Kungl. Maj:ts proposition nr 65 (Proposition 1951:65)

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Nr 65.

Kungl. Maj.ts ''proposition till riksdagen angående vissa byggnadsfrågor
m. m. inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde; given Stockholms slott den 9
februari 1951.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Josef Weijne.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 9 februari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och inrikesdepartementen
anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
Weijne följande.

I 1951 års statsverksproposition (Bil. 29: Kapitalbudgeten: punkterna
8 och 13) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret 1951/52 beräkna

dels till Kårhusbyggnad vid karolinska mediko-kirurgiska institutet ett
investeringsanslag av 1 000 000 kronor;

dels ock till Om- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna ett investeringsanslag
av 800 000 kronor.

Jag torde nu ånyo få anmäla dessa anslagsfrågor. I samband härmed
torde jag få behandla frågan om fortsatt disposition av vissa anslag.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1051. 1 sand. Nr 65.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

1. Fortsatt disposition av det för budgetåret 1946/47 anvisade
investeringsanslaget till Om- och tillbyggnad
av landsarkivet i Göteborg.

Till detta ändamål anvisade riksdagen för budgetåret 1946/47 ett investeringsanslag
av 245 000 kronor. Genom beslut den 16 juni 1950 har
Kungl. Maj:t — efter inhämtande av riksdagens samtycke härtill — medgivit,
att anslaget må disponeras under innevarande budgetår. I skrivelse
den 23 januari 1951 har byggnadsstyrelsen anhållit att få disponera vid
budgetårets utgång förefintlig behållning å anslaget jämväl under budgetåret
1951/52, enär styrelsen ämnade så snart byggnadstillstånd beviljats
igångsätta byggnadsarbetena. Då jag funnit mig böra biträda byggnadsstyrelsens
framställning, föreslår jag, att riksdagens medgivande att disponera
anslaget även under nästa budgetår inhämtas. Jag hemställer alltså,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att vid utgången av budgetåret 1950/51 befintlig
behållning å det för budgetåret 1946/47 anvisade
investeringsanslaget till Om- och tillbyggnad av landsarkivet
i Göteborg må disponeras intill utgången av budgetåret
1951/52.

2. Fortsatt disposition av det för budgetåret 1946/47 anvisade
investeringsanslaget till Ombyggnadsarbeten
vid kungl. biblioteket.

Till detta ändamål anvisade riksdagen för budgetåret 1946/47 tillhopa
640 000 kronor. Genom beslut den 16 juni 1950 har Kungl. Maj:t — efter
inhämtande av riksdagens samtycke härtill — medgivit, att anslaget må
disponeras under innevarande budgetår. I skrivelse den 23 januari 1951
har byggnadsstyrelsen anhållit att få disponera vid budgetårets utgång
förefintlig behållning å anslaget jämväl under budgetåret 1951/52, enär
styrelsen ämnade så snart byggnadstillstånd beviljats igångsätta byggnadsföretaget.
Då jag funnit mig böra biträda byggnadsstyrelsens framställning,
förordar jag, att riksdagens medgivande att disponera anslaget även
under nästa budgetår inhämtas. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att vid utgången av budgetåret 1950/51 befintlig
behållning å det för budgetåret 1946/47 anvisade
investeringsanslaget till Ombyggnadsarbeten vid kungl.
biblioteket må disponeras intill utgången av budgetåret
1951/52.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

3. Fortsatt disposition av det för budgetåret 1947/48 anvisade
reservationsanslaget till Lunds universitet: Inredning och
utrustning av vissa institutioner.

Till detta ändamål anvisade riksdagen för budgetåret 1947/48 ett reservationsanslag
av 1 665 000 kronor. Genom beslut den 8 september 1950
har Kungl. Maj:t medgivit, att anslaget må disponeras under innevarande
budgetår. I skrivelse den 25 janauri 1951 har drätselnämnden vid universitetet
anhållit, att vid budgetårets utgång befintlig behållning å anslaget
måtte få disponeras även under budgetåret 1951/52, enär åtskilliga med
anslaget avsedda inrednings- och utrustningsarbeten återstode att utföra.
Då jag funnit mig böra biträda drätselnämndens framställning, förordar
jag, att riksdagens medgivande att disponera anslaget även under nästa
budgetår inhämtas. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att

medgiva, att vid utgången av budgetåret 1950/51 befintlig
behållning å det för budgetåret 1947/48 anvisade
reservationsanslaget till Lunds universitet: Inredning och
utrustning av vissa institutioner må disponeras intill utgången
av budgetåret 1951/52.

4. Fortsatt disposition av det för budgetåret 1947/48 anvisade
investeringsanslaget till Uppförande av förrådsbyggnad för
vissa institutioner vid tekniska högskolan
i Stockholm.

Till detta ändamål anvisade riksdagen för budgetåret 1947/48 ett investeringsanslag
av 50 000 kronor. Genom beslut den 29 juni 1950 har
Kungl. Maj:t medgivit, att anslaget må disponeras under innevarande budgetår.
I skrivelse den 23 januari 1951 har byggnadsstyrelsen anhållit att få
disponera vid budgetårets utgång förefintlig behållning å anslaget jämväl
under budgetåret 1951/52, enär styrelsen ämnade så snart byggnadstillstånd
beviljats igångsätta byggnadsföretaget. Då jag funnit mig böra biträda
byggnadsstyrelsens framställning, förordar jag, att riksdagens medgivande
att disponera anslaget även under nästa budgetår inhämtas. Jag
hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att vid utgången av budgetåret 1950/51 befintlig
behållning å det för budgetåret 1947/48 anvisade
investeringsanslaget till Uppförande av förrådsbyggnad för
vissa institutioner vid tekniska högskolan i Stockholm må
disponeras intill utgången av budgetåret 1951/52.

Kungl. Mai ds proposition nr 65.

5. Kårhusbyggnad vid karolinska mediko-kirurgiska institutet.

I överensstämmelse med ett av Kungl. Maj:t i propositionen 1937:219
framlagt förslag medgav 1937 års riksdag (skrivelsen nr 286), att till uppförande
av ett kårhus samt eventuellt bostadshus för medicine studerande
vid karolinska institutet finge avgiftsfritt och med nyttjanderätt samt
under villkor i övrigt, som av Kungl. Maj:t bestämdes, till medicinska föreningen
vid nämnda institut upplåtas en i nämnda proposition närmare
angiven del av den till nybyggnader för de teoretiska institutionerna m. m.
vid karolinska institutet avsedda delen av det s. k. Norrbackaområdet.
Såsom av propositionen framgår hade kårhuset och bostadshuset avsetts
skola förläggas till en höjdplatå inom sydvästra delen av Norrbackaområdet.

Sedermera medgav 1946 års riksdag i överensstämmelse med ett av
Kungl. Maj:t i 1946 års statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 7,
punkten 18) framlagt förslag, att till uppförande av ett kårhus för medicinska
föreningen i Stockholm finge avgiftsfritt och med nyttjanderätt samt
under villkor i övrigt, som av Kungl. Maj:t bestämdes, på Norrbackaområdet
intill administrations- och biblioteksbyggnaden för karolinska institutet
upplåtas erforderligt tomtområde. I propositionen uttalades, att
det dittills för kårhus och bostadshus för studenter avsedda området syntes
i första hand alltjämt böra reserveras för sistnämnda ändamål.

Kårhuset skulle enligt de år 1946 föreliggande ritningarna inrymma dels
restauranglokal med plats för omkring 240 gäster, dels en samlingslokal för
omkring 400 personer och dels vissa andra lokaler såsom klubbrum, expedition,
mindre sammanträdesrum, bibliotek och studierum. Byggnadskostnaderna
hade, oavsett kostnaderna för del i befintliga kulvert- och
utomhusledningar samt panncentral, i november 1944 beräknats till 850 000
kronor. För byggnadsföretaget kunde föreningen disponera sin byggnadsfond
å cirka 140 000 kronor. Till bestridande av kostnaderna i övrigt för
kårhusets uppförande hade föreningen anhållit om bidrag med lägst 550 000
kronor av lotterimedel eller såsom räntefritt lån eller i annan form. I propositionen
räknades med att föreningen komme att erhålla bidrag ur lotterimedelsfonden
med 250 000 kronor. Vidare förutsattes, att föreningen
icke skulle påföras de byggnadskostnader, som kunde anses belöpa på kårhusbyggnaden
genom dess anslutning till befintliga kulvert- och utomhusledningar
samt karolinska sjukhusets panncentral. Då föreningen icke
kunde erhålla lån mot inteckning i fastigheten, förordades, att föreningen
skulle av staten erhålla ett trettioårigt amorteringslån å 300 000 kronor,
löpande med 3 procent ränta. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag anvisade
riksdagen under Fonden för låneunderstöd till Lån till medicinska
föreningen i Stockholm för budgetåret 1946/47 ett investeringsanslag av
300 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Sedan denna byggnadsfråga underställdes 1946 års riksdag, har medicinska
föreningen i skrivelse till karolinska institutets lärarkollegium gjort
framställning i syfte att kostnaderna för värme, varmvatten och elektrisk
ström för kårhuset skulle bestridas av statsverket. Efter förslag av lärarkollegiet
har universitetskanslern i skrivelse den 14 februari 1947 hemställt,
att åtgärder måtte vidtagas för vinnande av det av medicinska föreningen
angivna syftemålet. I detta ärende ha utlåtanden avgivits den 18 mars
1947 av direktionen för karolinska sjukhuset och den 21 april 1947 av
byggnadsstyrelsen. Ärendet är ännu icke avgjort.

Vidare har medicinska föreningen i underdånig skrivelse den 3 oktober
1949 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till uppförande av kårhusbyggnad
för föreningen dels tilldela föreningen ett bidrag ur lotterimedelsfonden å
lägst 350 000 kronor, dels av riksdagen äska anslag å 400 000 kronor för
vissa lokaler inom kårhusbyggnaden, vilka avses skola utnyttjas för utspisning
av personal vid karolinska institutet och statens institut för folkhälsan
samt såsom samlingslokal för karolinska institutet, dels ock av
riksdagen utverka ett minst trettioårigt amorteringslån å 250 000 kronor
till lägsta möjliga ränta. Föreningen har därvid framlagt ett omarbetat
ritningsförslag till kårhuset.

I förhållande till det år 1944 framlagda byggnadsförslaget skiljer sig det
nya förslaget beträffande lokalutrymmena endast däri, att ekonomilokalerna
för restaurangen och motionslokalerna i källarvåningen något utökats
samt sju enkelrum planerats i vindsvåningen till bostäder åt studerande,
närmast för dem, som måste ha tillsyn över kårhuset, samt utländska
eller andra medicinare, som tillfälligt studera vid institutet eller tjänstgöra
vid karolinska institutet.

Omkring 240 gäster beräknas samtidigt kunna utspisas i restaurangen.
Med utgångspunkt från att lunchserveringen skulle ske i tre omgångar
skulle restaurangen erhålla en kapacitet av 720 lunchmål. Antalet studerande
vid karolinska institutets teoretiska institutioner beräknas till omkring
270 samt lärare och övrig personal vid institutet till närmare 300 personer,
medan antalet av de vid karolinska sjukhuset tjänstgörande medicine
kandidaterna, som för framtiden beräknas icke kunna erhålla utspisning
å sjukhuset, anses komma att överstiga 200. Personalen vid statens
institut för folkhälsan uppgår enligt föreningens uppgift till omkring 180
personer. Sammanlagt skulle, framhåller föreningen, sålunda omkring 950
personer utgöra det antal, som närmast kunde komma ifråga som restaurangens
gäster, under det att antalet lunchgäster icke skulle kunna uppgå
till mer än 720. Föreningen har emellertid utgått ifrån att icke hela det
angivna maximiantalet komine att utnyttja restaurangens möjligheter.
Skulle frekvensen bli större än beräknat, syntes möjligheter finnas att inom
kårbyggnadens samlingssal en trappa upp anordna kaffe-, thé- och mjölkservering
för dem som önska intaga medförd lunchkost i kårbyggnaden.

Enligt en den 14 januari 1949 dagtecknad kostnadsberäkning ha byggnadskostnaderna
för företaget beräknats till 1 150 000 kronor, oavsett kost -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 65.

nåder för kyl- och köksanläggningar samt del i kostnaderna för befintliga
kulvert och utomhusledningar samt panncentral.

Med utgångspunkt från en kostnad för byggnaden, inberäknat köks- och
kylinredning, av minst 1 175 000 kronor har föreningen beräknat, att terminsavgiften
till föreningen, som nu är 30 kronor, skulle behöva höjas till
68 kronor per termin, om endast byggnadsfondens medel, omkring 175 000
kronor, och lotterimedel å 250 000 kronor stode till förfogande för byggnadsföretaget
samt återstoden av byggnadskostnaderna skulle finansieras
genom lån mot 3 procent ränta. Härvid har dock icke räknats med amortering
av lånen eller avskrivning å byggnadens värde. Vid amortering av
lånen under trettio år har terminsavgiften beräknats behöva höjas till 77
kronor per termin.

Föreningen har i anslutning härtill framhållit, att statsmakterna borde
med behjärtande av det prekära läget för medicinarnas lokal- och utspisningsfråga
bistå föreningen med ett väsentligt högre ränte- och amorteringsfritt
bidrag av lotterimedel eller genom anslag än vad som beräknades
år 1946. Denna föreningens uppfattning syntes vara så mycket mer berättigad
som restauranglokalerna inom kårbyggnaden droge en väsentlig del
av byggnadskostnaderna. Dessa lokaler komme att utnyttjas i samma mån
av statens tjänstemän vid karolinska institutet och institutet för folkhälsan
som av de studerande. Härtill komme samlingssalen, som avsåges skola
stå till karolinska institutets förfogande som institutets aula. För dessa
rent statliga behov syntes ett anslag till kårbyggnaden vara motiverat, förslagsvis
en tredjedel av de beräknade byggnadskostnaderna eller avrundat
400 000 kronor. I fråga om statligt bidrag till lösandet av själva lokalfrågan
för de studerande har föreningen ansett det rimligt, att bidraget till
föreningen av lotterimedel höjdes från tidigare beräknade 250 000 kronor
till åtminstone 350 000 kronor.

Vid bifall till föreningens här ifrågavarande framställning om anslag och
lån har föreningen beräknat, att terminsavgiften skulle behöva höjas till
61 kronor under amorteringstiden (30 år). Efter amorteringstidens slut
skulle avgifterna nedgå till 53 kronor per termin. Även dessa terminsavgifter
vore, framhåller föreningen, visserligen höga men i förhållande till
de förmåner, som kårbyggnaden komme att erbjuda de studerande, dock
godtagbara.

I utlåtande den 26 januari 1950 över föreningens framställning av den 3
oktober 1949 har byggnadsstyrelsen framhållit nödvändigheten av att
åtgärder vidtoges för anordnande av restaurangservering inom Norrbackaområdet.
Mest rationellt syntes därvid vara att en samordning skedde i
avsikt att tillgodose det sammanlagda behovet av en lunchrestaurang för
de medicine studerande samt personalen vid karolinska institutet och andra
till Norrbackaområdet förlagda statliga institutioner genom inrättande av

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 65.

en dylik i det planerade kårhuset. Mot det uppgjorda lokalprogrammet har
byggnadsstyrelsen i och för sig och vid jämförelse med andra byggnader
av liknande slag i huvudsak icke funnit anledning till erinran. Styrelsen
har emellertid funnit behov föreligga av viss omarbetning av ritningarna.

Byggnadsstyrelsen fäster uppmärksamheten på att servering i klubbrummen
1 trappa icke avsetts komma till stånd. En förnyad prövning på
denna punkt synes styrelsen böra ske med utgångspunkt från att, även
om önskemål i detta avseende icke för närvarande föreligga, anläggningen
så planeras, att möjligheter till sådan servering hållas öppna genom anordnande
av bättre kontakt mellan klubblokalerna och köksavdelningen.
Styrelsen anser, att det vidare bör övervägas, huruvida de i och för sig
mindre ändamålsenligt anordnade bostadsrummen på vinden vore motiverade.
Härutöver funnes, anför byggnadsstyrelsen vidare, en del brister i
detaljutformningen, även med avseende å det tekniska utförandet, vilka
borde beaktas vid en överarbetning av förslaget. Slutligen ifrågasätter
byggnadsstyrelsen, huruvida icke en viss ekonomisering i form av minskning
i den totala byggnadsvolymen skulle kunna ernås under hänsynstagande
till de möjligheter, som terrängförhållandena på byggnadsplatsen erbjuda.

Vad angår kostnaden för byggnadens uppförande har byggnadsstyrelsen
ansett det härför angivna beloppet av 1 150 000 kronor skäligt.

I underdånig skrivelse den 17 oktober 1949 har statens institut för folkhälsan
och personalföreningen vid nämnda institut hemställt, att den av
medicinska föreningen planerade kårhusbyggnaden med däri inrymd restaurang
snarast måtte uppföras. I skrivelsen framhålles, att möjligheterna för
institutets personal, som uppginge till 220 personer, att inom institutet
intaga någon måltid vore synnerligen begränsade. Institutets lunchrum
(27 mI 2) jämte kokvrå tilläte endast att ett fåtal av institutets personal där
uppvärmde och intoge medhavd mat. De lunchställen, som låge inom rimligt
avstånd från institutet, utgjordes av en mjölkbar och statens järnvägars
kontrollkontors lunchservering, vilken sistnämnda institutets personal
tillåtits att frekventera viss begränsad tid efter ifrågavarande verks
ordinarie lunchtid. Sedan Norrbackaområdet blivit alltmer bebyggt, hade
trängseln och köbildningen på ifrågavarande ställen blivit olidlig, vilket
i förening med avståndet till dessa medfört, att flertalet av institutets personal
icke ens kunde använda sig av dessa möjligheter att erhålla lagad mat.

Liknande framställningar ha vidare gjorts av karolinska institutets
tjänstemannaförening samt av professorn G. Liljestrand m.fl.

I underdånig skrivelse den 5 december 1950 har nu medicinska föreningen
föreslagit, att kårhusbyggnaden i stället skulle uppföras genom
statens försorg å därför avsedd plats å Norrbackaområdet, varvid kårloka lerna

och restaurangen skulle upplåtas till föreningen för ombesörjande av
driften mot den hyra och på de villkor i övrigt, som Kungl. Maj:t kunde
finna lämpliga. Föreningen räknar med att av egna medel bekosta an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

skaffande av inventarier och möbler samt, i den utsträckning en eventuell
entreprenör för restaurangdriften icke själv håller köksinventarier, jämväl
dylik utrustning. Med utgångspunkt från att kårhusbyggnaden kommer
till stånd genom statens försorg återkallar föreningen sina tidigare framställningar
i vad dessa avse begäran om statsbidrag, lotterimedel och lån
av statsmedel.

Föreningen har låtit överarbeta ritningsförslaget till kårhusbyggnaden
under hänsynstagande till bland annat de synpunkter, som framkommit vid
remissbehandlingen rörande tidigare föreliggande förslag. Med den nu
utvisade utformningen, vilken framgår av sju i augusti 1950 dagtecknade
ritningar, har byggnadsföretaget enligt en den 25 september 1950 dagtecknad
kostnadsberäkning beräknats draga en kostnad av 1 400 000 kronor,
vartill komma utgifter för fast köksutrustning, kylanläggning och dylikt,
i november 1950 uppskattade till sammanlagt 270 000 kronor.

Byggnaden är planerad i två våningar med souterräng- och källarvåningar.
Den innehåller i huvudsak följande lokaler: Matsal med cirka
250 platser, ordnad för barservering samt försedd med köks- och förrådsutrymmen.
Samlingssal med cirka 425 platser. Skriv- och läsrum samt
studieavdelning. Klubbrum. Expedition och styrelserum. Motionsrum och
bastuavdelningar. En bostad om 3 rum och kök. En bostad om 1 rum och
kokvrå. Ett enkelrum.

Till stöd för sitt nu framlagda förslag har föreningen anfört huvudsakligen
följande.

Ett förnyat övervägande rörande förutsättningarna för detta byggnadsföretag
och konsekvenserna för de studerande av dess genomförande har
givit föreningen anledning att särskilt framhålla de speciella förhållanden,
som gälla i fråga om detta kårhus. Sålunda medför till en början karolinska
institutets belägenhet utanför den egentliga staden i förening med
sättet för undervisningens bedrivande samt det stora antalet studerande
vid institutet, att behovet av tillräckliga och väldisponerade kårlokaler och
matsalar blir särskilt kännbart. Föreningen får, sedan undervisningen vid
institutet helt förlagts till Norrbacka, icke längre möjlighet att genom förhyrning
i staden erbjuda sina medlemmar kårlokaler och samlingssal samt
ej heller att tillgodose behovet av måltidslokaler. Då det vidare icke på
rimligt avstånd från institutet finnes tillgång till matservering, framstår
det såsom högst angeläget, att kårens byggnadsfråga snarast löses. Härtill
kommer, att direktionen för karolinska sjukhuset i mars detta år på
anförda skäl förklarat sig snart nog icke vara i stånd att ombesörja utspisningen
för de medicine kandidater, vilka i samband med sin utbildning
ha kliniktjänstgöring vid nämnda sjukhus.

Det måste å andra sidan konstateras, att de ekonomiska förutsättningarna
för en elevkår att genomföra ett dylikt företag numera, icke minst
med de kostnader, som en modern kårbyggnad drager, äro mycket begränsade.
Av väsentlig betydelse synes vidare i detta avseende vara, att antalet
studerande, såsom föreningen även tidigare framhållit, endast utgör

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

omkring hälften av det totala antalet personer, cirka 1 000, som för närvarande
ha sin verksamhet vid de institutioner å Norrbacka, vilka restaurangen
avses skola betjäna. För detta stora antal anställda, omfattande
även de socialmedicinska institutionernas befattningshavare, äro svårigheterna
i fråga om lunchservering lika stora som för de studerande vid
karolinska institutet. Detsamma kommer också att gälla personalen vid
de planerade nybyggnaderna för bakteriologiska institutionen och statens
farmaceutiska och rättskemiska laboratorier.

Även tillkomsten av en större samlingssal har i olika sammanhang framhållits
såsom angelägen för såväl institutet som sjukhuset. Befintliga salar
inom institutet äro alltför små för de icke sällan förekommande föreläsningarna
av internationell karaktär eller sådana som av andra skäl samla
stor publik samt disputationer in. m. Det händer numera icke sällan, att
dylika sammankomster måste förläggas till förhyrda lokaler utanför institutet.
Av betydelse i detta sammanhang är jämväl, att sjukhusets aula
helt måste tagas i anspråk för den löpande undervisningen vid sjukhuset.

Det måste sålunda vara ett alltmer framträdande statligt intresse, att
kårbyggnaden kommer till utförande, och det synes föreningen givet att,
därest detta bygge icke blir förverkligat, frågan om anordnandet av särskild
restaurang för de statliga institutionerna måste upptagas.

Såsom förut framhållits är den ekonomiska frågan synnerligen svårlöst,
och föreningen har alltmer kommit att omfatta den åsikten, att den kalkyl
över de framtida omkostnaderna för kårbyggnaden och dessas följder för
eleverna, som legat till grund för föreningens senaste underdåniga framställning,
icke kommer att visa sig i verkligheten hållbar. Bland annat i
betraktande av de alltmer stegrade byggnadskostnaderna komma årsomkostnaderna
och därmed kåravgifterna att bli alltför höga, därest vid
sidan av statsbidrag till byggnaden amorteringslån skulle behöva upptagas.
Detta stode icke i överensstämmelse med den numera allmänt, icke minst
av statsmakterna, omfattade önskan att underlätta tillträdet till de högre
undervisningsanstalterna för varje därtill lämpad studerande.

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 11 januari 1951 anfört, att styrelsen,
som tidigare avgivit utlåtande över förslaget till kårbyggnad, under
hand tagit del av den av föreningen gjorda utredningen rörande såväl anordnandet
av denna byggnad som de därmed förknippade kostnaderna och
att styrelsen för sin del icke hade något att erinra mot bifall till föreningens
framställning.

Ritningsförslaget anser byggnadsstyrelsen kunna läggas till grund för
det fortsatta ritningsarbetet, varvid styrelsen räknar med att detsamma
vid den definitiva utformningen blir föremål för ytterligare överväganden
inom ramen för det föreliggande lokalprogrammet.

Departementschefen. Under åtskilliga år har frågan om uppförande av
en kårhusbyggnad i anslutning till karolinska institutets nybyggnader å
Norrbackaområdet varit aktuell. Redan i den ursprungligen framlagda
planen för institutets utbyggnad ingick en restaurang- och kårhusbyggnad.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgått medgav 1946 års riksdag,

Kungl, Maj:ts proposition nr 65.

att tomt finge upplåtas å Norrbackaområdet intill karolinska institutets
administrationsbyggnad för ett av medicinska föreningen i Stockholm
planerat kårhus, inrymmande bland annat en restauranglokal med plats för
omkring 240 samtidigt spisande gäster. Därjämte anvisade riksdagen för
budgetåret 1946/47 ett investeringsanslag av 300 000 kronor till Lån till
medicinska föreningen i Stockholm. Detta anslag, som avsåg ett trettioårigt
amorteringslån, löpande med 3 procent ränta, har icke utnyttjats. I
den till grundval för riksdagens beslut liggande statsverkspropositionen
räknades vidare med att föreningen komme att erhålla bidrag ur lotterimedelsfonden
till kårhusets uppförande med 250 000 kronor. Beslut om
dylikt bidrag har emellertid icke meddelats och byggnadsföretaget har icke
kommit till utförande. Orsaken härtill torde vara att söka — förutom i
förhållandena på byggnadsmarknaden — i de växande svårigheterna för
föreningen att finansiera byggnadsföretaget. Kostnaderna för kårhusets
uppförande upptogos i den till grund för statsmakternas beslut år 1946
liggande, i november 1944 upprättade kostnadsberäkningen till 850 000
kronor. Byggnadsföretaget har nu enligt en den 25 september 1950 dagtecknad
kostnadsberäkning beräknats draga en kostnad av 1 400 000 kronor.
Härtill komma utgifter för fast köksutrustning, kylanläggning och
dylikt, i november 1950 uppskattade till sammanlagt 270 000 kronor.

Ställd inför de växande svårigheterna att finansiera byggnadsföretaget
har nu medicinska föreningen i sin senast gjorda underdåniga framställning
— med återkallande av tidigare gjorda framställningar med begäran om
statsbidrag, lotterimedel och lån av statsmedel — på närmare angivna skäl
föreslagit, att den planerade kår- och restaurangbyggnaden skulle uppföras
genom statens försorg å därför avsedd plats å Norrbackaområdet, varvid
kårlokalerna och restaurangen skulle upplåtas till föreningen för ombesörjande
av driften mot den hyra och på de villkor i övrigt, som Kungl. Maj:t
kunde finna lämpliga. Föreningen räknar därvid med att av egna medel
bekosta anskaffningen av inventarier och möbler samt, i den utsträckning
en eventuell entreprenör för restaurangdriften icke själv håller köksinventarier,
jämväl dylika inventarier.

Jag är beredd att understödja föreningens ifrågavarande framställning.
Såsom min företrädare i ämbetet framhöll år 1946 vid anmälan av denna
byggnadsfråga, torde kårhuset få anses utgöra ett oundgängligt komplement
till det byggnadskomplex, som av statsmedel numera uppförts å
Norrbackaområdet för karolinska institutets räkning. Tillkomsten av den
i kårhusbyggnaden planerade restaurangen måste anses nödvändig jämväl
för att på lämpligt sätt tillgodose det trängande behovet av restaurangservering
för personalen vid andra statliga institutioner å nyssnämnda
område. Jag vill vidare erinra om att staten tillhandahåller kårlokaler för

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 65.

de studerande vid skogshögskolan, veterinärhögskolan, lantbrukshögskolan,
tandläkarhögskolorna och gymnastiska centralinstitutet. Det torde få
ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles efter förslag av byggnadsstyrelsen,
som bör ombesörja byggnadsföretagets utförande, bestämma den ersättning,
som medicinska föreningen har att erlägga till statsverket för att
kårhusbyggnaden upplåtes till föreningen, och de villkor i övrigt, som må
böra gälla för upplåtelsen. Vid ersättningens bestämmande synes böra beaktas
de villkor, under vilka staten tillhandahåller lokaler vid andra högskolor
och den uppgift ifrågavarande byggnad har att fylla för andra ändamål
än som kårlokal för föreningens medlemmar.

Det i augusti 1950 dagtecknade ritningsförslaget synes i huvudsak böra
läggas till grund för det fortsatta ritningsarbetet. Med hänsyn till inträffade
prisstegringar förutsätter jag, att alla möjligheter till besparingar tillvaratagas
i syfte att i görligaste mån hålla kostnaderna för byggnadsföretaget
inom de senast gjorda beräkningarna.

Jag föreslår, att anslag nu äskas för nästa budgetår till byggnadsföretagets
påbörjande med i riksstatsförslaget beräknat belopp, 1 000 000
kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Kårhusbyggnad vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet för budgetåret 1951/52 å kapitalbudgeten under
statens allmänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag
av 1 000 000 kronor.

6. Om- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna.

Nybyggnad av en statlig förskola i Övre Norrland.

För närvarande finnas i vårt land i huvudsak endast privata förskolor
för dövstumma barn, nämligen förskolan i Göteborg för dövstumma och
skolan i Stockholm för döva småbarn. Förskolan i Göteborg, som grundades
år 1902 av Sällskapet för bildande av småbarnsskolor i Göteborg,
har ett elevantal av omkring 25 och är sedan år 1928 förenad med ett
Stiftelsen Skolhemmet för döva småbarn tillhörigt skolhem, avsett huvudsakligen
för elever från annan ort. Förskolan i Stockholm, som upprättades
år 1925 och äges av Hörselfrämjandet, har cirka 30 elevplatser och är
förbundet med ett år 1941 upprättat skolhem. Till förskolorna och skolhemmen
utgår statsbidrag ur särskilt anslag (jfr statsliggaren s. 681).

19^5 års dövstumutredning (stat. off. utr. 1947:64, s. 44 ff.) har föreslagit
införande av obligatorisk förskolundervisning för dövstumma barn

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

från och med fem års ålder jämte frivillig intagning av barn mellan tre och
fem år. Även förskolundervisningen skulle bli statlig. Antalet förskolor
skulle utgöra en i ettvart av östra, västra och södra dövstumskoldistrikten
samt två i norra distriktet. Verksamheten vid de nuvarande förskolorna
skulle övertagas av staten. Av kommitténs betänkande inhämtas bland annat
följande.

Behovet av för skolundervisning. Skolplikten för dövstumma
barn inträder det år, varunder de uppnå sju års ålder. Till följd
av vartannatårsintagningen i dövstumskoloma blir inträdesåldern för
ungefär halva antalet barn åtta år.

Under senare år har förskolålderns stora betydelse för individens utveckling
allt mer uppmärksammats. I denna ålder inhämtar det normala barnet
ett stort erfarenhetsmaterial och lär sig språket, det nödvändiga verktyget
för det andliga framåtskridandet, samt fostras under miljöns inflytande.

De döva barnens lyte hindrar deras intellektuella utveckling. De erhålla
via syn och känsel en mycket torftig föreställningsvärld. Dövheten hindrar
kontakten med omgivningen och omöjliggör talets utveckling, vilket framkallar
själslig isolering. Misstro, mindervärdeskänslor och beteenderubbningar
uppstå. Endast undantagsvis finnes i hemmet någon, som kan leda
ett dövstumt barns utveckling. Föräldrarna resignera snart inför svårigheten
att genomtränga den tystnad, som bokstavligt och bildligt omger
barnet. Endast genom speciell uppfostran kan det döva barnets själsliga
bundenhet lösas. Erfarenheterna från de nuvarande skolhemmen för dövstumma
ge vid handen, att barnen där ofta trivas bättre än i sina egna
hem. De möta i skolhemmen förståelse och erhålla sakkunnig ledning samt
få kamrater, som äro deras jämlikar. Såväl humanitära som psykologiska
skäl påkalla således effektiva åtgärder för omhändertagande av dövstumma
barn i förskolåldern. Även pedagogiska synpunkter tala härför. I denna
ålder är barnets efterhärmningsförmåga och överhuvudtaget förmåga att
lära sig särskilt stor.

Förskoleplikt. Mot obligatorisk förskola talar bland annat det
avsevärda skoltvång, som redan nu åvilar de dövstumma, och olämpligheten
av att taga barnen från deras hem. Det tyngst vägande skälet för
förskoleplikt är att alla dövstumma barn ha behov av förskolundervisning.
Utredningen anser därför förskoleplikt böra införas.

Det synes önskvärt, att förskolorna erhålla tillräcklig kapacitet för att
kunna taga emot de barn från och med tre års ålder, vilka målsmännen
önska överlämna i skolans ledning. Åldern för obligatorisk intagning synes
dock böra fastställas till det år, under vilket barnet uppnår fem års ålder.

Organisation. Erfarenheterna av de nuvarande förskolorna äro
enbart goda. Om emellertid ett enhetligt och ändamålsenligt förskolväsen
skall kunna genomföras, böra förskolorna omhänderhavas av staten
och anknytas till dövstumundervisningen i övrigt. Bland annat vinnes då
en mera rationell uppdelning av eleverna och bättre samarbete mellan
skolorna. Kostnaderna bli genom samorganisation i vissa fall mindre och
fördelas mera rättvist än vid icke-statlig drift.

Även den obligatoriska intagningen i förskola bör ske vartannat år. Det
aktuella behovet av elevplatser i förskolorna för genomförande av förskole -

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 65.

plikt torde utgöra högst 175—200. För framtiden kan man räkna med
190—210 elever, inberäknat viss del av årsklasserna tre och fyra år. Av
olika skäl synes det lämpligast att förskolorna inpassas i den nuvarande
distriktsorganisationen. Dövstumfrekvensen kan beräknas vara icke
oväsentligt liögre inom det norra distriktet än inom de övriga. En eventuellt
behövlig utjämning mellan distriktens förskolor torde kunna ske genom
skolöverstyrelsen.

För att resvägarna för barn och föräldrar ej skola bli för långa och för
att skolhemmen icke skola bli större än att de kunna ges hemkaraktär, bör
en förskola upprättas inom ettvart av södra, västra och östra distrikten.
Med hänsyn till de stora avstånden i Norrland bör det norra distriktet få
två förskolor. Förskolorna böra förläggas till Stockholm, Lund, Härnösand,
Göteborg och Älvsbyn. De tre förstnämnda böra samorganiseras med dövstumskolorna
på respektive platser.

Personalbehov. Förskolorna böra utgöra hem för barnen och
därför sörja för deras fysiska omvårdnad samt intellektuella och moraliska
fostran. Personalen skall genom språklig kontakt bryta de dövstumma
barnens andliga isolering, berika deras föreställningsvärld, befordra utvecklingen
av ett sunt känslo- och viljeliv, genom lek o. d. öva deras sinnen,
bedriva hör- och talövningar m. m.

Samtliga förskolor böra få egen pedagogisk chef. Denna föreståndare bör
ha avlagt dövstumlärarexamen och erhålla samma lönegradsplacering som
ämneslärare i dövstumskola jämte visst arvode. Vid sidan av föreståndaren
böra finnas biträdande lärare, nämligen för språkundervisningen
småskollärarinnor (2—4 vid varje skola), som genomgått en ettårskurs vid
dövstumlärarseminariet, samt för kindergartenarbetet kindergartenlärarinnor
(1 vid varje skola). Vidare erfordras en husmor, några vårdarinnor och
i vissa fall ett par ekonomibiträden vid varje skola.

Övergångsförhållanden. Åtgärder för genomförande av den
föreslagna förskoleverksamheten böra vidtagas snarast. Förskoleplikt bör
införas först sedan lokaler erhållits för samtliga föreslagna förskolor. Under
tiden bör vid dövstumlärarseminariet utbildas erforderlig personal. Om nybyggnader
för förskolorna icke kunna uppföras inom den närmaste tiden,
torde verksamheten eventuellt kunna bedrivas i förhyrda lokaler.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande över dövstumutredningens förslag i
stort sett anslutit sig till förslaget. Dock har överstyrelsen föreslagit betydelsefulla
avvikelser, bland annat upprättande av två förskolor i varje
distrikt, annan förläggning av norra distriktets förskolor och större personalorganisation.
Vidare har överstyrelsen ansett frågan om förskoleplikt ej
böra avgöras, förrän erfarenhet rörande det lämpliga anordnandet av en
förskola vunnits vid en försöksskola, som borde förläggas till Norrland.
Överstyrelsens utlåtande innehåller i sammandrag följande.

Förskoleplikt. Liksom utredningen anser överstyrelsen, att alla
dövstumma barn böra få möjlighet att bevista förskola och att staten bör
svara även för förskolorna. Skälen för obligatorisk förskolundervisning
iiro mycket starka, men enligt (iverstyrelsens bestämda mening kan förskoleplikt
genomföras endast under förutsättning, att de institutioner, vilka

Kungl. Maj.ts proposition nr 65.

sålunda skola träda i de verkliga hemmens ställe, få sådan lokal- och
personalutrustning, att fördelarna av fostran och vård där verkligen uppväga
nackdelarna av att skilja barnen från föräldrarna.

Organisation. Enligt överstyrelsens mening kan den önskade hemkaraktären
icke skapas i hem av den i betänkandet föreslagna storleken.
Att sammanföra 50—55 småbarn måste dessutom medföra sä stora hygieniska
risker, att överstyrelsen bestämt måste motsätta sig en sådan organisation.
Redan storleken på de för Norrland föreslagna förskolorna (25—28
barn) torde vara i största laget. Överstyrelsen föreslår därför, att två förskolor
inrättas i varje distrikt. Om distriktsgränserna icke tillämpas alltför
strängt, kan en jämn fördelning förskolorna emellan åstadkommas, så att
intet hem behöver taga emot mer än cirka 25 barn.

Vad de föreslagna förläggningsorterna beträffar, kan det enligt överstyrelsens
mening ej ifrågakomma att samla hörselskadade småbarn i stora
grupper till orter, vilka ej kunna bjuda fullgod läkarvård. Ur dessa synpunkter
måste överstyrelsen motsätta sig placering av förskolor såväl i
Härnösand som i Älvsbyn. Boden, som har ett gott centrallasarett, synes
däremot väl lämpa sig som förskolort för de två nordligaste länen, sä mycket
mer som Boden också ur kommunikationssynpunkt erbjuder stora fördelar.
För de övriga Norrlandslänen kunna såväl Sundsvall som Östersund förordas
ur läkarsynpunkt, men Sundsvall torde vara att föredraga.

Personalbehov. Till föreståndare för förskolorna böra utbildas
småskollärarinnor, dels med hänsyn till deras speciella vana vid mindre
barns fostran och undervisning, dels därför att det av utredningen föreslagna
arvodet icke torde locka kvalificerade dövstumlärare. Övriga
lärarinnor, tre vid varje skola, böra vara kindergartenlärarinnor med särskild
utbildning. I skolhem av här föreslagen storlek bör en utbildad internatföreståndarinna
med hjälp av två ekonomibiträden kunna sköta hushållet.

Den av utredningen beräknade vårdpersonalen kan under inga förhållanden
vara tillräcklig. Överstyrelsen vill kraftigt understryka kravet på
tillräcklig och väl kvalificerad personal för att hemmen i fråga skola kunna
rätt fylla sin uppgift som uppfostrings- och undervisningsanstalter för sitt
svårartade elevmaterial. Antalet barnsköterskor kan icke understiga fem,
om barnen skola kunna erhålla den individuella vård, som är ett oeftergivligt
villkor för att det allmänna skall kunna övertaga hemmens ansvar
för barnen. (Biträdande överläkaren Ahnsjö, som anmält skiljaktig mening,
har föreslagit större antal vårdarinnor.)

Försöksskola. Överstyrelsen fäster sådant avseende vid de synpunkter,
överstyrelsen nyss anfört, att överstyrelsen finner hela frågan
om införande av förskoleplikt böra upptagas till slutligt avgörande först
sedan erfarenheter vunnits rörande huru ett hem av nu avsett slag lämpligen
bör ordnas. Därför bör ett förskolehem av experimentkaraktär upprättas
och erfarenheter därifrån avvaktas, innan förskolorganisationen i
dess helhet uppbygges.

Av utredningen framgår, att redan nu efterfrågan på platser vid de båda
enskilda förskolorna är så stor, att ett rätt stort antal barn varje år måste
avvisas på grund av platsbrist, och det måste därför vara angeläget, att
den av överstyrelsen föreslagna försöksskolan snarast möjligt kommer till
stånd. Lämpligen bör den förläggas till Norrland.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

För denna statliga förskola i Norrland, vilken bör ha 25 elever, föreslår
överstyrelsen följande personal: 1 föreståndarinna i Ce 22, 3 biträdande
lärarinnor i Ce 17, 1 husmor i Ce 9, 5 vårdarinnor i Ce 7 och 2 ekonomibiträden
i Ce 3. Avlöningskostnaderna, inklusive arvoden till läkare m. m.,
uppskattas till 72 000 kronor. För årliga omkostnader beräknas 20 900
kronor.

Byggnader för förskolan böra uppföras enligt följande plan: Skolbyggnaden
bör innehålla 3 lärosalar samt artikulationsrum, materielrum, lärarrum
och toalettrum, varjämte böra anordnas en del smårum av karaktären
lek- och terapirum. Elevhemmet bör planeras i tre avdelningar, varje avdelning
avsedd för 8—9 barn. Sovrummen böra vara två, och dessutom föreligger
behov av ett isoleringsrum samt två dagrum. Helst böra barnen äta
endast fyra och fyra tillsammans. För varje avdelning fordras också toalettrum,
klädförråd samt bostad för en vårdarinna. Vidare behövas kökslokaler,
torkrum m. m.

Statskontoret har yttrat, att för genomförande av dövstumutredningens
förslag i stort sett anförts vägande skäl men att en del av förslagen, främst
beträffande förskoleverksamheten och byggnadsåtgärderna, påkallade
sådana insatser av personal och materialkrävande art, att de icke i nuvarande
läge torde böra realiseras.

Styrelsen för Sällskapet för bildande av småbarnsskolor i Göteborg har i
stort sett tillstyrkt dövstumutredningens förslag. I vissa avseenden har
styrelsen dock anfört avvikande åsikter. Sålunda har styrelsen ansett
sammanknytning av barndomsskola och förskola icke vara lycklig. Styrelsen
har även framfört vissa synpunkter på utformningen av skolarbetet,
därvid styrelsen bland annat påyrkat tillämpning av klasslärarsystem. Härjämte
har styrelsen funnit antalet vårdarinnor vid de självständiga skolorna
beräknat i underkant.

Styrelsen för Stiftelsen Skolhemmet för dövstumma småbarn har förklarat
sig dela de synpunkter, som anförts i sistnämnda yttrande. Därutöver
har styrelsen understrukit, att internaten borde erhålla hemkaraktär, samt
framhållit, att barn i olika åldrar till ett antal av högst 12 borde sammanföras
till en grupp med en befattningshavare för deras moderliga omvårdnad.

Centralstyrelsen för Hörselfrämjandet har i huvudsak godtagit dövstumutredningens
förslag. Styrelsen har dock ansett, att vid varje förskola en
biträdande lärarinna borde utbytas mot en dövstumlärarinna. Införande
av obligatorisk förskolundervisning vore enligt styrelsens mening en fråga
av så betydande social räckvidd, att den ej borde uppskjutas.

Svenska dövstumläraresällskapet har hälsat dövstumutredningens förslag
om obligatorisk förskolundervisning med tillfredsställelse. Sällskapet har
framhållit vikten av att förskolorna förlädes till platser, där pediatrisk och
otologisk expertis funnes att tillgå. Förskolan för Övre Norrland borde därför
förläggas till Boden, som även vore att föredraga ur geografiska och
kommunikatoriska synpunkter. Sällskapet har ansett alla förskolor böra
organiseras som helt fristående. Beträffande personalorganisationen har

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

sällskapet bland annat uttalat, att den föreslagna vårdpersonalen vore
anmärkningsvärt liten och att en hel- eller deltidsanställd sjuksköterska
borde finnas vid varje förskola.

Styrelsen för Riksförbundet Döva barns målsmän har framhållit vådan
av ytterligare uppskov med genomförande av den föreslagna förskolereformen.

Styrelsen för dövstumskolan i Vänersborg har även framhållit behovet av
förskolor. Att först inrätta ett skolhem för experiment syntes i onödan fördröja
tillgodoseendet i sin helhet av ett behov, som alltför länge fått vänta
på tillfredsställande lösning. Tillräckliga erfarenheter av förskolorganisationen
hade vunnits vid förskolan i Göteborg och utomlands. Styrelsen har
föreslagit upprättandet av en förskola vid dövstumskolan i Vänersborg.
I utlåtande häröver har skolöverstyrelsen med fasthållande av sitt förslag
om upprättande av ett förskolhem av experimentkaraktär i övrigt tillstyrkt
dövstumskolstyrelsens förslag beträffande förskolor.

På given anledning har sedermera byggnadsstyrelsen, efter samråd med
skolöverstyrelsen, i skrivelse den 29 januari 1951 framlagt förslag till nybyggnad
av en förskola för dövstumma i Boden i anslutning till vad överstyrelsen
i sitt utlåtande över dövstumutredningens betänkande föreslagit.
Enligt byggnadsstyrelsens förslag skulle anläggningen omfatta en skolbyggnad
och en elevhemsbyggnad samt eventuellt ett bostadshus för
skolans föreståndarinna. Kostnaderna för förslagets genomförande ha
enligt prisläget sommaren 1950 beräknats till omkring 725 000 kronor eller
cirka 29 000 kronor per barn. Med hänsyn till nuvarande förhållanden har
byggnadsstyrelsen emellertid funnit anledning uppgöra förslag till en billigare
utformning av elevhemmet. Enligt detta förslag skulle elevhemmet
uppdelas i två avdelningar, planerade för cirka 12 barn vardera och förlagda
i en tvåvåningsbyggnad, till vilken anslutits en gemensam ekonomibyggnad,
jämväl inrymmande en bostad för föreståndarinnan samt källarlokaler
för förråd, pannrum etc. Efter samråd med överstyrelsen har
byggnadsstyrelsen förordat detta alternativ. Kostnaderna för anläggningen
ha därför beräknats till 600 000 kronor. Byggnadsstyrelsen har upplyst, att
stadsfullmäktige i Boden i princip beslutat att utan kostnad för statsverket
tillhandahålla för skolanläggningen behövlig tomtmark ävensom att till
den blivande tomten framdraga gata jämte erforderliga ledningar för
vatten, avlopp och elektrisk kraft. Vidare har byggnadsstyrelsen anfört, att
i fråga om personalbostäder i båda förslagen endast räknats med en bostadslägenhet
för föreståndarinnan, av den storlek som tillämpades vid uppförande
av tjänstebostäder för småskollärarinnor. Därest det emellertid
framdeles skulle befinnas erforderligt att anordna ytterligare bostäder,
komme tillräckligt tomtutrymme att finnas tillgängligt för uppförande intill
skolan av ett särskilt personalbostadshus.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Om- och tillbyggnad av dövstumskolaii i Vänersborg.

I sitt förutnämnda betänkande har 19^5 års dövstumutredning även
behandlat vissa frågor rörande dövstumskolinternatens anordnande. Utredningen
har framhållit, att dövstumskoloma vore icke blott undervisningsutan
även uppfostringsanstalter, eftersom barnen vistades där under en
väsentlig del av sitt liv. Skolan måste således träda i stället för hemmen,
en uppgift som kanske ställde större krav på skolan än den egentliga undervisningen.
Skolinternatet borde därför utgöra ett hem för de dövstumma
barnen. Det borde vara ordnat på sådant sätt, att varje barn kunde erhålla
god omvårdnad, en trivsam tillvaro och gynnsamma betingelser för sin
utveckling. I möjligaste mån borde uppmärksamhet ägnas åt varje enskild
elev, hans förutsättningar, intressen och behov, och den kollektiva uppfostran
ersättas av en individuell.

I anslutning härtill har dövstumutredningen framfört önskemål om
modernisering av internatlokalerna, därvid kommittén anfört i huvudsak:

De nuvarande gemensamma sovsalarna för ett större antal barn måste
betraktas som mindre lämpliga. En övergång till mindre elevrum är ett
angeläget önskemål. I de mindre elevrummen bör varje elev ha sin egen
plats samt få eget nattduksbord m. m. Lokaler och inredning böra icke
blott vara ändamålsenliga utan även förlänas en smakfull och trivsam
prägel. Elevrummen böra sammanföras till enheter på sådant sätt, att särskilda
avdelningar bildas för de större och de mindre barnen samt för
flickor och pojkar. Fyra skilda avdelningar böra sålunda finnas. Varje
avdelning bör ha sitt dag- eller lekrum med lämplig lekmateriel. Genom
dessa anordningar ökas hemkaraktären och de yngre barnen skyddas från
ogynnsam påverkan från de äldres sida.

Även i fråga om måltidernas intagande bör åstadkommas större hemlikhet.
Vid flera skolor har utspisningen nu en kasernartad prägel. För att
motverka detta bör man uppdela de stora matsalarna i mindre enheter. Vid
nybyggnad av skolhem böra anordnas åtminstone två skilda matsalar, en
för de mindre och en för de större barnen. Även matsalarna böra inredas
trivsamt och vackert. Matborden böra beräknas för högst 6—8 barn.

För att barnen under sin fritid skola kunna beredas nyttiga och omväxlande
sysselsättningar böra vidare inrättas s. k. hobbyrum. Dessa böra
vara utrustade med lämplig attiralj, t. ex. verktyg och arbetsbänkar.

I sitt utlåtande över betänkandet har skolöverstyrelsen erinrat om att
viss modernisering av skolinternaten numera skett men ansett ytterligare
upprustning nödvändig.

Svenska dövstumläraresällskapet har funnit dövstumutredningens förslag
beträffande intematens utformning icke tillräckligt tillgodose kraven på
möjligheter till individuell uppfostran. Uppdelning av eleverna i upptagningsskolan
på endast två skilda åldersgrupper vore sålunda ej tillfredsställande
enligt nutida uppfattning. Intematen borde få eu utformning,
som särskilde tre åldersgrupper.

2 — Ilihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 65.

Kungl. May.ts -proposition nr 65.

Styrelsen för Riksförbundet Döva barns målsmän har framställt önskemål
om förbättring av lokalförhållandena vid dövstumskolorna i Vänersborg
och Lund. Då dagrum saknades, måste barnen tillbringa en avsevärd
del av sin fritid utomhus i alla väder. De nuvarande kasernartade förläggningarna
borde ersättas med mindre, helst fristående skolhem, som bättre
kunde ersätta barnens hem.

Sedermera har byggnadsstyrelsen, efter en i samråd med skolöverstyrelsen
och rektor vid dövstumskolan i Vänersborg företagen utredning, i skrivelse
den 23 november 1950 gjort framställning om att för nästa budgetår måtte
anvisas 710 000 kronor för om- och tillbyggnad av nämnda skola. Framställningen
innehåller i huvudsak:

Skolöverstyrelsen har framhållit, att elevhemsbyggnaden och ekonomiavdelningen
vid dövstumskolan i Vänersborg vore i sådant skick, att de ej
längre kunde tolereras som skolhem för skolpliktiga barn. Statsutskottet
hade (utlåtande 1950: 106, s. 14) uttalat, att lokalerna vore otillfredsställande,
och målsmännen hade vid flera tillfällen uttryckt sitt stora
missnöje med skolhemmets beskaffenhet. Då det ej ifrågasatts, att upptagningsskolan
skulle flyttas från Vänersborg, borde nödvändiga förbättringar
ej uppskjutas.

Med anledning härav får byggnadsstyrelsen framlägga följande förslag till
om- och tillbyggnad av dövstumskolan i Vänersborg.

Inom området nybyggas två fristående elevhem, det ena för 25 flickor
i åldern 12—16 år och det andra för 25 gossar i samma ålder. Skissritningar
till sådana byggnader ha tidigare på begäran av dövstumutredningen
utarbetats inom byggnadsstyrelsen för dövstumskolan i Lund. De torde
i nu förevarande fall, där andra personalbostäder icke finnas att tillgå inom
området, böra kompletteras genom inredande av två enkelrum för vårdarinnor
i vardera byggnaden. Vidare har det ansetts befogat att för varje
grupp om 25 barn såvitt möjligt anordna ett isoleringsrum.

Nuvarande internatbyggnaden kan, sedan ovannämnda nybyggnader
genomförts, upprustas och iståndsättas som elevhem för cirka 50 barn i
åldern 7—11 år. Ändringarna avse huvudsakligast att bereda barnen bättre
möjligheter till fritidssysselsättning, förbättring av de hygieniska anordningarna
samt genomförande av en mot nutida krav svarande utformning
av sovrumsavdelningama.

I ekonomiflygeln, vilken sedan länge varit i behov av upprustning, bör
matsalen ökas samt köksutrymmena moderniseras.

De båda sist nämnda byggnaderna äro starkt förslitna, varför de i samband
med berörda ändringar böra göras till föremål för en genomgripande
reparation.

Inom externatbyggnaden böra vidare vissa redan år 1938 föreslagna
kompletteringar vidtagas i avsikt att bereda de äldre eleverna möjligheter
till för dem lämplig fritidssysselsättning. Sålunda föreslås inredande av två
hobbyrum i källaren samt av en för hela skolan gemensam samlingssal,
med möjligheter till filmförevisning, i vindsvåningen. I källaren bör även
inredas en toalettavdelning, tillgänglig från skolgården, varigenom den
nu av hygieniska skäl utdömda avträdesbyggnaden på gården kan slopas.

För genomförande av angivna byggnadsarbeten beräknas en kostnad av

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

cirka 635 000 kronor, varav 355 000 kronor för uppförande av de båda
nybyggnaderna och 10 000 kronor för därav föranledd utökning av värmecentralen.

Emellertid är anstaltens över 50 år gamla pannanläggning av mycket
otidsenlig konstruktion, och en modernisering av densamma kommer under
alla förhållanden att bli nödvändig inom ett fåtal år. Därvid bör bland
annat den nuvarande utrustningen för högtrycksånga utbytas mot en varmvattenanläggning,
vilket kan beräknas medföra dels en lägre bränsleförbrukning
och dels en minskning av personalbehovet för anläggningens
skötsel med en man. Av praktiska och ekonomiska skäl böra dessa arbeten
utföras i samband med den föreslagna utökningen av värmecentralen.
Kostnaden för denna upprustning av värmecentralen beräknas till cirka
75 000 kronor.

Departementschefen.

I årets statsverksproposition (åttonde huvudtiteln, punkten 272) har jag
framhållit behovet av ytterligare förbättringar av vårt lands dövstumundervisning.
Bland de åtgärder, som härvid böra ifrågakomma, vill jag
som en av de angelägnaste nämna utbyggandet av dövstumskolväsendet
med förskolor. Dövstumskolans främsta undervisningsuppgift är ju att
lära eleverna att tala. Visserligen kunna lärjungarna i våra dövstumskolor i
allmänhet icke bibringas fullt normal talförmåga, men genom förskolundervisning
torde dock ett vida bättre resultat kunna uppnås, väsentligen
sammanhängande med det faktum att förmågan att lära är särskilt
stor i förskolåldern. Även barnets andliga utveckling i övrigt förbättras
genom den tidigare intellektuella kontakt med omgivningen, som barnet
erhåller i förskolan. Såväl pedagogiska som psykologiska och humanitära
skäl tala sålunda för inrättande av förskolor.

Skapandet av en effektiv förskolundervisning för dövstumma torde förutsätta,
att den göres obligatorisk och omhänderhaves av staten. Att införa
allmän obligatorisk förskola torde emellertid icke vara möjligt i dagens
läge. Om förskolundervisningen skall fylla sin uppgift, måste nämligen
förskolan ha en ganska dyrbar utrustning och personaluppsättning. Skolöverstyrelsen
har ansett denna omständighet så betydelsefull, att överstyrelsen
föreslagit upprättande av en experimentskola för att erfarenhet
skulle kunna vinnas i fråga om personalbehovet, innan en allmän förskolorganisation
upprättas. Visserligen saknas icke sådan erfarenhet från nu
befintliga dövstumförskolor, men överstyrelsen önskar en annan personalorganisation
än dessa ha. Då under nuvarande förhållanden den avsedda
förbättringen av förskolundervisningen för dövstumma icke torde kunna
omfatta mer än upprättandet av en enda statlig förskola, synes det lämpligt,
att denna erhåller viss försökskaraktär på sätt överstyrelsen föreslagit.

Den föreslagna förskolan torde böra förläggas till Övre Norrland, där
behovet av förskolundervisning är störst, och i huvudsak organiseras i

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

överensstämmelse med skolöverstyrelsens i det föregående omnämnda förslag.
Skolan bör sålunda dimensioneras för ett elevantal av 25, detta för
att skolan skall kunna förlänas hemkaraktär. Jag finner det icke erforderligt
att i detta sammanhang närmare gå in på frågorna om skolans personal
och de årliga driftkostnaderna. Jag vill emellertid framhålla, att det måhända
kan befinnas ofrånkomligt att reducera åtminstone den föreslagna
vårdpersonalens storlek. I förhållande till elevantalet blir personalorganisationen
ändock mycket stor, vilket emellertid synes oundvikligt, om något resultat
av värde skall uppnås vid skolan. Det bör också framhållas, att, om
de dövstumma genom skolutbildningen kunna uppnå i det närmaste samma
förstånds- och kunskapsnivå som om de haft normal hörsel, de stora
utgifterna för undervisningen äro motiverade både med hänsyn till de dövstumma
och ur samhällets synpunkt.

Förskolan bör av skäl som anförts i ärendet förläggas till Boden. Staden
har beslutat att utan kostnad för staten tillhandahålla för skolan erforderlig
tomtmark. Mot det av byggnadsstyrelsen i samråd med skolöverstyrelsen
upprättade förslaget till nybyggnader för förskolan, enligt vilket kostnaderna
för byggnadsföretaget beräknats till 600 000 kronor, finner jag ej
anledning till erinran. För nästa budgetår torde för utförande av byggnadsföretaget
endast behöva anvisas 100 000 kronor.

I fråga om dövstumskolan i Vänersborg föreligger ett förslag till om- och
tillbyggnad av elevhemslokalema, över vilkas otidsenlighet klagomål ha
framförts från målsmännens sida. Då eleverna vistas vid dövstumskolorna
under större delen av sin uppväxttid, är det angeläget att i görligaste mån
borttaga skolornas anstaltsprägel och göra internaten mera hemlika. I detta
syfte ha redan byggnadsarbeten utförts vid vissa andra dövstumskolor.
Huvuddelen av kostnaderna för nu ifrågavarande byggnadsarbeten vid
dövstumskolan i Vänersborg belöper på inredandet av elevbostäder med
mindre sovrum och dag- eller lekrum samt anordnande av lokaler för fritidssysselsättningar
ävensom förbättring av bespisningslokalerna. I övrigt
avser förslaget huvudsakligen modernisering av ekonomilokaler. De föreslagna
arbetena synas böra komma till utförande snarast möjligt, och jag
tillstyrker därför, att anslag för ändamålet anvisas för nästa budgetår med
hela det begärda beloppet, 710 000 kronor. Jag erinrar om att i statsverkspropositionen
(åttonde huvudtiteln, punkten 274) medel beräknats för
möbler m. m. till de nyinredda lokalerna.

I vidare mån än här skett är jag icke nu beredd att upptaga aktuella
byggnadsfrågor rörande dövstumskolorna till övervägande. De av mig
för nästa budgetår föreslagna medelsanvisningarna uppgå sammanlagt
till 810 000 kronor, vilket belopp torde böra anvisas under det tidigare
uppförda investeringsanslaget till om- och nybyggnadsarbeten vid döv -

Kungl. Maj:ts proposition nr 65. 21

stumskolorna. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att

a) besluta, att i Boden skall från och med tidpunkt,
som Kungl. Maj:t bestämmer, upprättas en förskola för
dövstumma barn i huvudsaklig överensstämmelse med vad
jag i det föregående förordat,

b) till Om- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna
för budgetåret 1951/52 anvisa ett investeringsanslag av
810 000 kronor.

Vad departementschefen sålunda under punkterna 1—6
hemställt, vari statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Inga Bäcklin.