Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960 (Proposition 1960:67)

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960

Nr 67

MioVi *iu\m i ,iVi\ f ,u< :!Uno\ ♦, •• •'' '' p \

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående stödet åt linoch
hamphanteringen under budgetåret 1960/61; given
Stockholms slott den 4 mars 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att odlingen och beredningen av spånadslin och
hampa även av 1960 års skörd skall lämnas statligt stöd. I fråga om spånadslinet
föreslås, att det statliga pristillägget skall sänkas från nuvarande högst
79 öre till högst 61 öre per kilogram stödberättigad linfiber. För hampa däremot
bibehålies i förslaget det nuvarande högsta pristillägget å 94,5 öre per
kilogram stödberättigad hampfiber. Stödet avses liksom hittills skola lämnas
för kvantiteter upp till en total stödberättigad kvantitet av för linfiber
1 325 ton och för hampfiber 720 ton. Kostnaderna för pristilläggen inklusive
bidrag till vissa odlingsförsök m. m. beräknas för budgetåret 1960/61 till

1 runt tal 1 500 000 kronor. Stödet skall liksom hittills utgå ur det under
nionde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område.

För spånadslinfrö av 1960 års skörd har Kungl. Maj :t fastställt ett garantipris
av 75 öre per kilogram, vilket innebär en höjning med 5 öre jämfört
med priset för frö av 1959 års skörd. Garantien avser en kvantitet av högst

2 000 ton. För infriande av garantien föreslås, att liksom hittills statens
jordbruksnämnds s. k. linoljekassa skall få anlitas.

Vidare anmäles, att chefen för jordbruksdepartementet har för avsikt att
senare föreslå Kungl. Maj:t att uppdraga åt statens jordbruksnämnd att närmare
utreda frågan om det statliga stödet åt lin- och hamphanteringen efter
Sveriges anslutning till Europeiska frihandelssammanslutningen samt framlägga
de förslag, som utredningen kan föranleda.

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 67

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
4 mars 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, frågan om stödet åt
lin- och hamphanteringen under budgetåret 1960/61 samt anför därvid.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln
under reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
(p. 29) på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
framställning i ämnet, beräkna till stödet åt lin- och hamphanteringen
under budgetåret 1960/61 ett belopp av 1 750 000 kr.

Beräkningen av nämnda belopp grundade sig på i förhållande till innevarande
budgetår oförändrade pristillägg av 79 resp. 94,5 öre per kg stödberättigad
lin- och hampfiber samt på samma stödberättigade kvantiteter
som tidigare eller 1 325 ton spinnbar linfiber och 720 ton spinnbar hampfiber.
Bidragskostnaderna för lin beräknades till 1 046 750 kr., vartill kom
liksom för innevarande budgetår 19 000 kr. för odlingsförsök m. m., samt
för hampa till 680 400 kr.

Genom beslut den 28 maj 1959 anbefallde Kungl. Maj :t statens jordbruksnämnd
att före den 1 februari 1960 till Kungl. Maj:t inkomma med redogörelse
för Hallands läns linodlareförenings ekonomiska ställning och föreningens
möjligheter till fortsatt verksamhet ävensom, efter samråd med
arbetsmarknadsstyrelsen i vad på styrelsen ankommer, med de förslag, som
därav må föranledas.

I en den 26 januari 1960 dagtecknad skrivelse har statens jordbruksnämnd
framlagt förslag om pristillägg för lin- och hampfiber av 1960 års skörd,
m. m. samt hemställt, att under reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område för budgetåret 1960/61 såsom delpost för stöd
åt odlingen av lin och hampa upptages ett belopp av 1 750 000 kr.

Över jordbruksnämndens skrivelse har, efter remiss, utlåtanden avgivits
av statskontoret och arbetsmarknadsstyrelsen.

I skrivelse den 2 februari 1960 har jordbruksnämnden framlagt, såvitt nu
är i fråga, förslag angående stödet åt 1960 års skörd av spånadslin.

Knngl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960

Vidare har Svenska textilarbetareförbundet i skrift den 12 februari 1960
anhållit om utredning av vissa frågor rörande besparingsåtgärder vid linberedningsverket
i Laholm.

Jordbruksnämndens framställningar

I sin skrivelse den 26 januari 1960 redogör jordbruksnämnden först för
det material, som införskaffats. För att erhålla underlag för en bedömning
av Hallands läns linodlareförenings ekonomiska ställning och möjligheter
till fortsatt verksamhet har nämnden sålunda anmodat auktoriserade revisorn
Torsten Mörck att verkställa en utredning angående föreningens verksamhet
under tiden efter den 31 december 1958. Föreningens ställning per
sistnämnda dag framgår av en rapport, upprättad av revisorerna Bo Björkman
och Bruno Svensson den 2 februari 1959 och överlämnad till jordbruksdepartementet
i samband med jordbruksnämndens framställning den 25
mars 1959 om åtgärder till stöd för odlingen av lin och hampa (prop. 1959:
147; s. 117 ff.). Den av Mörck verkställda utredningen har av redovisningstekniska
skäl inte kunnat föras längre fram än till den 1 november 1959.
Utredningen innefattas i en av Mörck upprättad promemoria, dagtecknad
den 4 januari 1960. Linodlareföreningen, som tagit del av promemorian, har
enligt nämnden under hand förklarat sig inte ha någonting att erinra mot innehållet
i densamma. Från föreningen har till nämnden även inkommit en
promemoria angående genomförda och planerade rationaliseringsåtgärder.

Jordbruksnämnden har även från Riksförbundet Lin och hampa inhämtat
närmare uppgifter angående skördeutfallet år 1959, utvecklingen av världsmarknadspriserna
på linfiber samt prisutvecklingen för den svenska linfibern.
Dessa uppgifter innefattas i en av riksförbundet den 22 januari 1960
upprättad promemoria, vilken såsom bilaga torde få fogas till detta protokoll.

Med anledning av vad sålunda framkommit anför jordbruksnämnden följande
angående Hallands läns linodlareförenings ställning och möjligheter
till fortsatt verksamhet. Nämnden redogör därvid först för utgångsläget.

Föreningens balansställning per den 31/12 1958 utvisade enligt den av
revisorerna Björkman och Svensson upprättade rapporten, att föi eningens
tillgångar och skulder, vid en normal avskrivning å fastigheter, maskiner
och inventarier samt en lagervärdering motsvarande senaste årets inköpspriser,
balanserade tämligen jämnt. Föreningens tidigare innehavda dolda
reserv hade sålunda så gott som helt förtärts. Likviditeten var på kort sikt
tillfredsställande men då man med hänsyn till då rådande prisläge och till
den dåliga skörd, som 1958 års odling givit, förväntade omfattande driftsförluster,
hade man att räkna med att de likvida medlen efter någon tid
skulle bli helt otillräckliga. En av revisorerna med utgångspunkt från tidigare
års verksamhet uppgjord årsbudget för driften (i det följande benämnd
driftsbudget), vilken förutsatte en produktion av 2 740 lön fiber
(varav 2 500 ton rötad vara) samt ett genomsnittligt försäljningspris av 1 kr.

1f liihang till riksdagens protokoll 1960. i saml. Nr 67

Kungi. Maj.ts proposition nr 67 år 1960

33 öre per kg för rötad fiber och 50 öre per kg för grönberedd vara, utvisade
ett driftsunderskott av 316 000 kr. Detta underskott ansåg dock föreningen
kunna täckas genom vissa rationaliseringsåtgärder och genom ett
något högre medelpris på fibern, eller 1 kr. 35 öre per kg.

Genom beslut av statsmakterna våren 1959 vidtogs särskilda åtgärder med
anledning av det läge, vari linodlareföreningen råkat. Sålunda ställdes införselavgiftsmedel
till ett belopp av 250 000 kr. till föreningens förfogande
till täckande av det inkomstbortfall, som beräknades uppstå till följd av
1958 års svaga skörd. Vidare anordnades möjlighet att medge uppskov med
de under åren 1959—1963 till betalning förfallande amorteringarna på och
räntorna för föreningens lån ur liemslöjdslånefonden, varjämte ett år 1957
åt föreningen lämnat lån å 1 000 000 kr. avskrevs.

Vad därefter angår 1959 års odling av lin upplyser jordbruksnämnden,
att odlingskontrakt av föreningen tecknas vanligen i januari och februari.
Till följd av det under våren 1959 ovissa läget kunde föreningen detta år
icke i sedvanlig tid teckna sådana kontrakt, vilket skulle ha varit desto
värdefullare, eftersom vårbruket i södra Sverige påbörjades särskilt tidigt
detta år. Detta medförde, att odlingsarealen minskade med omkring 500 ha.
Sådden skedde under goda betingelser och växtligheten kom tack vare gynnsam
väderlek snabbt igång. På grund av den svåra sommartorkan kom emellertid
linstjälken icke till normal utveckling, varför 1959 års skörd per arealenhet
torde ge endast omkring 70 procent av normalskörd. Halmskörden
uPPgick till endast ca 7 000 ton. Fiberhalt och fiberkvalitet anses däremot
vara goda. Man räknar med en total fibermängd av 1959 års skörd av omkring
1 500 ton, under det att den förut omnämnda driftsbudgeten förutsätter
en produktion av 2 740 ton fiber.

Jordbruksnämnden framhåller vidare, att 1959 års skörd även i utlandet
reducerades avsevärt genom torkan och att detta i särskilt hög grad torde
ha varit fallet i Östeuropa. Beträffande dessa förhållanden hänvisar nämnden
till riksförbundets förenämnda promemoria, vilken såsom bilaga fogats
till detta protokoll.

Avgörande för marknads- och prisutvecklingen på linfiber har — såsom
jordbruksnämnden i tidigare sammanhang framhållit — alltsedan år 1955 vaxit
Sovjetunionens utbud av linfiber till Västeuropa. Nämnden erinrar sålunda
om att Sovjetunionen hösten 1955 började utbjuda lin till priser, som avsevärt
understeg de dittills inom Västeuropa gällande och vilka, enligt uppgitter
i ryska facktidskrifter, även väsentligt understeg framställningskostnaderrm
i exportlandet. Genom denna dumping blev den dittills i stort sett
självbärande linframställningen i Laholm beroende av statsbidrag för sin
tortvaro. Sannolikt till följd av lågt skörderesultat år 1959 har Sovjetunionen
på senare tid successivt minskat linfiberexporten, vilket från september
19o9 medfört en viss stegring av priserna i Västeuropa. Sålunda hade vid
årsskiftet 1959/1960 priserna där stigit med omkring 20 procent för sådana
tågakvaliteter, som är närmast jämförliga med de svenska produkterna.
Priserna för sovjetrysk lintåga av medelgod kvalitet har under andra halvåret
19o9 stigit med ca 65 procent men ligger alltjämt väsentligt under de
produktionskostnader, som redovisas i Sovjetunionen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960

Jordbruksnämnden upplyser, att man till följd av den prisstegring, som
sålunda inträffat, från Riksförbundet Lin och hampas sida i enlighet med
gällande avtal upptagit förhandlingar med spinnerierna om höjning från den
1 januari 1960 av de priser, som spinnerierna skall betala för svensk linfiber.
Dessa förhandlingar har resulterat i en av nämnden godkänd överenskommelse,
enligt vilken priserna för svensk linfiber i jämförelse med
prisläget i början av september 1959 höjts med 15 procent, vilket innebär
en återhämtning med ungefär en tredjedel av den prissänkning, som förorsakats
av den tidigare Tyska prispolitiken. Anledningen till att den förut
nämnda 20-procentiga stegringen av de västeuropeiska priserna ej fått fullt
genomslag i de svenska priserna är, att spinnerierna förut erlagt ett visst
merpris för den svenska fibern.

Vidare framhåller jordbruksnämnden, att vid de priser, som på senare
tid ernåtts, och vid en »normalproduktion» av 2 500 ton rötad fiber utgör
hittills utgående statsbidrag 31,5 procent av medelförsäljningspriset. Till
jämförelse med det gränsskydd, som lämnas andra vegetabilieprodukter,
anför nämnden följande uppgifter ur den vid bilaga 3 till propositionen
1959: 147 fogade »Tabell 4. Beräkningar av jordbrukets gränsskydd per den
1 september 1959 med från denna tidpunkt gällande avgifter.»

Varuslag Importavgift Produktionens Produktionens

i procent av importvärde importavgiftsimportpriset
värde

milj. kr. milj. kr.

Vete.................................... 43 177 77

Råg .................................... 46 45 21

Matpotatis.............................. 34 164 56

Fabrikspotatis .......................... 43 18 8

Socker, raff............................. 63 139 88

Höstraps................................ 23 95 22

638 272

Gränsskyddet exklusive kompensationsavgifter o. d. för vegetabilier ut 272

X 100

gjorde således enligt jordbruksuppgörelsen våren 1959 ( ——— = ) 42,6

DOO

procent. Prisskyddet för linfiber rymmes sålunda vid normal skörd, konstaterar
nämnden, väl inom den ram, som anges av stödet åt andra vegetabilieprodukter.

I fråga om resultatet av Hallands läns linodlareförenings rörelse anför
jordbruksnämnden, att föreningens balansställning vid utgången av verksamhetsåret
1958/59 (den 31 mars 1959) mycket nära överensstämmer med
den av revisorerna Björkman och Svensson per den 31 december 1958 uppgjorda
balansen. Den av revisor Mörck uppgjorda balansen per den 31 oktober
1959 karakteriseras enligt nämnden vid jämförelse härmed främst av
ett minskat varulager samt av en minskning av skulden till staten med
1 000 000 kr. Det förut omnämnda särskilda bidraget å 250 000 kr. har tagits
i anspråk. Del utvunna försäljningsvärdet av fibern har under perioden 1

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960

april—31 oktober 1959 ytterligare nedpressats till i genomsnitt 1 kr. 21 öre
per kg rötad vara, under det att driftsbudgeten förutsätter ett genomsnittspris
av 1 kr. 33 öre. För grönberedd vara och kortfiber har däremot det i revisorernas
driftsbudget angivna försäljningsvärdet i det närmaste uppnåtts.
Intäkterna av frö, drev, och maskinryckning beräknas komma att överensstämma
med budgeten.

Jordbruksnämnden anför vidare, att halmkostnaden obetydligt understiger
den budgeterade kostnaden 12 öre per kg. Driftskostnaderna för fibertillverkningen
understiger med ca 186 000 kr. de budgeterade kostnaderna,
en omständighet som dock delvis kan vara hänförlig till minskade lagerkostnader
i samband med lagerminskningen. Totalt utvisar perioden 1 april—31
oktober 1959 en förlust av fibertillverkningen —• vid av föreningen tillämpade
avskrivningsregler — som med ca 56 000 kr. överstiger den budgeterade
förlusten. Å andra sidan har överskottet av tillverkningen av spånskivor
vid den till linberedningsverket hörande särskilda anläggningen med ca
40 000 kr. överstigit det i budgeten förutsatta beloppet, trots att å-priset på
de tillverkade produkterna blivit något lägre än budgeten anger. Med reservation
för de felmarginaler, varmed beräkningarna måste förses, konstaterar
jordbruksnämnden således överensstämmelse mellan verksamhetsresultatet
under tiden 1 april—1 november 1959 och den av revisorerna Björkman och
Svensson upprättade driftsbudgeten. Denna budget gav vid ett statsbidrag av
1 047 000 kr. samt med en årlig kostnad för räntor av 202 000 kr. och för avskrivningar
av 517 000 kr. ett underskott av 316 000 kr.

Sammanfattningsvis konstaterar jordbruksnämnden, att föreningens rörelse
efter tidpunkten för föregående undersökning, den 31 december 1958,
fram till den 1 november 1959 medfört ett underskott å inemot 250 000 kr.,
att detta underskott ungefärligen motsvarar de beräkningar, som uppgjordes
i revisorerna Björkmans och Svenssons driftsbudget, att underskottet
täckts genom ianspråktagande av härför avsedda medel samt att föreningens
ekonomiska ställning sålunda är oförändrad i förhållande till situationen
den 31 december 1958.

Vid en bedömning av de faktorer, som påverkar linodlareföreningens fortsatta
arbetsmöjligheter får enligt jordbruksnämndens mening till en början
beaktas, att föreningen genom den extra avskrivning å 1 000 000 kr., som
förutsättes ske vid bokslutet den 31 mars 1960, kommer att få sitt framtida
årliga avskrivningsbehov avsevärt minskat samt att föreningen kan beviljas
uppskov med räntebetalning å de statliga lånen fram till år 1964. Avgörande
för föreningens arbetsmöjligheter är dock, som nämnden förut framhållit,
prisutvecklingen för linfiber. Genom den prishöjning, som skett i det nu
träffade avtalet med spinnerierna, tillföres föreningen enligt av revisor Mörck
anförda prisuppgifter en merinkomst i förhållande till 1959 års nivå av omkring
500 000 kr. för helt år, räknat vid skörd av ca 12 000 ton, vilket motsvarar
föreningens normala kapacitetsutnyttjande. Frågan huruvida denna
prisförbättring kommer att bli varaktig kan, framhåller nämnden, givetvis

Kunyl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960

icke med någon säkerhet besvaras. Emellertid föreligger olika omständigheter
i form av lagerförtäring och minskad beredningskapacitet i utlandet,
som enligt nämndens uppfattning kan utgöra underlag för den bedömningen,
att en återgång till de exceptionellt låga fiberpriser, som rått från år 1957
till våren 1959, åtminstone under de närmaste två åren icke synes sannolik.
Beträffande dessa omständigheter hänvisar nämnden till riksförbundets förenämnda
promemoria, vilken såsom bilaga fogats till detta protokoll.

I detta sammanhang anför jordbruksnämnden, att nu gällande ramavtal
mellan riksförbundet och spinnerierna angående spinneriernas åtagande att
årligen till världsmarknadspris inköpa större delen av den svenska fiberproduktionen
utlöper med år 1961. Emellertid har spinnerierna ådagalagt sitt
intresse för en fortsatt svensk spånadslinproduktion genom att redan nu under
hand utlova en prolongering av avtalet för en ny treårsperiod.

Vad närmast gäller föreningens verksamhet under år 1960, föreligger,
framhåller jordbruksnämnden, den förut nämnda fiberprishöjningen som en
positiv faktor. Härtill kommer, att föreningen träffat avtal om försäljning
under året av linagnmjöl till relativt gynnsamt pris. Dessa omständigheter
motväges emellertid i viss utsträckning av att 1959 års skörd givit ett råvaruunderlag
för driften, som är mindre än normalt. I samma riktning verkar
vidare den omständigheten, att föreningen sett sig nödsakad att för halm
av 1960 års skörd höja avräkningspriset för linhalm till i genomsnitt 15 öre
per kg för att återvinna den terräng hos odlarna, som förlorades i samband
med oklarheten våren 1959 om detta års odlingsvillkor. Vad beträffar kostnadsutvecklingen
i övrigt, torde en viss fördyring bli följden av den allmänna
varuskatten. En kostnadsstegring kan även komma att inträffa till
följd av lönenivåns utveckling.

Såvitt på grundval av föreliggande material kan bedömas, finner jordbruksnämnden
att Hallands läns linodlareförening bör ha goda möjligheter
att under 1960 fortsätta sin verksamhet med tillhjälp av ett statsstöd inom
ramen för 1956 års principbeslut angående det fortsatta stödet åt lin- och
hampodlingen, innebärande f. n. att stöd utgår för linfiber med högst 79 öre
per kg för en kvantitet av 1 325 ton. Nämnden anför vidare, att därest den
på senare tid inträdda prisförbättringen för linfibern blir bestående även efter
1960, föreningens behov av uppskov med räntor och amorteringar å statslånen
synes bortfalla under förutsättning av normala skörderesultat och vid
i övrigt oförändrade betingelser.

Det anförda ger jordbruksnämnden icke anledning till avvikelse från den
av nämnden i dennas skrivelse den 28 augusti 1959 verkställda beräkningen
av medelsbehovet för pristillägg för linfiber av 1960 års skörd. Ej heller har
för nämnden någon omständighet framkommit, som ger anledning till ändring
av beräkningen av medelsbehovet för pristillägg för hainpfiber eller för
övriga i anslagsposten till stöd åt odlingen och beredningen av lin och hampa
för budgetåret 1960/61 enligt nyssnämnda skrivelse ingående belopp. 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960

denna beräknade nämnden medelsbehovet till 1 750 000 kr. Nämnden föreslår
alltså, att i reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område för budgetåret 1960/61 för stöd åt odlingen av lin och hampa
upptages en delpost av nyss angivna belopp.

Den verkställda undersökningen har i övrigt icke givit anledning till något
särskilt förslag från jordbruksnämndens sida. Nämnden upplyser, att den
vid sammanträde med representant för arbetsmarknadsstyrelsen givit denne
del av det här redovisade materialet och av7 föreliggande framställning.

I sin skrivelse den 2 februari 1960 föreslår jordbruksnämnden, att inlösenpriset
för 1960 års skörd av spånadslinfrö fastställes till 75 öre per kg
frövara med 18 procent vattenhalt och 96 procent renhet. Nämnden förutsätter,
att för fullgörandet av denna prisgaranti, som i likhet med tidigare
år bör begränsas till att avse högst 2 000 ton frö av nämnd kvalitet, medel
får tagas i anspråk ur den av nämnden förvaltade linoljekassan. Till stöd
för sin framställning anför nämnden bl. a. följande.

Prisnivån på världsmarknaden beträffande linolja har på senare tid legat
förhållandevis högt och priserna är fortfarande höga. Genomsnittspriset på
argentinsk linolja utgjorde sålunda under första halvåret 1959 1 kr. 20
öre per kg men steg under andra halvåret till i genomsnitt 1 kr. 35 öre per
kg. Den genomsnittliga noteringen under januari månad 1960 har varit 1 kr.
30 öre per kg mot 1 kr. 17 öre per kg samma månad 1959.

Enligt beslut av Kungl. Maj :t den 17 april 1959 fastställdes inlösenpriset
för spånadslinfrö av 1959 års skörd till 70 öre per kg. I likhet med vad som
gällde för 1958 års skörd begränsades prisgarantien till en kvantitet av
högst 2 000 ton. Slutredovisning har ännu inte lämnats för inlösningen och
försäljningen av 1959 års skörd. Det är därför ännu inte möjligt att exakt
ange den belastning på linoljekassan, som härigenom kommer att uppstå,
men uppskattningsvis torde denna inte komma att överstiga 200 000 kr. Att
utgiftsbelastningen stannade så lågt beror på det nyssnämnda förbättrade
prisläget för linolja. Med utgångspunkt från en kostnad av 200 000 kr. för
1959 års skörd kommer linoljekassan att, efter det sistnämnda skörd avräknats,
ha en behållning av ca 2,3 miljoner kr.

Yttrandena

Statskontoret framhåller, att vad jordbruksnämnden i sin skrivelse den
26 januari 1960 anfört och hemställt inte givit anledning till erinran från
ämbetsverkets sida. Med tillfredsställelse har statskontoret bemärkt, att den
nu verkställda utredningen ger vid handen, att Hallands läns linodlareförenings
ekonomi i framtiden kan väntas bli så förbättrad, att föreningen kan
komma att fullgöra sina låneförpliktelser.

Statskontoret anmäler, att linodlareföreningens lån ur hemslöjdslånefonden
f. n. har en ogulden kapitalåterstod av resp. 637 131, 212 773, 115 024,
l 260 000 och 539 700 kr. eller tillhopa 2 764 628 kr. samt att statskontoret
jämlikt lämnat bemyndigande den 23 oktober 1959 efter samråd med jordbruksnämnden
medgivit ett års uppskov med erläggande av de amorte -

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960

ringar — å tillhopa 231 642 kr. — och räntor — tilhopa 38 597 kr. 12 öre
— som förfallit under år 1959.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att linberedningsverket i Laholm, som
styrelsen tidigare framhållit, är av största betydelse för arbetsmarknaden i
Laholms-området. Styrelsen anser emellertid, att det fortsatta stödet åt linodlingen
främst bör bedömas från jordbrukspolitiska synpunkter. Någon
erinran från arbetsmarknadssynpunkt har styrelsen således inte att anföra
mot jordbruksnämndens hemställan.

Departementschefen

Grunderna för fortsatt stöd åt odlingen och beredningen av lin och hampa
från och med 1957 års skörd behandlades vid 1956 års riksdag (prop. 1956:
38; JoU 6; rskr. 130). Vissa ändringar i och kompletteringar av sagda grunder
beslutades av 1957 års riksdag (IX ht 1957, p. 108; prop. 1957: 147;
JoU 31; rskr. 338). Linberedningsverksamheten är koncentrerad till Hallands
läns linodlareförenings verk i Laholm. Beredning av hampa sker endast
vid Gotlands hampodlareförenings verk i Visby. Det årliga stödet lämnas
i form av ett pristillägg till beredningsverken, vilket utgår per kdogram
spinnbar fiber upp till en totalkvantitet av 1 325 ton linfiber och 720
ton hampfiber. För 1959 års skörd utgör pristilläggen för lin- och hampfiber
79 respektive 94,5 öre per kilogram stödberättigad kvantitet. Härutöver
har både linodlareföreningen och hampodlareföreningen erhållit lån ur
hemslöjdslånefonden. Enligt beslut av 1959 års riksdag (prop. 1959:147;
JoU 29; rskr. 283) kan föreningarna medges uppskov med erläggande av
de under åren 1959—1963 till betalning förfallande amorteringarna på och
räntorna för de föreningarna ur hemslöjdslånef onden beviljade lånen. Linodlareföreningen
har vidare genom nyssnämnda beslut av 1959 års riksdag
av då influtna och för annat ändamål ej disponerade införselavgiftsmedel
för bruna bönor, ärter och hampfrö erhållit ett belopp av 250 000 kronor
som bidrag till täckande av det inkomstbortfall för föreningen, som uppstått
till följd av 1958 års svaga linskörd.

Vid behandlingen av det fortsatta statliga stödet åt linhanteringen och den
i samband därmed gjorda granskningen av Hallands läns linodlareförenings
ekonomiska ställning uttalade jag i propositionen 1959: 147, utan erinran
från riksdagens sida, att jag efter övervägande av alla de olika faktorer,
som framkommit i ärendet, och med hänsyn till det tryckta arbetsmarknadsläget
funnit det befogat att tills vidare under ytterligare något år fortsätta
med det statliga stödet åt linhanteringen. I anslutning härtill anbefallde
Kungl. Maj :t statens jordbruksnämnd att före den 1 februari 1960 till Kungl.
Maj :t inkomma med redogörelse för linodlareföreningens möjligheter till
fortsatt verksamhet ävensom, efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen i
vad på styrelsen ankommer, med de förslag, som därav kunde föranledas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960

Den av jordbruksnämnden i anledning härav nu redovisade undersökningen
visar, att linodlareföreningens ekonomiska ställning per den 1 november
1959 var oförändrad i förhållande till läget den 31 december 1958
samt att överensstämmelse i huvudsak föreligger mellan verksamhetsresultatet
för sistlidna år och den driftsbudget, som redovisades i propositionen
1959: 147. Vad gäller linodlareföi’eningens fortsatta arbetsmöjligheter har
jordbruksnämnden bland annat erinrat om att föreningen genom den avskrivning
av tidigare beviljat statslån å 1 miljon kronor, som 1959 års riksdag
medgivit och som förutsättes skola ske vid bokslutet den 31 mars 1960,
kommer att få sitt framtida årliga avskrivningsbehov avsevärt minskat.
Vidare har nämnden som en för föreningen positiv faktor framhållit, att
priserna på linfiber stigit inte obetydligt under hösten 1959 och att med
hänsyn till förhållandena på linmarknaden i såväl Väst- som Östeuropa eu
återgång till de dessförinnan exceptionellt låga fiberpriserna åtminstone under
de närmaste två åren inte synes sannolik. Även avsättningen av den
svenska fiberproduktionen synes säkrad genom utfästelser från spinneriernas
sida om en treårig förlängning av det år 1961 utlöpande ramavtalet på
området. Vad gäller föreningens verksamhet under år 1960 pekar nämnden
vidare på ett av föreningen träffat avtal om försäljning av linagnmjöl till
förhållandevis gynnsamt pris. Å andra sidan föreligger för detta år vissa
kostnadsfördyrande faktorer. Föreningen har sålunda ansett det nödvändigt
för att atervinna arealer, som förlorades våren 1959 i samband med
oklarheten om detta års odlingsvillkor — att höja odlarpriset på linhalm.
Nämnden anför vidare bland annat den kostnadsstegring, som inträffat eller
kan komma att inträffa till följd av införandet av den allmänna varuskatten
och av lönenivåns utveckling.

Såvitt jordbruksnämnden på grundval av föreliggande material kunnat bedöma,
har nämnden funnit, att linodlareföreningen bör ha goda möjligheter
att under år 1960 fortsätta sin verksamhet med tillhjälp av ett statsstöd
mom ramen för 1956 års principbeslut om det fortsatta stödet åt linhanteringen.
Till belysning av storleken av prisskyddet för linfiber har nämnden
upplyst, att hittills utgående statsbidrag utgör 31,5 procent av medelförsäljmngspriset.
Som jämförelse har nämnden vidare anfört, att gränsskyddet
exklusive kompensationsavgifter och dylikt för vegetabilier per den 1 september
1959 beräknats till 42,6 procent och att prisskyddet för linfiber vid
normal skörd sålunda väl rymmes inom den ram, som anges av stödet åt
andra vegetabilieprodukter.

Med hänsyn till bland annat vad som i ärendet uppgivits beträffande linodlareföreningens
nuvarande ekonomiska ställning och de faktorer, som påverkar
föreningens fortsatta arbetsmöjligheter, har jag ansett mig böra tillstyrka,
att det statliga stödet åt linhanteringen tills vidare under ytterligare
något år bibehålies. Med bland annat samma utgångspunkter har jag emellertid
funnit mig böra föreslå, att det statliga pristillägget för linfiber från
nuvarande belopp å högst 79 öre per kilogram sänkes till högst 61 öre per
kilogram för 1960 års skörd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960

I likhet med jordbruksnämnden har jag ej funnit anledning att nu föreslå
någon ändring av grunderna för det årliga statsstödet till hamphanteringen.

Med utgångspunkt från ett högsta pristillägg för linfiber av 61 öre per
kilogram oeh för hampfiber av oförändrat 94,5 öre per kilogram samt oförändrade
stödberättigade kvantiteter av 1 325 ton linfiber och 720 ton hampfiber
kan bidragskostnaderna för budgetåret 1960/61 beräknas till 808 250
kronor för lin och 680 400 kronor för hampa. Till nu sagda belopp kommer
bidrag till vissa odlingsförsök m. m. till ett sammanlagt belopp av
19 000 kronor. Det totala medelsbehovet under budgetåret 1960/61 för stödjande
av odlingen och beredningen av lin och hampa kan med hänsyn till
vad jag sålunda anfört beräknas till avrundat 1 500 000 kronor. De för stödet
erforderliga medlen bör liksom hittills utgå ur det under nionde huvudtiteln
upptagna reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område. I det under sagda anslag för budgetåret 1960/61 äskade beloppet
har medel redan beräknats för nu ifrågavarande ändamål.

I anslutning till beslut av 1957 års riksdag (JoU 1957: 31; rskr. 338) bar
till stöd för spånadslinodlingen genom omhändertagande och avyttring av
spånadslinfrö utgått medel ur en av jordbruksnämnden förvaltad linoljekassa.
För 1959 års skörd av spånadslinfrö har gällt ett av Kungl. Maj :t fastställt
garantipris av 70 öre per kilogram, avseende leverans från odlare av frö
med 18 procent vattenhalt och 96 procent renhet. Prisgarantien begränsar sig
till en kvantitet av högst 2 000 ton spånadslinfrö av nyssnämnd kvalitet.

Jordbruksnämnden har nu föreslagit, att garantipriset för spånadslinfrö
av 1960 års odling höjes till 75 öre per kilogram. I övrigt föreslås stödet skola
utgå efter oförändrade grunder. Mot förslagen har jag intet att erinra. Kungl.
Maj :t har också tidigare denna dag fastställt det föreslagna garantipriset å
75 öre per kilogram och förordnat om begränsning av prisgarantien till oförändrat
högst 2 000 ton spånadslinfrö. För infriande av garantien torde liksom
för 1957—1959 års skördar få tagas i anspråk medel ur jordbruksnämndens
omförmälda linoljekassa.

I detta sammanhang torde böra erinras om att vid den gränsdragning mellan
jordbruks- och industrivaror, som gjorts i konventionen angående upprättandet
av Europeiska frihandelssammanslutningen, lin och hampa har
hänförts till industrisektorn. Detta innebär bland annat, att de i konventionen
intagna särskilda reglerna om inskränkning i rätten att använda statliga
stödåtgärder äger tillämpning beträffande nämnda produkter. Såsom chefen
för handelsdepartementet anfört i propositionen 1960: 25 angående godkännande
av Sveriges anslutning till sagda konvention kan det ur nämnda synpunkt
visa sig nödvändigt att ompröva frågan om det stöd, som för närvarande
utgår i vårt land för odling och beredning av lin och hampa. Frågan
kräver emellertid särskild utredning.

Med anledning av vad nu anförts vill jag meddela min avsikt att senare

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960

föreslå Kungl. Maj :t att uppdraga åt statens jordbruksnämnd att närmare
utreda frågan om det statliga stödet åt lin- och hamphanteringen efter Sveriges
anslutning till den Europeiska frihandelssammanslutningen samt framlägga
de förslag, som utredningen kan föranleda. I samband härmed bör
nämnden givetvis även ingående undersöka lin- och hampodlareföreningarnas
möjligheter i övrigt till fortsatt verksamhet.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att medge Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder
för stöd åt odlingen och beredningen av lin och hampa under
regleringsåret 1960/61 i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, jag angivit i det föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ulln B. Silén

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 7960

Bilaga

angående prisutvecklingen på linfiber under år 1959 samt prognos för

den närmaste framtiden

Spånadslinodling och prisutveckling i utlandet 1959

Under första halvåret 1959 fortsatte den ryska linfiberexporten till Västeuropa
i ungefär samma omfattning som under närmast föregående tre år.
Grundkvaliteten för rysk tåga — Slanetz nr 11 -— utbjöds vid vissa tillfällen
till så lågt pris som £ 97 (sv. kr. 1: 40 kg) per 1 000 kg eif engelsk hamn
och priserna på övriga kvaliteter var avvägda härefter. Då spånadslin icke kan
produceras till så låga priser i Västeuropa blev följden, att spånadslinarealen
i Holland, Belgien och Frankrike minskades ytterligare. Sedan den ryska
linfiberförsäljningen till länderna i Västeuropa igångsattes hösten 1955, har
den sammanlagda odlingsarealen i nämnda tre länder sjunkit från normalt
ca 125 000 ha per år till ca 62 000 ha 1959. Ett stort antal linberedningsverk
har samtidigt tvingats nedlägga verksamheten. Trots att staten i samtliga
tre nämnda länder lämnat betydande subventioner för att rädda linodlingen,
har endast de ekonomiskt mest bärkraftiga beredningsföretagen kunnat bära
de förluster, som trots statsstödet uppstått på grund av de låga världsmarknadspriserna
på linfiber, som blivit en följd av den ryska dumpingen.

Spånadslinskörden 1959 blev betydligt lägre än normalt i hela Europa inklusive
europeiska delen av Sovjet. Orsaken härtill var den intensiva torkan
under vår- och sommarmånaderna. Under praktiskt taget hela växtperioden
föll endast obetydliga regnmängder, vilket förorsakade, att linstjälken icke
utvecklades tiirnormal längd. Spånadslinet gav därför i hela Västeuropa
arealskördar på i medeltal endast omkring 75 procent av normalskörd. I
Östeuropa särskilt Ryssland, Polen, Ungern och Tjeckoslovakien skadades
linet sannolikt ännu mer av torkan än i Västeuropa. Spånadslinodlingsoinrådena
i Öst- och Mellaneuropa har i allmänhet fastlandsklimat med torra,
varma somrar. På grund härav blir utbytet av linodlingarna här normalt
betydligt lägre än i Västeuropa. Då torkan år 1959 blev ännu intensivare
än normalt, måste skörderesultatet inom dessa odlingsområden ha blivit
mycket svagt, eftersom spånadslin fordrar mer fuktighet under växttiden än
flertalet andra jordbruksväxter, som har ett mera utvecklat, djupare rotsystem
än linet. Även om de s. k. öststaterna icke lämnat officiella redogörelser
för det klena resultatet av 1959 års linodling, så har många tecken
härpå framkommit. Från Polen rapporteras sålunda, att linneindustrien i
stor utsträckning ersatt linfiber med hampfiber i grövre vävnader. Det viktigaste
tecknet på lågt skörderesultat har emellertid kommit från Ryssland.
Då skörderesultatet kunde uppskattas i augusti månad, minskades successivt
exporten av samtliga linfiberkvaliteter till Västeuropa. Försäljningen
upphörde icke med en gång utan man började med att förlänga leveranstiderna.
I augusti 1959 såldes mindre kvantiteter för leverans vid årsskiftet
1959/60. Snart ökades leveranstiden successivt till slutet av 1960, alltså av
1960 års skörd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1960

Då det blev känt på fibermarknaden i Västeuropa, att de ryska utbuden
minskades kraftigt, steg priserna fr. o. in. september månad 1959. Prisstegringen
skedde successivt praktiskt taget till årets slut. Prisutvecklingen
på världsmarknaden framgår av i bifogade tabell (s. 18) upptaget index,
byggt på priserna på ett antal belgiska linfiberkvaliteter. Priserna på resp.
kvalitet har satts lika med 100 i augusti 1958, då senaste prisavtal mellan
svenska spinnerier och beredningsverk träffades. Då fiberpriserna stigit avsevärt,
har detta prisavtal uppsagts i enlighet med gällande bestämmelser
från 1 januari 1960.

Vid årsskiftet 1959/60 hade priserna i Västeuropa stigit med drygt 20
procent för lägre och medelgoda tågakvaliteter samt med upp till 50 procent
för lin brist av högsta kvalitet. Även blånpriserna har stigit med 10—30
procent på olika kvaliteter.

Rysk landrötad lintåga av grundkvaliteten Slanetz nr 11 säljes nu till ett
pris av £ 165 (sv. kr. 2: 39 per kg) per 1 000 kg eif engelsk hamn för leverans
oktober/december 1960. Priserna på denna kvalitet har alltså stigit
under andra halvåret 1959 från ungefär sv. kr. 1:40 till 2:39 eller med
0: 99 kr. per kg motsvarande ca 70 procent. Trots denna till synes kraftiga
prisstegring täcker priset fortfarande icke produktionskostnaderna för ifrågavarande
fiberkvalitet varken i Ryssland eller Västeuropa. Enligt beräkningar
efter uppgifter hämtade ur den ryska spånadsväxttidskriften Len
i Konoplja samt danska undersökningar våren 1959 uppgår produktionskostnaderna
i Ryssland för ifrågavarande linkvalitet till ungefär 9:-— sv.
kr. per^ kg. I Västeuropa torde motsvarande produktionskostnader stanna
vid 2:50 å 3: — sv. kr. per kg.

Spånadslinodling och prisutveckling i Sverige 1959

Den svåra torkan under vår- och försommarmånaderna förorsakade, att
spånadslinet även i Sverige blev mycket kort. Arealskördarna har därför enligt
hittills till beredningsverket verkställda linhalmleveranser endast uppgått
till ca 70 procent av normalskörd. Totalt uppgick halmskörden till ca
7 000 ton mot att minst 10 000 ton kunnat påräknas normalt från den 1959
odlade arealen — något över 2 000 ha. På grund av de under våren 1959
utdragna förhandlingarna om spånadslinodlingens vara eller icke vara kunde
beredningsverket icke teckna kontrakt med odlarna i sedvanlig tid
— januari/februari månader. Då vårbruket samtidigt påbörjades mycket
tidigt inom spånadslinets odlingsområde, övergick många jordbrukare till
annan odling. Detta förorsakade, att 1959 års spånadslinareal sannolikt
blev ca 500 ha mindre än fallet varit, om kontraktsteckningen kunnat påbörjas
tidigare.

Med anledning av den sålunda mycket begränsade tillgången på linhalm
kommer den under innevarande produktionsår framställda fibermängden att
llPPgå till endast ca 1 500 ton. Även skävmängden blir givetvis mindre. För
att kunna utnyttja spånskivfabrikens kapacitet så mycket som möjligt har
man ökat tillverkningen av tunnare s. k. byggplattor, innehållande mindre
kvantitet skävor per m2. Då man redan i augusti kunde uppskatta skörderesultatet,
företogs erforderlig omläggning av produktionen omedelbart efter
semestern d. å. Genom de vidtagna åtgärderna räknar man med att
halmskörden skall räcka till november 1960, då den nya skörden kan hörja
bearbetas. Den nödtvungna minskningen i beredningsverkets kapacitetsutnyttjande
kommer givetvis att förorsaka, att de fasta kostnaderna blir högre
per kg producerad fiber. Då detta förhållande kommer att beröras i en sär -

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960

skild ekonomisk undersökning av revisor T. Mörck, skall här endast påpekas,
att inkomstminskningen genom det låga kapacitetsutnyttjandet bör
kunna kompenseras genom högre fiberpriser samt genom att verket kunnat
sälja linagnmjöl till relativt gynnsamt pris.

Av förenämnda bifogade index framgår, att priserna på däri ingående
belgiska jämförelsekvaliteter höjts olika. De lägre och medelgoda tågakvaliteterna
har höjts mest, medan prishöjningen på de högre tågakvaliteterna
varit något lägre. Kraftigast har prishöjningen varit på bättre kvaliteter av
lin brisé och blånor. Detta är ganska naturligt, enär höga tågakvaliteter
icke produceras i Ryssland. Därför har ryssarna icke kunnat konkurrera med
dylika kvaliteter. Den tidigare prissänkningen på de höga tågakvaliteterna
har på grund härav varit betydligt mindre än prissänkningen på lägre kvaliteter
tåga samt lin brisé och blånor, som kunnat köpas från Ryssland till
dumpingpriser. På sådana tågakvaliteter, som närmast kan jämföras med
svensk fiber, har prishöjningen enligt nyssnämnda index uppgått till i medeltal
22 procent. De högsta lin-brisé-kvaliteterna har stigit med upp till
50 procent. Några blånkvaliteter ingår icke i detta index men förbundet har
nyligen sålt till England laholmsverkets hela produktion under månaderna
januari—juni 1960 av rötade blånor klass II B och III till ett pris, som är
28 procent högre än det pris, som erhållits för dessa kvaliteter hösten 1958
och våren 1959. Då de svenska spinnerierna under de senaste åren betalt
ett något högre pris för svensk fiber än det för motsvarande kvaliteter gällande
världsmarknadspriset, har från spinnerihåll gjorts gällande, att detta
»överpris» först måste dragas från en eventuell prishöjning på svensk fiber.
Efter förhandlingar överenskoms, att följande priser skulle under förutsättning
av statens jordbruksnämnds godkännande gälla tills vidare från den
1 januari 1960 för de fiberkvaliteter, som är aktuella för de svenska linspinnerierna.

Lintåga

Lin brisé

Kvali tetsklass -

Kvalitets klass -

II A Kr. 2: 88 per kg

II B » 2: 76 » »

III A » 2:59 » »

III B = IV » 2:45 » *

I A Kr. 1: 90 per kg
IB »1: 78 » »

För lägre blånkvaliteter, som säljes till svenska drevtillverkare och exporteras
till pappersfabriker, har erhållits ett 10 procent högre pris för leveranserna
under hela 1960. Då sistnämnda kvaliteter kan ersättas med bl. a.
indiska hampblånor, har prishöjningen icke blivit så hög som på spinnbara
blånkvaliteter. Den totala prishöjningen sedan början av september 1959
torde för svensk linfiber uppgå till ca 16 procent. Detta innebär, att en återhämtning
skett med omkring en tredjedel av den prissänkning, som förorsakats
av den ryska dumpingen under de tre senaste åren.

Prognos för den närmaste framtiden

Man frågar sig givetvis, om denna prishöjning endast är tillfällig, beroende
på 1959 års svaga spånadslinskörd och om man måste räkna med
en återgång till samma låga fiberpriser som under de senaste åren, så snart
1960 års linskörd kommer i marknaden. Denna fråga kan ej med säkerhet
besvaras men vissa hållpunkter finnes för en bedömning av utvecklingen.
Under normala förhållanden brukar spinnerierna hålla ett fiberlager mot -

Kungl. Maj:Is proposition nr 67 år 1960

svarande 6—9 månaders förbrukning, för att fibern skall erhålla en för spinnprocessen
lämplig konditionering. Den brist på linfiber, som f. n. råder,
kommer att medföra, att spinneriernas normala fiberlager måste minskas
högst väsentligt. Nedan göres ett försök att beräkna lagerminskningen.

Enligt senaste undersökningar av den internationella lin- och hamporganisationen
— Confederation Internationale du Lin et du Chanvre •— förbrukas
ungefär 110 000 ton linfiber totalt per år i Västeuropa. Årets odlingsareal
i Västeuropa uppgick som förut nämnts till sammanlagt ca 62 000
ha. Normalt erhålles ca 1 000 kg fiber per ha, medan torkskadorna 1959 som
förut nämnts förorsakade, att endast ca 75 procent av normalskörd erhölls
per arealenhet i de viktigaste »linländerna» Frankrike, Belgien och Holland.
Totala fiberskörden i dessa länder skulle därför uppgå till (62 000 >( 750 =)
46 500 ton eller tillsammans med en mindre produktion i övriga Väststater
bl. a. Sverige till i runt tal 50 000 ton. Därtill kommer en import från Ryssland
under innevarande produktionsår på högst 10 000 ton fiber. Om dessa
antaganden är riktiga, skulle spinnerierna i Västeuropa vara nödsakade att
förbruka sammanlagt ca 50 000 ton av sina fiberlager. Oförändrad produktion
av linnevaror bör kunna förutsättas, enär rapporter från Belfast, som
äi den främsta orten i Västeuropa, då det gäller produktion av linnevaror,
tyder på att världskonsumtionen av dessa varor snarast ökat under 1959.
De tidigare stora lagren av linnevaror hos linneindustrierna har nämligen
kunnat avyttras, samtidigt som produktionen fortsatt i ungefär normal
omfattning. Efterfrågan på linfiber av 1960 års skörd kan därför antagas
komma att öka med omkring 50 000 ton enbart för att återställa lagerhållningen.
Behovet av linfiber i Västeuropa under nästa produktionsår kan
således uppskattas till sammanlagt [110 000 (normal årsförbrukning) -J50
000 (återställt normallager) = ] 160 000 ton. Otvivelaktigt kommer de
avsevärt höjda fiberpriserna och de höga linhalmpriserna 1959 att stimulera
odlarintresset i Frankrike, Belgien och Holland. Som förut nämnts odlades
i dessa tre länder sammanlagt ca 125 000 ha per år före den ryska dumpingens
igångsättande. Under de tre senaste åren har emellertid ett stort antal beredningsverk
nödgats likvidera, varvid arbetare och maskiner skingrats. Nuvarande
beredningskapacitet torde därför uppskattningsvis motsvara ungefär
normalskörd från 90 000 ha. Spånadslinodlingen 1960 kommer sannolikt
icke att ökas till mer än högst sistnämnda areal. (Enligt vissa uttalanden
räknar odlarorganisationerna i dessa länder med en höjning till ca 85 000
ha 1960.) Om så blir fallet och normalskörd erhålles på denna areal, skulle
den totala fiberproduktionen i dessa tre länder uppgå till ca 90 000 ton. Övriga
spånadslinodlande länder i Västeuropa har mycket liten betydelse i
^ nan ,sam"lanhang. Sannolikt kommer odlingen i Danmark att öka från
1 000 ha 1959 till högst 2 000 ha 1960, motsvarande nuvarande beredningskapacitet
i Danmark. England har beslutat återupptaga subventioneringen
av spånadslinodlingen på Nordirland 1960. Subventionen indrogs där för två
år sedan med den påföljd, att odlingen helt upphörde. Spånadslinodlingen
inom den till England hörande delen av Irland har gamla anor, varför statsmakterna
tydligen velat återuppliva odlingen därstädes, sedan trycket från
Ryssland något lättat på den västeuropeiska linfibermarknaden. Med hänsyn
till den begränsade beredningskapaciteten inom denna landsdel torde
odlingen häi komma att omfatta högst 2 000 ha. Samtliga beredningsverk i
egentliga England och Västtyskland har nedlagts sedan två år tillbaka. Någon
spånadslinodling inom dessa länder torde därför icke vara möjlig, enär
man knappast kan räkna med nyanläggningar av beredningsverk med hänsyn
till de osäkra framtidsutsikterna på textilområdet.

Vid normalskörd i hela Västeuropa kan man alltså räkna med en s. k..

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960

inhemsk produktion av sammanlagt högst 95 000 ton fiber. Importbehovet
från Öststaterna skulle därför enligt ovan angivna uppskattningar uppgå
till i runt tal 65 000 ton under produktionsåret 1960/61. Den ryska exporten
till Västeuropa har hittills omfattat ungefär 40 000 ton per år, varför
utfyllandet av nämnda brist under så kort tid som ett år skulle förutsätta
en så betydande ökning av exporten, att det knappast torde vara möjligt att
genomföra med hänsyn till att även råvarubehovet till den under senare år
kraftigt expanderande ryska linneindustrien måste förutsättas komma att
öka under nästa produktionsår. De ryska linspinnerierna har nämligen med
stor sannolikhet under innevarande produktionsår också nödgats förbruka
en betydande del av sina nödvändiga råvarulager, vilka måste påfyllas snarast
möjligt. Av det anförda kan man alltså dra den slutsatsen, att knapphet
på linfiber kommer att råda åtminstone under nästa produktionsår och
sannolikt under minst två år framåt. En återgång till de exceptionellt låga
fiberpriserna från 1957—våren 1959 torde därför icke behöva befaras under
den närmaste framtiden.

Med anledning av förenämnda framtidsutsikter för prisutvecklingen på
linfiber torde man vara berättigad räkna med en viss förbättring av laholmsverkets
ekonomiska ställning under de närmaste åren.

Då hittills erhållna prishöjningar på svensk linfiber som förut nämnts
motsvarar omkring en tredjedel av den minskning av priserna, som drabbat
linfibern under de senaste åren, måste man räkna med ett fortsatt behov
av ekonomiskt stöd från statens sida. Någon minskning av stödet under
budgetåret 1960/61 torde icke vara möjlig även om ett gott skörderesultat
skulle erhållas 1960. De senaste årens svaga skörderesultat har, som den
ekonomiska undersökningen visar, medfört, att beredningsverkets ekonomiska
resurser blivit hårt ansträngda. En konsolidering av verkets ekonomi
är därför i hög grad önskvärd och nödvändig för framtiden.

De svenska linspinneriernas intresse för en fortsatt inhemsk spånadslinodling
tycks vara oförändrat. Nu gällande ramavtal mellan spinnerierna
och Riksförbundet Lin och hampa rörande inköp av svensk linfiber utlöper
1961. Samtliga spinnerier har emellertid redan lovat prolongera avtalet
för en nv treårsperiod, alltså t. o. m. 1964. Stockholm den 22 januari
1960.

RIKSFÖRBUNDET LIN OCH HAMPA
Producentförening u. p. a.

Nils M. Heidendahl

Kungl. Maj. ts proposition nr 67 år 1960

Prisutvecklingen på vissa belgiska linfiberkvaliteter från tiden för senaste prisförhandlingar

med de svenska linspinnerierna

Datum	Prov 876 %	Prov 877 %	Prov 878 %	Prov 879 %	Prov 880 %	Prov 881 %	Prov 882 %	Lin brisé U 741 %
18/8 —58	100	100	100	100	100	100	100	100
1/9 —58	100	100	100	100	100	100	100	100
6/10—58	100	100	100	100	100	100	100	100
3/11—58	100	100	100	100	100	100	100	100
1/12—58	102	102	102	101	101	102	102	100
5/1 —59	102	102	102	101	101	102	102	107
2/2 —59	102	102	102	101	101	102	102	106
3/3 —59	102	102	102	101	101	102	102	99
7/4 —59	102	102	102	101	101	102	102	96
5/5 —59	102	102	102	101	101	102	102	99
1/6 —59	102	102	102	101	101	102	102	97
1/7 —59	104	104	104	103	103	102	102	97
4/8 —59	102	102	104	99	99	102	100	100
1/9 —59	104	104	106	101	101	103	100	108
16/10—59	112	112	113	109	109	109	107	126
11/11—59	115	114	118	114	114	116	109	139
1/12—59	121	120	123	120	120	121	113	150
6/1 —60	123	122	126	122	122	123	115	150

600356 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag