstanser tar även upp behovet
av ökade internationella kontakter på detta område. Vidare påpekas att den
tekniska dokumentationen måste samordnas med övrig vetenskaplig information
och dokumentation.

Ett omfattande arbete utförs av en rad enskilda och statliga organ för
att åstadkomma förbättrade former för information och dokumentation.
Jag delar uppfattningen att frågor rörande teknisk information och dokumentation
bör samordnas med motsvarande frågor inom andra veten -

Kuhgl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

skapliga områden. Med hänsyn till det allt större behovet av systematisering
och planering inom området, den nuvarande organisatoriska splittringen,
samt det ökade behovet av internationella kontakter anser jag
emellertid nödvändigt att ett självständigt organ inrättas, vars uppgifter
bör omfatta all vetenskaplig information och dokumentation.

Det föreslagna organet bör samordna resurserna inom området för
vetenskaplig information och dokumentation, ta initiativ och främja forsknings-
och utvecklingsarbete, svara för den långsiktiga planeringen samt
fungera som nationellt och internationellt kontaktcentrum. De operativa
funktionerna bör däremot även i fortsättning handhas av vederböiande
fackorgan. Det föreslagna organet bör lämpligen erhålla benämningen rådet
för vetenskaplig information och dokumentation. Rådets ledamöter bör
vara företrädare för organ, som i väsentlig omfattning handhar informations-
och dokumentationsfrågor på det vetenskapliga området samt företrädare
för forskning och näringsliv. Det ankommer på Kungl. Maj:t att
utfärda instruktion för rådet och att utse dess ledamöter. Erforderliga
medel för rådets verksamhet bör ställas till förfogande över styrelsens anslag
för förvaltningskostnader. Erforderlig personal för rådets verksamhet
bör tills vidare vara anställd hos styrelsen för teknisk utveckling och avlönad
över nämnda anslag. Det bör dock understrykas att denna personal
skall vara underställd rådet. Sedan närmare erfarenheter av verksamheten
vunnits, bör övervägas om kostnaderna för rådet bör bestridas ö\er ett
särskilt anslag på riksstaten.

En med dokumentationsverksamhet närbesläktad aktivitet bedrivs av
Tekniska nomenklaturcentralen, vars verksamhet till stor del är statsfinansierad.
Det bör ankomma på rådet att närmare utreda förutsättningarna fölen
integration eller ett nära samarbete mellan rådet och nomenklaturcentralens
sekretariat.

Styrelsen måste vidare inom sitt verksamhetsområde bedriva en egen
informations- och dokumentationstjänst. Denna bör främst omfatta information
om styrelsens och andra statliga organs verksamhet inom området
för teknisk forskning och utveckling, samt rapporter rörande av
styrelsen understödda aktiviteter. Särskilt bör understrykas det stora informationsbehov
som finns för att styrelsen skall kunna fullgöra sin funktion
som kontaktorgan mellan forskning och näringsliv. Styrelsen bör samordna
den egna informationsverksamheten med IVA:s informations- och
dokumentationsservice, särskilt beträffande utlandsinformationen.

Internationell verksamhet

Som framhålls i departementspromemorian har det internationella ulbytet
i frågor rörande teknisk forskning och utveckling fått en allt större betydelse
under senare år. Utbytet äger bl. a. rum inom OECD:s forsknings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

kommittéer, ECE, ESRO och det nordiska samarbetsorganet Nordforsk samt
inom de internationella samarbetsorgan, som skapats av olika näringsorganisationer.
Härtill kommer ett stort antal konferenser och utställningar
av intiesse för teknisk forskning och utveckling. En viktig internationell
kontaktverksamhet bedrivs genom de av IVA administrerade tekniska attachéerna.
Sådana tinns f. n. i Förenta staterna, Sovjetunionen, Frankrike
och Japan.

I departementspromemorian framhålls att det bör vara eu viktig arbetsuppgift
för den föreslagna styrelsen att följa arbetet inom internationella
organ, att samordna det svenska deltagandet, och att bevaka möjligheterna
att få till stånd ett konkret samarbete på såväl nordisk som bredare eurojjeisk
bas. Vidare förutsätts att styrelsen lämpligen bör bli bidragsbeviljande
organ för deltagande i internationella konferenser, symposier och studieresor
samt tjäna som remiss- och utredningsorgan i frågor som gäller
svenskt deltagande i internationellt samarbete inom området för teknisk
forskning och utveckling. I promemorian framhålls vidare att den av IVA
administrerade attachéverksamheten bör fortgå i oförändrade former.

Den stora betydelsen av internationellt utbyte i frågor rörande teknisk
forskning och utveckling och behovet av ökade internationella kontakter
framhålls av flera remissinstanser bl. a. IVA och statens tekniska forskningsråd.

En av huvuduppgifterna för styrelsen bör vara att tjäna som utredande,
förvaltande och bidragsbeviljande myndighet på detta område. Speciellt
viktiga arbetsuppgifter för styrelsen bör därvid vara att främja och initiera
internationellt samarbete som särskilt kan övervägas rörande större forsknings-
och utvecklingsprojekt. I synnerhet bör uppmärksammas möjligheten
att på nordisk basis åstadkomma sådan samverkan. Bland styrelsens
funktioner bör ingå att bevilja bidrag för svenskt deltagande i
internationella konferenser och symposier samt till studieresor i utlandet
m. in. Såsom framhållits av IVA bör styrelsen även lia möjlighet att finansiellt
stödja internationella konferenser, som anordnas i Sverige. Bidrag
till internationell verksamhet bör utgå över styrelsens reservationsanslag
för stöd till tekniska forskningsprojekt.

Såsom framhålls i departementspromemorian, vilket även biträds av
bl. a. IVA, bör styrelsen inte ha behörighet att utse statliga delegater i
offentliga internationella organ och myndigheter. Denna uppgift bör som
hittills Aila på Kungl. Maj :t. Vidare bör ansvaret för frågor rörande det
internationella atomenergisamarbetet liksom tidigare vila på delegationen
för atomenergifrågor.

Den av IVA administrerade attachéverksamheten har ett nära samband
med akademiens övriga internationella aktiviteter. Erfarenheterna av attachéverksamheten
har varit goda och det synes mig lämpligt att akademien
även fortsättningsvis handhar denna. Med hänsyn till det omfattande in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

ternationella utbytet inom alla områden för teknisk forskning och utveckling
är det viktigt att ett nära samarbete i dessa frågor etableras mellan
styrelsen och IVA.

Kostnaderna för den internationella kontaktverksamheten bör belasta
styrelsens reservationsanslag för stöd till tekniska forskningsprojekt. Därmed
erhålls en finansieringsform, som möjliggör en smidig anpassning av
kontaktverksamheten till de krav, som det internationella samarbetet kan
ställa. Beslut om bidrag som skulle innebära en utbyggnad av den fasta
utlandsrepresentationen bör dock underställas Kungl. Maj :t för godkännande.

Förvaltning av forskningsstationer

Under senare tid har frågan om inrättande av nya forskningsstationer
tilldragit sig allt större intresse. Sådana stationer anses särskilt lämpliga
att täcka lokalbehoven för större projektgrupper av permanent karaktär
vid universitet och högskolor, kollektiva forskningsprojekt och annan forskningsverksamhet
utan direkt institutionell anknytning. F. n. finns en
statlig forskningsstation i Stockholm. Denna förvaltas av IVA. Förslag
har framförts om projektering av en liknande station i Göteborg. Vidare
förs diskussioner om uppförande av stationer på övriga universitetsorter.

Industriforskningsutredningen har i sitt tidigare nämnda delbetänkande
föreslagit att forskningsstationer successivt byggs upp vid de olika universiteten.
Utredningen föreslår vidare att planeringen av nya forskningsstationer
och frågor av gemensamt intresse för forskningsstationsverksamheten
skall handläggas inom ett av utredningen föreslaget centralorgan
medan den direkta förvaltningen överlåts till särskilda lokalstyrelser.

1966 års atomenergiutredning har i en särskild promemoria föreslagit att
resurserna vid AB Atomenergis forskningsstation i Studsvik i ökad utsträckning
bör tillvaratas för forsknings- och utvecklingsarbete utanför
atomenergiområdet. Utredningen föreslår vidare att huvuddelen av de
materiella resurserna jämte personal för drift och förvaltningsuppgifter
förs över till en fristående stiftelse.

Det i departementspromemorian framlagda förslaget ansluter sig till industriforskningsutredningens
förslag att planeringen av verksamheten vid
forskningsstationerna bör vila på en central myndighet. Till följd av promemorieförslaget
om inrättande av en styrelse för teknisk utveckling förordas
att uppgiften skall vila på denna styrelse. Vidare föreslås i promemorian
att förvaltningsansvaret för Studsviksstationen, forskningsstationen
i Stockholm och den intilliggande forskningsreaktorn R1 förs över till styrelsen.

Så gott som alla remissinstanser, som uttalat sig i fråga om forskningsstationen
i Studsvik, stöder promemorieförslaget att stationens resurser i

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

ökad utsträckning bör tillvaratas för forsknings- och utvecklingsarbete
utanför atomenergiområdet. Promemorieförslaget att förvaltningsansvaret
för stationen i stor utsträckning skall föras över på styrelsen för teknisk
utveckling har mött stark kritik från remissinstanserna. En genomgående
synpunkt är att några organisatoriska förändringar inte bör ske förrän
atomenergiutredningen lagt fram sitt förslag om det framtida utvecklingsarbetet
på atomenergiområdet.

Jag delar den uppfattning som framförts från remissinstanserna att några
organisatoriska förändringar inte bör göras beträffande Studsviksstationen
förrän riktlinjer fastlagts för det framtida utvecklingsarbetet på
atomenergiområdet. Frågan om stationens förvaltning bör även granskas
av den utredning rörande samordning av statliga forskningsinstitut, som
jag avser att föreslå. En följd härav blir även att något avgörande nu inte
böi ske rörande den framtida förvaltningen av forskningsreaktorn R 1.

Så gott som samtliga remissinstanser, som uttalat sig i frågan, tillstyrker
industriforskningsutredningens förslag att forskningsstationsverksamheten
bör utvidgas. Beträffande utredningens förslag att planeringen av denna
\ erksamhet bör flyttas över från IVA till det av utredningen föreslagna
centrala organet, bar meningarna varit delade hos remissinstanserna. Flera
av dessa bl. a. FOA, AB Atomenergi, LO, TCO, SACO och KF tillstyrker
utredningens förslag, medan däremot bl. a. IVA, statens tekniska forskningsråd,
Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen och Jernkontoret
föreslår att IVA även i fortsättningen skall svara för denna verksamhet.
Industriforskningsutredningens förslag att förvaltningen bör överlåtas
till särskilda lokala styrelser har inte föranlett några erinringar från remissinstanserna.

Jag delar industriforskningsutredningens och remissinstansernas bedömning
att det är angeläget att erforderliga lokaler och serviceanordningar
ställs till förfogande för tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete. Med
hänsyn till styrelsens samlade överblick över behov och resurser inom omiådet
för teknisk forskning och utveckling bör styrelsen för statens räkning
svara för planeringen av denna serviceverksamhet.

Jag anser vidare att planeringen av sådan verksamhet inte lämpligen bör
skiljas från ansvaret för förvaltningen av forskningsstationerna. Jag föreslår
därför att förvaltningsansvaret för forskningsstationen i Stockholm
överförs till styrelsen. Det synes dock lämpligt att den direkta förvaltningen
av stationen utövas av en särskilt utsedd lokalstyrelse, vilket väl överensstämmer
med industriforskningsutredningens och remissinstansernas synpunkter.
En sådan lokalstyrelse bör utses av styrelsen för teknisk utveckling,
som även får besluta om kompetensfördelningen mellan sig och den
lokala styrelsen. Löner in. in. till driftspersonal vid stationen bör utgå över
styrelsens anslag till förvaltningskostnader.

I samband med att styrelsen övertar förvaltningen av stationen i Stock -

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

holm bor staten överta den utrustning, som där ägs av IVA. Det bör an
komma på styrelsen att träffa avtal med akademien om ersättning härför.
Styrelsens kostnader för denna utrustning bör belasta styrelsens anslag för
förvaltningskostnader.

Styrelsens organisation m. m.

Jag har tidigare redogjort för vissa principiella frågor avseende styrelsens
funktioner och dess därav betingade allmänna organisation. Därvid
har jag redovisat remissinstansernas och mina egna synpunkter och ställningstaganden.

Riktlinjer för styrelsens organisation har dragits upp i departementspromemorian.
Statskontoret har senare på Kungl. Maj :ts uppdrag utfört en

utredning rörande styrelsens organisation in. m. enligt dessa riktlinjer
(bilaga 5).

Statskontorets förslag innebär i korthet, att styrelsen skall stå under ledning
av en verksstyrelse bestående av 5—7 ledamöter med verkschefen som
ordförande. Verksstyrelsen och de redan tidigare berörda nämnderna skall
enhgt forslaget biträdas av ett kansli med fyra särskilda enheter för administration,
utredningar och information, planering och samordning samt

rådgivning och service. Dessutom föreslås ett sekretariat för vetenskaplig
dokumentation.

Till administrativa enheten har i utredningens förslag förts ansvaret för

förutom administrativa ärenden — rationaliserings- och organisationsfrågor
samt programbudgeteringen inom verket.

Till utrednings- och informationsenheten har förts beredning av ärenden
rörande stod till forsknings- och utvecklingsprojekt. Styrelsens informations-
och dokumentationstjänst har föreslagits bli knuten till denna enhet.

Till planerings- och samordningsenheten har förts frågor rörande dels
budget- och verksamhetsplanering samt internationella ärenden, dels översiktlig
planering och bevakning av långsiktiga utvecklingstendenser inom
den tekniska forskningen.

Till rådgivnings- och förmedlingsenheten har förts ärenden rörande service
och finansiellt stöd till uppfinnare samt förmedling av forskningsresultat
och forskningsuppdrag. För svårbedömda och komplicerade ärenden
angående finansiellt stöd till uppfinnare har Svenska uppfinnarkontoret eu
särskild rådgivande nämnd. Utredningen föreslår, att en motsvarighet härtill
vid behov skall kunna inrättas vid styrelsen.

Sekretariatet för vetenskaplig dokumentation föreslås tills vidare bli infogat
i styrelsens kansli.

Jag ansluter mig i huvudsak till departementspromemorians och statskontorets
förslag rörande styrelsens ledning. I likhet med vad flera remiss -

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

instanser med konsumentanknytning anfört finner jag det vara viktigt att
styrelsen ser som sin uppgift att även bevaka att konsumentintresset i vidsträckt
mening blir tillgodosett i samband med den tekniska utvecklingen.
Som statens konsumentråd framhållit bör styrelsen därför verka för tillkomst
av forskning och utvecklingsarbete på för allmänheten angelägna
områden, även om spontana aktiviteter från industrins sida inte föreligger.

Jag föreslår att ledningen för styrelsen för teknisk utveckling utövas av
en styrelse bestående av sju ledamöter. Under styrelsen bör ledningen utövas
av en verkschef tillika ledamot och ordförande i styrelsen.

Myndigheten bör i övrigt organiseras på huvudenheter i princip enligt
statskontorets utredning, vartill kommer det särskilda sekretariat, som skall
biträda det föreslagna rådet för vetenskaplig information och dokumentation.
Vidare tillkommer forskningsstationen i Stockholm som dock enligt
vad jag tidigare anfört bör stå under direkt ledning av en särskild lokalstyrelse.

För verkschefen bör inrättas en tjänst som generaldirektör i Cp 6. Mot
denna löneställning har berörda personalorganisationer inte haft något att
erinra. Tills vidare bör för övriga chefsbefattningar endast extra tjänster
inrättas.

Jag beräknar behovet av personal hos styrelsen till sammanlagt ett femtiotal
anställda. Till stor del får denna personal förutsättas bli rekryterad
från de organ, vars funktioner övertas av styrelsen.

Frågan om avtalsbara anställnings- och arbetsvillkor för tjänsterna vid
styrelsen för teknisk utveckling — med undantag för den föreslagna verkschefstjänsten
— får lösas vid förhandlingar med berörda personalorganisationer.
Jag avser därför att ge statens avtalsverk i uppdrag att förhandla
om dessa villkor på grundval av principerna i statskontorets organisationsförslag.

Ansvaret för den närmare utformningen av verkets arbetsformer bör vila
på verksledningen. Detta arbete blir en av ledningens viktigaste uppgifter i
inledningsskedet. Den av statskontoret verkställda utredningens förslag,
som avser organisationens huvuddrag, bör därvid tjäna som vägledning. I
organisationsarbetet behöver verksledningen tillgång till organisatorisk expertis.
Statskontoret har föreslagit att en särskild organisationskommitté
tillkallas. Jag biträder detta förslag. Kungl. Maj :t har tidigare denna dag
uppdragit åt statskontoret och riksrevisionsverket att biträda med de frågor
som sammanhänger med tillkomsten av en styrelse för teknisk utveckling
med de uppgifter och den organisation som angetts i det föregående, överföring
av de nuvarande organens verksamhet till styrelsen bör ske efter
samråd med ledningarna för dessa organ.

I fråga om verkets finansieringsuppgifter är det angeläget att bevara fördelarna
med den nuvarande ordningen, främst den individuella och högt
kvalificerade prövningen av bidragsärenden. Det kan, som tidigare framhål -

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 51

lits, ske genom att prövningen av forskningsbidrag byggs på ett system med
nämnder som det ankommer på styrelsen att närmare utforma. Nämndernas
antal och arbetsområden bör således fastställas av verksstyrelsen varvid
bor eftersträvas en smidig anpassning till de krav den tekniska utvecklingen
ställer. Nämndernas ledamöter bör utses av styrelsen.

Systemet med nämnder möjliggör en viss specialisering vid prövning av
bidragsärenden. Liksom fallet är i de nuvarande organen bör högt kvalificerade
forskare delta i prövningen. I nämnderna bör även ingå företrädare
för industrin för att industriell sakkunskap skall kunna göra sig gällande
i större utsträckning än hittills. Vid sammansättningen av nämnderna bör
vidare beaktas vad jag anfört om behovet av att tillgodose konsumentintresset
i vidsträckt mening. I syfte att engagera flera forskare och industriellt
sakkunniga i nämndernas arbete bör cirkulation åstadkommas genom alt
ledamöternas mandattid begränsas såsom f. n. sker i flertalet forskningsråd.

I äienden om forskningsbidrag bör vederbörande nämnd för styrelsens
räkning utöva beslutanderätten inom den ram styrelsen anger. När det gäller
frågor om stöd till utvecklingsprojekt bör däremot verksstyrelsen själv
fatta beslut med biträde av sakkunniga inom och utom nämnderna. I frågor
om stöd till kollektiv forskning bör verksstyrelsen vara beslutande efter
hörande av den närmast berörda nämnden.

Beredningen av bidragsärenden ställer krav på kvalificerad personal hos
styrelsen, bl. a. för planering, samordning, information, budgetering, rådgivnings-
och förmedlingsverksamhet samt olika administrativa uppgifter.

I sitt arbete bör denna personal få anlita sakkunniga även utom nämndledamöternas
krets i den utsträckning, som är möjlig med hänsyn till krav
på sekretess.

Anslagsfrågor

Under sjunde huvudtiteln lämnas f. n. stöd	till teknisk	forskning och
industriellt utvecklingsarbete över följande anslag.
	1966/67	1967/68
	Utgift	Anslag
Teknisk forskning ........ Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat,	191 18 115	22 428 000
INFOR: Administrationskostnader ....	100 000	150 000
Bidrag till Ingeniörsvetenskapsakademien......	676 000	926 000
Bidrag till Svenska träforskningsinstitutet....	2 725 000	2 500 000
Bidrag till Svenska textilforskningsinstitutet. . .	608 308	550 000
Bidrag till Institutet för metallforskning .. . Bidrag till Svenska institutet för konserveringsforsk-	316 000	316 000
ii mg ...................................	1 148 000	1 130 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år W68

Bidrag till Institutet för optisk forskning........

Bidrag till Svenska silikatforskningsinstitutet ----

Institutet för verkstad steknisk forskning:

Driftbidrag ..............................

Bidrag till utläggning av forskningsuppdrag----

Korrosionsinstitutet: Driftbidrag ..............

Svenska uppfinnarkontoret:

Administrationskostnader...................

Understödjande verksamhet.................

Summa

1966/67 Utgift	1967/68 Anslag
217 578	223 000
137 000	137 000
500 000	500 000
500 000	1 000 000
278 205	500 000
371 000	471 000
85 000	85 000
> 780 206	30 916 000-

Som framgått av den tidigare redogörelsen lämnas det statliga stödet
åt teknisk forskning in. in. även på andra vägar än över driftbudgeten.
Den långivning som INFOR bedriver finansieras sålunda genom ett anslag
på kapitalbudgeten av 20 milj. kr., som beviljades för budgetåret 1964/65
under fonden för låneunderstöd. Intill utgången av februari 1968 bär
INFOR beviljat lån till ett sammanlagt belopp av 4,4 milj. kr. Låneverksamheten
liar huvudsakligen avsett utvecklingsarbete.

Malmfondens bidragsgivning finansieras genom en årlig avsättning av
10 milj. kr. ur statens vinst på exploateringen av lapplandsmalmen. Under
år 1967 lämnade fonden bidrag — med eller utan återbetalningsskyldighet
— till ett sammanlagt belopp av 20,3 milj. kr., varav för tillämpad
forskning 5,6 milj. kr. och för utvecklingsarbete 14,7 milj. kr.

Förslaget om att inrätta en styrelse för teknisk utveckling får vissa
konsekvenser i fråga om fördelningen på anslag av det stöd till teknisk
forskning in. in. som lämnas över driftbudgeten. Genom att uppgifter som nu
ligger hos olika organ förs över till den nya styrelsen och genom de ändrade
grunderna för beräkningen av stödet åt den kollektiva forskningen skapas
även förutsättningar för en betydande minskning av antalet anslag. För de
ändamål, som angetts i den föregående tabellen, bör således under budgetåret
1968/69 endast fyra anslag anvisas.

Av skäl som framgår av den följande redovisningen kan någon exakt
jämförelse mellan de belopp som anvisats under de nuvarande anslagen
och de belopp som föreslås för nästa budgetår inte göras. Om hänsyn
tas till såväl driftbudgetsanslagen som avsättningen till Malmfonden innebär
dock förslagen en ökning av det statliga stödet till teknisk forskning
och industriellt utvecklingsarbete med ca 22 milj. kr. till ca 53 milj.
kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Styrelsen för teknisk utveckling: Förvaltningskostnader

1968/69 Förslag .................. 4 200 000

Enligt förslaget kommer styrelsen att överta den finansieringsverksamhet
som bedrivs av statens tekniska forskningsråd, Malmfonden och
INFOR samt den rådgivande och förmedlande verksamhet som bedrivs
av EFOR och Svenska uppfinnarkontoret. För budgetåret 1967/68 har
till tekniska forskningsrådets, INFOR :s och uppfinnarkontorets administrationskostnader
på driftbudgeten anvisats 1,7 milj. kr. Motsvarande kostnader
uppgår för Malmfonden till 150 000 kr. och för EFOR till 400 000
kr. Sistnämnda belopp tillskjuts av tekniska forskningsrådet och Malmfonden
med hälften vardera. Summan av administrationsanslagen till de
befintliga organen under innevarande budgetår uppgår således till ca 2,3
milj. kr. I anslagsframställningarna för budgetåret 1968/69 har betydande
ökningar föreslagits.

Styrelsen för teknisk utveckling skall enligt förslaget även få vissa funktioner
som innebär en utvidgning av de nuvarande organens verksamhet.
Detta gäller i första hand den av universitetskanslersämbetet föreslagna
verksamheten med syfte att främja kontakter mellan universitet och högskolor
samt näringslivet. Ämbetet har beräknat kostnaderna för budgetåret
1968/69 till 1 milj. kr., varav för industriseminarier 150 000 kr., expertkonferenser
200 000 kr., informationsskrifter 100 000 kr., arvoden m. m.
till kontaktmän 400 000 kr. samt resor 200 000 kr. Universitetskanslersämbetet
har begärt ett särskilt anslag för ändamålet under sjunde huvudtiteln.
Såsom tidigare framhållits har kontaktverksamheten ett nära samband
med EFOR:s förmedling av forskningsresultat till näringslivet och bör därför
administreras av styrelsen för teknisk utveckling i nära samråd med
kansler sämbetet. Med hänsyn härtill bör kostnaderna för verksamheten
bestridas från styrelsens anslag.

I det föregående har vidare föreslagits att ett organ för samordning
och planering på dokumentationsområdet inrättas. Detta organ, rådet för
vetenskaplig information och dokumentation, avses t. v. få sitt sekretariat
förlagt till styrelsen. Kostnaderna för verksamheten under nästa budgetår
beräknas till 300 000 kr. och bör bestridas från förevarande anslag.

Styrelsen föreslås även få vissa uppgifter i fråga om förvaltningen av
forskningsstationer. Detta gäller i första hand den forskningsstation i
Stockholm, som f. n. administreras av IVA. Kostnaderna för stationens
drift täcks till övervägande del av abonnentavgifter. Byggnaderna ställs
dock hyresfritt till akademiens förfogande av staten, som dessutom lämnar
ett årligt bidrag till stationens drift av 65 000 kr.

Sedan stationen övertagits av styrelsen för teknisk utveckling bör kostnaderna
för driften, inklusive avlöningar till driftpersonalen, bestridas

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

från styrelsens förvaltningsanslag. Av praktiska skäl torde nettoredovisning
tills vidare få tillämpas och abonnentavgifter in. m. bokföras som inkomster
under anslaget. Vidare torde styrelsen böra överta vissa inventarier.
Styrelsens kostnader för stationen under budgetåret 1968/69 kan
utifrån dessa förutsättningar beräknas till 300 000 kr.

Styrelsens verksamhet bör bedrivas efter programbudgetprinciper. På
grundval av vad som tidigare föreslagits kan fem huvudaktiviteter för styrelsen
anges, nämligen stöd till tekniska forskningsprojekt, stöd till kollektiv
forskning in. in., rådgivnings- och kontaktverksamhet, information och
dokumentation samt forskningsstationer. Härtill kommer stödfunktioner.
Samtliga kostnader för de tre sistnämnda aktiviteterna och för gemensam
administration bör bestridas från förevarande anslag till styrelsens förvaltningskostnader.
Kostnaderna för stödet till forskningsprojekt och kollektiv
forskning bör — i enlighet med vad som föreslås längre fram — bestridas
från särskilda anslag.

Det erbjuder stora svårigheter att nu beräkna kostnaderna för de program
som avses belasta förvaltningsanslaget, Lokalfrågor m. in. för den nya
styrelsen återstår att lösa, och i samband med överföringen till styrelsen av
de nuvarande organens verksamhet kan vissa oförutsedda kostnader uppstå.
På grundval av de kostnadsuppgifter som lämnats i det föregående och
av statskontorets organisationsutredning kan dock följande uppskattning
lämnas av medelsbehovet för budgetåret 1968/69:

Rådgivnings- och kontaktverksamhet........ 1 700 000

Information och dokumentation............ 300 000

Forskningsstationer........................ 400 000

Gemensam administration ................. 1 800 000

Summa 4 200 000

Av beloppet 4,2 milj. kr. kan ca 2 milj. kr. väntas konnna att avse avlöningar
och arvoden till styrelsens personal. Återstoden utgörs av styrelsens
omkostnader och av kostnader för viss utomstående verksamhet, som
finansieras av styrelsen. Beloppen baseras på hittillsvarande principer för
beräkning av myndigheters anslag och innefattar således ej komplementkostnader,
dvs. pensionskostnader och andra sociala kostnader, hyror m. m.

Under gemensam administration har beräknats sådana kostnader för vissa
centrala funktioner inom styrelsen som inte här fördelats på de övriga aktiviteterna.
Detta gäller bl. a. kostnader för allmän berednings- och utredningsverksamhet,
planering samt viss internationell verksamhet. Kostnader
för särskild utredningsexpertis bör dock kunna bestridas från anslagen till
tekniska forskningsprojekt eller kollektiv forskning.

Den tidigare nämnda organisationskommittén bör lägga fram ett förslag
beträffande utformningen av en programbudget för styrelsen jämte en när -

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

mare beräkning av kostnaderna för budgetåret 1968/69. Det ankommer på
Kungl. Maj:t att inom den angivna ramen av 4,2 milj. kr. fastställa program
för styrelsen.

Bidrag till tekniska forskningsprojekt

1968/69 Förslag ................. 31 000 000

Detta anslag motsvarar närmast det nuvarande anslaget till teknisk forskning,
som disponeras av statens tekniska forskningsråd. Från det anslag
av 22 428 000 kr., som anvisats för innevarande budgetår, beräknas ca 1,3
milj. kr. komma att användas för att bestrida administrationskostnader för
de organ som enligt förslaget skall uppgå i den nya styrelsen för teknisk utveckling.
Dessa kostnader avses i fortsättningen skola bestridas från styrelsens
förvaltningsanslag. Från anslaget till teknisk forskning utgår dessutom
bidrag till viss kollektiv forskning med ca 3 milj. kr. Sådana bidrag
avses i fortsättningen skola utgå från det särskilda anslag till kollektiv
forskning, som föreslås i det följande.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1968/69 har statens tekniska
forskningsråd föreslagit en ökning av anslaget till teknisk forskning med
nära 22 milj. kr. till 44 milj. kr. Såsom tidigare redovisats grundar rådet sitt
förslag på de betydande behov av projektbundet stöd som anmälts för rådet.

Mot bakgrund av vad jag anfört i det föregående bör en väsentlig ökning
av statens stöd åt teknisk forskning nu komma till stånd. Jag föreslår att
ett anslag av 31 milj. kr. till stöd åt tekniska forskningsprojekt tas upp för
budgetåret 1968/69. Anslaget bör — med de undantag som angetts — användas
för i huvudsak samma ändamål som det nuvarande anslaget till teknisk
forskning. På grund av det internationella tekniska samarbetets växande
betydelse torde anslaget emellertid komma att i ökad utsträckning tas
i anspråk för stöd åt internationell verksamhet. Detta gäller bl. a. bidrag till
pågående och framtida samarbetsprojekt, till deltagande i internationella
konferenser samt även till anordnande av sådana konferenser i Sverige.
Även den attachéverksamhet som administreras av IVA bör finansieras över
anslaget.

Anslaget bör liksom det nuvarande anslaget till teknisk forskning vara
reservationsanslag. Eventuellt förefintlig behållning vid budgetårsskiftet
under sistnämnda anslag bör föras över till det nya anslaget.

Såsom tidigare framhållits kommer den nya styrelsen att förvalta även
Malmfondens medel. Dessa medel, som nu används för stöd åt såväl teknisk
forskning som industriellt utvecklingsarbete, bör i fortsättningen användas
enbart för stöd åt utvecklingsarbete.

Även det statliga stöd åt uppfinnare, som hittills lämnats över ett särskilt
anslag till Svenska uppfinnarkontoret, bör fortsättningsvis lämnas över

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Malmfonden. Anslaget har sedan budgetåret 1959/60 utgått med ett belopp
av 85 000 kr. om året. Genom förslaget om ändrade bestämmelser för
användningen av Malmfondens medel skapas förutsättningar för en önskvärd
utvidgning av det särskilda uppfinnar stödet.

Stöd till kollektiv teknisk forskning, m. m.

1968/69 Förslag ................. 18 000 000

Detta anslag motsvaras närmast av de för innevarande budgetår anvisade
särskilda anslagen av sammanlagt 6,9 milj. kr. till åtta branschforskningsinstitut.
Som nämnts bör från det nya anslaget utgå även sådant stöd
till kollektiv forskning, som hittills lämnats av tekniska forskningsrådet.
För innevarande budgetår uppgår detta stöd till ca 3 milj. kr.

Det sammanlagda stödet till kollektiv teknisk forskning bör enligt min
mening ökas väsentligt. Jag har tidigare redogjort för de förhandlingar som
under de senaste månaderna förts med vissa branschstiftelser m. fl. De
avtal som torde komma att ingås till följd av dessa förhandlingar kan tillsammans
med redan löpande branschforskningsavtal väntas medföra åtaganden
om statligt stöd till betydande belopp under de närmaste budgetåren.
I enlighet med vad jag tidigare anfört bör stöd från detta anslag fortsättningsvis
kunna lämnas även till vissa andra former av forskning där
flerårigt stöd förutses. Under budgetåret 1968/69 beräknar jag medelsbehovet
för angivna ändamål till 18 milj. kr. Jag har härvid tagit hänsyn
till beräknade hyreskostnader.

Styrelsen för teknisk utveckling bör inom en av Kungl. Maj :t föreskriven
kostnadsram och under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande kunna
träffa nya avtal om stöd till olika former av kollektiv teknisk forskning.
Avtalen bör som regel omfatta en tid av tre år. 1 vissa fall bör avtalsperioden
kunna vara längre, dock högst fem år. Kungl. Maj :t bör begära riksdagens
bemyndigande att under budgetåret 1968/69 godkänna avtal som —-inberäknat de löpande avtalen — innebär åtaganden om statligt stöd till
kollektiv teknisk forskning m. in. av högst 18 milj. kr. under vart och ett av
budgetåren 1968/69—1972/73. För att medge viss rörelsefrihet i fråga om
fördelningen av bidragen under avtalsperioden bör anslaget anvisas som ett
reservationsanslag.

I sammanhanget torde få anmälas, att den nu gällande uppdelningen
av det statliga stödet till Institutet för verkstadsteknisk forskning på ett förslagsanslag
för institutets driftkostnader och ett reservationsanslag för bidrag
till utläggning av forskningsuppdrag har medfört vissa organisatoriska
svårigheter. Avtalet mellan staten och stiftelsen för verkstadsteknisk forskning
bör därför med verkan redan för innevarande budgetår ändras så att
samma villkor gäller för institutets användning av de två anslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Bidrag till Ingeniörsvetenskapsakademien

1968/69 Förslag.................... 450 000

Anslaget är upptaget på riksstaten för innevarande budgetår med 926 000
kr. Anslaget utgör bidrag till IVA:s centrala verksamhet (415 000 kr.), till
driften av forskningsstationen i Stockholm (65 000 kr.) samt till de tekniska
attachéerna i Förenta staterna, Sovjetunionen och Frankrike (445 000
kr.).

IVA har i sin anslagsframställning för budgetåret 1968/69 begärt en höjning
av anslaget till 2 015 000 kr. ökningen avser huvudsakligen kostnaderna
för verksamhet som tidigare finansierats genom bidrag från tekniska forskningsrådet,
främst IVA:s tekniska sekretariat (190 000 kr.) och utlandssekretariatet
(400 000 kr.). Vidare begärs under anslaget bidrag till viss utredningsverksamhet
beträffande forskningsstationer (135 000 kr.) och den
tidigare nämnda ersättningen för vissa inventarier (250 000 kr.). Återstoden
av den begärda anslagsökningen hänförs till kostnadsstegringar (115 000
kr.).

Enligt min mening bör IVA:s centrala verksamhet även fortsättningsvis
finansieras över ett särskilt riksstatsanslag. I enlighet med IVA:s anslagsframställning
beräknar jag kostnaderna för nästa budgetår till 450 000 kr.
Beträffande den verksamhet som hittills bedrivits med stöd från tekniska
forskningsrådet synes det dock lämpligt att bibehålla en flexibel finansieringsform.
Detta gäller i särskilt hög grad den internationella verksamheten,
dar den snabba tekniska utvecklingen kan aktualisera oförutsedda bidragsbehov.
Av detta skäl bör även kostnaderna för de tekniska attachéerna, som
nu bestrids över det särskilda anslaget till IVA, i fortsättningen täckas genom
bidrag ur anslaget till tekniska forskningsprojekt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Ett statligt utvecklingsbolag

Motivering

I det föregående har olika åtgärder föreslagits för att stimulera teknisk
forskning och för att åstadkomma en större planmässighet i resursanvändningen
på detta område. Angelägenheten av att snabbast möjligt nyttiggöra
forskningsresultat och uppfinningar har understrukits, varvid bl. a.
framhållits betydelsen av EFOR:s, Malmfondens och INFOR:s hittillsvarande
verksamhet. Den föreslagna styrelsen för teknisk utveckling har inga
egna kommersiella intressen i de projekt den stöder, vilket är en huvudförutsättning
för dess verksamhet. För att maximalt främja innovationstakten
i samhället och tillvarata specifika samhällsekonomiska intressen
vid exploatering av innovationer krävs emellertid att staten även har andra
medel än styrelsen för teknisk utveckling.

Vid beredning av denna fråga inom finansdepartementets ekonomienheter
har, som jag tidigare nämnt, upprättats en departementspromemoria med
förslag om att inrätta ett statligt utvecklingsbolag, som har kommersiell inriktning
och är fristående i förhållande till styrelsen för teknisk utveckling
(bilaga 6). Yttranden över promemorian har inhämtats från ett femtiotal
remissinstanser (bilaga 7).

Under senare år har flera s. k. utvecklingsbolag bildats inom det privata
näringslivet. Utvecklingsbolag är knappast ett entydigt begrepp men allmänt
sett karakteriseras deras verksamhet av att de i högre grad än andra
företag är inriktade på att uppsöka, initiera, utveckla och exploatera innovationer.
Utvecklingsbolagens främsta betydelse ligger inte på den kvantitativa
omfattningen av verksamheten utan i specialiseringen på initierande
verksamhet på innovationsområdet.

Ett väsentligt skäl enligt departementspromemorian för att inrätta ett
statligt utvecklingsbolag är behovet av att för samhället och ytteist töi
konsumenterna angelägna produkter, metoder och system kommer fram
så snabbt som möjligt och får en från teknisk och kommersiell synpunkt
tillfredsställande utformning. Det bör i detta sammanhang observeras att
offentliga tjänster av olika slag i växande utsträckning bidrar till medborgarnas
välstånd. Exempel på sektorer där samhället har ett speciellt
ansvar och intresse i detta hänseende är:

medicinsk teknik jämte vård och rehabilitering av sjuka och handikappade,

utveckling av system och tekniska hjälpmedel inom undervisningen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

förebyggande och bekämpande av luft- och vattenföroreningar samt tillvaratagande
av naturresurser,

produktion, distribution och utnyttjande av energi,

utveckling av såväl allmänna som interna transportsystem och kommunikationsmedel,

främjande av trafiksäkerhet,

teknik för produktion och distribution av vissa konsumtionsvaror såsom
livsmedel, samt

utveckling av administrativa system och hjälpmedel.

Flertalet remissinstanser har instämt i att ett statligt utvecklingsbolag
böi kunna verksamt bidra till att innovationer framkommer på ovannämnda
områden. Endast IVA har i det närmaste helt avvisat tanken att ett utvecklingsbolag
här skulle ha en uppgift att fylla. LO framhåller, att det
bör kunna vara eu angelägen uppgift för bolaget att även stimulera till
innovationer som på olika sätt gör arbetsmiljö, produktionsprocesser och
redskap bättre anpassade till arbetstagarnas behov och förutsättningar.
Landstingsförbundet betonar det angelägna i att samverkan med det kommunala
området kommer till stånd.

Remissinstanserna har särskilt påtalat behoven av ökade insatser från
samhällets sida på miljövårdens område. 1964 års naturresursutredning
har tidigare redovisat vilka utomordenntligt stora forskningsinstanser,
som har krävs. Mer än kanske något annat behövs nya och effektivare analysmetoder
till följd av strängare känslighetskrav vid tester, nya forskningsområden
samt behov av provtagning och kontroll i stor skala. Både av tekniska
och ekonomiska skäl är det väsentligt att utveckla instrument, vilka
ger mätresultat i en form, som direkt lämpar sig för databehandling.

Den på miljövård inriktade tekniska forskningen och förverkligandet av
dess resultat måste enligt naturresursutredningen i de flesta fall bedrivas
som en integrerad del av processtekniskt utvecklingsarbete eller i form av
fullskaleexperiment i praktisk drift. Den är enligt utredningen i regel utomordentligt
kostnadskrävande och kan endast bedömas mot bakgrunden av
att den skall kunna omsättas kommersiellt. Enligt departementspromemorian
kan ett statligt utvecklingsbolag vid sidan av andra företag medverka i
arbetet att utveckla dessa nya metoder till industriell mognad. Det är härvid
angeläget att åstadkomma ett smidigt samspel mellan den tekniska utvecklingen
och lagstiftningen på miljövårdens område. Naturvårdsverket framhåller
i sitt remissvar att behovet av utvecklingsarbete är mycket stort särskilt
på vatten- och luftvårdens område.

Ett annat område med snabbt växande behov är medicinsk teknik. Detta

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

har särskilt framhållits av socialstyrelsen både i dess remissvar och i en
skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 januari 1968. Socialstyrelsen lörordar att
insatserna inom medicinsk teknik kraftigt förstärks, bl. a. genom en betydande
beställningsverksamhet under socialstyrelsens medverkan. Som
exempel på projektområden nämns diagnostisk mätteknik apparatur, terapeutisk
apparatur, kommunikationsapparatur och laboratorieapparatur
för snabbanalyser i stor skala. För att genomföra en beställningsverksamhet
av den omfattning och karaktär varom här är fråga måste emellertid enligt
socialstyrelsen skapas mekanismer, som möjliggör en närmare definition
av behoven och tillhandahåller de resurser, som är nödvändiga för projektens
genomförande.

I detta sammanhang kan hänvisas till prop. 1968: 41 med förslag till bl. a.
inrättande av ett handikappinstitut med uppgift att främja, samordna och
medverka i forsknings- och utvecklingsarbete på hjälpmedelsområdet. Ltredningen
har i anslutning härtill starkt framhållit att resurser måste skapas
för framställning av industriella prototyper och provserier samt för
marknadsföring så att forsknings- och utvecklingsresultaten kommer de
handikappade till godo.

Skolöverstyrelsen har i sitt remissvar framhållit det stora behovet av utvecklingsarbete
beträffande system och tekniska hjälpmedel inom undervisningen
och anser att samarbete med ett statligt utvecklingsbolag skulle
innebära väsentliga fördelar. Skolöverstyrelsen saknar som ämbetsverk erfarenhet
av det slags entreprenad- och beställningsverksamhet, som undervisningsområdet
nu kräver. Samtidigt har enligt skolöverstyrelsens uppfattning
de företag, vilka förser utbildningsväsendet med läromedel, inte skatfat
sig nödvändiga resurser för att nyttiggöra den pågående informationstekniska
och forskningsmässiga utvecklingen.

Statens vattenfallsverk framhåller i sitt remissvar betydelsen av att nya
användningsområden för elenergi utvecklas och anser det vara värdefullt
om utvecklingsbolaget kan ägna sig åt detta problem. Vattenfallsverket har
tillsatt en särskilt grupp för sådan forskning. Som exempel på projekt
nämns integrerade system för uppvärmning, belysning och ventilation, elektriskt
drivna bilar för person- och godstrafik, belysning av huvudvägar samt
uppvärmning av trafikleder på vissa avsnitt. Projekt av detta slag är inte
enbart av vikt inom energisektorn utan har även betydande allmänt samhällsintresse.

Redan av remissvaren framgår således att ett betydande intresse föreligger
för att med utvecklingsbolagets hjälp främja tillkomsten av system,
produkter och teknik, som är angelägna från samhällssynpunkt.

En annan aspekt av utvecklingsbolagets verksamhet för att främja tillkomsten
av system och produkter, som är särskilt angelägna från samhällssynpunkt,
är enligt departementspromemorian att bolaget kan fylla en inte
oväsentlig funktion sett även från näringslivets sida. Olika samhällsbehov

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

kan till följd av bolagets nära kontakter med statliga myndigheter i vissa
fall snabbt översättas till specifikationer på de tekniska och ekonomiska
krav, som systemen och produkterna i fråga skall uppfylla. Detta torde särskilt
gälla när den beställande myndigheten själv inte kontinuerligt bedriver
utvecklingsarbete. Företagen ges genom utvecklingsbolaget ökade möjligheter
att i praktiskt samarbete medverka i utvecklingsarbetet på dessa
områden och skaffa sig underlag för bedömning av marknadsutsikterna.
Stora statliga beställningar på främst det militära området har redan skapat
förutsättningar för företagen att utveckla och exploatera produkter,
som även vunnit avsättning på internationella marknader. En ökad statlig
aktivitet av detta slag på civila områden kan öppna nya avsättningsmöjligheter
för svenska företag. De samhälleliga behoven är likartade i många
länder. Om lösningar för att tillgodose detta behov kommer fram relativt
tidigt i vårt land får svensk industri möjlighet att utnyttja ett tidsmässigt
försprång. Ett statligt utvecklingsbolag kan på dessa områden medverka
till att ett praktiskt och förtroendefullt samarbete på kommersiell basis utvecklas
mellan den offentliga sektorn och näringslivet och på så sätt ge
svensk industri ett stöd i den hårdnande internationella konkurrensen. Av
remissinstanserna bär särskilt LO betonat betydelsen härav.

Det pågående arbetet med att effektivisera de företagsekonomiska förutsättningarna
för den verksamhet, som bedrivs av statliga bolag och af färsdrivande
verk, är enligt departementspromemorian ett andra skäl för att
bilda ett statligt utvecklingsbolag.

Den statliga företagsgruppen (inklusive verk) med en total årlig omsättning
på ca 15 miljarder kronor tillhandahåller ett stort antal produkter och
tjänster av vilka åtskilliga är resultatet av eget utvecklingsarbete och är
tekniskt sett mycket avancerade. De statliga företag — exempelvis försvarets
fabriksverk och Karlskronavarvet — som tidigare främst tillgodosett
militära behov har vidare under senare år visat ett allt större intresse för att
tillhandahålla varor och tjänster för civilt bruk i konkurrens med andra
företag. Genom ett utvecklingsbolag ges de statliga företagen ytterligare
möjligheter att etablera samarbete med näringslivet i övrigt för att utveckla
och få fram produkter av gemensamt intresse. Tillkomsten av ett statligt
utvecklingsbolag blir således värdefull såväl för de sstatliga företagen som
för de privata. Utvecklingsbolaget kommer också att i vissa fall kunna utgöra
ett medel att tillgodose behovet av samarbete inom den statliga företagsgruppen.
Denna behöver anlita ett brett register av samarbetsformer på
samma sätt som företagsgrupperingar på den privata sidan.

I sina remissvar är de statliga bolagen och affärsdrivande verken positivt
inställda till bildandet av ett statligt utvecklingsbolag. Luftfartsverket
samt Vin- och Spritcentralen anser dock att de på sina speciella områden
inte har behov av samarbete med ett sådant bolag. Sveriges investeringsbank
framhåller i sitt remissvar att bolaget bör kunna bli ett värdefullt komple -

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

ment till banken. IVA och RF ifrågasätter om den statliga företagsgruppen
har behov av kontakter med ett statligt utvecklingsbolag.

Ett tredje skäl för ett statligt utvecklingsbolag, som nära sammanhänger
med det föregående, är enligt departementspromemorian att skapa bättre
förutsättningar för exploatering av innovationer, gjorda av anställda vid
statliga myndigheter och företag. I sin berättelse till 1959 års riksdag framhöll
riksdagens revisorer att uppfinningar, gjorda av anställda inom statlig
förvaltning, inte utnyttjas och exploateras på tillfredsställande sätt.
Myndigheterna nöjer sig i regel med att överta tillverkningsrätten för sådana
uppfinningar, som kan utnyttjas i den egna verksamheten. Statsutskottet
(SU 1959: 87 s. 48) förklarade sig dela uppfattningen att uppfinningar,
som tillkommit i anslutning till statlig verksamhet, borde av staten utnyttjas
så effektivt som möjligt. Sedan år 1959 har visserligen EFOR och INFOR
tillkommit men den situation, som föranlett ovannämnda kritik, torde inte
ha förändrats i avgörande grad. Ett statligt utvecklingsbolag bör kunna bidra
till en lösning av detta problem.

Betydelsen av att bättre förutsättningar skapas för exploatering av innovationer,
gjorda av anställda vid statliga myndigheter och företag, har särskilt
starkt betonats av Svenska uppfinnarföreningen i dess remissvar. Av
remissinstanserna är det endast IVA, som ifrågasätter om anställda vid statliga
myndigheter och företag har ett speciellt behov av tillgång till ett statligt
utvecklingsbolag.

Ett fjärde skäl för ett statligt utvecklingsbolag är enligt departementspromemorian
behovet av att skapa ytterligare en kanal för utveckling och exploatering
av innovationer gjorda speciellt inom mindre företag samt av enskilda
uppfinnare och forskare. Mindre företag baserade på »geniprodukter»
behöver ofta finansiell, teknisk och administrativ hjälp för att kunna
expandera snabbt. Uppfinnare och forskare behöver i allmänhet en företagspartner
för att deras innovationer över huvud taget skall kunna vidareutvecklas
till marknadsmässiga produkter och exploateras. Genom tillkomsten
av ett nytt utvecklingsbolag, som är fristående i förhållande till redan
existerande intressegrupper i näringslivet och som konkurrerar på lika villkor
med övriga utvecklingsbolag, ges mindre företag, uppfinnare och forskare
flera valmöjligheter. En sådan ökning av valmöjligheterna är så mycket
mera angelägen när utvecklingsbolag likaväl som andra företag måste
inrikta sig på ett begränsat antal projekt där man anser sig ha de största
möjligheterna att lyckas. Av remissinstanserna har Svensk industriförening
och IVA tillmätt detta fjärde skäl för bildande av ett statligt utvecklingsbolag
särskild betydelse.

Den redovisning jag här lämnat av departementspromemorian liksom det
gensvar den mött hos remissinstanserna visar enligt min mening otvetydigt
angelägenheten av att inrätta ett statligt utvecklingsbolag. Ett sådant
bolag utgör ett naturligt led i en aktiv näringspolitik. Statens engagemang

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

inom företagsfinansiering, vissa stora basindustrier, energiförsörjning och
forskning fullföljs därigenom med en starkare satsning på teknik och produktutveckling.
Utvecklingsbolaget blir ett komplement till den föreslagna
styrelsen för teknisk utveckling liksom till investeringsbanken. I den hårdnande
internationella konkurrens som möter oss är utvecklingsbolaget ett
av medlen att möjliggöra den avancerade produktion som vi ofrånkomligen
måste inrikta våra resurser på om vi skall kunna hävda vår konkurrenskraft
i framtiden.

I konkurrens med privata utvecklingsbolag bör bolaget bidra till en förbättring
av de allmänna förutsättningarna för ett effektivt näringsliv. Genom
den statliga förankringen har bolaget särskilda möjligheter att underlätta
framtagandet av nya produkter och ny teknik på områden som representerar
angelägna samhällsbehov. Framgångar på dessa områden är av ett
direkt intresse för medborgarna i vårt land. Det ger samtidigt vårt näringsliv
— privat såväl som offentligt och kooperativt — ökade möjligheter alt
hävda sig på en marknad där den internationella efterfrågan kan väntas bli
stigande och där vårt land med sin högt utvecklade levnadsnivå bör ha ett
särskilt gott utgångsläge.

Det finns enligt min mening ytterligare ett skäl för bildande av ett statligt
utvecklingsbolag — ett skäl, som härrör från överväganden av annat
slag än de vilka redogjorts för i det föregående. På lång sikt utgör avkastningen
av forskning och innovationer en väsentlig del av förmögenhetsökningen
i landet. Förutsättningen för sådan avkastning blir i växande utsträckning
att statligt stöd av forskning och innovationsverksainhet erhålls
i olika former. Jag anser det då också vara rimligt att samhället får möjligheter
att tillgodogöra sig en del av denna förmögenhetsökning. Bildandet av
ett statligt utvecklingsbolag skapar sådana möjligheter.

I promemorian och i många remissyttranden understryks att bolaget bör
koncentrera sin verksamhet till ett mindre urval av projekt. Jag instämmer
däri och anser att detta krav i synnerhet bör gälla under inledningsskedet,
innan erfarenheter samlats samt tillräckliga resurser byggts upp. Bolaget
bör med uppmärksamhet följa utvecklingen på bl. a. vissa nedan angivna
områden och inom dessa välja ut de lämpligaste projekten. Att på förhand
göra snäva begränsningar av bolagets handlingsfrihet vore olyckligt, eftersom
detta skulle kunna leda till minskade möjligheter att göra det från ekonomisk
synpunkt bästa urvalet av projekt. Den snabba utvecklingen beträffande
behov och tekniska förutsättningar på olika områden samt de växande
möjligheterna att kombinera tekniskt kunnande från olika områden på
ständigt nya sätt talar också mot dylika begränsningar.

Exakt hur projekturvalet bör ske kan avgöras endast av bolagets styrelse
och verkställande ledning sedan dessa noggrant studerat olika förslag till
projekt, som kan vara av intresse för bolaget. Det är därför varken möjligt
eller lämpligt att såsom främst Industriförbundet och Lantbruk sförbundet

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968

föreslagit i sina remissvar nu göra en konkret prioritering bland de områden,
som diskuteras i det följande. Det ligger i sakens natur att utvecklingsbolaget
inriktar sig på projekt innebärande ny teknik, nya produkter
och nya systemlösningar. Varje projektuppslag behöver dock inte nödvändigtvis
uppvisa hög innovationsnivå för att vara värt att förverkliga. De
ständiga förändringarna i kraven på produkternas egenskaper öppnar möjligheter
att använda välkänd teknik på nya områden och att med smärre
justeringar låta äldre produkter tillgodose nya behov.

Jag vill framhålla att tillkomsten av ett statligt utvecklingsbolag självfallet
inte innebär någon minskning av olika myndigheters ansvar och insatser
i fråga om att stimulera utveckling av nya produkter in. in., som är
ägnade att tillgodose samhälleliga behov.

Sammanfattningsvis kan konstateras att utvecklingsbolag har en växande
uppgift att fylla. Ett statligt utvecklingsbolag utgör ett naturligt led i
en aktiv statlig näringspolitik. Statens engagemang inom företagsfinansiering,
vissa stora basindustrier, energiförsörjning, forskning m. m. utökas med en
starkare satsning på teknik- och produktutveckling. Ett utvecklingsbolag
kommer att vara ett komplement till den föreslagna styrelsen för teknisk
utveckling. Ett sådant bolag bör genom sin satsning på ett urval projekt
underlätta framkomsten av speciellt innovationer som tillgodoser angelägna
samhällsbehov och skapar bättre förutsättningar för utveckling och exploatering
av innovationer gjorda inom särskilt den statliga sektorn.

Verksamhet, organisation, finansiering m. in.

Enligt departementspromemorian kan utvecklingsbolagets deltagande i
innovationsverksamheten ske på i princip två olika sätt. Det första innebär
att bolaget för en beställares räkning — statlig, kommunal, kooperativ eller
privat — utför ett uppdrag mot ersättning på kommersiella grunder. Uppdraget
kan innebära en specifierad forskningsuppgift, ett utvecklingsarbete
fram till ett definierat stadium, en utredning eller en projektledningsuppgift.
Bolaget bidrar genom utförandet av uppdraget till beställarens egen
innovationsverksamhet men är icke självt medintressent i projektet.

Det andra och på sikt väsentligare sättet för utvecklingsbolaget att medverka
i innovationsverksamheten är att initiera och genomföra projekt med
satsande av eget kapital. Bolaget skall vara fristående från den föreslagna
styrelsen för teknisk utveckling men är givetvis oförhindrat att liksom
andra företag söka bidrag och stöd för forsknings- och utvecklingsarbete.
Utvecklingsbolaget bör vara öppet för samarbete åt alla håll och undersöka
de projektförslag som kommer från enskilda forskare, uppfinnare och företag
och som enligt bolagets egen bedömning kan vara av kommersiellt intresse.

Av remissinstanserna förordar Sveriges hantverks- och industriorganisa -

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

tion att utvecklingsbolagets verksamhet tills vidare begränsas till att initiera
och genomföra projekt, som finansieras med bolagets eget kapital. AB
Atomenergi framhåller att en konfliktsituation kan uppstå vid tillgodoseende
av å ena sidan en av samhället önskad konsult- och utvecklingsinsats,
å andra sidan en ur utvecklingsbolagets synvinkel eftersträvad optimal lönsamhet
genom exploateringsverksamhet. Det måste ankomma på utvecklingsbolagets
styrelse att här göra en lämplig avvägning.

Enligt min mening bör utvecklingsbolaget ges frihet att delta i innovationsverksamheten
på båda de i departementspromemorian anförda sätten.
För vissa projekt är det tänkbart att bolaget först utför ett utredningsuppdrag
och därefter deltar i genomförandet av projektet.

Utvecklingsbolaget bör enligt departementspromemorian inte enbart invänta
förslag från skilda håll utan skall också så långt möjligt aktivt söka
efter projekt, som är intressanta. En dylik prospekteringsverksamhet innebär
att bolaget systematiskt kartlägger olika potentiella behov, marknader
och tekniska områden. I den prospekterande verksamheten bör utvecklingsbolaget
särskilt uppmärksamma tidigare nämnda behov av innovationer på
för samhället viktiga områden. För detta krävs att bolaget håller sig underrättat
om berörda offentliga myndigheters önskemål och animerar dessa
myndigheters intresse för nya produkter och ny teknik.

Flera remissinstanser har framhållit det angelägna i att utvecklingsbolaget
håller sig noga underrättad om utvecklingen på olika områden för att undvika
dubbelarbete. Jag instämmer häri och finner denna strävan vara ett
naturligt led i bolagets prospekteringsverksamhet.

I departementspromemorian ges olika exempel på det praktiska tillvägagångssättet
vid utvecklingsbolagets deltagande i innovationsverksamhet.
Bl. a. framhålls att det i vissa fall kan vara nödvändigt för bolaget att övergångsvis
medverka i tillverkning och försäljning av en ny produkt. I sina
remissvar avstyrker Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation
och Svensk industriförening att bolaget ges denna möjlighet.

Enligt min mening är en sådan begränsning av bolagets handlingsfrihet
mindre rationell. Det bör stå bolaget fritt att välja den samarbetsform, som
är mest lämplig i det aktuella fallet. Således torde i vissa fall den bästa
lösningen vara att det inom bolaget bildas en projektgrupp kring en forskare
eller uppfinnare. I andra fall kan det vara lämpligt att bilda ett nytt bolag
för utveckling och exploatering av en produkt. Detta kan ofta komma att
ske gemensamt med andra företag. Det är också tänkbart att i vissa fall ett
samarbetssökande expansivt mindre företag önskar att en del av dess aktier
köps av utvecklingsbolaget i syfte att få garantier för att tillräckliga finansiella,
administrativa och tekniska resurser erhålls för krävande utvecklingsprogram.
De olika tillvägagångssätt för bolagets deltagande i exploateringsverksamhet
som behandlas i departementspromemorian bör kunna utnytt3
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 68

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

jas. I andra fall kan en smidig samarbetsform vara att bolaget bidrar till
finansieringen av ett utvecklingsarbete som utförs vid ett annat företag i
utbyte mot att bolaget erhåller delaktighet i resultatet genom royaltv eller
på annat sätt.

Utvecklingsbolagets kommersiella inriktning bör ge den bästa vägledningen
för ett ekonomiskt riktigt projektval och leda till att trots ett i princip
brett verksamhetsfält tillgängliga resurser utnyttjas effektivt genom stark
koncentration till ett urval projekt.

För att utvecklingsbolaget skall fylla sin speciella uppgift på bästa möjliga
sätt är det nödvändigt att bolagets projektval bestäms av projektens
marknadsmässiga förutsättningar. Samtidigt är av naturliga skäl bedömningen
av nya produkters och ny tekniks lönsamhet i regel mycket osäker.
Det kan därför vara nödvändigt för det statliga utvecklingsbolaget att under
en viss tid självt medverka i tillverkning och försäljning av en produkt tills
avsättnings- och kostnadsförhållanden kan bedömas med större säkerhet.
I regel är det först efter ett sådant initialskede, som produkten genom olika
justeringar erhåller en utformning anpassad till marknadens krav.

Utvecklingsbolagets deltagande i tillverkning och försäljning av produkter
torde i förekommande fall lämpligen kunna ske genom dotterbolag och bolag,
som ägs gemensamt med andra företag. Den senare formen torde ofta vara
nödvändig i fråga om tekniskt avancerade produkter, som har möjligheter
att finna avsättning på den internationella marknaden. I dessa fall är dessutom
ofta hemmamarknaden för liten för att försäljningen där skall medge
täckning av de höga utvecklingskostnaderna och ge utrymme för tillräckligt
långa produktionsserier. Eftersom det inte torde vara motiverat för utvecklingsbolaget
att bygga upp en egen representation utomlands bör bolaget i
fråga om tillverkning och försäljning av sådana produkter samarbeta med
andra företag, som har en lämplig exportorganisation. I vissa fall bör bolaget
även kunna avyttra tillverkningen av produkter till andra företag — privata
eller statliga — när delia bedöms kunna ske till fördelaktigt pris.

Det är angeläget att utvecklingsbolagets tillverknings- och försäljningsverksamhet
inte utvecklas därhän att bolaget förlorar sin ursprungliga karaktär.
Utvecklingsbolagets strävan bör vara att avskilja tillverknings- och
försäljningsverksamhet. Hur lång tid som krävs innan så kan ske varierar
från fall till fall beroende på hur snabbt projektet »mognar ut». Genom en
sådan företagspolitik kan bolaget successivt frigöra kapital och andra resurser
för satsning på nya projekt. Det blir också möjligt att begränsa bolagets
storlek och skapa en nödvändig flexibilitet i organisationen.

Konkreta och preciserade målsättningar för utvecklingsbolagets verksamhet
ankommer det på bolagets intressenter att utforma.

Flertalet remissinstanser, som direkt uttalat någon uppfattning i denna
fråga, har avstyrkt förslaget att bolaget skulle ha egna resurser. Svensk
industriförening anser däremot att betydande egna resurser för forsknings-
och utvecklingsarbete snabbt bör byggas upp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Enligt min mening behöver bolaget ha tillgång till forsknings- och utvecklingsresurser.
Detta behov bör tillgodoses på det sätt, som framstår
som mest rationellt från bolagets synpunkt med särskilt beaktande av
möjligheter att utnyttja resurser på annat håll. Det kan förväntas att
bolagets egna resurser kan hållas begränsade under i vart fall uppbyggnadsskedet.

För sin verksamhet torde det enligt departementspromemorian i åtskilliga
fall vara mest rationellt för bolaget att anlita utomstående experter
av olika slag som konsulter. Det är dock nödvändigt att utvecklingsbolaget
för att verkställa utredningar har tillgång till egen ekonomisk, administrativ
och teknisk expertis. Några invändningar häremot har inte framförts
av remissinstanserna.

Av beskrivningen av utvecklingsbolagets tänkta uppgifter och arbetssätt
framgår att det ställs höga krav på styrelse och verkställande ledning
för att bolaget skall kunna fylla sin funktion. Bolaget bör ha egna
kvalificerade resurser för uppsökande av innovationer, för bedömning av
deras värde tekniskt och ekonomiskt, för marknadsanalys samt för styrning
och ekonomisk uppföljning av utvecklingsarbete. Antalet styrelseledamöter
bör vara relativt litet, förslagsvis sju.

Enligt departementspromemorian är en väsentlig förutsättning för utvecklingsbolagets
framgång att kontakter knyts med den forskning som
bedrivs vid universitet och högskolor samt andra forskningsinstitutioner.
För att främja dylika kontakter och därigenom öka bolagets möjligheter
att hålla sig underrättat om den tekniska utvecklingen på olika områden
torde det vara lämpligt att till företagsledningen knyta ett rådgivande organ
omfattande framstående forskare samt personer med betydande praktiska
erfarenheter av innovationsverksamhet. Vidare har bolaget behov av nära
kontakter med företag inom olika branscher. För att biträda ledningen bör
därför övervägas att i det rådgivande organet även engagera personer med
praktisk erfarenhet av marknadsförhållanden både inom och utom landet,
samt personer som till följd av sin branschkännedom kan medverka till att
ett för alla berörda parter gynnsamt samarbete kan etableras med andra
företag.

Av remissinstanserna anser statens konsumentråd att det borde vara
representerat i nämnda rådgivande organ. Liknande synpunkter framför
av konsumentutredningen. DO förordar för sin del att i styrelsen ingår
personer, som kan antas ha god kännedom om väsentliga konsumentbehov
som kan och bör tillgodoses genom bolagets insatser.

Jag ansluter mig till de synpunkter, som framförts i promemorian
och av de ovan nämnda remissinstanserna. Den konkreta utformningen
av det rådgivande organet bör emellertid fastställas av bolagets styrelse,
som också utser organets ledamöter. Ansvaret för bolagets organisation i
övrigt bör likaså ankomma på styrelsen och företagsledningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Utvecklingsbolaget föreslås i departementspromemorian bli organiserat
som aktiebolag. Bolaget skall ha en kommersiell inriktning med klart definierade
lönsamhetskrav, som siktar till rimlig avkastning på det egna
kapitalet på lång sikt.

Åtskilliga remissinstanser framhåller svårigheterna att vid projektval
göra en avvägning mellan företagsekonomiska lönsamhetskrav och projektens
angelägenhetsgrad sett från samhällelig synpunkt. Flera framhåller
att på för samhället angelägna områden bör visst avkall göras på det företagsekonomiska
lönsamhetskravet, medan Svenska teknologföreningen finner
det närmast oroande att detta krav understryks så kraftigt i promemorian.

Jag anser det vara nödvändigt att utvecklingsbolaget arbetar utifrån
ett principiellt krav på tillfredsställande lönsamhet på lång sikt. Den
målkonflikt, som flera remissinstanser uppehållit sig vid, kan i betydande
utsträckning undvikas genom inriktningen av bolagets verksamhet.
Bolaget kommer att mera utpräglat än andra företag aktivt medverka till
exploatering av sådana innovationer på samhällsangelägna områden, som
bedöms kunna vara företagsekonomiskt lönsamma. Genom att stimulera
statliga myndigheters intresse för nya problemlösningar och i vissa fall
medverka till att samhällsbehov konkretiseras i tekniska och ekonomiska
termer kan utvecklingsbolaget medverka till att en efterfrågan skapas, som
medför att produkterna, systemen och tekniken i fråga även blir företagsekonomiskt
lönsamma. Det bör observeras att bolaget beträffande forskningsbidrag
från den föreslagna styrelsen för teknisk utveckling är avsett
att ha samma ställning som andra företag.

Vad jag framhållit ovan får emellertid inte undanskymma svårigheterna
att rätt värdera olika innovationsuppslag. Det är därför nödvändigt
att bolaget ägnar särskild uppmärksamhet åt utveckling av metoder,
som kan bilda underlag för värderingar av vilka projekt, som bör satsas på.

Den eftersträvade avkastningen på det egna kapitalet kan uppnås först
på lång sikt. Under uppbyggnadsskedet är det därför inte realistiskt att
påräkna någon utdelning.

Under första verksamhetsåret bör 25 milj. kr. ställas till utvecklingsbolagets
förfogande genom anslag över statsbudgeten. Av dessa medel bör
18 milj. kr. tillskjutas av staten genom tecknande av aktier till en överkurs
av 20 %. Skillnaden mellan denna överkurs och aktiernas nominella
värde tillförs bolagets reservfond. Aktiekapitalet kommer härigenom att
uppgå till 15 milj. kr. och reservfonden till 3 milj. kr. Övriga 7 milj. kr.
bör vara ett aktieägartillskott avsett att finansiera driften under de första
åren innan verksamheten upparbetats till att ge egna tillräckliga intäkter.
En sådan lösning av finansieringsfrågan framstår som ändamålsenlig eftersom
bolaget till följd av verksamhetens art måste ta betydande risker
och för detta inte har exempelvis vinstmedel från uppköpta industri- och

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

handelsföretag att disponera över. För att vid växande omfattning av verksamheten
bevara önskad solvens hos bolaget torde det vara nödvändigt
att bolagets ägare i framtiden tillskjuter ytterligare medel genom aktieteckning.

Statliga företag och verk som är intresserade därav bör beredas möjlighet
att teckna aktier i bolaget sedan detta kommit till stånd. Televerket
har i sitt remissyttrande anmält ett sådant intresse. Även statens konsumentråd
har ifrågasatt om inte det borde få teckna aktier i utvecklingsbolaget.
I den mån det befinns vara i bolagets intresse bör även icke-statliga företag
ha möjligheter att i begränsad omfattning teckna aktier i bolaget.

Under förutsättning av riksdagens godkännande kan utvecklingsbolaget
bildas i juli 1968.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t föreslår riksdagen att

1. besluta att statens tekniska forskningsråd och institutet
för nyttiggörande av forskningsresultat, INFOR, skall
upphöra vid utgången av juni 1968 och att den 1 juli 1968
skall inrättas en ny central myndighet, benämnd styrelsen
för teknisk utveckling, i huvudsak med de uppgifter och
enligt de riktlinjer jag anfört,

2. besluta att den 1 juli 1968 skall inrättas ett råd för vetenskaplig''
information och dokumentation,

3. bemyndiga Kungl. Maj :t att inrätta en tjänst som generaldirektör
i Cp 6, avsedd för chef för styrelsen för teknisk
utveckling,

4. till Styrelsen för teknisk utveckling: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1968/69 under sjunde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 4 200 000 kr.

5. till Stöd till tekniska forskningsprojekt för budgetåret
1968/69 under sjunde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 31 000 000 kr.,

6. till Stöd till kollektiv teknisk forskning, m. in. för budgetåret
1968/69 under sjunde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 18 000 000 kr.,

7. bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna avtal angående
stöd till kollektiv teknisk forskning m. m. i enlighet med
vad jag anfört,

8. till Bidrag till Ingeniörsvetenskapsakademien för budgetåret
1968/69 under sjunde huvudtiteln anvisa ett anslag
av 450 000 kr.,

9. till Aktieägartillskott till ett statligt utvecklingsbolag
för budgetåret 1968/69 under sjunde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 7 000 000 kr.,

10. till Teckning av aktier i ett statligt utvecklingsbolag
på kapitalbudgeten för budgetåret 1968/69 under fonden
för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av
18 000 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunnel Anderson

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

Bilaga 1

PM angående ökad statlig satsning på teknisk forskning och
industriellt utvecklingsarbete

1. Sammanfattning

Under senare år har alltmer uppmärksammats den stora betydelse, som
den tekniska utvecklingen har för ett lands ekonomiska framåtskridande.
Med teknisk utveckling avses då i första hand det ständigt pågående framtagandet
av ny teknik och nya produkter. Företagens förmåga att följa med
i den allt snabbare utvecklingen bestämmer i hög grad deras konkurrenskraft.
Det är därför av vitalt intresse för varje land att det egna näringslivet
aktivt kan delta i den tekniska utvecklingen och inte blott tvingas att anpassa
sig i efterhand. Detta förhållande accentueras i en tid när den internationella
konkurrensen skärps. Det växande behovet av ny teknik framträder
icke minst när det gäller att lösa problem på ett antal för samhället
viktiga områden — f. ex. luft- och vattenvård, trafiksäkerhet, undervisning
och sjukvård. En ökad satsning på teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete
är ett nödvändigt led i en aktiv näringspolitik.

Den statliga organisationen för behandling av frågor som gäller teknisk
forskning och uppfinnande, industriellt utvecklingsarbete och exploatering
av ny teknik, liksom information och rådgivning härom, uppvisar en betydande
splittring. Detta förklaras av att de olika organen tillkommit vid olika
tidpunkter och delvis har försökskaraktär. Vissa utredningar har nu aktualiserat
olika organisationsfrågor inom det tekniska forsknings- och utvecklingsområdet.
Som ett första led i utformningen av aktivare statliga insatser
har det därför ansetts angeläget att framlägga ett samlat förslag till förstärkning
och koncentration av organisationen på området. Detta föreslås
ske genom inrättande av dels en statlig myndighet, styrelsen för teknisk
utveckling, dels ett kommersiellt utvecklingsbolag med statlig förankring.

Genom en effektiviserad organisation skapas möjligheter till vidgad "kontakt
och samråd med företrädare för forskning och näringsliv. Speciellt bör
kontakterna med industrin intensifieras för att de krav som produktion
och marknadsföring ställer skall snabbare och klarare komma till uttryck.
Endast därigenom kan underlag för den oundgängliga prioriteringen erhållas.
Detta är en väsentlig förutsättning för att det statliga stödet till teknisk
utveckling skall få önskad inriktning och verkningskraft.

Styrelsen för teknisk utveckling bör ha till uppgift att mot bakgrund
av en samlad överblick över den tekniska utvecklingen samt över de tekniska
resurser och behov, som föreligger inom såväl näringslivet som den
offentliga sektorn, verka för en samordnad och effektiv fördelning av tillgängliga
resurser inom olika områden.

Styrelsens huvuduppgift bör vara att fördela det statliga stöd som i olika
former lämnas till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. De
ekonomiska bidragen bör efter traditionell kvalitetsprövning framför allt
inriktas pa sadana områden där koncentrerade insatser bedöms angelägna
3f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt Nr 68

Kungl. MayAs proposition nr 68 år 1968

för att främja industrins tillväxt eller bemästra problem inom viktiga samhällssektorer.
Genom inträttande av ett antal nämnder for olika tekniska
områden möjliggörs en vidgad representation framför allt från industrin

vid medelsfördelningen. , .,

Till industriellt utvecklingsarbete bör styrelsen aven kunna lamna bidrag
med villkorlig återbetalningsskyldighet eller lån. t

Beträffande ekonomiskt stöd till teknisk forskning och industriell utveckling
förutsätts styrelsen alltså integrera den verksamhet som bedrivs
av statens tekniska forskningsfråd, Malmfonden och INFOR. Dessa organ
kommer således antingen att upphöra eller — i fallet Malmfonden — att
kvarstå som en av styrelsen förvaltad stiftelse. INFOR :s eget engagemang
i exploaterande verksamhet kommer att övertas av utvecklingsbolaget.
.

Genom de antydda arbetsformerna bör den nya organisationen ha möjlighet
att bevara och vidareutveckla det samarbete som de nuvarande organen
redan skapat. „ . ,

En annan del av styrelsens verksamhet bör inriktas pa stöd till kollektiv
industriell forskning. Därmed avses antingen forskning av intresse
för en hel bransch eller s. k. horisontell forskning över branschgränserna.
Styrelsen bör vara sammanhållande organ för det avtalsbundna samarbetet
med industrin. För denna funktion har tidigare icke funnits nagot

särskilt organ. ...

Rådgivning och kontaktförmedling bör vara viktiga uppgifter för stjrelsen.
Genom denna verksamhet eftersträvas en snabb överföring ar uppfinningar
och forskningsresultat till produktion och marknadsföring. Dessa
funktioner föreslås styrelsen överta från EFOR och Svenska uppfinnarkontoret.
Styrelsen får också genom sin överblick över resuiser hos
olika institutioner goda möjligheter att förmedla forsknings- och utrecklingsuppdrag.

För ett litet land är vidare informations- och dokumentationslragorna
speciellt viktiga. Inte bara insamligen av kunskaper — i stor utsträckning
från utlandet — är härvid av stor betydelse utan ännu mer en snabb
spridning av information till de rätta adressaterna. Styrelsen föreslås få
en hittills saknad funktion som centralt organ för planering och samordning,
medan den operativa verksamheten sköts av vederbörande fackorgan
inom stat och näringsliv.

En viktig uppgift av servicekaraktär som bör handhas av styrelsen är
förvaltningen av vissa forskningsstationer, i första hand i Studsvik och
i Stockholm. Dessa förvaltningsuppgifter utgör i viss mån ett komplement
till styrelsens övriga verksamhet genom att styrelsen får möjlighet
att ställa stationernas resurser till förfogande för olika forskningsoch
utvecklingsprojekt.

Det statliga utvecklingsbolaget skall ha till uppgift att medverka till
utveckling och exploatering av nya produkter med särskild anknytning
till resurser och behov inom den offentliga sektorn. Bolaget böi kunna
samverka även med intresserade icke-statliga företag. Ytterligare överväganden
och underhandlingar kommer att äga rum innan förslaget beträffande
utvecklingsbolaget läggs fram.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

5. Styrelsen för teknisk utveckling

5.1 Allmän motivering

Såsom tidigare framhållits finns det behov av ett centralt organ med uppgift
att svara för planering och samordning av statens insatser för att främja
teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. En grundförutsättning
för arbetet inom ett sådant organ bör vara ett nära och förtroendefullt
samarbete såväl med statliga forskningsinstitutioner som med näringslivet.
De kontakter och den sakkunskap som tidigare byggts upp bör bevaras inom
det nya organets ram.

För närvarande finns i vårt land flera statliga eller statsunderstödda organ
med uppgift att finansiera teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete.
Andra organ har till uppgift att speciellt stödja exploatering av
forskningsresultat eller att främja innovationsverksamheten genom att ställa
olika slags tjänster till förfogande.

Det statliga stödet till teknisk forskning har byggts ut successivt. Nya
stödformer har föranlett inrättandet av nya förvaltande eller verkställande
organ, vars verksamhet delvis haft försökskaraktär. Genom aktiva insatser
av forskai e och industrimän i ledande ställning har smidiga arbetsformer
kunnat skapas. De organ som nu är verksamma på området bär härigenom
kunnat förvärva förtroende hos såväl forskare som industriföretag. Detta
gäller beträffande såväl finansieringsorganen — TFR, Malmfonden och
INFOR — som de organ som har till uppgift att främja innovationsverksamhet
på annat sätt än genom direkt ekonomiskt stöd, i första hand EFOR
och Svenska uppfinnarkontoret.

Den organisatoriska splittring som kännetecknar det nuvarande systemet
för emellertid också med sig problem av olika slag. Dessa problem,
som påtalades redan i en OECD-rapport om svensk forskningspolitik år 1963^
har under de senaste åren genom verksamhetens snabba expansion blivit
alltmer kännbara. Detta gäller i första hand beträffande finansieringsorganen.
Fleia a\ dessa organ har likartade uppgifter. Således lämnar såväl TFR
som Malmfonden bidrag till tekniska forskningsprojekt. Enligt eu rad avtal
med respektive industribranscher lämnar staten över statsbudgeten direkt
stöd till kollektiv forskning. Malmfonden lämnar stöd även åt industriellt
utvecklingsarbete i form av bidrag, som vanligen är förenade med återbetalningsskyldighet.
Vid sidan härav främjas industriell exploatering av forskningsprojekt
genom den utlåningsverksamhet som INFOR bedriver.

Gränserna mellan de olika organens verksamhet torde i praktiken ofta
överskridas, vilket innebär ytterligare oklarheter i kompetensfördelningen.
Dessa förhållanden gör att en bidragssökande kan behöva vända sig till flera
organ innan möjligheterna att erhålla stöd till ett projekt kan slutligt bedömas.
&

Systemet har även i administrativt hänseende vissa nackdelar. Vart och ett
av de nämnda organen har byggt upp eget sekretariat. Även om en viss
samordning genomförts, främst mellan Malmfonden och INFOR, innebär
splittringen på olika organ ett hinder för att effektivt utnyttja utredningsresurserna.
Vidare är finansieringen av de nuvarande organens administration
svåröverskådlig. Statliga bidrag till administrationskostnader utgår såväl
direkt över statsbudgeten som indirekt över TFR och Malmfonden Rådet
bestrider dessutom genom tillfälliga bidrag kostnaderna för utredningsverksamhet
m. in. hos utomstående organ, bl. a. IVA. Vad slutligen den kol -

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

lektiva forskningen beträffar saknar staten nu ett organ för handläggning
av frågor inom ramen för det avtalsbundna samarbetet.

De angivna förhållandena talar för en samordning i första hand av den
finansierande verksamheten. En sådan samordning skulle syfta bl. a. till att
låta ett enda organ ta ställning till den för varje fall lämpliga omfattningen
och formen för ett eventuellt stöd. Det stödande organet skulle också ges
möjlighet att kombinera skilda stödformer i annan utsträckning än som nu
kan ske.

Vidare skapar de ökande kraven på statliga insatser behov av en samlad
avvägning. Även om prioriteringsfrågorna ytterst måste ankomma på statsmakterna
bör det finnas ett organ som kan ge underlag för bedömning avbehoven
av FoU-insatser på olika tekniska områden och som kan ge rekommendationer
beträffande fördelningen av tillgängliga resurser. Av största
vikt är att dessa sätts in på områden där en reell effekt kan förväntas.

Ett annat önskemål är att få till stånd en bättre uppföljning av det stöd
som tidigare lämnats. En framgångsrik stödverksamhet kräver en kontinuerlig
rapportering och värdering av uppnådda residtat. Det bidragsbeviljande
organet får härigenom underlag för att bedöma om utformningen av olika
stödåtgärder är ändamålsenlig.

Det som här anförts leder till slutsatsen att den nuvarande organisationen
för stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete bör förstärkas.
Som framgått bör syftet framför allt vara att möjliggöra en samlad
bedömning av bidragsbehoven och en ökad flexibilitet i valet av stödform.
Samtidigt är det önskvärt att bevara den tekniskt högt kvalificerade prövning
avr bidragsärendena, som utgör en viktig förutsättning för det förtroende
som de nuvarande finansieringsorganen åtnjuter.

Den organisatoriska förstärkningen bör uppnås genom att integrera den
tidigare finansieringsverksamheten inom ett centralt organ, styrelsen för
teknisk utveckling. Styrelsen bör också överta vissa andra stödjande uppgifter,
främst av servicekaraktär, som nu utövas av olika statsunderstödda
organ.

Den föreslagna styrelsen bör få följande funktioner:

Styrelsens huvuduppgift blir fördelningen av det ekonomiska stödet till
teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete och den därmed sammanhängande
prioriteringen, bedömningen och uppföljningen. Tills vidare
bör de nuvarande stödformerna användas i huv udsak oförändrade. Den nya
stvrelsen bör således överta TFR:s och Malmfondens uppgifter att lämna
stöd åt forskningsprojekt. För att ge styrelsen erforderliga kontakter
med industriföretag och forskningsinstitutioner bör inrättas ett begränsat
antal nämnder med ansvar främst för prövningen av bidragsärenden.
Verksamheten bör emellertid inte begränsas till stöd åt bidragssökande
utan i ökad omfattning ta formen av egna initiativ till forsknings- och utvecklingsinsatser
på områden där förutsättningarna för exploaterbara innovationer
bedöms särskilt gynnsamma. Eu andra stödform är det stöd till
industriellt utvecklingsarbete som hittills lämnats av Malmfonden
och i viss mån även av INFOR. Styrelsen bör även svara för utformningen
av det avtalsbundna statliga stödet åt kollektiv forskning.

Styrelsens verksamhet bör innefatta vissa serviceuppgifter. Av stor betydelse
är att skapa effektiva mekanismer för förmedling avforskningsresultat
till kommersiell exploatering. Denna verksamhet,
som i fråga om statsunderstödda projekt bedrivs av EFOR, har viss

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

anknytning till Svenska uppfinnarkontorets rådgivning åt uppfinnare.
En samordning av dessa verksamheter inom den nya styrelsen
kan väntas ge betydande fördelar. Styrelsen bör även bedriva viss förmedling
"av forskningsuppdrag för att stimulera till ökad
användning av resurser hos universitet och högskolor'', statliga institut och
industriföretag.

Det föreligger ett starkt behov av ett centralt organ för frågor rörande
svenskt deltagande i internationellt tekniskt samarbete.
Styrelsen bör vidare få vissa planeringsuppgifter beträffande den t e kniska
dokumentation, som för närvarande är spridd på ett stort
antal statliga och privata organ.

Ytterligare en uppgift som lämpligen bör handhas av styrelsen är förvaltningen
av vissa statsfinansierade forskning sstationer,
i första hand vissa delar av AB Atomenergis forskningsstation
i Studsvik.

Genom de uppgifter som här angetts kommer styrelsen att få ansvaret för
en stor del av de samlade statliga insatserna till stöd för teknisk forskning
och industriellt utvecklingsarbete. Styrelsen kommer att få en god överblick
över landets totala resurser på området och bör därigenom kunna fylla en
viktig uppgift som förmedlande och samordnande organ.

Slutligen må framhållas att frågor rörande grundforskning och högre utbildning
liksom hittills bör behandlas inom universitets- och högskoleväsendet
samt vederbörande forskningsråd. Den nya styrelsen bör basera sin
verksamhet på nära samarbete med dessa organ. I sammanhanget bör särskilt
understrykas betydelsen av samarbete med universitetskanslersämbetet.

I de följande avsnitten lämnas en mera ingående redogörelse för den nya
styrelsen uppgifter och organisation. I anslutning härtill redovisas vissa
förslag till en ändrad utformning av stödverksamheten.

5.2 Fördelning av ekonomiskt stöd till teknisk forskning och industriell
utveckling

Den nuvarande ordningen för fördelning av ekonomiskt stöd til! tekniskt
forsknings- och utvecklingsarbete framgår av följande uppställning:

Ändamål	Stödorgan	Stödform	Beviljat 1966/67 milj. kr.
Stöd till teknisk forskning	TFR	Bidrag av TFR:s anslag på stats-budgeten	13,01
	Malmfonden	Bidrag av fond-medel2	4,93
Stöd till in-dustriellt ut-vecklingsarbete	Malmfonden	Bidrag av fond-medel2	6,33

1 Inkluderar bidrag till utredningar hos IVA m. fl. Dessutom beviljas 4,0 milj. kr. till allmänna
undersökningar, resor och stipendier.

2 Med återbetalningsskyldighet vid projekt som har intresse för ett visst företag. I sådana fall
kan också förlustgarantier förekomma.

3 Avser kalenderåret 1966.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Ändamål	Stödorgan	Stödform	Beviljat 1966/67 milj. kr.
	INFOR	Lån från sär-skilt investe-ringsanslag på statsbudgeten	1,2
Stöd till kollektiv industriell forskning	Kungl. Maj:t	Avtalsbundna bidrag direkt över statsbudgeten	6,6
	TFR	Bidrag utanför avtalen över TFR:s anslag	1,8

Till individuell och kollektiv forskning lämnas bidragen i allmänhet utan
villkor om återbetalningsskyldighet, medan stödet till industriellt utvecklingsarbete
normalt har formen antingen av bidrag med återbetalningsskyldighet
eller liknande eller av lån mot marknadsmässig ränta och särskilda
riskavgifter. Denna åtskillnad har sin grund i det förhållandet, att staten
ansetts i princip inte böra stödja privat verksamhet, som är kommersiellt
inriktad, genom benefika bidrag, då detta kan innebära ogynnsamma effekter
för konkurrensen på marknaden. Mot denna principiella uppfattning synes
intet vara att erinra. Stödet till sådana projekt, som är klart inriktade
på kommersiell exploatering, bör därför även i fortsättningen vara baserad
på vederlagsprincipen eller utgå i form av lån.

Stöd till teknisk forskning

TFR har i en för åren 1966—1971 utarbetad femårsplan framhållit att behov
föreligger av en kraftig ökning av rådets resurser. För budgetåret 1968/
69 har rådet begärt ett totalanslag om 44 milj. kr.

Vid riksdagsbehandlingen år 1965 framförde Malmfonden för den kommande
femårsperioden yrkandet att den årliga avsättningen skulle höjas
från 10 till 20 milj. kr. Som skäl för yrkandet framhölls bi, a. att efterfrågan
på forskningsbidrag från fonden varit mycket stor och att ansökningarna i
allmänhet avsett mycket angelägna projekt.

Det anmälda behovet av projektbundet statligt stöd till teknisk forskning
är betydande. Att lämna stöd till sådan verksamhet i form av bidrag, som
inte är förenade med villkor om återbetalningsskyldighet eller liknande, bör
vara en av de viktigaste uppgifterna för den nya styrelsen och de till styrelsen
knutna nämnderna. Stödet bör alltså till betydande del ha samma form
som hittills. Beslut om bidragets storlek fattas efter traditionell kvalitetsprövning.
För varje tekniskt område fastställs en ram varvid hänsyn bör
tas dels till behovet av anslag såsom det kommit till uttryck i form av kvalificerade
ansökningar, dels till behovet att inom vissa prioriterade sektorer
ge särskild stimulans åt den tekniska utvecklingen. En närmare redogörelse
för ansvarighetsfördelningen mellan styrelsen och nämnderna lämnas i
avsnitt 5.5.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 åt 1968 79

Stöd till industriellt utvecklingsarbete

Den tillämnade styrelsen bör kunna fortsätta och intensifiera den verksamhet
för stöd åt utvecklingsarbete, som för närvarande bedrivs av Malmfonden
och INFOR. Om styrelsen för möjligheter att lämna stöd i skilda former
åt såväl teknisk forskning som industriellt utvecklingsarbete får styrelsen
ett brett register att spela över, vilket bör vara särskilt fördelaktigt
såtillvida som styrelsen kan följa upp ett projekts eller en metods utveckling
från forskningsstadiet in på den industriella exploateringen......

Malmfonden bör hädanefter förvaltas av styrelsen. Det bör^ härvid övervägas
om inte malmfondsmedlen bör helt reserveras för stöd åt industriellt
utvecklingsarbete, vilket fordrar ändring av fondens stadgar. Liksom hittills
bör stödet utgå i form av bidrag, som förses med villkor om återbetalningsskvldighet
eller liknande. Frågan om den närmare utformningen av de villkor
som bör knytas vid fondens bidrag till utvecklingsarbete behandlas i a\-s nit t o 5

Den långivning som INFOR bedriver avses innefatta full förlusttäckning.
Utöver marknadsränta uttas relativt höga riskavgifter av låntagarna, i genomsnitt
6 procent. Förlusttäckningsprincipen för verksamheten leder till
att krediterna hos institutet blir dyra för låntagarna, vilket i sin tur anses
ha verkat hämmande på verksamheten.

De lånemedel som stått till INFOR:s disposition synes bora överföras till
styrelsen. Någon anledning att behålla institutet som självständig myndighet
finns inte. I första hand bör lånemedlen användas för att vidareutveckla
forskningsobjekt, där styrelsen i tidigare skede lämnat bidrag. Stöd bör också
kunna lämnas om ett projekt är av särskilt stort tekniskt intresse eller
avser lösande av betydande samhälleliga problem. Stödet bör i samtliga angivna
fall ha formen av lån. Styrelsen bör emellertid vara oförhindrad att
famna lån mot endast marknadsmässig ränta och bör inte lieller vara skyldig
att utta några särskilda riskavgifter. Räntan torde i allmänhet böra anpassas
till räntan för statliga industrigarantilån. Om det anses skäligt i det
enskilda fallet bör styrelsen också betinga sig att säkerhet ställs för lån.

Stöd till kollektiv industriell forskning

Industriforskningsutredningen har i sitt nyligen avgivna betänkande rörande
branschforskning och forskningsstationer föreslagit en väsentlig ökning
av det statliga stödet till branschforskning. Industrin har också visat
intresse av att få till stånd eu ökning av det stöd som utgår på grund av avtalen
mellan staten och de olika branschforskningsstiftelserna. Utredningen
har vidare föreslagit att stödet till kollektiv industriell forskning även i fortsättningen
skall ske genom flerårsavtal mellan staten och vederbörande industriintressenter.
Till grund för avtalet bör ligga ett överenskommet forskningsprogram.
Handläggningen av hithörande ärenden bör enligt utredningen
delegeras från Kungl. Maj :t till lämplig central myndighet.

Mot bakgrund av industriforskningsutredningens förslag framstår det som
naturligt att frågor om det statliga stödet till kollektiv industriell forskning
hänförs till den nya styrelsens ansvarsområde. Styrelsen bör sålunda följa
den kollektiva forskningens utveckling och behovet av statligt stöd härtill.
Såsom utredningen föreslagit bör styrelsen förhandla med vederbörande industrirepresentanter
om avtal för de olika branschforskningsinstituten. Avtalen
bör emellertid som hittills underställas Kungl. Maj :t för godkännande.
Kungl. Maj :t bör också alltjämt utse statens representanter i de kollektiva
institutens styrelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Vid sidan av de bidrag som utgår på grund av avtalen med instituten kan
självfallet bidrag lämnas till särskilda projekt, som utförs vid de olika
branschforskningsinstituten. Styrelsen bör också vara förvaltande myndighet
för alla de medel som ställs till förfogande för bidrag till kollektiv "forskning.
Verksamheten vid branschforskningsinstituten bör följas av styrelsen,
som bör ta initiativ till sådana revideringar av gällande avtal, som synes angelägna.
Styrelsen bör vidare på förslag av respektive institut godkänna större
ändringar och upptagande av nya projekt inom ramen för de forskningsprogram,
som ligger till grund för träffade avtal.

5.3 Serviceuppgifter

Vid sidan av finansieringsverksamheten har staten även gett stöd åt viss
servicebetonad verksamhet på den tekniska forskningens område. Bär avses
främst förmedling av konktakter i syfte att främja industriellt utnyttjande
av forskningsresultat men även dokumentation och internationell verksamhet.
Den nuvarande organisationen på dessa områden är liksom på finansieringssidan
splittrad. Genom bildandet av den nya styrelsen skapas
möjligheter att få en samordning till stånd.

Den förmedlande verksamheten — som har nära samband med finansieringsverksamheten
— får betraktas som en naturlig uppgift för ett centralt
mgan på området. Detsamma gäller beträffande viss internationell verksamhet
av myndighetskaraktär. De arbetsformer som utbildats inom de nuvarande
organen har gett goda erfarenheter och hör ligga till grund för styrelsens
verksamhet på respektive område. Beträffande vissa uppgifter av
servicenatur kan det vara lämpligt ait åtminstone tillsvidare bibehålla nuvarande
decentraliserade system.

Förmedling av forskningsresultat

Av statliga organ svarar i första hand EFOR för uppgiften att verka för
industriellt utnyttjande av forsknings- och utvecklingsarbete. EFOR söker
pa olika sätt skaffa sig kännedom om nya exploateringsvärda resultat, i första
hand genom att studera rapporter till TFR och Malmfonden och genom
besök vid olika forskningsinstitutioner. Om dessa förberedande kontakter
leder till fortsatt arbete med ett projekt upprättas ett särskilt avtal mellan
forskaien och EFOR. Efter utvärdering av projektet, undersökning av marknaden
samt förhandling med eventuella intressenter biträder EFOR med att
upprätta avtal för licenstillverkning eller försäljning. EFOR är således ett
serviceorgan, som inte självt deltar i exploateringen av forskningsresultat.

Som nämnts är EFOR:s verksamhet i första hand inriktad på sådana projekt
som i ett tidigare skede fått statliga bidrag. I samband med att de olika
slagen av. statligt finansieringsstöd samordnas inom den nya styrelsen synes
det därför lämpligt att styrelsen tar ansvaret även för den uppföljande
verksamheten. Liksom fallet varit med EFOR synes styrelsen i viss utsträckning
kunna biträda vi exploatering även av forskningsresultat, som inte
uppkommit genom statligt stöd.

I likhet med vad som nu gäller beträffande EFOR bör styrelsens verksamhet
På exploateringsområdet vara rent förmedlande och rådgivande.
Styrelsen bor således inte ingå som part i exploateringsavtal. Det föreligger
således en viktig principiell skillnad mellan styrelsens och det statliga^tvecklingsbolagets
uppgifter på detta område.

EFOR:s verksamhet finansieras huvudsakligen genom bidrag från TFR

Kungl Maj. ts proposition nr 68 år 1868

och Malmfonden. Dessutom betingar sig EFOR en viss del av den ersättning
som vid exploateringen tillfaller forskaren eller upphovsmannen. Frågan om
i vilken utsträckning kostnaderna för förmedlingsverksamheten bör täckas
genom avgifter torde få utredas närmare.

Rådgivning åt uppfinnare

En verksamhet med delvis samma syfte som EFOK:s bedrivs av Svenska
uppfinnarkontoret. Detta organ är dock främst inriktat på rådgivning åt enskilda
uppfinnare. Allmän rådgivning är i princip kostnadsfri, medan rådgivning
som kräver särskilda utredningar eller avser patentansökningsärenden
regelmässigt är avgiftsbelagd. Den rådgivande verksamheten finansieras
dock till övervägande del genom ett anslag på statsbudgeten till uppfinnarkontorets
administrationskostnader. Vid sidan av den rådgivande verksamheten
lämnar uppfinnarkontoret mindre bidrag som stöd till uppfinnarverksamhet,
normalt förenade med villkorlig återbetalningsskyldighet. Även
denna verksamhet finansieras genom statsanslag.

Såsom angivits i avsnitt 3.3 har ett betänkande om uppfinnarkontorets
fortsatta verksamhet nyligen lagts fram. I betänkandet framhålls att den
verksamhet som uppfinnarkontoret bedriver är motiverad av den fria uppfinnarverksamhetens
betydelse för det ekonomiska framåtskridandet. Det
föreslås därför vissa åtgärder, främst ökat statligt stöd, för att häva det
nuvarande tillståndet av stillastående i verksamheten. Enligt betänkandet
bor verksamheten tillsvidare bedrivas av en särskild institution, även om
samarbetet med EFOR anses kunna drivas mycket långt.

I enlighet med vad som föreslagits i betänkandet bör det även i fortsättningen
finnas möjligheter att ge statligt stöd åt enskilda uppfinnare. I och
med att EFOR förs till den nya styrelsen torde denna böra överta även den
verksamhet som nu bedrivs av Svenska uppfinnarkontoret. Den kostnadsfria
allmänna rådgivningen jämte avgiftsbelagd hjälp i ärenden som kräver närmare
utredning — med möjlighet till avgiftsbefrielse för medellösa uppfinnare
bör tillsvidare behållas. Likaså bör bidrag med villkorlig återbetalmngsskylighet
kunna lämnas till uppfinnare. Sådana bidrag är i princip att
jämställa med bidrag till industriellt utvecklingsarbete och bör därför lämnas
av Malmfondens medel, vilket innebär att enskilda uppfinnare kan få
vidgade möjligheter till stöd.

Förmedling av forskningsuppdrag

För att främja den tekniska utvecklingen inom industrin är det väsentligt
att underlätta användningen för industriell forskning av personal och materiella
resurser vid universitet, högskolor och andra" statliga forskningsinstitutioner.
ö

Motiven för att utnyttja statliga anläggningar för industriell forskning är
i stort sett desamma som motiven för att utnyttja existerande forskningsresurser
inom industrin för uppdrag från utomstående. I båda fallen kan betmthga
forskningsresurser utnyttjas bättre än vad eljest vore fallet. Vidare
förstärks dessa motiv av att den svenska marknaden inom de flesta forskningsområden
är för liten för att utgöra underlag för sådana uppdragsforskningsinstitut,
som finns på flera håll i utlandet. Ett ömsesidigt utbyte av
erfarenheter mellan forskning och industri får vidare anses vara en viktig
förutsättning för en effektivt bedriven tillämpad teknisk forskning.

U n i ve r si t e ts ka n s 1 er s äm betet har för innevarande och nästa budgetår begärt
medel för viss kontaktverksamhet mellan universitetet och högskolor

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

å ena sidan och industrin å den andra. Styrelsen för teknisk utveckling, som
genom sina övriga uppgifter kommer att få en god överblick över resurserna
för teknisk FoU vid universitet och högskolor, torde kunna bitrada vid
en sådan verksamhet och på så sätt etablera en direkt förbindelse med högskoleadministrationen
och planeringen inom denna. I samband härmed torde
styrelsen även kunna verka för ökad användning av övriga statliga forskningsinstitutioner
för industriell forskning.

Dokumentation

De allt större insatserna för FoU skapar en motsvarande ökning av den
tekniska dokumentationen. För närvarande sköts dokumentationstjänsten
för litteratur rörande FoU av ett stort antal olika organ, främst inom universitets-
och högskoleväsendet. Inom sina respektive områden bedriver nagra
av de statliga och statsunderstödda forskningsinstituten eu betydelsefull
dokumentationsverksamhet. Av naturliga skäl är arbetet på dokumentationsområdet
starkt internationellt inriktat. .

I en promemoria angående information och dokumentation for forskning
och industri (bilaga IV), som utarbetats av en särskild sakkunnig, anges tre
alternativ för att förbättra de nuvarande dokumentations- och informationsmöjligheterna.
För det första kan en central myndighet tillskapas för att
bedriva såväl den planerade som den operativa verksamheten. För det andra
kan verksamheten överlämnas till existerande myndigheter och organ som
A''ar och en inom sitt område bedriver såväl den planerade som operativ a
verksamheten. För det tredje kan ett centralt organ skapas för planeringen,
medan den operativa verksamheten sköts av vederbörande fackorgan inom

stat och näringsliv. , , , ,

Med den form som dokumentationsverksamheten för narvarande har talar
övervägande skäl för att välja det sistnämnda av de tre alternativen. Ett sådant
system kan utan svårighet samordnas med den dokumentations- och
informationsverksamhet, som bedrivs inom näringslivet. Med hansyn till
den centrala funktionen, som den nya styrelsen kommer att få i frågor rörande
teknisk FoU förefaller styrelsen vara det lämpligaste organet for att
ta hand om den planerade verksamheten.

Internationell verksamhet

Det internationella utbytet i frågor rörande FoU har under senare år fått
en allt större betydelse. Utbytet äger bl. a. rum inom OECD:s forskmngskommittéer,
inom det nordiska samarbetsorganet NORDFORSK samt, vad
»äller arbetet inom atomenergiområdet, hos IAEA och ENEA. Härtill kommer
arbetet inom EEC och ESRO och de internationella samarbetsorgan,
som skapats av olika näringsorganisationer, samt ett stort antal konferenser
och utställningar av intresse för FoU. Svenska delegater deltar i arbetet
inom många av de nämnda kommittéerna och organen. Vidare bedrivs viss
verksamhet genom de av IVA administrerade tekniska attachéerna. Sådana
finns för närvarande i Förenta staterna, Sovjetunionen, Frankrike och Ja *

Det bör vara en viktig arbetsuppgift för den nya styrelsen att följa arbetet
inom internationella organ på FoU-området och samordna det svenska deltagandet.
Styrelsen bör bevaka möjligheterna att få till stånd ett konkre
samarbete på såväl nordisk som bredare europeisk bas. I och med att den
tekniska utvecklingen ställer krav på insatser som är svåra att åstadkomma
inom ramen för våra egna resurser kommer deltagandet i internationella

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

samarbetprojekt att få ökad betydelse. Sådana projekt — som för närvarande
förekommer främst på atom- och rymdområdena — torde komma att
i framtiden aktualiseras på flera områden.

En annan uppgift som lämpligen bör handhas av styrelsen är beviljande
av bidrag för att delta i internationella konferenser och symposier samt för
studieresor. Förordnande av delegater i internationella organ av officiell natur
samt slutande av forskningsavtal för svenska statens räkning bör dock
liksom tidigare åvila Kungl. Maj :t. Slutligen bör styrelsen tjänstgöra som
remiss- och utredningsorgan i frågor som gäller svenskt deltagande i internationellt
FoU-samarbete.

Den av IVA administrerade attachéverksamheten har ett samband med
IVA:s traditionella kontakter med motsvarande organ i vissa länder, och
den svarar i första hand för den viktiga uppgiften att tillgodose forskarnas
och näringslivets behov av informationer om den tekniska och naturvetenskapliga
utvecklingen i utlandet. Den nuvarande verksamheten bör därför
fortgå i oförändrade former.

5.4 Förvaltning av forskningsstationer

För närvarande finns i Stockholm en statlig forskningsstation, som administreras
av IVA. Förslag om projektering av en liknande forskningsstation
i Goteborg har lagts fram av IVA och Chalmers tekniska högskola." Diskussioner
har också förts om att uppföra nya forskningsstationer i anslutning
till universiteten i Uppsala, Lund och Umeå.

Såsom redovisats i avsnitt 3.1 har industriforskningsutredningen förordat
att forskningsstationer successivt byggs ut i de olika universitetsstäderna.
Enligt utredningen bör frågor som sammanhänger med planering av nya
forskningsstationer och frågor som är av gemensamt intresse för forskningsstationsverksamheten
handläggas inom det av utredningen föreslagna
centrala organet.

Vidare föreligger ett förslag från 1966 års atomenergiutredning om att i
ökad utsträckning tillvarata resurserna vid AB Atomenergis forskningsstation
i Studsvik för FoU-arbete utanför atomenergiområdet. Enligt förslaget
skulle huvuddelen av de materiella resurserna jämte personal för drift- och
förvaltningsuppgifter föras över till en från atombolaget fristående stiftelse,
Studsviks forskningsstation, med egen styrelse.

De av atomenergiutredningen föreslagna åtgärderna skulle skapa förutsättningar
för en avsevärd breddning av de basresurser som ställs till förfogande
för teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Ansvaret
för de anläggningar och de delar av förvaltnings- och serviceorganisationen
''id Studsvik, som kan utnyttjas gemensamt av flera intressenter, bör föras
över till ett särskilt organ under styrelsens överinseende. De resurser, som
helt eller praktiskt taget helt utnyttjas för atomenergiutveckling eller annan
speciell verksamhet, bör dock stå under respektive huvudintressents
ansvar. Härigenom undviks tekniska och administrativa problem, som kan
försvåra och fördyra verksamheten.

I samma förvaltningsorganisation som Studsvik bör inordnas även den
forskningsstation i Stockholm som nu administreras av IVA. Detsamma gäller
även forskningsreaktorn Rf, som numera huvudsakligen utnyttjas av
andra institutioner än AB Atomenergi.

I överensstämmelse med industriforskningsutredningens förslag bör styrelsen
för teknisk utveckling i egenskap av central myndighet för FoU svara

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

för den långsiktiga planeringen av verksamheten vid forskningsstationerna.
Petita för forskningsstationer bör inges till styrelsen, som även bör utöva
tillsyn över stationerna samt tillsätta lokalstyrelse och revisorer. Styrelsen
bör även i samband med beviljandet av bidrag eller lån till FoU-projekt
kunna ställa resurser vid forskningsstationerna till förfogande och därvid
verka för att stationerna utnyttjas effektivt.

Avgifterna för nyttjande av stationernas resurser bör fastställas på grundval
av programbudgeteringens principer. Det kan antas att underskott i
driften övergångsvis kommer att uppstå. Sådant underskott bör täckas över
särskilt anslag på statsbudgeten.

Frågan om forskningsstationernas organisatoriska ställning bör tas upp i
samband med den utredning inom statskontoret, som föreslås i nästa avsnitt.
Beträffande Studsvik, som byggts upp för att tillgodose det speciella behovet
av FoU-arbete på atomenergiområdet, bör därvid särskilt beaktas de problem
som uppstår vid gränsdragningen mellan den föreslagna forskningsstationens
huvudsakligen förvaltande verksamhet och atomenergiveiksamlieten.

5.5 Organisatoriska frågor m. m.

Organisation

I det föregående har utvecklats skälen för att samordna beslutsfunktionerna
i fråga om det statliga stödet till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete.
Dessa funktioner hänför sig till två verksamhetsområden,
dels fördelning av det statliga finansieringsstödet, dels tillhandahållandet
av viss service in. in. Uppgifterna är delvis av skilda slag, vilket föranleder
olika former för beslutsfattandet. Detta får vissa konsekvenser för den
föreslagna styrelsens organisation.

Styrelsen för teknisk utveckling bör stå under ledning av eu av Kungl.
Maj:t förordnad styrelse med fem ä sju ledamöter. Dessa bör representera
teknisk, industriell och ekonomisk sakkunskap. Verkschefen bör vara ledamot
av styrelsen och tillika dess ordförande.

Som redan framhållits är det beträffande finansieringsuppgifterna angeläget
att bevara fördelarna med nuvarande ordning, främst den individuella
och högt kvalificerade prövningen av bidragsärenden. Detta bör kunna ske
genom °att bygga den föreslagna styrelsens prövning av forskningsbidrag på
elt system med nämnder. Nämnderna bör kunna biträda styrelsen även i
andra delar av dess finansierings- och kontaktverksamhet.

Systemet med nämnder möjliggör en viss specialisering vid prövningen
av bidragsärendena. Genom ärendenas ökade antal och komplexitet torde
en sådan specialisering komma att utgöra förutsättningen för en sakkunnig
bedömning. Liksom fallet är i de nuvarande organen bör högt kvalificerade
forskare delta i prövningen. Den ökade expertpresentation som förslaget
om nämnder innebär, gör det även möjligt att ge företrädare föi industrin
vidgat inflytande. Möjligheterna till beredning och uppföljning av ärendena
bör också förbättras genom att styrelsen förser nämnderna med erforderliga
utredningsresurser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

tal och arbetsområden bör fastställas av styrelsen, som även bör utse ledamöter
av nämnderna. I syfte att få till stånd en önskvärd cirkulation bör
det övervägas att begränsa ledamöternas mandattid på samma sätt som gäller
i flertalet forskningsråd.

I ärenden om forskningsbidrag bör nämnden för varje sakområde utöva
beslutanderätten inom den ram som styrelsen anger. När det gäller frågor
om stöd till utvecklingsprojekt bör däremot styrelsen själv fatta beslut, med
biträde av sakkunnig inom och utom nämnderna. Även i frågor om stöd åt
kollektiv forskning bör styrelsen vara beslutande efter hörande av den närmast
berörda nämnden.

Beredningen av finansieringsärenden bör ske genom kvalificerad teknisk
personal hos styrelsen. Denna personal bör indelas i sekretariat som svarar
mot nämndernas arbetsområden. I sitt arbete bör sekretariaten få anlita utomstående
sakkunniga inom och utom nämndledamöternas krets.

För styrelsens service- och förvaltningsuppgifter erfordras särskilda organisationsenheter.
Genom att uppgifterna i flera fall närmast torde bli av
samordnande natur och den operativa verksamheten huvudsakligen ligger
utanför styrelsen torde det inte finnas något behov av att bygga upp en omfattande
central organisation.

Statskontoret bör få i uppdrag att i samråd med företrädare för berörda
institutioner närmare utreda de organisatoriska och administrativa frågor
som sammanhänger med bildandet av den nya styrelsen. Behovet av såväl
teknisk som administrativ personal torde böra tillgodoses i första hand genom
att styrelsen övertar personalen hos de befintliga organen.

Sekretess och publicering

Vaxje handling som inkommer till offentlig myndighet är i princip att
anse som allmän handling, vilket innebär att vem som helst äger ta de! av
den. I fråga om handlingar rörande uppfinningar eller forskningsprojekt kan
detta självfallet innebära kännbara nackdelar, vilket kan motivera regler
om sekrestessbeläggning av handlingarna. Sådana erfordras däremot inte i
fråga om handlingar som inkommer till privaträttsliga associationer som
bolag och föreningar samt till stiftelser. Dessa äger själva i samråd med ingivarna
besluta om sekretessen beträffande handlingar som inges.

Av de organ vilkas uppgifter bör övertas av styrelsen är Malmfonden och
EFOR stiftelser. Svenska uppfinnarkontoret har inte heller karaktär av statlig
myndighet. Några sekretessbestämmelser har därför inte fordrats beträffande
nämnda organ. TFR är statlig myndighet men saknar särskilda sekretessbestämmelser
för verksamheten. Rådets hittillsvarande bidragsgivning
har huvudsakligen varit inriktad på verksamheten vid universitet, högskolor
och forskningsinstitutioner och har endast i begränsad omfattning innefattat
stöd till enskilda näringsidkare eller företag. Frågan om sekretessbeläggning
av ansökningshandlingar och forskningsresultat har därför inte
haft särskilt stor aktualitet. Även INFOR har karaktär av statsmyndighet.
Jämlikt 2 § punkt 32 kungörelsen den 4 januari 1939 (nr 7) med förordnanden
på civilförvaltningens område jämlikt lagen den 28 maj 1937 (nr 249)
om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar är handlingar
hos INFOR sekretessbelagda i den mån deras offentliggörande skulle
lända vederbörande till men.

Vid ett inordnande under styrelsen av de funktioner som tidigare ombesörjts
av de här nämnda organen, såsom stöd åt uppfinnarverksamhet, industriell
exploatering av forskningsresultat och bidrag till teknisk forskning

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

krävs vissa sekretessbestämmelser i syfte att skydda enskilda sökandes intressen.

Som framgår av det förslag till ny patentlag som nyligen antagits av riksdagen
(prop. 1966:40) skall beskrivningar som intagits i handlingar, vilka
inges till offentlig myndighet, såsom ansökningar om bidrag och rapporter
rörande forskningsprojekt, anses utgöra hinder för patentansökan. Med
hänsyn till att en av den nya styrelsens viktiga uppgifter blir att söka vidareföra
forskningsresultat till industriellt nyttiggörande — vilket normalt
kräver att resultatet patentskyddas — bör sekretessbestämmelserna utformas
på sådant sätt att sökandens kommersiella intresse skyddas och så att
styrelsen får möjlighet att undersöka utsikterna att patentera de forskningsresultat,
som nås vid de stödda projekten.

De bidrag som är närvarande utgår från TFR till teknisk forskning är i
regel förenade med det villkoret att mottagaren skall ställa forskningsresulten
till allmän disposition. Normalt bör även i forsättningen sådana villkor
uppställas. I de fall då forskningsresultaten exploateras industriellt
krävs dock ofta att dessa patenteras.

Intresset härav väger då tyngre än intresset av att resultaten ställs till
allmän disposition genom publicering. Särskilt torde detta vara fallet då
bidragsmottagaren är ett industriföretag eller enskild uppfinnare.

Vid bidragsgivning från Malmfonden tillämpas för närvarande den principen
att, där forskningsresultaten kommer en hel bransch till godo eller
där mottagaren förbinder sig att låta publicera ifrågkommande forskningsresultat,
bidragen lämnas utan återbetalningsskyldighet. I andra fall ges
bidragen under förbehåll om villkorlig återbetalningsskyldighet jämte ränta,
allt i den utsträckning ekonomiskt överskott uppkommer vid exploatering
av det projekt för vilket stöd lämnats.

Såsom framhållits i det föregående bör det allmänna bidrag till kommersiellt
inriktad verksamhet, såsom vid olika former av industriell exploatering
av forskningsresultat, normalt förknippas med villkor om återbetalningsskyldighet
vid tillfredsställande ekonomiskt utnyttjande av resultatet.
Stundom kan emellertid en annan ordning synas lämpligare. Forskaren eller
företaget som erhåller bidrag till industriellt utvecklingsarbete bör ibland
kunna befrias från villkor om återbetalning vid kommersiellt utnyttjande,
om han ställer forskningsresultatet till förfogande efter viss överenskommen
tidrymd. Vill forskaren eller företaget förbehålla sig rätten till forskningsresultatet
— eventuellt för att patentera det — bör han äga rätt att
»återlösa» resultatet mot erläggande av'' ett belopp, helt eller delvis svarande
mot bidraget senast vid utgången av denna tidrymd.

Avsikten är att inom statsdepartementen närmare överväga de olika problem
som sammanhänger med skyddet av sökandens rimliga intresse av
sekretess och med villkoren för publicering om återbetalning i bidragsärenden.

Relationer till andra organ

Som framgår av den tidigare redogörelsen är avsikten att styrelsen för
teknisk utveckling skall överta de funktioner, som åvilar TFR, Malmfonden,
INFOR, EFOR och Svenska uppfinnarkontoret. Vidare avses styrelsen överta
förvaltningen av delar av forskningsstationen i Studsvik och forskningsstationen
vid tekniska högskolan i Stockholm, uppgifter som tidigare åvilat
AB Atomenergi respektive IVA. Styrelsen avses också få till uppgift att följa
den allmänna utvecklingen på FoU-området.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Styrelsen kommer för sin verksamhet att vara beroende av goda kontakter
och nära samarbete med industri, forskare och andra organ med uppgifter
inom forskning och industri.

IVA har härvidlag stor betydelse som förmedlare av kontakter med tekniker
och forskare inom näringsliv och högskolor. Akademien kan även i
forsättningen väntas se som sin uppgift att genom särskilda kommittéer
eller på annat sätt ta initiativ till nya verksamheter inom tekniskt lovande
områden.

Vid sidan av styrelsen kommer alltjämt ett stort antal statliga organ att
bedriva verksamhet inom den tekniska forskningens område. På finansieringssidan
gäller detta beträffande Norrlandsfonden. Vidare bör uppmärksammas
verksamheten vid universitet och högskolor, försvarets forskningsanstalt,
flygtekniska försöksanstalten, statens provningsanstalt och statens
skeppsprovningsanstalt. Härtill kommer den viktiga statliga beställarverksamheten
som hittills varit huvudsakligen koncentrerad till försvaret.

Styrelsen bör särskilt uppmärksamma universitetskanslersämbetets planering
av utbyggnaden av universitet och högskolor. Vid prioritering av
olika tekniska ämnesområden bör styrelsen således samverka med universitetskanslersämbetet
och speciellt med dess fakultetsberedning för de tekniska
vetenskaperna. En förbindelselänk mellan styrelsen och högskolor och
universitet kan vidare komma att uppstå genom den i avsnitt 5.3 nämnda
kontaktverksamheten med syfte att ge information till näringslivet om tillgängliga
forskningsresurser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Bilaga 2

Sammanfattningar av vissa utredningsförslag

Vissa offentliga utredningar, vilkas uppdrag berör frågor rörande statligt
stöd åt teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete, har nyligen
redovisat slutliga eller partiella resultat av sin verksamhet. I det följande
sammanfattas därvid framförda synpunkter och förslag.

Industriforskningsut redningen angående branschforskning och
forsknings stationer

I december 1964 tillkallade chefen för handelsdepartementet fyra sakkunniga
med uppgift att undersöka bl. a. industrins intresse för och villighet
till ekonomiskt engagemang för att få till stånd en intensifierad och
utbyggd kollektiv industriforskning, forskningsbehoven inom olika industrisektorer,
behovet av ett sammanhållande organ för den kollektiva industriforskningen
samt vissa frågor rörande forskningsstationer och deras
framtida ställning. Utredningen, som antog benämningen industriforskningsutredningen,
framlade i november 1967 ett delbetänkande angående
branschforskning och forskningsstationer (stencil Fi 1967: 11).

I betänkandet framhölls att näringslivets förmåga att höja produktiviteten
och utveckla konkurrenskraftiga tillverkningsmetoder och produkter
är en av förutsättningarna för vårt välstånd. Detta ställer krav på en omfattande
teknisk forskning.

En viktig form för statlig medverkan i teknisk industriell forskning är, såsom
framhållits i utredningens direktiv, bidrag till kollektiv industriforskning
vid branschforskningsinstituten. Dessas betydelse framgår av att en
av deras huvuduppgifter är att behandla forskningsproblem av stor allmän
räckvidd och gemensamt intresse för den berörda branschen. Ett annat viktigt
huvudsyfte är att de skall tjäna som forum för den tekniska diskussionen
inom branschen och därigenom medverka till en allmän höjning av
den tekniska standarden och till bästa möjliga hushållning med forskningsresurserna.
En tredje huvuduppgift är att följa den internationella
tekniskt-vetenskapliga utvecklingen inom branschen. Instituten har härvid
betydelsefulla uppgifter i samband med de ökade kontakter med utländska
forskare och institutioner som följer med det snabbt växande internationella
forskningssamarbetet. Vidare har det ökande rapportflödet gjort dokumentation
och information till branschföretagen till en allt viktigare
verksamhet.

Flertalet branschforskningsinstitut samarbetar med de tekniska högskolorna
genom att professorn vid motsvarande högskoleinstitution också förestår
vederbörande forskningsinstitut. Instituten spelar en betydande roll för
vidareutbildningen av forskare och för dessas inriktning efter industrins
krav. De utgör kontaktpunkter mellan högskoleforskning och industri. Instituten
kan hålla dyrbar apparatur som inte ekonomiskt kan utnyttjas av
enskilda företag eller som dessa först efter en viss försökstid är beredda
att skaffa sig. I flera fall har instituten en betydande provningsverksamhet
liksom de allmänt sysslar med provnings- och standardiseringsfrågor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

De branschforskningsinstitut som för närvarande har statligt stöd är
Svenska träforskningsinstitutet, Svenska textilforskningsinstitutet, Institutet
för metallforskning, Svenska institutet för konserveringsforskning, Institutet
för optisk forskning, Svenska silikatforskningsinstitutet och Institutet
tör verkstadsteknisk forskning. Till dessa institut utgår för närvarande
sammanlagt ca 7 milj. kr. årligen i statsbidrag. De olika instituten och
de branscher de arbetar för har redovisat behov och önskemål rörande
ökade statliga bidrag vilkas tillgodoseende skulle medföra en flerdubbling
av det sammanlagda nu utgående statliga stödet.

Av de enskilda branschforskningsinstitut som finns har vissa hemställt
om statligt stöd. Representanter för Sveriges industriförbund och Ingeniörsvetenskapsakademien
(IVA) ävensom för branschforskningsintresserade
företagsgrupper har framhållit vikten av ökade statliga engagemang i dessa
institut.

Utredningen föreslår att det statliga stödet till branschforskning ökas
väsentligt genom en upptrappning under en femårsperiod. Räknade i 1967
års penningvärde föreslås bidragen öka från 7,7 milj. kr. 1967/68 till 29
milj. kr. 1972/73 inklusive bidrag till täckning av lokalkostnader.

Av de årliga totalökningarna bör omkring hälften gå till sådan branschforskning
som redan har statligt stöd medan den andra hälften bör gå till
enskilda institut, som bedöms komma ifråga för statligt stöd.

För att tillgodose branschforskningens lokalbehov föreslås att 30 milj. kr.
investeras i lokaler avsedda för branschforskningsändamål under perioden
1967/68—1972/73. Av dessa investeringar beräknas ca hälften komma att
avse lokaler i forskningsstationer och den andra hälften byggnader för institut
som disponerar egna lokaler. Utredningen förutsätter alltså att de
lokaler som behöver byggas under femårsperioden för att tillgodose branschforskningens
behov till omkring 50 procent skall kunna inrymmas i forskningsstationer.

Utredningen diskuterar möjligheterna att uppställa bestämda kriterier
för det statliga engagemanget i branschforskning och annan kollektiv
forskning. Därvid har utredningen funnit, att de kriterier och bedömningsgrunder
som skulle kunna uppställas för angelägenhetsgradering av
statliga stödinsatser inte bör fixeras i kategoriska regler. Däremot kan vissa
riktlinjer anges för när statligt stöd bör utgå.

En förutsättning bör sålunda vara att en grupp av företag, som dessutom
bör vara representativ för branschen, dokumenterar sin avsikt att ekonomiskt
stödja den kollektiva forskningsverksamheten. Därtill bör samtliga
företag inom branschen ha rätt att genom rimligt ekonomiskt bidrag vinna
anslutning och delta i den stafsstödda verksamheten. Om skilda grupper
söker stöd för verksamheter, som kräver likartade resurser, bör samordning
som regel vara förutsättning för statligt stöd.

Den forskningsverksamhet för vilken stöd söks skall vara underbyggt arett
forskningsprogram. Kostnaderna för programmet bör vara klart redovisade,
såväl vad gäller programmet i dess helhet som dess olika delar.

Utredningen föreslår, att det statliga stödet fortsättningsvis icke skall
bindas till bestämda utgiftsslag. Genom att i stället anslå resurserna till ett
visst program ökas möjligheterna att rationellt anpassa verksamheten vid
förändrade förutsättningar. Hittills har gällt, att det statliga stödet i första
hand skall avse grundläggande forskning. Denna bestämmelse bör utgå.

Utredningen anför, att erfarenheterna av de halvstatliga branschforskningsinstituten
har varit goda, och förordar att statens långsiktiga stöd till

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

branschforskning även i fortsättningen ges i avtalsbunden form. Bedömningen
av detta stöds dimensionering och inriktning måste i stor utsträckning
göras från fall till fall. För handläggningen av frågor som sammanhänger
med denna bedömning har utredningen funnit behov föreligga av
ett sammanhållande centralt organ för den kollektiva industriforskningen.
På detta organ skall ankomma att för statens räkning förhandla med
branscher som anmäler behov av statligt stöd samt träffa avtal, som under
förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande reglerar driften vid instituten.
Det centrala organet skall utarbeta planer och förslag rörande statens stöd
till kollektiv industriforskning inom en ram som den av statsmakterna bestämda
anslagsutvecklingen medger.

För det centrala organet kan tillkomma uppgifter avseende kollektiv
forskning som har samband med de delar av utredningens uppdrag som
ännu inte slutbehandlats. På grund härav anser utredningen att slutgiltigt
förslag rörande centralorganets organisatoriska ställning i förhållande till
befintliga statligt forskningsadministrerande organ måste anstå till ett
kommande betänkande. Med hänsyn till vikten av att branschforskningens
utbyggnad snabbt kan påbörjas föreslås att det centrala organets uppgifter
i avvaktan på ett slutligt ställningstagande tillsvidare handläggs inom statens
tekniska forskningsråd (TFR), som har åtskilliga närliggande uppgifter
i sin nuvarande verksamhet.

I avtalen jämte av Kungl. Maj :t fastställda stadgar som reglerar driften
vid de statsstödda instituten finns bestämmelser om statens och respektive
branschstiftelsers ekonomiska åtaganden. Staten har i regel bekostat byggnader
jämte tomt och yttre underhåll samt bestridit viss del av dritfkostnaderna.
I senare avtal har en ny form använts, som innebär en mera generell
reglering. Utredningen föreslår att avtalen i framtiden baserar sig på
en planering och en budgetering, som i huvudsak är utformad efter samma
system soin statskontorets förslag till programbudgetering för den statliga
förvaltningen bygger på. Till grund för centralorganets och statsmakternas
behandling av bidragsframställningar hör sålunda ligga planer och budget
som beskriver föreslagen branschforsknings syfte och inriktning samt medelsbehovet
under avtalsperioden. Statsbidragets storlek bör övervägas från
fall till fall av det centrala organet. Bidraget bör utgå i viss relation till de
totala kostnaderna för institutets verksamhet under avtalsperioden exklusive
uppdrags- och annan motsvarande verksamhet, som är självfinansierad.
Bidraget bör alltså täcka del av driftkostnader, kapitalkostnader, hyreskostnader
samt pensions- och andra komplementkostnader. Det bör ankomma
på institutsledningen att inom den ram, som angivna planer och
budget utgör, under avtalstiden genomföra verksamheten och utnyttja tillgängliga
anslag på effektivast möjliga sätt.

Det är angeläget att lämpliga forskningslokaler och därtill anknuten service
kan ställas till den kollektiva industriforskningens förfogande. Med
statsanslag, som motsvarat byggkostnaderna, har IVA uppfört eu forskningsstation
i Stockholm. Forskningsstationer av denna typ har en stor
betydelse för branschforskningen genom att underlätta igångsättningen av
nya branschforskningsinstitut och forskningsgrupper i samverkan mellan
företag. Utredningen föreslår att mark reserveras på universitetsorterna för
att tillgodose föreliggande och framtida behov av forskningsstationer samt
att forskningsstationer successivt utbyggs i de olika universitetsstäderna.
I första hand bör en forskningsstation i Göteborg byggas, som tillgodoser
den västsvenska industrins behov. Denna forskningsstation liksom övriga

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

tillkommande stationer bör byggas i byggnadsstyrelsens regi i nära samarbete
med universitets- och högskolemyndigheter, lokal- och utrustningsprogramnämnderna
samt IVA.

Hittills har abonnenterna i IVA:s försöksstation i huvudsak endast betalat
hyra beräknad på kostnaderna för värme, städning, inre underhåll och
service. Kostnaderna för det i stationen investerade kapitalet och för yttre
underhåll har subventionerats av staten. Utredningen föreslår att staten
tramgent tillhandahåller lokaler i forskningsstationer och andra för forskningsändamål
avsedda byggnader mot marknadsmässigt beräknad lokalhyra.

Frågor som sammanhänger med planering av nya forskningsstationer
eller är av gemensamt intresse för forskningsstationsverksamheten inom
landet, bör handläggas inom det föreslagna centrala organet. Den lokala
förvaltningen bör däremot ankomma på lokala styrelser.

b orskningsstationerna bör dimensioneras för att inrymma även andra
verksamheter än branschforskning. Hur stor del av lokalerna som behöver
anslås till bl. a. specialforskning, kommittéforskning samt forskargrupper
från industrin eller från universitet och högskolor avser utredningen att
närmare beröra i ett kommande betänkande, som skall behandla dessa former
av kollektiv och annan forskning. Man anser det emellertid redan nu
realistiskt åt! vid planering och utbyggnad under den närmaste femårsperioden
räkna med att övriga former av forskningsverksamhet kräver
minst lika stora investeringar i forskningsstationer som branschforskningen.
Utredningen har förut uppskattat den del av investeringsbehovet för
branschforskningslokaler under femårsperioden, som kan förutses bli tillgodosett
genom utrymmen i forskningsstationer, till 15 milj. kr. Det totala
behovet av investeringar i forskningsstationer fram till budgetåret 1972/73
bedömer utredningen alltså vara 30 milj. kr.

Driftkostnaderna för den expansion av branschforskningen och forskningsstationsverksamheten
som detta betänkande behandlar hänför sig helt
till branschforskningen. Den föreslagna anslagsutvecklingen framgår av
nedanstående uppställning. Utredningen föreslår att statens och industrins
bidrag till branschforskning i normalfallet blir lika stora.

	1968/69	1969/70	1970/71	1971/72	1972/73
Statliga anslag milj. kr.	13,5	19,0	22,5	26,0	29,0

De investeringar som behöver göras för att tillgodose branschforskningens
lokalbehov och behov av lokaler i forskningsstationer under perioden
fram t. o. in. budgetåret 1972/73 uppskattas till''totalt 45 milj. kr. Det beräknas
fördela sig med en tredjedel på branschforskning med lokaler i
egna byggnader, med en tredjedel på branschforskning med lokalerna förlagda
till forskningsstationer och med en tredjedel på annan teknisk industriell
forskningsverksamhet med lokaler i forskningsstationer.

Utredningen förutsätter att liksom hittills skall i fråga om statsstödda
branschforskningsinstitut och forskningsstationer staten komma att finansiera
den föreslagna lokalutbyggnaden. Byggnadsstyrelsen bör projektera
och uppföra byggnaderna samt svara för fastighetsförvaltningen i samma
utsträckning som gäller för motsvarande statliga byggnader. Hyror skall
utgå enligt marknadsmässiga grunder och redovisas till byggnadsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Utredningen rörande Svenska uppfinnarkontoret

I januari 1964 tillkallade chefen för handelsdepartementet eu sakkunnig
med uppdrag alt utreda frågan om Svenska uppfinnarkontorets fortsatta
verksamhet. Utredningen, som antog benämningen utredningen rörande
Svenska uppfinnarkontoret, framlade i maj 1967 sitt betänkande (stencil
Fi i967: 7).

Utredningsmannen har i enlighet med givna direktiv undersökt i vad
mån kontorets nuvarande uppgifter kan tas över av något annat organ.
Han finner att uppgifterna, i varje fall tillsvidare, bör handhas av en självständig
institution. Emellertid hör man eftersträva ökad samordning mellan
uppfinnarkontoret och andra organ som har anknytning till dess verksamhetsområde,
främst EFOR. Samarbetet mellan uppfinnarkontoret och
EFOR anses kunna drivas mycket långt.

Utredningsmannens förslag innefattar inte några genomgripande andringar
i fråga om kontorets ställning, organisation och inriktning. Utredningsmannen
vill med sina förslag peka på olika åtgärder av begränsad
räckvidd som kan tänkas ge kontoret möjligheter att häva det nuvarande
tillståndet av stillastående och inleda eu expansion i verksamheten.

Utredningsmannens förslag innebär i huvudsak följande. Styrelsen bör
ges en ledande ställning inom kontoret. Till följd av bl. a. en sekretesspraxis
som utvecklats för att skydda uppfinnarnas intressen har styrelsen
— där Kungl. Maj :t utser vissa och de organisationer som upprättat kontoret
övriga ledamöter — inte kunnat ta del av kontorets verksamhet i sådan
omfattning att den rimligen kunnat bilda sig en uppfattning om kontorets
problem och företräda dess intressen. Utredningsmannen föreslår
därför att Kungl. Maj :t utser hela styrelsen och att denna görs mindre.
Under sådana förhållanden bör styrelsen kunna ta del av samtliga de ärenden
som förekommer i kontorets verksamhet utan att uppfinnarnas intressen
äventyras. Ärenden angående bidrag från det särskilda reservationsanslaget
till understödjande verksamhet, som hittills handlagts endast av
de styrelseledamöter som utsetts av Kungl. Maj :t, bör kunna handläggas
av styrelsen som sådan.

Staten bör ta över hela ansvaret för bidragsgivningen till kontorets administrationskostnader.
Även i fortsättningen bör avgifter tas upp i vissa
delar av kontorets verksamhet. Nuvarande principer för avgifternas bestämmande
bör i huvudsak kunna följas.

I fråga om kontorets uppgifter föreslås inga större förändringar i förhållande
till vad som angavs vid kontorets tillkomst. Kontoret bör ha till
uppgift att bl. a. ge allmänna råd inom området för uppfinningar, efter ansökning
granska uppfinningar utifrån synpunkten av möjlighet till exploatering,
biträda uppfinnare när det gäller patentering, kontraktsskrivning
in. in. samt förmedla kontakter mellan uppfinnare och hidragsgivande institutioner
och mellan uppfinnare och industrin. Kontorets centrala uppgift
bör vara prövning av uppfinningars exploaterbarhet. Kontoret bör kunna
medverka i visst utvecklingsarbete i den mån detta krävs för att komma
fram till en riktig bedömning av en uppfinning. Liksom hittills bör särskilda
medel disponeras för understödjande verksamhet.

Utredningsmannen har funnit att det för närvarande inte är möjligt att
med ledning av det material som står till förfogande komma till en fullt
tillförlitlig bedömning av den lämpliga storleken av det statliga bidraget
till kontorets administrationskostnader. Med en stark ställning för styrelsen
bör emellertid kontorets och därmed uppfinnarväsendets intressen i

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

framtiden kunna tas väl tillvara och kontoret kunna anpassa sig till ändrade
förhållanden. Utredningsmannen förutsätter att statsmakterna i framtiden
kommer att som grund för sina bedömanden i anslagsfrågor in. in.
få ett utförligare och mer belysande material i petita och årsredogörelser
än vad som hittills varit fallet. Emellertid måste kontorets nuvarande organisation
omedelbart förstärkas så att den minst uppgår till vad som förutsattes
vid kontorets tillkomst. Vidare måste kontoret för att kunna bibehålla
oförändrad målsättning garanteras kompensation för automatiska
kostnadsstegringar under löpande budgetår. Utredningsmannen har vid beräkning
av anslagsbehovet under ett inledningsskede räknat med en årlig
utgift om 755 000 kr. i nuvarande penningvärde. Med avdrag för allmänhetens
avgifter men med tillägg av ett belopp för att kompensera bortfallet
av organisationernas bidrag skulle behovet av statligt bidrag till administrationskostnaderna
komma att uppgå till 675 000 kr., en ökning med 204 000
kr. i förhållande till vad som föreslagits i statsverkspropositionen 1967.
Möjligheterna till rationalisering av kontorets verksamhet, bl. a. med ledning
av en lämpligt upplagd kostnadsredovisning, bör enligt utredningsmannen
uppmärksammas.

Nuvarande anslag till understödjande verksamhet, 85 000 kr. för år, anses
vara för litet för att kunna fylla sitt ändamål. Anslagets ringa storlek
liar medfört att kontoret under senare år inte har kunnat bedriva någon
stödjande verksamhet i den mening som förutsattes vid dess tillkomst.
Utredningsmannen har därför inte funnit det möjligt att komma till någon
uppfattning om behovet av medel för ifrågavarande ändamål. För att kontoret
överhuvud skall kunna bilda sig en uppfattning om värdet av den
understödjande verksamheten och dess möjligheter föreslår utredningsmannen
att anslaget omedelbart räknas upp till 250 000 kr.

Med undantag för mindre bidragsbelopp bör alla bidrag från anslaget till
understödjande verksamhet vara förbundna med villkorlig återbetalningsskyldighet.
På dessa bidrag bör rimlig ränta debiteras. Utredningsmannen
anser att de normer som för närvarande tillämpas i fråga om risktagning
m. m. är lämpliga. Dessa normer har brukat resultera i en återbetalning av
10—15 procent av meddelade bidragsbelopp.

1966 års atomenergiutredning angående Studsviks forskningsstation

Våren 1966 tillkallade chefen för handelsdepartementet fyra sakkunniga
med uppgift att utreda frågan om statens fortsatta insatser på atomenergiområdet
m. m. De sakkunniga, som antagit namnet 1966 års atomenergiutredning,
överlämnade i november 1967 en PM angående AB Atomenergis
forskningsstation i Studsvik.

I promemorian framhålls att huvuddelen av AB Atomenergis experimentella
resurser förlagts till Studsvik, där för närvarande nära 800 av bolagets
anställda tjänstgör. Resurserna är i hög grad inriktade på de problem som
sammanhänger med kärnklyvningsprocessen och den radioaktiva strålningen.
Bolaget har emellertid i Studsvik även resurser av icke specifikt
reaktorteknisk art, som kan användas för industriforskning och grundläggande
forskning utanför atomenergiområdet. Dessutom finns serviceoch
försörj ningsanordningar som kan betjäna olika verksamheter. Den totala
hittillsvarande investeringskostnaden för stationen uppgår till ca 235
milj. kr., varav ca 80 milj. kr. för forskningsreaktorer m. in., ca 60 milj.
kr. för laboratorier av olika slag samt ca 95 milj. kr. för service- och försörjningsanordningar,
inklusive anordningar för omhändertagande av aktivt
avfall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

På grund av den komplicerade utrustningen och de stränga säkerhetskraven
är kostnaden för driften av en forskningsstation som den i Studsvik
höga. I promemorian anges således atombolagets kostnader för driften av
reaktorer och laboratorier, gemensam service samt strålskydds- och säkerhetstjänst
till nära 40 milj. kr. om året, varav övervägande delen hänför sig
till basorganisationen i Studsvik. Dessa kostnader är av relativt fast natur,
dvs. de påverkas inte omedelbart av ändringar i det egentliga forskningsoch
utvecklingsarbetets omfattning.

På grund av de senaste årens minskningar av atombolagets anslag har
en lokalreserv av ca 10 procent uppstått i Studsvik. Härutöver finns emellertid
en »dold» överkapacitet genom att basreseurserna är så dimensionerade
att nya laboratorier in. m. kan betjänas till marginalkostnad. Som
allmänt riktmärke för ett ekonomiskt utnyttjande av dessa basresurser
anges en fördubbling av personalen i Studsvik.

Möjligheterna att få till stånd ett bättre utnyttjande av Studsvik har under
de senaste åren varit föremål för stor uppmärksamhet. I utredningens
promemoria redovisas ett antal förslag om att till Studsvik förlägga olika
aktiviteter utanför atomenergiområdet. Det konstateras emellertid att dessa
förslag trots ansträngningar från atombolagets sida endast i några fall kunnat
förverkligas.

Enligt promemorian bör åtgärder snarast vidtas för att ge verksamheten
i Studsvik ett bredare underlag. Mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter
framstår det som en förutsättning för en sådan utbyggnad att ansvaret
för stationens drift förs över från atombolaget till ett fristående organ,
förslagsvis benämnt Studsviks forskningsstation. Detta organ skulle alltså
överta atombolagets basorganisation och ställa denna till förfogande för
alla de aktiviteter som nu eller i framtiden bedrivs i Studsvik.

I promemorian framhålls att staten bör vara ensam huvudman för forskningsstationen.
Denna bör ha formen av en självständig stiftelse med en
av Kungl. Maj :t utsedd styrelse. Styrelsen bör ansvara för att Studsvik
planmässigt byggs ut till ett effektivt instrument för forskning och industriellt
utvecklingsarbete på områden som kräver stora basresurser och en
kvalificerad driftorganisation. Beträffande finansieringen framhålls att alla
forskningsstationens tjänster bör avgiftsbeläggas. I princip bör avgifterna
ge full täckning för stationens driftkostnader. Eftersom en omedelbar tilllämpning
av denna princip skulle kunna motverka strävandena att få till
stånd ett bättre utnyttjande av stationen förutsätts emellertid att ett driftbidrag
kommer att erfordras under en övergångstid. Ett sådant bidrag bör
kunna minskas efterhand som verksamheten uppnår optimal omfattning.

Enligt promemorian hör styrelsen för Studsvik fastställa taxor för stationens
tjänster. Taxesättningen bör vara flexibel och kunna användas som
ett instrument för att ge verksamheten en önskad inriktning.

Slutligen framhålls att förslaget om Studsvik torde kunna genomföras
i viss mån oberoende av de förslag som utredningen kan komma att lägga
fram i övrigt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Bilaga 3

Organisation och resurser för teknisk forskning och industriellt
utvecklingsarbete i Sverige

Nuvarande organ och deras verksamhet
1. Tekniska högskolor

De tekniska högskolorna har liksom andra högre lärosäten en dubbel
uppgift; att vara centra för forskning och läroanstalter för akademisk utbildning.

Inom teknologin finns för närvarande tre läroanstalter, nämligen tekniska
högskolan i Stockholm (KTH), Chalmers tekniska högskola (CTH) och
tekniska högskolan i Lund (LTH). Dessutom bedrivs vid Uppsala universitets
matematisk-naturvetenskapliga fakultet civilingenjörsutbildning motsvarande
utbildningen vid de tekniska högskolornas sektioner för teknisk
fysik. I Linköping och Örebro bedrivs teknisk magisterutbildning.

Principbeslut har fattats om inrättande av en teknisk högskola i Linköping.
Vidare planeras teknisk magisterutbildning vid Uppsala universitets
matematisk-naturvetenskapliga fakultet.

Finansiering

Driftutgifterna för den samlade verksamheten (undervisning och forskning)
vid de tekniska högskolorna uppgår budgetåret 1967/68 till ca 100
milj. kr.

Basresurserna för den forskning som bedrivs vid de tekniska högskolorna
ställs till förfogande direkt över statsbudgeten. Betydande bidrag erhålls
dessutom från statliga forskningsråd, främst statens tekniska forskningsråd,
hos vilket forskare som behöver förstärkta resurser kan ansöka om
medel för enskilda projekt. Den privata sektorns bidrag till högskoleorganisationens
forskningsverksamhet är med undantag av vissa områden relativt
obetydligt.

De statliga anslagen till forskning vid universitet och högskolor som helhet
har undergått eu snabb ökning under de senaste åren. Budgetåret 1955/
56 beräknades de statliga anslagen för dessa ändamål uppgå till ca 50
milj. kr. Budgetåret 1965/66 hade de statliga utgifterna stigit till drygt 200
milj. kr. Anslagen har alltså fyrdubblats på 10 år.

De statliga utgifterna direkt över statsbudgeten för forskning vid de tekniska
högskolorna har expanderat snabbt. Ökningen har varit väsentligt
snabbare än genomsnittet för den högre utbildningen.

Tabell 1: Driftanslag över statsbudgeten för forskning vid tekniska fakulteter
i milj. kr.

	1963/64	1964/65	1965/66	1966/67	1967/68
Tekniska fakulteter..................	29	34	44	46	48

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Vid framräkningen av tabellen har tillämpats de principer som kom till
användning i universitetsutredningens undersökning Forskningens villkor
och behov (SOU 1958: 32). Endast driftkostnader har medtagits.

Som nämnts tidigare erhåller forskare vid de tekniska högskolorna betydande
stöd från statens tekniska forskningsråd. Tyvärr finns ingen särredovisning
av rådets anslag till tekniska fakulteter. Anslagsverksamheten
redovisas i stället av rådet som anslag till universitet och högskolor. Då den
alldeles övervägande delen av utgifterna torde vara avsedd för verksamhet
vid tekniska högskolor, torde dock omfattningen av denna finansieringsform
kunna illustreras med följande tabell.

Tabell 2: Anslag från statens tekniska forskningsråd till universitet och
högskolor 1962/63—1965/66 i milj. kr.

Mottagare	1962/63	1963/64	1964/65	1965/66	1966/67
Universitet och högskolor ............	3,8	4,8	7,4	8,9	8,2

Lokaler

Enligt 1963 års universitets- och högskolekommittés lokalinventering
(SOU 1965: 12 s. 631) disponerade de tekniska högskolorna och de matematiska,
fysiska och kemiska ämnena vid matematisk-naturvetenskaplig
fakultet höstterminen 1963 över 170 000 m2 nettoyta. Sedan dess har fram
till hösten 1967 för nämnda ämnen färdigställts över 100 000 in2, medan
omkring 80 000 in2 var under byggande eller projektering. Detta innebär
att lokaltillgången sedan höstterminen 1963 mer än fördubblats.

Personal

Ett av de viktigaste målen för den fortgående utbyggnaden av de tekniska
högskolorna är att de enskilda institutionerna skall fungera på en hög
kvalitativ nivå när det gäller forskarrekrytering och forskarutbildning. Institutionerna
har därför försetts med teknisk utrustning, som gjort det
möjligt att bedriva modern forskning. Målet har varit att det vid högskolorna
skall skapas möjligheter för de fast anställda forskarna och den personal
som befinner sig i utbildning att fungera till ett optimum av sin kapacitet.

Den snabba utbyggnaden av de ekonomiska resurserna och den betydande
ökningen av lokaltillgången har starkt förbättrat förutsättningarna
för effektiv utbildnings- och forskningsverksamhet vid de tekniska högskolorna.
En ökning av antalet nybörjarplatser har skett från ca 1400
budgetåret 1962/63 till ca 2 400 budgetåret 1967/68. Antalet närvarande
studenter har ökat från ca 5 100 höstterminen 1960 till ca 9 500 höstterminen
1966.

I fråga om utbildnings- och forskningspersonal vid universitet och högskolor
har en stark personalkoncentration skett till områdena naturvetenskap
och teknik. Av sammanlagt 818 professurer budgetåret 1967/68 finns
sålunda 307 eller ca 37 % inom dessa båda ämnesområden.

Om man ser till det totala antalet tjänster för forsknings- och utbildningspersonal,
som budgetåret 1967/68 uppgår till ca 2 500, är motsvarande
andel betydligt över hälften.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Tabell 3. Lärar- och forskartjänster vid tekniska högskolor 1967/68.

Lärarkategori	KTH	CTH	LTH	Totalt
Professorer ......................	83	66	48	197
Laboratorer......................	13	15	8	36
Universitetslektorer ..............	59	55	29	143
Forskardocenter..................	2	i	_	3
Docenter ........................	10	6	1	17
Forskarassistenter ................	7	7	1	15
Assistenter ......................	291	261	166	718
Totalt	465	411	253	1 129

Resursutbyggnaden under senare år inom den högre tekniska utbildningen
har möjliggjort en väsentligt ökad examination. Antalet utexaminerade civilingenjörer
ökade således från ca 700 budgetåret 1960/61 till ca 1 000
budgetåret 1966/67. I fråga om teknologie licentiater och doktorer skedde
en fördubbling från ca 60 till ca 120.

V ppdragsforskning

Förutom den forskning som finansieras med statsanslag och bidrag från
forskningsråd bedrivs vid de tekniska högskolorna även viss övriga forskning
och utveckling. Denna har karaktären av uppdragsforskning. Vanligen
torde dessa uppdrag kunna indelas i tre grupper: (1) utexperimenterandet
av nya principer och konstruktioner enligt order från uppdragsgivaren,
(2) löpande experimentella konstruktioner för uppdragsgivaren, som utarbetar
nya konstruktioner, (3) tillfälliga uppdrag av större eller mindre omtattning.
Uppdrag av ren rutinkaraktär får ej förekomma utan överlämnas
till särskilda statliga provningsanstalter.

Enligt statistiska centralbyråns i november 1965 framlagda undersökning
av industrins forskningsutgifter år 1963 använde industrin detta år
56 milj. kr. för forsknings- och utvecklingsverksamhet som utförts utanför
det egna företaget. Av detta belopp gick 21 milj. kr. till utlandet, och av de
återstående 35 milj. kr. kunde ca 10 milj. kr. räknas bort som transaktioner
mellan olika företag.

För att skaffa ett fullständigare material för en diskussion om uppdragsforskning
utförde Ingeniörsvetenskapsakademien under hösten 1966 en undersökning
av uppdragsverksamheten under budgetåret 1965/66 vid KTH
och CTH. Det visade sig att uppdragsforskningen vid de båda högskolorna
det aktuella året kunde beräknas till drygt 6,2 milj. kr. I tabell 4 har verksamheten
uppdelats med hänsyn till beställare, varvid framgår att den
privata industrin var den i särsklass största uppdragsgivaren.

Tabell 4: Uppdragsverksamhet vid vissa tekniska högskolor 1965/66 i
1 000-tal kr.

	KTH	CTH	Summa
Industri m. m.......................	3 703	481	4 184
AB Atomenergi......................	150	44	194
FOA ........................	820	75	895
Övrig statlig verksamhet..............	408	556	964
Summa	5 081	1 156	6 237

4 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 68

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

2. Statliga forsknings-, försöks- och provningsanstalter
Försvarets forskningsanstalt

Försvarets forskningsanstalt (FOA) är huvudmyndighet för svensk försvarsforskning
och landets största forskningsinstitution. Enligt sin instruktion
skall FOA för försvarsändamål bedriva främst naturvetenskaplig, tekniskt-vetenskaplig
och medicinsk forskning. FOA skall även följa och samordna
sådan forskning som bedrivs inom landet samt följa den allmänna
utvecklingen inom berörda vetenskaper. Vidare skall FOA biträda andra
myndigheter och institutioner med råd i tekniskt-vetenskapliga frågor berörande
försvaret samt medverka med kontroll och underlag för standardisering
av metoder och materiel. FOA skall slutligen främja utvecklingen
och samordningen av den operationsanalytiska verksamheten inom totalförsvaret
samt tillhandahålla expertis för denna verksamhet. Hela detta
arbete, som utförs i nära samarbete med andra totalförsvarsmyndigheter
och med forskningsråd, universitet, högskolor och industrier, skall i första
rummet tillgodose det totala försvarets krav. Forskningsanstalten är i
princip skyldig att till närmare undersökning ta upp forskningsuppgifter,
som anvisas av överbefälhavaren, försvarsgrenschef eller central förvaltningsmyndighet
inom totalförsvaret.

FOA:s forskning kan med hänsyn till resultatens användning indelas
i tre grupper: prognoser, underlag för studier och underlag för utveckling
och anskaffning av materiel. Inom var och en av dessa grupper förekommer
både grundläggande och tillämpad forskning.

FOA:s arbete är fördelat på fyra avdelningar förutom den administrativa
byrån och planeringsbyrån, nämligen FOA 1 för kemi och medicin, FOA 2
för tillämpad fysik, FOA 3 för teleteknik med försvarets teletekniska laboratorium
samt FOA 4 för skydd och försvar mot kärnladdningar.

Chef för forskningsanstalten är en generaldirektör. Högsta ledningen
över verksamheten utövas av styrelsen. I styrelsen ingår förutom generaldirektören,
som samtidigt är styrelsens ordförande, cheferna för armé-,
marin- och flygförvaltningarna, ordföranden i försvarets förvaltningsdirektion
och tre civila ledamöter representerande forskning och industri. Dessutom
har överbefälhavaren rätt att utse lämplig militär befattningshavare
att som sin företrädare närvara vid styrelsens sammanträden.

FOA:s verksamhet finansieras huvudsakligen med anslag över försvarshuvudtiteln.
Anslagen ökade snabbt fram till början av 1960-talet beroende
bl. a. på en intensifierad forskning rörande skydd och försvar mot kärnladdningar.

Tabell 5: FOA:s driftbudget 1945/46—1967/68 i milj. kr.

1945/46	1950/51	1955/56	1960/61	1965/66	1966/67	1967/68
1,8	9	20	49	64	67	69

FOA:s personal uppgår för närvarande till närmare 1 600 personer, varav
ca 410 är forskare med akademisk examen. Antalet ingenjörer med examen
från högre tekniskt läroverk respektive tekniskt institut uppgår till omkring
375. Utöver egen personal anlitas ett stort antal utomstående fors -

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

kare vid bl. a. universitet, högskolor och industrilaboratorier som konsulter
eller för utförande av särskilda forskningsuppdrag.

FOA har sina lokaler huvudsakligen inom Stockholm med omnejd. Från
att tidigare ha varit utspridd på en mängd olika platser och delvis i föga
ändamålsenliga lokaler har verksamheten på senare år koncentrerats till
i huvudsak tre olika centra.

Flygtekniska försöksanstalten

Flygtekniska försöksanstalten (FFA) har enligt sin nuvarande instruktion
till uppgift att främja utvecklingen av flygtekniken inom landet genom
att bl. a. planera och genomföra flygteknisk forskning och provning.
FFA skall vidare följa utvecklingen av den flygtekniska forskningen i andra
länder samt systematiskt insamla, ordna, bearbeta och offentliggöra forskningsresultat
och andra rön inom sitt verskamhetsområde. Anstalten kan
mot ersättning utföra forskning eller provning för utomstående uppdragsgivare.

FFA är organiserad på fyra avdelningar, nämligen aerodynamiska avdelningen,
hållfasthetsavdelningen, mättekniska avdelningen och driftavdelningen.
Vid sidan av dessa finns ett kansli. Den 1 juli 1967 uppgick personalen
till 233 personer.

Försöksanstalten bedriver dels forskning och provning mot ersättning på
uppdrag av offentliga myndigheter eller enskilda, dels egen, främst civilt
inriktad forskningsverksamhet. Den ekonomiska ramen för sistnämnda
forskningsverksamhet är den s. k. nettoutgiften, dvs. skillnaden mellan
den totala belastningen på avlönings- och omkostnadsanslagen och beställningsinkomsterna.
Denna nettoutgift, som kan betraktas som ett statligt
anslag, är sedan budgetåret 1962/63 maximerad till 1,3 milj. kr.

1965 tillkallade chefen för försvarsdepartementet en utredning med uppdrag
att utreda frågan rörande den framtida inriktningen och omfattningen
av verksamheten vid FFA. Utredningen har 1967 framlagt sitt betänkande.

Driften vid FFA finansieras till övervägande del med beställningsinkomster
från försvaret.

Tabell 6. Utgifts- och inkomstutvecklingen vid FFA 1963/64—1966/67 i
milj. kr. med budgeterad stat för 1967/68

	1963/64	1964/65	1965/66	1966/67	1967/68 budget
Utgifter ............................	11,6	11,5	11,5	11,7	10,1
Inkomster ..........................	10,3	10,2	10,2	10,1	8,8
Försvarets myndigheter och SAAB ....	10,0	9,4	9,2	9,3	8,0
Övriga beställare ....................	0,3	0,8	1,0	1,1	0,8
Nettoutgift . .........................	1,3	1,3	1,3	1,3	1,3

Statens provninganstalt

Statens provningsanstalt utför på uppdrag av myndighet eller enskild
provningar och undersökningar av material och konstruktioner och därmed
förenad verksamhet. I den mån anstaltens utrustning och förhållan -

100

Knngl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

dena i övrigt medger görs också andra provningar och undersökningar.
Anstalten bedriver även tekniskt-vetenskaplig forskning inom sitt verksamhetsområde.

Anstalten samarbetar med industriföretag och andra enskilda organisationer
samt statliga myndigheter och institutioner, som berörs av anstaltens
verksamhet och skall, i den mån det kan ske, ställa personal till förfogande
för standardiseringsarbeten in. m.

Anstalten är uppdelad på tre tekniska avdelningar, en central verkstad
och ett kansli. Verksamheten är huvudsakligen lokaliserad till Stockholm,
men vissa mätningar med transportabel apparatur och vissa provtagningar
och kontroller görs även på andra håll. Filialer med utrustning för byggnadstekniska
provningar finns i Hälsingborg, Karlskrona, Jönköping, Norrköping,
Borlänge, Härnösand och Luleå. Inom det textiltekniska området
finns en filial i Borås.

De tekniska avdelningarna betecknas A, B och C. Inom avdelningen A
utförs mekaniskt-teknologisk provning och undersökning av metalliska material
och andra konstruktions- och byggnadsmaterial samt av färdiga konstruktioner
och byggnadsdelar. Avdelningen har fyra laboratorier — det
byggnadstekniska, det mekaniska, det värme- och ventilationstekniska samt
det brandtekniska. Olika materials struktur och kemiska sammansättning
samt materials därmed sammanhängande egenskaper och funktion undersöks
av avdelning B med fem laboratorier: analyslaboratoriet, polymerteknislca
laboratoriet, ytskyddslaboratoriet, laboratoriet för metallografi
och korrosion samt bränsle- och smörj medelslaboratoriet. På avdelning C
utförs elektriska och fysikaliska mätningar och undersökningar. Här finns
ett elektriskt, ett akustiskt och ett fysikaliskt laboratorium.

Fr. o.m. budgetåret 1965/66 tillämpas vid anstalten försöksvis programbudgetering.
Detta innebär att anvisade medel inte primärt knyts till kostnadsslag
såsom avlöningar och omkostnader utan till vissa aktiviteter. Av
anslaget för budgetåret 1966/67 avsåg sålunda 4,1 milj. kr. anstaltens uppdragsverksamhet
medan återstoden 2,6 milj. kr. utgjorde ramen för den
allmänna verksamheten dvs. forsknings- och utvecklingsarbete samt expertverksamhet.

För närvarande finns ca 240 personer anställda vid anstalten och dess
filialer.

Statens skeppsprovningsanstalt

Statens skeppsprovningsanstalt utför på uppdrag av myndighet eller enskild
provningar och undersökningar av betydelse för skeppsteknik och
sjöfart samt, i den mån anstaltens utrustning och förhållanden i övrigt
medger det, andra provningar och undersökningar. Anstalten bedriver dessutom
tekniskt-vetenskaplig forskning inom sitt verksamhetsområde. Anstaltens
uppdragsverksamhet är baserad på en taxa som innebär fidl täckning
av alla på respektive uppdrag löpande kostnader, även komplementkostnader.
Uppdragsgivare är svenska marinen, svenska och utländska varv, rederier,
konsultfirmor etc. Uppdragsinkomsterna avser till 50 % teknisk utveckling
och till 50 % målforskning. Verksamheten är både experimentell
och teoretisk.

Budgetåret 1967/68 beräknas ca 3,5 milj. kr. tas i anspråk för avlöningar
och omkostnader. Personalen uppgick den 1 november 1967 till 84 personer
av vilka 20 är akademiker. Verksamheten bär under senare år kontinuerligt
ökat och den ekonomiska bruttovolymen ökar för närvarande i en takt, som
innebär fördubbling vart femte år.

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Skeppsprovningsanstalten är organisatoriskt nppdelad på tre tekniska avdelningar,
drift- och verkstadsavdelningen, ritkontorsavdelningen samt beräkningsavdelningen.
Dessutom finns ett kansli.

Under drift- och verkstadsavdelningen sorterar laboratorierna med
skeppsprovningsränna och kavitationstank, verkstadskontor och verkstäder,
sektion för elektronisk mätteknik samt data- och analogimaskin. Avdelningen
sköter den experimentella delen av verksamheten med försök
och mätningar samt ansvarar för vidareutveckling av anstaltens experimentella
utrustning med tillhörande metodforskning.

Ritkontorsavdelningen utför ritningsarbeten för verkstäder och laboratorier
samt ansvarar för den rutinmässiga uppdragsverksamheten med
granskning av försöksresultat, kritisk bedömning av dessa samt utarbetande
av försöksrapporter.

Beräkningsavdelningen handlägger anstaltens teoretiska och experimentella
uppdragsforskning samt förestår den forskning och den vetenskapliga
aktivitet, som bedrivs i anstaltens egen regi. Verksamheten kan indelas i
inarinmilitär forskning, fundamental liydromekanik och hydroakustik, propulsion
och kavitation, fartygs sjövärdighet, stabilitet och manöveregenskaper
samt systemarbete och programmering.

Statens skeppsprovningsanstalt har ett visst ekonomiskt utrymme för
arbeten vid sidan av den egentliga uppdragsverksamheten. Detta* utrymme
växlar något från år till år och uppgår till 15 å 20 % av den totala verksamhetsvolymen.

3. Ingeniörsvetenskapsakademien

Ingeniörsvetenskapsakademien (IVA) stiftades 1919 med ändamål att
befordra teknisk-industriell forskning och därigenom främja den svenska
industrins utveckling. IVA utgör ett lärt samfund med högst 202 svenska
medlemmar under 65 års ålder. Medlemmarna är fördelade på 11 avdelningar
för olika tekniska vetenskaper.

Akademiens verksamhet ledes av presidium bestående av tre av Kungl.
Maj :t förordnade presedes samt akademiens verkställande direktör. Viktigare
frågor behandlas i förvaltningsutskottet som består av presidiet samt
avdelningarnas ordföranden. En betydande del av akademiens verksamhet
initieras i avdelningarna, som ofta föreslår genomförande av konferenser,
föreläsningar, utredningar eller andra liknande åtgärder.

Akademien har successivt byggt upp ett kansli med ca 60 tjänstemän.
Kansliet är organiserat i tre operativa avdelningar — utredningssekretariatet,
informationssekretariatet och ntlandssekretariatet — samt serviceavdelningar.

För närvarande arbetar dessutom ca 25 kommittéer under akademiens
hägn. Dessa kan genomföra utredningar eller bevaka tekniska områden.
Vissa kommittéer organiserar med ekonomiskt stöd av medlemmarna, som
kan utgöras av löretag, organisationer eller statliga verk, gemensam forskning
på områden som är av allmänt intresse men inte är av central betydelse
för medlemmarna. Som exempel pa sådana områden kan nämnas
transportforskning, svetsning och pålslagning. När verksamheten vuxit i
omfattning, har den ofta överförts till fristående institut. Ett exempel på
sådan utveckling är Korrosionsinstitutet.

IVA lämnar stöd åt föreningar som formellt är fristående men som arbetar
inom områden som akademien finner angeläget att söka utveckla. För
närvarande har Tekniska litteratursällskapet och Instrumenttekniska föreningen
sina sekretariat förlagda till akademiens kansli.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968
Utredningssekretariatet

Utredningssekretariatet liar till uppgift att administrera arbetet inom
akademiens avdelningar och kommittéer samt att behandla och bearbeta
de idéer och uppslag, som blir följden av deras verksamhet eller som erhålls
genom kontaktmännen utomlands eller andra källor. Sekretariatet skall utföra
därav betingade utredningar av såväl frågor rörande forskningsorganisation
och forskningsplanering som behov av forskning och utveckling
inom speciella tekniska områden som akademien funnit bör särskilt uppmärksammas.

I sekretariatet ingår de tekniska sekreterare som akademien anställt
med ekonomiskt stöd av statens tekniska forskningsråd (TFR). En del av
kostnaden täcks dessutom med medel som akademien erhåller i torm av
direkta industribidrag, intäkter från av akademien anordnade konferenser
samt ersättning för arbete med utredningar och liknande verksamhet, som
akademien åtar sig åt utomstående organ, t. ex. statliga kommittéer. Från
utredningssekretariatet hämtas företrädesvis sekreterarna i akademiens avdelningar
samt ofta även sekreterare i IVA:s kommittéer. Utredningssekretariatet
ansvarar också för IVA:s medverkan vid anordnande av konferenser
och kongresser.

Sekretariatet ansvarar för behandlingen av remisser som inte direkt berör
informations- eller utlandssekretariatets områden. Likaså utför sekretariatet
huvuddelen av förberedelsearbetet att samla och bearbeta material
för IVA:s årliga rapport om den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.
Inom utredningssekretariatet finns sekreterare och utredningsmän för speciella
områden som anses kräva en koncentrerad insats, t. ex. administrativ
rationalisering, tillämpad matematik och instrument- och mätteknik.

Informationssekretariatet

Informationssekretariatets uppgift är att samla teknisk och vetenskaplig
information från både Sverige och utlandet och att sprida denna vidare till
företag och institutioner. Vidare ingår i sekretariatets uppgifter att verka
för en effektiv dokumentationsverksamhet i landet. Detta sker genom
arbete i kommittéer genom föredrag och artiklar och genom medverkan
i utbildningsverksamhet. Informationssekretariatets personal medverkar
även i policyskapande dokumentationsorgan inom olika forskningsområden.

I informationssekretariatet ingår akademiens bibliotek. Detta har specialiserats
på forskningsorganisation och forsltningsekonomi och fungerar som
centralt bibliotek inom detta område, på uppslagsböcker och handböcker
samt på förtryck och förhandlingar från konferenser.

För svensk industri och forskning anskaffar sekretariatet litteratur av
typen forskningsrapporter, utredningar, firmatryck, kongress- och konferensmaterial,
patent, statligt tryck etc. Informationssekretariatet är den
svenska hemmaorganisationen för den gemensamma nordiska dokumentationscentralen
i Washington (Scandoc). Inom sekretariatet har lagts upp ett
översättarregister.

Kongresslistor med uppgifter om kongresser, konferenser och utställningar
i Sverige och i utlandet utges regelbundet. Sekretariatet åtar sig
även anskaffning av program, anmälningsblanketter samt rapporter från
kongresserna. Man ansvarar vidare för redigering och utgivning av de
svenska bidragen till Acta Polytechnica Scandinavica, den nordiska monografiserie
som ges ut av ingeniörsvetenskapsakademierna och forskningsråden
i de nordiska länderna.

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Forskarnas kontaktorgan (FKO) har skapats för att föra till IVA inkommande
information vidare. FKO består av representanter för ungefär
600 företag, institutioner, organisationer och myndigheter, som åtagit sig
att ta emot informationsmaterial från akademien och sprida detta vidare
inom sin organisation.

Informationssekretariatet fungerar som svenskt kontaktorgan för OECD
Science Policy Document Exchange. Detta innebär att det till OECD lämnar
information om svenska utredningar, rapporter etc., som bedöms vara
av större forskningspolitisk betydelse. Från OECD mottas listor över motsvarande
material gällande övriga OECD-länder och distribueras till intresserade.

Då informationssekretariatet saknar resurser att utföra större litteratur
sökningsuppdrag för utomstående, har ett särskilt serviceorgan, IVA:s
litteratursökning, inrättats med stöd från TFR. IVA:s litteratursökning
utför på uppdrag av företag, institutioner, förvaltningar etc. litteratursökningar
inom tekniska och angränsande naturvetenskapliga områden.

Utlands sekretariatet

Utlandssekretariatet inrymmer dels kontaktmännen i utlandet, vilka är
förordnade som tekniskt-vetenskapliga attachéer i Frankrike, Förenta staterna,
Japan och Sovjetunionen, dels en hemmaorganisation med ett antal
utlandssekreterare, som svarar för att det från utlandet kommande informationsmaterialet
omhändertas och distribueras. Utlandssekretariatet svarar
också för akademiens kontakter med motsvarande institutioner i andra
länder. Hemmaorganisationen bekostas i huvudsak genom särskilda anslag
från statens tekniska forskningsråd.

Verksamheten i Förenta staterna bedrivs sedan 1944. Den i Washington
stationerade kontaktmannens uppgift är att följa den tekniskt-vetenskapliga,
industriella och forskningspolitiska utvecklingen i USA och Canada
samt att informera svenska organisationer, såsom ämbetsverk, forskningsinstitut,
företag samt högskole- och universitetsinstitutioner därom. Kontaktmannen
förmedlar också kontakter mellan svenska och amerikanska
forskare och tekniker samt föreslår lämpliga objekt för studiebesökande
svenskar. Uppdragsverksamhet för enskilda svenska företag och institutioner
ingår också i kontaktmannens uppgifter.

Kontaktmannen i Moskva har som främsta uppgift att bevaka sovjetiska
forskningsrön som publiceras på Tyska och att etablera kontakter mellan
sovjetiska och svenska forskare och industriföretag. Verksamheten som inleddes
1960 motiverades främst av att få svenska naturvetare och tekniker
behärskade ryska språket tillfredsställande, och att kontaktmannen därför
kunde anskaffa och delvis översätta väsentligt material innan det kom till
allmän kännedom, t. ex. i engelsk översättning. Detta gäller fortfarande.
På senare år har också ett mera omfattande industriellt samarbete i form
av utbyte av patent och licenser ägt rum mellan svenska och sovjetiska
industriföretag, till vilket bl. a. kontaktmannen medverkat.

Kontaktmannen i Paris har, förutom gängse kontaktuppgifter, i uppdrag
att följa utvecklingen inom OECD och ESRO och rapportera därom, förutom
till akademien, direkt till berörda departement. Befattningen inrättades
under budgetåret 1965/66.

Den 1 april 1966 stationerade akademien försöksvis en tillfällig kontaktman
i Tokyo. Hans främsta uppgift var att biträda de utsända delegationerna
och andra svenska forskare i planerandet och genomförandet av

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

resor och studiebesök. Kontaktmannen lämnade vidare japanska forskare
och tekniker upplysningar om Sverige och svensk industri och samarbetade
aktivt med den i Tokyo stationerade handelssekreteraren. Med stöd av
anslag från Riksbankens Jubileumsfond har akademien anställt en fast kontaktman
i Tokyo från den 1 maj 1967.

Under de senaste åren har IVA byggt upp ett vetenskapligt samarbete
med de östeuropeiska länderna genom direkta överenskommelser med motsvarande
organisationer i dessa länder. Efter underhandskontakter upptogs
under 1964 diskussioner mellan Kungl. Vetenskapsakademien och
Ingeniörsvetenskapsakademien om ett närmare samarbete med den sovjetiska
vetenskapsakademien. Sedan våren 1965 föreligger en överenskommelse
avseende ett årligt utbyte av forskare. Den tidigare överenskommelsen
har i maj 1967 utvidgats väsentligt. Verksamheten och forskarutbytet
har finansierats genom bidrag från utrikesdepartementet, Svenska institutet,
naturvetenskapliga och tekniska forskningsråden, vetenskapsakademien
och IVA.

Under hösten 1966 slöt IVA en överenskommelse även med en sovjetiska
kommittén för vetenskap och teknik. I samarbetet ingår utbyte av delegationer
och föreläsare samt anordnande av gemensamma symposier. En
liknande överenskommelse ingicks i februari 1968 med den sovjetiska kommittén
för utnyttjande av atomenergi.

År 1964 slöts en överenskommelse mellan IVA och den tjeckiska vetenskapsakademien
enligt vilken akademierna skulle utbyta forskare och delegationer
samt anordna gemensamma symposier. Enligt överenskommelsen
kunde även industriella kontakter upptas och ett par svenska företag
har utnyttjat denna möjlighet. Kostnaderna har täckts genom bidrag från
forskningsråd samt från industriföretag.

Under 1966 slöts en överenskommelse mellan IVA och den bulgariska
kommittén för vetenskap och tekniska framsteg. Enligt överenskommelsen
skall utbyte av forskare, föreläsare och delegationer anordnas och även industriella
samarbetsprojekt skall kunna tas upp till behandling.

De svenska kostnaderna har hittills täckts genom anslag ur Handels- och
sjöf artsfonden.

Tillsammans med olika akademier och forskningsråd är IVA sedan början
av 1967 engagerad i en bilateral samverkan med Frankrike på vetenskapens
område.

Kommittéväsende

Ett stort antal kommissioner, kommittéer och andra samarbetsorgan har
under årens lopp skapats av akademien med representanter för skilda kategorier
och intressegrupper. Några har med åren antagit en från akademien
helt fristående ställning, andra arbetar fortfarande under akademiens hägn
och åtnjuter i större eller mindre utsträckning dess stöd.

Bland de viktigaste kommittéerna kan nämnas (tillkomståret anges inom
parentes):

Acetylennämnden (1945)

Kommittén för administrativ rationalisering (1967)

Svenska kommittén för Acta Polytechnica Scandinavica (1959)

Bergmekanikkommittén (1965)

Djupfrysningskommittén (1953)

Kommittén för dokumentation (1967)

105

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968
Energiutskottet (1961)

Kommittén för IVA:s forskningsstation i Göteborg (1960)

Kommittén för IVA:s forskningsstation i Norrland (1964)

Kommittén för höghastighetsfotografi (1961)

Innovationskommittén (1962)

Kommittén för instrument- och mätteknik (1964)

Kommittén för forskning beträffande jordens elektriska egenskaper
(19o 9)

Nämnden för kemiteknik (1965)

Kran- och hisskommissionen (1951)

Kommittén för oförstörande provning (1958)

Kommittén för petrokemisk forskning och utveckling (1962)
Pålkommittén (1963)

Svetskommissionen (1931)

Kommittén för teknisk användning av joniserande strålning (1962)
Svenska Tensidkommissionen (1965)

Transportforskningskommissionen (1950)

Tryckkärlskommissionen (1944)

Nämnden för värmeteknisk forskning (1963)

Kommittén för ytkemi (1962)

Kommittén för åskforskning (1943)

Forskningsstationer

IVA försökei sedan länge skapa forskningsstationer för att därigenom
lörse mindre forskargrupper och institut med lokaler och allmän service.

Den första stationen tillkom 1944 i Stockholm i anslutning till tekniska
Högskolan. Stationen består av två byggnader. Dessutom disponeras vissa
vitrymmen i anslutande baracker. Den tillgängliga nettogolvytan uppgår
till ca 4 200 m-. Utrymmen i stationen abonneras för närvarande av forskargiupper
från AB Atomenergi, försvarets forskningsanstalt, statens institut
för konsumentfrågor, tekniska högskolans institutioner för reaktorfysik
och kärnkemi, Isotoptekniska laboratoriet och Institutet för vattenoch
luftvårdsforskning med tillhörande servicebolag, Svenska färgindustrins
forskningslaboratorium, Institutionen för talöverföring, Tegelindustrins
centrallaboratorium och Ytkemiska laboratoriet, Reologilaboratoriet
samt två enskilda forskare.

IVA har på flera sätt sökt utöka sin forskningsstationsverksamhet dels
genom en utbyggnad av stationen i Stockholm, dels genom skapande av
forskningsstationer på andra orter. Sålunda finns inom akademien kommitteer
för upprättande av forskningsstationer i Göteborg och Norrland.
Utredningsarbetet rörande forskningsstationsverksamhetens framtida utbyggnad
stöds av TFR. En i början av 1967 utförd utredning av lokalbehovet
i Goteborg for sådana grupper som lämpligen placeras i en forskningsstation
ledde till att önskemål om lokaler på tillsammans 9 000 m2
redovisades.

Utredningen har förts vidare av LUP-kommittén för Göteborg som utarbetat
lokalprogram för eu forskningsstation på 4 000 m2. CTH och IVA
bär därefter i en gemensam petitaskrivelse den 30 augusti 1967 begärt att
Kungl. Maj :t skall ge uppdrag till byggnadsstyrelsen att projektera forskningsstationen
och att för detta ändamål ställa 450 000 kr. till byggnadsstyrelsens
förfogande. JOb

4f Bihang Ull riksdagens protokoll 1968. 1 samt Nr 68

106

Kungl. May.ts proposition nr 68 år 1968

Ekonomi

Tabell 7 illustrerar IVA:s verksamhet och dess omfattning, expansion
och finansiering. I tabellen har uteslutits kostnaderna för Ytkemiska laboratoriet.

Tabell 7. Omslutning för IVA:s verksamhetsgrenar i 1 000-tal kr. 1961/62
och 1966/67 med uppdelning på intäktsslag.

	År	Central-	Forsk-	Interna-	Forsknings-	To-
		verk	nings-	tionell	arbeten och	talt
		samhet	station	verk-	utredningar
				samhet
Statsanslag ................	1961/62	315	65	224	162	766
(inkl. bidrag från forskningsråd
och fonder) ..............	1966/67	472	65	846	945	2 328
Fondmedel ................	1961/62	127			3	130
	1966/67	151			5	156
Industrimedel..............	1961/62	474		10	271	755
	1966/67	987			544	1 531
Abonnentavgifter och övriga	1961/62	158	401	6	112	677
intäkter	1966/67	309	828	11	159	1 307
Summa	1961/62	1 074	466	240	548	2 328
verksamhetsgrenar	1966/67	1 919	893	857	1 653	5 322

Under den angivna perioden mer än fördubblades omslutningen för akademiens
verksamhetsgrenar. Den snabbaste ökningen noterades för den
internationella verksamheten som nära fyrdubblades under perioden.

Parallellt med den i absoluta tal kraftiga resursutbyggnaden har under
perioden intäkternas relativa fördelning mellan olika finansieringskällor
förändrats. 1961/62 svarade staten och industrin för vardera en tredjedel
av akademiens intäkter. 1966/67 lämnades statsbidrag motsvarande 44 %
av IVA:s omslutning medan industrins direkta bidrag sjunkit till 29 %.
Statens ökade bidrag har i första hand kommit den internationella verksamheten
och utredningsverksamheten tillgodo. Bidragen har i första hand
kanaliserats genom TFR.

4. Statens tekniska forskningsråd

Statens tekniska forskningsråd (TFR) inrättades 1942. TFR är därmed
vårt äldsta forskningsråd. Enligt den instruktion som gäller från och med
den 1 januari 1967 har rådet till uppgift att följa den tekniska utvecklingen
i stora drag och hålla kontakt med forskare och forskningsinstitutioner.
Rådet skall vidare stödja och vid behov organisera frivilligt samarbete
mellan forskningsintressenter, såsom industriföretag och enskilda organisationer,
institutioner och myndigheter. I instruktionen sägs också att rådet
skall stödja initiativ till forskning som är av betydelse för näringslivet samt
vid behov ta initiativ till främjande av sådan forskning och dess utnyttjande.

TFR intar i jämförelse med andra forskningsråd en viss särställning.
I instruktionen framhålls således samarbetet med näringslivet och utnyttjandet
av forskningsresultaten. Särställningen poängteras också i admi -

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

nistrativt hänseende. Tidigare lydde rådet under handelsdepartementet och
överflyttades till finansdepartementet i och med att den partiella departementsreformen
genomfördes våren 1967.

Stödverksamhet

Reservationsanslaget Teknisk forskning, som disponeras av TFR, har i
det närmaste tredubblats under den senaste femårsperioden.

Tabell 8. Anslag över statsbudgeten till Teknisk forskning, inkl. förslagsanslaget
till TFR:s egen verksamhet, 1963/64—1967/68 i milj. kr.

	1963/64	1964/63	1965/66	1966/67	1967/68
Statens tekniska forskningsråd ........	8,3	13,6	16,6	18,8	22,4

De forskningsanslag rådet utdelar har i tabell 9 fördelats på mottagarkategorier.
Gruppen universitet och högskolor har undergått den största
absoluta ökningen — från 3,8 milj. kr. 1962/63 till 8,2 milj. kr. 1966/67.
Flertalet återstående mottagares tilldelning har i stort sett fördubblats
under perioden. Dock har rådets stöd till akademierna mer än tredubblats
och stödet till industrier tredubblats.

Tabell 9. Fördelning på olika mottagarkategorier av statens tekniska forskningsråds
anslag 1962/63—1966/67 i milj. kr.

Mottagare	1962/63	1963/64	1964/65	1965/66	1966/67
Universitet och högskolor ............	3,80	4,75	7,35	8,90	8 20
Branschforskningsinstitut och annan kol-lektiv forskning....................	0,95	0,64	1,32	2.00	1,80
Industrier ..........................	0,57	0,72	1,06	0,90	1,70
Akademier..........................	0,34	0,58	0,89	1,50	1,20
Stipendiater ........................	0,34	0,33	0,56	0,70	0,80
Övriga..............................	0 60	1,28	2,11	2,60	5,10
Summa	6,60	8,30	13,30	16,60	18,80

Vad gäller anslagens relativa fördelning på olika mottagarkategorier under
de undersökta åren 1962/63—1966/67 kan noteras att kategorin universitet
och högskolor under perioden gått tillbaka från 58 % av rådets
samlade forskningsresurser till 44 %. Gruppen industrier erhöll under
motsvarande period en konstant andel eller 9 % av de samlade medlen.
Gruppen branschforskningsinstitut m. m. föll under perioden tillbaka från
14 % till 10 %. Akademier ökade sin andel från 5 till 6 %.

Rubriken akademier avser till helt övervägande del anslag till Ingeniörsvetenskapsakademien.
Anslagen till IVA har utgjort stöd för den centrala
och internationella verksamheten samt forskningsarbeten och utredningar.

I tabell 10 ges vissa uppgifter om fördelningen på olika områden av anslagen
från TFR.

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Tabell 10: Tekniska forskningsrådet. Anslagsdisposition 1963/64 och 1966/
67 i milj. kr.

	1963/64	1966/67
Forskning....................................	6.:	15,7
Fysik........................................	1,2	2,2
Elektroteknik ................................	1,1	1,2
Bergsvetenskap etc...........................	0,6	1,5
Skeppsteknik ................................	0,1	0,8
Medicinsk teknik..............................	0,4	1,4
Rymdforskning ..............................	—	1,0
Kemi........................................	1,8	3,2
Bioteknik....................................	0,4	1,7
Skogsteknik, skogsindustri......................	0,2	0,6
Övriga fackområden ..........................	0,9	2,2
Undersökningar av allmän karaktär, inkl. dokumen-
tation......................................	1,1	3,1
Studieresor och forskningsstipendiater ............	0,5	ll,0
Summa	8,3	18,8

1 Ingår i de belopp som redovisats under olika fackområden.

TFR har i sin långtidsplan för tiden 1966—1971 framhållit att man kan
bedöma huruvida rådets medel stiger i den takt som kan anses nödvändig
genom att studera relationerna mellan rådets anslag och utvecklingen av
industrins forsknings- och utvecklingskostnader. Liknande jämförelser sägs
kunna utföras med de tekniska högskolornas tillväxt. Då dessa bedömningar
endast kan utföras i efterhand, lämnar de emellertid ingen ledning
för löpande äskanden. De kan endast användas för att bedöma tendensen.
Bl. a. mot bakgrund av dessa synpunkter uppställer TFR i långtidsplanen
som ett första mål för det statliga stödet till industriellt forsknings- och utvecklingsarbete
en fortsatt utbyggnad av rådets resurser till ca 5 % av industrins
forsknings- och utvecklingskostnader. Till detta läggs påpekandet att,
om industrins forsknings- och utvecklingskostnader ökar långsammare än
man ur samhällelig synvinkel finner önskvärt, rådsanslagen ändå bör undergå
en rimlig kontinuerlig stegring.

I planen understryker TFR, att rådets verksamhet bör ses i relation till
industrins forsknings- och utvecklingsverksamhet. Man menar att om rådets
insatser skall vara meningsfyllda måste de till sin art komplettera forsknings-
och utvecklingsinsatser främst inom näringslivet eller dess gemensamma
organ. Detta anses kunna ske genom bearbetning av problem som
visserligen berör enskilda företag, men som rymmer så allmänna element
att deras bearbetning inte rimligen helt kan bekostas av företaget. Liknande
synpunkter görs i planen gällande för mycket långsiktiga eller riskbetonade
projekt. Insatser från rådet anses även påkallade inom områden där
man kan påräkna en framtida svensk industriell verksamhet, men där denna
industrigren ännu inte etablerats eller endast fått relativt ringa omfattning.

Vissa nya organ för statligt stöd till industriellt forsknings- och utvecklingsarbete
har tillkommit under senare år med från TFR avvikande bestämmelser
i fråga om stödverksamhetens inriktning och administrativa
utformning. Enligt rådet har emellertid skillnaderna inte varit så betydan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

109

de, att de inneburit några principiella nyheter. Snarast anses de kunna karakteriseras
som nyanseringar av rådets arbetsformer. I planen ifrågasätts
därför behovet av förnyelse på området, då det befinns tydligt, att av de
organ som bildats för att underlätta och effektivisera den industriella forskningen,
rådet har den mångsidigaste verksamheten. Detta leder TFR till
slutsatsen att om det rådande intresset för specifikt statligt stöd till industriell
forskning skall leda till påtagliga resultat måste först och främst
rådets anslagsresurser förstärkas.

Arbetsformer

Statens tekniska forskningsråd består av åtta ledamöter, vilka utses av
Kungl. Maj :t. Detta är ett lägre antal än i något annat forskningsråd. Bland
ledamöterna förordnar Kungl. Maj :t en ordförande och en vice ordförande.
Rådet är beslutfört när minst fem ledamöter, bland dem ordföranden eller
vice ordföranden, är närvarande. Enligt rådets instruktion bör om möjligt
samtliga ledamöter närvara, när ärenden av större vikt handläggs. Ärenden
av rutinkaraktär kan avgöras genom delegering.

Den snabba utvidgningen av TFR:s verksamhet under senare år har kraftigt
ökat rådets arbetsbelastning. Man har från rådets sida därför ansett det
angeläget att finna åtgärder som kan avlasta ledamöterna arbetsuppgifter
utan att begränsa deras överblick. Det har sålunda diskuterats om inte en
viss avlastning skulle bli möjlig om antalet rådsledamöter ökades. Rådet
har dock funnit att organisationen och sammanträdena därmed skulle bli
mer tungarbetade, och att ett arbetsutskott skulle bli nödvändigt. Fördelarna
med det nuvarande arbetssättet skulle därvid enligt TFR kunna äventyras,
då de ledamöter som ställs utanför ett tänkt utskott mister stor del
av sin nuvarande kontakt med det löpande arbetet. Man har också övervägt
att utse suppleanter för ledamöterna. Dock har rådet inte heller funnit
detta vara en acceptabel lösning, då i så fall suppleanterna skulle delta
endast i vissa sammanträden och då ej vara fullt informerade om tidigare
överväganden och ställningstaganden.

För närvarande har TFR särskilda nämnder verksamma inom områdena
bioteknik, medicinsk teknik, dokumentation och information, flygforskning,
transport- och kommunikationsteknik samt internationella forskningsfrågor.
Nämnderna, som inrättats för att bevaka utvecklingen inom områden
där speciella insatser bedömts nödvändiga, har under senare år blivit ett
alltmer betydelsefullt inslag i rådets verksamhet. Förutom uppgiften att följa
den tekniskt-vetenskapliga utvecklingen inom sitt fackområde och informera
rådet om denna håller nämnderna kontakt med industri och forskare
och verkar för frivilligt samarbete rörande forskning på området. De studerar
vidare tekniska frågeställningar inom respektive område och föreslår
åtgärder som förväntas främja forskningen. Nämnderna tjänstgör slutligen
som rådets sakkunnigorgan för ärenden inom det egna området. Nämnderna
är sammansatta av specialister inom ifrågavarande område. Kontakten
med rådet upprätthålls genom att arbetet alltid leds av rådsledamot,
som också fungerar som ordförande.

De uppgifter som rådets nämnder bearbetar har många beröringspunkter
med arbetet i Ingeniörsvetenskapsakademiens kommittéer och kommissioner.
Enligt TFR skulle i många fall en fråga lika väl kunna behandlas
av en kommitté under akademien som av en nämnd under rådet. Delegering
av uppgifter från rådet kan naturligtvis endast ske till dess egna organ.
Rådet finner det dock i andra fall naturligt att akademien tillsätter en

KungL Maj:ts proposition nr 68 år 1968

kommitté, och att denna får stöd från rådet eller handlägger vissa uppgifter
på dess uppdrag. I vissa ämnen kan akademien ha större möjlighet att lämna
sekreterarhjälp, och det blir då naturligare att akademien svarar för kommittén.

Sekretariat

Sekretariatets arbete leds av rådets sekreterare, som till sitt förfogande
har ett antal biträdande sekreterare och viss biträdespersonal. Den 30 juni
1967 tjänstgjorde sålunda förutom sekreteraren 17 personer vid rådets
kansli.

Sekretariatets uppgift är att svara för den formella behandlingen av rådets
ärenden och handlägga sådana frågor som kan behandlas enligt fastställd
rutin. Sekretariatet skall också biträda rådet med underlag för dess
beslut, skaffa kompletterande uppgifter beträffande ansökningar och andra
ärenden samt utföra vissa utredningar. Det skall slutligen bistå i att hålla
samman rådets aktiviteter i övrigt.

Sekretariatets resurser har inte utvecklats i takt med reservationsanslaget
till forskning. Samtidigt som arbetsbördan stigit har dock större möjligheter
skapats till specialisering av arbetsuppgifter och systematisk behandling
av ärenden. Rationaliseringsmöjligheter i övrigt har utnyttjats.
Enklare och effektivare rutiner har utvecklats. Som redan framhållits har
det dock samtidigt för rådet framstått som alltmer nödvändigt att avlasta
rådsledamöterna och att ställa kvalificerad arbetskraft till deras förfogande.
Facksekreterare med hög kompetens har föreslagits bli knutna till sekretariatet
och man har tänkt anlita konsulter för bedömningar och utredningar
inom rådets arbetsområde. En väsentlig avlastning av ledamöterna
skulle enligt TFR åstadkommas och deras möjligheter att följa och delta
i rådets arbete skulle i motsvarande grad ökas om ledamöterna gavs tillgång
till biträdeshjälp för litteraturgranskning, utformning av remissyttranden
och liknande arbete. Man menar därför att rådet bör kunna bekosta
sådana assistenter i den utsträckning som ledamöterna inte på annat sätt
kan skaffa sig nödvändig biträdeshjälp.

Inför petitaarbetet budgetåret 1967/68 uppdrog tekniska forskningsrådet
åt två utredningsmän att överse organisationen av rådets sekretariatsfunktioner.
Utredningsarbetet bedrevs från den principiella utgångspunkten att
det är rådets sekreterare som skall utöva det odelade chefskapet för den
fackliga verksamheten vid sekretariatet. Att så måste vara fallet var enligt
utredarna en primär förutsättning inte endast för en effektiv ledning av
det fackliga arbetet vid sekretariatet utan också för det integrerade synsätt
som måste prägla å ena sidan rådets policy-skapande och initerade verksamhet
och å andra sidan det löpande rådsarbetet såsom detta kommer till
uttryck i anslagsbevillningar, informationsverksamhet etc. För att få under^
lag för ställningstaganden och utarbetande av förslag företog utredningsmännen
en kartläggning och analys av arbetsuppgifterna vid tekniska forskningsrådets
sekretariat.

Med utgångspunkt från dessa studier föreslogs att rådets sekreterare
skulle fungera som chef för sekretariatet. Sekreteraren skulle vara rådets
huvudsekreterare och på verkställighetsplanet svara för rådets policy-skapande,
långtidsplanerade och initiativtagande verksamhet, därmed sammanhängande
kontaktverksamhet etc. Han skulle vidare utöva den omedelbara

ledningen av nämndverksamheten samt den fackliga ledningen av det löpande
rådsarbetet.

Kangl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Den löpande rådsverksamheten föreslogs bil ställd under ledning av en
kanslichef på vilken skulle ankomma att, närmast under sekreteraren,
sammanhålla och leda arbetet vid en teknisk-administrativ sektion. På denne
skulle i huvudsak ankomma att svara för den administrativa behandlingen
av anslagsansökningar, bereda remissärenden och handha de administrativa
och organisatoriska göromålen i samband med rådssammanträden.
Kanslichefen föreslogs dessutom leda arbetet vid en informationssektion för
PR-verksamhet med presstjänst, bibliotekskontakter samt granskning och
klassificering av forskningsrapporter, liksom den ekonomisk-administrativa
sektionen.

5. Malmfonden

Tillkomsten av Malmfonden hade sin bakgrund i en önskan hos statsmakterna
att av avkastningen från exploateringen av lapplandsmalmen avsätta
en viss del för att stödja forsknings- och utvecklingsarbete.

Fondens resurser kan utnyttjas för två i viss mån skilda grupper av
arbeten. Gemensamt krav är att projekten skall avse naturvetenskap och
teknik. Till den första gruppen hör projekt, som syftar till att inom landet
industriellt frambringa nya eller bättre produkter eller att skapa eller utveckla
nya och bättre produktionsmetoder inom industrin i vidsträckt
mening. Stöd kan inom denna grupp även lämnas till naturvetenskaplig
eller grundläggande teknisk forskning under förutsättning att ett industriellt
nyttiggörande av denna synes vara inom räckhåll.

Den andra gruppen omfattar sådana naturvetenskapliga eller tekniska
forskningsarbeten, som med hänsyn till sin omfattning eller långsiktiga
karaktär normalt inte kan anses tillhöra vederbörande forskningsråds
verksamhet. Inom fondens ram har man sökt skapa en strategisk reserv
för denna verksamhet.

Den som har uppslag till forsknings- och utvecklingsarbete, som uppfyller
nämnda kriterier, kan samråda med fondens ledning om arbetets
planläggning. Även specialutbildning och studier i utlandet kan ingå i ett
sådant forskningsprogram.

Ansökningar om stöd som avser naturvetenskaplig forskning och teknisk
forskning av grundäggande karaktär utan inriktning på industriellt utnyttjande
anses inte böra ställas till Malmfonden. Här har dock undantagits
vissa långsiktiga och omfattande projekt. Malmfonden har inte heller sett
det som sin uppgift att komplettera resurserna för löpande forskningsarbete
vid universitet, högskolor och institut.

Stöd från Malmfonden kan erhållas i form av bidrag, bidrag med återbetalningsskyldighet
eller förlustgarantier. När det gäller mera grundforskningsbetonade
uppgifter eller målforskningsbetonad verksamhet, som
kommer en hel bransch tillgodo, utgår stöd i form av bidrag. Bidragsformen
används vidare för utredningar och inventeringar av olika slag. Är det
däremot fråga om forskningsprojekt och utvecklingsarbete, som sker i samarbete
med och har intresse huvudsakligen för visst företag, förknippas
bidraget med villkorlig återbetalningsskyldighet varvid marknaasmässig
ränta inkluderas. I liknande fall förekommer också förlustgaranti. Vid tilllämpningen
av de båda senare stödformerna avgör fonden med hänsyn till
omständigheterna i det enskilda fallet när återbetalningsskyldighet skall
inträda eller garantien skall tas i anspråk.

Fonden xxppställer vissa allmänna villkor för sin stödverksamhet. Sålunda

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

äger ledamöter av fondens styrelse eller av styrelsen utsedda personer rätt
att följa forsknings- och utvecklingsarbetet. Man får dock inte ingripa i
verksamheten. Om fonden finner att inga möjligheter föreligger att uppnå
nöjaktigt resultat inom rimlig tid, kan fonden efter att ha framställt erinran
härom avbryta utbetalningen av stödet.

Bland övriga villkor kan nämnas, att om resultat framkomna under
forskningsarbetet leder till patentansökan, skall detta omedelbart anmälas
av bidragsmottagaren til! fonden. Om mottagaren önskar ta ut patent för
egen räkning bärs alla patentkostnader av honom utan anlitande av de av
fonden anvisade medlen.

Skulle bidragsmottagaren inom fem år efter arbetets avslutande uppbära
avsevärd vinst som följd av rön som gjorts under arbetet, skall en skälig del
av det erhållna bidraget återbetalas.

Organisation

Stiftelsens verksamhet handhas av en styrelse, bestående av högst fem
ledamöter, vilka utses av Kungl. Maj :t för en tid av högst tre år. Två styrelseledamöter
skall ha anknytning till näringslivet. Av de övriga ledamöterna
utses en bland ledamöterna i statens naturvetenskapliga forskningsråd och
en bland ledamöterna i statens tekniska forskningsråd. Bland ledamöterna
utser Kungl. Maj:t ordförande, medan styrelsen inom sig utser vice ordförande.
Stiftelsens styrelse har sitt säte i Stockholm.

Malmfonden och Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat,
INFOR, förfogar över gemensamt sekretariat om 4 personer.

Stödverksamhet

Vid tillkomsten 1961 tilldelades Malmfonden 10 milj. kr. för sin verksamhet.
Under varje år har sedan dess en motsvarande avsättning ägt rum.
Riksdagen fattade 1966 beslut om avsättning under ytterligare en femårsperiod.

Vid fondens inrättande hette det bl. a. alt såväl viss grundläggande
forskning som tillämpad forskning och utvecklingsarbete kunde komma i
fråga för stöd. I sin ekonomiska redovisning för perioden fram t. o. m. 1966
skiljer dock fonden endast mellan tillämpad forskning och utvecklingsarbete.
I det följande presenteras vissa uppgifter om den hittillsvarande
verksamheten.

I tabell 11 redovisas Malmfondens anslagsverksamhet under åren 1962—
1967 fördelad på tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Siffrorna inom
parentes avser bidragens medelstorlek.

Tabell 11: Malmfondens bidrag 1962—1967 i milj. kr. fördelade på tilllämpad
forskning (T) och utvecklingsarbete (U).

	1962	1963	1964	1965	1966	1967	Summa 1962— 1967	0/ /o
T	6,5 (0,4)	5,5 (0,5)	2,6 (0,2)	4,5 (0,4)	4,9 (0,4)	5,6 (0,5)	29,5 (0,4)	42
U	0,7 (0.2)	8,2 (0,7)	3,9 (0,5)	6,3 (0,5)	6,3 (0,5)	14,7 (0,7)	40,2 (0,6)	58
Tot.	7,2 in,4)	13,7 (0,6)	6,5 (0,3)	10,8 (0,5)	11,2 (0,4)	20,3 (0,6)	69,7 (0,5)	100

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Det sammanlagda fondstödet uppgick till ca 70 milj. kr. Detta belopp
fördelades med ca 40 % på tillämpade forskningsprojekt och 60 % på
utvecklingsarbete. Den genomsnittliga anslagsstorleken var ca 0,5 milj. kr.
Den utgående balansen oavgjorde ärenden år 1967 var ca 5,2 milj. kr. Den
totala volymen ansökningar som behandlats under 1967 var ca 50 milj. kr.

I tabell 12 presenteras stödverksamheten fördelad med avseende på mottagarkategori.

Tabell 12: Malmfondens bidrag 1962—1967 i milj. kr. fördelade på universitet,
industriföretag och övrigt.

	1962	1963	1964	1965	1966	1967	S:a 1962 —1967	0/ /O
Universitet och högskolor ....	6,3	2,7	3,4	2,9	3,5	2,9	21,7	31
Industriföretag ............	—	6,1	2,1	3,8	4,0	10,7	26,7	38
Övrigt ....................	0,9	4,9	1,0	4,1	3,7	6,7	21,3	31
Totalt	7,2	13,7	6,5	10,8	11,2	20,3	69,7	100

Större delen av stödet under den undersökta perioden avsåg verksamhet
vid industriföretag. Dock var fördelningen mellan de tre mottagarkategorierna
förhållandevis jämn. En ytterligare spaltning av materialet visar, att
de projekt som fick stöd vid universitet och högskolor i större utsträckning
var att karakterisera som tillämpad forskning än i de övriga grupperna.
Under rubriken industriföretag dominerade utvecklingsarbetet. Även anslagen
under övrigt avser huvudsakligen utvecklingsarbete.

En uppdelning av fondens anslagsverksamhet på ämnesområden, korresponderande
mot vissa statliga forskningsråds kompetensområden, ger
vid handen, att drygt en tredjedel tillfallit naturvetenskaplig forskning. De
sammanlagda anslagen till branschgrupper motsvarar 48 % av fondens
beviljade medel. Teknisk forskning svarade för 12 % av det samlade stödet.
Det bör observeras att anslaget till branschgrupper praktiskt taget helt avser
teknisk forskning och utvecklingsarbete.

Tabell 13: Malmfondens sammanlagda bidrag 1962—1967 fördelade på
ämnesområden. I

	Milj. kr.	0/ /O
Naturvetenskaplig forskning................................	25,2	36
Medicinsk forskning ......................................	1,5	2
Jordbruksforskning........................................	0,3	_
Teknisk forskning ........................................	8,5	12
Branschgrupper ..........................................	33,0	48
Utredningar..............................................	1,2	2
Totalt	69,7	100

I fråga om fördelningen på ämnesområden under perioden kan nämnas
att de största sammanlagda anslagen tilldelats ämnena kemi och fysikalisk
kemi, fysik, mekanik, elektronik och astronomi samt geologi och jordvetenskaper.

114

Kiingl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

6. Norrlandsfonden

Norrlandsfondens allmänna uppgifter samt formerna för dess stödverksamhet
regleras genom av Kungl. Maj :t utfärdade stadgar och uppdragna
linjer.

Fondens syfte är att främja näringslivets utveckling i Norrland, främst i
Norrbottens län, där behovet av näringsstimulerande åtgärder uppfattats vara
störst och varifrån fondmedlen ytterst härstammar. Fonden disponeras
dels för forsknings- och utvecklingsarbete, dels för att genom mera direktverkande
finansieringsinsatser i form av bidrag, lån eller förlustgarantier,
främja sådan nybildad eller expanderande företagsamhet, som bedöms vara
av betydelse för det norrländska näringslivet.

Fonden skall därvid i första hand stödja sådana projekt som syftar till en
vidare förädling av norrländska råvarutillgångar samt medverka till den
norrländska företagsamhetens utveckling och differentiering. Dess verksamhetsområde
omspänner även det utvecklingsled mellan forskning och produktion,
som utgörs av utredningar, projekteringar och marknadsanalyser
in. in.

Fondens engagemang begränsas i regel till sådana projekt som inte eller i
otillfredsställande grad kan finansieras på annat sätt. Förutom med Malmfonden
samverkar Norrlandsfonden med de statliga forskningsråden och
olika forskningsfonder samt med banker, företagareföreningar och kommerskollegium.

Två huvudformer för stöd förekommer, nämligen bidrag — med och utan
villkor om återbetalningsskyldighet — samt lån.

Stöd till forskning samt utvecklingsarbete, utredningar, inventeringar,
projekteringar och marknadsanalyser etc. lämnas såsom bidrag eller utgår i
form av förlustgaranti. I fråga om verksamhet som kommer enskilda personer,
företag eller institutioner tillgodo, är eventuella bidrag förknippade
med villkor om återbetalningsskyldighet. Enligt den praxis, som fonden tilllämpar,
inträder återbetalningsskyldigheten när projektet enligt fondens
bedömande blir vinstgivande eller under omständigheter, som föreskrivs av
fonden för varje särskilt fall.

Bidraget förvandlas då till ett räntebärande amorteringslån med viss föreskriven
amorteringstid. Bidrag, som kommer en hel bransch tillgodo, eller
som utgår till icke affärsdrivande institutioner, organisationer eller motsvarande,
är i regel inte förknippat med villkor om återbetalningsskyldighet.

Stöd till industriell utbyggnad genom utvidgning av befintliga företag eller
grundade av nya sådana, sker genom lån. Endast projekt, som bedöms ekonomiskt
försvarbara och vilkas förverkligande anses vara av vikt för utvecklingen
och differentieringen av det norrländska näringslivet, kan ifrågakomnia.

Fonden samverkar med de ordinarie kreditinstituten. Lån från fonden kari
i regel erhållas först sedan gängse finansieringsmöjligheter — inklusive insats
av eget kapital — utnyttjats. Fondstödet har sålunda normalt toppfinansieringskaraktär
och är därför — rent bankmässigt sett — riskbetonat.
Räntefoten är densamma som tillämpas för industrigarantilån. Enligt fondens
stadgar kan amorterings- och räntefrihet medges för upp till 10 år.
Återbetalning skall vara fullgjord inom 20 år, räknat från dagen för lånets
utbetalning.

Eftersom det ansetts angeläget att inte binda fondens kapital längre än
vad som från fall till fall bedöms företagsekonomiskt motiverat, har dock i

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

115

praktiken tillämpats snävare villkor. Huvuddelen av hittills beviljade lån
löper med en omkring trettonårig amorteringstid. I de fall då räntefrihet
medgivits, har tiden för denna i regel begränsats till 2 till 3 år.

Organisation

Stiftelsens verksamhet handhas av en styrelse, bestående av högst sex ledamöter
vilka utses av Kungl. Maj :t för en tid av högst tre år. Av ledamöterna
skall två ha anknytning till det norrländska näringslivet, två till naturvetenskaplig
och teknisk forskning. Av övriga ledamöter skall minst en vara
bosatt och väl förtrogen med förhållandena i Norrbottens län. Bland ledamöterna
utser Kungl. Maj:t ordförande. Styrelsen utser inom sig vice ordförande.
Styrelsen har sitt säte i Luleå.

Den administrativa verksamheten handhas av ett kansli, för närvarande
bestående av direktör, kamrer, företagsekonomer, jurist, sekreterare och
kontorsbiträde.

Stödverksamhet

I tabell 14 redovisas fondens stödverksamhet fördelad med avseende på
användningsområde.

Tabell 14: Norrlandsfonden. Sammanlagda bidrag 1962—1966. Siffrorna
inom parentes avser bidrag som givits med villkorlig återbetalningsskyldighet.

	Milj. kr.	0/ /o
Tillämpad forskning ......................................	25,1 (0,3)	24
Utredningar, prospekteringar ..............................	6,1 (2,6)	6
Industriellt utvecklingsarbete ..............................	21.4 (17,7)	20
Industriell utbyggnad (lån) ................................	53,0	50
Totalt	105,6 (20,6)	100

7. Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat (INFOR)

Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat, INFOR, inrättades år
1964 för att med utnyttjande av de medel, som riksdagen anvisade för ändamålet,
finansiellt medverka till att resultat av forskning och uppfinnarverksamhet
utvecklas vidare med sikte på industriell tillämpning samt nyttiggörs
genom industriell produktion och marknadsföring. Verksamheten påbörjades
1965. Då särskilda skäl föreligger kan institutet förvärva resultat
av forsknings- och uppfinnarverksamhet samt vidta erforderliga åtgärder för
deras nyttiggörande. I princip skall institutets finansiella stöd upphöra, när
resultaten av verksamheten förts fram till industriell produktion. Dock kan
institutet finansiellt medverka i bildandet av tillverkningsföretag eller eljest
stödja sådana företag, i syfte att få till stånd produktion.

Enligt den av Kungl. Maj :t utfärdade stadgan skall institutet nära samverka
med stiftelsen för exploatering av forskningsresultat, EFOR.

INFOR har i sin verksamhet att beakta såväl samhällsekonomiska som
företagsekonomiska synpunkter. Institutet kan enligt sin stadga bevilja lån
samt göra direkta ekonomiska insatser genom aktieteckning eller på annat
sätt. Av INFOR:s hittillsvarande verksamhet framgår att institutet vanligen

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

engagerat sig i ärenden rörande produkter av samhällsnyttig karaktär. Institutet
tar i vissa fall kontakt med andra kreditinstitutioner.

Den tillämpade låneräntan är rörlig och ligger 1,5 % över riksbankens
diskonto. Utöver denna lånekostnad uttas en riskpremie som varierar beroende
på graden av samhällsnytta, förlustrisk och säkerheter.

Organisation

INFOR är att betrakta som ett offentligrättsligt statligt organ, närmast att
jämställas med ett staligt affär sdrivande verk. Institutets verksamhet handhas
av en styrelse, bestående av högst fem ledamöter. Styrelsen har sitt säte i
Stockholm. Ledamöterna utses av Kungl. Maj :t för en tid av högst tre år. Av
ledamöterna skall en ha kännedom om kreditgivning och en särskild kännedom
om marknadsföring. Ordförande och vice ordförande utses av Kungl.
Maj :t.

Institutet har organiserat ett med malmfonden gemensamt kansli om fyra
personer — direktör, ekonom, kamrer och skrivbiträde. Administrationskostnaderna
täcks över särskilt förslagsanslag i statsbudgeten. Anslaget
uppgår innevarande budgetår till 150 000 kr.

Stödverksamhet

Vid inrättandet anvisades INFOR ett investeringsanslag på 20 milj. kr.
under fonden för låneunderstöd för budgetåret 1964/65. Institutet har under
tiden fram till den 31 december 1967 behandlat 51 ärenden om tillhopa ca
26 milj. kr. Av dessa har 15 ärenden lett fram till kontrakt om hittills drygt
4,3 milj. kr. Av beviljade medel inom kontrakt har fram till redovisningsperiodens
slut något över 2,3 milj. kr. utbetalats.

Utgående balans av avgjorda ärenden omfattade den 31 december 1967
drygt 10 milj. kr.

I två fall har institutet engagerats som aktieägare vid bolagsbildning kring
nya produkter. Institutet har därvid betingat sig bestämmandeinflytande
över bolagen, dock med rätt för vissa andra aktieägare att lösa institutets
fordringar och därmed frigöra respektive bolag från institutets engagemang.

Större delen av låneverksamheten har avsett utvecklingsarbete, varvid
gränserna mellan institutets och Malmfondens verksamhetsområde varit flytande.
Avgörande vid ärendefördelningen har varit hur långt det enskilda
projektet avancerat.

8. Stiftelsen för exploatering av forskningsresultat (EFOR)

Stiftelsen för exploatering av forskningsresultat (EFOR) bildades år
1963 av statens tekniska forskningsråd och Malmfonden gemensamt. EFOR
fick som huvuduppgift att fungera som rådgivande och initiativtagande
organ vid överförande av forskningsresultat till utnyttjande i näringslivet.
Genom studium av rapporter som inkommit till statens tekniska forskningsråd
samt genom besök vid olika forskningsinstitutioner strävar EFOR
efter att skaffa sig en uppfattning om exploateringsvärda resultat. I och
med att kunskapen om EFOR spridits, har också forskarnas egen aktivitet
ökat att uppsöka EFOR för diskussion och överlämnande av forskningsresultat
för exploatering. I den mån forskaren eller upphovsmannen önskar
EFOR:s medverkan görs ett särskilt avtal upp mellan denne och EFOR.

EFOR:s arbete med ett objekt består i en primär bedömning eller utvärdering
av objektets exploateringsmöjligheter och en bedömning av paten -

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

terbarheten. Härefter kommer en undersökning av marknaden, förhandling
med eventuella intressenter samt uppgörande av licens- eller försälj ningsavtal.
I vissa fall lägger EFOR upp program för kompletterande forskningsinsatser
och utvecklingsarbete. EFOR bär vidare kommit att bli ett
serviceorgan när det gäller utredningar för stiftarna och för INFOR.

EFOR:s huvuduppgift är sålunda att fungera som kontakt- och serviceorgan
åt forskare och åt näringsliv framför allt i exploateringsfrågor. Däremot
lämnar stiftelsen inte direkt finansiellt stöd.

Stiftelsens verksamhet och förvaltningen av dess tillgångar omhänderhas
av en styrelse, bestående av minst tre och högst fem ledamöter med högst
lika många suppleanter. Stiftarna utser en eller två ledamöter vardera samt
en eller två suppleanter för dem. Ledamöterna utses för en tid av högst
tre år och kan omväljas. Styrelsen har sitt säte i Stockholm.

Den löpande förvaltningen av stiftelsens angelägenheter handhas av en
verkställande direktör.

Det har varit ett önskemål att EFOR:s verksamhet så småningom skall
bli självbärande, men intill dess så sker har verksamheten bedrivits med
understöd från stiftarna. EFOR uppbär ersättning för sina tjänster.

Detta tillgår så, att EFOR betingar sig en mindre andel av den ersättning
som tillkommer forskaren eller upphovsmannen vid exploateringen.

Stiftelsens verksamhet har under tiden fram t. o. m. juni 1966 bl. a. lett
till att exploateringsöverenskommelser träffats med ca 25 forskare eller
forskargrupper vid universitet och högskolor. Under verksamhetsåret 1966/
67 träffades exploateringsavtal för ytterligare sexton objekt. I anslutning
härtill har under den hittillsvarande verksamheten av EFOR 45 patentansökningar
utarbetats och ingivits i Sverige.

I sex fall har EFOR åtagit sig utlandspatentering. Stiftelsen har dessutom
varit behjälplig vid patentering i utlandet av två objekt.

Under 1966/67 har definitiva exploateringsavtal utväxlats i fyra av de av
EFOR till behandling upptagna ärendena, så att nu definitiva avtal föreligger
för totalt tolv innovationer. Dessutom har överenskommelse träffats
i ytterligare sex ärenden, där endast utväxlingen av de definitiva kontrakten
ännu återstår.

När stiftelsen bildades 1963 avsatte statens tekniska forskningsråd och
Malmfonden gemensamt dels 0,1 respektive 0,2 milj. kr. i grundkapital dels
0,4 respektive 0,8 milj. kr. till täckande av de löpande kostnaderna under
en femårsperiod.

Stiftelsens inkomster och utgifter för verksamhetsåret 1966/67 framgår
av följande.

Inkomster

Bidrag från Malmfonden
och TFR ........ 600 000

Räntor................. 48 630

Inkomster av exploateringsverksamheten
...... 15 140

U t gift er

Administrationskostnader
.............. 295 082

Exploateringskostnader . . 108 018

Saldo .................. 260 670

Kronor 663 770

118

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

9. Svenska uppfinnarkontoret

Svenska uppfinnarkontoret inrättades 1947 genom sammanslagning av
statens uppfinnarnämnd och Uppfinnarekontoret. Det nya kontorets uppgift
är att genom råd och anvisningar samt i begränsad omfattning genom
ekonomiska bidrag hjälpa uppfinnare att fullända, patentera och nyttiggöra
uppfinningar.

Kontoret står under ledning av eu styrelse, enligt stadgarna bestående av
eu ordförande och två ledamöter utsedda av Kungl. Maj :t samt minst fyra
ledamöter utsedda av representantskapet — ett organ som i kontoret företräder
stiftarna. Antalet av representantskapet utsedda ledamöter uppgår
för närvarande till fem. Till följd av eu sekretesspraxis, som Svenska uppfinnarkontoret
delvis övertagit från det gamla Uppfinnarekontoret, har
styrelsen kommit att bli ett i huvudsak ekonomiskt organ.

Som ett särskilt organ anknutet till kontoret får man betrakta Svenska
uppfinnarkontorets nämnd som består av de tre ledamöter i styrelsen som
utses av Kungl. Maj:t. Nämndens uppgift är att pröva frågor om understöd
till uppfinnare från reservationsanslaget till understödjande verksamhet
samt om villkor för åtnjutande av sådant understöd.

Verksamheten inom kontoret bedrivs på i huvudsak två avdelningar,
nämligen patentavdelningen och utredningsavdelningen. Patentavdelningen
har hand om allmän rådgivning i patentfrågor, förhandsgranskning samt
utarbetande av patentansökningshandlingar och svaromål. Rådgivning i patentfrågor
sker dagligen tre timmar under tjänstetid och en kväll varje
vecka. Allmänna upplysningar är avgiftsfria. Kostnaderna för förhandsgranskning
av uppfinningars praktiska användbarhet och patenterbarhet
uppgår till 50—100 kr. Av de sammanlagda avgiftsintäkterna 1965/66 om
64 620 kr. utgjorde intäkterna vid förhandsgranskning 28 352 kr. För hjälp
med patentansökningar och svaromål i patentärenden uttas full kostnad.
Medellösa uppfinnare har möjlighet att få kostnaderna täckta från kontorets
anslag till understödjande verksamhet. 1965/66 uppbar kontoret 34 693
kr. i avgifter för sitt patentarbete.

Utredningsavdelningen har i huvudsak hand om de uppgifter som tidigare
låg på statens uppfinnarnämnd. Avdelningen lämnar sålunda råd och
hjälp när det gäller experiment, provningar och det praktiska utarbetandet
av uppfinningar fram till eventuell exploatering. På denna avdelning ankommer
det även att förmedla kontakter mellan uppfinnare och lämpliga
tillverkare eller förlagsmän. Avdelningen gör också de utredningar som
ligger till grund för beslut om understöd från reservationsanslaget till understödjande
verksamhet. På grund av personalbrist har hjälp med försäljning
och förmedling av uppfinningar inte kunnat bedrivas i större omfattning.

Bidragen från reservationsanslaget till understödjande verksamhet är
i regel förenade med återbetalningsskyldighet. Därvid har i allmänhet brukat
gälla att om det av kontoret understödda arbetet inom tio år leder till
resultat i form av intäkter så skall bidraget återbetalas, i allmänhet genom
att hälften av de årliga intäkterna erläggs. I vissa fall har jämkning förekommit.
Ränta debiteras ej. Återbetalning- av bidrag har skett i 10—15 %
av fallen, där bidrag beviljats. I tabell 15 sammanfattas kontorets anslagsverksamhet
under senare år.

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Tabell 15: Svenska uppfinnarkontorets anslag till understödjande verksamhet
i 1 000-tal kr.

År	Statsanslag	Återförda medel	Återbetalda medel	Beviljade understöd in. m.
1961/62..........................	85 000	39 790	3 598	128 388
1962/63..........................	85 000	2 605	16 350	103 955
1963/64..........................	85 000	34 398	12 482	131 880
1964/65..........................	85 000	74 231	22 395	181 627
1965/66..........................	85 000	79 117	17 637	181 755

Beviljade understöd avser till helt övervägande del anslag med återbetalningsskyldighet.

Av kontorets fem kvalificerade tjänstemän, varav fyra är ingenjörer och
en marknadsekonom, är för närvarande två ingenjörer placerade på patentavdelningen
och två befattningshavare, därav kontorets direktör, placerade
på utredningsavdelningen. En ingenjör fördelar sin tid mellan de båda avdelningarna.

Förutom nämnda fem tjänstemän är vid kontoret anställda fyra biträden
på heltid, ett biträde på halvtid.

Administrationskostnaderna för budgetåret 1967/68 beräknas uppgå till
ca 600 000 kr. Det statliga administrationskostnadsbidraget uppgår för
samma år till 471 000 kr.

Chefen för handelsdepartementet tillkallade i januari 1964 en utredningsman
för att utreda Svenska uppfinnarkontorets verksamhet. Utredningens
betänkande framlades år 1967.

10. Dokumentationsorgan

Utvecklingen inom informations- och dokumentationsområdet (I & D) har
hittills kännetecknats av en tendens till allt större specialisering och allt
vidare internationalisering av olika sektorers informationssystem. Samtidigt
som man i den ekonomisk-politiska debatten inom industrinationerna allt
kraftiga understryker I & D-systemets betydelse, skapar utvecklingen på
det datamaskinella området och på området för informationsöverföring
genom telekommunikation ständigt bättre förutsättningar för att angripa
väsentliga delar av den samlade I & D-problematiken.

Under det senaste decenniet har de internationella organen i allt större
utsträckning intresserat sig för I & D-frågan. I sina aktionsprogram har de
sökt organisera ett ökat samarbete. Inte mindre än ett trettiotal internationella
organ har för närvarande aktivitet i gång på detta område — enskilt
eller i samarbete. Bland de mera betydelsefulla organisationerna i detta sammanhang
kan nämnas: UNESCO, OECD, International Council of Scientific
Unions, International Federation för Documentation, International Federation
of Library Associations och International Organisation for Standardisation.

Den svenska verksamheten på I & D-området togs för första gången på
allvar upp till behandling i forskningsberedningen. En av dess första åtgärder
var nämligen utgivningen år 1963 av en promemoria angående vetenskaplig
information, i vilken framlades ett antal förslag för utveckling av

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

I & D. Liksom är fallet på det internationella planet är även de nationella
insatserna starkt splittrade. I det följande lämnas en kort beskrivning av
vissa svenska organs verksamhet av betydelse för den svenska I & D-verksamheten.

Försvarets forskningsanstalt har olika studiegrupper som arbetar med
I & D-frågor. En sådan grupp har framkommit med ett avancerat maskinellt
system, benämnt CORSAIR, I & D-studierna leds av en särskild, central
grupp, kallad FOA Index. Vid FOA finns även den för svensk industri
intressanta datamaskinbaserade versionen av Engineering Index.

AB Atomenergi, som byggt upp vårt lands mest omfattande samling av
tekniska rapporter, deltar som arbetspartner i IAEA:s (International Atomic
Energy Agency) globala I & D-system. Fr. o. m. år 1967 inrapporterar AB
Atomenergi alla svenska forskningsresultat på området.

Som svensk part i Nordiska interimskommittén för transportforskning
bär kommunikationsdepartementet organiserat dokumentation på transportområdet
genom ett avtal med Stockholms handelshögskola.

Inom statens trafiksäkerhetsråd har man under senare år diskuterat
I & D-frågor av intresse för lösningen av vissa trafiksäkerhetsproblem.
Samtidigt bär man inom statens väginstitut och statens vägverk uppmärksammat
OECD:s arbete med dokumentationsfrågor av intresse för vägväsende
och trafik.

Större delen av de organ som har beröring med eller bedriver verksamhet
på det vetenskapligt-tekniska I & D-området sorterar under ecklesiastikdepartementet.

Som nationalbibliotek har Kungl. Biblioteket en funktion som berör den
vetenskapligt-tekniska dokumentationen. Sålunda svarar man inom bibliotekets
organisation bl. a. för utgivningen av Accessionskatalogen, vilken är
av betydelse för tekniker och vetenskapsmän inom naturvetenskap.

Under universitetskansler sämbetet sorterar de stora forskningsbiblioteken.
En särskild ADB-kommitté för dessa bibliotek har knutits till ämbetet.
Vid universiteten finns professurer och andra tjänster för informationsbehandling.
Undervisningen och forskningen vid de högre läroanstalterna
har stor betydelse för utvecklingen på I & D-området i Sverige. Eu viktig
roll spelar vidare universitetens datacentraler. Vid KTH har på FOA:s initiativ
inrättats en grupp för studier i avsikt att förbättra kommunikationen
människa—maskin (maskinspråket TRAC).

Inom den försvarsmedicinska sektionen av statens medicinska forskningsråd
har man sedan länge uppmärksammat behovet av insatser för I & D.
En viss försöksverksamhet med maskinell dokumentation föreslogs och
departementschefen förordade 1964 att en dylik verksamhet skulle organiseras
vid Karolinska institutet under ledning av medicinska forskningsrådet.

Karolinska institutets avdelning för databehandling förfogar över ett omfattande
bandmaterial. Avdelningen åtar sig sökningar såväl för enskilda
forskare som för läkemedelsindustrin och andra intresserade organisationer.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd har genom sin publiceringsnämnd
understött olika I & D-projekt, huvudsakligen av mindre och sporadisk
karaktär.

Rymdnämnden, som sorterar under forskningsråden för medicin, naturvetenskap
och teknik, arbetar för ökade kontakter mellan svenska och internationella
organ för spridning av information på rymdområdet. Kontakter

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

har förekommit mellan nämnden och den amerikanska rymdflygstyrelsen,
NASA, för att utnyttja NASA-information i Sverige.

Statens tekniska forskningsråd har, i syfte att förbättra situationen på
det tekniska området, inrättat en nämnd för dokumentation och information.
Rådet har vidare tillsatt en styrelse för databaserad dokumentation
för att fördela rådsmedel på I & D-området.

På byggnadsområdet arbetar flera organ med I & D-frågan. Statens råd
för byggnadsforskning understödjer bl. a. utredningar rörande byggdokumentation.
Som ett resultat av en sådan utredning bildades 1966 Stiftelsen
för byggdokumentation. Stiftelsen samarbetar med AB Svensk byggtjänst

— ett informationscentrum med avdelningskontor på olika platser i landet

— och Institutet för byggdokumentation, som svarar för anskaffning, klassificering
och lagring av uppgifter ur teknisk-vetenskaplig litteratur och förmedlar
dessa uppgifter till byggfackmännen.

Inom Kungl. Vetenskapsakademien (KVA) finns ett antal nationalkommittéer
anslutna till International Council of Scientific Unions (ICSUj.
KVA har även ett för naturvetenskaplig forskning betydelsefullt bibliotek.
Under KVA sorterar Svenska nationalkommittén för dokumentation, ett
samordnande organ för svensk I & D-verksamhet, som i vårt land är kontaktorgan
till International Federation for Documentation. Under akademien
sorterar vidare tekniska litteratursällskapet.

Ingeniörsvetenskapsakademien har under en följd av år verkat på I & Dområdet.
Akademien har sålunda bl. a. tagit initiativ i frågan om dokumentalistutbildningen.
IVA:s nämnder och kommittéer har sökt åstadkomma
lösningar av dokumentationsproblemen inom skilda tekniskt-industriella
sektorer.

IVA:s arbete på att införskaffa information från utländska källor har
bl. a. lett fram till de tekniskt-vetenskapliga attachéernas verksamhet och
till upprättandet av Nordiska dokumentationscentralen i Washington
(SCANDOC). För förmedling av information från utlandet skapades 1965
ett uti andssekretariat inom akademien. IVA genomför vidare litteratursökning
på uppdrag av företag och andra organ. 11

11. Privata finansieringsbolag

Under 1960-talet har det bildats en rad s. k. finansierings- eller utvecklingsbolag.
Dessa bolag — för närvarande tio stycken — står olika affärsbanker
nära och har främst inriktat sig på att förvärva ägarintressen i familjeföretag.
De tre största nu verksamma finansieringsbolagfen — Investment
AB Promotion, AB Incentive och AB Företagsfinans — står i nu
nämnd ordning Svenska Handelsbanken, Stockholms Enskilda Bank och
Skandinaviska Banken nära. Formellt kan Incentive betecknas som ett rörelsedrivande
bolag medan de två återstående är att uppfatta som förvaltningsbolag.

De ursprungliga investmentbolagens uppgift var att överta aktieposter
från respektive närstående bank. Tyngdpunkten i dessa bolags arbete låg
därför på förvaltning, köp och försäljning av börsnoterade aktier. Aktieinnehavet
utgjorde i regel minoritetsposter. Tillkomsten av finansieringsbolagen
innebar en nyorientering inom bankgrupperna såtillvida som rnajoritetsförvärv
blev vanliga i främst små och medelstora familjeföretag.

AB Incentive, som är det ur forsknings- och utvecklingssynvinkel mest
intressanta företaget, tillkom i början på 1960-talet för att medverka till att

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

företag med inneboende växtkraft skulle få möjligheter till ytterligare utveckling.
Det tillhör sålunda Incentives uppgifter att medverka till lösningen
av speciella problem som familjeföretag och andra »fåmansföretag» har
att bemästra. Härmed förstås närmast kapital- och skatteproblem, men
även tillhandahållande av allmän företagsekonomisk know-how och affärskontakter
ingår i företagets verksamheter. Dessa uppgifter kan lösas — förutom
genom övertagande av hela aktiestocken — genom delägarskap. Företaget
skall vidare bidra till att vetenskapliga och tekniska uppslag och framsteg
exploateras på lämpligaste sätt. Till befordrande av detta syfte har
Incentive låtit inrätta ett vetenskapligt råd, bestående av framstående akademiska
forskare. Rådet, som samlas 3—4 gånger om året, sammanträder
alltid tillsammans med bolagets styrelse.

Rådets överläggningar har främst resulterat i förslag till styrelsen om nya
projekt. Vanligen har förslagen inneburit rekommendationer att uppta
eget utvecklingsarbete inom områden där betydande utvecklingsmöjligheter
ansetts föreligga. Bland av rådet uppmärksammade produkter kan
nämnas masskromatografer och kalorimetrar, vilka båda projekttyper nu
tagits upp på LIvB-Produkters (ett av Incentives företag) tillverkningsprogram.

Som exempel på ett av de arbetssätt som tillämpas av Incentive kan nämnas
Biotec AB. Biotec bildades av Incentive för att exploatera uppfinningar
rörande apparatur av olika slag inom det bakteriologiska och mikrobiologiska
området. Företaget försäljer numera seriemässigt tillverkad laboratorieapparatur
samt projektorer och levererar såväl försöks- som produktionsanläggningar.

För att främja det industriella utnyttjandet av forskningsresultat och
kvalificerade uppfinningar har Incentive bildat ett dotterbolag — Incentive
Research & Development (IRD). IRD skall i nära samarbete med akademiska
forskare eller uppfinnare organisera och finansiera småserieproduktion
samt verka för att nya utvecklings- och forskningsresultat snabbt
transformeras i produkter för marknadsföring. Produkter med goda avsättningsmöjligheter
skall av IRD kunna överlåtas till andra företag eller bilda
underlag för etablering av nya bolag.

12. Privata stiftelser

På forskningsberedningens uppdrag genomfördes år 1965 en mindre enkät
rörande forskningsanslagen från privata kultur- och forskningsfonder
inklusive näringslivets fonder och stiftelser. Enkäten tillställdes 40 större
fonder, av vilka 31 inkom med svar. Bl. a. tillfrågades fonderna hur stora
anslag, fördelade på ämnesområden, som utdelats till vetenskaplig forskning
och studier på universitetsnivå inom eller utom landet under senaste räkenskapsår,
samt hur många »manår» (endast avseende licentiater och doktorer),
som fonderna finansierade vid samma tidpunkt.

Inlämnade uppgifter avsåg senaste räkenskapsår, varför i flertalet fall
uppgifterna torde hänföra sig till kalenderåret 1964 eller budgetåret 1964/
65. Undersökningsresultatet redovisas i nedanstående tabell. Antalet manår
är synnerligen approximativt, beroende på varierande ambitionsgrad och
tydlighet i svaren.

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Tabell 16: Undersökta privata stiftelsers och fonders forskningsanslag och
finansiering av viss personal.

Senaste räkenskapsår 1964 eller 1964/65	J uridik Humaniora Samhälls-vetenskap	Medicin	Naturve- tenskap	Teknik	Totalt
Anslag i 1 000- tal kronor .	2 200	9 500	5 6	)0	17 300
Uppskattat antal manår
(licentiater och doktorer)	10	10	G	--	26

Anslagen till medicinsk forskning dominerar starkt. Uppgifterna rörande
stöd till naturvetenskap och teknik särredovisades ej, då detta skulle medfört
besvärliga definitionsproblem.

Av de 31 fonder och stiftelser som besvarade frågeformuläret redovisade
endast sex stöd till teknisk forskning. Dessa fonder var Knut och Alice
Wallenbergs Stiftelse, Axel och Margret Ax:son Johnsons Stiftelse, Henry
och Gerda Dunkers donationsfond, Ollie och Elof Ericssons Stiftelse, Telefonaktiebolaget
LM Ericssons Stiftelse för främjande av elektroteknisk
forskning samt Wilhelm och Martina Lundgrens vetenskapsfond.

Då bl. a. vissa nya fonder och stiftelser tillkommit sedan enkäten genomfördes
— exempelvis Carl-Bertel Nathhorsts vetenskapliga stiftelse — kan
de samlade anslagen till vetenskaplig forskning från stiftelser och fonder
idag antas vara av storleksordningen 20 milj. kr.

Omfattning av forsknings- och utvecklingsverksamheten

Arbetet med att insamla, sammanställa och analysera uppgifter om nationella
forskningsresurser har påbörjats först på senare år. Endast i Förenta
staterna har man under en längre period systematiskt insamlat uppgifter
rörande forskning och utveckling (FoU). Så sent som under 1960-talets början startades det europeiska arbetet med att utarbeta ett system
för kvantitativ redovisning av offentliga och enskilda forskningsresurser i
pengar och personal. För att möjliggöra internationella jämförelser och
diskussioner främst om den långsiktiga forskningsplaneringen anordnade
OECD (Organisation for Economic Cooperation and Development) år 1963
en konferens om forskningsstatistikens utveckling i medlemsländerna. I
flertalet OECD-länder har sedan dess utbyggnaden av den nationella forskningsstatistiken
påbörjats i enlighet med de definitioner och metoder, som
rekommenderas av organisationen.

Det första försöket att kvantifiera de statliga utgifterna för forskning i
Sverige genomfördes av 1955 års universitetsutredning (SOU 1958: 32).
Dess arbete har sedermera följts upp bl. a. i forskningsberedningen, vars
uppgift det bl. a. är att diskutera fördelningen av de statliga forskningsresurserna
på nationell nivå. Det enskilda näringslivets forskning blev
också föremål för en undersökning i slutet av 1950-talet, vilken senare kompletterats
bl. a. av Ingeniörsvetenskapsakademien. Den första mera detaljerade
kartläggningen av industrins forskningsutgifter publicerades år 1965,
sedan statistiska centralbyrån (SCB) avslutat första etappen av arbetet
med att bygga upp en forskningsstatistik enligt OECD:s normer. Rapporten
avsåg industrins utgifter för FoU-arbete år 1963. Sedan denna publicerades
har SCB även avslutat en genomgång av stora delar av den offentliga sek -

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

torns FoU. Denna undersökning, som avser år 1964 och som inbegriper beräkningar
för åren 1965 och 1966, väntas bli publicerad tillsammans med
uppgifter om industrins utgifter åren 1964 och 1965. En särskild undersökning
av universitetens och högskolornas forskningsverksamhet planeras
bli nästa etapp. Målet är att samtliga dessa undersökningar fortsättningsvis
skall bedrivas kontinuerligt och att rapporter regelbundet skall publiceras.

13. Den statliga verksamheten

Trots att den metodik som tillämpades vid universitet sutredningens undersökning
endast tillåter en ungefärlig bedömning av de statliga forskningsresursernas
storlek, har det visat sig nödvändigt att i avvaktan på
exaktare uppgifter följa upp utredningens material, exempelvis för att
möjliggöra en bedömning av utvecklingstendenserna. Särskilt genom tillkomsten
av forskningsberedningen blev det aktuellt att komplettera universitetsutredningens
uppgifter. Beredningen har därför kontinuerligt under
1960-talet beräknat de offentliga forskningskostnaderna enligt utredningens
metoder. I nedanstående tabell har de beräknade statliga forskningsanslagen
fördelats på tre kategorier: universitet och högskolor, forskningsråd
och fonder samt statliga laboratorier, atomenergiverksamhet,
branschforskning m. m.

Tabell 17: Statliga forskningsanslag i milj. kr.

	1946/47	1955/56	1963/64	1964/65	1965/66
Universitet och högskolor ............	13	48	172	186	223
Forskningsråd och fonder ............	5	12	58	65	78
Statliga laboratorier, atomenergiforsk-ning, branschforskning m. m.........	16	54	220	225	277
Totalt	34	114	440	486	578

De statliga forskningsanslagen har under perioden 1955/56—1965/66
femdubblats. Särskilt under 1960-talet har utvecklingen varit snabb. Sålunda
har ökningen för sektorn forskning och högre utbildning i statens
utgifter totalt beräknats uppgå till i genomsnitt ca 11 % årligen under
1960-talet. Den totala ökningen skulle med andra ord ha varit i det närmaste
tre gånger så stor som bruttonationalproduktens procentuella tillväxt
under samma period. Vissa områden har varit särskilt expansiva. Sålunda
har forskningsrådens anslag under 1960-talet höjts med i genomsnitt
närmare 25 % årligen.

I tabell 18 illustreras den utveckling medelstilldelningen till de ur teknisk
synvinkel mest intressanta råden undergått sedan budgetåret 1955/56.

Tabell 18: Anslag till vissa statliga forskningsråd i milj. kronor

	1955/56	1960/61	1962/63	1964/65	1966/67	1967/68
NFR......................	2,2	5,7	7,2	13,5	21,3	24,8
MFR......................	2,0	5,6	6,9	12,4	18,3	22,7
TFR ......................	1,4	5,1	6,5	13,2	18,2	22,4
AFR......................	2,8	5,7	6,7	8,8	9,8	10,5
S:a ca	8	22	27	48	68	80

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

125

Tillgängliga beräkningar av fördelningen av de offentliga forskningskostnaderna
på ämnesområden är ur statistisk synvinkel lika osäkra som uppskattningarna
av statens totala utgifter för forskning och utveckling. I tabell
19 har dock en ungefärlig fördelning av resurserna på ämnesområden
gjorts. Även här har universitetsutredningens metodik tillämpats. Som
synes dominerar utgifterna för teknisk forskning starkt.

	1963/64	1964/65	1965/66
Naturvenenskap ..............................	71	76	96
Jordbruk ....................................	34	39	44
Teknik ......................................	210	216	250
Medicin......................................	64	76	91
Samhällsvetenskap............................	37	42	53
Humaniora ..................................	30	37	44
Totalt	446	486	578

14. Verksamheten inom industrin

SCB:s undersökningar av FoU-verksamheten inom industrin åren 1963,
1964 och 1965 gällde såväl personal sysselsatt med FoU som kostnader för
med egen personal bedriven verksamhet inom naturvetenskap och teknik.
Data insamlades även rörande kostnader för forskning och utveckling, som
bedrivs av andra än det egna företaget, samt kostnader för och intäkter
från licenser, patent och know-how. Undersökningsresultaten för år 1963
förelåg hösten 1965 i form av en rapport från SCB. Resultaten från genomgångarna
av 1964 och 1965 års verksamhet har ännu inte publicerats. Dock
har vissa preliminära uppgifter presenterats, vilka sammanfattas i det följande.

Personalkostnaderna för den med egen personal bedrivna FoU-verksamheten
uppgick år 1963 till 415 milj. kr. Motsvarande siffra för år 1964 var
461 milj. kr. ökningen motsvarade 11 %. Övriga driftkostnader stannade
däremot vid en lägre siffra år 1964 än ett år tidigare — 187 milj. kr. mot
215 milj. kr. Kapitalkostnaderna steg mellan de två åren från 72 till 82
milj. kr. Ökningen av summa kostnader (drift- och kapitalkostnader) blev
därför tämligen moderat — från 702 milj. kr. 1963 till 730 milj. kr. 1964
eller 4 %. Nedgången i övriga driftkostnader motsvarades i viss utsträckning
av en stark uppgång av företagens utbetalningar för FoU-verksamhet
som utförts av annan. Detta belopp ökade från 56 milj. kr. år 1963 till 87
milj. kr. 1964. Om dessa belopp adderas till summa kostnader för respektive
år erhålls för år 1963 758 milj. kr. och för 1964 817 milj. kr., en ökning
med 8 %. Viss risk för dubbelräkning föreligger dock, då forskningsuppdrag
som lagts ut på andra svenska företag, av dessa helt korrekt, kan ha
tagits upp som egen FoU-verksamhet.

Investeringsutgifterna för FoU-verksamhet i industrin låg 1964 på en
väsentligt högre nivå än 1963 respektive 127 milj. kr. och 80 milj. kr.

Fn enligt SCB ur vissa synvinklar lämpligare redovisning är att, i stället
för att ange totala kostnader (drift- och kapitalkostnader) för FoU-verksamheten,
studera summan av driftkostnaderna och investeringsutgifterna
då denna ger ett mera direkt mått på resursanspråken under en bestämd
period. Samtidigt elimineras verkningarna av olika bestämmelser och metoder
vad gäller avskrivningar. Förfaringssättet rekommenderas bl. a. av

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

OECD för att internationella jämförelser skall underlättas. Summan av
driftkostnaderna och investeringsutgifterna uppgick år 1963 till 710 milj.
kr., 1964 var motsvarande siffra 755 milj. kr. 1965 steg de sammanlagda
drift- och investeringskostnaderna med 5 % till 810 milj. kr. Driftkostnaderna
steg med 12 % från 648 milj. kr. till 728 milj. kr. Samtidigt sjönk
investeringsutgifterna med 34 % från 127 milj. kr. till 84 milj. kr.

Drift- och kapitalkostnaderna för med egen personal bedriven forskning
och utveckling uppgick, som nämnts tidigare, 1963 till 702 milj. kr. Dessa
kostnaders fördelning mellan olika industribranscher i absoluta och relativa
tal framgår av nedanstående tabell. Framställningen i det följande avser
endast 1963.

Tabell 20: Totala kostnader (drift- och kapitalkostnader) för FoU-verksamhet
i industrin 1963 med fördelning på branscher m. m.

Bransch	Totala kost-nader i milj. kr.	Andel av den samlade indu-strins FoU-utgifter i %	Totala FoU-kostnader i % av brutto-intäkten
Malmbrytning och anrikningsverk, järn-, stål- och andra metallverk............................	31,4	5	1,1
Järn-, stål- och annan metallmanufaktur ........	4,8	1	0,3
Mekaniska verkstäder osh gjuterier..............	321,7	47	3,4
Skeppsvarv och båtbyggerier ..................	7,0	1	0,4
Elektroteknisk industri........................	156,2	23	4,6
Annan metallindustri..........................	24,8	4	1,1
Jord- och stenindustri ........................	13,0	2	1,0
Skogs- och träindustri ........................	27,3	4	0,5
Grafisk industri och pappersförädling............	4,0	1	0,2
Livsmedelsindustri....................''''......	12,1	2	0,1
Textil- och sömnadsindustri....................	7,0	1	0,3
Läder-, hår och gummivaruind.................	5,0	1	0,4
Kemisk och kemiskteknik ind...................	50,6	7	1,8
Bruksföretag och andra kombinerade företag samt kraftverk..................................	16,2	2	0,4
Samtliga branscher	681,1	101	1,4

Det insamlade materialet gör det möjligt att spalta upp företagens driftkostnader
på grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete.
Det visar sig därvid att endast ett fåtal företag 1963 bedrev forskning enligt
undersökningens definition. Av en uppdelning av verksamheten på
forskning å ena sidan och utvecklingsarbete å den andra i större företag
inom samtliga branscher framgår att forskningen svarar för i genomsnitt
endast 12 %. Kemisk och kemiteknisk industri har den största forskningsandelen,
36 %. Denna bransch svarade även i absoluta tal för en betydande
del av FoU-verksamheten i svensk industri.

Vid en ytterligare gränsdragning mellan grundforskning och tillämpad
forskning framgår att svenska företag totalt 1963 bedrev grundforskning
i definitionens mening (»att systematiskt och metodiskt söka efter kunskap
utan någon bestämd tillämpning i sikte») till en kostnad av endast 3 milj.
kr. Kostnaderna för tillämpad forskning uppgick till drygt 73 milj. kr., medan
utvecklingsarbetet dominerade starkt med närmare 560 milj. kr.

Vid en uppdelning av driftkostnaderna på forskningsdiscipliner visade

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

127

det sig att merparten av industrins forskning bedrivs inom ämnesområdet
teknik. Inom detta område dominerar metallurgi och gruvvetenskap. Samtliga
huvudbranscher redovisar kemisk och petrokemisk teknologi. Läkemedelsföretagen
bedrev betydande forskning inom medicin och farmaci.

Av speciellt intresse är undersökningens uppgifter om kostnadstäckningen
av den inom industrin utförda FoU-verksamheten. Sålunda tillfördes
1963 genom beställningar från statliga myndigheter och andra totalt 233
milj. kr. för forskning och utveckling. Detta motsvarar ca 34 % av de totala
kostnaderna för industrins forskning. För huvuddelen av beställningarna
svarade militära statliga myndigheter, som genom forsknings- och
utvecklingsbeställningar särskilt inom branscherna mekaniska verkstäder
och gjuterier samt elektroteknisk industri tillförde företagen närmare 220
milj. kr. Av dessa medel gick 176 milj. kr. till mekaniska verkstäder och
gjuterier och ca 43 milj. kr. till elektroteknisk industri.

SCB:s undersökning angav även fördelningen av FoU-kostnaderna dels
på företag av olika storlek, dvs. antal anställda, dels på företag med olika
stor forskningsinsats. Det visade sig därvid att drygt tre fjärdedelar av
kostnaderna föll på ett hundratal företag med mer än 1 000 anställda. Återstående
9 500 företag svarade för knappt 24 % av de totala FoU-kostnaderna.
Samma koncentration av FoU-verksamheten till ett begränsat antal
företag kan utläsas av förhållandet att ca 80 företag med mer än 1,0 milj.
kr. i totala FoU-utgifter svarade för drygt 86 % av den samlade industrins
kostnader. Särskilt stark var koncentrationen i branscherna mekaniska
verkstäder och gjuterier, elektroteknisk industri samt malmbrytning och
anrikningsverk.

Enligt SCB:s undersökning rörande förhållandena 1963 täcktes i industrin
som helhet 65,8 % av de totala FoU-utgifterna av det egna företaget. 1 gruppen
företag med utgifter överstigande 1,0 milj. kr. var motsvarande procenttal
62,8. Bakom detta lägre tal döljer sig främst förhållandet att 36,1 % av
de särskilt undersökta företagens samlade kostnader täcktes av militära statliga
myndigheter, medan motsvarande andel för hela industrin var 32,2 %.
Särskilt markant var förhållandet inom branschen mekaniska verkstäder och
gjuterier, där den militära kostnadstäckningen för hela branschen utgjorde
ca 54 %.

Vad slutligen balansen mellan företagens intäkter och utgifter för licenser,
patent och know-how beträffar, uppvisade den samlade industrin 1963
en negativ balans på ca 8,3 milj. kr. — vederbörande intäkter täckte endast
84 % av kostnaderna. För de särskilt undersökta företagen var förhållandet
det motsatta. Dessa har sålunda 1963 en positiv balans, där intäkterna (32,2
milj. kr.) översteg kostnaderna (31,0 milj. kr.) med 1,2 milj. kr. eller ca 4 %.
De särskilt undersökta företagens licens- och patentintäkter motsvarade
71 % av motsvarande inkomster för det samlade näringslivet. På kostnadssidan
var andelen 58 %.

15. Statliga industribeställningar

SCB:s undersökningar av FoU-verksamheten i industrin visar, att militära
statliga myndigheter år 1963 genom beställningsverksamhet finansierade
FoU-verksamhet i privata företag till ett belopp av 220 milj. kr. Till det
därpå följande året sjönk denna siffra till drygt 170 milj. kr. Av den av försvarets
myndigheter finansierade FoU-verksamheten gick detta år omkring
tre fjärdedelar till mekaniska verkstäder och gjuterier och återstoden väsentligen
till elektroteknisk industri.

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Sedermera har försvarsstaben på finansdepartementets uppdrag genomfört
en mindre undersökning av beställningarnas omfattning under budgetåren
1964/65—1967/68. Genomgången, som gjorts i samarbete med armé-,
marin- och flygförvaltningarna, bygger på delvis andra och mindre exakta
definitioner än de som tillämpats vid SCB:s undersökningar. Enligt den senare
undersökningen var de militära myndigheternas utgifter för utvecklingsverksamhet
i industrin under åren 1964/65—1967/68 respektive ca 330,
350, 310 och 240 milj. kr.

Skillnaden mellan SCB:s uppgifter och försvarsstabens siffror torde
främst bero på skiljaktigheter i undersökningsmetoder och definitioner. Då
det senare materialet är resultatet av en enhetlig genomgång av utvecklingen
under fyra år kan man dra vissa allmänna slutsatser rörande den senaste
tidens utveckling. Trots att kostnaderna för militär utvecklingsverksamhet
för närvarande synes minska, framstår utgifterna som betydande såväl i
absoluta tal som i förhållande till andra statliga utgifter för FoU.

Civila statliga myndigheters finansiering av teknisk och naturvetenskaplig
FoU i näringslivet är obetydlig. Enligt SCB uppgick sålunda den civila
statliga FoU-finansieringen år 1963 till ca 1 milj. kr. Till detta kommer
dock de civila myndigheternas beställningar på exempelvis samhällsforskningens
område. Inga försök har hittills gjorts att kvantifiera dessa utgifter.

16. Totala utgifter

Som framgått av det tidigare har de slutgiltiga uppgifterna om industrins
FoU-verksamhet 1964 och 1965 ännu ej publicerats. För 1966 saknas även
preliminära uppgifter. Dock begärde SCB vid sin undersökning av 1964 års
förhållanden uppgifter om den beräknade utvecklingen inom industrin under
detta år. I brist på andra siffror förutsätts i det följande, att de av företagen
angivna beräkningarna motsvarade den faktiska utvecklingen.

En sammanräkning av statens och det privata näringslivets kostnader för
forskning och utveckling ger vid handen, att de totala svenska forskningsutgifterna
1965/66 uppgick till ca 1 450 milj. kr. Härav bedrevs som tidigare
nämnts forskning för ca 580 milj. kr. med statliga medel. Motsvarande siffra
för industrin kan med ovannämnda förbehåll anges till ca 870 milj. kr. Uppgifterna
rörande det privata näringslivets forskning avser de samlade driftoch
investeringsutgifterna, medan de statliga utgifterna endast inbegriper
driftkostnader. Om det varit möjligt att kvantifiera de statliga investeringsutgifterna
för forskning skulle den totala satsningen i FoU i vårt land
framstått som väsentligt större.

När man försöker beräkna de totala svenska forskningsutgifternas storlek
i procent av bruttonationalprodukten (BNP), bör det kraftigt understrykas
att beräkningarna blir ytterst grova. De lämpar sig ej för andra slutsatser än
omdömen om den allmänna storleksordningen.

En överslagsmässig beräkning med utgångspunkt från vissa preliminära
uppgifter i 1965 års industriundersökning och allmänna uppskattningar av
de offentliga FoU-insatserna tyder på att de totala FoU-utgifterna för närvarande
skulle motsvara ca 1,5 % av BNP.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

129

17. Personella resurser

Även när det gäller undersökningar av tillgängliga personalresurser för
forskning och högre utbildning bör man främst nämna universitetsutredningen,
som i sitt betänkande år 1958 presenterade ett statistiskt material
i samband med en diskussion om forskarkarriärens utformning. Vid undersökningstillfället
uppgick det totala antalet forskande akademiker med
forskning som huvuduppgift enligt SOU 1958: 32 till 5 750. Nära hälften av
dessa var sysselsatta inom gruppen naturvetenskaplig och teknisk forskning,
knappt en tredjedel inom gruppen för teologi, juridik etc. samt en
femtedel inom den medicinska forskningen. Två tredjedelar av samtliga
forskare var anknutna till universitet och högskolor.

Inom forskningsberedningen utfördes 1965 en beräkning av tillgången
och efterfrågan på kvalificerade akademiker, lägst licentiatexamen (för medicinare
och motsvarande doktorsgrad) t. o. m. 1972/73. Denna undersökning
som huvudsakligen byggde på tillgänglig statistik visade, att 1963/64
tanns totalt i vårt land drygt 6 400 förvärvsarbetande licentiater och doktorer.
Av dessa sysselsattes ca 1 700 med forskning inom den offentliga sektorn.
I tabell 21 har den i statlig regi forskande personalen fördelats på
ämnesområden.

Tabell 21: Forskningspersonal (licentiater och doktorer) inom den offentliga
sektorn 1963/64, fördelad på ämnesområden och slag av forskning.

Forskningsområde	H	S	M	N	T
Huvudsakligen grundforskning
Universitet och högskolor...............	260	119	242	320	123
Forskningsråd, huvudsakligen grundforskning ........	8	13	43	104
Internationella samarbetsprojekt..............	2	—	—
Huvudsakligen tillämpad forskning
Försvarsforskning ..............	_	6	6	49	11
Atomenergiutveckling ..................	—	_		25	22
Forskningsråd, huvudsakligen tillämpad forskning ...... Industriellt-tekniskt utvecklingsarbete; exploateringsfon-der..........................	1	—		3
Branschforskning (statsunderstödd)...............	_	_		20	15
Statliga laboratorier och serviceanläggningar......	4	22	39	105	17
Statlig kontraktsforskning ............	—	—	1	9	4

I samband med att SCB insamlade uppgifter för FoU 1963 och 1964, tillfrågades
företagen om antalet sysselsatta i arbete. Av undersökningen framgår
att den kvalificerade personalen sysselsatt med FoU i den privata sektorn
år 1963 antalsmässigt dominerades av personal utan akademisk examen.
Av samtliga närmare 12 000 anställda omfattade den akademiska personalen
endast omkring 3 000 personer eller 25 %, medan den icke akademiskt
utbildade personalkategorin utgjorde ca 9 000 personer eller 75 % av
totala antalet. Bland akademierna dominerade civilingenjörer och högre
tekniskt utbildad personal. Dessa omfattade drygt 2 500 personer. Övriga
akademikergrupper innefattade endast omkring 400 personer.

En fördelning på branscher visar att mekaniska verkstäder och gjuterier,
vilken bransch bl. a. innefattar flygplansindustrin samt elektroteknisk indu5
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 68

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

std sysselsatte den största andelen, eller tillsammans närmare 70 % av personalen.

All personal är inte lieltidssysselsatt inom FoU-verksamhet. De ca 19 200
personer, som sysselsattes inom denna verksamhet år 1963, utförde enligt
SCB:s beräkningar ca 14 300 årsverken, varav 8 900 utfördes av kvalificerad
personal och ca 5 400 av övrig personal.

SCB:s undersökning av industrins FoU-personal redovisar även vissa preliminära
uppgifter för år 1964. Detta år uppgick antalet årsverken utförda
av personal inom FoU-verksamheten till 15 400. Som nämnts var motsvarande
siffra för 1963 14 300. Detta innebär en ökning med 7 %. Ökningen
föll helt på den kvalificerade personalen. Antalet årsverken inom FoUverksamheten
för denna kategori ökade sålunda med 12 %. Ökningen av
antalet personer som helt eller delvis sysselsattes inom FoU-verksamheten
var mindre, mätt från 1963 till 1964. Vid den första tidpunkten var det
totala antalet 19 200 och vid det senare 19 500. Ökningen motsvarar knappt
2 %. Visserligen ökade den kvalificerade personalen med 6 %, men antalet
övrig personal sjönk med 5 %.

18. Internationella jämförelser

I och med att frågor av forskningspolitisk karaktär på allvar tagits upp
till diskussion i industriländernas centrala politiska organ, har intresset
stegrats för jämförelser mellan olika nationers samlade forskningsinsatser.
Som tidigare nämnts är dock den forskningstatistiska verksamheten av förhållandevis
sent ursprung, varför tillgänglig statistik ur metodologisk synvinkel
ännu så länge får betecknas som outvecklad. Detta gör att statistiskt
redovisade skillnader mellan olika länder vad gäller FoU-insatser — vanligen
mätt som procentuell andel av BNP — till viss del kan vara att hänföra
till skiljaktigheter i tillämpade metoder och utnyttjat undersökningsmaterial.
Trots dessa svagheter i tillgängliga beräkningar kan det dock även
i detta sammanhang vara av ett allmänt intresse att helt kort dröja vid den
internationella aspekten.

I en rapport från vetenskapspolitiska kommittén i OECD om resultaten
från det s. k. statistiska året presenterades i juni 1967 vissa internationella
jämförelser. Uppgifterna i tabell 22 är hämtade från denna rapport.

Av tabellen framgår tydligt hur Förenta staterna dominerar FoU-verksamheten
både i absoluta och relativa tal. Anmärkningsvärd är också vissa
industrialiserade länders små insatser i forskning och utveckling.

De svenska FoU-utgifterna är betydande, inte minst i relativa tal. Sålunda
satsade man år 1964 endast i Förenta staterna och Storbritannien mer på
forskning och utvecklingsarbete per capita. Även omräknat i FoU-insatser
relativt BNP ligger Sverige långt framme.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

131

Tabell 22: Vissa länders utgifter för forskning och utveckling totalt och per
capita.

Land	År	Miljoner US $	Utgifter för Fou per capita
Förenta staterna................	1963/64 1964/65 1964 1963 1963 1963 1963 1964 1964 1963 1Q63		111,8 39.8 24,6 27.1 9,3 5,8 22.5 25.9 33.1 13,3 11.6 3,2
Storbritannien ................
Västtyskland .................	1 436,3
Frankrike.................
Japan ....................
Italien ....................
Canada .....................
Nederländerna....................
Sverige....................
Belgien.....................
Norge ................
Österrike ...................	1964 1964 1Q64
Turkiet...................
Spanien......................		0,9 3,7 0,9
Irland .....................	1%3
Grekland ...................	1964	7,9

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Bilaga i

Remissyttranden över förslagen om teknisk forskning m» in.

Sammanfattning

Som underlag för remissbehandlingen har legat de i bilagorna 2 och 3
sammanfattade utredningsförslagen om branschforskning och forskningsstationer,
Svenska uppfinnarkontoret, Studsviks forskningsstation samt departementspromemorian
om ökad statlig satsning på teknisk forskning och
industriellt utvecklingsarbete. Egna yttranden har efter remiss avgetts av:
överbefälhavaren, försvarets forskningsanstalt (FOA), flygtekniska försöksanstalten,
televerket, statens järnvägar, byggnadsstyrelsen, statskontoret,
riksrevisionsverket, universitetskanslersämbetet efter hörande av de
tekniska högskolorna, statens naturvårdsverk, statens institut för hantverk
och industri, patent- och registreringsverket, statens vattenfallsverk, statens
provningsanstalt, statens skeppsprovningsanstalt, statens medicinska
forskningsråd, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för
atomforskning, statens tekniska forskningsråd (TFR), Svenska träforskningsinstitutet,
Svenska textilforskningsinstitutet, Institutet för metallforskning,
Svenska institutet för lconserveringsforskning, Institutet för optisk
forskning, Svenska silikatforskningsinstitutet, institutet för nyttiggörande
av forskningsresultat INFOR, delegationen för atomenergifrågor, statens
konsumentråd, Svenska uppfinnarkontoret, Jernkontoret, Ingeniörsvetenskapsakademien
(IVA), Nationalkommittén för dokumentation, Tekniska
nomenklaturcentralen, Svenska teknologföreningen, Sveriges grossistförbund,
Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Sveriges lantbruksförbund, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Landsorganisationen
i Sverige (LO), Svenska bankföreningen, industriforskningsutredningen,
konsumentutredningen, 1966 års atomenergiutredning, AB Atomenergi,
Brödinstitutet, Föreningen Svensk pappemballageprovning, Kooperativa
förbundet (KF), Stiftelsen för exploatering av forskningsresultat EFOR,
Stiftelsen för korrosionsteknisk forskning, Stiftelsen för silikatforskning,
Stiftelsen för verlcstadsteknisk forskning, Stiftelsen Glasforskningsinstitutet,
Stiftelsen Grafisk forskning, Stiftelsen Malmfonden för forsknings- och
utvecklingsarbete, Stiftelsen Norrlandsfonden, Stiftelsen Skogsmekanisering,
Stiftelsen Svensk färg- och lackforskning, Stiftelsen Svensk näringsforskning,
Stiftelsen Svensk polymerforslcning, Stiftelsen Svensk konserveringsforskning,
Stiftelsen Svensk skeppsforskning, Stiftelsen Svensk textilforskning,
Stiftelsen Svensk träforskning, Stiftelsen Svenska forskningsinstitutet
för cement och betong, styrelsen för forskningsrådens laboratorium
i Studsvik, Svensk industriförening, Svenska företagares riksförbund,
Svenska industrins patentingenjörers förening, Svenska ingenjör ssamfundet,
Svenska patentombudsföreningen, och Svenska uppfinnareföreningen.
Vidare har statens geotekniska institut och Studiegruppen för klassificeringsteori
inkommit med yttranden.

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Då många av de frågor som behandlats av industriforskningsutredningen,
utredningen om Svenska uppfinnarkontoret och 1966 års atomenergiutredning
tas upp även i departementspromemorian, avser vissa remissvar
endast denna promemoria. Många remissorgan har begränsat sina yttranden
till någon eller några av de frågor som omfattas av remissen.

I det följande ges en sammanfattning av remissvaren på väsentliga punkter.
Därefter återges in extenso svaren från vissa instanser, som i särskilt
hög grad berörs av de remitterade förslagen. Avsnittet om den föreslagna
styrelsen för teknisk utveckling koncentreras till en redogörelse för de olika
uppfattningarna om utformningen av organisationen på området.

Allmänt

Det statliga initiativet att främja teknisk forskning och industriell utveckling
välkomnas allmänt. Från några håll påpekas att en ändring av nuvarande
organisation bör kombineras med väsentligt ökade ekonomiska resurser.
Många remissinstanser bar dock ansett, att en sådan ökning ligger
i själva förslaget.

Åtskilliga remissorgan har vidare uttalat önskemål om att få statskontorets
organisationsutredning, liksom i några fall också förslaget om ett statligt
utvecklingsbolag för yttrande. Många remissinstanser har betraktat departementspromemorian
som ett principförslag och framhållit att deras synpunkter
nu är av mer allmän och preliminär karaktär.

Styrelsen för teknisk utveckling och därmed sammanhängande organisatoriska
problem

Förslaget om en styrelse för teknisk utveckling avstyrks ej av någon remissinstans.
Däremot framförs olika synpunkter på dess framtida uppgifter
och på hur existerande organ skall inlemmas i eller samarbeta med den.
Stor enighet råder om att styrelsen bör vara centralt organ för den kollektiva
forskningen. Många remissinstanser har starkt påpekat behovet av ett
sådant organ. Den roll, som styrelsen föreslagits spela härvidlag har emellertid
tagits till utgångspunkt för den huvudkritik som riktats mot departementspromemorians
förslag att samma organ skall få både medelstilldelande
och förvaltande funktioner. Principiella betänkligheter mot detta har föranlett
motförslag om en dualistisk organisation, antingen genom att två
helt skilda organ skapas eller också genom någon form av anknytning av
ett medelstilldelande organ till ett förvaltande. De remissinstanser som föreslår
två skilda organ är statens tekniska forskningsråd (majoriteten),
Svenska uppfinnarkontoret, IVA, Sveriges industriförbund, KF, statens institut
för hantverk och industri och Svenska företagares riksförbund. En
uppdelning på två organ föreslår även statens naturvetenskapliga forskningsråd,
statens råd för atomforskning och statens medicinska forskningsråd.
I de två förra fallen är motiveringen att TFR skall behållas speciellt
för medelstilldelningen till teknisk grundforskning, medan medicinska
forskningsrådet hyser den principiella uppfattningen att ett förstärkt TFR
bör svara för anslagsfördelningen i stort.

Malmfonden föreslår en övergångsperiod, då TFR och Malmfonden kvarstår.
Fonden är tveksam till förslaget om att dess verksamhet skall begränsas
till tekniskt utvecklingsarbete. INFOR påpekar, att även efter den föreslagna
omorganisationen dess verksamhet med lån till enskilda forskare
och uppfinnare bör bedrivas, eventuellt av en nämnd eller delegation under
styrelsen.

134

Kangl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

FOA, Svenska bankföreningen, Svenska teknologföreningen och SACO
föreslår ett fristående medelstilldelande organ med någon form av samordning
eller anknytning till styrelsen.

Till de remissinstanser som i princip tillstyrker huvuddragen i förslaget
om eu central styrelse hör statskontoret, nniversitetskanslersämbetet, indnstriforskningsutredningen,
patent- och registreringsverket, konsumentutredningen,
statens provningsanstalt, riksrevisionsverket, Norrlandsfonden,
flygtekniska försöksanstalten, LO, Lantbruksförbundet, TCO, och Svensk
industriförening.

Vissa av de tillstyrkande instanserna diskuterar frågan om nämndernas
kompetens. Indiistriforskningsutredningen anser att nämnderna inom tilldelad
ekonomisk ram bör få fatta beslut oavsett om projekten avser forskning
eller utveckling, medan statens provningsanstalt anser att de endast
skall vara rådgivande. Statens vattenfallsverk är av åsikten att de hör få
befogenhet att fördela medel som anvisas för respektive fackområde. Universitetskanslersämbetet
framhåller att nämndorganisationen inte bör bindas
på förhand. Ämbetet diskuterar ett eventuellt organ under styrelsen för
bidragsfrågor med överblick över hela området.

Som nämnts företräder IVA tanken på en dualistisk organisation. Akademien
föreslår två myndigheter, en anslagsfördelande och en förvaltande.
Den sistnämnda myndigheten bör enligt IVA ge bidrag till permanent verksamhet
samt handlägga frågor rörande branschforskning och statliga forskningsinstitut,
senare även rörande specialinstituten. Den anslagsfördelande
myndigheten bör fördela statliga anslag till teknisk forskning och utvecklingsarbete
och ha ett verksamhetområde motsvarande TFR:s och Malmfondens.
Denna myndighet, som föreslås organiseras som ett forskningsråd
men med mer utvecklad kansliorganisation, anses även böra få hand om
anslagen för bidrag till konferensresor och till anordnande av internationella
konferenser. En viss del av behandlingen av ansökningar bör enligt IVA
kunna överlåtas på rådgivande nämnder för specialområden, med beslutanderätt
i rutinärenden.

En likartad linje i organisationsfrågan företräder statens tekniska forskningsråd
(majoriteten). Rådet anser, att initierande och forskningsanslagsfördelande
verksamhet som kräver teknisk-vetenskaplig bedömning bör utövas
av ett särskilt organ av forskningsrådskaraktär, motsvarande en sammanslagning
av TFR och Malmfonden. Den föreslagna styrelsen för teknisk
utveckling bör vara policyskapande med uppgift att svara för tekniskekonomisk
avvägning, huvudmannaskap för permanenta statliga eller halvstatliga
institutioner samt ordnande av servicefunktioner, direkt eller genom
delegering.

De två ledamöter av TFR som anmält en avvikande mening i organisationsfrågan,
framhåller vikten av att den kännedom om forskningsfältet
som företräds av rådet bör direkt inom ramen för en samlad organisation
kunna påverka styrelsens arbete. Ledamöterna påpekar även att en dualistisk
organisation inte skulle underlätta samarbetet med nniversitetskanslersämbetet.

Till de remissinstanser som förordar en central organisation hör universitetskansler
såmbetet. Ämbetet anser, att inrättandet av en styrelse för teknisk
utveckling är ett led i strävandena att forma och förstärka Sveriges totala
forskningspolitik med inriktning på den tekniska sektorn och angränsande
sektorer. Kanslersämbetet uttalar sig för eu sammanknytning av flera
organ, som nu har relativt likartade uppgifter inom i stort sett samma om -

135

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

råde och anser det vara en fördel att samla uppgifterna till ett planerande,
policyskapande och exekutivt organ. Vidare betonar man vikten av samråd
och samverkan mellan ämbetet och den föreslagna styrelsen och föreslåi,
att ämbetets representation i styrelsen bör övervägas.

Även statskontoret anser, att ett centralt organ är att föredra och finner,
att den resurskoncentration, som föreslagits, är önskvärd och ägnad att
underlätta den planering och samlade bedömning som ett vidgat statligt
engagemang i teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete kommer
att kräva. Man anser sålunda att inom ett sammanhållet, centralt organ
för forskningsadministrativa uppgifter förutsättningar bör kunna åstadkommas
för enklare kontaktvägar, snabb ärendebehandling och klarare ansvarsfördelning
på området. Statskontoret tillstyrker därför en sammanhållen
statlig myndighet för de i departementspromemorian angivna uppgifterna.

Branschforskning

De remissinstanser som behandlat industriforskningsutredningens betänkande
har i allt väsentligt tillstyrkt utredningens förslag. Genomgående
har utredningens skiss till utbyggnad av den kollektiva forskningen fått
ett positivt mottagande. I flera remissyttranden understryks — liksom av
utredningen — att bedömningen av det för utbyggnaden av den kollektiva
forskningen föreslagna beloppet måste ta hänsyn till att utvecklingen på
området under flera år legat nere i avvaktan på pågående utredningsarbete.

De av utredningen diskuterade kriterierna för statligt stöd och medverkan
i kollektiv industriforskning har behandlats av endast ett fåtal av
remissinstanserna. Bland dessa framhåller FOA det väsentliga i att arbetet
vid de olika instituten samordnas och att omfattningen av deras respektive
verksamhetsområden inte görs alltför begränsad. Enligt FOA kan eu viss
förändring av organisationen för denna forskningsverksamhet diskuteras.
Det bör beaktas att där så är möjligt ett gemensamt utnyttjande av personella
och materiella resurser kommer till stånd.

Beträffande fördelningen av finansieringsansvaret för den kollektiva
forskningen framhåller FOA att schabloner bör undvikas. Motiv för statligt
stöd för den egna verksamheten motsvarande mer än 50 % anförs av vissa
branschforskningsstiftelser. Sveriges industriförbund ansluter sig till vad
utredningen anfört rörande motiv för större statlig finansieringsandel än

50 %. '' ..

De av utredningen föreslagna principerna för beräkning av kostnaderna
för institutens verksamhet accepteras i de yttranden, där frågan berörs.
Stiftelsen Svensk konserveringsforskning anför dock principiella invändningar
mot att hyreskostnaderna inräknas i det statliga stödet. I övriga
yttranden framställs inga erinringar mot förslaget att hyra skall erläggas
för de lokaler, som används för forskningsverksamhet.

Institutet för metallforskning understryker vad utredningen anfört rörande
uppdragsgivarens rätt till resultaten av uppdragen. Svenska textilforskningsinstitutet
ansluter sig till utredningsförslaget att institutens rätt
till arbetstagares uppfinning under vissa omständigheter må försäljas till
enskilt företag inom eller utom stiftelsen.

Eu rad remissinstanser framför synpunkter på utredningens förslag om
grunder för avtal om branchforskningsinstitutens verksamhet. Svenska
textilforskningsinstitutet framhåller att ledningen för ett institut under
avtalsperioderna måste arbeta med utförligt definierade, tids- och kostnads -

136

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

beräknade avgränsade projekt men att man knappast kan i egentlig mening
kostnadsberäkna ett forskningsprogram som sträcker sig över t. ex. fem
år. En definitiv avvägning på förhand av insatserna på olika aktiviteter under
en längre period torde vara mycket svår att göra, då en sådan avvägningär
beroende av och bör följa branschens utveckling. Förhandlingarna om
avtalet för ett institut kommer i realiteten att gälla storleken av institutets
oi ganisation, kostnaderna för denna och de principiella aktiviteter, som
skall ingå i verksamheten, och inte ett konkret forskningsprogram med bestämda
avgränsade mål. Institutet vänder sig vidare mot utredningens förslag
att ett institut i princip skall anses vara bundet för hela avtalsperioden
vid det uppgjorda programmet. Det borde vara tillräckligt om programmet
anger riktlinjer för verksamheten och att institutet inom ramen för dessa
kan välja de uppgifter, som bedöms ha högst prioritet. Programmet bör enligt
institutet endast vara underlag för förhandlingar och inte ingå i själva
avtalet.

Institutet för metallforskning anser att finansieringen bör regleras genom
avtal för tre till fem år. Avtalen bör reglera statens och respektive
stiftelses insats och fastlägga en rambudget för verksamheten. Eu stor del
av budgeteringen bör därvid läggas som programbudgetering, enär enbart
projektbudgetering försvårar flexibiliteten under avtalsperioden. Det måste
sedan helt ankomma på institutsstyrelserna att inom ramen för denna budget
fastställa verksamheten och fördelningen av använda medel. Även bl. a.
Stiftelsen Svensk konserverings forskning, Institutet för optisk forskning,
Sveriges industriförbund, Jernkontoret och KF har understrukit vikten av
flexibilitet och autonomi för institutstyrelserna inom ramen för avtalen.

I flera yttranden tas tragan om kompensation för ökade kostnader under
avtalsperioden upp. Svenska textilforskningsinstitutet anför att de av utredningen
föreslagna grunderna för avtal visserligen innebär fördelar från
administrativ synpunkt, men att samtidigt de institut som hittills fått stöd
till lön och pension enligt tjänsteförteckning förlorar det partiella skydd
mot automatiska kostnadshöjningar som det nuvarande systemet innebär.
Institutet anser, att en programbudgetering, som skall sträcka sig över någon
längre tidsperiod, torde vara omöjlig att genomföra utan någon form
lör indexreglering. Även Stiftelsen Svensk konserveringsforskning och
Svenska institutet för konserveringsforskning föreslår bestämmelser om
någon form av indexreglering i avtalen.

Förslag om rullande avtal framförs av några branschforskningsinstitut.
Svenska textilforskningsinstitutet anser, att förhandlingar om kostnadsram
och program bör kunna tas upp när så är påkallat utan att hm udavtalet
formellt sägs upp och att detta bör löpa med tre års uppsägning. Institutet
för optisk forskning anser att forskningsprogrammet bör revideras i
i egel eftei tre ar och att avtalsperioden da som regel torde kunna rullas till
att omfatta de kommande fem åren.

Industriforskningsutredningens förslag att statens representanter i de
kollektiva forskningsinstitutens styrelser utses av det centrala organet tillstyrks
allmänt. Institutet för metallforskning understryker vikten av alt
största möjliga antal aktiva industrirepresentanter på högsta möjliga nivå
inom företagen blir representerade i institutsstyrelserna.

EFOR.s och Svenska uppfinnarkoniorets ändrade ställning

Av de två organ som direkt berörs av departementspromemorians förslag
anser EF OR, att en eventuell styrelse för teknisk utveckling bör bli huvud -

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

man för en i stiftelseform genomförd samordning av Uppfinnarkontoret
och EFOR. Uppfinnarkontoret däremot föreslår en särskild stiftelse under
det medelsfördelande topporganet men i nära samarbete med EFOR. Patent-
och registreringsverket har liksom Svenska industriens patentingenjörers
förening och statskontoret inget att erinra mot en samordning av de
två organen under styrelsen för teknisk utveckling. TCO förordar också
en sammanslagning men i form av ett fristående organ med anslag från
styrelsen. Liknande åsikt har FOA, statens tekniska forskningsråd samt —
med vissa reservationer — Industriförbundet. Svensk industriförening och
Svenska patentombudsföreningen önskar att Uppfinnarkontoret skall kvarstå
som självständig institution, dock med samarbete med EFOR. Svenska
företagares riksförbund förordar, att Uppfinnarkontoret bedrivs i stiftelseform
under föreslagen topporganisation. Svenska ingenjörssamfundet föreslår
en nämnd eller ett konsultorgan för bl. a. bedömning av innovationsförslag.
Eu dylik nämnd eller ett konsultföretag för skapande av prioriterings-
och bedömningsgrunder förordas också av Svenska uppfinnareföreningen.
Denna önskar vidare, att inom styrelsen för teknisk utveckling
upprättas ett organ kallat Svenska uppfinnarkontoret med vidgad funktion
såsom bl. a. ett statens patentorgan. Till detta bör föras även vissa av
EFOR handlagda uppgifter.

Majoriteten av de svar som speciellt utförligt uppehållit sig vid hithörande
problem och den framtida organisationsformen betonar särskilt kravet
på sekretesskydd i samband med den nya patentlagens genomförande.

Information och dokumentation

Mot bakgrund av den nuvarande splittringen på dokumentationsområdet
hälsas förslaget om att styrelsen för teknisk utveckling skall vara planerande
organ för denna verksamhet med tillfredsställelse i så gott som alla remissvar.
Bland de organ som anser det i departementspromemorian skisserade
förslaget vara den bästa lösningen för närvarande kan nämnas Svenska
nationalkommittén för dokumentation, ett flertal branschforskningsinstiiut,
vilka i likhet med AB Atomenergi är villiga att medverka aktivt, statskontoret,
RF, naturvetenskapliga forskningsrådet, universitetskanslersämbetet,
FOA, SACO och statens naturvårdsverk. Vissa svar tar upp behovet av
ökade ekonomiska resurser och internationella kontakter på området. Vidare
påpekas, att den tekniska dokumentationen måste samordnas med all
övrig dokumentation i forskningsfrågor. Patent- och registreringsverket och
Svenska uppfinnarkontoret önskar, att det förras stora material av patentskrifter
skall utnyttjas bättre. Svenska nationalkommittén för dokumentation
anser också att patentlitteraturen bör inkorporeras i dokumentationstjänsten
för forskning och teknik. Några instanser föreslår en till styrelsen
knuten speciell dokumentationsnämnd. Sveriges hantverks- och industriorganisation
framhåller behovet av eu mer populärt skriven teknisk information
och statens institut för hantverk och industri önskar ökade resurser
för sin dokumentation och information till den mindre och medelstora
industrin och hantverket.

Statens medicinska forskningsråd, som initierat och stött en biomedicinsk
dokumentationscentral vid karolinska institutet i Stockholm, motsätter
sig med hänsyn till av rådet tagna initiativ inom den biomedicinska
dokumentationsverksamheten, till det stöd denna fått av statsmakterna och
till den starka ställning den fått i det internationella samarbetet, att den
biomedicinska dokumentationen förändras administrativt eller att den inordnas
under annat ledningsorgan.

5f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 6S

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Forskningsstationer

Industriforskningsutredningens allmänna bedömning av forskningsstationsverksamheten
tillstyrks av statens tekniska forskningsråd, statens
provningsanstalt, statens naturvetenskapliga forskningsråd, IVA, Svenska
institutet för konserveringsforskning, Stiftelsen för verkstadsteknisk forskning,
Sveriges industriförbund och RF. Dessa remissinstanser tillstyrker
även utredningens konkreta förslag rörande nya forskningsstationer, i första
hand i Göteborg. FOA vill särskilt understryka, att forskningsstationer
i främsta rummet bör vara utrustade på ett sätt som underlättar igångsättningen
av nya grupper. Härvid spelar rekryterings- och samarbetsfrågor en
central roll och placeringen i omedelbar närhet till högskola och universitet
utgör en uppenbar fördel. Planeringen av forskningsstationer i en sådan
miljö utgör enligt FOA:s mening också ett viktigt led i försöken att knyta
kontakt mellan industri och högskoleforskningen. Statens provningsanstalt
bedömer att forskningsstationer av typen IVA:s försöksstation endast kan
få begränsad betydelse för den kollektiva industriforskningen i framtiden.
Det torde på sikt vara mera fördelaktigt att bereda mer eller mindre tillfälliga
forskargrupper utrymme vid institut och institutioner, som dels kan
erbjuda en omfattande service av det slag som ovan skisserats dels också
erbjuda en för gruppen lämplig och redan etablerad miljö.

Industriforskningsutredningens förslag att den centrala planeringen och
förvaltningen av forskningsstationsverksamheten skall åvila det centrala
organet tillstyrks av FOA, AB Atomenergi, Svenska teknologföreningen,
LO, TCO, SACO, RF och Svenska ing eu förs samfundet. Statens provningsanstalt
ansluter sig i princip till utredningens förslag men anför att detta
ej hindrar att uppgifterna tills vidare får delegeras till IVA. Flygtekniska
försöksanstalten, statens tekniska forskningsråd, statens naturvetenskapliga
forskningsråd, IVA, Institutet för metallf or simning, Stiftelsen Svensk
konserveringsforskning, Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen
och Jernkontoret avstyrker utredningens förslag och föreslår att IVA även
fortsättningsvis får vara huvudman för forskningsstationerna.

Den lokala förvaltningen av forskningsstationerna berörs av FOA, statens
tekniska forskningsråd, IVA, Sveriges industriförbund och RF, som samtliga
ansluter sig till utredningens förslag.

Byggnadsstyrelsen ansluter sig till industriforskningsutredningens förslag
att marknadsmässig hyra skall beräknas och uttas för verksamheter
vid forskningsstationer.

Studsvik

Så gott som alla remissinstanser, som uttalar sig i frågan om AD Atomenergis
forskningsstation i Studsvik, stöder tanken på att i ökad utsträckning
ta tillvara stationens resurser för forsknings- och utvecklingsarbete
utanför atomenergiområdet. Statens tekniska forskningsråd anser dock att
det i de flesta fall torde vara mer ändamålsenligt att satsa på utbyggnad
vid nuvarande universitetsorter. Av liknande uppfattning är Sveriges industriförbund.

Förslaget om att föra över ansvaret för vissa delar av stationens basorganisation
till ett särskilt organ under överinseende av styrelsen för teknisk
utveckling möter stark kritik. En genomgående synpunkt är att några organisatoriska
förändringar i Studsvik inte bör vidtas förrän 1966 års atomenergiutredning
lagt fram sitt förslag om det framtida utvecklingsarbetet
på atomenergiområdet. Delegationen för atomenergifrågor, som framhåller

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 139

att en delad organisation kan medföra vissa problem, anser sig inte på det
underlag som nu föreligger kunna ta slutlig ställning till Studsviksfrågan.
Manga remissinstanser — bl. a. universitetskanslersämbetet, statens tekniska
forskningsråd, statens råd för atomforskning och IVA _ framhåller

a|| Studsvik byggts upp speciellt för uppgifter på atomenergiområdet och
att verksamheten även i fortsättningen kommer att präglas därav. AB Atomenergi
anser att tillräckliga skäl för att ändra den nuvarande organisationen
mte redovisats. Om den föreslagna ändringen ändå skulle ske redan nu
bor bolaget alltjämt handha det operativa ansvaret för tekniska och administrativa
funktioner av allmän karaktär samt på dessa områden fungera
som entreprenör åt den särskilda styrelsen för Studsvik. Även statens vattenfallsverk,
som primärt anser att den nuvarande organisationen bör bevaras
t. v., föreslår en alternativ lösning enligt vilken bolaget skulle kunna
svara for stationens drift enligt ett särskilt avtal.

1966 års atomenergiutredning framhåller att de problem som kan uppslå
vid en överföring av huvudmannaskapet för delar av den nuvarande
verksamheten torde vara så komplicerade att de inte kan lösas på den tid
som återstår fram till budgetårsskiftet. Utredningen anser ställningstagandet
till bl. a. vissa konkreta gränsdragningsfrågor kunna ske först sedan
den allmänna inriktningen av verksamheten under de närmaste åren fastställts.
Denna planeringsuppgift torde i första hand höra ankomma på den
föreslagna styrelsen för teknisk utveckling i samråd med universitetskanslersambetet.

Styrelsen för forskningsrådens laboratorium i Studsvik tillstyrker, att

en föreslagna styrelsen för teknisk utveckling ges ansvar, befogenheter och
resurser att verka för Studsviks rationella utnyttjande och framhåller, att
resurserna dar genom en lämplig organisationsform bör göras tillgängliga
för en större krets forskare. Riksrevisionsverket och LO anser, att Studsvik
kan utnyttjas bättre, om ledningen för forskningsstationen ytterst handhas
av styrelsen för teknisk utveckling.

Övriga frågor

FOA och statens provningsanstalt anser åt! styrelsen bör ha ansvaret för
norm a 1 i everksamheten i landet. Tekniska nomenklaturcentralen
önskar själv få fast anknytning till ett samordnande statligt organ på området
teknik och forskning. SACO föreslår, i likhet med Svenska teknoloqföreningen,
att TNC knytes till styrelsen.

I samband med att flera remissorgan tagit upp frågan om den föreslagna
styrelsens kontakter med övrig statlig teknisk forskning, bär de väckt förslag
om interdepartementalt samarbete i forskningsfrågor.

/1 A anser, att i de frågor som hör till verk under olika departement en
viss samordning av departementens verksamhet och åtgärder bör ske och
föreslår, att det åstadkommes en fast form för ett regelbundet samråd mellan
departementen i forskningsfrågor. Akademien föreslår också, att under
styrelsen för teknisk utveckling skall ingå eventuella organ för kärnforsknmg
och för ett svenskt rymdprogram. Statens provningsanstalt, som anser
att den föreslagna styrelsens verksamhet åtminstone tills vidare bör begränsas
till den tekniska forskning som nu får stöd av TFR och Malmfonden
samt kollektivforskningen, påpekar likaså att stora områden av statsunderstödd
teknisk forskning och utveckling kommer att ligga utanför styrelsens
direkta inflytande. Som exempel härpå nämns bl. a. bygg-, atoinenergioch
milj övårdsf or simning samt olika slag av provningsverksamhet. Nödvän -

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

digheten av effektiva samarbetsformer mellan styrelsen och övriga berörda
institutioner betonas därför, och provningsanstalten uttalar också, att kontaktvägar
måste skapas mellan de departement som ansvarar för forskningsfrågornas
behandling. Inte heller FOA anser, att man bör sammanföra
all teknisk forskning i landet under den nu planerade styrelsen. I samband
med att man betonar nödvändigheten av ett nära samarbete mellan den
forskning som styrelsen ansvarar för och övrig teknisk-vetenskaplig forskning,
påpekas att det länge kända behovet av ett interdepartementalt samverkansorgan
i forskningsfrågor inte bortfaller genom att ett dylikt verk
skapas. Även statens institut för hantverk och industri, byggnadsstyrelsen
och statens vattenfallsverk påpekar, från sinsemellan delvis skilda utgångspunkter,
behovet av interdepartemental samverkan.

LO och RF föreslår, att frågan om samarbete mellan kons u in e n tforskningsinstitutionerna
och branschforskningsinstituten
samt styrelsen för teknisk utveckling skall utredas särskilt i eller i nära samarbete
med konsumentutredningen. Samma förslag framförs av konsumentutredningen
själv som påpekar att den i konsumentupplysningsfragan enligt
sina direktiv skall undersöka, vilken omfattning samarbetet mellan olika
statliga, halvstatliga och privata institutioner med teknisk inriktning
kan få. RF och LO betonar båda konsumentforskningens och konsumentupplysningens
samband med näringslivet och näringspolitiken. Ronsumentutredningen
uttrycker önskemål om att den forskning som staten genom
den nya styrelsen skall stödja, blir konsumentorienterad. Utredningen anser
därför att styrelsen vid sitt ställningstagande till olika forskningsprojekt
bör beakta konsumentaspekten och redan då forskningsinsatser planeras,
ta hänsyn till informationer om konsumenternas vanor, önskemål och behov.
RF och konsumentutredningen är överens om att forskningsresultaten
bör utnyttjas för direkta åtgärder till konsumenternas upplysning, skydd
och stöd. Statens konsumentråd pekar i denna diskussion bl. a. på att den
nya styrelsen inte endast bör passivt administrera statens stöd till institutioner
som kommit till stånd genom branschinitiativ utan också bör verka
för tillkomst av forskning på för allmänheten angelägna områden, även om
spontana aktiviteter från industrin själv ej föreligger.

Lantbruksförbundet framhåller bl. a. att forskningen på livsmedelsområdet
är synnerligen angelägen ur konsumentsynpunkt och därför bör utgöra
ett ur statlig synpunkt särskilt betydelsefullt objekt.

Vissa remissyttranden

I det följande redovisas, med uteslutande av formella inlednings- och avslutningssatser,
yttrandena av vissa remissinstanser som i särskilt hög grad
berörs av de remitterade förslagen. I fråga om Ingeniörsvetenskapsakademien
och AB Atomenergi har enbart sammanfattningen av respektive yttrande
återgetts.

1. Statskontoret

Allmänna synpunkter

För planering och samordning av statens ökade insatser i syfte att främja
teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete föreslås i departementspromemorian
(Fi stencil 1967: 13) tillkomsten av en ny statlig myndighet

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 141

— styrelsen för teknisk utveckling — med i huvudsak följande verksamhetsområde.

1. Fördelning av ekonomiskt stöd till projektbunden teknisk forskning,
dvs. tekniska forskningsrådets — TFR:s — och Malmfondens nuvarande
uppgifter.

2. Fördelning av ekonomiskt stöd till industriellt utvecklingsarbete, dvs.
Malmfondens och lNFOR:s nuvarande uppgifter.

3. Tillsynsmyndighet för branschforskningsinstituten och annat avtalsbundet
stöd åt kollektiv forskning.

4. Förmedling av forskningsresultat till kommersiell exploatering, rådgivning
åt uppfinnare och förmedling av forskningsuppdrag och liknande
serviceuppgifter, som nu fullgörs av EFOR och Svenska uppfinnarkontoret.

5. Internationellt tekniskt samarbete samt vissa planeringsuppgifter på
dokumentationsområdet.

6. Förvaltning av statsfinansierade forskningsstationer.

Nuvarande former för finansiering av teknisk forskning och industiiellt
utvecklingsarbete kännetecknas av en organisatorisk splittring, däi likanade
uppgifter återfinns på flera håll. Gränserna mellan olika organs verksamhetsområden
torde, som framhålls i promemorian, i praktiken vara tämligen
diffusa och ägnade att skapa oklarheter i kompetensfördelningen. Även ur
administrativa synpunkter har den splittrade organisationen medfört vissa
olägenheter. Sålunda har alla dessa organ — TFR, EFOR, Malmfonden och
INFOR (gemensamt) samt Svenska uppfinnarkontoret — egna sekretariatsresurser
för såväl allmänt administrativa göromal som utredning.-^ c iksamhet.

Formerna för prioritering mellan forskningsområden har under senare
tid rönt ökad uppmärksamhet mot bakgrund av de växande kraven på
forskningsinsatser inom olika områden och de samlade resursernas givna
begränsning. I det nu framlagda utredningsmaterialet med förslag till ny
organisation för tillämpad forskning och industriellt utvecklingsarbete saknar
statskontoret flera väsentliga områden. Här må nämnas som exempel
behovet av och formerna för samverkan med så centrala områden som byggnadsforskning,
milj övårdsf or simning och trafiksäkerhetsforskning.

Den ökade specialiseringen inom forskningen och det markerade behovet
av samarbete mellan olika forskningsgrenar hade enligt statskontorets mening
motiverat, att samverkansformerna och organisationsfrågorna behandlats
ur ett större perspektiv än vad som skett i departementspromemorian.

Statskontoret finner emellertid redan den resurskoncentration, som promemorians
förslag innebär, önskvärd och ägnad att underlätta den planering
och samlade bedömning som ett vidgat statligt engagemang i teknisk forskning
och industriellt utvecklingsarbete kommer alt kräva. Inom ett sammanhållet,
centralt organ för forskningsadministratiya uppgifter bör förutsättningar
kunna åstadkommas för enklare kontaktvägar, en snabb ärendebehandling
och en klarare ansvarsfördelning på detta område.

Ämbetsverket ansluter sig också till den i promemorian redovisade uppfattningen,
att en framgångsrik stödverksamhet ställer krav på kontinuerlig
uppföljning och utvärdering av uppnådda resultat. Den forskningsstödjande
verksamhetens expansion under senare år har i skilda sammanhang
aktualiserat en organisatorisk och administrativ förstärkning av forskningsråd
och motsvarande organ för stöd till teknisk forskning och industriellt
utvecklingsarbete, inte minst för att kunna bevara den tekniskt högt kvalificerade
prövningen av bidragsärendena.

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

1984 års naturresurs utredning har nyligen lagt fram förslag rörande
miljovardsforskningens organisation. Enligt detta förslag skall, vid sidan
av naturvårdsverket, inrättas ett fristående ledningsorgan — namnen för
milj övar dsf or simning — för forskningsrådsuppgifter på naturvårdsområdet.

Samma skäl, som anförts till förmån för ett fristående forskningsadministrativt
ledningsorgan med initierade och resursfördelade uppgifter på
miljövårdsområdet, kan också anföras för en liknande forskningsadministrativ
organisation för teknisk forskning och utveckling, översiktliga
planerings- och prioriteringsuppgifter kunde tillsammans med mer serviceoch
förvaltningsbetonade funktioner samordnas inom en statlig myndighet,
medan initierande och resursfördelande uppgifter, som kräver tekniskt-vetenskaplig
bedömning, kunde hänföras till ett fristående forskningsråd. En

sådan lösning — två parallellställda organ med ett gemensamt kansli _

ställer emellertid krav på särskilda samarbetsformer inte bara på ledningsnivå
utan även på sekretariatsplanet. Ämbetsverket kan inte finna, att en
dualistisk organisation av denna typ skulle ha några fördelar jämfört med
en sammanhållen statlig myndighet för de uppgifter, som anges i promemorian.

Organisatoriska frågor in. in.

Enligt departementspromemorian skall styrelsen kunna inrätta expertnämnder
med uppgift att dels svara för prövningen av bidrag till forskningsprojekt,
dels vara rådgivande instans till styrelsen i frågor om finansiellt
stöd till branschforskningsinstitut eller annan kollektiv forskning,
t. ex. konsolidering av forskningsgrupper som saknar fast förankring vid en
universitets- eller högskoleinstitution.

Eu uppdelning på flera nämnder på sätt utredningen föreslagit är nödmen
synes böra ske successivt. Med ett stort antal nämnder kan specialiseringen
och kompetensen förutsättas bli hög, men överblicken och
jämförelsemöjligheterna förloras. Med ett litet antal blir avgränsningarna
vagare men bedömningen mer sammanhållen. I promemorian lämnas Öppet,
om nämnderna bör indelas efter forskningsområden eller industribranscher.
Även andra indelningsgrunder förefaller statskontoret värda att närmare
undersöka.

Som allmän princip för styrelsens verksamhet bör gälla, att beslutsfunktionerna
decentraliseras så långt detta kan ske, utan att verksstyrelsens och
verkschefens möjligheter till överblick och initiativ förloras. Statskontoret
återkommer till dessa frågor i den organisationsutredning rörande styrelsen
för teknisk utveckling, som Kungl. Maj:t genom beslut 8.12.1967 uppdragit
åt verket.

Den nya styrelsen skall vidare enligt departementspromemorian vara
centralmyndighet för bransch forskningsinstitut och forskningsstationer.
För branschforskningsinstitutens del föreligger ett klart behov av en centralmyndighet,
bl. a. för förhandlingsuppgifter. Med den överblick över hela
det tekniska forsknings- och utvecklingsområdet, som styrelsen kan väntas
få, bör den ha goda möjligheter att samordna en fortsatt utbyggnad av
branschforskningsinstituten. Genom att sammanföra sådana institut till
större anläggningar skulle tillgängliga resurser bättre kunna utnyttjas.
Statskontoret tillstyrker, att styrelsen får ställning som centralmyndighet
för branschforskningsinstituten.

Samma skäl talar för att även de statsfinansierade forskningsstationerna
inordnas under styrelsen. Lokal- och utrustningsfrågorna för dessa stationer

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

bör, såsom föreslagits av industriforskningsutredningen, bli en uppgift för
LUP-kommittéerna.

I likhet med atomenergiutredningen anser statskontoret, att åtgärder bör
vidtas, som gör det möjligt att bättre utnyttja ledig kapacitet vid Atombolagets
anläggningar i Studsvik.

Frågan om forskningsstationernas organisation ingår i uppdraget till
statskontoret och kommer att behandlas närmare i det sammanhanget.

Förmedlings- och rådgivningsverksamhet

Verksamheten vid EFOR och Svenska uppfinnarkontoret är i flera avseenden
likartade. Skillnader finns, men i allt väsentligt synes överensstämmelse
råda mellan deras verksamhetsfält och arbetsuppgifter. Såväl EFOR
som Svenska uppfinnarkontoret har till uppgift att tillvarata och stödja
vidareutveckling av innovationer, oavsett om upphovsmannen är uppfinnare
eller forskare.

EFOR:s verksamhet är uppbyggd kring forskningsresultat från olika
forskningsinstitutioner, bl. a. vid universitet och högskolor. Hittills har
EFOR nästan uteslutande erhållit dessa resultat genom uppsökande verksamhet.
De forskningsresultat som bedömts lämpliga, har genom EFOR:s
medverkan gjorts till föremål för exploatering. Uppfinnarkontoret får sitt
material i första hand från enskilda uppfinnare, vilkas uppfinningar och
uppslag — om de befinns värda att bearbeta — kan erhålla kontorets finansiella
stöd i ett fortsatt utvecklingsarbete. Till följd av olikheter i utgångsläget
för EFOR och uppfinnarkontoret föreligger dock vissa skillnader, i
fråga om vilka åtgärder som kunnat vidtas fram till exploatering. Genom
samordning av dessa aktiviteter synes bättre överblick och ökad enhetlighet
kunna åstadkommas, vilket bör främja verksamhetens utveckling.

Under förutsättning att önskemålen om sekretess kan tillgodoses på ett
betryggande sätt, tillstyrker statskontoret, att EFOR:s och uppfinnarkontorets
verksamheter inordnas i styrelsen för teknisk utveckling.

Dokumentationsfrågor

Betydelsen av dokumentation och information för forskning och industri
motiverar enligt departementspromemorian särskilda åtgärder. Dokumentationsproblemens
likartade karaktär inom olika vetenskaper och den tvärvetenskapliga
forskningens ökande betydelse har skapat behov av ett samordnande
organ med uppgift att följa den vetenskapliga utvecklingen. Detta
organ bör i första hand eftersträva enhetliga arbetsmetoder och lösningar,
prioritera mellan olika behov samt allmänt leda verksamheten inom landet.

Ett centralt samordningsorgan med sådana uppgifter bör — enligt statskontorets
mening och i överensstämmelse med vad som sägs i promemorian
— under ett uppbyggnads- och stabiliseringsskede kunna knytas till
styrelsen för teknisk utveckling. Frågan om detta samordningsorgans framtida
ställning liksom de allmänna målsättningarna inom detta verksamhetsområde
torde behöva omprövas efter några år, när tillräcklig erfarenhet
för en mer ingående bedömning kan väntas föreligga.

Särskilt yttrande av herrar Löfqvist och Söderström

Majoriteten inom statskontorets styrelse har efterlyst ett större perspektiv
på den tillämpade forskningens samverkansformer och organisation än

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

som skett i departementspromemorian. Enligt vår uppfattning bör den nya
styrelsens direkta ansvarsområde inte omfatta andra verksamheter än
teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Möjligheterna att inordna
även byggnadsforskning och annan teknisk forskning, som nu inte
kommit i fråga, under styrelsen bör på sikt övervägas. För närvarande saknas
emellertid praktiska förutsättningar för att gå längre än vad som föreslås
i departementspromemorian.

Särskilt yttrande av herr Luthman

Utan att frångå den uppfattning som jag varit med om att uttala i
tekniska forskningsrådet förordar jag — i fråga om de föreslagna nämndernas
ställning och arbetsuppgifter inom styrelsen — en samhällen nämnd
för handläggning av ärenden rörande finansiellt stöd till forskningsprojekt.

2. Universitetskanslersämbetet

1. Allmänna synpunkter

Av den i promemorian redovisade internationella översikten framgår att
i flera högt utvecklade industriländer den industriella expansionen i stor
utsträckning baseras på ett intimt och komplicerat samspel mellan vetenskap
och teknik. Vetskapen om detta har lett fram till att man — mot
bakgrunden av de forskningsorganisatoriska och industriella mönster som
råder i respektive land — sökt finna lösningar för att effektivera samverkan
mellan forskningsinstitutioner och industriföretag. Man har samtidigt
sökt på olika sätt få grepp om på vilket sätt forskningspolitiken skall
utformas och kanaliseras.

I finansdepartementets promemoria återfinnes inte — till skillnad från
industriforskningsutredningens delbetänkande — något förslag om de
ekonomiska ramar, inom vilka den nya organisationen avses skola arbeta.
Detta försvårar bedömningen.

Universitetskanslersämbetet ser inrättandet av ett centralt organ _ i

det följande förkortat till STU — som ett led i strävandena att forma och
förstärka Sveriges totala forskningspolitik med inriktning på den tekniska
sektorn och angränsande sektorer. Universitetskanslersämbetet finner
således redan den resurskoncentration som föreslagits vara ett försök
att tå till stånd en mera effektiv total resursanvändning, vilket kan ses som
en förstärkning. Det synes vara en fördel att knyta samman flera organ, som
nu har relativt likartade uppgifter inom i stort sett samma område, och
samla uppgifterna till ett planerande, policy skapande och
exekutivt organ hellre än att exempelvis skapa ett forum av typen
forskningsberedningen av huvudsakligen rådgivande karaktär.

2. Organisation

Frågan om organisationen övervägs för närvarande inom statskontoret.
Universitetskanslersämbetet finner det därför inte vara motiverat att mera
utförligt gå in på frågan utan begränsar sig till vissa allmänna synpunkter.

I bl. a. konsistoriets vid tekniska högskolan i Stockholm yttrande har
förslag framförts, att de statliga insatserna skulle ledas av två styrelser,
en »forskningsstödfördelande» och en »styrelse för förvaltningsfunktioner»!
Konsistoriet vid Chalmers tekniska högskola ser »i nu rådande läge inga
speciella fördelar med den organisation, som i huvuddrag beskrives på s.

145

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

55—57. Möjligen är en sammanslagning av TFR och Malmfonden motiverad».
Organisationskommittén för teknisk högskola i Lund anför att »fördelarna
med ett uppgående av TFR i den föreslagna styrelsen inte uppväger
nackdelarna och avstyrker därför denna del av utredningens förslag».

De tekniska högskolornas avvisande inställning till en mer samlad
organisation synes i väsentlig grad grundad på farhågor för att handläggningen
av forskningsärenden inom det tekniska området skulle tyngas
av byråkrati. Universitetskanslersämbetet har förståelse för dessa synpunkter
men bedömer å andra sidan möjligheterna stora att få till stånd
en smidig organisation och en snabb ärendebehandling. Detta förutsätter
emellertid bl. a. att beslut och ansvar bör föras så långt ner som möjligt
i organisationen till organ, sammansatta av företrädare för bl. a. forskning
och näringsliv, vilket dock inte får ske på bekostnad av möjligheterna
till en samlad bedömning av hela det tekniska området.

Den interna organisationen av nämnder eller liknande organ bör inte
i detalj och i förväg bindas på sätt som gjorts i departementspromemorian.
Det måste vara styrelsens uppgift att utforma den arbetsorganisation som
befinncs ändamålsenlig. Arbetsorganen bör vara beslutande eller i större
frågor prioriterande. För bidragsfrågor bör kunna inrättas ett under styrelsen
ställt arbetsorgan med överblick över hela forskningsområdet.

Med tanke på bl. a. den samverkan som måste ske med universitetskanslersämbetet
och andra organ finner universitetskanslersämbetet en samlad
organisation vara till fördel.

Universitetskanslersämbetet tillstyrker således tillkomsten av en mera
samlad organisation för främjande av teknisk forskning och utveckling.

Till namnfrågan vill universitetskanslersämbetet anmäla att inom verket
framförts förslag om att organet bör kallas Styrelsen för främjande av
teknisk forskning och utveckling.

3. Styrelsens verksamhetsområde och uppgifter — vissa gränsdragningsfrågor 3.

1 I det administrativa systemet är STU — för att använda den terminologi
som lanserats av 1964 års naturresursutredning Miljövårdsforskning
del II s. 42 — klart bunden till andra nivån; en myndighet som planelar,
inriictai och övervakar forskningen samt exploaterar forskningsresultaten
och den nya kunskap som frambringas inom första nivån, bas- eller
forskningsorganisationen.

Styrelsen kommer således att inom de ramar som statsmakterna bestämmer
få uppgiften att närmare utforma en forskningspolicy. Sidoordnade
med STU finns andra organ och myndigheter som STU har att samverka
med, bl. a. universitetskanslersämbetet och naturvårdsverket, naturvetenskapliga,
samhällsvetenskapliga och medicinska forskningsråden,
atomforskningsrådet och eventuellt en statlig nämnd för miljöforskning,
försvarets forskningsanstalt samt Ingeniörsvetenskapsakademien.

Universitetskanslersämbetet tillstyrker att STU i princip organiseras och
ges befogenheter som ett ämbetsverk.

3.2 Fn annan avgränsning kan göras med utgångspunkt i den typ av
forskning som STU skall ha ansvar för.

Det torde vara en allmänt omfattad ståndpunkt att samhället bör stödja
fenomenorienterad forskning genom att tilldela medel utan annat villkor
än att forskningsresultaten offentliggörs. Beträffande tillämpad forskning

146 Kungl. DIaj:ts proposition nr 68 år 1968

orienterad mot produkter och metoder kan sägas, att det redan i begreppet
ligger att samhället ofta har anledning att parallellt med stödåtgärder inrätta
styrningsmekanismer. Universitetskanslersämbetet ser som nago
självklart att såväl fenomenorienterad som produkt- och metodorienterad
forskning bör stödjas av STU med den avvägning mellan insatserna pa
det ena och det andra området, som erfarenheten visar vara riktig.

Det som i det följande förordas bör mot denna bakgrund betraktas som
en allmän riktlinje vid bedömningen av uppkommande ärenden.

STU bör starkt inrikta sig på att stödja produkt- och metodorienterad
forskning. Förutsättningen för att denna skall bli framgångsrik ar emellertid
en framgångsrik fenomenorienterad forskning. Detta talar föi att
ökade resurser absolut sett bör tillföras även den senare forskningen.

Universitetskanslersämbetet finner vidare att bidrag till forskning bör
ske efter samma principer som tillämpats inom TFR, dvs. en fördelning
och satsning på forskningsområde, varvid utgångspunkten varit
en kvalitetsprövning av projekt oavsett om dessa övertvärat flera disciplingränser.
.

3.3 Fn tredje faktor att ta hänsyn till vid försöken att ringa in SlU:s
verksamhetsområde gäller avgränsningen mot och samverkan med univeisitetskanslersämbetet,
forskningsråden och IVA.

Anslag till teknisk forskning har hittills fördelats av TFR och i viss utsträckning
av Malmfonden. Anslag inom speciella sektorer har handhafts
av bl. a. statens råd för byggnadsforskning, statens luftvårdsnämnd och
trafiksäkerhetsrådet. Det viktigaste organet är emellertid TFR som ansvarat
för ett mycket brett område. TFR har utöver sin medelsfordelande
verksamhet tagit egna initiativ till att främja forskning inom ämnesområden
som bedömts aktuella, genom bl. a. utredningar och stipendier, samt
givit medel för anordnande av konferenser etc, I ett flertal remissyttranden
har anförts att TFR utfört sina uppgifter väl.

För närvarande uppstår ibland dröjsmål i behandlingen av en ansökan
som en följd av att den sökandes projekt råkar ligga i gränsskiktet mellan
två eller flera råds formella eller genom praxis bestämda bevakningsområden.
Speciellt svåra kan avgörandena bli om forskning som ligger inom
och mellan flera kunskaps- och forskningsområden. Spörsmålet om ett
mera utbyggt samarbete mellan forskningsråden har inte tagits upp i departementspromemorian.
Det är av vikt att denna fråga uppmärksammas.

Mot bakgrunden härav finner universitetskanslersämbetet att frågan om
forskningsrådens samarbetsdelegations ställning och verksamhet bör omprövas
eller andra vägar undersökas för en ändamålsenlig koordinering arfor
skningsstödj ande verksamhet.

Goda relationer till utbildningsväsendet och dess forskning är självfallet
väsentligt. Utbyggnaden av universitet och högskolor med professurer, institutioner
med personal, laboratorier och utrustning och framtida förstärkta
forskar utbildningsmöjligheter har en primärt strukturerande
effekt på landets forskning. Universitetskanslersämbetet måste göra sina
prioriteringar, sina satsningar. Det är viktigt att universitetskanslersämbetet
och STU inte drar åt olika håll. I promemorian understryks också behovet
av någon union, särskilt med tekniska fakultetsberedningen. Samaibetet
måste dock bli mera djupgående än den som personalunion i styrelse
eller underorgan kan förmedla.

Utan tvivel kan trots detta vissa åsiktsskiftningar uppkomma mellan det
nya verket och universitetskanslersämbetet vid prioriteringar av forsknings -

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

områden. Dylika meningsbrytningar i ett system behöver emellertid inte betraktas
som något enbart negativt. Inte sällan uppstår i och genom brytningen
mellan två ståndpunkter ett konstruktivt tänkande och omtänkande.
Ämbetsverket vill med hänvisning till vad här anförts förorda följande.

Mellan universitetskanslersämbetet och STU bör ske samråd och samverkan.
Bl. a. bör universitetskanslersämbetets representation i STU:s styrelse
övervägas. J

Förslag till nya av STU finansierade forskartjänster och forskargrupper,
vilka skall prövas av Kungl. Maj :t, bör inges till Kungl. Maj :t av STU
efter samråd med universitetskanslersämbetet. Eventuellt kan tänkas en
uppdelning i finansieringen så att STU bekostar en första, risktagande
period om 3 till 4 år, varefter verksamheten flyttas in under universitetskanslersämbetet.
Om denna blir rutinbetonad bör den flyttas ut utanför
såväl STU som universitetskanslersämbetet.

För innehavare av högre tjänster bör föreskrivas viss tjänstgöringsskyldighet
(handledning — undervisning) vid universitet/högskolor.

4. Prioritering av forskningsområden m. in.

Promemorian ger föga ledning hur de bedömningar och prioriteringar
skall göras som avses leda STU:s forskningsplanering och synes ta för givet
att dessa huvudsakligen kommer att kunna preciseras av industrin. Vidare
antyds, såvitt universitetskanslersämbetet kunnat finna, endast på ett ställe
att ett värde hos forskningen också kan vara att den »löser viktiga problem
i samhället».

De vanligast argumenten för forskningsprioritering är i stort följande.

a. Inom området ligger Sverige långt framme; vi måste värna om vår
del av världsmarknaden (biokemi eller skeppsteknik)

b. inom området faller utnyttjandet av våra egna naturtillgångar (stål
och cellullosa)

c. mom området finns begåvade forskare och god återväxt, som vi måste
ta tillvara

d. inom området finns en lovande forskare som bör stödjas — om inte
lämnar han landet

e. vi ligger efter på området; det måste stödjas för att vi ska kunna tillgodogöra
oss andras forskning och skola egna forskare.

Samtliga dessa motiveringar, om än ett par direkt strider mot varandra
brukar forr eller senare accepteras. Det är däremot ofta svårare att få gehör
för argument som tar sikte på forskning som skall »lösa viktiga problem i
samhället». Konsumentforskning, trafiksäkerhetsforskning och miljövårdsforskning
tillhör inte de bäst tillgodosedda områdena. Att i tid prioritera
»olösta samhällsproblem» kan vara svårt; många uppstår till följd
av teknik och industri. Redan en kartläggning och analys av problemen kan
möta motstånd hos intressegrupperingar i landet.

Åtskilliga av dessa problem måste lösas tekniskt: destruktions- och reningsteknik
blir industriellt intressanta när samhället ställt krav, som tvingar
kommuner och enskilda. Men samhället har hittills varit obenäget att
ställa krav förrän det funnits tekniska lösningar. Denna cirkelgång måste
brytas och här har STU tillsammans med berörda myndigheter en viktig
uppgift. Satsning på bl. a. dylika områden fordrar prioriteringar som i vissa
fall sannolikt inte är konforma med industrins. STU måste emellertid kunna
ha auktoritet att göra sådana prioriteringar även om de kan bli impoulära.

STU bör tillämpa ytterligare en prioriteringsgrund — en global. Styrelsen

148

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

bör analysera inom vilka forskningsområden vårt land har intellektuella
och tekniska resurser att behandla världshushallningens problem. Räntabilitetsbedömning
i vanlig mening måste här ofta bli sekundär. Styrelsen får
här en viktig opinionsbildande ställning. Enligt universitetskanslersämbetets
uppfattning är det nödvändigt med starka aktiva insatser för att skapa
ett underlag för sådana insatser; risken är eljest att de kommer långt ner
på skalan där våra egna — i det internationella perspektivet ofta lyxaitade
— behov redan är väl säkrade.

Slutligen torde försvars- och krishushållningsargnment komma att finnas
med i forskningsprioriteringen. Även om andra organ har denna uppgift,
kan inte STU undgå att göra sådana bedömningar.

Med detta har universitetskansler sämbetet velat visa att prioriteringslcriterierna
är många och delvis konträra. Till dessa skall dessutom läggas
individuella kriterier på forskares skicklighet och på projektets utsikter att
lyckas

Sammanfattningsvis vill universitetskanslersämbetet förordna beträffande
prioritering av forskningsområden, att en väsentlig satsning sker på
forskning som siktar till att lösa viktiga problem i samhället.

5. Samordningsuppgifter m. m. — initierande verksamhet

Enligt departementspromemorian skall STU ha vissa samordnande

funktioner. _ .

Av promemorian framgår att den totala statliga satsningen pa teknisk
forskning uppgick till 250 milj. kr. budgetåret 1965/66.

Samma budgetår var de sammanlagda anslagen till de verksamheter som
föreslås läggas under STU (TFR, Malmfonden, INFOR, Uppfinnarkontoret,
branschforskning) ca 35 milj. kr. (= 14 % av den totala satsningen).
Forskningsandelen av driftanslagen till de tekniska högskolorna beräknas
samma budgetår till 44 milj. kr. (= 18 % av den totala satsningen). Återstående
delen (68 %) torde till största delen ha belöpt på försvarsforskning
(huvudsakligen Viggenprojektet) och kärnenergiforskning.

Universitetskanslersämbetet vill understryka det överslagsmässiga i dessa
inom universitetskanslersämbetet gjorda beräkningar eftersom statistiken,
som belyser forskningsaktivitet, överhuvudtaget är mycket otillfredsställande.
En förbättring "i detta avseende kan dock förutses bl. a. vid realiserandet
av de förslag som framförts av i avsnitt 6 nämnda arbetsgrupp inom
universitetskansler sämbet.

STU:s samordnande verksamhet torde — åtminstone i ett initialskede
komma att gälla en mindre del av den totala tekniska forskningen.

I promemorian behandlas inte de statliga forskningsinstituten och nämnderna
och, vilket tidigare påpekats, forskningsrådsorganisationen. Det hade
varit önskvärt att i detta sammanhang även dessa problemkomplex hade
skärskådats och de samlade resurserna mera detaljerat redovisats. Således
hade det varit av intresse att få uppgifter om samtliga forskningsinstituts
uppdragsverksamhet, vilken torde vara delvis mera utvecklad än uni\ersitets-
och högskoleinstitutionernas.

Industriforskningsutredningen har föreslagit ett centralt sammanhållande
organ för de statliga insatserna för branschforskning och dess forskningsstationer.
Detta organ skulle för statens räkning föi handla med
branscher rörande statligt stöd och träffa avtal, som efter Kungl. Maj .ts
godkännande skulle reglera driften vid instituten.

Universitetskanslersämbetet vill understryka vad utredningen anfört (s.

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

140) att ett branschforskningsinstituts verksamhet inte låses fast vid några
på formella grunder avgränsade arbetsuppgifter eller arbetsformer utan att
instituten bör bemöda sig om att kontinuerligt anpassa sig efter den tekniska
utvecklingens krav.

Vidare bör begreppet »institut» kunna ges en mera immateriell betydelse
än innehav av egna lokaler och en fast anställd forskarpersonal.

Universitetskanslersämbetet vill framhålla att det föreslagna organet bör
ha överblick över branschinstituten och bör kunna ta initiativ till att likartad
verksamhet sammanförs då så är rationellt. Samverkan branschinstituten
emellan bör stödjas och organet bör ha tillräckliga resurser för att
lämna bidrag även till verksamhet under uppbyggnad.

Universitetskanslersämbetet instämmer i utredningens uppfattning att ett
centralt organ bör ha till uppgift att handlägga frågor rörande branschforskning.
Detta organ bör vara STU.

De principer utredningen föreslår skall ligga till grund för utformningen
av avtal mellan forskningsstiftelser och staten synes kunna i huvudsak förordas.

Vad forskningsorganisationen beträffar förordar universitetskanslersämbetet
vidare — för att få till stånd god samverkan mellan läroanstalt och
forskningsstation — att universiteten/högskolorna bör finnas representerade
i lokalstyrelserna.

Frågan om forskningsstationen i Studsvik har behandlats relativt ingående
i de tekniska högskolornas yttranden. I sammandrag kan synpunkterna
sammanfattas sålunda: Laboratorierna och apparaturen är främst
avsedda för forskning inom kärnenergiområdet. Detta område kommer även
fortsättningsvis att helt dominera verksamheten i Studsvik oavsett hur
den framtida organisationen av stationen utformas och administreras.

Ett ställningstagande till den slutliga organisationen måste enligt universitetskanslersämbetets
mening bli avhängigt av atomenergiutredningens
förslag om den framtida kärnenergi- och kärnforskningsverksamheten i
landet.

Med hänvisning till vad de tekniska högskolorna anfört beträffande AB
Atomenergis forskningsstation i Studsvik förordas, att frågan tas upp till
ny prövning i samband med ställningstagande till utredningsförslag om
statens fortsatta insatser på atomenergiområdet.

Tills vidare bör forskningsstationen alltfort sortera under AB Atomenergi.

STU:s verksamhet bör inte begränsas till att vara ett sovringsverk för
uppkommande förslag från forskningsenheterna och näringslivet. Styrelsen
bör självfallet ta egna initiativ och föra en aktiv policy.

Även om universitetskanslersämbetet av naturliga skäl främst i sitt yttrande
uppehåller sig speciellt vid forskningsaspekterna och den anslagsfördelande
funktionen vill ämbetsverket understryka det önskvärda i att
ärendebedömningen omfattar hela det tekniska området och utvecklingsprocessen
från idé till produkt och att bedömningen kan ge underlag för en
samlad prövning av hur resurserna skall fördelas.

6. Stödformer

Förslag angående finansieringsformer för uppdragsverksamhet in. in.
har nyligen avgivits av en arbetsgrupp inom universitetskanslersämbetet
(Forskningssamverkan universitet och högskolor — näringsliv, promemoria
utarbetad av en arbetsgrupp inom universitetskanslersämbetet, 1967).
Universitetskanslersämbetet avser att i samband med yttrande över nämnda

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

promemoria behandla även de förslag i hithörande frågor som framförs i
departementspromemorian.

Universitetskansler sämbetet har emellertid gjort den preliminära bedömningen
att de föreslagna principerna för indelning av bidragstyper och
villkoren för bidrag och annat finansiellt stöd synes välgrundade.

Likaså synes förslagen rörande förmedling av forskningsresultat, hjälp
åt uppfinnare, förmedling av forskningsuppdrag, dokumentation (alternativ
3) och internationell verksamhet kunna i det väsentliga förordas.

Universitetskanslersämbetet vill härtill göra följande påpekanden. Den
särskilt tillkallade sakkunnige anger uppfinnar kontorets uppgifter vara att
medverka med allmänna råd inom området för uppfinningarna, att behandla
uppfinningarna med hänsyn till exploateringsmöjligheterna, att biträda vid
patentering och kontraktskrivning. Vidare bör uppfinnarkontoret kunna
förmedla kontakt mellan uppfinnare och bidragsgivande institutioner och
mellan uppfinnare och industrier.

Vid bedömningen av dessa förslag bör självfallet hänsyn tas till verksamheten
inom EFOR. Detta organ och uppfinnarkontoret har i stort sett samma
uppgifter. De två organen har vissa olikheter i arbetssätt men detta bör
inte hindra att verksamheten samordnas. Universitetskanslersämbetet har
ingenting att erinra mot förslaget att verksamheten bedrivs i stiftelseform.

Uppbyggnaden av ett dokumentationsnät bör ske i nära samverkan med
berörda ämbetsverk och institutioner.

Frågan om information rörande verksamheten vid de enskilda institutionerna
har behandlats mera utförligt i ämbetsverkets promemoria rörande
forskningssamverkan mellan högskoleväsendet och näringslivet, varför
universitetskanslersämbetet återkommer i ärendet.

3. Statens tekniska forskningsråd 1

1. Ökad satsning

Den allmänna grundsynen i promemorian är, att en ökning av den statliga
satsningen på och det statliga intresset för teknisk forskning och utveckling
bör komma till stånd. Tekniska forskningsrådet delar denna allmänna
grundsyn, vilket även framgår av tekniska forskningsrådets tidigare
ingivna petita och långtidsplaner.

Staten måste för att kunna manövrera en ökad satsning organisera sina
engagemang i teknisk forskning och utveckling, och promemorian innehåller
ett förslag till sådan organisation. Tekniska forskningsrådet instämmer
i att eu ökad samordning och överblick behövs. Ännu finns ingen planering
av omfattningen av statens insatser på olika områden och med
olika metoder för teknisk forskning och utveckling och därför icke heller
någon klar målsättning för organisationen. Detta försvårar ett ställningstagande
till promemorians skissartade förslag.

2. Uppgifter för statliga insatser

En alltmer vidgad teknisk utveckling och ett aktivare statligt stöd till
denna nödvändiggör utan tvekan att åtgärder vidtages för att åstadkomma
den planering och samlade bedömning, som krävs för att effektivt utnyttja
tillgängliga och blivande resurser.

Enligt tekniska forskningsrådets mening är ett tillgodoseende av dessa
behov den viktigaste av de centrala uppgifterna inom området. Visserligen

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

bör inom varje samhällsområde liksom inom näringslivet det för en viss
verksamhet ansvariga organet i princip ha ett ansvar för inriktning av och
medelstilldelning till den målinriktade forskning och utveckling, som behövs
speciellt för dess ändamål. Många problem beträffande analys av FoUbehov
och planering för tillgodoseende av dessa behov är dock gemensamma
och kräver betydande insatser. Landets resurser för FoU måste
också kunna utnyttjas på ett samordnat sätt dels därför att likartade
problem finns på många håll även då militära eller andra statliga organ
står som beställare, och dels därför att många verk och företag är för små
för att erforderlig FoU-verksamhet skall kunna bedrivas rationellt inom
deras verksamhetsramar. Allt detta talar för att resurser bör skapas
centralt för överblick och samordning, inklusive systemanalys och prognosverksamhet,
beträffande teknisk FoU. Därigenom kan frågor beträffande
statlig policij inom området beredas och medverkan ske i interdepartementala
koordineringsarbeten. På detta sätt kan även onödigt dubbelarbete
undvikas, och en uppföljning av resultaten i relation till policyn
möj liggöres.

I centrala uppgifter ingår även bedömning av behov på olika områden
för statliga insatser, såsom av kollektiv forskning, av forskning på individuella
initiativ från högskolor, universitet och industriforskare, av statliga
institut, av stora specialprojekt för industriell utveckling, av dokumentation,
internationellt samarbete etc. Sådan bedömning fordrar speciell
teknisk och ekonomisk sakkunskap. I denna verksamhet fordras samverkan
med olika organ, t. ex. universitetsväsendet, olika statliga institutioner,
industrier och näringslivsorganisationer.

Den verksamhet med initiering av forskning och fördelning av forskningsanslag,
som åvilar forskningsråden, och som för teknisk forskning
och utveckling varit en av tekniska forskningsrådets huvuduppgifter,
fordrar förutom överblick av näringslivets behov och möjligheter kunskap
och erfarenhet om forskningsmetodik samt nära kännedom om forskare
och forskningsresurser i landet. Denna uppgift är väsentlig, speciellt vad
beträffar initiativtagande till nya forskningsuppgifter samt ökning av vår
grundläggande kunskap om teknik, produkter och processer och skapande
av gynnsam teknisk miljö på olika områden. Den fordrar intim kontakt
med naturvetenskaplig, medicinsk, samhällsvetenskaplig och annan
närliggande forskning.

Staten bör verka för god överföring av idéer och resultat i båda riktningarna
mellan industri och forskare. Detta är en väsentlig uppgift, som
beröres i promemorian. Den har också behandlats i en nyligen utgiven
promemoria från Universitetskanslersämbetet: »Forskningssamverkan universitet
och högskolor — näringsliv».

Staten bör stimulera och underlätta överföring av forskningsresultatet
till exploatering. Viss sådan verksamhet utövas nu av EFOR, uppfinnarkontoret
och INFOR.

Det finns ganska många statliga tekniska forskningsinstitut och andra
statliga forskande organ, men de beröres endast flyktigt i promemorian. De
lyder under olika departement. En samordning av verksamheten vid dessa
institut och deras insatser är en väsentlig uppgift. Troligen kan utbyte
av erfarenheter, instrument, forskare och utnyttjande av varandras resurser
verka stimulerande och effektökande.

Branschforskningsinstituten behandlas i ett särskilt betänkande av industriforskningsutredningen,
som föreslår en välbehövlig samordning och

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

översyn samt en väsentlig utökning av verksamheten. Det är en central
uppgift att bedöma tilldelningen av branschforskningsmedel till olika
branscher och att samverka och förhandla med industristiftelser därom.

I detta sammanhang bör nämnas även specialinstituten, som har större
behov av statlig satsning och ofta fordrar centralt initiativ för att startas,
eftersom de berör specialområden, där enskilda industriers insatser är
svårare att mobilisera, t.ex. miljövård, materialvård och specialteknologier
med applikation i vitt skilda branscher och företag.

Forskningsstationer är ett annat område där statlig samordning och
satsning är viktig. Staten torde vara den ena, som målmedvetet och samplanerat
kan satsa kapital till lokaler för kollektiv forskning och för allmän
stimulans av teknisk forskning och utveckling vid universitet och högskolor
m. m.

I promemorian nämnes också statliga beställningar, som innebär teknisk
forskning och utveckling. Hittills har de militära beställningarna varit
störst, men det är ett önskemål, att sådana beställningar göres i större
utsträckning även av civila myndigheter. Vissa sådana myndigheter, t. ex.
de affärsdrivande verken, har teknisk sakkunskap och kan därför sköta
sådana beställningar själva. Andra verk behöver stimulans därtill och råd
av sakkunniga, som exempelvis kan tillhandahållas av ett centralorgan för
teknisk utveckling. Initiativ till beställningar bör kunna tas ej bara av
verken utan även av industriföretag och andra, som kan offerera forskning
och utveckling. I varje fall behövs sakkunniga statliga instanser för
bedömning, i vissa fall även för att stimulera en önskvärd utveckling.

Internationellt forskningssamarbete är också en väsentlig uppgift som
beröres i promemorian.

Ett starkt och växande behov föreligger av nationella och internationella
forslcarkonferenser, och staten lämnar via olika kanaler anslag, men
hittills har konferensarrangörer ofta haft svårt att samla ihop medel från
olika håll. En samordning och en generösare satsning från statens sida är
ett viktigt led i det tekniska forsknings- och utvecklingsarbetet.

Den tekniska dokumentationen bör samordnas och göras till en väl arbetande
servicefunktion för forskare och för näringsliv.

I promemorian beröres även INFOR-verksamheten, som hittills haft relativt
ringa omfattning. Den innebär statliga investeringar för startande
av produktion av nya produkter, framkomna genom tidigare forskningsoch
utvecklingsarbete. För den fortsatta verksamheten på detta område
aviseras i promemorian även ett statligt utvecklingsbolag.

3. Tekniska forskningsrådets nuvarande uppgifter

Det är alltså en mångfald uppgifter, som staten åtagit sig eller kommer
att åtaga sig, och staten saknar i viss utsträckning organ för dessa.
Tekniska forskningsrådet har många uppgifter utöver den att fördela
forskningsanslag, och har — som rådet framhåller i sin långtidsplan —
även vidtagit och planerat åtgärder för att möta ytterligare ökade uppgifter.
Industriforskningsutredningen föreslog bl. a. med hänsyn därtill, att
tekniska forskningsrådet — åtminstone tills vidare ■— skulle fungera som
centralt organ för branschforskningsinstituten och (enligt utredningens
majoritet) för forskningsstationer, som nu sorterar under Ingeniörsvetenskapsakademien.
Kungl. Maj :t har senare tillkallat sakkunniga för detta
ändamål.

Tekniska forskningsrådet har sedan flera år arbetat med ett system av

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 153

nämnder. Detta kan ha inspirerat promemorieförfattaren att föreslå 6_8

nämnder under den nya styrelsen. Dessa nya nämnder, som utgör en väsentlig
del av promemorians förslag, skulle var och eu inom sitt ansvarsområde,
handha anslagstilldelningen. Följaktligen måste de, i motsats till
tekniska forskningsrådets nuvarande nämnder, dels ha ganska stora områden,
dels vara permanenta. Tekniska forskningsrådets nämnder var från

.or,jai\.rej?llssorSan inom enstaka sektorer, men har i vissa fall fått mer
självständig och framför allt initierande karaktär och även ibland fått till
sig delegerad viss anslagsfördelning. Nämnderna har tillsatts vid behov och
ombildats eller upplösts när uppgifternas aktualitet ändrats. Nämnderna
tacker endast en del av tekniska forskningsrådets verksamhetsområde och
har aldrig avsetts kunna ge fullständig täckning därav.1 Nämndverksamheten
har 1 manga fall visat sig vara mycket fruktbärande. BI. a. har svensk
verksamhet därigenom initierats inom flera betydelsefulla områden, t ex
verkstadsteknik, reglerteknik, bioteknik, medicinsk teknik. Dessutom har
genom namnderna engagerats personer, som fått, skapat eller spritt intresse
tor de speciella uppgifterna. Nämndverksamhetens framgång synes sammanhanga
med att namnderna varit underställda ett organ, som behållit
ansvaret och överblicken över hela fältet.

Tekniska forskningsrådet har också andra uppgifter, som kan sägas vara
s_ j fran den ursprungliga rena forskningsrådsfunktionen. Exempel
darpa ar den utredningsverksamhet på olika områden, som bedrivs inom
Ingeniorsvetenskapsakademien och bekostas av tekniska forskningsrådet
vidare initierande av utländsk teknisk attachéverksamhet. Ett annat exempel
ar inrättandet av EFOR, vilket visat sig vara en nyttig stiftelse.
Tekniskt utvecklingsarbete har också ehuru mera sällan, fått stöd av tek r1"

a,/?rSiini^gSrådet’ SOm emellertid bedömt frågor därom i remisser
Iran Malmfonden.

Å andra sidan har Malmfonden även haft till uppgift att fördela rena
forsknmgsanslag. Sådana uppgifter hade, om anslagsmedel funnits tillgängliga,
lika val kunnat handläggas av naturvetenskapliga forskningsrådet
eller tekniska forskningsrådet.

Tekniska forskningsrådet har ansett eu av sina viktigaste uppgifter vara
initiativtagande, vilket resulterat i bl. a. statliga insatser för sjukvårdsrationahsering,
handikapphjälpmedel, initierande av nya branschforskningsmstitut
och aktiverande nordiskt samarbete.

4. Analys av centrala uppgifter

De uppgifter, som nämnts ovan i avsnitt 2 för de statliga insatserna inom
teknisk forskning och utveckling, kan grupperas i fyra kategorier,

a) policyskapande och teknisk-ekonomisk avvägning,
bed" inUi®rande och forskningsanslagsfördelande med teknisk-vetenskaplig

c) huvudmannaskap för permanenta statliga eller halvstatliga institu tioner,

d) ordnande av service-funktioner, direkt eller genom delegering.

Uppgifterna enligt a) har hittills legat hos regering och riksdag och

elektroteknik Ä??1 h“r nämnder för fö«ande forskningsfält: automatisering,

S f [ k kekm^; va«envard> verkstadsteknik, bioteknik, dokumentation och inforåt
on, flygteknik, internationell samverkan, kommunikations- och transportteknik, medicinsk

rand^är^ktiv583 ^ ^ ° fÖrstnämnda avslutat sin verksamhet medan de 6 sistnämnda fortfa -

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

inåste så göra i de stora linjerna. I viss mån har sådana befintliga organ
som tekniska forskningsrådet och Ingeniörsvetenskapsakademien sökt
skapa riktlinjer. En livlig debatt har uppstått kring dessa frågor. Forskningsberedningen
har också haft dem till diskussion. Industriforskningsutredningen
har enligt sina direktiv vissa uppgifter inom området. Som
ovan påpekats (sidan 2) är uppgiften a) den grundläggande för alla statliga
insatser för teknisk FoU och även mycket arbetskrävande, då den fordrar
en grundlig löpande behandling.

Uppgifterna enligt b) har ålegat tekniska forskningsrådet och pa senare
år bl. a. även Malmfonden. Dessa uppgifter liknar dem som åligger andra
forskningsråd. I forskningsråden har forskarna avgörande inflytande. Raden
har nära kontakt med pågående forskning och ofta personlig kännedom
om forskarna, de har den vetenskapliga överblicken och anslag fördelas
snabbt och direkt. Denna typ av organisation anses som regel ha fungerat
väl, och det är viktigt för den individuellt initierade forskningen att denna
verksamhet, som kan benämnas forskningsrådsfunlctionen, kommer att finnas
och fungera väl på det tekniska området även i framtiden. Särskilt viktigt
är detta med hänsyn till samarbetet med andra områden, där forskningsrådsfunktionen
finns, såsom naturvetenskap, medicin och samhällsvetenskap.
, , , , , ,

Uppgifterna enligt c) har hittills legat direkt under departementet, dock
med vissa delegeringar. Kommittéer för branschforskningsinstitut har verkat
tillfälligt flera gånger. Till Ingeniörsvetenskapsakademien har delegerats
ansvaret för forskningsstationen i Stockholm.

Uppgifter enligt d) har legat på skilda organ. Ingeniörsvetenskapsakademien
har, delvis med anslag från tekniska forskningsrådet, handlagt viss
utlandsverksamhet. Tekniska forskningsrådet och Malmfonden har startat
stiftelsen EFOR. Ingeniörsvetenskapsakademien är i samarbete med högskolor
och industrier kontaktskapande mellan forskning och näiingslh. På
dokumentationsområdet har initiativ tagits av bl. a. Ingeniörsvetenskapsakademien
och tekniska forskningsrådet. .

Även om de under a)—d) angivna uppgifterna fortfarande kan och i vissa
fall bör delegeras, har behovet av ett samordnande statligt organ blivit alltmer
klart. Detta har påpekats tidigare och framkom bl. a. i industriforsk ningsutredningens

direktiv. ,

Tekniska forskningsrådet vill understryka behovet av alla de fyra namnda
funktionerna och tillstyrker att organ skapas för utövande av dessa funktioner
under departementsnivå. Funktionen b) finns redan företrädd, medan
funktionerna a), c) och d) icke har centrala organ. Det måste framhållas,
att de fyra kategorierna av funktioner är artskilda och fordrar olika
slag av kompetens.

5. Särskilda synpunkter

Innan tekniska forskningsrådet övergår till att diskutera orgamsationsalternativ,
vill tekniska forskningsrådet framföra följande kompletterande
synpunkter på vissa i promemorian och de överlämnade betankandena berörda
förhållanden.

5.1 EFOR och uppfinnarkontoret

Rådet finner ett sammanförande av EFOR och uppfinnarkontorets verksamhet
önskvärt. Erfarenheterna av EFOR-verlcsamheten har, trots den i
förhållande till den aktuella uppgiften korta tid som verksamheten pagatt,

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

varit mycket goda. Stiftelseformen har medgivit en frihet som varit av betydande
värde. Man har därigenom på ett smidigt och ändamålsenligt sätt
kunnat lösa den i detta sammanhang viktiga sekretessfrågan. Det är sannolikt
att forskare och uppfinnare sätter värde på att söka kontakt med en
organisation med EFOR:s fria ställning. EFOR har i sin nuvarande arbetsform
även kunnat vinna industriföretags förtroende i sådan grad, att dessa
ibland föredragit förhandlingar via EFOR framför direkta kontakter med
forskarna. Dessa förhållanden torde allt framgent tala för ett vidmakthållande
av samma organisationstyp som hittills för verksamheten. EFOR hör
erhålla sina anslag från ett centralt organ och stå under dettas tillsyn.

Uppfinnarkontoret synes inte ha uppnått samma effektivitet i sin verksamhet
som EFOR. Detta kan bero på flera omständigheter. Utredningen
pekar på den säkerligen viktigaste: att Uppfinnarkontorets resurser varit
helt otillräckliga under det att EFOR haft direkt stöd av starka anslagsutdelande
organ. Vidare har EFOR kunnat arbeta under friare former, som
från fall till fall anpassats efter olika behov. Dess uppgifter är vidare antagligen
i sig själva lättare än uppfinnarkontorets.

I alla händelser synes de två organens uppgifter vara i hög grad parallella.
Ett kontinuerligt erfarenhetsutbyte och en samordning av de två
verksamhetsformerna framstår som fördelaktig och angelägen. Därför tillst
yrker rådet en sammanslagning. För att det sammanslagna organet skall
kunna fylla sin uppgift synes det angeläget att ge det samma fria organisationsform
som EFOR har haft. Vidare måste det ha tillräckliga anslag.
Utredningsmannen har för uppfinnarkontorets stödjande verksamhet föreslagit
en omedelbar anslagshöjning till kronor 250 000:—. Det synes inte
föreligga några konkreta grunder för att bedöma lämplig storlek av anslagssumman.
Rådet kan acceptera den föreslagna summan som ett försöksanslag
men håller för troligt att ett avsevärt högre belopp skall visa sig erforderligt
för att ur Uppfinnarkontorets verksamhet få ungefär samma
effekt som EFOR-verksamheten i sin hittillsvarande form åstadkommit.

5.2 Studsvik

Rådet avstyrker att en del av resurserna i Studsvik lösgöres från atombolaget.
De i Studsvik gjorda investeringarna är till största delen specifika
löi kärnenergiutvecklingen. De bör genom bolagets egen organisation kunna
utnyttjas även för andra ändamål. Studsvik hör byggas ut med andra
faciliteter då sådant bedömes särskilt lämpligt med hänsyn till samtidigt utnyttjande
av nu befintliga kärnenergiresurser eller där sådana specialkrav
ställes, som kan tillgodoses i Studsvik bättre än på andra håll. Nuvarande
universitetsorter har större resurser än Studsvik i vad gäller forskningsmiljö,
rekryteringsmöjligheter för forskare och biträdespersonal, kontakter
med annan forskning och även instrumentell utrustning på andra
områden än kärnenergin. Det torde därför i de flesta fall vara mer ändamålsenligt
att satsa på utbyggnad vid nuvarande universitetsorter än i
Studsvik.

5.3 Forslcningsstationer

Tekniska forskningsrådet ansluter sig till industriforskningsutredningens
uppfattning, att en utbyggnad av forskningsstationen bör ske, varvid den i
Göteborg planerade stationen först bör realiseras. Förvaltningen av forskningsstationer
bör anförtros åt lokala styrelser, vilka tillsätts av centralt
statligt organ. Tekniska forskningsrådet ansluter sig i frågan beträffande

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

planering och utredning för nya forskningsstationer till reservanterna i
industriforskningsutredningen. Dessa uppgifter bör så länge sa tinnes
ändamålsenligt lämpligen kunna uppdragas åt Ingeniörsvetenskapsakademien,
som hittills handlagt sådana frågor. Anslag till denna verksamhet
bör lämnas från det centrala organ, som bär härmed sammanhangande
huvudansvar.

5.4 Information och förmedling av uppdrag

Den centrala styrelsen anges i promemorian skola få hand även om information
om forskningsresultat och förmedling av forskningsuppdrag.
Även om viss central information och förmedling kan vara nödvändig,
blir säkerligen denna verksamhet mest effektiv och direkt kontaktskapande,
om den delegeras till de forskande instituten och till universitet och
högskolor. Tekniska forskningsrådet vet av erfarenhet, att kunskapen inom
industrin om planerad och pågående forskning, om forskningsresurser
och forskningsresultat och personlig kännedom om statligt anstallda forskare
och deras inriktning ofta är förvånansvärt ringa. Vissa foretag har
goda kontakter och har systematiskt byggt upp informationslinjer, medan
hos majoriteten kontakten med universitet och högskolor är mycket bristfällig
Den viktigaste informationen är den som kan intressera och skapa
första kontakten. Den bör ha lättillgänglig form, t. ex. populära tekniska
publikationer, kontaktbesök (till och från forskarna) och presentationskonferenser
vid institut och vid universitets- och högskolesektioner. Styrelsen
bör delegera sådan verksamhet och ge anslag därtill t. ex. till högskolorna,
vilket också förutsatts i den tidigare nämnda inom Umversitetskanslersämbetet
utarbetade promemorian. Tekniska forskningsrådet anser, att
den bästa effektiviteten kan nås genom en sådan delegering, och att en
viss konkurrens på området skall verka stimulerande.

Även EFOR-verksamheten bör kunna spridas ut över landet såsom redan
planerats inom EFOR, så att den får ett antal filialkontor i universitets-
eller högskolestäder, vilket då i lämplig grad kan samordnas ™ed
den ovan nämnda informationsverksamheten och även med uppdragsformedling.
Tekniska forskningsrådet avser att återkomma till dessa fiå.goi i
sitt yttrande över förutnämnda Universitetskanslersämbetets promemoria.

5.5 Internationellt utbyte

Det påpekas i promemorian, att Sverige måste idka internationellt utbyte
i frågor rörande forskning och utveckling, och därvid beröres främst
internationella forskningskommittéer, andra sainarbetsorgan, tekniska attachéer
etc. Rådet har medverkat till uppbyggnaden av denna verksamhet
och även ekonomiskt stött Ingeniörsvetenskapsakademiens uppbyggande av
ett nät som förmedlat information till svenskt näringsliv och forskning.
Ingeniörsvetenskapsakademien har genom sina ledamöter, kommittéer och
andra organ unika förutsättningar för att driva denna förmedling och har,
delvis med rådets stöd, byggt upp en kansliorganisation, som är en förutsättning
för attachéverksamhetens effektiva utnyttjande.

Denna har hittills bedrivits försöksvis på rådets bekostnad. Rådet konstaterar
med tillfredsställelse att promemorian föreslår att verksamheten
nu skall permanentas och drivas med anslag över statsbudgeten. Man bör
också ta initiativ till samverkan inom speciella forskningssektorer och
projektområden.

Tekniska forskningsrådet vill framhålla, att ett väsentligt utbyte av

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

teknik måste ske nordiskt och internationellt mellan industriföretag, producenter
och marknadsförare. Svenska innovationer måste kunna bli föremål
för exploatering i andra länder, och svenska företag måste förvärva
ny teknik från utlandet, eventuellt bedriva utveckling här på grundval av
idéer och forskning från andra håll. En ökning av flödet av teknik och
innovationer över gränserna är nödvändig för vår ekonomi och för vår
roll i den internationella ekonomin. Därför bör de statliga insatserna i den
tekniska utvecklingen icke bindas av restriktioner, som kan hindra utvecklingen
av den internationella idémarknaden, utan forskare, företag och
andra, som erhåller statligt stöd, bör ges möjligheter att även utnyttja internationella
kanaler för teknisk utveckling och för exploatering. I den mån
det allmännas organ medverkar, får det förutsättas att hänsyn tages till
svenska näringslivsintressen.

5.6 Rätten till uppfinningar

Vissa formuleringar i promemorian har givit anledning till oro i industri-
och forskarkretsar, där man fruktat att avsikten varit att inskränka
på den exklusiva äganderätt till sina resultat som forskare i undervisningsväsendet
nu har. De nuvarande råden har endast förbehållit sig rätt till
återbetalning, högst med anslagsbeloppet, därest anslagsmottagaren har
väsentlig ekonomisk vinst av resultaten inom viss tid från arbetets avslutande
(för tekniska forskningsrådets del nu tio år, tidigare fem). Därutöver
har rådet fordrat att bli underrättat om forskaren söker patent på
resultat av rådsbekostad forskning.

Denna praxis har varit av stor betydelse för resultatens industriella utnyttjande,
dels därför att den givit forskarna ett personligt intresse av att
en exploatering kommer till stånd, dels därför att det varit möjligt att
med ett minimum av procedurer överlåta rätten till en exploatör.

Rådet finner det angeläget att denna praxis även fortsättningsvis tilllämpas
och att detta förhållande bekantgöres.

5.7 .4 terbetalningsskyldighet

Rådet uppfattar de statliga instanserna för teknisk forskning och industriellt
utvecklingsarbete som ett stöd till näringslivet. Avsikten är att
stärka detta, vilket i sin tur medför förbättrade sysselsättningsmöjligheter
och starkare industriföretag. Härigenom och genom de skatter som erlägges
av företagen och de anställda ger insatserna återbäring till staten.

Syftet är däremot icke att tillföra staten direkta exploateringsvinster.

I viss utsträckning bör emellertid enligt tekniska forskningsrådets uppfattning
återbetalningsskyldighet föreligga, dock aldrig med högre belopp
än vad som motsvarar erhållna anslag plus upplupen ränta. Exempelvis
kan följande regler tillämpas. Anslagen uppdelas i följande grupper:

A. Anslag för uppgifter av grundforskningskaraktär eller annan forskning,
som ej är av sådan art att dess resultat kan förväntas vara direkt
kommersiellt exploaterbara.

För dessa skall gälla att anslagsmottagarna skall vara skyldiga återbetala
rimlig del av sin egen nettoinkomst av resultaten därest sådana inflyter inom
tio år från arbetets avslutande. Mindre inkomster än 10 000 kronor föreslås
ej bli belagda med återbetalningsskyldighet. För överskjutande belopp
föreslås att 1/5 återbetalas till rådet, intill högst totala rådsanslaget.

B. Anslag som avser forskning som är direkt inriktad på kommersiell
exploatering, t. ex. om forskningen sker i samband med eller delvis bekostas
av kommersiell organisation.

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

För dessa skall gälla villkorlig återbetalningsskyldighet. Anslagsmottagaren
skall exempelvis vara skyldig att erlägga royalty på försäljning.
Royaltyvillkoren torde ej kunna generellt fastläggas utan måste överenskommas
från fall till fall.

C. Exploateringsanslag avseende rent utvecklingsarbete eller tillverkningsförberedelser.
Återbetalningsskyldighet skall föreligga. Formerna (som
kan innefatta royalty med minimibelopp) bör fastläggas från fall till fall.

5.8 Branschforskningsinstitutet och specialinstitut

Industriforskningsutredningen anger (s. 175) en plan för ökning av anslagen
till branschforskningsinstitut. Tekniska forskningsrådet finner denna
plan acceptabel, dock borde en större satsning göras första året, eftersom
flera institutionsavtal fördröjts av pågående utredning. Tekniska forskningsrådet
vill samtidigt framhålla nödvändigheten av att vissa specialinstitut
snarast får sina avtal ordnade, även om utredningen ej tagit upp dem
till behandling. Specialinstituten utgör en väsentlig faktor i den tekniska
utvecklingen, kanske främst med tanke på miljövården och tillvaratagandet
och hushållandet med våra naturresurser.

5.9 Relationer mellan det centrala organet och branschforskningsinstitutet
m fl

De under det centrala organet sorterande branschforskningsinstituten
och även andra organ, såsom serviceorgan, bör ges en självständig ställning
och funktion. Styrelserna för branschforskningsinstituten bör själva få
fastställa program och arbeta autonomt inom den ekonomiska ram som
fastställts. Tekniska forskningsrådet anser, liksom industriforskningsutredningen,
att institutstyrelsernas statliga ledamöter bör tillsättas av det centrala
organet (styrelsen för teknisk utveckling). På s. 48 i promemorian
anges att styrelsen (den centrala) skall godkänna större ändringar och
upptagande av nya projekt inom ramen för de forskningsprogram som ligger
till grund för avtal. Tekniska forskningsrådet avstyrker bestämt en sådan
överflyttning av ansvar från instituten till ett centralt organ och anser
att den centrala styrelsen bör engageras endast i de fall, då projekt
utom ramen påverkar gällande avtal. Den centrala styrelsen skall nämligen
ha till uppgift att fastlägga den ekonomiska ramen, icke att detaljstyra
institutens verksamhet. Den centrala styrelsen erhåller en friare ställning
vid bedömning av omfattningen av statliga bidrag till olika sektorer
och branscher, då den ej har direkt ansvar för den inre driften av de enskilda
instituten.

6. Organisation

Tekniska forskningsrådet utgår vid sin diskussion av organisationsformer
från de fyra kategorier av uppgifter, som nämndes i avsnitt 4, nämligen a)

policyskapade och teknisk-ekonomisk avvägning,

b) initierande och forskningsanslagsfördelande med teknisk-vetenskaplig
bedömning,

c) huvudmannaskap för permanenta statliga eller halvstatliga institutioner,

d) ordnande av servicefunktioner, direkt eller genom delegering.

Rådet har tidigare framhållit vikten av att alla dessa funktioner blir väl
tillgodosedda i organisationen, samtidigt som samordningsbehovet beaktas.

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Funktionen b) fordrar speciell kompetens, och tekniska forskningsrådet
anser därför, att denna funktion bör utövas av ett för detta ändamål särskilt
utsett organ medan funktionerna a), c) och d) kan utövas av en styrelse
enligt promemorians förslag.

Organet för funktion b) kallas här forskningsrådet, och innebär i princip
en form av sammanslagning av tekniska forskningsrådet och Malmfonden.
Eventuella speciella motiv för bibehållande av Malmfonden som
en särskild stiftelse ligger utanför tekniska forskningsrådets bedömning.
Statliga beställningar av utvecklingsarbete på industri, som kan komma
att initieras, bör dock ligga hos vederbörande verk eller inom funktionen

a), där den allmänna teknisk-ekonomiska avvägningen skall ske.

Det bör tillses, att den föreslagna styrelsen får eu sådan sammansättning
och blir försedd med ett så väl kvalificerat kansli, att den kan ägna tillräcklig
tid och arbete åt uppgiften a), som — enligt vad ovan sagts •—• är
mycket krävande och dessutom grundläggande för att statens övriga insatser
på området skall bli effektiva och fruktbärande. Funktionen c) innefattar
huvudmannaskap och anslagsgivning till statliga tekniska forskningsinstitut,
branschforsknings- och specialinstitut.

Funktionen d) innefattar anslag till och huvudmannaskap för forskningsstationer,
stöd till internordiskt och internationellt forskningssamarbete
och forskarkonferenser, planering av och anslag till teknisk dokumentation.
Dessutom ingår i denna funktion stimulans till, service för och bedömning
av statliga beställningar. Vidare bör hit räknas åtgärder för information
och överföring av idéer och resultat mellan forskare och näringsliv,
dvs. dels den i UKÄ-promemorian behandlade forskningssamverkan
mellan universitet och högskolor och näringsliv, dels EFOR-verksamheten.
Som tidigare nämnts och behandlats i detalj under avsnitt 5, bör dessa
funktioner i största möjliga utsträckning delegeras och decentraliseras.

Styrelsen för teknisk utveckling bör såsom föreslås i promemorian förordnas
av Kungl. Maj :t och bestå av fem å sju ledamöter, representerande
teknisk-vetenskaplig, industriell och ekonomisk sakkunskap. Det
privata näringslivet bör vara väl företrätt i styrelsen. Ledamöterna får ej
uppfatta sig själva som företrädare för speciella intressen eller industrigrupper.
Det måste vara klart, att deras ledamotskap grundar sig på deras
personliga kapacitet.

Verkschefen (generaldirektör) bör vara styrelsens ordförande.

Styrelsen kan givetvis, när så erfordras, förutom sin permanenta kansliorganisation
utnyttja expertgrupper för utredning och bedömning av speciella
områden och frågor. Sådana expertgrupper kan tillsättas t. ex. för
utredningar om nya bransch- eller specialinstitut, för speciella tekniska
forsknings- och utvecklingsbeställningar från statliga verk och kan eventuellt
leda till tekniska avdelningar vid sådana verk, som nu ej har sådana
men har behov därav.

Styrelsen bör hos sig ha beslutanderätten, givetvis med normal delegeringsrätt,
vilken icke frånhänder styrelsen ansvaret.

Forskningsrådet bör såvitt nu kan förutses bestå av åtta, högst tio ledamöter,
representerande teknisk och vetenskaplig sakkunskap. Även forskningsrådet
bör tillsättas av Kungl. Maj :t, och för dess ledamöter gäller samma
som för styrelsen, att ledamotskap bör grunda sig på personliga kvalifikationer
— ledamot bör ej betraktas som företrädare för vissa intressen
eller organisationer.

Forskningsrådet bör arbeta på liknande sätt som tekniska forskningsrådet

160

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

nu gör och kunna tillämpa ett nämndsystem liknande det som tekniska
lorskningsrådet nu tillämpar. Det är sålunda icke lämpligt att, som promemorian
föreslår, försöka täcka hela området med nämnder, vilka var för sig
utövar beslutanderätt. En strävan efter fullständig täckning av området kan
endast leda till en statisk syn, och det är väsentligt att den dynamiska
aspekten, med tillvaratagande av nya uppslag, ofta utanför existerande områden,
blir rådande. Forskningsrådets nämnder bör även anlitas som expertgrupper
av styrelsen för teknisk utveckling.

Forskningsrådets budget för anslag bör vara skild från styrelsens budget.

Forskningsrådets och styrelsens kansliverksamhet bör samordnas. Emellertid
är det väsentligt, att för forskningsrådet avdelas särskild personal för
den speciella kansliverksamhet, som sammanhänger med forskningsrådets
sakfunktion.

För samordningen mellan de båda organen har olika alternativ diskuterats
inom tekniska forskningsrådet, som kommit till uppfattningen att styrelse
och forskningsråd bör utgöra två skilda organ. Samordning bör ske
genom att ordföranden i forskningsrådet är ledamot av styrelsen. Huruvida
generaldirektören för styrelsen skall ingå i rådet, bör vara beroende av om
hans kvalifikationer därför är de för rådsfunktionen lämpliga. Forskningsrådets
petita bör ingivas genom styrelsen för teknisk utveckling med rätt
för styrelsen att yttra sig därom. Den policy-skapande och ekonomiskt avvägande
funktionen, som ligger hos styrelsen, bör nämligen även innefatta
forskningsrådsandelen av de statliga satsningarna. Viktiga policyfrågor bör
upptagas till gemensam beredning i styrelse och forskningsråd. Utredningsorgan,
såsom expertgrupper och nämnder bör utnyttjas gemensamt, då så
befinnes lämpligt. Styrelse och forskningsråd bör inrymmas i samma byggnad.
Samarbetsformer för koordinering av rutiner och kanslifunktioner bör
skapas.

Forskningsrådet bör vara fristående för att forskningsrådsfunktionen icke
skall förträngas vid sidan om de permanenta instituten och andra styrelsers
funktioner. Forskningsrådet bör få samma självständiga status som naturvetenskapliga
forskningsrådet, medicinska forskningrådet etc. har, vilket
är nödvändigt för att undvika isolering och luckor mellan råden. Smidigheten
i anslagsbeviljningen till nya projekt bibehålies, samtidigt som informationsutbytet
mellan råd och styrelse blir garanterat genom gemensamhet
i olika hänseenden. Det tar väsentlig tid, innan styrelsen för teknisk utveckling
hunnit utformas och funnit lämpliga arbetsformer. När ytterligare erfarenhet
vunnits och mer klarhet erhållits om statens policy för den tekniska
forskningen och de skilda metoder, som skall tillämpas för stödjande
av teknisk utveckling och innovationer skall givetvis därav betingade organisatoriska
förändringar kunna vidtagas.

Sammanfattning

I yttrandets avsnitt 1 instämmer tekniska forskningsrådet i den allmänna
grundsynen, att ökad statlig satsning för teknisk forskning och utveckling
bör komma till stånd och att en samordning och överblick av statens insatser
behövs.

I avsnitt 2 uppräknas ett flertal centrala uppgifter för statlig verksamhet
på det berörda fältet. I avsnitt 3 beskrives en del av tekniska forskningsrådets
nuvarande funktioner.

I avsnitt 4 gör tekniska forskningsrådet en analys av de i avsnitt 2 uppräknade
uppgifterna, vilka kan grupperas i fyra kategorier:

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

a) policy-skapande och teknisk-ekonomisk avvägning,

b) initierande och forskningsanslagsfördelande med teknisk-vetenskaplig
bedömning,

c) huvudmannaskap för permanenta statliga eller halvstatliga institutioner,

d) ordnande av servicefunktioner, direkt eller genom delegering.

Tekniska forskningsrådet anser

1. att organisationen av den statliga verksamheten bör ordnas genom två
organ. Funktionerna a), c) och d) tillföres en ny styrelse för teknisk utveckling,
medan funktionen b) kvarbliver hos ett fristående forskningsråd, som
i princip bör ha formen av en sammanslagning av tekniska forskningsrådet
och Malmfonden,

2. att forskningsrådet bör arbeta på liknande sätt som tekniska forskningsrådet
nu gör och bl. a. kunna tillämpa ett nämndsystem av samma typ
som tekniska forskningsrådets nuvarande,

3. att forskningsrådet bör ha särskild budget,

4. att samordning mellan styrelsen och forskningsrådet bör ske genom
viss personalunion och andra åtgärder redovisade på sid. 14,

5. att vissa servicefunktioner kan överlåtas av styrelsen till andra organ
med anslag därtill från styrelsen,

6. att EFOR:s och uppfinnarkontorets verksamhet bör sammanföras, men
bibehållas som en stiftelse med anslag från och under tillsyn av styrelsen för
teknisk utveckling,

7. att Ingeniörsvetenskapsakademien bör få hand om utredning och planering
av forskningsstationer,

8. att styrelsen bör tillsätta statliga styrelseledamöter i branschforskningsinstitutens
styrelser, men icke förvalta branschforskningsinstituten
eller besluta om ändringar i deras program, endast om deras anslagsram,

9. att internationellt utbyte av teknik och idéer bör stimuleras och underlättas,

10. att rätten till uppfinningar bör bibehållas hos forskare i undervisningsväsendet,

11. att statliga insatser för teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete
bör betraktas som ett stöd till näringslivet och icke ha till syfte att
tillföra staten direkta exploateringsvinster,

12. att åter betalningsvillkoren bör utformas med hänsyn därtill,

13. att de statliga bidragen till branschforskningsinstitut bör ökas enligt
industriforskningsutredningens förslag, dock med större satsning första
året,

14. att specialinstitut bör få sina avtal snarast ordnade,

15. att Studsvik bör bibehållas organiserat under atombolaget men utnyttjas
även för andra ändamål, dock ej byggas ut annat än med beaktande'' av
vad ovan framhållits.

Särskilt yttrande av herrar Rosén och Woxén

Rådsmajoritetens förslag innebär att en dualistisk organisation skapas.
Två parallellställda organ — en styrelse och ett forskningsråd — kommer
att ansvara för arbetsområdet. Inom detta föreligger redan behov av samordning
och överblick — behovet ökas i takt med det allmännas satsning på
området. De policyskapande funktioner som ankommit på tekniska forskningsrådet
övergår till styrelsen. Rådets funktioner blir enbart initierande
6 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 68

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

och forskningsanslagsfördelande. Så mycket angelägnare bör det då vara
att den kännedom om forskningsfältet som företrädes av rådet kan direkt
inom ramen för en samlad organisation påverka styrelsens arbete. Den dualistiska
organisationen underlättar icke heller samarbetet med universitetskanslersämbetet
och andra organ. Kansliorganisationen kommer vidare att
sortera under två arbetsorgan. Detta och samarbetet i övrigt förutsätter att
särskilda samarbetsformer måste överenskommas mellan organen på sätt
gäller inom den befintliga organisationen. Detta är ett av tecknen på alt
organisationen icke är ändamålsenlig.

En lösning bör i stället sökas efter följande linjer:

En styrelse för teknisk utveckling bör bli huvudorgan för hela verksamheten.
Till dess förfogande bör stå ett organ (forskningsråd) med överblick
över hela fältet. De hjälporgan — nämnder, arbetsgrupper etc. — som kan
avlasta och i övrigt underlätta styrelsens och rådets verksamhet bör inrättas.
Nämndorganisationen bör alltså icke i förväg bindas, såsom i departementspromemorian
skett.

Styrelsen bör successivt kunna övertaga ytterligare arbetsuppgifter och
för ändamålet inrätta arbetsorgan om så är lämpligt.

Arbetsorganen bör i den mån så är lämpligt stå till både styrelsens och
rådets förfogande. De bör kunna vara beslutande — när det gäller forskningsbidrag
exempelvis i ärenden upp till en viss storleksordning. Erfarenheterna
från olika håll visar att en sådan anordning ökar ledamöternas
engagemang och möjliggör en snabbare handläggning av ärendena. I andra
frågor kan de vara rådgivande eller prioriterande. Organen bör arbeta inom
anslagsramar som successivt revideras av styrelsen och aldrig göres större
än att styrelsen har frihet att inrikta sig på nya arbetsfält eller omfördela
ramarna.

Den allmänna principen bör vara att beslutsfunktionen decentraliseras så
långt det är möjligt med bevarande hos styrelse och verkschef av möjligheterna
till överblick och initiativ. Vid sammansättningen av organen är en
god kontakt med forskning och näringsliv en av huvudförutsättningarna.

Mellan styrelse, verkschef, arbetsorgan och kansli fördelas beslutsfunktionerna
på sätt i allmänhet sker inom ämbetsverk och med beaktande att principiellt
viktiga frågor alltid handläggs av styrelsen och att i frågor av forskningsnatur
experter på området får ett avgörande inflytande. Arbetsutskott
inom styrelse och råd bör kunna utses. Självfallet bör för hela organet fastställas
gemensam budget. På styrelsen ankommer att pröva förslag om medelsbehov,
som framlägges av de olika organen, och sammanväga dessa till
ett enhetligt förslag.

Arbetsorganisationen bör fortlöpande omprövas med ledning av erfarenheterna.

I övrigt instämmer vi i föreliggande utlåtande — dock alltså icke vad angår
punkterna 1—4 i sammanfattningen.

4. Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat, INFOR

Huvudmotivet för tillkomsten av INFOR har varit att komplettera det
statliga stödet till teknisk forskning och utvecklingsarbete genom ett finansieringsorgan
arbetande i de marknadsnära stadierna av tekniska projekt.
Institutet har fått vida möjligheter till engagemang i projekt. Sålunda
kan stöd ges till såväl vidareutveckling av forskningsresultat och uppfin -

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

ningar som därtill knuten produktion och marknadsföring. Stödformerna
kan vara direkta ekonomiska insalser, lån och tillskott i form av aktiekapital.
Institutet kan vidare förvärva resultat som framkommit inom eller

utom landet och vidta åtgärder för deras vidareutveckling och nvttiggörande.
J

Institutet bor i princip göras självbärande. Då lån beviljas krävs marknadsmassig
ränta och säkerheter i den mån sådana kan erhållas. Kan fullgod
säkerhet ej lämnas kan institutet fordra sådan andel i framtida vinster
som bedöms skälig bl. a. med hänsyn till risktagandet.

INFOR:s insatser bör vara tidsbegränsade. När ett projekt förts fram till
industriell produktion har institutet i princip fullföljt sin uppgift. Detta
innebar bl. a. att en bidragsmottagare kan frigöra sig från INFOR:s engagemang
genom att återbetala lån och erlägga överenskommen riskersättning &

Under sin korta verksamhetstid har institutet erfarit alt möjligheten''att
frigöra ett projekt från institutets engagemang varit attraktiv för sökandena.
Dessa har ej haft invändningar mot att INFOR betingat sig ersättning
tor risktagandet. Genom förhandlingar har riskavgiftens storlek bestämts
från fall till fall. Från INFOR:s sida har därvid beaktats dels den risknivå
som institutet arbetar på i genomsnitt dels risktagandet i det speciella fallet
dels engagemangets utsträckning i tiden.

INFOR konkurrerar icke med vanliga kreditinrättningar. Skillnaden ligger
främst i den högre risknivån i institutets projekt.

Riskerna i det enskilda fallet sammansätts dels av tekniska risker förknippade
med oprövade metoder och konstruktioner dels av kommersiella
risker förknippade med osäkerheter i bedömningen av marknadens storlek,
produktens attraktivitet samt pris- och kostnadsuppskattningar. Risker
finns även i sådana förhållanden som sökandens förmåga att effektivt °enomföra
ett projekt och finna lämpliga former för produktion och marknadsföring.
Riskavgiften måste anpassas efter en sammanvägning av olika
riskfaktorer.

Engagemengets utsträckning i tiden är även av betydelse vid riskbedömningen.
Vare nog sagt att sannolikheten av konkurrens från nya produkter
raskt ökar med tiden.

Omfattningen av INFOR :s stödverksamhet har beskrivits i Promemorian.
Det bör framhållas att ansökningarnas totalbelopp ökat med cirka 50 -V
ärligen och allt tyder på att, sedan institutet nu börjar bli känt, ökningstakten
skulle bli hög också i fortsättningen om institutet fått fortsätta. Det
finns sålunda med stor sannolikhet en ur produktionssynpunkt vilande reserv
av outnyttjade forskningsresultat och uppfinningar.

De ansökningar som hittills behandlats eller inkommit avser projekt med
en omfattning från de små och medelstora till de, efter INFOR:s förhållanden,
mycket stora. Många av de uppfinningar som bedömts har av sakkunniga
mötts med intresse och tro på att de skall leda till industriell tillämpning.
Ett flertal av projekten kan karakteriseras som allmännyttiga

Ansökningarna kan i stort delas i två grupper. Den ena kommer vanligen
från enskilda forskare och uppfinnare, som anser sig ha gjort eu «od industriell
uppfinning men själva ej har eller kan anskaffa medel för dess
utveckling och exploatering. Dessa sökande behöver som regel rådgivning
och hjalp av varierande art för produktens eller metodens anpassning till
industriell drift och till den marknad som kan ifrågakomma. Den andra
gruppen kommer från företag som har ett ganska långt utvecklat projekt

164

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

och som vill nå en delning av risktagandet, innan man övergår till produktion
och marknadsföring.

Särskilt när det gäller den första gruppen av projekt skiljer sig INFOR:s
verksamhet från de stödformer som behandlas i Promemorian. I flera av
de fall, som INFOR har haft under behandling, har det befunnits nödvändigt
att tillsätta en projektledare för projektet för att biträda sökanden med
planering, tekniska beräkningar, vissa konstruktionsdetaljer m. m. I andra
fall har INFOR:s egna experter kunnat tillhandagå sökandena med teknisk
och administrativ planering. På detta sätt har man sökt att följa upp projekten
ända till exploateringsstadiet. Dessa arbetsformer har fungerat väl.
Vissa projekt har nu nått produktionsstadiet och det finns anledning tro att
de kommer att tas väl emot på marknaden.

Enligt Promemorian skall INFOR upphöra som självständig myndighet.
De lånemedel som stått till dess disposition avses skola överföras till Styrelsen
för Teknisk Utveckling (STU) som i första hand skall använda dem för
att vidareutveckla forskningsprojekt där STU i tidigare skede lämnat bidrag.
Lån skall emellertid kunna ges även till nya projekt, men det förutsattes
att dessa skall vara av särskilt stort intresse eller avse lösandet av
beLydande samhälleliga problem. Avsikten är vidare att STU i motsats till
vad nu gäller för INFOR icke skall förvärva forskningsresultat och uppfinningar
för vidareutveckling, ej heller teckna aktier eller deltaga i produktion
eller marknadsföring.

Med hänsyn bl. a. till att ett utvecklingsbolag med statlig förankring är
avsett att bildas synes inget vara att erinra mot att STU icke direkt engagerar
sig i kommersiell exploatering av produkter. Styrelsen ifrågasätter dock
om den föreslagna begränsningen av låneverksamheten är lämplig. INFOR:s
hittillsvarande förmedling av lån till enskilda forskare och uppfinnare har
i förening med därtill knuten projektledning otvivelaktigt täckt ett behov
av allmänt intresse. Om den skulle upphöra, komme ett tomrum att uppstå
som blir svårt att fylla. Detta gäller exempelvis om projekt som av sakkunniga
bedömts som tekniskt och kommersiellt intressanta, om än icke av
den omfattning och betydelse som Promemorian förutsätter, och för vilka
man trots allvarliga ansträngningar icke lyckats finna en näringslivspartner.
Det senare beror enligt institutets uppfattning i de flesta fall på att sökanden
själv saknat medel och/eller tillräcklig industriell erfarenhet att
föra fram projektet så långt, att ett etablerat företag velat inträda som finansiär
eller köpare. I andra fall har tillverkning av den produkt som varit
i fråga icke ansetts kunna inpassas i företagens normala tillverkning, i varje
fall inte då hänsyn tagits till det arbete och det risktagande som varit förenat
därmed. Tilläggas bör att sökandena själva i regel har haft så stor tilltro
till sin uppfinning att de föredragit den finansieringsform, innefattande
bl. a. utgivande av riskersättning, som institutets verksamhet inneburit,
framför en eventuell möjlighet att för en ofta ganska ringa ersättning överlåta
uppfinningen.

Styrelsen vill under åberopande av vad nu sagts föreslå att låneverksamheten
för nämnda typ av projekt får fortsätta. Den bör i så fall handhas av
en särskild nämnd eller delegation under styrelsen med uppgift dels att
pröva låneärenden, dels att medverka till att en effektiv projektledning
etableras, dels att sörja för en effektiv uppföljning av projekt som erhåller
stöd. Nämnden bör kunna överta de INFOR-ärenden som vid STU:s start
icke är slutförda.

Knngl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

165

5. Svenska uppfinnarkontoret

Kontoret ansluter sig till promemorians syn på den tekniska utvecklingens
betydelse för landets ekonomiska framåtskridande, i första hand genom
framtagandet av ny teknik och nya produkter. Aktivare statliga insatser
på detta område kommer otvivelaktigt, om de utformas rätt, alt ge god avkastning.

Styrelsen för teknisk utveckling

Tanken att samordna statens insatser på berörda områden synes kontoret
ändamålsenlig. Kontoret hyser dock principiella betänkligheter mot
förslaget att samma organ som avses skola svara för förvaltningen av permanenta
institutioner med stora statliga anslag till drift och utbyggnad
samtidigt skall omhänderha medelstilldelningen såväl till dessa institutioner
som till övrig forsknings- och utvecklingsverksamhet. För att uppnå en rationell
och opartisk avvägning mellan anslag till permanenta institutioner
och tidsbegränsade projekt bör det anslagsfördelande organet icke ha speciell
anknytning till vissa av de anslagssökande. Kontoret föreslår därför
att förvaltningen av de i promemorian berörda institutionerna och medelsfördelningen
anförtros åt skilda organ.

I promemorian framhålles (sid. 1) att den föreslagna topporganisationen
är avsedd att skapa möjligheter till vidgad kontakt och samråd med företrädare
för forskning och näringsliv. Detsamma bör givetvis även gälla
med avseende på företrädare för uppfinnarverksamheten. Detta bör komma
till uttryck i den föreslagna topporganisationens sammansättning. Ledamöterna
bör sålunda enligt kontorets mening representera icke endast teknisk,
industriell och ekonomisk sakkunskap (sid. 56) utan även kunskap om de
olika faserna inom uppfinnarverksamheten och de enskilda uppfinnarnas
problem.

Ökat stöd åt branschforskningsinstituten

Kontoret hälsar med tillfredsställelse förslaget om successiv ökning av
stödet till branschforskningsinstituten. En förstärkt ställning för de nämnda
instituten bör kunna bli till gagn för kontorets verksamhet, då därigenom
ökade möjligheter till objektiv, fackmässig bedömning av olika uppfinningsidéer
bör kunna uppnås.

I övrigt avstår kontoret från att ingå på de frågor som behandlas i betänkandet
»Branschforskning och forskningsstationer» samt i atomenergiutredningens
promemoria.

Dokumentation

I departementspromemorian framhålles (sid. 3) att informations- och
dokumentationsfrågorna är speciellt viktiga för ett litet land. Man kan föra
tankegången om de små enheternas handikapp i informations- och dokumentationshänseenden
vidare, och kommer då fram till att dessa frågor blir
alldeles särskilt angelägna för mindre företag och enskilda uppfinnare.

För Uppfinnarkontoret skulle en förbättrad dokumentationsservice inte
endast innebära en avsevärd arbetsbesparing utan även — och framför allt
— möjlighet att ge kontorets klienter utförligare upplysningar och fylligare
nyhetsmaterial samt bättre, på mera fakta grundade råd.

Informations- och dokumentatiorisproblemet har bearhetats i Sverige

16G

Kungl. Mai:ts proposition nr 68 år 1968

under många år och av många instanser, och kontoret avstår från att uttala
sig om efter vilka vägar en långsiktig lösning bör sökas. På grund av det
trangande behovet av förbättringar på detta område bör emellertid dellösningar,
där så är möjligt, snabbt genomföras utan att man inväntar de
stora och genomgripande komplexens lösning.

Som exempel på dellösningar vill kontoret erinra om det värdefulla dokumentationsmaterial,
som utgörs av de i Patentverket arkiverade utländska
patentskrifterna, och som för närvarande ligger praktiskt taget outnyttjat
av uppfinnare och näringsliv. Materialet består av samtliga utkommande
patentskrifter sedan ett tjugotal år tillbaka från ett stort antal länder. Konoret
hanvisar till eu av dess verkställande direktör uppgjord promemoria,
som har bifogas (Bil. 1). 1

Svenska uppfinnarkontorets organisationsform

Beträffande stödet åt uppfinnarverksamheten ansluter sig kontoret till
tanken, att Svenska uppfinnarkontoret inordnas under det nya topporganet.
Detta bör kunna bli till gagn både för uppfinnarna och för kontorets arbete,
under förutsättning att de fördelar bevaras som ligger i kontorets
nuvarande arbetssätt och den utformning detla har fått genom långvarig
befattning med uppfinnare och deras problem.

Här må i första hand erinras om att en av kontorets väsentliga funktioner
ar att bilda sig en uppfattning om alla de uppslag och uppfinningsidéer
som understalls kontoret av allmänheten, och taga ställning till vilka av dem
som kan motivera vidare utredning och eventuellt bearbetning. Detta ställningstagande
måste kunna ske när uppslaget ännu befinner sig på ett tidigt
och obearbetat stadium, och mycket låga krav måste därför ställas på den
or™ 1 vilken uppslaget presenteras. Även för den goda kontakten med uppfinnarna
är det av vikt, att kontoret kan nöja sig med små anspråk på den
formella avfattnmgen av skriftliga framställningar och i stor utsträckning
ersatta dem med personliga sammanträffanden eller telefonsamtal

För de flesta uppfinnare är det av stor betydelse, att de kan känna
sig övertygade om konfidentiell, från obehörig insyn skyddad behandling av
små ideer, särskilt när de avslöjar dem på ett tidigt och ofta omo«et
stadium. 1 °

Arbetsformer av här berörd art låter sig svårligen förenas med villkoren
tor statsverkens normala funktion. Till funktioner som bäst utövas i mera
obundna former hör även uppgiften att från fall till fall ge de rådsökande
omdomen och synpunkter beträffande utvecklingsmöjligheterna och exploateringsutsikterna
för deras idéer, som oftast presenteras på ett så tidigt
stadium att en på fakta grundad värdering icke är möjlig. Risken för att
sådana bedömningar blir till föga nytta för uppfinnaren och icke heller ett
verksamt bidrag till uppfinnarverksamhetens rationalisering är uppenbar
om den enskilde rådgivaren arbetar i ett statsverk och låter sig hämmas av
ämbetsmannaansvaret, som lätt kan förleda honom till att stanna vid alltför
försiktiga, formellt oantastliga ställningstaganden.

på grund av samtliga här antydda tungt vägande sakskäl, vill kontoret
bestämt förorda, att dess verksamhet anförtros åt en särskild stiftelse inordnad
under det föreslagna topporganet.

Betänkandet rörande svenska uppfinnarkontoret

Kontoret övergår nu till att behandla förslaget till uppfinnarkontorets utformning
och arbetsuppgifter på grundval av »Betänkande rörande Svenska

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

uppfinnarkontoret» (Fi stencil 1967: 7) och de synpunkter som i anknytning
till betänkandet lämnats i departementspromemorian.

Det kan därvid konstateras att utredningen var slutförd och betänkandet
avgivet mer än ett halvt år innan planerna på en central styrelse för teknisk
forskning och industriellt utvecklingsarbete framfördes. Det vidgade
perspektiv som anläggs i departementspromemorian har gjort betänkandet
i vissa delar inaktuellt.

Kontoret noterar med tillfredsställelse, att departementspromemorian
har en positiv syn på uppfinnares och övriga innovatörers betydelse inom
den tekniska nydaningsverksamheten. Om man jämför statens insatser
ifråga om anslag och övriga stödåtgärder för den fristående uppfinnarverksamheten
med anslagen och stödåtgärderna för teknisk forskning och industriell
utvecklingsverksamhet, kan man konstatera att de förstnämnda
insatserna har varit försvinnande små. Tiden måste nu vara inne att jämställa
fristående uppfinnare och andra tekniska innovatörer med forskare
och industriföretag såsom ett tredje självständigt och nödvändigt element
i innovationsprocessen. En ökad statlig satsning på teknisk forskning och
industriellt utvecklingsarbete bör därför innefatta jämväl anslag och andra
stödåtgärder till den fria uppfinnarverksamheten i samma positiva och utvecklingsfrämjande
anda som för de båda nämnda kategorierna.

Detta innebär att icke endast väsentligt större anslag bör lämnas för
ekonomiskt stöd till utrednings- och utvecklingsarbeten för uppfinningar
gjorda av enskilda uppfinnare eller småföretagare utan även förstärkta
resurser ställas till förfogande för att skapa en bättre miljö för sådan uppfinnarverksamhet
och avhjälpa svårigheter och flaskhalsar som uppträder
inom densamma. Kontoret hänvisar här till det särskilda yttrande som den
ena av experterna i utredningen rörande uppfinnarkontoret, Elis Linden, har
fogat till betänkandet, till vilket yttrande kontoret ansluter sig.

''Svenska uppfinnar kontorets organisatoriska uppbyggnad. Kontoret ansluter
sig till utredningsmannens förslag att det nuvarande uppfinnarkontorets
representantskap, styrelse och nämnd — den sistnämnda sammansatt
av de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i kontorets styrelse — skall
ersättas av en mindre styrelse utsedd av Kungl. Maj:t på förslag från vissa
organisationer. Stiftelsens styrelse bör följa den löpande verksamheten inom
kontoret och inom ramen för rimliga sekretesshänsyn lämna årsredogörelser
för verksamheten. Det ekonomiska ansvaret för verksamheten bör övertas
av staten.

Beträffande antalet ledamöter vill kontoret icke uttala sig för någon
bestämd siffra, men anser att antalet bör hålla sig omkring fem.

Inom den samordnade organisationen för teknisk utveckling bör det nya
uppfinnarkontoret svara för den sektor av innovationsprocessen som representeras
av de enskilda uppfinnarna och i viss mån även av småföretag.
Med hänsyn till de delvis mycket speciella former under vilka denna sektor
arbetar, på många punkter helt väsensskilda från den tekniska forskningens
och den industriella utvecklingsverksamhetens betingelser, är det väsentligt
att kontorets styrelse sammansätts av personer med erfarenhet inom
detta speciella område.

Svenska uppfinnarkontorets arbetsuppgifter. Svenska uppfinnarkontorets
huvuduppgift kan i koncentrerad form uttryckas på följande sätt.
alt vara samhällets ackvisitör för lovande uppfinningsidéer,
att bearbeta de därvid utsovrade uppfinningarna till presenterbart skick,
att presentera dem för cxploateringsintresserade företag eller finansie -

168 Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

ringsorgan som kan bekosta det fortsatta exploateringsarbetet fram till
marknadsföring.

Till detta kommer upplysningsverksamhet och bevakning av utvecklingen
inom uppfinningsområdet.

Arbetet är och bör för det nya uppfinnarkontoret vara uppdelat på följande
verksamhetsgrenar.

Upplysningsverksamhet. Allmänna upplysningar om vad en uppfinnare
bör iakttaga och vilka problem han kan möta under arbetet på att utveckla
och nyttiggöra en uppfinningsidé. Aktiva insatser för att göra kontoret och
dess uppgifter kända i de kretsar som behöver dess tjänster.

Granskning av upplinningsidéer på ett tidigt stadium, och ut sovring av
sådana som kan anses ha utsikt att utvecklas till praktiskt användbara och
ekonomiskt konkurrenskraftiga produkter.

Rådgivning i enskilda uppfinningsärenden beträffande lämpliga åtgärder
på olika stadier av utvecklingsarbetet och möjliga vägar att nå fram till
en exploatering.

Biträde under det fortsatta utvecklingsarbetet på uppfinningar, som vid
granskningen befunnits ha utsikt att leda till exploaterbara resultat, genom
hjälp att finna lämpliga fackmän, experimentverkstäder, provningsinstitutioner
osv., samt ekonomiskt stöd där så erfordras till olika åtgärder under
utvecklingsarbetet.

Patentsökning. Biträde, där kontoret finner det möjligt — och uppfinnaren
så önskar — med att vid lämplig tidpunkt under utvecklingsarbetet söka
patent.

Förmedling till lämpliga exploateringsföretag (enskilda företag, statliga
verk eller det i departementspromemorian förebådade kommersiella utvecklingsbolaget)
av sådana uppfinningar, som har bearbetats så långt att
exploaterbarheten kan bedömas, samt biträde med att skapa erforderligt
underlag för förhandlingarna genom tekniskt-ekonomiska värderingar och
marknadsbedömning.

Biträde vid försäljningsförhandlingar och upprättande av exploateringsavtal.

Bevakning av utvecklingen på uppfinningsområdet beträffande lagar, förordningar,
statliga stödåtgärder, in. m. samt av den inverkan som den tekniska
utvecklingen och samhällets fortgående omdaning kan ha på uppfinnarverksamhetens
former och förutsättningar. På detta sätt samlat vetande
bringas på lämpligt sätt till allmänhetens och berörda myndigheters
kännedom. Genom den nära anknytningen till utvecklingen på ett vidsträckt
och särpräglat innovationsområde bör kontoret i många fall kunna utgöra
en värdefull och välbehövlig remissinstans för statsverket.

Effektivisering av eftersatta verksamhetsgrenar. Såsom framgår av den
lämnade uppställningen har kontorets verksamhetsgrenar varit vittomfattande.
Tyvärr har dess resurser varit mycket blygsamma, och det praktiska
genomförandet har därför till stora delar blivit starkt eftersatt. Några verksamhetsgrenar
som i första hand behöver effektivieras skall här beröras.

Upplysningsverksamheten måste ökas. Ackvisitionsverksamhet bör bedrivas
i syfte att finna även sådana presumtivt värdefulla uppfinningsidéer,
för vilka uppfinnaren inte har tagit kontakt med kontoret eller försökt finna
andra vägar att få sin uppfinningsidé prövad och bearbetad.

Kontorets biträde vid utvecklingsarbete på lovande uppfinningar bör i
väsentligt större utsträckning än vad som för närvarande sker inriktas på
att avlasta uppfinnaren från större eller mindre del av det mödosamma och

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 169

tidsödande utvecklingsarbetet genom att t. ex. ställa hjälpkrafter till hans
förfogande och överlåta lämpliga delar av utvecklingsarbetet på fackmän
eller tekniska specialinstitutioner. Särskilt gäller detta uppfinningsidéer,
som kontoret har funnit påtagligt intressanta, men på vilka uppfinnaren
själv icke har lust eller möjlighet att lägga ned ett mödosamt och tidskrävande
utvecklingsarbete. Principen att kontorets biträde vid utvecklingsarbetet
på en uppfinning icke skall rubba uppfinnarens äganderätt till uppfinningen
bör givetvis bibehållas. Lämnat ekonomiskt stöd för utvecklingsarbetet
bör liksom hittills förbindas med villkorlig återbetalningsskvldiehet
utom i undantagsfall.

Genom de här ovan exemplifierade åtgärderna för att effektivisera utvecklingsarbetet
liksom genom andra lämpliga åtgärder, måste den tid,
som förflyter från det uppfinningsidén mottagits tills dess den kan presenteras
för eventuella exploatörer eller avföras såsom icke längre förhoppningsfull
kunna avsevärt förkortas. Vikten av denna tidsförkortning har
under strukits i ett av kontorets verkställande direktör gjort uttalande i betänkandet
(Fi stencil 1967:7, sid. 63).

Förmedlingsverksamheten måste intensifieras och olika vägar för förmedling
av småuppfinningar prövas. För att framtaga ett tillfredsställande presentationsmaterial
för exploateringsförhandlingar måste kontoret erhålla
möjligheter och väsentligt förstärkta resurser att anlita fackmän, konsulter
eller de speciella utredningsföretag, som kan komma att skapas i anslutning
till den aktiverade statliga satsningen på innovationsområdet.

Uppfinnarkontorets arbetssätt och formerna för dess stödåtgärder måste
kontinuerligt anpassas efter utvecklingen. Uppfinnarverksamhetens natur
ur att yara nyskapande och bryta nya vägar. Kontorets stödåtgärder
får därför inte fastna i stelnade former eller verka hårt dirigerande, utan
bör i fcJr^ta hand inriktas på att lämna stöd på sådana punkter i utvecklingsarbetet,
där effektiviteten är för låg eller tempot för långsamt.

Det är tydligt att en grundförutsättning för effektiviseringen av kontorets
verksamhet är en väsentligt ökad medelstilldelning såväl till kontorets driftskostnader
som till anslaget för att stödja utvecklingsarbete.

Samarbete mellan Svenska Uppfinnarkontoret och EFOR. I enlighet med
utredningsdirektiven tog utredningsmannen upp frågan om en sammanslagning
av uppfinnarkontoret och EFOR. Han kom därvid fram till den
uppfattningen, att kontorets uppgifter i varje fall tills vidare borde förvaltas
a''v ett fristående organ. Man borde istället sträva efter ökad samordning
mellan uppfinnarkontoret och EFOR där detta var möjligt. (Betänkandet
Fi 1967: 7, sid. 92). Kontoret ansluter sig till denna uppfattning.

De problem, som en uppfinnare möter på vägen från en uppfinningsidé
till dess uppfinningen föreligger i sådant skick att exploateringsutsikterna
kan bedömas, är av många slag, och behovet av hjälp på olika punkter varierar
i hög grad för olika kategorier av uppfinnare. De åtgärder som erfordras
för att vidarebefordra en av forskare gjord uppfinning till ett intresserat
exploateringsföretag skiljer sig väsentligt från de stödåtgärder som
vanligen är erforderliga för uppfinnare ur andra kategorier.

Bristande resurser alt effektivt ta sig an forskaruppfinningar var en a1*
anledningarna till att uppfinnarkontoret år 1961, då kontoret var enda
serviceorgan för samtliga kategorier av fria uppfinnare, hemställde hos
Kungl. Maj :t om utredning angående effektivare nyttiggörande av uppfinningar.
Innan Kungl. Maj :t ännu hade fattat beslut om utredning bildades
EFOR av Tekniska forskningsrådet och Malmfonden med uppgift att för 6f

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 68

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

medla forskaruppfinningar till lämpliga exploateringsföretag. Erforderliga
medel för detta ändamål kunde härigenom lämnas i fria former nr de relativt
stora anslag som står till förfogande för teknisk forskning. De båda
stiftarna, som representerar speciella uppgifter inom den tekniska forskningen
och det industriella exploateringsarbetets områden, lämnade direktiven
för EFOR:s verksamhet och tillsatte dess styrelse.

Uppfinnarkontorets verksamhet i vad avser övriga kategorier av fria
uppfinnare har sedan EFOR:s tillkomst pågått med oförändrade resurser i
väntan på resultatet av den pågående utredningen om kontoret. Den största
delen av denna verksamhet gäller problem av annan natur än dem som
gör sig gällande för forskaruppfinnarna. Ledningen av en sådan verksamhet
bör därför i framtiden, liksom hittills, ligga hos en styrelse med speciell
inriktning på och erfarenhet av den fria uppfinnarverksamhetens problem.
Den upprustning på den fria uppfinnarverksamhetens område, som nu
ställts i utsikt, bör också i främsta rummet inriktas på den eftersläpning
som uppstått för de fria uppfinnarna ur andra kategorier än forskarna.

Kontoret anser sålunda att Svenska uppfinnarkontoret och EF OR hör
fortsätta verksamheten såsom av varandra oberoende organ, men i intimt
samarbete där detta är möjligt. Såsom ett lämpligt område för detta samarbete
vill kontoret nämna patentverksamheten, för vilken uppfinnarkontoret
sedan många år har en särskild avdelning, relativt väl tillgodosedd
med personal.

Sammanfattning

Tanken att samordna statens insatser på området för teknisk forskning
och industriellt utvecklingsarbete synes kontoret ändamålsenlig. Under
förutsättning att den realiseras får kontoret med hänvisning till vad ovan
anförts föreslå

att förvaltningen av de i promemorian berörda institutionerna och medelsfördelningen
anförtros åt skilda organ,

att i de nämnda organen skall ingå ledamöter med kunskap och erfarenhet
om de olika faserna inom den fria uppfinnarverksamheten och de enskilda
uppfinnarnas problem,

att den av kontoret bedrivna verksamheten anförtros åt en särskild stiftelse
— benämnd Svenska Uppfinnarkontoret — inordnad under det föreslagna
medelsfördelande organet,

att de funktioner som fyllts av det nuvarande kontorets representantskap,
styrelse och nämnd övertages av en styrelse på omkring fem personer utsedda
av Kungl. Maj :t på förslag av olika organisationer samt

att stiftelsens verksamhet bedrivs under självständig ledning i nära samarbete
med EFOR och andra institutioner inom den föreslagna organisationen.

6. Ingeniörsvetenskapsakademien

Sammanfattning

Akademien instämmer i promemorians allmänna uppfattning om den
tekniska utvecklingens betydelse men vill framhålla

att utvecklingsarbetet huvudsakligen sker inom industrin som har produktions-
och marknadsföringsresurser

171

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

att den statliga aktiviteten därför bör inriktas på att med generellt verkande
metoder underlätta för industrin att avdela resurser för utveckling
att dessutom specifikt stöd bör utgå till projekt, som genom sin storlek
eller risk inte rimligen kan bäras av industrin

att en prioritering inte får genomföras så att den hindrar stöd till de nya
projekt, som inte kan förutses och inte kan medtagas i en prioriteringsplan.
Akademien yrkar

att möjligheterna till generellt stöd åt forsknings- och utvecklingsverksamhet
utredes

att vidgad avdragsrätt för bidrag till forskning och forskningsstödjande
ändamål införes.

Industriforskningsutredningen har föreslagit ökat stöd för branschforskning.
Akademien tillstyrker detta förslag och instämmer i utredningens
uppfattning att ett centralt organ bör handlägga branschforskningsfrågor
men vill understryka

att någon skarp gräns mellan specialinstitut och branschinstitut inte kan
dragas

att utredningen därför snarast bör behandla specialinstituten
att den föreslagna anslagshöjningen måste bedömas med hänsyn till att
på grund av utredningens arbete frågor om nya avtal under flera år inte
kunnat tagas upp

att frågan om bidrag till ett visst institut inte bör få bli beroende av om
det får förhandla bland de första eller de sista

att därför varje institut som fyller de allmänna krav utredningen uppställer
med rimlig sannolikhet bör kunna räkna med att få statligt stöd

att när förhandlingar om statliga bidrag kunnat genomföras för större
delen av de befintliga halvstatliga och privata instituten utredningens bedömning
av medelsbehoven kan visa sig ha varit alltför snävt tilltagen.
Industriforskningsutredningen har även behandlat forskningsstationer.
Akademien instämmer i utredningens bedömning

att forskningsstationsverksamheten har betydelse för att underlätta mindre
forskningsgruppers arbete

att därför nya forskningsstationer bör skapas.

Akademien hoppas att dess förslag om en forskningsstation i Göteborg
nu skall kunna snabbt genomföras sedan det tillstyrkts av utredningen.

Akademien förklarar sig i överensstämmelse med förslag i reservationen
till utredningens betänkande villig

att även i fortsättningen ansvara för planering och utredning av nya
forskningsstationer.

Akademien anser

att för hyran bör tillämpas bestämmelser som inte försämrar de nuvarande
abonnenternas situation

att forskningsstationerna bör få ställning som fristående stiftelser med
särskilda styrelser.

I en promemoria från 1966 års Atomenergiutredning föreslås att basorganisation
i Studsvik organiseras som en forskningsstation och skiljes från
forskningsorganisationen.

Akademien konstaterar

att utrustningen i Studsvik till sin huvuddel är speciellt avsedd för forskning
inom kärnenergi- och kärnforskning

att därför under överblickbar tid verksamheten i Studsvik kommer att
domineras av dessa områden.

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968
Akademien anser

att det därför endast kan innebära administrativa nackdelar att avskilja
administrationen från forskningen

att ställningstagandet till Studsviks framtida användning och därmed
till dess lämpliga organisation måste bli beroende av förslagen från atomenergiutredningen
om den framtida kärn- och kärnenergiforskningen.
Akademien yrkar

att förslaget att organisera Studsvik som en forskningsstation inte måtte
leda till beslut utan tagas upp när Atomenergiutredningens förslag i övrigt
föreligger.

Departementspromemorian understryker behovet av åtgärder för att exploatera
forskningsresultat och uppfinningar.

Akademien anser

att insatserna för att underlätta exploatering av uppfinningar bör intensifieras
och större resurser användas i detta syfte

att EFOR och Svenska Uppfinnarkontoret har så likartade uppgifter och
arbetsformer att de bör sammanföras i en organisation
att denna bör organiseras som en fristående stiftelse.

Anslag till teknisk forskning föreslås i promemorian fördelade genom en
styrelse för teknisk utveckling genom medverkan av sex till åtta nämnder,
som skall ha beslutanderätt inom sina ansvarsområden.

Akademien framhåller

att promemorian med all rätt framhåller risken för splittring av de anslagsfördelade
organen

att den föreslagna uppdelningen av anslagsbeliandlingen på ett antal beslutande
nämnder därför är olycklig och inte bör genomföras

att fördelning av anslag bör göras av ett organ med ansvar inom ett brett

område. _

Promemorian framhåller betydelsen av teknisk dokumentations- och informationsverksamhet
och föreslår att styrelsen för teknisk utveckling skall
ges ett allmänt ansvar härför.

Akademien instämmer i promemorians uttalande om dokumentationens
betydelse och framhåller

att insatser för effelctivisering av den tekniska dokumentationen bör avse
att skapa de grundläggande förutsättningarna härför genom utbildning av
dokumentalister och ökade litteraturinköp till de stora biblioteken

att den av TFR inledda verksamheten för teknisk dokumentationstjänst
i olika former måste fortsätta även om rådet omorganiseras och att tillräckliga
ekonomiska resurser måste finnas tillgängliga

att branschdokumentation bör uppmärksammas vid planering av branschinstitut att

stöd bör ges till publicering av forskningsresultat och till nomenklaturarbete.

Styrelsen för teknisk utveckling föreslås få ansvar för vissa internationella
forskningslcontakter. IVA förutsättes dock handha de tekniska attachéernas
verksamhet.

Akademien framhåller

att den med tillfredsställelse noterar förslaget att den även i fortsättningen
skall ha ansvaret för den tekniska attachéverksamheten

att det statliga stödet till denna verksamhet bör utgå direkt över statsbudgeten
till akademien

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

att medel bör ställas till akademiens förfogande för forskarutbyte och
annan kontaktverksamhet med utlandet

att särskilda anslag bör finnas tillgängliga för anordnande av internationella
konferenser samt för resebidrag åt forskare.

Akademien meddelar att den är sysselsatt med en utredning av svenskt
medlemskap i internationella naturvetenskapliga och tekniska organisationer
och beräknar att under våren 1968 kunna framlägga förslag till åtgärder
för att effektivera informationsförmedlingen om organisationernas verksamhet.
.

Syftet med promemorians förslag uppges vara att skapa möjlighet till en
samlad överblick av de statliga åtgärderna för stöd till teknisk forskning
och utveckling.

Akademien påpekar

att den föreslagna organisationen endast avses omfatta en mindre del av
de statliga insatserna för teknisk utveckling

att de statliga institut, som utför teknisk forskning, inte föreslås ingå i
organisationen

att de stora utvecklingsprojekten inte föreslås ingå.

Akademien föreslår

att en delegation inrättas för samråd mellan departementen i forskningsfrågor att

en översikt av de statliga instituten utföres

att de stora utvecklingsprojekten skall behandlas av den nya organisationen
. .

att problemen vid utvidgad statlig beställningsverksamliet av civilt ut\eck lingsarbete

utredes.

Den eftersträvade samlade överblicken av statliga insatser för stöd åt teknisk
forskning och utveckling skall enligt promemorians förslag erhållas genom
ett ämbetsverk — Styrelsen för teknisk utveckling.

Akademien framhåller att den föreslagna organisationen inte är tillfredsställande därför

att den inte omfattar alla de statliga organ, som bör ingå om promemorians
syfte skall uppnås

därför att dess underordnade organ då blir alltför små
därför att samma organisation föreslås handlägga anslagsfördelande och
förvaltande uppgifter.

Akademien föreslår

att en anslagsfördelande och eu förvaltande myndighet inrättas. Den förra
skall fördela anslag motsvarande Tekniska Forskningsrådets och Malmfondens
nuvarande område, disponera föreslagna anslag till resekostnader
och till internationella kongresser samt förmedla medel till stiftelsen EFOR.
Den senare styrelsen skall bl. a. ha överinseende över statliga institut som
bedriver teknisk forskning, halvstatliga bransch- och specialinstitut, ett
eventuellt kärnenergi- eller kärnforskningsinstitut samt eventuella liknande
organisationer.

Den föreslagna organisationen skall enligt uppgift införas från den 1 juli
1968.

Akademien framhåller

att om beslut om en ny organisation fattas under våren 1968 de nya organen
inte kan vara färdigorganiseradc den 1 juli 1968

att om beslut om eu ny organisation kommer att fattas detta bör utformas
som ett principbeslut som behandlas av riksdagen våren 1968 men att

174

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968

den nya organisationen i så fall träder i kraft först från den 1 juli 1969,
så att tillräcklig tid erhålles för att förbereda övergången.

7. Aktiebolaget Atomenergi

Sammanfattning

Kärnkraftens betydelse i vårt land har alltmera accentuerats. Produktionen
av kärnkraft väntas sålunda öka från 1 TWh år 1970 till 39 TWh år
1980 och uppskattas till inte mindre än 90 TWh år 1985. I arbetet på en
svensk reaktorutveckling spelar Studsvik en avgörande roll. Under de närmaste
åren torde huvuddelen av resurserna i Studsvik behöva tas i anspråk
för verksamhet inom kärnenergiområdet. Den framtida användningen av
Studs\ik är emellertid i hög grad beroende av i vilken omfattning den
svenska kärnenergiutbyggnaden skall genomföras av svensk industri och
med svensk teknik. Frågan om de fortsatta statliga insatserna på kärnenergiomradet
utreds för närvarande av 1966 års atomenergiutredning, vars
slutbetänkande ännu inte föreligger. Bolaget har här för sin del utgått från
att den verksamhet i Studsvik, som föreslagits i bolagets senaste petitaskrivelse,
skall komma till stånd.

Varken i Studsvikspromemorian eller i departementspromemorian har
tillräckligt vägande skäl redovisats för att nu ändra organisationen av
Studsvik. Statsmakternas beslut i anledning av atomenergiutredningens slutliga
förslag bör avvaktas. Om man trots detta nu önskar göra den i promemoriorna
föreslagna ändringen av Studsvik, så att forskningsstationen får
en mera fristående ställning under en särskild styrelse, måste en förutsättning
vara, att man får en praktisk organisationsform. Denna styrelse skulle
i så fall kunna äga mark och byggnader samt prioritera användningen av
sådana resurser som används gemensamt av olika intressenter liksom ansvara
för den långsiktiga planeringen av dessa resurser. Bolaget, som nu
svarar för den övervägande delen av insatserna i Studsvik, borde då handha
det operativa ansvaret för tekniska och administrativa funktioner av allmän
karaktär. Styrelsen för Studsvik borde sålunda uppdraga åt bolaget att såsom
entreprenör på dessa områden driva Studsvik. Bolaget biträder uttalandet
i departementspromemorian, att de resurser som praktiskt taget helt utnyttjas
för kärnenergiutveckling eller annan speciell verksamhet skall stå
under respektive huvudintressents ansvar.

Erfarenheterna av den hittillsvarande organisationen i Studsvik har i
stort sett varit goda. De utomstående forskare som kommit dit har där funnit
goda och effektiva arbetsförhållanden. Bolaget måste dock konstatera,
att till Studsvik inte i större utsträckning förlagts sådan verksamhet utan „.

k.ärnener§iområdet’ ddr lJ°lagets forskningsstation erbjudit särskilt goda
möjligheter för forskning och utvecklingsarbete. Åtgärder i detta syfte bör
vidtagas. Detta är också fullt möjligt med den organisationsform som nu
finns i Studsvik.

Bolaget föreslår därför att i avvaktan på atomenergiutredningens betänkande
den hittillsvarande organisationen i Studsvik får bestå, varigenom
man kan bibehålla en rationell drift och undvika dubbelarbete. De "medel
som krävs för att åstadkomma eu breddning av verksamheten i Studsvik
bör nu ställas till förfogande. Skulle verksamheten i Studsvik utanför kärnenergiområdet
framdeles komma att öka väsentligt, kan en förändrin0- av
organisationen i Studsvik bli aktuell.

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Bolaget finner flera skäl tala för att den föreslagna myndigheten för teknisk
utveckling i sinom tid kommer till stånd. En angelägen satsning är
att nu höja anslagen till teknisk forskning och utveckling.

En viktig servicefunktion för forskning och utveckling är ökade insatser
för den tekniska dokumentationen. Bolaget har på detta område drivit ett
omfattande utvecklingsarbete med användning av automatisk databehandling
och är berett fortsätta dessa insatser.

Såsom bolaget tidigare föreslagit bör reaktorn R1 överföras till tekniska
högskolan i Stockholm. Om man skulle införa en ny organisation i Studsvik,
bör denna få en lokal karaktär. Det finns salunda inte tillräckliga skäl att
i denna organisation inordna verksamheter i Stockholm såsom R1 eller
IVA:s försöksstation.

I den föreslagna myndigheten för teknisk utveckling bör ingå företrädare
för den högre tekniska utbildningen. Utöver nämnderna för olika delområden
bör också finnas en nämnd med en mera allmän teknisk inriktning.

8. Stiftelsen för Exploatering av Forskningsresultat, EFOR

I departementsförslaget ingår som Bil. 1 en kortfattad redogörelse för
existerande organ och verksamhet inom teknisk forskning och industriell
utveckling, i vilken EFOR:s ändamål och verksamhet sammanfattats på
sid. I: 54—55. I denna sammanfattning uttalas bl. a. att EFOR:s huvuduppgift
är att fungera som kontakt- och serviceorgan åt forskare och näringsliv,
framför allt i exploateringsfrågor, medan stiftelsen däremot inte lämnar direkt
finansiellt stöd. Serviceuppgifter, förmedling a.v forskningsresultat och
rådgivning åt uppfinnare, vilka tre uppgifter samtliga tillhör EFOR:s verksamhetsfält,
kommenteras i departementsförslaget på sid. 49—51.

EFOR:s huvuduppgift är att förmedla överföringen av forskningsresultat
till näringslivet-industrin. Denna huvuduppgift innebär följande moment:

1. Uppsökande och insamling av nya resultat av forskning vid universitet,
högskolor och andra allmänna forskningsinstitutioner.

2. Utsortering av sådana objekt som är eller kan utvecklas till lämpliga
exploateringsobjekt för näringslivet.

3. Bedömning av de utvalda objektens nyhetsvärde och patenterbarhet.

4. Utarbetande av grundläggande patentansökningar.

5. Marknads- och lönsamhetsbedömning.

6. Uppsökande av lämpligt exploateringsf öretag och ledning av försäljningsförhandlingar
med detta.

7. Utarbetande av avtal dels med upphovsmannen/for skaren, dels mellan
denne och exploatören. Att märka är att EFOR härvid är förmedlare och
icke partsombud.

EFOR har emellertid under sina nu tilländalupna fyra verksamhetsår även
tilldelats andra uppgifter dels från stiftarna, dels från INFOR. Dessa uppgifter
är huvudsakligen av följande art:

8. Förvaltning i vissa ärenden av medel anslagna av TFR med uppdrag
att överenskomma om villkor för återbetalning samt övervakning av anslagens
användning och i förekommande fall att återbetalningen fullgöres.

9. Undersökning och bedömning av särskilt mindre företags lämplighet
och förutsättningar som mottagare av investeringsbidrag från INFOR.

10. Utredning och analys av patentsituationen i vissa projekt för vilka
ekonomiskt stöd sökes från INFOR.

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

11. Allmän rådgivning till industriella och andra forsknings- och utvecklingsavdelningar
om hur och hos vem anslag eller bidrag för forsknings- och
utvecklingsarbete kan sökas.

o ?99^.:.S Oftare, TFR och Malmfonden, som ursprungligen beslutat en 5-ang forsoksperiod för EFOR-verksamheten, har också efter knappa fyra års
forsokstid funnit att denna verksamhet varit så riktig och framgångsrik att
den borde permanentas och samtidigt utbyggas för att bättre tillfredsställa
det vaxande behovet.

Denna önskade utbyggnad av EFOR har varit föremål för diskussion
inom styrelsen som därvid uppdragit åt verkställande direktören att i samrad
med Malmfondens direktör och TFR:s sekreterare utarbeta ett förslag-.
Ett preliminärt sådant förslag har överlämnats till styrelserna för TFR
Mahnfonden och EFOR men inte blivit föremål för närmare behandling
eller ställningstagande inom dessa styrelser på grund av den mellankommande
Promemorian från finansdepartementet om den nya styrelsen för
teknisk utveckling.

De olika aktiviteter som enligt ovan åvilar EFOR-verksamheten ställer
krav inte bara pa visst specialkunnande utan framför allt på bredd och
erfarenhet om vårt lands näringsliv och goda kontakter med dess olika
representanter. Detta gäller inte endast den anställda personalen utan även
styrelsemedlemmarna.

Flera av aktiviteterna måste vara av konfidentiell natur och beläggas med
sekretess för att inte patenteringsmöjligheten skall spolieras eller exploatorens
sjalvklara krav på att hans planerade verksamhet inte i otid kommer
tdl konkurrenternas kännedom åsidosättes. Dessa krav kan inte utan särskdda
åtgärder tillfredsställas inom en statlig institution, som lyder under
offentlighetsprincipen.

Vissa åtgärder såsom beslut om patentering, om denna även skall utsträckas
utanför Sverige och i så fall till vilka länder, om man skall utlägga
tillverkning och provning av en prototyp in. in., måste ofta kunna vidtagas
man dröjsmål och kräver därför en smidig och efter de varierande förhållandena
lätt anpassningsbar beslutsmekanism med möjlighet att inom viss
ram delegera beslutsfattandet även till vissa tjänstemän i ledande ställning
Av de tidigare uppräknade olika momenten i EFOR:s förmedlande verksamhet
torde framgå att åtminstone de under punkterna 2—7 angivna aktiviteterna
även åvilar Svenska Uppfinnarkontoret för dess klienters räkning.

V ad sedan beträffar rådgivning till uppfinnare så är detta en sida av verksamheten
som inom EFOR huvudsakligen koncentreras på de konkreta projekten
medan den rådgivande verksamheten inom Uppfinnarkontoret även
har en mera allmän innebörd. Likheten i den praktiska verksamheten är
emellertid stor även inom denna sektor.

Utan att ha haft någon som helst kännedom om planerna på en ny »Stvrelse
för teknisk utveckling» har utredningen rörande Svenska Uppfinnarkontoret
kommit till den slutsatsen att en ökad samordning mellan Uppfinnarkontoret
och EFOR bör eftersträvas på grund av den stora överensstämmelsen
mellan dessa båda institutioners arbetsuppgifter. Skillnaderna
dem emellan hänför sig huvudsakligen till olikhet i klientel.

Det är EFOR:s uppfattning att en sådan ökad samordning bör såsom
föreslås i Promemorian resultera i en sammanslagning. I exploateringsförmedlingen
är det ju inte fråga om tillvaratagande av vissa person- eller
yrkesgruppsintressen utan om omhändertagande av goda uppfinningar och

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 177

innovationer oberoende av vem som är upphovsman, så att dessa kommer
t"! nytt» for vart näringsliv och därigenom för hela landet.

Beträffande den juridiska formen för ett serviceorgan bestående av en
sammansiagnmg av Uppfinnarkontoret och EFOR synes de ovan redovisade
aktiviteterna tala för en fristående stiftelse, som även enligt allmän uppfattning
bland saval industrimän som uppfinnare och forskare dels anses
kunna arbeta smidigare, dels vara lättare att kontakta och förhandla med
an en avdelning 1 ett ämbetsverk.

Serviceverksamheten 1 form av en stiftelse synes även vara tänkt som ett
alternativ 1 Promemorian, där det på sid. 49 anföres: »Beträffande vissa
"PPt1”er av servicenatur kan det vara lämpligt att åtminstone tills vidare
inbehalla nuvarande decentraliserade system».

,e* Styrelse för teknisk utveckling med uppgift att fördela statliga
medel till tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete kommer till stånd, bör
denna bil huvudman för en i stiftelseform genomförd sammanslagning av
Uppfinnarkontoret och EFOR liksom denna styrelse i Promemorian föreslagits
fa huvudmannaskapet för stiftelsen Malmfonden.

Sammanfattning:

Mot bakgrunden av ovanstående utredning vill styrelsen för EFOR uttala •
att 1 framtiden EFOR och Svenska Uppfinnarkontoret sammanslås till’
organisation;

att den sammanslagna organisationen ges formen av en stiftelseatt
om en styrelse inrättas med uppgift att fördela statliga medel till teknisk
utveckling, denna styrelse får huvudmannaskapet för stiftelsen

9. Stiftelsen Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete

I stort sett har styrelsen tolkat Promemorians förslag så att det skulle
“ara d(ds en delegering av samordningsfrågor inom det berörda området
från Kungl. Maj:ts kansli till den nya organisationen dels en rationalisering
av kansliförhållandena och ett underlättande av samarbetet vid
berörda råd och fonder. Samtidigt kan de nuvarande fördelarna av att forskare
och industrirepresentanter aktivt engageras i ansvaret för beslut om
anslagsfördelningen kvarstå och förstärkas.

Mot bakgrunden av nämnda huvudlinjer, mot vilka Malmfondens styrelse
icke har nagot att invanda, föreslås i Promemorian, att en särskild styrelse
for teknisk utveckling (STU) skall inrättas, vars uppgift bland annat skall
vara att fordela det statliga stöd, som i olika former lämnas till teknisk
forskning och industriellt utvecklingsarbete.

o, STU av_ses skola överta TFR:s och Malmfondens uppgifter alt lämna stöd
åt forskningsprojekt. Prövningen av forskningsbidrag skall bygga på ett
system med ett antal nämnder under det nya organets styrelse, omfattande
storre sakområden. Nämnderna, vilkas ledamöter skall utses av styrelsen
bor utöva beslutanderätten i sådana ärenden inom den ram som styrelsen

anger. I nämnderna skall ingå högt kvalificerade forskare och företrädare
for industrin.

Malmfonden avses skola bibehållas som en av styrelsen förvaltad stiftelse.

Vid sidan av den nu nämnda verksamheten tilldelas STU andra betydande
och for den industriella utvecklingen viktiga uppgifter.

178

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

Bland annat skall STU inriktas på stöd åt kollektiv industriell forskning
och vara sammanhållande organ för det avtalsbundna samarbetet med industrin.
Vidare skall STU vara centralt organ för planering och samordning
av informations- och dokumentationsfrågor och handha vissa speciella uppgifter
av servicekaraktär.

Den närmare utformningen av STU:s organisation och administrationen
av dess verksamhet har tills vidare lämnats öppen. Statskontoret har fått
i uppdrag att utreda dessa frågor.

Malmfondens styrelse anser sig böra begränsa sitt yttrande till att avse
huvudsakligen den verksamhet som hittills bedrivits av fonden. Emellertid
vill styrelsen inte underlåta att framhålla, att det är mycket stora och viktiga
områden som STU:s verksamhet skall omfatta. Även om man utgår ifrån
att erfarenheterna från de hittillsvarande organen så långt som möjligt tillvar
atages, måste det ta tid för STU att finna sin form och att växa in i sina
uppgifter. Med hänsyn härtill kan det ifrågasättas huruvida icke uppbyggandet
av organisationen bör ske i etapper. En lämplig lösning skulle kunna
vara att TFR och Malmfonden under en första tidsbegränsad period får
kvarstå och, med den anknytning till STU som befinnes lämplig,^ handha de
uppgifter som för närvarande ankommer på dem. STU skulle i så fall under
den första tiden kunna ägna sig åt den övriga verksamheten, särskilt den
kollektiva industriella forskningen och branschforskningsinstituten, vilka
påkallar både nyorientering och en skyndsam behandling. Under övergångstiden
skulle STU då själv kunna medverka till en lämplig administrativ lösning
av inordnandet av TFR:s och Malmfondens uppgifter i STU:s organisation.
Härigenom skulle det sannolikt bli lättare att åstadkomma den
kontinuitet i verksamheten, som även enligt Promemorian är önskvärd.

Malmfondens styrelse övergår härefter till att uttala sig om de förhållanden,
som hänger samman med Malmfondens hittillsvarande erfarenheter
i dess verksamhet.

Det huvudsakliga motivet till bildandet av Malmfonden har varit att den
i första hand skulle stödja projektforskning, dvs. målinriktad teknisk forskning.
Den skulle i detta avseende bl. a. utgöra ett komplement till framför
allt tekniska forskningsrådet (TFR), vilket visserligen redan tidigare hade
haft projektbunden forskning på sitt program men saknat resurser till att
främja den i den omfattning som var önsklig. Gränsdragningen mellan de
båda organen gjordes från början ganska flytande, bl. a. föreskrevs att
Malmfonden borde fondera den del av sina årliga anslagsmedel så att den
vid sidan av sin egentliga verksamhet kunde utgöra en strategisk reserv
till andra forskningsråd.

Redan från början etablerade Malmfonden ett ganska intimt samarbete
med TFR, varigenom huvudparten av de olägenheter, som skulle ha kunnat
uppstå genom de inexakta gränserna, eliminerats. Att båda organen kunnat
vara verksamma inom en gemensam sektor har medfört fördelar när det
gäller exempelvis stöd åt integrerade projekt, dvs. projekt som innefattar
både forskning i begränsad bemärkelse och utvecklingsarbete.

Under senare tid har Malmfonden alltmer inriktat sin verksamhet på
större relativt långsiktiga projekt med industriell tillämpning i sikte. De
flesla av dessa har varit av den typ som nämnts i föregående stycke. Stöd
åt forskning, som icke varit målbunden, har lämnats endast i mycket begränsad
omfattning.

Som framgår av Promemorian har stöd kunnat ges i form av bidrag utan
särskilda villkor om återbetalning eller, där vinst ansetts kunna uppstå vid

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968 179

W1?Jeri^ aT ^fkoingsresultat, under villkor om återbetalningsskyldiehel
Aveu dar den forstnamnda formen använts har sökanden generellt varit
vj-ldig att aterbetala bidraget om avsevärd vinst uppkommit av projektet
mom fem ar efter arbetets avslutande. " ■*

som dork hhittrinidaie ,lm",jli-het att ställa förlustgarantier, en stödform
i! H- • \cke har fa§lts 1 anspråk. Orsaken torde vara att företagen
nit det förmånligare att soka finansiering från fonden än att självfinan förTän

till projekt11061, lådande internräntekrav eller att binda säkerheter

1 F°h-J)rOJekt S°m erhållit 1)idrag utan särskilda villkor om återbetalning
bär bidragen genomsnittligt varit av storleken 0,3—0,4 miljoner kronor

odefävO Vn1Ak0rn? äterketalningsskyldighet har haft en genomsnittlig

2 , "! i ^ miljoner kr°nor. De sökta beloppen har varierat mellan

-0 oeh 30 miljoner kronor per ar med undantag av år 1966, då det sökta
beloppet okade till over 40 miljoner kronor. Även år 1967 är den sökta summan
väsentligt högre an det tidigare genomsnittet. Antalet beviljade projekt
''.ai varierat mellan 20 och 30 per år. Fonden har årligen erhållit 10 miljoner

kronor till verksamheten. Under år 1967 har viss återbetalning av bidrag
beslutats med ledning av slutrapporter från projekt. 8

Det bor framhållas att bidrag till industriföretag (med villkorlig återbetalningsskyldighet)
som regel lamnats endast till täckande av halva projektkostnaden
eller mindre. Malmfonden har funnit det mycket angeläget
att vederbörande sökande själv tar eu ganska betydande del av risken för
aU projektarbetet icke ger det resultat som beräknats

Av den redovisning av verksamheten som gjorts i Promemorian kan utsas,
att andelen stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet alltsedan
°.ndeils start ,Vant * vaxande. Denna form har undantagslöst tillämpats när
slod kunnats till industriföretag men har också i vissa fall kommit till användning
da stöd utgått till enskilda forskare eller forskningsinstitutioner.
EXc™?t?1 ,1>a vllIkorens utformning lämnas i en härvid fogad bilaga.

Såvitt styrelsen kan bedöma har de regler som nu gäller för fondens verksamhet
fungerat val Såväl industriföretag som enskilda forskare har i allt
storre omfattning anlitat fonden, vilket tyder på att den vunnit förtroende
1 vida kretsar.

Styrelsen vill 1 detta sammanhang även beröra samarbetet mellan Malmtoiulen
samt EF OR och INFOR. Genom EFOR:s tillkomst erhöll både TFR
och Malmfonden ett mycket värdefullt komplement. All målinriktad forskning
maste bygga pa att de resultat som nås kan nyttiggöras på marknaden
\arje
framkomna resultaten verkligen konuner marknaden tillgodo genom exploatermg.
Det samarbete som har ägt rum mellan Malmfonden och EFOR har
dar sa erfordrats möjliggjort en uppföljning av forskningsresultaten ända
tram till exploatering.

„4ve,n INF°R:s verksamhet har i viss utsträckning koordinerats med
lalmtondens. Det sista ledet 1 innovationskedjan, exploateringen, kräver
oftast bade mycket arbete och stora kostnader. Det är därtill riskfyllt. Ett
forskningsresultät kan i allmänhet icke utan vidare föras fram till industriell
tillverkning och exploatering. Ytterligare utvecklingsarbete, avseende
produktens anpassning till industriell drift, måste gå hand i hand med undersökningar
av vilken utformning av produkten som är mest lämpad för
marknaden. I nagra fall har forskningsresultat, som framkommit med stöd
av Malmfonden, kunnat överföras till INFOR för vidareutveckling och ex -

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

ploatering. EU mindre antal ansökningar, som legat på gränsen mellan fondens
och INFOR:s verksamhet, har också övertagits av INFOR.

Sedan ett par år tillbaka har TFR, Malmfonden, EFOR och INFOR haft
kanslilokaler i samma byggnad. Malmfonden och INFOR har haft gemensam
kanslipersonal. Det liar vidare överenskommits att all personal som är
anställd hos dessa två organ och hos EFOR vid behov skall kunna anlitas
av var och en av de tre institutionerna. Denna samordning har varit administrativt
förmånlig och har främjat institutionernas aktiviteter. Innan departementspromemorian
upprättades hade förslag framlagts om att ä^en
TFR:s kanslipersonal skulle inlemmas i den gemensamma kansliorganisationen
och att en särskild kanslichef skulle stå i spetsen för denna.

Den koncentration av stödet åt teknisk forskning och utvecklingsaroete,
som föreslagits i Promemorian synes ligga i linje med erfarenheterna av
och de nuvarande arbetsmetoderna inom den verksamhet, som Promemorian
omfattar. Genom inrättandet av eu särskild resursfördelande och samordnande
styrelse, STU, bör man kunna nå ett stöd åt teknisk forskning och
utvecklingsarbete, som effektivt kan medverka till en höjning av nationalprodukten.
Samtidigt måste emellertid framhållas att i en organisation
med den hredd över discipliner och det djup i integration som föreslås blir
kraven på de beslutande instanserna stora. Det gäller exempelvis att på elt
lämpligt sätt förena snabbhet och flexibilitet i det projekt orienterade arbetet
med en god överblick över hela fältet. Det synes vara ett steg i rätt
riktning att i stor utsträckning inom STU delegera beslutanderätten, bl. a.
i sådana enskilda ärenden, varvid förutsältes att prövningen ankommer
på representanter för industrin och annan expertis. Beträffande organisationen
i övrigt vill Malmfonden nu inte uttala sig, da det som förut nämnts
överlämnats åt Statskontoret att avge förslag härtill.

Malmfondens styrelse utgår från att fonden kommer att arbeta i stiftelseform
under STU och med en ledamot av STU:s styrelse som ordförande
i stiftelsen. Vidare förutsätter Malmfonden att verksamheten i fortsättningen
kommer att arbeta efter i stort sett samma mönster som föx näi\arande,
givetvis med tillvaratagande av de erfarenheter organisatoriskt och
arbetsmässigt som successivt vinnes. Det har varit en styrka att fondens
styrelse haft möjlighet till en individuell behandling av de enskilda projekten
såväl i värderingshänseende som då villkoren för stöd utformats
mot bakgrunden av generella principer. Det bör stå stiftelsen fritt att även
i fortsättningen själv avgöra vilken sakkunskap som bör anlitas utom ellei
inom STU. Det är också önskligt, att stiftelsen får möjlighet alt »följa upp»
ärendena. Härför erfordras att den får full insyn såväl i det teknisktvetenskapliga
arbetet som i bidragsmottagarnas användning av beviljade
medel. Erfarenheterna indikerar att vinster i effektivitetshänseende kan
nås om det beslutande organet i mån av behov kan medverka till komplettering
av organisationen av ett projekt genom anknytning av expertis. Det
är i många fall vidare lämpligt att ett projekt indelas i etapper på sådant
sätt att ställningstagande kan ske stegvis. Inom ett projekt behövs ej sallan
utredningar som kan ge underlag för eventuell omprövning av arbetets
inriktning och omfattning.

Vad beträffar stiftelsens framtida arbetsområde föreslås i Promemorian
att denna skall begränsas till tekniskt utvecklingsarbete. Malmfondens
styrelse vill starkt ifrågasätta om detta är välbetänkt. Gränsen mellan teknisk
forskning och utvecklingsarbete är mycket svår att dra. Erfarenheterna
visar att även om en till synes tillfredsställande lösning av ett industriellt

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

181

inriktat projekt föreligger »på papperet» eller i form av ett laboratorieresultat,
så erfordras i allmänhet ytterligare betydande forskningsinsatser
innan projektet kan bedömas moget för industriell utveckling. Särskilt gäller
detta den typ av projekt som fonden enligt nuvarande direktiv främst
skall inrikta sig på, nämligen de större långsiktiga projekten. Styrelsen
anser det i varje fall obehövligt att ändra stiftelsens stadgar för att begränsa
dess behörighetsområde. Det torde vara tillräckligt att i motiven
ange att den i sin verksamhet bör ge prioritet åt marknadsnära forskningsprojekt,
dvs. projekt som huvudsakligen kräver utvecklingsarbete
och som samtidigt bedöms angelägna ur marknadssynpunkt. En sådan beskrivning
bör emellertid inte utesluta att stiftelsen, om resurserna förslår
därtill, lämnar stöd också åt andra större, långsiktiga forskningsprojekt.

Styrelsen förutsätter vidare att stiftelsen samverkar med övriga beslutande
instanser på sådant sätt, att ansökningar som inkommer till stiftelsen
men på grund av bristande medelstillgång eller av andra skäl icke anses
kunna bifallas av stiftelsen, ehuru de bedöms värda att understödjas, efter
samråd med sökanden kan överlämnas till annan behörig instans för behandling.

10. Inöustriforskningsutredningen

I vissa delar av departementspromemorians inledande avsnitt lämnas en
allmänt hållen och översiktligt tecknad bakgrund till motiven för ett aktivare
statligt engagemang i FoU-verksamheten. Genom de teoretiska resonemang
som förs där görs måhända förväntningarna stora inför förslagsavsnitten.
Dessa delar kan emellertid, i varje fall isolerat, mera betraktas
som rena tekniska rationaliseringsförslag. Departementspromemorian berör
ej mera ingående forskningspolitikens och näringspolitikens mål och
medel, ej heller styrelsens roll i de samlade utvecklingsinsatserna. Den koncentration
av flera nu existerande organ som promemorian utmynnar i kan
dock vara en lämplig åtgärd vid val av mål och medel inom ganska vida
gränser. Den torde få betydelse som ökad satsning på teknisk forskning
och industriellt utvecklingsarbete i den mån den verkligen kan åstadkomma
den vidgade samverkan mellan stat och näringsliv som avsetts och erforderliga
medel härför ställs till förfogande. Riktlinjerna för den framtida
verksamheten och den organisatoriska uppbyggnaden är alltså frågor av
stor vikt. Utredningen förutsätter således att uttrycket »Ökad satsning» även
kommer att innebära ett ökat ekonomiskt stöd till teknisk forskning och
industriellt utvecklingsarbete.

Av promemorians tabellmaterial framgår att de statliga anslagen till teknisk
forskning och utvecklingsarbete 1965/66 var omkring 250 milj. kr.
Industrins totala kostnader för forsknings- och utvecklingsverksamhet var
1963 680 milj. kr. De organisationer som promemorian föreslår skall föras
in under styrelsen beviljades enligt samma tabellmaterial 1966/67 statsanslag
om tillsammans 33,8 milj. kr. Även om promemorian inte anger någon
ekonomisk ram eller programbudget för den föreslagna styrelsens verksamhet
finner man med utgångspunkt från ovan angivna kostnader och
anslag att dess budget kommer att utgöra knappt fem procent av statens
och näringslivets totala satsning för teknisk forskning och utveckling.

I avsnittet Behov av aktivare statliga insatser anförs att »det nu framstår
som angeläget att söka göra en samlad bedömning av den tekniska

182

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968

och ekonomiska utvecklingens krav med avseende på forskning och innovationsverksamhet
i Sverige samt att mot bakgrund härav föreslå lämpliga
åtgärder». Promemorians förslag till åtgärder ställs emellertid inte mot
bakgrund av en sådan samlad bedömning som den förordar. Den berör endast
en liten del — om än speciell och väsentlig — av landets samlade tekniska
forsknings- och utvecklingsinsatser. Av stor vikt blir därför hur den
föreslagna styrelsen inpassas i och samverkar med övriga utvecklingsinsatser
i näringsliv och samhälle. Den föreslagna organisationen belyses endast
översiktligt och det förutsättes att den skall få slutgiltig behandling i en av
Kungl. Statskontoret genomförd utredning. Därvid får man förutsätta att
särskild uppmärksamhet ägnas det vidare perspektiv som ovan antytts liksom
de spörsmål som sammanhänger med den organisatoriska uppbvggnaden
av verksamheten.

Promemorians resonemang om att nödvändigheten av produktion i längre
serier skulle vara en av de pådrivande faktorerna vid det svenska näringslivets
pågående omvandling är inte helt relevant. Det är naturligtvis inte i
och för sig stora tillverkningsmängder som eftersträvas — tillverkningens
storlek bestäms av den mängd varor som kan avsättas — utan hög konkurrenskraft.
Ett medel att nå detta är låga tillverkningskostnader, vilket
förutsätter effektiv produktion. Effektiviteten främjas bl. a. av långa tillverkningsserier
och maximala sådana nås genom effektiv försäljning.'' Eftersom
produktionens storlek måste rätta sig efter marknadens gäller att marknadsföringen
måste göras så effektiv att största möjliga marknadsandel
uppnås. Att enbart uppmärksamma forskningens roll är därför otillräckligt.
Även produktion och marknadsföring mås Le ses som nödvändiga delar av
näringspolitiken. Tendenser till övertro på tekniska innovationer och satsning
på teknisk forskning har förmärkts. Det förtjänar därför betonas att
endast om FoU-verksamheten samordnas med effektiv produktion och
marknadsföring blir FoU av värde för näringslivet. Det torde t. o. in. kunna
påstås att en habil teknik med kraftfull marknadsföring i varje fall på
kort sikt är ett bättre alternativ än en briljant teknik med bristfällig marknadsföring.
Man bör därför framhålla att FoU bara är en av flera lika viktiga
faktorer i företagens teknisk-ekonomiska utveckling.

Rörande tidsfaktorn i FoU betonas att man knappast kan dra upp några
generella regler. Tidsintervallet mellan forskningsrön och dess kommersiella
utnyttjande är främst beroende av marknadens behov och av möjligheterna
att tekniskt och ekonomiskt tillgodose behoven.

I avsnittet 4.2 »Forsknings- och utvecklingsarbete sett från resursfördetningssgnpunkt»
görs ett par uttalanden om forskningsinsatsers optimalitet
som berör industriforskningsutredningens intresseområde.

Det anförs att »när den helt dominerande delen av ett lands FoU bedrivs
av enskilda företag med egna resurser finns skäl som talar för dessa utgifter
(FoU-utgifterna) blir underoptimala ...». Några övertygande skäl
redovisas inte och det kan vara på sin plats alt närmare granska påståendet.
Kommersiella företag söker, mer eller mindre skickligt, fördela sin
resursanvändning på ett sätt som är optimalt med hänsyn till företagets
lönsamhet. FoU-insatsens betydelse för lönsamheten torde starkt ha ökat
under de senare årtiondena på grund av den tekniska utvecklingen. Visserligen
påstås det ofta i dagsdebatten att företagsledningarna är konservativa
i detta hänseende och därför inte låter utvecklingsinsatserna växa tillräckligt
snabbt. I allmänhet torde man emellertid numera inom företagen vara
så starkt medveten om FoU-insatsernas betydelse relativt andra företags -

183

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968

verksamheter att den knappast kan ligga särskilt långt under optimum sett
från det enskilda företagets egen synpunkt.

Som promemorian påpekar kan man emellertid inte vänta sig att företagsforskningen
i särskilt hög grad skall vara inriktad på långsiktiga projekt
och på grundläggande forskningsuppgifter, särskilt ej om flertalet företag
är små eller medelstora, eftersom sådan forskning ej skulle innebära en
optimal användning av företagets resurser. Denna forskning kan dock på
längre sikt ha stor betydelse för industrins utveckling, direkt eller indirekt,
bl. a. genom dess utbildningseffekt. Vad som är optimalt från det enskilda
företagets synpunkt behöver sålunda ej vara optimalt även från samhällets.

Då promemorian talar om att forskningsinsatsen är underoptimal måste
man avse underoptimalitet från samhällets, ej industriföretagens synpunkt
och om antagandet om underoptimalitet är riktigt ligger bristen sannolikt
inom den samhällsstödda sektorn av FoU-verksamheten och det är den som
måste ökas, för att komma närmare optimum. Ökningen kan ske antingen
genom ökad forskning vid akademiska och andra forskningsinstitut eller
genom samhällsbekostad FoU i industriföretag. Resonemanget stämmer
väl med promemorians allmänna tes att staten måste öka sina insatser på
teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete, såväl genom rationalisering
som genom ökade anslag.

Det anförs vidare att det blir allt väsentligare »att åstadkomma en riktig
balans mellan FoU på olika områden samt mellan grundforskning och innovationsverksamhet».
Detta är förvisso en viktig uppgift, den centrala i formuleringen
av en samhällelig forskningspolitik. I den mån en sådan politik
kan formuleras, vilket inte är säkert, åtminstone icke med anspråk att
äga giltighet för vida områden eller alltför långa tidsperioder, bör formuleringen
bli en av styrelsens centrala uppgifter.

Det är därvid viktigt att observera att behoven på de olika områdena är i
princip oberoende av varandra. På varje område är forskning och utveckling
endast en bland flera åtgärder som måste vidtagas för att hålla en
önskad framstegstakt och uppnå uppställda mål. Den nödiga storleken av
FoU-insatsen liksom andra insatser är beroende av hur snabbt och hur
långt man vill att området skall utvecklas. Detta resonemang gäller framför
allt anslagen — även de statliga — till tillämpad forskning. Det samlade
behovet av forskningsanslag fås genom att addera delbehoven från varje
område — en addition vars betydelse ligger däri att anslagen skulle administreras
av ett och samma centrala organ.

Då det gäller anslag till grundforskning är det däremot knappast möjligt
att på något liknande sätt syntetisera ett anslagsbehov. Man får försöka
göra bedömningar på andra grunder, som måste bli lösare. Den tillämpade
forskningen bygger dock i hög grad på resultat från grundläggande forskning.
En prognos för hur behovet av tillämpad forskning på olika områden
kommer att utvecklas kan vara vägledande för bedömningen av hur stor
insatsen på grundläggande forskning minst bör vara för att ge nödigt underlag
för den tillämpade. Man kan vidare utgå från de behov av forskning,
som hänger samman med den högre akademiska undervisningen. Ytterligare
en angreppsmetod är att inventera tillgången på högt kvalificerade
forskare och se till att dessa får rimliga resurser.

I promemorian anförs det som önskvärt att i ökad utsträckning inrikta
det statliga stödet på enskilda projekt t. ex. genom beställningar av utvecklingsarbete
inom industrin. Initiativet till sådana beställningar bör kunna

184 Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968

komma såväl från statliga myndigheter och organ som från kompetenta
industriföretag.

Utredningen vill vidare anföra att man ej bör eftersträva att göra statens
stöd till industriell teknisk forskning och utveckling direkt inkomstbringande
för statsverket. Den tekniska forskningens och utvecklingens lönsamhet
bör i stället visa sig genom nya produkter, flera arbetstillfällen och ökade
skatteintäkter. Detta hindrar inte att återbetalningsskyldighet för statsanslag
kan föreskrivas, när stödda projekt blivit vinstgivande.

Innan industriforskningsutredningen diskuterar den föreslagna organisationen
vill utredningen betona framtida möjligheter alt inordna flera organ,
såväl finansierande som forskande. Det kan exempelvis ifrågasättas om
icke även den byggnadstekniska forskningen bör anses tillhöra styrelsens
intressesfär.

En brist i den nuvarande organisationen har varit den splittrade finansieringen
så till vida att en del av medlen anvisats över statsbudgeten medan
en del kommit från andra källor. Det har därför varit svårt att överblicka
statens stöd till teknisk forskning. Däremot kan som en viss fördel i den
nuvarande finansierande organisationen framhållas att anslagssökande kunnat
vända sig till flera organ med äskanden.

Det bör observeras att ett av skälen för att tillskapa forskningsråden var
att undvika den lägre beslutsprocessen inom departementen. Råden har
avsetts kunna fatta relativt snabba beslut. Industriforskningsutredningen
har förlagt det organ som för statens räkning skall förhandla om stöd "till
kollektiv forskning utanför departementen, varigenom möjlighet till snabbare
beslut skulle skapas än om besluten regelmässigt skulle fattas inom
regering—riksdag.

Något generellt självklart samband mellan styrelsen, SIB och utvecklingsbolaget
föreligger inte. Utvecklingsbolaget och banken bör därför förutsättas
arbeta på samma villkor som andra företag inom respektive områden.

Det är av stor vikt att åtskilja anslag till kollektiv forskning och det allmänna
forskningsstödet. När styrelsen åläggs ansvar för bl. a. den kollektiva
forskningen bör tillses att anslag till sådan forskning icke kan föras över
till eller sammanblandas med stöd till annan forskningsverksamhet, som
faller inom styrelsens ansvarsområde. Det stöd till allmän teknisk forskning
som hittills lämnats av tekniska forskningsrådet bör därför redovisas under
ett särskilt anslag.

Industriforskningsutredningen ifrågasätter vidare om inte Malmfondens
verksamhet som konsekvens av den organisatoriska uppläggningen bör upphöra
som självständig stiftelse och dess medel direkt tillföras budgeten.
Från strängt logisk synpunkt borde även Norrlandsfonden inordnas i styrelsen.

I departementspromemorian föreslås Kungl. Maj:t utse ledamöter i de
kollektiva forskningsinstitutens styrelser. Utredningen anser i överensstämmelse
med sitt tidigare avgivna förslag för sin del alt ledamöterna bör
utses av det centrala organet, dvs. styrelsen för teknisk utveckling.

I departementspromemorian uttalas vidare rörande statens stöd till den
kollektiva forskningen att styrelsen skall godkänna större ändringar och
upptagande av nya projekt inom ramen för de forskningsprogram, som
ligger till grund för träffade avtal. Industriforskningsutredningen anser i
enlighet med sitt förslag att avtal om statens stöd bör träffas på grundval
av framräknade kostnader för ett långsiktigt forskningsprogram. Det skall
därefter åligga institutsstyrelsen, vari ingår representanter för staten, att

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968 185

bevaka att forskningsprogrammet genomförs inom en sålunda uppdragen
kostnadsram. Därvid förutsättes att institutsstyrelserna kontinuerligt prövar
värdet av forskningsprogrammets genomförande och om skäl föreliggei
företar nödvändiga ändringar i det uppgjorda programmet. Endast
om sådana ändringar är så omfattande att de inverkar på institutets
målsättning och allmänna inriktning bör i enlighet med utredningens
förslag godkännande inhämtas av de avtalsslutande parterna, dvs.
staten och industrin. Vi förutsätter, att institutsstyrelserna, vari ingår företrädare
för såväl stat som industri, har kompetens att bedöma vilka ändringar
som kan erfordras inom avtalets ram. Utredningen vill vidare erinra
om sitt uttalande att i synnerhet vid längre avtalsperioder behov ofta uppstår
av att utvidga forskningsverksamheten utöver den kostnadsram, som
bestamts av avtalet. För att möjliggöra en sådan utvidgning utan att nya
avtalsförhandlingar skall behöva upptas bör — om behov därav anses förehgga
— bestämmelser intas i avtalet om att ytterligare bidrag till en angiven
grans skall kunna utgå från stat och industri efter samma proportionei,
som gäller för avtalet i övrigt. Utredningen erinrar även om att motsvaiande
ordning tillämpas rörande driften av t. ex. korrosionsinstitutet.

I departementspromemorian förutsätts att styrelsen skall kunna disponera
resurser vid forskningsstationerna. Det uttalas vidare att forsknin°sstationernas
organisatoriska ställning skall tas upp i samband med statskontorets
utredning. Industriforskningsutredningen har i sitt arbete haft
att behandla formerna för verksamheten vid den nuvarande forskningsstationen
i Stockholm samt de ytterligare forskningsstationer som föreslås
tillkomma i första hand i Göteborg. Frågan om Studsviks organisatoriska
ställning och dess relationer till det av utredningen föreslagna centrala organet
bär däremot inte behandlats av utredningen. Utredningen vill för sin
del erinra om alt den beträffande den hittills bedrivna formen för forskningsstationsverksamhet
förutsätter att lokala styrelser tillskapas med
kompetens beträffande dispositionen av de lokala resurserna. Frågan om
dispositionen av resurser vid forskningsstationen i Studsvik bör däremot
enligt utredningens mening behandlas sedan 1966 års atomenergiutrednin»
framlagt sitt slutliga betänkande.

Utredningen vill erinra om sin behandling av frågan om större forskningsanläggningar.
Utredningen har därvid framhållit de problem som bör
beaktas i samband med tillkomsten av större forskningsanläggningar, som
mte kan förutses uppbyggda på mer än en plats i landet men som behöver
utnyttjas av forskare från åtskilliga institutioner. Utredningen föreslo" att
på det centrala organ som förutsattes handlägga ärenden rörande forskningsstationer
även borde läggas uppgiften att medverka vid planering av
storre forskningsanläggningar för nationellt utnyttjande. Förslag om större
forskningsanläggningar av sådan typ borde därför enligt utredningens förs
„ regelmässigt remitteras till det centrala organet, som borde svara för
nodvandiga utredningar eller kompletteringar med syfte att passa in förslagen
i en prioritetsordning.

Beträffande styrelsens organisation är del viktigt att betona skillnaden
mellan a ena sidan administrativa uppgifter, tillsyn av underställda institut
osv. och a andra sidan den forskningsstödjande, anslagsgivande verksamheten.

Om de föreslagna nämnderna skall kunna bli effektiva bör de ha bestämda,
avgränsade arbetsområden. Deras kompetens inom tilldelade områden
bör begränsas av de av dem disponerade medlens storlek. Nämn -

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

derna bör sålunda inom sina områden och inom den tilldelade ekonomiska
ramen fatta beslut oberoende av om de stödda projekten avser forskning
eller utveckling. Det torde emellertid icke vara möjligt att täcka hela det
område som den föreslagna styrelsen skall lämna forskningsstöd till med
ett begränsat antal nämnder. Vid sidan av dessa bör därför inrättas en
nämnd för allmänna tekniska forskningsfrågor. Denna nämnd bör till skillnad
från vissa av specialnämnderna ha permanent karaktär och även kunna
föreslå att specialnämnder inrättas eller avskaffas. Den förutsättes vara av
mer policyskapande karaktär än de övriga nämnderna, varför det är lämpligt
att verkschefen är ledamot av denna allmänna nämnd. För att även i
övrigt skapa kontakt mellan nämnderna och styrelsen bör någon styrelseledamot
eller ledande tjänsteman ingå i övriga nämnder.

Ledamöterna Gralén och Malmström har ansett den forskningsstödjande,
anslagsgivande verksamheten vara så artskild från styrelsens övriga funktioner
och så väsentlig, att den bör organiseras fristående från styrelsen i
ett särskilt organ av forskningsrådskaraktär. Detta organ borde överta huvuddelen
av Tekniska forskningsrådets och Malmfondens funktioner. Ledamöterna
Gralén och Malmström har hänvisat till Tekniska forskningsrådets
remissyttrande, i vilket de medverkat och där deras här lämnade förslag
närmare utvecklats.

Industriforskningsutredningen vill erinra om att patentfrågor i utredningens
förslag behandlats i anslutning till branschforskningsinstitutens
lokala organisation och förvaltning.

Industriforskningsutredningen har enligt sina direktiv att utreda frågan
om uppdragsforskningsinstitut och överväga en organisation som förmedlar
och samordnar uppdragsforskning. Utredningen har i sitt förslag redogjort
för den uppdragsforskning branschforskningsinstituten bl. a. bedriver i anslutning
till sådan dyrbar forskningsutrustning som är av intresse för flera
företag men som inte till rimliga kostnader kan anskaffas av ett enda. Därjämte
bedriver specialforskningsinstituten uppdragsforskning inom de teknologier
de arbetar med. Exempel härpå utgör bl. a. isotoptekniska laboratoriet
och tekniska röntgencentralen. I detta sammanhang bör också konstateras
att institutioner vid de tekniska högskolorna bedriver uppdragsforskning
i växlande omfattning.

Så kallade immateriella uppdragsforskningsinstitut förmedlar uppdragsforskning
mellan näringsliv och högskoleinstitutioner. Som exempel härpå
utifrån kan nämnas bl. a. Selskapet for Industriel og Teknisk Forskning
(SINTEF) i Trondheim och Sentralinstitutt i Oslo. Dessa institut liksom
internationella institut med egna forskningsresurser, exempelvis Battelle,
Stanford Research Institute och Arthur D. Little, arbetar inom flera områden
av vetenskap och teknik. Enligt Industriforskningsutredningens mening
kan uppdragsforskning bedriven i lämpliga former utgöra en viktig
länk mellan universitet och" statliga institutioner å ena sidan och näringslivet
å den andra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

187

Bilaga 5

Statskontorets utredning angående organisationen av en styrelse
för teknisk utveckling, in. m.

1. Utredningsuppdraget

I finansdepartementets promemoria Ökad statlig satsning på teknisk
forskning och industriellt utvecklingsarbete (Fi stencil 1967: 13) föreslås
ett särskilt verk styrelsen för teknisk utveckling — med uppgift att
svara för planering och samordning av de statliga insatserna på området.

Kungl Maj :t har genom beslut 8.12.1967 uppdragit åt statskontoret att i
huvudsak enligt de riktlinjer, som dras upp i departementspromemorian,
utreda organisationen för denna styrelse och de i anslutning därtill berörda
forskningsstationerna.

Under utredningsarbetet har kontakter förevarit med företrädare för
bl. a. AB Atomenergi, Ingeniörvetenskapsakademien, statens tekniska
forskningsråd, EFOR, INFOR och Svenska Uppfinnarkontoret.

2. Bakgrund

Ett stort antal institutioner, förvaltningar och företag är för närvarande
verksamma med teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Finansieringen
av denna verksamhet sker i stor omfattning med statliga medel,
dels direkt från statsbudgeten, dels genom anslag från statliga forskningsråd
— främst TFR — Malmfonden, Norrlandsfonden, INFOR, EFOR
^venska Uppfinnarkontoret. Särskilda anslag utgår också från privata
stiftelser och donationsfonder.

Eu närmare beskrivning av berörda forsknings- och finansieringsinstitutioner
återfinns i departementspromemorian, till vilken här hänvisas. En
kortfattad redogörelse för de fem organ, vars verksamhet förutsätts bli övertord
till styrelsen för teknisk utveckling synes dock i detta sammanhang
motiverad. °

TFR har som huvuduppgift att främja teknisk forskning och dess nyttiggörande
mom näringsliv och samhälle och förfogar över ett forskningsanslag,
t rån vilket medel efter ansökan utdelas till forskare vid universitet och
högskolor, industrilaboratorier, forskningsinstitut etc. Medlen delas ut för
ett år i sänder, ofta med förenklat förfarande vid fortsatt medelstilldelning.
Belopp upp till 300 000 kr. har rådet rätt att självt utdela, för större belopp
fordras Kungl. Maj :ts godkännande.

Genom sina nämnder — ofta tvärvetenskapliga ad hoc-grupper med en
radsledamot som ordförande — har rådet möjlighet att på olika sätt ta
initiativ till forskning inom eftersatta områden. "Anordnande av forskarkonferenser,
anställande av stipendiater och forskare, utdelande av resestipendier
är exempel på sådana åtgärder. Knappt hälften av de forskniimsmedel
som rådet utdelar går till universitet och högskolor; som mottagare i

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

övrigt står industrier, branschforskning, IVA, enskilda forskare. Till rådets
förfogande står ett sekretariat på ca 20 personer.

Malmfondens huvuduppgift är att främja FoU-arbete som antingen har
omedelbar industriell anknytning eller genom sin omfattning eller långsiktiga
karaktär inte kan hänföras till vederbörande forskningsråds område.
Till Malmfonden har årligen sedan år 1961 avsatts 10 milj. kr. Fonden
lämnar sitt stöd antingen som bidrag med eller utan återbetalningsskyldighet
eller som förlustgarantier. Malmfonden samarbetar med tekniska
forskningsrådet bl. a. därigenom, att ansökningar gällande stöd till
teknisk forskning normalt remitteras till tekniska forskningsrådet för yttrande.
Till Malmfondens förfogande står ett sekretariat på 4 personer.

Svenska Uppfinnar kontor et och EFOR har i viss mån likartade uppgifter.
Svenska Uppfinnarkontoret skall genom råd och anvisningar och i viss
utsträckning ekonomiska bidrag hjälpa uppfinnare att utveckla, nyttiggöia
och patentera uppfinningar. Verksamheten är av förhållandevis liten omfattning.
EFOR — Stiftelsen för exploatering av forskningsresultat — bildades
1963 av tekniska forskningsrådet och Malmfonden.

EFOR har till huvuduppgift att verka för industriellt utnyttjande av
nya resultat av svenskt FoU-arbete, i första hand sådana resultat som kommit
fram med stöd från stiftarna. EFOR är ett rent serviceorgan och lämnar
inte stöd för eventuell vidareutveckling, t. ex. prototyptillverkning. Sådant
stöd lämnas i stället av INFOR och i vissa fall Malmfonden. EFOR:s
sekretariat består av 4 personer och Svenska Uppfinnarkontorets kansli

av 9 personer. .

INFOR_Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat — inrattades

av riksdagen år 1963 med uppgift att göra tidsbegränsade finansieringsinsatser
i syfte att nyttiggöra resultat av forskning och uppfinnar verksamhet
genom industriell produktion och marknadsföring. Vid inrättandet anvisades
institutet ett investeringsanslag om 20 milj. kr. Fram till oktober
1967 bar sammanlagt 4,3 milj. kr. anvisats som lån till 18 olika projekt.
INFOR samarbetar med EFOR som har möjlighet att lämna INFOR service
särskilt ipatentfrågor. INFOR har gemensamt sekretariat med Malmfonden.
.

Gränserna mellan dessa organs verksamhetsområden torde i praktiken
vara tämligen diffusa, vilket kan ge upphov till oklarheter i kompetensfördelningen.
Även ur administrativa synpunkter har den splittrade organisationen
vissa olägenheter. TFR, EFOR, Malmfonden och INFOR 1 gemensamt)
samt Svenska Uppfinnarkontoret har samtliga egna sekretariatresurser
för såväl allmänt administrativa göromål som utredningsverksamhet.

I fråga om kollektiv forskning saknas för närvarande ett permanent statligt
organ under departementsnivån med uppgift att samordna och svara
för del statliga engagemanget bl. a. i branschforskningsinstituten. Behovet
av en samordningsmyndighet har framhållits av industriforskningsutred ningen.

_ .... o . „

I promemorian framhålls den splittring som för närvarande rader i fråga
om formerna för såväl det statliga stödet till teknisk forskning och industriellt
utvecklingsarbete som information och rådgivning i samband
med exploatering av forskningsresultat och uppfinningar. En framgångsrik
statlig stödverksamhet på skilda tekniska områden kräver vidare kontinuerlig
rapportering och utvärdering av uppnådda resultat. I sjfte att
åstadkomma en samordning föreslås i promemorian en förstärkt, mer sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

189

manhållen organisation för dessa verksamheter inom ramen för ett statligt
verk — styrelsen för teknisk utveckling.

3. Styrelsens uppgifter och medel

Till den nya styrelsen bör enligt promemorian föras huvudsakligen följande
arbetsuppgifter.

1. Fördelning av statligt stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete
dvs. den verksamhet som nu bedrivs av TFR, Malmfonden
och INFOR. Dessa organ skall därvid upphöra eller — i fallet Malmfonden
— kvarstå som en av av styrelsen förvaltad stiftelse.

2. Tillsynsuppgifter för branschforskningsinstitut och annat avtalsbundet
stöd åt kollektiv forskning.

3. Förmedling av forskningsresultat till kommersiell exploatering, rådgivning
och finansiellt stöd åt uppfinnare samt förmedling av forskningsuppdrag;
dessa serviceuppgifter fullgörs nu av EFOR och Svenska Uppfinnarkontoret.

4. Internationellt tekniskt samarbete samt vissa planeringsuppgifter på
dokumentationsområdet.

5. Förvaltning av statsfinansierade forskningsstationer.

Styrelsen kommer att disponera ett brett register av finansiella stödformer.

För stöd till forskningsprojekt kommer styrelsen — på samma sätt som
TFR och andra forskningsråd nu gör — att disponera medel som är i princip
bundna till projekt, vilka beskrivs till syfte, metod, tids- och kostnadsomfattning
i forskarens anslagsansökan.

Styrelsen kommer också att kunna träffa avtal om kontinuerliga driftsbidrag
till institut för branschforskning eller annan kollektiv forskning,
där även andra parter binds vid finansieringsåtaganden. Dylika avtal godkänns
av Kungl. Maj :t. Denna stödform ger bl. a. möjligheter till uppbyggnad
av forskningsenheter inom sådana forskningsområden som saknar
lämplig organisatorisk förankring i universitetsväsendet. Styrelsen kan vidare
delta i forskningsprojektens fortsatta utveckling mot industriella produkter
och metoder. Stiftelsen Malmfonden ställs till styrelsens disposition
och reserveras i sin helhet för utvecklingsarbete. För samarbetet med industrin
bör i fråga om dessa utvecklingsprojekt kunna utnyttjas de avtalsformer
som utvecklats inom Malmfonden och INFOR.

Styrelsen kommer sålunda att kontinuerligt kunna stödja projekt från
s. k. fenomenorienterad forskning och idéarbete över funktionsanalys och
konstruktion, modellarbete och testning fram till teknisk finslipning, ekonomisk
funktionell optimering och anpassning till industriell produktion
och marknadsföring. Stödformerna kan anpassas efter forsknings- och utvecklingsgruppernas
behov och villkor i varje särskilt fall. Möjligheten att
träffa avtal om driftsstöd till forskningsinstitut utgör därvid en väsentlig
vidgning av utvecklingsstödets former.

För att garantera kontinuitet i det statliga stödet och ett smidigt val av
stödformer bör projekten följas längre än vad som nu är brukligt i fråga
om projektbundna anslagsmedel. För dessa uppgifter behöver styrelsen disponera
resurser för såväl informations- och utredningsarbete som möjligheter
till effektiv bevakning av den nyskapande teknologins utveckling:
inte minst på det internationella fältet.

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

4. Verksamhetsformer

4.1 Allmänna förutsättningar

I fråga om styrelsens organisation dras i departementspromemorian upp
vissa riktlinjer, som utredningen haft att utgå från i sitt arbete (s. 55 f».

»Styrelsen för teknisk utveckling bör stå under ledning av en av Kungl.
Maj :t förordnad styrelse med fem å sju ledamöter. Dessa bör representera
teknisk, industriell och ekonomisk sakkunskap. Verkschefen hör vara ledamot
av styrelsen och tillika dess ordförande.

Som redan tidigare framhållits är det beträffande finansieringsuppgifterna
angeläget att bevara fördelarna med nuvarande ordning, främst den individuella
och högt kvalificerade prövningen av bidragsärenden. Detta bör
kunna ske genom att bygga den föreslagna styrelsens prövning av forskningsbidrag
på ett system med nämnder. Nämnderna bör kunna biträda
styrelsen även i andra delar av dess finansierings- och kontaktverksamhet.

Systemet med nämnder möjliggör en viss specialisering vid prövningen av
bidragsärendena. Genom ärendenas ökade antal och komplexitet torde eu
sådan specialisering komma alt utgöra förutsättningen för en sakkunnig
bedömning. Liksom fallet är i de nuvarande organen bör högt kvalificerade
forskare delta i prövningen. Den ökade expertrepresentation som förslaget
om nämnder innebär, gör det även möjligt att ge företrädare för industrin
vidgat inflytande. Möjligheterna till beredning och uppföljning av ärendena
bör också förbättras genom att styrelsen förser nämnderna med erforderliga
utredningsresurser.

Nämnderna bör omfatta större sakområden, som gemensamt täcker hela
området för styrelsens finansieringsverksamhet. Deras antal torde böra
uppgå till sex å åtta. Olika principer för uppdelningen är tänkbara, exempelvis
efter tekniska fackområden eller industribranscher. Nämndernas antal
och arbetsområden bör fastställas av styrelsen, som även bör utse ledamöter
av nämnderna. I syfte att få till stånd en önskvärd cirkulation bör
det övervägas att begränsa ledamöternas mandattid på samma sätt som
gäller i flertalet forskningsråd. I ärenden om forskningsbidrag bör nämnden
för varje sakområde utöva beslutanderätten inom den ram som styrelsen
anger. När det gäller frågor om stöd till utvecklingsprojekt bär "däremot
styrelsen själv fatta beslut, med biträde av sakkunniga inom och utom
nämnderna. Även i frågor om stöd åt kollektiv forskning bör styrelsen
vara beslutande efter hörande av den närmast berörda nämnden.

Beredningen av finansieringsärenden bör ske genom kvalificerad teknisk
personal hos styrelsen. Denna personal bör indelas i sekretariat som svarar
mot nämndernas arbetsområden. I sitt arbete bör sekretariaten få anlita
utomstående sakkunniga inom och utom nämndledamöternas krets.»

Utredningens förslag till organisation för det nya verket — som närmare
presenteras i nästa avsnitt — innebär i korthet, att verksstyrelse och nämnder
skall biträdas av ett kansli med särskilda enheter för administration,
utredningar och information, planering och samordning, samt rådgivning
och service (se organisationsschema bilaga I).

Styrelsens uppgift som initiativtagare till nyskapande forsknings- och
utvecklingsarbete på det tekniska området kommer att ställa stora krav på
anpassningsförmåga och flexibilitet i organisation och arbetsformer. Beslutsfunktionerna
inom styrelsen bör delegeras så långt detta kan ske, utan
att ledningsorganens möjligheter till överblick och initiativ förloras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

191

Uppgiften att planera och samordna teknisk forskning och industriellt
utvecklingsarbete kräver en fortlöpande bevakning av forskningsutvecklingen
för att kunna omsätta nya erfarenheter i verksamhetsprogram. För avvägningar
mellan olika forskningsområden behöver vidare effekterna av både
enskilda forskningsprojekt och styrelsens insatser i stort systematiskt följas
upp och utvärderas. Den kvalificerade tekniska personalen kommer att behövas
för uppgifter, som faller på olika ansvarsområden inom styrelsen. Ett
omfattande samarbete mellan enheterna blir därför nödvändigt, bl. a. i form
av projektorienterade arbetsgrupper. En flexibel enhetsindelning'' utan alltför
markerade gränser underlättar en fortlöpande anpassning av arbetsformerna
till utvecklingens krav.

Behovet av smidiga arbetsformer och klar ansvarsfördelning ställer stora
krav på rationell samordning och ledning. Ett styrsystem av programbudgettyp
— där olika aktiviteter regleras med hjälp av ekonomiska ramar och
resultaten systematiskt följs upp och utvärderas — tillämpas för närvarande
av Malmfonden och INFOR. Programbudgetering bör enligt utredningens
mening prövas inom den nya styrelsens hela verksamhetsområde.

Utredningen har funnit att kraven på funktionsduglighet och förmåga till
anpassning bör tillgodoses genom

— funktioner för bevakning av teknologins utvecklingstendenser, där nya
erfarenheter omsätts i handlingsprogram,

— delegering av beslutsfunktionerna,

— styrsystem som ger ledningsorganen ett fast grepp om verksamheten i
stort,

— en operativ organisation som möjliggör snabba förändringar i struktur
och arbetsformer.

4.2 Planering och anslagsteknik

Den faktiska påverkan som styrelsen kan och bör utöva på det tekniska
forsknings- och utvecklingsarbetet bör grunda sig på eu översiktlig planering.
De finansiella stödformerna bör därvid utnyttjas som medel att leda
och styra utvecklingen mot mål som uppställs i verksamhetsplanerna. Styrelsen
behöver för detta ändamål tillgång till anslagstekniker och system för
långtidsbudgetering, som tillåter uppföljning av hur uppställda mål realiseras
i sak, tid och kostnader. Detta gäller stöd till såväl forskningsprojekt
som kollektiv forskning och industriellt utvecklingsarbete.

Långtidsplaneringen bör redovisas i de årliga anslagsframställningarna
eller i särskilda programförklaringar. Budgetplaneringen bör arbeta med
ramar för längre tidsperioder, inom vilka nystartade projekt kan fullföljas
och avtalade driftstöd inrymmas. Denna form av budget- och anslagsteknik
används för närvarande inom sådana områden som bostads- och skolbyggande.

En tillämpning av motsvarande anslagsteknik på detta område skulle göra
det möjligt att garantera vissa forskningsprojekt finansiellt stöd under hela
forsknings- och utvecklingsskedet utan att därmed hindra andra projekt
genom stora reservationsbelastningar.

I fråga om avtalsreglerat stöd till kollektiv forskning — bl. a. branschforskningsinstitut,
förutsätter utredningen, att redan i avtalet anges den
huvudsakliga inriktningen av forskningsverksamheten. Den interna planeringen
och medelsdispositionen inom instituten bör ske efter projekt eller
projektgrupper och bygga på motsvarande sak- och tidsdisposition, som här

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

föreslagits för forskningsprojekt. Varje års projektbeläggning vid instituten
låser nämligen resurser även för kommande budgetår. Vid institutens planering
bör därför särskilt uppmärksammas de alternativa möjligheterna att
frigöra resurser för önskvärda förändringar i forskningsinriktningen.

5. Organisation och arbetsfördelning

5.1 Verksstyrelse

Ämbetsverket leds av en styrelse bestående av 5—7 ledamöter med verkschefen
som ordförande. Ledamöterna i övrigt bör företräda teknisk, industriell
och ekonomisk sakkunskap.

Till verksstyrelsens avgörande bör hänskjutas frågor av större betydelse
för verket och dess arbete. Bland dylika frågor må här nämnas

— viktigare frågor rörande organisation, arbetsordning och tjänsteföreskrifter,

— förslag till anslagsframställningar hos riksdagen,

— översiktlig planering av stödet till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete,

— ärenden rörande stöd till kollektiv forskning eller industriellt utvecklingsarbete
samt i övrigt frågor av större ekonomisk räckvidd,

— allmänna riktlinjer och ekonomiska ramar för nämndernas och kansliets
verksamhet,

— tillsättning av ledamöter i nämnderna.

5.2 Nämnder

Den individuella och högt kvalificerade prövningen av ansökningar om
finansiellt stöd åt forskningsprojekt, som fordras vid styrelsens bidragsprövning,
bör bygga på ett system med nämnder. Nämndernas antal och arbetsområden
bör fastställas av styrelsen, som även utser ledamöter i nämnderna.
I fråga om stöd till forskningsprojekt bör nämnderna ha självständig beslutanderätt
inom de budgetramar styrelsen fastställer. Nämnderna bör vidare
kunna fungera som rådgivande och beredande instans till styrelsen vid fördelning
av finansiellt stöd till kollektiv forskning och industriellt utvecklingsarbete.

Olika principer för indelning i nämnder är tänkbara. Ett stort antal nämnder
tillgodoser kraven på specialisering och hög kompetens inom varje sakområde.
Däremot blir överblicken och jämförelsemöjligheterna mindre, samtidigt
som vissa samordnings- och gränsdragningsproblem uppkommer. En
tänkbar differentiering är nämnder med huvudinriktning på

1. fenomenorienterad fysik och matematik, elektronik och materialvetenskap,

2. fenomenorienterad kemi och biologi med tillämpning för kemisk och
medicinsk teknik,

3. tillverknings- och processteknik, systemutveckling, distributions-, transport-
och marknadsfrågor.

För att åstadkomma erforderlig samordning av nämndernas verksamhet
vill utredningen förorda, att chefen för utredningsenheten vid styrelsens
kansli får ställning som huvudsekreterare i nämnderna, alternativt enbart
rätt att närvara vid sammanträdena.

Nämnderna bör bestå av framstående företrädare för forskning, industri

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

och förvaltning. Garantier för successiv förnyelse kan åstadkommas genom
att begränsa ledamöternas mandattid och lägga mandatskiftena omlott.

Styrelsens omfattande uppgifter under uppbyggnads- och initialskedet
talar enligt utredningens uppfattning för att interimistiskt endast utse en
nämnd. Under uppbyggnadsskedet bör denna å styrelsens vägnar kunna
handlägga flertalet frågor rörande bidrag till forskningsprojekt och i övrigt
fungera som rådgivande och beredande instans inom styrelsen. För ärenden
rörande industriellt utvecklingsarbete bör verksstyrelsen — om den så finner
lämpligt — kunna inrätta en särskild nämnd.

5.3 Kansli

Beredningen av ärenden åt verksstyrelse och nämnder ställer krav på
k\ alificerade sekretariatsresurser inom styrelsen. Planerings- och samoidningsuppgifterna
fordrar särskilda resurser för såväl budgetering och
verksamhetsplanering som mer långsiktiga policyfrågor. Utifrån dessa och
andra krav på styrelsen föreslår utredningen en kansliorganisation med
följande enhetsindelning

— administrativ enhet,

— utrednings- och informationsenhet,

— planerings- och samordningsenhet,

— rådgivnings- och förmedlingsenhet

samt ett sekretariat åt den i det följande föreslagna nämnden för vetenskaplig
dokumentation (se även bilaga I).

Till administrativa enheten har — förutom gängse administrativa ären^en
förts ansvaret för rationaliserings- och organisationsfrågor samt
programbudgeteringen inom verket.

Till utrednings- och informationsenheten har förts beredning av ärenden
rörande stöd till forsknings- och utvecklingsprojekt. Styrelsens informations-
och dokumentationstjänst bär knutits till denna enhet.

Till planerings- och samordningsenheten har förts frågor rörande dels
budget- och verksamhetsplanering samt internationella ärenden, dels översiktlig
planering och långsiktiga utvecklingstendenser inom den tekniska
torskningen.

Till rådgivnings- och förmedlingsenhetem har förts ärenden rörande service
och finansiellt stöd till uppfinnare samt förmedling av forskningsresultat
och forskningsuppdrag. För svårbedömda och komplicerade ärenden
angaende finansiellt stöd till uppfinnare har Svenska Uppfinnarkontoret
eu särskild rådgivande nämnd. Utredningen föreslår, att en motsvarighet
liar till må vid behov kunna inrättas vid styrelsen.

Sekretariatet åt nämnden för vetenskaplig dokumentation har tills vidare
mfogats i styrelsens kansli. Denna nämnd bör även i övrigt kunna repliera
pa styrelsens kansli. 1

Utredningen har gjort en översiktlig beräkning av personalbehovet och
personalkostnaderna vid styrelsens kansli under det första verksamhetsaret.
Denna beräkning återfinns i bolaga IT Härvid har inte andra personaloknmgar
forutsatts än sådana som direkt kunnat hänföras till nya funktioner
inom styrelsen. Det bör ankomma på verksstyrelsen att närmare
bestamma, hur personalresurserna bör dimensioneras och fördelas på enheterna.
I detta sammanhang får utredningen särskilt framhålla, att behovet
av utrednmgspersonal inte nu låter sig preciseras. Bl a med hänsyn
7 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 68

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

härtill förordar utredningen, att rekrytering av utredningsmän till styrelsen
får ske genom arvodesanställning eller anlitande av utomstående expertis.

I det följande lämnas en översiktlig redogörelse för arbetsuppgifternas
fördelning på enheterna inom kansliet.

ADMINISTRATIV ENHET (A)

Ekonomiärenden

■— budgetfrågor (styrelsens verksamhet programbudgeteras)

— petitaarbete (i samverkan med övriga enheter)

— medelsförvaltning

— redovisning och kameral revision

— frågor om taxor och avgifter för forskningsstationerna

— rationaliserings- och organisationsfrågor inom styrelsen

Allmänna ärenden

— avtalsfrågor, äganderättsfrågor och andra juridiska ärenden

— upphandlingsgranskning

— personalärenden vid styrelsen och forskningsstationerna samt personal
anställd på forskningsmedel

— registratur och arkiv

— kontorsservice (telefonväxel, expedition, skrivcentral etc)

Den ur ledningssynpunkt viktigaste uppgiften blir att fungera som sammanhållande
enhet i programbudgetfrågor. Rationaliserings- och organisationsfrågor
bör direkt åvila chefen för enheten. Enheten bör i övrigt svara
för administrativ service till övriga enheter inom styrelsen, bl. a. i juridiska
frågor. Styrelsen bör bl. a. i avtalsfrågor kunna anlita utomstående expertis.

UTREDNINGS- OCH INFORMATIONSENHET (U)

Berednings- och utredningsverksamhet

— sekretariat åt nämnderna

— beredning av ärenden rörande stöd till forsknings- och utvecklingsproj
ekt

— särskilda utredningar åt styrelsen eller verksledningen

— rådgivning i bidragsärenden

— planering och uppföljning av enskilda projekt

— »teknisk sakrevision» (bl. a. kontroll av vetenskaplig utrustning)
Informations- och dokumentationstjänst

—- presskontakter, presskonferenser

-— utformning av pressmeddelanden, artiklar och notiser

— redigering av material till informationsverksamheten

— referering, indexering och klassificering av rapporter

— kontakter med annan teknisk dokumentationsverksamhet

Enheten förutsätts arbeta på två grupper, en för berednings- och utredningsverksamhet
och en för informations- och dokumentationstjänst.

Den utredningspersonal, som handlägger bidragsärenden, bör också sva -

195

Kungi. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

ra för fortlöpande kontakt med forskningsprojekten och därvid ge råd och
anvisningar i bidragsärenden samt biträda vid tids- och kostnadsplanering
och svara för uppföljning av forskningsprojekten.

Till dessa uppgifter hör också kontroll av vetenskaplig utrustning, där
anskaffningen finansierats av styrelsen, kartläggning av ledig kapacitet
och rådgivning av nyanskaffningar.

Informations- och dokumentationstjänstens uppgift är främst att sprida
information om styrelsens verksamhet och aktuella forskningsresultat samt
att ge viss dokumentationsservice för styrelsens eget behov.

PLANERINGS- OCH SAMORDNINGSENHET (P)

Verksamhetsplanering

— långsiktsplaner för styrelsens verksamhet

— budgetplanering

— internationella ärenden

Allmänna forskningsfrågor

■— bevakning av långsiktiga utvecklingstendenser

— initiativ till FoU-arbete på angelägna områden

— verksamhets- och tidsplanering av pågående FoU-arbete

— uppföljning och utvärdering av styrelsens insatser

— ärenden angående stöd till kollektiv forskning

Enheten förutsätts arbeta på två grupper, en för verksamhetsplanering
och en för allmänna forskningsfrågor.

Med verksamhetsplanering avses här utformning av fortlöpande långsiktsplaner
och ansvar för budgetplanering inom styrelsen. För dessa uppgifter
fordras inte nödvändigtvis tekniskt utbildad personal. En effektiv och
realistisk planeringsverksamhet förutsätter, att samtliga enheter engageras
aktivt. Planeringsgruppens främsta uppgift blir därför att samordna arbetet
med och ansvara för utformningen av styrelsens verksamhetsplaner.

Till verksamhetsplaneringen har även förts ärenden rörande internationellt
tekniskt samarbete. Dessa frågor som för närvarande handläggs inom
finansdepartementet, skall enligt promemorian överföras till styrelsen.

Översiktlig planering och bevakning av långsiktiga utvecklingstendenser
inom teknisk forskning har sammanförts till en grupp för allmänna forskningsfrågor.
Till dess uppgifter hör även att omsätta nya erfarenheter i initiativ
och handlingsprogram samt att följa upp och utvärdera styrelsens
verksamhet i stort.

196

Ilungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

RÅDGIVNINGS- OCH FÖRMEDLINGSVERKSAMHET
Service åt uppfinnare

— allmän upplysningsverksamhet och rådgivning

— förhandsgranskning av idéer och uppslag

-— bedömning av objektens nyhetsvärde och patenterbarhet

— råd och ekonomiskt stöd under utvecklingsskedet

— marknads- och lönsamhetsbedömningar

— hjälp med patentansökan och exploateringsavtal

Förmedling av forskningsresultat och forskningsuppdrag

— uppsökande verksamhet vid universitet, högskolor och forskningsinstitut —

förmedling av forskningsresultat till exploatering

— hjälp med nyhetsgranskning och patentering

— marknadsundersökningar, lönsamhetsbedömningar, marknadsföring —

förmedling av forskningsuppdrag

Enheten övertar de uppgifter som nu fullgörs av Svenska Uppfinnarkontoret
och EFOR. Dessa verksamheter uppvisar många gemensamma drag,
vilket talar för en samordning. Utredningen har dock inte ansett sig böra
gå in på hur en sådan samordning lämpligen bör genomföras. Det bör ankomma
på verksledningen inom den nya styrelsen att närmare utreda den
interna organisationen av rådgivnings- och förmedlingsverksamheten.

6. Forskningsstationer

Enligt departementspromemorian bör den forskningsstation i Stockholm,
som nu administreras av IVA, delar av AB Atomenergis anläggningar i
Studsvik och forskningsreaktorn R1 överföras till en särskild förvaltningsorganisation
under överinseende av styrelsen för teknisk utveckling.

De 80—100 forskarplatser, som för närvarande finns disponibla i Studsvik,
fördelar sig på ett flertal byggnader. Enligt uppgift från AB Atomenergi
torde det vara möjligt att genom omflyttningar åstadkomma mer
sammanhängande lokalutrymmen. Svårigheterna att utnyttja den lediga
kapaciteten ligger bl. a. i, att det programbudgetsystem med krav på full
kostnadstäckning, som tillämpas vid studsviksanläggningarna, saknar motsvarighet
vid universitet och högskolor. Konkurrenssituationen för forskningsstationens
tjänster blir därigenom snedvriden, inte minst beroende på
de betydande värden som där investerats i mark och byggnader.

AB Atomenergi har i sitt remissutlåtande över departementspromemorian
bl. a. lämnat vissa förslag rörande studsviksanläggningarna. Äganderätten
till mark och byggnader "i Studsvik skulle enligt bolaget kunna övertagas
av staten och förvaltas av en särskild styrelse. Finansieringsansvaret för
och prioriteringen av de resurser, som olika intressenter använder gemensamt,
bör därvid överföras till en sådan styrelse. Ansvaret för tekniska och
administrativa funktioner vid studsviksanläggningarna skulle enligt detta
förslag ligga kvar hos AB Atomenergi, genom att bolaget såsom entreprenör
även i fortsättningen sköter drift och teknisk service.

Utredningen har funnit en lösning efter dessa riktlinjer ändamålsenlig

197

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968

och föreslår, att AB Atomenergis ansvar för studsviksanläggningarna avvecklas
i etapper. I en första etapp överförs därvid erforderliga mark- och
byggnadsresurser till staten, medan AB Atomenergi tills vidare sköter drift
och teknisk service. I en andra etapp bör hela ansvaret för studsviksanläggningarna
övertagas av styrelsen för teknisk utveckling.

Praktiska skäl talar för en motsvarande lösning för forskningsstationen i
Stockholm och Rl-reaktorn.

7. Dokumentationsfrågor

I departementspromemorian framhålls behovet av ökad samordning och
gemensam planering av den dokumentations- och informationsverksamhet,
som för närvarande bedrivs vid statliga och enskilda institutioner och företag.
Kraven på internationell samverkan på detta område har ökat successivt,
särskilt i fråga om metodutveckling, klassificering och brett organiserad
litteraturbevakning. I promemorian diskuteras tre olika alternativ för
samordning av dokumentationsverksamheten inom landet. Övervägande
skäl sägs därvid tala för att skapa ett centralt organ för planeringen, medan
den operativa verksamheten även fortsättningsvis sköts av vederbörande
fackorgan inom stat och näringsliv. Vidare anförs härom följande. »Ett
sådant system kan utan svårighet samordnas med den doknmentationsoch
informationsverksamhet, som bedrivs inom näringslivet. Med hänsyn
till den centrala funktion, som den nya styrelsen kommer att få i frågor
rörande teknisk FoU förefaller styrelsen vara det lämpligaste organet för
att ta hand om den planerande verksamheten.»

Dokumentationsverksamhet skulle översiktligt kunna indelas i dokumentationsforskning,
dokumentationsrationalisering och dokumentationsservice.

Med dokumentations forskning avses då närmast undersöknings- och experimentverksamhet
inom områden som indexeringsteori, citeringsforskning,
semantik, lingvistik och informationsbehandling. Dokumentationsforskningen
syftar till att utveckla system för bl. a. litteratursökning och
klassificering.

Med dokumentationsrationalisering avses här testning och anpassning av
tillgängliga metoder, system, maskiner och annan utrustning. Dokumentationsrationalisering
förekommer för närvarande bl. a. vid vissa vetenskapliga
bibliotek, större forskningsinstitutioner och företag.

Med dokumentationsservice avses litteraturbevakning, litteratursökning
och andra liknande tjänster till avnämare på skilda områden.

Det föreslagna centrala organets främsta uppgift blir att samordna resursinsatserna,
att initiera och främja angeläget forsknings- och utvecklingsarbete,
att svara för långsiktig planering på dokumentationsområdet,
samt att fungera som nationellt och internationellt kontaktcentrum i dokumentationsfrågor.

Ansvaret för planering och samordning av dokumentationsverksamheten
bör enligt utredningen inte läggas på styrelsen för teknisk utveckling. Dokumentationsverksamhetens
tvärvetenskapliga karaktär och dess betydelse
även för andra områden än teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete
talar för ett särskilt ledningsorgan med fristående ställning gentemot
styrelsen. Ledamöterna i detta ledningsorgan —• förslagsvis benämnt nämnden
för vetenskaplig dokumentation — bör tillsättas av Kungl. Maj :t. En

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

successiv förnyelse av nämndens sammansättning bör åstadkommas på
samma sätt som föreslagits för styrelsens nämnder.

I fråga om ledningsorganets sammansättning vill utredningen endast uttala,
att där bör ingå företrädare för såväl forskning, dolcumentationsrationalisering
och dokumentationsservice som avnämarintressen. För att ge
nämnden erforderlig kontinuitet och stadga — inte minst i administrativt
avseende — föreslår utredningen, att verkschefen i styrelsen för teknisk utveckling
skall ingå som ledamot och ordförande.

Fördelarna med en nära anknytning av ledningsorganet till styrelsen för
teknisk utveckling ligger främst i möjligheterna att gemensamt utnyttja
administrativa serviceresurser och i styrelsens ställning som en betydande
intressent på dokumentationsområdet. Den föreslagna nämnden för vetenskaplig
dokumentation behöver för sin verksamhet därutöver tillgång till
sekretariatsresurser med specialinriktning på dokumentationsfrågor. Detta
sekretariat kan med fördel inordnas i styrelsens kansli. Utredningens översiktliga
beräkning av personalbehov och personalkostnader för sekretariatet
återfinns i bilaga 2.

Utredningen har från flera håll uppmärksammats på liknande uppgifter
av stor betydelse för teknisk forskning och utveckling. Särskilt har därvid
framhållits den svenska normalieverksamheten för mått, mål och vikt samt
den tekniska nomenklaturens utveckling och användning. Specialsekretariaten
för dessa verksamheter -— vilka i likhet med dokumentationsverksamheten
har många intressenter som avnämare — synes med fördel kunna
inordnas i styrelsens kansli. Denna fråga bör närmare prövas av den nya
styrelsen.

8. Övergångsanordningar och vidare utredningar

För handläggning av de praktiska frågor, som uppstår i samband med
övergången till den nya organisationen, bör interimistiskt tillkallas en särskild
organisationskommitté, lämpligen bestående av de personer som avses
ingå i den nya verksstyrelsen. Vidare bör det uppdras åt byggnadsstyrelsen
att vidta de åtgärder, som kan fordras, för att tillgodose den nya styrelsens
lokalbehov.

Den interna organisationen av styrelsens kansli — såsom arbetsordning,
administrativa rutiner och liknande — bör tas upp till behandling, så snart
den nya styrelsen inrättats och chefspersonalen tillsatts. Utvecklingen av
administrativa rutiner — anpassade efter styrelsens behov — kan väntas
kräva jämförelsevis stora arbetsinsatser, särskilt om programbudgetering
skall införas på dess verksamhetsområde. Det hör närmast ankomma på
styrelsen att — i samråd med riksrevisionsverket och statskontoret — närmare
utreda hithörande frågor.

Organisationsschema

Bilaga I

STYRELSEN FÖR TEKNISK UTVECKLING

Nämnder

Verksledning

Administrativ
Enhet A

Ekonomiärenden
Allmänna ärenden

Utrednings- och
inform ationsenhet
U

Planerings- och
samordn. enhet P

Berednings- och
utredningsverksamhet Informations-

och
dokumentationstjänst -

Verksamhetspla nering Internationella ärenden Forskningsinriktning

och policyfråsor -

Rådgivnings- och
förmedlingsenhet
R

Service åt
uppfinnare

Förmedling av
forskningsresultat
och forskningsuppdrag -

Sekretatiat för
vetenskaplig
dokumentation S

Initiativ

Planering

Samordning

Internationella

kontakter

Nämnden för

vetenskaplig

dokumentation

Forsknings stationer -

Branschforsk ningsinstitut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 199

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Bilaga 11

Beräkning av personalkostnader

Verksledning .................................. 130 000

1 generaldirektör
1 sekreterare

Administrativ enhet ............................ 475 Q00

1 chef

Handläggande personal
1 byrådirektör (motsv)

1 kamrer

Assistenter (motsv)

1 chefssekreterare

2 assistenter
1 registrator

Biträdespersonal
1 telefonist

1 förste expeditionsvakt
1 expeditionsvakt
1 föreståndare för skrivcentral
5 biträden

Utrednings- och informationsenhet............... 525 000

1 chef

Handläggande personal
4 utredningsmän
1 redaktör
1 dokumentalist

Assistenter (motsv)

1 chefssekreterare

2 assistenter

Biträdespersonal
1 biblioteksbiträde

Planerings- och samordningsenhet................ 350 000

1 chef

Handläggande personal

2 byrådirektörer
2 utredningsmän

Assistenter (motsv)

1 chefssekreterare
1 assistent

201

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Rådgivnings- och förmedlingsenhet .............. 565 000

1 chef

Handläggande personal
7 utredningsmän
Assistenter (motsv)

1 chefssekreterare

2 assistenter

Sekretariat för vetenskaplig dokumentation ...... 160 000

1 huvudsekreterare
1 utredningsman
1 assistent

7f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 68

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Bilaga 6

PM angående ett statligt utvecklingsbolag

1. Inledning

En promemoria, som publicerades av finansdepartementet i november
1967 (stencil Fi 1967: 13), påvisar behovet av aktivare statliga insatser för
att stimulera tillämpad teknisk forskning och ge denna en inriktning, som
är gynnsam från såväl näringslivets som hela samhällets synpunkt. Som ett
medel för att tillgodose detta behov föreslås inrättandet av en styrelse för
teknisk utveckling, som skall verka för en samordnad och effektiv fördelning
av tillgängliga resurser inom olika områden. En huvuduppgift för den
föreslagna styrelsen skall vara att fördela det statliga stöd, som i olika former
lämnas till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. I nämnda
promemoria förebådas även inrättandet av ett statligt utvecklingsbolag,
som skall ha till uppgift att medverka till utveckling och exploatering av nya
produkter.

Innovationsverksamhet kan definieras såsom omfattande dels idéskapande,
dels bearbetning av en idé fram till den punkt där det föreligger en färdig
produkt om vars exploatering beslut skall fattas. Vid sidan av produktens
prestanda och marknadens behov blir beslutets riktning i hög grad beroende
av om tillräckliga resurser finns för att effektivt marknadsföra produkten.

Idéskapande innebär utformningen av ett skissartat förslag till lösning av
hur ett existerande eller potentiellt behov skall kunna tillgodoses. Behovet
kan avse ny processteknik och nya produkter med eller utan ny teknik. Förverkligandet
av en idé kräver nästan alltid utvecklingsarbete men ofta krävs
också insatser av tillämpad forskning.

Det karakteristiska för s. k. utvecklingsbolag är att de i högre grad än
andra företag är inriktade på att uppsöka, initiera, utveckla och exploatera
innovationer. Mot bakgrund av behovet av en snabb teknisk utveckling och
en effektiv innovationsverksamhet fyller sådana bolag en väsentlig uppgift,
bl. a. genom att de kan komma att tjänstgöra som »katalysatorer» vid tillvaratagande
av de nya kommersiella möjligheter, som ny teknik och nya
marknadsförutsättningar ger.

De totala insatserna på forsknings- och utvecklingsarbete (FoU) i Sverige
är betydande — ca 1,5 miljarder kronor per år — och kan väntas öka
ytterligare i framtiden. Dessa är dock inte något direkt mått på innovationsverksamhetens
omfattning även om utgifterna för grundforskning frånräknas.
Så är exempelvis kostnaderna för de senare leden i produktutvecklingen
fram till marknadsföring inte inkluderade. Ett statligt utvecklingsbolag
liksom övriga redan existerande utvecklingsbolag har sin främsta betydelse
genom sin specialisering på initierande verksamhet på innovationsområdet
och inte genom den kvantitativa omfattningen av verksamheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

203

2. Allmän motivering

I den tidigare nämnda departementspromemorian föreslås olika statliga
åtgärder för att i första hand stimulera tillämpad forskning och ge denna
en inriktning, som ger maximal avkastning sett från samhällsekonomisk
synpunkt. Den tillämpade forskningen utgör emellertid endast en del av innovationsverksamheten.
En snabb innovationstakt kräver också alt det utformas
en gynnsam miljö för idéskapande samt att tillräckliga resurser
ställs till förfogande för utvecklingsarbete, vilket i regel utgör en mycket
betydande del av ett projekts totala kostnader. Flera skäl talar för att utvecklingsbolag
härvidlag har en växande uppgift att fylla.

Utvecklingen inom näringslivet kännetecknas för närvarande av företagens
strävan till ökad specialisering. Denna bidrar till den högre effektivitet,
som är nödvändig i den hårdnande konkurrensen. Ett företags exploatering
av innovationer är ofta tämligen bunden till företagets produktionsutrustning
och varusortiment. Vid ökad specialisering ökar därför risken
för att vissa projektidéer förblir obearbetade trots att de skulle kunna vara
såväl tekniskt som kommersiellt intressanta om det fanns en lämplig företagsram.

De projektidéer, som på detta sätt eventuellt kommer på mellanhand, kan
i första hand förväntas avse nya produkter grundade på ny och avancerad
teknik där det krävs betydande utvecklingskostnader. Tillföljd av sin karaktär
kan utvecklingsbolag här göra en insats genom att uppträda och
medverka som exploatörer.

I många fall består innovationer av sammansatta konstruktioner i form
av system, där kunnande från skilda tekniska områden kombineras på ett
förut okänt sätt. System kan vara av de mest skiftande slag. Generellt uttryckt
kan emellertid utformningen av system sägas innebära bestämning
av vilka funktioner, som skall utföras samt analys av det nödvändiga samspelet
mellan de olika tekniska komponenter, som tillsammans utgör ett
system, vid utförande av dessa funktioner. Med en alltmer breddad teknisk
utveckling ökar de potentiella möjligheterna att åstadkomma system och
innovationer förväntas också i ökad utsträckning bestå av system.

Föi att frambringa system krävs ofta samverkan över branschgränserna.
Samtidigt medför den ökande specialiseringen inom företagen dels att de
enskilda företagens möjligheter till överblick minskar, dels att större krav
ställs på samverkan mellan företagen för att åstadkomma innovationer. Det
finns därför ett växande behov av sådana utvecklingsbolag, som har speciella
förutsättningar att delta i samverkan av detta slag och bidra till att samverkan
etableras mellan företag.

Den växande omfattningen av de insatser, som erfordras för nya projekt,
accentuerar behovet av samarbete och samgående på detta område. Det är
inte hara tekniska problem, som måste lösas utan även finansiella, personella
och administrativa, som ofta på ett intimt sätt är förknippade med
varandra. De statliga forskningsbidragen är avsedda att stimulera företagens
innovationsverksamhet. Tillkomsten av den statliga investeringsbanken
innebär ökade möjligheter för företagen att erhålla riskvilligt kapital utifrån
på rimliga villkor. I åtskilliga fall kan emellertid detta stöd vara otillräckligt
för framkomsten av för den enskilda konsumenten och samhället
värdefulla nya produkter, metoder och system. Ett utvecklingsbolag kan

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

här åstadkomma en betydande insats på grund av sina möjligheter att åstadkomma
en samordnad lösning av de tekniska, finansiella, administrativ a och
andra problem, som är förbundna med innovationsverksamhet och marknadsföring
av nya produkter.

Av flera skäl fyller således utvecklingsbolag av den typ, som redan bildats
inom det privata näringslivet, en väsentlig uppgift. Beliovet av insatser
från sådana och liknande företag kan väntas växa. Under senare år har
inom den offentliga sektorn institutet för nyttiggörande av forskningsresultat
(INFOR) tillkommit. Institutet som främst lånevägen lämnar finansiellt
stöd till projekt i det inledande exploateringsskedet, anger i sin senaste
verksamhetsberättelse behov av ovannämnt slag, vilka institutet funnit föreligga.
I den tidigare nämnda departementspromemorian föreslås att INFOR :s
verksamhet inordnas under styrelsen för teknisk utveckling.

Mot den allmänna bakgrund, som skisserats, finns det ilera skäl för att
den statliga insatsen bär''byggs ut och ges formen av ett utvecklingsbolag
med kommersiell inriktning. Dessa skäl hänför sig till behov'', vilka framkommit
på olika områden. Redan inledningsvis bör understrykas att bolaget
måste koncentrera sin verksamhet till ett mindre urval av'' projekt. Hur
detta urval bör ske kan endast avgöras av bolagets styrelse och verkställande
ledning sedan dessa noggrant studerat olika förslag till projekt, som kan
vara av intresse för bolaget.

Ett väsentligt skäl för att inrätta ett statligt utvecklingsbolag är behovet
av att för samhället och ytterst för konsumenterna angelägna produkter,
metoder och system kommer fram så snabbt som möjligt och får en från
teknisk och kommersiell synpunkt tillfredsställande utformning. Det bör i
detta sammanhang observeras att offentliga tjänster av olika slag i växande
utsträckning bidrar till medborgarnas välstånd. Exempel på sektorer där
samhället har ett speciellt ansvar och intresse i detta hänseende är:

medicinsk teknik jämte vård och rehabilitering av sjuka och handikappade,

utveckling av system och tekniska hjälpmedel inom undervisningen,
förebyggande och bekämpande av luft- och vattenföroreningar samt tillvaratagande
av naturresurser,

produktion, distribution och utnyttjande av energi,

utveckling av såväl allmänna som interna transportsystem och kommunikationsmedel,

främjande av trafiksäkerhet,

teknik för produktion och distribution av vissa konsumtionsvaror såsom
livsmedel, samt

utveckling av administrativa system och hjälpmedel.

Flera av dessa områden är angelägna i det pågående arbetet med att utveckla
och rationalisera verksamheten inom den statliga sektorn. Kraven
på samhället att engagera sig på ovannämnda områden växer sig allt starkare
och behovet av samordnande insatser är klart dokumenterat. Å andra
sidan krävs ofta ett omfattande och långsiktigt utvecklingsarbete, vilket försvårar
företagens bedömning av marknadsutsikterna och därmed av lönsamheten.
Ett statligt utvecklingsbolag har här en betydelsefull uppgift att
fylla även om det samtidigt bör betonas att bolaget måste koncentrera sina
insatser till vissa bestämda områden.

Ett område där kraven på ökade insatser från samhällets sida vuxit sig
särskilt starka är miljövården. Genom att utnyttja naturresurser påverkar

205

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

omvandlar människan sin omgivning men samtidigt återverkar miljöförändringarna
på människan själv. Det är väsentligt att kartlägga växelspelet
mellan människan och hennes miljö och finna metoder för att avlägsna
eller motverka de negativa effekterna av miljöförändringarna samt att lösa
de konfliktsituationer, som alltmer tenderar att uppstå mellan skilda krav
på miljön. Det är också angeläget att åstadkomma ett smidigt samspel mellan
den tekniska utvecklingen och lagstiftningen på miljövårdens område.
1964 års naturresursutredning har i två betänkanden (SOU 1967:43 och
1967: 44) redovisat vilka utomordentligt stora forskningsinsatser, som krävs
på miljövårdens område. Mer än kanske något annat behövs nya och effektivare
analysmetoder till följd av strängare känslighetskrav vid tester, nya
forskningsområden samt behov av provtagning och kontroll i stor skala.
Både av tekniska och ekonomiska skäl är det väsentligt att utveckla instrument,
vilka ger mätresultat i en form, som direkt lämpar sig för databehandling.

Ett annat område med snabbt växande behov är medicinsk teknik. Senast
har detta framhållits av socialstyrelsen i en skrivelse till Konungen daterad
den 19 januari 1968. Samtidigt finns i Sverige speciella förutsättningar för
en hög expansionstakt i fråga om medicinsk teknik. Vår höga sjukvårdsstandard
erbjuder enligt socialstyrelsen unika möjligheter att utveckla nya
diagnostiska och terapeutiska metoder samt därmed följande utrustning.
Den enhetliga sjukvårdsorganisationen och den snabba utbyggnaden av allt
effektivare sjukhus ger bättre förutsättningar än i något annat land för en
snabb utveckling av metoder för sjukhusautomation och medicinsk informationsbehandling.

Socialstyrelsen förordar därför att insatserna inom medicinsk teknik
kraftigt förstärks, bl. a. genom en betydande beställningsverksamhet under
socialstyrelsens medverkan. Som exempel på projektområden nämns diagnostisk
mätteknisk apparatur, terapeutisk apparatur, kommunikationsapparatur
och laboratorieapparatur för snabbanalyser i stor skala. För att genomföra
en beställningsverksamhet av den omfattning och karaktär varom
här är fråga måste emellertid enligt socialstyrelsen skapas mekanismer,
som möjliggör en närmare definition av behoven och tillhandahåller de lesurser,
som är nödvändiga för projektens genomförande.

I detta sammanhang kan också erinras om handikapputredningens betänkande
(SOU 1967: 60) med förslag till bl. a. inrättande av ett handikappinstitut
med uppgift att främja, samordna och medverka i forsknings- och
utvecklingsarbete på hjälpmedelsområdet. Utredningen har i anslutning
härtill starkt framhållit att resurser måste skapas för framställning av industriella
prototyper och provserier samt för marknadsföring så att forsknings-
och utvecklingsresultaten kommer de handikappade till godo.

En annan aspekt av utvecklingsbolagets verksamhet för att främja tillkomsten
av system och produkter, som är särskilt angelägna från samhälls -

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

synpunkt, är att bolaget här kan fylla en inte oväsentlig funktion sett även
från näringslivets sida. Olika samhällsbehov kan till följd av bolagets nära
kontakter med statliga myndigheter i vissa fall tidigare översättas till specifikationer
på de tekniska och ekonomiska krav, som systemen och produkterna
i fråga skall uppfylla. Detta torde särskilt gälla när den beställande
myndigheten själv inte kontinuerligt bedriver utvecklingsarbete. Företagen
ges genom utvecklingsbolaget ökade möjligheter att i praktiskt samarbete
medverka i utvecklingsarbetet på dessa områden och skaffa sig underlag för
bedömning av marknadsutsikterna. Stora statliga beställningar på främst
det militära området har redan skapat förutsättningar för företagen att utveckla
och exploatera produkter, som även vunnit avsättning på internationella
marknader. En ökad statlig aktivitet av detta slag på civila områden
kan öppna nya avsättningsmöjligheter för svenska företag. De samhälleliga
behoven är likartade i många länder. Om lösningar för att tillgodose dessa
behov kommer fram relativt tidigt i vårt land får svensk industri möjlighet
att utnyttja ett tidsmässigt försprång. Ett statligt utvecklingsbolag kan på
dessa områden medverka till att ett praktiskt och förtroendefull samarbete
på kommersiell basis utvecklas mellan den offentliga sektorn och näringslivet
och på så sätt ge svensk industri ett stöd i den hårdnande internationella
konkurrensen.

Det pågående arbetet med att effektivisera de företagsekonomiska förutsättningarna
för den verksamhet, som bedrivs av statliga bolag och affärsdrivande
verk, är ett andra skäl för att bilda ett statligt utvecklingsbolag.
Den statliga företagsgruppen (inkl. verk) med en total årlig omsättning på
ca 15 miljarder kronor tillhandahåller ett stort antal produkter och tjänster
av vilka åtskilliga är resultatet av eget utvecklingsarbete och är tekniskt
sett mycket avancerade. De statliga företag — exempelvis Försvarets Fabriksverk
och Karlskronavarvet — som tidigare främst tillgodosett militära
behov har vidare under senare år visat ett allt större intresse för att tillhandahålla
varor och tjänster för civilt bruk i konkurrens med andra företag.
Genom ett utvecklingsbolag ges de statliga företagen ytterligare möjligheter
att etablera ett brett samarbete med näringslivet i övrigt för att utveckla
och få fram produkter av gemensamt intresse. Tillkomsten av ett
statligt utvecklingsbolag blir således värdefullt såväl för de statliga företagen
som för de privata. Utvecklingsbolaget kommer också att i vissa fall
kunna utgöra ett medel att tillgodose behovet av samarbete inom den statliga
företagsgruppen. Denna behöver anlita ett brett register av samarbetsformer
på samma sätt som företagsgrupperingar på den privata sidan.

Ett tredje skäl för ett statligt utvecklingsbolag, som nära sammanhänger
ined det föiegaende, är att skapa bättre förutsättningar för exploatering av
innovationer, gjorda av anställda vid statliga myndigheter och företag. I
sin berättelse till 1959 års riksdag framhöll riksdagens revisorer att uppfinningar,
gjorda av anställda inom statlig förvaltning, inte utnyttjas och exploaterar
på tillfredsställande sätt. Myndigheterna nöjer sig i regel med att
överta tillverkningsrätten för sådana uppfinningar, som kan utnyttjas i den
egna verksamheten. Statsutskottet (utlåtande nr 87/1959 s. 48) förklarade
sig dela uppfattningen att uppfinningar, som tillkommit i anslutning till
statlig verksamhet, borde av staten utnyttjas så effektivt som möjligt. Sedan
år 1959 har visserligen EFOR och INFOR tillkommit men den situation,
som föranlett ovannämnda kritik, torde inte ha förändrats i avgörande grad.
Ett statligt utvecklingsbolag bör kunna bidra till en lösning av detta problem.

207

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Ett fjärde skäl för ett statligt utvecklingsbolag är behovet av att skapa
ytterligare en kanal för utveckling och exploatering av innovationer gjorda
speciellt inom mindre företag samt av enskilda uppfinnare och forskare.
Mindre företag baserade på »geniprodukter» behöver ofta finansiell, teknisk
och administrativ hjälp för att kunna expandera snabbt. Uppfinnare
och forskare behöver i allmänhet en företagspartner för att deras innovationer
över huvud taget skall kunna vidareutvecklas till marknadsmässiga
produkter och exploateras. Genom tillkomsten av ett nytt utvecklingsbolag,
som är fristående i förhållande till redan existerande intressegrupper i näringslivet
och som konkurrerar på lika villkor med övriga utvecklingsbolag,
ges mindre företag, uppfinnare och forskare flera valmöjligheter. En sådan
ökning av valmöjligheterna är så mycket mera angelägen när utvecklingsbolag
likaväl som andra företag måste inrikta sig på ett begränsat antal projekt
där man anser sig ha de största möjligheterna att lyckas.

Sammanfattningsvis kan konstateras att utvecklingsbolag har en växande
uppgift att fylla och att starka skäl talar för inrättandet av även ett statligt
utvecklingsbolag. Ett sådant bolag utgör ett naturligt led i en aktiv statlig
näringspolitik. Statens engagemang inom företagsfinansiering, vissa stora
basindustrier, energiförsörjning, forskning m. m. utökas med en starkare
satsning på teknik- och produktutveckling. Utvecklingsbolaget kommer
alt vara ett komplement till den föreslagna styrelsen för teknisk utveckling.
Bolaget bör genom sin satsning på ett urval projekt underlätta
framkomsten speciellt av innovationer som tillgodoser angelägna samhällsbehov
och skapa bättre förutsättningar för utveckling och exploatering av
innovationer gjorda inom särskilt den statliga sektorn.

3. Verksamhetens inriktning

Den allmänna inriktningen av det föreslagna statliga utvecklingsbolagets
verksamhet framgår redan av de ovan anförda skälen för bildande av ett
sådant bolag. Utvecklingsbolaget skall således utifrån en kommersiell målsättning
innebärande tillfredsställande lönsamhet på lång sikt på olika sätt
medverka till att nya produkter och ny teknik utvecklas och exploateras.
För att bolaget skall kunna bli företagsekonomiskt effektivt krävs att det
börjar i begränsad skala för att därefter successivt växa i takt med att personella
och andra möjligheter härtill ges och i takt med de behov, som bolaget
möter.

Utvecklingsbolagets deltagande i innovationsverksamheten kan ske på i
princip två olika sätt. Det första innebär att bolaget för en beställares räkning
— statlig, kommunal, kooperativ eller privat — utför ett uppdrag mot
ersättning på kommersiella grunder. Uppdraget kan innebära en specificerad
forskningsuppgift, ett utvecklingsarbete fram till ett definierat stadium,
en utredning eller en projektledningsuppgift. Bolaget bidrar genom utförandet
av uppdraget till beställarens egen innovationsverksamhet men är icke
självt medintressent i projektet.

Utvecklingsbolaget skall främja innovationer på så bred basis som möj -

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

ligt. Samtidigt bör mycket starkt betonas nödvändigheten av alt koncentrera
bolagets insåser till de projekt, vilka framstår som mest angelägna och
lönsamma, för att därigenom på effektivast möjliga sätt utnyttja tillgängliga
resurser. Redan nu finns inom den statliga sektorn ett antal förslagtill
konkreta projekt, som bör bli föremål för skyndsam bearbetning när
utvecklingsbolaget kommer till stånd. Vilka dessa projekt är önskar initiativtagarna
av kommersiella skäl självfallet inte skall yppas nu. Innan en
konkret diskussion i avsikt att nå uppgörelse bär ägt rum är det inte heller
möjligt alt uttala sig om vilka typer av projekt utvecklingsbolaget bör ta
upp under igångsättningsskedet eller senare. Avgörande för valet blir den
bedömning av förutsättningar och behov i varje enskilt fall som görs av
bolagets styrelse och verkställande ledning. Härvid bör uppmärksammas
andra företags möjligheter och intresse av att genomföra studerade projekt.

I linje med vad som tidigare anförts är det dock naturligt att utvecklingsbolaget
inom ramen för sina resurser ägnar särskild uppmärksamhet åt
innovationer, vilka framstår som angelägna från samhällelig synpunkt.
Det är också naturligt att bolaget nära samarbetar med övriga statliga företag
på områden där dessa har särskilda tekniska eller andra förutsättningar
att med utvecklingsbolagets hjälp få fram nya produkter och system, bl. a.
sådana som ligger något utanför företagens ordinarie verksamhet. Utvecklingsbolaget
skall emellertid vara öppet för samarbete åt alla håll och undersöka
de projektförslag, som kommer från enskilda forskare, uppfinnare
och företag och som enligt bolagets egen bedömning kan vara av kommersiellt
inticsse. Dessa projekt behöver inte nödvändigtvis uppvisa hög innovationsnivå
för alt utvecklingsbolaget skall finna dem värda att förverkliga.
De ständiga förändringarna i kraven på produkternas egenskaper öppnar
möjligheter att använda välkänd teknik på nya områden och alt med
smärre justeringar låta äldre produkter tillgodose nya behov.

Utvecklingsbolaget hör emellertid inte enbart invänta erbjudanden från
skilda håll utan skall också så långt möjligt aktivt söka efter projekt, som
ar intressanta. En dylik prospekteringsverksamhet innebär att bolaget systematiskt
kartlägger olika potentiella behov, marknader och tekniska områden.
Vid upptagande av projekt baserade på ny teknik är del för att hävda
si8'' i konkurrensen nödvändigt att bolaget knyter framstående forskare
på området till sig. När så är möjligt bör även samarbete sökas med de företag,
som genom sina tekniska och andra resurser har de bästa möjligheterna
att bidra till projektets genomförande. Det är samtidigt utomordentligt
angeläget att bolaget undviker onödigt dubbelarbete i form av satsande på
projekt, som enligt tillgängliga informationer redan befinner sig på ett
långt framskiidet stadium hos andra företag. Det ligger i sakens natur att
för en effektivt bedriven prospekteringsverksamhet krävs kunskaper om
utvecklingen i andra länder. Bolaget bör därför på olika sätt söka etablera
goda internationella kontakter.

I den prospekterande verksamheten bör utvecklingsbolaget särskilt uppmärksamma
tidigare nämnda behov av innovationer på för samhället viktiga
områden. För detta krävs atL bolaget håller sig fortlöpande underrättat
om berörda offentliga myndigheters tekniska problem och animerar dessa
myndigheters intresse för nya produkter och ny teknik. Bolaget skall
bidrag till att ett praktiskt och förtroendefullt samarbete utvecklas mellan
den offentliga sektorn och det privata näringslivet. De projekt, som det kan
bli fråga om, torde i åtskilliga fall bli av långsiktig karaktär och kräva betydande
insatser av forskning och utvecklingsarbete. I den prospekterande

209

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

verksamheten bör vidare ingå att så långt möjligt systematiskt undersöka
förekomsten av outnyttjade exploateringsbara uppfinningar, som
gjorts av statsanställda.

Det ligger i ett utvecklingsbolags natur att samarbete söks med andra
företag samt enskilda forskare och uppfinnare. Det bör stå bolaget fritt att
välja den samarbetsform, som är mest lämplig i det aktuella fallet. Således
torde i vissa fall den bästa lösningen vara att det inom bolaget bildas en
projektgrupp kring en forskare eller uppfinnare. I andra fall kan det vara
lämpligt att bilda ett nytt bolag för utveckling och exploatering av en produkt;
Detta kan ofta komma alt ske gemensamt med andra företag. Det är
också tänkbart att i vissa fall ett samarbetssökande expansivt mindre företag
önskar att en del av dess aktier köps av utvecklingsbolaget i syfte att
få garantier för att tillräckliga finansiella, administrativa och tekniska resurser
erhålls för krävande utvecklingsprogram.

Utvecklingsbolagets kommersiella inriktning bör ge den bästa vägledningen
för ett ekonomiskt riktigt projektval och leda till att trots "ett i
princip brett verksamhetsfält tillgängliga resurser utnyttjas effektivt genom
stark koncentration till ett urval projekt.

För att fylla sin speciella uppgift på bästa möjliga sätt är det nödvändigt
att ett utvecklingsbolags projektval bestäms av projektens marknadsmässiga
förutsättningar. Samtidigt är av naturliga skäl bedömningen av
nya produkters och ny tekniks lönsamhet i regel mycket osäker. Det kan
därför vara nödvändigt för det statliga utvecklingsbolaget att under en viss
tid självt medverka i tillverkning och försäljning av en produkt tills avsättnings-
och kostnadsförhållanden kan bedömas med större säkerhet. I regel
är det först efter ett sådant initialskede, som produkten genom olika justeringar
erhåller en utformning anpassad till marknadens krav.

Utvecklingsbolagets deltagande i tillverkning och försäljning av produkter
torde i förekommande fall lämpligen kunna ske genom dotterbolag
och bolag, som ägs gemensamt med andra företag. Den senare formen
torde ofta vara nödvändig ifråga om tekniskt avancerade produkter, som
har möjligheter att finna avsättning på den internationella marknaden. I
dessa fall är dessutom ofta hemmamarknaden för liten för att försäljningen
där ska medge täckning av de höga utvecklingskostnaderna och ge
utrymme för tillräckligt långa produktionsserier. Eftersom det inte torde
vara motiverat för utvecklingsbolaget att bygga upp en egen representation
utomlands bör bolaget itråga om tillverkning och försäljning av sådana
produkter samarbeta med andra företag, som har en lämplig expor
torganisation.

Det är angeläget att utvecklingsbolagets tillverknings- och försäljningsveiksamhet
inte utvecklas därhän alt bolaget förlorar sin ursprungliga
karaktär. Utvecklingsbolagets strävan bär vara att avyttra tillverkningen
av produkter till andra företag — privata eller statliga — när detta bedoms
kunna ske till ett fördelaktigt pris. Hur lång tid som krävs innan
innovationer kan säljas varierar från fall till fall beroende på hur snabbt
projektet »mognar ut». Genom en sådan företagspolitik kan bolaget successivt
frigöra kapital och andra resurser för satsning på nya projekt
Det blir också möjligt att begränsa bolagets storlek och skapa en nödvändig
flexibilitet i organisationen.

Konkreta och preciserade målsättningar för utvecklingsbolagets verksamhet
ankommer det på bolagets intressenter att utforma.

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

4. Organisation, finansiering och genomförande

Utvecklingsbolaget föreslås bli organiserat som aktiebolag. Av beskrivningen
av utvecklingsbolagets tänkta uppgifter och arbetssätt framgår att
det ställs höga krav på styrelse och verkställande ledning för att bolaget
skall kunna fylla sin funktion. I ledningen måste ingå personer med erfarenhet
av forsknings- och utvecklingsarbete samt med betydande kunskaper
om marknadsförhållanden och företagsverksamhet. Valet av styrelseledamöter
måste ske med stor omsorg med sikte på att erhålla en
mycket aktiv styrelse. Antalet ledamöter bör vara relativt litet.

En väsentlig förutsättning för utvecklingsbolagets framgång är att kontakter
knyts med den forskning, som bedrivs vid universitet och högskolor.
För att främja dylika kontakter och därigenom öka bolagets möjligheter
att hålla sig underrättat om den tekniska utvecklingen på olika
områden bör övervägas att till företagsledningen knyta ett rådgivande organ
omfattande framstående forskare samt personer med betydande praktiska
erfarenheter av innovationsverksamhet. Dessa bör kunna bli av stort
värde för bolaget genom att lämna förslag till och synpunkter på projekt.
Härigenom blir bolagets samverkan med dessa personer ett led i utvecklingsbolagets
prospekterande verksamhet och ett stöd vid projektval.

Vid bolagets projektval är marknadsbedömningen av avgörande betydelse.
Samtidigt är denna särskilt svår ifråga om ny teknik och nya produkter.
Vidare har bolaget behov av nära kontakter med företag inom
olika branscher. För att biträda ledning bör därför övervägas att i det
rådgivande organet även engagera personer med praktisk erfarenhet av
marknadsförhållanden både inom och utom landet, samt personer som
till följd av sin branschkännedom kan medverka till att ett för alla berörda
parter gynnsamt samarbete etableras med andra företag.

Ansvaret för bolagets organisation i övrigt bör ankomma på dess ledning.

Bolaget torde behöva vissa egna personella och laboratoriemässiga resurser
för forskning och utvecklingsarbete. Redan för att erhålla begränsade
sådana resurser krävs emellertid en relativt lång uppbyggnadsperiod
beroende på bl. a. den knappa tillgången på högt kvalificerade forskare
och tekniker. Genom att etablera samarbete med statliga och privata
företag och institutioner bör bolaget kunna begränsa sitt behov av egna
resurser för forskning och utvecklingsarbete liksom för tillverkning och
marknadsföring. Utvecklingsbolaget bör av samma skäl undersöka möjligheterna
att förhyra forskningsresurser hos olika statliga organ och institutioner.

För sin verksamhet torde det i åtskilliga fall vara mest rationellt för
bolaget att anlita utomstående experter av olika slag som konsulter. Det
är dock nödvändigt att utvecklingsbolaget för att verkställa utredningar
har tillgång till egen ekonomisk, administrativ och teknisk expertis. Denna
bör vid behov kunna utföra betalda utredningsuppdrag speciellt åt statliga
företag, däribland Sveriges Investeringsbank och Sveriges Kreditbank.
EU nära samarbete mellan utvecklingsbolaget och investeringsbanken är
under alla förhållanden nödvändigt i de fall när bolaget och banken tillsammans
engageras i företag med nya projekt. Självfallet bör utvecklingsbolagets
expertis när så befinnes lämpligt även kunna anlitas på konsultbasis
av olika privata uppdragsgivare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 211

Under första verksamhetsåret föreslås att 25 milj. kr. ställs till utvecklingsbolagets
förfogande genom anslag över statsbudgeten. Av dessa medel
bor eu viss del ha karaktär av aktieägartillskott avsett att finansiera
driften under de första åren innan verksamheten upparbetats till att ge
egna tillräckliga intäkter. En sådan lösning av finansieringsfrågan framstår
som ändamålsenlig eftersom bolaget till följd av verksamhetens art
maste ta betydande risker och för detta inte har exempelvis vinstmedel
från uppköpta industri- och handelsföretag att disponera över. Det förutsatts
emellertid att staten vid kommande utdelningar från bolaget har
företräde tills detta aktieägartillskott återbetalats.

Även vissa statliga företag och verk som har intresse av att samverka
med utvecklingsbolaget förutsätts teckna aktier i bolaget. För att
vid växande omfattning av verksamheten bevara önskad solvens hos boaget
torde det vara nödvändigt att ägarna i framtiden tillskjuter ytterligare
medel genom aktieteckning. I den mån det befinnes vara i bolagets
eget intresse bor icke-statliga företag ha möjligheter att i begränsad omtattnmg
teckna aktier i bolaget.

Bolaget skall ha en kommersiell inriktning med klart definierade lönsamhet
skr av soin siktar till rimlig avkastning på det egna kapitalet.
Detta kan dock uppnås först på lång sikt till följd av det betydande risktagande,
som är nödvändigt i bolagets verksamhet. Under uppbyggnadsskedet
är det därför inte realistiskt att påräkna någon utdelning. På lån^
sikt bor utdelningen anpassas till vad som med hänsyn till resultatutV„
!ng samt Pågående projekts omfattning och risker framstå som önskvärt
från bolagets synpunkt. Under de första verksamhetsåren bör strävan
tramst vara att konsolidera bolaget.

förutsatt riksdagens godkännande kan utvecklingsbolaget komma till
stand i början av juli 19G8. Strävan bör vara att förberedelsearbetet vid
denna tidpunkt har drivits så långt att verksamheten vid bolaget omedelbart
kan igångsättas.

212

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

Bilaga 7

Remissyttranden över förslaget om ett statligt utvecklingsbolag

Sammanfattning

Som underlag för remissbehandlingen har legat den departementspromemoria
(stencil Fi 1968:2), som återges i hilaga 6. Följande instanser
har avgett egna yttranden: försvarets forskningsanstalt (FOA), försvarets
fabriksverk, socialstyrelsen, postverket, televerket, statens järnvägar, luftfartsverket,
byggnadsstyrelsen, statskontoret, statens vattenfallsverk, statens
tekniska forskningsråd (TFR), institutet för nyttiggörande av forskningsresultat
(INFOR), universitet skansler sämbetet, skolöverstyrelsen, statens
naturvårdsverk, domänverket, statens konsumentråd, konsumentutredningen,
Ingeniörsvetenskapsakademien (IVA), Sveriges industriförbund,
Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges hantverksoch
industriorganisation, Svensk industriförening, Svenska teknologföieningen,
Svenska uppfinnareföreningen, Landsorganisationen i Sverige
(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska landstingsförbundet,
Sveriges lantbruksförbund, Kooperativa förbundet (KF), AB
Atomenergi, Luossavaara-Kiirunavaara AB, Karlskronavarvet AB, Allmänna
bevaknings AB, AB Svensk bilprovning, AB Sveriges kreditbank, Svenska
tobaks AB, AB Vin- och spritcentralen, AB Statens skogsindustrier, AB
Ceaverken, Sveriges investeringsbank AB och Svenska reproduktions AB.

I det följande ges en kort sammanfattning av remissvaren på vissa väsentliga
punkter.

Förslaget tillstyrks av de flesta remissinstanserna och avstyrks ej av någon
instans. FOA har dock avstått från att gå in på frågan om bolaget bör
komma till stånd eller ej. Luftfartsverket samt AB Vin- & spritcentralen
finner att utvecklingsbolaget för deras vidkommande knappast fyller något
behov och avstår från att bedöma förslaget utifrån andra synpunkter. Flertalet
remissinstanser, däribland socialstyrelsen, statens järnvägar, INFOR,
universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, Svenska sparbanksföreningen,
Svensk industriförening, LO, TCO, Svenska landstingsförbundet, AB
Atomenergi och Sveriges investeringsbank AB tillstyrker i allt väsentligt
bildandet av ett statligt utvecklingsbolag med instämmande i de skäl härför,
som anförs i promemorian.

Åtskilliga remissinstanser tillstyrker med betoning av vissa skäl — främst
de som hänför sig till behoven av att få fram från samhällssynpunkt angelägna
produkter och metoder. Särskilt framhålls behoven av att finna lösningar
på problemen inom miljövårdens område. Svensk industriförening
fäster därjämte synnerligen stor vikt vid att utvecklingsbolaget föreslås
medverka till utveckling och exploatering av idéer och uppfinningar, som
emanerar från den mindre industrin. Svenska uppfinnareföreningen framhåller
betydelsen av alt den statsanställda personalens idéer och uppslag
bättre tillvaratas. Av anförda motiv för bildande av bolaget är enligt
Svenska bankföreningen de som hänför sig till den offentliga sektorn de
starkaste. Flertalet statliga verk och förelag anmäler intresse för att samverka
med bolaget. AB Atomenergi och Svenska reproduktions AB år beredda

213

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

att diskutera konkreta projekt. Åtskilliga remissinstanser uttrycker en viss
oro för att utvecklingsbolaget kan få ett alltför stort verksamhetsområde
till men för effektiviteten.

De starkaste principiella invändningarna mot bildande av ett statligt utvecklingsbolag
anförs av IVA och Sveriges industriförbund. Industriförbundet
anser att ett utvecklingsbolag sannolikt är en fördyrande, försenande
och komplicerande omväg vid statliga beställningar. Industriförbundet kan
inte heller finna att ett statligt företag skulle ha större möjligheter än ett
privat att hjälpa enskilda personer och små företag med utveckling av innoA^ationer.
Förbundet finner emellertid det vara naturligt att statliga företag
får närmare kontakt med ett utvecklingsbolag och att vissa utvecklingsinitiativ
tas på fält av för samhället angelägen natur. Förbundet kritiserar
att bolagets uppgifter inte närmare preciseras och liknande synpunkter
framförs av Sveriges hantverks- och industriorganisation samt Lantbruksförbundet.

IVA är den remissinstans, som är mest kritisk mot förslaget. Akademien
anser det vara naturligt att de statliga myndigheter och verk, som ansvarar
för respektive statligt behov, med smärre undantag också får ansvara för
utvecklingsarbetet. Behovet av utvecklingsarbete inom vissa områden av
stor samhällelig betydelse motiverar inte bildandet av ett utvecklingsbolag.
Om produktutvecklingen är otillfredsställande inom statliga verk och företag
är det lämpligast att granska företagens organisation och arbetsformer.
Inte heller behoven inom detta område motiverar således tillkomsten av
ett utvecklingsbolag. Även KF ifrågasätter om inte ett utvecklingsbolag är
en omväg för att effektivisera statlig företagsamhet. Beträffande anställdas
uppfinningar kan enligt akademiens mening ett utvecklingsbolag ha en uppgift
att fylla som finansiär men detta gäller oberoende av om vederbörande
är anställd i statlig eller enskild tjänst. Akademien finner att det väsentligaste
motivet för bildandet av elt statligt utvecklingsbolag är alt härigenom
skapas ökad konkurrens om och en bättre marknad för innovationer.

Åtskilliga remissinstanser framhåller svårigheterna att göra en avvägning
mellan samhällsekonomiska och företagsekonomiska lönsamhetskrav.
Flera framhåller att på för samhället angelägna områden bör visst avkall
göras på det företagsekonomiska lönsamhetskravet och Svenska teknologföreningen
finner det närmast oroande att detta krav understryks så kraftigt
i promemorian.

Beträffande frågan om bolaget bör ha egna forsknings- och laboratorieresurser
anser flertalet remissinstanser, som uttalat någon uppfattning, att
bolaget inte bör ha sådana resurser. Svensk industriförening anser däremot
att betydande resurser för forsknings- och utvecklingsarbete snabbt bör byggas
upp men avstyrker i likhet med Sveriges industriförbund och Sveriges
hantverks- och industriorganisation att bolaget ges möjlighet att medverka
i tillverkning och försäljning av produkter. Statskontoret instämmer i promemorians
förslag att bolagets egna personella och laboratoriemässiga resurser
för forskning och utvecklingsarbete begränsas.

Remissyttrandena

I det följande redovisas, med uteslutande av formella inlednings- och avslutningssatser,
yttrandena av de instanser, vilka av Kungl. Maj:t beretts
tillfälle yttra sig över departementspromemorian. Därutöver har universitetskanslerämbetet
berett rektorsämbetena vid samtliga universitet och hög -

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 6S år 1968

skolor samt organisationskommittén för teknisk högskola i Lund tillfälle
att till ämbetsverket inkomma med synpunkter. Dessa yttranden redovisas
dock inte här.

1. Försvarets forskningsanstalt

Forskningsanstalten har inte funnit anledning att gå in på frågan, huruvida
det föreslagna bolaget bör komma till stånd eller ej, utan begränsar sig
till att framföra synpunkter av teknisk och forskningsadministrativ karaktär.

De väsentligaste funktionerna, som enligt PM skall tillgodoses av utvecklingsbolaget,
synes kunna indelas i två huvudgrupper, som till en början
här behandlas.

Bolaget avses för beställares räkning genomföra forskningsuppgifter, utvecklingsarbete,
utredningar och/eller projektledningsuppgifter. Särskilt
angives vissa offentliga tjänster, där behov av ny teknik, nya produkter och
metoder visat sig behövliga och på detta sätt skulle kunna samordnas och
tillgodoses. Exempel härpå är områden som hälso- och sjukvård, undervisning,
miljövård otc.

Det synes fullt klart att en organisation som utvecklingsbolaget kan göra
betydelsefulla insatser på detta område under förutsättning av ett nära
samarbete med de myndigheter, som har ansvaret för tillämpningarna och
deras tillgodoseende samt också —- så snart utveckling av nya produkter
kommer in i bilden — med företag som har produktionserfarenhet. Här må
dock erinras om det allmänna ansvar, som styrelsen för teknisk utveckling
avses få i detta sammanhang. Den totala lönsamhetsbedömningen av här
uppkommande projekt måste självfallet vara en uppgift, som åvilar den för
området ansvariga myndigheten, varvid en så viktig faktor som samhällsnyttan
ej får förbises.

Den erfarenhet och de personella och materiella resurser, som redan
finns vid statliga och enskilda forskningsorgan, bör givetvis utnyttjas så
långt möjligt. Forskningsanstalten vill därvid peka på att anstalten förutom
forskningsresurser även har erfarenhet av studier av systemanalytisk karaktär
samt resurser för försöks- och provverksamhet samt tillförlitlighetsteknik.

Bolaget avses vidare skola medverka i innovationsverksamheten på ovannämnda
fält genom projekt, där eget kapital satsas. Det är givet att den
nämnda verksamheten kan ge uppslag till projekt, där bolaget kan finna
det lämpligt att gå in med egna ekonomiska resurser för att driva fram en
produkt till industriell exploatering. Utöver en uppföljning av inhemska
marknadssynpunkter måste bolaget också söka överblicka vad som utvecklas
i andra länder för att på ett ändamålsenligt sätt tillgodose uppdragsgivarna.

Ytterligare en verksamhetsform för bolaget kan vara att med eget kapital
söka exploatera andra uppfinningar och upptäckter vid statliga organ,
små företag och enskilda uppfinnare. Denna aktivitet skiljer sig i väsentliga
hänseenden från de föregående, då avnämarintresset här inte från början är
definierat. Marknadsanalyser av den typ, som genomförs inom det enskilda
näringslivet, blir i detta fall en väl så viktig uppgift som den tekniska forskning
och utveckling, som kan erfordras för att föra fram idéerna till produktprototyper.
Lönsamhetsbedömningarna blir sannolikt svårare och ris -

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

kerna större. Det ställer mycket starka krav på kunskaper beträffande teknik,
ekonomi och marknadsutveckling.

Det bör i detta sammanhang beaktas, att gällande bestämmelser om rätt
till förvärv av arbetstagares uppfinningar och därmed förenade patent- och
ersättningsfrågor bör få en likartad tillämpning och handläggning inom
den offentliga och privata samhällssektorn.

Beskrivningen i PM rörande uppgifter, organisation och verksamhetsform
för bolaget synes alltför vag som grund för ett mera definitivt ställningstagande
till hur det lämpligen bör utformas och bedriva sin verksamhet.
Företaget bör därför till en början få försökskaraktär och den slutliga
utformningen av verksamheten ske på det sätt, som befinnes lämpligt efter
några års erfarenheter. Härvid torde verksamheten tillsvidare böra omfatta
relativt få projekt inom ett begränsat antal teknikområden.

Viss kvalificerad teknisk och ekonomisk samt administrativ personal är
erforderlig för ledning och samordning av verksamheten. Några egna forsknings-
och laboratorieresurser jämte resurser för tillverkning synes icke böra
tillföras företaget. Det bör i dessa avseenden söka bedriva sitt arbete på
konsultbasis och härvid i möjligaste mån repliera på resurser hos befintliga
forskningsinstitutioner m. m. Det torde även kunna ifrågakomma, att företaget
ekonomiskt medverkar till inrättandet av mer eller mindre permanenta
projekt- eller utvecklingsgrupper vid dylika institutioner, eventuellt även
av exploateringsbolag för specifika uppgifter. En väsentlig förutsättning för
framtida permanent verksamhet och en mycket viktig uppgift för ett interimsföretag
är etablerandet av goda kontakter med såväl statliga som privata
intressenter inom aktuella områden.

2. Försvarets fabriksverk

Försvarets Fabriksverk tillstyrker att staten i form av ett fristående utvecklingsbolag
direkt och omedelbart engagerar sig i strävandena att intensifiera
och bredda det tekniska underlaget för en snabb ekonomisk växt i
samhället. Detta bör kunna medverka till ökat utnyttjande och bättre samordning
inom näringslivet i allmänhet och de statliga företagen i synnerhet
av de möjliga resurser, som kan inriktas på innovationsbetonad utveckling.

Innan det framlagda förslagets detaljer något kommenteras vill Fabriksverket
— från sin industriella utgångspunkt — söka konkretisera vissa begrepp,
som ofta utnyttjas i diskussionen om »den tekniska utvecklingens»
förutsättningar.

Embryot till en innovation kan lämpligen betecknas som innovationsuppslag
i motsats till den färdiga innovationen. Denna skulle då vara en avancerad
produkt, som är etablerad på marknaden. Ett innovationsuppslag kan
bestå av ett eller flera av följande element, nämligen enstaka idéer, patent,
grundforskningsresultat och bedömda behov i samhället eller på marknaden.
Innovationsuppslaget är resultatet av forskning, prospektering och meritering.
Detta uppslag utvecklas till färdig innovation i en utvecklingskedja,
i regel bestående av följande ytterligare länkar, teknisk utveckling (projektering,
konstruktion och utprovning), marknadsanalys, produktion och
marknadsföring.

Utvecklingsbolag är knappast ett entydigt begrepp. De så kallade investmentbolagen
(t. ex. Custos, Industrivärden) är ej att betrakta som utveck -

216

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

lingsbolag. Ej heller är konstruktionsbolag, som till exempel Nordströms
Linbanor och Allmänna Ingenjör sbyrån, att anse som utvecklingsbolag i nu
aktuellt avseende. De egentliga utvecklingsbolagen torde vara av två typer,
»struktureringsbolag» och »innovationsbolag». Som exempel på »struktureringsbolag»
kan anföras Promotion och Incentive. Som exempel på »innovationsbolag»»
kan nämnas Incentive Research and Development och det nybildade
Innovations AB Projection KB. I »struktureringsbolagen» är utvecklingsbolaget
ägare till de ingående bolagen, styr och samordnar dessa. I till
exempel Innovations AB Projection KB ags däremot utvecklingsbolaget av
de engagerade företagen.

Fabriksverket har uppfattat departementspromemorians förslag så, att det
statliga utvecklingsarbetet närmast skulle vara ett innovationsbolag av i
princip samma typ som Innovations AB Projection KB. Det bör framhållas
att detta varken hindrar innovationsbolaget då så — förmodligen i undantagsfall
— kan befinnas lämpligt att vara delägare i särskilda bolag som
exploaterar en innovation eller på annat sätt förhållandevis direkt engagera
sig i produktion. Det är dock väsentligt att fasthålla att ett innovationsbolags
centrala uppgift måste vara att bearbeta innovationsuppslag, vilka på
ett lämpligt stadium överlåtes till delägare eller andra för industriell exploatering.

Fabriksverket delar den i departementspromemorian framförda uppfattningen
att outnyttjade innovationsuppslag och potentiella möjligheter till
dylika i ej oväsentlig utsträckning redan föreligger inom landet. Bland annat
under hänvisning till svenska företags internationellt sett begränsade
storlek och kapacitet i olika avseenden vill verket understryka svensk industris
behov av organ för samordning och finansiering av ansträngningar
att utnyttja denna kapacitet. Icke minst trängande förefaller det vara att
ökade resurser snabbt kan skapas för värdering av innovationsuppslag. Sannolikt
torde behovet av sådana resurser icke blott vara det mest aktuella.
Man bör också vara medveten om att dess tillgodoseende torde vara betydligt
mer tids- och kostnadskrävande än man i regel synes föreställa sig. Detta
beror ej minst på att värderingsarbetet, dels förutsätter fast sammansvetsade
»lag» med olika slags specialister, bestämd styrning, klar målsättning och
arbetsrutiner, vilka också de i realiteten måste »nyutvecklas».

De statliga företagen har självfallet samma intresse av en intensiv innovationsverksamhet,
som de enskilda. Därtill kommer ett påtagligt »allmänintresse»
av att innovationskapaciteten i samhället totalt sett ökar,
både inom offentlig och enskild sektor. Ytterligare skäl för förslaget att
skapa också ett statligt innovationsbolag torde ej behöva anföras.

Vad som främst synes böra närmare övervägas är frågan på vilket sätt
ett statligt innovationsbolag lämpligast bör byggas upp — icke minst ägarmässigt
sett. Avgörande vid den bedömningen synes böra vara hur man
bäst kan aktivera produktionsföretags intresse för innovationsbolagets planer
och verksamhet samt deras känsla av medansvar för de långsiktiga
satsningar innovationsbolaget överväger. Därtill kan fogas att både inom
och utom landet gjorts den erfarenheten att nära och löpande kontakt
mellan innovationsverksamhet å ena sidan samt producerande företags
mer målinriktade utvecklingsavdelningar, produktions- och marknadsföringsavdelningar
å den andra, befordrar realismen i värderingar och bedömningar
inom ett innovationsföretag. Innovationsföretag, konstruerade
och fungerande som ett speciellt slags konsultföretag, synes ofta möta särskilda
risker och svårigheter.

217

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Från dessa allmänna utgångspunkten förefaller det Fabriksverket angeläget
att olika förelag ej blott beredes tillfälle utan animeras att ingå som
direkta delägare i det statliga utvecklingsbolaget. I första band bör detta
gälla statliga företag — oberoende av företagsformen — men Fabriksverket
kan icke finna någon anledning att från delägarskap utestänga enskilda
företag, vilka kan vara intresserade av att genom ett sådant manifestera sin
vilja till brett samarbete. Fabriksverket samarbetar sedan snart fem år
med nio enskilda företag i Aktiebolaget Teleunderhåll. Icke vid något tilliälle
har meningsskiljaktigheter inom detta företag gått efter linjen statliga
kontra enskilda intressenter. Så har ej heller varit fallet under det ingående
förberedelsearbetet för bildandet av Innovations AB Projection KB, i
vilket Fabriksverket aktivt deltagit. Verket finner det alltså väsentligt att
också genom det statliga utvecklingsbolaget vidgade kontaktytor kan skapas
såväl mellan den offentliga sektorn och näringslivet som mellan statliga
och privata företag.

Frågan huruvida staten direkt skall äga en majoritet av aktierna i det
statliga utvecklingsbolaget eller ej kan Fabriksverket sålunda icke finna
vara primär. Det väsentliga är att man får en så bred och förpliktigande anknytning
till offentligt och enskilt företagande som möjligt samt att man
minst med det eftertryck som i departementspromemorian i olika sammanhang
kommit till uttryck — vid ändamålsbestämningen för det statliga
innovationsföretaget betonar det långsiktiga lönsamhetskravet samt
verksamhetens inriktning mot en marknad, på vilken man räknar med intensiv
konkurrens.

Att det statliga utvecklingsbolaget i relativt stor utsträckning sannolikt
kommer att inrikta sig på innovationer av speciellt samhälleligt intresse
finnei Fabriksverket vara en rätt naturlig följd av den omständigheten att
den statliga företagsgruppen redan nu i stor utsträckning har just denna
inriktning. Därav följer å andra sidan ej att det statliga utvecklingsbolaget
bor tillmätas någon särställning inom detta område utan också där vara
berett att både tävla med och samarbeta med andra företag och institutioner.

Promemorian om det statliga utvecklingsbolaget förutsätter att staten,
statliga myndigheter och företag kommer att lägga ut beställda utvecklingsuppdrag
av innovationsnatur. Fabriksverket vill framhålla att det torde
vara rationellt att sådana uppdrag utlägges så, att det statliga utvecklingsbolaget
far konkurrera om dem på lika villkor med övriga utvecklingsbolag
och lämpliga industrier. Det är därvid av vikt att även det statliga utvecklingsbolagets
»offerter» helt ut bygger på principen om full kostnadstäckning
sa att icke verksamhetens »allmänna del» i realiteten får bära kostnader
som egentligen bör belasta konsultavsnittet.

Beträffande det föreslagna utvecklingsbolagets interna organisation anser
sig Fabriksverket böra understryka den i promemorian framförda synpunkten
att höga och speciella krav måste ställas på bolagets styrelse och
verkställande ledning.

Utvecklingsbolaget bör ha egna kvalificerade resurser för uppsökande av
innovationsuppslag (prospektering), för bedömningen av deras värde tekniskt
och ekonomiskt (meritering), för marknadsanalys och styrning och
ekonomisk uppföljning av utvecklingsarbete. De som har ansvaret för bolagets
policy bör således snarare ha bred teknisk-kommersiell bakgrund än
höga forskarkvalifikationer. Företagsledningen bör alltså ha eu industriell
attityd och helst industriell erfarenhet. Det är också av vikt att i bolagets

218

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

stab finns någon eller några som är förtrogna med de speciella problem
produktionsberedning och nya produkters produktionsanpassning ställer.
Inte minst i USA har man funnit hur väsentligt det är att dessa aspekter
kommer in mycket tidigt i innovationsuppslagens behandling. Det borde
därför också kunna övervägas att i något mer permanent rådgivande organ
utnyttja de tekniskt ansvariga inom de engagerade företagen.

Däremot borde en av utgångspunkterna vid grovplaneringen av hur det
statliga utvecklingsbolagets resurser skall fördelas på olika uppgifter vara
den att bolaget i princip icke skall bygga upp egen kapacitet — vare sig
personellt, tekniskt eller »laboratoriemässigt» — för eget utvecklingsarbete
inom bolaget, under alla förhållanden icke så att onödig dubbeltäckning
riskeras. Den direkta utvecklingsverksamheten bör i stor utsträckning
kunna läggas ut på lämpliga institutioner och företag. Utvecklingsbolaget
bör således i första band satsa på den höga kvaliteten hos sin personal, icke
på kvantitet. Bolaget bör icke låta sig förvandlas till en konstruktionsfirma.

I detta sammanhang bör önskvärdheten av en projektorienterad budgetering,
bokföring och kalkylering samt av personal, kvalificerad för sådan
verksamhet, kraftigt markeras. I företag, som ägnar sig åt renodlad
innovationsverksamhet, är behovet av klar och bestämd, ekonomisk långsiktsplanering,
av starkt utvecklat kostnadsmedvetande, av kostnadsuppföljning,
rationell kostnadsredovisning och kostnadskontroll exceptionellt
starkt. Risken för så kallat tillkommande, av ingen förutsedda, utgifter är
i verksamhet av denna art särskilt påtaglig.

I själva verket torde eu av utvecklingsbolagets huvuduppgifter bliva att
söka omvandla härför lämpade »grundforskningsresultat» till innovationsuppslag
och innovationer. Detta torde kunna ske effektivast och till lägsta
kostnad om bolaget under samma förutsättningar och på samma villkor,
som övriga tänkbara intressenter, får bred kontakt med och möjligheter
att köpa ut resultat från de institutioner, där grundforskning bedrivs. Det
är av vikt att det statliga bolaget härvidlag — liksom då fråga är om möjligheten
att konkurrera om anslag från olika slag av forskningsfonder —
icke har någon förmånsställning samt att ingen får det intrycket att så
skulle vara fallet.

Bolaget kommer att ha tre huvudtyper av kostnader, för administration,
för prospektering, för utveckling och marknadsföring. Den sist nämnda
kostnadstypen torde komma att väga tyngst. I initialskedet finansieras administrationskostnaderna
ur aktiekapitalet, prospekteringskostnaderna dels
ur aktiekapitalet, dels genom anslag från forskningsfonder, dels i form av
konkreta utredningsbeställningar. Utvecklingskostnaderna torde komma att
finansieras i någon mån genom anslag, genom konkreta utvecklingsbeställningar
men i betydande utsträckning genom lån, sannolikt även lån från
intressenter i bofaget. I fortvarighetsskedet disponerar bolaget ytterligare
ett intäktslag, nämligen intäkter av sålda innovationer i olika utvecklingsfaser.
Vid dylik försäljning måste bolaget självfallet genom pålägg kompensera
sig för alla kostnader, som uppkommit vid innovationsuppslagets
gradvisa förvandling fram mot innovationen. Det är väsentligt att risktäckningskostnaden
kommer in i detta sammanhang samt att ett mot risktagandet
svarande vinstpålägg göres av bolaget. Detta innebär i princip att
aktieägarna kan och bör ställa krav på utdelning på sina aktier. Administrationskostnaderna
bör i fortvarighetsskedet helt kunna finansieras av
försäljningsinkomster men prospekterings- och utvecklingskostnader torde
delvis behöva täckas genom anslag och upplåning.

219

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Fabriksverkets erfarenheter av innovationsbetonad utvecklingsverksamhet
indikerar att törst efter omkring tio år utvecklingsbolaget kan räkna
med att komma in i ett ekonomiskt fortvarighetstillstånd, där bolaget genom
betalningar från utvecklande och producerande industrier kan vara i viss
utsträckning självfinansierande och vinstgivande.

Å ena sidan måste alltså lönsamhetskravet ställas relativt långsiktigt.
Det bör också vara klart att investeringar i innovationsarbete är ytterst
riskfyllda. Dessa bägge omständigheter markerar emellertid å andra sidan
endast ytterligare vikten av att lönsamhetskriteriet — så konkret uttryckt
som med hänsyn till verksamhetens art är möjligt — redan från första
dagen blir dominerande i utvecklingsbolagets policy. Som styrprincip är
detta kriterium omistligt, särskilt i en verksamhet, där möjligheterna att
få snabba och påtagliga utslag från marknaden av effektivitetsgraden, är
så begränsade.

Fabriksverket delar uppfattningen att samarbete bör sökas med andra
företag samt enskilda forskare och uppfinnare. Det torde dock vara tveksamt
om bildande av projektgrupper eller liknande kring en forskare eller
en uppfinnare är en lämplig metod. Risk kan i sådana fall uppkomma att
inte helt kommersiella överväganden kan komma att få ett för stort inflytande
över utvecklingsverksamhetens inriktning och genomförande.

Det bör råda ett nära samarbete med forskningsinstitutioner av olika
slag, till exempel FOA. Hittills har sekretessbestämmelser i betydande utsträckning
lagt hinder i vägen för sådant samarbete. Fabriksverket förutsätter
att en liberalare tolkning av dylika bestämmelser kan göras vägledande
vid kontakten mellan utvecklingsbolaget och forskningsinstitutioner.
Fabriksverket understryker också vikten av att utvecklingsbolaget icke
iklädes större skyldigheter att utgiva ersättning till arbetstagare för rätt
till dennes uppfinning än enskilda företag av motsvarande art.

Med hänsyn till resursernas knapphet och till omedelbart företagsekonomiska
skäl är det av betydelse att det statliga utvecklingsbolaget står
Öppet för konkret samarbete med andra företag, som har liknande målsättning.

3. Socialstyrelsen

Socialstyrelsen tillstyrker på de grunder, som angivits i promemorian,
förslaget om inrättande av ett statligt utvecklingsbolag. Med hänsyn till
behovet av en snabb teknisk utveckling och en effektiv innovationsverksamhet
kommer ett sådant bolag enligt styrelsens uppfattning att fylla en
väsentlig uppgift. Genom bolagets verksamhet bör, såsom anges i promemorian,
framkomsten underlättas speciellt av innovationer, som tillgodoser
angelägna samhällsbehov, och bättre förutsättningar skapas för utveckling
och exploatering av innovationer gjorda inom statliga sektorn. Bolaget bör
härutöver — vilket socialstyrelsen utifrån sina utgångspunkter särskilt vill
understryka befrämja vidareutvecklandet av projekt, som igångsatts
inom den kommunala sektorn, t. ex. inom vårdområdet.

I promemorian preciseras några områden, där samhället har ett speciellt
ansvar att engagera sig i och där ett statligt utvecklingsbolag förväntas få
betydande uppgifter att fylla. Socialstyrelsen finner det för sin del glädjande,
att bland dessa har upptagits den medicinska tekniken jämte vården och re -

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

habiliteringen av sjuka och handikappade, tekniska hjälpmedel i undervisningen,
miljövården samt trafiksäkerheten. Det är enligt socialstyrelsens
uppfattning en angelägen uppgift att stimulera utvecklandet av förbättrade
produkter, metoder och system inom dessa områden.

När det gäller behovet av insatser inom den medicinska tekniken vill
socialstyrelsen hänvisa till sin skrivelse till Konungen, daterad den 19 januari
1968, vilken också åberopats i finansdepartementets promemoria.
Redan i denna tar socialstyrelsen i princip ställning för ett utvecklingsengagemang
enligt de allmänna riktlinjer, som uppställs i promemorian.
I skrivelsen erinras bl. a. om de speciella förutsättningar för en hög
expansionstakt i medicinsk teknik, som finns i Sverige. Vår höga sjukvårdsstandard
erbjuder enligt socialstyrelsen unika möjligheter att utveckla
nya diagnostiska och terapeutiska metoder samt därpå följande utveckling.
Vår industri äger också, framhålles i skrivelsen, goda produktionsförutsättningar
inom den medicinska tekniken. Samtidigt existerar
redan en nationell marknad, som kan trygga de för företagen ofta avgörande,
inledande avsättningsmöjligheterna och bilda underlag för framgångsrika
framstötar på den nu snabbt växande internationella marknad, som
blir resultatet av många länders ökade intresse för och engagemang inom
hälso- och sjukvårdssektorn. Våra tidsmässiga föresteg inom hälso- och
sjukvården samt i utbildningsmässigt och industriellt hänseende hör sålunda,
betonas i skrivelsen, tillvaratas ur såväl vårdpolitisk som näringspolitisk
synvinkel.

I denna fråga må ytterligare anföras att med stöd av bl. a. de statliga
forskningsråden det redan framtagits resultat inom områdena medicinsk
teknik och rehabilitering, som bör kunna tjäna som grund för en vidare
industriell utveckling och produktion samt därav följande allmänt nyttiggörande
för samhället. Det gäller därvid sådana artiklar som diagnostiska
och terapeutiska hjälpmedel samt vissa produkter av betydelse för totalförsvaret.

Vad som i promemorian anförs om organisation, finansiering och genomförande
av det statliga utvecklingsbolaget föranleder ingen socialstyrelsens
erinran.

4. Postverket

Postverkets tekniska problem och behov ligger framför allt på två områden,
nämligen dels transportarbete, här taget i vidsträckt bemärkelse inkluderande
hl. a. sortering och annan hantering av postförsändelser, dels
kontorsdrift, däri inbegripet betalningsförmedling och penninghantering.

I fråga om sådan teknisk utrustning som inte är specifikt postal går
poststyrelsen i princip in för att i möjligaste mån anskaffa produkter som
finns i den allmänna marknaden.

När det gäller speciellt postal utrustning kan svenska postverket i viss
utsträckning dra nytta av det internationella utvecklings- och utredningsarbete,
som bedrivs inom vissa av de större ländernas postverk och inom
internationella postala sammanslutningar. I all synnerhet gäller detta utrustning
som är av komplicerad natur och som för svensk del erfordras i
endast ett förhållandevis begränsat antal — t. ex. brevsorteringsmaskiner.

I vissa fall har emellertid svenska postverket funnit det nödvändigt eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

221

lämpligt att ta egna initiativ till utvecklingsarbete. Anledningen kan vara
antingen att fruktbara idéer framkommer eller att angelägna behov föreligger,
vilka inte kunnat tillgodoses på någon av de ovan angivna vägarna.
I en del av dessa fall har utvecklingsarbetet helt skett inom postverket, i
andra fall har det skett i samarbete med utomstående företag — i regel leverantörer
eller presumtiva leverantörer. Som exempel kan nämnas frimärksautomater,
brevstämplingsmaskiner, den s. k. brevbärarbilen samt
en kassamaskin för postkassor. Det kan också i sammanhanget nämnas att
postverket i fråga om optisk läsning av betalningshandlingar o. d. bedrivit
ett omfattande systemarbete som torde ha varit betydelsefullt för produktutvecklingen
på detta område.

Det synes tänkbart att projekt av här antytt slag vid jämförelse med
projekt på andra områden uppfyller kriterierna för engagemang från det
föreslagna statliga utvecklingsbolagets sida. Från postverkets synpunkt sett
skulle det i åtskilliga sådana fall säkerligen ha varit mycket värdefullt om
det existerat ett statligt utvecklingsbolag som postverket kunnat anlita eller
samarbeta med i utvecklingsarbetet. Med hänsyn till den snabba utvecklingen
på olika områden är det sannolikt att för postverkets vidkommande
liknande situationer fortlöpande kommer att uppstå även framdeles, ehuru
några konkreta exempel för närvarande inte kan anges. Posstyrelsen har
anledning att tro att ett statligt utvecklingsbolag därvid kan vara till värdefull
hjälp.

Det bör tilläggas att utveckling av administrativa system och hjälpmedel,
därest detta avses skola ingå i utvecklingsbolagets verksamhet, får
anses utgöra en angelägen uppgift som poststyrelsen hyser stort intresse
för.

Poststyrelsen tillstyrker därför inrättandet av ett statligt utvecklingsbolag
med i förslaget angivna syften och är beredd att vid det fortsatta arbetet
med bolagets bildande diskutera en aktieteckning avpassad med tanke
på postverkets behov och den närmare inriktning som bolaget kan komma
att få.

5. Televerket

En bärande tanke när det gäller motivet för ett statligt utvecklingsbolag
synes vara den roll ett dylikt kan spela för utveckling av omfattande system
och projekt av betydelse för samhället, särskilt sådana där utsikterna att
komma till en lönsam kommersiell tillverkning är osäkra. Telestyrelsen ansluter
sig till denna tanke och konstaterar att flera områden finns, där utnyttjande
av telekommunikationsteknik skulle kunna bidra väsentligt till
systemens effektivitet.

Televerket bedriver en omfattande utvecklingsverksamhet inom det teletekniska
området. Verksamheten omspänner såväl teletekniska komponenter
som system, och omfattningen av utvecklingsverksamheten framgår av att
årskostnaderna f. n. uppgår till mer än 30 milj. kronor. Projekten inom
området är ibland av sådan storlek, att det har visat sig förmånligt att i
vissa fall bedriva utvecklingsverksamheten i samarbete med andra företag
med teleteknisk utveckling.

Telestyrelsen vill i sammanhanget erinra om att televerket har en omfattande
tillverkning vid egna verkstäder av teleteknisk materiel. År 1967 till -

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

verkades vid dessa materiel för cirka 175 milj. kronor. Verkstädernas kapacitet
kommer fr. o. m. innevarande år att ökas genom tillkomsten av nya
verkstäder i Kristinehamn och Skellefteå.

För den forskning och utveckling, som televerket bedriver för sin egen
verksamhet, krävs ingående branschkännedom och denna utveckling förutsätter
televerket även i fortsättningen skall handhas av verkets egen utvecklingsavdelning.
Telestyrelsen räknar också med att — i den mån som i
denna branschbetonade utveckling kontakter med utanför televerket stående
företag och institutioner m. fl. erfordras — dessa kontakter även framdeles
skall ordnas genom televerkets egen försorg.

Såväl utveckling som tillverkning har hittills inom televerket väsentligen
varit inriktad på att med s. k. konventionell kopplingsteknik tillgodose behov
som uppkommer inom televerkets verksamhet som driftföretag inom
telekommunikationsområdet. En förskjutning mot användning av elektroniska
komponenter och system och därvid speciellt datautrustningar för
styrning av teleanläggningar har dock ägt rum under senare år. Verket har
därför i dag betydande resurser för utveckling ävensom för tillverkning av
modern elektronisk utrustning. Telestyrelsen är övertygad om att utanför
den sektor, inom vilken televerkets hittillsvarande utvecklingsverksamhet
inrymts, områden finns där televerket — med hänsyn till sina resurser och
erfarenheter inom konventionell och elektronisk teleteknik samt datateknik

— skall kunna ge betydande bidrag vid utvecklingen och tillverkningen av
system och utrustningar i vilka här nämnd teknik ingår. En sådan medverkan
skulle kunna innebära fördelar även för televerket som sådant. Televerket
är berett att i mån av ledig kapacitet och med tillämpande av affärsmässiga
taxor mottaga uppdrag för utvecklingsbolaget.

I en utvecklingsverksamhet av den betydande omfattning som bedrivs
inom televerket kan man förutse tillkomsten av uppfinningar och uppslag
som ej faller inom det egna verksamhetsområdet. Som framhålles i promemorian,
skulle ett utvecklingsbolag kunna verksamt bidraga till att sådana
uppfinningar och uppslag blir utnyttjade och exploaterade på ett tillfredsställande
sätt.

En genomgående tanke i utredningen är att bolaget skall samarbeta såväl
med statliga och kommunala som med privata företag och därvid kunna utlägga
beställningar av forskning, utveckling och tillverkning även inom
den privata sektorn. Telestyrelsen instämmer helt i de synpunkterna. Experter
från såväl den offentliga som privata sektorn bör i samarbete kunna utföra
betydelsefulla projektutredningar som kan bli aktuella redan i början
av bolagets verksamhet.

Med hänvisning till det ovan sagda tillstyrker telestyrelsen, att ett statligt
utvecklingsbolag bildas i enlighet med förslaget i departementspromemorian
i saken. Telestyrelsen är beredd att — om Kungl. Maj:t medger det

— låta televerket ingå som delägare i bolaget genom aktieteckning.

6. Statens järnvägar

I promemorian redovisas främst de allmänna skälen för att ett statligt
utvecklingsbolag skulle behöva inrättas. Dessa skäl finner Statens järnvägar
vara praktiskt bärande och alltså icke ge anledning till erinringar.

Vidare karakteriseras arten — men icke omfattningen — av det föreslagna
utvecklingsbolagets verksamhet med bl. a. en förteckning, omfattan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

223

de åtta punkter, över arbetsuppgifter, som skulle vara lämpliga att anförtro
bolaget. Flertalet av dem är av den naturen, att staten med den organisation
det svenska samhället har icke kan undandraga sig ansvaret för dem
men också av sådan storleksordning, att inget annat företag än ett statligt
kan förväntas vara berett att satsa de för uppgifternas lösande erforderliga
personella och ekonomiska resurserna. Sistnämnda förhållande har sannolikt
sin förklaring i de enskilda företagens tvekan inför konsekvensen att,
vad lönsamheten beträffax-, bli beroende av i huvudsak en storkund, staten,
men också i medvetandet om både statens och företagens svårigheter att i
lönsamhetskalkyler införa värdet av sådana faktorer som eliminerade luftoch
vattenföroreningar, färre trafikolycksfall, bättre transporter, bättre kommunikationer
etc. Dessa svårigheter bortfaller i stort sett, om staten ensam
tar ansvaret både för företaget och resultatet av dess verksamhet. Att kvantifierade
ekonomiska kalkyler därvid i stor omfattning måste ersättas med
politiskt utformade målsättningar får t. v. accepteras.

Önskvärt är emellertid, att bolaget självt under sin verksamhet har sin
uppmärksamhet inriktad på möjligheterna att successivt åvägabringa samstämmighet
mellan ekonomiska och politiska beslutsprocesser. Osäkerheten
i de sistnämnda, som icke sällan torde bottna i bristande kunskap om fakta
och värderingar på samhällsekonomins område, borde därigenom kunna
minskas. Förhoppningar i denna riktning har på många håll, inte minst i
USA, lett till att man börjat tillämpa metodisk systemanalys (eng. systems
engineering) på även andra system än de rent tekniska. Exempel härpå är
trafikplanering inom en hel stat med uppgift att klarlägga trafikbehov med
utvecklingstrender, värderingskriterier och dessas sammanhang med den
tekniska utvecklingen, de olika trafikmedlens förutsättningar var för sig
och möjligheterna för deras samordning, optimeringskriterier etc., allt med
syfte att få ett bättre underlag för de trafikpolitiska besluten. Men utmärkande
för arbetsmetoder av denna typ är nödvändigheten att handskas med
mycket stora datamängder samt de många kombinationsalternativen, vilket
gör att några resultat inte kan uppnås på rimlig tid och med rimlig insats
av kvalificerad personal annat än om man arbetar med datamaskiner, ibland
mycket stora sådana.

Såsom framhålls i promemorian kan system vara av de mest skiftande
slag. I och för sig är detta naturligtvis riktigt. Det väsentliga för det föreslagna
utvecklingsbolaget är emellertid inte minst med hänsyn till arten
av de skisserade arbetsuppgifterna, att det på ett eller annat sätt får tillgång
till skickliga systemanalytiker och datatekniker samt tillräcklig datamaskinskapacitet.
Dess möjlighet att motsvara uppställda krav kan eljest
väntas bli högst otillfredsställande inom vida områden. Här må — något
vid sidan om ämnet — tilläggas, att en täckning av den allmänna bristen
på utbildade eller erfarna systemanalytiker bör vara av intresse för både det
föreslagna bolaget och näringslivet i stort och att detta bör öppna en möjlighet
för meningsfylld vidareutbildning av vissa av de akademiker av vilka
ett visst överskott på sina håll beräknas uppstå framdeles, däribland även
samhällsvetare och humanister.

I den mån det föreslagna bolaget, såsom antyds i promemorian, kommer
att taga sig an »utvecklingen av såväl allmänna som interna transportsystem
och kommunikationsmedel» har Statens järnvägar anledning att anmäla
ett påtagligt intresse. Detsamma gäller också om »främjande av trafiksäkerhet»
upptages på bolagets program och därvid också som naturligt är
frågan om korsande järnvägs- och landsvägstrafik.

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

I promemorian behandlas även bolagets insatser på andra områden än
dem för vilka staten bär det direkta ansvaret. Det torde vara uppenbart, att
bolaget i detta fall får räkna med att taga större risker än den de enskilda
företagen normalt tar. En viss balans torde kunna åstadkommas genom att
kompensera den ökade risken med större krav på framtida förräntning av
kapital, som investeras i accepterade utvecklingsprojekt. Ett krav av denna
art torde med nödvändighet böra ställas, om bolagets affärsmässighet i vid
bemärkelse och på lång sikt skall kunna bli en realitet, vilket förutsattes i
promemorian.

Undertecknad Upmark har före detta yttrande redovisat ett antal synpunkter
på föreliggande fråga i en redogörelse den 3.2.1968. Statens järnvägar
hänvisar till denna redogörelse, som här bilägges.

Om de ovan och i bilagan anförda synpunkterna väsentligen kan beaktas
under frågans fortsatta handläggning, vill Statens järnvägar tillstyrka, att
det föreslagna statliga utvecklingsbolaget bildas och sättes i verksamhet.

7. Byggnadsstyrelsen

Promemorians förslag om inrättandet av ett statligt utvecklingsbolag bör
bedömas mot bakgrunden av finansdepartementets tidigare av styrelsen tillstyrkta
förslag om ökad statlig satsning på teknisk forskning och industriellt
utvecklingsarbete genom inrättandet bland annat av Styrelsen för teknisk utveckling,
vars huvuduppgift skulle vara att verka för en samordnad och effektiv
fördelning av tillgängliga resurser inom olika områden och fördela det
statliga stöd, som i olika former lämnas till teknisk forskning och industriellt
utvecklingsarbete.

Utvecklingsbolaget, som betraktas som ett komplement till styrelsen för
teknisk utveckling, får till uppgift att utifrån en kommersiell målsättning,
innebärande tillfredsställande lönsamhet på lång sikt, medverka till att nya
produkter och ny teknik utvecklas och exploateras genom att uppsöka, initiera,
utveckla och exploatera innovationer. Såväl styrelse som bolag utgör
led i en aktiv, statlig näringspolitik.

Det betonas i promemorian, att bolaget måste koncentrera sin verksamhet
till ett mindre urval av projekt, i första hand sådana som framstår som angelägna
för samhället och ytterst för konsumenterna. Bland angelägna uppgifter
nämns även effektivisering av de företagsekonomiska förutsättningarna
för den verksamhet, som bedrivs av statliga bolag och affärsdrivande verk
och exploatering av innovationer, gjorda av anställda vid statliga myndigheter
och företag. Styrelsen delar helt uppfattningen om denna målsättning för
bolagets verksamhet och finner de anförda exemplen på sektorer där samhället
har ett speciellt ansvar och intresse i dessa hänseenden, vara av stor
betydelse.

Ett statligt utvecklingsbolag med denna för ett dylikt självklara samhälleliga
målsättning kan få en viktig uppgift att fylla som komplement till redan
existerande utvecklingsbolag och till det fria näringslivet. Å andra sidan torde
det i många fall innebära att lönsamheten måste ses på lång sikt och icke
låter sig beräknas på samma sätt som inom det enskilda näringslivet. När
det i promemorian anförs, att det för att fylla dess speciella uppgift på bästa
möjligt sätt är nödvändigt att ett utvecklingsbolags projektval bestäms av
projektens marknadsmässiga förutsättningar, kan detta därför i en del fall

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968 225

stå i motsats till den principiella målsättningen, vilket kan bereda det blivande
bolagets styrelse svårlösta awägningsproblem.

Bolagets organisation och arbetsformer och dess relationer till den föreslagna
styrelsen för teknisk utveckling, till näringslivet och till de statliga
bankerna, är endast antydda i promemorian. Det bör enligt denna ankomma
på bolagets intressenter att utforma konkreta och preciserade målsättningar
för verksamheten och på dess ledning att ansvara för dess organisation. Styrelsen
finner därför inte anledning uttala sig om denna del av förslaget.

Sammanfattningsvis tillstyrker styrelsen inrättandet av ett statligt utvecklingsbolag
med huvudsaklig uppgift att utveckla och exploatera innovationer,
vilka framstår som angelägna från samhällelig synpunkt.

8. Luftfartsverket

Inom den civila luftfartens område förekommer innovationsverksamhet i
första hand hos tillverkare av luftfartyg, och denna verksamhet berör luftfartsverket
endast i den mån verket bär att taga ställning till frågor rörande
luftfartygens luftvärdighet och tekniskt-operativa flygsäkerhet. Luftfartsverket
är tveksamt om förekomsten av ett särskilt utvecklingsbolag skulle
möjliggöra en sådan svensk insats på flygplansmarknaden, som icke eljest
skulle komma till stånd. Härjämte förekommer innovationsverksamhet inom
den civila luftfartens markorganisation, t. ex. med avseende på navigationsoch
landningshjälpmedel, kommunikationstjänst m. m. De tekniska anordningar,
som erfordras därför, produceras eller tillhandahålles som regel —
och ofta enligt normer som utarbetats inom den internationella civila luftfartsorganisationen
(ICAO) — av företag och organisationer, som får förutsättas
ha resurser och ambitioner att utöva innovationsverksamhet.

För den civila luftfartens del föreligger sålunda enligt luftfartsverkets mening
icke något mera framträdande behov av ett statligt utvecklingsbolag.

Verket kan icke uttala sig om förhållandena är annorlunda för de övriga
verksamhetsområden, som berörs i promemorian.

9. Statskontoret

I utlåtande 9.2.1968 över remiss angående ökad satsning på teknisk forskning
och industriellt utvecklingsarbete har statskontoret anfört att den resurskoncentration
som förslagen i detta sammanhang innebär är önskvärd
och ägnad att underlätta den planering och samlade bedömning som ett vidgat
statligt engagemang i teknisk forskning och industrellt utvecklingsarbete
kommer att kräva.

Den stödjande verksamhet som där avsågs omfattar främst tillämpad
forskning. Denna utgör endast en del av en framgångsrikt bedriven innovationsyerksamhet.
Även om den föreslagna styrelsen för teknisk utveckling
till viss del även skall kunna lämna stöd i de delar av verksamheten som
omfattar tekniskt utvecklingsarbete, marknadsföring m. m. som ingår i en
exploatering av nya produkter m. m. föreligger enligt statskontorets uppfattning
behov av aktiva insatser för stöd av dessa senare led i en innovationsverksamhet.
Ett sådant stöd bör kunna meddelas genom ett statligt utvecklingsbolag.

8 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt Nr 68

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Utvecklingsbolaget skall således ses som ett komplement till styrelsen för
teknisk utveckling, vilket även framhålls i den föreliggande promemorian.

Enligt promemorian bör utvecklingsbolagets verksamhet i törsta hand avse
produkter m. m. som är av betydelse inom områden där samhället har eif
speciellt ansvar och intresse. Stora delar av dessa områden är sådana där
statliga myndigheter och organ har direkt ansvar och verkställande uppgifter.
Statskontoret finner en koncentration av bolagets verksamhet till angivna
områden vara angelägen bl. a. med hänsyn till nödvändigheten av att begränsa
antalet projekt som bolaget engagerar sig i.

I detta sammanhang vill statskontoret understryka att de statliga myndigheterna
i sin ordinarie verksamhet utövar en inte obetydlig innovationsverksamhet.
I promemorian berörs betydelsen av statliga beställningar på det
militära området. Vidare anförs att en ökad statlig aktivitet av detta slag på
civila områden kan öppna nya avsättningsmöjligheter för svenska företag.
Enligt statskontorets uppfattning bör ett utvecklingsbolag även i detta avseende
ses som ett komplement. Tillkomsten av ett sådant bolag får inte innebära
en minskning av myndigheternas ansvar och insatser i fråga om att stimulera
utvecklingen av nya produkter m. in. som är ägnade att tillgodose
samhälleliga behov samt rationalisera och effektivisera verksamheten inom
den statliga sektorn.

Ett utvecklingsbolags ställning av komplement till angränsande aktiviteter
kan kräva att särskild uppmärksamhet ägnas åt alt dubbelarbete i olika led
av innovationsverksamheten undviks.

Riskerna för dubbelarbete kan vara störst när det gäller forskningsarbete
och i viss mån även tekniskt utvecklingsarbete. Mot denna bakgrund synes
det statskontoret vara angeläget att ett statligt utvecklingsbolag koncentrerar
sig på prospekterande och initierande samt främst samordnande, administrerande
och finansierande uppgifter.

I promemorian anges att ett utvecklingsbolag i sin verksamhet för att
främja tillkomsten av system och produkter, som är särskilt angelägna från
samhällssynpunkt, kan fylla en inte oväsentlig funktion sett även från näringslivets
sida. Olika samhällsbehov kan till följd av bolagets nära kontakter
med statliga myndigheter i vissa fall tidigare översättas till specifikationer
på de tekniska och ekonomiska krav som systemen och produkterna i
fråga skall uppfylla.

Med en vid innebörd av begreppet »samhällsbehov» kan urskiljas två slag
av situationer där statliga myndigheter fungerar som »beställare». Det ena
slaget är där myndigheten är köpare av vissa produkter för direkt användning
i myndighetens verksamhet. Det andra slaget är där myndigheten är
»beställare» i en indirekt mening på så sätt att framställning och bruk av eu
produkt av viss karaktär och med vissa egenskaper ligger i myndighetens
och samhällets intresse men där de egentliga köparna av produkten åtminstone
till övervägande del är enskilda konsumenter, privata företag, kommunala
organ m. fl. Här kan myndigheten verka genom utfärdande av rekommendationer,
föreskrifter och förbud i fråga om användning av olika slag av
tekniska anordningar in. in. Myndigheten kan vidare ha intresse av att rationella
anordningar och produkter kommer till användning i verksamheter
som bedrivs med statsbidrag i syfte att begränsa behoven av bidrag.

Bland produkter som avses i detta sammanhang kan anges anordningar
för luftrening i industriella anläggningar och på motorfordon, säkerhetsfrämjande
anordningar på bilar och i övrigt i trafiken samt utrustning i
sjukvård och andra slag av vård.

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

227

När det gäller myndigheter som direkta köpare av produkter för bruk i
sin egen verksamhet, har myndigheter, som inte kontinuerligt bedriver utvecklingsarbete,
möjligheter att samordna sin inköpsverksamhet med myndigheter
som har resurser för framtagande av specificerat beställningsunderlag.
En sådan samordning kan ske genom anslutning till avropsavtal och
ingående av överenskommelser om »huvudförvaltningsmyndighet».

I detta sammanhang vill statskontoret framhålla att ett utvecklingsbolag
inte bör belastas med mer eller mindre löpande uppgifter för utvecklingsoch
beställningsverksamhet för den civila statsförvaltningen. Den löpande
verksamheten bör i första hand omhänderhas genom direkt samverkan mellan
myndigheterna.

I sådana fall där myndigheter är indirekta »beställare» av produkter av
visst slag är det väsentligt att samhällsbehoven snabbt preciseras och översätts
till specifikationer på tekniska och ekonomiska krav på aktuella produkter
m. in. EU utvecklingsbolag torde här kunna spela en stödjande och
förmedlande roll. Förekomsten av ett sådant bolag får dock inte innebär att
myndigheten minskar sina ansträngningar att även direkt och i andra former
beakta önskvärdheten av alt erforderliga preciseringar och specifikationer
snabbt kommer till stånd och bringas till allmän kännedom. Ett utvecklingsbolag
kan inte överta det ansvar som härvidlag ankommer på vederbörande
myndigheter.

I fråga om ett statligt utvecklingsbolags val av projekt kan en koncentration
på att främja tillkomsten av produkter m. m. som är särskilt angelägna
från samhällssynpunkt ha återverkningar på en kommersiell målsättning
för bolaget.

Innovationer på sådana områden som avser t. ex. sjukvård, undervisning,
miljövård och trafiksäkerhet kan många gånger te sig mindre lockande ur
företagsekonomiska synpunkter trots att de har en hög samhällsekonomisk
lönsamhet. Utvecklingen av anordningar mot luftföroreningar eller olika säkerhetsdetaljer
i bilar torde t. ex. inom industrin framstå som tämligen riskfyllda
projekt innan det genom lagstiftning eller på andra vägar skapats en
omfattande marknad för dessa produkter. Det finns också risk för att lönsamheten
av produkter, där en eller ett fåtal statliga myndigheter är de enda
potentiella köparna, bland företagen bedöms mer pessimistiskt än produkter
som har en bred och kanske mindre prismedveten kundkrets. Genom att
utvecklingsbolaget även bör se till den samhällsekonomiska lönsamheten
kan projekturvalet komma att ske på andra grunder. Bolaget blir därigenom
ett viktigt komplement till de enskilda industri- och utvecklingsbolagens
resurser.

De skillnader som kan föreligga mellan företagsekonomiska och samhällsekonomiska
lönsamhetsbedömningar bör dock beaktas vid preciseringen av
målsättningarna för ett statligt utvecklingsbolag. Statskontoret delar uppfattningen
att bolaget skall ha en kommersiell inriktning med klart definierade
lönsamhetskrav som siktar till en rimlig avkastning på det egna kapitalet.
Lönsamhetskraven får dock inte vara så utformade att bolaget med
hänsyn till den egna ekonomin tvingas välja företagsekonomiskt mycket
lönsamma och därför lättsålda projekt på bekostnad av mer samhällsekonomiskt
och kanske på kortare sikt svårexploaterade sådana.

När det gäller sammansättningen av ledningen för ett statligt utvecklingsbolag
vill statskontoret understryka betydelsen av att i ledningen ingår personer
med betydande kunskaper och erfarenhet av marknadsförhållanden
och företagsverksamhet. Möjligheten att i ett rådgivande organ engagera så -

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

dana personer får inte undanskymma betydelsen av att de bör ingå i företagets
ansvariga ledning.

Beträffande utformningen av resurser för ett statligt utvecklingsbolag finner
statskontoret — liksom även i promemorian anförts — det vara angeläget
att bolagets egna personella och laboratoriemässiga resurser för forskning
och utvecklingsarbete begränsas. Alla möjligheter att lägga ut forsknings-
och utvecklingsuppdrag på såväl statliga myndigheter, institutioner
och företag som privata företag, institutioner och forskare bör sålunda tillvaratas.
Även möjligheterna att förhyra forskningsresurser hos statliga organ
och institutioner bör utnyttjas.

Med åberopande av vad sålunda anförts tillstyrker statskontoret att ett
statligt utvecklingsbolag bildas i enlighet med de riktlinjer som angivits i
förutnämnda promemoria.

10. Universitetskanslersämbetet

UKÄ tillstyrkte i allt väsentligt de förslag som framfördes i finansdepartementets
promemoria ökad statlig satsning på teknisk forskning och industiellt
utvecklingsarbete.

Ämbetsverket såg inrättandet av ett centralt organ som ett led i strävandena
att forma och förstärka Sveriges totala forskningspolitik. Den
resurskoncentration som föreslogs syntes ämbetet vara ett försök att få
till stånd en mera effektiv resursanvändning.

Beträffande forskningsprioriteringen förordade UKÄ sammanfattningsvis,
att en väsentlig satsning skulle ske på forskning syftande till att lösa
viktiga problem i samhället.

UKÄ har även i andra sammanhang berört de frågeställningar som aktualiseras
i nu föreliggande promemoria. I den tryckta huvudframställningcn
av verkets anslagsäskanden för budgetåret 1968/69 framhöll UKÄ följande.

Vad gäller näringslivets insatser för forskning och utvecklingsarbete kan
tendenser i Sverige under 1960-talet skönjas som innebär farhågor för en
viss stagnation. I finansdepartementets långtidsbudget för perioden 1967/
68—1971/72 har betonats att utvecklingen under 1960-talet inneburit att
näringslivets kapitalbildning i mindre utsträckning än på 1950-talet kunnat
finansieras med egna vinstmedel. Kalkylerna för de följande åren tyder på
att investeringarnas självfinansieringsgrad kan väntas sjunka ytterligare
även vid oförändrade vinstmarginaler. I långtidsbudgeten understrykes att
detta särskilt gäller exportindustrin, där investeringsbehoven är speciellt
stora. Enbart mot denna bakgrund torde det stå klart att risk kan finnas
att näringslivets engagemang för forskning och långsiktigt utvecklingsarbete,
trots dess företrädares medvetenhet om vikten av att vidgade insatser
på detta område sker, kan komma att skjutas undan till förmån för
åtgärder på mera kort sikt. Det internationella konjunkturläget hårdnar.
Den svenska företagsstrukturen utmärkes i stort sett vid en internationell
jämförelse av de relativt små enheterna. Inom sektorer där möjligheterna
till priskonkurrens vilar på långa serier betyder denna företagsstruktur i
förening med det förhållandevis höga kostnadsläget i Sverige en inskränkning
av de ekonomiska möjligheterna när det gäller investering på vad
som sammanfattningsvis kan betecknas som innovationsområdet. Mycket

229

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

tyder emellertid på att det svenska näringslivet i växande grad måste
inrikta sig på en stark specialisering av produktionen i fråga om vilken
kvalitetskravet och draget av originalitet och genomslagskraft kan bli avgörande.
Behovet av stark beredskap inför kraven på rörlighet och snabb
omställning blir i en sådan situation avgörande. Förutsättningarna, sådana
de här skisserats, leder otvivelaktigt till att väsentligt starkare insatser
för sådan forskning som ligger till grund för tekniskt utvecklingsarbete nu
måste göras.

Ett mera utförligt resonemang angående hithörande frågor, till vilket
UKÄ hänvisar, utvecklas i den till Kungl. Maj :t nyligen överlämnade promemorian
Forskningssamverkan universitet och högskolor — näringsliv
(avsnitt 5, 1—2).

Om UKÄ i ovanstående citat mera betonat nödvändigheten av ökade insatser
på det första steget i innovationsprocessen — forskning — vill verket
här framhålla det önskvärda i ett starkare statligt engagemang också
i det andra steget, produktutveckling. Den nu föreliggande promemorian
har som ett genomgående drag att söka tillgodose krav som ställs på samhället
inom flera mycket väsentliga områden.

I promemorian anges fyra huvudskäl för ait inrätta ett statligt utvecklingsbolag.

1. Behovet av att för samhället och ytterst för konsumenterna angelägna
produkter, metoder och system kommer fram så snabbt som möjligt och
får en från teknisk och kommersiell synpunkt tillfredsställande utformning
(s. 4).

2. Det pågående arbetet med att effektivisera de företagsekonomiska
förutsättningarna för den verksamhet, som bedrivs av statliga bolag och
affärsdrivande verk. Den statliga företagsgruppen (inkl. vissa verk) behöver
anlita ett brett register av samarbetsformer på samma sätt som
företagsgrupperingar på den privata sidan (s. 7—8).

3. Önskvärdheten av att skapa bättre förutsättningar för exploateringav
innovationer, gjorda av anställda vid statliga myndigheter och företag
(s. 8).

4. Behovet av att få till stånd ytterligare en kanal för utveckling och
exploatering av innovationer gjorda speciellt inom mindre förelag samt
av enskilda uppfinnare och forskare (s. 8—9).

UKÄ finner de anförda argumenten bärande men vill ge vissa kompletterande
synpunkter i anslutning härtill.

Beträffande den första punkten vill ämbetsverket framhålla att uttrycket
»kommersiellt tillfredsställande utformning» bör — i linje med vad
hland andra rektorsämbetet vid Uppsala universitet förordat — fattas i
en vid bemärkelse. Flera av de åtta exemplifierade sektorerna (s. 4), inom
vilka samhället har ett speciellt ansvar och intresse, bör bedömas i ett
vidare perspektiv än mot bakgrunden av kortsiktiga lönsamhetskriterier.
Satsning på utveckling av exempelvis medicinsk teknik, produkter och
system på rehabiliteringsområdet, åtgärder för förebyggande av vatten- och
luftföroreningar och insatser för trafiksäkerhet måste ses i ljuset av de
stora positiva sekundäreffekter för hela samhällsekonomin som kan uppnås
i form av bättre villkor för sjuka och handikappade, en renare natur,
ett färre antal trafikoffer.

I promemorian nämns under denna punkt som ett område, vilket bör
uppmärksammas av utvecklingsbolaget, teknik för produktion och distribution
av vissa konsumtionsvaror. UKÄ vill komplettera detta med läke -

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

medelsområdet. Dock vill UKÄ härtill framhålla, att utvecklingsbolaget
med dess i begynnelseskedet relativt knappa resurser till en början torde
böra begränsa sin verksamhet till ett färre antal områden bland de exemplifierade.
Det torde vidare vara befogat att inte förvänta mera påtagliga
resultat förrän på något längre sikt.

Angående den tredje punkten vill UKÄ ansluta sig till vad statsutskottet
anfört i sitt utlåtande 1959:87, nämligen alt uppfinningar, som tillkommit
i anslutning till statlig verksamhet, borde utnyttjas av staten så effektivt
som möjligt.

Beträffande den fjärde punkten bör, utöver vad som anförs i promemorian,
synpunkter kunna hämtas ur yttrandet från rektorsämbetet vid
Chalmers tekniska högskola. Däri åberopas exempel på att forskare och
uppfinnare liaft svårt att finna ekonomiska möjligheter och gensvar för
exploateringssyften, vilket — enligt rektorsämbetets förmodan •— i åtskilliga
fall berott på att marknadsförhållanden och ekonomiska kalkyler visat
att projektet inte skulle bli ekonomiskt lönande. I sammanhanget vill
UKÄ även hänvisa till vad organisationskommittén för teknisk högskola i
Lund anfört.

Många idéer har aldrig kommit till utveckling till följd av att verksamheten
kan innehålla många ovissa element och svårigheten alt kunna i
förväg förutse om produkten kan bli säljbar och dessutom att kunna göra
en realistisk lönsamhetsbedömning med alla kostnadsandelar vägda mot intäkter.
Detta gör att näringslivets företag i första hand inriktar sig på
»säkra» produkter. Av denna anledning bör ett utvecklingsbolag som här
föreslås kunna fylla eu mycket stor uppgift framför allt på områden exempelvis
sådana som anges på sidorna 4 och 5 (i finansdepartementets promemoria)
där det kan vara svårt att få det svenska näringslivet att satsa på
utveckling.

Återkommande till vad som anförts i anslutning till första punkten synes
åter böra framhållas de två dimensionerna i begreppet lönsamhet.
Vad rektorsämbetet vid Chalmers tekniska höskola och organisationskommittén
för teknisk högskola i Lund anfört synes tala för aktivare statliga
insatser på området.

Under rubriken Verksamhetens inriktning anförs (s. 10), att utvecklingsbolaget
bör kunna i innovationsfrämjande syfte lägga ut uppdrag som
innebär en specificerad målforskningsuppgift. Här liksom på några andra
punkter framgår det nära sambandet med den föreslagna styrelsen för teknisk
utveckling. UKÄ finner det — med hänsyn till att gränsen mellan
forskning och utvecklingsarbete är diffus — naturligt att de båda organens
verksamhetsområde i vissa fall skär över varandra. Det synes UKÄ vara
av värde att stöd i olika former och under processens olika faser kan sättas
in för att främja ett projekt från idé till marknadsfärdig produkt.

Vidare framhålles i promemorian i detta sammanhang det nödvändiga i
att bolaget så långt möjligt skall aktivt söka efter projekt som är intressanta
liksom behovet av att till bolaget som rådgivare knyta forskare eller
representanter för forskningsinstitutioner, för att därmed ha kontakt med
den vetenskapliga fronten. I organisationsavsnittet konkretiseras denna
tankegång i förslag om att till bolaget knyta ett rådgivande organ bestående
av forskare och personer med praktisk erfarenhet av innovationsverksamhet.
UKÄ, som finner vad som i detta avseende framförts vara riktigt, vill
härtill erinra om att den avsedda styrelsen för teknisk utveckling har förutsatts
skola repliera på kvalificerad vetenskaplig expertis och att i sty -

231

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

relsea föreslagits ingå inom näringslivet väl erfarna personer. Viss personalunion
torde kunna tänkas även om styrelsen och utvecklingsbolaget i
princip föreslagits bli två från varandra helt fristående organ.

Det kan däremot ifrågasättas om bolaget skall, som föreslås (s. 14),
ha egen personal och egna laboratorier för forskning. Under tämligen lång
tid torde bolaget, såvitt UKÄ kan bedöma, behöva falla tillbaka på redan
existerande resurser inom nu rådande forskningsinstitutionella mönster.
Möjligheterna att komplettera befintliga institutioner och utnyttja existerande
företag — statliga eller andra — till gagn för den verksamhet, som
kan ligga i utvecklingsbolagets intresse, bör beaktas.

Under alla omständigheter synes •— såsom förutsatts i promemorian ■—
resurser behöva skapas för själva det industriella utvecklingsarbetet, även
om också i detta fall verksamheten i viss utsträckning torde kunna utvecklas
vid existerande enheter.

I anslutning till vad som anförs i promemorian om den knappa tillgången
på högt kvalificerade forskare och tekniker vill UKÄ framhålla att energiska
åtgärder måste vidtagas — på bl. a. hela det område som avser statlig
beställnings- och annan uppdragsverksamhet — för att befintlig kapacitet
på universitets- och högskoleområdet skall kunna tas till vara för i
promemorian avsedda syften.

11. Skolöverstyrelsen

SÖ delar i allt väsentligt de bedömningar och värderingar, som gjorts i
den remitterade PM, och tillstyrker i princip de förslag till åtgärder som
där framförs. Det är angeläget att den planerade verksamheten kan komma
igång utan dröjsmål. Den skisserade inriktningen av bolagets verksamhet
synes på viktiga punkter kunna bidra till att tillgodose sådana önskemål
som SO i olika sammanhang framfört under de senare åren beträffande en
av de i PM angivna verksamhetsområdena, nämligen »utveckling av system
och tekniska hjälpmedel inom undervisningen».

I det följande ger SO dels en kortfattad beskrivning av behovet av och förutsättningarna
för ökade utvecklings- och produktionsinsatser på undervisningsområdet,
dels några synpunkter på i vilka former denna verksamhet
bör planeras, samordnas och genomföras.

t. Det moderna samhället ställer, som det förefaller, oavlåtligt ökande
krav på effektiv utbildning. Undervisning och inlärning tenderar att breda
ut sig både uppåt och nedåt från de hittills typiska skolåldrarna och blir på
så sätt en efter hand alltmer dominerande mänsklig aktivitet. Samhällets
utbildningsresurser hotar därför att bli permanent otillräckliga i förhållande
till efterfrågan om de inte kan utvecklas och disponeras på ett rationellare
sätt än som hittills varit möjligt.

De principiella förutsättningarna för en rationellt bedriven kontinuerlig
inlärning vidgas i våra dagar snabbt dels genom den kommunikationstekniska
utvecklingen beträffande t. ex. television, datamaskiner etc., dels genom
den i pedagogisk forskning på senare år intensifierade utvecklingen av
en beteendevetenskaplig teori för målinriktad inlärning. Denna pedagogiska
forskning belyser möjligheterna att konstruera och tillämpa inlärningsarrangemang
med vars hjälp man uppnår vissa i förväg uppställda mål.

Dessa principiella förutsättningar behöver systematiskt bearbetas och ut -

232

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år W68

vecklas för att kunna föras ut i praktisk tillämpning. SÖ räknar med alt det
i skolorna gradvis skall kunna genomföras en efter elevernas starkt växlande
förutsättningar och intressen väl avpassad undervisning. Detta kommer
med all sannolikhet att kräva betydande förändringar av den pedagogiska
organisationen för skolans inre arbete. Vidare uppstår utan tvivel nya
krav beträffande personalens kvalifikationer och utbildning. Den mest avgörande
förutsättningen för dessa förändringar av skolverksamheten är
emellertid, att de genom forskning och pedagogiskt utvecklingsarbete anvisade
möjligheterna till en rationell undervisning ges en så konkret, instrumentell
utformning, att deras användning framstår som självklar såväl förlärare
som för elever. Undervisningsområdet är därför — uttryckt i PM:s
ordval — i stort behov av att för verksamheten »angelägna produkter, metoder
och system kommer fram så snabbt som möjligt och får eu från teknisk
och kommersiell synpunkt tillfredsställande utformning» ( s. 4).

2. De företag som förser utbildningsväsendet med läromedel är naturligt
nog inställda på en produktion, som i första hand tillgodoser den gällande
undervisningsorganisationens behov. Produktutvecklingen i dessa företag
synes hittills inte på det sätt som under senare tid påbörjats exempelvis
inom »the educational industry» i USA ha skaffat sig resurser för att nyttiggöra
den pågående informationstekniska och forskningsmässiga utvecklingen.

För alt, i enlighet med vad som ovan anförts, inrikta läromedelsproduktionen
på en instrumentalisering av undervisningsprocessen är det därför
enligt SÖ:s bedömning nödvändigt med speciella stimulansåtgärder. En sådan
åtgärd, som SÖ sedan någon tid överväger men ännu inte utformat, är
ett »entreprenadarrangemang», där skolväsendet lägger ut beställning av
systematiserade läromedel på ett eller flera företag. Andra sätt att stimulera
ny företagsamhet är det slags åtgärder som föreslås i PM.

3. Ett embryo till det nya slags utvecklingsarbete som här efterlyses utgörs
av ett antal forsknings- och utvecklingsprojekt som på SÖ:s uppdragför
närvarande bedrivs vid några pedagogiska forskningsinstitutioner. Syftet
med dessa projekt är att utveckla en i stor utsträckning förplanerad och
förproducerad undervisning, så konstruerad att i princip varje elev kan nå
det för honom eller henne för ett visst avsnitt uppställda utbildningsmålet.
Projekten startar med målanalyser varefter följer systematisk konstruktion
och utprövning av protoyper för inlärningsarrangemang, i vilka metod, materiel
och organisation integreras.

Hittills har denna projektverksamhet begränsad omfattning. Verksamheten
initieras och samordnas genom SÖ:s byrå för forsknings- och utvecklingsarbete.
Ett tjugotal större och mindre projekt har hittilfs startats. Budgeten
för denna verksamhet kan för 1968/69 beräknas till omkring 5 Mkr.
och har av SÖ planerats öka till det sexduhbla på en femårsperiod.

4. En betydelsefull fråga för dessa projekt är givetvis hur de överförs
från forskningsinstitutioner till produktionsstadiet och även hur resultaten
sedan genom föreskrifter, anvisningar, inskolning av den personal och de
elever, som skall utnyttja resultaten, och andra marknadsföringsåtgärder
förs ut i praktisk tillämpning. Flera av dessa projekt är nu mogna för produktionsfasen
och SÖ arbetar för närvarande intensivt på att finna de hästa
lösningarna på dessa problem.

Utveckling, produktion och införande av nya undervisningssystem ställer
krav på delvis nya former för samverkan mellan beställare, forskningsinstitutioner,
producenter och användare. Skolans kursplaner skall »översättas

233

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

i läromedelstermer». Ett med hänsyn till givna undervisningsmål optimalt
läromedelsutnyttjande och en optimal arbetsorganisation skall konkretiseras.
Läromedelsproducenter måste därför bl. a. göra upprepade och omfattande
utprövningar i praktiska skolsammanhang. När undervisningssystemen
skall föras ut i praktisk tillämpning, fordras intima relationer mellan
producenter och användare.

SÖ bedömer det — såsom framhållits ovan — vara nödvändigt att avsätta
betydande resurser för ett samordnat planerings- och utvecklingsarbete av
det slag som här antytts. Därvid bör det vara SÖ:s uppgift att — som utgångspunkt
för produktion av läromedelssystem i privata och/eller samhällsägda
företag och med hjälp av bl. a. forsknings- och utvecklingsarbete
— definiera undervisningsbehov och undervisningsmål samt att i prototypform
uttrycka för dessa syften lämpliga kombinationer av metod, materiel
och arbetsorganisation. Även utförandet i praktisk tillämpning och den kontinuerliga
driften av undervisningssystem är en uppgift som det naturligt
faller på skolmyndigheterna att ansvara för eller ha tillsyn över. Detta måste
dock som sagt i framtiden ske i betydligt intimare samverkan med läromedelsproducenter
än som hittills varit aktuellt.

5. De ovan exemplifierade omständigheterna utgör enligt SÖ:s uppfattning
starka skäl för att ett statligt utvecklingsbolag bör engagera sig på undervisningsområdet
under en relativt lång övergångstid. SÖ saknar som ämbetsverk
erfarenhet av det slags entreprenad- och beställningsverksamhet
som undervisningsområdet nu ställer krav på. Ett samarbete mellan SÖ
och ett statligt utvecklingsbolag skulle därför kunna underlätta utvecklandet
dels av de nya företag som behövs på den framtida undervisningsmarknaden,
dels av adekvata relationer mellan dessa företag och undervisningsväsendet.

12. Domänverket

Det sägs i det framlagda förslaget att utvecklingsbolaget skall utifrån en
kommersiell målsättning, innebärande tillfredsställande lönsamhet på lång
sikt, på olika sätt medverka till att nya produkter och ny teknik utvecklas
och exploateras. Detta enligt i princip två olika linjer: Bolaget skall kunna
för en beställares räkning — statlig, kommunal, kooperativ eller privat —
utföra ett uppdrag mot ersättning på kommersiella grunder. Det kan gälla
en specificerad forskningsuppgift, ett utvecklingsarbete fram till ett definierat
stadium, en utredning eller projektledningsuppgift. — Det andra och —
enligt förslaget —- på sikt väsentligare alternativet är att bolaget initierar
och genomför projekt med satsande av eget kapital.

Bolaget skall vara fristående från den föreslagna styrelsen för teknisk
forskning men oförhindrat att liksom andra företag söka bidrag och stöd för
forsknings- och utvecklingsarbete.

Det framhålls som naturligt att bolaget ägnar särskild uppmärksamhet åt
innovationer, vilka framstår som angelägna från samhällelig synpunkt, samt
att bolaget nära samarbetar med övriga statliga företag på områden där dessa
ha särskilda tekniska eller andra förutsättningar att med bolagets hjälp
få fram nya produkter och system. Bolaget skall emellertid stå öppet för
samarbete även på andra håll.

Bolaget avses även bedriva prospekteringsverksamhet, i detta fall innebä 8|

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 68

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

rande systematisk kartläggning av olika potentiella behov, marknader och
tekniska områden. I samband härmed framhålles att det vid upptagande av
ny teknik kan vara nödvändigt att bolaget knyter framstående forskare till
sig samt att goda internationella kontakter bör etableras. Här betonas också
angelägenheten av att bolaget undviker onödigt dubbelarbete i form av satsande
på projekt, som enligt tillgängliga informationer befinner sig på ett
långt framskridet stadium hos andra företag.

Domänstyrelsen vill starkt understryka sistnämnda uttalande. Varje uppslag
till projektutveckling bör kompletteras med en betryggande inventering
av vad som redan kan ha kommit fram eller är under utveckling på det aktuella
området genom andra idéskapare och företagare. En sådan inventering
kan ge anledning till att ett samarbete inleds, som med vinst i tid och
kostnad för fram till en godtagbar projektlösning.

Bland de i förslaget nämnda exemplen på sektorer, där samhället har ett
speciellt ansvar, är det framför allt miljöområdet som för domänstyrelsens
del träder i förgrunden. Såsom förvaltare i vidaste omfattning av kronans
mark och vatten samt tillika i princip ansvarig för förvaltningen av naturvårdsobjekten
på kronans mark har styrelsen också ett direkt intresse av
att den fortgående miljöförstörelsen i naturen och på dess växt- och djurvärld
bekämpas med all kraft. Här skall endast i förbigående nämnas de
svåra olägenheterna av hushålls- och industriutsläpp i vatten, giftiga betesmedel
inom jordbruket, oljespillet från båtar, luftföroreningarna, anhopningen
av avfall utefter vägar, vid industrier och inrättningar av varjehanda
slag. — Enligt styrelsens mening är det i miljövårdens intresse också angeläget
att alternativa riktlinjer skapas ifråga om utformandet av det gamla
odlingslandskapet där detta genom jordbruksnedläggelser ofrånkomligt
går mot en omgestaltning.

I den mån som ett statligt utvecklingsbolag — i ett förutsatt intimt samarbete
med statens naturvårdsverk — kan samordna och befordra forskning,
idéer och metodskapande på miljöområdet synes det komma att fylla en
uppgift på detta område, om tillräckliga ekonomiska och andra resurser sättes
in.

Ur affärssynpunkt bar domänstyrelsen och skogsbrukets företrädare över
huvudtaget ett särskilt intresse av att forskningen intensifieras i vad gäller
nyttiggörande av avfallsluten från pappersmassefabrikerna eller eliminering
av dess skadeverkningar, så att industriens betingelser förbättras till båtnad
jämväl för råvaruleverantören.

Med hänsyn till skogsbrukets intressen i övrigt vill domänstyrelsen framhålla
följande.

Den av utvecklingen betingade mekaniseringen av arbetena inom skogsbruket
har medfört ett stort behov av ändamålsenliga maskiner. Det tekniska
utvecklingsarbetet på skogsområdet kämpar emellertid med betydande
svårigheter. Resurserna är ej tillräckliga och en bättre samordning är påkallad.
"

I viss mån har situationen förbättrats genom tillkomsten av Stiftelsen
Skogsmekanisering, finansierad av Norrlandsfonden. Stiftelsens uppgift är
att genom lån och bidrag stödja sådana maskinprojekt, som bedömes vara av
allmänt intresse för skogsbruket men som innebär ett stort risktagande för
maskintillverkaren.

Den sedan långt tillbaka fungerande Forskningsstiftelsen Skogsarbeten,
som drivs i huvudsak med bidrag av större skogsföretag, däribland domänverket,
gör en betydande insats för tekniskt framåtskridande. Dess verksam -

235

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

het härvidlag är dock till helt övervägande del inriktad på metodutveckling.
Resurserna räcker ej för utveckling av nya maskiner.

Goda insatser för tekniskt utvecklingsarbete görs även enskilt av skogsföretag
genom direktbeställning av prototyper hos maskintillverkare. Skogsföretagens
investeringar i dylika projekt blir dock beroende av konjunkturerna.
Dessa har under senare år icke varit gynnsamma för skogsbruket.

För samordningen av skogsföretagens utvecklingsarbete spelar Forskningsstiftelsen
Skogsarbeten en betydande roll. Inom vissa branscher utanför
skogsbruket förekommer emellertid utvecklingsarbete, som har nära anknytning
till det som bedrivs inom skogsbruket. Det finns därför behov av
ett vidgat samarbete branscher emellan. Ett uttryck härför är bildandet av
Samarbetsorganisationen för fordon — markforskning, som är ett forum för
diskussioner kring problem om fordons framkomlighet på underlag av varierande
beskaffenhet. Anknutna är, förutom domänstyrelsen och skogshögskolan,
ett antal tekniskt inriktade institutioner av militärt och civilt slag,
liksom fordons- och maskinlillverkare in. fl.

Denna nystartade organisation täcker dock endast en del av det skogstekniska
utvecklingsarbetets problem.

Såväl när det gäller samordningen som en högst påkallad utbyggnad av resurserna
för att få fram lämpliga skogsbruksmaskiner finner domänstyrelsen
en snabbt inledd och av konjunkturerna mera oberoende insats från ett
statligt utvecklingsbolag bli av värde för skogsbruket.

Enligt styrelsens mening är det emellertid av avgörande betydelse att det
intima samarbete som krävs på området utvecklas mellan, å ena sidan, bolaget
och, å andra sidan, nu befintliga gemensamma organisationer för skogligt-tekniskt
utvecklingsarbete och skogsföretagens egna utvecklingsavdelningar.
Det statliga bolaget förutses nämligen av naturliga skäl komma att
arbeta på ett relativt långt avstånd från det praktiska skogsbruket. Skogsföretagens
organisationer och avdelningar på utvecklingsområdet arbetar däremot
i intim kontakt med de praktiska driftsproblemen, varigenom garanteras
en god kännedom om arbetsmiljöns successiva förändringar och om olika
problems aktualitetsgrad.

Det är emellertid även nödvändigt att få fram ett större marknadsunderlag
och en mera aktiv marknadsföring beträffande skogsmaskiner, som gör
fabrikationen lönande. För detta syfte synes det angeläget att redan på utvecklingsstadiet
inledes kontakter även med skogsägareorganisationer inom
andra länder, i första hand de nordiska, varvid man söker väcka intresse för
de aktuella objekten samt inhämtar rön och önskemål med tanke på en
möjlig anpassning av projektutvecklingen efter mera generella krav och behov,
så att vägen breddas för en internationell marknad. Marknadsföringen
bör också i tid förberedas, såväl inom landet som på internationell front. En
viss insats för dessa syften görs genom Nordiska Skogsarbetsstudiernas Råd

13. Naturvårdsverket

I den allmänna motiveringen för förslaget att inrätta ett statliga utvecklingsbolag
anföres att offentliga tjänster av olika slag i växande utsträckning
bidrar till medborgarnas välstånd. Förebyggande och bekämpande av luftoch
vattenföroreningar samt tillvaratagande av naturresurser nämnes härvid

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

som exempel på sektorer där samhället har ett speciellt intresse i nämnda
hänseende.

Statens naturvårdsverk vill vitsorda att inom dess verksamhetsområde
finns angelägna behov att tillvarataga nya idéuppslag samt att utveckla och
rationalisera projekt som kan förhindra eller motverka miljöförstöring. Fältet
för sådan utvecklingsverksamhet är mycket stort särskilt på vatten- och
luftvårdens områden. Självfallet erbjuder Sverige, trots intensifierade
skyddsåtgärder av olika slag, en begränsad marknad för den kommersiella
företagsamheten. Såsom framhålles i promemorian har det allmänna vidare
ett särskilt ansvar för att lagstiftningen och det tekniska utvecklingsarbetet
på miljövårdens område håller jämna steg. Naturvårdsverket vill därför tillstyrka
förslaget i denna del.

Det torde inte ankomma på naturvårdsverket att taga ställning till förslaget
inom andra sektorer av det föreslagna bolagets verksamhetsfält. Verket
vill emellertid framhålla angelägenheten av att miljövårdssynpunkterna
ständigt hålles aktuella vid alla projekt som på ett eller annat sätt kan beröra
miljö- och naturtillgångar. Utvecklingsbolaget bör därför i sin verksamhet
ha nära samråd med naturvårdsverket.

14. Statens vattenfallsverk

Vattenfall anser det angeläget att innovationsverksamlieten främjas. Tillkomsten
av ett statligt utvecklingsbolag, som med kraft kan verka för utveckling
av nya produkter och system inom områden som ter sig naturliga
för samhällelig aktivitet, synes motiverad. Den kommersiella inriktningen
med på sikt klart uttalade lönsamhetskrav synes vara en väsentlig målsättning.

Den statliga utvecklingsaktiviteten synes böra ägna särskild uppmärksamhet
åt systemutveckling inom eftersatta områden av stort samhällsintresse,
såsom miljöfrågor, trafiksäkerhetsfrågor etc. Statens initiativ och
medverkan är här en förutsättning för att verksamhet av erforderlig omfattning
skall komma till stånd. Avkastningen på insatta resurser torde
kunna bli betydande, men bestämningen i förväg härav är svår att utföra.
Detta synes vara ett dilemma då lönsamhetskravet även inom dessa sektorer
måste uppfyllas. Stor omsorg bör följaktligen ägnas åt realistiska uppskattningar
av nyttan av insatser inom dylika områden. I den mån kommersiell
lönsamhet ej kan påvisas, ehuru samhällsnyttan är påtaglig, torde verksamheten
böra beslutas och finansieras av den föreslagna styrelsen för teknisk
utveckling intill dess att utvecklingen förts fram till sådan nivå att en
kommersiell målsättning kan formuleras.

Prioriteringsfrågan är även helt allmänt en svår uppgift. Samtidigt som
i princip flera områden bör ägnas uppmärksamhet, inventeras och stödjas,
är det väsentligt att verksamheten ej splittras på många och små projekt.
Vattenfall vill understryka angelägenheten av stark koncentration till ett
fåtal stora projekt. Speciellt gäller detta under uppbyggnadsskedet då resurserna
är starkt begränsade och konsolidering erfordras. Enligt Vattenfalls
uppfattning bör bolaget ej bygga upp egna laboratorieresurser, i varje
fall inte förrän verksamheten stabiliserats och behovet blivit klart dokumenterat.

För Vattenfalls del föreligger intresse och behov att utnyttja utvecklings -

237

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år W68

bolagets tjänster endast i undantagsfall beträffande system och anläggningsdelar
för produktion, transmission och distribution av elenergi. För att
åstadkomma optimala lösningar fordras nära samarbete mellan experter för
planering, utveckling, konstruktion, byggande och drift. Detta sker bäst inom
kraftföretagen. För att utbyta drifterfarenheter, forsknings- och utvecklingsresultat,
vilket ger stort utbyte för ovannämnda verksamhet, har Vattenfall
sedan lång tid tillbaka ett intimt samarbete med kraftföretag även
i andra länder.

Däremot är det av stort intresse att »användningsforskningen» aktiveras,
dvs. att nya användningsområden för elenergi utvecklas. Vattenfall har nyligen
tillsatt en aktivitetsgrupp för sådan användningsforskning. Denna
verksamhet har förutsättningar att ge uppslag, som det kan vara lämpligt
att företag av utvecklingsbolagets karaktär bringar till en lösning. Härvid
berörs användarsidan i hög grad, varvid flera frågor av teknisk-ekonomisk
natur utöver energiproblemen som regel aktualiseras. En tvärvetenskaplig
problembehandling torde därför ofta bli aktuell.

Exempel på dylika projekt är:

Integrerande system för uppvärmning, belysning och ventilation.

Elektriskt drivna bilar för person- och godstrafik.

Belysning av huvudvägar.

Uppvärmning av trafikleder på vissa avsnitt.

Lösningen av dessa uppgifter är av stor betydelse inom energisektorn,
men är även av betydande samhällsintresse och torde ha stor samhällsekonomisk
vikt. Det vore värdefullt om utvecklingsbolaget hade möjlighet att
ägna sig åt dessa problem.

Med hänvisning till ovanstående synes det Vattenfall som om det föreslagna
statliga utvecklingsbolaget skulle kunna fylla en viktig uppgift. Den
kommersiella inriktningen är väsentlig liksom att verksamheten till en
början koncentreras på ett fåtal större projekt.

15. Statens tekniska forskningsråd

Tillkomsten av nya lönsamma produkter, processer och metoder baserade
på innovationer är av fundamental betydelse för vårt näringsliv och samhälle.
Under senare år har också inom det enskilda näringslivet flera utvecklingsbolag
bildats. Härigenom har icke oväsentliga bidrag lämnats till att
forskningsresultat kunnat ledas över i produktion och marknadsföras.

Likväl föreligger fortfarande betydande outnyttjade möjligheter av exploaterbar
karaktär. Så kan förutses komma att i stigande takt bli fallet även
i fortsättningen. Insatserna inom den industriella utvecklingssektorn behöver
därför ökas.

Mot denna bakgrund hälsar rådet med tillfredsställelse tillkomsten av ett
statligt utvecklingsbolag. Rådet förutsätter som en självklarhet att bolaget
varken skall ha förtursrätt eller än mindre monopolställning beträffande
exempelvis forskningsresultat framkomna inom statlig verksamhet. Det är
nämligen av grundläggande betydelse att forskarnas och uppfinnarnas valmöjligheter
beträffande de egna resultatens industriella placering kvarstår
obeskuren och att de industriella exploateringsmekanismerna får utvecklas
i ett system av konkurrens och möjlighet till specialisering som inte främst
baseras på innovatörens anställningsförhållanden utan snarare på faktorer

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

som tillgängliga produktionsresurser, erfarenhet av eller intresse för speciella
tekniska sektorer eller olika kund- eller marknadskategorier.

I promemorian har indikerats en serie uppgifter för bolaget. Rådet vill
varna mot att bolagets begränsade resurser splittras på ett för stort antal
verksamhetsgrenar. Dessa risker måste säkerligen vara allvarligast under
första skedet av verksamheten. Det kan därför ifrågasättas om bolaget alls,
utöver det centrala överförandet av en serie projekt till produktion, skall
syssla med serviceverksamhet avseende tekniskt utvecklingsarbete för statliga
myndigheter — en uppgift som i hög grad ankommer på styrelsen för
teknisk utveckling. Rådet vilt erinra om att man, åtminstone inom en av de
enskilda exploateringsgrupperna, funnit lämpligast att organisera viss experimentell
produktutveckling inom ramen av ett särskilt bolag tillhörande
företagsgruppen. Detta illustrerar den situation präglad av behov av koncentration
kring konkreta problemställningar som ofta kännetecknar verksamheten.
Flera av de skisserade uppgifterna bör därför snarare lösas genom
nära samverkan mellan utvecklingsbolaget och andra organ, eventuellt dotterbolag,
än genom att bolaget i egen regi bearbetar för artskilda uppgifter.

Enligt rådets uppfattning har bolagets uppgifter således skisserats på ett
mindre konkret sätt än som kan anses behövligt. Liknande förhållanden
gäller även arbetssätt och organisation. Aktiekapitalets storlek måste även
preciseras. Konkretisering och precisering är således erforderliga innan
verksamheten kan påbörjas.

Reservation av herr Woxén

Jag delar helt uppfattningen att staten kraftigare än hittills och i lämpliga
former bör stödja utvecklingen särskilt inom det industriella och därtill
gränsande områden. Dock kan jag nu icke tillstyrka det föreslagna statliga
utvecklingsbolaget beroende på att många av de för bolaget angivna intresseområdena
(s. 4 och 5) är för yvigt skisserade och i många fall icke rimmar
med den för bolaget angivna målsättning »en kommersiell inriktning med
klart definierade lönsamhetskrav som siktar till rimlig avkastning på det
egna kapitalet». Vidare är bolaget för vagt skisserat. Sålunda saknas exempelvis
förslag till bolagsordning samt uppgift om tänkta aktiekapital. Den
enda uppgift härom som finnes är att 25 miljoner kronor över statsbudgeten
skall ställas till bolagets förfogande under första verksamhetsåret.

16. Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat, INFOR

INFOR kan helt ansluta sig till vad som i Promemorian allmänt sägs om
betydelsen från samhällsekonomisk synpunkt av att företag finns, som i
första hand är inriktade på utveckling och exploatering av innovationer.
Det ligger i sakens natur att sådana företag, utvecklingsbolag, även själva
uppsöker och initierar tekniska nyheter som kan vara intressanta för deras
verksamhet.

Inom Sverige finns för närvarande bolag av denna typ, vilka under senare
år kommit till inom den privata sektorn. Det kan förutsättas att dessa kommer
att göra insatser av betydande värde inom det område som här närmast
är fråga om. I allmänhet är de på det ena eller det andra sättet knutna till
existerande industriföretag eller koncerner.

239

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

Den frågan kan ställas om det mot bakgrund av den aktivitet på området
som redan råder finns behov av att bilda ett statligt utvecklingsbolag. I
Promemorian anföres en rad skäl som talar för att så bör vara fallet. INFOR
önskar i detta sammanhang endast gå in på ett par av dessa.

Det erinras i Promemorian om att staten själv bedriver en betydande industriell
eller i varje fall kommersiell verksamhet. INFOR delar den uppfattning
som kommit till uttryck i Promemorian, att det kan vara värdefullt
för de statliga bolagen och de affärsdrivande verken att ha tillgång till
ett företag inom den statliga sektorn som i första hand är inriktat på att utveckla
och exploatera innovationer. Enligt Promemorian föreligger redan nu
etl antal förslag till konkreta projekt som bör bli föremål för skyndsam bearbetning,
när utvecklingsbolaget kommer till stånd. Även om det kan antas
alt de privata utvecklingsbolagen väl kan åtaga sig att för statens räkning
utföra utvecklingsarbete för innovationer som kommer fram inom den statliga
verksamheten, kan det dock inte uteslutas att vissa intressekonflikter
kan komma att uppstå om så sker. Ett privat utvecklingsbolag är självfallet
i första band intresserat av att taga hand om innovationer som härrör från
den koncern eller företagsgrupp, till vilket bolaget närmast är knutet, eller
projekt som är lämpade att industriellt utveckla inom koncernen eller gruppen
eller som eljest kan förväntas ge en särskilt god avkastning. Det förefinns
därför risk för att projekt som härrör från den statliga sektorn sätts i
efterhand. Den styrka, som ligger i möjligheten till att kombinera privata
och statliga resurser i utvecklingsarbetet, bör å andra sidan beaktas vid bedömningen
av lämpligheten av att överlämna ett projekt till ett visst privat
utvecklingsbolag, som är lämpat och villigt att påtaga sig uppgiften. Därvid
bör dock uppmärksamhet ägnas risken för förskjutningar i konkurrensförhållanden.

Det understrykes vidare i Promemorian att det inom den offentliga, icke
kommersiella verksamheten finns många problem av teknisk art, som
snabbt måste lösas för att samhället skall fungera så som är önskligt. I
Promemorian har åberopats flera exempel på sektorer där så är fallet. Det
kan inte förnekas, att många av dessa problem sett ur samhällelig synvinkel
bör ges prioritet framför projekt av rent kommersiell art. Ett statligt
utvecklingsbolag bör kunna medverka till att de löses snabbt och effektivt.

Det är också riktigt att ett statligt utvecklingsbolag kan bli av betydande
värde som komplement till styrelsen för teknisk utveckling och forskning.
Under den korta tid som INFOR fungerat har det i vissa fall visat sig vara
ganska besvärligt att finna lämpliga företag, som varit villiga att satsa på
vidareutveckling och exploatering av projekt som både av experter och
INFOR bedömts som intressanta. Först när utvecklingen kommit så långt
att en exploatering ansetts som tämligen riskfri har en överlåtelse till ett
enskilt företag kunnat komma till stånd.

Promemorian lägger stor vikt vid idé-skapande och vid bedömning av
var nya idéer och uppfinningar kan väntas bidraga till utvecklingen. INFOR
förutsätter att sådana bedömningar, som ofta är mycket vanskliga att göra,
sker med samtidig stark uppmärksamhet på den praktiska exploateringen
från idé- och uppfinnarplanet till kommersiellt framgångsrik produktion
och inte minst marknadsföring.

INFOR tillstyrker alltså tanken på att starta ett statligt utvecklingsbolag.

Vad angår uppbyggandet av bolaget är Promemorian ganska knapphändig,
vilket är väl förståeligt eftersom både takten och organisationen lämp -

240

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

ligen bör anpassas efter de projekt som kan komma ifråga. Det är enligt
INFOR:s mening angeläget att bolaget drivs som ett självbärande och helst
lönsamt företag. Det innebär bland annat att om bolaget, vilket i och för sig
måste vara önskvärt, åtager sig sådan för den offentliga sektorn angelägen
innovations- och utvecklingsverksamhet, varpå exempel lämnas i Promemorian,
detta arbete bör få karaktären av beställningsuppdrag om produkten
inte kan lönsamt exploateras på marknaden. Det synes vidare inte lämpligt
att utvecklingsbolaget ger sig in på sådana områden, som enligt de föreslagna
direktiven för styrelsen för teknisk forskning och utveckling ankommer
på denna. En klar gränslinje bör dragas mellan styrelsen och bolaget.
Bolaget skall, som i Promemorian förutsättes, bedriva kommersiell verksamhet
med klart definierat lönsamhetskrav som siktar till rimlig avkastning
på det egna kapitalet. Detta hindrar givetvis inte att styrelsen mot ersättning
utnyttjar utvecklingsbolaget för utvecklingsarbete. Det bör också
vara riktigt att bolaget konkurrerar med den privata sektorn om att övertaga
projekt, som utvecklats i styrelsens regi och som anses lämpade för
industriell exploatering.

INFOR är å andra sidan väl medvetet om att ett statligt utvecklingsbolag
i många fall bör bedöma lönsamheten av enskilda projekt ur ett större perspektiv
genom en totaloptimering av deras värde för såväl den enskilda och
den offentliga sektorn. Som exempel kan anges system med anknytning till
miljövård och utnyttjande av naturresurser. En sådan optimering inrymmer
ofta värderingar som är ytterst svåra att kvantifiera vid uppgörande av
lönsamhetskalkylen. Bland annat genom att bolaget ges möjlighet att på
samma sätt som enskilda och privata företag få ekonomiskt stöd för individuella
projekt från styrelsen för teknisk forskning och utveckling och
från andra bidragskällor bör emellertid dessa svårigheter kunna överbryggas
så att bolaget icke behöver taga större risker än det med bibehållande
av lönsamhetskravet kan bära.

Såsom i Promemorian anförs torde bolaget behöva vissa egna personella
och laboratoriemässiga resurser för forskning och utvecklingsarbete. INFOR
delar uppfattningen att bolaget bör skaffa sig dessa resurser i första hand
genom att förhyra dem hos olika statliga organ och institutioner.

Vad beträffar personaluppsättningen finner INFOR, bland annat med hänsyn
till vad som sagts om nödvändigheten av uppmärksamhet på den praktiska
exploateringen, det vara av största vikt att till bolaget knytes teknisk
och ekonomisk expertis. Särskilt angeläget är att kvalificerad personal som
kan tjänstgöra som projektledare finns att tillgå. INFOR vet av egen erfarenhet
hur betydelsefullt det är att ett industriellt utvecklingsarbete följs
upp ända från starten tills det är färdigt. Exploateringsvägarna måste vara
förberedda och styrningen av utvecklingsprojektet ske med stark medverkan
från det organ, de företag eller de personer, som skall ha ansvaret för
den kommersiella lanseringen. Stark projektledning är inte minst betydelsefullt,
när projekt, såsom ofta torde bli fallet, måste lösas genom ett samarbete
med befintliga industriella företag, statliga eller privata och/eller
bestående forskningsinstitutioner.

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

241

17. Statens konsumentråd

De skäl som i promemorian anförs för att bilda ett statligt bolag synes enligt
konsnmentrådets uppfattning motivera tillkomsten av ett sådant. Även
om rådet således finner skäl till att tillstyrka förslaget vill det samtidigt
framhålla att bolagets arbetsformer i förslaget synes vara alltför skissartat
beskrivna. Rådet anser därför att det föreligger ett starkt behov av närmare
precisering av den organisatoriska och administrativa ramen för den mångskiftande
verksamhet som bolaget förntsättes kunna bedriva.

Konsumentrådets erfarenhet visar att även om det industriella utvecklingsarbetet
i vårt näringsliv ligger på en totalt sett hög nivå är variationerna
mellan såväl olika produktionsområden som olika företag i samma
bransch mycket stora. För betydande delar av produktionen är utvecklingskostnaderna
ringa jämfört med verksamhetens omfattning. Statistiska centralbyråns
uppgifter om forsknings- och utvecklingskostnader visar att
forskningen i industrigrenar med stark inriktning på konsumtionsvaror är
avsevärt mycket mindre än i industrigrenar som är inriktade på produktion
av investeringsvaror och produktionsförnödenheter. Inom konsumtionsvaruområdet
är variationerna stora. I vissa branscher är utvecklingsinsatserna
koncentrerade till enstaka större och progressiva företag, medan de övriga
företagen inom branschen visar mindre aktivitet. I andra branscher är produktionen
splittrad på många små företagsenheter som var för sig saknar
förutsättningar för aktiva insatser i utvecklingsarbetet.

Konsumentrådet anser det i princip inte vara rådets uppgift att stödja
produkt- och processutvecklingsarbete. Rådet har dock i vissa fall —• just beroende
på branschens ringa möjligheter att fungera på ett ur konsumentsynpunkt
tillfredsställande sätt — trots sina begränsade resurser ansett sig
tvingat alL lämna bidrag för sådana verksamheter med hänsyn till att konsumentintresset
i annat fall på ett otillfredsställande sätt skulle ha eftersatts.
Rådet finner mot bakgrund av dessa erfarenheter att tillkomsten av ett
statligt utvecklingbolag kan komma att innebära nya möjligheter för sådant
utvecklingsarbete som ur konsumentsynpunkt är av stor betydelse.

Rådet vill dock understryka att även om det statliga bolaget på sikt bör eftersträva
en marknadsmässig bedömning av projekten, denna bör ske på något
andra grunder än i ett likartat privat bolag.

Inom konsumtionsvaruområdet kan en markerad skillnad finnas mellan
branscher där konkurrensen fungerar tillfredsställande och branscher där så
icke är fallet. Med tillfredsställande konkurrens avses då inte endast att det
finns flera konkurrerande företag utan även att konsumenterna har möjlighet
att fungera väl på marknaden genom att det finns underlag för och möjligheter
till rationella överväganden och beslut. Om konsumenterna i den situationen
lägger stor vikt vid icke funktionella egenskaper hos varor och
tjänster måste givetvis deras val accepteras som uttryck för det alternativ
som välfärdsmässigt ger den bästa utdelningen. Annorlunda ställer det sig
om allmänheten genom produkternas, produktinformationens och marknadsföringsåtgärdernas
utformning inte kan bilda sig en uppfattning om
för- och nackdelarna hos olika på marknaden föreliggande produkter. I
branscher där situationen är den sistnämnda sammanfaller en marknadsmässig
bedömning av utvecklingsmöjligheterna inte alltid med vad man ur
samhällets synpunkt finner angeläget. Ehuru konsumentrådet förutsätter att

242

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

det statliga utvecklingsbolaget i princip inriktar sitt arbete på projekt som
är både angelägna och lönsamma måste angelägenhet sgraden i vissa fall ges
företräde framför lönsamhetsaspekten med tanke på att det här kan vara
fråga om en ur samhällets synpunkt falsk lönsamhet som leder till en icke
ändamålsenlig allokering av tillgängliga resurser. Som exempel kan nämnas
behovet av att utveckla tillverkningsmetoder med mindre miljöförstörande
verkningar än de nuvarande. Det är inte säkert att sådant utvecklingsarbete
vid eu strikt företagsekonomisk lönsamhetsbedömning skulle prioriteras
lika högt som vid en angelägenhetsbedömning ur allmänhetens synpunkt.

I promemorian understryks också att ett av skälen för att inrätta ett statligt
utvecklingsbolag är behovet av att, för samhället och ytterst för konsumenterna,
angelägna produkter, metoder och system kommer fram så snabbt
som möjligt och får eu ur teknisk och kommersiell synpunkt tillfredsställande
utformning. Man pekar samtidigt på de offentliga tjänsternas betydelse
för medborgarnas välstånd och exemplifierar med flera väsentliga utvecklingsområden
inom den offentliga sektorn.

Konsumentrådet har vid flera tillfällen understrukit den offentliga konsumtionens
betydelse för människornas välfärd samt det önskvärda i att
samma krav ställs på effektiviteten, funktionaliteten och servicenivån inom
denna sektor som inom den privata. Med hänsyn till att det i regel är särskilt
angelägna konsumtionsbehov som har förts till den offentliga sektorns
ansvarsområde synes det vara riktigt att prioritera dessa utvecklingsbehov
högt i det föreslagna bolagets verksamhet. Rådet vill i detta sammanhang
rikta uppmärksamheten på att de statliga företag och myndigheter som tillhandahåller
offentliga tjänster i regel arbetar under monopolistiska former
och att det därför i vissa fall kan föreligga bristande incitament till produktutveckling.
Detta kan i vissa fall även sammanhänga med det korta tidsperspektiv
som gäller vid anslagsgivningen. Det synes därför vara mycket
angeläget att initiativ till aktiviteter inom den offentliga sektorn inte endast
kommer från producenthåll utan att utvecklingsbolaget självt — med utgångspunkt
i på olika sätt dokumenterade konsumentbehov — tar initiativ
till utvecklingsarbete. Rådet konstaterar därför med tillfredsställelse att man
i promemorian har förutsatt att bolaget inte endast skall ta sig an projekt på
hög innovationsnivå, utan även kunna syssla med projekt som endast medför
relativt små justeringar i redan väl känd teknik eller äldre produkter.

Konsumentrådet förutsätter att utvecklingsbolagets verksamhet inte endast
avses leda till en större effektivitet i den inhemska produktionen av varor
och tjänster utan även genom en gynnsam effekt på produktionen av exportvaror
påverka den ekonomiska utvecklingstakten och Sveriges internationella
konkurrensläge. Rådet vill i detta sammanhang peka på förhållandet
att det som på kort sikt satsas på att utveckla för svenska konsumenter
avsedda konsumtionsvaror på längre sikt även kan komma den svenska exporten
till godo. Eftersom levnadsnivån i vårt land jämfört med flertalet
andra länder är hög, kan man förutsätta att de krav som svenska konsumenter
i dag ställer på skilda slags produkter efter hand även kommer att gälla
på flera av våra exportmarknader. En god anpassning av produktionen till
dagens inhemska behov kan således på sikt ge visst företräde i konkurrensen
i andra länder.

Rådet vill också rikta uppmärksamheten på att det nyligen av en av forskningsberedningen
tillsatt arbetsgrupp har konstaterats att marknadsföringen
numera tar i anspråk en mycket stor del av de tillgängliga reala resurserna.
Samtidigt är forskningen och utvecklingsarbetet inom denna sektor i hög

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

243

grad eftersatt. Enligt rådets uppfattning borde utvecklingsbolaget även kunna
ägna sig åt marknadsföringsområdet.

Med hänsyn till de synpunkter som inledningsvis redovisats samt de intressen
som rådet har att företräda, anser konsumentrådet att det borde vara
representerat bland de rådgivare som bolaget ständigt skall hålla kontakt
med. Eftersom man i promemorian har förutsatt att vissa statliga företag
och verk som har intresse av att samverka med utvecklingsbolaget skall teckna
aktier i bolaget ifrågasättes om inte rådet borde höra till denna grupp av
myndigheter. Detta förutsätter dock att medel ställs till förfogande för ändamålet.

18. Ingeniörsvetenskapsakademien

Promemorian framhäver i likhet med tidigare uttalanden från departementet
innovationernas betydelse för den industriella och samhälleliga utvecklingen
och uttalar sig för åtgärder, som kan underlätta tillvaratagandet
av tillgängliga innovationer. Akademien vill helt instämma i denna grundsyn
och har även för sin del sökt skapa större förståelse för innovationernas
betydelse och förutsättningar för deras tillkomst och utnyttjande. Vid bedömningen
av behövliga åtgärder i detta syfte bör emellertid som ett grundläggande
förhållande konstateras, att den övervägande delen av utvecklingsarbetet,
som leder till nya produkter, utföres i de befintliga industriföretagen.
Åtgärder för att skapa en livligare förnyelse inom näringslivet måste
därför i stor utsträckning avse att påverka existerande företag och söka att
förändra och förnya deras tillverkningsmetoder och produktsortiment. I den
allmänna diskussionen om företagsledningens problem har det också blivit
allt mer erkänt att en av dess viktigaste uppgifter är att tillgodose behovet
att succcessivt förnya de produkter eller tjänster, som företaget tillhandahåller.

De statliga insatserna har hittills inte i större utsträckning utformats så
att de underlättat företagens innovationsverksamhet. Promemorian uppger
att de statliga forskningsbidragen har detta syfte, vilket knappast överensstämmer
med det sätt, på vilket dessa använts hittills. Möjligen kommer
andra principer att gälla i fortsättningen. Den statliga investeringsbanken
uppges ge möjlighet för företagen att få tillgång till riskvilligt kapital, men
hittills har inte erfarenheterna av bankens verksamhet visat i vilken utsträckning
denna främjar innovationer inom företagen.

Tillkomsten av ett eller flera utvecklingsbolag ändrar inte denna situation.
Den övervägande delen av innovationsarbetet utföres fortfarande i företagen
och utvecklingsbolagen kan endast komma att få marginell betydelse. Om
samhället finner det angeläget att väsentligt främja innovationsverksamheten
i landet, bör det därför överväga åtgärder som direkt påverkar företagens
insatser.

Utvecklingsbolagens uppgift blir närmast att främja utnyttjande av innovationer,
som inte på andra vägar kommer att tillämpas och som inte passar
in i existerande företags produktion eller att förmedla kapital till företag,
som icke lyckats dra till sig tillräckliga resurser för att utnyttja sina potentiella
utvecklingsmöjligheter. Det saknas säkert underlag för att avgöra, hur
stora möjligheter av detta slag som finns och om dessa kan ge något väsentligt
bidrag till den industriella utvecklingen, utan uttalanden måste grundas

244

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

på personliga bedömningar. Även om antalet lämpliga projekt för utvecklingsbolag
bedöms vara förhållandevis litet, bör givetvis möjligheter skapas
för att dessa skall kunna utnyttjas. I viss utsträckning bör naturligtvis ett
utvecklingsbolag även kunna ta upp en ny tillverkning, även om det därigenom
kommer att konkurrera med ett industriföretag. Även om utvecklingsbolagets
projekt ofta bör utföras i samarbete med industriföretag, kan denna
regel inte få tillämpas så att dessa får ett reellt monopol på sin tillverkning.

I promemorian anges flera betydelsefulla uppgifter för bolaget. Samtidigt
framhålles att detta måste koncentrera sig på ett begränsat antal projekt
och att ett strängt urval av projekt måste företas. Sannolikt måste även en
begränsning till en viss typ av projekt utföras, i varje fall medan företaget
är under uppbyggnad, eftersom de olika arbetssätten torde kräva varierande
organisationsformer och kompetens. Företagets styrelse och ledning bör
därför inte endast överväga, vilka utvecklingsprojekt företaget skall bearbeta,
utan först ta ställning till vilka uppgifter företaget skall fylla och inom
vilka områden det största behovet av dess insatser kan konstateras.

Promemorian framhåller starkt behovet av utvecklingsarbete inom vissa
områden av stor samhällelig betydelse, t. ex. medicinsk teknik, utbildning
och miljövård. Den väsentliga åtgärden för att åstadkomma ett intensivare
utvecklingsarbete på dessa områden torde vara att tillräckliga resurser reserveras
för detta ändamål samt att målen för arbetet utredes och klargöres.
Kompetensen att utföra utvecklingsarbetet finns i åtskilliga fall inom privata
företag och dessa bör i så fall utnyttjas. Däremot kan och skall industriföretagen
inte fastställa kraven på produkterna och inte heller kan de utföra
den önskvärda marknadsundersökningen, eftersom marknadens storlek ofta
bestämts av staten genom dess anslag och bestämmelser. Det är ofta av stor
betydelse att utvecklingsarbetet genomföres i nära samverkan mellan tillverkare
och användare. Detta torde även gälla de statliga behoven och det
förefaller därför naturligt att de statliga myndigheter och verk, som ansvarar
för berörd verksamhet, även får ansvara för utvecklingsarbetet. De bör
därför ges tillräckliga resurser för att kunna i första hand utreda och precisera
behoven av ny utrustning och därefter lägga ut och administrera beställningar
av utvecklingsarbete vid institutioner, forskningsinstitut och
konsult- eller industriföretag. Även ett utvecklingsbolag bör kunna komma
ifråga om det har den speciella kompetens som fordras för ett visst utvecklingsuppdrag.
Om det anses angeläget att intensivare utvecklingsarbete genomföres
på de områden som samhället ansvarar för, bör därför de ansvariga
statliga organen förses med utvecklingsavdelningar, som kan utföra de
behövliga insatserna.

De ansvariga statliga organen bör också lättast kunna förmedla kontakten
mellan sina utvecklingsavdelningar och de lokala instanserna såsom
sjukhus eller skolor. Utvecklingsarbetet kommer i dessa fall säkerligen alt
fordra aktiv medverkan från de senare för definition av behoven och utprovning
av olika förslag. Det förefaller däremot knappast naturligt att det
statliga utvecklingsbolaget skall i egen regi driva utvecklingsarbete åt det
statliga verk, som är närmast berört av resultaten. Det kan snarare väntas
vålla organisatoriska svårigheter om utvecklingsarbetet förlägges fristående
i förhållande till den organisation, som skall utnyttja dess resultat. Det förefaller
inte heller praktiskt att inom utvecklingsbolaget bygga upp en grupp
specialister på ett speciellt område, exempelvis medicinsk teknik, för att
bolaget skall kunna ta emot uppdrag på just detta område samtidigt som
motsvarande kompetens torde finnas på flera andra håll. Det har inte hel -

245

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1068

ler gjorts sannolikt att bolaget skulle vara en nödvändig mellanhand vid
beställning av utvecklingsarbete från statliga organ till företag eller institutioner.
Denna bedömning torde gälla de i promemorian uppräknade väsentliga
områdena. Däremot kan utvecklingsbolaget möjligen ha en uppgift att
fylla som utvecklingsavdelning för statens räkning inom mindre avsnitt av
samhällets verksamhet, där en självständig utvecklingsavdelning inte kan
förutses. Denna uppgift torde alitså kunna leda till vissa uppdrag till utvecklingsbolaget
men inte vara av den betydelse att den ensamt motiverar
dess inrättande.

En annan huvuduppgift för utvecklingsbolaget uppges vara att organisera
utvecklingsarbete för statliga verk och företag samt i detta syfte etablera
samarbete med privata företag. Om, som promemorian antyder, produktutvecklingen
är otillfredsställande inom statliga verk och företag, torde det
emellertid vara lämpligast och ligga närmast till hands att granska företagens
organisation och arbetsformer i syfte att ge produktutvecklingen eu
tillräckligt framskjuten plats inom företaget. I första hand torde man söka
eftersträva att varje företag ansvarar för och intresserar sig för sin egen
produktutveckling, vilket även torde ge de minsta organisatoriska och administrativa
problemen. Om ett statligt verk eller företag känner behov av
samverkan med privata företag i samband med sitt utvecklingsarbete, bör
det normalt ha tillräcklig branschkunskap för att veta, vilket eller vilka
andra företag det kan samarbeta med. Det bör även ha tillräcklig kompetens
för att kunna bedöma sådana samarbetsfrågors ekonomiska och tekniska
betydelse. För speciella problem i samband därmed kan naturligtivs
behov av specialister uppstå och utvecklingsbolaget kan anlitas om de
bästa specialisterna finns inom detta, men sådana behov torde inte bli så
omfattande att de motiverar tillkomsten av bolaget. Den väsentliga strävan
i detta sammanhang måste dock vara att ge de statliga företagens ledningar
sådan kompetens, att de själva kan leda företagens utvecklingsarbete.

Den tredje motiveringen för ett statligt utvecklingsbolag är att bättre
möjlighet bör skapas för exploatering av uppfinningar av anställda vid
statliga verk och företag. Detta motiv sammanhänger med det föregående.
Om innovationerna ligger inom företagets eller verkets eget verksamhetsfält,
bör företagets eller verkets ledning själv kunna vidtaga exploateringsåtgärder.
Detta"kan ske genom att företaget självt tar upp tillverkning eller
genom att en nyhet, som inte passar in i företagets egen verksamhet, överlämnas
till något annat företag. I det senare fallet bör emellertid företagets
eller verkets ledning ha tillräcklig branschkännedom för att vidta behövliga
åtgärder. Möjligen kan staten behöva vidtaga sådana förändringar i instruktionen
för verk och företag, att dess intresse för teknisk utveckling och för
exploatering av innovationer tydligt framgår och så att företagets eller verkets
ledning får tillräckliga befogenheter för att kunna handla i detta syfte.
Om sådan aktiv exploateringsverksamhet kräver att verket eller företaget
förvärvar rätten till av anställda utförda uppfinningar förutsätter akademien
att eventuella förändringar i hittillsvarande praxis och bestämmelser
rörande rätten till statsanställdas uppfinningar blir föremål för överenskommelser
mellan staten och de anställdas organisationer.

Om en uppfinning av en anställd ligger utanför verkets eller företagets
arbetsfält torde denna enligt normala regler bli uppfinnarens egendom och
kunna av denne exploateras på det sätt han finner lämpligt och möjligt. I
så fall kan ett utvecklingsbolag ha en uppgift att fylla som finansiär, men

246 Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1068

detta gäller helt oberoende av om uppfinnaren är anställd i statlig eller enskild
tjänst.

Behovet av ytterligare ett utvecklingsbolag, som kan konkurrera med tidigare
etablerade och utgöra ytterligare ett alternativ för forskare och uppfinnare,
utgör det fjärde motivet för ett statligt sådant bolag. En ökad konkurrens
på detta område kan vara värdefull. Härigenom skapas ytterligare
en möjlighet att få nya idéer prövade och sannolikt kan därigenom vissa
uppslag komma till prövning, som annars skulle förbigåtts. Genom existensen
av flera företag av denna typ blir en forskare eller uppfinnare inte hänvisad
till endast ett företag, utan får möjlighet att välja mellan flera företag
eller kan eventuellt placera projekt av olika typ hos olika företag. Denna
ökade frihet bör skapa en större jämnställdhet mellan innovatör och exploatör.
Ett statligt utvecklingsföretag kan därför anses ha en uppgift att fylla
för att skapa en bättre fungerande marknad för innovationer.

Såväl utvecklingsbolag som andra företag bör emellertid ha lika möjligheter
att få tillgång till uppfinningar och forskningsresultat från olika källor.
Akademien vill därför framhålla, att det statliga utvecklingsbolaget inte bör
ha någon förhandsrätt till exempelvis resultat av arbete bekostat med statliga
forskningsanslag. En sådan förhandsrätt skulle även lätt kunna utvecklas
så att utvecklingsbolaget får en skyldighet att vidareutveckla sådana
resultat, vilket skulle kunna låsa dess arbetsmöjligheter.

Att söka upp och exploatera innovationer bör därför vara företagets huvuduppgift.
Detta kan naturligtvis även som promemorian föreslår ske i
den formen, att företaget söker upp områden inom vilka behov av utvecklingsarbete
kan konstateras eller föridses och söker initiera detta arbete.
I den utsträckning företaget kommer att utveckla kompetens inom speciella
områden bör det naturligtvis även kunna ta emot utrednings- eller utvecklingsuppdrag,
som kan utnyttja denna. Det kan dock ifrågasättas om utvecklingsbolaget
bör inrikta sig på att skaffa sig egna laboratorieresurser.
Dessa kan knappast bli så omfattande att de täcker någon större del av hela
det område, inom vilket företaget skall arbeta. Om företaget därför skapar
en specialiserad organisation för ett begränsat område kan följden bli att
dess verksamhet koncentreras till samma område och att företaget mister
den rörlighet mellan olika områden, som bör vara ett utmärkande drag för
ett utvecklingsbolag. Det förefaller därför lämpligast att utvecklingsbolaget
utom i undantagsfall utnyttjar institutioner och forskningsinstitut för sina
forskningsuppdrag. De specialiserade tillverkningsföretag, som utvecklingsbolaget
engagerar sig i bör däremot ha egna utvecklingsresurser inom sina
respektive områden. Utvecklingsbolaget torde därför inte kunna ta emot
uppdrag, som fordrar experimentellt arbete. Däremot bör det i viss omfattning
kunna förmedla uppdrag.

En gränsdragning bör dock utföras mellan utvecklingsbolaget och EFOR:s
uppgifter. EFOR har hittills medverkat vid exploatering och planer för en
viss förmedlingsverksamhet har även diskuterats. EFOR har inte haft någon
anknytning till en bestämd exploatör och har därigenom kunnat handlägga
exploateringsfrågor oberoende av vilket företag eller organisation som
väntats vara lämplig att utveckla en innovation. Utvecklingsbolaget kommer
naturligtvis inte att ha samma opartiska ställning och genom den i
promemorian antydda anknytningen mellan utvecklingsbolaget och den
föreslagna styrelsen för teknisk utveckling, som eventuellt kommer att överta
EFOR:s uppgifter, kan behov uppstå av ytterligare ett organ, som kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

247

överta EFOR:s hittillsvarande ställning och arbetsuppgifter. Vid departementets
överväganden av eventuella förändringar i den statliga organisationen
för stöd åt teknisk utveckling bör även behovet av ett organ med motsvarande
uppgifter och ställning som EFOR beaktas.

Promemorian uttalar att bolaget bör söka skapa intresse hos offentliga
myndigheter för nya produkter och ny teknik. Bolaget bör naturligtvis ha
möjlighet att söka skapa en marknad för sina produkter hos statliga myndigheter.
Akademien vill däremot ifrågasätta, om bolaget skall ha ett allmänt
ansvar för att statliga myndigheter följer med den tekniska utvecklingen
och utnyttjar tillgängliga möjligheter att rationalisera sin verksamhet.
Det bör snarare vara departementen som har ansvar för att vid utfärdande
av instruktioner och bestämmelser för de statliga myndigheterna behovet
av teknisk utveckling klart framgår samt vid behandling av myndigheternas
anslagsäskanden beaktar behovet av resurser för teknisk utveckling.

Enligt promemorian skall utvecklingsbolaget få åtskilliga uppgifter av
skilda slag. Vissa av dessa skall vara av den typ, som anses vara ett samhällsintresse
att få bearbetade men vars lönsamhet är svag. Samtidigt betonas
på flera ställen i promemorian att bolaget skall drivas kommersiellt
och med krav på lönsamhet. Detta kan betyda att man ställer upp flera
med varandra icke förenliga mål för dess verksamhet, vilket kan leda till
att dess resultat inte kommer att kunna bedömas med hänsyn till hur målet
uppfylles. Målet för bolagets verksamhet bör därför entydigt fastställas
innan verksamheten inledes.

Promemorian framhäver kraftigt betydelsen av marknadsföringen och av
att utvecklingsarbetet anpassas till marknadens krav. Akademien vill för
sin del understryka detta uttalande och framhålla, att det nya företaget inte
torde kunna lyckas om inte tillräckliga resurser och tillräckligt stor uppmärksamhet
ägnas marknadsföringen. Akademien vill dock ifrågasätta, om
det är lämpligt att markera behovet av engagemang i marknadsföringen
så långt, att styrelsens rådgivande organ inte bara skall innehålla framstående
forskare utan även marknadsföringsspecialister och kontaktmän
till olika branscher. Om ett sådant organ skall bli effektivt torde det vara
nödvändigt att det endast ges en uppgift, lämpligen att ge råd och upplysningar
om den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och om områden
som bör bevakas, medan erfarenheter av marknadsföring och branschkontakter
skaffas på annat sätt. Akademien ställer sig också frågande till att
denna detaj avses fastslagen i förväg, medan praktiskt taget alla övriga
frågor i samband med företagets verksamhet inklusive dess arbetsuppgifter
och syften, överlåtes till företagets ledning för avgörande.

Sammanfattningsvis kan akademien acceptera bedömningen att behov
kan föreligga av ytterligare ett utvecklingsbolag för att skapa ökad konkurrens
om innovationerna. Akademien vill emellertid med skärpa framhålla,
att detta syfte endast nås om en öppen konkurrens råder och såväl utvecklingsbolag
som andra företag har lika möjligheter att få tillgång till uppfinningar
och resultat. Staten bör även i överensstämmelse med sitt uttalade
intresse för att främja teknisk utveckling allmänt söka främja uppkomst
och utnyttjande av innovationer såväl inom statlig som privat verksamhet.

248

Iiungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

19. Svenska landstingsförbundet

Allmänt sett får det i och för sig anses vara befrämjande att även inom
den statliga sektorn tillskapas utvecklingsbolag för teknisk utveckling och
forskning i likhet med som skett inom enskild industriell verksamhet. Inom
kommunal verksamhet har i samarbete med staten nyligen bildats ett organ,
vilket enligt målsättningen även har i viss utsträckning motsvarande uppgift
främst inom området för sjukvård och socialvård.

Som framgår av föreliggande promemoria skall utvecklingsbolaget täcka
över ett stort område av den statliga verksamheten. Bolaget skall till en
början bedriva sin verksamhet i begränsad omfattning och betonas mycket
starkt nödvändigheten av att koncentrera bolagets insatser till de projekt,
vilka framstår som mest angelägna och lönsamma. Samverkan med företag
betonas i promemorian, däremot behandlas samverkan med det kommunala
området mera perifert och sporadiskt. Det är givetvis angeläget att en
sådan samverkan kommer till stånd.

Två områden där gemensamt intresse föreligger att teknisk utveckling
och forskning främjas har särskilt angivits, nämligen medicinsk teknik jämte
vård och rehabilitering av sjuka och handikappade samt utveckling av
system och tekniska hjälpmedel inom undervisningen.

Styrelsen för landstingsförbundet får med utgångspunkt från den verksamhet
landstingen har att ombesörja starkt understryka betydelsen av att
utveckling sker på dessa områden. Samtidigt får styrelsen dock konstatera
de begränsade möjligheter utvecklingsbolaget till en början får att tillfredsställa
de stora behov som föreligger, vilket även framgår av vad som inledningsvis
anförts. Det kan därför med tillfredsställelse konstateras att en del
av denna utvecklingsverksamhet befrämjas av det gemensamt tillskapade
institutet för sjukvårdens och socialvårdens planering och rationalisering,
vilket som nämnts enligt sin målsättning har att främja utvecklingen på
dessa områden jämsides med övriga angivna uppgifter.

Såsom socialstyrelsen angivit i skrivelse erbjuder vår höga sjukvårdsstandard
unika möjligheter att utveckla nya diagnostiska och terapeutiska
metoder samt därmed följande utrustning. Den enhetliga sjukvårdsorganisationen
och de relativt väl utvecklade sjukvårdsenheterna borde ge
mycket goda förutsättningar för en snabb utveckling av metoder för bl. a.
sjukhusautomation och medicinsk informationsbehandling. Styrelsen för
landstingsförbundet får därför liksom socialstyrelsen understryka att insatserna
inom medicinsk teknik kraftigt förstärks.

Utvecklingsbolaget avses få kommersiell inriktning och således uppnå tillfredsställande
lönsamhet på lång sikt. I likhet med andra utvecklingsbolag
måste bolaget till en början erhålla stöd bl. a. genom ett föreslaget anslag på
25 milj. kronor över statsbudgeten, varav en del är avsett att finansiera
driften under de första åren innan verksamheten upparbetats till att ge
egna tillräckliga intäkter.

Styrelsen tillstyrker att utvecklingsbolaget ges kommersiell inriktning.
Lönsamhetskraven måste dock avpassas på ett sådant sätt att projektvalen
inte enbart bestäms av projektens marknadsmässiga förutsättningar eller att
engagemanget i avsedd tillverknings- och försäljningsverksamhet inte utvecklas
därhän att bolaget förlorar sin ursprungliga karaktär att söka tillgodose
behovet av utveckling och forskning på för samhället angelägna
områden.

Knngl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

249

20. Svenska teknologföreningen

I promemorian anges ett flertal huvudsyften för bolagets verksamhet.
Svenska Teknologföreningen konstaterar att det är två inriktningar för det
föreslagna utvecklingsbolaget som behandlas nämligen:

A. EU utvecklingsbolag för innovationer gällande vissa typiskt statliga
sektorer av samhället där det kommersiella intresset är föga framträdande
och staten har ett självklart ansvar för utvecklingen. Som exempel anges
vård och rehabilitering av sjuka och handikappade;

system och tekniska hjälpmedel inom undervisningen;
miljövård, särskilt förebyggande av föroreningar;
tillvaratagande av naturresurser;
främjande av trafiksäkerhet.

B. Ett utvecklingsbolag för innovationer gjorda av anställda vid statliga
myndigheter och företag. Till detta utvecklingsbolag skulle även hänvisas
enskilda företag av mindre storlek samt enskilda uppfinnare och forskare.

Synpunkterna på dessa två inriktningar är helt olika. Ett statligt utvecklingsbolag
måste i första band ha ansvaret för nödvändiga utvecklingar av
sådan typ, som är av ringa intresse för de kommersiellt inriktade utvecklingsbolagen.
Enskilda företag kan knappast förväntas göra insatser för
utveckling av allmännyttiga innovationer som står i proportion till innovationernas
betydelse för samhällets allmänna utveckling. Föreningen ser
det därför som betydelsefullt att ett statligt utvecklingsbolag bildas för att
ta band om sådana innovationer.

I delta sammanhang verkar det närmast oroande att det på ett flertal
ställen i promemorian understryks att lönsamhetskravet inte får släppas,
bör alt dessa viktiga utvecklingar inte skall bedömas som olönsamma av ett
statligt utvecklingsbolag måste lönsamhetsprincipen tillämpas i mycket vid
bemärkelse och det företagsekonomiska tänkandet släppas för denna grupp
av innovationer.

Lönsamhetsvärderingar i tillräckligt vid bemärkelse kräver ett systemtänkande
som, i varje fall i praktisk tillämpning, saknas i samhällsmaskineriet.
Det finns dock en utvecklad systemanalytisk teknik som gör det möjligt
att bestämma på vilka områden resurser skall sättas in för" att den bästa
nyttan av insatsen skall erhållas. Svenska Teknologföreningen bar med
studien »Trafiksäkerhetens ekonomi» givit ett exempel på hur systemanalys
kan tillämpas i samhällets ekonomi och administration och föreslår att
denna teknik tas i bruk bland annat för lönsamhetsbedömningar av utvecklingsbolagets
allmännyttiga verksamhet.

Utvecklingsbolaget bör för finansierandet av verksamheten inom den samhälleliga
sektorn tillföras medel direkt från staten och från de statliga verksamheter
som är ansvariga för respektive innovationsområde. I promemorian
har man även räknat med kapitaltillskott från statliga företag och verk
och föreningen förmodar att bakgrunden härtill är ovanstående tankegångar.

Den andra inriktningen för utvecklingsbolaget (se B ovan) avser en verksamhet
som bör ges en klart kommersiell målsättning och där det traditionella
lönsamhetskravet bör få eu tillfredsställande beaktning såväl i stort
som i detalj. Här kommer en direkt konkurrens mellan ett statligt utvecklingsbolag
och näringslivets utvecklingsbolag att bli följden. Om angelägenheten
av en sådan konkurrens finns vitt skilda meningar, men på en punkt
torde enighet råda; en dylik konkurrens bör vara helt fri och innebära lika

250

Kiingl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

villkor för de berörda parterna. Såväl en statlig subventionering av utvecklingsbolaget
som en tvångsdirigering av vissa innovatörsgrupper dit skulle
kunna leda till motsatt resultat än det önskade och innebära en försämrad
innovationsuppföljning. Svenska Teknologföreningen finner därför att det
är av betydelse att de båda inriktningarna A och B redovisningsmässigt
hålls isär, så att den subventionerade delen icke hopblandas med den kommersiellt
arbetande delen. Den enklaste principen torde vara att två företag
etableras, det ena möjligen med karaktär av statligt verk och det andra,
kommersiella, i normal aktiebolagsform. Det senare företaget torde för övrigt
kunna vara lialvstatligt och arbeta med tillskott av privata medel. Tankegångar
i denna riktning framförs också i promemorian, men måste enligt
föreningens uppfattning förutsätta en uppdelning av verksamheten enligt
ovan nämnda principer.

Det föreslagna statliga utvecklingsbolaget skall även bedriva prospekteringsverksamhet
för att överblicka verksamhetsfält och branscher liksom
att söka finna tänkbara innovatörer och innovationer. Den överblickande
delen av verksamheten med klarläggande av systematik och potentiella utvecklingsmöjligheter
ligger mycket nära verksamheten hos de befintliga
forsknings- och undervisningsinstitutionerna. I flertalet av dessa ingår en
sådan överblickande verksamhet i det normala arbetet. Det föreslås i promemorian
att utvecklingsbolaget skall söka knyta närmare kontakt med
universitet och högskolor; en åtgärd som syns både naturlig och viktig. I
promemorian ges vissa förslag om rådgivande organ vilka enligt föreningens
uppfattning snabbt bör komma till verkställighet.

Promemorian talar även om att det föreslagna utvecklingsbolaget skall
ges egna laboratoriemässiga resurser för forskning och utveckling. Denna
tanke syns verklighetsfrämmande och kommer, om den genomförs, att
binda utvecklingsbolaget till ett fåtal smala arbetssektorer. Det torde vara
betydligt mer realistiskt att lägga ut projekt och arbetsuppdrag till redan
befintliga forskningslaboratorier. Eftersom huvuddelen av dessa forskningslaboratorier
är helstatliga eller statligt understödda skulle onödiga dubbleringar
av laboratorieresurser inom den statliga verksamheten kunna undvikas.
Det bör i varje fall klarläggas vad som avses med »egna laboratoriemässiga
resurser», och om sådana resurser saknas inom vissa områden bör
en uppbyggnad ske gemensamt med näringsliv och den statliga forskningen
och undervisningen.

21. Sveriges industriförbund

Inledningsvis måste konstateras att den föreliggande departementspromemorian
karakteriseras av synnerligen allmänt hålla formuleringar. Särskilt
frapperande är att de allmänna tankar som presenteras inte konkretiseras
eller sätts in i realistiska sammanhang. Promemorian kan inte anses
vara tillräckligt uttömmande för att tillåta några mer djupgående resonemang
och kan därför inte bli föremål för annat än mycket principiella
ställningstaganden från Förbundets sida.

Förbundet delar finansdepartementets uppfattning att utvecklingsbolag
av olika slag har eu växande uppgift att fylla. Promemorian motiverar
emellertid inte på ett övertygande sätt bildandet av ett statligt utvecklingsbolag.

Kungl. Maj ris proposition nr 68 år 1968

251

1. Allmänmotivering

Promemorian uppehåller sig ingående vid de allmänna motiv som kan
anföras för bildandet av utvecklingsbolag. Förbundet har blott mindre invändningar
att göra mot den beskrivningen.

Författaren har inte närmare definierat vad den avser med ett utvecklingsbolag.
Enligt vår mening använder man termen i en mer vidsträckt
betydelse än vad som är brukligt. Som senare skall beröras är det inte
realistiskt att vänta sig att ett utvecklingsbolag kan spänna över ett så omfångsrikt
verksamhetsområde som här föreslås.

Begreppet utvecklingsbolag, som är ganska nytt för svenskt språkbruk,
kan sägas ha uppstått i och med att det inom den privata industrisektorn
under de senaste fem åren bildats en serie företag med för vårt näringsliv
ny målsättning. Dit hör Incentive, Tullwe, Sponsor, Hexagon, Sydinvest
och senast Innovations AB Projection. Dessa företag har som gemensam
mer eller mindre klart uttalad målsättning att stödja nybildade företag eller
existerande företag, vilka ägnar sig åt kvalificerad teknologi. Stödet har i
allmänhet formen av kapitalinsatser, ibland också rådgivning i administrativa
frågor samt deltagande i företagsledningen. Företagen gör marknadsundersökningar
och tekniska undersökningar beträffande uppfinningar ur
exploateringssynpunkt. I viss utsträckning förekommer också systematiska
undersökningar av nya teknologiska områden. Inom företagen själva
bedrivs inte praktiskt exploateringsarbete. Detta ligger helt inom de stödda
företagen. Denna nya typ av företag, för vilken beteckningen utvecklingsbolag
lämpligen bör reserveras, kan alltså sägas vara en slags investeringsbolag,
som specialiserar sina investeringar till teknologiskt betonade företag
i nppbyggnadsstadiet.

Ibland har beteckningen utvecklingsbolag också använts för en annan
företagstyp, som kan exemplifieras med två nybildade företag — Incentive
Research & Development AB och AGA Innovation AB. Dessa företag bedriver
teknisk utveckling av nya produkter i avsikt att ge dem en praktisk
prövning, såväl i tekniskt hänseende som i marknadshänseende. Någon riktigt
bra benämning för denna företagstyp finns inte, eventuellt kan de kallas
innovationsprovande företag.

Finansdepartementet framhåller att en fortgående specialisering i företagen
ger upphov till ett visst spill av exploateringsbara idéer och projekt
som faller utanför de olika företagens normala verksamhetsområden. Det
är emellertid osäkert om specialiseringen av företagens tillverkningsmoment
innebär att ett bortfall av här antytt slag uppstår. Tillverkningsspecialiseringen
löper nämligen ofta jämsides med en diversifieringssträvan där företagens
forsknings- och utvecklingsavdelningar ständigt letar efter nya produkter,
vilka i själva verket ofta kommer att ligga utanför företagets aktuella
tillverkningsprogram.

Författaren anser att det finns ett växande behov av utvecklingsbolag
som kan ta initiativ till samverkan mellan olika företag för att åstadkomma
innovationer. När det emellertid gäller sådan samverkan mellan existerande
företag har i allmänhet de berörda företagen den bästa kunskapen
om de andra företag med vilka en sådan samverkan mest framgångsrikt kan
bedrivas. Nya teknologier kan även tas till vara på andra vägar. Detta kan
ske antingen genom att företagen nyanställer tekniker, varigenom man utvidgar
sin kompetens eller genom att de lägger ut ett utvecklingsarbete som
uppdrag vid institutioner eller kontraktsforskningsinstitut. Det torde inte

252

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 dr 1968

förekomma alt man i fall som dessa begagnar sig av utvecklingsbolag,
och det är svårt att se, att ett sådant förfarande skulle innebära någon
fördel.

2. Motiv för bildande av ett statligt utvecklingsbolag

Förbundet delar inte departementets uppfattning att det finns speciellt
vägande argument för alt ett utvecklingsbolag bildas av staten. I promemorian
anförs som ett väsentligt skäl att för samhället och ytterst för konsumenterna
angelägna produkter, metoder och system bör komma fram
så snabbt som möjligt och få en från teknisk och kommersiell synpunkt
tillfredsställande utformning. Dessa självklara önskemål beträffande samhällsekenomins
funktion utgör emellertid inte i och för sig något motiv
för att tillskapa ett statligt utvecklingsbolag.

i promemorian föreslås att utvecklingsbolaget i första hand skall göra
insatser inom den statliga företagssektorn och inom sektorer där samhället
har ett speciellt ansvar och intresse. Vad beträffar de statliga företagen
anser Förbundet det vara naturligt att dessa företag får eu närmare kontakt
med ett utvecklingsbolag. Med hänsyn till den statliga företagssektorns
starka diversifiering vill Förbundet dock understryka vad som tidigare
sagts beträffande samverkan mellan existerande företag.

När det gäller innovationer som uppstår inom statliga företag, verk och
institutioner måste det också starkt understrykas att bildandet av ett statligt
utvecklingsbolag inte får innebära en prioritering i den meningen att
projekt av olika slag kategoriskt förbehålls det nya bolaget. Detta bör gälla
oavsett om innovationerna framkommit genom ett systematiskt arbete inom
statliga enheter eller som resultat av enskilda statstjänstemäns insatser.
Det behöver knappast påpekas att även den privata industrin har och måste
ha intim och direkt kontakt med myndigheter och statliga verk. Förbundet
vill särskilt uttala den bestämda uppfattningen att forskningsresultat
vid universitet och högskolor på lika villkor måste hållas tillgängliga för
såväl privata utvecklingsbolag som för ett eventuellt statligt bolag.

1 promemorian understryks upprepade gånger att ett bolag av den föreslagna
typen skulle fylla en väsentlig funktion när det gäller vissa samhälleliga
uppgifter. Förbundet instämmer i uppfattningen att det finns fält
av för samhället angelägen natur där det är naturligt att staten tar vissa
utvecklingsinitiativ, exempelvis där statlig verksamhet av hävd bedrivits.
Det kan också vara fråga om speciella områden där i vissa fall en marknad
uppstår först i samband med samhälleliga ingripanden.

Ett par nya sådana områden är exempelvis miljövården och trafiksäkerheten
där ett statligt utvecklingsbolag kan tänkas ha en viktig uppgift när
det gäller att koordinera den tekniska utvecklingen av system och produkter
med samhällets målsättning. Forsknings- och utvecklingsarbete som avser
hjälpmedel för handikappade är eLt annat sådant område.

Det sägs mycket klart i promemorian att bolaget till en början måste
koncentrera sin verksamhet till ett mindre urval av projekt. Förbundet finner
det därvidlag i högsta grad otillfredsställande att det tilltänkta bolagets
uppgifter överhuvud taget inte närmare preciseras. Det lämnas visserligen
en lista på de sektorer där man anser att samhället har ett visst ansvar
och som därför skulle vara aktuella för det nya bolagets verksamhet.
De uppräknade sektorerna är dock, med de undantag som ovan nämnts,
icke av den natur att privata företag inte kan förväntas tillvarata de utvecklingsmöjligheter
som från samhällets synpunkt är angelägna. När det

253

Kangl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

exempelvis gäller medicinsk teknik, utveckling av system och tekniska
hjälpmedel inom undervisningen samt utveckling av såväl allmänna som
interna transportsystem och kommunikationsmedel försiggår redan från
privat sida ett synnerligen intensivt utvecklingsarbete i hård konkurrens
mellan berörda företag. Särskilt svårt har Förbundet att förstå vilket särskilt
samhälleligt ansvar som ligger inom den sektor som betecknas med
teknik för produktion av vissa konsumtionsvaror såsom livsmedel. Inom
detta område finns som bekant redan privata och kooperativa företagsbildningar.

Det är enligt vår mening likaledes svårt att befria sig från känslan att de
omnämnda sektorerna representerar ett godtyckligt urval och inte ett resultat
av ett noggrant studium av angelägna områden.

Förbundet vill understryka att de utvecklingsprojekt som författaren
redovisar som aktuella för ett statligt utvecklingsbolag i flertalet fall är
sådana som väl lämpar sig för utvecklingskontrakt till privata industriföretag
och vill erinra om att den utvecklingsmetoden utförligt diskuterades
och rekommenderades i promemorian om styrelsen för teknisk utveckling.
Det är otvivelaktligen så, att utläggning och bearbetning av dylika
uppdrag bäst sker genom direkt kontakt mellan sakkunniga uppdragsgivande
organ och sådana industrier, som har förutsättningar att sedermera i
industriell skala tillverka de utvecklade produkterna. På så sätt vinnes den
fördelen, att den nya produkten redan från början kommer in i det tillverkande
företaget, varigenom produktions- och marknadssynpunkter kan anläggas
redan på utvecklingsstadiet.

Promemorian anför i detta sammanhang att stora statliga beställningar,
främst på det militära området, redan har skapat förutsättningar för företagen
aLt utveckla och exploatera produkter, som även vunnit avsättning på
internationella marknader. Detta är förvisso sant och betydelsefullt, men
man frågar sig, om det verkligen är ett argument för inrättandet av ett utvecklingsbolag
och om man verkligen skulle ha vunnit något på att koppla
in ett sådant bolag mellan de beställande militära organen och industrin.

En mellanhand i form av ett utvecklingsbolag innebär sannolikt en fördyrande,
försenande och komplicerande omväg. På samma grund måste ett
utvecklingsbolag (statligt eller privat) bedömas som ett omotiverat led
mellan statliga uppdragsbeställare och civila eller statliga kommersiella
uppdragsmottagare. Detta gäller åtminstone de fall, där kommersiella företag
har förutsättningar att tillverka de slutliga produkterna. Däremot kan
naturligtvis ett dotterbolag till ett utvecklingsbolag med fördel åta sig utvecklingskontrakt,
och eventuellt kan det vara förmånligt att för sådana
ändamål nybilda dotterföretag.

Som ytterligare ett skäl för att inrätta ett statligt utvecklingsbolag anförs
angelägenheten att skapa ytterligare en kanal för utveckling av innovationer,
gjorda av enskilda uppfinnare och forskare samt inom små företag.
Det är naturligtvis sant, att även om den livliga nybildningen av utvecklingsbolag,
som förekommit under de senaste åren gjort konkurrensen dem
emellan hård och skapat mycket god konjunktur för dem som har
innovationer att erbjuda, måste naturligtvis tillkomsten av ytterligare
ett utvecklingsbolag, statligt eller inte, öka valmöjligheterna. Något skäl varför
ett statligt företag skulle ha större möjligheter än ett privat att i detta
hänseende hjälpa enskilda personer och små företag kan emellertid inte
urskiljas.

254

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

3. Verksamhetens inriktning

Enligt förslaget avses det nya bolaget deltaga i utvecklingsarbete både
genonr att mottaga uppdrag från beställare och genom att lägga ut beställningar
till statliga och privata företag samt institutioner. Det ligger
emellertid inte, enligt Förbundets sätt att se, inom ett utvecklingsbolags
uppgifter att uppträda som ett kontraktsinstitut. För att bedriva kontraktsforskning
krävs betydande resurser i fråga om laboratorier, verkstäder, bibliotek
och provanordningar. Personalen måste bestå av forskare, ingenjörer,
konstruktörer, mekaniker, elektroniker och bör i viss utsträckning ha
produktionsteknisk och företagsekonomisk kompetens.

Ett utvecklingsbolag kan och bör inte generellt förutsättas ha resurser
av en sådan omfattning att de kan täcka alla de områden som blir aktuella
vid kontraktsforskning. Såväl offentligt som privat behov av kontrakts1''orskning
bör som hittills tillgodoses genom beställningar hos företag eller
institutioner inom respektive branscher och vetenskapliga områden.

Författaren föreslår att utvecklingsbolaget under vissa betingelser skall
bedriva tillverkning och försäljning i egen regi. Man förordar också att
bolaget skall ges en betydande laboratoriemässig utrustning. Sådana inslag
i organisationen förfuskar dock enligt vår mening ett av de väsentligaste
syftena med ett utvecklingsbolag. Eu stor fördel som dessa besitter är ju att
de är flexibla när det gäller att ta upp, utveckla och därefter avveckla olika
projekt. Etablering av tillverkningskapacitet och marknadsorganisation,
skulle, om inte bolaget förutsattes få en rent universell prägel, låsa företaget
till en viss inriktning. Det är likaledes orealistiskt att föreställa sig att
cn laboratoriemässig utrustning och specialutbildade forskare kan användas
inom flera områden. Förbundet avstyrker således den föreslagna organisationen
i dessa avseenden och föreslår att bolaget huvudsakligen skall arbeta
på samma sätt som privata utvecklingsbolag. Om det blir aktuellt att föra
produkter så långt fram som till produktion och försäljning, bör dessa
aktiviteter skötas av från utvecklingsbolaget fristående dotterföretag. Även
sådana arrangemang bör emellertid inte vidtagas annat än rent undantagsvis.

När det gäller utvecklingsbolagets personella organisation stöder Förbundet
de tankar som förs fram i utredningen. Särskilt viktigt är det enligt vår
uppfattning att bolaget utrustas med expertis som har möjligheter att hedöma
marknadsförutsättningarna för olika produkter. Det är också angeläget
att företagsledande expertis knyts till bolaget för att effektivt styra
de företag man kan komma att köpa eller bilda och att utvecklingsbolagets
ledning endast anförtros högt kvalificerad personal.

Promemorians diskussion av det tilltänkta bolagets målsättning innehåller
enligt vår uppfattning en fundamental oklarhet. Å ena sidan föreslås att
verksamheten skall ges en kommersiell inriktning med klart definierade
lönsamhetskrav som på lång sikt avser att ge rimlig avkastning på det
egna kapitalet. Å andra sidan hänförs företagets huvuduppgifter till vissa
samhälleliga områden, där svårigheter att uppnå full företagsekonomisk lönsamhet
försvagar de privata utvecklingsbolagens möjligheter att göra eu
insats.

En strikt kommersiell utgångspunkt vore naturlig om det grundläggande
motivet för bildandet av ett statligt utvecklingsbolag vore att bredda kretsen
av sådana bolag och på lika villkor stimulera till konkurrens dem emellan.
Under sådana förutsättningar skulle det också vara önskvärt att holagets
aktier bjuds ut på öppna marknaden.

255

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

Som ett av de väsentligaste skälen för bildandet av ett statligt bolag framförs
emellertid i stället de krav som ställs på samhällets engagemang på områden
som innefattar sådana omfattande och långsiktiga utvecklingsarbeten
att bedömningen av marknadsutsikterna och därmed lönsamheten försvåras.
Med en sådan uppläggning av bolagets verksamhet synes det orimligt att
vänta sig att bolagets samhälleliga uppgifter skulle kunna förenas med kravet
på eu helt kommersiellt inriktad målsättning.

h. Sammanfattning

Den föreliggande promemorian utgör ett utkast som inte kan betecknas
som en tillfredsställande utredning, men trots — eller kanske närmast till
följd av — förslagets diffusa karaktär kan det icke helt avvisas. Det måste
anses naturligt att staten bedriver utvecklingsarbete inom vissa områden.
Det väsentliga i bolagets verksamhet är emellertid prospekterings- och utvecklingsarbetet.
Förbundet kan inte se någon anledning att det tilltänkta
utvecklingsbolaget annat än rent undantagsvis och då i dotterbolagsform
skall bedriva tillverkning och marknadsföring. Förbundet anser det vidare
olämpligt att bolaget utrustas med laboratorier. Bolagets normala verksamhet
bör, liksom de privata utvecklingsbolagens, drivas genom utläggning av
uppdrag till vetenskapliga institutioner och existerande företag.

Av det sagda framgår att bolaget enligt Förbundets mening bör begränsa
sin verksamhet till i första hand områden av speciellt samhällelig betydelse.
Bolagets verksamhet bör icke avse sådana områden där tillfredsställande utvecklingsarbete
redan bedrivs av privata företag och där effektiv konkurrens
råder. Enligt Förbundets uppfattning är detta förhållandet inom flertalet av
de sektorer som utredningen anför som lämpliga verksamhetsområden för
bolaget. Vi instämmer helt i utredningens uppfattning att bolaget måste
undvika onödigt dubbelarbete när det gäller satsande på olika projekt.

Även om starka skäl för ett statligt utvecklingsbolag sålunda inte synes
föreligga, bör man kunna godta inrättandet av ett sådant bolag under den
klara förutsättningen att det nya företaget i alla hänseenden får arbeta på
helt likställd bas med privata företag. Det är utomordentligt betydelsefullt
att dessa får behålla åminstone samma kontaktmöjligheter och samarbelsmöjligheter
som hittills med statens organ och med statens tjänstemän. Ett
statligt utvecklingsbolag får inte ges företräde i detta hänseende, än mindre
någon monopolställning.

Det har redan framhållits att den föreliggande promemorian är för bristfällig
för att tillåta ett detaljerat ställningstagande. Förbundet förutsätter
emellertid att det tilltänka bolagets uppgifter väsentligt preciseras innan
riksdagen har att ta ställning till förslaget.

22. Sveriges hantverks- och industriorganisation

Behovet av en ökad samhällelig satsning för att skapa och upprätthålla
en effektiv innovationsmiljö är klart dokumenterat. SHIO har i olika sammanhang
framhållit, att företagens utvecklingsverksamhet måste underlättas
och stödjas samt att resultat av forsknings- och uppfinnarverksamhet i
högre grad än för närvarande måste utnyttjas för industriell exploatering.

I detta sammanhang vill organisationen hänvisa till sina nyligen avgivna
yttranden beträffande samordning av den statliga forsknings- och informa -

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

tionsverksamheten och slödet till uppfinnare. Med hänsyn till att betänkanden
rörande bl. a. INFOR, EFOR och Svenska uppfinnarkontoret nyligen remissbehandlats,
förutsätter SHIO att man inom Finansdepartementet företar
en gemensam beredning av alla de frågor som rör forsknings- och utvecklingsverksamheten,
och att man söker få till stånd ett samordnat program
för denna nu splittrade verksamhet. Med de förbehåll som anförs nedan
anser organisationen att ett statligt utvecklingsbolag med klart definierade
arbetsuppgifter kan vara motiverat inom ramen för en samlad satsning
på utvecklingsfrämjande åtgärder. Det är emellertid väsentligt att en betydligt
klarare precisering än som inrymmes i föreliggande promemoria
sker av utvecklingsbolagets verksamhetsinriktning och graden av exploatering
av uppfinningar och andra nykonstruktioner.

Det statliga utvecklingsbolaget föreslås i promemorian få en mycket bred
verksamhetsinriktning. Verksamheten kan sammanfattningsvis uppdelas
i att

a) för beställares räkning mot ersättning utföra uppdrag (forskningsuppdrag,
utvecklingsarbete, utredningar o. d.)

b) initiera och genomföra projekt med satsande av eget kapital

c) om nödvändigt deltaga i tillverkning och försäljning av produkter.

De i promemorian angivna motiven för inrättande av ett utvecklingsbolag

är i princip godtagbara. I sammanhanget kan noteras att flera utvecklingsbolag
med likartat syfte redan har startats i vårt land på enskilt initiativ,
och alt dessa företags verksamhet synes vara framgångsrik och starkt utvecklingsfrämjande.
De i promemorian anförda skälen för att ett liknande
utvecklingsbolag skall startas i statlig regi är icke helt övertygande. Organisationen
vill emellertid inte motsätta sig att staten i experimentsyfte startar
ett dylikt bolag. Vi förutsätter att det föreslagna bolagets uppgifter och
arbetsformer kommer att presenteras mera i detalj i den proposition som
kommer att föreläggas årets riksdag.

Huvuduppgiften för ett statligt utvecklingsbolag bör enligt organisationens
uppfattning vara att stimulera och stödja innovationer som avser olika
typer av verksamhet i statlig regi. Organisationen vill i detta sammanhang
understryka uttalandet på sid. 11 att det är »utomordentligt angeläget att
bolaget undviker onödigt dubbelarbete i form av satsande på projekt, som
enligt tillgängliga informationer redan befinner sig på ett långt framskridet
stadium hos andra företag». Med hänsyn till att en råd enskilda företag
redan arbetar inom olika sektorer av näringslivet som påverkas av statliga
insatser, förutsätts att ett statligt utvecklingsbolags verksamhet sker i former
som är konkurrensneutrala och som med andra ord innebär att det
statliga företaget inte åtnjuter speciella förmåner av skatteteknisk natur
eller i form av subventioner via forskningsanslag eller icke debiterade personalinsatser.
Organisationen vill också hävda den uppfattningen, att utvecklingsbolaget
bör ha som en ledande princip att nya uppfinningar och
systemlösningar och andra innovationer skall ställas till förfogande för hela
produktionssektorn.

Under åberopande av att offentliga tjänster av olika slag i växande utsträckning
bidrar till medborgarnas välstånd ges några exempel på sektorer
där samhället har ett speciellt ansvar och intresse, däribland medicinsk-tekniska
frågor och miljövård, tekniska hjälpmedel i undervisningen, förebyggande
av luft- och vattenföroreningar, utnyttjande av energi, utveckling av
interna transportsystem och kommunikationsmedel, främjande av trafiksäkerhet,
produktion och distribution av livsmedel samt utveckling av ad -

257

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

ministrativa system och hjälpmedel. Såvitt organisationen kan bedöma är
samtliga dessa områden redan föremål för utveckling och delvis kommersiell
exploatering. Vid ett urval av utvecklingsbolagets uppgifter bör prioritet
ges åt sådana frågor som t. ex. trafiksäkerhet och miljösanering, där intresset
av kommersiellt utnyttjande är relativt ringa och där allmänna samhälleliga
behov i första hand bör tillgodoses. Det ter sig naturligt att en
kraftig satsning sker på miljövårdsområdet, och att därvid samarbete etableras
med det nyligen upprättade naturvårdsverket. Likaså bör det nyligen
föreslagna handikappinstitutet kunna stödjas av det statliga utvecklingsbolaget.
Organisationen har inte heller något att erinra mot att i promemorian
anförda statliga företag, såsom Försvarets fabriksverk och Ivarlskronavarvet,
får stöd av det statliga utvecklingsbolaget. Det synes även
vara ur samhällelig synpunkt önskvärt att de av riksdagens revisorer år
1959 anförda uppfinningar, som gjorts av anställda vid statliga myndigheter
och företag och som hittills inte kunnat utnyttjas och exploateras på tillfredsställande
sätt, nu kan omhändertas av det statliga utvecklingsbolaget.

Enligt SHIO :s uppfattning bör utvecklingsbolagets verksamhet tills vidare
begränsas till att initiera och genomföra projekt som finansieras med bolagets
eget kapital. Självfallet bör varje projekt underkastas en grundlig
teknisk och ekonomisk granskning innan stöd beviljas. Bolaget bör för detta
ändamål ha tillgång till fast anställd eller konsultvägen anlitad expertis,
som har möjligheter att bedöma investeringsbehovet, produktionstekniska
svårigheter, utvecklingsmöjligheter och de marknadsmässiga förutsättningarna
för avsättning av produkten i fråga. SHIO vill i sammanhanget understryka,
att etapp 2 i produktutvecklingen, dvs. konstruktionen och produktionen
av olika uppfinningar, vilket förutsätter en produktanpassad verkstadsutrustning
och en utvecklingsfrämjande industriell miljö, synes vara
underskattad i promemorian. Om bolaget, som antyds i promemorian, skall
ta itu med en mångfald produkter av olika teknisk beskaffenhet, torde bolaget
nödgas skaffa sig tillgång till en allsidig produktionsutrustning.

Organisationen är tveksam till att utvecklingsbolaget skall åtaga sig uppdragsverksamhet,
och vill i stället förorda en aktivering och utvidgning avredan
existerande resurser för uppdragsforskning och produktutveckling.
Organisationen anser det däremot lämpligt att utvecklingsbolaget ges en
kontaktförmedlande uppgift som förmedlare av forsknings- och konstruktionsuppdrag
mellan beställare och för uppdragsforskning tillgängliga institutioner
och företag. SHIO tillstyrker att bolaget får ägna sig åt den prospekteringsverksamhet
som föreslås i promemorian. En aktiv bevakning av
forskningsinstitutioner och uppfinnarnas arbete och av marknadsföringsmöjligheterna
på potentiella marknader bör kunna tillföra industrin värdefulla
tekniska nyheter och impulser.

I promemorian föreslås även att det statliga utvecklingsbolaget skall medverka
i tillverkning och försäljning av produkter. Som motiv anges svårigheter
att bedöma en produkts avsättning och kostnadsförhållanden samt
att produkten först efter ett initialskede får en till marknaden anpassad utformning.
Organisationen anser att en sådan verksamhet kan medföra risker
för att utvecklingsbolaget efter hand förlorar sin avsedda karaktär, och
ifrågasätter om ej sådan verksamhet kan övervägas först i ett senare skede,
sedan praktisk erfarenhet vunnits från bolagets verksamhet i övrigt.

Vidare behandlas i promemorian de mindre företagens möjligheter att exploatera
nykonstruktioner av olika slag. SHIO anser det icke uteslutet att
olika utvecklingsbolag, även ett statligt sådant, kan göra betydelsefulla in 9

Bihang till riksdagens protokoll 196S. 1 saml. Nr 68

258

Kungi. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

satser vid utvecklingen av nya produkter, som de mindre företagen på grund
av bristande ekonomiska, tekniska eller marknadsmässiga resurser kan ha
svårt att föra fram till färdigproduktion och till avsalu. Speciellt i fråga om
uppfinningar eller systemlösningar, som endast på lång sikt är exploaterbara,
är det värdefullt om långfristig utvecklingshjälp finns att tillgå. Vi vill
dock understryka att de mindre företagen i regel primärt är betjänta av
rådgivning på ett praktiskt-ekonomiskt-tekniskt plan, och att organ som
Svenska uppfinnarkontoret och de olika länens företagareföreningar, Småindustrins
exportbyrå och liknande institutioner i första hand bör ha resurser
att fungera som konsulter i dylika frågor. Med tanke på dessa många
företags geografiska utbredning är det angeläget att konsultverksamheten
är tillgänglig inom alla delar av landet.

Utvecklingsbolagets organisation och finansiering är endast vagt beskrivna,
varför organisationen inte anser sig ha möjligheter att göra något bestämt
uttalande om den tilltänkta verksamhetsformen. Angeläget är bl. a.
att uppgiften att 25 miljoner kronor under första verksamhetsåret skall ställas
till utvecklingsbolagets förfogande genom anslag över statsbudgeten
preciseras. I promemorian förutsätts att utvecklingsbolaget, under förutsättning
av riksdagens godkännande, kan komma till stånd i början av juli
1968. Målsättningen för utvecklingsbolagets igångsättning är tilltalande ambitiös.

Sammanfattningsvis tillstyrker organisationen inrättande av ett statligt
utvecklingsbolag inom ramen för en ökad och samordnad satsning på tekniskt
forsknings- och utvecklingsarbete. Det nya bolagets verksamhet bör
dock primärt begränsas till att omfatta finansiering av utveckling och exploatering
inom den statliga sektorn och av projekt av speciellt långsiktig
natur, som utan ekonomiskt stöd eljest svårligen kan förverkligas. I bolagets
uppgifter bör även ingå insamling och dokumentation av tekniska nyheter
och kontaktförmedling mellan forskningsinstitutioner och företag.

23. Sveriges lantbruksförbund

I promemorian definieras begreppet innovationsverksamhet såsom omfattande
dels idéskapande, dels bearbetning av en idé fram till den punkt, där
det föreligger en färdig produkt om vars exploatering beslut skall fattas. Ett
statligt utvecklingsbolag sägs ha sin främsta betydelse genom sin specialisering
på initierande verksamhet på innovationsområdet och inte genom den
kvantitativa omfattningen av verksamheten.

Förbundet delar dessa synpunkter på verksamhetens huvudsakliga inriktning.
Av promemorian framgår emellertid, att den inledningsvis gjorda beskrivningen
endast täcker en mindre del av det område som senare föreslås
skola ingå i bolagets verksamhet. Således anges ett flertal uppgifter för bolaget,
som enligt den i promemorian gjorda definitionen ej kan hänföras till
innovationsverksamhet. Dessa uppgifter synes få en framskjuten plats i bolagets
verksamhet, och det förefaller förbundet oklart var tyngdpunkten i
bolagets verksamhet kommer att ligga.

Exploatering och marknadsföring av produkter har således angetts ligga
utanför innovationsverksamhet men utgör likväl en del av bolagets verksamhet.
Samma förhållande gäller försäljning av produkter genom dotterbolag,
utredningsuppdrag åt statliga banker, kartläggning av växelspelet mellan

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968 259

människor och miljö, miljöforskning överhuvudtaget, anpassning av teknik
och lagstiftning på miljövårdens område in. m.

I promemorian sägs att konkreta och preciserade målsättningar för utvecklingsbolagets
verksamhet ankommer på bolagets intressenter att utforma.
Förbundet anser icke desto mindre att det varit av värde för bedömningen
av förslagets möjligheter, att man redan i promemorian genom en distinktare
prioritering av uppgifterna angivit vartill bolagets verksamhet i
första hand skall syfta. Därigenom skulle det sannolikt blivit möjligt att
analysera förslagets eventuella icke önskvärda bieffekter t. ex. riskerna för
en snedvridning av konkurrenssituationen.

Den enligt förbundets uppfattning vagt angivna och vittomfattande målsättningen
bär som förbundet ser det fått till följd, att de kriterier som uppställts
för projekturvalet blivit oklara och delvis oförenliga.

Det framhålls således, att bolaget skall drivas företagsekonomiskt effektivt,
med klart definierade lönsamhetskrav, som siktar till rimlig avkastning
på det egna kapitalet. Avgörande för projekturvalet skall vara en marknadsbedömning.
Det sägs emellertid också, att särskild uppmärksamhet skall
ägnas åt innovationer, vilka framstår som angelägna från samhällelig synpunkt.
Det torde vara uppenbart, att vad som ur företagsekonomisk synpunkt
ter sig förlustbringande kan vara nationalekonomiskt välmotiverat.
Klart torde detta framgå av de exempel på sektorer inom samhället som i
promemorian nämns som angelägna forskningsobjekt. Med de verksamhetsfält
som angetts är det därför enligt förbundets uppfattning i åtskilliga fall
orealistiskt att räkna med eller ens syfta till att uppnå lönsamhet ur såväl
företags- som samhällsekonomisk synpunkt samtidigt. I synnerhet synes detta
kunna bli fallet om, såsom föreslås i promemorian, bolaget utför en specificerad
forskningsuppgift åt annan, visserligen mot ersättning, men utan
att självt vara medintressent i projektet och således ej heller delaktigt i
framtida vinst.

Angående projekturvalet sägs vidare att bolaget dels skall främja innovationer
på så bred basis som möjligt och dels skall koncentrera sin verksamhet
till ett mindre urval av projekt. Även om detta i teorin inte nödvändigt
innebär ett motsatsförhållande synes det föreligga risk att så blir fallet i
praktiken. Under alla omständigheter torde den redovisade urvalsmetodiken
kräva betydligt ansenligare såväl personella som laboratoriemässiga resurser
för forskning och utvecklingsarbete än vad som framgår av promemorian.

I promemorian uppges det nya utvecklingsbolaget vara fristående i förhållande
till redan existerande intressegrupper i näringslivet. Ett påstående som
torde förutsätta, att man ej anser staten vara intressent i näringslivet. Huruvida
detta verkligen åsyftas, synes emellertid oklart, eftersom man på annan
plats säger att statens engagemang inom företagsfinansiering, vissa stora
basindustrier, energiförsörjning, forskning m. m. nu utökas med en starkare
satsning på teknik- och produktutveckling.

Enligt förbundets uppfattning är det av behovet påkallat att utvecklingsbolagets
verksamhetsområden, syften och lönsamhetskriterier redan i förslagsskedet
definieras och avgränsas klarare än som skett. Även om de i
promemorian uppräknade möjliga projekten har hög angelägenhetsgrad, synes
det realistiskt att på ett tidigt stadium avväga ambitionsnivån med hänsyn
till bl. a. tillgängliga personella och finansiella resurser. Visserligen preciseras
i promemorian endast det för första verksamhetsåret erforderliga anslaget
om 25 milj. kr., men det förefaller osannolikt att anslagshöjningen

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

inom överskådlig tid kan tillåtas bli så avsevärd, att annat än en begränsad
verksamhet i förhållande till vad som nämnts blir möjlig.

Behovet av forskning och utveckling är stort, medan resurserna är knappa.
Det är därför enligt förbundets mening väsentligt, att tillgängliga resurser
samordnas. Med hänsyn till den betydande omfattning statlig verksamhet
har inom näringslivet, kan det enligt förbundets uppfattning visa sig
vara ändamålsenligt att ett statligt organ inrättas vars uppgift är att bedriva
forsknings- och utvecklingsarbete. Förutsättningen härför är dock som
förbundet »er det att den anpassning sker av verksamhetens omfattning
som ovan efterlysts samt att lönsamhetskriterierna klart definieras.

24. Tjänstemännens centralorganisation

I en tidigare promemoria från finansdepartementet behandlades frågan om
statens insatser för att aktivare stimulera tillämpad teknisk forskning och
ge denna en inriktning, som är gynnsam både ur näringslivets och samhällets
synpunkter. För att uppnå dessa mål föreslogs inrättandet av en styrelse
för teknisk utveckling. I nämnda promemoria förutskickades att förslag senare
skulle framläggas om ett statligt utvecklingsbolag.

Förslag om att skapa ett sådant bolag framlägges i promemorian »Ett
statligt utvecklingsbolag». Dess uppgift skall i huvudsak vara att medverka
till utveckling och exploatering av nya produkter. Motiveringen till att skapa
ett utvecklingsbolag är att detta på ett smidigt sätt kan åstadkomma en samordnad
lösning av de tekniska, finansiella, administrativa och andra problem,
som är förknippade med innovationsverksamhet och marknadsföring
av nya produkter. TCO kan tillstyrka att ett statligt bolag inrättas och att
dess verksamhet i stort ägnas åt de områden som angivits i promemorian.
Inom dessa områden bör enligt TCO:s uppfattning ett statligt utvecklingsbolag
av den föreslagna typen ha en särskilt stor uppgift att fylla. Bolaget
bör medverka till att lösa olika tekniska problem och att marknadsföra dessa.
TCO vill i sammanhanget särskilt peka på ett område som kräver alltmer
ökade insatser, nämligen miljövården. Om vi i framtiden skall kunna förhindra
att vår miljö försämras lär detta ställa krav på nya lösningar. Det
föreslagna utvecklingsbolaget skulle enligt TCO:s uppfattning ha en stor
uppgift att fylla inom denna sektor.

TCO vill också understryka den betydelse som ett inrättande av ett statligt
utvecklingsbolag kan ha för att utnyttja de innovationer som gjorts av de
anställda vid statliga myndigheter och företag.

Angående själva uppbyggnaden av företaget har TCO inget att invända
utan biträder de förslag som framlägges i promemorian. TCO ifrågasätter
dock om bolaget inom rimlig framtid har både personella och finansiella resurser
att inrätta ett eget laboratorium. Enligt organisationens uppfattning
torde det vara mest ändamålsenligt att utnyttja de resurser som redan finns
dels inom den statliga företagssektorn och dels vid universitet och högskolor.

Enligt organisationens uppfattning är det väsentligt att det knyts ett rådgivande
organ till företagsledningen. I organet bör ingå forskare samt personer
som har praktisk erfarenhet av innovationsverksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

261

25. Landsorganisationen i Sverige

I promemorian föreslås att ett statligt utvecklingsbolag inrättas. Bolaget
skall utifrån en kommersiell målsättning innebärande tillfredsställande lönsamhet
på lång sikt på olika sätt medverka till att nya produkter och ny
teknik utvecklas och exploateras. Företaget skall organiseras som ett aktiebolag.
Under första verksamhetsåret föreslås 25 milj. kr. ställas till bolagets
förfogande genom anslag över statsbudgeten. En del av detta belopp
skall ha karaktär av aktieägartillskott. Även vissa statliga företag och verk
förutsätts komma att teckna aktier i bolaget. Icke-statliga företag avses
kunna bli delägare om detta befinnes vara i bolagets eget intresse. Förutsatt
riksdagens godkännande kan bolaget komma till stånd i början av juli
1968.

Tanken att inrätta ett statligt utvecklingsbolag ligger helt i linje med synpunkter
som LO framfört vid flera tidigare tillfällen. Ett sådant företag kan
också ses som ett naturligt komplement till den ökade statliga satsning på
teknisk forskning och utvecklingsarbete som nyligen aviserats. LO hälsar
därför det framlagda förslaget med tillfredsställelse.

LO vill understryka att det — som framhållits i promemorian — är väsentligt
att bolaget, åtminstone inledningsvis, koncentrerar sin verksamhet
till ett mindre urval av projekt. Vägledande för företagets val av arbetsuppgifter
måste vara att varje projekt skall kunna tillgodose angelägna
samhällsintressen och väsentliga konsumentbehov. I första hand synes bolaget
därvid böra inrikta sig på behovsområden, där det privata näringslivet
visat föga intresse eller har mindre möjligheter att tillgodose konsumenternas
önskemål. Mot bakgrund av detta finner LO att den uppräkning som
görs i promemorian av sektorer där samhället har ett speciellt ansvar och
intresse är väl lämpad som en allmän anvisning rörande områden som utvecklingsbolaget
bör ägna särskild uppmärksamhet. LO vill i detta sammanhang
endast framhålla att det även bör kunna vara en angelägen uppgift
för bolaget att stimulera till innovationer som på olika sätt gör arbetsmiljön,
produktionsprocesser och redskap bättre anpassade till arbetstagarnas
behov och förutsättningar exempelvis genom att minska damm och
buller, fysisk och psykisk belastning eller andra hälsorisker och ånpassningshinder.

I promemorian framhålls att det är nödvändigt att utvecklingsbolagets
projektval bestäms av projektens marknadsmässiga förutsättningar. LO kan
instämma i detta. De områden inom vilka bolaget i första hand synes komma
att verka är i stort sett av den karaktären att samhället har stora möjligheter
att påverka efterfrågeinriktningen. Om bolaget energiskt strävar efter
att fånga in projekt som berör vitala samhällsintressen och lyckas ta fram
innovationer som tillgodoser reella konsumentbehov inom dessa sektorer
synes det LO som om de marknadsmässiga förutsättningarna att avsätta
produkterna skulle vara synnerligen goda.

Tekniskt och organisatoriskt intar Sverige redan en framskjuten ställning
inom flera av de verksamhetsområden som det här är fråga om. Tillkomsten
av ett utvecklingsbolag kommer att ytterligare förbättra våra positioner
i detta avseende. Samtidigt synes dessa sektorer tillmätas allt större vikt i
de flesta länder. Många av de produkter som kan komma att utvecklas genom
bolagets insatser borde därför kunna avsättas på den internationella
marknaden. Ett av resultaten av utvecklingsbolagets verksamhet kan således

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

bli, att nya och förbättrade exportmöjligheter skapas för den svenska industrin.
Enligt LO:s uppfattning bör även denna synpunkt ges stor vikt vid
projekturvalet och den allmänna inriktningen av utvecklingsbolagets arbete.

LO delar uppfattningen att valet av ledamöter i bolagets styrelse måste
ske med stor omsorg. Det hade ur den synpunkten varit önskvärt att promemorian
givit närmare antydan om styrelsens storlek och efter vilka grunder
ledamöterna avses bli nominerade. LO förutsätter emellertid att bolaget
genom sin styrelse får en nära anknytning till de områden inom vilka företaget
väsentligen kommer att verka. Speciellt viktigt synes det vara att i
styrelsen ingår någon eller några personer som kan antas ha god kännedom
om väsentliga konsumentbehov som kan och bör tillgodoses genom bolagets
insatser.

För att öka bolagets möjligheter att hålla sig underrättat om den tekniska
utvecklingen på olika områden framhålls att det bör övervägas att till
företagsledningen knyta ett rådgivande organ. Enligt LO:s uppfattning kan
ett lämpligt sammansatt sådant organ utan tvekan utgör ett väsentligt
stöd för utvecklingsbolagets ledning. LO ställer sig dock tveksam till tanken
att detta råd uteslutande bör bestå av tekniska experter samt personer med
erfarenhet av'' innovationsverksamhet eller kunskap om marknadsförhållanden
inom och utom landet. Inte minst i det fall bolaget önskar självt ta
initiativ till vissa projekt eller avser att stimulera innovationsarbete inom
olika områden krävs kunskaper om de väsentliga avnämar- och konsumentbehoven
inom ifrågavarande sektorer. I det rådgivande organet bör därför
även ingå representanter som har god inblick i konsumenternas problem
och i konsumentforskning i vid mening. Även det arbetsvetenskapliga forskningsfältet
bör vara företrätt.

26. Svenska bankföreningen

Liksom förslagsställarna anser bankföreningen det vara mycket angeläget
att det led i det tekniska och industriella utvecklingsarbetet som utgör bryggan
mellan fruktbara idéer och rön och den praktiska tillämpningen i form
av produkter och system erhåller ett kraftfullt stöd. Den svenska industrins
internationellt sett goda position är till väsentlig del resultatet av framgångsrik
innovationsverksamhet under 100 år. Det gäller nu att finna formerna
för ett mera systematiskt utvecklingsarbete än det som hittills bedrivits.
Det är fråga om såväl att öka volymen som att höja kvaliteten.
Detta är en uppgift för statsmakterna, näringslivets organisationer och de
enskilda företagen i förening. Med rätta framhålles i promemorian att en
snabb innovationstakt kräver att det finns en gynnsam miljö för idéskapande
och att tillräckliga resurser ställs till förfogande för utvecklingsarbetet.
Detta är värt att understryka. Det är emellertid icke endast de olika projekten
som behöver stöd. Det är också nödvändigt att de enskilda personer
som bär upp det skapande arbetet blir föremål för generositet. Den nuvarande
beskattningen utgör ett stort hinder för förverkligandet av det sistnämnda.

De allmänna motiv som i promemorian anförs för startandet av ett statligt
utvecklingsbolag torde få betraktas såsom i och för sig riktiga och beaktansvärda.
De ger emellertid föga ledning för en konkret bedömning av
förslaget. Förslagsställarna synes ha något överdrivna förväntningar på att

263

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

en nybildad organisation med brett verksamhetsfält och mycket allmänt
hållna direktiv skall avkasta resultat inom rimlig tid. Praktisk industriell
erfarenhet ger vid handen, att steget från idéer till praktiska resultat i regel
är mycket långt. Det hade ur denna synpunkt varit mer önskvärt att förslagsställarna
inriktat sig på att starta verksamheten med några få mera
konkret angivna arbetsuppgifter. Dessa kunde med fördel ha utvalts på
sådana områden, där en statlig insats bedömes nödvändig, antingen därför
att någon annan naturlig huvudman saknas, eller därför att andra tänkbara
institutioner och företag varken kan eller vill göra en insats. Först sedan
påtagliga erfarenheter vunnits borde det bli tal om en vidare utbyggnad av
apparaten. Det framhålls visserligen i promemorian att det tilltänkta bolagets
verksamhet skall börja i liten skala, men detta påstående kontrasterar
mot den storstilade och något abstrakta uppläggning, som präglar förslaget
i övrigt.

Av de motiv för bildandet av ett statligt utvecklingsbolag som anförs är
enligt bankföreningens uppfattning de som hänför sig till den offentliga sektorn
de starkaste. Den statliga och kommunala sektorn av landets ekonomi
har vuxit mycket starkt under de senaste decennierna. Expansionen är
ännu icke avslutad. De offentliga organens organisation och arbetsformer
är i stor utsträckning desamma som på den tid rutinmässig förvaltning och
vissa för den offentliga verksamheten specifika arbetsuppgifter dominerade.
Numera svarar den offentliga sektorn i stor och växande omfattning för
produktionen av ett vidsträckt register av tjänster m. in. De offentliga organen
är i betydande utsträckning leverantörer av sådana till övriga delar av
samhället och är samtidigt själva stora beställare och uppköpare av varor
och tjänster från den privata sektorn. Om man genom systematiska undersökningar
av avnämarnas behov av de olika tjänsterna, liksom av de tekniska
och organisatoriska förutsättningarna för deras framställande, kan
åstadkomma innovationer i fråga om produkter och system är detta mycket
tacknämligt. Promemorian låter förstå, att utvecklingsarbete av detta slag
hittills varit eftersatt inom de offentliga organen. Detta är även bankföreningens
uppfattning.

Det är angeläget att understryka att utvecklingsbolaget bör eftersträva ett
förtroendefullt samarbete på kommersiell basis med företag och organisationer
inom det privata näringslivet. Det är viktigt att man noga undersöker,
var utvecklingsbefrämjande åtgärder med störst framgång skall insättas.
I stor utsträckning torde detta vara på de punkter, där tidigare erfarenheter
av tekniskt utvecklingsarbete finns.

När det gäller den offentliga sektorn — och bankföreningen tror för sin
del att det är inom denna som utvecklingsbolaget i första hand kommer att
ha sina naturliga arbetsuppgifter — bör det erinras om, att sedan mycket
lång tid företag inom den privata sektorn bedrivit ett omfattande och framgångsrikt
utvecklingsarbete i samband med sina leveranser till allmänna
verk och institutioner. Exempel på detta kan hämtas från försvarets, läkemedelsindustrins,
de kirurgiska instrumentens, starkströmsteknikens, telekommunikationsteknikens
m. fl. områden. Säkerligen kan förutsättningarna
ytterligare förbättras, om beställarna intensifierar sitt eget utvecklingsarbete.
Detta bör då bedrivas så, att det kompletterar men icke reducerar möjligheterna
till fortsatt utvecklingsarbete hos de privata företagen.

Utvecklingsbolaget bör förutsättningslöst pröva vilka företag och institutioner
det skall samarbeta med, liksom till vem utarbetade system och
produkter skall överlåtas. Företag inom den statliga sektorn bör icke få någon
företrädesrätt av monopolnatur.

264

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Det måste vidare förutsättas att utomstående får en god insyn i utvecklingsbolagets
arbete. Publiciteten kring tekniskt utvecklingsarbete är ofta
en mycket känslig fråga. Den öppenhet som man har rätt att kräva av en
offentlig institution, kommer här i motsättning till de kommersiella aspekterna
på bolagets verksamhet. Problem av detta slag torde i ökad utsträckning
anmäla sig, ju mer statliga organ engageras på områden som dessa.
När det gäller ett företag som finansieras med allmänna medel, får dock
vid de avvägningar mellan öppenhet och sekretess, som måste göras, de skäl,
som talar för öppenhet beträffande aktiviteter, resultat m. m., ges den större
vikten.

Tillsammantagna kommer den föreslagna styrelsen för teknisk utveckling
och det nu föreslagna utvecklingsbolaget att ta i anspråk en betydande de!
av landets tekniska och vetenskapliga expertis som rådgivare, kommittéledamöter,
styrelseledamöter etc. På vissa områden kan det finnas risk för att
tillgängliga forskare därigenom i alltför hög grad bindes vid de statliga organen.

När det gäller takten i utbyggnaden av arbetet, målsättningen och samarbetet
med näringsliv och forskning är det slutligen starkt önskvärt att de
positiva och negativa erfarenheterna av det statsstödda utvecklingsarbete
som redan tidigare bedrivits — icke minst det som härrör från Atombolagets
verksamhet ■— studeras.

En betydande oklarhet vidlåder förslaget i fråga om det tilltänkta bolagets
inre organisation och inpassning bland övriga, redan existerande statliga
organisationer för att stödja utvecklingsarbetet vid t. ex. Atombolaget
och vissa av de statsägda företagen. Det är också oklart, vilken roll utvecklingsbolaget
skall ha i förhållande till de »tekniska» ämbetsverken såsom
Telestyrelsen, Vattenfallsstyrelsen in. fl.

Bankföreningen har ingenting emot att ett statligt utvecklingsbolag bildas
men vill samtidigt understryka det nödvändiga i att verksamheten
startar i liten skala och att utbyggnaden sker successivt med ledning av
vunna erfarenheter.

27. Svenska sparbanksföreningen

Svenska sparbanksföreningen instämmer i de mycket allmänna resonemang
som förs i promemorian angående behovet och nyttan av utvecklingsbolag.
Argumentet att staten mot bakgrunden av sin mycket omfattande
verksamhet på samma sätt som det privata näringslivet skulle etablera ett
utvecklingsföretag med uppgift att uppsöka, initiera, utveckla och exploatera
innovationer ter sig naturligt. Genom tillkomsten av ett utvecklingsföretag
med sådan inriktning skulle enligt föreningens uppfattning möjligheterna
till en effektivisering av de företagsekonomiska förutsättningarna
för den verksamhet som bedrivs av statliga bolag och affärsdrivande verk
liksom till exploatering av innovationer gjorda av anställda vid statliga myndigheter
och företag väsentligt kunna förbättras. Det borde därigenom också
finnas förutsättningar för att utvecklandet av ur samhällets synpunkt
särskilt angelägna produkter, metoder och system skulle kunna påskyndas.
Genom tillkomsten av ett statligt utvecklingsbolag skulle också flera möjligheter
skapas för exploatering av gjorda innovationer. En sådan utveckling
måste hälsas med tillfredsställelse.

265

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Föreningen anser det angeläget att understryka nödvändigheten av att det
statliga utvecklingsbolaget kommer att konkurrera på lika villkor med övriga
utvecklingsbolag och att dess projektval helt kommer att bestämmas
av projektens marknadsmässiga förutsättningar. Garantier måste sålunda
ges för att det privata näringslivet i utvecklingsfrågor kan vända sig till
statliga beställare eller andra institutioner utan att dess utvecklingsprojekt
röjs. Vidare måste utvecklingsbolaget om det skall utföra utredningsuppdrag
åt statliga företag betinga sig marknadsmässiga avgifter härför.

28. Svensk industriförening

I dagens teknokratiska samhälle, där en nations konkurrensförutsättningar
och försäljningsframgångar i allt högre grad är beroende av hög
teknik och skicklig marknadsföring är frågan om tillvaratagande och utvecklande
av innovationer av avgörande betydelse. Finansdepartementet säger
i sin promemoria att av flera skäl fyller utvecklingsbolag av en tvp, som
redan bildats inom näringslivet en väsentlig uppgift, främst genom sin initierade
verksamhet på innovationsområdet. Samma väsentliga uppgift av
växande slag skulle ett statligt utvecklingsbolag ha att fylla och »starka
skäl talar för inrättandet av även ett statligt utvecklingsbolag».

Föreningen har ingenting att invända häremot, men förutsätter att det
denna gången verkligen blir ett även för den mindre industrien och dess
utveckling effektivt organ, som etableras. Den mindre industriens folk har i
det förgångna blivit besvikna på statliga projekt av ungefär samma art som
det nu projekterade bolaget, men detta kommer att kommenteras längre
fram.

Vad först den allmänna motiveringen beträffar vill föreningen understryka
vikten av ett par i promemorian påtalade ting. För det första är det uppenbart,
att förutsättningar för en snabb innovations takt är tillskapandet
av en lämplig och gynnsam miljö för idéskapandet ävensom att tillräckliga
resurser finns till hands för det erforderliga utvecklingsarbetet. Innovationsverksamhet
kräver emellertid en mängd olika specialförutsättningar och
sinsemellan korresponderande komponenter för att bli verkligt givande och
fruktbar och departementspromemorian förefaller mot denna bakgrund
vara något tunn och blodfattig. Den skulle enligt föreningens mening ha behövt
att kompletteras med en grundlig utredning angående de olika förutsättningar,
och åtgärder, som i första hand krävs för en verksamhet med
hög avkastningsgrad och hög innovationstakt. Såväl samhällets som de enskilda
företagens förmåga att skapa ett gynnsamt innovationsklimat borde
klarläggas liksom de faktorer, som inverkar på denna förmåga. Det hade
också varit av största värde att få klarhet i, vilken betydelse för innovationsutvecklingen
det skulle få, om företagen ges ekonomiska möjligheter att
ekonomisera och värdera de innovationer, som de bedömer ha de största
exploateringsförutsättningarna. Under alla förhållanden är det nödvändigt,
att innovationsfrågan och dess ansvarsfördelning på samhälle och näringsliv
löses på rationellast möjliga sätt och det är möjligt att de i departementspromemorian
skisserade riktlinjerna för det statliga utvecklingsbolaget och
dess tänkta samarbete med näringslivet kommer att initiera en sådan önskvärd
rationell lösning.

Föreningen vill instämma i slutsatsen att en alltmera breddad teknisk

9f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 68

266

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

utveckling ökar de potentiella möjligheterna att åstadkomma system, men
ifrågasätter promemorians uttalande, att innovationer i fortsättningen i
ökad utsträckning kommer att bestå av system. »Det enkla är ofta det geniala»
lyder en gammal sanning och med en helhjärtad satsning från näringsliv
och samhälle i syfte att stimulera innovationer är det mera tänkbart
att vi får fram enkla, men geniala idéer, som rätt hanterade kan utvecklas
till förnämliga produkter i stil med t. ex. kullagret, separatorn osv.

Föreningen vill framhålla riktigheten av påståendet, att det finns ett
växande behov av utvecklingsbolag, som har särskilda förutsättningar att
stimulera till samverkan mellan olika företag i syfte att frambringa system.
Men för att detta icke skall stanna vid en from önskan måste speciella krav
ställas på dessa utvecklingsbolag ifråga om smidighet, förmåga till saklig
information etc. Det är nämligen enligt föreningens uppfattning få ting som
är så svåra att föra fram till en friktionsfri anpassning, som kontinuerligt
samarbete mellan olika företag, framförallt om dessa arbetar inom skilda
branscher och är av olika storleksordning.

I promemorian anges och utvecklas relativt utförligt fyra olika skäl som
grund för inrättandet av ett statligt utvecklingsbolag. Föreningen finner
dessa skäl i stort sett välgrundade, men vill särskilt uppehålla sig vid två
av dem.

Promemorian anger i sin motivation för inrättandet av ett statligt utvecklingsbolag,
bl. a. att miljövården är ett område, där kraven på ökade
statliga insatser på sistone vuxit sig starkare. Föreningen är övertygad om
att dessa krav kommer att växa med accelererad hastighet och att vi ännu
bara befinner oss i begynnelsestadiet, när det gäller arbetet på att framgångsrikt
kunna tackla miljövårdsproblemen. Föreningen vill särskilt understryka
att det finns en oerhörd mängd av miljövårdsuppgifter, där det
främst gäller att omhänderta och skydda människan i en alltmer gentemot
henne fientlig miljö av både psykisk och fysisk art. En av de angelägnaste
av dessa uppgifter, är att få till stånd ett smidigt verkande samspel mellan
den tekniska utvecklingen och lagstiftningen på miljövårdens område.
Många och svåra kollisioner är att förvänta mellan dessa bägge ofta gentemot
varandra stridande komponenter, men det grundläggande axiom, som
måste vara ledstjärnan för etablerandet av detta samspel är, att vi aldrig
kan tära på och exploatera själva naturkapitalet, som måste lämnas intakt,
utan måste nöja oss med att blott utnyttja räntan på detta kapital. Föreningen
vill instämma i promemorians uttalande, att »mer än kanske något annat
behövs nya och effektivare analysmetoder till följd av strängare känslighetskrav
vid tester, nya forskningsområden samt behov av provtagning och
kontroll i stor skala». Det krävs många och epokgörande innovationer på
miljövårdsområdet för att de villkorslösa kraven på att människan skall
kunna leva i en så ren och harmonisk miljö som möjligt i sin konkretisering
icke skall hämma den tekniska utvecklingen och avsevärt sätta ner vår
industris möjligheter att arbeta med högsta möjliga verkningsgrad. Om ett
statligt utvecklingsbolag självt eller genom samarbete med privata sådana
kan initiera till och få fram sådana innovationer som möjliggör förverkligandet
av nyssnämnda målsättning är detta i sig skäl nog för att inrätta ett
dylikt bolag.

Det fjärde skälet för ett statligt utvecklingsbolag sägs i promemorian vara
»behovet av att skapa ytterligare en kanal för utveckling och exploatering
av innovationer gjorda speciellt inom mindre företag samt av enskilda uppfinnare
och forskare». Det är för föreningen utomordentligt glädjande, att

267

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

dess mångåriga kamp för att fästa uppmärksamheten på dessa gruppers
enastående betydelse i innovationssammanhang, nu på detta sätt krönes med
framgång genom ett officiellt erkännande av att denna kamp haft ett starkt
och väldokumenterat underlag. Det finns i detta sammanhang anledning att
upprepa, vad föreningen så många gånger med emfas påpekat, nämligen att
de geniala uppslagen, de tekniskt mest utvecklingsbara nya idéerna och
epokgörande uppfinningarna fortfarande kommer från mindre företag och
ensamma uppfinnare-forskare. Det finns sålunda ytterst starka skäl till en
särskild satsning just på dessa grupper. Föreningen har i sitt remissvar av
den 15 januari detta år över förslaget rörande Styrelsen för teknisk utveckling
närmare utvecklat delta påstående och även anfört amerikanska erfarenheter
som stöd för detsamma. Till detta kan läggas, att en framstående
forskare och innovatör i vårt land — en av de kanske främsta inom innovationsområdet
— påpekat att det finns en klar attitydskillnad gentemot helt
nya produkter mellan storföretag och småföretag i Sverige. Denna tar sig
uttryck i bl. a. produktivitetsskillnader — i stora forskningsorganisationer
är patentproduktionen ofta nere i 0,01 patent per år, medan det nationella
genomsnittet är 0,1 patent. Vitala småföretag når upp till 1 patent per år
och självständigt arbetande uppfinnare kan nå upptill 10 patent per år.

Det är självklart att föreningen, som organ för landets mindre och medelstora
industri ställer mycket stora förhoppningar vid det statliga utvecklingsbolagets
delinriktning som »kanal» för utveckling och exploatering av
idéer och uppfinningar som emanerar från den mindre industrien och dess
utövare. Som antytts i det föregående har den mindre industriens folk blivit
djupt besvikna på statliga projekt i det förgångna med ungefär samma inriktning,
åtminstone delvis, som del föreslagna statliga utvecklingsbolaget.
Föreningen åsyftar institutet INFOR, som inrättades av statsmakterna år
1964 och fick ett startkapital om 20 milj. kronor till förfogande. Till INFOR
knöts stora förhoppningar, men under de fyra år som gått sedan dess start har
institutet icke utvecklats på sätt som det fanns skäl att förutsätta vid dess
tillkomst. För den betydande del av den mindre industriens utövare, som
är i besittning av den värdefullaste av »råvaror», nämligen skapande hjärnor
i stånd att producera givande idéer till nya produkter bär INFOR icke
blivit till någon nämnvärd hjälp utan lämnar blott besvikelse som eftermäle.

Det finns emellertid icke anledning till pessimism inför ett nytt projekt
av INFOR-typ med delvis ny uppläggning och avsett att drivas i en annan
skala. Det gäller enligt föreningens mening, att vid konstruktionen och uppbyggnaden
av det nya statliga utvecklingsbolaget noga analysera anledningarna
till att INFOR blivit ett misslyckande och sedan ta tillbörlig hänsyn
till de fakta som kommer i dagen vid en sådan analys och applicera
lärdomarna på det nya bolaget.

Reträffande inriktningen av det statliga utvecklingsbolagets verksamhet
i stort torde icke några större invändningar kunna göras häremot. Det är
emellertid uppenbart, att ett bolag som skall arbeta med så olikartade uppgifter
som att å ena sidan bidra till utveckling och rationalisering inom
den statliga sektorn och där bidra till att på en mängd områden, delvis
exemplifierade i promemorian, angelägna produkter, metoder och system
kan fraintas så snabbt som möjligt och å andra sidan befrämja utvecklandet
av innovationer inom det privata näringslivet, främst industrien, måste
få besvärliga samordningsproblem. Med den tänkta uppläggningen blir det
statliga utvecklingsbolaget något av en »Mädchen för alles», där framförallt
olika kontaktsystem blir erforderliga. Detta kan skapa betydande ad -

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1068

ministrativa svårigheter och innan några praktiska erfarenheter vunnits
är det bara att hoppas att den administrativa tungroddhet, som bolaget
säkerligen kommer att få dras med, icke i någon avgörande grad skall nedsätta
dess effektivitet.

Promemorian uttalar som en slags programförklaring för utvecklingsbolagets
verksamhet att detta skall främja innovationer på så bred basis
som möjligt. I samma andetag sägs att bolagets insatser måste begränsas
»till de projekt, som framstår som mest angelägna och lönsamma». I detta
ligger ett uppenbart motsatsförhållande. Ett företag kan icke arbeta på så
bred basis som möjligt och samtidigt begränsa arbetet till att fåtal projekt.
Och för övrigt är det icke alltid som de angelägna projekten är de mest
lönsamma och vice versa. Beträffande lönsamhetskriteriet lämnar också
promemorian åtskilligt av dunkelhet efter sig. Det sägs visserligen att utvecklingsbolaget
skall arbeta »utifrån en kommersiell målsättning innebärande
tillfredsställande lönsamhet på lång sikt» .. . , men detta uttalande
är suddigt och föga preciserat. Det kan ifrågasättas om arbetet inom den
statliga sektorn och på miljöområdet kan mätas i termer, som anger merkantil
lönsamhet och satsning på ett privat projekt kan i förstone förefalla
att uppfylla alla krav på lönsamhet för att sedan visa sig vara en felspekulation
på grund av alt utländsk konkurrens kommer med i bilden.
Det hade enligt föreningens mening varit angeläget att begreppen lönsamheten
och utvecklingsbolaget hade utretts grundligare, t. ex. vilken struktur
som bolaget bör ges för att klart lönsamma projekt skall kunna balansera
direkt olönsamma i snäv kommersiell mening och sålunda ändock få
en godtagbar ekonomisk lönsamhet som slutresultat.

Ifråga om bolagets verksamhet föreslås — helt riktigt enligt föreningens
mening — att bolaget bör vara öppet för samarbete åt olika håll och undersöka
projektförslag, som kommer från enskilda uppfinnare, forskare och
enskilda företag och som kan vara av kommersiellt intresse. Enligt promemorian
behöver projekten icke uppvisa hög innovationsnivå, utan det bör
gå »att använda välkänd teknik på nya områden och att med smärre justeringar
låta äldre produkter tillgodose nya behov». Enligt föreningens mening
bör detta endast få bli en sekundär målsättning för bolagets verksamhet.
Anledningen härtill är, att enligt promemorian bolaget bör koncentrera
sin verksamhet — en uppfattning som föreningen delar — och att
det från denna utgångspunkt måste vara angelägnast att koncentrera denna
på nya produkter och radikala förbättringar, eller på vad som i något
sammanhang betecknats som offensiva projekt. I sammanhanget anges en
kompletterande verksamhet för bolaget av utomordentlig vikt, nämligen
prospekteringsverksamheten. I klarhetens intresse förutsätter föreningen att
denna prospekteringsverksamhet inriktas icke bara på outnyttjade uppfinningar,
som gjorts av statsanställda, utan även av enskilda uppfinnare och
forskare och sist men icke minst på sådana idéer, uppslag och uppfinningar,
som ligger oexploaterade hos den mindre industrien.

Föreningen ifrågasätter starkt det lämpliga och ur ekonomisk synpunkt rationella
i förslaget om att utvecklingsbolaget självt »under viss tid medverkar
i tillverkning och försäljning av en produkt tills avsättnings- och kostnadsförhållanden
kan bedömas med större säkerhet». Det kan icke vara rimligt
eller ekonomiskt försvarbart att detta statliga utvecklingsbolag lägger på
sig alla möjliga slags uppgifter av sinsemellan ytterst olikartad karaktär
och inriktning. Redan tidigare har föreningen uttryckt farhågor för att det
planerade omfånget av bolagets verksamhet kan komma att nedsätta dess

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

269

effektivitet. Skall nu ett bolag av utvecklingstyp börja att arbeta även med
egen tillverkning och försäljning är det praktiskt taget på förhand givet
att det totalt sett kommer att bli ineffektivt. Det kommer med andra ord
icke att smidigt kunna uppfylla själva grundintentionerna bakom dess tillskapande.
Enligt föreningens mening bör bolagets huvudansträngning inriktas
på att till sig söka knyta så stor del som möjligt av den fåtaliga sakkunskap
i Sverige som behärskar metoder för urval av kreativa begåvningar
och bedömning av tekniska uppslags och innovationers värde. Bolaget bör
sedan efter sitt prospekterings- och utvecklingsarbete lägga ut så mycket
som möjligt av sina projekt på andra företag för i vissa fall det slutliga utvecklingsarbetet
och i samtliga fall för marknadsföringen.

När det sedan gäller bolagets organisation vill föreningen starkt understryka
vikten av att i såväl styrelsen som i det tänkta rådgivande organet
inplaceras personer ur den innovationsmedvetna mindre industriens krets.
Någon särskilt motivering härför behövs icke därför att denna ligger i öppen
dag.

Ifråga om bolagets egna personala och laboratoriemässiga resurser för
forskning och utvecklingsarbete är det föreningens mening att dessa måste
uppbyggas så snabbt och i så vidsträckt omfattning som möjligt. Det
är visserligen sant att ett samarbete med statliga och privata företag kan
betyda att bolagets egna behov av resurser för forskning och utvecklingsarbete
minskar, men på lång sikt, ger endast omedelbar tillgång till egna
experter och laboratorier den slagkraft ifråga om bolagets prestationer, som
motiverar att det överhuvudtaget byggs upp.

Föreningen vill slutligen i vad avser finansieringen av det statliga utvecklingsbolagets
verksamhet som sin mening uttala, att det bör vara i bolagets
och de syftens som det är satt att tjäna intresse, att privata företag
och personer icke bara i begränsad omfattning bör få rätt att teckna aktier
i bolaget utan att denna rätt bör kunna utsträckas upp till hälften av aktiekapitalet.

29. Svenska uppfinnareföreningen

SUF finner det angeläget att ett statligt utvecklingsbolag etableras för
att bidra till att tillgodose samhällets behov av innovationer och SUF instämmer
särskilt i att förslaget är ett naturligt led i en aktiv statlig näringspolitik.

Det är därvid riktigt att intresset också vänder sig mot den statsanställda
personalen och de stora fonder av kunnande, praktisk erfarenhet och
idérikedom som den representerar. Att tillvarata alla de outnyttjade uppslag
och idéer som kontinuerligt framförs därifrån är en synnerligen angelägen
uppgift. Hittillsvarande negativa synsätt och tidsödande handläggning
som uppvisas från myndigheters sida särskilt då det gäller arbetstagares
uppfinningar trotsar ofta all beskrivning och måste radikalt förändras
om framgångarna skall kunna bygga härpå. Ett helt annat system för behandling
av patentansökningar och patent måste etableras. För åstadkommande
av en annan uppfattning av patentet som tekniskt och kommersiellt
instrument måste stora insatser göras och ett förtroendefullt samarbete med
de anställda måste inledas.

I promemorian återfinns på flera ställen synpunkter på att det nya bolaget

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

skall arbeta och konkurrera på lika villkor med näringslivet i övrigt och
att lönsamhetsaspekten skall tillgodoses m. m. SUF anser att, endast under
den förutsättningen att lönsamhetsuppfattningen grundar sig på en total
»samhällslönsamhet» som veterligt ännu ej kunna beskrivas i företagsekonomiska
termer eller statliga budgetuppställningar, så må resonemanget
godkännas. SUF hävdar bestämt den uppfattningen, som också i
viss mån återfinns å s. 11 i promemorian, att utvecklingsbolaget ej skall
syssla med projekt som kommer fram eller bearbetas på annat sätt inom
näringslivet. Ekonomiskt och tekniskt stöd liksom viss service och annan
stimulans bör dock bolaget medverka till.

De utvecklingsuppgifter som är av speciell samhällelig karaktär såsom
inom medicinsk teknik och miljövård och som bolaget skall åta sig anser
SUF vara av sådan art att särskilda och nyutvecklade lönsamhetskriterier
måste uppställas. Likadant är det med uppgifter av annat slag dvs. de som
ska kunna skapa grund för nya företag och tillverkningar och som kan
användas som ersättning för nedlagda och strukturrationaliserade industrier
på orter där särskilda arbetsmarknadsåtgärder måste sättas in. Uppgifter
av ovannämnda slag bör måhända hänföras till en särskild avdelning
inom bolaget eller till särskilt bolag med egen redovisning. SUF har
svårt att se att konventionella och enbart på industriinvesteringar baserade
lönsamhetsaspekter skall kunna gälla för denna verksamhet.

SUF anser det vara en betydande tillgång för bolaget att kunna anlita
utomstående institutioner, företag och enskilda konsulenter för bedömning
av olika projekt, uppfinningar och innovationer. Detta medger en smidigare
och mindre omfattande organisation inom själva bolaget.

SUF har förståelse för att departementspromemorian inte i alla delar
kan beskriva ett tänkt bolags inriktning och organisation o. s. v. Även om
man kan anse att frågan ej är tillräckligt utredd är SUF i princip beredd
att tillstyrka verksamhetens bedrivande i föreslagen form och understryker
att det rätta personvalet för ledningsfunktionerna i bolaget och valet av
intressenter i detsamma är en grannlaga och svår uppgift med fundamental
betydelse för ett lyckosamt genomförande av de skisserade goda intentionerna.

Slutligen förutsätter SUF att frågan om evaluering av innovationer blir
en central uppgift för bolagets avdelning för produktanalys och produktplanering
och att principerna härför utredes.

30. Konsumentutredningen

Utredningen nödgas till en början konstatera, att den på grund av den
korta remisstiden inte kunnat ingå på en mera allsidig granskning av de i
promemorian framlagda förslagen. Helt allmänt vill den dock instämma i
att många skäl synes tala för inrättandet av ett statligt utvecklingsbolag
med i huvudsak de uppgifter som anges i promemorian. Det industriella
utvecklingsarbete som för närvarande förekommer i Sverige ligger av allt
att döma på en hög nivå generellt sett. Det föreligger emellertid variationer,
som från samhällets — och den enskilda konsumentens — utgångspunkt
ter sig mindre rationellt betingade. Forskningen inom sådana branscher där
framställning av investeringsvaror och produktionsförnödenheter dominerar
är sålunda enligt tillgänglig statistik betydligt mer omfattande än inom

271

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

industrigrenar där tyngdpunkten ligger på konsumtionsvaror. Även mellan
enskilda branscher torde det för övrigt råda stora skillnader i fråga om intensiteten
i utvecklings- och forskningsinsatserna, och variationerna härvidlag
korresponderar knappast med vad som utifrån konsumentsynpunkt
vore önskvärt i de olika fallen. När det gäller mindre och medelstora företag
är vidare de för forskning och produktutveckling tillgängliga resurserna i
allmänhet knappa. Tillkomsten av ett statligt utvecklingsbolag borde leda
till, att idéer och initiativ som framkommer inom sådana företag kan tagas
till vara bättre än för närvarande. Likaså borde man kunna räkna med, att
bolaget kommer att främja samarbetet mellan enskilda och offentliga företag
när det gäller produktutveckling och forskningsinsatser.

Konsumentutredningen skulle för sin del starkare än vad som sker i promemorian
vilja framhålla de samhällsekonomiska motiv som talar för inrättandet
av ett statligt utvecklingsbolag. Bolaget bör, även enligt utredningens
mening, i princip eftersträva en marknadsmässig bedömning av
aktualiserade projekt, men det är angeläget att man vid prioriteringen också
tar hänsyn till vad som sett i ett vidare perspektiv mest gagnar konsumenternas
intressen. Det lönsamhetsbegrepp, som enligt förslaget skall iakttas
av det nya bolaget, bör enligt utredningens mening definieras med hänsyn
härtill. Det må i detta sammanhang erinras om att produktinformation
och marknadsföringsåtgärder i vissa fall kan utformas så, att ett välgrundat
fritt val mellan olika företags produkter försvåras för den enskilda konsumenten.

Det är sålunda enligt utredningens mening viktigt, att det utvecklingsarbete,
som det föreslagna bolaget skall främja, i så stor utsträckning som
möjligt anknyter till väsentliga behov hos dagens konsumenter. Utredningen
skulle med hänsyn härtill vilja förorda, att i bolagets ledning regelmässigt
ingår en person med sakkunskap på konsumentområdet och erfarenhet från
forskning kring konsumenternas förhållanden.

Ett skäl för inrättande av det föreslagna bolaget är också, att utvecklingen
av produkter och system på de offentliga tjänsternas område därigenom
kan intensifieras. Konsumentutredningen finner denna synpunkt mycket
väsentlig. Eftersom det i allmänhet är särskilt angelägna konsumtionsbehov
som förts till den offentliga sektorns ansvarsområde torde det vara
motiverat, att bolaget högt prioriterar utvecklingsprojekt som gäller detta
område. För de organ som tillhandahåller offentliga tjänster föreligger ofta
endast små möjligheter att driva en effektiv produktutveckling. Det särskilda
utvecklingsbolagets tilltänkta uppgift att självt ta initiativ till utvecklingsinsatser
kan i sådana fall bli av stor betydelse. Ett delområde inom
den offentliga sektorn, som utredningen från sina utgångspunkter finner
det i särskilt hög grad angeläget att stödja med forskningsinsatser, är miljövården.

31. Allmänna Bevaknings AB

Bolaget instämmer i de synpunkter som anförts beträffande den betydelse
ett statligt utvecklingsbolag kan väntas få. De privata utvecklingsbolagen
kan ses som ett naturligt led i utvecklingen mot nya företagsformer och mot
effektivare samarbete inom företagsgrupper. Det statliga utvecklingsbolaget
bör få en liknande betydelse inom den statliga sektorn.

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Utvecklingsbolaget torde dessutom kunna bli ett värdefullt instrument för
ökad samverkan mellan staten, de statliga bolagen och det enskilda näringslivet
inom ramen för ett gemensamt intresse att skapa internationellt konkurrenskraftiga
produkter. Denna samverkan bör även kunna utsträckas till
andra länder, i första hand de nordiska.

Den snabba utvecklingen på bevakningsområdet under de senaste åren
har ställt ett allt större krav på bevakningsbolagens tekniska resurser och
kunnande. Nya tekniska hjälpmedel har anskaffats, varav flera med betydande
utvecklingskostnader. I enlighet med bolagets policy att koncentrera
verksamheten till området för dess exklusiva kompetens — bevakningstjänster
— har någon egen utveckling och tillverkning i större omfattning
ej förekommit eller planerats.

De erfarenheter och det tekniska kunnande som funnits eller förvärvats
under företagets verksamhet har i stället exploaterats i ett samarbete med
privata företag med stora utvecklings- och produktionsresurser främst inom
det teletekniska området. På närliggande områden har ett lovande samarbete
inletts med andra statliga företag.

Bolaget utgår ifrån att en i och för sig naturlig och önskvärd anknytning
till det statliga utvecklingsbolaget ej bör utesluta samarbete med andra
även privata bolag även om detta samarbete skulle vara av utvecklingskaraktär.

Allmänna Bevaknings AB vill tillstyrka bildandet av ett statligt utvecklingsbolag
i enlighet med föreliggande förslag.

32. AB Atomenergi

Behovet av en avancerad marknadsinriktad produktutveckling är väl omvittnat
i vårt land, och inom det enskilda näringslivet har olika utvecklingsbolag
bildats, delvis under medverkan av statliga företag. Endast i begränsad
omfattning har emellertid den statliga företagsamheten kopplats in på sådan
verksamhet som bedrivs av typiska utvecklingsbolag. Bolaget finner det
lämpligt att man inom den stora statliga företagssektorn nu intensifierar
utvecklings- och exploateringsinsatserna genom att inrätta ett särskilt utvecklingsbolag.

De olika arbetsområden som anges i promemorian och arbetsuppgifterna
inom dessa är enligt atombolagets mening samtliga angelägna, och det finns
förutsättningar för att en insats på längre sikt kan ge en för samhället väsentlig
ekonomisk avkastning. Staten har också ett ansvar för en tillfredsställande
utveckling inom dessa områden. Som ytterligare exempel på arbetsfält
kunde nämnas biblioteksväsende och informationsbehandling.

Om ett statligt utvecklingsbolag skall kunna drivas med framgång, är det
emellertid nödvändigt att göra ett urval bland de skilda tänkbara arbetsuppgifterna.
Utan en mera distinkt företagspolitik för utvecklingsbolaget än
vad som kan utläsas ur promemorian kan man befara problem vid val av
projekt mellan olika fält, där motivet för en insats och det ekonomiska resultatet
därav kan te sig mycket olika för ett utvecklingsbolag. I promemorian
betonas exempelvis vikten av att insatser koncentreras till de mest angelägna
och lönsamma produkterna. Vad som härmed avses är något oklart.
Vad gäller exploatering av för samhället angelägna produkter —"t. ex. förbättringar
i medicinsk teknik, hjälpmedel inom undervisningen eller frärn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år J968

273

jande av trafiksäkerheten — torde sålunda endast i vissa fall finnas förutsättningar
för att utvecklingsbolaget självt skall kunna ekonomiskt gottgöra
sig annat än eu relativt blygsam andel av avkastningen, medan det ur mera
allmänna synpunkter kan vara angeläget och lönsamt med en insats.

Atombolaget har bedömt att de fält som uppräknas i promemorian utgör
exempel på möjliga verksamhetsområden och att ansvaret för den erforderliga
mera detaljerade inriktningen av utvecklingsbolagets verksamhet ankommer
på dess styrelse och ledning liksom också tillvägagångssättet i de
enskilda fallen vid exploatering av produkter.

Utvecklingsbolaget skall enligt promemorian kunna arbeta på två sätt.
Det första är att bolaget för en beställares räkning utför uppdrag mot ersättning
på kommersiella grunder. Utvecklingsbolaget blir då knappast medintressent
vid projektens exploatering; dess risktagande blir obetydligt men
samtidigt blir också vinstmöjligheterna begränsade. Atombolaget har förståelse
för att eu verksamhet av detta slag, som är av sedvanlig konsultnatur,
kan behövas inom den statliga sektorn. Det finns skäl som talar för att
de insatser som här behövs — och som i stor utsträckning är av projektsammanhållande
karaktär — uppdras åt ett statligt utvecklings- och konsultföretag.
Dessa insatser skall som regel betalas av uppdragsgivarna. Om
utvecklingsbolaget bedömer att en exploatering av produkten kan bli lönsam
för bolaget, är det möjligt att insatsen helt eller delvis bekostas av utvecklingsbolaget
enligt gängse kommersiellt risktagande.

Det andra sättet för utvecklingsbolagets arbete, vilket på sikt är väsentligare,
är att utvecklingsbolaget exploaterar uppslag och genomför projekt
med satsande av eget kapital. Detta bör vara den huvudsakliga arbetsformen,
och målet för denna verksamhet bör vara att på sikt uppnå lönsamhet.
I flertalet fall torde man dock inte kunna räkna med att få återbäring
förrän efter flera år. Den omständigheten att utvecklingsbolaget till en början
måste koncentrera sin verksamhet till ett mindre urval av projekt innebär,
att riskutjämningen blir begränsad och att den tidpunkt då man kan
förvänta sig att verksamheten blir självbärande, är oviss.

Vad här sagts innebär att ett statligt utvecklingsbolag får två artskilda
verksamhetsgrenar, nämligen dels konsultverksamhet, som bekostas av en
beställare, dels exploateringsverksamhet baserad på eget risktagande. Mellan
dessa verksamhetsgrenar inom samma företag kan en konfliktsituation
uppstå vid tillgodoseendet av å ena sidan en av samhället önskad konsultoch
utvecklingsinsats, å andra sidan en ur utvecklingsbolagets synvinkel eftersträvad
optimal lönsamhet genom exploateringsverksamhet. Det måste
ankomma på utvecklingsbolagets styrelse att här göra en lämplig avvägning.
De eventuella vinster, som på längre sikt kan förväntas från verksamheten,
bör utöver rimlig återbäring till aktieägarna utnyttjas för finansiering
av kommande utvecklingsprojekt.

Atombolaget finner det naturligt att ett statligt utvecklingsbolag inom
ramen för lönsamhetskriteriet särskilt ägnar sig åt sådana områden, vilka
framstår som angelägna från samhällets synpunkt. Utvecklingsbolaget bör
också samarbeta med andra företag, som har särskilda förutsättningar att
få fram nya produkter och system.

Utvecklingsbolagets resurser bör främst bestå av expertis för bedömning
av projekt ur teknisk och ekonomisk synpunkt samt ur nationell och internationell
marknadsaspekt. Här bör särskilt understrykas att en internationell
marknadsföring i flertalet fall är en nödvändig förutsättning för lönsamhet.
Utvecklingsbolagets insatser beräknas ofta få formen av projekt -

274

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

arbete kring ett objekt med en effektiv projektledning för samordning av
insatser som görs på olika håll liksom för sammanvävningen av marknadskraven
och den tekniska utformningen. Utvecklingsbolaget bör i vart fall till
en början undvika att bygga upp mera betydande egna forsknings- och utvecklingsresurser.
Konstruktion och tillverkning av prototyper samt serietillverkning
torde ofta kunna läggas ut på andra organisationer, även då
marknadsföringen ligger kvar inom utvecklingsbolaget.

Atombolaget, som under flera år bedrivit ett omfattande målbundet tekniskt
utvecklingsarbete inom kärnenergiområdet, vill här erinra om sina
möjligheter att biträda med uppdragsforskning av projektkaraktär. Atombolagets
forsknings- och utvecklingsresurser har väsentlig bredd och kan
utnyttjas för projekt inom flera fält som kan bli aktuella för utvecklingsbolaget.
Ett sådant utnyttjande har också anbefallts av statsmakterna.
Atombolaget är berett att härvidlag biträda utvecklingsbolaget.

Inom atombolagets forsknings- och utvecklingsverksamhet har vidare
framkommit vissa lovande uppslag och resultat som delvis ligger utanför
det egentliga kärnenergiområdet och som ännu inte hunnit utvecklas till
exploateringsbara produkter. Atombolaget är berett att ta upp dessa möjligheter
till diskussion med det nya utvecklingsbolaget.

Atombolaget tillstyrker att utvecklingsbolaget organiseras såsom ett aktiebolag,
vilket är eu naturlig form för en kommersiell rörelse av detta slag.
Det är angeläget att utvecklingsbolagets ledning får möjlighet att rådgöra
med och till sig knyta framstående expertis inom olika tekniska områden i
vårt land, vilket kan underlätta för utvecklingsbolaget att bedöma den långsiktiga
utvecklingen.

Med den uppläggning av arbetet som skisserats i promemorian är det naturligt
att staten står som ensam aktieägare i utvecklingsbolaget. Atombolaget
finner det riktigt att staten och det enskilda näringslivet har ett omfattande
samarbete på det industriella och ekonomiska området. I många
fall kan därför ett samarbete mellan utvecklingsbolaget och såväl statliga
som enskilda företag innebära fördelar vid genomförandet av olika projekt.

Atombolaget har i det föregående anfört att utvecklingsbolaget dels kan
arbeta som konsultföretag på beställning, dels som ett exploateringsföretag
enligt vanliga lönsamhetsprinciper. Atombolaget vill understryka att det är
angeläget att verksamheten sker på samma villkor som gäller för enskilda
konsult- och exploateringsföretag.

Sammanfattning

Omfattningen av den statliga sektorn gör det önskvärt, att nu inrättas ett
särskilt bolag för utveckling och exploatering. På det nya bolaget skall krav
på lönsamhet ställas. Dock måste man räkna med relativt lång tid innan
sådan uppnås. Dess verksamhet bör i första hand inriktas på sådana områden,
där staten har ett särskilt ansvar för utvecklingen. Huvudinriktningen
förutsätts vara exploatering av ur företagsekonomisk synpunkt lönsamma
projekt. Utvecklingsbolaget bör därjämte kunna åtaga sig en uppdragsverksamhet
av konsultkaraktär även inom områden, där man på kort
sikt inte kan mäta lönsamheten ur företagsekonomisk synvinkel. Sådan beställningsverksamhet
skall emellertid bekostas av uppdragsgivarna. Utvecklingsbolaget
förutsätts arbeta på samma villkor som enskilda konsult- och
exploateringsföretag och sålunda kunna erhålla bidrag från styrelsen för
teknisk utveckling samt från forskningsråd och fonder. Inom ramen för
denna principiella målsättning förutsätts att riktlinjer för den mera detalje -

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 275

rade inriktningen, organisationen etc. dras upp av utvecklingsbolagets styrelse
och ledning.

Utvecklingsbolaget bör inom sin organisation eller genom särskild expertis
söka få en överblick över behov och marknadsutveckling på längre sikt
inom centrala områden. Härigenom får utvecklingsbolaget ett underlag för
bedömning av olika uppslag som kan komma fram. Bolaget skall vidare
kunna göra en teknisk och ekonomisk utvärdering av projekt samt kunna
genomföra nationell och internationell marknadsföring. Det synes däremot
icke erforderligt för utvecklingsbolaget att bygga upp omfattande egna laboratorier
och forskningsresurser eller anläggningar för serietillverkning av
produkter. Det bör i stället söka samordna och ta i anspråk de resurser som
i sådant hänseende redan finns på skilda håll i vårt land. Atombolaget vill
för sin del erinra om de betydande möjligheter, som finns inom, atombolagets
ram för forsknings- och utvecklingsarbete inom flera för modern teknik
viktiga områden.

33. AB Ceaverken

De synpunkter som framförts i Departementets promemoria angående ett
statligt utvecklingsbolag synes oss intressanta och väl motiverade.

Genomförandet av projektet synes oss också vara en naturlig åtgärd, som
särskilt för de statliga företagen torde kunna komma att bidra till en snabbare
utveckling i såväl tekniskt som ekonomiskt hänseende.

Under Ceaverkens hela utvecklingsperiod har finansieringsproblemen
jämte svårigheterna att knyta värdefulla tekniska kontakter varit några av
de mest besvärande faktorerna. Därest det föreslagna statliga utvecklingsbolaget
kommer till stånd, skulle enligt vår uppfattning ett intimare samarbete
kunna etableras med de statliga företagen och institutionerna liksom
också med privata företag och utvecklingsbolag. Särskilt nära tillhands synes
detta ligga i det fall att föreliggande projekt kan beräknas bli räntabla
redan inom ett eller annat år. Likaså skulle en intensivare uppföljning av
den tekniska utvecklingen utomlands bli möjlig.

Ceaverken har hittills för finansiering av tekniska projekt varit hänvisat
till upptagande av lån, då nyteckning av aktier endast kunnat ske i mycket
begränsad omfattning. De statliga företagen har av naturliga skäl ej kunnat
räkna med tillskott från den öppna kapitalmarknaden, där annars riskvilligt
kapital kan erhållas för innovationer och investeringsprojekt, trots
att garantier för utsikter till framgång ej alltid kan ställas.

Genom tillkomsten av ett statligt utvecklingsbolag skulle enligt förslaget
företagen få större möjligheter att på olika sätt erhålla stöd för teknisk utveckling
och innovationer, vilket givetvis i sin tur skulle ge ökade resurser
att lösa svåra fabrikationstekniska problem och utveckla tekniken till båtnad
för försäljningsmöjligheterna såväl inom landet som på exportmarknaderna.

AB Ceaverken hälsar därför ett förverkligande av förslaget med stor tillfredsställelse.

276

Kungi. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

34. AB Statens Skogsindustrier

Bland skälen för inrättande av ett statligt utvecklingsbolag anföres bl. a.
behovet av att för samhället och ytterst för konsumenterna angelägna
produkter, metoder och system kommer fram så snabbt som möjligt och
får en från teknisk och kommersiell synpunkt tillfredsställande utformning.

Vidare hänvisas till det pågående arbetet med att effektivisera de företagsekonomiska
förutsättningarna för den verksamhet, som bedrives av
statliga bolag och affärsdrivande verk. Dessa skulle genom ett utvecklingsbolag
ges ytterligare möjligheter till samarbete med näringslivet i
övrigt och i vissa fall skulle utvecklingsbolaget kunna utgöra ett medel att
tillgodose behovet av samarbete inom den statliga företagsgruppen.

Verksamheten inom utvecklingsbolaget skulle främst avse sektorer där
samhället har ett speciellt ansvar och intresse.

Assi vill rent allmänt framhålla att insatser för att effektivisera innovationsverksamheten
blir allt mera betydelsefulla i en tid då näringslivets
konkurrensförmåga i hög grad är beroende av dess tekniska utvecklingsnivå.
Det är därvid av vikt att utvecklingsbolagets insatser koncentreras till
vissa bestämda områden och till ett mindre urval av sådana projekt som är
mest lämpade för offentlig verksamhet och där privata utvecklingsbolag ej
kan tänkas vara i första hand intresserade att medverka. Det ter sig också
betydelsefullt att inom utvecklingsbolaget tillskapas organ som effektivt
kan sortera och prioritera bland olika förslag till projekt.

Av de sektorer som framhållits såsom särskilt angelägna från samhällelig
synpunkt är det relativt få som har direkt beröring med Assis verksamhetsområde.
Förebyggande och bekämpande av luft- och vattenföroreningar
liksom utveckling av transportsystem och kommunikationsmedel
är dock av påtagligt intresse.

Utvecklingsbolaget har som målsättning att uppnå tillfredsställande
lönsamhet på lång sikt och avses börja i begränsad skala för att därefter
växa i takt med att personella och andra möjligheter härtill ges. Assi finner
det i hög grad angeläget att så sker och för att hindra en splittring av
resurserna bör samarbete komma till stånd med andra såväl statliga som
privata utvecklingsbolag.

35. AB Svensk Bilprovning

Det är från flera synpunkter önskvärt att den kontrollverksamhet på
det fordonstekniska området, som Aktiebolaget Svensk Bilprovning utövar,
i så stor utsträckning som möjligt kan ske med användande av
objektiva mätmetoder. Bolaget förfogar f. n. över utrustning som i relativt
stor omfattning eliminerar behovet av subjektiva värderingar vid fordonskontrollen.
Utrustningen är delvis av den typ som numera allmänt
används inom bilverkstadsbranschen. Härjämte har bolaget viss specialutrustning.

Bolagets utrustning och mätapparatur måste successivt anpassas till den
tekniska utvecklingen på fordonsområdet och till nya eller ändrade bestämmelser
rörande fordons beskaffenhet. Det ingår även som en del i

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

277

företagets normala rationaliseringsarbete att genom modifieringar och förbättringar
av befintlig utrustning göra denna så ändamålsenlig som möjligt.
Vid sidan härav bedriver företaget ett mera långsiktigt utvecklingsarbete
som innebär dels en vidareutveckling av nuvarande mätmetoder,
dels vissa undersökningar rörande möjligheterna att med hjälp av speciell
utrustning förbättra kontrollfunktionen och bl. a. ytterligare minska
betydelsen av subjektiva värderingar. Dessa undersökningar är inte begränsade
till sådana kontrollåtgärder som kan utföras med i marknaden
tillgänglig utrustning.

Verksamheten inom Aktiebolaget Svensk Bilprovning avser att främja
en förbättring av fordonens standard från trafiksäkerhetssynpunkt. Uppläggningen
av verksamheten blir i viss utsträckning beroende av de krav
man från den allmännas sida ställer rörande fordonens beskaffenhet. Utrustning
och apparatur som användes i bolagets verksamhet måste sålunda
anpassas till gällande bestämmelser och provningsförfaranden. Nya eller
ändrade krav från det allmännas sida kan därför medföra behov av ny
provningsutrustning för kontroll av att kraven är uppfyllda.

Bolagets långsiktiga utvecklingsarbete befinner sig ännu på ett förberedande
stadium. Det är därför inte möjligt att nu bedöma vilka resultat
som senare kan framkomma av detta arbete. I den mån utvecklingsarbetet
aktualiserar frågor om konstruktion och tillverkning av utrustning och
apparatur torde sådana uppgifter i princip kunna vara lämpade för det
föreslagna utvecklingsbolaget. Fördelarna av förbättrad kontroll av fordons
trafiksäkerhet ligger till viss del på det samhällsekonomiska planet.
Detta bör enligt bolagets mening beaktas vid bedömningen av den företagsekonomiska
lönsamheten av projekt inom ifrågavarande område. Det
bör emellertid framhållas att förenämnda utrustning och apparatur kan
komma att efterfrågas även utanför bolagets verksamhetsområde.

Bolaget delar den i förslaget framförda uppfattningen att det föreslagna
utvecklingsbolaget genom sin satsning på ett urval projekt bör underlätta
framkosten speciellt av innovationer som tillgodoser angelägna samhällsbehov
och skapa bättre förutsättningar för utveckling och exploatering
av innovationer gjorda inom särskilt den samhälleliga sektorn.

Enligt bolagets mening bör det föreslagna utvecklingsbolaget arbeta utifrån
ett principiellt krav på tillfredsställande lönsamhet på lång sikt. Inom
denna ram bör företräde ges åt projekt som bedöms som särskilt angelägna
från samhällelig synpunkt.

Det föreslagna bolaget bör organiseras i aktiebolagsform. Då det blir
av väsentlig betydelse för utvecklingsbolaget att skaffa information om pågående
forskning och utvecklingsarbete på skilda områden bör bolaget till
sig knyta ett rådgivande organ med i princip den sammansättning som angivits
i förslaget. Utvecklingsbolaget bör, enligt bolagets mening, förfoga
över vissa egna personella och laboratoriemässiga resurser för forskning
och utvecklingsarbete. I största möjliga utsträckning synes emellertid det
föreslagna bolaget böra utnyttja de resurser som finns att tillgå inom företag
och institutioner av olika slag.

Förslagen i övrigt har från de synpunkter bolaget har att företräda inte
givit anledning till särskilt uttalande.

278

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

36. AB Sveriges Kreditbank

Enligt Kreditbankens uppfattning bör ett utvecklingsbolag av den typ
som skisserats i promemorian ha viktiga uppgifter att fylla. Banken vill
därför för sin del tillstyrka det i promemorian framlagda förslaget.

Beträffande verksamhetens inriktning vill banken härutöver endast betona
vikten av att bolaget, i vart fall i begynnelseskedet, koncentrerar sig
på ett relativt litet antal projekt och genom en systematisk prioritering undviker
en alltför stor splittring av sina trots allt begränsade resurser.

37. AB Vin- & Spritcentralen

Enligt angiven målsättning skall det statliga utvecklingsbolaget medverka
till att nya produkter och ny teknik utvecklas och exploateras. För AB
Vin- & Spritcentralens del försiggår denna utveckling dels inom företaget
av de anställda, dels utanför företaget genom konsulter och leverantörer.
Den utveckling som finns inom företaget är relativt begränsad och innebär
i huvudsak ändringar av hanteringsmetoder och förbättringar av existerande
maskinell utrustning. Väsentligare för den tekniska utvecklingen är,
att man har möjlighet till kontakter genom leverantörer, besök på utställningar
och mässor, studier av facklitteratur och personligt utbyte av erfarenheter
med kolleger inom liknande branscher för att få kännedom
om vad som sker. Förhållandet är likartat vad det gäller företagets byggnadsverksamhet.
För utveckling av nya produkter kommer ofta impulser
från utlandet, där nyheter i sortimenten kan ha tillkommit. Den fortsatta
produktutvecklingen måste sedan på grund av våra varors speciella karaktär
ligga inom företaget.

Några processer eller produkter som utvecklas inom företaget och som
skulle kunna ligga till grund för ett kommersiellt utnyttjande inom andra
företag torde med hänvisning till det sagda inte finnas. I den mån som det
nya utvecklingsbolaget i sin verksamhet kommer att engagera teknisk och
administrativ expertis, är det helt naturligt att Spritcentralen vid behov
av sådan expertis, i stället för att som nu sker anlita privata konsulter,
kommer att vända sig till det statliga utvecklingsbolaget.

Av vad sålunda anförts framgår, att Spritcentralens verksamhet är av
sådan speciella karaktär, att, efter vad som nu kan bedömas, något behov
av ett sådant bolag för dess verksamhet knappast föreligger. Skulle
emellertid Eders Kungl. Maj :t anse ett utvecklingsbolag av andra skäl
böra tillskapas, har Spritcentralen självfallet intet att erinra häremot.

38. Karlskronavarvet AB

Motivering för ett statligt utvecklingsbolag och verksamhetens inriktning
Det skäl, som främst talar för startandet av ett statligt utvecklingsbolag,
är enligt Karlskronavarvets uppfattning de insatser, som kan göras speciellt
på de områden där samhället bär ett speciellt ansvar, såsom luft- och vattenvård,
energiförsörjning, trafiksäkerhet.

I promemorian nämnes också det pågående arbetet med att effektivisera
de företagsekonomiska förutsättningarna för den verksamhet, som bedrives
av statliga bolag och affärsdrivande verk, som ett annat skäl att bilda ut -

279

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

vecklingsbolaget. Härvidlag omnämnes som exempel Försvarets Fabriksverk
och Karlskronavarvet, vilka under senare år satsat på utveckling av
produkter för civilt bruk i konlcurens med andra företag.

Det kan därför i detta sammanhang anses lämpligt, att Karlskronavarvet
redovisar de områden, där företaget främst anser sig ha möjlighet att hävda
sig.

Karlskronavarvet avser att fortsätta sin hittills bedrivna verksamhet avseende
underhåll, modernisering och nybyggnad åt marinen. I anslutning
härtill kommer nybyggnad av civila specialfartyg, för vilka företagets resurser
är lämpliga.

Inom plastområdet deltar Karlskronavarvet i utvecklingen och tillverkningen
av företrädesvis fritidssegelbåtar men söker gå vidare mot större
typer, såsom fiskebåtar och minsvepare.

Karlskronavarvet arbetar också med andra plastprodukter, t. ex. behållare
och kylrumsväggar framställda genom sprutning, pressning eller lindning.

Vad beträffar lättmetallkonstruktioner har Karlskronavarvet arbetat med
krigsbroar samt containers för både militär och civil användning. Varvet avser
även att taga fram en mindre båt i aluminium för polis-, tull- och liknande
ändamål.

Karlskronavarvet har i samarbete med marinförvaltningen utvecklat produkter
med direkt militär applikation inom teleområdet, elområdet och vapenområdet.

Då det, vilket framgår av ovanstående, är produkter av speciell natur, på
vilka Karlskronavarvet hittills satsat sina utvecklingsresurser, förefaller
det i dagens läge sannolikt, att varvet endast i undantagsfall skulle vara betjänt
av att anlita utvecklingsbolagets tjänster. Bolagets produktionsapparat
lämpar sig dock för många ändamål, särskilt synes den kunna utnyttjas
inom vattenvårdsområdet.

Karlskronavarvet biträder uppfattningen, att utvecklingsbolaget måste inrikta
sig på ett begränsat antal projekt, speciellt innovationer, som tillgodoser
angelägna samhällsbehov samt — då så är lämpligt — utveckling och
exploatering av innovationer gjorda inom den statliga sektorn. Det sistnämnda
innefattar även statligt anställda samt s. k. »geniprodukter». Man
bör med hänsyn till ovanstående åtminstone de första åren söka begränsa
de ämnesområden, inom vilka det nya bolaget skall verka. Promemorians
förslag synes spänna över ett alltför stort register.

Organisation, finansiering och genomförande

Förslaget att organisera utvecklingsbolaget som aktiebolag med en »aktivt»
arbetande styrelse med till antalet få ledamöter tillstyrkes. Detsamma
gäller tillsättandet av ett råd med framstående forskare. Likaså är behovet
av laboratoriemässiga resurser motiverat. Enligt vår erfarenhet bör även
någon form av experimentverkstad vara önskvärd. Vikten av ett ingående
samarbete med universitet, högskolor och andra statliga institutioner och
privata företag kan icke nog understrykas.

Karlskronavarvet anser sig ej kunna bedöma storleken av erforderligt
aktiekapital och aktieägartillskott. Vi bedömer det emellertid som realistiskt
att ej räkna med någon avkastning på mycket lång sikt, detta särskilt
med hänsyn till att många projekt på det samhällsnyttiga området inte kan
förväntas ge ett gott ekonomiskt utbyte. Trots detta vill Karlskronavarvet
ej avstyrka inrättandet av ett statligt utvecklingsbolag med hänsyn till de
fördelar, vilka härigenom kan uppnås för medborgarna.

280

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

39. Kooperativa förbundet

Bakgrund

Svenska företag, som är inriktade på ''tillverkning av kvali tetsprodukter
och specialiteter, torde ha att räkna med att på världsmarknaden möta hårdnande
konkurrens. För att stå sig i denna konkurrens fordras kvalitet, originalitet
och genomslagskraft i produktion och produkter, vilket kräver en
väl utvecklad teknologi. Denna ställer i sin tur krav på betydande resurser
på forskningssidan.

I jämförelse med de stora industriländernas koncernbildningar framstår
de svenska företagen som relativt små enheter, vilket tillsammans med ett
förhållandevis högt kostnadsläge begränsar de enskilda företagens investeringar
på innovationsområdet. Ett flertal större företag söker därför täcka
sitt behov av know-how genom att till sig knyta framstående forskare på
konsultbasis. Ett annat sätt att hålla kontakt med framtiden och därmed
få ett fastare underlag för den långsiktiga planeringen, ett sätt som dock
hittills i mindre utsträckning praktiserats, är att sätta in forskare direkt i
företagens styrelse. Ett tredje sätt — som åtminstone för svenskt vidkommande
torde vara nytt — har introducerats av Incentive, som bildat ett vetenskapligt
råd.

Den här aktuella promemorian pekar på samtliga dessa möjligheter för
att igångsätta och driva ett utvecklingsbolag. KF ser även utvecklingsbolaget
— i linje med promemorians intentioner — som ett komplement till de
förslag om ökad statlig satsning på teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete,
vilka KF i sitt yttrande av den 15 januari 1968 i huvudsak
tillstyrkte.

Staten är tidigare engagerad bland annat inom företagsfinansiering, viss
basindustri, energiförsörjning, kommunikationer och forskning. I promemorian
framhålles att ett utvecklingsbolag utgör ett naturligt led i en aktiv
statlig näringspolitik.

Verksamhetens mål och inriktning

Fyra huvudmotiveringar för inrättandet av ett statligt utvecklingsbolag
anförs, nämligen:

I. Behovet av utvecklingsarbete inom vissa områden av stor betydelse för
samhället

II: Önskvärdheten av att öka effektiviteten inom vissa statliga verk och
företag

III. Behovet av att öka möjligheterna att exploatera innovationer gjorda
av anställda vid statliga verk och företag

IV. Behovet av ökad konkurrens med existerande utvecklingsbolag

Allmänt vill KF härtill framhålla följande.

Den övergripande målsättningen anges vara att uppsöka, initiera, utveckla
och exploatera innovationer särskilt ifråga om de områden, inom vilka
satsningen avses skola ske som har en klar accent på social och humanitär
teknologi i vid bemärkelse till båtnad för samhället i dess helhet vill
KF, vars ideologi och verksamhet i hög grad baseras på motsvarande värderingar,
stödja denna målsättning.

Det är emellertid nödvändigt att hålla i minne att huvuddelen av innovationerna
i dag sker inom industriföretagen och att de flesta nya produkter

281

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

och nya produktionsmetoder framkommer genom ett gradvis pågående utvecklingsarbete.
I förhållande till de nyheter som växer fram genom ett
träget dagligt arbete med att successivt förbättra en produkt eller en process
torde de s. k. geniprodukterna — de rena innovationerna -— vara ett försvinnande
fåtal. KF vill mot den bakgrunden understryka vad som antydes
i PM, nämligen att man icke till utvecklingsbolaget bör knyta alltför
oplimistiska förhoppningar om snar avkastning av kapitalinsatserna.

Vidare vill KF instämma i, att bolagets resurser bör utnyttjas effektivt
genom stark koncentration till ett urval projekt, vilka f. ö. dessförinnan
bör noggrant ha prövats. Enligt KF:s mening är bolagets verksamhetsfält
alltför brett.

Sedan dessa mera allmänna synpunkter angående målet och verksamheten
redovisats vill KF mera detaljerat behandla de fyra huvudmotiveringarna.

Beträffande första motiveringen har KF konstaterat, att på ett par ställen
i promemorian understryks att verksamheten bör koncentreras på projekt,
som framstår som mest angelägna och lönsamma. KF vill här framhålla
att graden av angelägenhet och önskan om lönsamhet inom de i promemorian
nämnda områdena i många fall är svårförenliga, om med lönsamhet
avses vinster på kort sikt. De vinster som kan nås genom insatser
på sådana områden som vård och rehabilitering av sjuka och handikappade,
miljövård och trafiksäkerhet torde inte kunna förväntas förrän på mycket
lång sikt. Dessutom torde det vara utomordentligt svårt att precisera
sådana vinster i en ekonomisk kalkyl, även om tvivelsutan åtgärder av
exemplifierat slag har positiva effekter på samhällsekonomin i dess helhet.
Ett statligt bolag har här möjlighet alt göra en viktig samhällsekonomisk
insats. Enskilda utvecklingsbolag för vilka den företagsekonomiska aspekten
kommer i första rummet torde på de här angivna väsentliga områdena
ej ha samma förutsättningar som ett statligt utvecklingsbolag bör ha.

Åtgärder, som syftar till att ge medborgarna större trygghet och bättre
vård, bör bedömas i ett vidare sammanhang än i utslag på plussidan i det
årliga bokslutet i ett företag. KF vill med hänvisning härtill rekommendera
att på här nämnda områden lönsamhetskravet inte blir ett primärintresse.

I anledning av den andra motiveringen är det svårt att undvika reflexionen
att det synes vara en omväg att via skapandet av ett nytt organ söka
effektivisera statlig företagsamhet. Om utvecklingen och nytänkandet inom
ett företag eller ett verk stagnerar, torde det vara mera naturligt att söka
orsakerna i företaget eller verket eller i de bestämmelser som reglerar dessas
verksamhet. Det är enligt KF en oeftergivlig förutsättning, att de berörda
statliga organen ges kvalificerad ledning och resurser samt tillfredsställande
teknisk och ekonomisk expertis, om man avser att driva meningsfullt
utvecklingsarbete på de i promemorian nämnda områdena. På arbetsgivaren
— ytterst regeringen — bör ankomma att ge sina företag den för arbetsstimulansen
nödvändiga friheten och ansvaret.

Det torde dessutom förhålla sig så att de statliga företag, som har ett
relativt väldefinierat verksamhetsområde, bättre torde känna till och kunna
bedöma behov och marknadsförutsättningarna inom just detta område.
I varje särskilt fall bör därför bedömas huruvida inte vederbörande företag
i första hand bör bedriva utvecklingsarbete i egen regi eller i direkt
samarbete med andra företag framför att lämna ett uppdrag till utvecklingsbolaget.

Den tredje motiveringen, som nära hänger samman med den föregående,

282

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

berör möjligheterna att stimulera till innovationer inom statliga verk och
företag. KF har i det föregående påpekat önskvärdheten av att företagen
och dess ledning ges rörelsefrihet och eget ansvar. Detta bör innebära att
företagen bör kunna vidga sitt verksamhetsområde genom att ta upp nya
produkter och i konkurrens på lika villkor med andra företag söka sig
in på nya marknader. KF vill i sammanhanget erinra om den stora möjlighet
Statens Järnvägar hade på fraktområdet i början av den tunga lastbilstrafikens
genombrott, vilken emellertid försattes på grund av att Statens
Järnvägar ansåg sig böra begränsa sitt verksamhetsområde till transporter
på räls. Det torde inte vara svårt att finna liknande exempel inom den
statliga sektorn.

Angående den fjärde motiveringen bör framhållas, att projektuppslag
från enskilda självfallet kan riskera att lämnas obeaktade, ibland beroende
på att de inte passar in i ett uppsökt företags produktion, ibland orsakad
av företagets önskan till homogenitet eller på grund av osäkra marknadsförutsättningar.
Tillkomsten av ett statligt utvecklingsbolag med den inriktning
som angivits i promemorian medför givetvis att förutsättningarna
för att få gehör för nya idéer och uppslag ökar. En följdeffekt kan dessutom
bli att existerande företag på grund av den nya konkurrensfaktorn
ökar sin uppmärksamhet på innovationer och breddar sina program.

KF vill i detta sammanhang erinra om att från universitetskanslersämbetet
nyligen avlämnats ett förslag, (Forskningssamverkan universitet
-—högskolor och näringsliv, december 1967), i vilket bland annat berörs
vissa frågor rörande patentlagstiftningen.

Organisation in. m.

Beträffande organisationen vill KF framhålla att kompetensförhållandena
visavi styrelsen för teknisk utveckling (STU) inte är helt klara. Såväl
STU som utvecklingsbolaget förutsätts bygga upp egna resurser — STU
på forskningssidan, bolaget på såväl forsknings- som utvecklingssidan. Båda
organen förutsätts vidare knyta till sig kvalificerade forskare och personer
med god erfarenhet från näringslivet och dess villkor.

Promemorian talar om de begränsningar som är nödvändiga på grund
av den knappa tillgången på kvalificerade forskare och tekniker och behovet
av att anlita utomstående experter och konsulter. Samtidigt säges,
att man avser att bygga upp en organisation med personella resurser tillräckliga
för att kunna åtaga sig betalda utrednings- och konsultuppdrag
inom den statliga såväl som den privata sektorn.

KF finner anledning att påpeka att nu kommer att byggas upp två statliga
organ, som har direkta utvecklingsuppgifter och riskkapital för uppfinningar,
projekt och metoder.

Dels avses Malmfonden, INFOR och EFOR samt uppfinnarkontoret på ett
eller annat sätt byggas in i styrelsen för teknisk forskning och utveckling,
dels tillkommer detta nya utvecklingsbolag. Vidare har nyligen investeringsbanken
tillskapats, som i många fall torde få att bedöma utvecklingstrender
och utvecklingsmöjligheter. I det samlade förslaget, som Kungl. Maj :t avser
att presentera för riksdagen under våren, bör övervägas, om inte gränsdragningen
och uppdelningen av arbetsuppgifterna mellan de olika organen bör
göras annorlunda och klarare än vad den gjorts i de två senaste promemoriorna
från finansdepartementet. KF finner det inte osannolikt att ett sådant
övervägande kan resultera i att enheter med närliggande aktiviteter slås
samman.

283

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

KF tillstyrker att bolaget organiseras som aktiebolag. Vidare tillstyrks de
föreslagna finansieringsformerna.

KF vill avslutningsvis rent allmänt varna för en alltför stor optimism angående
möjligheterna att rekrytera universitets- och högskoleforskare, som
har tid och möjlighet att i erforderlig utsträckning ägna sig åt uppgifter
inom utvecklingsbolagets ram. Den stora tillströmningen av studerande,
som började på 1950-talet och sedan kontinuerligt fortsatt samt det större
antalet licentiander och doktorander — i och för sig något positivt — är båda
faktorer som torde ha ökat professorers och laboratorers undervisnings- och
handledningsuppgifter samtidigt som de begränsat deras möjligheter till
egen forskning. Flertalet av de mest lämpade forskarna för uppgifter inom
utvecklingsbolaget torde redan ha engagerats i det privata näringslivet, varför
de outnyttjade reserverna torde vara tämligen begränsade. Uppbyggandet
av egna resurser, vilket i första hand bör inriktas på utvecklingssidan,
bedömer KF kräva förhållandevis lång tid och snara resultat bör inte förväntas.

Å andra sidan vill KF i detta sammanhang peka på en faktor som relativt
snart torde få betydelse för en ökad innovationstäthet inom industrin. I ett
arbetsmarknadsläge, som kan betecknas som hårdare för så gott som alla
ingenjör skategorier, förändras den nivå, på vilken första anställningen sker.
Denna tendens kan beskrivas antingen så att ingenjörer inte kan räkna med
att få så relativt höga befattningar som tidigare omedelbart efter examen —
förväntningsnivån pressas nedåt — eller så att industrin får möjlighet att
fylla lägre befattningar med mer kvalificerad personal. Genom den kraftiga
utbyggnaden av utbildningsväsendet sker otvivelaktigt en uttunning av potentiellt
mycket utvecklingsbar personal. I ett läge med bättre arbetskraftsbalans
slussas — om än med vissa års fördröjning — en stor del tillbaka till
produktionen, nu med bättre utbildning. Härigenom skapas möjligheterna
att förbättra bestående produkter och befintliga produktionsmetoder.

Med hänvisning till ovanstående synpunkter vill KF tillstyrka bildandet
av ett statligt utvecklingsbolag.

40. Loussavaara-Kiirunavaara AB (LKAB)

Den snabba utvecklingen inom naturvetenskap och teknik gör att antalet
tillämpningsmöjligheter för nya tekniska principer växer i ökat tempo. Det
är därför naturligt, att innovationsproblemet under senare år ägnats stor
uppmärksamhet. Nyheter framkommer såväl från mindre företag som i anslutning
till de större företagens forskning. Såväl produktions- som marknadsföringsfrågor
kan i allmänhet lättare lösas, om utveckling av nya produkter
sker i anslutning till redan existerande likartad produktion. Å andra
sidan kan detta förhållande bidraga till att företag tvekar att ta upp nya
idéer av för den existerande verksamheten mera främmande karaktär. Detta
torde vara en av anledningarna till att vissa företag bildats med målsättning
att utveckla nya produkter eller att bestående företag för dotterbolag eller
särskilda avdelningar uppställt ett sådant mål. En målmedveten inriktning
av denna art är otvivelaktigt av stort värde för genomförandet av innovationer.
Mot denna bakgrund är det sannolikt, att det föreslagna utvecklingsbolaget
får en uppgift att fylla, icke minst därför att det skall beakta de
många inom den samhälleliga sektorn föreliggande behoven av lösningar

284

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

på tekniskt-ekonomiska problem. Uppslag kommer förvisso icke att saknas.
Framgången blir beroende av företagsledningens förmåga att utvälja projekt,
som har marknadsmöjligheter.

I departementspromemorian understrykes värdet av samverkan mellan
utvecklingsbolaget, statliga institutioner och företag samt enskilda företag.
LKAB vill i detta sammanhang särskilt peka på de stora forskningsresurser,
som finns inom Försvarets Forskningsanstalt, såväl ifråga om kvalificerad
personal som laboratorieutrustning. De kontakter mellan FOA och industrin,
som redan förekommer, skall icke nedvärderas, men det förefaller som
om en nära samverkan mellan FOA och utvecklingsbolaget skulle kunna ge
ytterligare resultat i form av överföring av tekniska principer till tillämpning.
Denna fråga är av sådant intresse, att den bör ägnas speciell uppmärksamhet.

Att utveckla, tillverka och försälja nya produkter kan stundom vara mycket
tidskrävande. Även en produkt, som klart har framtiden för sig, vinner
i många fall endast långsamt marknad. Det torde vara av största värde för
utvecklingsbolagets ledning och anställda, att man så snart som möjligt får
viss bas för verksamheten i form av marknadsförda produkter, som ger erfarenhet
av alla led i kedjan av verksamheter. Även om utvecklingsbolaget
måhända kan fylla en speciell uppgift genom långsiktig satsning, får ambitionsgraden
ifråga om långsiktighet icke vara så hög, att man föraktar enklare
projekt, som relativt lätt kan genomföras och ge en början av praktisk
verksamhet. Verksamheten torde i ett inledande skede böra inriktas på kortsiktigare
sätt än vad som kan synas lämpligt, sedan verksamheten fått viss
stadga.

En svårighet vid beställning av utvecklingsarbete är ersättningsfrågan,
dels därför att debiteringarna är svårkontrollerade, dels därför att effektiviteten
i utvecklingsinsatsen är svårbedömd. Konflikter i dessa avseenden kan
lätt uppstå. Att utvecklingsbolaget kommer att tillämpa fasta debiteringsnormer
torde kunna förutsättas, och detta ger en styrka, som icke alla liknande
företag uppvisar. Vilket förtroende bolaget kommer att åtnjuta bland beställare
blir dock ytterst beroende av att personalinsatserna icke splittras på för
många parallella projekt utan koncentreras i syfte att uppnå snabbt fullföljande
av ett projekt.

I vad mån LKAB kan komma att utnyttja utvecklingsbolagets resurser beror
av den tekniska inriktningen av bolagets verksamhet. Om ett behov av
ny utrustning på t. ex. instrument- eller maskinområdet föreligger, är det
naturligt att LKAB vänder sig till företag, som redan har erfarenhet av utveckling
och tillverkning av besläktade produkter. Det har emellertid förekommit
projekt av så speciell natur, att endast allmänkunnighet i elektronik
och mekanik varit de förutsättningar en uppdragsmottagare ägt. Sådana förutsättningar
måste utvecklingsbolaget antagas få. Bedömningen av LKAB:s
möjligheter att i vissa fall anlita utvecklingsbolaget är sålunda principiellt
positiv, men vilken omfattning samarbetet kan nå får erfarenheten visa.

41. Svenska Reproduktions AB

Under de sista två åren har SRA inom sitt verksamhetsområde vid flera
tillfällen kommit i kontakt med intressanta tekniska idéer, som emellertid
endast i obetydlig utsträckning kunnat utvecklas och patentsökas.

285

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

SRA ser sålunda fram mot ett statligt utvecklingsbolag med stort intresse
och är berett att omedelbart presentera flera projekt, av vilka i varje fall
ett utomordentligt väl sammanfaller med i promemorian lämnade exempel
(»diagnostisk mätteknisk apparatur»). En lyckad lösning bör ha stora
förutsättningar för export och flera statliga bolag skulle få ett utmärkt
tillfälle att medverka med leveranser i anslutning till huvudprodukten.

42. Svenska Tobaks AB

Tobaksbolaget utgår ifrån att avsikten med nämnda remiss är att Kungl.
Maj :t för den fortsatta beredningen av ärendet vill efterhöra huruvida det
föreslagna utvecklingsbolaget kan vara av intresse för Tobaksbolagets
framtida verksamhet. Tobaksbolaget begränsar därför sitt yttrande härtill.

Först vill bolaget då framhålla att tobakstillverkningen även internationellt
sett är starkt specialiserad samtidigt som den är tekniskt ganska avancerad.

Inom Tobaksbolaget framkommer liksom inom andra industriella företag
innovationer i ganska stor omfattning. Som regel är dessa dock av betydelse
huvudsakligen för dem som bedriver industriell tillverkning av tobaksprodukter.
Utvecklingen av innovationerna sker delvis inom Tobaksbolaget.
Det förekommer emellertid inte sällan att bolaget för ändamålet anlitar de
internationella maskinfirmor som finns inom branschen. Bolaget har sedan
gammalt ett gott samarbete med dem. Till dessa hör det svenska bolaget
Arenco.

Det förefaller mindre troligt att det vare sig för Tobaksbolaget eller det
ifrågasatta utvecklingsbolaget skulle vara fördelaktigt att till det senare
överföra någon väsentlig del av nu berörda utvecklingsarbete.

Emellertid är Tobaksbolaget av andra skäl intresserat av utvecklingsbolagets
bildande.

Tobaksindustrin inom de utvecklade länderna har under de senaste decennierna
undergått en stark rationalisering i tekniskt hänseende. Det
finns anledning tro att denna kommer att fortsätta. Genom rationaliseringen
har både personal och kapital i viss omfattning fortlöpande blivit friställda.
Under senare tid har därjämte osäkerhet uppstått rörande konsumtionens
utveckling. Såväl myndigheter som åtskilliga enskilda forskare och
institutioner förordar en minskning av tobaksbruket, särskilt cigarrettrökningen.
Detta har medfört att företagen inom branschen ansett det mera
riskfyllt nu än tidigare att inom densamma reinvestera kapital som normalt
frigöres. Så gott som alla de större företagen har i detta läge vid sidan av
den egentliga tobaksindustrin startat andra slag av tillverkning. I vissa fall
bär det till en början rört sig om en vertikal integration inom branschen,
såsom emballageproduktion, en integration som sedermera utvecklats till
produktion för en större marknad. I andra fall bär reinvesteringarna avsett
nya produkter, särskilt sådana i fråga om vilka man kunnat tillgodogöra
sig egen erfarenhet rörande distribution och marknadsföring. I åter andra
fall har företagens tekniska och industriella kunnande utnyttjats för att
grunda eller övertaga industrier på områden, som haft ganska litet gemensamt
med moderföretagen. Under senare år har takten i denna utveckling

286

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

ökat påtagligt. Särskilt de större tobaksföretagen i Förenta Staterna, England
och Tyskland har numera en ganska starkt diversifierad produktion.

I Sverige har tillverkningen av tobaksvaror ända fram till början av
1960-talet varit monopoliserad. Av naturliga skäl ägde Tobaksmonopolet
icke upptaga annan produktion. Sedan monopolet upphört är detta förbud
borta.

I likhet med vad som är fallet i de flesta andra länder är den svenska
tobaksindustrin ganska automatiserad. Den tekniska rationaliseringen har
varit särskilt omfattande under innevarande decennium. En betydande
koncentration av tillverkningen har skett. Denna är ännu ej slutförd.
Givetvis har redan dessa åtgärder påverkat bolagets möjligheter att bereda
sysselsättning. På grund av den alltmer ökade konkurrensen utifrån kan
bolaget vidare icke räkna med en vidgning av sin egen marknad inom landet.
För närvarande täcker bolagets tillverkning cirka 85 % av konsumtionen.
Denna procentandel kommer med stor sannolikhet att sjunka. Dessutom
förutser bolaget en stagnerande tobakskonsumtion, huvudsakligen på
grund av den höga tobaksbeskattningen.

Med detta perspektiv för ögonen är det naturligt att även Svenska Tobaks
Aktiebolaget överväger att på sätt som skett i andra länder vid sidan av
tobakstillverkningen ägna sig åt annan produktion, vilken kan icke nu avgöras.
När så sker kommer bolaget säkerligen att få nytta av utvecklingsbolaget.
Ett visst samarbete med detta bör kunna etableras till fördel för
båda parter.

43. Sveriges Investeringsbank AB

Redan under den tid som gått sedan Investeringsbanken började sin verksamhet,
har det vid upprepade tillfällen förekommit att företag och enskilda
som varit engagerade i uppfinnarverksamhet, utvecklingsarbete eller exploatering
av nya produkter vänt sig till banken för att undersöka möjligheterna
för finansiellt stöd för sin verksamhet. Det har därvid ibland också visat
sig att hänvändelsen till just Investeringsbanken betingats av en önskan
att finna ett alternativ till andra institut eller företag som arbetar på innovationsområdet.
Bland de kontakter som tagits med banken i här berörda
frågor, har givits exempel såväl på uppfinnare, som behövt hjälp redan med
erforderliga patentavgifter, som på företag som kunnat redovisa färdigutvecklade
produkter men som saknat den för fullföljandet av projektet erforderliga
konsolideringen. Det har av naturliga skäl varit ett problem redan
att bedöma bärigheten av de idéer och värdet av de produkter som sökandena
företrätt — detta har gällt även om från fall till fall samråd kunnat
äga rum t. ex. med INFOR och andra institutioner — men det avgörande
för den försiktiga hållning banken ansett sig böra inta, har dock varit
de riktlinjer för verksamheten som dragits upp i proposition 56/1967 och i
bankens bolagsordning och som — även om de uttryckligen medger ett
större risktagande än som är möjligt för bankväsendet i övrigt -— ändå förutsätter
en finansiering i sedvanlig ordning med marknadsmässiga räntor
och amorteringar, betryggande säkerheter i någon form, och en i vart fall
på sikt rimlig avkastning på insatt kapital. I praktiken har det därför endast
i undantagsfall varit möjligt att föra överläggningarna med de lånesökande
med sikte på ett slutligt låneavtal.

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

287

Med hänsyn till nämnda omständigheter skulle det vara av värde för
banken om ett från olika intressen fristående utvecklingsbolag med den
inriktning som angivits i departementspromemorian kunde komma till
stånd. Med ett sådant företag skulle möjligheter skapas för ett samarbete
mellan bolaget och banken för aktivare insatser i de frågor som här berörts.
Banken vill därför ur de synpunkter den har att företräda tillstyrka
att ett statligt utvecklingsbolag bildas.

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Utdrag av statsrådsprotokollet.................................... 3

Inledning ...................................................... 5

De tekniska förändringarna.................................... 6

Innovationsverksamhet i företagen.............................. 7

Statens roll i den tekniska utvecklingen............................ 14

Bakgrund............................................ 14

Nuläget i Sverige.............................................. 16

Motiv för ökad statlig satsning på teknisk utveckling................ 24

Styrelsen för teknisk utveckling.................................. 28

Motivering, funktioner m. m................................... 28

Projektbundet stöd till teknisk forskning och industriell utveckling .. 34

Stöd till kollektiv teknisk forskning m. m......................... 37

Serviceverksamhet m. m....................................... 41

Styrelsens organisation m. m................... 49

Anslagsfrågor ................................................ 51

Ett statligt utvecklingsbolag .................................... 58

Motivering .................................................. 58

Verksamhet, organisation, finansiering m. m..................... 64

Hemställan .............................. 70

Bilagor

1. PM angående ökad statlig satsning på teknisk forskning och industriellt
utvecklingsarbete.................... 73

2. Sammanfattningar av vissa utredningsförslag:

Industriforskningsutredningens delbetänkande angående branschforskning
och forskningsstationer............................ 88

Betänkande rörande Svenska uppfinnarkontoret .............. 92

1966 års atomenergiutrednings promemoria angående Studsviks
forskningsstation .......................................... 93

3. Organisation och resurser för teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete
i Sverige...................................... 95

4. Sammanställning av remissyttranden över förslagen angående den

tekniska forskningen ........................................ 132

5. Statskontorets utredning om organisationen av en styrelse för teknisk
utveckling, m. m......................................... 187

6. PM angående ett statligt utvecklingsbolag ...................... 202

7. Sammanställning av remissyttranden över förslaget om ett statligt

utvecklingsbolag .............................................212

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680135