Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1969 (Proposition 1969:66)

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1969

Nr 66

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avskaffande av
almanacksprivilegiet m. m.; given Stockholms slott den
28 mars 1969.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utbildningsärenden för denna dag, ge riksdagen till känna vad föredragande
departementschefen anfört om avskaffande av almanacksprivilegiet m. m.

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen ges till känna att Kungl. Maj:t inte avser att förnya Vetenskapsakademiens
uteslutande privilegium att ge ut almanackor vid nuvarande privilegieperiods
utgång den 15 juli 1972. Privilegiet arrenderas f. n. av Almqvist & Wiksells
Boktryckeriaktiebolag.

I sammanhanget berörs även Vetenskapsakademiens framtida ställning vid ett
bortfall av privilegieinkomstema. Det konstateras att akademien har viktiga utåtriktade
uppgifter att fylla bl. a. på det internationella planet. Vetenskapsakademien
driver även ett antal fasta institutioner. Formerna för dessas fortsatta bestånd och
verksamhet anses kräva särskilda överväganden, vilket är en uppgift i första hand
för huvudmannen, dvs. Vetenskapsakademien.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 66

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1969

JJtdrag av protokollet över utbildningsårenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 28 mars
1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange,
Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson,
Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om avskaffande av almanacksprivilegiet
m. m. och anför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1969

1. Inledning

Alltsedan år 1749 har Vetenskapsakademien uteslutande privilegium att ge ut
almanackor i Sverige. I 1810 och 1812 års tryckfrihetsförordningar förbjöds privilegier
på utgivning av skrifter. Kungl. Maj:t fick dock rätt att för högst 20 år åt
gången förnya sådana privilegier som redan getts till allmänna inrättningars understöd.
Någon ändring härvidlag har inte gjorts i gällande tryckfrihetsförordning från
år 1949. Almanacksprivilegiet har förnyats senast genom beslut den 15 juni 1945
för tiden den 16 juli 1952—den 15 juli 1972. Vetenskapsakademien har sedan
slutet av 1700-talet arrenderat ut privilegiet. Sedan år 1906 innehar Almqvist &
Wiksells Boktryckeriaktiebolag arrendet.

I utlåtande över en vid 1964 års riksdag väckt motion uttalade andra lagutskottet,
att en översyn av reglerna för almanacksprivilegiet och formerna för dess utövande
borde göras genom Kungl. Maj:ts försorg. Riksdagen beslöt i enlighet med
utskottets förslag (1964:1: 643, 2 LU 46, rskr 163). Efter bemyndigande av Kungl.
Maj:t tillkallade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet den 30 december
1964 en sakkunnig att företa denna översyn. Den sakkunnige (numera lagmannen
Ingvar Jönsson) har den 27 oktober 1966 lagt fram sina förslag i betänkandet
Almanacksprivilegiet. Översyn av reglerna för privilegiet och formerna för
dess utövande (Stencil E 1966: 5).

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgetts av justitiekanslern, statskontoret,
generaltullstyrelsen som inhämtat yttranden från tulldirektionerna i
Stockholm, Göteborg och Malmö, riksrevisionsverket, kontrollstyrelsen, kommerskollegium
efter hörande av handelskamrarna, näringsfrihetsrådet, ombudsmannen
för näringsfrihetsfrågor, statens pris- och kartellnämnd, Vetenskapsakademien,
Kooperativa förbundet (KF), Sveriges köpmannaförbund, Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen
i Sverige (LO), Sveriges grafiska industriförbund och Svenska boktryckareföreningen,
vilka båda sistnämnda avgett ett gemensamt yttrande, Svenska
bokförläggareföreningen, Svenska annonsörers förening samt Almqvist & Wiksells
Boktryckeriaktiebolag. Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisation
har var för sig instämt i det av Sveriges grafiska industriförbund
och Svenska boktryckareföreningen gemensamt avgivna yttrandet.

Kungl. Maj:t äger — som redan framgått — besluta i förevarande fråga. Med
hänsyn till ärendets natur finner jag dock att riksdagen bör ges till känna vad som
förekommit i ärendet.

Före redovisningen av den sakkunniges förslag lämnas en kortfattad redogörelse
för Vetenskapsakademien och dess verksamhet.

Kungl. May.ts proposition nr 66 år 1969

2. Vetenskapsakademien och dess verksamhet

Vetenskapsakademien bildades år 1739 som en sammanslutning mellan politiker
och naturvetenskapsmän för att befordra landets ekonomi genom forskning och
uppfinningar främst på jordbrukets, medicinens och teknikens områden. Akademien
är en icke-statlig organisation, men dess stadgar fastställs av Kungl. Maj:t.

Akademien har enligt gällande stadgar från år 1904, senast ändrade den 23
september 1966, till uppgift att främja vetenskaperna, företrädesvis matematik och
naturvetenskap. Dessa uppgifter fullgör akademien bl. a. genom att ge ut vetenskapliga
skrifter och dela ut stipendier och forskningsstöd, genom att uppehålla
kontakter med internationella vetenskapliga organisationer och samfund samt genom
att driva vetenskapliga institutioner.

Akademien består av lägst 116 svenska och högst lika många utländska ledamöter.
Ledamöterna är indelade i 12 klasser efter ämnesinriktning. Akademien
utser själv preses — som väljs för ett år -— och övriga befattningshavare. För den
närmare ledningen av akademiens angelägenheter svarar akademiens sekreterare,
som till sitt förfogande har ett sekretariat bestående av kansli och räntekammare.
Vidare finns ett förvaltningsutskott, som förbereder de ärenden som skall föreläggas
akademien och svarar för den löpande ekonomiska förvaltningen, och ett beredningsutskott,
som svarar för beredningen av bl. a. val av preses och sekreterare.

Alltsedan akademiens tillkomst har ett viktigt led i dess verksamhet varit att ge
ut vetenskaplig litteratur. Förutom Kungl. Vetenskapsakademiens handlingar ger
akademien ut bl. a. en rad vetenskapliga tidskrifter inom det naturvetenskapliga
området. På Kungl. Maj:ts uppdrag ger akademien sedan år 1813 också ut Sveriges
statskalender.

Vetenskapsakademien delar vidare enligt Alfred Nobels testamentariska förordnande
ut Nobelprisen i fysik och kemi. Likaså skall akademien dela ut det »pris
i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne» som stiftades genom en donation
av Sveriges riksbank i samband med bankens 300-årsjubileum i maj 1968. Till
akademiens nobelverksamhet hör även utdelande av forskningsstöd på fysikens
och kemins områden från särskilda fonder inom Nobelstiftelsen och anordnande av
Nobelsymposier.

Vetenskapsakademien har under årens lopp mottagit ett stort antal donationer.
Från avkastningen av akademiens donationsfonder, vilkas bokförda värde enligt
1967 års bokslut uppgick till drygt 30 milj. kr. och vilkas dagsvärde beräknas till
ca 50 milj. kr., delas f. n. ut ca en halv milj. kr. per år i stipendier och forskningsstöd.

I Vetenskapsakademiens verksamhet ingår att etablera och uppehålla kontakter
med utländska forskare och forskningsinstitutioner. Det ursprungliga systemet med
korresponderande ledamöter i andra länder, litteraturutbyte samt deltagande i internationella
samarbetsprojekt används och utvecklas fortfarande. Vetenskapsakademien
verkar även som nationellt sammanhållande organ för det internationella
vetenskapliga samarbetet inom främst matematik och naturvetenskap. Akademien

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1969

ingår sålunda som svensk nationell medlem i International Council of Scientific
Unions (ICSU). De till ICSU anslutna femton internationella vetenskapliga unionerna
har nationalkommittéer i varje medlemsland. För de svenska nationalkommittéerna
fungerar Vetenskapsakademien som huvudman.

Under senare år har Vetenskapsakademien även tagit upp kontakter direkt med
motsvarande institutioner i andra länder. Sålunda har akademien tillsammans med
Ingeniörsvetenskapsakademien träffat avtal med Sovjetunionens vetenskapsakademi
om utbyte av forskare och föreläsare. Även med Sovjetunionens akademi för medicinska
vetenskaper och med Royal Society i London äger sedan några år forskarutbyte
rum enligt liknande avtal.

En viktig del av Vetenskapsakademiens verksamhet representeras av dess institutioner.
Dessa är akademiens bibliotek, Stockholms observatorium, Capristationen
för solforskning, Kristinebergs zoologiska station, Bergianska stiftelsen, Makarna
Mittag-Lefflers matematiska stiftelse, Sareks naturvetenskapliga anläggningar,
Abisko naturvetenskapliga station och Kiruna geofysiska observatorium.
De tre sistnämnda institutionerna förvaltas av en särskild styrelse för Vetenskapsakademiens
forskningsstationer i Övre Norrland, i vilken Kungl. Maj:t utser ordförande.

Vetenskapsakademiens bibliotek, som är förlagt till akademiens huvudbyggnad
i Frescati i Stockholm, räknas till de största specialbiblioteken i Europa inom matematik
och naturvetenskap. Boksamlingarna omfattar ca 11 000 hyllmeter. Antalet
löpande tidskrifter och serier är ca 4 500. Biblioteket innehåller även en handskriftsamling
inom svensk naturvetenskaplig historia om ca 250 hyllmeter samt en kart-,
porträtt- och fotosamling. Biblioteket leds av en överbibliotekarie och har f. n. ca 30
anställda, däribland två förste bibliotekarier.

Frågan om bibliotekets ställning i biblioteksorganisationen i Stockholm har tidigare
behandlats av riksmuseiutredningen i betänkandet Vetenskapsakademiens bibliotek
(Stencil E 1966: 15). I prop. 1969: 1 (bil. 10 s. 335) har aviserats ett uppdrag
åt statskontoret att utreda frågan om bl. a. biblioteksservice åt universitetet
i Stockholm inom det matematisk-naturvetenskapliga ämnesområdet. Uppdraget
avses innefatta även akademiens bibliotek. Enligt överenskommelse mellan Vetenskapsakademien
och universitetet svarar akademibiblioteket redan nu för viss service
åt universitetets matematisk-naturvetenskapliga institutioner.

Vid Stockholms observatorium i Saltsjöbaden, som förestås av akademiens astronom/professor,
bedrivs forskning inom astronomin med inriktning på bl. a. vintergatssystemets
struktur och dynamik. Vid observatoriet utarbetas kalendariet till den
svenska almanackan. Observatoriets huvudbyggnad från år 1931 och bl. a. fyra
tjänstebostäder är belägna inom ett markområde om 55 000 m2, som akademien
äger i Saltsjöbaden. Vid observatoriet finns f. n. 16 tjänster upptagna på akademiens
stat, däribland två tjänster som observatör.

Enligt avtal mellan Vetenskapsakademien och universitetet i Stockholm —
godkänt av Kungl. Maj:t den 18 februari 1966 — skall astronomen, med en under -

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1969

visningsskyldighet motsvarande hälften av den som åvilar en professor, svara för
utbildningen och forskningen i ämnet astronomi vid universitetet mot särskild ersättning.
Observatoriet fungerar som universitetets institution för astronomi med
astronomen/föreståndaren som prefekt.

Capristationen för solforskning är organisatoriskt och vetenskapligt nära knuten
till Stockholms observatorium. Den kontinuerliga övervakningen av solytans och
solrandens fenomen är en av stationens viktigaste uppgifter. En observatorieintendent
är placerad vid stationen.

Kristinebergs zoologiska station — belägen vid Gullmarsfjorden som är Sveriges
enda typiska tröskelfjord — är en marinbiologisk forskningsstation. Vid stationen,
som utnyttjas av svenska och utländska gästforskare, bedrivs med anslag
från bl. a. statens naturvårdsverk forskning rörande t. ex. vattenföroreningars inverkan
på marint djurliv. Nordiskt kollegium för marinbiologi anordnar årligen en
nordisk specialkurs i marinbiologi och en repetitionskurs för nordiska biologilärare
vid stationen. Dessutom förläggs till stationen bl. a. licentiandkurser som anordnas
av olika universitetsinstitutioner. Vid stationen finns fyra undersökningsfartyg.
Vetenskapsakademien avlönar förutom föreståndaren en amanuens och en laboratorieingenjör
samt viss biträdespersonal. Stationens laboratorier och bostäder är
belägna inom ett av akademien ägt markområde om ca 8 000 nr.

Bergianska stiftelsen, som förvaltas av akademien, driver inom ett markområde
om ca 25 hektar i Frescati dels en botanisk trädgård och en botanisk forskningsinstitution,
dels en handelsträdgård. Vid stiftelsen, som leds av en föreståndare/professor,
bedrivs botanisk forskning främst inom områdena systematik,
morfologi och ekologi. Stiftelsens botaniska trädgård svarar vidare för botanisk
service vid utbildningen och forskningen åt både universitetet och övriga högre
läroanstalter i Stockholm samt åt vissa forskningsinstitutioner i Stockholm. Som
redovisats i prop. 1969: 36 har ett villkorligt avtal träffats med Vetenskapsakademien
om försäljning till staten av större delen av stiftelsens markområde för en
köpeskilling av 5 milj. kr.

Till akademiens institutioner räknas även Makarna Mittag-Lefflers matematiska
stiftelse, som skall driva och stödja forskning inom den rena matematiken. Stiftelsen
som leds av en särskild styrelse disponerar den Mittag-Lefflerska villan i Djursholm
med ett unikt matematiskt bibliotek. Stiftelsens verksamhet har hittills i huvudsak
begränsats till att bygga ut biblioteket, dela ut stipendier och inbjuda gästforskare
samt ge ut tidskriften Acta Mathematica. År 1968 beslöt Vetenskapsakademien
att stiftelsen i enlighet med de ursprungliga planerna för donationen
skall organiseras som ett internationellt matematiskt forskningsinstitut under akademien
med en framstående matematiker som ledare. Bostäder för gästforskare
uppförs f. n. på stiftelsens mark. I prop. 1969: 1 (bil. 10 s. 382) har 100 000 kr.
beräknats under anslaget till naturvetenskaplig forskning som bidrag till driften av
forskningsinstitutet.

Sareks naturvetenskapliga anläggningar består av sex stugor, som akademien
äger i Sareks nationalpark. Stugorna, som innehåller viss meteorologisk och hydro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1969

grafisk registreringsutrustning, står till förfogande för forskare som bedriver naturvetenskapliga
studier och forskning i nationalparken.

Abisko naturvetenskapliga station är belägen vid södra stranden av Torneträsk
på kronomark som upplåtits åt akademien. Den är en fältinstitution för främst biologisk
forskning. Till stationen hör bl. a. laboratorier med instrumentell grundutrustning,
ett klimatobservatorium, forskarstugor i fjällterrängen och ett undersökningsfartyg
på Torneträsk. Lön till föreståndaren för stationen utgår av statsmedel
under åttonde huvudtitelns anslag till naturvetenskaplig forskning. Med anslag från
arbetsmarknadsstyrelsen uppförs innevarande år en ny institutionsbyggnad vid
stationen.

Vid Kiruna geojysiska observatorium bedrivs forskning med i huvudsak geokosmofysisk
inriktning. Observatoriet har placerats nära norrskenszonen i syfte att
särskilt sådana fenomen som är karakteristiska för den övre atmosfären i denna
zon skall kunna vetenskapligt undersökas. Under de senaste åren har forskargruppen
vid observatoriet engagerats även i de satellitexperiment som utförs inom den
europeiska rymdforskningsorganisationen (ESRO). Observatoriet har vidare knutits
närmare till universitetsorganisationen. Föreståndaren innehar sålunda sedan den
1 juli 1967 en personlig professur i geokosmofysik vid universitetet i Umeå och
observatoriet är en institution vid universitetet.

För observatoriets verksamhet arrenderar Vetenskapsakademien av staten ett
markområde om 22,2 km2. Förutom huvudbyggnaden som togs i bruk år 1957 finns
inom området ett antal mindre mätstationer och några familjebostäder. En tillbyggnad
till huvudbyggnaden har nyligen utförts med anslag från arbetsmarknadsstyrelsen.
Vid observatoriet är omkring 35 personer verksamma. Årskostnaderna
för verksamheten vid observatoriet har under de senaste åren överstigit 2 milj. kr.
Vetenskapsakademiens fasta anslag till driften av observatoriet har uppgått till
drygt 300 000 kr. per år. Kostnaderna i övrigt har täckts huvudsakligen genom
anslag från statens naturvetenskapliga och tekniska forskningsråd.

Vetenskapsakademiens finansiering av de olika verksamhetsgrenarna framgår av
följande inkomst- och utgiftsredovisning för år 1967. Som framgår av denna redovisning
medförde verksamheten ett underskott, vilket täcktes genom att huvuddelen
av kapitalet i akademiens reservfond togs i anspråk. Akademiens tillgångar
och skulder balanserade den 31 december 1967 på något över 43 milj. kr. Härav
utgjorde donationsfonderna, som tidigare nämnts, drygt 30 milj. kr. Till fondkapitalet
bör vidare räknas dels en stipendieregleringsfond och en fond för det
fysiska kabinettet om tillsammans ca 3,3 milj. kr., dels kursregleringsfond, grundfond
och reservfond om tillsammans ca 3,5 milj. kr. Tillgångar i form av fastigheter
och inventarier m. m. har i balansräkningen endast markerats med ett symboliskt
belopp.

Kungl. Maj ds proposition nr 66 år 1969
Inkomst- och utgiftsredovisning för år 1967

Inkomster	Belopp, kr.
Almanacksarrende .....................................	.............. 4 068 057
Räntor och utdelningar ................................	.............. 2 638 913
Arrende och hyror.....................................	.............. 48 606
Anslag till bibliotekets nobelverksamhet ..................	.............. 40 000
Brist att täckas av sparade inkomstmedel ..................	.............. 624 559 7 420 135
Utgifter
Räntor å donationsfonder och övriga fonder................	.............. 2 638 9131
Sekretariatet ..........................................	.............. 432 148
Akademiens publikationer ...............................	.............. 680 356
Statskalendern ........................................	.............. 133 450
Akademiens sammankomster ............................	.............. 37 136
Stockholms observatorium ..............................	.............. 544 149
Capristationen ........................................	.............. 40 000
Biblioteket ...........................................	.............. 1 055 071
Kristinebergs zooiogiska station ..........................	.............. 372 188
Bergianska stiftelsen ...................................	.............. 320 000
Forskningsstationerna i Övre Norrland ....................	.............. 427 190
Fastigheter i Stockholm och Saltsjöbaden ..................	.............. 121630
Avsättning till grundfonden .............................	.............. 5 000
Rörligt tillägg å pensioner ..............................	.............. 120 538
ATP m. m............................................	.............. 170 437
Grupplivförsäkring och sjukvårdskostnader ................	.............. 11 765
Lönetillägg ...........................................	.............. 110 044
Vissa övriga utgifter ...................................	.............. 200 120 7 420 135

3 Ur donationsfonderna har under år 1967 delats ut 480 500 kr. i stipendier.

3. Utredningen

Inledningsvis redogör utredningen för tillkomsten och den senare tillämpningen
av almanacksprivilegiet.

Efter framställning av Vetenskapsakademien beviljade Kungl. Maj:t i oktober
1747 akademien ensamrätt att ge ut almanackor fr. o. m. år 1749. De främsta
motiven för detta privilegium var dels önskvärdheten att komma till rätta med de
ofta förekommande felen i almanackorna och se till att endast vetenskapligt grundade
uppgifter fördes in i dessa, dels möjligheten för akademien att genom inkomster
av privilegiet få medel till främjande av vetenskaplig verksamhet. Några närmare
föreskrifter om privilegiets utövande utfärdades inte i privilegiebrevet och
har inte heller meddelats senare.

Sedan slutet av 1700-talet har Vetenskapsakademien arrenderat ut privilegiet.
Arrendet innehas, som inledningsvis nämnts, sedan år 1906 av Almqvist & Wiksells
Boktryckeriaktiebolag. Enligt gällande kontrakt mellan Almqvist & Wiksell och
Vetenskapsakademien från år 1958 utgår den årliga arrendeavgiften till akademien
huvudsakligen som en royalty på 23 % av företagets totala försäljning av almanackor
och produkter i vilka almanackor ingår. Kontraktet löper fram t. o. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1969

1972 års almanackor, dvs. den sista årgången under den nuvarande privilegieperioden.
I kontraktet garanteras vidare Vetenskapsakademien en årlig privilegieavgift
på minst 1 milj. kr. oavsett den faktiska almanacksförsäljningen. Som tidigare
redovisats uppgick akademiens inkomster av privilegiet år 1967 till drygt 4 milj. kr.

Beträffande kontrollen av almanackorna anför utredningen, att Vetenskapsakademien
kontrollerar riktigheten av den s. k. vanliga almanackan i häftat och
skuret skick, ett femårskalendarium och kalendarierna i statskalendern, som också
trycks av Almqvist & Wiksell. Övriga almanackor kontrolleras av Almqvist &
Wiksell enligt akademiens förlaga oavsett om produkten framställs av detta företag
eller av andra företag.

Utredningen, som konstaterar att almanackstrycket utgör en relativt liten varugrupp
inom den grafiska industrin, lämnar vissa uppgifter om den svenska almanacksmarknaden
för år 1963. Konsumtionen av almanackor beräknas nämnda år
ha uppgått till ca 17 milj. exemplar till ett saluvärde av ca 24,3 milj. kr. Som jämförelse
anger utredningen omsättningssiffrorna samma år för vissa andra grafiska
varugrupper, bl. a. för dagstidningar 671 milj. kr., veckopress 258 milj. kr.,
reklamtryck 216 milj. kr. och böcker 72 milj. kr.

Utredningen konstaterar att Almqvist & Wiksell som arrendator av almanacksprivilegiet
kontrollerar hela den svenska almanackstillverkningen. Företaget tillverkar
enligt utredningen dels helfabrikat — år 1963 10,1 milj. exemplar — dels
kalendarier som halvfabrikat — år 1963 5,5 milj. exemplar — vilka bearbetas
till färdiga produkter av huvudsakligen sex särskilt utvalda återförsäljare. I begränsad
utsträckning — år 1963 1,3 milj. exemplar — ger Almqvist & Wiksell
andra företag licens att i egen regi producera en viss almanacka. Importen av almanackor
är obetydlig. År 1963 uppgick den till ca 50 000 exemplar. Utredningen
redovisar vidare, att almanacksförsäljningen som år 1950 utgjorde ca 35 % av
Almqvist & Wiksells omsättning, exklusive internförsäljning, räkenskapsåret 1963/
64 hade minskat till ca 20 % av företagets omsättning. Denna utveckling har enligt
utredningen därefter ytterligare accentuerats.

Utredningen lämnar uppgifter rörande utgivning av almanackor i vissa andra
europeiska länder. I Norge och Finland existerar ett privilegiesystem av ungefär
samma typ som i Sverige med Oslo resp. Helsingfors universitet som privilegieinnehavare.
I Danmark får almanackor framställas fritt mot en särskild avgift per
exemplar till Köpenhamns universitet. I bl. a. Frankrike, Förbundsrepubliken
Tyskland, Italien, Nederländerna, Schweiz och Storbritannien är utgivning och
spridande av almanackor fri från statlig kontroll och avgiftsplikt.

Med huvudsaklig utgångspunkt i en utredning »Almanacksprivilegiet och dess
utövande», som utförts av statens pris- och kartellnämnd på uppdrag av ombudsmannen
för näringsfrihetsfrågor, analyserar utredningen vissa effekter av nuvarande
konkurrensbegränsande system på almanacksmarknaden. Utredningen finner den
allvarligaste vara att systemet inte innehåller någon spärr mot oskälig prissättning,
vartill kommer att konkurrensen mellan de utvalda återförsäljarna inte kan få formen
av en för konsumenten angelägen priskonkurrens. Vidare finner utredningen pris -

Kungl. Ma]:ts proposition nr 66 år 1969

och kartellnämndens undersökningar tyda på att Almqvist & Wiksell har betydligt
större vinstmarginaler på almanacksprodukter än vad som är vanligt inom tryckeribranschen.
Utredningen uttalar även tvivel om att konsumenterna blir delaktiga av
de rationaliseringsvinster som koncentrationen av almanackstillverkningen möjliggör.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen att almanacksprivilegiet skall utövas
på ett sätt som i högre grad än f. n. främjar konkurrens på den aktuella marknaden.
Huvudprincipen i förslaget är att rätten att trycka, ge ut och importera almanackor
skall vara tillgänglig för envar mot erläggande av avgift till Vetenskapsakademien
och grundad på avtal mellan akademien och producenten, som
i normalfallet tänks vara ett tryckeri. Innan avtal sluts, skall akademien pröva om
den avtalssökande har förutsättningar att ge ut almanackor och om vederbörande
har tillräcklig ekonomisk stabilitet för att fullgöra avgiftsförpliktelserna. Om dessa
förutsättningar inte föreligger, skall akademien kunna vägra att ingå avtal. Utredningen
stryker dock under, att avtal inte får vägras på grund av t. ex. konkurrenshänsyn.
Vetenskapsakademien får inte heller — framhåller utredningen — anlägga
synpunkter på almanackornas utformning eller utseende. Enligt utredningen påkallar
införande av det föreslagna systemet inte särskilda åtgärder för bevakning av
privilegieintrång annat än i fråga om importen, där akademien föreslås mot ersättning
få anlita generaltullstyrelsen för den erforderliga kontrollen.

Ansvaret för almanackornas riktighet skall enligt utredningen i första hand ligga
på producenten, som till sin ledning får årliga sammanställningar av kalendariska
uppgifter som Vetenskapsakademien åläggs att ge ut i god tid före ingången av det
aktuella kalenderåret. Akademien bör kräva att granskningsexemplar av varje
almanacka överlämnas till akademien, som sedan från fall till fall får bedöma i
vilken utsträckning särskild kontroll är nödvändig.

I valet av avgiftstyp diskuterar utredningen två typer, nämligen dels en värdeavgift,
dels en styckeavgift. Utredningen stannar för en styckeavgift, som är lättare
att utforma, tillämpa och kontrollera än en värdeavgift. Styckeavgiften föreslås bli
utformad som en till öretalet bestämd avgift för varje kalendarium i almanackan,
varvid avgift dock inte skall utgå för fler än två kalendarier per almanacka. Avgift
skall vidare utgå endast för de almanackor som säljs eller eljest kommer till avsedd
användning. Avgiftens storlek bör enligt utredningen, som inte föreslår något öretal,
årligen prövas av Kungl. Maj:t.

Avgiftsuppbörden föreslås bli grundad på ett åläggande för den avgiftspliktige
att till Vetenskapsakademien redovisa antalet tillverkade, osålda och returnerade
almanackor. Den i sammanhanget nödvändiga kontrollen av almanacksproducenternas
bokföring och redovisning bör enligt utredningens förslag skötas av kontrollstyrelsen
mot särskild ersättning.

Utredningen föreslår slutligen att det nya systemet skall tillämpas första gången
för 1973 års almanackor. Möjlighet att begära tillstånd att ge ut almanackor bör
finnas fr. o. m. den 1 januari 1972.

Kungl. Maj ds proposition nr 66 år 1969

4. Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen har så gott som alla remissinstanser uppehållit sig vid
inte endast utredningens förslag utan också den principiella frågan om privilegiesystemet
över huvud taget bör behållas. Det överväldigande flertalet remissinstanser
har därvid fört fram synpunkter med innebörd att privilegiesystemet
bör upphöra eller att frågan om dess existens i varje fall bör tas under omprövning.

Vad gäller frågan om privilegiets bestånd ställer sig SACO, TCO och LO liksom
bl. a. Sveriges industriförbund, och Sveriges hantverks- och industriorganisation
avvisande till att Vetenskapsakademiens verksamhet skall finansieras genom
avgifter på almanackor. Generaltullstyrelsen och ett antal näringslivsorganisationer,
däribland Sveriges grafiska industriförbund och Svenska boktryckareföreningen,
anser det varken tidsenligt eller rationellt att införa en komplicerad och kostnadskrävande
procedur för uppbörd av ett så relativt htet belopp som ca 4 milj. kr.
Enligt näringslivsorganisationerna bör bidrag till akademiens verksamhet kunna
lämnas på annat sätt utan samband med almanacksproduktionen.

Statens pris- och kartellnämnd finner inte nu anledning att uttala sig i privilegiefrågan,
då denna inte ingått i utredningens uppdrag. Nämnden har emellertid inte
förbisett att en rationellare lösning av almanacksfrågan kunde vara att privilegiet
helt slopas och att Vetenskapsakademien i stället tillförs medel i annan ordning.
I särskilt yttrande förordar kommerserådet Bouvin en sådan lösning.

Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor ifrågasätter, om det finns skäl att behålla
en ordning som tillkom vid mitten av 1700-talet under helt andra betingelser.
Ombudsmannen anser att ett privilegiefritt system för aknanacksutgivning stämmer
bäst överens med den allmänna svenska frikonkurrenspolitiken. Enligt ombudsmannen
är det naturligast att akademiens verksamhet finansieras genom anslag
över statsbudgeten. Ombudsmannen uttalar sig liksom bl. a. kommerskollegium
för prövning av frågan om privilegiets avskaffande.

Svenska bokförläggareföreningen och bl. a. handelskamrarna i Stockholm och
Visby föreslår direkt att almanacksprivilegiet skall upphöra.

Argument till förmån för nuvarande privilegiesystem förs fram av justitiekanslern,
Vetenskapsakademien och Almqvist & Wiksells Boktryckeriaktiebolag. Justitiekanslern
pekar bl. a. på fördelarna med att almanackornas riktighet garanteras
i ett privilegiesystem, medan akademien stryker under vikten av att dess vetenskapliga
verksamhet ekonomiskt säkerställs.

Utredningens principförslag att rätten att trycka, ge ut och importera almanackor
skall vara fri — dvs. att det nuvarande monopolet skall upphävas — hälsas med
tillfredsställelse av nästan alla remissinstanser. Förslaget tillstyrks av bl. a. riksrevisionsverket,
justitiekanslern, ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor, statens prisoch
kartellnämnd, näringsfrihetsrådet, KF, flertalet näringsliv sorganisationer och
SACO, TCO och LO. Flertalet av dessa instanser ifrågasätter dock rimligheten i
att även i fortsättningen avgiftsbelägga almanackorna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1969

Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor och statens pris- och kartellnämnd
finner det bl. a. mot bakgrund av tidigare utredningar och utlåtanden om monopolets
verkningar vara tillfredsställande att monopolet föreslås bli upphävt. Nämnden
anser att förutsättningar på så sätt skapas för att konsumenterna skall få tillgång
till ett tillfredsställande sortiment. Nämnden liksom justitiekanslern finner det dock
vara svårt att bedöma om priserna kommer att bli lägre än de nuvarande.

Utredningens förslag till uppbörds- och kontrollsystem kritiseras av flera remissinstanser
såsom komplicerat och kostnadskrävande.

Vetenskapsakademien pekar på de svårigheter som skulle följa av revisionsuppgifterna
och finner att den föreslagna ordningen skulle medföra höga kostnader,
vilket skulle gå ut över akademiens netto av privilegiet. Akademien föreslår
därför en modifiering av det nuvarande systemet. Under en ny privilegieperiod bör
man, enligt akademien, genom ökad licensgivning bereda andra än huvudarrendatorn
vidgade möjligheter att producera almanackor.

Almqvist & Wiksells Boktryckeriaktiebolag framför liknande synpunkter som
akademien och pekar bl. a. på de svårigheter som, enligt företagets uppfattning,
skulle vara förenade med den föreslagna prövningen av tillståndssökande företags
solvens. Vidare anser Almqvist & Wiksell att det föreslagna systemet för kontroll
och uppbörd av avgifter skulle medföra en dyr och tungrodd administration. Företaget
hävdar även, att det nya systemet inte skulle medföra lägre priser, större
urval eller andra fördelar för konsumenterna. I likhet med akademien anser Almqvist
& Wiksell, att den kritik som riktats mot det nuvarande systemet kan tillgodoses
genom ökad licensgivning under en ny privilegieperiod.

Även statskontoret kritiserar det framlagda förslaget och hävdar att det nuvarande
systemet bl. a. prismässigt gynnar genomsnittskonsumenten, medan en omläggning
främst skulle gynna reklammarknaden. Statskontoret, som finner att det
föreslagna systemet skulle bli tungrott och kostnadskrävande, anser inte partiella
reformer uteslutna inom ramen för nuvarande system.

Detaljerna i utredningens förslag har endast i begränsad utsträckning kommenterats
i remissyttrandena. Flertalet remissinstanser framhåller, att kostnaderna för
akademiens framställning av kalendariska uppgifter inte bör belasta konsumenten
utan täckas av allmänna medel. Vidare anser bl. a. generaltullstyrelsen, vissa
branschorganisationer samt SACO och TCO att förhållandena knappast påkallar
en särskild kontroll av almanackornas riktighet. Kommerskollegium, å andra
sidan, anser att akademien även i fortsättningen bör ansvara för almanackornas
riktighet mot ersättning från staten. En övergång till styckeavgift tillstyrks bl. a. av
justitiekanslern och näringsfrihetsrådet. Kontrollstyrelsen, som endast tar upp sin
egen medverkan i kontrollen av avgiftsinbetalningen, bedömer sig ha möjlighet att
medverka på föreslaget sätt mot full ersättning. Generaltullstyrelsen förklarar sig
därmot sakna möjlighet att utöva en fullständig kontroll över införseln av almanackor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1969

5. Departementschefen

Alltsedan år 1749 har Vetenskapsakademien haft privilegium på utgivningen av
almanackor i Sverige. I 1810 års och senare 1812 års tryckfrihetsförordning förbjöds
privilegier på utgivningen av skrifter. Kungl. Maj:t fick emellertid rätt att
förnya redan givna privilegier med högst 20 år i sänder. Nu gällande tryckfrihetsförordning
av år 1949 innehåller motsvarande bestämmelser (1 kap. 8 §). Vetenskapsakademiens
almanacksprivilegium förnyades senast genom beslut den 15 juni
1945 för tiden den 16 juli 1952—den 15 juli 1972. Vetenskapsakademien har sedan
år 1906 arrenderat ut tryckningen och försäljningen av almanackorna till Almqvist
& Wiksells Boktryckeriaktiebolag. Gällande arrendeavtal löper ut år 1972.

Med anledning av en motion angående almanacksprivilegiet begärde 1964 års
riksdag hos Kungl. Maj:t en översyn av reglerna för privilegiet och formerna för
dess utövande (1964:1: 643, 2 LU 46, rskr 163). Den begärda utredningen har
verkställts genom en särskilt tillkallad sakkunnig. Utredningens huvudsakliga innehåll
samt remissyttrandena har jag redovisat i det föregående. Som jag tidigare
anfört bör denna fråga, i vilken Kungl. Maj:t äger besluta, anmälas för riksdagen.

Utredningsmannen, vars uppdrag gällt endast en översyn av reglerna för almanacksprivilegiet
och formerna för dess utövande, har föreslagit att privilegiet skall
handhas så, att den nuvarande monopolsituationen upphör och att garantier skapas
för effektiv konkurrens på almanacksmarknaden. Utredningens förslag att
rätten att trycka, ge ut och importera almanackor i princip skall vara fri har hälsats
med tillfredsställelse av nästan alla remissinstanser. I det övervägande flertalet yttranden
ifrågasätts emellertid om skäl över huvud taget föreligger att behålla almanacksprivilegiet.
Förutom principiella skäl mot ett privilegiesystem uttalar man
tvekan om det lämpliga i att införa en kostnadskrävande kontroll- och uppbördsapparat
för ett så relativt litet belopp som privilegieavgiften utgör. Eftersom tryckningen
och försäljningen av almanackor i flertalet europeiska länder är helt fri
från statlig kontroll och avgiftsplikt, anses något behov av särskild kontroll av almanackornas
riktighet inte heller föreligga.

Genom lagstiftningen mot konkurrensbegränsning inom näringslivet har statsmakterna
skapat medel att undanröja sådana konkurrensbegränsningar som på
olika sätt åstadkommits av enskilda. Det ter sig mot denna bakgrund föga konsekvent
att en konkurrensbegränsning, grundad på offentlig reglering, utan bärande
skäl skall få fortleva. För egen del är jag därför i likhet med utredningen av den
uppfattningen att privilegiet, om det skulle behållas, måste utövas på sådant sätt
att nuvarande monopol på tryckning och utgivning av almanackor ersätts med ett
friare system. Liksom majoriteten av remissinstanserna anser jag emellertid att det
finns anledning att därutöver pröva frågan om själva privilegiets bestånd. Enligt
min mening är de skäl som anförts mot ett fortsatt privilegium övertygande. Jag
finner därför att Kungl. Maj:t inte bör förnya privilegiet vid utgången av den nuvarande
privilegieperioden den 15 juli 1972.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1969

Ett avskaffande av almanacksprivilegiet — med därav följande bortfall av privilegieinkomster
för Vetenskapsakademien — aktualiserar frågan om akademiens
framtida ställning och arbetsuppgifter.

Vetenskapsakademien intar ställningen av nationellt vetenskapligt organ på det
matematisk-naturvetenskapliga området med bl. a. betydelsefulla utåtriktade funktioner.
Dessa är främst av informativ och kontaktskapande art både inom landet
och på ett internationellt plan. Vetenskapsakademien har i nämnda avseenden
även i framtiden viktiga uppgifter att fylla. I själva verket kan det firmas skäl anta
att akademiens utåtriktade verksamhet får ökad betydelse i synnerhet på det internationella
planet.

Vidare förfogar akademien över ett stort antal donationsfonder med ett beräknat
dagsvärde av sammanlagt ca 50 milj. kr. Fondernas avkastning skall enligt
ändamålsbestämmelserna användas för stipendier och för andra åtgärder som kan
främja den vetenskapliga utvecklingen. Ändamålsbestämmelsernas utformning har
dock med tiden kommit att begränsa möjligheterna att nyttiggöra avkastningen.
Av den år 1967 till ca 2,6 milj. kr. uppgående avkastningen utdelades sammanlagt
ca 480 000 kr. i stipendier m. m. Önskvärt synes vara att ändamålsbestämmelserna
för akademiens fonder ses över så att de anpassas till nu rådande förhållanden och
bättre kan tjäna akademiens verksamhet.

Som framgått av min tidigare redogörelse ingår i Vetenskapsakademiens nuvarande
verksamhet att driva ett antal fasta institutioner. Dessa är av mycket skiftande
karaktär och frågan om deras framtida verksamhet måste därför bedömas separat
för varje särskild institution. Det bör i detta sammanhang beaktas att förslag om
att staten skall förvärva huvuddelen av Bergianska stiftelsens markområde med
bl. a. den botaniska trädgården nyligen lagts fram i prop. 1969: 36 (s. 16) och att
frågan om Vetenskapsakademiens bibliotek kommer att tas upp i samband med att
frågan om bl. a. biblioteksservice åt universitetet i Stockholm inom det matematisknaturvetenskapliga
området utreds (jfr prop. 1969: 1 bil. 10 s. 335). Formerna för
de övriga institutionernas fortsatta bestånd och verksamhet kräver särskilda överväganden.
Det tillkommer i första hand huvudmannen, dvs. Vetenskapsakademien,
att överväga på vilket sätt denna fråga lämpligen bör behandlas.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t ger riksdagen till känna vad jag här anfört.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t
Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunnel Anderson

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1969 15

INNEHÅLL

Sid.

1. Inledning .................................................. 3

2. Vetenskapsakademien och dess verksamhet ....................... 4

3. Utredningen ................................................ 8

4. Remissyttrandena............................................ 11

5. Departementschefen .......................................... 13