Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964 (Proposition 1964:66)

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964

Nr 66

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag för
budgetåret 196^/65 till teaterverksamhet m. m., given
Stockholms slott den 6 mars 196i.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionens inledande avsnitt behandlas formerna för det fortsatta statliga
stödet till huvuddelen av landets fasta teaterverksamhet. Statsbidragen till
de kungl. teatrarna — Operan och Dramatiska teatern — samt till de båda
tuméteaterföretagen Riksteatern och Svenska teatern AB föreslås utgå från
särskilda anslag på riksstaten. Ett bidragssystem, innebärande i huvudsak att
staten skall åtaga sig att svara för 55 % av teatrarnas samlade personalkostnader,
föreslås för stadsteatrarna i Borås, Göteborg, Hälsingborg, Malmö, Norrköping—Linköping,
Stockholm och Uppsala samt Göteborgs lyriska teater. Sammanlagt
äskas i propositionen anslag för dessa ändamål till ett belopp av
39 985 000 kr.

Vidare framlägges förslag om anordnande i statlig regi av skådespelarutbildning.
Tre statliga skolor för scenisk utbildning, en i Stockholm, en i Göteborg och
en i Malmö, föreslås inrättade den 1 juli 1964. Grundutbildningen på dramatisk
linje avses omfatta tre år. Den pågående försöksverksamheten i Göteborg och
Malmö med lyrisk-dramatisk utbildning föreslås fortsätta 1964/65. Antalet utbildningsplatser
föreslås första året begränsat till 45, eller ungefär 15 elever vid
varje skola. Till driftkostnader för de tre skolorna äskas sammanlagt 2 229 000 kr.

Slutligen framlägges förslag om bildandet av ett teater- och orkesterråd för
administrativa och tekniska uppgifter, som bl. a. sammanhänger med den föreslagna
omläggningen av teaterstödet och utbildningsverksamheten. För rådets
förvaltningskostnader begärs 130 000 kr.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 sand. Nr 66

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet injör Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6
mars 1964.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,
Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om vissa anslag
för budgetåret 1964/65 till teaterverksamhet m. m. och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t (bil. 10, s. 38) föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1964/65 till
Bidrag till teaterverksamhet m. m. beräkna ett anslag av 33 500 000 kr.

Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 196J

I. Inledning

Jag kommer att behandla följande frågor, nämligen formerna för den statliga
bidragsgivningen till huvuddelen av den statsunderstödda fasta teaterverksamheten,
skådespelarutbildningen och teaterrådet. På flera punkter kommer att
behandlas förslag i frågor, vilka inte kräver riksdagens medverkan. Även på sådana
punkter lämnas emellertid för överblickens och sammanhangets skull en
viss redovisning av förslagen.

Som även nämnts i årets statsverksproposition utgår statsbidrag till den
teaterverksamhet det här gäller — de båda kungl. teatrarna, vissa tuméteaterföretag
samt stadsteatrar och vissa därmed likställda teatrar — för närvarande
ur lotterimedelsfonden, som tillföres medel genom ett under åttonde huvudtiteln
uppfört avsättningsanslag. Överväganden, som siktar till en överföring av bidragsgivningen
bl. a. till den fasta teaterverksamheten till särskilda riksstatsanslag,
har pågått inom ecklesiastikdepartementet alltsedan lotterimedelsfonden
fr.o.m. innevarande budgetår överfördes till departementets verksamhetsområde.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1959 tillkallade jag
samma dag en särskild utredningsman för en översyn av Kungl. teaterns ekonomi
och därmed sammanhängande förhållanden. Huvuddelen av utredningsuppdraget
redovisades i ett den 31 maj 1961 avlämnat betänkande Kungl. teatern.
Verksamhet och ekonomi (SOU 1961: 28). Utredningsförslaget och de vid remissbehandlingen
framförda synpunkterna ansågs föranleda en fortsatt överarbetning
av vissa spörsmål, i första hand rörande lämplig organisationsform för
verksamheten vid de båda nationalscenema Operan och Dramatiska teatern,
samt även formerna för statsstödet till teaterverksamheten. För detta ändamål
tillsattes inom ecklesiastikdepartementet en särskild arbetsgrupp, som den 11
mars 1963 avgivit en promemoria angående vissa organisatoriska spörsmål vid
de kungl. teatrarna. Förslaget kommer att behandlas i propositionens inledande
avsnitt.

Arbetsgruppen har därefter fått fortsatt uppdrag att göra en översyn av
grunderna för den statliga bidragsgivningen till vissa stadsteatrar och därmed
likställda teatrar. Gruppen har utarbetat ett den 3 december 1963 avgivet
förslag angående det fortsatta statliga stödet till stadsteatrar och därmed likställda
teatrar. Över förslaget har, som framgår vid behandlingen därav i propositionens
inledande avsnitt, yttranden inhämtats från berörda myndigheter,
organisationer och teaterföretag.

Även de statliga bidragen till den skådespelarutbildning, som nu bedrives
vid elevskolor anknutna till vissa teaterföretag, utgår för närvarande från lotterimedelsfonden.
Frågan om skådespelarutbildningen har varit föremål för

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964

utredning av 1955 års provinsteaterutredning, som i september 1961 framlagt
förslag angående Den sceniska utbildningen (stencilerat). Vissa åtgärder för
förbättring av skådespelarutbildningen har i enlighet med vad som angavs i
propositionen 1963:103 vidtagits redan under innevarande budgetår. Den fortsatta
bearbetningen av bl. a. frågan om undervisningens organisation och förläggning
har anförtrotts en särskild utredningsman, som den 26 november 1963
avlämnat betänkandet Statens skolor för scenisk utbildning (stencilerat). Förslaget
har, som kommer att framgå av det följande, utarbetats i samråd med
Teaterns utbildningsråd, vars ledamöter representerar samtliga landets teaterföretag
och sceniska fackorganisationer, och har inte gjorts till föremål för ytterligare
remissbehandling.

I årets statsverksproposition framhölls, att även frågan om teaterrådets
framtida uppgifter och organisation varit föremål för särskilda överväganden.
Beredningen av denna fråga har även anförtrotts den tidigare nämnda arbetsgruppen,
som den 13 februari 1964 avgivit en promemoria med förslag angående
ett teater- och orkesterråd. Förslaget har nu remissbehandlats och kommer att
redovisas i det följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964

II. Det statliga stödet till teaterverksamhet
Nuvarande bidragsformer

Det statliga stödet till teaterverksamheten utgår för närvarande ur lotterimedelsfonden.
De teatrar det här närmast är fråga om är de kungl. teatrarna —
Operan eller Kungl. teatern och Dramatiska teatern — stadsteatrarna, Göteborgs
lyriska teater (Stora teatern) och Folkteatern i Göteborg samt två större
turnéteaterföretag, Riksteatern och Svenska teatern AB.

Bidragen för kommande spelår anvisas efter därom gjord ansökan, som remitteras
till teaterrådet, i allmänhet i maj eller juni. I den mån de sålunda anvisade
medlen, teaterns egna inkomster, recetter m. m. samt i förekommande fall andra
allmänna anslag icke varit tillräckliga för att täcka utgifterna, har teatern, da
bokslut föreligger för spelåret i fråga, ansökt om ytterligare bidrag till täckning
av det uppkomna underskottet. Den principiella uppläggningen av teaterstödet
är sålunda den, att bidragen utgår såsom förlusttäckningsbidrag.

Till de kungl. teatrarna och till de båda turn éteaterf öretagen
utgår erforderligt bidragsstöd i det närmaste helt av statsmedel.

Till lotterimedelsfondens fasta bidragsändamål hör de årliga driftbidragen till
stadsteatrar och därmed likställda teatrar, nämligen stadsteatrarna
i Göteborg, Malmö, Norrköping-Linköping, Hälsingborg, Uppsala,
Stockholm och Borås samt Göteborgs lyriska teater (Stora teatern). Slutligen
får Folkteatern i Göteborg ett årligt driftbidrag av lotterimedel.

Även till de här nämnda teaterföretagen utgår bidragen i princip som förlusttäckning.
I fråga om de kungl. teatrarna gäller som nämnts att stödet i det
närmaste helt utgår av statsmedel, medan de nu berörda teatrarna även erhåller
kommunalt stöd.

Den nuvarande fördelningen mellan stat och kommun av bidragen till stadsteatrarna
bygger på vissa grunder, som utan att vara reglerade genom beslut
eller i författning varit gällande sedan spelåret 1958/59. Dessa grunder tilllämpas
nu på Göteborgs lyriska teater och på stadsteatrarna i landsorten,
(sålunda inte Stockholms stadsteater och inte heller Folkteatern i Göteborg).
Omfattningen av statens bidrag bestämmes dels av det bidragsbelopp, som
från statens sida utgick för spelåret 1957/58, dels av en utfästelse att staten
skall svara för 3/5 av det ytterligare bidragsbehov, som uppstått för teatrarna
efter detta spelår. Teaterkommunerna har i sin tur åtagit sig att som bidrag
till teatrarnas löpande verksamhet — utöver det kommunala bidraget spelåret
1957/58 — svara för 2/5 av det ytterligare bidragsbehovet efter 1957/58 samt
därjämte för lokalkostnader och SPA-avgiftcr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1961^

Stödet till Stockholms stadsteater har utgått i form av ett fast bidrag. För
spelåret 1962/63 uppgick bidraget till 375 000 kr.

I fråga om Folkteatern i Göteborg gäller, att erforderligt bidrag utgår med lika
stort belopp från stat och kommun.

Förslag till omläggning av bidragsformerna m. m.

Kungl. teatrarna
Utredningsmannen

Som tidigare nämnts avlämnades den 31 maj 1961 av en särskilt tillkallad
utredningsman1 betänkande med förslag rörande Kungl. teatern. Verksamhet och
ekonomi (SOU 1961:28). Betänkandet innehåller förslag om den framtida organisationsformen
för de båda kungl. teatrarna i Stockholm — i fortsättningen
benämnda Operan och Dramatiska teatern — ävensom vissa konkreta förslag
rörande främst Operans skötsel och drift.

Utredningsmannen anser, att verksamheten vid de båda teatrarna bör som
hittills drivas i form av aktiebolag. Då det enligt utredningsmannen inte kan
anses lämpligt att på en verksamhet av förevarande slag tillämpa det regelsystem,
som gäller för den statliga förvaltningen, bör verksamheten vid teatrarna
inte organiseras som ett statligt förvaltningsorgan.

Den avgörande synpunkten vid utredningsmannens ställningstagande till företagsform
har varit, att aktiebolagsformen erbjuder de största garantierna för att
stadga och fasthet kommer att prägla verksamheten i ekonomiskt avseende.
Aktiebolagsformen medför, att i lag anges de olika organ som erfordras för verksamhetens
bedrivande och att aktiebolagslagens regler angående funktionsfördelningen
mellan de olika förvaltande organen vinner tillämpning. För ideella
föreningar och om stiftelser gäller däremot, att ordningen för verksamhetens
bedrivande i allt väsentligt bestäms av föreskrifter i de för rättssubjektet antagna
stadgarna.

I betänkandet föreslås vidare en sammanslagning av Operan ock Dramatiska
teatern på det sättet, att verksamheten skall handhas av ett enda bolag, benämnt
Aktiebolaget Kungl. teatrarna. Den konstnärliga verksamheten förutsätts skola
fortgå på de båda teatrarna var för sig och ledas av en teaterchef vid vardera
teatern. Administrativ och teknisk personal skall däremot vara gemensam för de
båda teatrarna. Som chef för den icke konstnärliga delen av verksamheten skall
finnas en verkställande direktör. En dylik samordning skulle enligt utredningsmannen
medföra en rad fördelar av ekonomiskt och annat slag. Såsom ett alternativ
framläggs förslag om en samordning enbart av den administrativa förvaltningen
vid de båda teatrarna. Om en sammanslagning genom fusion av de båda
nuvarande bolagen inte kan genomföras, förutsätter den nya ordningen att ett
nytt bolag bildas genom tillskott av statsmedel.

1 Justitierådet Yngve Söderlund.

Kungl. Maj:ts proposition nr GG år 1964

Därest en samordning av verksamheten vid Operan med den vid Dramatiska
teatern inte anses böra genomföras, förelås en omorganisation av Operans ledning
så att teaterchefen skall handha den konstnärliga delen av verksamheten och en
verkställande direktör sköta administrativa, ekonomiska och tekniska frågor.

I betänkandet behandlas i övrigt olika frågor, som sammanhänger med Operans
verksamhet och ekonomi. Bl. a. diskuteras Operans repertoarpohtik och
framhålls betydelsen av att Operan får tillgång till en annexscen. Med utgångspunkt
bl. a. från två på utredningsmannens föranstaltande gjorda opinionsundersökningar
framläggs vidare en rad förslag till åtgärder i publikstimulerande syfte.

Ett särskilt avsnitt av betänkandet belyser slutligen också den ekonomiska
utvecklingen vid Operan. Det konstateras att denna på senare år varit ogynnsam.
För att åstadkomma en ändring härutinnan föreslås i första hand olika
åtgärder för att söka öka publiktillströmningen och därigenom få upp intakterna,
såväl vid föreställningar i operahuset som i andra sammanhang där Operans
artister medverkar.

Yttranden

Betänkandet remitterades till ett stort antal myndigheter och organisationer.
Utredningsmannens förslag i organisationsfrågan bemöttes med rätt stark kritik
vid remissbehandlingen. Frågan togs upp i drygt hälften av yttrandena. Flertalet
instanser, däribland de båda teatrarna, teaterrådet samt arbetsgivar- och arbetstagarpartema,
avstyrkte förslaget om en samordning av verksamheten vid teatrarna.
Skälet var främst att föga eller intet skulle stå att vinna på en sammanslagning.

Statskontoret och riksrevisionsverket framlade egna förslag i organisationsfrågan.
Statskontoret, som ej hade något att invända mot en sammanslagning av
de "båda teatrarna, aktualiserade i tidigare utredningar framförda förslag om
stiftelse som företagsform för en samordnad teaterverksamhet.

Två ledamöter i statskontoret framhöll, att frågan om verksamhetens bedrivande
i någon statlig institutionell form icke blivit närmare diskuterad och att
flera skäl talade för att denna fråga borde närmare klarläggas. Formerna för den
statliga medelsanvisningen till teatrarnas verksamhet syntes också böra närmare
prövas.

Riksrevisionsverket föreslog upprättande av ett samarbetsavtal mellan teaterbolagen
samt en undersökning av möjligheterna att ombilda Operan till ett rent
statligt organ.

Arbetsgruppen

Med anledning bl. a. av vad som framkommit vid remissbehandlingen har
som nämnts en särskild arbetsgrupp inom ecklesiastikdepartementet ytterligare
övervägt organisationsfrågan och därmed sammanhängande problem.

Arbetsgruppen har i en den It mars 1963 dagtecknad promemoria framlagt
förslag i ämnet. Gruppen framhåller inledningsvis, att den finner angeläget, att
statsmakterna beredes ökat inflytande över teatrarnas ekonomiska förvaltning

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1961+

och att garantier skapas för att verksamheten bedrives på ett så långt möjligt
affärsmässigt och i övrigt från ekonomiska synpunkter tillfredsställande sätt.

Gruppen utgår från de förhållanden, som gäller vid Operan, och påtalar att
enligt det system, som för närvarande råder, statens direkta inflytande över och
insyn i veiksamheten är mindre tillfredsställande. De anslag av statsmedel, som
årligen beviljas teatern, förknippas inte med några särskilda villkor utan ställes
till förfogande såsom ett klumpbelopp att av teaterns ledning fritt disponeras.
Teaterledningen har sålunda möjlighet att planera sin verksamhet helt självständigt.
Den anställer personal och vidtager andra åtgärder av ekonomisk art,
utan att detta i något fall behöver underställas statsmakterna. För tillvaratagande
av de statliga intressena utser Kungl. Maj:t av styrelsens fem ledamöter
ordförande och två ledamöter. Därjämte förordnar Kungl. Maj.t teaterchef och
två revisorer.

Denna ordning, som tillämpats sedan länge och ansetts motiverad av kravet
på konstnärlig frihet, måste enligt gruppen förutsätta, att styrelsen och ledningen
i övrigt så långt möjligt söker hålla sig inom ramen för anvisade och andra tillgängliga
medel och icke vidtager dispositioner, som omedelbart eller senare föranleder
ökade medelskrav och ställer de anslagsbeviljande myndigheterna inför
fullbordade fakta. Gruppen konstaterar, att teatern i allmänhet icke lyckats
anpassa utgifterna till medelsramama, utan i stället varit nödsakad att så gott
som varje år begära tilläggsanslag utöver det anslag, som ursprungligen anvisats
för spelåret i fråga.

Arbetsgruppen inser väl, att vissa marginaler måste tillåtas i fråga om de
ekonomiska kalkylerna för en verksamhet av denna art, men finner avvikelser
av den storleksordning som förevarit knappast acceptabla. Det finns därför
enligt gruppen all anledning att söka åstadkomma en annan ordning. Som en
första åtgärd förordar gruppen att Kungl. Maj:t i samband med beviljande av
anslag fastställer inkomst- och utgiftsstat för verksamheten vid teatern. Staten
skall i stort sett lända till efterrättelse men givetvis måste en viss frihet finnas
att göra avvikelser inom den fastställda utgiftsramen. Skulle fråga uppkomma
om att överskrida denna, måste frågan dock underställas Kungl. Maj:t. Därjämte
bör för varje år en plan över personalen göras upp och läggas till grund för beräkningen
av personalkostnaderna. Gruppen, som framhåller att stat i regel
förekommer för varje institution inom statsförvaltningen — i varje fall där staten
engagerar sig i den omfattning som det här är fråga om — anser, att en dylik
anordning måste bli till god hjälp för den ekonomiska ledningen inom teatern
samt framför allt främja en långsiktig planering av arbetet.

Gruppen understryker, att det ökade inflytande över den ekonomiska förvaltningen,
som sålunda måste eftersträvas från statens sida, inte får leda till att
den konstnärliga verksamheten blir lidande. Det måste tvärtom ligga även i det
allmännas intresse, att den konstnärliga nivån icke riskeras genom opåkallad
byråkratisering. Vad som åsyftas är att skapa cn ram för de konstnärliga yttringarna.
Teaterledningen bör ha stor handlingsfrihet inom den ramen
Vad härefter angår organisationsfrågan och den lämpligaste före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964

tagsformen för Operan och Dramatiska teatern samt litir denna skall förenas med
de framförda önskemålen om ett ökat statligt inflytande över de bada teatrarna
framhåller gruppen, att de alternativ av företagsform som härvid erbjuder sig är
stiftelse (förening), aktiebolag eller statligt förvaltningsorgan.

Stiftelse som företagsform för de kungl. teatrarna skulle enligt de resultat
gruppen vid sina överväganden kommit till snarast innebära ett försvagat inflytande
för staten över teatrarnas förvaltning och medelsanvändning. Arbetsgruppen
har därför, i likhet med utredningsmannen, kommit till den uppfattningen,
att stiftelsen ej är någon lämplig företagsform för de kungl. teatrarna.

Problemet blir därefter, framhåller gruppen vidare, att träffa ett avgörande
mellan den nuvarande aktiebolagsformen och någon form av statligt förvaltningsorgan.
En grundläggande princip bör härvid enligt gruppen vara, att en
ändring av nuvarande organisation bör ske endast om denna visat sig olämplig.

Såvitt arbetsgruppen kan bedöma behöver den statliga institutionsformen icke
nödvändigtvis medföra någon allvarligare inskränkning i handlingsfriheten för
teaterledningen. Från utgångspunkten att staten bör erhålla ett större inflytande
över teatrarnas ekonomiska förvaltning kan omvänt den statliga organisationsformen
i sig sägas erbjuda bättre betingelser, men aktiebolagsformen torde ingalunda
utesluta möjligheterna att ge staten ett dylikt inflytande. De uppställda
kraven kan enligt gruppen i allt väsentligt tillgodoses, vare sig man väljer aktiebolagsformen
eller formen av ett statligt förvaltningsorgan. Under sådana förhållanden
finner gruppen, att den ovan angivna grundläggande principen bör
resultera i ett behållande av aktiebolagsformen. Även andra skäl kan enligt
arbetsgruppen anföras härför.

Vid sina överväganden av samordnings- och organisationsfrågan har gruppen
kommit till att en lösning i huvudsak enligt den av utredningsmannen föreslagna
planen — ett gemensamt företag och tre sidoordnade chefer, som under styrelsen
skulle utöva ledningen av var och en sin gren av företagets verksamhet — skulle
innebära flera väsentliga fördelar. Gruppen tillstyrker därför utredningsmannens
förslag att ersätta de båda nuvarande aktiebolagen med ett gemensamt aktiebolag
under firma Aktiebolaget Kungl. teatrarna. En av fördelarna med en ny
bolagsbildning finner gruppen vara, att de båda nuvarande privatägda bolagen
upplöses och att teatrarna i fortsättningen drives som ett statligt bolag. Den nya
bolagsbildningen bör nämligen enligt gruppens mening ske enbart med anlitande
av statsmedel.

Ett genomförande av den föreslagna omorganisationen kräver enligt gruppen
tidsödande och omfattande förarbeten. Det fortsatta arbetet härmed bör uppdragas
åt en särskild kommitté.

Vad härefter angår anslagsfrågan för det nya företaget och den närmare
utformningen av den föreslagna inkomst- och utgiftsstaten erinrar gruppen
om att statsbidraget till de kungl. teatrarna nu utgår ur lotterimedelsfonden samt
att vid remissbehandlingen av utredningsförslaget vissa remissinstanser väckt
frågan om finansiering av teatrarnas verksamhet genom direkt medelsanvisning
över budgeten. Även arbetsgruppen finner starka skäl tala för att statsstödet till

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964.

det föreslagna teaterbolaget utgår ur ett på riksstaten uppfört anslag. Anslaget
bör ges karaktär av förslagsanslag och uppföras under rubriken De kungl. teatrarna.
Anvisade medel skall enligt vad gruppen tidigare anfört disponeras i enlighet
med av Kungl. Maj:t fastställd inkomst- och utgiftsstat.

Inkomstsidan i staten bör enligt gruppen upptaga poster för de större inkomstslagen,
t.ex. recetter, program, hyror samt statliga och kommunala anslag. Utgiftssidan
bör innehålla poster för bl. a. löner och arvoden, fördelade dels på
fast och extra personal, dels på olika personalkategorier. Vidare bör enligt gruppen
på utgiftssidan särskilt redovisas materiel- och andra kostnader, vissa
sociala avgifter, reklamkostnader, värme och lyse m. m.

Gruppen föreslår vidare, att i anslutning till staten bör föreskrivas, att det
statliga anslaget må tagas i anspråk i den utsträckning bolagets egna inkomster
jämte kommunla anslag icke förslår för täckande av de i staten upptagna utgifterna.

Till ledning för bestämmandet av de i staten upptagna utgiftsposterna till
löner, arvoden och andra ersättningar vid teatrarna föreslår gruppen att särskilda
personalplaner upprättas, utvisande storleken av den för olika uppgifter
engagerade personalen samt lönekostnadernas fördelning på olika personalgrupper.
Personalplanerna bör lända till efterrättelse i huvudsak, men teaterledningen
bör ha frihet att inom ramen för de i inkomst- och utgiftsstaten fastställda posterna
för löner m. m. förändra personalsammansättningen. I fråga om vissa
ledande befattningar inom de administrativa och tekniska avdelningarna bör
enligt gruppen övervägas en anknytning till det statliga lönesystemet, något som
också bör kunna gälla för annan administrativ och teknisk personal, som stadigvarande
sysselsätts i verksamheten och som har uppgifter, som möjliggör jämförelse
med statlig tjänst.

Gruppen understryker, att de föreslagna förändringarna i anslagsgivnängen till
teatrarna förutsätter, att verksamheten planeras långsiktigt. Den av arbetsgruppen
förordade ordningen för anslagsgivningen nödvändiggör nämligen, att preliminär
spelplan och kostnadsberäkning föreligger i samband med att bolaget
inger förslag till anslagsäskanden för nästkommande spelår. I samband med att
det av riksdagen anvisade anslaget ställes till förfogande och Kungl Maj:t fastställer
inkomst- och utgiftsstat för verksamheten bör den mer detaljerade planen
föreligga för det spelår anslaget avser. Under spelåret bör avvikelse ej ske från
den fastställda spelplanen såvitt ej alldeles särskilda skäl föranleder därtill.

Vissa turnéteatrar

En överföring till riksstaten av den statliga bidragsgivningen till de båda turnéteaterföretagen,
Riksteatern och Svenska teatern AB, ingår, som framgår av
årets statsverksproposition, som ett led i omläggningen av bidragsgivningen till
huvuddelen av den fasta teaterverksamheten i landet. Enligt uttalandet i statsverkspropositionen
kommer förslag att framläggas om att medel för ändamålet
beräknas under ett särskilt, för dessa turnéteatrar gemensamt anslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 är 1964- 11

Stadsteatrar och därmed likställda teatrar

Ett förslag angående det fortsatta statliga stödet åt stadsteatrar och därmed
likställda teatrar har utarbetats av den inom ecklesiastikdepartementet tillsatta
arbetsgruppen, som den 3 december 1963 överlämnade en promemoria i frågan.
Över förslaget har yttranden avgivits av riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån,
teaterrådet, Svenska stadsförbundet, Teatrarnas riksförbund, styrelserna
för aktiebolaget Göteborgs teater, aktiebolaget Göteborgs lyriska teater, föreningen
Malmö stadsteater, föreningen Hälsingborgs stadsteater, stadsteatern
Norrköping-Linköping, aktiebolaget Uppsala stadsteater och Stockholms stadsteater,
Borås kulturnämnd samt Svenska teaterförbundet och Svenska musikerförbundet.
Stadsförbundet har överlämnat yttranden från berörda städer.

Arbetsgruppen nämner i sin promemoria att frågan om omläggning av stödet
till den yrkesmässiga orkesterverksamheten — som även aktualiserats av chefen
för ecklesiastikdepartementet genom uttalanden i propositionen 1963:103 —
bedömts böra anstå med hänsyn till den översyn av orkesterväsendets organisation,
som påbörjats under våren 1963 av en inom ecklesiastikdepartementet tillkallad
sakkunnig. Arbetsgruppens allmänna synpunkter på bl. a. syftet med den
statliga bidragsgivningen till de här berörda teatrarna gäller dock i lika hög
grad stödet till orkestrarna.

Arbetsgruppens förslag

Allmänna synpunkter. De statliga bidragen både till den kommunala teateroch
orkesterverksamheten har enligt arbetsgruppen som främsta syfte dels att
medverka till att upprätthålla verksamhetens konstnärliga nivå, dels att bereda
en stor allmänhet tillfälle att till överkomliga priser se god teater och
höra god musik. Staten har vidare ett speciellt intresse av att genom sina bidrag
stimulera tillkomsten av nya fasta kommunala teatrar och orkesterinstitutioner
och samtidigt medverka till att teater- och orkesterväsendet får en för hela
landets kulturliv lämplig struktur, som tar hänsyn till att vissa uppgifter för
glesbygdens teater- och musikliv ändock alltid måste lösas genom turnéverksamhet
med statligt stöd eller i statlig regi.

Arbetsgruppen understryker inledningsvis, att det av flera skäl ansetts angeläget
att överväga andra former än de nu tillämpade för det statliga stödet till
teatrarna. Vid dessa överväganden har, framhåller gruppen, som riktpunkt gällt,
att kommunerna skall ha ett primärt ansvar för teatrarna.

Det nuvarande systemet med förlusttäckningsbidrag medför, framhåller gruppen,
i realiteten ett slags delat huvudmannaskap för teaterinstitutionerna. Enligt
gruppens mening kan lämpligheten härav ifrågasättas, då det ju gäller en verksamhet,
som måste betraktas som en i första hand kommunal angelägenhet.
Vidare pekar arbetsgruppen på omöjligheten att med det nuvarande bidragssystemet
annat än helt uppskattningsvis förutsäga bidragsbehovet. Härom
anför gruppen följande.

12 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 66 år 196b

Olägenheterna av att för statsbidragsgivningen anlita lotterimedelsfonden,
som endast tillföres maximerade årliga avsättningsanslag, är uppenbara. De ständiga
främst av löneutvecklingen betingade ökningarna av de statliga bidragen
till både teater- och orkesterväsendets institutioner, har haft till följd en fortgående
minskning av utrymmet inom lotterimedelsfonden för andra ändamål.
För budgetåret 1962/63 visade sig lotterimedelsfondens resurser otillräckliga
för att möta det starkt ökade bidragsbehovet, varför Kungl. Maj:t ansåg sig
behöva begära medel på tilläggsstat för ytterligare avsättning till fonden. Den
totala avsättningen till fonden utgjorde 1962/63 34,7 milj. kr.; härav anvisades
4,7 milj. kr. på tilläggsstat. En frikoppling av bidragsgivningen till nyssnämnda
institutioner från lotterimedelsfonden är sålunda angelägen, om fonden skall
kunna utnyttjas rationellt för andra ändamål.

Bidragskonstruktionen. Arbetsgruppen anser, att en ny form för statsbidragsgivningen
fr. o. in. budgetåret 1964/65 bör tillämpas i första hand beträffande
de fasta kommunala teatrar, som nu får förlusttäckningsbidrag ur lotterimedelsfonden
enligt tidigare angivna principer, nämligen Göteborgs lyriska teater,
Göteborgs stadsteater, Malmö stadsteater, stadsteatern Norrköping-Linköping,
Hälsingborgs stadsteater, Uppsala stadsteater och Borås stadsteater. Efter prövning
bör enligt gruppens mening även andra befintliga eller nytillkommande
teatrar kunna komma i åtnjutande av samma bidragsmöjligheter. Gruppen
föreslår, att bidragsgivningen överföres till riksstaten och att medel anvisas
under ett gemensamt anslag, som bör ges karaktär av förslagsanslag, och benämnas
Bidrag till stadsteatrar och därmed likställda teatrar.

Allmänt framhåller gruppen i fråga om bidragskonstruktionen, att målet är
att finna en enkel och för alla teatrar likartad bidragsform. Genom att de
behandlade teatrarna sinsemellan är så olika både vad beträffar konstnärlig
inriktning, arbetsformer, resurser i fråga om scen- och salongsutrymmen —
allt förhållanden, som i sin tur påverkar teatrarnas ekonomiska förutsättningar
— försvåras möjligheterna att finna en generellt verkande bidragsform. Gruppen
framhåller vidare, att det från teatrarnas synpunkt är angeläget, att statsstödet
trots önskemålet om en generellt verkande bidragsform icke är så utformat,
att teatrarnas verksamhet tvingas in i ett alltför likartat mönster eller att kvalitetskraven
eftersättes. Bidragsformen bör därjämte enligt arbetsgruppens mening
vara sådan, att kraven på detaljprövning och kontrollåtgärder från statlig
myndighets sida i största möjliga utsträckning begränsas. Gruppen har vidare
haft att arbeta från den förutsättningen, att bidragsformen skall efter prövning
i varje särskilt fall kunna tillämpas även på nytillkommande teatrar. I den
mån det bedömes önskvärt att teatrar startas på nya platser i landet, anses
det nämligen ligga i statens intresse att kunna aktivt påverka lokaliseringen
av dessa njm teatrar. Samtidigt bör den kommunala aktiviteten främjas genom
att presumtiva teaterkommuner på förhand skall kunna förvissa sig om vilka
statliga bidrag som kan komma i fråga. Både från statens och de kommunala
myndigheternas synpunkt torde det därför vara fördelaktigt med en så enkel
och överskådlig bidragsform som möjligt.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 66 är 106//.

Niir det gäller valet av bidragsgrundande kostnader framhåller
arbetsgruppen, att det av flera skäl ligger nära till liands att låta det statliga
bidraget grunda sig på teatrarnas lönekostnader. Lönerna representerar, enligt
vad gruppen funnit, den största och enhetligaste av teatrarnas utgiftsposter.
Även med hänsyn till de krav, som bör ställas på bidragsformen och de intressen,
som från statens sida kan knytas till bidragsgivningen, erbjuder ett statligt
lönebidrag bestämda fördelar. Härom anför gruppen bl. a. följande.

Bidragsformen kan göras enhetlig pa sa sätt att staten atager sig att av de
berörda teatrarnas löneutgifter svara för en andel, som i princip göres lika för
dem alla. En anknytning till lönekostnaderna innebär vidare en garanti från statens
sida att medel, helt eller delvis, ställes till förfogande för personalens löner.
Grunderna för statens deltagande i teatrarnas driftkostnader blir relativt enkla.
Slutligen blir det lättare än med nuvarande förlusttäckningssystem att på förhand
beräkna de kostnadsmässiga konsekvenserna.

Arbetsgruppen diskuterar härefter frågan om vilka lönekostnader, som bör
vara bidragsgrundande, och framhåller därvid, att statsbidraget kan anknytas
antingen till lönerna för all personal eller till enbart den del av löneutgifterna,
som hänför sig till den konstnärliga personalen. Gruppen finner, att övervägande
skäl talar för att statsbidraget bör beräknas på de samlade löneutgifterna.
Enligt gruppens mening kan nämligen en uppdelning av teatrarnas personal
i två grupper komma att få vissa icke önskade konsekvenser. Bl. a. framhåller
gruppen, att man bör räkna med, att det för en del gränsfall kan vara svårt
att bestämma till vilken personalgrupp en anställd bör hänföras. Att knyta
det statliga stödet till löneutgifter för en viss personalgrupp innebär, framhåller
gruppen vidare, att personal tillhörande denna grupp blir från teaterns synpunkt
billigare än annan personal, vilket kan medföra en viss risk för, att jämvikten
inom organisationen rubbas. Slutligen kan med fog hävdas, att alla
inom en teater verksamma grupper är nödvändiga för teaterns prestationsförmåga,
varför det ter sig oegentligt att staten prioriterar en viss grupp framför
andra. Gruppen pekar vidare på att variationerna i lönekostnaderna för den
konstnärliga personalen är större än för övrig personal samt att proportionerna
i personalsammansättningen mellan konstnärlig personal och övrig varierar från
teater till teater, beroende bl. a. på det tidigare påtalade förhållandet, att teatrarna
arbetar under så helt olika betingelser.

När det gäller valet av bidragsprocent är arbetsgruppen av den uppfattningen,
att man i fortsättningen synes böra eftersträva en för alla teatrar
gemensam procentsats för statsbidraget. Gruppen understryker, att önskemålet
om en generell bidragsprocent är helt och hållet tekniskt betingat och inte i sig
inrymmer något krav på vare sig förbättring eller försämring för teatrarna av
det statliga stödet. Enligt de hittillsvarande principerna har, som gruppen framhåller,
statsbidraget icke stått i direkt proportion till teatrarnas lönekostnader.
En jämförelse mellan statsbidraget för spelåret 1962/63 och lönekostnaderna

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 66 år 1964-

för samma år visar, att proportionen mellan statsbidrag och löner varierade
från 63 procent för Göteborgs lyriska teater till 56 procent för Malmö stadsteater
och stadsteatern Norrköping-Linköping, drygt 54 procent för Göteborgs
stadsteater samt 53 procent för stadsteatrarna i Hälsingborg och Uppsala. Med
de utgångspunkter, som gruppen haft för sina bedömningar, anser gruppen att
det finns skäl att stanna vid 50 procent av lönekostnaderna som en lämplig
bidragsnivå. Gruppen är medveten om att ett sådant åtagande från statens
sida innebär en minskning av det statliga engagemanget i förhållande till vad
som nu gäller vid de aktuella teatrarna och att detta för kommunernas del kan
medföra ökade kostnader, därest publikfrekvensen kvarstår på nuvarande låga
mvå. Det bör emellertid enligt gruppens mening vara ett självklart intresse
för kommunerna och teaterledningarna att försöka öka besöksfrekvensen och,
i den man detta lyckas, motväges den påtalade ökningen av kommunernas
kostnader av ökade recetter. Gruppen framhåller vidare, att en omfördelning av
det offentliga stödet inte på sikt torde vara orimlig, bl. a. med tanke på de
ökade åtaganden staten redan gjort för att förbättra utbildningen på teaterområdet.

Själva övergången till en ny bidragsform bör emellertid inte enligt arbetsgruppens
mening få till följd en omedelbar minskning av statsstödet. Gruppen anser
därför, att det finns anledning att under en övergångsperiod låta lönebidraget
kompletteras med ett tillägg och föreslår att sådana övergångsbidrag
skall utgå till de berörda teatrarna så länge lönebidraget enligt de föreslagna
nya principerna understiger de statsbidrag, som tilldelats teatrarna för spelåret
1963/64.

Arbetsgruppen övergår därefter till att diskutera bidragets närmare
bestämning. I detta hänsende behandlar gruppen två alternativa beräkningsgrunder.
Enligt alternativ I skall statsbidraget utgå på grundval av de
faktiska lönekostnaderna år från år, vilket innebär, att statsmakterna med vissa
av gruppen förordade begränsningar åtager sig att svara för hälften av uppkommande
personalkostnader vid teatrarna. Alternativ II innebär, att lönekostnaderna
för ett visst år (basår) tages till utgångspunkt för statsbidraget
och att bidraget tillätes öka i proportion endast till den avtalsenliga ökningen
för teatrarnas anställda.

Innan gruppen för egen del tar ställning till vilket alternativ, som bör förordas,
redovisas en rad synpunkter på de fördelar och nackdelar, som vidlåder
de båda beräkningsgrunderna. Gruppen finner, att båda alternativen under
vissa angivna förutsättningar i princip är godtagbara. Beträffande alternativ I
anför gruppen i huvudsak följande.

bidrag som utan begränsning bygger på de faktiska lönekostnaderna år
från ar skulle innebära att staten deltager i kostnaderna för alla personalökningar.
Från teaterhall har framhållits, att riskerna för att statsbidraget

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 66 år 1!)6J>

skulle utnyttjas för en alltför vidlyltig personalpolitik ar obetydliga. Det ansvar
för verksamhetens resultat, som åvilar kommunerna, anses nämligen utgöra
eu garanti i nämnda avseende. Därjämte åberopas de speciella faktorer, som
verkar inom en teaters ekonomi och som i varje fall när det gäller skådespelarpcrsonalen
anses förhindra en alltiör expansiv personalpolitik. Det framhålles,
att, om teaterledningen får fria händer, ensemblens storlek tenderar att naturligt
anpassas till de förhållanden, under vilka teatern arbetar och de för varje
teater speciella produktionsförutsättningarna. Det finns en balans mellan de
krav på personal teatern ställer genom sin repertoar och programläggning och
de krav skådespelarna ställer på rolluppgifter. o o

Med ett statsbidrag byggt på den faktiska lönekostnaden år från ar skulle
därjämte följa ett automatiskt deltagande i kostnaderna, icke bara för den
avtalscnliga löneökningen, utan även lör den löneglidning, som äger rum som
en följd av konkurrensen teatrarna emellan om den konstnärliga personalen.
Gruppen har redan tidigare framhållit, att löneläget för denna personalgrupp
bestämmes icke endast av avtalsövcrenskommelser på arbetsmarknaden, utan
också av kvalifikationstillägg enligt anställningskontrakt Vidare förekommer
givetvis, att teatrarna — för särskilda program — satsar på att engagera stjärnartister.
Den ökade löneutgiften i sistnämnda fall motsvaras emellertid oftast
av ökningar på intäktssidan — genom större publiktillströmning och i vissa
fall gästspelspriser på biljetterna.

Med hänsyn till dessa konsekvenser är enligt gruppens mening alternativ I
knappast godtagbart utan sådana begränsningar beträffande nyanställningar
och lönesättning, som garanterar att teaterledningen bedriver en såvitt kan
bedömas »normal» personalpolitik. Gruppen anser därför för det första, att
bidragsgivningen till varje teater bör ske med ledning av en fastställd peisonalplan,
som skall utgöra den ram, inom vilken teaterledningen får reglera personalbeståndet.
I fråga om nyanställning av personal skulle sålunda statsbidrag
endast medgivas inom sådana personalplaner. En dylik anordning har enligt
gruppen den fördelen, att den uppmuntrar eu utveckling dithän, att teatrarna
får en personaluppsättning som kan ge dem möjlighet att hålla en hög kvalitet
i sin konstnärliga produktion. Samtidigt skulle personalplanerna utgöra en garanti
för att antalet anställda inte överstiger vad som normalt erfordras för
att en teater med givna förutsättningar, lokalmässigt och i andra hänseenden,
skall kunna åstadkomma en fullvärdig produktion. Enligt arbetsgruppens uppfattning
bör det lämpligen ankomma på teaterrådet att utarbeta dessa personalplaner,
°som bör fastställas av Kungl. Maj:t. Frågan om ökning av personalen
utöver fastställd plan skulle likaledes underställas Kungl. Maj:t och i princip
endast medges i fall, då förutsättningarna för teaterns verksamhet radikalt
förändrats.

För att undgå deltagande i kostnaderna för löneglidningen och för tillfälliga
engagemang förordar gruppen, att statsbidraget beräknas endast på den del av
lönekostnaden, som ligger under en viss lönenivå. Problemet gör sig nämligen
främst gällande beträffande de högst betalda befattningshavarna. Denna nivå
bör ligga betydligt över medellöneläget för skådespelarpersonalen, vilket för närvarande
torde motsvara ungefär löneklass IT enligt statens löneplan A. Gruppen
föreslår med beaktande härav, att gränsen för statens medverkan för närvarande
dragés efter löneklass 215 i vederbörande ortsgrupp.

Även med de föreslagna begränsningarna är alternativ I förhållandevis enkelt
ur kontrollsynpunkt. Vid bidragets fastställande krävs endast en kontioll av
att utgifterna är statsbidragsgilla, d. v. s. håller sig inom fastställd personalplan

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964

och lönegräns. Detta förutsätter en detaljerad personalredovisning från teatrarnas
sida. Emellertid är alternativ I till fördel för teatrarna med hänsyn till
den flexibilitet i personalpolitiken som däri inrvmmes.

oAv tekniska skäl är det icke möjligt att utbetala statsbidrag enligt alternativ I
på grundval av lönekostnaderna för löpande budgetår utan teatrarna får räkna
med att bidraget kommer att grundas på löneutgifterna året före det löpande
budgetåret.

Beträffande alternativ 11 framhåller arbetsgruppen bl. a.

Enligt detta alternativ bestämmes statsbidraget på grundval av lönekostnaden^
för ett visst basår. Av de uppgifter, som införskaffats från teatrarna,
framgår, att löneutgifterna de olika spelåren emellan kan variera betydligt,
bl. a. beroende på fluktuationer i personalanställningarna till följd av repertoarvalet.
Av teatrarnas personalstatistik för åren 1959/60—1962/63 framgår emellertid,
att den fasta ensemblen av konstnärlig personal och antalet fasta anställda
inom övriga personalkategorier icke förändrats i nämnvärd grad under
de redovisade åren. Lönerna för den fast anställda personalen utgör överallt
den största delen av de samlade löneutgifterna. Med tanke härpå har grupDen
icke funnit nödvändigt att söka beräkna något genomsnitt för de ifrågavarande
åren. Det syns tillräckligt att vid bestämning av bidragsunderlaget utgå från
situationen spelåret 1962/63, det senaste år för vilket exakt uppgift om lönekostnaden
föreligger.

Enligt alternativ II skulle således det årliga statsbidraget fastställas till hälften
av de redovisade lönekostnaderna för spelåret 1962/63. Detta bidragsbelopp
skulle därefter årligen höjas i proportion till den ökning av lönekostnaderna,
som blir resultatet av avtalsöverenskommelser på arbetsmarknaden. En exakt
beräkning av denna lönekostnadsökning kan inte åstadkommas utan en detaljerad
genomgång av alla enskilda löner vid teatrarna. Gruppen har funnit lämpligt,
att ökningen i stället bestämmes med ledning av ett i särskild ordning framräknat
löneindex, utvisande den genomsnittliga procentuella årliga löneökningen
enligt avtal för samtliga grupper av teateranställda. Teatrarna bör få täckning
för hälften av de avtalsenliga löneökningar, som nämnda löneindex utvisar.
Under hand har från Teatrarnas riksförbund inhämtats, att ett sådant löneindex
kan utarbetas redan fr. o. m. spelåret 1963/64. Det torde vara lämpligt att indexberäkningarna
underställes statistiska centralbyrån för granskning och godkännande.

Fördelen för staten med alternativ II är den, att man helt undgår att deltaga
i kostnaderna för personalökningar och löneglidning. Ur administrativ synpunkt,
bl. a. i vad gäller redovisningen av bidragsunderslaget, blir detta alternativ
enklare än alternativ I.

Den statliga bidragsgivningen enligt alternativ II kommer emellertid att baseras
på en lönekostnad, som icke överensstämmer med den verkliga kostnaden.
Personalförstärkningar och standardförbättringar utöver 1962/63 års nivå beaktas
inte. I stället kan systemet medverka till att permanenta en viss personalnivå
och standard. Denna olägenhet kan emellertid enligt gruppens uppfattning
till stor del elimineras genom att teatrarna med jämna mellanrum — förslagsvis
vart tredje år — får sitt bidragsunderlag omprövat. Flera omständigheter kan
göra en dylik omprövning befogad — t. ex. utökning av verksamheten med en
ny scen, repertoaromläggning eller ökat turnerande. Gruppen föreslår, att det
bör åligga teaterrådet att vart tredje år undersöka i vad mån det finns anledning
att hos Kungl. Maj:t föreslå förändring av bidragsunderlaget.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 66 år 196It

Gruppen konstaterar sammanfattningsvis, att alternativ II från statens synpunkt
synes vara att föredraga, dels genom att systemet är enkelt administrativt
sett, dels genom att det ger de bästa garantierna för en kontrollerad utveckling
av statens kostnader för teaterstödet. Därjämte anser gruppen att, även
om alternativ I vore att föredraga för teatrarnas del, alternativ II likväl ger
teatrarna en stabil grund för den ekonomiska planeringen. Med hänsyn till
dessa omständigheter är arbetsgruppen närmast benägen att förorda alternativ
II.

Vissa tekniska frågor. Arbetsgruppen redogör slutligen för det tekniska förfarandet
vid fastställandet och utbetalningen av statsbidragen till teatrarna
enligt de av gruppen diskuterade båda alternativen samt beräkningen av det
riksstatsanslag, varur bidragen avses skola utgå. Gruppen erinrar därvid om
vad som är gemensamt för de båda alternativen och vad som skiljer dem åt.
Gemensamt är att statsbidraget skall grundas på lönekostnaderna för all personal
vid teatrarna, att bidragskvoten är 50 procent samt att övergångsbidrag
kan utgå i de fall då lönebidraget underskrider 1963/04 års bidragsnivå. De båda
alternativen skiljer sig åt i fråga om sättet för bidragsunderlagets bestämning:
enligt alternativ I bygger bidraget på de faktiska lönerna — med viss begränsning
— för närmast föregående budgetår medan alternativ II bygger på löneutgifterna
för budgetåret 1962/63 som basår med på visst sätt beräknad indexhöjning
för följande år. Gruppen föreslår, att bidraget enligt båda alternativen
utbetalas årligen i två omgångar, dels i form av ett förskott vid budgetårets början,
dels i form av slutligt bidrag längre fram under budgetåret på sätt framgår
av följande schema.

Alternativ I.

A. I förskott får varje teater 50 procent av de bidragsgilla lönerna1 enligt det
senaste bokslutet, d. v. s. för verksamhetsåret 1962/63.

B. Slutligt får teatern

1) ett tillägg motsvarande skillnaden mellan 50 procent av enligt bokslut
för verksamhetsåret 1963/64 redovisade bidragsgilla lönerna och beloppet
enligt A,

2) eventuellt övergångsbidrag för att 1963/64 års bidragsnivå inte skall
underskridas.

Alternativ II.

A. 1 förskott får varje teater

1) 50 procent av lönerna enligt bokslutet för verksamhetsåret 1962/63.

2) 50 procent av löneökningen för budgetåret 1963/64 enligt löneindex beräknat
på beloppet enligt 1). 1 2

1 Dvs. löner som avser personal inom fastställd personalplan och liggande inom löneklass 23.

2 — Bihang till riksdagens -protokoll 1961. 1 samt Nr 66

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 66 år 1964

B. Slutligt får teatern

1) ett tillägg motsvarande 50 procent av löneökningen för budgetåret 1964/
65 enligt löneindex beräknat på sammanlagda beloppen enligt A 1) och 2),

2) eventuellt övergångsbidrag för att 1963/64 års bidragsnivå ej skall underskridas.

Yttranden

Remissinstanserna noterar med tillfredsställelse vad arbetsgruppen anfört
angående syftet med de statliga bidragen till den teaterverksamhet det här
gäller.

Alla remissinstanser uttalar sin anslutning till förslagets huvudprincip, nämligen
att det statliga stödet till teatrarnas verksamhet bör knytas antingen till
enbart kontantlönema eller, som föreslås i de flesta yttrandena, till löner jämte
indirekta personalkostnader, dvs. sådana kostnader, som följer av avtal eller
lagstiftning om sociala förmåner, såsom ATP-avgifter, avgifter för sjuk- och
yrkesskadeförsäkring, SPA-avgifter, kompensation för höjda folkpensionsavgifter
och avgifter för grupplivförsäkring.

Likaledes delar remissinstanserna arbetsgruppens uppfattning att fasta regler
för den statliga bidragsgivningen på detta område bör åstadkommas, då detta
dels medverkar till att skapa likvärdiga förutsättningar för teaterdriften vid de
skilda företagen, dels underlättar för nya kommuner att starta egna teatrar.

Flera av de hörda teaterföretagen och Teatramas riksförbund framhåller, att
kravet på likvärdiga förutsättningar måste gälla alla statligt stödda scener.
Bedömningen av de föreslagna formerna för det statliga stödet till stadsteatrar
och därmed likställda teatrar måste göras i medvetande om det samband som
föreligger mellan formerna för denna bidragsgivning och den bidragsform, som
kommer att tillämpas för turnéteatrarna och de grunder, enligt vilka bidrag
kommer att utgå för de kungl. teatrarnas verksamhet. Så framhåller t. ex. styrelsen
för Göteborgs stadsteater, att det gäller att nå en så långt möjligt samordnad
lösning av bidragsformerna för alla teatertyper. Teaterstyrelsen befarar,
att det nu föreliggande förslaget beträffande bidragsgivningen till stadsteatrar
kan komma att mer än vad som redan skett rubba den ekonomiska balansen
olika kategorier av teatrar emellan och framhåller, att detta kan i sin tur allvarligt
återverka på en enskild teaters personal- och löneförhållanden. Enligt
teaterstyrelsens uppfattning är det genom ett väl avvägt samspel mellan de
kungl. teatrarna, stadsteatrarna och tuméteatrarna, som staten har möjlighet
att medverka till att teaterväsendet får en för hela landets kulturliv lämplig
struktur. Teatrarnas riksförbund framhåller, att den begränsade sektor av kulturlivet,
som arbetsgruppen behandlat, arbets- och avtalsmässigt ingår i ett
väsentligt större sammanhang. Riksförbundet kan inte medverka till en utveckling
på detta område, som kan innebära, att balansen mellan stadsteatrarna och
övriga teatrar äventyras. Vad som sker inom stadsteatrarna kan, framhåller

Kungl. Maj:ts proposition nr GG är 10GJt

förbundet, uppenbart väsentligen påverka de avtalsreglcrade förhållandena för
de kungl. teatrarna, turnéteatrarna och privatteatrarna.

Överlag har remissinstanserna också förståelse för olägenheterna med det nuvarande
bidragssystemet med förlusttäckning och att en förenkling av bidragsformerna
bör eftersträvas även av detta skäl. Stadsförbundet är på det klara
med de svårigheter, som nu föreligger, att med exakthet förutse det totala bidragsbehovet
och att teatrarna måste göra flera framställningar till både Kungl.
Maj:t och stadsfullmäktige i respektive städer för att erhålla täckning för sina
utgifter. Självfallet vore det enligt förbundet mest ändamålsenligt om tilläggsanslag
av denna typ ej behövde förekomma, men så länge publikunderlaget är
svagt och växlande torde denna ordning icke helt kunna undvikas.

Även om principerna sålunda i stort sett godtagits, har förslaget i många avseenden
givit anledning till mer eller mindre stark kritik. Denna har främst gällt
den föreslagna bidragsprocenten och dess konsekvenser på fördelningen
mellan stat och kommun av det ekonomiska ansvaret för teaterdriften. Stadsförbundet
har med sitt yttrande överlämnat ett utredningsmaterial rörande
städernas totala kostnader för respektive stadsteater under verksamhetsåren
1954/55—1961/62. Materialet, som visar att städernas kostnader varit föremål
för en mycket kraftig ökning, bör enligt förbundets mening tillmätas betydelse
vid bedömningen av frågan om storleken av det fortsatta statliga stödet åt
stadsteatrarna. Beträffande den av arbetsgruppen föreslagna statliga andelen av
kostnaderna anför förbundet bl. a.

Med den av arbetsgruppen föreslagna konstruktionen av statsbidraget till
teatrarna beräknas den statliga andelen uppgå till ca 50 % av lönekostnaderna
med möjlighet till vissa övergångsbidrag, medan de kommunala kostnaderna,
innefattande bl. a. resterande lönekostnader, inklusive sociala förmåner såsom
ATP-avgifter, sjukförsäkringsavgifter och pensionsavgifter till SPA samt lokalkostnader,
torde komma att väsentligt överstiga vad städerna hittills beviljat
för ifrågavarande ändamål. I betraktande av att utsikterna att i dagens läge
öka teatrarnas inkomster får anses små och med hänsyn till att någon höjning
av biljettpriserna i allmänhet ej torde kunna förordas, kommer de berörda städerna
att påläggas ett betydligt större ekonomiskt ansvar för verksamheten än
hittills. Styrelsen kan därför icke godtaga, att en omläggning av bidragsgivningen
genomföres i enlighet med de av arbetsgruppen förordade riktlinjerna,
utan anser att de hittills tillämpade grunderna då det gäller fördelningen av
bidrag till stadsteatrarna bör bibehållas. — Om den föreslagna bidragskonstruktionen
skulle genomföras, kan denna ur kommunal synpunkt endast godtagas,
om ATP-avgifter och övriga sociala personalkostnader inräknas i bidragsur.derlaget
och om en höjning sker av den föreslagna bidragsprocenten, så att omläggningen
ej medför någon minskning i förhållande till nu utgående statsbidrag.

Liksom i stadsförbundets yttrande framhålles från teaterhåll, att stadsteatrarnas
verksamhet — med hänsyn till den stora betydelse dessa teatrar har för
teaterkonsten i landet — i betydligt högre grad är att betrakta som ett riksintresse
än som en direkt kommunal angelägenhet. Aven om teatrarna har en

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 196U

stark kommunal förankring sträcker sig deras verksamhetsområde klart över
kommungränserna. Att så är fallet påvisas särskilt av styrelsen för Göteborgs
lyriska teater, som i sitt yttrande ger vissa uppgifter om publikunderlaget vid
teatern och bl. a. nämner, att enligt en nyligen företagen publikundersökning
41 % av teaterns besökare kommer från orter utanför göteborgsområdet. Teaterstyrelsen
framhåller vidare, att teatern, som förfogar över endast drygt 600 säljbara
platser i salongen och har en genomsnittlig publikbeläggning av 75 % i
stort sett saknar möjlighet att öka recettintäkterna genom ökad publikanslutning.
Den nedskärning av det statliga stödet till 50 % av enbart lönekostnader,
skulle enligt styrelsen nödvändigtvis förutsätta, att Göteborgs stad påtager sig
ökade kostnader genom att täcka även den del av för teatern erforderliga utgifter,
som enligt nuvarande fördelning täcks av staten och troligen även medföra,
att styrelsen för att få verksamheten att gå ihop ekonomiskt får ge avkall
på de under senare år kraftigt hävdade kvalitetskraven. Om det nuvarande
bidragssystemet, som följer kostnadsutvecklingen i dess helhet, skall avlösas av
ett annat enklare och generellt verkande system, bör enligt styrelsens mening
utformningen därav ytterligare utredas av företrädare för såväl statsverket som
de berörda städerna.

Teatrarnas riksförbund och styrelserna för stadsteatrarna i Göteborg och
Malmö anser sig icke ha anledning att yttra sig över den föreslagna fördelningen
mellan stat och kommun av det ekonomiska stödet åt teatrarna men förutsätter
att den statliga bidragsandelen inte fastställes utan överläggningar med de berörda
kommunerna.

Kulturnämnden i Borås anser sig böra gå ett steg längre än att blott och bart
kräva, att bidragsprocenten skall vara så avpassad att statsbidraget inte kommer
att sänkas. Målsättningen bör enligt nämnden vara att alla teatrar — såväl
statliga som kommunala — bör behandlas lika. Genom lämplig höjning av den
föreslagna bidragsprocenten torde ett steg mot förverkligande av detta mål
kunna tagas.

Styrelserna för stadsteatrarna i Norrköping-Linköping och i Hälsingborg anser,
att staten bör svara för lägst 60 % av bidragsgrundande kostnader. Även
styrelsen för stadsteatern i Uppsala föreslår en motsvarande höjning av bidragsprocenten.

Arbetsgruppens uttalanden om att en eventuell minskning av det statliga
stödet bör kunna motverkas av en ökning av recettinkomsterna har givit anledning
till vissa reaktioner, bl. a. från Teatrarnas riksförbund och från Svenska
musikerförbundet. Man hänvisar till att en av de bärande principerna för ett
statligt stöd åt teatrarna är att upprätthålla den konstnärligt höga nivån och
att ambitionen att öka besöksfrekevensen sålunda inte får innebära något avkall
på teaterns konstnärliga ansvar. Att nå ökade recettinkomster genom att
höja biljettpriserna utöver vad som motiveras av penningvärdets förändringar,
motverkar, framhålles det vidare, önskemålet att bereda en stor allmänhet tillfälle
att till överkomliga priser se god teater.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 66 år 196^

Kritik har även riktats mot arbetsgruppens förslag rörande den närmare
bestämningen av b idrags underläge t. Närmast med anledning
härav har personalorganisationerna — Svenska teaterförbundet och Svenslca musikerförbundet
— samt företrädare för bl. a. teatrarna i Borås och Uppsala
ansett sig i likhet med stadsförbundet böra förorda, att det nuvarande bidragssystemet
i princip bör bibehållas, även om man skulle kunna tänka sig att
bidragsgivningen i högre grad baseras på de anställdas löner. Kritiken mot det
nuvarande systemet anses framför allt bero på att de resurser, som ställts till
förfogande för bidragsgivningen, inte varit tillräckliga. Fördelarna med systemet
anses vara den elasticitet, som kännetecknar bidragsgivningen och som är särskilt
angelägen just på teaterområdet. Teaterförbundet anser att bidragsgivningen till
teatrarna bör ske ur ett anslag. Musikerförbundet liksom Teatrarnas riksförbund
är inne på tanken att i någon form bibehålla en fond, som är så utformad att
den medger en flexibel anslagstilldelning. Teaterförbundet finner, att arbetsgruppens
förslag torde komma att få den konsekvensen, att statsmakterna i
framtiden skulle utöva en mera i detalj gående kontroll över de kommunala
teatrarnas löne- och anställningspolitik än tidigare. Farhågorna att de statliga
bidragen skulle bli för stora, om man inte håller en noggrann kontroll över
teatrarnas personalplaner och löneutveckling, är enligt förbundet orealistiska
med hänsyn till kommunernas attityd till kostnadsökningar för personal- eller
löneökning. Teatrarnas riksförbund är härvidlag av samma mening.

Styrelsen för Uppsala stadsteater föreslår alternativt en ordning, som dels
innebär att staten bidrager med 60 % av de av teatrarna budgeterade personalkostnaderna,
dels att för personalkostnader, som icke kunde förutses då budgeten
upprättades, beviljas tilläggsanslag, som täcks med 3/- av statliga och med 2/5 av
kommunala medel.

Remissinstanserna har anmält avvikande meningar av olika innehåll beträffande
vissa enskildheter i de av arbetsgruppen diskuterade alternativa beräkningsgrunderna
för bestämning av bidragsunderlagct. Det av arbetsgruppen förordade
alternativ II tillstyrkes av riksrevisionsverket. Borås kulturnämnd
anser sig också kunna förorda detta alternativ, under förutsättning att i lönerna
får inräknas ATP-avgifter och övriga personalkostnader och att bidragsprocenten
höjs.

Flertalet remissinstanser är emellertid av den uppfattningen att endast alternativ
I är godtagbart och att det även i detta fall krävs vissa modifikationer.

I fråga om alternativ II framhålles för det första att detta system inte tar
hänsyn till det faktiska förhållandet att löneutvecklingen endast i obetydlig grad
bestäms av de kollektiva uppgörelserna. Från personalorganisationernas sida
framhålls, att den inom teaterområdet förekommande löneglidningen icke är att
betrakta som jämförbar med den som förekommer inom andra områden. Teatrarnas
avtal beträffande konstnärlig och ledande teknisk personal är, framhålles

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 196b

det, konstruerade så att individuella tillägg skall utgå utöver minimilöner och
generella förhöjningar. Den bidragskonstruktion arbetsgruppen förordat skulle
direkt försvåra för de fasta teatrarna att genom individuella, marknadsmässigt
avpassade löner kunna behålla eller locka till sig konstnärligt betydande krafter.
Att detta kommer att ha negativa verkningar på dessa teatrars arbetsmöjligheter
och konstnärliga kapacitet anses uppenbart.

Den av arbetsgruppen föreslagna indexregleringen av de statliga bidragen har
framför allt behandlats i yttranden från Teatrarnas riksförbund och statistiska
centralbyrån. Med anledning av de speciella förhållanden som gäller för teaterområdet
är enligt Teatrarnas riksförbund svårigheterna särskilt stora att på
detta område applicera ett löneindex med reglerande verkan. Förbundet anför
härom bl. a.

Teatern som arbetsplats är ovedersägligt närmast unik inom svensk arbetsmarknad.
Trots att de har ett mycket begränsat antal anställda inrymmer
teatrarna inom sig ett mycket stort antal olika personalgrupper. — Stadsteatergruppen
sysselsätter samtliga personalkategorier sammantagna endast 1 377 personer,
av vilka så många är deltidsanställda att dessa omräknade i årsanställda
enligt senast tillgängliga underlag utgör 714. — Ett löneindex med reglerande
verkan torde endast kunna appliceras på ett område, där de olika arbetsgivarna
arbetar under likartade betingelser och med enhetlig lönenivå. En sådan likformighet
är dock svår att nå på teaterområdet. Härtill kommer de väsentliga olikheter
som följer av att stadsteatergruppen inrymmer teatrar med såväl rent
dramatisk, rent lyrisk som blandad verksamhet. Vidare kännetecknas området
av synnerligen varierande arbetstider och särpräglade arbetsförhållanden. Man
måste sålunda räkna med att en stor del av underlaget för lönestatistiken måste
bli föremål för en rent skönsmässig uppskattning.

Enligt statistiska centralbyråns uppfattning bör, om den statliga bidragsgivningen
utformas i anslutning till alternativ II, centralbyrån få i uppdrag att
utföra de undersökningar och beräkningar, som erfordras för fastställandet av
ett löneindex. Härom anför centralbyrån bl. a. följande.

Den av arbetsgruppen angivna målsättningen för indexberäkningarna — att
utvisa löneökningen enligt avtal för samtliga grupper av teateranställda — ger i
och för sig inga entydiga riktlinjer för beräkningsmetoderna. Kollektivavtalen
innehåller för vissa personalgrupper bestämmelser om normallöner, men för
andra betydande grupper endast bestämmelser om minimilöner, vilka i många
fall ligger långt under de faktiskt utgående lönerna. Särskilt beträffande de sistnämnda
grupperna torde skönsmässiga bedömningar bli ofrånkomliga, när det
gäller att fastställa de förändringstal, som skall användas vid indexberäkningarna.
Vidare kan man tänka sig olika viktsystem för sammanvägningen av de
förändringstal, som avser skilda personalgrupper, och för detta ändamål kan mer
eller mindre omfattande statistiska undersökningar komma i fråga. Slutligen
kan indexberäkningarna tänkas avse en snävare eller vidare krets av direkta och
indirekta personalkostnader. — Vid den fortsatta undersökningen bör också
särskilt beaktas formerna för lösning av sådana metodproblem, som uppstår till
följd av oförutsedda förändringar, exempelvis i fråga om kollektivavtalens konstruktion.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 19(i.f

Mot arbetsgruppens förslag att välja spelåret 1962/63 som basar bär framförts
vissa invändningar. Bl. a. anser Teatrarnas riksförbund, att detta spelår ingalunda
är representativt. Under spelåret 1963/64 har det starkt växande teateroch
kulturintresset i vårt land medfört väsentliga förändringar, som ställt nya
krav på teaterns utveckling och utbyggnad. Det senaste året har även inneburit
en väsentlig ökning av teatrarnas personalkostnader. Svenska teaterförbundet
framhåller, att det är känt, att flera av de berörda teatrarna är underbemannade
både på den konstnärliga och den tekniska sidan och anför härom.

Detta hämmar verksamheten, dels när det gäller vissa mera ambitiösa och
mera personalkrävande uppsättningar, dels och kanske framför allt när det gäller
möjligheterna att ge speciella teaterföreställningar för barn och ungdom. Denna
del av verksamheten blir på de flesta håll försummad pa grund av personalbrist,
vilket försvårar uppbyggnaden av ett publikintresse hos de yngre generationerna.
Att detta i sin tur ökar svårigheterna för teatern i framtiden är uppenbart.
Ett ökat publikunderlag skulle i stället kunna lätta behovet av offentligt
understöd.

Av de förändringar, som anses erforderliga för att alternativ I skall
vara godtagbart har redan nämnts, att flertalet remissinstanser anser, att bidragsunderlaget
bör omfatta samtliga personalkostnader. Teaterradet och även
styrelsen för Uppsala stadsteater anser dock, att SPA-avgifterna bör undantagas.
Personalorganisationerna kan inte ansluta sig till förslaget, att gränsen för statens
medverkan skall dragas efter löneklass 23 och anser, att denna begränsning
bör helt borttagas. Däremot anser Teatrarnas riksförbund liksom även styrelserna
för stadsteatrarna i Malmö och Norrköping-Linköping att statsbidraget
bör kunna begränsas till löner, som ligger inom löneplan A i dess helhet. Teaterrådet
finner, att avsikten med förslaget — att undgå att statligt bidrag utgår till
kostnaderna för gager till stjärngästspel — hellre bör uppnås på det sättet att
dessa kostnader utesluts ur bidragsunderlaget. Även styrelserna för Göteborgs
och Stockholms stadsteatrar framför samma förslag.

Teaterrådet är tveksamt, om de föreslagna personalplanerna verkligen erfordras
och anser, att om så är fallet, dessa bör fastställas av rådet. Även styrelsen
för Göteborgs stadsteater anser att teaterrådet bör fastställa personalplanerna,
som enligt styrelsen måste ta hänsyn till teatrarnas verkliga personalbehov.
Vikten av att kontrollen av personalplaneringen inte blir för snäv och att en
viss rörlighet måste finnas inom personalplanerna framhålls särskilt i Göteborgs
stadsteaters yttrande liksom av styrelsen för stadsteatern i Malmö och av
Teatrarnas riksförbund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 196b

Kostnadsberäkningar för budgetåret 1964/65

Kungl. teatrarnas anslagsäskanden

Till Operan har av lotterimedel för spelåret 1963/64 anvisats 8 750 000 kr.
I skrivelse den 24 januari 1964 har styrelsen för Kungl. teatern beräknat teaterns
anslagsbehov för detta spelår till 11 354 000 kr. För spelåret 1964/65 äskar
teatern ett statsanslag av 13 170 000 kr., innebärande en ökning i förhållande till
det beräknade medelsbehovet för innevarande spelår av 1 816 000 kr.

Teatern framhåller inledningsvis att om denna på ett tillfredsställande sätt
skall fylla den uppgift den har i folkbildningens tjänst och vara forum för
den musikalisk-sceniska konstens utveckling och förnyelse, måste teaterns verksamhet
halla en konstnärligt hög standard. När det gäller drivande av teaterverksamhet
har under de senaste åren skett en påtaglig utveckling, som medfört
att förhållandena — arbetsmarknadsmässiga och andra — väsentligt ändrats,
varför kostnaderna avsevärt ökat. Dessa kan beräknas komma att ytterligare
stiga om man skall kunna bibehålla eller utvidga en önskad omfattning av verksamheten,
särskilt när det gäller turnéer och föreställningar i landsorten. En viss
utökning av särskilt teaterns orkester, hovkapellet, och operakören är nödvändig
liksom en upprustning av teaterns musikmateriel. Härtill kommer nödvändigheten
av översyn och reparationer av helt nedslitna lokaler och inventarier.

Enligt den av teatern framlagda inkomst- och utgiftsstaten beräknas inkomsterna
öka med 477 000 kr., varav recetterna med 300 000 kr. Utgifterna har
beräknats stiga med 2 293 000 kr. Av utgiftsökningen hänför sig 988 000 kr. till
ökat behov av fast anställd personal. Kostnaden härför är för löpande spelår
beräknad till 9 662 000 kr. Av ökningen har 540 000 kr. beräknats för en förstärkning
av hovkapellets stråksektion med en förste konsertmästare, tio konsertmästare
och åtta första kapellister. Till stöd för förslaget anför styrelsen bl. a.
följande.

Kungl. teaterns repertoar omfattar mer än 300 föreställningar årligen. Antalet
lagstadgade arbetstimmar medger icke att stråkarna medverkar vid alla föreställningarna,
varför stråkbesättningen ständigt är underbemannad, vilket än
tydligare framgår om jämförelse göres med de kontinentala operaorkestrarna
i Berlin, Wien, Hamburg, Diisseldorf in. fl.

Vid gästspel av utländska dirigenter kräver dessa som regel »kontinental»
strakbesättning, vilket i sin tur medför — just på grund av arbetstidslagen -—
reducering av stråkarna vid vanliga föreställningar.

I första violinstämman finns sedan år 1961 fyra konsertmästarplatser för att
tillgodose kravet på att ingen föreställning skall ges med mindre än två konsertmästare
i stämman. Övriga stråkstämmor har endast två konsertmästare vardera.
Därest dessa stämmors båda konsertmästare på grund av tidigare kvällstjänstgöring
i svåra verk av typ R. Strauss, Wagner eller Verdi och därpå följande
dags repetitionsarbete icke kan medverka i föreställning på kvällen, uppstår
den situationen att vissa stråkgrupper tvingas spela utan konsertmästare.
Vid sadant tillfälle tvingas teatern flytta upp »tutti»-spelare på konsertmästarplats,
vilket ur konstnärlig synpunkt måste anses helt förkastligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1961+

Teatern framhåller vidare att den ser som en av sina angelägnaste uppgifter
att fortsätta att utveckla den turnéverksamhet, som sedan lång tid bedrivits.
Teatern räknar med en successiv utökning av antalet turnéföreställningar i
landasorten från 40 innevarande säsong till 80 om två år. Erfarenheten har gett
vid handen att turnéorkestern i största möjliga utsträckning måste rekryteras
ur hovkapellet, som redan är förtrogen med turnéns repertoar. Experiment med
för tillfället helt eller delvis av främmande musiker sammansatta orkestrar samt
för dennas samspclning utdragna repetitioner har visat sig både mindre lyckade
och dyrbara.

Operakören, som inom de närmaste åren har att räkna med en avsevärd avgång
av medlemmar genom pensionering, har förstärkts med 16 personer innevarande
år motsvarande den beräknade minskningen. Kostnaden härför under
nästa spelår beräknas till ca 260 000 kr.

Medel har vidare beräknats för ett ökat antal påklädare och påkläderskor.
Kostnaderna härför betalas nu delvis av teaterns artister, men teatern räknar
med att i fortsättningen helt få stå för dessa kostnader. Den återstående kostnadsökningen
för fast personal uppgår till 108 000 kr. och är avsedd för en förstärkning
av teaterns reklam- och biträdespersonal.

För extra personal och tjänstgöringspengar räknar teatern ökade kostnader
med 150 000 respektive 50 000 kr.

Teatern anmäler, att löner och andra ersättningar är beräknade med utgångspunkt
från innevarande spelårs lönenivå.

I fråga om tillfälliga engagemang och ökade gästspel räknas med en kostnadsökning
av 335 000 kr. till 635 000 kr. Teaterns balett är inbjuden till »Holland
Festival». Vidare räknas med gästspelsutbyte med finska operan och gästspel
från någon västtysk opera, varjämte tillkommer kostnader för gästspel av solister,
dirigenter m. fl.

För musikmateriel, tantiéme och instrument beräknas kostnaderna stiga med
130 000 kr. till 425 000 kr. beroende främst på behov av genomgripande upprustning
av teaterns instrumentbestånd och nyanskaffning av instrument. Med
hänsyn till att antalet nyuppsättningar kommer att öka nästa spelår stiger därjämte
kostnaden för musikmateriel.

Av sistnämnda skäl har även kostnaden för kostym- och dekorationsmateriel
upptagits med ett med 100 000 kr. till 550 000 kr. förhöjt belopp.

Kostnaden för inventarier och fastighetens inre underhåll, vilket åvilar teatern,
har beräknats öka från 400 000 kr. till 500 000 kr. Vissa av teaterns inventarier
är i sådant skick att de är oanvändbara. För nästa spelår beräknas nyanskaffningen
av sådana kosta ca 150 000 kr. Beträffande fastighetens underhåll
framhålles följande.

Fastighetens underhåll, när det gäller teaterns loger och andra arbetsutrymmen,
är i många avseenden eftersatt. Person- och kulisshissarna inom teatern
är samtliga med undantag av en utdömda sedan i några fall flera år tillbaka
och får icke användas för persontransporter. Kulisshissarna kan icke användas

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 66 år 196b

utan att hissförare medföljer och verksamheten skulle icke kunna upprätthållas
om hissarna helt avstängdes. Risk för olycksfall och hälsofara är därför alltid
för handen. Byggnadsstyrelsen har efter framställning från kungl. teatern begärt
anslag för projektering av ombyggnader och restaureringar inom teatern, och
från teaterns sida är man införstådd med att dessa arbeten både av tekniska
skäl och ur anslagssynpunkt måste läggas ut under flera år. Då emellertid vissa
utrymmen, som icke kommer att beröras av planerade ombyggnadsarbeten, är
så nedslitna och i sådant skick, att de måste bedömas som olämpliga, måste
vissa upprustningsarbeten göras i teaterns egen regi.

Kostnaderna för dessa arbeten beräknas till mer än 500 000 kr., varav för spelåret
1964/65 erfordras 250 000 kr. Härtill kommer för det normala underhållet
100 000 kr., eller tillhopa 350 000 kr. För inventarier erfordras nästa år ca
150 000 kr.

Kostnaden för administration, upplysning och försäljning ökar med hänsyn till
den intensifiering i reklamverksamheten som pågår från 400 000 kr. till 450 000 kr.

För belysning och uppvärmning, vissa sociala utgifter, dansmuseet och diverse
utgifter har slutligen kostnaderna beräknats öka med 110 000, 80 000, 28 000
respektive 160 000 kr. eller tillhopa 318 000 kr.

Till Dramatiska teatern har för innevarande spelår anvisats ett
driftbidrag av 4 876 000 kr.

I skrivelse den 17 februari 1964 har styrelsen för teatern beräknat anslagsbehovet
för spelåret 1963/64 till 5 368 000 kr. För spelåret 1964/65 har motsvarande
behov beräknats till 6 400 000 kr., innebärande en ökning med 1 032 000 kr.

Teatern har räknat med att dess egna inkomster, i huvudsak recetterna,
kommer att för nästa spelår stiga med 471 300 kr.

Vad härefter angår utgifterna framhåller teatern, att verksamheten under
nästa spelår kommer att starkt intensifieras varvid speciellt skolteatern, som är
förlagd till China-teatern och i år omfattar tre program, kommer i fråga. Då
denna verksamhet rönt ett oavbrutet stegrat intresse såväl från skolorna i storstockholmsområdet
som från mellan-Sverige och södra Norrland kommer nästa
spelår att ges sex pjäser, varav två för de yngsta. Det har även varit teaterns
strävan att på olika sätt na nya publikskikt dels för att bredda publikunderlaget,
dels för att söka föra ut den sceniska konsten till de befolkningsgrupper, som
tidigare ej knutit kontakt med denna konstart. Teatern avser vidare att under
nästa spelår påbörja ett samarbete med Riksteatern på så sätt att två av
teaterns ordinarie program kommer att sändas ut på turné.

Beträffande personalen räknar teatern med att den på tjänstemannasidan
kommer att ökas med en biljettförsäljerska, en inspicient, en sufflör, två regiassistenter,
en presskommissarie, ett kanslibiträde och en kanslivaktmästare.

Teaterns fasta ensemble kommer att nästa spelår omfatta 65 personer jämfört
med 55 under innevarande år. Teatern framhåller att denna ökning får bedömas
som måttlig dels med tanke på att elevskolan tidigare vid behov försett teatern
med såväl extra skådespelare som statister, dels att teatern nu kontinuerligt

Kuvgl. Maj:ts proposition nr 66 år 196J+

spelar på tre scener. Teatern är vidare angelägen påpeka betydelsen av att ensemblen
har en så stor numerär, att pjäserna pa de olika scenerna ej ligger
låsta till varandra i allt för stor omfattning. Som en följd av ensemblens utökning
har kostnaderna för påklädare höjts.

För musikavdelningen som nu omfattar en kapellmästare, begärs en utökning
med en fast engagerad musiker.

Kostymavdelningen föreslås förstärkt med en arbetskraft på vardera den
manliga och kvinnliga sidan.

Perukavdelningen har behov av ytterligare en maskör.

Utöver de nu särskilt nämnda personalökningarna har från teatern inhämtats
att vissa utvidgningar av personalen anses nödvändiga även på andra håll inom
teatern, såväl i fråga om tjänstemän som kollektivanställda.

Till stöd överhuvudtaget för ökningen av olika personalkategorier inom teatern
anförs bl. a. följande.

Redan när verksamheten på Lilla scenen år 1945 inleddes ansågs detta icke
böra medföra någon ökning av ensemblen; denna har också, trots teaterns intensifierade
verksamhet, ända in i det sista bibehållits vid praktiskt taget samma
numerär under nu snart tjugo år. Vidare ansågs det 1945, att den nya scenens
tillkomst icke fick medföra ett ökat antal tjänstemän, vilket da var möjligt
endast genom att denna kategori vid den tidpunkten icke hade rätt att rakna
Övertid De utvidgningar, som sedan företagits, har vant otillräckliga och alltid
mycket sparsamma. Vakanser, som uppkommit genom avgång på grund av pension
o. dyl., har ej alltid fyllts, vare sig omedelbart eller ens over huvud taget;
detta gäller t. ex. presskommissarie, skolteaterns ombudsman, statisttörman,
scenmästare, belysningsmästare, kvinnlig kostymchef och sceninspektör för att
anföra några fall. För att inom ramen för en ytterligt snav lönepolitik trots allt
lyckas genomföra vissa lönehöjningar tillgrep man tidigare i viss utsträckning
de utvägarna, att den individuella arbetsbördan ökades och att vissa sysslor
sammanslogs, när vakanser icke fylldes. Genom åren har emellertid denna personalpolitik
medfört orimligt ökade övertider, vilket också ayspeglat sig i teaterns
ekonomi, sedan övertidsersättning införts också för tjänsteman; de sammanlagda
övertidsbeloppen har vuxit i sådan utsträckning, att det nu framstar
som en ekonomisk vinst att konvertera dessa i ett antal nyanställningar. Den
väsentliga vinsten, särskilt om man tar sikte på den framtida utvecklingen, ai
emellertid att man genom den nu inledda personalpolitiken motverkar en for
tidig nedslitning av den mänskliga arbetskraft, som är knuten till teaterbolaget,
vilket i sinom tid och därtill tämligen snabbt bör kunna avläsas i en sammanlagd
ökad effektivitet och därmed också i såväl förbättrad ekonomi som ytterligare
skärpt konstnärlig kvalitet.

Teatern nämner också att för att rationalisera driften och höja standarden
vissa organisatoriska förändringar har planerats, som bl. a. berör de nuvarande
attribut- och scenmaskineriavdelningarna, vilka kommer att sammanläggas till
en avdelning.

Kostnaderna för teaterns elevskola beräknas för nästa spelår till 102 000 kr.
mot för närvarande 378 000 kr. Beloppet avses täcka kostnaderna bl. a. för den
tredje årskursen för vid skolan intagna elever.

Sammanlagt räknar teatern med att dess lönekostnader för nästa spelar, bort -

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964

sett från avtalsenliga höjningar, kommer att öka med 1 228 200 kr. till 7 377 900
kr. Teaterns övriga utgifter för tantiéme, materiel, uppvärmning, reklam, expenser
m. m. har beräknats stiga med 274 700 kr. till 2 049 400 kr. Från teatern
har inhämtats att viss del av löneökningen utgörs av s. k. löneglidning.

Teatern anmäler slutligen, att dess kostnader för ATP och andra sociala avgifter
ej kan anges nu, varför den avser att återkomma därom senare.

Turnéteatrarnas anslagsäskanden

Riksteatern har för innevarande spelår tilldelats ett statsbidrag av
3 600 000 kr. I skrivelse den 1 februari 1964 har Riksteaterns centralstyrelse
beräknat statsbidragsbehovet för innevarande spelår till 3 879 000 kr. och för
spelåret 1964/65 till 5 112 000 kr. eller en ökning med 1 233 000 kr.

Teatern, som detta spelår ger ca 1 800 föreställningar, räknar med att nästa
spelår ge 1 900 föreställningar. Ökningen hänför sig till ytterligare 100 skolföreställningar.
För lönerna är kostnadsberäkningarna i princip baserade på nu gällande
löneavtal. Hänsyn har däremot tagits till generella kostnadsökningar för
materiel, resor, hyror m. m. Dessa ökningar har genomsnittligt beräknats till
ca åtta procent.

Teaterns inkomster beräknas för nästa spelår stiga med 108 000 kr.

Bland utgifterna räknar man med en ökning från 530 000 kr. till 950 000 kr.
eller med 420 000 kr. av kostnaden för föreställningar, som för Riksteatern ges av
olika fasta teatrar, inklusive de föreställningar som Dramatiska teatern avsetts
skola ge. Merkostnaden för dessa senare föreställningar har beräknats till ca
300 000 kr. Den beräknade kostnadsökningen omfattar också en höjning av
kostnaden för den gängse operaturnén, varjämte tillkommer en ny balettumé,
vilken beräknas kosta ca 85 000 kr.

Lönekostnaderna för Riksteaterns egen produktion beräknas öka med ca
200 000 kr., beroende på att det blivit nödvändigt att övergå från 8-månaders
till årsanställning av ett 30-tal skådespelare.

Inom lönekontot räknar teatern också med en viss löneglidning beräknad till
ca 130 000 kr., varjämte tillkommer en viss ökning av den konstnärliga och tekniska
tumépersonalen. Denna personalökning är kostnadsberäknad till 88 000 kr.

Teatern avser vidare att nästa spelår även göra ett par korta turnéer; det
vanliga är att en turné spänner över hela spelterminen. På så sätt skulle det
bli lättare att lösgöra olika skådespelare, vilka ofta ha svårigheter att erhålla
ledighet för en lång turné. Merkostnaden för denna nya turnéform har beräknats
till 100 000 kr.

Kostnaden för det ökade antalet skolföreställningar beräknas likaledes till
100 000 kr.

Posten resor, som för innevarande spelår beräknas uppgå till 495 000 kr., torde
komma att stiga till 575 000 kr.

De s. k. övriga turnékostnaderna, hyra av repetitionslokaler, dekorationer
in. m. har beräknats stiga med 95 000 kr. till 1 270 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 är 196b

Kostnaderna för administration, ombudsorganisation, riskbidrag, arbetsgivaravgift
och avskrivningar har beräknats stiga med tillhopa ca 130 000 kr.

Svenska teatern AB har för innevarande spelar tilldelats ett statsbidrag
av 2 950 000 kr. Teatern beräknar enligt inhämtad uppgift sitt bidragsbehov
för detta spelår till 3 350 000 kr. Med utgångspunkt från kostnaderna
under kalenderåret 1963 uppskattar teatern sitt anslagsbehov för spelåret
1964/65 till 4 500 000 kr. Teatern räknar med ett oförändrat antal turnéer och
föreställningar under spelåret. Teatern har utgått från att lönerna inom den
centrala administrationen ökar med 15 691 kr. eller med 5 %. Kostnaden för
löner och traktamenten till turnépersonal beräknas stiga med 650 447 kr. eller
med 18 %. Resor och transporter samt övriga turnékostnader beräknas öka med
ca 10 % eller med 26 022 respektive 140 338 kr. Totalt innebär teaterns beräkningar
en kostnadsökning med 832 498 kr.

Teaterns gage-inkomster har beräknats stiga med 114 222 kr.

Yttranden

Teaterrådet har efter remiss yttrat sig över anslagsäskandena från de kungl.
teaterarna och turnéteatrarna. Vid sina beräkningar av teatrarnas medelsbehov
för nästa spelår har teaterrådet utgått ifrån det av teatrarna för innevarande
spelår beräknade bidragsbehovet.

Beträffande Operan framhåller rådet, att en med hänsyn till bristen på
kvalificerade musiker viss återhållsamhet bör iakttagas vid förstärkningen av
hovkapellet. Jämväl i övrigt anser rådet, att vissa beskämingar kan göras i
teaterns äskanden. Rådet föreslår, att Operans anslag för nästa spelår höjes med
i runt tal 1 000 000 kr. till 12 350 000 kr.

För Dramatiska teaterns del understryker rådet, att med hänsyn
till återverkningarna på teaterväsendet i övrigt utbyggnaden av teaterns ensemble
bör ske i en långsammare takt än som föreslagits. Teaterrådet räknar med
att även på vissa andra punkter minskningar kan göras av de av teatern begärda
utgiftsökningarna och tillstyrker, att statsbidraget till teatern för nästa spelår
höjes med i runt tal 600 000 kr. till 5 970 000 kr.

Även i turnéteatrarnas äskanden har rådet ansett att vissa inskränkningar
kan vidtagas. Rådet föreslår sålunda, att Riksteatern för nästa spelår
tilldelas ett anslag av 4680000 kr. För Svenska teatern AB förordar
rådet, att anslaget för nästa spelår bestämmes till 3 850 000 kr.

Stadsteatrarnas bidragsgrandande kostnader

Enligt föreliggande förslag till omläggning av den statliga bidragsgivningen
till stadsteatrar och därmed likställda teatrar skall statsbidraget i fortsättningen
grundas på teatrarnas lönekostnader. Beräkningen av för budgetåret 1964/65
erforderlig medelsanvisning skall enligt förslaget bygga på teatrarnas enligt
senaste bokslut redovisade lönekostnader, dvs. lönekostnaderna för verksamhets -

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 196b

året 1962/63. Enligt förslaget skall vidare övergångsbidrag anvisas, om teaterns
lönebidrag understiger för spelåret 1963/64 anvisat statsbidrag.

De uppgifter, som nu är kända och som sålunda skall läggas till grund för
beräkningen av för budgetåret 1964/65 erforderligt anslag för statsbidrag till de
av förslaget berörda teatrarna, framgår av följande sammanställning.

Hälsingborgs stadsteater

Borås stadsteater

Summa kr.

50 % av lönerna för 1962/63	Statsbidrag för 1963/641
. 1 607 000	2 175 0002
. 1 348 000	1 602 600
. 1 970 000	2 391 000
579 000	738 500
300 000	328 800
532 000	660 000
143 000	200 000
■. 6 479 000	8 095 900

Här angives ursprungligt anvisat statsbidrag; den slutliga statsbidragsnivån kan komma att
ändras om tilläggsanslag behöver anvisas.

2 Härav är 165 000 kr. beräknat för teatern men ännu ej anvisat.

Departementschefen

Den statligt finansierade och statsunderstödda fasta teaterverksamheten i landet
är för närvarande ett av de mest betydelsefulla och kostnadskrävande av
lotterimedelsfondens s. k. fasta bidragsändamål.

Bakgrunden till de förslag, som atergivits i det föregående och som avser de
framtida formerna för det statliga teaterstödet, är de uttalanden som gjordes i
propositionen 1963:103 och de förslag, som redan förelagts riksdagen i årets
statsverksproposition. I propositionen 103 redogjordes för vad 1948 års kulturfondsutredning
i sitt i juni 1955 avgivna betänkande angående riktlinjer och
former för fördelning av lotterimedel föreslagit beträffande bl. a. formerna för
bidragsgivningen till teaterverksamhet. Förslaget innebar i huvudsak, att lotterimedelsfonden
borde ersättas med tva fonder med begränsade användningsområden,
den ena för teater- och musikändamål och den andra för särskilda kulturella
ändamål. Samtidigt som tanken på en ändring i enlighet med förslaget av den
anslagstekniska utformningen av teater- och musikstödet avvisades, framhölls i
propositionen, att möjligheterna att finna lämpliga former för överföring i vissa
delar av bidragsgivningen till lotterimedelsfondens s. k. fasta ändamål till särskilda
riksstatsanslag borde närmare övervägas.

Av propositionen 103 framgår vidare bl. a., att det nuvarande teaterstödet i
princip utgår som förlusttäckningsbidrag. Därav följer, att omfattningen av
bidragsgivningen i stor utsträckning blir beroende av sådana ovissa och svårbedömbara
faktorer som förhållandet mellan teatrarnas kostnadsutveckling och
inkomstförutsättningar. På kostnadssidan utgör lönerna till teatrarnas anställda

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 66 år 1964

den helt dominerande delen. Just härigenom uppstår svårigheter att i tillräcklig
tid kunna förutse det slutliga bidragsbehovet, eftersom kostnadsutvecklingen på
lönesidan inte bara är beroende av generella avtalsuppgörelser — en utveckling
som i någon mån kan förutses i förväg — utan även och i betydande grad av de
individuella uppgörelser, som därutöver träffas med de anställda.

I årets statsverksproposition har bl. a. förutsatts, att det nuvarande statliga
stödet till de kungl. teatrarna — Operan och Dramatiska teatern — liksom till
de båda tuméteaterföretagen, Riksteatern och Svenska teatern AB, samt till
vissa stadsteatrar och därmed likställda teatrar skall fr. o. m. nästa budgetår
utgå ur särskilda anslag på riksstaten. Någon överflyttning till särskilda riksstatsanslag
av bidragsgivningen till lotterimedelsfondens återstående bidragsändamål
föreslås inte. I stället förordas emellertid, att den nuvarande lotterimedelsfonden
fr. o. m. nästa budgetår skall upphöra genom att det under riksstatens
åttonde huvudtitel nu uppförda avsättningsanslaget till fonden ersätts —
förutom med bl. a. de nämnda för vissa teaterändamål avsedda riksstatsanslagen
— med ett särskilt reservationsanslag, benämnt Bidrag till särskilda kulturella
ändamål.

Vid de överväganden beträffande formerna för teaterstödet, som under det
senaste året ägt rum inom ecklesiastikdepartementet, har påtalats de olägenheter
för de anslagsgivande myndigheterna, som följer av att statsbidragen
på detta och andra liknande områden utgår ur en fond, som tillföres medel
genom maximerade avsättningsanslag. Detta blir givetvis särskilt uppenbart
om det gäller att inom ramen för en och samma fond på en gång tillgodose
teatrarnas synnerligen svårberäknade bidragsbehov och bidragsgivning till andra
kulturella ändamål.

Jag är för egen del av den uppfattningen att en frikoppling av bidragen
till teatrarna från bidragsgivningen till andra kulturella ändamål bör åstadkommas
genom att teaterbidragen i fortsättningen får utgå ur särskilda anslag på
riksstaten på det sätt som jag förutskickat i arets statsverksproposition. Detta
bör enligt min mening inte ske enbart för att undgå de nu påtalade olägenheterna,
som närmast kan rubriceras som budgettekniska. En förändring av formerna
för teaterstödet synes mig angelägen även av andra skäl. Ett primärt
önskemål är att söka åstadkomma en sådan ordning, att en förhandsbedömning
och avvägning är möjlig av de ekonomiska resurser som från statens sida ställs
till förfogande för de olika typer av teaterföretag, som här avses, nämligen de
kungl. teatrarna, turnéteatrarna samt de kommunalt anknutna teaterföretagen.
Så långt det är möjligt, dock givetvis utan att intrång sker i den konstnärliga
friheten, bör enligt min mening statsbidragen verka så att de ger teatrarna likvärdiga
förutsättningar för deras verksamhet. Det ligger vidare i de statliga
myndigheternas intresse, att bidragsformen är sådan, att den ger garantier för
att medel, helt eller delvis, står till förfogande för de anställdas löner. Dessa mål
är inte fullt möjliga att nå med nuvarande former för bidragsgivningen på om -

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964.

rådet. Jag avser därför att i det följande föreslå sådana nya former för statsbidragsgivningen,
som jag finner bättre svara mot de angivna önskemålen.

För de kungl. teatrarnas och tuméteatramas del anser jag att en ny anslagskonstruktion
bör införas, som gör det möjligt för de anslagsgivande myndigheterna
att bättre följa utvecklingen av dessa teaterformer och därvid inte minst
främja möjligheterna till ett inbördes samspel i utvecklingen. När det gäller den
kommunalt anknutna teaterverksamheten bör enligt mm mening det provisoriska
system för statsbidragsgivningen, som tillämpats sedan några år tillbaka,
utbytas mot ett enhetligt, generellt verkande statsbidragssystem. Detta bör
fr. o. m. nästa budgetår bli tillämpligt på stadsteatrarna i Borås, Göteborg, Hälsingborg,
Malmö, Norrköping-Linköping, Stockholm och Uppsala samt på Göteborgs
lyriska teater. Enligt min mening är ett sådant system bättre ägnat att
ge stadga åt verksamheten vid de berörda teaterföretagen samtidigt som det
på ett smidigt sätt kan tillämpas på nytillkommande teatrar.

Mina förslag innebär tillsammantagna att det samlade statliga stödet till alla
de berörda kategorierna av teatrar kommer att öka. Därmed tillgodoses de
särskilda syften som ligger bakom det statliga stödet till teatrarna och som kan
sammanfattas pa följande sätt, nämligen att upprätthålla och främja den konstnärliga
kvaliteten i produktionen, att bereda en stor allmänhet möjlighet att till
överkomliga priser se god teater och att förbättra villkoren för teatrarnas anställda.

Jag vill i detta sammanhang nämna, att jag anser det angeläget att även
skapa fastare regler för bidragsgivningen till de statsunderstödda yrkesorkestrarna.
Jag har emellertid i denna fråga ansett mig böra avvakta den översyn av
orkesterväsendets organisation, som uppdragits åt en särskild inom ecklesiastikdepartementet
tillkallad sakkunnig. Denna översyn är nu slutförd och ett förslag
i frågan har avgivits den 20 februari 1964.

Frågan om Operans ekonomi och därmed sammanhängande förhållanden har
varit föremål för utredning genom en särskilt tillkallad utredningsman. Denna
har lagt fram förslag om den framtida organisationsformen för de båda kungl.
teatrarna i Stockholm — Operan och Dramatiska teatern —
ävensom vissa synpunkter på främst Operans fortsatta skötsel och drift. Utredningsmannens
förslag beträffande den framtida organisationen innebar i huvudsak,
att de bada teatrarna skulle sias samman till ett företag och drivas i
aktiebolagsform. Den konstnärliga verksamheten förutsattes skola fortgå på
de bada teatrarna var för sig och ledas av en teaterchef vid vardera teatern.
Administrativ och teknisk personal skulle däremot vara gemensam.

Vid remissbehandlingen av utredningsförslaget framhölls från flera håll, att
några verkliga fördelar knappast kunde vinnas genom en samordning i enlighet
med förslaget av teatrarnas verksamhet. Statskontoret, som tillstyrkte en sammanslagning
av teatrarna, framförde tanken på stiftelse som företagsform. I särskilt
yttrande framhöll ett par av statskontorets ledamöter, att frågan om

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 66 år 1964

3:i

verksamhetens bedrivande i statlig institutionell form närmare borde undersökas
och i samband därmed även formerna för den statliga medelsanvisningen till
teatrarnas verksamhet.

Med anledning bl. a. av vad som framkommit under remissbehandlingen tillkallades
inom ecklesiastikdepartementet en särskild arbetsgrupp för att ytterligare
pröva i första hand frågan om organisationsformen för de båda teatrarna.

Arbetsgruppen har i organisationsfrågan anslutit sig till utredningsmannens
förslag om att ersätta de båda nuvarande teaterbolagen med ett gemensamt
aktiebolag.

När det gäller formerna för statsstödet till teatrarna framhåller gruppen, att
det är angeläget att åstadkomma en ändring av det nuvarande systemet, som
enligt gruppens mening innebär att statens inflytande över och insyn i verksamheten
är mindre tillfredsställande. Den kraftiga tillväxten under senare år av de
statliga bidragen och teatrarnas regelbundna krav på sådana tilläggsanslag av
statsmedel, för vilka tillräckliga medel ej kunnat beräknas i förväg, eftersom de i
många fall inneburit avvikelser även från teatrarnas egna ekonomiska kalkyler,
gör det enligt gruppen särskilt önskvärt att åstadkomma en annan ordning för
bidragsgivningen.

För egen del anser jag det önskvärt, att vissa av de av arbetsgruppen föreslagna
åtgärderna nu genomföres. Vad först angår organisationsfrågan anser
jag det klarlagt, att vissa fördelar skulle stå att vinna på ett närmare samgående
antingen organisatoriskt eller på annat sätt mellan Operan och Dramatiska
teatern. Men även nackdelar med ett samgående har påtalats vid remissbehandlingen,
varför jag nu inte är beredd att taga ställning till frågan utan utgår ifrån
att teatrarna tills vidare skall drivas i samma former som hittills.

Jag delar emellertid arbetsgruppens uppfattning om att det nuvarande systemet
för den statliga medelsanvisningen inte är tillfredsställande, främst med
tanke på de stora ekonomiska förpliktelser som staten numera ikläder sig
gentemot teatrarna. Självfallet måste anslagskonstruktionen vara så utformad,
att teaterledningama inte bindes i sitt konstnärliga handlande. Teaterledningens
frihet att inom en given ekonomisk ram vidtaga de ändrade utgiftsdispositioner,
som verksamheten kräver, måste i så stor utsträckning som möjligt
bibehållas. Ett ökat statligt inflytande bör bestå däri, att statsmakterna ges
större möjlighet att pröva teaterledningarnas planer på någon sikt och därigenom
bättre än för närvarande kunna bedöma vad som kan anses vara en ur
samhällets synpunkt rimlig ekonomisk ram, inom vilken teatrarnas verksamhet
bör bedrivas.

För bidragen till de kungl. teatrarna bör, som redan förutsatts i årets statsverksproposition,
fr. o. m. nästa budgetår under riksstatens åttonde huvudtitel
uppföras ett nytt, för båda teatrarna gemensamt förslagsanslag, benämt Bidrag
till de kungl. teatrarna. Anslaget torde böra uppdelas på två anslagsposter, en
för bidrag till Operan och en för bidrag till Dramatiska teatern. Vardera an3
— Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 66

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1961+

slagsposten ar avsedd att utgöra saldot i en av Kungl. Maj:t fastställd inkomstoch
utgiftsstat för respektive teater. Vissa i staterna upptagna utgiftsposter för
löner m. m. bör vara förslagsvis betecknade.

Den nu förordade ordningen för anslagsgivningen förutsätter, att teatrarna
liksom andra statsbidragsberättigade institutioner före den 1 september varje år
inger petita för nästkommande budgetår. Förändringen kommer alltså att i fortsättningen
nödvändiggöra en mera långsiktig planering av verksamheten vid
teatrarna. Redan i samband med att anslagsäskandena inges måste teatrarna ha
utarbetat en preliminär spelplan och kostnadsberäkning för det spelår, för vilket
anslag begärs. Mera detaljerade spelplaner måste föreligga senast när inkomstoch
utgiftsstat skall fastställas för verksamheten för detta spelår.

Även med en sådan fastare planering är underlaget för beräkning i förväg av
medelsbehovet för en verksamhet av ifrågavarande slag i vissa delar osäkert.
Sålunda föreligger svårigheter att förutse de ändringar i löneläget för de anställda,
som blir följden av avtalsuppgörelser på arbetsmarknaden. Löneförhandlingarna
torde nämligen inte heller på detta område vara avslutade i sådan tid
att hänsyn till uppgörelserna kan tagas vid beräkningen av anslagsbehovet. I
teatrarnas personalkostnader ingår förutom kontantlöner även kostnader för
huvudmansavgifter för pensionering, ATP-avgifter samt andra på lagstiftning
eller avtal grundade s. k. sociala avgifter, för vilka staten åtagit sig att svara.
Detta har skett genom särskilda bidrag av lotterimedel. Inte heller dessa kostnader
kan med full säkerhet förutses vid beräkningen av anslagsbehovet. Om
ökningar av teatrarnas medelsbehov skulle komma att uppstå t. ex. på grund av
avtalsenlig ökning av löneutgifterna eller ökning av de s. k. sociala avgifterna,
torde teatrarna böra äga rätt att hos Kungl. Maj:t begära anslag utöver i staterna
upptagna utgiftsposter.

Det bör i detta sammanhang nämnas, att sådana förändringar i löneutgifterna,
som föranledes av individuella uppgörelser i samband med utbyte av personal
eller av lönetillägg av ålders- eller kvalifikationskaraktär, skall ha förutsatts i
teatrarnas anslagsäskanden och sålunda tillgodoses inom ramen för beviljade
medel.

Även till de båda turnéteaterföretagen, Riksteatern och Svenska
teatern, utgår bidrag i det närmaste helt av statsmedel. Beträffande dessa
teatrar har någon särskild utredning icke gjorts beträffande formerna för bidragsgivningen.
Jag har emellertid inte funnit några hinder mot att i tillämpliga delar
genomföra samma former för bidragsgivningen till tuméteatrarna som till de
båda kungl. teatrarna. För vardera av turnéteaterföretagen bör således fr. o. m.
budgetåret 1964/65 Kungl. Maj:t fastställa inkomst- och utgiftsstat med i huvudsak
de föreskrifter och villkor, som föreslagits beträffande Operan och Dramatiska
teatern.

För statsbidragen till turnéteaterföretagen torde, såsom också förutsatts i årets
statsverksproposition, fr. o. m. nästa budgetår under riksstatens åttonde huvud -

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 196J+ 35

titel uppföras ett nytt, för de båda företagen gemensamt förslagsanslag, benämnt
Bidrag till vissa tuméteatrar. Anslaget torde böra uppdelas på två anslagsposter,
en för bidrag till Riksteatern och en för bidrag till Svenska teatern.

Jag övergår nu till att behandla medelsbehovet för nästa budgetår under de
sålunda föreslagna anslagen Bidrag till de kungl. teatrarna och Bidrag till vissa
turnéteatrar.

Inledningsvis bör nämnas, att det vid bedömningen av teatrarnas anslagsbehov
för nästa budgetår synes vara nödvändigt att i huvudsak utgå från det av
teatrarna för innevarande år beräknade medelsbehovet. Teatrarnas utgiftsberäkningar
för innevarande spelår, som redovisats i det föregående, grundar sig
nämligen på redan gjorda åtaganden och fastställda spelplaner.

Det Ökade medelsbehovet för innevarande spelår har redan nu delvis kunnat
förutses och årets riksdag har bl. a. med anledning härav på tilläggsstat II till
riksstaten för innevarande budgetår anvisat ytterligare 2 700 000 kr. till avsättning
till lotterimedelsfonden. Härjämte kommer jag i det följande att föreslå, att
vissa medel för nästa budgetår beräknas under anslaget till bidrag till de kungl.
teatrarna, dels för likvidering av från tidigare år balanserade skulder, dels för
täckning av eventuellt ytterligare underskott som det slutliga bokslutet för
teatrarna kan komma att utvisa för innevarande spelår. I

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har Operan räknat med en
ökning på inkomstsidan med 477 000 kr. och på utgiftssidan med 2 293 000 kr.,
således en nettoutgiftsökning av 1 816 000 kr.

Inkomstberäkningen föranleder ingen erinran från min sida.

Av utgiftsökningarna hänför sig den största delen till förslag om förstärkning
av teaterns orkester. Vidare begärs en förstärkning av operakören samt av den
administrativa personalen. Med hänsyn till svårigheterna att så snabbt som
teatern anser önskvärt rekrytera kvalificerade musiker anser jag mig endast delvis
kunna tillstyrka den begärda utbyggnaden av orkestern. Jag anser mig heller
inte helt kunna tillmötesgå teaterns anspråk på en utökning av den administrativa
personalen. Däremot tillstyrker jag den begärda utökningen av kören, som
torde vara nödvändig även med hänsyn till den väntade avgången av körmedlemmar
inom de närmaste åren. Teaterns begäran om ökade medel för instrumentanskaffning
torde böra tillmötesgås, även om jag här förutsätter en något
långsammare takt i nyanskaffningen än den teatern föreslagit. Även utgifterna
för fastigheter och inventarier, tillfälliga engagemang, extra personal samt diverse
utgifter bör enligt min mening i viss utsträckning kunna begränsas.

Som tidigare nämnts har kostnaden för de kungl. teatrarnas sociala avgifter
täckts av lotterimedel. Beräkningar av dessa kostnader har icke ingått i de här
tidigare redovisade äskandena från Operan utom beträffande två försäkringsposter.
Avgifterna till statens personalpensionsverk kan uppskattas till ca 10 %,

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964.

av lönekostnaden för den pensionsberättigade personalen. Återstående sociala
avgifter kan beräknas utgöra likaledes ca 10 % av lönekostnaderna.

Med utgångspunkt från innevarande års medelsbehov, som jag beräknar till
10 900 000 kr., de medel som — med hänsynstagande till de nyssnämnda i anslagsäskandena
redan inräknade försäkringsposterna — kan beräknas åtgå för de
sociala avgifterna, nämligen 1 930 000 kr., samt ett ökat bidragsbehov för andra
ändamål, som jag beräknar till 1 000 000 kr., kan det för Operans drift erforderliga
statsanslaget uppskattas till (10 900 000 -)- 1 930 000 -f- 1 000 000 —)
13 830 000 kr.

Med hänvisning till vad som sålunda anförts föreslår jag, att för bidrag till
Operan för nästa budgetår beräknas sammanlagt 13 830 000 kr.

Dramatiska teatern har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår
räknat med inkomst- och utgiftsökningar av i runt tal 471 000 respektive
1 503 000 kr. eller en nettoutgiftsökning av 1 032 000 kr.

Jag anser mig inte helt kunna godtaga den gjorda inkomstberäkningen utan
finner mig böra räkna med en ytterligare inkomstökning med 100 000 kr.

Av utgiftsökningen beräknas i runt tal 1 228 000 kr. för ökade lönekostnader
och 275 000 kr. för ökade kostnader för materiel m. m. Den betydande lönekostnadsstegringen
hänför sig till förslag om utökning av personalen och vissa ändrade
organisationsförhållanden. Teatern har bl. a. anmält behov av att för nästa
spelår öka den fasta ensemblen av skådespelare från 55 till 65 eller med 10 personer.
Teatern beräknar också medel för förstärkning av övrig personal, såväl
administrativ som teknisk. Med hänsyn till en turnéverksamhet i landsorten,
som teatern avser att medverka till, den utökade skolteaterverksamheten i Stockholm
samt den omständigheten, att teatern enligt vad som framkommit på flera
viktiga sektorer länge haft brist på personal, är jag till betydande del beredd att
tillmötesgå de framförda anspråken. Jag räknar dock inte med att teatern skall
kunna företaga nyengagemang av skådespelare i den utsträckning som föreslagits
bl. a. med hänsyn till skådespelarbristen. Även hänsyn till övriga teatrars
behov av kvalificerade skådespelare talar för en viss begränsning av teaterns
anspråk. I fråga om materiel m. m. är jag endast beredd att delvis tillstyrka den
av teatern begärda utgiftsökningen.

Inte heller Dramatiska teatern har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår
upptagit kostnader för sociala avgifter. Dessa kostnader kan beräknas på samma
sätt som nyss angivits beträffande Operan.

Med utgångspunkt från innevarande års medelsbehov som jag beräknar till
5 300 000 kr., medelsbehovet för sociala avgifter, nämligen 1 035 000 kr., samt
■den nettoökning med 500 000 kr. av det statliga bidraget, som jag kan tillstyrka
för andra ändamål, torde det för Dramatiska teaterns drift under nästa budgetår
erforderliga statsbidraget uppgå till (5 300 000 1 035 000 -f- 500 000 =)

tf 835 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964

Jag föreslår sålunda, att för bidrag till Dramatiska teatern för nästa budgetår
beräknas 6 835 000 kr.

I samband med övergången till ett nytt system för medelsanvisning till de
kungl. teatrarna synes det mig angeläget att medel ställs till förfogande för reglering
av i teatrarnas räkenskaper eventuellt kvarstående driftunderskott. I detta
hänseende bör hänsyn tagas till dels vissa från tidigare spelår balanserade skulder,
dels en viss osäkerhet rörande det slutliga utfallet för spelåret 1963/64. Jag
föreslår med anledning härav, att under det nya anslaget för detta ändamål
upptages en förslagsvis betecknad anslagspost av 500 000 kr. Kungl. Maj:t bor,
då bokslut föreligger för teatrarnas verksamhet under innevarande spelår, besluta
angående utbetalning till respektive teater av för ändamålet eventuellt
erforderligt belopp.

Vid bifall till vad jag nu förordat torde sålunda anslaget till Bidrag till de
kungl. teatrarna för nästa budgetår böra uppföras med (13 830 000 + 6 835 000 +
500 000 =) 21 165 000 kr.

Riksteatern har uppskattat sitt bidragsbehov för nästa spelår till
5112 000 kr. Teatern räknar med en inkomstökning av 108 000 kr. och en utgiftsökning
av 1 341 000 kr.

Enligt min mening är det angeläget att Riksteatern beredes tillräckliga lesuiser
för att kunna fullgöra sin uppgift att tillgodose landsorten med god teater.

Inkomstberäkningen föranleder ingen erinran från min sida.

På vissa punkter har jag inte ansett mig kunna helt godtaga teaterns kostnadsberäkningar,
nämligen i fråga om kostnadsökningar för nyanställning av
personal, resor och transporter, övriga tumékostnader samt för den föreslagna
ökningen av antalet skolteaterföreställningar.

Sammanlagt förordar jag för nästa budgetar ett ökat statsbidrag till Riksteatern
med 700 000 kr. Med utgångspunkt från medelsbehovet för innevarande
budgetår, som jag beräknar till 3 880 000 kr., torde sålunda för teatern böra
beräknas (3 880 000 + 700 000) =:) 4 580 000 kr.

Svenska teatern AB räknar med att för spelåret 1964/65 kunna ge
samma antal turnéer och föreställningar som under innevarande spelår. I sina
anslagsäskanden för nästa budgetår har teatern räknat med en kostnadsökning
av i runt tal 833 000 kr. och därvid förutsett vissa kommande avtalsenliga löneökningar
samt höjda rese- och transportkostnader. Inkomsterna har beräknats
stiga med i runt tal 114 000 kr. Nettoutgiftsökningen utgör således ca 718 000 kr.

I likhet med vad jag uttalade beträffande Riksteatern anser jag det viktigt,
att också Svenska teatern förses med sådana resurser att den genom sina turnéer
kan erbjuda sin publik god och förstklassig teater.

Teaterns inkomstberäkning föranleder ingen erinran från min sida. De förväntade
avtalsenliga löneökningarna torde, som tidigare nämnts, böra täckas genom

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 66 år 196b

att Kungl. Maj :t, när den slutliga avtalsuppgörelsen föreligger, medgiver teatern
ytterligare bidragsbelopp. Under beaktande härav och sedan vissa mindre reduceringar
företagits i de beräknade kostnaderna förordar jag, att Svenska teatern
AB för budgetåret 1964/65 tilldelas ett med 70 000 kr. förhöjt statsbidrag. Med
utgångspunkt från det för innevarande spelår beräknade bidragsbehovet av
3 350 000 kr. torde för teatern böra beräknas ett bidrag av (3 350 000 -f 70 000 =)
3 420 000 kr.

Vid bifall till vad jag nu förordat torde det för de båda turnéföretagen gemensamma
anslaget Bidrag till vissa turnéteatrar för nästa budgetår böra uppföras
med (4 580 000 + 3 420 000 =) 8 000 000 kr.

Utgångspunkten för bedömningen av de kungl. teatrarnas och turnéteatrarnas
anslagsbehov för nästa budgetår har varit beräkningar av teatrarnas medelsbehov
för innevarande spelår. Det faktiska medelsbehovet kan inte fastställas
förrän bokslut föreligger. I den mån bokslutet visar på en ökning av det faktiska
medelsbehovet i förhållande till det nu beräknade är detta en omständighet, som
får beaktas vid prövningen av en eventuell framställning om anslag utöver i
staterna upptagna utgiftsposter för budgetåret 1964/65.

Ett förslag i fråga om det fortsatta statliga stödet åt stadsteatrar och
därmed likställda teatrar har som tidigare nämnts utarbetats av
en inom ecklesiastikdepartementet tillsatt arbetsgrupp. Gruppens förslag gäller
Göteborgs lyriska teater och stadsteatrarna i Borås, Göteborg, Hälsingborg,
Malmö, Norrköping-Linköping och Uppsala.

Det statliga och kommunala stödet till dessa kommunalt anknutna teaterföretag
utgår för närvarande i enlighet med en viss fördelningsregel, som utan
att vara reglerad genom beslut eller i författning varit gällande sedan spelåret
1958/59. Arbetsgruppens huvudsakliga uppgift bestod i att finna fastare och
mer ändamålsenliga former för statsstödet åt de till denna kategori hörande
teaterföretagen och ange förutsättningar för att kunna överföra bidragsgivningen
även för dessa teatrar till anslag på riksstaten.

Arbetsgruppen har eftersträvat att finna en enkel och överskådlig bidragsform,
som kan göras generellt tillämplig på de av förslaget berörda teatrarna.
När det gällt valet av bidragsgrundande kostnader har gruppen med anledning
härav funnit det ligga nära till hands att låta det statliga bidraget grunda sig på
teatrarnas lönekostnader, som representerar den största och enhetligaste av
teatrarnas utgiftsposter.

Gruppen har även funnit, att övertygande skäl talar för att statsbidraget bör
grundas på de samlade löneutgifterna för teatrarnas hela personal.

Det statliga lönebidrag, som sålunda förordas, bör enligt gruppen utgå efter
en för alla teatrar gemensam procentsats. Vid den jämförelse som gruppen gjort
mellan statsbidraget för spelåret 1962/63 och lönekostnaderna för samma år har

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964

gruppen funnit, att proportionen mellan statsbidrag och löner varierade från
63 % för Göteborgs lyriska teater till 56 % för Malmö stadsteater och stadsteatern
Norrköping-Linköping, drygt 54 % för Göteborgs stadsteater samt 53 %
för stadsteatrarna i Hälsingborg och Uppsala. Med hänsyn till att gruppen endast
haft till uppgift att anvisa formerna för en teknisk omläggning av bidragssystemet
har gruppen icke ansett sig böra förorda en bidragsprocent, som för
någon teater medför en höjning av den nu gällande statsbidragsnivån. Gruppen
föreslår därför, att den statliga bidragsandelen bör bestämmas till 50 % av lönekostnaderna.
Minskningen av statsbidraget skall enligt förslaget kompenseras
genom att ett övergångsbidrag skall utgå till de berörda teatrarna, så länge det
statliga lönebidraget understiger de statsbidrag, som tilldelats teatrarna för spelåret
1963/64.

För en närmare bestämning av bidragsunderlaget framlägger gruppen två
alternativ. Enligt det första skall statsbidraget utgå på grundval av de faktiska
lönekostnaderna år från år med vissa begränsningar beträffande nyanställningar
och lönesättning, som garanterar att statsbidraget endast utnyttjas för vad som
betecknas som en »normal» personalpolitik. En sådan reglering av verksamheten
skulle bl. a. åstadkommas genom fastställande av särskilda personalplaner för
teatrarna.

Enligt alternativ II, som gruppen slutligt förordar, skall lönekostnaderna för
ett visst basår, nämligen spelåret 1962/63, läggas till grund för statsbidraget.
Ökning av statsbidraget utöver denna niva skall enligt förslaget i princip endast
tillåtas för att möta teatrarnas kostnader för den ökning av lönerna för teatrarnas
anställda, som följer av avtalsöverenskommelser på arbetsmarknaden. Denna
avtalsenliga löneökning skall fastställas med ledning av ett särskilt löneindex.
Gruppen föreslår därjämte, att en omprövning av teatrarnas bidragsunderlag
skall kunna äga rum med regelbundna mellanrum, förslagsvis vart tredje år.

Vid remissbehandlingen av gruppens förslag understrykes värdet av fastare
regler för fördelning av det statliga stödet än de nu gällande. Sa gott som alla
remissinstanser ansluter sig till förslagets huvudprincip, att det statliga stödet
bör knytas till lönekostnaderna. I de flesta yttranden uttalas emellertid önskemål
om att även indirekta personalkostnader eller s. k. sociala avgifter — sådana
kostnader som följer av avtal eller lagstiftning om sociala förmåner — skall inräknas
i bidragsunderlaget. Kritik riktas framför allt mot den föreslagna bidragsprocenten,
som bedöms vara för lag. I fråga om det av gruppen förordade alternativet
för bestämning av bidragsunderlaget framhålles, att tillräcklig hänsyn
vid dess utformning inte tagits till det faktiska förhållandet, att löneutvecklingen
endast i mindre utsträckning bestäms av kollektiva löneavtal. Vidare anföres att
utvecklingen vid teatrarna under senare år varit sådan, att spelåret 1962/63 inte
kan betraktas som ett representativt basår. Mot den föreslagna indexregleringen
anför både Teatrarnas riksförbund och statistiska centralbyrån betänkligheter
av teknisk natur.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964.

o ^ar re<^an inledningsvis nämnt att jag av flera skäl anser det värdefullt att
få till stånd fastare och mer enhetliga bidragsgrunder för de kommunalt anknutna
teaterföretagen. Jag anser mig också, med vissa modifikationer, som jag
återkommer till i det följande, kunna godtaga arbetsgruppens förslag.

Syftet med det statliga teaterstödet på detta område är både att ge en skälig
stimulans åt den kommunalt anknutna teaterverksamheten och att uppmuntra
kommunerna till motsvarande insatser. Vid remissbehandlingen av förslaget har
framkommit, att de kommunala bidragen till stadsteaterverksamheten under
senare år ökat mycket kraftigt. Med tanke på kommunernas nuvarande andel
av teatrarnas kostnader och på det ökade ansvar för verksamhetens resultat,
som i fortsättningen kommer att åvila dem, anser jag mig böra förorda en viss
justering uppåt av den av arbetsgruppen föreslagna bidragsprocenten och föreslår,
att den statliga bidragsandelen bestämmes till 55 % av teatrarnas bidragsgrundande
kostnader. Vidare anser jag i överensstämmelse med vad som framförts
vid remissbehandlingen av förslaget, att statsbidrag i fortsättning bör
utgå på grundval av teatrarnas samlade personalkostnader, nämligen förutom
kontantlönerna även s. k. sociala avgifter, dvs. personalkostnader som grundar
sig på avtal eller lagstiftning om sociala förmåner, såsom ATP-avgifter samt avgifter
för sjuk-, yrkesskade- och grupplivförsäkring. I likhet med bl. a. teaterrådet
anser jag dock, att huvudmansavgifter för pensionering inte skall inräknas
i teatrarnas bidragsgrundande kostnader.

Bestämningen av bidragsunderlaget anser jag bör ske i princip i enlighet med
det av gruppen förordade systemet, dvs. att personalkostnaderna ett visst basår
läggs till grund för bidragsgivningen och att teatrarna framöver enligt en viss
generell beräkningsgrund, som jag återkommer till i det följande, garanteras
täckning, motsvarande den statliga bidragsandelen, för löneökningar. Jag anser
detta alternativ, med vissa modifikationer, vara att föredraga framför det alternativ,
som arbetsgruppen också behandlat men ej slutligt förordat. Jag delar
arbetsgruppens uppfattning att bidragsformen bör vara sådan, att kraven på
detaljprövning och kontrollåtgärder från .statlig myndighets sida i största möjliga
utsträckning begränsas. Enligt min mening erbjuder det förordade systemet
mindre risker för en icke önskvärd detaljreglering och kontroll över teatrarnas
personalplanering och löneutveckling.

Att som gruppen föreslagit utgå från spelåret 1962/63 som basår är enligt min
mening inte tillfredsställande. Just under de sista åren har, som även påtalats
av vissa remissinstanser, förändringar inträffat på teaterområdet, som bl. a.
kommit till uttryck i löneförbättringar för de anställda och därmed en väsentlig
ökning av teatrarnas personalkostnader. Med hänsyn härtill anser jag mig
böra föreslå att som basår för det statliga grundbidraget till teatrarna i stället
väljes spelåret 1963/64.

Aven om de föreslagna bidragsgrunderna i de flesta fall och totalt medför
okade statsbidrag till de berörda teatrarna är det tänkbart att någon av dessa,

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 196 4

som liar en speciell kostnadsstruktur, kan få ett bidrag som understiger 1963/64
års nivå. I detta fall bör särskilt övergångsbidrag utgå på det sätt arbetsgruppen
föreslagit.

De invändningar som riktats mot arbetsgruppens förslag till indexreglering
av det statliga bidraget ger mig anledning att föreslå ännu eu förändring och
förenkling av systemet. Med anledning av vad som anförts anser jag mig inte
böra tillstyrka förslaget om att utarbeta ett speciellt löneindex för den generella
uppskrivningen av teatrarnas grundbidrag, som bör ske på grund av avtalsenliga
löneökningar. Jag föreslår i stället, att grundbidraget uppskrives i en
takt, som svarar mot förändringen av den allmänna lönenivån för statstjänstemän.

Som även arbetsgruppen beaktat medför det nu förordade bidragssystemet
den olägenheten, att den statliga bidragsgivningen efter en tid kommer att
baseras på en lönekostnad, som inte med säkerhet överensstämmer med den
verkliga kostnaden. En av anledningarna härtill är att löneutvecklingen vid
teatrarna endast till en del bestäms av de kollektiva uppgörelserna på arbetsmarknaden.
Systemet kan härigenom tänkas medföra en viss fortgående sänkning
av statsbidragets relativa nivå. Samtidigt ger det inte heller utrymme för
önskvärda personalförstärkningar och standardförbättringar vid teatrarna utöver
basårets nivå. Denna olägenhet bör emellertid enligt min mening kunna
motverkas genom att, på det sätt gruppen föreslagit, teatrarnas bidragsunderlag
med regelbundna mellanrum får omprövas. I likhet med gruppen anser jag
det värdefullt att medge en sådan möjlighet till omprövning även av det skälet,
att staten därigenom mer aktivt kan följa utvecklingen av berörda teaterföretag
och punktvis medverka till en sådan expansion eller standardhöjning som
bedömes önskvärd. Omprövning av teatrarnas bidragsunderlag bör i princip
kunna äga rum vart tredje år, vilket dock inte får förhindra att särskilda omständigheter
kan föranleda en annan tidsintervall.

De förordade bidragsgrunderna innebär sammanfattningsvis, att statsbidrag
skall utgå med 55% av teatrarnas samlade personalkostnader för spelåret
1963/64 jämte, för tiden därefter, 55 % av löneökningen, beräknad på det sätt
jag tidigare angivit, samt 55 % av ökningen av de s. k. sociala avgifterna. Statsbidragsnivån
för spelåret 1963/64 skall i intet fall underskridas.

De nya bidragsgrunderna bör fr. o. m. nästa budgetår tillämpas förutom på
de av arbetsgruppen angivna teatrarna, nämligen Göteborgs lyriska teater samt
stadsteatrarna i Borås, Göteborg, Hälsingborg, Malmö, Norrköping-Linköping
och Uppsala, även på Stockholms stadsteater. Däremot är jag inte beredd att
nu förorda, att de skall göras tillämpliga även på Folkteatern i Göteborg.
Statsbidraget till denna teater bör sålunda tills vidare utgå i nu gällande ordning
och ställas till förfogande ur anslaget till bidrag till särskilda kulturella
ändamål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964

Den föreslagna bidragskonstruktionen förutsätter, att bidragen utgår ur ett
förslagsanslag. För bidragen till de nämnda teatrarna bör, som redan angivits
i årets statsverkspropostion, fr. o. m. nästa budgetår under riksstatens åttonde
huvudtitel uppföras ett nytt, för teatrarna gemensamt förslagsanslag, benämnt
Bidrag till stadsteatrar och därmed likställda teatrar. Utbetalning av statsbidrag
synes böra ske i den ordning som arbetsgruppen föreslagit. Det bör uppdragas
åt det nya teater- och orkesterråd, som jag ämnar föreslå i det följande, att i enlighet
med angivna grunder handha medelstilldelningen ur anslaget.

Till grund för beräkningen av medelsanvisningen för nästa budgetår under
det föreslagna anslaget skall sålunda läggas de berörda teatrarnas löneutgifter
för innevarande spelår jämte på teatrarna nu ankommande sociala avgifter,
utom avgifter till statens personalpensionsverk. De bidragsgrundande kostnaderna
kan för närvarande inte exakt angivas. För Stockholms stadsteater har
uppgift inhämtats, att lönekostnaden för innevarande spelår torde uppgå till
3 600 000 kr. För övriga berörda teatrar torde lönekostnaden för innevarande
spelår kunna beräknas till sammanlagt 14 275 000 kr., varvid som utgångspunkt
tagits lönekostnaden enligt bokslutet för spelåret 1962/63 jämte de av teatrarna
framlagda beräkningarna om lönekostnadernas ökning för innevarande spelår,
som redovisades i propositionen 1964: 2 i samband med att medel begärdes på
tilläggsstat II till riksstaten för innevarande budgetår för ytterligare avsättning
till lotterimedelsfonden. De bidragsgrundande sociala avgifterna torde böra beräknas
enligt samma normer som för de kungl. teatrarna eller med 10 % avlönekostnaderna,
vilket betyder att ifrågavarande avgifter torde uppgå till i
runt tal 1 790 000 kr.

Med ledning härav beräknar jag de sammanlagda bidragsgrundande kostnaderna
till (3 600 000 + 14 275 000 + 1 790 000 —) 19 665 000 kr. Medelsbehovet
för nästa budgetår uppgår till 55 % av det sålunda beräknade beloppet eller i
runt tal 10 820 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 196b

4.{

Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört och förordat i det föregående under
rubriken II Det statliga stödet till teaterverksamhet hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. till Bidrag till de kungl. teatrarna för budgetåret 1964/65
anvisa ett förslagsanslag av 21 165 000 kr.;

II. till Bidrag till vissa tuméteatrar för budgetåret 1964/65
anvisa ett förslagsanslag av 8 000 000 kr.;

III. a) godkänna av mig i det föregående förordade grunder
för det statliga stödet åt stadsteatrar och därmed likställda
teatrar;

b) till Bidragt till stadsteatrar och därmed likställda teatrar
för budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag av 10 820 000
kr.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 66 år 196\

III. Skådespelarutbildningen

Riktlinjer för utbildningsfrågans behandling

I propositionen 1963:103 lämnades en redogörelse för 1955 års provinsteaterntrednings
förslag om en förbättring av skådespelarutbildningen, framlagt i ett
särskilt, i september 1961 avlämnat betänkande, Den sceniska utbildningen
(stencilerat). Likaså redogjordes för yttrandena över förslaget och den därav föranledda
fortsatta diskussionen av utbildningsfrågan (s. 18—28). Särskild uppmärksamhet
ägnades det förslag rörande utbildningsverksamheten, som framförts
av Teaterns utbildningsråd — det av Teatrarnas riksförbund och Svenska
teaterförbundet bildade samarbetsorganet för utbildningsfrågor. Utbildningsrådet
hade på grundval av de av provinsteaterutredningen och vid remissbehandlingen
framförda synpunkterna i nära anslutning till utredningsförslaget
presenterat ett principförslag till organisation av grundutbildningen för skådespelare.
Med hänsyn till de krav, som rådet ansåg sig böra ställa på utbildningen
i fråga om kvalitet — d. v. s. tillgång till kvalificerade lärare — och
mångsidighet rekommenderade rådet, att grundutbildningen skulle koncentreras
till tre utbildningsanstalter, en i Stockholm, en i Göteborg och en i Malmö.
Utbildningen borde enligt rådet vara treårig. Fullt utbyggda skulle skolorna
bestå av en dramatisk och en lyrisk-dramatisk linje med delvis gemensam undervisning.
De nya skolorna skulle vara organiserade som fristående utbildningsanstalter.
Enligt förslaget skulle skolan i Stockholm ersätta elevskolorna såväl
vid Dramatiska teatern som vid stadsteatern Norrköping-Linköping samt Riksteaterns
utbildningsverksamhet. Skolorna i Göteborg och Malmö skulle ersätta
elevskolorna vid stadsteatrarna i dessa städer. Vid skolan i Stockholm skulle från
början endast antagas elever för rent dramatisk utbildning. Senare borde emellertid
enligt förslaget även organiseras en lyrisk linje med anknytning till musikhögskolans
operaklass (operaskolan). I förslaget räknades med en sammanlagd
årlig intagning av 50 elever. I princip beräknades cirka en tredjedel av antalet
elever bli antagna för utbildning vid lyrisk-dramatisk linje.

Med anledning av de framförda förslagen framhöll jag i nyssnämnda proposition
(s. 49), att förbättrade villkor för utbildningen av skådespelare snarast
borde åstadkommas. Något slutgiltigt beslut i fråga om utbildningens organisation
och förläggning kunde dock enligt min mening inte fattas redan för tiden
fr. o. m. budgetåret 1963/64. Vissa riktlinjer angavs för det fortsatta planeringsoch
utredningsarbetet: utbildningen borde bli treårig i stället för tvåårig, ett
ökat antal elever borde antagas till utbildningen och en sådan skiljelinje borde

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 196/f

dragas mellan skolverksamhet och teaterverksamhet, att den pedagogiska verksamheten
skulle kunna bedrivas ostörd av teatrarnas övriga verksamhet.

I enlighet med mitt förslag har i form av försöksverksamhet redan fr. o. in.
läsåret 1963/64 med bidrag av lotterimedel en utbyggnad igångsatts av elevskolorna
i Göteborg och Malmö enligt de riktlinjer som Teaterns utbildningsråd
föreslagit. Vidare anslöt jag mig genom ett uttalande i propositionen till det
av styrelsen för Dramatiska teatern framförda förslaget om att för samma
läsår inställa intagning av elever vid teaterns elevskola, sedan underhand inhämtats
att de därav föranledda minskade intagningsmöjligheterna kunde kompenseras
genom ökad intagning av elever vid andra skolor.

Med anledning av den av styrelsen för Dramatiska teaterns aktiebolag ingivna
framställningen, som sålunda bl. a. gick ut på att den till teatern knutna
elevskolan skulle avvecklas fr. o. m. hösten 1964 och i Stockholm i stället skulle
inrättas en statens skola för scenisk utbildning har sedermera genom Kungl.
Maj:ts beslut den 31 maj 1963 dels medgivits, att elevintagning ej skall äga
rum vid Dramatiska teaterns elevskola för läsåret 1963/64, dels uppdragits
åt en särskild utredningsman1 att i samråd med Teaterns utbildningsråd och
i anslutning till de i styrelsens skrivelse framförda synpunkterna närmare överväga
organisationen av en statlig scenisk utbildning och därmed sammanhängande
frågor.

Utredningsmannen har den 26 november 1963 överlämnat betänkandet Statens
skolor för scenisk utbildning (stencilerat). I särskild till betänkandet fogad
skrivelse har Teaterns utbildningsråd enhälligt uttalat sin anslutning till huvudlinjerna
och principerna i förslaget och sin tillfredsställelse över att den segdragna
och brännande frågan om den sceniska utbildningen genom förslaget
tycks få sin slutgiltiga lösning. Utbildningsrådet instämmer även i utredningsmannens
förslag att vissa detaljfrågor — t. ex. beträffande förutbildning, intagningsprocedur,
åtgärder för lärarutbildning och elevernas ställning till skolorna
och de verksamma teatrarna under åren närmast efter grundutbildningen
bör göras till föremål för fortsatta överväganden. Detta gäller enligt rådet
även beträffande skolornas administration. Rådet har senare i särskild skrivelse,
som kommer att redovisas i det följande, närmare berört dessa frågor.
Vidare betonar utbildningsrådet att utredningen närmast behandlat den dramatiska
linjen medan den lyriska utbildningen väntas bli kompletterande belyst
genom en utredning om operaskolan.

Utredningsmannen inleder sin framställning med att erinra om de olika aktioner
i syfte att omorganisera skådespelarutbildningen, som gjorts alltsedan mitten
av 1930-talet. Den utbildningssituation, som 1955 års provinsteaterutredning
hade att bedöma, hade, framhåller utredningsmannen, inte tidigare varit
föremål för något försök till samlad lösning. Vägledande för utredningsmannens
förslag har varit dels provinsteaterutredningens betänkande, dels det tidigare
nämnda av Teaterns utbildningsråd utarbetade principförslaget om organisa -

1 Fil. lic. Åke Meyerson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964

tionen av utbildningen. Vidare har utredningsmannen haft att beakta Kungl.
Maj :ts ävenledes tidigare nämnda beslut att för läsåret 1963/64 elevintagning
ej skulle äga rum vid Dramatiska teaterns elevskola samt den provisoriska
utbyggnad, som fr. o. m. samma läsår ägt rum vid skolorna i Göteborg och
Malmö. I fråga om verksamheten i Göteborg och Malmö nämner utredningsmannen,
att undervisningen där bedrivits efter delvis nya principer, att elever
intagits för utbildning även på en lyrisk-dramatisk linje samt att skolorna
ställts under särskild administration, skild från teaterstyrelserna. Till vardera
av de båda skolorna har utgått bidrag av lotterimedel med 180 000 kr. för
innevarande läsår.

Förslag till ny utbildningsorganisation

Fristående skolor

Ett genomgående tema i debatten kring teaterutbildningen har enligt utredmngsmannen
varit skolornas ställning gentemot teaterföretagen. X denna centrala
fråga har, framhåller utredningsmannen, kravet på att göra skolorna till
i förhållande till teatrarna fristående institutioner blivit allt oftare återkommande.
Det gamla systemet, enligt vilket teatrarna driver sina egna elevskolor,
har enligt utredningsmannen lett till allvarliga olägenheter för den pedagogiska
verksamheten. Främst har dessa olägenheter bestått i att eleverna för tidigt
och i för stor utsträckning tagits i anspråk för rolluppgifter och att lärarna,
samtidigt ofta anställda som skådespelare vid teatrarna, inte haft tillräcklig
tid för sina pedagogiska uppgifter. Enligt den motsatta uppfattningen finns det
risk för att utbildningen genom att isoleras från den arbetande teatern skulle
gå miste om grundläggande värden, främst elevernas direkta kontakt med
teatermiljö och teaterarbete och med verksamma skådespelare av olika generationer.
De påtalade olägenheterna för den pedagogiska verksamheten med
det nuvarande systemet skulle, anses det, kunna elimineras, om modcrteatem
bara fick ökade resurser för skolverksamheten.

I avvägningen mellan dessa motsatta ståndpunkter finner utredningsmannen
i likhet med utbildningsrådet, att de starkaste skälen talar för att skolorna
organisatoriskt bör vara skilda från teaterföretagen och anför härom följande.

Fördelarna med att utbildningen kan bedrivas ostörd av den ordinarie teaterverksamheten
är härvidlag utslagsgivande. Den befarade frånvaron av en
»naturlig teatermiljö» äger föga giltighet, då skolorna förutsätts få egna scener
med en utrustning, som i mycket svarar mot den professionella teaterns. Trots
den organisatoriska skilsmässan från teaterföretagen måste man också förutsätta
ett intimt samarbete dels i fråga om lärarkrafter, som i stor utsträckning
kommer att rekryteras från den verksamma skådespelarkåren, dels genom att
eleverna får följa repetitionsarbete och annan instudering vid de ordinarie
scenerna.

Namnet elevskola bör enligt utredningsmannens förslag utbytas mot skola
för scenisk utbildning.

Kungl. May.is ''proposition nr 66 år 196Jf 47

Antalet skolor

Den andra principfrågan av särskild betydelse gäller förläggningen av utbildningen
till en central skola eller fortsatt decentraliserad utbildning och i sistnämnda
fall frågan om antalet skolor. Provinsteaterutredningen förordade i
detta hänseende en decentralisering till sex olika skolor. Utredningsmannen
nämner, att gentemot utbildningsrådets förslag om tre skolor — i Stockholm,
Göteborg och Malmö — framförts tanken på en central skola i Stockholm, som
skulle mest rationellt och effektivt kunna sörja för hela utbildningen. Man har
därvid pekat på lärarbristen, både för undervisningen i scenisk framställning
och i sådana ämnen som tal- och röstbehandling. Vidare har antytts, att huvudstadens
mera differentierade teaterliv och rikare kulturmiljö överhuvudtaget
talar för en central skola. Utredningsmannen finner emellertid ingen anledning
att frångå utbildningsrådets rekommendation om tre skolor under den bestämda
förutsättningen att de tre skolorna får likvärdiga resurser i övrigt. De skäl som
främst talar för alternativet med tre skolor är enligt utredningsmannen följande.

Eftersom man både kan och bör förutsätta, att varje skolas ledning kommer
att starkt prägla undervisningens konstnärliga syftning kan med tre skolor
risken för en alltför personligt driven utbildning av eleverna minskas. Allmänna
kulturpolitiska överväganden talar också för detta alternativ, liksom de lokala
intressen, som man kan förutsätta finns både i Göteborg och Malmö för att
fortsätta utbildningsverksamheten, men då i former, som avgjort skulle sätta
eleverna där i en sämre utbildningssituation än vid en statlig skola.

Utbildningskapacitet

Utredningsmannen bygger i sitt förslag beträffande skolornas kapacitet i
första hand på utbildningsrådets principförslag, som innebar en årlig intagning
av 50 elever vid de tre skolorna, därav 20 i Stockholm. Med hänsyn till det
starka önskemålet om att skolorna skall vara likvärdiga finner utredningsmannen,
att skolorna fullt utbyggda bör vara dimensionerade för 20 elever i
varje årskurs med dramatisk och lyrisk linje. Denna i förhallande till utbildningsrådets
principförslag något utökade kapacitet bör ses även mot den bakgrunden,
att utredningsmannen utgår ifrån att en gallring skall ske efter första
året för att de elever, som visat uppenbar oförmåga att tillgodogöra sig utbildningen,
skall kunna skiljas från skolan.

Rekrytering och intagning

I fråga om principerna för intagning till skådespelarutbildningen utgår utredningsmannen
från, att gallringen alltid måste komma att bli mycket sträng.
Det förefaller sannolikt, att det även i fortsättningen endast blir cirka 20 procent
av samtliga sökande i landet, som kan och bör beredas plats i undervisningen.
Den stränga konkurrensen om utbildningsplatserna får emellertid, framhålles
det i förslaget, inte förhindra att elevrekryteringen sker med en nära

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964-

nog gränslös »tolerans» inför brister i skolunderbyggnad och allmän mognad.
När det gäller naturbegåvningar får man nästan helt bortse från t. o. in. fundamentala
brister i dessa hänseenden. De mest kompletta och väl styrkta kunskapsunderlag
på olika områden kan inte väga upp brister i sådana färdigheter,
som är centrala för lämpligheten för skådespelaryrket.

Utredningsmannen finner emellertid, att den hårda konkurrensen om utbildningsplatserna
skapar ett behov av viss organiserad förutbildning och ägnar
med anledning härav ett avsnitt av betänkandet åt den undervisning med
teaterinriktning, som äger rum inom olika skolformer och inom det fria bildningsarbetet.
Utredningsmannen finner att den teaterutbildning, som kan ges
i dessa olika former, måste bedömas som klart otillräcklig i den mån man vill
se den som förutbildning för den yrkesinriktade skådespelarutbildningen och
att den heller inte skall ges en sådan målinriktad karaktär. Utredningsmannen
betonar emellertid, att det av flera skäl skulle vara av stort värde för den
yrkesinriktade utbildningen med en i offentlig regi organiserad förberedande
undervisning och anför härom bl. a. följande.

... Vad. man för den yrkesinriktade skådespelarutbildningen kan vinna på en
förutbildning är närmast en grundligare orientering om den blivande yrkessituationen
och teatermiljön överhuvudtaget samt en ökad färdighet på vissa
områden, en reducering eller bortarbetning av dialektala belastningar, ökad
skolning av rost och kropp och slutligen en allmän fördjupning av skolkunskaperna
pa de estetiska och humanistiska kunskapsområdena samt av språkkunskaperna.

De ungdomar, som söker till de nuvarande elevskolorna, har som regel förberett
små prov genom tidigare studier. Vanligen har de följt undervisningen
vid nagon privat teaterskola eller tagit privatlektioner för en eller flera lärare.
Detta är för den enskilde eleven en mycket dyrbar undervisning. De privata
elevskolorna maste för att kunna driva sin kostnadskrävande verksamhet
halla hoga avgifter och dessutom ta in ett förhållandevis stort antal elever.
D“as bnsta?de P^agogiska och lokala resurser samt undervisningens oklara
malsattnmg har patalats både av utbildningsrådet och andra företrädare för
olika teaterintressen. Samtidigt måste man dock hänföra mycket av det negativa
i deras verksamhet till den svåra situation, som hela skådespelarutbildnmgen
befunnit sig i sedan generationer, och också konstatera hur många
enskilda uppoffrande insatser som gjorts inom ramen för den privata elevskoleverKsamneten.

Planläggningen av den förberedande undervisningen, som enligt utredningsmannens
förslag bör förläggas i anslutning till de tre planerade skolorna i Stockholm,
Goteborg och Malmö och organiseras som yrkesskolor, kräver emellertid
en närmare bearbetning. Därvid bör man bygga på erfarenheterna dels från
den verksamhet som bedrivs vid Skara stads yrkesskola, dels den i ABF:s och
Malmö stads ungdomsstyrelses regi drivna teaterskolan »Thespis».

Ett diagram utvisande principerna för elevrekryteringen är intaget i betänkandet
s. 16.

Kungl. Maj:ls proposition nr 66 år 166\

Utredningsmannen redogör vidare för de nuvarande formerna för intagning
till elevskolorna.

Till de svenska elevskolorna har intagningen skett under några hektiska
veckor på våren, då sökandena först gatt igenom proven till Dramatens elevskola,
varefter de, som ej lyckats bli antagna, fortsatt till Göteborg och sedan
till Malmö och Norrköping. I stort sett har det under denna rundresa tillkommit
ganska få nya aspiranter.

Intagningsproccdurcn har som regel skett i ett sammanhang och det lilla
antalet nya elever har definitivt kunnat utses redan på våren.

Beträffande intagningsproven har dessa framförallt bestått av uppspelning
av självvalda scener.

Med hänsyn till de ofta påtalade nackdelarna med det nuvarande systemet
anser utredningsmannen, att en centraliserad intagningsprocedur vore att föredraga.
Däremot anser han, att den koncentrerade intagningen bör bibehållas
och avvisar därmed tanken på att i en första intagningsomgång välja ut en
större grupp aspiranter, bland vilka ett definitivt urval skulle göras efter exempelvis
en termins provutbildning. Vidare anser han det vara mest lämpligt,
att proven utformas som en kombination av självvalda och förelagda uppgifter.

Den fortsatta diskussionen av formerna för elevintagningen kommer att redovisas
i det följande.

Utbildningstid

Utredningsmannen finner, att det råder full samstämmighet om att utbildningen
bör vara treårig. Samtidigt är det av stor vikt att eleverna även efter
genomgången treårig utbildning kan bibehalla kontakten med skolan. Härom
anföres i betänkandet bl. a. följande.

Både det heterogena elevmaterialet och karaktären av teaterstudierna bidrager
till att de blivande skådespelarna utvecklas synnerligen ojämnt, att olika
utbildningsnivåer nås vid mycket olika åldersstadier och att den yrkesmässiga
mognadsprocessen förlöper ryckvis i individuellt sett mycket olika takt.
Sålunda inträder också de ungas möjligheter till rollgestaltning utanför den
naturliga ålderns domäner vid högst skilda stadier under utbildningen och
de första årens praktik. Det är därför av stor vikt, att eleverna efter genomgången
utbildning fortfarande kan stödja sig på en skolas utbildningsresurser,
framförallt ifråga om tal- och röstkontroll och vissa kroppsövningar men även
för en fortsatt språkundervisning och en fördjupad kulturell underbyggnad.
Denna skolkontakt bör eleverna behålla under två år.

Vid bedömning av hur båda dessa fortsättningsår skall gestaltas måste man
utgå från att eleverna efter utbildningstidens slut skall ta engagemang vid någon
av scenerna i Stockholm, Göteborg eller Malmö, oavsett i vilken av de tre skolorna
de gått. De skall därvid ha anknytning till skolan i den stad, där de får
engagemang. I Stockholm skall de dessutom kunna tas i anspråk av den institution,
som kommer att svara för utbildningen av regissörer.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt Nr GG

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964.

Utredningsmannen anser, att det torde böra ankomma på de den 1 mars
1963 tillkallade särskilda sakunniga för utredning angående utbildningen inom
teaterns, filmens, radions och televisionens områden att avge förslag om hur
samarbetet mellan skolornas fjärde och femte årskullar och regiutbildningen
närmare skall utformas. Därjämte bör frågan om skolornas engagemang i elevernas
undervisning under de båda fortsättningsåren ytterligare utredas.

Utbildningsgång

Utbildningens fyra huvudsyften är enligt utredningsmannen
att uppöva vissa av elevernas fysiska och psykiska färdigheter, nödvändiga
för skådespelarens yrke,

att meddela eleverna det kunskapsstoff, som fordras för yrket,
att lära och öva eleverna att begagna så många som möjligt av olika arbetsmetoder
för att angripa och lösa sceniska uppgifter, samt
att ge eleverna allsidig insikt om yrket i dess vidaste sociala sammanhang.
Utredningsmannen ger i betänkandet en analys av de speciella villkor, som
gäller för teaterutbildningens undervisningsformer, och konstaterar på grundval
därav, att det vore både svårt och i många fall oriktigt att söka i detalj
fastställa en utbildningsplan, som är lika för de tre skolorna. Beträffande studiernas
speciella karaktär pekar utredningsmannen särskilt på det starkt särpräglade
elevmaterialet, undervisningsstoffets konstnärliga särart och de speciella
villkor, under vilket det kan förmedlas, och anför härom bl. a.

Till sin allmänna karaktär har teaterundervisningen en del gemensamt med
annan konstnärlig undervisning. Det är sant, att den har att arbeta med ett
starkt heterogent clevmaterial, om man ser till kunskaps- och bildningsnivå,
liksom att de individuella personlighetstyperna är varann högst olika. Det är
möjligt, att dessa olikheter framträder särskilt tydligt i just denna elevkategori,
att individernas personliga attityder här är mer markerade och uppmärksammas
lättare. Samtidigt finns det något gemensamt, som förbinder både elever och lärare
sinsemellan och med undervisningsstoffet, nämligen det konstnärliga uttryckets
alldeles egna verkningsvärld, de absolut speciella villkor, under vilka det
kan förmedlas. Här gäller liknande lagar som för den konstnärliga verkningskretsen
överhuvudtaget, konsten som »språk», som meddelelsemedel människor
emellan. Det gäller inte bara när en lärare skall klargöra och förmedla innebörden
av en rollgestaltning som helhet, varje detalj, varje rörelse, varje distinktion
i röst och uttryck kan endast förmedlas till eleven i en i ordets vidaste
mening inspirerad form för att eleven skall kunna införliva »lärdomen» med
sin upplevelse.

Utredningsmannen framhåller, att undervisningens speciella karaktär i sin tillställer
särskilda krav på utbildningsresurserna. I första hand erfordras, att
undervisningen i osedvanligt hög grad bedrivs som individuell undervisning.

Vidare anger utredningsmannen som ett oeftergivligt villkor för att de olika
undervisningsmomenten skall kunna utföras smidigt och rationellt, att de yttre,
tekniska hjälpmedlen finns till hands, fungerar perfekt och kan utnyttjas till

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964

fullo av vederbörande lärare. Stora delar av undervisningen ligger inom det
audiovisuella området. Man måste enligt utredningsmannen ha möjlighet att
med samtidig bild- och ljudåtergivning för eleven kunna spegla hans framträdanden,
dels för självkorrigering, dels för att hos honom skapa gehör för lärarens
korrigeringar. Vid undervisningen i rörelseteknik måste finnas tillgång till bildmaterial
och visningsapparatur. Samma tekniska villkor gäller för andra undeivisningsgrenar,
även de teoretiska facken, samt för röst- och musikutbildningen.

Som ett särskilt krav på utbildningsresurserna framhåller utredningsmannen,
att eleverna måste under olika moment i sin treåriga utbildning fä upprepade
möjligheter till direkta studier av utländsk teater. Härom anföres bl. a. följande.

En jämförelse med utbildningen inom angränsande konstnärliga områden ar
utgångspunkten för förslaget. En elev vid exempelvis konsthögskolan kan för
att erhålla den nödvändiga kunskapen om och upplevelsen av verk, som inom
hans område skapats på annat håll och utanför landets gränser, hanvisas till
studier av originalverk i museer och samlingar samt på tillfälliga utställningar.
Dessutom har han lätt tillgång till ett flödande rikt reproducerat material i böcker,
planschverk och tidskrifter. Liknande möjligheter har en elev vid musikhögskolan
till kontakt med musiken via reproducerat material. Teaterns manifestationer
går inte att reproducera. Vissa delprestationer kan återges, scenbilder,
dräktskisser, enstaka roller och ensemblesituationer eller undantagsvis
vissa avsnitt kan bevaras i foto och någon gång på film. Men den absolut nödvändiga
helhetsupplevelsen är omöjlig att förmedla. Det är därför nödvändigt,
att resor ingår som ett fast integrerat moment i undervisningen.

Avsaknaden av en i detalj fastställd utbildningsplan och den till synes stora
friheten, som ligger i att målsättningen för utbildningen är att med olika medel
få personligheterna att komma till sin fulla rätt, skärper enligt utredningsmannen
kraven på en fast och sträng arbetsdisciplin i studierna. Man bör också,
framhålles det, i detta sammanhang vara medveten om att förhållandet mellan
lärare och elever ofta blir mer komplicerat och personligt än i andra skolformer.
Iliskerna för idolkult, specialbegåvade lärares alltför starka subjektiva konstnärliga
prägling av elever eller grupper av elever, måste uppmärksammas.
Några av korrektiven härvidlag ligger enligt utredningsmannens uppfattning
i förslaget om utbildningens förläggning till tre skolor och om tidsbegränsade
förordnanden för vissa lärare.

Utredningsmannen har i det följande utförligt beskrivit olika i undcivisningen
ingående ämnen och övningar och deras plats i utbildningsgången. I
denna del torde få hänvisas till handlingarna.

Organisatoriska frågor m. m.

Tillsynsmyndighet och skolstyrelser. Utredningsmannen anser, att teaterrådet
lämpligen bör ha överinseendet över de tre skolorna, och hänvisar till,
att frågan om rådets framtida uppgifter och organisation beredes av en särskild
arbetsgrupp inom ecklesiastikdepartementet.

4* _ Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 saml. År 66

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 196h

Skolorna bör enligt förslaget ställas under ledning av särskilda skolstyrelser.
I var och en av styrelserna skall Kungl. Maj:t utse ordförande jämte en ledamot
efter förslag av teaterrådet. Vidare skall Svenska teaterförbundet vara
representerat av en ledamot i varje styrelse. Representanter för Dramatiska
teatern, Stockholms stadsteater och Riksteatern bör ingå i styrelsen för skolan
i Stockholm, för Göteborgs stadsteater och Göteborgs lyriska teater i styrelsen
för skolan i Göteborg samt för Malmö stadsteater i styrelsen för skolan i Malmö.
I skolstyrelserna bör också ingå en representant för respektive stad, utsedd av
stadsfullmäktige.

Rektorer, lärare och övrig personal. Vid full utbyggnad skall enligt förslaget
den fasta, heltidsanställda lärarstaben vid varje skola bestå av en rektor, en
speciallärare i rollgestaltning, en lärare i scenisk framställning och scenisk teknik,
en lärare i talteknik, en lärare i rörelseteknik, en lärare i sång och en lärare
i musikalisk instudering.

I fråga om rektorstjänsten föreslås, att denna placeras i lönegrad Bq 1 och
att innehavaren förordnas för en tid av tre år. Med tjänsten bör vara förenad
en undervisningsskyldighet av åtta veckotimmar.

För specialläraren i rollgestaltning föreslås anställning mot arvode motsvarande
lönegrad A 27. För denna tjänst bör förordnadetiden begränsas till ett
år. Undervisningsskyldigheten föreslås bli 16 veckotimmar.

Läraren i scenisk jramställning och scenisk teknik bör enligt förslaget anställas
mot arvode motsvarande lönegrad A 25 och förordnas på tre år. Undervisningsskyldigheten
föreslås i detta fall omfatta 20 veckotimmar.

De fyra återstående heltidstjänsterna som lärare i talteknik, rörelseteknik,
sång och musikalisk instudering föreslås placerade i lönegrad Ae23. Undervisningsskyldigheten
bör för samtliga dessa lärare omfatta 24 veckotimmar.

Den undervisning, som ej kan bestridas av den fast anställda lärarpersonalen,
bör enligt förslaget omhänderhas av timarvoderade lärare. Till dessa bör
utgå arvode, som för lektorsundervisning vid universitet.

Vidare framföres förslag om att vid varje skola skall inrättas en tjänst som
AV-tekniker, tillika materialförvaltare, i lönegrad Ae 15 samt två tjänster som
ackompanjatörer i lönegrad Ae 13.

Ifråga om kontorspersonal m. m. innebär förslaget, att vid var och en av skolorna
skall inrättas en tjänst som kontorsskrivare i Ae 13, en som kanslibiträde
i Ae 7 och en som vaktmästare i Ae 7.

Lokalfrågor. Utredningsmannen framhåller, att lokalsvårigheterna för elevskolorna
inom teaterinstitutionerna har varit en av de viktigaste orsakerna
till bristerna i utbildningen. Enligt betänkandets (sid. 42—44) redovisning av
lokalbehovet för en fullt utbyggd teaterskola utgör detta cirka 1 550 m2, vari
dock ej inräknats scen- och salongsutrymme, föreläsningssal, lunchrum, omklädningsrum
för lärare, bibliotekslokaler samt kollegie- och konferensrum.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964 53

Beträffande lokalsituationen för de nu verksamma skolorna under innevarande
läsår har inhämtats följande.

Dramatiska teaterns elevskola har genom att teatern fatt tillgång till vissa
nya utrymmen inom teaterbyggnaden kunnat utvidga sina lokaler.

Elevskolan vid stadsteatern i Göteborg disponerar dels sina gamla skollokaler,
dels vissa utrymmen vid Göteborgs lyriska teater. Vidare föreligger planer på
att skolan skall få vissa lokaler inom den fastighet, som Göteborgs stad avser
att hyra ut till Göteborgs musikkonservatorium.

I Malmö har skolan utöver sina gamla lokaler också hyrt av staden för teaterns
räkning iståndsatta lokaler i f. d. Borgarskolan.

Yttranden och framställningar i anslutning till förslaget

Förslaget om ändrad organisation av skådespelarutbildningen utarbetades som
nämnts i samråd med Teaterns utbildning sr ad, vars ledamöter representerar
samtliga landets teaterföretag och sceniska fackorganisationer. Med anledning
härav har förslaget inte gjorts till föremål för särskild remissbehandling.

Utbildningsrådet — som i princip anslutit sig till utredningsförslaget — har
inhämtat yttranden från sina ledamöter och i särskild skrivelse sammanfattat
sina synpunkter på vissa i förslaget berörda detaljfrågor.

Beträffande förutbildningen framföres vissa tvivel på värdet av en
allt för omfattande och fast organiserad förberedande utbildning.

När det gäller intagningsproceduren föreligger inom rådet en enig
opinion mot utredningsmannens förslag om central intagning. Rådet förordar
i stället tre separata intagningar inför en jury vid varje skola. Den praktiska
utformningen av proven bör överlåtas till respektive skolledningar.

Olika typer av åtgärder rekommenderas av rådet för att förbättra 1 ä r a rsituationen.
För det första bör vissa pedagoger få möjlighet till stipendier
för vidareutbildning genom studier eller studiebesök utomlands. Utländska
pedagoger bör vidare kunna inkallas för att ge längre kurser i sina speciella
ämnen.

Rådet instämmer i förslaget om elevernas fortsatta anknytning till en skola
under två år efter genomgången treårig utbildning men anser i likhet med utredningsmannen,
att utformningen av denna efter utbildning kräver ytterligare
överväganden.

När det gäller sammansättningen av skolstyrelserna föreligger
inom rådet viss intressemotsättning, som närmast grundar sig på en oro
för att vissa teatrar skall få en dominans i styrelserna. Frågan kräver enligt
rådet ytterligare överväganden. Något definitivt ändringsförslag framläggs dock
inte.

I två särskilda skrivelser har styrelsen för Dramatiska teaterns AB berört
frågan om utbildningen vid teaterns elevskola. I den första av dessa framställningar
behandlas utbildningsprogrammet för skolans kvarstående elever, som

Kungl. Maj:ts -proposition nr 66 år 1964-

föreslås få formen av en praktisk försöksundervisning efter helt nya pedagogiska
principer. För att kunna genomföra den föreslagna studieordningen begär styrelsen
ett särskilt bidrag av statsmedel om 250 000 kronor. I den senare framställningen
anför styrelsen, att resultaten av försöksundervisningen varit så
goda, att styrelsen anser sig böra fortsätta skolverksamheten och för läsåret
1964/65 intaga elever både för skådespelar- och regissörsutbildning.

Kostnadskalkyler för budgetåret 1964/65

Ifråga om driftskostnaderna för det första verksamhetsåret lämnas
i förslaget följande beräkningar, baserade på vid de olika skolorna angiven
utbildningskapacitet.

Skola för scenisk utbildning i Stockholm

(årskurs 1 eller 20 elever, dramatisk linje.)

Löner och arvoden

Arvoden till skolstyrelsens ledamöter......................... 7 000

Rektor i Bq 1 .............................................. 4,9 716

Speciallärare i rollgestaltning, arvode motsvarande A 27 ........ 42 708

Lärare i talteknik i Ae 23 ................................... 34 749

AV-tekniker, tillika materialförvaltare, i Ae 15 ................ 22 992

Ackompanjatör, halvtidstjänst, i Ae 13 ....................... 10 368

Kontorsskrivare i Ae 13 ..................................... 20 736

Kanslibiträde i Ae 7 ........................................ 45 204

Vaktmästare i Ae 7 ......................................... 15 204

Timlärararvoden för 91 veckotimmars undervisning (se betänkandet
bil. 1) ................................................ 210 585

Extrapersonal, sjukvård in. m................................ 4 000

Omkostnader

Reseersättningar ........................................... 3 qoo

Utbildning vid teaterinstitutioner utanför Stockholm .......... 15 000

Expenserm. m.............................................. 100 000

Summa driftkostnader kr. 551 253

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 ur 196h 55

Skolor för scenisk utbildning i Göteborg och Malmö

(årskurs 1 och 2 eller 10 elever vid vardera skolan, dramatisk och lyrisk linje)
Löner och arvoden

Göteborg Malmö

Arvoden till skolstyrelsens ledamöter ............ 7 000 7 000

Rektor i Bq 1 ................................ 49 710 49 71G

Speciallärare i rollgestaltning, arvode motsvarande

A 27 ........................................ 42 120 41 532

Lärare i scenisk framställning och scenisk teknik,

arvode motsvarande A 25 .................... 37 824 37 128

Lärare i talteknik i Ae 23 ....................... 33 93(5 33 144

Lärare i rörelscteknik i Ae 23 .................... 33 936 33 144

Lärare i sång i Ae 23 .......................... 33 936 33 144

Lärare i musikalisk instudering i Ae 23 ........... 33 936 33 144

AV-tekniker, tillika materialförvaltare, i Ae 15 ... . 22 032 21 084

Två ackompanjatörer i Ae 13 ................... 39 552 37 632

Kontorsskrivare i Ae 13 ........................ 19 776 18 816

Kanslibiträde i Ae 7 ............................ 14 352 13 512

Vaktmästare i Ae 7 ............................ 14 352 13 512

Timlärararvoden för 127 veckotimmars undervisning
(se betänkandet bil. 4) .................. 308 525 308 525

Extra personal, sjukvård m. m.................. 6 000 6 000

Omkostnader

Reseersättningar ............................... 3 000 3 000

Utbildning vid teaterinstitutioner utanför Göteborg
resp. Malmö ............................ 49 000 49 000

Expenser m. m................................. 100 000 100 000

Summa driftkosnader kr. 848 993 839 033

Härjämte tillkommer enligt förslaget engångskostnader för anskaffning
av undervisningsmateriel (t. ex. språklaboratorier, olika slags apparatur
för bild- och ljudåtergivning, TV-apparater, pianon), handbibliotek, kontorsutrustning,
specialutrustning för scen, utrustning för snickeri, dekorations- och
kostymateljé samt möbler. Dessa kostnader har av utredningsmannen beräknats
till 299 450 kr. för var och en av skolorna.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 66 år 1964

Departementschefen

Den utbildning av sceniska konstnärer, som nu förekommer i vårt land, gäller
framför allt grundläggande skådespelarutbildning. Dramatiska skådespelare utbildas
dels vid elevskolor, knutna till vissa teatrar, nämligen elevskolorna vid
Dramatiska teatern samt vid stadsteatrarna i Göteborg, Malmö och Norrköping
—Linköping samt i viss omfattning vid Riksteatern, dels vid privata elevskolor.
Lyrisk utbildning meddelas i musikhögskolans operaklass samt har under innevarande
läsår försöksvis igångsatts vid elevskolorna i Göteborg och Malmö.

Hittills har de statliga insatserna pa detta utbildningsområde varit av begränsad
omfattning. Det har emellertid kommit att framstå som alltmer angeläget,
att staten ökar sina åtaganden även när det gäller utbildningen av sceniska
konstnärer. Samtidigt har det också blivit uppenbart, att åtgärder för att
främja utbildningen inte kan stanna vid ett ökat ekonomiskt stöd åt de nu verksamma
utbildningsinstitutionerna, utan att hela utbildningsverksamheten måste
nyorienteras såväl från pedagogisk som organisatorisk synpunkt. I över 30 år
har en så gott som oavbruten debatt förts kring den sceniska utbildningens
problem. Denna tid har samtidigt varit en period av snabb utveckling av vårt
teaterväsen; nya fasta scener och turnerande ensembler har växt fram. Radiooch
TV-teaterns uppkomst och tillväxt utgör en särskild utvecklingsfaktor.
Samtidigt har teaterkonsten som sådan skapat nya uttrycksformer. Man torde
kunna säga, att det berott inte bara pa otillräckliga ekonomiska resurser utan
i lika hög grad på den komplicerade pedagogiska problematiken att de alltmer
brännande utbildningsfrågorna på detta fält inte tidigare fått sin lösning.

En redogörelse för utbildningsläget för skådespelare lämnades i propositionen
1963: 103 med anledning av då föreliggande och i propositionen redovisade förslag,
vilka syftade till en såväl kvalitativ som kvantitativ förbättring av utbildningsmöjligheterna.
De synpunkter och förslag till åtgärder, som framfördes i
propositionen, byggde i första hand på 1955 års provinsteaterutrednings i september
1961 avgivna förslag i betänkandet Den sceniska utbildningen. Utredningsförslaget
och de vid remissbehandlingen framförda synpunkterna utgjorde
sedermera i sin tur grundvalen för det principförslag rörande utbildningsorganisationen,
som framlades av Teaterns utbildningsråd — ett av Teatrarnas
liksförbund och Svenska teaterförbundet bildat samarbetsorgan i frågor som
rör teaterutbildningen.

Vägledande för det förslag till en samlad lösning av frågan om skådespelarutbildningen,
som nu föreligger, har varit dessa tidigare förslag och de allmänna
ställningstaganden, som propositionen 1963:103 innehöll. Där godtogs för det
första tanken på att utbildningen skulle göras treårig och att ett ökat anta!
elever efter hand borde antagas till utbildningen. Vidare framhölls, att en sådan
skiljelinje borde åstadkommas mellan den pedagogiska verksamheten och den
ordinarie teaterverksamheten att dessa kunde bedrivas ostörda av varandra.

Kungl. Alaj:ts ''proposition nr 66 år 1961+ 57

I form av försöksverksamhet har vidare i enlighet med vad som förutsatts i
nämnda proposition en viss utbyggnad ägt rum under innevarande läsår av
elevskolorna i Göteborg och Malmö. Denna har främst bestått i att delvis nya
principer prövats i undervisningen och att elever intagits för utbildning även
på en lyrisk-dramatisk linje. De ökade statsbidrag, som med anledning härav
ställts till skolornas förfogande — 180 000 kr. till vardera skolan — har anvisats
ur lotterimedelsfonden.

I betänkandet om Statens skolor för scenisk utbildning, som framlagts av eu
särskild utredningsman i samråd med Teaterns utbildningsråd, behandlas inledningsvis
de två centrala frågor, som speciellt uppmärksammats i den mångåriga
debatten om teaterutbildningen, nämligen dels skolornas ställning i förhållande
till de verksamma teatrarna, dels utbildningens förläggning till en central skola
eller fortsatt decentraliserad utbildning. Trots de olägenheter, som ett frigörande
av skolorna från teatrarna kan innebära genom att den direkta kontakten
med den levande teatermiljön och med verksamma skådespelare av olika generationer
bortfaller, har utredningsmannen funnit, att de starkaste skälen talar
för att skolorna organisatoriskt bör vara skilda från teaterföretagen och har
därvid främst tagit hänsyn till utbildningens integritet. Därjämte föreslås, att
utbildningen skall förläggas till tre skilda skolor. Mot tanken på en central skola
talar enligt förslaget det skälet, att utbildningens konstnärliga syftning kommer
att bestämmas alltför ensidigt, om en skolas ledning och lärare får prägla hela
elevmaterialet.

I betänkandet föreslås sålunda upprättande av tre statliga skolor för scenisk
utbildning, en i Stockholm, en i Göteborg och eu i Malmö. Utbildningen skall
enligt förslaget vara treårig. Skolorna föreslås omfatta dels en rent dramatisk,
dels en lyrisk-dramatisk utbildningslinje med delvis gemensam undervisning.
Detta gäller enligt förslaget i första hand skolorna i Göteborg och Malmö,
medan organisationen av den lyriska utbildningslinjen vid skolan i Stockholm
inte kan definitivt utformas förrän en utredning ägt rum om den utbildning,
som nu bedrivs vid musikhögskolans operaklass. I fråga om skolornas kapacitet
förutsättes i förslaget en årlig intagning av 20 elever vid var och en av
skolorna. Som riktpunkt har gällt att ca en tredjedel av eleverna i varje årskurs
kommer att antagas för utbildning vid lyrisk-dramatisk linje.

För egen del har jag redan i mina uttalanden i propositionen 1963:103 klart
angivit, att jag anser det nödvändigt med snara åtgärder för att förbättra skådespelarn
tbildningen. Åtgärder för att främja utbildningen av sceniska konstnärer
över huvud taget framstår enligt min mening som ett betydelsefullt led
i handlingsprogrammet för statens uppgifter inom kulturlivets fria sektor. Det
har visat sig lämpligt att i första hand lösa utbildningsproblemen för skådespelare
och i andra hand ta itu med utbildningen av övriga konstnärligt verksamma
yrkesutövare på teaterns, filmens, radions och televisionens områden..
Frågan om utbildningen av dessa senare kategorier är föremål för utredning av
under våren 1963 tillkallade särskilda sakkunniga.

Kungl. May.ts proposition nr 66 år 196If.

Det nu framlagda förslaget om anordnande i statlig regi av grundläggande
skådespelarutbildning synes mig väl ägnat att läggas till grund för ett beslut
i ärendet. Jag kommer i det följande att på vissa enskilda punkter föreslå avvikelser
från förslaget. I huvudsak är jag emellertid beredd att nu förorda, att förslaget
genomföres och att sålunda fr. o. m. budgetåret 1964/65 utbildningsverksamhet
igångsättes vid tre statliga skolor för scenisk utbildning, en i Stockholm,
en i Göteborg och en i Malmö.

Jag delar utredningsmannens uppfattning, att de tre skolorna skall bedriva
sin verksamhet utan organisatorisk anknytning till teatrarna i någon av de tre
städerna. Likaså ansluter jag mig till hans uttalande att ett intimt samarbete
likväl måste förutsättas mellan skolorna och teatrarna. Detta kommer bl. a. att
ske i den formen att i flera ämnen skolornas lärare rekryteras ur skådespelarkåren.
Vidare kommer studier av de vid teatrarna pågående uppsättningarna att
ingå som ett led i undervisningen.

En konsekvens av det sagda blir att någon nyintagning av elever för fortsatt
utbildning inom Dramatiska teatern inte skall äga rum. Erforderliga medel för
fullföljande av utbildningen av elever, som redan intagits vid teaterns elevskola,
ingår i den i det föregående föreslagna medelsanvisningen för nästa budgetår för
bidrag till Dramatiska teatern. Även om sålunda Dramatiska teaterns elevskola
upphör och ersättes av den nya statliga skolan för scenisk utbildning i Stockholm,
anser jag det angeläget, att markera kontinuiteten med den traditionsrika
elevskolan vid Dramatiska teatern genom att namnet bevaras. Den nya skolan
i Stockholm bör i enlighet härmed benämnas statens skola för scenisk utbildning
i Stockholm (Dramatiska teaterns elevskola). Denna anknytning bör ytterligare
markeras genom att teatern i lämplig form blir representerad i ledningen för
skolan i Stockholm.

Vid bedömningen av utbildningsbehovet har utredningsmannen utgått ifrån
de antaganden som gjordes dels av 1955 års provinsteaterutredning år 1961, dels
av Teaterns utbildningsråd i det av rådet i början av år 1963 presenterade principförslaget
om utbildningsorganisationen. Jag finner det berättigat att, såsom
förutsatts i förslaget, nu i princip räkna med en något större utbildningskapacitet,
bl. a. med tanke på televisionens och tuméteatramas växande rekryteringsbehov.
I princip godtager jag således utredningsmannens förslag om skolornas
dimensionering, men är dock inte beredd att redan för nästa budgetår tillstyrka
cn intagning av 20 elever vid varje skola. Anledningen härtill är att det framlagda
förslaget främst behandlar utbildningen vid de dramatiska linjerna och
förutsätter att vid stockholmsskolan tills vidare endast kommer att meddelas
rent dramatisk undervisning. Som redan förut nämnts kan den lyriska utbildningen
i Stockholm organiseras först i samband med ett ställningstagande till
frågan om utbildningen vid musikhögskolans operaklass. Med hänsyn härtill
anser jag, att även utbildningen vid de föreslagna lyrisk-dramatiska linjerna vid
skolorna i Göteborg och Malmö tills vidare, intill dess hela frågan om denna utbildnings
omfattning och förläggning närmare klargjorts, bör ske i begränsad

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 66 år 1964-

omfattning och ges försökskaraktär. Jag förordar därför, att för nästa läsår
intages sammanlagt 45 elever eller 15 elever vid varje skola.

I fråga om principerna för bedömningen av de inträdessökandes meriter delar
jag de i förslaget framförda synpunkterna, innebärande att — liksom vid de
nuvarande skolorna — denna bedömning sker pa grundval av särskilda inträdesprov.
Någon annan norm för bedömningen än att lämpligheten eller fallenheten
för skådespelaryrkct skall vara utslagsgivande, kan inte uppställas.

Frågan om anordnande av någon form av organiserad förutbildning, som också
behandlats i utredningsförslaget, synes mig böra ytterligare övervägas.

Som nämnts i det föregående har utredningen i vad gäller intagningsproceduren
mötts med viss kritik från ledamöter i Teaterns utbildningsråd. Jag finner
inte anledning att i detta sammanhang ingå på hur de olika problem, som
sammanhänger med intagningsproccduren — central intagning eller separata
intagningar vid varje skola, utformningen av proven, sammansättningen av den
jury, som skall bedöma proven — i framtiden bör lösas. När det gäller intagningen
av elever för nästa läsår, som måste ske redan under innevarande vårtermin,
torde det bli nödvändigt att provisoriskt anordna inträdesprov i huvudsak
i den ordning som nu tillämpas.

Utbildningen vid de föreslagna skolorna bör omfatta tre år. Den i förslaget
utarbetade planen över olika i undervisningen ingående ämnen och deras inplacering
på olika stadier i utbildningsgången har inte givit anledning till några
bemötanden. Jag delar utredningsmannens uppfattning att nagon i detalj fastställd
kursplan, som är helt lika för de tre skolorna, inte bör förekomma. Det
bör emellertid uppdragas åt ledningen för vederbörande skola att med utgångspunkt
från utredningsmannens förslag utarbeta planer för undervisningen i
varje årskurs, med angivande av erforderligt antal undervisningstimmar i förekommande
ämnen. Dessa undcrvisningsplaner synes böra underställas den tillsyns-
och inspektionsmyndighet, som jag i det följande kommer att föreslå för
skolorna.

Jag delar utredningsmannens uppfattning, att de elever som visar uppenbar
oförmåga att tillgodogöra sig undervisningen skall kunna skiljas från skolan
efter första året. Skolornas ledning bör i samråd med tillsynsmyndigheten bestämma
grunderna och formerna för en sådan åtgärd.

Utredningsmannen föreslår, att eleverna efter avslutad treårig grundutbildning
skall bibehålla kontakten med skolorna för att under sina första två praktikår
jämsides med det praktiska teaterarbetet kunna följa undervisningen i
vissa ämnen. För att möjliggöra detta måste eleverna efter den egentliga utbildningstidens
slut engageras vid någon teaterscen i Stockholm, Göteborg eller
Malmö och ha fortsatt anknytning till skolan i den stad, där de får engagemang.
Jag finner dessa önskemål i och för sig beaktansvärda. Ett ställningstagande
till hur de i praktiken bör tillgodoses förutsätter emellertid, att förslaget ytterligare
bearbetas. Jag förutsätter, att fortsatt uppmärksamhet från skolornas och
teatrarnas sida ägnas åt de speciella problem, som sammanhänger med för -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 66 år 196J

slaget och som gäller elevernas ställning till både skolorna och teatrarna under
efterutbildningstiden.

Jag övergår nu till att behandla vissa organisatoriska spörsmål samt medelsbehovet
för nästa budgetår.

Den direkta ledningen av skolorna bör enligt utredningsmannen utövas av
särskilda styrelser. När det gäller den föreslagna sammansättningen av styrelserna
har Teaterns utbildningsråd i den tidigare återgivna skrivelsen ifrågasatt
vissa ändringar. I likhet med utredningsmannen anser jag, att ledningen
för respektive skola bör anförtros en särskild styrelse. I viss mån anser jag
mig vidare böra tillmötesgå de av utbildningsrådet framställda önskemålen
i fråga om styrelsernas sammansättning, som främst går ut på att man i styrelsen
söker undvika direkt representation för vissa teaterföretag. Jag torde i annat
sammanhang för Kungl. Maj:ts prövning få framlägga förslag till sammansättning
av styrelserna för skolorna. Jag vill emellertid redan nu nämna, att jag
anser, att styrelserna bör bestå av sju ledamöter. Styrelserna bör fungera bl. a.
som anslagsäskande instanser, upprätta planer över studiegången samt handlägga
de övriga frågor, som redan angivits eller som kommer att beröras i det
följande.

För arvoden till styrelsens ledamöter, som torde få fastställas av Kungl. Maj:t
beräknar jag medel med sammanlagt 7 000 kr.

Även om ett visst samråd måste förutsättas mellan styrelserna i för skolorna
gemensamma frågor, anser jag i likhet med utredningsmannen, att det är lämpligt
att skolorna star under överinseende av en tillsyns- och inspektionsmyndighet.
Jag återkommer härtill i det följande vid min behandling av frågan om
teaterrådets ställning.

Mot den av utredningsmannen föreslagna personalorganisationen vid skolorna
har jag inga väsentliga invändningar.

Undervisningen i de centrala ämnena rollgestaltning samt scenisk framställning
och scenisk teknik skall enligt förslaget bestridas dels i begränsad omfattning
av skolornas rektorer, dels av för begränsad tid och mot arvode anställda
lärare. För ämnen, som ingår i rörelse- och röstutbildningen skall däremot i
största möjliga utsträckning inrättas fasta lärartjänster. I betydande grad räknas
i förslaget med att undervisningen såväl i praktiska som i teoretiska ämnen
kommer att meddelas av timarvoderade lärare av olika slag.

I enlighet med utredningsmannens förslag förordar jag, att fr. o. in. nästa
budgetår vid var och en av skolorna inrättas rektorstjänster, placerade i lönegrad
Bq 1. Tjänstinnehavarna bör förordnas för en till tre år begränsad anställningtid.
Möjlighet bör dock finnas att i särskilt fall kunna förordna rektorerna
för ytterligare en anställningsperiod av tre år. I rektorernas uppgifter bör ingå
en undervisningsskyldighet av tio veckotimmar. Rektorerna bör ha semester och
ej ferier.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 66 år 19 6 k

Vid var och en av skolorna bör vidare i enlighet med förslaget fr. o. m. nästa
budgetår finnas en arvodesanställd speciallärare i rollgestaltning. Det synes mig
lämpligt, att anställningstiden för dessa befattningshavare i princip begränsas
till ett år. För ändamålet erforderliga medel beräknar jag för nästa budgetår
till sammanlagt 111 000 kr. för de tre skolorna.

Skolorna i Göteborg och Malmö kommer redan fr. o. m. nästa läsår att omfatta
både en första och en andra årskurs, medan stockholmsskolan endast kommer
att omfatta en årskurs. Någon heltidsanställd lärare i ämnet scenisk framställning
och scenisk teknik krävs med anledning härav inte i Stockholm. För
skolorna i Göteborg och Malmö föreslår jag, att medel beräknas för anställning
mot arvode av lärare i detta ämne. Jag beräknar för ändamålet sammanlagt
66 000 kr. för de båda skolorna. För dessa befattningar synes man i princip
böra räkna med en till tre år begränsad anställningstid.

I överensstämmelse med utredningsmannens förslag förordar jag vidare, att
fr. o. m. nästa budgetår vid skolorna inrättas följande lärartjänster, nämligen
en tjänst som lärare i talteknik i lönegrad Ae23 vid var och en av skolorna
i Stockholm, Göteborg och Malmö samt tjänster som lärare i rörelseteknik och
i sång, likaledes placerade i lönegrad Ae23, en vid vardera skolan i Göteborg
och Malmö. För dessa lärare föreslår jag, att undervisningsskyldigheten fastställes
till 24 veckotimmar. Lärarna bör åtnjuta ferier.

Som jag tidigare anfört skall utbildningen vid den lyrisk-dramatiska linjen
vid skolorna i Göteborg och Malmö fortsättningsvis betraktas som försöksutbildning.
Med anledning härav kan jag inte biträda förslaget om inrättande vid
dessa skolor av extra ordinarie tjänster som lärare i musikalisk instudering utan
anser, att denna undervisning tills vidare bör meddelas av lärare med extra
anställning. Jag förordar sålunda, att för nästa budgetår medel beräknas för inrättande
av två tjänster som lärare i musikalisk instudering i lönegrad Ag 23 med
24 veckotimmars undervisningsskyldighet, en vid vardera skolan i Göteborg
och Malmö.

För den undervisning, som med utgångspunkt från vid skolorna föreslaget
elevantal under nästa läsår bör meddelas av timarvoderade lärare beräknar jag
medel med sammanlagt 620 000 kr. eller 140 000 kr. för skolan i Stockholm och
240 000 kr. för vardera av de båda andra skolorna.

Det synes mig angeläget, att under skolornas uppbyggnadsperiod möjlighet
föreligger att, såvitt gäller lärarorganisationen, övergångsvis vidtaga särskilda
anordningar. Kungl. Maj:t äger att — om så visar sig erforderligt — efter förslag
av vederbörande skolstyrelse medgiva avvikelse från den av mig här förordade
lärarorganisationen, allt inom ramen för de medel, som kan komma att anvisas
för ändamålet.

Med anledning av utredningsmannens förslag ifråga om tjänster som AVtekniker,
tillika materialförvaltare samt ackompanjatör beräknar jag medel för

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1961j. 1 samt. Nr 66

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964.

en tjänst som ingenjör i högst lönegrad Ae 15 vid var och en av skolorna samt
två heltidstjänster som ackompanjatör i lönegrad Ae 13 vid vardera skolan i
Göteborg och Malmö och en halvtidstjänst av samma slag vid skolan i Stockholm.

Det föreslagna antalet biträdestjänster vid skolorna anser jag mig böra godtaga.
Tjänsterna som kontorsskrivare bör emellertid ersättas med tjänster som
kansliskrivare. Jag beräknar sålunda vid var och en av skolorna medel för följande
tjänster, nämligen en som kansliskrivare i Aell, en som kanslibiträde i
Ae 7 och en som vaktmästare i Ae 7.

Statens allmänna avlöningsreglemente och statens allmänna tjänstepensionsreglemente
torde böra tillämpas på ifrågavarande personal.

Vederbörande personalorganisation har godkänt de här framlagda förslagen
till lönegradsplacering av tjänster m. m.

Vid bifall till vad jag nu föreslagit bör på personalförteckningen under ett
förslagsanslag, benämnt Statens skola för scenisk utbildning i Stockholm: Avlöningar
uppföras följande tjänster, nämligen en som rektor i Bq 1 och en som
lärare i talteknik i Ae 23. Vidare bör på personalförteckning under dels ett förslagsanslag,
benämnt Statens skola för scenisk utbildning i Göteborg: Avlöningar,
dels ett förslagsanslag, benämnt Statens skola för scenisk utbildning i
Malmö: Avlöningar uppföras en tjänst som rektor i Bq 1 samt tre tjänster som
lärare i Ae 23, en i talteknik, en i rörelseteknik och en i sång.

För nästa budgetår beräknar jag hela anslaget till avlöningar vid stockholmsskolan
till 374 000 kr., vid göteborgsskolan till 648 000 kr. och vid malmöskolan
till 638 000 kr.

För bestridande av skolornas utgifter för omkostnader bör för nästa
budgetår ett förslagsvis betecknat omkostnadsanslag anvisas till var och en av
skolorna, benämnda Statens skola för scenisk utbildning i Stockholm: Omkostnader,
Statens skola för scenisk utbildning i Göteborg: Omkostnader och Statens
skola för scenisk utbildning i Malmö: Omkostnader. Under dessa anslag bör
upptagas poster till löpande utgifter samt till engångskostnader för anskaffning
av undervisningsmateriel, teknisk utrustning, kontorsinventarier, möbler m. m.
Med anledning av det i förslaget angivna medelsbehovet för löpande utgifter vid
skolan i Stockholm beräknar jag för nästa budgetår sammanlagt 67 000 kr.,
varav för sjukvård 1 000 kr., reseersättningar 3 000 kr., bränsle, lyse och vatten
8 000 kr., övriga expenser 40 000 kr. samt utbildning vid teaterinstitutioner
utanför Stockholm 15 000 kr. Motsvarande utgiftsposter vid skolorna i Göteborg
och Malmö beräknar jag till sammanlagt 101 000 kr. för vardera skolan och
har därvid räknat med samma medelsbehov som för skolan i Stockholm, utom
för utbildning vid teaterinstitutioner utanför Göteborg respektive Malmö, som
jag i enlighet med förslaget beräknat till 49 000 kr.

Utredningsmannen har vid sina beräkningar av medelsbehovet för anskaffning
av undervisningsmateriel och utrustning till skolorna angivit vad som

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 66 år 196\

erfordras, då skolorna nått full utbyggnad. Vidare kommer skolorna i varje fall
under det första året att bedriva en stor del av sin verksamhet i de nuvarande
skolornas provisoriska lokaler. Upprustningen av skolorna i vad avser undervisningsmateriel
och utrustning m. m. måste med anledning härav ske successivt.
Den för nästa budgetår för dessa ändamål erforderliga engångsanvisningen beräknar
jag till 100 000 kr. för var och en av skolorna. I fråga om dispositionen
av de anvisade medlen bör samråd äga rum med utrustningsnämnden för universitet
och högskolor.

Eleverna vid de föreslagna nya skolorna bör komma i åtnjutande av .studiesocialt
stöd i för motsvarande elevkategorier nu gällande former.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat, avser jag att i annat sammanhang
föreslå Kungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder, som erfordras för att
den föreslagna utbildningsverksamheten skall kunna starta fr. o. in. läsåret
1964/65. Som tidigare angivits torde det bl. a. bli erforderligt att anskaffa vissa
ytterligare provisoriska lokaler för skolorna. Det torde böra uppdragas åt byggnadsstyrelsen
att i samråd med skolstyrelserna vidtaga erforderliga åtgärder i
detta avseende.

Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört och förordat i det föregående under
rubriken III Skådespelarutbildningen hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

I. a) godkänna av mig i det föregående förordade riktlinjer
för anordnande av skådespelarutbildning i Stockholm, Göteborg
och Malmö;

b) besluta, att i Stockholm skall den 1 juli 1964 inrättas en
statlig läroanstalt för skådespelarutbildning, benämnd statens
skola för scenisk utbildning i Stockholm (Dramatiska teaterns
elevskola);

c) besluta, att i Göteborg skall den 1 juli 1964 inrättas en
statlig läroanstalt för skådespelarutbildning, benämnd statens
skola för scenisk utbildning i Göteborg;

d) besluta, att i Malmö skall den 1 juli 1964 inrättas en statlig
läroanstalt för skådespelarutbildning, benämnd statens skola
för scenisk utbildning i Malmö;

II. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med
vad jag föreslagit i det föregående fastställa personalförteckning
för statens skola för scenisk utbildning i Stockholm, att
tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1964/65;

b) godkänna följande avlöningsstat för statens skola för scenisk
utbildning i Stockholm, att tillämpas tills vidare fr. o. m.
budgetåret 1964/65:

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964
Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, jörslagsvis 34 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, jörslagsvis...................... 7 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis .. 202 300

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal 58 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... 72 000

Summa kr. 374 000

c) till Statens skola för scenisk utbildning i Stockholm: Avlöningar
för budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag av
374 000 kr.;

d) till Statens skola för scenisk utbildning i Stockholm: Omkostnader
för budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag av
167 000 kr.;

in. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med vad jag
förordat i det föregående fastställa personalförteckning för statens
skola för scenisk utbildning i Göteborg, att tillämpas tills
vidare fr. o. m. budgetåret 1964/65;

b) godkänna följande avlöningsstat för statens skola för scenisk
utbildning i Göteborg, att tillämpas tills vidare fr. o. m.
budgetåret 1964/65:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 34 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis ..................... 7 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis .. 404 800

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal.. 76 900

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... 124 600

Summa kr. 648 000

c) till Statens skola för scenisk utbildning i Göteborg: Avlöningar
för budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag av
648 000 kr.;

d) till Statens skola för scenisk utbildning i Göteborg: Omkostnader
för budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag av
201 000 kr.;

IV. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med vad jag
förordat i det föregående fastställa personalförteckning för sta -

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964

tens skola för scenisk utbildning i Malmö, att tillämpas tills
vidare fr. o. m. budgetåret 1964/65;

b) godkänna följande avlöningsstat för statens skola för scenisk
utbildning i Malmö, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
19G4/65:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.. 34 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis ...................... 7 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis.. 401 600

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal.. 73 100

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 121600

Summa kr. 638 000

c) till Statens skola för scenisk utbildning i Malmö: Avlöningar
för budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag av
638 000 kr.;

d) till Statens skola för scenisk utbildning i Malmö: Omkostnader
för budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag av
201 000 kr.;

V. bemyndiga Kungl. Maj:t att fatta de beslut och vidtaga
de åtgärder i övrigt som erfordras för förslagens genomförande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964

IV. Teaterrådet

Nuvarande organisation och uppgifter

Teaterrådet tillkom 1935 efter förslag av 1933 års teaterutredning. Enligt
den instruktion för rådet, som fastställdes genom Kungl. Majrts beslut den
5 april 1935, skall rådet utöva inseendet över det statsunderstödda teaterväsendet
i riket. Rådet bestar av ordförande och fem andra ledamöter, vilka
är utsedda på tre år av Kungl. Maj:t. Dessutom finns en av Kungl. Maj:t utsedd
sekreterare (bisyssla). Instruktionen innehaller inga bestämmelser om att
ledamöterna skall företräda eller ha anknytning till vissa institutioner eller
organisationer. För närvarande kan tre ledamöter sägas företräda allmänna intressen,
en skådespelarkåren och två teaterintressen.

Arvode utgår till ordföranden med 1 800 och till sekreteraren med 5 000 kr.
för år. Ledamot åtnjuter såsom ersättning för uppdraget dagarvode enligt kommittékungörelsen.
Teaterrådets utgifter bestrides ur ett under åttonde huvudtiteln
anvisat förslagsanslag, benämnt Teaterrådet, som för budgetåret 1963/
64 är uppfört med 15 000 kr.

Teaterrådet har i huvudsak kommit att fungera som remissinstans på teaterns
område. Därutöver äger rådet självständigt fördela vissa medel, som ställes
till förfogande ur lotterimedelsfonden. Rådet äger sålunda bevilja anslag till
enskild teaterverksamhet i landsorten och till nordiskt teaterutbyte. För närvarande
disponerar rådet 250 000 respektive 30 000 kr. för dessa ändamål. Medlen
till teaterverksamheten i landsorten skall anvisas enligt av Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser.

Förslag angående ett teater- och orkesterråd

Bakgrund

Den särskilda arbetsgrupp, som tidigare avgivit förslag angående det fortsatta
statliga stödet åt stadsteatrar och därmed likställda teatrar, har även fått i uppdrag
att överväga teaterrådets framtida uppgifter och organisation. Gruppen
har i en den 13 februari 1964 daterad promemoria framlagt förslag angående ett
teater- och orkesterråd. Över förslaget har efter remiss yttranden avgivits av
statskontoret, riksrevisionsverket, Musikaliska akademien och teaterrådet. Härjämte
har Teatrarnas riksförbund inkommit med särskilt yttrande.

Om de allmänna riktlinjer som legat till grund för gruppens överväganden
anföres i promemorian bl. a. följande.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 66 år 1964

Arbetsgruppen har haft att närmare överväga möjligheterna att genom ändrad
organisation och ökade resurser sätta det nuvarande tcaterrådet i stånd
att mer effektivt avlasta ecklesiastikdepartementet vissa arbesuppgifter inom
det statsunderstödda teater- och orkesterväsendet. Detta skulle kunna ske genom
att rådet i större utsträckning än för närvarande finge befogenhet att självständigt
avgöra ärenden och svara för en allmän planering och samordning av teateroch
orkesterfrågor. Eu översyn av teaterrådets organisation är angelägen också
med hänsyn till att utvecklingen på dessa fält fört med sig en rad nya arbetsuppgifter,
som bör kunna hänskjutas till ett beredande och samordnande organ.

Vid tiden för teaterrådets inrättande utgjorde antalet fasta teatrar i landet
fem, nämligen de kungl. teatrarna — Operan och Dramatiska teatern — stadsteatrarna
i Göteborg och Hälsingborg samt Göteborgs lyriska teater. Riksteatern
hade nyss börjat sin verksamhet, som var av obetydlig omfattning. Vid
sidan av de statliga bidrag, som anvisades till dessa teatrar, utgick också bidrag
till verksamhet av mera tillfällig art. Totalt anvisades för ar 1934 till teaterverksamhet
1 882 600 kr. av statsmedel.

Sedan 1934 har ytterligare sex statsunderstödda teatrar tillkommit, nämligen
stadsteatrarna i Borås, Malmö, Norrköping-Linköping, Stockholm och Uppsala
samt Folkteatern i Göteborg. Turnéteatrarna är nu två till antalet, Riksteatern
och Svenska teatern AB, båda med en landsomspännande verksamhet. Vid
sidan av statsbidragen till dessa företag utgår årligen bidrag till en rad olika
teaterändamål, såsom Drottningholmsteatern, Föreningen Svensk dramatik,
sommarspel i Varberg och Visby, verksamhet, som beviljas anslag genom teaterrådet,
m. m. För spelåret 1962/63 anvisades av statsmedel för teaterändamål
sammanlagt cirka 27 400 000 kr.

Utöver den teaterverksamhet, som bedrives med stöd av medel anvisade av
Kungl. Maj:t och teaterrådet, ordnas tidvis tcaterturnéer med bidrag från
arbetsmarknadsstyrelsen. För budgetåret 1962/63 anvisades härtill i runt tal
300 000 kr.

Ifrågasatta nya uppgifter

Arbetsgruppen hänvisar i första hand till tidigare av gruppen avgivna förslag,
som förutsätter vissa utvidgningar av teaterrådets arbetsuppgifter. I första
hand nämns förslaget angående vissa organisatoriska spörsmål vid de kungl.
teatrarna. Gruppen erinrar om att förslaget därvidlag bl. a. innebär, att statsstödet
till dessa teatrar framdeles skall utgå från ett särskilt anslag på riksstaten
samt att Kungl. Maj:t i samband med att anslag ställes till förfogande
skall fastställa inkomst- och utgiftsstater för teatrarnas verksamhet, något som
bl. a. enligt förslaget förutsätter upprättande av särskilda personalplaner. Gruppen
framhåller i detta sammanhang, att det synes självklart, att ett genomförande
av angivna förslag skulle komma att ställa betydligt större krav än
för närvarande på teaterrådets granskning av de bada kungl. teatrarnas anslagsäskanden
och statförslag.

Arbetsgruppen erinrar vidare om sitt förslag beträffande det fortsatta statliga
stödet åt stadsteatrar och därmed likställda teatrar samt att gruppen förutsatt,
att teaterrådet skall handha denna medelstilldelning. Enligt de båda av
gruppen diskuterade alternativa formerna för bestämning av bidragsgrundande
kostnader, kommer av teaterrådet att krävas särskilda insatser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 196/

Slutligen har vid angivandet av gruppens uppdrag uttalats, att rådet lämpligen
bör tilldelas tva helt nya funktioner, nämligen för det första att vara
tillsyns- och remissmyndighet i vad avser den statsunderstödda yrkesmässiga
orkesterverksamheten samt att stå för tillsynen och samordningen mellan de
föreslagna nya tre skolorna för scenisk utbildning i Stockholm, Göteboro- och
Malmö.

Det nya organet

Arbetsgruppen anser, att den utveckling av teaterväsendet som skett sedan
teaterrådets tillkomst samt de vidgade och nya uppgifter, som föreslagits skola
åvila teaterrådet, ställer helt andra krav på dagens teaterråd än som fanns
anledning räkna med när rådet tillkom. Rådet saknar emellertid nu resurser
att tillgodose dessa krav. Ett nytt organ bör därför enligt gruppens mening
bildas med en sådan sammansättning och sådana resurser, att det blir möjligt
att dit hänskjuta även frågor rörande det statsunderstödda orkesterväsendet.
Gruppen föreslår, att det nuvarande teaterrådet ersätts med ett nytt organ,
benämnt Teater- och orkesterrådet.

I fråga om det nya organets uppgifter anför gruppen i huvudsak följande.

Liksom teaterradet skall det nya organet ha till uppgift att ha öv erinseendet
över samt vara remissorgan och beredande instans inom respektive ämnesområden.
Dessa uppgifter kommer att bli mer omfattande än nu inte bara genom
att verksamheten utvecklats utan även genom den utvidgning i olika hänseenden
av rådets arbetsfält, som föreslagits. I fråga om det statliga stödet till
stadsteatrarna föreligger förslag om att teaterrådet skall handha denna medelstilldelning
samt även vissa andra i förslaget angivna speciella uppgifter. I fråga
om statsbidrag till övriga teaterändamål bör rådet yttra sig över anslagsäskanden
och göra en avvägning mellan olika anslagskrav.

Uppgiften som tillsyns- och remissmyndighet för den yrkesmässiga orkesterverksamheten
åvilar nu Musikaliska akademien. För närvarande finns yrkesorkestrar
i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle.
Av lotterimedel har för budgetåret 1962/63 anvisats i runt tal 2 900 000 kr. i
statsbidrag till dessa orkestrar. Den inspektion av yrkesorkestrarna, som handhas
av Musikaliska akademien, synes i fortsättningen böra ankomma på rådet.
Det bör i detta sammanhang erinras om att enligt arbetsgruppens den 3 december
1963 avgivna förslag frågan om en eventuell omläggning av statsstödet till
yrkesorkestrarna bedömts böra ansta med hänsyn till den översyn av orkesterväsendets
organisation, som påbörjats under våren 1963 av en inom ecklesiastikdepartementet,
tillkallad sakkunnig. Statsbidragen till orkestrarna kommer
således tills vidare att utgå enligt nu tillämpade normer. Rådets verksamhet
kommer således när det gäller statsbidragsgivningen på detta område att inskränkas
till att granska och avge yttranden över anslagsframställningar.

Uppgiften som remissorgan och beredande instans kommer även i fortsättningen
att intaga en central plats i rådets verksamhet. Men rådet bör också
föra en aktivt planerande verksamhet på teaterns och orkestermusikens områden
i nära samarbete med kommunala och andra instanser, som stöder dessa konstarter.
Detta är en uppgift, som mer och mer kommit att framstå såsom angelägen.
Rådet skall i detta hänseende exempelvis söka finna olika vägar för att

Kungl. Maj:ts proposition nr G(j år 1964

bredda intresset för teater och musik samt medverka till teater- och orkesterväsendets
utveckling i landet med särskilt beaktande av önskemålet om lämplig
och ändamålsenlig utbredning och omfattning av teater- och konsertlivet
i dess olika former. Hur rådet mer konkret skall fullgöra dessa sistnämnda uppgifter
bör det ankomma på rådet självt att närmare utforma. Gruppen vill här
peka på att en regelbunden rapportering — inte bara av rent ekonomisk natur
— från teatrarna och orkestrarna till rådet kan vara lämplig och att representanter
för rådet bör ha möjlighet att i olika sammanhang besöka institutionerna.
Rådet bör i detta planeringsarbete kunna avlasta departementet en betydlig
del av det arbete, som nu måste utföras där. Kommuner, som avser att starta
en ny eller utvidga en redan befintlig teater eller orkester, skall kunna vända
sig till rådet för att erhålla råd och synpunkter för bedömning av behovet av
den planerade åtgärden med hänsyn till bl. a. sådana faktorer som beräknat
publikunderlag och eventuellt föreliggande liknande planer på andra håll. Rådet
bör kunna anlitas såsom sakkunniginstans i frågor om verksamhetens omfattning
och geografiska utbredning, lokaler etc.

En speciell uppgift för rådet skall vara att samordna teater- och konsertlivet
i landet och därvid främst medverka till att en lämplig avvägning kommer till
stånd mellan fasta och turnerande teatrar och orkestrar. Därvid bör det bl. a.
åvila rådet att bedöma i vad mån det kan vara önskvärt att en teater eller
orkester spelar utanför stationeringsorten. Det finns anledning att uppmärksamma
denna uppgift såväl när det gäller teaterverksamhet — för att komplettera
turnéteatrarna — som när det gäller orkesterverksamheten. Gruppen vill
i detta sammanhang erinra om konsertbyråutredningens förslag i ett den 6
december 1962 avgivet betänkande Rikskonserter (stencilerat). Förslaget anmäldes
i propositionen 1963:103. Rikskonserter anordnas nu försöksvis i fyra
län. För igångsättande av denna verksamhet har för innevarande budgetår av
lotterimedel anvisats 250 000 kr. Därest det framdeles skulle anses lämpligt,
att teater- och orkesterrådet får uppgift som samordnande organ för rikskonsertverksamheten
och det statsunderstödda fasta orkesterväsendet, skulle
detta för rådet innebära ytterligare en viktig uppgift.

Rådet bör hålla kontakt med arbetsmarknadens parter samt hålla sig underrättat
om pågående avtalsförhandlingar.

Vidare torde i fråga om rådets arbetsuppgifter böra nämnas att det vid behov
med anlitande av erforderlig expertis skall tjäna som utredning sorg an inom sitt
verksamhetsområde i vad gäller rationaliserings-, organisations- och lönsamhetsfrågor.

Som tidigare nämnts föreligger förslag om att rådet skall vara tillsynsmyndighet
för de tre planerade skolorna för scenisk utbildning. Om detta realiseras,
innebär det en betydelsefull och arbetskrävande uppgift. Till hjälp vid genomförandet
av en dylik tillsyn torde rådet lämpligen böra bemyndigas att utse
en inspektör för skolorna. Rådet skulle också i förhållande till skolorna kunna
vid behov fullgöra vissa samordningsfunktioner bl. a. i vad gäller anslagsäskandena
från de olika skolstyrelserna samt lämna visst administrativt bistånd.
Rådets funktion i förhållande till skolorna kan dock icke tänkas bli så omfattande
och dominerande som t. ex. skolöverstyrelsens i förhållande till under
denna lydande skolor. Det kan knappast vara möjligt eller lämpligt att tilllägga
rådet rollen av central myndighet på detta område med uppgift exempelvis
att pröva besvär, utan uppgiften torde mera böra få karaktären av allmän
tillsyn och rådgivning.

En annan uppgift som naturligt kommer att åvila teater- och orkesterrådet
är att vara kontaktorgan med utlandet i vad gäller rådets verksamhetsområde.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 66 år 1964-

Häri ligger att lämna begärda upplysningar och att så långt möjligt kontinuerligt
följa motsvarande verksamhet utomlands.

Som tidigare nämnts har det nuvarande teaterrådet vissa anslag sutdelande
funktioner genom att rådet av lotterimedel till sitt förfogande har dels 250 000
kr. till s. k. enskild teaterverksamhet i landsorten, dels 30 000 kr. för nordiskt
teaterutbyte. För dessa ändamål liksom för en rad andra mindre omfattande
och tillfälliga ändamål på teater- och orkesterområdet kommer enligt förslag
i årets statsverksproposition fr. o. m. budgetåret 1964/65 medel att stå till förfogande
under det särskilda nya reservationsanslaget Bidrag till särskilda kulturella
ändamål. Det torde enligt gruppens mening vara lämpligt att uppdraga
åt teater- och orkesterrådet att till Kungl. Maj.-t inkomma med förslag till
medelsfördelningen till här angivna ändamål ur det nya anslaget. Frågan i vilken
omfattning teater- och orkesterrådet skall självständigt dela ut anslag till berörda
ändamål synes emellertid böra ytterligare övervägas.

Gruppen övergår härefter till att behandla teater- och orkesterrådets s a mmansättning.
Gruppen har diskuterat tanken att rådet skulle arbeta på
två sektioner, en för teater- och en för orkesterområdet, men stannat för att
förorda, att samtliga ärenden i princip skall behandlas och avgöras av rådet i
dess helhet. En väsentlig synpunkt har därvid varit att åtskilliga frågor torde
beröra båda områdena. Rådet bör dock kunna vid behov bilda arbetsutskott
som förbereder rådets sammanträden och även avgör de ärenden, som rådet
hänskjuter till utskotten. Gruppen vill framhålla, att det framdeles måhända
kan visa sig lämpligt att inom rådet upprätta eu särskild sektion för utbildningsfrågor.

Gruppens ställningstagande för en gemensam handläggning av frågorna inom
rådet för med sig, att rådets sammansättning inte bör göras alltför specialiserad.
Även av andra skäl — framför allt rådets anslagsutdelande funktioner —
synes representanter för någon viss teater eller orkester inte böra ingå i rådet,
liksom inte heller representanter för olika personalorgansationer. Med dessa
utgångspunkter förordar gruppen, att rådet ges följande sammansättning.

Två av ledamöterna, däribland ordföranden, skall vara personer med allmänna
och kulturella insikter. En av dessa bör dessutom ha företagsekonomisk
och administrativ erfarenhet. Till rådet bör vidare knytas ett par personer,
som genom sin verksamhet förvärvat praktisk erfarenhet inom teater- och
musiklivet. Det är också angeläget att publikens intressen beaktas vid rådets
sammansättning; gruppen kan härvidlag tänka sig exempelvis en teaterkritiker
eller annan kulturskribent samt dessutom någon som kan sägas representera
landsbygdens speciella intressen och önskemål. Slutligen finner gruppen angeläget
med hänsyn till den roll Sveriges Radio-TV spelar i sammanhanget, att
en person med anknytning till denna institution beredes plats i rådet. De här
framförda synpunkterna på rådets sammansättning leder fram till ett sammanlagt
antal av sju ledamöter. Samtliga bör förordnas av Kungl. Maj:t, som också
förordnar en av dem till ordförande. Förordnandena synes lämpligen böra ske
för tre år i sänder. Det synes önskvärt att rådets personaluppsättning ej blir
alltför permanent utan att en successiv förnyelse sker. Vidare bör Kungl. Maj:t
utse några suppleanter, förslagsvis tre till antalet, vilka ej skall vara personliga.

Arvoden till ordförande, ledamöter och suppleanter bör fastställas av Kungl.
Maj :t.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964

Slutligen framför arbetsgruppen följande förslag beträffande det nya organets
administrativa resurser.

I förhållande till den verksamhet som det nuvarande teaterr&det med sina
begränsade resurser kunnat bedriva, förutsättes det nya teater- och orkesterrådet
skola handha betydligt mera omfattande uppgifter. Skall dessa uppgifter
kunna skötas på ett tillfredsställande sätt och med tillräcklig kontinuitet, är
det nödvändigt att rådet förfogar över ett fast sekretariat.

Gruppen föreslår, att i stället för den nuvarande sekreterarbefattningen
inrättas en heltidstjänst, vars innehavare skall vara föredragande i rådet.
Denne befattningshavare bör vara väl förtrogen med olika till teater- och orkesterväsendet
hörande frågor. Han skall planlägga och förbereda arbetet inom
rådet samt de särskilda arbetsgrupper som där bildas samt svara för verkställigheten
av rådets beslut. Av särskild betydelse blir planläggningen och ledningen
av den utredningsverksamhet i olika frågor, som kommer att erfordras.
Med hänsyn till de arbetsuppgifter som sålunda kommer att åvila denne tjänsteman
anser gruppen, att han bör placeras i lönegrad B 1 med titeln byråchef.

Biträdesgöromålen kommer delvis att bli av kameral natur och förutsätter
förmåga att självständigt handha löpande göromål. För att en tillräckligt dugande
kraft skall kunna förvärvas, förordar gruppen en kansliskriv ar tjänst i
lönegrad A 11.

Byråchefen utses av Kungl. Maj:t, medan kansliskrivaren bör utses av rådet.
Inspektörerna för elevskolorna och orkestrarna bör likaledes utses av rådet.
Arvodet till dem torde böra fastställas av Kungl. Maj:t efter förslag av rådet.

Kostnadsberäkning

Kostnaderna för arvoden åt rådets ledamöter och suppleanter och de bada
inspektörerna samt ersättning åt tillfällig expertis uppskattar arbetsgruppen till
ca 35 000 kr. För löner åt den fast anställda personalen beräknas åtgå ca 65 000
kr. Sammanlagt finner gruppen sålunda, att kostnaderna för arvoden och löner
m. m. kommer att uppgå till sammanlagt ca 100 000 kr.

Preliminärt beräknar gruppen ca 18 000 kr. för löpande utgifter av omkostnadsnatur,
därav för sjukvård 100 kr., för reseersättningar 12 000 kr. samt för
expenser m. m. ca 6 000 kr.

Under första verksamhetsåret kommer enligt gruppen att erfordras ett
engångsbelopp för nödvändiga anskaffningar av inventarier och kontorsmateriel.
Med hänsyn till ovissheten om hur rådet kan komma att få sina lokalbehov
tillgodosedda har emellertid gruppen inte kunnat göra någon kostnadsberäkning.

I förhållande till kostnaderna för det nuvarande teaterrådets verksamhet innebär
gruppens förslag en kostnadsökning av 103 000 kr.

Gruppen föreslår slutligen, att medel för rådets verksamhet anvisas under
ett särskilt förslagsanslag under riksstatens åttonde huvudtitel, benämnt Teateroch
orkesterrådet. I samband med att anvisade medel ställes till rådets förfogande
torde Kungl Maj:t böra fastställa stat för dispositionen av anslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964

Yttranden

Arbetsgruppens förslag om bildandet av ett nytt organ med andra resurser
än det nuvarande teaterrådet, som även skulle kunna handlägga frågor rörande
de statsunderstödda yrkesorkestrarna, biträdes av statskontoret, riksrevisionsverket,
teaterradet och Teatrarnas riksförbund. Statskontoret erinrar om, att
ämbetsverket vid remissbehandlingen av utredningsförslaget angående Kungl.
teatern. Verksamhet och ekonomi (SOU 1961:28) förordat bildandet av ett
tillsynsorgan på teaterväsendets område. Det föreslagna teater- och orkesterrådet
synes väl ägnat att tillgodose de syftemål, som statskontoret tidigare angivit
för ett tillsynsorgan på området. Styrelsen för Musikaliska akademien avstyrker
för sin del, att handläggningen av både teater- och yrkesorkesterfrågor
sker inom samma organ, närmast av det skälet att verksamheten inom en vrkesorkester
maste betecknas som artskild från teaterverksamheten.

Riksrevisionsverket ifrågasätter behovet av en byråchefstjänst för fullgörande
av sekreterarfunktionen och vissa administrativa uppgifter hos rådet.

Teaterrådet understryker vikten av att det föreslagna rådet erhåller de ekonomiska
och personella resurser, som betingas av utvecklingens krav. Rådet
ifrågasätter om inte en uppdelning inom det nya organet i en avdelning för
teaterärenden och en för orkesterärenden i motsats till vad arbetsgruppen föreslagit
är att föredraga.

Teatrarnas riksförbund betonar vikten av att rådet kan förfoga över företagsekonomisk
expertis. Förbundet ifrågasätter, om inte Teatrarnas riksförbund liksom
berörda personalorganisationer borde vara representerade i rådet.

Musikaliska akademiens styrelse är av den uppfattningen att ansvaret för
tillsynen i konstnärligt avseende av verksamheten vid landets statsunderstödda
orkestrar bör ligga kvar hos akademien. Den föreslagna sammansättningen av
teater- och orkesterrådet ger enligt styrelsen inte tillräckligt utrymme för den
musikaliska sakkunskapen.

Departementschefen

Det år 1935 inrättade teaterrådet utövar enligt sin instruktion inseende över
det statsunderstödda teaterväsendet i riket. Det har i huvudsak kommit att
fungera som remissinstans på teaterns område. Därutöver äger rådet självständigt
fördela vissa medel till stöd åt enskild teaterverksamhet i landsorten och
till nordiskt teaterutbyte för närvarande 280 000 kr. Rådet består av ordförande
och fem ledamöter. Därjämte finns vid rådet en sekreterare med bisysslearvode.

Den arbetsgrupp inom ecklesiastikdepartementet, som tidigare avgivit förslag
angaende formerna för statligt stöd till stadsteatrar och därmed likställda
teatrar och som även haft i uppdrag att överväga teaterrådets framtida uppgifter
och organisation, har framlagt förslag om att ersätta det nuvarande teaterrådet
med ett nytt organ, teater- och orkesterrådet.

Kungi. Muj:ts proposition nr 66 år 196J

Den utveckling av teaterväsendet, som skett sedan teaterrådet tillkom, framgår
enligt gruppen bl. a. därav, att det statliga teaterstödet ökat från 1,8 miljoner
kr. år 1934 till 27,4 miljoner kr. för 1962/63. Härigenom har ökade anspråk,
inte minst i administrativt hänseende, kommit att ställas på teaterrådet,
vilka rådet nu saknar resurser för att fylla.

Uppgifterna för det nya organet föreslås utvidgade även till orkesterområdet.
Gruppen har utgått ifrån att teater- och orkesterrådet skall övertaga Musikaliska
akademiens uppgifter som tillsyns- och remissmyndighet för den statsunderstödda
yrkesmässiga orkesterverksamheten samt även svara för den inspektion
av orkestrarna, som nu åvilar akademien.

Även på teaterområdet har nya arbetsuppgifter aktualiserats som gruppen
anser bör åvila teater- och orkesterrådet. Gruppen nämner här förslaget om att
rådet skall vara tillsynsmyndighet för de tre planerade skolorna för scenisk utbildning.
Vidare utgår gruppen från att rådets uppgifter kommer att öka med
anledning av föreliggande förslag till omläggning av formerna för det statliga
teaterstödet. Större krav kommer i samband därmed att ställas på teaterrådets
granskning av de kungl. teatrarnas och turnéteatrarnas anslagsäskanden och
statförslag. I sitt förslag om fortsatt stöd åt stadsteatrar och därmed likställda
teatrar har gruppen förutsatt, att teaterrådet skulle handha medelstilldelningen
och vara beredande instans när det gäller omprövning av teatrarnas bidragsunderlag.

Förutom att rådet på sitt verksamhetsområde skall ha till uppgift att vara
remissorgan och beredande instans bör rådet enligt gruppen få sådana resurser
att det kan åtaga sig betydande uppgifter som planerings- och utredningsorgan.

Gruppen föreslår en sådan sammansättning av teater- och orkesterrådet att
det gemensamt skall kunna handlägga frågor inom hela sitt verksamhetsområde.
I fråga om rådets administrativa resurser föreslås en betydande förstärkning.
Om de uppgifter, som enligt förslaget skall tilldelas rådet, skall kunna skötas på
ett tillfredsställande sätt och med tillräcklig kontinuitet anser gruppen det nödvändigt
att rådet förfogar över ett fast sekretariat omfattande en tjänsteman i
byråchefs ställning och ett biträde.

Under teaterrådets snart trettioåriga verksamhetstid har utvecklingen på
teaterområdet kännetecknats av en mycket betydande expansion, som varit särskilt
markant under senare tid. Detta kommer även till uttryck i den kraftiga
ökningen av det statliga stödet till teaterverksamheten. På teaterutbildningens
område har i det föregående framlagts förslag, som innebär att staten åtager
sig ansvaret för skådespelarutbildningen, något som även innebär nya administrativa
uppgifter. Erfarenheterna visar, att staten på detta område är betjänt
av ett råd med uppgift som remiss- och tillsynsorgan och som beredande och
samordnande instans. Med den omfattning, som verksamheten numera fått är
det emellertid uppenbart, att ett organ med dessa uppgifter behöver betydligt
större resurser än det nuvarande teaterrådet. Jag är därför ense med arbetsgrup -

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964.

pen om att teaterrådet fr. o. m. nästa budgetår bör ersättas med ett nytt organ
med betydligt förbättrade resurser.

Jag delar arbetsgruppens uppfattning, att det nya organets verksamhetsområde
bör utvidgas till att gälla även den statsunderstödda yrkesmässiga orkesterverksamheten.
I de avseenden det här främst gäller, nämligen beredningen av
anslagsfrågor och bedömningen av administrativa och organisatoriska spörsmål,
torde teatrarnas och yrkesorkestrarnas problem vara så likartade att en samordnad
handläggning på detta plan av dessa frågor är både fördelaktig och
rationell. Däremot bör det nya organet inte anförtros den inspektion av orkesterverksamheten
i konstnärligt avseende, som Musikaliska akademien svarar
för och även i fortsättningen bör handha.

Det nya organet bör i enlighet med arbetsgruppens förslag benämnas teateroch
orkesterrådet. Den av gruppen föreslagna sammansättningen av rådet kan
jag i stort sett godtaga.

Teater- och orkesterrådet bör enligt min mening vara remiss- och tillsynsorgan
samt beredande och samordande instans i de frågor, som faller inom rådets verksamhetsområde,
dvs. ha i huvudsak administrativa och tekniska uppgifter.

Rådet bör även kunna medverka i det planerings- och utvecklingsarbete som
erfordras på detta område, även om tyngdpunkten i arbetet bör ligga på departementsplanet.
Detsamma bör gälla ifraga om rationaliseringsfrågor inom
teater- och orkesterverksamheten, vilka såsom arbetsgruppen påpekat, måste
ägnas ökad uppmärksamhet, allteftersom det statliga engagemanget ökar.

Arbetsuppgifterna för det föreslagna teater- och orkesterrådet kommer att bli
betydande även med den begränsning av rådets funktioner, som jag här förordat.
Utöver de allmänna uppgifter, som jag tidigare nämnt, torde speciellt
böra nämnas, att jag i likhet med arbetsgruppen anser, att rådet bör vara tillsyns-
och inspektionsmyndighet för de i det föregående föreslagna tre skolorna
för scenisk utbildning och därvid fullgöra bl. a. de uppgifter, som arbetsgruppen
angivit. Under skolornas uppbyggnadsperiod kommer denna uppgift att bli
särskilt arbetskrävande. I enlighet med gruppens förslag bör rådet ha till sitt
förfogande en särskild inspektör för skolorna. Vidare bör nämnas, att jag redan
i det föregående biträtt gruppens förslag, att rådet skall handha medelstilldelningen
enligt de nya bidragsgrunder, som föreslagits för stadsteatrar och därmed
likställda teatrar. Den omprövning av teatrarnas bidragsunderlag, som enligt
mitt förslag bör kunna ske i princip vart tredje år, skall beredas och föreslås av
rådet.

För att effektivt kunna fullgöra sina uppgifter bör teater- och orkesterrådet
få fullgoda administrativa resurser. Jag kan dock inte fullt ut biträda gruppens
förslag ifråga om organisationen av rådets sekretariat. I stället för den föreslagna
byråchefstjänsten förordar jag, att medel utöver de av arbetsgruppen beräknade
ställs till rådets förfogande för anställning av experter och tillfällig arbetskraft.
Däremot biträder jag förslaget om att tillföra rådet en kvalificerad biträdestjänst
och beräknar i enlighet härmed medel för en tjänst som kansliskrivare
i lönegrad Ae 11.

Kungl. Majrbs proposition nr 66 år 196^

Arvoden till av rådet utsedd inspektör för utbildningsanstalterna torde få
fastställas av Kungl. Maj:t.

Arbetsgruppens beräkningar av kostnaderna för bl. a. arvoden, resor och
expenser anser jag mig böra godtaga. Engångsutgifter för erforderlig anskaffning
av inventarier och kontorsmateriel m. m. anser jag bör kunna bestridas
inom ramen för den medelsanvisning, som jag i det följande kommer att föreslå.

Medel för rådets verksamhet torde böra anvisas under ett särskilt förslagsanslag
under riksstatens åttonde huvudtitel, benämnt Teater- och orkesterradet.
De sammanlagda kostnaderna för nästa budgetår för de ändamål jag nyss angivit
uppskattar jag till 130 000 kr.

Med hänvisning till vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Teater- och orkesterrådet för budgetåret 1964/65 anvisa
ett förslagsanslag av 130 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

E. Erlandsson

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1964

INNEHÅLL

Sid.

I. Inledning ......... o

II. Det statliga stödet till teaterverksamhet............................ 5

Nuvarande bidragsformer ...................................... 5

Förslag till omläggning av bidragsformerna m. m..................... 6

Kungl. teatrarna .............................................. 0

Vissa tuméteatrar............................................. jq

Stadsteatrar och därmed likställda teatrar........................ 11

Arbetsgruppens förslag....................................... H

Yttranden .................................................. Ig

Kostnadsberäkningar för budgetåret 1964/65 ....................... 24

Kungl. teatrarnas anslagsäskanden ..... 24

Tuméteatramas anslagsäskanden................................ 28

Stadsteatrarnas bidragsgrundande kostnader ..................... 29

Departementschefen .......................................... 30

Hemställan .................................................. 43

III. Skådespelarutbildningen.......................................... 44

Riktlinjer för utbildningsfrågans behandling........................ 44

Förslag till ny utbildningsorganisation ............................. 46

Fristående skolor....................................... 43

Antalet skolor.................................... 417

Utbildningskapacitet........................................... 47

Rekrytering och intagning...................................... 47

Utbildningstid ................................................ 49

Utbildningsgång............................................... 50

Organisatoriska frågor m. m..................................... 51

Yttranden och framställningar i anslutning till förslaget............ 53

Kostnadskalkyler för budgetåret 1964/65 .......................... 54

Departementschefen ......................................... 56

Hemställan .......................................... 33

IV. Teaterrådet ......................................... 33

Nuvarande organisation och uppgifter.......................... 33

Förslag angaende ett teater- och orkesterråd...................... 66

Bakgrund....................................... 33

Ifrågasatta nya uppgifter....................................... 37

Det nya organet........................................ 68

Kostnadsberäkning ................................. 74

Yttranden ..................................... 72

Departementschefen ............................................ 72

Ivar Haggströms Tryckeri AB • Stockholm 1984

640396