Kungl. Maj:ts proposition Nr 67 (Proposition 1932:67)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

Nr 67.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt vissa
i statens tjänst anställda personer; given Stockholms slott den
15 januari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen under punkterna l:o)—21:o) hemställt.

GUSTAF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 januari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström. Stadener. Gyllenswärd,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler följande
frågor om pension, att utgå å allmänna indragningsstaten, åt vissa i statens
tjänst anställda personer och anför därvid:

Försvarsdepartementet.

l:o.

I skrivelse till arméförvaltningens civila departement den 16 juni
1931 har chefläkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm anhållit, att
departementet måtte utverka pension från och med den 1 juli 1932 åt
maskinisten vid sagda sjukhus Johan Walfrid Gottfridson.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 samt. 55 håfl- (Nr 6*7.) 1

Ang.

pensio)/ ät
maskinisten
vid go.rnisonssjukhuset

i 8tockholrn
J. W. Gottfr
ids wi.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Gottfridson," som är född den 10
oktober 1864, varit anställd som maskinist vid sjukhuset sedan den 1 september
1905; att han således den 1 juli 1932 kan åberopa en anställningstid
i statens tjänst av närmare 27 år; att han åtnjuter avlöning enligt 10 lönegraden
13 löneklassen av den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser
för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare
vid försvarsväsendet intagna löneplanen, uppgående till
3,888 kronor för år; samt att han skött sina åligganden samvetsgrant, plikttroget
och med erforderlig kompetens.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
civila departement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 september 1931 anfört,
bland annat, att departementet med hänsyn till Gottfridsons levnadsålder
samt långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst ansåge det
vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att Gottfridson vid avgång
från befattningen som maskinist vid garnisonssjukhuset erhölle något årligt
understöd av statsmedel för sin återstående levnad. Vad anginge beloppet
av ett dylikt understöd, finge departementet föreslå, att detsamma bestämdes
till 1,224 kronor eller samma belopp, vartill pensionen fastställts
för maskinisten vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg Erik
Teodor Ödmark (R. skr. nr 202:1931, punkt 20). Ödmark, som vore född den
15 september 1864, hade varit anställd i statens tjänst i omkring 30 år
och hade åtnjutit en årsavlöning av 3,750 kronor. Ödmarks anställningstid
vore alltså något längre än Gottfridsons, men å andra sidan vore den senares
årsavlöning något större än den, Ödmark åtnjutit.

Civila departementet har alltså hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att Gottfridson Ange från och med månaden näst efter
den, varunder han avginge från sin befattning, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,224 kronor.

Statskontoret, som den 19 september 1931 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, har därvid anfört, att, enär Gottfridson varit anställd såsom
maskinist vid garnisonssjukhuset i Stockholm alltsedan den 1 september
1905 och då han inom kort uppnådde en ålder av 67 år, intet syntes vara att
erinra mot förslaget att bereda honom pension, när han, såsom syntes vara
avsett, avginge från befattningen med utgången av juni 1932. Det av
arméförvaltningens civila departement föreslagna pensionsbeloppet, 1,224
kronor, vore visserligen ingalunda orimligt, men då maskinisten Ödmark,
som kunde räkna trettio tjänstår, enligt 1931 års riksdags beslut erhållit
pension till nämnda belopp samt Gottfridsons högre avlöning snarast syntes
vara föranledd av stationering å dyrort och alltså icke borde inverka på
pensionsbeloppet, föreställde sig statskontoret, att Gottfridsons kortare tjänstetid
borde föranleda till en något lägre pension, högst 1,200 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

Även jag finner mig böra tillstyrka, att Gottfridson beredes pension av oepartementsstatsmedel,
när han avgår från sin befattning. I fråga om pensions- ^efen.

beloppets storlek ansluter jag mig till vad statskontoret anfört och hemställer
alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att maskinisten vid garnisonssjukhuset i Stockholm
Johan Walfrid Gottfridson må från och med månaden
näst efter den, varunder han avgår från sin befattning
vid garnisonssjukhuset, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 1,200 kronor.

2:o.

I skrivelse till arméförvaltningens civila departement den 16 juni 1931
har chefläkaren vid garnisonssjnkhuset i Stockholm gjort framställning
om beredande av pension åt tvättförestånderskan vid sagda sjukhus Matilda
Wilhelmina Lundahl.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Matilda Lundahl, som är född
den 4 januari 1865, varit anställd såsom tvättförestånderska vid garnisonssjukhuset
sedan den 2 november 1899; att hon således den 1 juli 1932, då
hon kommer att lämna sin anställning vid sjukhuset, kan åberopa en anställningstid
i statens tjänst av 32 år 8 månader; att hon åtnjuter avlöning
enligt 4 lönegraden i den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215)
med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie
befattningshavare vid försvarsväsendet intagna löneplanen för
kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal, vilken avlöning alltsedan år
1928 uppgår till 1,170 kronor om året; att hon därjämte åtnjuter förmåner
av fri bostad, bränsle, lyse, kost och tvätt, vilka förmåner uppskattats
till 1,197 kronor; samt att hon skött sina åligganden med plikttrohet, samvetsgrannhet,
ordningssinne och arbetsamhet.

Ang.

pension åt
tvättförestånderskan

Matilda
Wilhelmina
Lundahl.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
civila departement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 oktober 1931 anfört,
bland annat, att departementet med hänsyn till Matilda Lundahls
levnadsålder samt långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst
ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att åt henne
vid avgång från befattningen som tvättförestånderska vid sjukhuset
bereddes något årligt understöd av statsmedel för hennes återstående
levnad.

Vad anginge beloppet av ett dylikt understöd, har departementet erinrat
därom, att pension åt kvinnliga daglönare och med dem jämförliga
befattningshavare plägat avpassas med hänsyn till tjänstårens antal på

Departement#

chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

sådant sätt, att pensionen vid 25 tjänstår bestämts till 400 kronor (oreglerad
pension). Vid större antal tjänstår både pensionsbeloppet ökats med
10 kronor för varje överskjutande år, medan å andra sidan vid lägre antal
tjänstår beloppet reducerats med 10 kronor för varje felande år
(bankoutskottets utlåtande nr 24:1926, punkt 30). Med tillämpning i förevarande
fall av dessa grunder skulle pensionsbeloppet, då Matilda Lundabl
vid avgång ur tjänst komma att innehava omkring 32 tjänstår, sättas till
470 kronor, vilket belopp efter omräkning till ny pension motsvarades
av ett pensionsbelopp å 876 kronor. Till samma belopp uppginge pensionen,
därest den beräknades enligt grunderna för förtidspension åt
övertaliga civila löntagare vid armén och marinen (Kungl. Maj:ts kungörelse
den 15 januari 1926, nr 10). Enligt dessa grunder pensionerades,
bland andra, vid armén anställda kokerskor, vilka i likhet med Lundahl
åtnjöte avlöning enligt löneplanen för kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal.

På grund av vad sålunda anförts, har departementet hemställt, att
Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva, att Matilda Lundahl finge
från och med månaden näst efter den, varunder hon avginge från sin befattning,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 876 kronor.

Statskontoret, som den 3 november 1931 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, har därvid anfört, att, då sökanden, som den 4 januari 1932 uppnådde
en levnadsålder av 67 år, under 32 år med synnerligen goda vitsord
innehaft anställning vid garnisonssjukhuset i Stockholm, någon pension
av statsmedel syntes böra utverkas åt henne att åtnjutas, sedan hon,
såsom syntes vara avsett, med utgången av juni månad 1932 lämnade sin
anställning. Arméförvaltningens civila departement hade föreslagit ett
pensionsbelopp av 876 kronor, motsvarande vad som högst kunde i förtidspension
enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) tillkomma
kvinnlig befattningshavare, tillhörande personalgrupp III i nämnda
kungörelse. Även om sökanden icke kunde fullt jämföras med motsvarande
befattningshavare vid Stockholms stads stora sjukhus, så måste
dock sökanden, som, enligt vad statskontoret inhämtat, intoge en arbetsledande
ställning över den av sju tvätterskor bestående personalen å garnisonssjukhusets
tvättinrättning, närmast vara att hänföra till personalgruppen
II i förenämnda kungörelse. Enligt statskontorets mening borde
därför pensionsbeloppet i detta fall icke understiga vad som högst kunde
i förtidspension med pensionsförhöjning tillkomma kvinnlig befattningshavare
i gruppen II, eller alltså 960 kronor. I övrigt har statskontoret
ej haft något att erinra mot vad civila departementet hemställt.

Jag biträder myndigheternas förslag, att Matilda Lundahl bör beredas
pension av statsmedel, då hon efter mer än 32-årigt arbete för statens

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

räkning lämnar sin anställning vid garnisonssjukhuset. Beträffande pensionens
belopp anser jag, att Matilda Lundahl, med hänsyn till sin arbetsledande
ställning och långvariga tjänstetid, bör tillerkännas något
högre pension än arméförvaltningens civila departement föreslagit. Jag
anser mig dock icke kunna förorda, att pensionen bestämmes på sätt, statskontoret
ifrågasatt, utan synes mig en pension å 900 kronor vara i förevarande
fall tillfyllest. Pensionen torde böra utgå från och med månaden
näst efter den, varunder Matilda Lundahl lämnar sin anställning vid sjukhuset,
och bestridas från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tvättförestånderskan vid garnisonssjukhuset i
Stockholm Matilda Wilhelmina Lundahl må från och
med månaden näst efter den, varunder avgång från
tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av
900 kronor.

3:o.

I en till Kungl Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement Ang.
insänd skrivelse den 18 juli 1931 har tillförordnade militärbefälhavaren 1 mageriar^
på Gotland gjort framställning om beredande av pension åt skomakeri- taren 0. E.
arbetaren vid Gotlands infanterikårs intendenturverkstäder Otto Emanuel An erssonAndersson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 26
februari 1866, anställts såsom skomakare vid dåvarande Gotlands infanteriregementes
intendenturverkstäder den 12 januari 1915 och allt fortfarande
innehar samma befattning vid Gotlands infanterikårs intendenturverkstäder
å Visborgs slätt; att han den 30 juni 1932 beräknas komma att lämna
sin anställning vid kåren; att hans arbetsförmåga, enligt för honom
utfärdat läkarbetyg, är nedsatt på grund av reumatism och allmän svaghet;
att hans avlöning — dyrtidstillägg inberäknat — under de senaste åren
uppgått till omkring 3,470 kronor för år; samt att han utfört det honom
åliggande arbetet till vederbörandes fulla belåtenhet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 oktober 1931
anfört, att i betraktande av Anderssons väl vitsordade verksamhet i statens
tjänst och hans jämförelsevis höga ålder departementet funne det vara med
billigheten överensstämmande, att han, efter erhållet avsked, komme i åtnjutande
av något årligt understöd från statens sida för sin återstående levnad.

Beträffande storleken av dylikt understöd har departementet hållit före,

Departements chefen.

6 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 67.

att Andersson, med hänsyn till att hans anställningstid i statens tjänst vid
tiden för avsedda avskedstagandet den 30 juni 1932 komme att uppgå till
omkring 17 V2 år, borde i oreglerad pension erhålla ett belopp av
350 kronor för år. Till detta belopp borde läggas det pensionstillägg å 180
kronor, som omförmäldes i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående
pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshava3''e i statens tjänst m. fl. pensionärer.
De förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen
den 18 juni 192o (nr 280) med bestämmelser om ny pension för
vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer
belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde: förhöjning
I 105 kronor och förhöjning II 100 kronor, eller tillhopa 205 kronor. Pensionen
skulle alltså komma att uppgå till 350 + 180 + 205 = 735 kronor,
vilket belopp, för att bliva jämnt delbart med 12, borde avjämnas nedåt
till 732 kronor i enlighet med föreskrift i § 5 av sistnämnda kungörelse.

På grund av vad sålunda anförts har intendentsdepartementet hemställt,
att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva, att Andersson finge från
och med månaden näst efter den, varunder han avginge från sin anställning
vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 732 kronor.

Statskontoret, som den 30 oktober 1931 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, har därvid anfört, att, ehuru Andersson, enligt vad handlingarna
utvisade, erhållit statsanställning först den 12 januari 1915 vid nära 49 års
ålder, billigheten dock syntes bjuda, att, då han nu snart vid framskriden
ålder nödgades lämna sin anställning, någon pension av statsmedel utverkades
åt honom. Det av arméförvaltningens intendentsdepartement föreslagna
pensionsbeloppet, 732 kronor, kunde icke anses för högt tilltaget,
snarare tvärt om vid jämförelse med vad som tidigare beviljats i pension
vid ungefär lika lång tjänstetid som i detta fall. I sådant avseende har
statskontoret erinrat exempelvis om 1928 års riksdags beslut om pension å
876 kronor åt tygarbetaren J. G. Flod, som kunde räkna 19 tjänstår, och
om pension å 756 kronor åt maskinisten Olof Håkansson Levin, vilkens
tjänstetid omfattade allenast 15 år (Kungl. Maj:ts prop. nr 57: 1928, punkterna
8 och 9). På grund härav och med ledning tillika av vad som med
tillämpning av kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) tillkomme en civil
löntagare av samma kategori och med lika lång tjänstetid som Andersson
syntes det kunna ifrågasättas, huruvida icke pensionen i detta fall skäligen
borde bestämmas till 852 kronor. I övrigt har statskontoret icke haft något
att erinra mot vad intendentsdepartementet hemställt.

Även jag finner mig böra förorda, att Andersson vid sin avgång ur,
tjänst beredes pension av statsmedel. Beträffande pensionsbeloppets storlek
ansluter jag mig till vad statskontoret föreslagit. Pensionen torde böra
utgå från och med månaden näst efter den, varunder Andersson lämnar sin

Kungl. Maj.ts proposition Nr 67. 7

tjänst vid inteudenturverkstäderna, och bestridas från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skomakeriarbetaren vid Gotlands infanterikårs
intendenturverkstäder Otto Emanuel Andersson må från
och med månaden näst efter den, varunder avgång från
tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av
852 kronor.

4:o.

I skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 28 oktober Ang. pension
1931 har styresmannen för ammunitions fabriken gjort framställning om Hedvig charberedande
av pension åt arbeterskan vid fabrikens avdelning å Marieberg Utta Ros.
Hedvig Charlotta Kos.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hedvig Ros, som är född den
3 januari 1872, alltsedan den 1 november 1900 varit anställd i ammunitionsfabrikens
tjänst; att hon under sin 31-ariga tjänstetid iakttagit ett
hedrande uppförande och med flit och skicklighet utfört sitt arbete; att enligt
ett för henne utfärdat läkarbetyg hennes förmåga att genom arbete
försörja sig är på grund av hjärtsjukdom och kronisk blodtrycksstegring i
väsentlig grad och varaktigt nedsatt; samt att hennes arbetsinkomst vid
fabriken under åren 1928—1930 utgjort i medeltal omkring 1,985 kronor
om året, dyrtidstillägg inräknat.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
artilleridepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 november 1931
anfört, bland annat, att departementet ansåge det billigt, att Hedvig Ros
tillerkändes pension under hennes återstående livstid. I fråga om storleken
av den ifrågasatta pensionen funne departementet sig böra föreslå
ett belopp av 864 kronor om året.

Artilleridepartementet har således hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå
riksdagen att å] allmänna indragningsstaten bevilja Hedvig Ros en årlig
pension under hennes återstående livstid av 864 kronor, att utgå från och
med månaden näst efter den, under vilken hon avginge från sin tjänst
vid ammunitionsfabriken.

Statskontoret, som den 17 november 1931 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, har därvid såsom sin mening uttalat, att goda skäl syntes föreligga
för utverkande av någon pension av statsmedel åt Hedvig Ros, när
hon vid framskriden ålder och efter 31-årig anställning vid ammunitions -

departement:

chefen.

Ang.

pension it
arbeterskan
Anna Sofia
Kärrman.

8 Kungl. May.ts ''proposition Nr 67.

fabriken inom kort nödgades lämna sin tjänst. Såsom framginge exempelvis
av 1930 års riksdags beslut om pensioner åt ammunitionsfabriksarbeterskorna
Per Jons Anna Andersson, (Kungl. Maj:ts prop. nr 57:1930,
punkt 7), Anna Maria Molin och Sofla Vilhelmina Teresia Pettersson (Kungl.
Maj:ts prop. nr 74 :1930, punkt 8), vilka innehaft anställning i statstjänst
under respektive 32, 35 och 34 år, hade pensionsbeloppet för sådan arbeterska
med en tjänstetid av 30—35 år ansetts böra bestämmas till 852 kronor,
och högre belopp syntes icke böra i detta fall förekomma. I övrigt har
statskontoret icke haft något att erinra mot vad arméförvaltningens artilleridepartement
föreslagit.

I likhet med myndigheterna anser jag skäligt, att pension av statsmedel
beredes Hedvig Ros, när hon lämnar sin tjänst vid ammunitionsfabriken.
Beträffande storleken av pensionen ansluter jag mig till statskontorets
förslag och får sålunda förorda, att pensionen bestämmes till 852
kronor, motsvarande vad som tidigare beviljats arbeterska vid ammunitionsfahrik,
som haft ungefärligen samma tjänstetid som Hedvig Ros. Pensionen
torde böra utgå från och med månaden näst efter den. varunder avgång
från tjänsten äger rum, och bestridas från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbeterskan vid ammunitionsfabrikens avdelning
å Marieberg Hedvig Charlotta Ros må från och med
månaden näst efter den, varunder hon avgår från sin
anställning vid fabriken, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 852 kronor.

5:o.

I en till arméförvaltningens artilleridepartement ställd, av styresmannen
för ammunitionsfabriken insänd skrivelse den 14 oktober 1931 har arbetsofficeren
vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg gjort framställning
om beredande av pension åt arbeterskan vid nämnda avdelning Anna
Sofia Kärrman.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Anna Kärrman, som är född den
26 februari 1881, sedan den 13 maj 1901 varit anställd i ammunitionsfabrikens
tjänst; att hon under sin tjänstetid iakttagit ett hedrande uppförande
och visat god arbetsduglighet; att hennes arbetsförmåga, enligt
läkarbetyg, är på grund av kronisk blodtrycksstegring för framtiden i
väsentlig grad nedsatt; att hennes arbetsinkomst vid fabriken under år 1930,
därest hon ej varit sjukledig under 49 dagar, skulle uppgått till 1,680 kronor
53 öre, dyrtidstillägg inberäknat; samt att hon är medellös.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
artilleridepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t dén 26 oktober 1931 anfört,
bland annat, att departementet ansåge det billigt, att Anna Kärrman tillerkändes
pension under hennes återstående livstid. I fråga om storleken
av pensionen har departementet funnit sig böra föreslå ett belopp av 852
kronor om året.

Artilleridepartementet har således hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå
riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Anna Kärrman en årlig
pension under hennes återstående livstid av 852 kronor, att utgå från och
med månaden näst efter den, då hon avginge från sin tjänst vid ammunitionsfabriken.

Statskontoret, som den 6 november 1931 avgivit infordrat utlåtande
i ärendet, har därvid anfört, att, enär Anna Kärrman, som visserligen
endast vore 50 år gammal, på grund av sjukdom för framtiden hade sin
arbetsförmåga i väsentlig grad nedsatt samt därför inom kort efter trettioårigt
arbete vid ammunitionsfabriken nödgades lämna sin anställning, någon
pension av statsmedel syntes böra utverkas åt henne. Då någon erinran
icke syntes vara att göra vare sig beträffande det av arméförvaltningens
artilleridepartement föreslagna pensionsbeloppet, 852 kronor, som motsvarade
vad som plägade i pension beviljas arbeterska vid ammunitionsfabrik efter
en tjänstetid av 30 år men icke uppgående till 35 år, eller mot vad departementet
i övrigt föreslagit, har statskontoret tillstyrkt, att framställning måtte
avlåtas till riksdagen i överensstämmelse med vad artilleridepartementet
hemställt.

Även jag finner mig böra förorda, att Anna Kärrman beredes pen- Departement ssion
av statsmedel med det av artilleridepartementet föreslagna beloppet, chefen.
852 kronor. Pensionen; bör utgå från och med månaden näst efter den,
varunder avgång från tjänsten äger rum, och bestridas från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbeterskan vid ammunitionsfabrikens avdelning
å Karlsborg Anna Sofia Kärrman må från och med
månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning
vid ammunitionsfabriken, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 852 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

6:o.

An?. I skrivelse till arméförvaltningens civila departement den 29 juni

kordrängen 1931 har chefen för Herrevadsklosters remontdepå gjort framställning
n. p. Lind- om beredande av pension åt kördrängen vid Herrevadsklosters kungsgård
Nils Peter Lindgren.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindgren, som är född den
25 november 1863, varit anställd vid Herrevadsklosters kungsgård alltsedan
den 1 november 1903; att han under de senare åren uppburit en
årslön av 720 kronor jämte naturaförmåner, värderade till 775 kronor
för år; att han med synnerligen stor omtanke och nit fullgjort sina
åligganden; samt att han efter erhållet avsked kommer att sakna existensmedel.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
civila departement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 oktober 1931 anfört,
bland annat, att departementet med hänsyn till Lindgrens höga levnadsålder
samt långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst
ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att åt Lindgren
vid avgång ur tjänst bereddes något årligt understöd av statsmedel
för hans återstående levnad. Vad anginge beloppet av ett dylikt
understöd, har departementet, enär Lindgren i avlöningshänseende närmast
syntes vara jämförlig med hästskötare (körkarl) vid remontdepå,
föreslagit, att detsamma måtte bestämmas i analogi med vad som hittills
plägat tillämpas i fråga om pension åt sådan hästskötare. Departementet
har i berörda hänseende erinrat därom, att riksdagen jämlikt
dess skrivelse den 16 maj 1931, nr 202, punkt 43, tilldelat hästsköta-.
ren vid Herrevadsklosters remontdepå Nils Johan Bengtsson, vilken
innehade 29 tjänstår och uppnått en ålder av 65 år, en årlig pension av;
696 kronor. I anslutning härtill syntes pensionen åt Lindgren, vilken
innehade 28 tjänstår och uppnått en levnadsålder av 68 år, böra bestämmas
till samma belopp.

På grund av vad sålunda anförts har departementet hemställt, att
Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva, att Lindgren finge från
och med månaden näst efter den, under vilken han entledigades från sin
anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 696 kronor.

Statskontoret, som den 10 november 1931 avgivit infordrat utlåtande
i ärendet, har därvid yttrat, att goda skäl syntes föreligga för beredande
av någon pension av statsmedel åt Lindgren, när han inom kort vid
framskriden ålder och efter långvarig tjänst nödgades lämna sin anställ -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67. 11

ning vid. Herrevadsklosters kungsgård och den där förlagda remontdepån.
Arméförvaltningens civila departement hade beträffande det
föreslagna pensionsbeloppet, 696 kronor, åberopat 1931 års riksdags beslut
om pension åt hästskötaren vid nämnda depå N. J. Bengtsson, och,
enligt vad som framginge av punkten 5 i Kungl. Maj:ts proposition nr
153:1931, hade pensionen i nämnda och liknande fall ansetts böra avpassas
enligt bestämmelserna i kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87) med
grunder för pensionering av vissa icke-ordinarie befattningshavare vid
Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strömsholms hingstdepå. Då det
föreslagna beloppet överensstämde med vad som enligt nämnda grunder
skulle under motsvarande förhållanden hava tillkommit en stallbetjänt
vid hingstdepå utan annan avvikelse, än att beloppet jämkats
uppåt för att bliva jämnt delbart med tolv, syntes intet vara att erinra
mot förslaget. Statskontoret har alltså tillstyrkt, att framställning till
riksdagen måtte avlåtas i enlighet med civila departementets hemställan.

I likhet med myndigheterna anser jag, att Lindgren bör beredas pension
från allmänna indragningsstaten, när han lämnar sin anställning
vid Herrevadsklosters kungsgård. Beträffande storleken av pensionen
ansluter jag mig till civila departementets, av statskontoret biträdda
förslag, och tillstyrker alltså, att pensionen bestämmes till 696 kronor.
Pensionen torde böra utgå från och med månaden näst efter den, varunder
Lindgren avgår från tjänsten, och bestridas från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kördrängen vid Herrevadsklosters kungsgård
Nils Peter Lindgren må från och med månaden näst
efter den, varunder han lämnar sin anställning vid
kungsgården, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 696
kronor.

7:o.

I en till arméförvaltningens intendentsdepartement ställd, av nämnda
departement jämte eget utlåtande den 20 mars 1931 överlämnad skrivelse
har chefen för Svea ingenjörkår hemställt om beredande av pension åt
förra tvättförestånderskan vid nämnda kår Märta Karlsson.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Märta Karlsson, som är född
den 10 maj 1868, från och med den 1 juni 1913 till och med den 14 oktober
1927,, innehaft anställning såsom tvättförestånderska vid förenämnda

Ifeparteme-nts

chefen.

Ang

pension åt
förra tvättftfrestånderskan
vid
tinea ingenjör
kår Märta
Karlsson.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

kår; att hon från och med den 15 oktober 1927, från vilken tidpunkt kårens
tvätt ombesörjts vid arméns tvättanstalt i Stockholm, till och med utgången
av januari månad 1931 handhaft sorteringen m. m. av kårens tv ättper sedlar
samt sedan februari månad sistnämnda år beretts arbete å kårens skrädderiverkstad
; att hon enligt ett för henne utfärdat läkarintyg lider av hjärtfel, på
grund varav hennes arbetsförmåga är nedsatt till mindre än av den för fullt
arbetsför person normala arbetsförmågan; att hon under de senare åren vid
kåren uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till

l, 800 kronor för år; att hon på ett förtjänstfullt sätt utfört sitt arbete vid
kåren; samt att hon visserligen äger 3,000 kronor i sparbanksmedel men i
övrigt saknar egna medel och att hon ej åtnjuter underhåll och vård av
annan person.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har i sitt förenämnda utlåtande
anfört, att i betraktande av Märta Karlssons jämförelsevis långa och väl
vitsordade verksamhet i statens tjänst och då indragningen av kårens tvättinrättning
icke kunde anses stå i samband med införandet av 1925 års försvarsorganisation
samt Märta Karlsson förty icke syntes kunna tillerkännas förtidspension
jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10)
angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare
vid armén och marinen, departementet funne det vara med rättvisa
och billighet överensstämmande, att hon efter erhållet avsked från sin anställning
vid kåren komme i åtnjutande av årligt understöd från statens sida
i form av pension från allmänna indragningsstaten.

Vad beträffar storleken av dylikt understöd, har departementet hållit före,
att, då ifrågavarande arbeterskas anställningstid i statens tjänst inom loppet
av år 1931 komme att uppgå till 18 år, understödet till henne i enlighet
med i allmänhet tillämpade beräkningsgrunder borde bestämmas till 330
kronor för år med därå enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående
pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.
pensionärer utgående pensionstillägg samt å pensionen och nämnda pensionstillägg
jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser
om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst

m. fl. pensionärer belöpande förhöjningar, att åtnjutas från och med månaden
näst efter den, under vilken hon avginge från sin anställning vid kåren.

På grund av vad sålunda anförts och under åberopande av 1929 års
riksdags skrivelse nr 215, punkt 40, i ärende angående pension åt tvättförestånderskan
Carolina Carlsson, född Edin, har intendentsdepartementet hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Märta Karlsson
finge från och med månaden näst efter den, under vilken hon avginge från
sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av förenämnda storlek.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67. 13

Statskontoret, som den 13 april 1931 avgivit infordrat utlåtande i ärendet,
har därvid anfört, att omständigheterna i förevarande fall vore i allt väsentligt
likartade med dem, som föranledde 1929 års riksdag att bevilja pension
å 696 kronor åt tvättförestånderskan Carolina Carlsson, född Edin, vilket
belopp också ungefärligen motsvarade vad arméförvaltningens intendentsdepartement
i ärendet föreslagit. Ej heller i övrigt har statskontoret haft
något att erinra mot intendentsdepartementets hemställan.

Under hänvisning till riksdagens beslut i det av myndigheterna åberopade Departementsärendet
tillstyrker jag utverkande av pension åt Märta Karlsson till belopp rhf‘
av 696 kronor och hemställer alltså,

att förra tvättförestånderskan vid Svea ingenjörkår
Märta Karlsson må från och med månaden näst efter
den, under vilken hon avgår från sin anställning vid
kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 696 kronor.

8:o.

I en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens civila departement Ang. ^
insänd skrivelse av den 26 maj 1931 har chefen för Svea ingenjörkår gjort kokerskan
framställning om pension åt kokerskan vid kårens matinrättning i Frö- Emilia
sundavik Emilia Andersson, att utgå från och med månaden näst efter den,
varunder avgång från tjänsten komme att äga rum.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Emilia Andersson, som är född
den 7 april 1872, varit, anställd vid kåren såsom kokerska sedan den 1 maj
1913; att hon i kontanta avlöningsförmåner under ett vart av åren 1926—

1930 uppburit respektive 1,017, 1,011, 1,122, 1,215 och 1,194 kronor, varjämte
i naturaförmåner utgått fri bostad, kost, bränsle, lyse och tvätt, uppskattade
till ett årligt värde av 1,037 kronor; att hon under sin tjänstetid
vid kåren utfört sitt arbete på ett förtjänstfullt sätt; samt att hon enligt
läkarutlåtande lider av dubbelsidig kronisk mellanörinflammation. neuros,
högt blodtryck, dövhet och åderbråck in. m.

Arméförvaltningens civila departement har i skrivelse till Kungl. Maj:t
den 16 juni 1931 anfört, att departementet med hänsyn till Emilia Anderssons
anställningstid — 18 år — samt i betraktande av att hon till följd av nedsatt
arbetsförmåga måste lämna sin anställning ansåge det vara med rättvisa och
billighet överensstämmande, att något årligt understöd av statsmedel bereddes
henne vid avgång ur tjänsten. — Vad anginge beloppet av dylikt understöd,
erinrade departementet därom, att pensioner till kokerskor vid armén under
de senaste åren bestämts i enlighet med de grunder, enligt vilka förtids -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

Departement schefen.

pensioner utginge till vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen
(B. skr. 214:1927, punkt 48; 215:1929, punkt 31; 369:1930, punkt 22, och
202:1931, punkt 31). Utmätt enligt dessa grunder] skulle’ den Emilia
Andersson tillkommande pensionen uppgå till 684 kronor (530 -f 42 + 117 = 689
eller efter avrundning 684 kronor). Pensionen borde i enlighet med vad i
allmänhet plägat ske tillkomma henne från och med månaden näst efter
den, varunder hon entledigats från sin anställning vid kåren.

På grund av vad sålunda anförts har departementet hemställt, dels att
Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva, att Emilia Andersson finge
från och med månaden näst efter den, under vilken hon entledigats från
sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid uppbära en årlig
pension av 684 kronor, dels ock att Kungl. Maj:t ville medgiva, att från
vederbörande anslag till extra utgifter finge tillsvidare, räknat från och med
månaden näst efter den, då avgång ur tjänsten ägde rum, i avräkning å
blivande pension till Emilia Andersson utbetalas understöd med förslagsvis
55 kronor i månaden (ungefärligen 1/12 av det föreslagna pensionsbeloppet),
intill dess frågan om beredande av pension åt henne blivit slutligen prövad.

Statskontoret, som den 30 juli 1931 avgivit utlåtande i ärendet, har
därvid tillstyrkt bifall till civila departementets förslag.

Enligt brev den 4 september 1931 har Kungl. Maj.t medgivit, att till Emilia
Andersson finge, räknat från avgången ur tjänst, från lantförsvarets anslag
till extra utgifter utbetalas understöd med 50 kronor vid varje
månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt henne blivit
slutligen prövad, med skyldighet för henne att i den mån pension kunde
bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit det medgivna
understödet, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna
understödsmedel, vilken återbetalning skulle ske genom överföring av till
betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Lika med myndigheterna anser jag skäligt, att pension beredes Emilia
Andersson. Då jag i fråga om pensionsbeloppets storlek och jämväl i övrigt
ansluter mig till vad myndigheterna föreslagit, får jag sålunda hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kokerskan vid Svea ingenjörkårs matinrättning i
Frösundavik Emilia Andersson må från och med månaden
näst efter den, under vilken avgång från tjänsten
ägt rum, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 684
kronor, varvid skall iakttagas den henne jämlikt Kungl
Maj:ts beslut den 4 september 1931 ålagda återbetalningsskyldigheten.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

9:o.

I eu till chefen för östra arméfördelningen ingiven och av denne till
arméförvaltningens civila departement insänd skrivelse av den 7 september
1931 har sekundchefen för livregementet till häst gjort framställning
om beredande av pension åt kokerskan vid regementets matinrättning
Ulrika Eleonora Lindholm.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ulrika Eleonora Lindholm,
som är född den 11 mars 1860, varit anställd såsom kokerska dels vid
förutvarande livgardet till häst från och med den 27 oktober 1913 till
och med den 31 december 1927, dels ock i samma befattning vid livregementet
till häst sedan den 1 januari 1928; att hon sålunda den 27 oktober
1931 kan räkna en anställningstid i statens tjänst av 18 år; att hon
i kontanta avlöningsförmåner, dyrtidstillägg inberäknat, under åren
1926—1930 uppburit i medeltal omkring 1,090 kronor om året, varjämte i
naturaförmåner utgått fri bostad, vedbrand, lyse och portion till ett för
år 1931 beräknat värde av tillsammans omkring 775 kronor; att hon under
sin anställningstid vid regementet och vid förutvarande livgardet
till häst städse med plikttrohet, nit och intresse fullgjort sina åligganden;
samt att hon enligt läkarbetyg lider av åderförkalkning och astma,
i anledning varav hon är för all framtid oförmögen att sköta sin tjänst.

Arméförvaltningens civila departement har i skrivelse till Kungl. Maj:t
den 13 oktober 1931 anfört, bland annat, att, med hänsyn till att Ulrika
Lindholm varit anställd i statens tjänst omkring 18 år samt i betraktande
av att hon till följd av ålder och sjukdom måste lämna sin anställning,
departementet ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att något årligt understöd bereddes henne vid avgång från kokerskebefattningen.
Vad anginge beloppet av ett dylikt understöd, har departementet
erinrat därom, att pensioner åt kokerskor vid armén under
de senaste åren bestämts i enlighet med de grunder, enligt vilka förtidspension
utginge till vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen
(K. skr. nr 369:1930, punkt 22 och 202:1931, punkt 31). Utmätt enligt
dessa grunder skulle den Ulrika Lindholm tillkommande pensionen uppgå
till 684 kronor (530 + 42 + 117 = 689, efter avrundning 684). Pensionen
syntes, i enlighet med vad i allmänhet plägade ske, böra tillkomma Ulrika
Lindholm från och med månaden näst efter den, varunder hon entledigats
från sin anställning vid regementet.

På grund av vad sålunda anförts har arméförvaltningens civila departement
hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva,
att Ulrika Lindholm finge från och med månaden näst efter den, under
vilken hon entledigades från sin anställning vid regementet, under sin

Any.

pension åt
kokerskan
Ulrika
Eleonora
Lindholm.

Departements chefen.

Ang.

pension åt
sömmerskan
Matilda
Vilhelmina
Jonsson.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 684 kronor.

Statskontoret, som den 30 oktober 1931 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, har därvid anfört, att statskontoret med hänsyn till de i detta
fall föreliggande omständigheterna ansåge, att pension av statsmedel
borde utverkas åt Ulrika Lindholm. Då statskontoret icke funnit anledning
till erinran emot vad arméförvaltningens civila departement i
sådant hänseende föreslagit, har statskontoret tillstyrkt, att framställning
måtte avlåtas till riksdagen i enlighet med nämnda departements
hemställan.

I likhet med myndigheterna anser jag, att Ulrika Lindholm bör vid
sin avgång ur tjänst beredas någon pension av statsmedel. Mot det föreslagna
pensionsbeloppet har jag icke något att erinra. Pensionen torde
böra utbetalas från allmänna indragningsstaten och utgå från och med
månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning vid regementet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kokerskan vid livregementets till häst matinrättning
Ulrika Eleonora Lindholm må från och
med månaden näst efter den, varunder hon lämnar
sin anställning vid regementet, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 684 kronor.

10:o.

I en till Kungl. Maj:t ställd, av chefen för östra brigaden med tillstyrkan
till arméförvaltningens intendentsdepartement överlämnad skrivelse
av den 2 juni 1931 har chefen för Göta ingenjörkår gjort framställning om
beredande av pension åt sömmerskan vid kårens intendenturverkstäder
Matilda Vilhelmina Jonsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Matilda Vilhelmina Jonsson,
som är född den 10 februari 1879, varit anställd såsom sömmerska vid förutvarande
Smålands husarregemente under tiden från och med den 10 oktober
1913 intill tidpunkten för detta regementes indragning eller till och
med den 31 mars 1928; att hon från och med den 1 april 1928 innehaft och
alltjämt innehar enahanda befattning vid Göta ingenjörkår; att enligt för
henne utfärdat läkarintyg hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom
(nervsvaghet, kraftlöshet m. m.) är i väsentlig grad nedsatt och att ned -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

sättningen i arbetsförmågan sannolikt är för framtiden bestående; att hon
på grund av sin sjukdom beräknas icke kunna kvarstå i tjänst längre än
till utgången av juni månad 1932; att hon under åren 1926—1930 vid kåren
uppburit en avlöning av i medeltal omkring 1,370 kronor förutom dyrtidstillägg;
samt att hon städse ådagalagt nit och intresse i sitt arbete och
fört en hedrande vandel.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har i skrivelse den 6 november
1931 anfört, bland annat, att departementet i betraktande av
Matilda Vilhelmina Jonssons väl vitsordade verksamhet i statens tjänst
samt med hänsyn till hennes klena hälsotillstånd funne det vara med
billigheten överensstämmande, att hon efter erhållet avsked komme i åtnjutande
av något årligt understöd av statsmedel.

Beträffande storleken av nämnda understöd har departementet anfört
följande:

Matilda Vilhelmina Jonsson syntes på grund av längden av sin anställningstid,
vilken vid den beräknade avgången ur tjänst, den 30 juni 1932,
komme att uppgå till 18 år 8 månader 22 dagar, böra i oreglerad pension
erhålla ett belopp av 300 kronor lör år. Till detta belopp borde läggas
det pensionstillägg å 180 kronor för år, som omförmäldes i kungörelsen den
15 juni 1922, nr 360. De förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna
i kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280, belöpte å ifrågavarande pension
och pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I 92 kronor och förhöjning
II 150 kronor, eller tillhopa 242 kronor. Pensionen skulle alltså komma
att uppgå till 300 + 180 + 242 = 722 kronor. Jämlikt § 4 mom. 1 B. av
sistnämnda kungörelse finge emellertid uti här ifrågavarande fall ny pension
utgå med ett belopp av högst 696 kronor.

På grund av vad sålunda anförts har intendentsdepartementet hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Matilda Vilhelmina
Jonsson finge från och med månaden näst efter den, varunder hon entledigades
från sin befattning vid Göta ingenjörkår, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 696
kronor.

Statskontoret, som den 21 november 1931 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, har därvid anfört i huvudsak följande:

Matilda Vilhelmina Jonsson hade visserligen icke uppnått sådan levnadsålder,
då pensionering i allmänhet plägade ifrågakomma. Emellertid
vore hon enligt läkarintyg sjuklig och hennes arbetsförmåga att anse
såsom för framtiden i väsentlig grad nedsatt, och vore det avsett, att hon
med utgången av juni månad 1932 skulle lämna sin anställning, som hon
med goda vitsord skött under 18 år. Här förelåge ungefär liknande omständigheter,
som föranlett till beviljande vid 1928 års riksdag av pension
å 564 kronor åt sömmerskan vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder
Hildur Kristina Emelie Sjögren (It. skr. nr 352, punkt 37)
och vid 1930 års riksdag av pension å samma belopp åt sömmerskan vid

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 samt. 53 höft. (Nr 07.) 2

Departements chefen.

Ang. pension
åt skräddarmästaren
P. S.
.4. Sjööman.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

Västernorrlands regementes skrädderiverkstad Olga Karolina Vikberg (R,
skriv, nr 369, punkt 58). I nu förevarande fall, där en några år längre
tjänstetid kunde åberopas, syntes pensionen böra bestämmas till ett något
högre belopp, förslagsvis 600 kronor. I övrigt hade statskontoret icke
något att erinra mot vad intendentsdepartementet hemställt.

I överensstämmelse med vad i tidigare liknande fall förekommit synes
pension av statsmedel böra beredas Matilda Vilhelmina Jonsson. Beträffande
storleken av pensionen anser jag, att högre pensionsbelopp icke bör
ifrågakomma än som föreslagits av statskontoret. Jag ansluter mig alltså
till detta förslag och hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att sömmerskan vid Göta ingenjörkårs intendenturverkstäder
Matilda Vilhelmina Jonsson må från och
med månaden näst efter den, varunder hon lämnar
sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 600 kronor.

ll:o.

I en till marinförvaltningen ställd, den 28 mars 1931 dagtecknad och av
marinförvaltningen med eget utlåtande den 21 maj 1931 överlämnad skrivelse
har stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm anhållit,
att ämbetsverket måtte utverka, att en årlig pension måtte tillerkännas
skräddarmästaren vid skeppsgossekåren i Marstrand Patrik Simon Amandus
Sjööman.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Sjööman är född den 19 oktober
1861; att han anställdes vid kåren den 25 oktober 1907; att han enligt
gällande kontrakt åtnjuter ett arvode av 200 kronor för månad under tiden
september—juni med skyldighet för honom att, därest så påfordras, tjänstgöra
även å övriga delar av året mot enahanda gottgörelse som för kortare tider,
beräknad på så sätt, att 1/30 av månadsarvodet utgör en daglön och 1/8 av daglönen
timpenning; samt att hans åligganden avse undervisning och ledning av
skeppsgossarna i förekommande, till skräddaryrket hörande arbeten i och
för underhåll av deras kronobeklädnadspersedlar och att, i den mån ifrågavarande
arbeten icke kunna eller hinna utföras av skeppsgossarna själva,
verkställa desamma ävensom att utföra erforderliga ändringsarbeten av
skeppsgossarnas beklädnad.

Marinförvaltningen har i sitt förenämnda utlåtande anfört, att, då Sjööman
— vilken enligt uttalande av chefen för skeppsgossekåren i Marstrand

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

vore att anse som arbets förman — icke vore delägare i flottans pensionskassa,
han icke kunde tillerkännas pension såsom mästare. Då lian icke
vore anställd såsom daglönare vid marinen, vore han ej heller berättigad till
pension enligt kungörelsen den 25 november 1910 (nr 130 sid. 6) angående
pensionering av de vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare
och övriga daglönare. Därest sistnämnda förhållande varit för handen skulle
Sjööman, om han kvarstode i tjänst till och med den 25 oktober 1932, då
han innehade 25 tjänstår från 20 års ålder, vara berättigad att i pension
åtnjuta 816 kronor, om han ansåges vara daglönare, och 924 kronor, om han
ansåges vara daglönarförman.

Med hänsyn till Sjöömans ålder och väl vitsordade tjänstgöring syntes
emellertid med rättvisa och billighet förenligt, att Sjööman, efter det han
varit i tjänst 25 år, tillerkändes pension och då Sjöman närmast borde
jämföras med en daglönarförman, har marinförvaltningen hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Sjööman finge från och
med dagen efter den, då han avginge eller erhölle avsked från sin tjänst, under
förutsättning att avgången eller avskedet skedde tidigast den 25 oktober
1932, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 924 kronor.

Direktionen över flottans pensionskassa, vars yttrande i ärendet inhämtats
av marinförvaltningen, har på de av marinförvaltningen angivna skälen
förordat, att förslag i ämnet förelägges riksdagen av den innebörd, marinförvaltningen
angivit.

Statskontoret, som den 17 juni 1931 avgivit infordrat utlåtande, har
därvid anfört, att vad handlingarna innehölle om Sjöömans anställning och
verksamhet vid skeppsgossekåren i Marstrand syntes böra föranleda till
utverkande åt honom av någon pension av statsmedel, när han vid framskriden
ålder och lång tjänstetid lämnade sin befattning. Mot det av marinförvaltningen
föreslagna pensionsbeloppet, 924 kronor, motsvarande vad
som i pension skulle hava tillkommit honom såsom förman, om pensioneringsgrunderna
beträffande daglönare varit i detta fall tillämpliga, syntes
intet vara att erinra. Jämväl i övrigt har statskontoret anslutit sig till marinförvaltningens
förslag.

Även jag finner mig böra förorda, att Sjööman beredes pension av stats- Departementsmedel.
Vad angår pensionsbeloppets storlek, torde detsamma, vid det för- chefen.
hållande att Sjööman synes böra likställas med arbetsförman, bestämmas
i överensstämmelse med vad myndigheterna föreslagit eller till 924
kronor. Under åberopande härav får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

Ang.
pension
åt entra
snickaren
A. G. Json
Öberg.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

att skräddarmästaren vid skeppsgossekåren i Marstrand
Patrik Simon Amandus Sjööman må från och
med månaden näst efter den, då han avgår från sin
anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 924 kronor.

Socialdepartementet.]

12:o.

I en till medicinalstyrelsen ställd skrivelse har direktionen för Mariebergs
sjukhus vid Kristinehamn, med föranledande av en av extra snickaren
vid sjukhuset Anders Gustav Johansson Öberg hos direktionen
gjord ansökning, hemställt om beredande av pension åt Öberg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Öberg, som är född den 27 december
1853, under tiden den 15 februari 1898—den 7 november 1912, den
11 juli 1915—den 7 augusti 1916 samt från och med den 22 februari 1918
såsom extra snickare arbetat vid omförmälda sjukhus; att han på ett mycket
förtjänstfullt sätt skött sitt arbete och alltid iakttagit ett hedrande
uppförande; att hans avlöning utgått i form av timpenning (under senare
år 90 öre i timmen) och i medeltal under åren 1926—1930 uppgått till omkring
2,140 kronor; samt att Öberg är ägare tilll en fastighet, taxerad till
3,500 kronors värde, och ett sparat kapital av 2,000 kronor och därutöver
icke har annan inkomst än den, han erhåller från sjukhuset.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har medicinalstyrelsen
i skrivelse till Kungl. Maj;t den 24 november 1931 anfört, bland annat,
följande:

Ehuru Öberg icke innehaft någon befattning vid sjukhuset, syntes det
med hänsyn till den långa tid, varunder han arbetat för sjukhusets räkning,
behjärtansvärt, att något understöd bereddes honom, då hans höga
ålder numera gjorde honom urståndsatt till arbete.

Kiksdagen hade förut beviljat understöd åt extra arbetare vid sinnessjukhusen.
Sålunda hade år 1923 snickaren vid Malmö asyl N. Nelin beviljats
ett understöd av 600 kronor (R. skr. nr 322:1923, punkt 23) och år
1925 extra målaren vid dåvarande Uppsala hospital och asyl A. A. Heinrici
beviljats ett understöd av 500 kronor (R. skr. nr 114:1925, punkt 10).

Under åberopande av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen tillerkänna Öberg ett årligt
understöd till skäligt belopp, förslagsvis 600 kronor, att under hans återstående
livstid utgå å allmänna indragningsstaten.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

Statskontoret, som den 19 december 1931 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, bar därvid anfört, att statskontoret visserligen icke kunde undgå
att hysa någon tvekan, då det gällde att av statsmedel bereda pension
eller understöd åt personer, vilka icke kunde sägas innehava statlig anställning,
Men med hänsyn till att riksdagen tidigare i ett likartat fall
(R. skr. nr 322:1923, punkt 23) beviljat sådan förmån, ansåge sig statskontoret
icke böra motsätta sig, att jämväl i föreliggande fall dylikt understöd
utverkades av riksdagen. Mot den av medicinalstyrelsen föreslagna
beräkningen av understödsbeloppet hade statskontoret icke något
att erinra.

Enligt vad jag inhämtat, har Öberg under de förut angivna tider, då han
arbetat vid Mariebergs sjukhus, icke utfört annat lönarbete samt vid sjukhuset
haft praktiskt taget permanent och i avseende å den dagliga arbetstiden
full sysselsättning. Vid sådant förhållande och med hänsyn till riksdagens
beslut i tidigare liknande fall vill jag icke motsätta mig, att
pension av statsmedel tillerkännes Öberg. Beträffande pensionsbeloppet
ansluter jag mig till myndigheternas förslag. Pensionen torde böra
utgå från och med månaden näst efter den, varunder Öberg lämnar sitt
arbete vid sjukhuset, och bestridas från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att extra snickaren vid Mariebergs sjukhus vid Kristinehamn
Anders Gustav Johansson Öberg må från
och med månaden näst efter den, varunder hans arbete
vid sjukhuset upphör, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 600 kronor.

Kommunikationsdepartementet.

13:o.

I skrivelse den 21 september 1931 har byggnadsstyrelsen gjort framställning
om beredande av pension åt tillsyningsmannen vid Läckö slott
Anders Wilhelm Åkerval].

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Åkervall, som är född den 4
april 1851, förordnades till tillsyningsman vid Läckö slott den 13 januari
1894; att hans årliga arvode utgjort 100 kronor till och med år 1902, 150
kronor åren 1903—1916, 250 kronor år 1917, 350 kronor åren 1918—1922 samt
400 kronor från och med år 1923; att dessa arvoden utgått av de till byggnadsstyrelsens
förfogande ställda anslagen till byggnader och reparationer;
att Åkervall till och med den 24 juli 1926 ägt att vid visning av

Departements chefen.

Ang.

pension åt
tillsyningsmannen
vid
Lächö slott
A. W• Åkervall.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

slottet uppbära eventuella avgifter av besökande; att han från
da dag tillerkänts ett arvode av 500 kronor om året för bestyret med
försäljning av biljetter till besökande ävensom provision efter viss procent
av inkomsten av försålda biljetter, vilken provision uppgått till 170
kronor 62 öre år 1926, 523 kronor 20 öre år 1927, 580 kronor 50 öre år 1928,
909 kronor 52 öre år 1929 samt 926 kronor 62 öre år 1930; att han alltifrån
sin anställning åtnjutit fri bostad, vilken förmån kunde beräknas till 300
kronor årligen, ävensom dispositionsrätt till visst jordområde; samt att
han under de senaste sju åren taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt
för ett taxerat belopp av i medeltal 2,171 kronor.

Byggnadsstyrelsen har i sin framställning anfört, bland annat, att styrelsen
ansåge, att Åkervall, som vore över SO år gammal, borde ersättas
med en yngre tillsyningsman. Då lian i nära 38 år på ett samvetsgrant
och plikttroget sätt skött sina icke oväsentliga uppgifter såsom den daglige
vårdaren av Läckö slott, syntes det byggnadsstyrelsen vara med rättvisa
förenligt, att han efter avgången från sin befattning eller från och
med den 1 juli 1932 bereddes någon statspension.

Det Åkervall tillkommande pensionsbeloppet syntes enligt styrelsens
förmenande böra grundas på dennes sammanlagda årliga förmåner sålunda: -

fri bostad .................................................. kronor 300

arvode ...................................................... » 400

arvode för biljettförsäljning ................................ » 500

provision å sålda biljetter, i medeltal för åren 1927—1930 .. » 735

Summa kronor 1,935.

Pensionen syntes böra utgå med 2/s av detta belopp eller i runt tal
1,300 kronor.

Byggnadsstyrelsen har alltså hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att Åkervall finge från och med den 1 juli 1932 under
sin återstående livstid från statsverket uppbära en årlig pension å 1,300
kronor.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har i skrivelse till byggnadsstyrelsen
uttalat sin anslutning till en framställning om pension åt Åkervall. Därvid
har länsstyrelsen framhållit det angelägna i, att Åkervall snarast
möjligt pensionerades, så att befattningen i fråga kunde tillsättas med
en yngre, fullt kvalificerad kraft.

Statskontoret, som den 10 oktober 1931 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, har därvid anfört, att, då Åkervall vid synnerligen framskriden
ålder och efter lång anställningstid inom kort nödgades lämna sin befattning
såsom tillsyningsman vid Läckö slott, någon pension av statsmedel

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

syntes böra beredas honom. Det vore därför allenast i fråga om pensionsbeloppet,
som statskontoret i någon mån tvekade att tillstyrka byggnadsstyrelsens
förslag. Det föreslagna pensionsbeloppet vore avpassat efter
vad befattningen givit i inkomster under de senaste åren, däri inberäknad
provisionen å uppburna biljettförsäljningsmedel, vilken inkomst till
följd av allmänhetens intresse för resultatet av det pågående restaureringsarbetet
m. m. sprungit upp till oväntad höjd. Det skulle kunna
ifrågasättas, huruvida vid avpassande av pension i detta fall hänsyn
borde tagas till nämnda provision och om icke allenast den fasta inkomsten,
vilken med inberäkning av det uppgivna värdet av förmånen av fri
bostad uppginge till 1,200 kronor, borde läggas till grund för beräkningen
av pensionsbeloppet, som alltså enligt vanligen tillämpade regler skulle
uppgå till -U därav. Statskontoret ville dock icke yrka på ett sådant förfarande
i detta fall utan ville förorda, att avseende i någon mån fästes
vid provisionsinkomsten. Bland dem, som i kungörelsen den 15 januari
1926 (nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga
civila löntagare vid armén och marinen upptagits under grupp III
såsom eventuellt berättigade till någon sådan förmån, vore tillsyningsman
vid militära etablissementer; och högsta pensionsbeloppet för dylik
löntagare skulle vid minst 30 års anställningstid utgöra 1,152 kronor, däri
inberäknat förhöjning I enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280). Med
erinran tillika att pension å 1,152 kronor av 1930 års riksdag (R. skr. 369,
punkt 49) tillerkänts slottsvaktmästaren å Karlberg J. G. Holmer finge
statskontoret framhålla, att nämnda belopp syntes vara det högsta, som
i detta fall kunde ifrågakomma i pension. Statskontoret hyste å andra
sidan den uppfattningen, att de i detta fall föreliggande särskilda omständigheterna
gåve skälig anledning att icke fastställa ett lägre pensionsbelopp
för Åkervall än det nämnda.

Av skäl, som myndigheterna anfört, anser jag, att pension av stats- Departementsmedel
bör beredas Äkervall vid hans avgång ur tjänst. Vad pensionens
storlek beträffar, synes mig densamma, i överensstämmelse med vad statskontoret
föreslagit, böra bestämmas till 1,152 kronor och utbetalas från
allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tillsyningsmannen vid Läckö slott Anders Wilhelm
Åkervall må från och med månaden näst efter
den, varunder han avgår från sin anställning, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,152 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

Ang.

pension åt
amanuensen
Ester Maria
Heloise Edquist.

Ecklesiastikdepartementet.

14: o.

I skrivelse den 11 augusti 1931 har Uppsala domkapitel, med föranledande
av en av amanuensen hos domkapitlet Ester Maria Heloise Edquist
gjord framställning, anhållit om utverkande av pension åt Edquist.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ester Edquist, som är född den
26 november 1872, efter avslutade skolstudier vid högre elementarläroverk
för flickor och en tids utövande avi lärarinneverksamhet den 15 juni
1895 anställdes hos Uppsala domkapitel, i vars tjänst hon alltjämt kvarstår;
att hon hos domkapitlet tjänstgjort såsom biträde från och med den
15 juni 189o till och med den 30 april 1907, såsom extra ordinarie amanuens
från och med den 1 maj 1907 till och med den 31 december 1921 samt såsom
amanuens under tiden därefter; att Kungl. Maj:t den 4 augusti 1928
med avseende å bestämmelserna i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 261) angående
antagande av befattningshavare vid domkapitlens expeditioner m. m.
medgivit, att den omständigheten, att Ester Edquist icke avlagt sådana
kunskapsprov, vilka äro föreskrivna för utövande av domarämbete, ej skulle
utgöra hinder för domkapitlet i Uppsala att förordna henne till innehavare
av amanuensbefattningen hos domkapitlet; att hon under senaste år åtnjutit
lön enligt 16 lönegraden 18 löneklassen i den för extra ordinarie
tjänstemän vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den
civila statsförvaltningen, gällande löneplanen; samt att hon under tiden
8 oktober—1 november 1928 efter förordnande uppehållit befattning såsom
stiftsnotarie.

I sin förberörda skrivelse har domkapitlet framhållit den stora skicklighet,
det intresse och den outtröttliga arbetsvilja, varmed Ester Edquist
under de många åren skött sin tjänst hos domkapitlet och som enligt domkapitlets
förmenande gjorde henne i hög grad förtjänt av högsta möjliga
pension, då hon på grund av sin ålder och vacklande hälsa bleve nödsakad
att frånträda amanuensbefattningen.

Domkapitlet har hemställt, att Ester Edquist måtte från och med månaden
näst efter den, varunder hon efter uppnådd ålder av 60 år bleve entledigad
från amanuensbefattningen, komma i åtnjutande av pension till
belopp av lägst 2,580 kronor om året, motsvarande efter 15 procent reduktion
pensionsunderlaget för ordinarie kvinnlig befattningshavare i 16:de
lönegraden.

Statskontoret, som den 1 september 1931 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, har därvid anfört följande:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

Med hänsyn till vad handlingarna innehölle ansåge statskontoret goda
skäl föreligga för utverkande av pension åt Ester Edquist, när hon efter
snart uppnådd levnadsålder av 60 år komme att lämna sin långvariga anställning
såsom amanuens hos Uppsala domkapitel.

Vid beräkningen av pensionsbeloppet hade domkapitlet utgått från
det pensionsunderlag av 3,036 kronor, som gällde för ordinarie kvinnlig
befattningshavare i samma lönegrad — den 16:e — som den, Ester
Edquist tillhörde, och av anledning att pensionsavgifter i detta fall icke
erlagts vidtagit en reduktion av sistnämnda belopp med 15 procent. Ett
sådant beräkningssätt hade visserligen någon gång tillämpats, men under
senare åren hade i liknande fall såsom utgångspunkt plägat tagas de grunder
för pensionering av icke-ordinarie befattningshavare, som föreslagits i
det av särskilda sakkunniga den 29 mars 1927 avgivna betänkandet angående
ny civil pensionslag m. m. (t. ex. Kungl. Maj:ts proposition nr 124:
1930 angående pension åt amanuensen E. Lindström). För kvinnlig ickeordinarie
befattningshavare i 16:de lönegraden utgjorde pensionsunderlaget
enligt berörda förslag 2,844 kronor. Med iakttagande att detta belopp,
såsom i liknande fall ägt rum, borde reduceras med ungefär 710
på grund av att pensionsavgifter icke erlagts, komme man även på denna
väg till ungefärligen samma pensionsbelopp som det av domkapitlet föreslagna.

Under åberopande härav bar statskontoret tillstyrkt, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att Ester Edquist finge från och med
dagen näst efter den, då avgång från tjänsten efter den 26 november 1932
uppnådd levnadsålder av 60 år komme att äga rum, under återstående livstiden
åtnjuta pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 2,580
kronor årligen. I

I likhet med myndigheterna anser jag skäligt, att Ester Edquist kommer
i åtnjutande av pension av statsmedel, när hon lämnar sin befattning vid
domkapitlet. I fråga om beräkningen av pensionsbeloppet och tidpunkten,
från vilken pension må utgå, ansluter jag mig till statskontorets förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att amanuensen hos Uppsala domkapitel Ester Maria
Heloise Edquist må från och med dagen näst efter den,
då hon efter uppnådd levnadsålder av 60 år avgår från
sin befattning, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av
2,580 kronor.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

15:o.

enalon •< ^ eQ Kungl. Maj:t ställd, av rektorn vid högre allmänna läroverket

vaktmästaren i Skara till skolöverstyrelsen överlämnad skrift har vaktmästaren vid
A. Johansson, nämnda läroverk Alfred Johansson anhållit, att Kungl. Maj:t ville föreslå
riksdagen att bevilja honom pension från och med den 1 juli 1932 efter
de grunder, riksdagen tidigare följt vid pensionering av vaktmästare vid
högre allmänt läroverk.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den 20
juli 1863, alltsedan höstterminen 1895 tjänstgjort vid förutnämnda läroverk;
att han fullgjort sitt arbete med trohet, ordning och samvetsgrannhet
och i sällspord grad gjort sig förtjänt av förtroende; att han enligt läkarintyg
på grund av sjukdom (åderförkalkning med yrsel och huvudvärk
samt allmän kraftnedsättning) numera med svårighet kan sköta sin tjänst;
samt att hans avlöningsförmåner under åren 1926—1930 uppgått till 3,084
kronor för år, dyrtidstillägg inräknat, jämte fri bostad om 2 rum och kök
till ett beräknat hyresvärde av 500 kronor.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har skolöverstyrelsen i
skrivelse den 22 juli 1931 anfört, bland annat, att enligt ett av läroverksöverstyrelsen
den 12 september 1911 avgivet förslag till läroverksvaktmästares
pensionering, vilket legat till grund för åtskilliga av riksdagen beviljade
pensioner åt sådana befattningshavare, Johanssons vaktmästarbefattning
vid högre allmänna läroverket i Skara vore att hänföra till den pensionsklass,
som överstyrelsen föreslagit för förste vaktmästare vid högre allmänt
läroverk. Till vaktmästare av nämnda pensionsklass hade pension
senast beviljats av 1931 års riksdag, då pension beviljades till, bland
andra, vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Linköping C. J.
Claeson (R. skr. nr 202 :1931, punkt 60). För denne bestämdes pensionen
till 1,584 kronor, d. v. s. det belopp, vartill en pension av 1,100 kronor —
det pensionsbelopp, som av riksdagen beviljats till vaktmästare av ifrågavarande
pensionsklass i de fall, då vederbörande sökande uppnått en tjänsteålder
av minst 30 år -— uppginge vid omräkning efter de i kungörelserna
den 15 juni 1922 (nr 360) och den 18 juni 1925 (nr 280) angivna grunder
för bestämmande av nyreglerad pension. Med anledning härav syntes jämväl
Johansson böra beviljas en pension av 1,584 kronor om året.

Skolöverstyrelsen har sålunda hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå
riksdagen medgiva, att Johansson Ange från och med månaden näst efter
den, under vilken avgång från hans innehavande befattning ägde rum,
under återstående livstiden från allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 1,584 kronor.

Kungl. Maj-.ts -proposition Nr 67.

Statskontoret, som den 8 augusti 1931 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, har därvid biträtt skolöverstyrelsens hemställan.

I likhet med vad i ett flertal tidigare fall, senast vid 1931 års riks- Departement»-dag, ägt rum torde Johansson böra beredas pension av statsmedel enligt de
av skolöverstyrelsen angivna grunderna.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i
Skara Alfred Johansson må från och med månaden näst
efter den, varunder han avgår från sin befattning,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.

16:o.

I skrivelse den 20 augusti 1931 har riksbibliotekarien gjort framställning Ang.
om beredande av pensioner åt extra befattningshavarna vid Kungl. biblio- ^UaTefattteket
Lennart Höjer och Dagmar Elisabet Bergström. ningshavarna

vid Kungl.
biblioteket

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Höjer, som är född den 6 sep- o. Höjer och
tember 1862, erhållit anställning som extra, frivilligt biträde vid Kungl. Elisabet
biblioteket från början av år 1906; att han, då han ej avlagt erforderliga Bergström.
akademiska examina — han hade av hälsoskäl åtskilliga år tidigare avbrutit
sina akademiska studier — icke kunnat vinna anställning som amanuens
eller befordras till ordinarie tjänsteman; att han emellertid inom Kungl.
biblioteket under hela sin tjänstetid i egenskap av läsesalsinspektör med
för ordinarie tjänsteman föreskriven daglig tjänstgöringstid utövat den
dagliga uppsikten över läsesalen och den däri studerande allmänheten
samt handhaft därmed förenade expeditionsgöromål; att Höjer på grund av
bristande tillgång på avlöningsmedel till år 1922 icke uppburit annan avlöning
än gratifikationer vid skilda tillfällen; att han från och med år 1922
innehaft tjänsteställning såsom extra befattningshavare och därvid åtnjutit
avlöning i 9:e lönegraden av den för icke-ordinarie tjänstemän vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
gällande löneplanen; samt att han icke innehar annan statstjänst eller åtnjuter
pension för sådan tjänst.

Beträffande Dagmar Elisabet Bergström inhämtas av handlingarna i
ärendet, att hon, som är född den 27 februari 1863, alltsedan början av år
1909 tjänstgjort såsom biträde vid den detta år i biblioteket inrättade, på
extra stat uppförda katalogiseringsavdelningen och att hon därefter oavbrutet
varit verksam inom denna avdelning; att hon från och med år 1922 varit
placerad i 4:e lönegraden och från och med budgetåret 1930/1931 i 7:e löne -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

graden av förut nämnda löneplan; att hon icke innehar annan statstjänst
eller åtnjuter pension för sådan tjänst; samt att hon från Karlstads stifts
lärares änke- och pupillkassa uppbär ett mindre årligt understöd å cirka
100 kronor.

Till stöd för sin framställning har riksbibliotekarien anfört, bland annat,
att det tjänsteuppdrag, som Höjer innehade vid Kungl. biblioteket, vore i
de stora utländska biblioteken överlämnat till en högre tjänsteman. För
Kungl. biblioteket hade Höjers verksamhet varit av stor betydelse, då icke
någon av bibliotekets i förhållande till det åvilande arbetet fåtaliga tjänstemän
behövt tagas i anspråk för läsesalsinspektionen. Höjer hade städse
med synnerlig plikttrohet och nit fullgjort sina åligganden i bibliotekets
tjänst och institutionen stode till honom i verklig tacksamhetsskuld för hans
oegennyttiga, mångåriga arbete. För sin framtida utkomst vore han efter
erhållet entledigande från innehavande befattning fullständigt beroende av
den pension, som kunde beviljas honom.

Dagmar Elisabet Bergström hade ävenledes städse med synnerlig nit och
plikttrohet fullgjort sina tjänsteåligganden. Åven hon vore i oundgängligt
behov av den pension, som kunde komma henne till del.

Statskontoret, som den 2 september 1931 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, har därvid anfört, att, då ifrågavarande båda befattningshavare
under lång tid med goda vitsord verkat vid Kungl. biblioteket och en var
av dem inom kort vid framskriden levnadsålder nödgades lämna den anställning,
som hittills givit medel till uppehället, goda skäl syntes föreligga för
utverkande av pensioner åt dem.

Såsom i liknande fall under senare år ägt rum, syntes vid beräkning av
pensionsbeloppen kunna tagas såsom utgångspunkt de grunder för pensionering
av icke-ordinarie befattningshavare, som föreslagits i det av särskilda
sakkunniga den 29 mars 1927 avgivna betänkande angående ny civil pensionslag
m. m. (exempelvis Kungl. Maj:ts prop. nr 124: 1930 om pension åt
amanuensen E. Lindström och nr 50: 1931, punkt 22, om pension åt e. o.
kanslibiträdet Alma Augusta Charlotta Byström), varvid det efter lönegrad
och antal tjänstår beräknade beloppet borde, med hänsyn till att vederbörande
icke haft att erlägga pensionsavgifter för sin pensionering, minskas med
omkring en tiondel.

För Höjer, som åtnjöte avlöning i nionde lönegraden, skulle alltså beräknas
ett pensionsunderlag av 1,920 kronor; och då han vid tidpunkten
för avgången kunde räkna 26 tjänstår, syntes pensionsbeloppet för honom
böra avpassas till sc/35 av nämnda pensionsunderlag med reduktion av en
tiondel och alltså förslagsvis bestämmas till 1,284 kronor.

Dagmar Elisabet Bergström åtnjöte från början av budgetåret 1930/1931
avlöning i sjunde lönegraden och hade under åren närmast därförut hänförts
till fjärde lönegraden. För henne syntes hel pension få beräknas mot -

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 67.

svara medeltalet av pensionsunderlagen för de fem sista åren före avgången

eller alltså - * t ^ -----— = 1,500 kronor. Då kon vid avgången kunde
5

räkna 23 tjänstår, borde pensionsbeloppet för henne bliva 83/30 av 1,500
kronor med iakttagande av förenämnda reduktion och alltså kunna bestämmas
till 1,032 kronor.

Statskontoret har alltså hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att ifrågavarande befattningshavare måtte från och med dagen
näst efter avgången under återstående livstid få åtnjuta pensioner å allmänna
indragningsstaten till årliga belopp, Höjer av 1,284 kronor och
Dagmar Bergström av 1,032 kronor.

Med hänsyn till vad i ärendet upplysts anser jag skäl föreligga för att Departementepension
av statsmedel beredes ifrågavarande befattningshavare. Beträffande chefenberäkningen
av pensionsbeloppen biträder jag vad statskontoret härutinnan
föreslagit. Pensionerna torde böra utgå från och med dagen efter den, då
avgång från befattningarna äger rum, samt bestridas från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att extra befattningshavarna vid Kungl. biblioteket
Lennart Höjer och Dagmar Elisabet Bergström må från
och med dagen näst efter den, då de avgå från sina anställningar,
under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära pensioner till årliga belopp,

Höjer av 1,284 kronor och Dagmar Bergström av 1,032
kronor.

17:o.

Med skrivelse den 31 augusti 1931 har kanslern för rikets universitet med Ang.
anledning av en av det större akademiska konsistoriet vid universitetet i Lund,
efter förslag av drätselnämnden vid sagda universitet, gjord framställning universitetshemställt
om proposition till 1932 års riksdag i fråga om beredande av en hus<£ 1 Lund
årlig pension å 660 kronor åt portvakten i universitetshuset i Lund Nils strand.
Jonsson Strand.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Strand, som är född den 1 maj
1864, alltsedan den 1 september 1908 tjänstgjort som portvakt i universitetshuset
i Lund; att denna befattning vid tiden för Strands antagande var
uppförd å ordinarie stat med en avlöning i högsta lönegraden av 1,000
kronor, därav 750 kronor utgjorde lön; att avlöningen under tiden den 1
januari 1919—den 30 juni 1925 uppgick till högst 1,400 kronor, varav 1,050
kronor i lön; att 1925 års riksdag efter proposition av Kungl. Maj:t (Kungl.

Departements chefen.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

Maj:ts prop. nr 115, sid. 303) uppfört befattningen å staten för universitetet i
Lund med ett arvode av 1,800 kronor; samt att Strand för tiden den 1 september
1908—den 30 juni 1925 erlagt pensionsavgifter, vilka under räkenskapsåren
1919—1924/1925 efter ett pensionsunderlag av 1,050 kronor utgjort 31 kronor
50 öre om året; samt att han, därest tjänsten förblivit uppförd å ordinarie
stat med nämnda pensionsunderlag, skulle hava ägt uppbära i pension 660

kronor ||| x l,05oj.

Drätselnämnden vid Lunds universitet har i sin framställning till det
större akademiska konsistoriet till en början erinrat, att med hänsyn till
nu ifrågavarande befattnings förändring från och med den 1 juli 1925 från
ordinarie till icke-ordinarie pensionsavgifter icke uttagits av Strand efter
sagda dag.

Det hade emellertid enligt nämndens mening tydligen ej varit avsett att
genom förändring av befattningens karaktär betaga innehavaren av densamma
rätten till pension. Särskilt orimligt skulle detta vara, om den nuvarande
portvakten, som tidigare haft rätt till pension och under många
år 1908—3% 1925) erlagt pensionsavgifter, skulle gå miste om sin rätt

härtill. Då Strand genom övergång till den nya staten, vartill hans medgivande
visserligen erfordrades, skulle under sin tjänstetid erhålla något
högre avlöning än förut och då han, med hänsyn till vad förut nämnts,
måste kunna räkna med erhållande av pension jämväl i detta fall, syntes
hans beslut i detta avseende icke böra lända honom till men.

Beträffande beloppet av pensionen syntes detta skäligen böra bestämmas
till 660 kronor eller detsamma, som Strand skulle erhållit, därest han bibehållits
vid sina anställningsförhållanden före den 1 juli 1925.

Kanslern för rikets universitet och det större akademiska konsistoriet i
Lund hava i sina framställningar åberopat vad drätselnämnden i ärendet
anfört.

Statskontoret, som den 22 september 1931 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, har därvid yttrat, att på grund av vad handlingarna innehölle
pension syntes böra beredas Strand, när han entledigades från portvaktssysslan.
Mot det föreslagna beloppet syntes icke vara något att erinra.
Statskontoret har alltså hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Strand finge från och med månaden näst efter den, då
avgång från tjänsten ägde rum, under sin återstående livstid åtnjuta pension
å allmänna indragningsstaten till ett belopp av 660 kronor årligen.

Med hänsyn till de i ärendet åberopade omständigheterna anser jag
skäligt, att Strand vid sin avgång från portvaktssysslan beredes pension av
statsmedel. Mot det förordade beloppet, 660 kronor, har jag icke något att
erinra.

Kungl. May.ts proposition Nr 67. 31

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att portvakten i universitetshuset i Lund Nils Jonsson
Strand må från och med månaden näst efter den, varunder
han lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 660 kronor.

Jordbruksdepartementet.

18:o.

I en till Kungl. Maj:t ställd, av länsstyrelsen i Västmanlands län med
eget utlåtande den 13 oktober 1931 överlämnad skrift har domänintendenten
i nämnda län Bengt Reinhold Wolffram anhållit att komma i åtnjutande
av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Wolffram, som är född den 13
maj 1864, sedan år 1908 skött domänintendentsbefattningen i Västmanlands
län och senast den 19 december 1930 av Kungl. Maj:t förordnats att tillsvidare
under år 1931 uppehålla samma befattning med skyldighet för honom
därjämte att tillsvidare utföra utarrenderings- och besiktningsförrättningar
samt ombudsmannaskap vid syner å kronans jordbruksdomäner i Gävleborgs
och Kopparbergs län; samt att med befattningen varit förenat ett årligt
arvode, som sedan år 1919 utgått med 3,800 kronor.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har i sitt utlåtande framhållit, att
pension av statsmedel tidigare i ett flertal fall beviljats domänintendenter,
som efter långvarig tjänstgöring avgått från befattningen. Pensionen hade
under senare år plägat bestämmas till 2,448 kronor om året.

Med hänsyn till Wolfframs långa tjänstetid, under vilken han städse sökt
att efter bästa förmåga tillgodose statsverkets intressen, har länsstyrelsen
tillstyrkt, att pension till ett belopp av 2,448 kronor om året utverkades åt
Wolffram, att utgå från och med månaden näst efter den, då hans förordnande
upphörde.

Domänstyrelsen, som avgivit utlåtande i ärendet den 22 oktober 1931,
har därvid anfört, att styrelsen kunde vitsorda det synnerligen förtjänstfulla
och plikttrogna sätt, varpå Wolffram städse fullgjort med sin befattning
förenade åligganden. Med hänsyn till Wolfframs levnadsålder — 67 år —
och hans långvariga tjänstgöringstid har domänstyrelsen för den skull hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1932 års riksdag medgiva, att Wolffram

Ang.

pension åt
domänintendenten
B. B.
Wolffram.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

Departe menischefen.

Ang.

pension åt
domänintendenten
C. A.
N. F. Adlercreutz.

finge från och med den 1 januari 1932 under sin återstående livstid från
allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 2,448 kronor.

Efter remiss har statskontoret den 31 oktober 1931 avgivit infordrat utlåtande
i ärendet och därvid framhållit, att, när domänintendent efter en
tjänstetid av 20 år eller därutöver vid framskriden ålder lämnade sin befattning,
pension hade plägat utverkas åt honom. Pensionsbeloppet hade utan att
avpassas direkt efter tjänstårens antal tidigare bestämts till 2,000 kronor,
men under senare åren hade omreglerad pension — såsom framginge av
1931 års riksdags beslut i anledning av vad som föreslagits under punkt
13 i propositionen nr 153 om pension åt domänintendenten E. A. Lindblad —
fastställts till 2,448 kronor. På grund härav och med hänsyn till vad handlingarna
innehölle har statskontoret, som förutsatte, att Wolfframs förordnande
såsom domänintendent komme att upphöra med utgången av år 1931,
tillstyrkt framställning till riksdagen om beviljande av pension åt honom
från och med den 1 januari 1932 i enlighet med domänstyrelsens hemställan.

I överensstämmelse med ämbetsverkens förslag tillstyrker jag, att pension
av statsmedel utverkas åt Wolffram enligt förut angivna, under senare år
i liknande fall tillämpade grunder. Pensionen torde böra utgå från och
med den 1 januari 1932, vid vilken tidpunkt Wolfframs förordnande såsom
domänintendent upphört, och utbetalas från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att domänintendenten i Västmanlands län Bengt
Reinhold Wolffram må, räknat från och med den 1
januari 1932, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 2,448
kronor.

19:o.

Med föranledande av en utav domänintendenten i Östergötlands län Carl
August Nicolas Fredrik Adlercreutz gjord ansökning har domänstyrelsen
i skrivelse den 20 oktober 1931 gjort framställning om beredande av pension
åt Adlercreutz.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Adlercreutz, som är född den 27
maj 1863, från och med den 16 juni 1911 till och med den 31 december
1912 — med undantag av 14 dagar — efter särskilda förordnanden av Kungl.
Maj:t uppehållit domänintendentsbefattningen i Östergötlands län under dåvarande
domänintendentens tjänstledighet för sjukdom; att han från och
med den 1 januari 1913 oavbrutet skött ifrågavarande domänintendents -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67. 33

befattning; samt att denna befattning varit förenad med ett arvode av för
närvarande 4,500 kronor.

Uomänstyrelsen har i sitt utlåtande framliallit, bland annat, att styrelsen
kunde vitsorda det synnerligen förtjänstfulla och plikttrogna sätt, varpå
Adlercreutz fullgjort de med befattningen förenade åliggandena, och har för
den skull ansett, att Adlercreutz, vars förordnande såsom domänintendent i
Östergötlands län tilländaginge den 31 december 1931, vid avgången från
sin tjänst borde beredas pension å allmänna indragningsstaten. I anledning
härav har domänstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Adlercreutz finge från och med den 1 januari 1932 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
av 2,448 kronor.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har, efter anmodan av domänstyrelsen
yttrat sig i ärendet den 9 oktober 1931 och därvid för sin del tillstyrkt,
att Adlercreutz måtte komma i åtnjutande av pension till skäligt belopp.

Statskontoret, som den 2 november 1931 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, har därvid anfört, att, enär av handlingarna inhämtades, att
Adlercreutz vore 68 år gammal och vid utgången av år 1931, då hans förordnande
upphörde, i 20 år innehaft förordnande såsom domänintendent,
statskontoret finge, under åberopande av vad ämbetsverket anfört i utlåtande
den 31 oktober 1931 i fråga om pension åt domänintendenten
Wolffram, tillstyrka, att åtgärd vidtoges i enlighet med domänstyrelsens
förevarande framställning.

Under åberopande av vad under nästföregående punkt anförts får jag tillstyrka,
att pension av statsmedel beredes Adlercreutz från och med den 1
januari 1932, då hans förordnande såsom domänintendent upphört. Pensionen
torde böra utgå med det av myndigheterna föreslagna beloppet, 2,448 kronor,
och bestridas från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att domänintendenten i Östergötlands län Carl August
Nicolas Fredrik Adlercreutz må, räknat från och med
den 1 januari 1932, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av
2,448 kronor.

iiilumi) till riksdagens protokoll 1932. 1 Satnl. o5 höft. (hr t>i.)

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

20:o.

pention åt 1 skrivelse den 9 september 1931 har lantmäter istyr elsen med föranledande
extra rit- av en av extra ritbiträdet hos styrelsen fru Hilma Tony Amalia Tengstrand
brädet född Örtengren, gjord ansökning hemställt om beredande av en årlig penaZil
TeZ sion åt h«me av 1,000 kronor.

strand.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att fru Tengstrand, som är född
den 23 december 1873, från och med juli månad 1906 till och med april månad
1931 tjänstgjort som extra biträde hos lantmäteristyrelsen och därvid varit
sysselsatt med kartritningsarbeten för styrelsens räkning; att hennes avlöning,
som till ^ en början utgjort omkring 50 kronor för månad, successivt ökats
och för åren 1917 1930 i medeltal utgjort 1,883 kronor för år räknat; att
hennes arbete städse varit präglat av stor noggrannhet och plikttrohet;
samt att hon enligt läkarintyg på grund av sjukdom (svårartad muskeloch
nervreumatism) sannolikt kommer att för framtiden vara oförmögen
till arbete hos styrelsen.

Lantmäteristyrelsen har till stöd för sin framställning anfört, att, dä
fru Tengstrand nödgats på grund sjukdom sluta sin statsanställning, det
torde få anses förenligt med billighet och rättvisa samt även vara överensstämmande
med den uppfattning, som under senare åren vunnit allt större
stadga inom förvaltningen, att hon finge komma i åtnjutande av något
årligt bidrag av statsmedel

Beträffande beloppet av en eventuell pension, syntes detta med hänsyn
därtill, att fru Tengstrand tjänstgjort endast 25 av eljest föreskrivna 30
tjänstår, och i anslutning till gällande pensionsbestämmelser för civila tjänstinnehavare
böra beräknas till 2!,/3n av den med en tredjedel reducerade sammanlagda
årsinkomsten av 1,883 kronor, som hon i medeltal haft under de

senaste 14 åren, eller således till 1,046 kronor för år. Då hon såsom ickeordinarie
befattningshavare icke erlagt några pensionsavgifter, ansåge lantmäteristyrelsen,
att pensionsbeloppet lämpligen borde avkortas till omkring
1,000 kronor för år räknat. Vidare hade dyrtidstillägg icke utgått å den förut
beräknade årsinkomsten annat än för åren 1918—1921, varför styrelsen hölle
före, att å ifrågavarande belopp av 1,000 kronor dyrtidstillägg icke borde
utgå.

Med anledning av vad sålunda anförts har lantmäteristyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t ville hos riksdagen utverka pension åt fru Tengstrand till
belopp av 1,000 kronor, att utgå från och med den 1 juli 1931.

Statskontoret, som den 13 oktober 1931 avgivit infordrat utlåtande i ärendet,
har därvid anfört, att fru Tengstrand visserligen, ännu icke uppnått
den levnadsålder av 60 år, som i allmänhet gällde såsom pensionsålder för

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

kvinnliga befattningshavare, men då hon efter 25-årigt, synnerligen väl
vitsordat arbete såsom ritbiträde hos lantmäteristyrelsen nödgats lämna denna
sin anställning på grund av sjukdom, som enligt läkares intyg sannolikt
komme att göra henne för framtiden oförmögen till sådant arbete, det syntes
vara skäligt, att någon pension av statsmedel bereddes henne. Vad beträffade
det föreslagna beloppet, 1,000 kronor, ville statskontoret framhålla, att detsamma,
med hänsyn därtill att dyrtidstillägg därå icke skulle åtnjutas, icke
kunde anses för högt tilltaget utan snarare förefölle att vara väl lågt i förhållande
till vad sökanden i medeltal för de sistförflutna fem kalenderåren
åtnjutit i ersättning för sitt arbete (1926: 2,039 kr.; 1927: 2,349 kr.; 1928:

2,132 kr.; 1929: 1,714 kr. 50 öre; och 1930: 1,573 kr.). Då här även i fråga
om vederbörandes ekonomiska ställning förelåge ganska likartade omständigheter
med dem, som föranledde 1929 års riksdag att i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition nr 211 bevilja e. o. kanslibiträdet Anna Scherdin pension
till belopp av 900 kronor, ville statskontoret föreslå, att samma belopp beviljades
sökanden, med rätt att därå i likhet med pensionärer i allmänhet
åtnjuta dyrtidstillägg. Härigenom skulle förmånen för sökanden med då
gällande dyrtidstillägg bliva ungefär 60 kronor större för år räknat än med
tillämpning av lantmäteristyrelsens förslag.

Statskontoret har alltså hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att sökanden Ange från och med den 1 juli 1931 under sin
återstående livstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till belopp
av 900 kronor årligen. I

I likhet med myndigheterna anser jag skäligt, att fru Tengstrand, sedan Departementshon
efter nära 25-årigt arbete i statstjänst på grund av sjukdom nödgats rhefenlämna
sin anställning hos lantmäteristyrelsen, må komma i åtnjutande av
pension av statsmedel. I fråga om storleken av den pension, som således
torde böra tillerkännas fru Tengstrand, ansluter jag mig till statskontorets
förslag. Pensionen torde böra utgå från och med den 1 juli 1931 samt
bestridas från allmänna indragningsstaten.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att extra ritbiträdet hos lantmäteristyrelsen fru Hilma
Tony Amalia Tengstrand, född Örtengren, må, räknat
från och med den 1 juli 1931, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 900 kronor.

Kungl. May.ts proposition Nr 67.

Handelsdepartementet.

21: o.

åtn%neeTx°tra .1 en tiU KungL Ma^:t ställd skrift har förre extra läraren vid navigaläraren
vid tionsskolan i Göteborg Johan Enoch Ludvig Selander anhållit att komma
navigations- i åtnjutande av pension.

skolan i Göteborg
J. E. L.

Selander. Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Selander, som är född den 2
oktober 1866, från och med höstterminen 1903 till och med vårterminen
1931 eller sålunda under 28 läsår i följd tjänstgjort såsom extra lärare vid
olika navigationsskolor, nämligen läsåren 1903/1904—1911/1912 vid navigationsskolan
i Stockholm, läsåren 1912/1913 och 1913/1914 vid navigationsskolan
i Härnösand samt läsåren 1914/1915—1930/1931 vid navigationsskolan
i Göteborg; att lian huvudsakligen bestritt undervisning i matematik
och författningskunskap; att hans undervisningsskyldighet vid navigationsskolan
i Stockholm med omkring 2 lektionstimmar i veckan understigit
lägsta undervisningstid för ordinarie lärare men att hans undervisningsskyldighet
därefter beträffande timantal i medeltal för vecka
och läsår icke understigit vissa ordinarie lärares och under åtskilliga läsår
(höstterminen 1921—vårterminen 1926 samt höstterminen 1929—vårterminen
1931) överstigit det högsta timantalet för ordinarie lärare; att Selander
från och med höstterminen 1912 i medeltal för varje läsår i arvode
åtnjutit 3,546 kronor (förutom tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg
efter för oreglerade verk gällande grunder); att arvodet, inklusive
tillfällig löneförbättring, uppgått till 4,880 kronor under vart och.
ett av läsåren 1921/1922—1925/1926, 3,700 kronor under läsåret 1926/1927,
4,000 kronor under läsåret 1927/1928, 3,877 kronor under läsåret 1928/1929''
samt 4,880 kronor under vartdera läsåret 1929/1930 och 1930/1931; att Selander
i samband med den av 1931 års riksdag beslutade omorganisationen
av navigationsskolorna blivit uppsagd från sin befattning med utgången
av juli månad 1931; att Selander före anställningen vid navigationsskolorna
under tio år tjänstgjort vid marinen samt avlagt underofficerssamt
styrmans- och sjökaptensexamen; samt att han under åren 1904 och
1905 under sammanlagt t lla månader uppehållit föroi’dnanden såsom postexpeditör
vid centralpostkontoret i Stockholm.

Föreståndaren för navigationsskolan i Göteborg har i ett handlingarna
närslutet, den 8 februari 1931 dagtecknat intyg anfört, bland annat, att
medeltalet av Selanders undervisningstimmar för vecka och helt läsår
under tjänstgöringen vid navigationsskolorna i Härnösand och Göteborg
kunde anses fullt motsvara den undervisningsskyldighet, som ålåge ordinarie
lärare inom navigationsavdelning, samt icke obetydligt överstege
det antal undervisningstimmar, som vore föreskrivet för ordinarie lärare

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

vid maskinistavdelning. Då Selander på ett utmärkt sätt utfört sina
tjänsteåligganden, ansåge navigationsskoleföreståndaren fullgoda skäl
föreligga för beredande av pension åt Selander.

Kommerskollegium har den 11 mars 1931 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet och därvid — under erinran, bland annat, att vissa av de adjunktsbeställningar,
för vilka anslag äskats i propositionen nr 124 till 1931 års
riksdag angående anslag för budgetåret 1931/1932 till undervisningsanstalterna
för sjöfart, vore avsedda för undervisning i ämne och klasser, däri
Selander förut undervisat — hemställt, att Kungl. Maj:t måtte göra framställning
till riksdagen om beredande åt Selander av årligt understöd
med belopp, som kunde anses skäligt.

Statskontoret, som avgivit infordrat utlåtande i ärendet den 22 maj 1931,
har därvid anfört följande:

Kungl. Maj:t och riksdagen hade i ett stort antal fall behjärtat framställningar
om pension å allmänna indragningsstaten åt befattningshavare
i statens tjänst, vilka icke innehaft ordinarie anställning och därför icke
kunnat bliva delaktiga av pension enligt föreskrifterna i den civila pensionslagen
eller andra dylika pensioneringsgrunder. Vid sådant förhållande
och då Selander varit i statens tjänst under 38 år, därav under 28
läsår såsom extra lärare vid navigationsskola med så omfattande tjänst
göring, att befattningen kunde beräknas hava upptagit hans huvudsakliga
verksamhet, syntes det skäligt, att någon pension av statsmedel bereddes
sökanden, när han vid snart uppnådda 65 levnadsår eller samma ål
der, vid vilken ordinarie lärare vid navigationsskola vore skyldig att avgå
från tjänsten, komme att lämna sin anställning i sammanhang med genomförandet
av en omorganisation av undervisningsanstalterna för sjöfart.

Vid bestämmandet av pensionsbeloppet syntes man vid det förhållande,
att sökandens tjänstgöring i allmänhet varit minst lika omfattande som
den undervisningsskyldighet, vilken ålåge en ordinarie lärare i maskinlära,
kunna såsom utgångspunkt taga vad som i pension tillkomme sådan
lärare med lika lång tjänstetid i statstjänst som sökanden. Pensionen fölen
sådan lärare skulle utgöra 3,200 kronor, vartill skulle komma förhöjningar
enligt, kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280, med tillhopa 448 kronor,
så att pensionsförmånen, utom dyrtidstillägg, skulle belöpa sig till
3,648 kronor för år. Någon reduktion av beloppet borde i enlighet med vad
som plägade ske vidtagas med hänsyn till att pensionsavgifter icke erlagts.
Ett pensionsbelopp av 3,000 kronor syntes på grund härav vara
lämpligt. Till ungefär samma belopp komme man, om man utginge från
den avlöning jämte tillfällig löneförbättring, som sökanden åtnjöte, och
såsom pensionsunderlag beräknade 2/a därav samt med sålunda erhållet
belopp vidtoge en liknande reducering som nyss nänmts.

Statskontoret har alltså hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Selander finge från och med månaden näst efter er
hållet entledigande från extra läraranställningen vid Göteborgs naviga
tionsskola under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension å 3,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 79.72. 7 sand. 55 höft (Nr (17.) 4

Departements

chefen.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

Med hänsyn till Selanders långa tjänstetid samt vad i ärendet blivit
upplyst rörande omfattningen av hans undervisningsskyldighet anser jag
i likhet med ämbetsverken, att Selander bör komma i åtnjutande av pension.
Jag tillåter mig härvid framhålla, att, enligt vad jag inhämtat,
allenast i något enda ytterligare fall extra lärare vid navigationsskola
kan åberopa sådan tjänstgöring, att beredande av pension synes kunna
ifrågakomma.

På grund av vad sålunda anförts och då jag anser mig kunna biträda
statskontorets förslag beträffande pensionsbeloppets storlek, får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre extra läraren vid navigationsskolan i Gö
teborg Johan Enoch Ludvig Selander må från och med
månaden näst efter den, varunder han lämnat sin befattning,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 3,000
kronor.

Yad departementschefen ovan under punkterna
l:o)—21:o) hemställt, däri statsrådets övriga
ledamöter instämma, behagar Hans Maj:t
Konungen bifalla samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Borgström.

312564. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.