Kungl. Maj:ts proposition nr 65 (Proposition 1930:65)

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Nr 65.

Kunr/l. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
bostadsrättsföreningar, m. m.; given Stockholms slott
den 31 januari 1930.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) lag örn bostadsrättsföreningar;

2) lag örn ändrad lydelse av 2, 8 och 84 §§ lagen den 22 juni 1911 (nr 55
s. 1) örn ekonomiska föreningar;

3) lag örn ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) örn nyttjanderätt
till fast egendom;

4) lag ''örn ändrad lydelse av 42, lil, 133 och 192 §§ utsökningslagen;
samt

5) lag örn ändrad lydelse av 1 § bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr 117).

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Georg Bissmark.

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. 50 haft. (.Nr 65.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Förslag

till

Lag

om bostadsrättsföreningar.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §•

Denna lag äger tillämpning å ekonomisk förening med ändamål att i föreningens
lius at medlemmarna upplåta bostäder eller andra lägenheter under
nyttjanderätt för obegränsad tid.

Den rätt inom föreningen, som på grund av sådan upplåtelse tillkommer
medlem, benämnes bostadsrätt, och föreningen benämnes bostadsrättsförening.

Ej må annan än bostadsrättsförening bedriva verksamhet med ändamål
motsvarande det i 1 mom. angivna.

2 §.

I fråga örn bostadsrättsförening skall vad örn ekonomiska föreningar är
i lag stadgat lända till efterrättelse, såvitt det ej strider mot vad här nedan
förordnas. Bestämmelse i lagen om ekonomiska föreningar, som hänför sig
till vad i den lagen stadgas, skall tillämpas så som hänförde den sig jämväl till
vad i förevarande lag är föreskrivet.

3 §.

I bostadsrättsförenings stadgar må ej meddelas bestämmelse, att medlemmarna
åtaga sig personlig ansvarighet för föreningens förbindelser.

4 §.

Bostadsrättsförenings stadgar skola, i stället för vad som sägs i 7 § under
4 och 5 lagen örn ekonomiska föreningar, angiva

1. där avgift för inträde i föreningen skall förekomma, det belopp, vartill
avgiften för varje medlem må bestämmas;

2. huru grundavgift för bostadsrätt skall beräknas;

3. huruvida ersättning för rätten att teckna bostadsrätt må utgå;

4. de grunder, enligt vilka årsavgifter för bostadsrätt skola utgå till bestridande
av löpande utgifter, såsom räntor och amorteringar å lån, skatter,
försäkringspremier, kostnader för fastighetens förvaltning, underhåll och uppvärmning
samt för vatten, elektrisk kraft, renhållning med mera, så ock för
avsättning till reparationsfond och reservfonden;

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

5. den utsträckning, vari bostadsrättshavare må avfordras särskilt tillskott
till täckande av opåräknade utgifter, ävensom den tid, inom vilken tillskottet
tidigast må avfordras honom; samt

6. där andra avgifter till föreningen skola förekomma, vare sig regelbundna
eller på särskilt beslut örn uttaxering beroende, de årliga belopp, vartill avgifterna
sammanlagt för varje medlem högst må bestämmas.

5 §.

Inträdesavgift må ej sättas till högre belopp än ett hundra kronor för varje
medlem. Om sådan avgift skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad i lagen
örn ekonomiska föreningar är stadgat angående insats.

Grundavgift och särskilt tillskott skola beräknas efter lägenhets andelsvärde.
Den tid, inom vilken särskilt tillskott må avfordras bostadsrättshavare,
må ej understiga tre månader från det beslut örn tillskottet fattades.

I 4 § under 6 omförmälda avgifter må ej sättas till högre belopp än tillhopa
ett hundra kronor för år och medlem.

6 §.

Där ej annorlunda är bestämt i stadgarna, ankomme å styrelsen att till beloppen
fastställa grundavgift och årsavgifter samt ersättning för teckningsrätt
ävensom bestämma den ordning, vari beloppen skola erläggas.

7 §.

I den mån annat ej följer av vad i denna lag stadgas må inskränkning ej
ske i styrelsens befogenhet att pröva fråga örn medlems antagande.

8 §.

Medlem må ej uteslutas eller utträda ur föreningen, så länge han innehar
bostadsrätt.

9 §.

Bostadsrättsförenings firma skall innehålla ordet »bostadsrättsförening».
Ej vare nödigt att i firman intaga orden »utan personlig ansvarighet» eller förkortning
av dessa ord.

Ej må annan än bostadsrättsförening i sin firma eller eljest vid beteckning
av rörelsen använda ordet »bostadsrätt».

10 §.

Inskrivning av uppgifter rörande bostadsrättsförening skall äga rum i en
särskild avdelning av föreningsregistret.

Om ekonomisk plan för bostadsrättsförenings verksamhet.

11 §.

Innan bostadsrätt må upplåtas, skall en ekonomisk plan för föreningens
verksamhet hava upprättats av styrelsen och mottagits av Konungens befallningshavande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 6ö.

12 §.

Den ekonomiska planen skall hänföra sig till föreningens samtliga hus och
innehålla upplysning i alla de avseenden, vilka äro av betydelse för bedömandet
av föreningens verksamhet. I planen skall ock lämnas uppgift örn de
ekonomiska förpliktelser, som kunna komma att åligga envar bostadsrättshavare.

För varje lägenhet skall i planen angivas det belopp, vartill lägenhetens
värde uppskattas i förhållande till värdet å alla lägenheterna (lägenhets andels
värde) .

13 §.

Har efter den ekonomiska planens upprättande i avseende å förhållande, varom
planen bör innehålla upplysning, förändring inträffat av beskaffenhet att
i märklig mån inverka på föreningens ekonomiska ställning eller bostadsrättska
vares ekonomiska förpliktelser, må bostadsrätt ej vidare upplåtas, med mindre
ny plan upprättats av styrelsen och mottagits av Konungens befallningskavande.

14 §.

Den ekonomiska planen skall vara försedd med styrelseledamöternas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter.

Å planen skall vara tecknat intyg av två trovärdiga män, att planen enligt
deras omdöme vilar å tillförlitliga grunder. De huvudsakliga omständigheter,
varå de grunda sitt omdöme, skola ock vara angivna i intyget. Intygsgivama
skola äga insikt och erfarenhet i fråga örn fastighetsförvaltning och åtminstone
den ene därjämte i fråga örn byggnadsverksamhet.

15 §.

Närmare föreskrifter örn innehållet i den ekonomiska planen med därtill hörande
intyg utfärdar Konungen.

16 §.

Den ekonomiska planen skall ingivas i två exemplar till Konungens befallningshavande
i det län, där styrelsen Ilar sitt säte.

Finner Konungens befallningshavande, att den ekonomiska planen ej är upprättad
i behörig ordning eller ej äger föreskrivet innehåll eller ej är försedd
med vederbörligt intyg örn tillförlitlighet, må planen icke mottagas. Vägras
mottagandet, skall bevis därom jämte skälen för beslutet på begäran meddelas.

Mottages planen, skall det ena exemplaret förvaras hos Konungens befallningshavande
för att hållas tillgängligt för envar, som önskar taga kännedom
därom; det andra skall återställas till styrelsen, försett med bevis örn mottagandet.
Örn planens mottagande skall anteckning göras i föreningsregistret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Om upplåtelse av bostadsrätt.

17 §.

Bostadsrätt må upplåtas allenast åt medlem i föreningen.

Upplåtelse av bostadsrätt må ej ske i annan ordning än genom teckning å
en av styrelsen utfärdad teckningslista, som skall vara försedd med styrelseledamöternas
egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter ävensom angiva

1. de förhållanden, under vilka teckning blir bindande,

2. tiden för tillträde av lägenhet, samt

3. den ordning, vari grundavgift så ock ersättning för teckningsrätt, där
sådan skall förekomma, skola erläggas.

Vid teckningslista skall vara fogad styrkt avskrift av senast upprättade
ekonomiska plan med därå tecknat bevis örn mottagandet.

18 §.

Teckningslista skall genom styrelsens försorg bållås tillgänglig för envar,
som vill taga del därav.

19 §.

Utfärdas flera teckningslistor, må samma lägenhet icke utbjudas å mer än
en av dem.

20 §.

Teckning skall avse viss i den ekonomiska planen upptagen lägenhet.

Hava flera tecknat sig för samma lägenhet, vare den teckning gällande, som
först ägde rum1. Är i teckningslista annorlunda föreskrivet, lände det till efterrättelse.

21 §.

Teckning vare ej bindande, såvida icke inom viss, i teckningslistan utsatt
tid dels så många medlemmar tecknat sig, att sammanlagda antalet bostadsrättshavare
inom föreningen uppgår till minst fem, dels teckning tillika skett
för lägenheter med andelsvärden motsvarande minst två tredjedelar av samtliga
till upplåtelse utbjudna lägenheters andelsvärden.

22 §.

Där upplåtelse under bostadsrätt skett i strid med bestämmelse i 11 eller
17 §, vare avtalet ogiltigt; och njute den, till vilken upplåtelsen skett, ersättning
för utlägg och kostnader. Har lägenheten tillträtts, skall anses som
vore hyresavtal ingånget för tiden intill den fardag, som infaller näst efter
tre månader från uppsägning, och på de villkor i övrigt, som i brist av
åsämjande efter stämning fastställas av domstol.

Har upplåtelsen skett i strid med bestämmelsen i 13 §, äge bostadsrättshavaren,
där han var i god tro, när upplåtelsen skedde, efter uppsägning frånträda
avtalet; äge ock rätt till skadestånd. Uppsägning skall ske senast tre

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

manader efter det bostadsrättshavaren erhöll kunskap om förhållande, som bort
föranleda upprättande av ny ekonomisk plan, eller vare han all talan förlustig;
och galle i övrigt örn verkan av uppsägning vad i 40 § sägs.

Ej må sådan grund för avtalets upphörande eller ersättningsanspråks framställande,
som i denna paragraf sägs, göras gällande senare än två år från det
upplåtelsen skedde.

Om övergång av bostadsrätt.

23 §.

Har bostadsrätt efter överlåtelse eller annorledes övergått till ny innehavare,
må denne ej utöva bostadsrätten, med mindre han är eller antages till medlem
i föreningen.

24 §.

Den, till vilken bostadsrätt övergått på grund av giftorätt eller arv, må
ej vägras inträde i föreningen, såvida hinder icke möter på grund av bestämmelse
i stadgarna, att medlem skall tillhöra viss sammanslutning eller innehava
anställning i visst företag eller uppfylla annat villkor av liknande beskaffenhet.

Samma lag vare, där bostadsrätt på grund av testamente övergått till testators
make, skyldeman inom arvslederna, adoptivbarn eller adoptant.

Har den rätt till inträde, som i 1 eller 2 moni. avses, i stadgarna inskränkts
lände det till efterrättelse utom i vad angår make samt hemmavarande barn
och adoptivbarn.

25 §.

Har bostadsrätt överlåtits till någon, som ej är medlem, eller övergått till
någon, vilken ej enligt bestämmelse i 24 § är berättigad till medlemskap, må
inträde i föreningen icke vägras honom, såvida han uppfyller de villkor för
medlemskap, som stadgarna må föreskriva, och han skäligen bör tagas för god
såsom medlem. Åtnöjes han ej med beslut, varigenom inträde förvägrats honom,
åge han inom fyra veckor efter erhållen kunskap örn beslutet skriftligen
påkalla, att frågan örn hans antagande till medlem prövas av skiljemän i den
ordning, lagen örn skiljemän stadgar. Vad skiljemännen i laga ordning bestämt
skall gälla.

26 §.

Delägarna i dödsbo efter bostadsrättskavare åge rådrum att inom sex månader
efter erhållen anmaning av styrelsen visa, att bostadsrätten tillagts viss delägare
vid skifte av dödsboet eller ock att någon, som ej må vägras inträde i
föreningen, förvärvat bostadsrätten och sökt medlemskap; dödsboet obetaget
att utan hinder av vad i 23 § sägs utöva bostadsrätten till den fardag för
avträdande av förhyrd lägenhet, som infaller näst efter ett år från dödsfallet.
Anmaning anses given, när den blivit försänd i rekommenderat brev. Har i
stadgarna vidsträcktare rätt medgivits dödsbo, lände det till efterrättelse.

Har den, till vilken bostadsrätt övergått på grund av giftorätt, arv eller testamente,
icke antagits till medlem, åge han enahanda rådrum att visa, att någon,

Kungl. Maj:ts proposition nr 65. 7

sorn ej må vägras inträde i föreningen, förvärvat bostadsrätten och sökt medlemskap.

Försittes tid, som i 1 eller 2 mom. sägs, åge styrelsen försälja bostadsrätten
å offentlig auktion för innehavarens räkning.

27 §.

Har den, som efter överlåtelse förvärvat bostadsrätt, icke antagits till medlem,
vare överlåtelsen utan verkan.

Vad nu sagts skall ej gälla, där förvärvet skett å exekutiv auktion, men vare
föreningen berättigad och skyldig att lösa bostadsrätten till dess verkliga värde.
Kan överenskommelse ej träffas örn lösens belopp, varde detta bestämt av tre
skiljemän, utsedda enligt lagen om skiljemän, med rätt för part, som ej åtnöjes
med skiljemännens beslut, att draga tvisten under domstols prövning, såframt
han instämmer sin talan inom nittio dagar från det skiljemännens beslut i huvudskrift
eller bestyrkt avskrift delgavs honom. Lösen skall erläggas inom
trettio dagar från det beloppet blivit bestämt.

28 §.

Bostadsrättshavare åge, sedan två år förflutit från det bostadsrätten upplåtits,
avsäga sig bostadsrätten och därigenom bliva fri från sina förpliktelser
såsom bostadsrättshavare. Avsägelse göres skriftligen hos stitelsen.

Sker avsägelse, övergår bostadsrätten till föreningen å den fardag för avträdande
av förhyrd lägenhet, som infaller näst efter tre månader från det avsägelsen
skedde.

29 §.

I stadgarna må kunna göras förbehåll, att vid övergång av bostadsrätt
föreningen eller medlemmarna skola vara berättigade att lösa bostadsrätten.
Stadgarna skola i så fall angiva, i vilken ordning lösningsrätten må tillkomma
föreningen eller särskilda dess medlemmar samt inom vilka tider lösningsrätten
skall göras gällande hos den nye bostadsrättshavaren och lösen till denne erläggas.
Dessa tider må ej överstiga trettio dagar, räknade den förra tiden från
det anmälan örn bostadsrättens övergång gjorts hos styrelsen och den senare
från det lösens belopp blivit bestämt.

Skall bostadsrätt lösas men kan överenskommelse ej träffas örn lösens belopp,
skall beloppet motsvara bostadsrättens verkliga värde och bestämmas enligt
vad i 27 § 2 mom. sägs, såframt ej annorlunda är bestämt i stadgarna.

30 §.

Har bostadsrätt förvärvats av föreningen, skall den åter avyttras, så snart
det kan ske utan förlust, där ej föreningen å nästa föreningssammanträde besluter,
att bostadsrätten skall upphöra.

Om lägenhetsförteekning och bostadsrättsbevis.

31 §.

över bostadsrättsförenings samtliga lägenheter skall, så snart ske kan, genom
styrelsens försorg uppläggas förteckning, upptagande i enlighet med den eko -

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

nomiska planell liusets beteckning samt varje lägenhets nummer, belägenhet,
rumsantal, övriga utrymmen och antlelsvärde.

Då bostadsrätt upplåtits, skall i lägenhetsförteckningen ofördröjligen införas
bostadsrättshavarens namn ävensom anmärkas den ekonomiska plan,
som ligger till grund för upplåtelsen, jämte dagen för planens mottagande av
Konungens befallningshavande. Dagen för antecknings verkställande skall
ock utsättas.

övergår bostadsrätten till ny innehavare eller sker eljest ändring i något förhållande,
varom lägenhetsförteckningen skall innehålla upplysning, skall anteckning
därom ofördröjligen göras och dagen för anteckningen angivas.

32 §.

Styrelsen åligge att såsom bilagor till lägenhetsförteckningen förvara de
till grund för densamma liggande ekonomiska planer och teckningslistor så ock
att hålla förteckningen med bilagor tillgänglig för envar, som önskar taga
kännedom därom.

33 §.

För envar bostadsrättshavare skall genom styrelsens försorg utfärdas bostadsrättsbevis,
innefattande förutom uppgift å dagen för utfärdandet fullständigt
utdrag ur lägenhetsförteckningen, såvitt rörer hans lägenhet. Beviset
skall vara undertecknat i behörig ordning med föreningens firma. Vid
beviset skola vara fogade föreningens stadgar.

Sker efter bevisets utfärdande, medan det ännu är gällande, ändring i de
uti boviset angivna förhållandena, skall styrelsen därom ofördröjligen underrätta
bostadsrättshavaren.

Då beviset företes för styrelsen, föranstalte den ock, att anteckning örn ändringen
göres å beviset.

34 §.

A bostadsrättsbevis skall genom styrelsens försorg göras anteckning örn
verkställda inbetalningar för bostadsrätten.

Om bostadsrättshavares rättigheter och skyldigheter.

35 §.

Finnes lägenhet, då den första gången skall tågås i bruk, ej vara i så gott
skick, som den ekonomiska planen utvisar, eller eljest ej svara mot vad bostadsrättshavaren
skäligen äger fordra, må han, där icke styrelsen på tillsägelse
genast vidtager åtgärd för bristens avhjälpande, själv därom besörja på
föreningens bekostnad. Är bristen av svår beskaffenhet, åge bostadsrättshavaren
efter uppsägning frånträda bostadsrätten; dock må, där bristen inom
kort kan avhjälpas, uppsägning ej ske, med mindre styrelsen underlåter att,
efter tillsägelse, så snart ske kan därom besörja.

För den tid, lägenheten är i bristfälligt skick, njute bostadsrättshavaren
skälig nedsättning i årsavgiften. Ligger vållande föreningen till last eller
visar föreningen försumlighet vid lägenhetens försättande i behörigt skick,
åge bostadsrättshavaren ock rätt till skadestånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr G5.

36 §.

Varder, då lägenhet första gången skall tagas i bruk, tillträde ej lämnat i
rätt tid och beror ej uppehållet av bostadsrättshavaren, njuta han för den tid,
han är i mistning av lägenheten eller del därav, skälig nedsättning i årsavgiften;
åge ock rätt till skadestånd, där uppehållet kan tillräknas föreningen
såsom försummelse.

Tillskyndas bostadsrättshavaren genom uppehållet väsentlig olägenhet, äge
han efter uppsägning frånträda bostadsrätten.

Har i teckningslistan i fråga örn bostadsrättshavarens rättigheter enligt denna
paragraf särskilt förbehåll skett, vare det förbehåll gällande; dock ej såvida
genom uppehållet väsentlig olägenhet tillskyndats bostadsrättshavaren
och uppehållet tillika kan tillräknas föreningen såsom försummelse.

37 §.

Åsidosätter föreningen den underhållsskyldighet, som åligger föreningen,
och uppstår därigenom eller eljest genom föreningens vållande för bostadsrättshavaren
hinder eller men i hans nyttjanderätt, skall vad i 35 § stadgas äga motsvarande
tillämpning.

38 §.

Har med frångående av den ekonomiska planen beslutits åtgärd, som medför
väsentlig ökning av de för bostadsrätt utgående avgifter, äge bostadsrättshavaren,
där han ej biträtt beslutet eller kan anses hava godkänt detsamma,
efter uppsägning frånträda bostadsrätten. Uppsägning skall ske inom tre månader
från det bostadsrättshavaren erhöll kunskap örn beslutet, eller vare han sin
talan förlustig.

39 §.

Har i fall, som i 35, 36 eller 37 § avses, rättelse skett, äge ej sedan bostadsrättshavaren
såsom grund för uppsägning åberopa förhållande, som där sägs.

40 §.

Sker uppsägning i fall, som i 35, 36, 37 eller 38 § avses, vare föreningen
skyldig att lösa bostadsrätten.

Har bostadsrättshavaren tillträtt lägenheten, äge han kvarsitta till den fardag
för avträdande av förhyrd lägenhet, som infaller näst efter tre månader från
det lösen erlagts.

41 §.

Där ej annorlunda är bestämt i stadgarna, åligge bostadsrättshavaren att på
egen bekostnad hålla lägenheten i gott stånd; dock svare föreningen för reparationer
i anledning av brand- eller vattenledningsskada, som ej uppkommit
genom bostadsrättshavarens vållande.

Föreningen vare ock skyldig att svara för reparationer å de stamledningar
för avlopp samt för lägenhetens förseende med värme, gas, elektricitet och vatten,
med vilka lägenheten av föreningen försetts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

42 §.

Bostadsrättshavaren åge icke utan tillstånd av styrelsen företaga avsevärd
förändring i lägenheten, såvida icke annorlunda är bestämt i stadgarna.

43 §.

Bostadsrättshavaren vare pliktig att vid lägenhetens begagnande iakttaga
allt vad som erfordras för bevarande av sundhet, ordning och skick inom fastigheten;
åliggande det bostadsrättshavaren att därvid ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter, föreningen i överensstämmelse med ortens sed meddelar.
Bostadsrättshavaren halle ock noggrann tillsyn därå, att vad sålunda åligger
honom själv iakttages jämväl av hans husfolk och av dem, som av honom
inrymts i lägenheten.

44 §.

Ej ma tillträde till lägenheten förvägras föreningen, när sådant erfordras
för utövande av nödig tillsyn eller för utförande av arbete, som påkallas.
Från föreningens sida skall härvid iakttagas, att lägenhetens innehavare ej
förorsakas större olägenhet än nödigt är. Då bostadsrätten jämlikt 26 eller
T)3 § skall säljas å offentlig auktion, vare bostadsrättshavaren pliktig att låta
lägenheten förevisas å därför lämpliga tider.

45 §.

Bostadsrättshavaren äge att åt annan upplåta lägenheten till begagnande,
dock icke utan styrelsens tillstånd till någon, som ej är medlem i föreningen.
Vill bostadsrättshavaren i lägenheten stadigvarande inrymma främmande person,
skall han, där ej annorlunda är bestämt i stadgarna, härtill inhämta tillstånd
av styrelsen.

46 §.

Underlåter bostadsrättshavaren att i rätt tid fullgöra inbetalning å grundavgift
eller ersättning för teckningsrätt, som förfaller till betalning före det tillträde
av lägenheten må ske, äge styrelsen, där ej rättelse sker inom en månad
efter anmaning och ej heller med styrelsens medgivande tillträde ägt rum, förklara
avtalet örn upplåtelsen hävt. Anmaning anses given, när den blivit försänd
i rekommenderat brev.

Då avtal efter ty nu sagts hävts, kan redan inbetalt belopp ej återfordras;
och äge föreningen rätt till skadestånd, i den mån föreningen lidit skada, som
ej ersatts genom inbetalt belopp.

47 §.

Nyttjanderätten till lägenhet, som inneliaves under bostadsrätt, vare, där tillträde
ägt rum, förverkad och föreningen förty berättigad att uppsäga bostadsrättshavaren
till avflyttning:

1. örn bostadsrättshavaren dröjer med erläggande av grundavgift, ersättning
för teckningsrätt, årsavgift eller särskilt tillskott utöver fjorton dagar eller den
längre tid, som må vara bestämd i stadgarna, från det föreningen efter förfallo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

dagen skriftligen anmanat honom att fullgöra sin betalningsskyldighet, därvid
om anmaning skall gälla vad i 46 § 1 mom. andra punkten sägs;

2. örn lägenheten nyttjas till annat ändamål än det, vartill den är avsedd, och
avsevärt men därigenom kan tillskyndas föreningen eller annan medlem;

3. örn utan tillstånd av styrelsen bostadsrättshavarén till annan än medlem
upplåter lägenheten till begagnande eller han, utan att vara därtill berättigad,
i lägenheten stadigvarande inrymmer främmande person;

4. örn lägenheten vanvårdas, eller örn bostadsrättshavaren eller, där lägenheten
upplåtits till begagnande av annan, denne åsidosätter något av vad jämlikt
43 § skall vid lägenhetens begagnande iakttagas eller brister i den tillsyn,
samma paragraf ålägger bostadsrättshavaren;

5. örn i fall, där jämlikt 44 § bostadsrättshavaren är pliktig att lämna annan
tillträde till lägenheten, sådant vägras, och giltig ursäkt ej kan visas;

6. örn bostadsrättshavaren, där stadgarna föreskriva, att medlem skall tillhöra
viss sammanslutning eller innehava anställning i visst företag eller uppfylla
annat villkor av liknande beskaffenhet, ej längre uppfyller villkoret;

7. örn bostadsrättshavaren, där honom utöver vad i denna lag är föreskrivet
åvilar förpliktelse, vars fullgörande måste anses vara för föreningen av synnerlig
vikt, åsidosätter vad sålunda åligger honom.

Finnes i fall, som denna paragraf avser, vad som lägges bostadsrättshavaren
till last vara av ringa betydenhet, må han ej skiljas från lägenheten.

Innan uppsägning må ske på grund av förhållande, som under 2, 3, 4, 5 eller
7 sägs, skall föreningen hava berett bostadsrättshavaren tillfälle att inom skälig
tid vidtaga rättelse.

Sker uppsägning, vare föreningen berättigad till skadestånd.

48 §.

Är nyttjanderätt förverkad på grund av förhållande, som i 47 § 1, 2, 3, 4
eller 5 sägs, men sker rättelse, innan föreningen gjort bruk av sin rätt till uppsägning,
eller har i fall, som i 47 § 6 eller 7 avses, föreningen icke uppsagt
bostadsrättshavaren inom tre månader från det föreningen erhöll kunskap om
förhållande, som där sägs, åge ej sedan föreningen åberopa förhållandet såsom
grund för dennes skiljande från lägenheten.

49 §.

Ej må i stadgarna upptagas annan grund för styrelsens rätt att häva avtal
örn upplåtelse av bostadsrätt än i 46 § sägs eller annan grund för nyttjanderättens
förverkande än 47 och 48 §§ bestämma.

50 §.

Uppsägning skall ske skriftligen eller med vittnen, där ej skriftligt erkännande
örn uppsägningen lämnas; skolande vad i 11 kap. 11, 14 och 15 §§ rättegångsbalken
stadgas angående stämning äga motsvarande tillämpning i fråga
örn uppsägning.

Träffas ej den, vilken för uppsägning sökes, i sitt hemvist, varde uppsäg -

Kungl. Maj:ts proposition nr CO.

ningen i rekommenderat brev under hans vanliga adress avlämnad å posten
samt skriftlig underrättelse örn uppsägningen meddelad hans husfolk, örn sådant
finnes, men eljest fäst å hans husdörr; skolande uppsägningen anses hava
skett, när vad sålunda föreskrivits blivit fullgjort.

Har den, hos vilken uppsägning skall ske, ej känt hemvist här i riket, och
finnes ej heller känt ombud, som äger för honom mottaga uppsägning, må uppsägningen
ske genom kungörande i allmänna tidningarna.

Stämning, däri talan föres om skyldighet för föreningen att lösa bostadsrätt
eller örn bostadsrättshavares skiljande från lägenheten, så ock ansökan om
hans vräkande gälle, där delgivning skett i behörig ordning, såsom uppsägning,
ändå att vad här ovan är stadgadt icke iakttagits.

51 §.

Sker uppsägning av anledning, som i 47 § 1, 4 eller 5 sägs, vare bostadsrättshavaren
skyldig att genast avflytta. Sker uppsägning av annan i 47 § omnämnd
anledning, äge bostadsrättshavaren kvarsitta till den fardag för avträdande
av förhyrd lägenhet, som infaller näst efter tre månader från uppsägningen,
där ej rätten eller överexekutor prövar skäligt ålägga honom att avflytta
tidigare.

52 §.

Prövas i tvist angående rätt för bostadsrättshavare att tillträda lägenhet eller
angående skyldighet för honom att avflytta bostadsrättshavaren vara berättigad
att tillträda lägenheten eller pliktig att avflytta, äge rätten tillika, när
skäl därtill äro, förordna, att utslaget må på sätt utsökningslagen bestämmer
verkställas utan hinder därav, att det icke äger laga kraft.

Är sådant förordnande meddelat, och fullföljes mot utslaget talan i högre
rätt, äge, när skäl därtill äro, den rätt, innan andringssökandet slutligen prövas,
förordna, att vidare åtgärd för verkställighet icke må äga rum.

53 §.

Har bostadsrättshavaren blivit skild från lägenheten till följd av uppsägningi
fall, som i 47 § avses, varde, där ej annat överenskommes mellan föreningen
och bostadsrättshavaren, bostadsrätten genom styrelsens försorg, så fort ske
kan, såld å offentlig auktion; dock att med försäljningen må anstå till dess
brist, för vars avhjälpande bostadsrättshavaren svarar, blivit botad.

Av vad som influtit genom försäljningen äge föreningen uppbära så mycket
som erfordras för täckande av föreningens fordran hos bostadsrättshavaren.
Återstoden skall tillfalla denne.

54 §.

Har avtal örn upplåtelse av bostadsrätt blivit jämlikt 46 § hävt, eller har bostadsrätt
till följd av uppsägning enligt 47 § försålts, stånde föreningen öppet
att ur föreningen utesluta förre bostadsrättshavaren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

55 §.

Upphör bostadsrätt till följd därav, att föreningen avliänder sig det hus,
vari lägenheten finnes, eller att huset säljes å exekutiv auktion, vare föreningen
skyldig att till bostadsrättshavaren utgiva ersättning för bostadsrättens
verkliga värde med belopp, som i brist av åsämjande bestämmes enligt vad i 27 §
2 mom. sägs. Träder föreningen i likvidation sist å nittionde dagen från det
frågan örn föreningens ersättningsskyldighet blivit slutligen avgjord, eller varder
inom samma tid beslut om föreningens försättande i konkurs meddelat, skall
bostadsrättshavarens rätt att utfå ersättning för bostadsrätten bedömas efter de
örn skifte av föreningens tillgångar givna föreskrifter.

Har efter det tillträde av lägenheten skett bostadsrätten upphört av anledning,
som i 1 mom. sägs, skall så anses, som örn bostadsrättshavaren innehade
lägenheten på grund av skriftligt hyresavtal med hyrestiden gällande intill
den fardag, som infaller näst efter tre månader från uppsägning. Kan överenskommelse
mellan bostadsrättshavaren och nye ägaren ej träffas angående
övriga hyresvillkor, åge domstol efter stämning fastställa desamma; dock
skall i avbidan på domstols beslut med avseende å hyra för lägenheten tilllämpas
vad närmast före överlåtelsen gällt i fråga örn årsavgift -

Särskilda bestämmelser örn balansräkning, vinst, föreningssammanträde och

likvidation.

56 §.

Jämte vad i bokföringslagen är stadgat gälle i avseende å upprättande av
balansräkning, att de belopp, vartill inträdesavgifter och grundavgifter, i den
mån de inbetalts eller förfallit till betalning, samt fonder uppgå, skola var för
sig upptagas bland skulderna.

57 §.

I stället för vad som stadgas i 18 § första punkten lagen örn ekonomiska
föreningar skall gälla, att utdelning ej må ske av annat än den vinst, som förefinnes
enligt fastställd balansräkning för den tid, sista förvaltningsberättelsen
omfattar, i den mån vinsten ej skall avsättas till reservfonden.

Där ej annorlunda är bestämt i stadgarna, må bostadsrättsförenings vinst ej
utdelas till andra medlemmar än bostadsrättshavarna, ej heller fördelas mellan
dem efter annan grund än efter lägenheternas andelsvärden.

58 §.

Inom den i 27 § lagen örn ekonomiska föreningar omförmälda tid avlämne
.styrelsen till revisorerna, förutom förvaltningsberättelsen, jämväl vinst- och
förlusträkning samt balansräkning för den tid, revisionen skall omfatta.

Inom sex månader efter utgången av den tid, revisionen omfattar, skall hållas
föreningssammanträde, å vilket styrelsen har att framlägga, jämte förvaltningsberättelsen
och revisorernas berättelse, vinst- och förlusträkningen samt

Kungl. Majlis proposition nr 65.

balansräkningen. Å sammanträdet skall företagas till avgörande, förutom fråga,
som avses i 39 § lagen örn ekonomiska föreningar, frågan örn fastställande av
balansräkningen med de rättelser och tillägg, som må befinnas erforderliga;
dock må med denna frågas avgörande kunna anstå till fortsatt sammanträde
a viss dag minst fyra och högst åtta veckor därefter.

Sist en månad efter det balansräkningen blivit fastställd, skall densamma
jämte förvaltningsberättelsen samt vinst- och förlusträkningen genom styrelsens
försorg insändas till Konungens befallningshavande.

59 §.

Sedan bostadsrätt upplåtits at minst fem medlemmar i föreningen, skola i
fråga om fattande av föreningsbeslut allenast bostadsrättshavare vara att anse
såsom medlemmar, där ej stadgarna annorlunda bestämma. Vad nu sagts
galle dock ej beslut, varigenom inskränkning sker i de medlemmars rätt, vilka
ej äro bostadsrättshavare.

60 §.

Utöver vad som följer av lagen örn ekonomiska föreningar erfordras för giltighet
av bostadsrättsförenings beslut å föreningssammanträde:

1. örn beslutet avser uttagande av särskilt tillskott, att detsamma biträtts
av minst två tredjedelar av de röstande;

2. örn beslutet medför ändring i lägenhets an delsvärde och rubbning därigenom
sker i det å nämnda värde grundade inbördes förhållandet bostadsrättshavama
emellan, att samtliga bostadsrättshavare, vilkas rätt är beroende av
ändringen, förenat sig om beslutet;

3. örn beslutet avser sådan ändring av stadgarna, att medlems rätt att föryttra
bostadsrätt inskränkes eller förbehåll örn lösningsrätt enligt 29 § införes,
att samtliga röstberättigade förenat sig örn beslutet;

4. örn beslutet avser bostadsrätts upphörande enligt 30 §, att detsamma
biträtts av minst två tredjedelar av de röstande;

5. örn beslutet innebär, att under bostadsrätt upplåten lägenhet kommer att
försämras, att den, som innehar bostadsrätten, biträtt detsamma;

6. örn beslutet eljest leder till väsentlig förändring av lägenheten, att bostadsrättshavaren
biträtt detsamma eller ock minst två tredjedelar av de röstande
därom förenat sig;

7. om beslutet innebär utvidgning av föreningens verksamhet, att detsamma
biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande;

8. örn beslutet innebär föryttring av föreningen tillhörigt hus, vari lägenhet
är upplåten under bostadsrätt, att vad i 43 § lagen om ekonomiska föreningar
är stadgat angående beslut om likvidation skall lända till efterrättelse, dock
att för varje fall erfordras, att beslutet biträtts av minst två tredjedelar av
bostadsrättshavama i det hus, som skall föryttras.

61 §.

Vad i 44 § 2 och 3 mom. lagen om ekonomiska föreningar sägs skall ej gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

62 §.

Vid bostadsrättsförenings likvidation skola föreningens behållna tillgångar
skiftas mellan medlemmarna, där ej stadgarna bestämma, att tillgångarna skola
överlämnas till annan. Vid skifte skola de, som vid föreningens trädande i
likvidation voro medlemmar, återbekomma envar sin inträdesavgift eller, om
tillgångarna ej därtill förslå, vad på samma avgift belöper. Uppstår överskott,
skall det fördelas å bostadsrättshavama efter lägenheternas andelsvärden, där
ej annan grund finnes bestämd i stadgarna.

Straffbestämmelser.

63 §.

Driver annan än bostadsrättsförening verksamhet med ändamål motsvarande
det i 1 § 1 mom. angivna straffes med böter från och med tjugufem till
och med ett tusen kronor.

Till enahanda straff dömes

1. styrelseledamot, som uppsåtligen i strid med bestämmelse i 11, 13 eller
17 § upplåtit bostadsrätt;

2. styrelseledamot, som mot bättre vetande i ekonomisk plan eller i teckningslista
eller i skriftlig handling, som åberopas i plan eller lista eller bifogas
någondera, meddelat oriktig uppgift eller underlåtit att intaga uppgift,
som uppenbarligen bort inflyta däri;

3. styrelseledamot eller likvidator, som mot bättre vetande i lägenhetsförteckningen
låtit göra anteckning i strid med bestämmelserna i 31 § eller underlåtit
verkställa anteckning, som där sägs;

4. styrelseledamot, som uppsåtligen i strid med bestämmelsen i 57 § 1 mom.
låtit verkställa utbetalning av föreningens tillgångar.

64 §.

Bryter någon mot vad i 9 § 2 mom. sägs, straffes med böter från och med
fem till och med fem hundra kronor.

Åsidosattes föreskrift, som är meddelad i 18 §, 32 §, 33 § 1 eller 2 mom. eller
58 § 1 eller 3 morn., eller åsidosättas i annat fall än i 63 § under 3 sagts bestämmelserna
i 31 §, dömes den försumlige till enahanda straff, som i 1 mom.
sägs.

Förseelse mot 58 § 1 mom. må åtalas allenast av målsägande; och skall härvid
såsom målsägande anses såväl föreningen som varje medlem däri.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1930 men skall ej äga tillämpning
å förening, som registrerats före lagens ikraftträdande och icke därefter vunnit
registrering såsom bostadsrättsförening.

Bestämmelsen i 1 § 3 mom. skall ej utgöra hinder för den, som vid lagens
ikraftträdande bedriver verksamhet med det i nämnda lagrum angivna ändamål,
att i avseende å honom då tillhörigt hus fortsätta verksamheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2, 8 oell 84 §§ lagen den 22 juni 1911 (nr 55 s. 1)

om ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, dels att till 2 § lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska
föreningar skall fogas ett andra stycke av nedan angivet innehåll, dels
ock att 8 och 84 §§ samma lag skola i nedan angivna delar hava följande ändrade
lydelse:

2 §.

Ekonomisk---behov.

Ekonomisk förening med ändamål att bereda bostäder åt medlemmarna må ej
upplåta lägenhet under nyttjanderätt annorledes än för bestämd tid, med mindre
upplåtelsen sker under bostadsrätt enligt vad därom är särskilt stadgat.

8 §.

Ekonomisk----— (»m. b. p. a.» eller dylikt).

I firman-----bolag.

Firman-----föreningsfirmor.

Angående förbud för förening att i sin firma använda orden »bank» eller
»bostadsrätt» är särskilt stadgat.

84 §.

Med---uppdrag.

Upplåter styrelseledamot lägenhet i strid med bestämmelsen i 2 § 2 moni.,
vare han förfallen till enahanda straff, som ovan sagts.

Ej---straff.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1930, dock skall vad i lagen stadgas
cm förbud för förening att till sina medlemmar upplåta lägenhet under nyttjanderätt
annorledes än för bestämd tid icke äga tillämpning, såvitt fråga är
örn upplåtelse av lägenhet i hus, som föreningen före lagens ikraftträdande
förvärvat eller börjat uppföra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till

fast egendom.

Härigenom förordnas, att i 3 kap. lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom skall införas en ny paragraf med beteckning 32 § av följande
lydelse:

32 §.

Örn upplåtelse av lägenhet under nyttjanderätt för obegränsad tid är stadgat
i lagen örn bostadsrättsföreningar.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1930.

Förslag

till

Lag

örn ändrad lydelse av 42, lil, 133 och 192 §§ utsökningslagen.

Härigenom förordnas, dels att 42 och 192 §§ utsökningslagen skola, 192 §,
vilken senast ändrats genom lag den 4 juni 1926 (nr 196), i nedan angivna
del, hava den nya lydelse, som nedan angives, dels att till vardera av lil
och 133 §§ utsökningslagen, vilka lagrum senast ändrats lil § genom lag den
20 juni 1924 (nr 388) och 133 § genom lag den 17 juni 1921 (nr 301), skall
fogas ett nytt stycke av det innehåll, som nedan angives:

42 §.

Är dömt i tvist om skyldighet för arrendator att avträda arrenderad fastighet
eller för den, som innehar fastighet med besittningsrätt för obegränsad
tid (åborätt) enligt lagen örn upplåtelse under åborätt av viss jord, att avflytta
från fastigheten eller örn hyresgästs flyttning i eller ur hus eller örn
tillträde av eller avflyttning från lägenhet, som är upplåten under bostadsrätt,
och har rätten förordnat, att domen må verkställas utan hinder därav att den
ej äger laga kraft, åge utmätningsmannen befordra domen till verkställighet,
där den vinnande ställer pant eller borgen för det skadestånd, vartill han kan
kännas skyldig, örn domen ändras.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 50 käft. (Nr 65.)

Kungl. Majlis proposition nr 65.

lil §•

Nyttjanderätt---ntsättes.

Är bostadsrätt upplåten, skall beträffande denna i borgenärsförteckningen
endast anmärkas den rätt att kvarbo, som enligt 55 § lagen örn bostadsrättsföreningar
tillkommer bostadsrättshavaren.

133 §.

Köparen-----nppsäges.

Sedan-----köparen.

Vid-----sagts.

Angående-----tillämpning.

Huru i fråga örn bostadsrättshavare skall anses är särskilt stadgat.

192 §.

Vägrar-----förverkad.

Vad sålunda stadgats örn arrendator eller hyresgäst skall ock i tillämpliga
delar gälla örn den, som innehar fastighet med besittningsrätt för obegränsad
tid (åborätt) enligt lagen örn upplåtelse under åborätt av viss jord,
eller örn bostadsrättshavare.

Örn ------sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1930.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr 117).

Härigenom förordnas, att 1 § bokföringslagen den 31 maj 1929 skall i nedan
angivna del hava följande ändrade lydelse:

1 §•

Bokföringsskyldighet enligt denna lag åligger aktiebolag, bolag, som blivit
infört i handelsregistret, bostadsrättsförening samt, där annat ej följer av
2 §, en var som yrkesmässigt driver någon av följande rörelser:

1) handel-----tvättinrättningsrörelse.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1930.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsäreriden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 4 januari 1929.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygges, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark:

»Lagen den 22 juni 1911 örn ekonomiska föreningar har avseende å sammanslutningar
med vitt skilda syften och verksamhetssätt. Med hänsyn härtill
hava i lagen upptagits allenast stadganden av en i det hela allmängiltig innebörd.
Regler för de mera egenartade rättsförhållanden, som kunna uppkomma
inom särskilda slag av ekonomiska föreningar, hava endast undantagsvis uppställts.
Lagens föreskrifter avse väsentligen att bilda den ram, inom vilken
åt föreningarna överlåtits att fritt utveckla sig efter olika art och uppgift.

Under de senaste åren har en allt större uppmärksamhet kommit att riktas
å nödvändigheten av en mer detaljerad lagstiftning i fråga örn en huvudtyp av
de ekonomiska föreningarna, nämligen de s. k. bostadsföreningarna, eller, för att
använda lagens ord, föreningar med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska
intressen genom att bereda bostäder åt medlemmarna. Härvid hava de
s. k. våningsköpen trätt i förgrunden. Men vissa under senare tid inträffade
omständigheter hava jämväl häntytt på behovet av att genom lagstiftning förebygga
uppkomsten av osunda bostadsföreningsföretag.

Med hänsyn till den erfarenhet, som sålunda föreligger i fråga örn en speciallagstiftning
rörande bostadsföreningar, har min förlrädare i ämbetet låtit
verkställa en närmare utredning om behovet av en dylik lagstiftning och örn
det innehåll, en sådan lämpligen bör hava. Sedan ledamoten å departementets
lagavdelning hovrättsrådet G. Siljeström utfört vissa förarbeten i ämnet,
tillkallade departementschefen den 13 januari 19‘28, med stöd av nådigt bemyndigande
den 2 december 1927, redaktören, numera borgarrådet G. Björklund,
ledamöterna av riksdagens andra kammare E. Hage och O. Järte, samt
kamreraren A. Meurk och arkitekten S. Wallander att i egenskap av sakkunniga
inom departementet jämte Siljeström deltaga i överläggning rörande frågan
örn lagstiftning rörande bostadsföreningar. Jämlikt Kungl. Maj:ts förordnande
den 18 maj 1928 har adjungerade ledamoten hos socialstyrelsen H. I.
Heyman biträtt de sakkunniga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Socialstyrelsens
utredning.

De sakkunniga avlämnade den 2 juli 1928 utlåtande jämte utkast till lag i
ämnet. Vid utlåtandet är såsom bilaga fogad en av socialstyrelsen verkställd
utredning rörande bostadsföreningar och närstående sammanslutningar.

över de sakkunnigas utlåtande hava efter remiss yttranden avgivits av Överståthållarämbetet,
samtliga länsstyrelser, socialstyrelsen och statens byggnadsbyrå
ävensom av Stockholms bostadsföreningars centralförening u. p. a. och
Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund. Därjämte
hava befintliga bostadsföreningar beretts tillfälle att uttala sig. Härav har
dock endast ett fåtal föreningar begagnat sig.

Jag anhaller nu att fa underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning. Jag
tillåter mig därvid först lämna vissa statistiska uppgifter, hämtade ur socialstyrelsens
omförmälda utredning, vilka äro ägnade att belysa omfattningen av
nu befintliga bostadsföreningar och närstående sammanslutningar.

Fran den 1 januari 1897, da lagen den 28 juni 1895 örn föreningar för ekonomisk
verksamhet trädde i kraft, tili den 31 december 1927 hava registrerats
sammanlagt 1877 föreningar med ändamål att bereda bostäder åt medlemmarna.
Såsom sådana föreningar hava emellertid registrerats ej blott vad man i allmänhet
betecknar med bostadsföreningar utan jämväl egnahemsföreningar, föreningar,
som uteslutande bedriva låneverksamhet till befrämjande av bostadsproduktionen
eller som huvudsakligen hava till ändamål att anskaffa samlingslokaler,
m. fl. sammanslutningar, för vilka själva bostadsupplåtelsen är av blott
sekundärt intresse. Efter frånräknande av föreningar av senast angiven karaktär
och med beräkning att cirka 640 föreningar upplösts, skulle vid slutet
av år 1927 här i landet hava existerat något över 900 egentliga bostadsföreningar,
d. v. s. sådana, som i av dem ägda hus åt medlemmar under en eller annan
form upplåta bostäder. Härtill kommer ett trettiotal aktiebolag med enahanda
ändamål.

Den av socialstyrelsen verkställda utredningen omfattar 833 föreningar och
bolag, vilka ställt till styrelsens förfogande erforderliga uppgifter. Av utredningen
framgår, att bostadsföreningsrörelsen nått sin egentliga utveckling
i rikets större städer. Sålunda hava uppgifter inkommit från 383 föreningar
i Stockholm, 247 i Göteborg, 43 i Malmö, 30 i Uppsala, 24 i Eskilstuna och 22
i Jönköping. I mindre städer och samhällen finnas endast i undantagsfall
egentliga bostadsföreningar.

Beträffande bostadsföreningarnas ålder må nämnas, att de äldsta föreningarna
härleda sitt ursprung från den bostadskris, som i början av 1870-talet övergick
huvudsakligen Stockholm och Göteborg. Av de gamla 70- och 80-talsföreningarna
torde omkring hälften, eller något över 50, ännu vara i verksamhet.
Även efter det krisen var överstånden, fortgick föreningsbildandet, örn ock i
mindre omfattning. Under 1890-talet tillkommo 31 och under åren 1900—
1914 129 föreningar. Såsom en följd av den bostadsbrist, vilken uppkom under
världskriget, erhöll rörelsen en betydande utveckling. Sålunda bildades under
femårsperioderna 1915—1919 och 1920—1924 resp. 129 och 280 föreningar.
Under de tre åren 1925—1927 registrerades icke mindre än 212 föreningar.
Såsom ett belägg för att rörelsen är stadd i utveckling må ytterligare nämnas,
att i Malmö 65 % och i Uppsala 70 % av där befintliga bostadsföreningar trätt
i verksamhet under de tre senaste åren.

Vad åter angår de aktiebolag, vilkas verksamhet är av enahanda art som
bostadsföreningarnas, må anmärkas, att över hälften tillkom under 1880-talet
samt att efter år 1923 icke bildats något bostadsbolag av kooperativ natur.

Kungl. Majlis proposition nr 65.

Antalet medlemmar i förevarande bostadsföreningar uppgår till över 20,000.
Härav komma 57 % å föreningarna i Stockholm, 18 % å föreningarna i Göteborg
och 7 % å föreningarna i Malmö.

En god måttstock beträffande rörelsens omfattning och sociala betydelse erbjuder
föreningarnas lägenhetsbestånd. Av ifrågavarande föreningar hava
redovisats 22,839 bostadslägenheter, omfattande 43,242 rum och 21,242 kök,
samt 192 bostadslägenheter, som äro förenade med butiks- eller verkstadsrum.
Därjämte förekomma 1,419 lägenheter, som uteslutande äro avsedda till butiker,
verkstäder o. d. I Stockholm och Göteborg uppgår bostadsföreningarnas
andel i totala lägenhetsbeståndet till 10 %. Vid en fördelning av bostadslägenheterna
efter storlek finner man, att lägenheter, innehållande högst tre rum
och kök, utgöra 90 % av samtliga redovisade bostadslägenheter. Av utredningen
framgår jämväl, att smärre familjebostäder äro vanligare inom bostadskooperationens
lägenhetsbestånd än inom det totala lägenhetsbeståndet.

Av de redovisade föreningarna hava 806 lämnat uppgift å fastigheternas
taxeringsvärden. Sammanlagda taxeringsvärdet utgör 270 miljoner kronor.
19 % av fastigheterna äro åsätta ett taxeringsvärde av mindre än 100,000 kronor,
64 % mellan 100,000 och en halv miljon kronor, 13 % mellan en halv och
en miljon kronor samt 4 % över en miljon kronor.

Med avseende å storleken av den gäld, som åvilar fastigheterna, hava uppgifter
inkommit från 819 föreningar. Sammanlagda skuldsumman uppgår till
215 miljoner kronor. Beträffande relationen mellan taxeringsvärdet och inteckningsgälden
må anföras, att av föreningarna 15.8 % uppgiva, att å deras
fastigheter vilande gäld ligger under 50 % av taxeringsvärdet, 8.1 % att fastigheterna
äro belånade till belopp mellan 50 och 60 % av taxeringsvärdet,
17 % att lånen ligga mellan 60 och 70 %, 17.3 % att fastigheterna äro belånade
mellan 70 och 80 °/°, 28.4 % att skuldsumman ligger mellan 80 och 100 % samt
13.4 % att lånen överstiga taxeringsvärdet.

Jag övergår härefter till en redogörelse för de sakkunnigas utlåtande.

De sakkunniga anföra till en början, såsom en sammanfattning av den statistiska
utredningen: Den betydande anslutning, rörelsen erhållit från alla samhällsklasser,
har åt rörelsen givit en helt annan social betydelse än förut. Från
att hava varit en av omständigheterna betingad nödfallsanordning har bostadsföreningsväsendet
inom våra större städer blivitl en, särskilt inom de mindre
bemedlade samhällsklasserna, allt mer uppskattad form för upplåtelse och
förmedling av bostäder. För bostadsproduktionen i storstäderna har rörelsen
blivit en faktor att räkna med. Den egenskap av kristidsföreteelse, som tidigare
delvis må, hava karakteriserat rörelsen, förefinnes ej längre.

De sakkunniga framhålla vidare, att deras förslag endast berör de egentliga
bostadsföreningarna. Bland dessa särskilja de sakkunniga med hänsyn
till den form, varunder bostadsupplåtelsen sker, två typer, nämligen dels hyresföreningar,
där upplåtelsen sker genom hyresavtal, dels ock besittningsrättsföreningar,
där medlemmarna i stadgarna tillerkännas ''ständig besittningsrätt’
eller dylikt till viss lägenhet. De senare äro de ojämförligt talrikare. Av
de i socialstyrelsens utredning upptagna föreningarna äro 554 besittningsrättsföreningar,
under det att hyresföreningarna endast uppgå till 279. I Stockholm,
Malmö, Uppsala och Eskilstuna äro de förra absolut förhärskande, medan i Göteborg
och Jönköping de senare dominera. Av det redovisade medlemsantalet
belöper 70 % å besittningsTättsföreningar och 30 % å hyresföreningar.

De sakkunniga anföra, att det är två spörsmål, som i avseende å bostadsföreningarna
kräva sin lösning. Det ena, som med styrka gjort sig gällande redan
under rörelsens tidigare skede, är frågan örn föreningsmedlems bostads -

Sakkunniglä
mandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65-

rätt och denna rätts tryggande för framtiden. Det andra spörsmålet, som
framträtt först under senare tid, angår åtgärder, ägnade att bereda allmänheten
skydd mot inledande i osunda bostadsföreningsföretag.

Av dessa spörsmål hava de sakkunniga ansett det förra vara det ojämförligt
viktigaste. De sakkunniga förmena emellertid, att något önskemål örn
bestämmelser till tryggande av medlemmarnas rätt till bostad icke förefinnes
hos hyresföreningama. I allmänhet torde man inom dessa föreningar vara
av den uppfattningen, att medlemmarnas intressen bäst tillgodoses genom lägenheternas
uthyrning. Beträffande besittningsrättsföreningarna åter är förhållandet
annorlunda; inom dessa sammanslutningar torde allmänt erkännas,
att saknaden av bestämmelser, varigenom innebörden av ''besittningsrätten’
fastslås, kan medföra avsevärda olägenheter. De sakkunniga göra ock gällande,
att med hänsyn till omfattningen av de föreningar, som upplåta lägenheter
med besittningsrätt, det är uppenbart, att lagstiftningsåtgärder böra vidtagas
i ändamål att reglera de rättsförhållanden, som uppkomma vid lägenhets
upplåtande med dylik rätt.

Vad åter angår det andra spörsmålet, eller att skydd beredes allmänheten
mot osunda bostadsföreningsföretag, erinra de sakkunniga, att detta står i
nära sammanhang med frågan örn det lagliga reglerandet av besittningsrätten.
Det vöre av föga gagn att tillskapa rättsregler, varmed man avsåge att
för framtiden trygga föreningsmedlems rätt till viss bostadslägenhet, därest
föreningen från början byggde på osunda eller otillförlitliga ekonomiska grunder.
^ Under senare tid inträffade omständigheter hade jämväl ådagalagt, att
i fråga örn bildandet av bostadsföreningar förekommit otillförlitliga och genom
sin ofullständighet vilseledande uppgifter beträffande det tillämnade företagets
huvudgrunder. Enbart sistnämnda omständigheter anse de sakkunniga
emellertid icke vara av beskaffenhet att motivera införande av bestämmelser
av nu omförmäld innebörd. Däremot hålla de sakkunniga före, att det för
tillgodoseende av önskemålet att giva stadga åt besittningsrätten är nödvändigt
att meddela föreskrifter i syfte att stävja uppkomsten av bostadsföreningar,
vilka sakna förutsättningar för en framgångsrik verksamhet.

Utöver nu berörda spörsmål ävensom frågan örn skyldighet för bostadsföreningar
att föra handelsböcker, till vilken fråga jag senare återkommer, anse
de sakkunniga, att i fråga örn bostadsföreningar inga rättsförhållanden av
mer allmän innebörd tarva särskild rättslig reglering. Med hänsyn härtill
hava de sakkunniga inskränkt sig till att föreslå bestämmelser endast i fråga
om besittningsrättsföreningar.

Vad först angår reglerandet i lag av rätten till bostad hava de sakkunniga
övervägt två olika system för frågans lösning, vilka kommit till användning å
skilda håll i utlandet. Enligt det ena systemet har man infört äganderätt till
bestämda lägenheter i bostadshus; enligt de andra har man skapat en särskild
form av nyttjanderätt. De sakkunniga hava icke ansett sig kunna förorda
det förra systemet. Detta system skulle föranleda betydande förändringar
i de bestämmelser, som för närvarande gälla rörande lagfarts- och inteckningsväsendet.
Erfarenheten från utlandet visar enligt de sakkunnigas uppfattning,
att en dylik Våningsrätt’ är föga uppskattad såsom grundval för kreditgivning.
Där lån skulle kunna erhållas, är det ställt utom tvekan, att lånevillkoren
måste bliva betydligt strängare än eljest. En uppdelning av ansvarigheten
för inteckningsgälden skulle verka försvagande på den samhörighetsvilja,
som är en nödvändig betingelse för ett lyckosamt fullföljande av en bostadsförenings
ändamål. Föreningen skulle ej heller med tillbörlig kraft kunna
ingripa mot den, som vanvårdar sin lägenhet.

De sakkunniga hava i stället föreslagit införande av en särskild nyttjande -

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

rätt till lägenhet, som upplåtes till medlem i bostadsförening. Såsom allmän
grundprincip för denna besittningsrätt hava de sakkunniga uttalat, att den
bör omgärdas med sådant skydd, att den i största möjliga utsträckning för
medlemmarna medför samma fördelar som äganderätten, med iakttagande dock
att föreningens befogenhet till ingripande mot medlemmar, som missbruka sin
bostadsrätt^ ej inskränkes utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till tryggheten
i besittningen. Åt ifrågavarande nyttjanderätt har föreslagits benämningen
besittningsrätt.

Beträffande besittningsrättens uttömning hava de sakkunniga anfört i huvudsak
följande: Besittningsrätten företedde närmast likhet med hyresrät ten.

Med hänsyn till beskaffenheten av förhållandet mellan en bostadsförening
och den enskilde medlemmen syntes emellertid flera av de bestämmelser, som
gällde i fråga örn hyresrätt, icke vara lämpade att äga giltighet med avseende
å besittningsrätten. I de flesta fall hade bostadsföreningarna sökt avhjälpa
bristen å tillämpliga lagbestämmelser genom föreskrifter i stadgarna.
Frånsett den omständigheten, att man ej kunde enbart genom dylika föreskrifter
giva den stadga och säkerhet i rättsförhållandet, som vore önskvärd, vore
det emellertid tydligt, att bristen på enhetliga bestämmelser och saknaden i
många fall av uttryckliga föreskrifter medförde osäkerhet i rättstillämpningen.
De sakkunniga hade därför ansett det behövligt att med avseende å besittningsrättens
innehåll i lagen upptaga vissa reglerande bestämmelser. I likhet med
vad som gällde i fråga örn hyresrätten hade de sakkunniga förmenat, att i
regel föreningarna skulle äga att beträffande utformningen av besittningsrätten
inrätta sig efter vad de själva ansåge bäst. Lagens föreskrifter skulle
komma till användning endast i fall, där stadgarna saknade bestämmelser.
Liksom i fråga örn hyresrätten torde utvecklingen komma att gå därhän, att
den normering lagen givit i flertalet fall bleve den gällande. Beträffande
vissa bestämmelser, vilka avsåge att trygga besittningsrätten, vore det emellertid
nödvändigt, att åt dem gåves kraft av tvingande lagbud. Men även åt
en del stadganden, som rörde inskränkningar i medlems förfoganderätt över
lägenheten, syntes med hänsyn till den stora betydelsen för föreningens verksamhet
av deras iakttagande böra givas tvingande karaktär.

Den föreslagna besittningsrätten skiljer sig från annan nyttjanderätt framför
allt därutinnan, att den icke är underkastad den för sådan rätt i allmänhet
gällande tidsbegränsning. De sakkunniga hava härutinnan anfört: Såsom

skäl för en tidsbegränsning hade åberopats, att särskilt under perioder av starkare
ekonomisk utveckling inträdde tid efter annan behov att för ett fullt tillgodogörande
av en fastighet vidtaga förändringar i avseende å sättet för dess
användning, och att det därför vore icke blott för ägaren själv utan ock i utvecklingens
intresse av högsta vikt, att han icke genom att för lång tid hava
lämnat från sig dispositionsrätten över fastigheten satt sig ur stånd att handla
så som omständigheterna krävde. De skäl, som sålunda läge till grand för den
gällande rättens bestämmelser örn en tidsbegränsning för nyttjanderättsavtal,
ägde fortfarande oförminskad giltighet. Emellertid måste mot de huvudsakligen
ekonomiska grunder, som betingat föreskriften örn tidsbegränsning, framhållas
de sociala skäl, vilka beträffande bostadsföreningar påkallade ett avsteg
från grundsatsen, att tiden för nyttjanderättsupplåtelser borde vara begränsad.
Ur socialpolitisk synpunkt vore det en angelägenhet av vikt, att
egna hem kunde beredas städernas och de stadsliknande samhällenas inbyggare.
Detta önskemål kunde dock endast i ringa utsträckning tillgodoses genom upplåtelse
av tomter för bebyggande med enfamiljshus. För det stora flertalet
bland stadsbefolkningen kunde ett eget hem erhållas endast genom förvärv
av bostad i ett bostadsföreningshus. Härvid måste dock, så långt möjligt
vore, garantier givas för den trygghet i besittningen, som utgjorde själva

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

erundvakn för egnahemsbegreppet. Å andra sidan kunde upplåtelseformen
utgöra hinder för av utvecklingen betingade förändringar i avseende å
tillgodogörandet av bostadsföreningar tillhöriga fastigheter. Det lage nämligen
i sakens^ natur,^ att den till tiden obegränsade nyttjanderätten hade avseende
endast å förhållandet mellan föreningen och den enskilde föreningsmedlemmen.
I och med föreningens upplösning eller försäljning av det hus, som
inrymde de med besittningsrätt upplåtna lägenheterna, upphörde denna särskilda
nyttjanderätt att gälla. Tvivelsutan komme en bostadsförening av ekonomiska
skäl att nödgas vidtaga de förändringar beträffande fastighetens användning,
som den fortgående utvecklingen krävde. En förutsättning för rätten
att avyttra föreningsfastigheten måste emellertid vara, att en mer allmän
önskan i sådant hänseende gjorde sig gällande bland föreningsmedlemmarna.
Men a andra sidan finge ej föreningarnas handlingsfrihet bindas för strängt.

Vidkommande spörsmålet huru genom lagstiftning skydd bör beredas allmänheten
mot inledande i osunda bostadsföreningsföretag framhålla de sakkunniga,
att den mest framträdande bristen i den nuvarande lagstiftningen
härutinnan är, att bostadsföreningar kunna bildas utan att någon plan för föreningens
verksamhet behöver uppgöras och framläggas för granskning. Ett
oeftergivligt villkor för rätten att upplåta lägenheter med besittningsrätt måste
enligt de sakkunnigas mening vara, att en ekonomisk plan upprättas för föreningens
verksamhet. Denna plan måste innehålla uppgifter i de avseenden,
som äro av betydelse för bedömande av föreningens verksamhet, och rörande de
ekonomiska förpliktelser, som kunna komma att åvila envar innehavare av
besittningsrätt. Emellertid äro flera av de omständigheter, varom en dylik
plan bör innehålla upplysning, av den beskaffenhet, att i fråga örn hus, som
nyuppföras eller ombyggas, upplysningar ej å ett tidigt stadium kunna lämnas
med anspråk på exakthet. För att motsvara sitt ändamål bör planen ej
uPPSÖras, förrän den ekonomiska situationen kan med någon visshet bedömas.
De sakkunniga hava därför ej velat föreslå några ändrade bestämmelser i fråga
örn själva bildandet av bostadsföreningar, utan de hava förmenat, att man ej
bör gå längre än att söka förhindra, att besittningsrätt upplåtes, innan vederbörande
spekulanter haft tillfälle att pröva förutsättningarna för företagets
ekonomiska verksamhet och erhålla kännedom örn de utgifter de ikläda sig.
Enligt förslaget skall föreningsstyrelsen, innan besittningsrätt må upplåtas,
hava upprättat en ekonomisk plan för föreningens verksamhet, och denna plan
skall för granskning ingivas till länsstyrelsen.

Vad angår frågan, huruvida länsstyrelsens granskning skall vara enbart
formell d. v. s. inskränka sig till undersökning, att planen upptager erforderliga
uppgifter, eller av saklig natur d. v. s. bestå i ett bedömande av
de lämnade uppgifternas hållbarhet och ett godkännande av planen, innan besittningsrätt
må utbjudas, anföra de sakkunniga i huvudsak: Till stöd för
den senare anordningen talade framför allt två skäl. Genom en dylik förhandsprövning
erhölle det allmänna möjlighet att förhindra uppkomsten av
sådana företag, som icke byggde på sunda ekonomiska grunder. Vidare besutto
ofta de, som önskade förvärva medlemskap i bostadsförening, icke den
ekonomiska insikt, som vore av nöden för att rätt bedöma ett dylikt företags
ekonomiska förutsättningar. Å andra sidan vore vissa olägenheter förbundna
med ett sådant system. Frånsett att en dylik granskning av offentlig myndighet
lätt kunde komma att sjunka ned till en tom formalitet, syntes böra framhållas,
att någon myndighet, som besutte erforderlig sakkunskap att verkställa
en sådan granskning, ej funnes; myndigheten måste för uppdragets fullgörande
anlita särskilt tillkallad sakkunnig. Svårigheter måste mångenstädes visa
sig föreligga att erhålla för dylika uppdrag lämpliga personer. Än mera be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

tänklig syntes den omständigheten vara, att, där planen godkänts, allmänheten
komme att betrakta ett sådant godkännande såsom en garanti för planens ofelbarhet.
Av en dylik uppfattning kunde allmänheten lätt föranledas att ej
själv söka bedöma den risk och de kostnader ett inträde i föreningen medförde.
Därjämte kunde av en sådan uppfattning komma att härledas anspråk
mot staten att lämna ekonomiskt bistånd åt dem, som till följd av ett dylikt
företags ekonomiska sammanbrott blivit lidande. Principen syntes även såsom
ett korollarium fordra en kontrollerande och övervakande verksamhet över
föreningens fortsatta utveckling. En dylik kontroll komme emellertid att
bliva onödigt betungande och hindersam för föreningarna. De sakkunniga
hade därför ansett, att länsstyrelsens granskning uteslutande skulle vara av
formell art.

De sakkuniga hava därjämte understrukit behovet för ifrågavarande bostadsföreningar
av föreskrifter örn bokföringsskyldighet. Härutinnan anföra
de sakkunniga väsentligen följande: För tillgodoseende av önskemålet örn en

ständig besittningsrätt vore det av nöden ej blott att företaget från början
byggde på sunda ekonomiska grunder, utan det vore jämväl av vikt, att verksamheten
fortginge under betryggande ekonomiska former. Det bästa medlet
att vinna säkerhet för att förvaltningen sköttes tillfredsställande syntes vara
att söka i det sätt, varpå revisionen ordnades. Emellertid vore det för Öe
sakkunniga ställt utom varje tvekan, att garanti för att revisionen skulle kunna
fylla det därmed avsedda ändamål ej förefunnes, så vida icke skyldighet att
föra böcker stadgades. Utan dylik skyldighet kunde ej heller särskilda bestämmelser
angående balansräkning, avsedda att giva en korrekt och noggrann redogörelse
för föreningens affärsställning, göras effektiva. Bestämmelser örn
upprättande av balansräkning vore emelertid påkallade ej blott för att underlätta
kontroll över föreningens förvaltning utan jämväl för att bereda
skydd för tredje man med hänsyn till förvärv av besittningsrätt. De sakkunniga
hade ingalunda underskattat betydelsen därav, att bokföringsskyldigheten
medförde den verkan, att bostadsföreningarna i viktiga hänseenden komme att
betraktas såsom köpmän. De ansåge emellertid, att de strängare regler i fråga
örn köp, konkursgrunder o. d., som därav följde, ej komme att få någon nämnvärd
praktisk betydelse i fråga örn bostadsföreningarna. Med hänsyn därtill
att inom justitiedepartementet påginge utredning angående omarbetning av
gällande bestämmelser om handelsbokföring hade de sakkunniga emellertid ej
ansett lämpligt att i sitt förslag upptaga bestämmelser i förevarande avseende.

Till sist hava de sakkunniga såsom sin mening uttalat, att de föreslagna bestämmelserna
böra upptagas i en särskild lag. De påpeka härutinnan, att visserligen
flertalet av ekonomiska föreningslagens bestämmelser komme att äga
tillämpning å ifrågavarande bostadsföreningar, men att å andra sidan ett inarbetande
av de föreslagna särbestämmelserna i föreningslagen skulle försvåra
dennas överskådlighet, varjämte de förordade stadgandena örn besittningsrätten
vore föga lämpade att införa i föreningslagen. Övervägande skäl syntes tala
för en särskild lagstiftning. I en sådan lag syntes dock böra upptagas endast
de specialbestämmelser utöver och de avvikelser från föreningslagen, vilka
kunde böra stadgas.

Beträffande det närmare innehållet av de sakkunnigas lagutkast må anfö- Innehållet av
ras följande. lagutkastet.

Lagen är indelad i flera avdelningar. I den första avdelningen, upptagande
''Inledande bestämmelser’, meddelas föreskrift därom, att lagen äger tilllämpning
å ekonomisk förening med ändamål att i hus, som äges av förenin -

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

gen, åt medlemmarna med besittningsrätt upplåta bostäder, affärslägenheter
eller andra lokaler (1 §), samt att vad i den ekonomiska föreningslagen och
i övrigt finnes stadgat örn ekonomisk förening skall lända till efterrättelse, så
vitt det ej strider mot vad i den föreslagna lagen stadgas (2 §). Vidare föreskrives,
att stadgarna ej må innehålla bestämmelse, att medlemmarna åtaga
sig personlig ansvarighet för föreningens förbindelser.

Den andra avdelningen handlar ''Örn förenings bildande’. Bestämmelsen
örn vad stadgarna skola innehålla avviker från föreningslagens stadgande huvudsakligen
därutinnan, att stadgarna skola angiva, där inträdesavgift skall
förekomma, dennas belopp, vilket ej får överstiga 100 kronor; de grunder,
enligt vilka den för besittningsrätt utgående grundavgift, benämnd tillträdesbelopp,
skall beräknas; de grunder, enligt vilka årligt vederlag för besittningsrätt
skall utgå; samt de grunder, enligt vilka skall förfogas över uppkommen
vinst. Begreppet insats förekommer däremot ej (4 §). Dessutom stadgas, att
föreningens firma skall innehålla orden ''bostadsförening med besittningsrätt’,
eller förkortning av dessa ord (b. m. b. eller dylikt) (5 §).

Den tredje avdelningen innehåller bestämmelser ''Örn föreningsmedlems intagande
och avgang samt örn upplåtande och övergång av besittningsrätt’.
Härom skall i huvudsak gälla följande: Besittningsrätt må ej upplåtas eller
tillträdesbelopp eller del därav uppbäras, med mindre medlem tecknat sig å
teckningslista, som innehaller den ekonomiska planen. Sker upplåtelse i strid
med denna bestämmelse, skall densamma vara ogiltig mot medlemmen. Anspråk,
grundat härå, skall framställas inom två år från det upplåtelsen skedde.
Den ekonomiska planen skall upprättas av föreningens styrelse och granskas
av länsstyrelsen. Planen skall hållas tillgänglig för allmänheten, varom kungörelse
skall utfärdas. Teckningslistan skall utfärdas av styrelsen och angiva
den tid, då upplåtelse av besittningsrätt skall ske, och den ordning, vari tillträdesbelopp
skall erläggas. Skall ej teckningen vara omedelbart bindande,
måste i teckningslistan angivas, under vilka förhållanden bundenhet inträder
(7—9 §§). Medlem, som innehar besittningsrätt, äger ej utträda ur föreningen
eller uteslutas ur densamma. Frågan örn antagande av medlem ankommer
alltid å styrelsen. Har besittningsrätt övergått till besittningsrättshavarens
make eller arvinge äger styrelsen endast i särskilt fall vägra antaga denne såsom
medlem. Har styrelsen vägrat att till medlem antaga den, till vilken besittningsrätten
överlåtits, skall överlåtelsen vara utan verkan. Har styrelsen
två gånger vägrat att godkänna till olika personer verkställda överlåtelser,
äger besittningsrättshavaren påfordra, att besittningsrätten skall genom styrelsens
försorg försäljas å offentlig auktion. Den, som å sådan auktion inropar
besittningsrätten, må ej förvägras att bliva antagen till medlem, (6, 12,
13, 16 och 17 §§). I stadgarna må intagas förbehåll örn lösningsrätt vid övergång
av besittningsrätt.

I avdelningen ''Örn medlemsförteckning, lägenhetsförteckning och kontraböcker’
meddelas bestämmelser angående skyldighet för styrelsen att hålla
förteckningar över föreningens medlemmar och de lägenheter, som äro upplåtna
med besittningsrätt. Förteckningarna skola innehålla erforderliga upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

gifter om de olika lägenheterna och deras innehavare. Kontraböckerna skola
utlämnas till de medlemmar, som innehava besittningsrätt. (20—22 §§).

Följande avdelning, benämnd ''Örn besittningsrätt’, lämnar regler angående
besittningsrättens innehåll. Besittningsrätten skall gälla för obegränsad tid
och må ej utövas av annan än medlem i föreningen (23 §). Företer lägenheten
vid upplåtelsen avvikelse från beskrivning, intagen i den ekonomiska planen,
eller varder den eljest ej upplåten i skick, som medlem må fordra, äger han
påfordra rättelse eller, där svårare fel föreligger, frånträda medlemsteckningen.
Samma rätt tillkommer medlem, örn lägenheten ej upplåtes i rätt tid och
väsentlig olägenhet därigenom tillskyndas honom. I vissa fall tillkommer medlemmen
därjämte rätt till skadestånd. Sedan rättelse skett, må teckningen
ej frånträdas (24—26 §§). Underhållsskyldigheten av lägenheten skall i
princip åligga medlem, men må han i regel ej utan tillstånd av styrelsen
företaga ändring i lägenhetens inredning (27 och 28 §§). Utan tillstånd av
styrelsen äger medlem ej till annan än medlem överlåta lägenheten eller,
där ej annorlunda är bestämt i stadgarna, i lägenheten stadigvarande inrymma
främmande person (31 §). Säljes fastigheten, efter det medlem tillträtt
lägenheten, skall så anses, som om medlemmen innehade lägenheten med
nyttjanderätt på grund av skriftligt avtal med hyrestiden bestämd till den
fardag för avträdande av förhyrd lägenhet, som infaller näst efter tre månader
från uppsägning (32 och 33 §§). Beträffande förverkandegrunder och
medlems skiljande från lägenheten ansluter sig förslaget i stort sett till
innehållet av hyreslagens bestämmelser, men uppställer förslaget i större utsträckning
än hyreslagen, att föreningen, innan uppsägning må ske, skall
hava berett medlem tillfälle att vidtaga rättelse (34—39 §§). Där medlem
av nu nämnd anledning skiljes från lägenheten, skall, där ej annat överenskommes,
besittningsrätten genom styrelsens försorg försäljas å offentlig auktion.
Av vad som influtit genom försäljningen äger föreningen behålla så mycket,
som kan erfordras för täckande av dess fordran hos medlemmen. Återstoden
skall tillfalla denne (40 §).

I avdelningen ''Örn vissa fall, då särskild röstpluralitet å förenings sammanträde
erfordras’ upptagas några fall utöver de i gällande föreningslag
angivna, då kvalificerad majoritet skall erfordras. Sålunda stadgas, att beslut,
som innefattar sådan ändring av stadgarna, att förbehåll örn lösningsrätt
vid övergång av besittningsrätt införes eller rättigheten att föryttra besittningsrätten
inskränkes, ej är giltigt, med mindre samtliga medlemmar, som
innehava besittningsrätt, förenat sig därom. Vid försäljning av föreningens
fasta egendom skall gälla vad i föreningslagen är stadgat rörande beslut om
föreningens trädande i likvidation (45 §). Beslut avseende ombyggnad av
föreningens fasta egendom är, där genom ombyggnaden lägenhet, som innehaves
med besittningsrätt, kommer att undergå väsentlig förändring, ej giltigt,
med mindre medlem, som innehar besittningsrätten, därtill bidragit eller
beslutet biträtts av minst två tredjedelar av de röstande (46 §).

Följande avdelning, benämnd ''Örn likvidation och upplösning’, innehåller
såsom ytterligare likvidationsledning utöver vad i föreningslagen stadgas, att

Kungl. Maj-.ts proposition nr 65.

Departements chefen.

Yttranden av
myndigheter

där medlem, som vid föryttring av föreningens fasta egendom däri innehaft
lägenhet med besittningsrätt, framställer yrkande örn likvidation och ej enligt
stadgarna tvist örn utlösen av besittningsrätten skall avgöras av skiljemän,
likvidation skall äga rum (48 §). Uppstår vid föreningens upplösning överskott,
sedan envar
finnes bestämd i stadgarna, fördelas a de medlemmar, som vid föreningens
trädande i likvidation innehade lägenhet med besittningsrätt, efter lägenheternas
värde (49 §).

Avdelningen ''Straffbestämmelser’ upptager stadganden örn bötesansvar för
vissa åtgärder i strid med de föreslagna bestämmelserna. Sådant straff skall
bl. a. kunna drabba styrelseledamot eller likvidator, som uppsåtligen förfarit
i strid med förbudet att upplåta besittningsrätt åt eller uppbära tillträdesbelopp
av annan än den, som tecknat sig å behörig teckningslista, ävensom styrelseledamot,
som i den ekonomiska planen eller i teckningslistan eller i skriftlig
handling, som åberopas i planen eller listan eller bifogas någon av dem,
mot bättre vetande meddelat oriktig uppgift.

Därjämte hava av de sakkunniga utarbetats utkast till vissa ändringar i
13 kap. giftermålsbalken, 12 kap. ärvdabalken, lagen den 14 juni 1907 (nr 36
s. 1) örn nyttjanderätt till fast egendom och i utsökningslagen. De lagändringar,
som sålunda ifrågasättas, hänföra sig till vissa av huvudförslagets
bestämmelser.

Den uppfattning och de synpunkter, som i de sakkunnigas utlåtande kommit
till uttryck, hava i stort sett vunnit gillande i de yttranden, som avgivits i
ärendet av myndigheter och enskilda sammanslutningar. Endast länsstyrelsen
i Uppsala län har uttalat tvivelsmål örn lämpligheten över huvud av en lagstiftning
i enlighet med förslaget. Beträffande vissa specialfrågor hava i de
avgivna yttrandena framställts åtskilliga erinringar. Till dessa får jag i det
följande återkomma. Dessförinnan torde redogörelse böra lämnas för vissa i
yttrandena förekommande uttalanden, som äga en mer principiell innebörd.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför: ’De sakkunnigas förslag åsyftar två
särskilda mål: att inom bostadsförening trygga föreningsmedlems rätt till

bostad, och att förebygga uppkomsten av osunda bostadsföreningsföretag. Icke
i någotdera avseendet har inom länet något starkt behov av ny lagstiftning
framträtt. — Vad det första av nyssnämnda båda syftemål beträffar, delar befallningshavanden
de sakkunnigas uppfattning, att det ur viktiga synpunkter
möter avgörande betänkligheter att tillerkänna föreningsmedlem äganderätt
till lägenheten såsom en för sig bestående fastighet eller såsom ett särskilt
underlag för realkredit. Då det sålunda är omöjligt att tillfredsställa föreningsintressenternas
egentliga önskan och det endast kan bliva fråga örn besittningsrätt,
synes det befallningshavanden tvivelaktigt, huruvida en så vidlyftig
och detaljerad speciallagstiftning erfordras. Det synes vara överflödigt
och med hänsyn till de talrika redan bestående föreningarna vilseledande att
införa en ny föreningsart med firma av särskild beskaffenhet. Den samtidiga
tillämpningen av den nya lagen och av den allmänna föreningslagens bestämmelser,
såvitt de ej strida mot förstnämnda lag, måste också lätteligen föranleda
svårigheter och missförstånd. — Örn ett uttryckligt stadgande anses nödigt
för att i fråga örn föreningsmedlems besittningsrätt utesluta tillämpning

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

av bestämmelserna örn hyrestidens begränsning, kan ett sådant stadgande intagas
i lagen örn nyttjanderätt till fast egendom. De särskilda föreskrifter örn
inträde och utträde samt vad därmed sammanhänger, vilka må vara önskvärda,
torde utan alltför stor svårighet kunna såsom undantag fogas till motsvarande
regler i den allmänna föreningslagen. Att en föreningsmedlems
rättigheter gent emot föreningen kunna koncentrera sig på viss lägenhet och
innefatta besittningsrätt till denna, har näppeligen varit föremål för tvivel.
Något motsvarande gäller även de bostadsföreningar, som valt aktiebolagets
form och som ej torde vara så betydelselösa, som de sakkunniga i motiven till
1 § av förslaget till lag med särskilda bestämmelser örn vissa bostadsföreningar
låta påskina. Även de till förebyggande av osund föreningsbildning föreslagna
bestämmelserna, vilka för övrigt icke kunna väntas bliva synnerligen
effektiva, torde lämpligen kunna inarbetas i föreningslagen. Det är svårt att
inse, varför sådana bestämmelser äro till skydd för blivande föreningsmedlemmar
väsentligen mindre nödvändiga vid vissa föreningar för annat ändamål
än tillhandahållande av bostäder; det kan därför lätteligen bliva nödvändigt
att utvidga området för skyddsbestämmelsernas tillämpning.’

Länsstyrelsen i Södermanlands län finner förslaget ägnat att i görligaste
man förverkliga de från bostadsföreningshåll framställda önskemålen om
tryggande av föreningsmedlems rätt till bostad och allmänhetens beredande av
skydd mot uppkomsten av osunda bostadsföreningsföretag.

Länsstyrelsen i Kalmar län yttrar: ’Av kommitterade avgivna och i övrigt
allmänt kända förhållanden torde få anses fullt ut styrka behovet såväl av en
fastare reglering av föreningsmedlems bostadsrätt som av allmänhetens skyddande
mot osunda bostadsföretag, varjämte en väl avvägd sådan lagstiftning
torde kunna antagas verksamt bidraga till bostadsmarknadens stabiliserande
och sociala fördelar genom befolkningens intressebundenhet vid viss bostad,
fördelar som på sådant sätt till båtnad för det allmänna kunna väntas efterhand
med ökad användning av det ifrågasatta rättsinstitutet vinna utbredning
även inom sådana samhällen i riket, där bostadsföreningarna enligt hittills
gällande grunder icke vunnit förtroende eller funnits behövliga. Med instämmande
i förslagets huvudsyfte har länsstyrelsen tillika efter granskning av
förslaget kommit till den uppfattning, att detsamma i det hela väl avpassats
för att läggas till grund för en dylik lagstiftning.’

Länsstyrelsen i Hallands län anser, såväl att behov förefinnes, att i lagstiftningsväg
reglera de speciella förhållandena beträffande bostadsföreningar,
som ock att det framlagda förslaget löser problemet på ett klokt och måttfullt
sätt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hyser ingen tvekan om önskvärdheten,
att lagbestämmelser komma till stånd för ordnande av de i många hänseenden
osäkra förhållanden, vilka råda beträffande det slag av föreningar,
som de sakkunniga benämnt bostadsföreningar med besittningsrätt’. Då
alltför starka skäl tala mot införande i svensk rätt av begreppet äganderätt
till viss lägenhet inom bostadshus, tvekar länsstyrelsen icke heller att som sin
mening uttala, att den väg de sakkunniga valt till problemets lösning är den
lämpligaste. I stort sett finner länsstyrelsen det framlagda lagutkastet väl
ägna sig att läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför: ’Att behov föreligger av lagstiftningsåtgärder
för reglerande av de rättsförhållanden, som uppkomma vid bostadslägenheters
upplåtande med besittningsrätt, torde med hänsyn till verksamhetens
sociala betydelse och den utveckling densamma ernått få anses otvi -

Kungl. Majlis proposiiion nr 65.

velaktigt. Såvitt länsstyrelsen kan finna, synes det föreliggande förslaget
även ägnat att giva nödig stadga och trygghet åt dessa rättsförhållanden. Att
därvid befunnits nödigt föreslå nog så avsevärda inskränkningar i avseende å
besittningsrätten kan möjligen befaras göra institutets anlitande mindre eftersträvansvärt
och hämma gagnet av detsamma. Men, såsom de sakkunniga
även framhålla, torde det icke vara möjligt att vid en lagstiftning på förevarande
område helt tillgodose såväl den enskilde medlemmens som föreningens
intresse, och länsstyrelsen vill därför uttala sig för att förslaget lägges till
grund för lagstiftning i ämnet.’

Länsstyrelsen i örebro lån yttrar: ’Då saknaden av normerande föreskrifter
på området otvivelaktigt kan giva och såsom känt också för vissa orter
redan givit anledning till missbruk, samt det även i övrigt lärer vara önskvärt,
att de ofta invecklade och ömtåliga förhållandena inom bostadsföreningarna
bliva rättsligen reglerade, finner länsstyrelsen sig böra i princip biträda förslaget
örn lagstiftning i ämnet.’

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför, att länsstyrelsen ansluter sig till de
sakkunnigas uppfattning, att föreningsmedlemmarnas rätt till bostad bör betryggas
genom lägenhets upplåtande med en på särskilt sätt omgärdad nyttjanderätt,
s. k. besittningsrätt, och ej med äganderätt; att upplåtelsetiden i princip
skall vara obegränsad och att föreningsstyrelsen vid besittningsrättens överlåtande
bör äga en på visst sätt begränsad diskretionär prövningsrätt. De sakkunnigas
förslag till beredande av skydd för allmänheten mot uppkomsten
av osunda bostadsföreningsföretag med stadgande örn upprättande av ekonomisk
plan och örn publicitetsförfarande finner länsstyrelsen välbetänkt.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län finner det utarbetade lagutkastet vara
ägnat att på ett lämpligt och väl avvägt sätt reglera ifrågakomna föreningars
rättsliga ställning och de rättsförhållanden, som uppkomma genom dylika
föreningars bildande.

Socialstyrelsen anför: ''Enligt styrelsens uppfattning har redan framträtt

och kommer med föreningslivets fortgående utveckling alltmer att göra sig
gällande behovet av såväl en reviderad allmän lag örn ekonomiska föreningar
som särskild lagstiftning för vissa föreningsgrupper, varvid det emellertid
synes obestridligt, att man genom en allmän lagrevision kan överflödiggöra en
alltför mångskiftande speciallagstiftning. — Det är i detta allmänna sammanhang
styrelsen ser det nu framlagda förslaget till lag med särskilda bestämmelser
örn vissa bostadsföreningar. Det skulle sålunda kunna ifrågasättas,
huruvida icke genom en revision av den allmänna föreningslagen den ökade
rättssäkerhet skulle kunna vinnas för de här ifrågavarande bostadsföreningarna
och deras medlemmar, som nu eftersträvas genom en särlagstiftning. Så
synes dock knappast vara fallet. Det framlagda lagförslaget innefattar nämligen
till alldeles övervägande del stadganden rörande sådana för bostadsföreningar
säregna förhållanden, som det näppeligen vore lämpligt att_ beröra i
en allmän lag om ekonomiska föreningar. Därtill kommer, att åtskilliga av de
brister i rättsligt avseende, vilka vidlåda nu ifrågavarande föreningsgrupp
och som väl tidigare varit bekanta men nu av de sakkunniga ställts i skarpare
ljus, måste anses vara av den natur, att deras avhjälpande icke bör uppskjutas.
Desto mer framträder önskvärdheten härav i belysning av fakta, som framgå
ur den av styrelsen utförda statistiska utredningen rörande bostadsföreningsrörelsen,
vilken är bifogad de sakkunnigas utlåtande. Det befinnes nämligen,
dels att bostadsföreningsrörelsen redan nu nått en betydande omfattning, dels
att nybildningen av bostadsföreningar just under de allra senaste åren fort -

Kungl. Majlis proposition nr 65.

gått med stor livaktighet. — Bostadsföreningarna intaga en särställning i förhållande
till nästan alla andra slag av ekonomiska föreningar därutinnan, att
den insats, som åligger medlemmarna, är så stor, att den vanligen utgör en
mycket avsevärd del av dessas ekonomiska tillgångar. Därav följer, att anslutning
till en bostadsförening icke i allmänhet kan väntas, därest icke medlemmarna
anse sig kunna påräkna att för en avsevärd tidsperiod, ofta för hela
livet få sin bostadsfråga löst. Därav blir åter en konsekvens, dels att själva
bildandet av en bostadsförening bör kringgärdas med garantier, avsedda att
tillförsäkra de blivande medlemmarna trygghet mot ofullständiga eller eljest
vilseledande uppgifter rörande det blivande företaget, dels att rättsförhållandet
mellan medlemmen och hans förening bör klarläggas med avseende såväl
på de gjorda kontanta insatserna som — framför allt — på den honom tillförsäkrade
rätten till bostad. — Då det just är dessa bägge punkter, som utgöra
huvudmomenten i de sakkunnigas lagförslag, finner styrelsen sålunda, att det
är de centrala problemen i fråga örn bostadsföreningarnas rättsliga ställning,
som upptagits till behandling. Styrelsen finner även, att detta skett på ett
sådant sätt, att de sakkunnigas förslag i huvudsak bör kunna ingå i en blivande
lagstiftning. De sakkunniga ha begränsat sitt förslag till att avse sådana
bostadsföreningar, som till sina medlemmar upplåta lägenheter med besittningsrätt.
Visserligen gäller vad ovan framhållits örn betydelsen för den enskilde
medlemmens ekonomi av de insatser, som måste göras i en bostadsförening,
jämväl om föreningar, som allenast uthyra lägenheter. Enär medlemmen
emellertid blir mindre fast knuten till en dylik förening än örn han övertagit
sin bostadslägenhet mot ständig besittningsrätt, och då de problem, som uppstå
i fråga örn föreningar med hyresrätt, äro i vissa avseenden andra än i besittningsrättsföreningarna,
vill styrelsen ej heller framställa någon erinran mot
denna begränsning. Det synes dock böra framhållas, att i många fall skillnaden
mellan de bägge typerna av föreningar är ganska ringa, varför det skulle
kunna tänkas, att en begränsning i lagstiftningsväg av rörelsefriheten allenast
för den ena gruppen, skulle kunna föranleda föreningar att genom en
mer skenbar än verklig förändring i organisation undandraga sig lagens tilllämpning.
’

Statens byggnadsbyrå yttrar: ’Det torde få anses ostridigt, att den rättsgrund,
som nu gällande lagstiftning i vårt land erbjuder för bostadsföreningsrörelsen,
icke är fullt tillfredsställande, och att det med rörelsens stora, alltjämt
växande ekonomiska omfattning och samhälleliga betydelse framstår såsom
önskvärt, att denna rättsgrund göres klarare och lägges fastare. Såvitt
byggnadsbyrån kan finna, skulle ett genomförande av det remitterade förslaget
leda till en förbättring av nu rådande förhållanden. — I betraktande av de
stora ekonomiska värden, som förvaltas och framdeles komma att förvaltas av
bostadsföreningar, och den betydelse, som deltagandet i sådana föreningar
ofta har för den enskildes ekonomi, synes det fullt motiverat att genom särskild
lagstiftning öppna en möjlighet att göra sådana föreningar till särskilda rättsobjekt
med en konstruktion, avpassad för deras speciella syfte. Likaledes
synes det väl motiverat att, såsom med den förordade besittningsrätten åsyftas,
införa ett särskilt rättsinstitut för det slag av bostadsinnehav, varom fråga
är, synnerligast som frånvaron för närvarande av ett sådant rättsinstitut ofta
torde vara en anledning till missförstånd rörande den rättsliga innebörden och
räckvidden av bostadsupplåtelser inom bostadsföreningar’.

Stochholms bostadsföreningars central för euin g anför: ’Den lagstiftning som
för närvarande reglerar de ifrågavarande bostadsföreningarnas verksamhet är,
såsom också i flera avseenden framhållits av de sakkunniga, särdeles bristfällig
för tillgodoseende av deras behov. Den relativt ringa omfattning denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

föreningsrörelse tidigare haft och framför allt varje särskild förenings blygsamma
proportioner ha emellertid medfört, att behovet av tryggare rättsliga
grundvalar för verksamheten icke framträtt med större styrka. Under det
efter världskriget förflutna årtiondet har rörelsen mycket starkt utvecklats,
och en del av de nytillkomna föreningarna äro verkligen storföretag. Det har
därmed blivit omöjligt att även i fortsättningen ordna föreningarnas och medlemmarnas
inbördes intressefrågor på det familjära sätt, som förr varit vanligt.
Den svaga rättsliga ställningen gentemot utomstående har jämväl under
senaste tiden på ett oroande sätt trätt i dagen i samband med vissa upmärksammade
spekulationsföretag, för vilka bostadsföreningar fallit offer. — På
grund av dessa förhållanden och bostadsföreningsrörelsens alltjämt fortgående
starka utveckling finner Centralföreningen det synnerligen önskvärt, att en
för dessa föreningar särskilt avsedd lagstiftning så snart som möjligt kommer
till stånd. — Vad nu beträffar det av de sakkunniga avgivna förslaget, finner
Centralföreningen, utan att ingå på juridiska detaljspörsmål, sig kunna i allt
väsentligt tillstyrka, att detsamma lägges till grund för en blivande lagstiftning.
— För de redan bestående föreningarna är det av synnerligen stort intresse,
att ett verkligt rättsinstitut skapas för den inom bostadsföreningsrörelsen
gängse upplåtelseformen av bostadslägenheter med besittningsrätt för medlemmarna.
Visserligen ha hittills olägenheterna av den i åtskilliga avseenden
oklara, rättsliga ställningen framträtt mindre starkt än vad som skulle kunna
väntas, men bostadsföreningsrörelsens starka utveckling under de senaste åren
i riktning mot storföretag ökar påtagligen risken. Det är därför också av stor
betydelse, att lagstiftning på detta område kommer till stånd utan ytterligare
dröjsmål, enär det givetvis erbjuder särskilda svårigheter att åstadkomma anpassning
av redan bestående företags organisation efter en ny lagstiftnings
fordringar. Centralföreningen finner det också med hänsyn till de talrika
redan bestående föreningarna betydelsefullt, att de sakkunniga sökt så inrikta
sitt förslag, att dess tillämpning för dem skulle medföra relativt liten omdaning.
»

Hyresgästernas sparkasse- och byggnads föreningars riksförbund u. p. a.
yttrar, att det länge varit ett önskemål av största vikt, att en lagstiftning erhölls
för den kooperativa bostadsföreningsrörelsen, vilken skyddade lägenhetsinnehavarna
och gav stöd åt den sunda verksamheten. Denna frågas upptagande
inom statsmakterna till närmare prövning och utredning har därför med stigande
intresse följts från såväl hyresgästs- som bostadsföreningshåll, och när
nu ett förslag föreligger, avseende att reglera och främja den bostadsföreningsrörelse,
som under de senaste tio åren tagit form av en verklig folkrörelse, samt
att söka bereda allmänheten skydd mot osunda bostadsföreningsföretag, kan
detta ej annat än hälsas med tillfredsställelse. Det av sakkunniga utarbetade
utkastet synes vara väl lämpat att läggas som grund för en framställning till
riksdagen. De sakkunniga synas vid utarbetandet av detsamma ha behjärtat,
att lagstiftningen icke är något självändamål. Den legitima bostadsföreningsrörelsen
behöver för att kunna fullt komma till sm rätt en omfattande rörelsefrihet
och får icke iklädas någon tvångströja.

Departement- Den utredning angående bostadsföreningsrörelsen, som verkställts inom sochefen.
cialstyrelsen, har otvetydigt givit vid handen, att rörelsen befinner sig i ett
skede av stark utveckling. Efter de tidigare trevande försöken att genom
sammanslutning och gemensamma ansträngningar råda bot för mer tillfälliga
svårigheter å bostadsmarknaden har framträtt en målmedveten verksamhet
för att av bostadsföreningsväsendet skapa en bestående form för produktion av

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

sunda och billiga bostäder. Rörelsen har härigenom erhållit en social betydelse,
som ej får underskattas. Örn än rörelsen varken i omfattning eller betydelse
kan jämställas med egnahemsväsendet å landsbygden, föreligga likväl
dem emellan många beröringspunkter. Båda hava till syftemål att bereda
stadigvarande bostäder åt breda lager av befolkningen; bådas strävanden äro
ägnade att befrämja trygghet och trevnad för samhällsmedlemmar, för vilka
bostadsfrågans ordnande kan erbjuda mångahanda svårigheter. Visserligen
kan bostadsföreningsväsendet med hänsyn till de förhållanden, som råda i de
större samhällena, icke i samma utsträckning som egnahemsrörelsen förverkliga
detta syftemål, men erfarenheten från de senaste åren visar dock, att även
bostadsföreningarnas verksamhet medfört beaktansvärda resultat. Förbises
må ej heller, att den utövat en påtagligt gynnsam verkan för bostadskulturens
höjande.

Likasom egnahemsrörelsen på olika sätt varit föremål för ordnande och stödjande
åtgärder från det allmännas sida, synes det naturligt, att uppmärksamhet
ägnas även bostadsföreningsväsendet i den mån dess fria utveckling visat sig
icke göra tillfyllest för vinnande av bästa möjliga resultat. De önskemål, som
härvid kräva beaktande, avse en fullständigare och även i övrigt efter rörelsens
särskilda behov bättre avpassad lagstiftning än den nu gällande. Den uppfattning,
som kommit till uttryck i lagstiftningen örn ekonomiska föreningar, eller
att lagen ej bör uppställa noggrant utformade regler för de mångahanda och
egenartade förhållanden, som föreligga inom särskilda slag av föreningar, utan
att den bör begränsa sin uppgift till att meddela bestämmelser för rättsförhållanden,
gemensamma för alla slag av dylika föreningar, torde till en början
hava visat sig äga fullt berättigande. Att en annan åskådning numera framträder
i krav på en mera utförd reglering för vissa arter av föreningsverksamhet,
har sin orsak i den fortgående tidsutvecklingen. Med den betydande omfattning
bostadsföreningsrörelsen tagit och de allt större ekonomiska värden
dessa föreningar representera lärer det i längden knappast vara möjligt att för
lösande av uppkommande rättsliga spörsmål lita enbart till stadgar och föreningsbeslut.
Såväl med hänsyn till föreningarnas eget intresse som ock till
de enskilda medlemmarnas rättssäkerhet framstår en reglering i lag av vissa
med rörelsen sammanhängande förhållanden numera såsom en angelägen åtgärd.
Visserligen kan detta sägas gälla även örn andra grupper av ekonomiska föreningar;
men dels har saknaden av lagbestämmelser starkast gjort sig gällande
inom bostadsföreningarna, och dels är med hänsyn till dessa föreningars ändamål
att bereda en tryggad bostad och till insatsernas i allmänhet större belopp
den enskilde medlemmens rättsliga och ekonomiska intressen merendels av
större vikt än i övriga föreningar. I följd härav synes en speciallagstiftning rörande
bostadsföreningar icke böra uppskjutas i avbidan å en allmän revision
av lagen örn ekonomiska föreningar.

Av det nu anförda torde framgå, att jag ansluter mig till de sakkunnigas
uppfattning, att en lagstiftning i fråga örn bostadsföreningar bör komma till
stånd. Såsom en dylik lagstiftnings förnämsta ändamål framträda, på sätt de
sakkunniga betonat, i särskild grad tryggande av den enskilde föreningsmed Bihang

till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. 50 käft. (Nr 65.) 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Bostadsrättens
iutformning.

Benämning å
nyttjanderätten.

lemmens rätt till bostad och förhindrande av osunda bostadsföreningsföretag.
En närmare undersökning lärer ge vid handen, att här i själva verket möta
olika sidor av ett och samma problem; utan ekonomisk soliditet kan icke
skapas trygghet i bostadsrätten. Ur denna synpunkt finner jag välgrundat
att, på sätt de sakkunniga föreslagit, inskränka denna lagstiftning till sådana
bostadsföreningar, som till sina medlemmar upplåta bostäder med ständig besittningsrätt.
Beträffande denna rätt måste föreskrifter upptagas i lagen,
ägnade att giva medlemmarna trygghet i besittningen och att förläna stadga åt
rättsförhållandet mellan föreningen och medlemmarna. Samtidigt måste ock
bestämmelser givas i ändamål att skapa betingelser för en sund ekonomisk utveckling.
I sådana föreningar åter, som endast uthyra lägenheter, har, helt
naturligt, bundenheten till viss bostad ej framträtt med samma styrka som i de
förstnämnda föreningarna. Härav följer, att något behov av rättslig reglering
av en för framtiden tryggad rätt till bostaden ej gjort sig gällande inom hyresföreningarna;
och övriga spörsmål, som sammanhänga med hyresavtalet, hava
fått sin lösning genom hyreslagstiftningen. Ej heller föreligger ur andra synpunkter
i fråga om hyresföreningarna någon egentlig anledning att införa rättsregler
till skydd mot uppkomsten av osunda företag; de äro i detta avseende
att jämställa, med en mångfald andra ekonomiska föreningar.

Jag anhåller härefter att få till närmare
av allmännare innebörd.

behandling upptaga vissa spörsmål

Vad då först angår frågan om den lagliga regleringen av medlems rätt till
bostad, har i de avgivna yttrandena givits allmän anslutning till de sakkunnigas
förslag örn införande av en särskild art av nyttjanderätt. Såsom av de
sakkunnigas utlåtande framgår, har spörsmålet örn införande av äganderätt till
våning i bostadshus tidigare varit föremål för övervägande. Av skäl, som de
sakkunniga åberopat, lära ej heller nu lagstiftningsåtgärder i denna riktning
böra ifrågakomma. Under sådana omständigheter synes införande av en med
särskilt skydd omgärdad nyttjanderätt vara den lämpligaste utvägen att lösa
den nu föreliggande uppgiften. Visserligen kunna med fog betänkligheter av
allmännare natur anföras mot en till tiden obegränsad nyttjanderätt, men då
denna nyttjanderätt endast skall gälla inom en bostadsförening och sålunda upphöra
i och med föreningens upplösning eller föreningshusets övergång till annan
ägare, torde avgörande betydelse icke böra tillmätas dessa betänkligheter. Av
vikt är emellertid, att föreningen ej av ett mindretal medlemmar kan förhindras
att med fastigheten vidtaga sådana anordningar, som med hänsyn till företagets
ekonomi äro att anse såsom välbetänkta. Härtill får jag senare tillfälle att
återkomma.

I detta sammanhang må upptagas frågan örn benämningen å detta särskilda
slag av nyttjanderätt (besittningsrätt). Härom har ett par av de hörda myndigheterna
uttalat sig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Länsstyrelsen i Kalmar län yttrar: ’Med beaktande av de skäl, som tala mot
den ifrågavarande rättighetens utformande såsom äganderätt, synes det likväl
angeläget, att den kvalificerade nyttjanderätt, som åsyftas, får sådant innehåll,
som i möjligaste mån närmar sig äganderätten såsom den basis, på vilken vida
lager av de befolkningsskikt, som här komma i fråga, av naturlig instinkt söka
fäste. I sådant avseende synes redan det nya institutets beteckning såsom besittningsrätt’
i viss mån betänklig. Beteckningen lärer också vara mindre nöjaktig
och ägnad att missleda, då den juridiska doktrinen, örn också i mindre
grad praxis, rör sig med begreppet besittningsrätt såsom innefattande den faktiska,
rättsskyddade makten över en sak. Ehuru vissa rättsföljder äro knutna
vid detta besittningsbegrepp, torde det i själva verket och i synnerhet för den
allmänna meningen framstå såsom innefattande ett minimum av rättsliga förmåner
och förty jämväl av detta skäl böra undvikas såsom beteckning på det
nya rättsinstitutet. I analogi med vad som skett vid t. ex. instituten tomträtt
och åborätt torde en mer speciell benämning böra och kunna sökas, vilken bättre
utmärker den ifrågavarande rättens särställning och tillika skiljer den från
den rätt till bostad, som komrne att innehavas i sådana fortlevande eller nybildade
bostadsföreningar av hittillsvarande typ, för vilka registrering enligt föreslagna
nya lagen icke komme att sökas. Länsstyrelsen tillåter sig i sådant avseende
föreslå benämningen bostadsrätt.’

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, huruvida ordet ''besittningsrätt’
i juridiskt språkbruk verkligen allmänt äger den innebörd, som i
lagutkastet därmed avses. Länsstyrelsen förmenar, att den föreslagna lagen
skulle vinna i tydlighet, därest en särskild term, exempelvis ''tryggad besittningsrätt’
fastsloges som benämning.

Vad sålunda anförts finner jag förtjänt av beaktande. Visserligen kan den i
sakkunnigutlåtandet använda beteckningen anses i viss mån hava vunnit hävd
inom bostadsföreningsrörelsen, men då, såsom nämnda myndigheter erinrat, vissa
väsentliga olägenheter äro förenade med densamma, finner jag mig ej böra
tillstyrka, att den upptages i lagen. Däremot sjules mig den av länsstyrelsen i
Kalmar län föreslagna benämningen ''bostadsrätt’ giva ett klart och koncist uttryck
för den innebörd, som åsyftas med den nya formen av nyttjanderätt.

Beträffande därefter förutsättningarna för rätt att upplåta lägenheter med
bostadsrätt, har de sakkunnigas utlåtande i allmänhet tillstyrkts i de avgivna
yttrandena. Några myndigheter uttala dock viss tvekan, huruvida de ifrågasatta
bestämmelserna komma att visa sig effektiva. För min del anser jag det
obestridligt, att en starkare garanti mot uppkomsten av osunda bostadsföreningsföretag
vore att förvänta av bestämmelser, som i likhet med aktiebolagslagen
förläde publicitetsförfarandet till tiden före föreningens bildande. De>
av de sakkunniga anförda skälen mot en sådan anordning synas emellertid övertygande.
I denna min uppfattning Ilar jag funnit stöd i socialstyrelsens utlåtande.

Socialstyrelsen anför: ''Vad beträffar de anordningar, som av de sakkunniga
föreslagits till förhindrande av uppkomsten av mindervärdiga bostadsföreningar,
kan styrelsen helt ansluta sig till tanken, att en ekonomisk plan för verksamheten
bör vara upprättad och registrerad hos offentlig myndighet såsom
villkor för att besittningsrätt till lägenheter med bindande kraft får upplåtas.
Med avseende på det skydd för de blivande föreningsmedlemmarna, som den

Förutsättningarna
för
rätt att upplåta
bostadsrätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Formål- eller
recUgranskning.

ifrågasätta anordningen kan förväntas komma att bjuda, vill styrelsen i övrigt
framhålla, att detta givetvis till väsentlig del är beroende av att den ekonomiska
planen icke behöver avgivas vid en tidigare tidpunkt, än att de i densamma
meddelade upplysningarna kunna grundas på verkliga fakta. För föreningar,
vilka övertaga äldre fastigheter och, utan att någon större förändring
av inredningen vidtages i dem, upplåta lägenheter, synes det naturliga tillvägagångssättet
i regel bliva, att den ekonomiska planen inlämnas till registreringsmyndigheten
samtidigt med registreringsansökan. Därest det för samtliga
föreningar lämpligen kunde föreskrivas en dylik samtidighet, skulle förfaringssättet
givetvis framstå såsom enklare och överskådligare än det av de
sakkunniga, föreslagna. Med avseende på föreningar, i vilkas verksamhet det
ingår att själva bygga de hus, i vilka bostadslägenheterna skola upplåtas, eller
att övertaga en eller flera äldre fastigheter, som före upplåtelsen skola undergå
mera genomgripande reparationer, torde det emellertid vara påtagligt, att
en ekonomisk plan, som utarbetas redan före igångsättandet av byggnadsverksamheten
eller renoveringen och sålunda endast kan vara grundad på de för
detta arbete upprättade kalkylerna, i de flesta fall måste röra sig med i hög
grad osäkra siffror. Då det å andra sidan för föreningar av denna art i regeln
torde vara önskvärt om icke nödvändigt, att föreningens registrering föregår
igångsättandet av den ekonomiska verksamheten, finner styrelsen välbetänkt,
att de sakkunnigas förslag icke obligatoriskt förknippar ingivandet av den ekonomiska
planen till registreringsmyndigheten med ansökan örn registrering.’

Jag finner mig alltså böra tillstyrka, att i avseende å bildande av bostadsföreningar
ändring ej vidtages i nu gällande bestämmelser, men att såsom villkor
för rätten att upplåta lägenhet med bostadsrätt uppställes skyldighet för
föreningens styrelse att hava upprättat en ekonomisk plan för föreningens verksamhet,
vilken plan skall för granskning ingivas till vederbörande länsstyrelse.

Vidkommande frågan huruvida denna granskning skall vara av real eller
endast formell innebörd hava vissa myndigheter uttalat sig.

Länsstyrelsen i Kalmar län anför: ’I motsats mot de sakkunniga finner

länsstyrelsen så betydande fördelar förenade med ett sanktionssystem, att de
däremot framdragna betänkligheterna borde förfalla. Förhandsprövning att
företagen bygga på sunda ekonomiska grunder borde kunna anförtros lämplig
central myndighet, eventuellt med särskild sakkunnig såsom föredragande.
Förtroendet för ifrågavarande företag framstår såsom något så väsentligt, att
institutets sociala värde icke bör äventyras genom de intresserades bristande
ekonomiska och juridiska insikt. Härigenom skulle jämväl länsstyrelsernas föreslagna
formalgranskning av planen kunna bortfalla. Sistnämnda gransknings
ytterst relativa värde skulle i allt fall knappast stå klart för allmänheten och
med orätt kunna föranleda föreställningen örn någon sorts offentlig garanti.’

Länsstyrelsen i Jämtlands län hyser den uppfattningen, att ett sanktionsförfarande
icke skulle vara lämpligt. En sanktion skulle säkerligen uppfattas
såsom en för föreningens vederhäftighet lämnad garanti, vilken staten icke torde
kunna eller böra ikläda sig.

Statens byggnadsbyrå yttrar: ’Vad först angår frågan om det allmännas
kontroll över föreningsbildandet delar byggnadsbyrån principiellt den uppfattning,
som kommit till uttryck i 8 § i förslaget, vilken inskränker sig till en
tvingande regel om publicitet åt föreningarnas ekonomiska planer men ej innefattar
föreskrift örn en realkontroll över dessa från det allmännas sida. En
sådan skulle sannolikt, örn den skulle göras effektiv, lägga en otillbörlig härn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

sko på deri fria företagsamheten. På samma gång vore det att befara, att det
allmänna i allt fall vid eventuella misslyckanden betraktades såsom moraliskt
ansvarigt för dessa, något som i sin tur efter hand sannolikt skulle föranleda
och jämväl giva ett skenbart stöd åt anspråk på ekonomisk hjälp från det
allmänna.

Betydelsen av planernas publicitet torde ej heller böra underskattas. Även
örn de enskilda medlemmarna själva i många fall skulle sakna förutsättningar
att ägna planen sakkunnig granskning, erbjuder publiciteten dock ett underlag
för en offentlig kritik av densamma. Byrån förmodar, att sammanslutningar
av bostadsföreningar skulle vara intresserade av och äga ekonomiska
förutsättningar att med ledning av de publicerade planerna anordna en sakkunnig
sådan kritik, som åtminstone kunde höja en varnande röst mot inträde
i de föreningar, som fullföljde tvivelaktiga syften eller vore baserade på ekonomiskt
ovederhäftiga eller osunda grunder.’

Vid ett försök att genom lagstiftningsåtgärder stävja osunda företeelser
i samband med en rörelse sådan som den här ifrågavarande möta obestridligen
betänkligheter av principiell natur. En lagstiftning, som har till
syfte att bereda ekonomiskt skydd för den enskilde i hans privata levnadsförhållanden,
kan lätteligen innebära ett alltför hårt och i sina verkningar skadligt
ingripande i den rörelsefrihet, som är nödvändig på det ekonomiska området.
I ett sanktionssystem kan för bostadsföreningsrörelsen ligga ett hinder
för en fri utveckling; det kan komma att verka därhän, att endast vissa
en gång prövade former bliva godkända. Att de personer, vilka kunna intresseras
till deltagande i ett bostadsföreningsföretag, ofta sakna insikt i ekonomiska
ting, får ej heller leda lagstiftningen in på vägar, som kunna föra till
ett försvagande av den enskildes känsla av ansvar för sina ekonomiska åtaganden.
För min del har jag icke kunnat finna de särskilda omständigheter,
vilka hänföra sig till bostadsföreningarna, innefatta tillräckligt skäl för att
ställa dessa föreningar under en realkontroll från det allmännas sida.

Emellertid torde ändamålet med föreskriften örn skyldighet att upprätta
ekonomisk plan lätteligen kunna förfelas, därest inga som helst garantier uppställas
med hänsyn till planens innehåll i sakligt avseende. En viss realgranskning
bör ske, men denna granskning skall hava ägt rum, innan planen ingives
till myndigheten, och den skall verkställas av personer, som äro väl förfarna i
byggnadsverksamhet och fastighetsförvaltning. Granskningsmännen skola alltså
ej tillkallas av länsstyrelsen, utan det skall ankomma på föreningsstyrelsen
att från sakkunniga personer anskaffa intyg, att planen enligt deras omdöme
vilar på tillförlitliga grunder. I länsstyrelsens formalgranskning åter skall
ingå, att granskningsmännen konstateras besitta erforderlig kompetens.

I fråga örn den ekonomiska planens innehåll hava de sakkunniga föreslagit, Innehållet av
att i lagen ej skola upptagas några detaljerade bestämmelser utan endast så- <Kn e*ono''

__ , _ ., , # ^ ( TJUSKCl Jpl(XTi£l\•

som allmänna riktlinjer anges, att planen skall innehålla upplysningar såväl i
de avseenden, vilka äro av betydelse för bedömande av föreningens verksamhet,
som ock rörande de ekonomiska förpliktelser, vilka kunna komma att åligga
en var innehavare av besittningsrätt. Därjämte hava de sakkunniga i motiven

Kungl. Maj:is''proposition nr 05.

uttalat, att de förutsätta, att länsstyrelsen i regel ej godtager planen, därest
den ej upptager de uppgifter, som återfinnas i ett av de sakkunniga uppgjort,
utlåtandet vidfogat formulär.

Mot vad sålunda föreslagits hava från flera håll framställts erinringar.

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar: ''Sorn stadgandet nu är avfattat, synes
det icke kunna få den betydelse, de sakkunniga tänkt sig. Det torde vara möjligt
att i lagtexten inarbeta som minimifordringar de detaljuppgifter, som nu
angivas i formuläret till plan.’

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför: ''Det lärer bliva vanskligt
att i de särskilda fallen avgöra, huruvida upplysningar i planen finnas i de
avseenden, vilka äro av betydelse för bedömande av föreningens ekonomiska
verksamhet, därest icke från början fastslås några bestämda minimifordringar
i förevarande hänseende. Det får dock anses i hög grad önskvärt, att dessa
1 rager komma att efter likartade grunder bedömas i hela riket, och detta lärer
näppeligen vara möjligt, örn ej närmare angives, vad den ekonomiska planen
mäste innehålla, vare sig detta sker direkt i lagtexten eller denna hänvisar
till i administrativ väg utfärdade bestämmelser örn formulär för ekonomisk
plans uppställning och innehåll.’

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller, att bestämmelserna tydligen lämna
utrymme för mycket olika tolkning; och det torde därför, icke minst för vinnande
av enhetlighet vid prövningen av dylika ärenden hos de olika länsstyrelserna,
vara nödvändigt, att de uppgifter, som skulle återfinnas i planen,
bleve med större tydlighet och fullständighet angivna.

Länsstyrelsen i Jämtlands län yttrar: ''Enligt länsstyrelsens uppfattning
kommer stadgandet med de föreslagna, allmänt hållna ordalagen icke att fylla

sitt syfte--—. Något lunder att närmare angiva planens innehåll synes

icke heller föreligga. Även örn man icke kan göra anspråk på en fullständig
uppräkning, torde man i huvudsak kunna följa den rubricering, som de sakkunniga
angivit i sin motivering, med reservationer för vissa ämnesgrupper på
sätt.de sakkunniga också uttalat i motiveringen. Sådana i lagen intagna anvisningar
synas vara att föredraga framför den omväg, de sakkunniga tänkt
sig. Härigenom skulle den granskning av den ekonomiska planen, som länsstyrelsen
skulle ha att verkställa, erhålla något värde i förebyggande syfte.’

Beträffande denna fråga må till en början framhållas, att en fullständig
redogörelse för vad planen skall innehålla ej lärer kunna intagas i lagtexten.
Där kan av naturliga skäl ej angivas mer än vissa huvudpunkter, om vilka
upplysning skall lämnas. En alltför detaljerad uppräkning kan, i stället för att
giva större effektivitet åt stadgandet, tvärtom vara ägnad att förringa dess
verkan. Även örn lagen innehåller generella rubriker för de skilda uppgifter,
som skola ingå i planen, måste dock vissa kompletterande bestämmelser angående
dess innehåll bliva erforderliga. Av dessa skäl kan jag icke biträda de
förslag, som framkommit örn lagtextens fullständigande på antytt sätt. Lämpligare
synes mig vara, att genom bestämmelser, meddelade i administrativ ordning,
uttömmande föreskrifter lämnas örn de minimiuppgifter planen skall
upptaga. Med hänsyn till den betydelse, som det lägenheten åsätta värdet i
flera avseenden har, bör dock enligt min mening i lagen angivas, att planen
skall innehålla uppgift örn lägenhetens värde.

Kungl. Maj ris proposition nr 65.

Från vissa håll Ilar anmärkts, att lagutkastet saknar bestämmelser, ägnade Tryggande av
att trygga den ekonomiska planens genomförande. Såsom jag tidigare
nämnt, skall enligt sakkunnigförslaget styrelsen utfärda en teckningslista, i genomförande.
vilken den ekonomiska planen är intagen. Ä denna lista skall den, som
önskar förvärva bostadsrätt, anteckna sig. Enligt förslaget äger styrelsen bestämma,
huruvida den, som tecknar sig å sådan lista, omedelbart blir bunden
av sin teckning eller ej. I senare fallet skall angivas, under vilka förhållanden
bundenhet inträder.

I förevarande avseende anför Statens byggnadsbyrå: ’En allmän erinran
synes vara att rikta däremot, att de sakkunnigas förslag icke upptager bestämmelser
i syfte att trygga planernas genomförande. Byrån vill med följande
exempel försöka förtydliga vad som här åsyftas. En förening har bildats
i syfte att för 200,000 kronor övertaga en fastighet örn 20 lika beskaffade
lägenheter. Besittningsrätten till varje enskild lägenhet skulle alltså betinga
ett värde av 10,000 kronor. Enligt planen skall den kontanta insatsen
uppgå till 2,500 kronor för lägenhet eller tillsammans 50,000 kronor; återstoden
av fastighetsvärdet är avsedd att omsättas i lån örn tillhopa 150,000 kronor.
Givetvis äger en medlem intresse av att icke hans ekonomiska prestanda
godtyckligt kunna ökas till ett för honom oöverkomligt belopp, men han äger
också ett örn möjligt än större intresse av att föreningens övriga medlemmar
verkligen prestera de avsedda insatserna. Han går i ett dylikt fall in med
sina 2.500 kronor i ett företag under den förutsättningen, att han blir delägare
i en fastighet, belånad till 75 procent av värdet. Detta är synbarligen
en betingelse av väsentlig natur. Om det sedan visar sig, att övriga lägenheter
till större antal icke bliva upplåtna mot besittningsrätt eller att besittningstagarna
icke till fullo erlägga stadgade insatser, kan han på så sätt bliva delägare
i en fastighet, som måst belånas till en avsevärt mycket högre, långt
mera riksfylld belåningsgräns än den förutsatta. Måhända föranleder detta
ej, att ytterligare insatsbelopp från hans sida utkrävas, men väl att hela företaget
blir insolvent och att fastigheten måst avyttras exekutivt samt att han
går förlustig hela sin insats utan att kunna ingripa och förhindra en sådan
sakernas gång. Det torde vara på detta sätt, som medlemmar i ovederhäftiga
bostadsföreningar stundom gått förlustiga sina insatser.

Med anledning av det anförda vill byrån till övervägande framlägga en anordning,
för vars genomförande kunde ifrågasättas regler av tvingande natur.

Den ifrågasatta planen skulle angiva de lägenheter, som äro avsedda att upplåtas
mot besittningsrätt, de därvid förutsatta insatserna, det minsta antalet
lägenheter, som skulle hava upplåtits ävensom det sammanlagda insatsbelopp,
som minst skulle hava ställts till föreningens disposition, förrän föreningen
finge träda i verksamhet såsom ''bostadsförening med besittningsrätt’. Om
berörda insatsbelopp icke inom angiven tid vore tryggat åt föreningen, borde
medlem vara fri från förbindelse för tecknad insats.

Anordningen, som erinrar om aktiebolagslagens bestämmelser örn fullteckning
av ett till ett visst minimum angivet aktiekapital, skulle innebära en
trygghet för att ingen behövde erlägga insatser, med mindre han erhållit
garanti för delaktighet i en fastighet, som endast bomme att belånas till ett
visst på förhand fastställt maximum. Fastighetens belastning med intecknad
gäld och den därmed förbundna risken, den finge vara mindre eller större, hade
alltså städse kunnat på förhand överblickas och bedömas.

Den ifrågasatta anordningen utesluter ej, att i den ursprungliga planen angivas
vissa latituder, beroende exempelvis på att en del lägenheter icke orne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Saa?fkUnnat pIace/as- Likaledes vore det ej uteslutet, att den som till en

vare tm0etT3 ^ ““ fast1lghel’ kunde kvarstå såsom besittningsha are

till ett antal lagenheter, som han hade för avsikt att efter hand avyttra

Men förutsättningen harfor vöre, att han skulle hava ställt till den köpande
£enS inS?0S1-t:w dj pa dessa Egenheter belöpande kontanta insatserna
vi lLfTe alltsa ej lata detta insatsbelopp kvarstå allenast såsom en fordran
viUren han, såsom nu skett i vissa fall, kunde uppsäga till betalning för att

taMaden fll°kfa br-Ega fönn Tn pa obestånd i syfte att å exekutiv väg återtaga
den till föreningen salda fastigheten

för nHfÖitjäimr SäuSki!t bet°na^. att d? här av by^n ifrågasätta garantierna
tor att en uppgjord plan i realiteten komme att genomföras icke inbegriper

Sarl ruth? r[ °f'' 11V6+ Sväl''Va pkln.ens. beskaffenhet. Örn sålunda en förenlig
önskade utbjuda till teckning besittningsrätt till lägenheter i en fastighet

som enligt planen skulle belanas så relativt högt som till exempelvis nittio procent
av fastighe svärdet skulle hinder därför ej möta. Däremot vöre en medem,
som tecknat sin andel under en i planen angiven förutsättning av en beläning
exempelvis till högst sjuttiofem procent, icke bunden av teckningen
örn det visade sig, att belåningen i strid mot planen komme att behöva höjas
exempelvis till nittio procent Tanken är sålunda att sätta den cventuelle
medlemmen i tillfälle att med ledning av planen på förhand överväga de åtaganden
och risker, som vore förenade med teckningen, och att så till vida bereda
honom en trygghet för planens praktiska genomförande, att han fritoges
tran teckningens förpliktelser, örn väsentliga avvikelser gjordes från densamma.

Socialstyrelsen yttrar: ''Hänsynen till de skiftande behoven inom bostadsoreningar
har även föranlett de sakkunniga att med avseende på utfärdandet
av teckningslista medgiva olika alternativ så till vida, att listan antingen kan
göras omedelbart bindande eller att den blir bindande allenast under vissa i
densamma angivna förhållanden. Härigenom har emellertid lämnats ett ganska
vidsträckt spelrum för olika förfaringssätt. Styrelsen kan icke undgå
att uttala en farhåga, att härigenom möjligheter skulle kunna yppa sig för
osunda spekulationer av delvis samma art som dem de sakkunniga med sitt
förslag på denna punkt velat komma till livs. För personer ur de samhällsskikt,
fran vilka bostadsföreningarnas medlemskår huvudsakligen rekryteras,
äro givetvis juridiska spörsmål i allmänhet synnerligen främmande, men en
långvarig erfarenhet visar, att man icke kan räkna med, att juridisk sakkunskap
anlitas, ens när^ det gäller disponerandet av så relativt stora summor
som dem. örn vilka fråga är vid inträdet i en bostadsförening. Av skäl, som
torde framgå av det föregående, anser styrelsen det icke vara en lämplig utväg
att uppdraga åt registreringsmyndigheterna att sakligt pröva villkoren i
de upprättade teckningslistoma i samband med granskningen av den ekonomiska
planen. Redan genom en föreskrift att teckningslistan skulle inlämnas
till registreringsmyndigheten, skulle dock så mycket vara vunnet, att även
teckningslistan bleve på ett tidigt stadium tillgänglig för utomståendes kritiska
granskning. Då det viktigaste önskemålet emellertid synes vara, att
medlemmar icke bliva bundna vid besittningsrätt utan säkerhet för dem, att
hela det i den ekonomiska planen förutsatta kapitalet blir för föreningen tillgängligt,
synes det styrelsen vara en minimifordran, att teckningslista icke
får göras bindande, förrän garanti härom förefinnes. I övrigt är det givetvis,
särskilt med hänsyn till bostadsklientelets nyss antydda sammansättning, av
särskild vikt, att lagen innehåller sådana föreskrifter, att å teckningslista
måste klart och tydligt angivas de förpliktelser i olika avseenden, som äro
förbundna med påtecknandet av densamma.''

Kungl. Maj:ts proposition nr Gö -

Stockkolms bostadsföreningars centralförening anför: ’I fråga om de

delar av förslaget, som ha avseende på nybildandet av föreningar, vill Centralföreningen
framhålla, att den frihet, som genom formuleringen av 9 § beretts
stiftarna av en förening att å teckningslista införa vilka villkor de önska
för att teckningen skall bliva bindande, törhända kan missbrukas till ogagn
för de blivande medlemmarna. Då å andra sidan medlemmarna i en ny förening
måste vara försäkrade örn att teckningen för erhållande av besittningsrätt
kommer att omfatta örn icke alla så dock det övervägande flertalet av de
till teckning utbjudna lägenheterna, örn icke de risker, som de ikläda sig genom
anslutning till föreningen skola bliva helt andra och större än av planen
framgår, lärer det vara uteslutet att vinna rättelse helt enkelt genom föreskrift,
att teckningslistan alltid skall vara omedelbart bindande. En förbättring
torde det under alla omständigheter vara, om jämväl teckningslistan tillsammans
med den ekonomiska planen måste inlämnas till offentlig myndighet.
Härigenom yppades nämligen tillfälle för offentliggörande av de uppställda
villkoren, vilket i fall av missbruk torde innebära en hämsko, särskilt för den
händelse offentliggörandet förbundes med kritisk granskning av inom bostadsföreningsrörelsen
verksamma organisationer, vartill Centralföreningen avser
att medverka.’

Spörsmålet örn den ekonomiska planens genomförande torde böra ses i ett
vidare sammanhang än som skett uti nu återgivna yttranden. Enligt sakkunnigförslaget
är syftet med föreskriften örn den ekonomiska planens upprättande
att förhindra uppkomsten av sådana bostadsföreningar, som icke vila på
sunda och betryggande ekonomiska grunder; planens betydelse är alltså huvudsakligen
av prohibitiv natur. Tvånget för föreningens initiativtagare att framlägga
detaljerade upplysningar angående företagets ekonomiska förhållanden
är enligt de sakkunnigas mening ägnat att förebygga allmänhetens inledande
i företag av svindelkaraktär eller eljest tvivelaktig soliditet. För detta syftemål
har varit nödvändigt att knyta vissa rättsverkningar vid planens upprättande.
Så har skett genom bestämmelserna därom, att endast i planen upptagen
lägenhet får utbjudas med bostadsrätt; att de i planen angivna värdena
skola vara normerande för de värden, som skola införas i lägenhetsförteckningen;
samt att i visst fall de tillträdesbelopp, som upptagits i planen, icke
må överskridas.

Mot förslaget i denna del synes till en början kunna anmärkas, att ändamålet
med planen lätteligen kan förfelas, därest icke vissa regler uppställas i
fråga om dess innehåll. Enligt förslaget kunna till- eller nybyggnader verkställas,
förändringar ske i avseende å inteckningsgälden, eller andra ekonomiskt
betydelsefulla åtgärder vidtagas, utan att härav föranledes skyldighet att göra
anteckning i planen, innan ytterligare lägenheter upplåtas med bostadsrätt.
Häri synes ligga en oegentlighet, särskilt då man betänker, att planen skall bestå
för obegränsad tid eller i varje fall intill den tid, då den sista i planen angivna
lägenheten blivit upplåten med bostadsrätt. Om det förflutit ett eller
annat år mellan planens upprättande och sistnämnda tidpunkt, ligger det i sakens
natur, att förändringar måste hava intTätt i avseende å förhållanden, varom
planen bör innehålla upplysning.

Enligt min uppfattning hava de sakkunniga fäst alltför stor betydelse vid

Kungl. Maj:ts proposition nr G5.

planens rent prohibitiva ändamål. Härvid torde hava förbisetts, att, även om
planen bygger på sunda ekonomiska grunder, senare vidtagna åtgärder kunna
medföra sådana ökade krav å bidrag från medlemmarna till föreningen, att avgiftsskyldigheten
överstiger deras ekonomiska förmåga. Under sådana omständigheter
blir värdet av den tryggade rätten till bostad väsentligt förringad.
Då det emellertid är uteslutet att förbjuda vidtagande av åtgärder, som
ej äro förutsatta i planen, mäste garantier skapas för att icke genom dylika
åtgärder den enskilde medlemmens rätt kränkes.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter har jag ansett det nödvändigt,
att bestämmelserna örn den ekonomiska planen och de till densamma knutna
rättsverkningarna i vissa avseenden omarbetas. Såsom en grundbetingelse
för planen bör fastslas, att den skall hänföra sig till viss byggnad eller
byggnadsritning. Detta torde även hava varit de sakkunnigas uppfattning.
För min del har jag ansett denna förutsättning vara av den vikt, att
den bör angivas i lagen. Med ett dylikt stadgande avses naturligtvis ej att
förbjuda varje avvikelse från den i planen angivna byggnaden eller byggnadsritningen.
Smärre ändringar måste alltid ske vid en byggnads uppförande,
och med avseende å redan uppförda hus är det nödvändigt att tid efter annan
företaga allehanda reparationer. Äro dessa ändringar ej av beskaffenhet att i
märklig mån inverka på föreningens ekonomiska ställning eller medlemmarnas
ekonomiska förpliktelser, böra de ej föranleda, att planen förlorar sin giltighet.
Annorlunda är förhållandet med sådana ändringar, som mera avsevärt öva inflytande
å företagets ekonomi. Vidtagas dylika åtgärder utöver vad i planen
angivits, böra nya bostadsrätter ej få upplåtas, med mindre ny ekonomisk plan
upprättats.

Men ej allenast ändringar i fråga örn den byggnad eller byggnadsritning,
vartill planen hänvisar, utan över huvud varje förändring i avseende å förhållande,
varom planen bör innehålla upplysning, torde, där den är av beskaffenhet
att i märklig mån inverka på föreningens ekonomiska ställning eller de
ekonomiska förpliktelser, som åligga innehavare av bostadsrätt, böra medföra
skyldighet att upprätta ny plan, innan ytterligare bostadsrätter upplåtas.
Till sådana förändringar äro att hänföra ej blott åtgärder, som vidtagits efter
planens upprättande, utan jämväl ökade byggnadskostnader och oförutsedda utgifter
vid företagets administration.

Därjämte synes innehavare av bostadsrätt böra medgivas rätt att, där i strid
med den plan, vilken förelegat vid tiden för hans inträde i företaget, åtgärd
vidtagits, varav föranledes väsentlig ökning av honom åliggande avgiftsskyldighet,
påfordra bostadsrättens inlösen av föreningen. Dylik lösensskyldighet
skall dock ej kunna göras gällande, om de ökade kostnaderna äro enbart
föranledda därav, att de i planen beräknade kostnaderna överskridits eller
att alla utbjudna bostadsrätter ej blivit tecknade.

Utvidgas bestämmelserna örn den ekonomiska planen på sätt nu antytts, torde
den bättre kunna motsvara sin uppgift att giva allmänheten ledning för bedömande
av företagets soliditet och därmed också bostadsrättens trygghet. Att
genom längre gående inskränkningar i föreningarnas rörelsefrihet söka vinna

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

ytterligare skydd lör förvärvare av bostadsrätter i nybildade företag, synes
icke tillrådligt. Envar, som med omedelbart bindande verkan tecknar sig å en
teckningslista, måste räkna med att, därest fullteckning ej sker, hans inträde
i företaget kan för honom medföra större kostnader än han beräknat. Han
har därför att överväga, huruvida förhållandena såväl i avseende å det särskilda
bostadsföretaget som ock beträffande bostadsmarknaden i övrigt äro sådana,
att de utbjudna lägenheterna kunna väntas bliva fullt ut eller åtminstone i
större utsträckning övertagna av bostadsspekulanter. Härför kräves ingalunda
så stor omdömesförmåga som för att beräkna örn och i vad mån byggnadskostnaderna
eller de löpande årsutgifterna kunna hållas inom de i planen angivna
gränserna. Men lika litet som ett överskridande av byggnadskostnaderna i och
för sig bör medföra rätt för den, som tecknat sig för bostadsrätt, att frånträda
teckningen, synes den omständigheten, att fullteckning av de utbjudna bostadsrätterna
ej skett, böra befria medlem från de förpliktelser teckningen innebär.
Då dessutom medlem beretts möjlighet att genom frånträdande av bostadsrätten
undgå ökade utgifter till följd av nya åtgärder, torde genom bestämmelser
av nu angivet innehåll den enskildes rättssäkerhet vara tillfyllest beaktad, utan
att dock föreningens handlingsfrihet över hövan begränsats.

I nära sammanhang med sist behandlade fråga stå vissa uttalanden av länsstyrelserna
i Malmöhus och Norrbottens län.

Ytterligare,
åtgärder att
säkerställa bo

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar: ''Med hänsyn till bostadsföreningar nas

stora allmänna betydelse och det statliga eller kommunala intresset därav,
att nämnda föreningar redan från början arbeta på en säker ekonomisk grundval,
synes det böra övervägas, örn icke en viss minimigräns för kontantinsats
borde bestämmas.’

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför: ''Mycket starka skäl tala för infö rande

av bestämmelser därom, att före medlems inflyttning i vederbörande lägenhet
tillträdesbelopp skall vara till viss del inbetalt och gäldandet av återstoden
på fullt nöjaktigt sätt garanterat. Till motivering för ett dylikt stadgande
framhålles, att bostadsförening med avseende å sin ekonomiska sundhet
är i lika hög grad beroende av medlemmarnas punktliga erläggande av sina
fastställda avgifter som av hållbarheten utav den vid företagets start uppgjorda
affärsplanen. Vid sådant förhållande bör naturligen gäldandet av vederbörande
avgifter och då särskilt grundavgiften i görligaste mån från början säkerställas.
’

stadsföreningars
ekonomi

Det spörsmål, som i dessa yttranden beröres, är otvivelaktigt av betydelse.
Mot ett fastställande av minimibelopp för grundavgift synas dock kunna anföras
vägande betänkligheter. Därest en dylik föreskrift skall medföra åsyftat
gagn, torde det vara nödvändigt, att beloppet bestämmes ganska högt. De
samhällsmedlemmar, vilka bilda den huvudsakliga medlemsstocken i dessa föreningar,
besitta icke de ekonomiska resurser, att de kunna erlägga höga avgifter.
Erfarenheten från Stockholm visar ock, att även med en så obetydlig
kontantinsats som 10 % av lägenhetsvärdet en klok och förtänksam ledning av
företaget kan åstadkomma tillfredsställande betingelser för föreningens soliditet.
Under sådana omständigheter anser jag mig icke böra tillstyrka införande
av lagstadgande örn visst minimum för tillträdesbelopp. Av enahanda skäl

Bokförings skyldighet.

Särskild lag
om bostadsföreningar.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr Q.r>.

synas föreskrifter i syfte att säkerställa avgifternas erläggande icke böra upptagas
i lagen.

De sakkunnigas utlåtande har så vitt angår föreslagen skyldighet för bostadsföreningar
av nu ifrågavarande typ att föra i lag föreskrivna handelsböcker icke
från något håll mött gensaga. Onekligen hava beaktansvärda skäl anförts för
införande av dylik skyldighet. Emellertid torde de sakkunniga hava underskattat
olägenheten för det stora flertalet av dessa föreningar att ställas under
de regler, som i viktiga hänseenden enligt lag gälla för köpmän. Erfarenheten
lärer jämväl hava visat, att den bokföringsskyldighet, som torde vara nödvändig
med hänsyn till vissa bestämmelser i föreningslagen, är betryggande. Anledning
synes ej heller föreligga, att föreskriva vidsträcktare bokföringsskyldighet
för förevarande föreningar än för många andra ekonomiska föreningar. Av
nu anförda skäl har jag ej kunnat biträda de sakkunnigas förslag i ifrågavarande
avseende.

Vad härefter angår frågan, huruvida de nya bestämmelserna skola införas i
den gällande lagen örn ekonomiska föreningar eller örn de böra upptagas i en
speciallag, må, under hänvisning till vad därom yttrats i de av mig tidigare
återgivna uttalandena av länsstyrelsen i Uppsala län och socialstyrelsen, ytterligare
nämnas följande.

Länsstyrelsen i Gotlands län delar de sakkunnigas åsikt, att bestämmelserna
böra inrymmas i särskild lag, men anser, att i denna lag hänvisningar till föreningslagen
av praktiska skäl icke böra förekomma utan att den särskilda lagen
bör innehålla samtliga bestämmelser i ämnet, samt att i föreningslagen bör inryckas
en erinran därom att rörande bostadsföreningar av ifrågavarande slag
är i lag särskilt stadgat.

Länsstyrelsen i Värmlands län gör enahanda hemställan under uttalande av
den farhågan, att svårigheter eljest kunna uppstå vid tillämpningen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att antingen bör utarbetas en med den
allmänna föreningslagen jämställd lag, innefattande alla för dessa bostadsföreningar
gällande lagbestämmelser, eller ock bör uti en ny andra avdelning av
föreningslagen sammanföras föreslagna specialstadganden utöver och avvikelser
från sistnämnda lag.

Beträffande detta spörsmål synes till en början böra framhållas, att en lagstiftning
å förevarande område ej lärer kunna inskränkas till de fåtaliga stadgande^
som länsstyrelsen i Uppsala län synes förutsätta såsom tillräckliga
för att fylla behovet. Under sådana omständigheter torde det redan av lagtekniska
skäl visa sig ogörligt att låta de nya bestämmelserna erhålla formen
av undantag till motsvarande stadganden i allmänna föreningslagen. Arten
och innebörden av de bestämmelser, vilka enligt min uppfattning bliva erforderliga
för att på tillfredsställande sätt reglera bostadsrätten, torde ock utesluta,
att de nya stadgandena sammanföras i en andra avdelning i föreningslagen.
Väl kan det däremot synas tveksamt, huruvida i den speciallag, som
alltså enligt min mening bör utfärdas, skola upptagas samtliga tillämpliga
bestämmelser eller örn lagen skall avfattas på sådant sätt, att den utgör en -

Kungl. Majlis proposition nr C5.

dast ett komplement till föreningslagen. Nyare lagstiftning erbjuder exempel
på båda dessa metoder. Onekligen kunna vissa skäl åberopas för att låta
denna lag bliva en fullständig sammanfattning av de lagbud, som skola gälla
örn ifrågavarande bostadsföreningar. Olägenheterna av ett dylikt förfaringssätt
synas emellertid i detta fall överväga fördelarna. Talrika stadganden i föreningslagen
skulle komma att upprepas i speciallagen, och denna finge härigenom
en tyngande vidlyftighet. Då jag ej heller kunnat finna, att genom ett dylikt
sammanförande av samtliga bestämmelser den särskilda lagstiftningen örn
vissa bostadsföreningar skulle avsevärt vinna i lättfattlighet, har jag anslutit
mig till de sakkunnigas ståndpunkt i denna fråga.

Slutligen vill jag, innan jag övergår till redogörelsen för de särskilda stadgandena
i lagförslaget, med några ord beröra ett spörsmål, som framförts av
statens byggnadsbyrå och socialstyrelsen.

Statens byggnadsbyrå anför: ’Vad angår investeringen i låneväg av kapital
i bostäder, upplåtna mot besittningsrätt, hava vid förslagets utarbetande övervägts
två olika anordningar, nämligen antingen att fastigheten i sin helhet
skulle graveras av gälden och att bostadsföreningen såsom den kollektive ägaren
skulle stå såsom låntagare eller ock att de enskilda lägenheterna var för sig
skulle kunna intecknas och i mån av behov belastas av gäld med besittningshavaren
såsom låntagare. I förslaget gives obetingat företräde åt den förra
anordningen.

I princip vill byrån giva sin anslutning till sakkunnigas förslag i denna
del. Därest bostadsföreningsrörelsen skulle fylla sitt väsentliga kreditbehov
på sätt, som varje enskild medlem funne för gott och lämplig, skulle säkerligen
redan den därav förorsakade splittringen av krediten på ett flertal smärre lån
vålla avsevärt ökade lånetekniska och materiella svårigheter samt större lånekostnader.
Men spörsmålet torde ej vara avfärdat med att grundvalen för hithörande
kreditväsen lämpligen synes böra sökas i belåning av fastigheten med
den kollektive ägaren såsom låntagare. Besittningsrätten till den individuella
lägenheten lärer i allmänhet äga visst ekonomiskt värde, större eller mindre
allt efter den ursprungliga insatsens storlek. Allt efter som den intecknade
gälden nedskrives genom successiv amortering — något som i allmänhet sker
och i allt fall bör ske — fastigheten stiger i värde och så vidare, kommer det
ekonomiska värdet av besittningsrätten att stiga. Det torde givas många situationer,
då det förefinnes ett legitimt intresse av att åtminstone till en viss del
kunna omsätta innehavet av ett sådant värde i penningar, utan att detta skulle
behöva ske genom besittningsrättens avyttring; en yrkesutövare kan behöva
rörelsekapital för sin verksamhet eller besittningshavarens arvingar kunna vid
hans frånfälle behöva mellan sig fördela denna tillgång, därvid dock någon av
dem vill för sig bevara besittningsrätten och så vidare. Anmärkas må, att
med den väsentligt ökade spridning, som bostadskooperationen vunnit under de
senaste åren, torde spörsmål av nu antydd art framdeles erhålla en allt större
och större betydelse och aktualitet.

Man möter här i själva verket för bostadsföreningsrörelsens vidkommande i
grunden samma spörsmål, som för egnahemsrörelsens del gjorts till föremål för
.särskilda överväganden i bostadskreditsakkunnigas den 15 maj 1928 avgivna
betänkande angående ordnande av viss bostadskredit och som kommit till uttryck
i de sakkunnigas starka hävdande av att kredit måtte kunna beredas jämväl
det befintliga egnahemsbeståndet och ej blott nyuppförda egnahem. ’Det

Förpantning
av bostadsrätt.

4(5

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

vöre’ h-arahåUa bostadskreditsakkunniga bland annat (sid. 81) ''allt annat än
tilltalande örn egnahemsbyggare, som ville avyttra sitt egna hem, av brist på
kreditmöjligheter skulle nödgas slumpa bort det till uppenbart underpris’.

Ilar ett legitimt och tvingande behov förefinnes att i låneväg omsätta det
kapitaivarde som en besittningsrätt kan representera, lärer det i allmänhet finnas
utvagar därtill men det är ingalunda betydelselöst, örn dessa utvägar äro
andamalsenhga. Örn sa ej är fallet, torde utvägar komma att anlitas, som
ur social synpunkt aro otillfredsställande och som torde vara ägnade att skada
en sund bostadsförenmgsrörelse.

Byggnadsbyrån föreställer sig, att möjlighet icke saknas att tillgodose nu
berörda önskemal, givetvis dock allenast under den förutsättningen, att man
icke därigenom minskade möjligheterna för föreningen att fylla det gemensamma
kreditbehovet. For sådant ändamål ifrågasätter byrån, att rätt medgives
besittnmgshavare att inteckna sm besittningsrätt med förmånsrätt närmast
elter den i fastigheten intecknade gäld, som angivits i den till länsstyrelsen
ingivna planen.

Socialstyrelsen yttrar: Styrelsen vill rikta uppmärksamheten på en konsekvens
av den eventuella nya lagstiftningen, vilken kan komma att visa sig
birra av betydande räckvidd för såväl medlemmarna i här ifrågavarande bostadsföreningar
som indirekt för föreningarna själva. Styrelsen avser härmed
utvagarna tor en medlem att frigöra sitt tillgodohavande i föreningen

Uppenbarligen vore idealet för en bostadsförening av här ifrågavarande
slag, att besittningsrätten till varje bostadslägenhet innehades av en medlem
och att denne medlem bebodde sin lägenhet. Såsom erfarenheten ntvisat, kan
det dock icke undvikas, att även i de fall, då en förening vid sitt grundande
latt dessa önskemal tillgodosedda, det under fortgången av föreningens verksamhet
inträffar förhållandevis talrika fall, då en medlem utan att önska avyttra
sm lägenhet likväl mer eller mindre tillfälligt blir urståndsatt att bebo
densamma, t. ex. på grund av förändrade arbets- eller tjänstgöringsförhållanden,
ändring av den ekonomiska ställningen eller förändringar i hushållets
sammansättning o. s. v. Vissa av dessa omständigheter kunna givetvis
också medföra, att det för en medlem blir ett önskemål att till annan överJata
sin insats i föreningen med därvid förknippad besittningsrätt. Jämväl
kan tänkas, att för en medlem uppstå sådana ekonomiska svårigheter, att
möjligheten till beläning av hans insatskapital för honom måste framstå såsom
ett legitimt intresse. Med avseende på denna sistnämnda synpunkt bör
beaktas, att insatskapitalet i de flesta föreningar växer under en lång följd
av år genom^ periodiska amorteringar och att det givetvis är ett föreningens
intresse att åtminstone till en viss gräns öka insatsbeloppen, under det att
det för medlemmarna medför ökade svårigheter att avvara dessa medel, ju
större de bliva. I all synnerhet när nödvändighet uppstår för en medlem eller
hans efterlevande att avyttra sitt tillgodohavande i en förening, kommer det
med den fortlöpande tillväxten av insatsbeloppen att medföra allt större svårigheter
att göra detta, därest icke belåningsfrågan är ordnad.

På en medlems möjlighet att till annan uthyra sin lägenhet torde den nya
lagstiftningen icke komma att utöva nämnvärt inflytande. De flesta bostadsföreningar
lära nämligen i sina stadgar föreskriva, att uthyrning av lägenhet
till annan person skall underställas föreningens styrelse för godkännande, och
lagförslaget förutsätter samma förfaringssätt som regel. Med avseende åter
på avyttring av lägenhet står enligt föreningslagens 15 och 17 §§ öppet för
en medlem att genom uppsägning under vissa angivna förutsättningar återfå
sitt insatsbelopp, därest inga särskilda inskränkningar av hans rätt härutinnan
intagits i föreningens stadgar. Med den nya lagstiftningen skulle motsvarande
möjlighet komma att upphöra, enär besittningsrätten enligt 23 §

Kungl. Majlis proposition nr G5.

principiellt gäller för obegränsad tid och insatsen sålunda endast skulle kunna
överlåtas till annan person, men icke uppsägas hos föreningen.

Denna förändring i medlemmarnas rättsställning torde komma att medföra
ökade svårigheter för dem, som bliva nödgade att avyttra sin lägenhet. I
samma riktning verkar otvivelaktigt de senaste årens starka utveckling av
bostadsföreningsrörelsen. Så länge utbuden av föreningslägenheter varit tämligen
begränsade till antalet, har det givetvis varit lättare att förvärva spekulanter
å desamma än när, såsom all anledning är att förvänta, ett väsentligt
större antal säljare komma att framträda.

Frågan om skälig lättnad vid belåning av bostadsföreningslägenheter, vilken
redan förut i åtskilliga fall gjort sig påmint, torde härigenom i helt annan
omfattning bli aktuell, och styrelsen hade funnit det önskvärt, att de
sakkunniga i sitt förslag upptagit jämväl denna fråga. Då densamma emellertid
är av vittutseende natur och vid dess lösning torde fordras hänsyn till
ett flertal olika intressen, lärer det icke böra förutsättas, att förslag jämväl
till dess lösning inväntas, innan bostadsföreningarnas mest trängande behov
av rättslig reglering bliva tillgodosedda.’

Jämväl de båda i ärendet hörda centralföreningarna understryka behovet
av lagbestämmelser rörande förpantning av det ekonomiska värde, besittningsrätten
kan representera, men framhålla önskvärdheten av att en utredning
därom ej må förhindra, att förevarande lagförslag kan framläggas för
nästkommande riksdag.

Förevarande spörsmål är utan tvivel förtjänt av övervägande. Bostadsföreningsrörelsens
starka utveckling har medfört betydande kapitalinvestering
i dessa företag. Det ligger följaktligen i sakens natur, att önskemål
framträda, att bostadsrättens ekonomiska värde må kunna användas såsom
kreditunderlag. Emellertid måste uppenbarligen betydande svårigheter möta
för genomförande av lagstiftningsåtgärder i detta ämne. Beaktansvärda invändningar
synas jämväl kunna resas mot en sådan lagstiftning. I allt fall torde
ytterligare erfarenhet härutinnan böra förvärvas, innan tiden kan anses inne för
upptagande av denna fråga till närmare behandling.

Av vad jag nu anfört rörande vissa huvudpunkter eller mera fristående Specialspörsmål
inom ramen för denna lagstiftningsfråga lärer framgå, att jag — motivering.
även örn jag i väsentliga avseenden kunnat ansluta mig till den allmänna uppfattning,
som kommit till uttryck i de sakkunnigas utlåtande, — funnit mig
föranlåten att underkasta sakkunnigförslaget omarbetning i vissa avseenden.

För de särskilda bestämmelserna i det överarbetade förslaget anhåller jag nu
att få lämna redogörelse. Därvid kommer jag — under hänvisning till ida
sakkunnigas utlåtande och med bortseende från mindre redaktionella skiljaktigheter
— att väsentligen beröra sådana frågor, i vilka det överarbetade förslaget
företer saklig avvikelse från de sakkunnigas lagutkast.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Förslaget till lag om vissa bostadsföreningar.

Rubriken.

Beträffande rubriken delar jag visserligen den av länsstyrelsen i Uppsala län
uttalade uppfattningen om önskvärdheten av att för framtiden benämningen ''bostadsföreningar’
kunnat förbehållas de föreningar, som bliva registrerade enligt
denna lag. Med hänsyn till det stora antalet nu befintliga föreningar,
vilka i sin firma intagit benämningen ''bostadsförening'', torde det emellertid
ej låta sig göra att för de föreningar, å vilka denna lag icke skall äga tillämpning,
stadga förbud mot användningen av nämnda beteckning

På grund av innehållet i 2 § har jag ansett orden ''med särskilda bestämmelser’
kunna utgå ur rubriken.

1 §•

I denna paragraf har företagits en omredigering för att tydligt utmärka,
att varje förening, som upplåter lägenheter med nyttjanderätt för obegränsad
tid, är underkastad denna lags tillämpning, oavsett hur rätten betecknas
i stadgarna.

Jämväl övriga i paragrafen vidtagna ändringar äro av redaktionell natur.

I likhet med de sakkunniga har jag ej ansett nödigt att för aktiebolagens
del meddela särskilda föreskrifter med avseende å lägenheters upplåtande åt
aktieägare.

•2 §.

I vissa andra lagar, exempelvis lagen angående emissionsbanker och lagen
örn aterförsåkringskassor, vilka i likhet med det föreliggande lagförslaget avse
att utgöra komplement till annan lagstiftning och innehålla hänvisning till denna,
har ej ansetts erforderligt intaga en bestämmelse av det innehåll, som återfinnes
i andra momentet i sakkunnigförslaget. Även utan uttryckligt stadgande
torde vad därmed åsyftats ändock gälla. Momentet har i enlighet härmed
uteslutits.

3 §•

Denna paragraf överensstämmer med motsvarande paragraf i sakkunnigförslaget.

4 §■

I denna paragraf har vidtagits den redaktionella ändringen, att i konsekvens
med lagens uppställning i övrigt endast angivits de avvikelser från 7 §
föreningslagen, vilka funnits böra stadgas beträffande bostadsföreningarna.

I anledning av ett uttalande av länsstyrelsen i Malmöhus län må framhållas,
att, såsom de sakkunniga erinrat, avgående innehavare av bostadsrätt ej
äger att av föreningen återfå det erlagda tillträdesbeloppet. För undvikande
av missuppfattning torde det vara nödvändigt att i denna lag använda en
annan beteckning än insats, då sådan enligt vad som gäller om andra ekonomiska
föreningar må återbekommas vid utträde.

Kungl. Maj :ts proposition nr GÖ -

AS)

Samma länsstyrelse har vidare uttalat, att den i gällande lag ingående bestämmelsen,
att insatsen skall vara i stadgarna till beloppet bestämd, vore
att föredraga framför den av de sakkunniga föreslagna föreskriften, att endast
grunderna för beloppets beräkning skola angivas. Den enskilde medlemmens
intresse torde emellertid bättre tillgodoses, örn i stadgarna angivas
grunderna för beloppets beräkning än örn däri skall fixeras ett måhända
alltför högt eller rent av oskäligt maximibelopp. Enahanda förhållande gäller
även beträffande vederlaget för bostadsrätt.

5 §.

Med anledning av erinran av länsstyrelsen i Uppsala län har i denna paragraf
dels uttalats, att förening, som avses i denna lag, ej behöver i sin finna
intaga beteckning, som utmärker, att medlemmarna icke äro personligen ansvariga
för föreningens förbindelser, dels ock införts förbud för annan förening
att i sin firma använda ordet ''bostadsrätt’.

Stadgandena i sakkunnigförslagets 2—4 mom. hava ansetts kunna utgå,
enär någon missuppfattning ej torde förekomma därom, att vad i föreningslagens
8 § 2—i mom. är stadgat skall gälla även beträffande ifrågavarande
föreningar.

6 §•

I enlighet med ändring, som vidtagits i 4 §, har även i denna paragraf angivits
endast i vad mån avvikelse göres från huvudstadgandet i föreningslagen.
Tillika har det synts lämpligt att intaga en erinran därom, att speciallagen
själv innehåller vissa stadganden, som medföra inskränkning i styrelsens
prövningsrätt.

7—12 §§.

I dessa paragrafer hava sammanförts de regler, som skola vinna tillämpning
i fråga örn upplåtelse av bostadsrätt.

I 7 § hava upptagits bestämmelser örn den ekonomiska planen. Skyldigheten
att upprätta dylik plan är den väsentliga nyheten i förhållande till gällande
rätt. Med de av mig tidigare omnämnda avvikelserna från sakkunnigförslaget
har planen erhållit en annan och betydelsefullare uppgift än de sakkunniga
avsett. Detta har synts mig böra komma till uttryck jämväl därutinnan,
att de stadganden, som röra upplåtelse av bostadsrätt, inledas av föreskriften,
att för rätt att upplåta bostadsrätt förutsättes, att en av styrelsen
upprättad ekonomisk plan för föreningens verksamhet föreligger.

Beträffande planens innehåll torde jag få hänvisa till sakkunnigförslaget
och vad jag tidigare anfört. Här synes endast böra anmärkas, att det lägenhetsvärde,
som angives i planen, ej får frångås annat än i särskilt i lagen
bestämt fall. Att det upptagna värdet måhända ej kommer att motsvara
lägenhetens matematiskt uträknade värde saknar betydelse. Det i planen angivna
värdet tjänstgör nämligen endast såsom ett relationstal för angivande
av de olika lägenheternas inbördes delaktighet i föreningens tillgångar, för
medlemmarnas avgiftsskyldighet o. s. v.

Bihang lill riksdagens vrotoknll TÖSÖ. 1 sami. 50 haft. (Nr 65.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

I fråga om skyldigheten att upprätta ny plan synes, utöver vad jag förut
yttrat, endast behöva framhållas, att ej varje än så obetydlig förändring i avseende
å förhållande, varom planen bör innehålla upplysning, skall medföra
skyldighet att upprätta ny plan. Är emellertid förändringen av den beskaffenhet,
att det för den, som önskar förvärva bostadsrätt, är av betydelse att
erhålla kännedom därom, inträder dylik skyldighet. A andra sidan erfordras
ej, att förändringen är av väsentlig betydelse.

8 § upptager i enlighet med sakkunnigförslaget stadgande därom, att planen
skall vara undertecknad av samtliga styrelseledamöter. Därjämte har
här intagits föreskrift örn att planen, på sätt jag förut omnämnt, skall åtföljas
av ett utlåtande, avgivet av två i fråga örn byggnadsverksamhet och
fastighetsförvaltning kunniga personer. Dessa skola intyga, att planen enligt
deras omdöme vilar på tillförlitliga grunder d. v. s. att de lämnade faktiska
uppgifterna, enligt vad de hava sig bekant, äro med verkliga förhållandet
överensstämmande samt att, efter deras omdöme, de i planen upptagna beräkningarna
angående inteckningar, byggnadskostnader, inkomster och löpande
utgifter m. m. kunna förväntas hålla streck. Någon garanti för planens vederhäftighet
i övrigt kan intyget tydligen icke innebära, och i intyget ligger
lika litet som i planen någon utfästelse i sådant avseende.

A vederbörande länsstyrelse skall ankomma att pröva intygsgivarnas kompetens.
Ändamålet med utlåtandet kräver uppenbarligen, att denna prövning
icke får nedsjunka till en tom formalitet.

Bestämmelserna i 9 § avvika ej i sak från motsvarande stadganden i 8 § i
sakkunnigförslaget. Det där föreskrivna förfarandet skall tillämpas med avseende
å såväl den första planen som å senare upprättade planer.

I 10 § meddelas bestämmelse av enahanda innebörd som i 7 § 1 mom. i de
sakkunnigas förslag. Med bostadsrätt avses varje sådan upplåtelse av nyttjanderätt
till lägenhet i föreningen tillhörigt hus, vilken sker för obegränsad tid.
Med upplåtelsen avses i det överarbetade förslaget själva det avtal, varigenom
rätten uppkommer, ej såsom i sakkunnigförslaget tillträdet av lägenheten.
När ett dylikt avtal kan anses hava kommit till stånd, angives ej i lagen.
Fråga härom får avgöras enligt allmänna rättsregler. Uppenbart är dock, att
ett dylikt avtal måste anses vara för handen, så snart föreningen uppburit tillträdesbelopp
eller ekonomiskt bidrag utan återbetalningsskyldighet. Särskilt
stadgande, att tillträdesbelopp eller del därav ej må uppbäras av annan än
medlem, som tecknat sig å behörig teckningslista, lärer följaktligen ej vara
erforderligt.

II §, motsvarande 9 § i sakkunnigförslaget, företer i sakligt hänseende den
avvikelse från detta förslag, att i teckningslistan skall utmärkas, örn teckningen
är omedelbart bindande eller ej. I likhet med sakkunnigförslaget stadgas här,
att endast en teckningslista må upprättas. Emellertid kan det inträffa, att flera
personer teckna sig för samma lägenhet. En särskild bestämmelse har med hänsyn
härtill upptagits i 12 § av innehåll, att den teckning, som först ägt rum.
skall gälla, där ej annat är föreskrivet i teckningslistan.

Kuni)!. Maj:ts proposition nr 05.

IO Q
O §.

I denna paragraf regleras det förhållande, som uppkommer, när föreningen
utan iakttagande av de bestämmelser, som skola tillämpas i fråga örn upplåtelse
av bostadsrätt, upplåter nyttjanderätt för obegränsad tid till lägenhet i föreningens
hus. Beträffande frågan, när dylik rätt kan anses upplåten, får jag hänvisa
till vad jag anfört vid 10 §.

Enligt sakkunnigförslaget är i nu förutsatt fall upplåtelsen ogiltig gent emot
den, till vilken upplåtelsen skett, men äger denne likväl, örn han så önskar,
kvarstå såsom bostadsrättshavarc. Anspråk, grundat på dylikt förhållande,
skall göras gällande inom två år.

Dessa regler har jag ansett ieke böra upptagas i det överarbetade förslaget.
Med hänsyn till den vidgade rättsverkan, som knutits till planen, är det nödvändigt,
att den, vilken inträder såsom bostadsrättshavare, är så att säga bunden
till viss ekonomisk plan i avseende å såväl rättigheter som skyldigheter.
Det är oförenligt med lagens ståndpunkt i övrigt att låta ett avtal av nu angiven
innebörd bliva gällande såsom bostadsrättsupplåtelse. Ej heller lärer en
lösning av spörsmålet stå att vinna med ett stadgande örn rätt för den, till vilken
upplåtelsen skett, att senare genom teckning å teckningslista i behörig ordning
förvärva bostadsrätt. Endast i sällsynta fall torde nämligen de villkor, som
innefattas i en dylik upplåtelse, samt de rättigheter och skyldigheter, som härledas
ur teckning å lista, upptagande viss plan, sammanfalla eller kunna bringas
till överensstämmelse. Några allmängiltiga regler för dylika fall lära ej kunna
uppställas. Under sådana förhållanden erbjuder sig knappast annan utväg än
att fastslå, att upplåtelse av lägenhet med rätt, vilken betecknats såsom bostadsrätt,
eller eljest med nyttjanderätt för obegränsad tid är ogiltig, där upplåtelsen
skett till annan än den, som tecknat sig å behörig teckningslista. Ogiltigheten
inträder omedelbart och särskilda regler för framställande av anspråk å skadestånd
synas icke vara påkallade.

Emellertid torde för det fall, att den, till vilken upplåtelse skett, tillträtt lägenheten,
vissa regler böra meddelas beträffande hans rätt att kvarsitta. Härom
hava bestämmelser upptagits i 2 mom. Innehavare av lägenhet anses nyttja
denna på grund av hyresavtal med hyrestiden bestämd till den fardag, som inträffar
näst efter tre månader från uppsägning. Uppsägningsrätt tillkommer
såväl föreningen som nyttjanderättshavaren. Vid utövning av rätten att vid
bristande överenskommelse mellan parterna fastställa övriga villkor för denna
hyresrätt har domstolen att utgå från vad i orten i allmänhet gäller i fråga örn
hyresupplåtelse av lägenheter av motsvarande slag.

14 §.

I fråga örn denna paragraf torde jag få hänvisa till de sakkunnigas framställning.

15 §.

I den allmänna motiveringen hava de sakkunniga uttalat, att innehavare av
bostadsrätt skall äga frihet att överlåta bostadsrätten, men att det med hänsyn

Kungl. Majda proposition nr 05.

till betydelsen för bostadsföreningarna att erhålla lämpliga personer såsom
bostadsrättshavare bör överlämnas åt styrelsen att sanktionera överlåtelsen
genom att godkänna köparen såsom medlem i föreningen, överlåtes rätten till
någon, som redan är medlem, skulle dylik sanktion ej ifrågakomma; vid antagande
av medlem hade styrelsen att fästa avseende å sökandens lämplighet
såsom bostadsrättshavare. Till den uppfattning, de sakkunniga sålunda uttalat,
kan jag i det stora hela ansluta mig. I efterföljande paragrafer hava upptagits
vissa närmare bestämmelser för styrelsens prövningsrätt i fråga om
medlems antagande.

Anmärkas ma, att stadgandet i denna paragraf ej har avseende å familjerättsligt
fäng eller testamente. Huru skall förfaras, då någon, som förvärvat
rätten på grund av dylikt fång, ej kan antagas till medlem, stadgas i 27 §.

16 §.

Enligt regeln i 15 § skall, där den, till vilken bostadsrätt överlåtits, ej varder
antagen till medlem, överlåtelsen vara utan verkan. En dylik regel lärer emellertid
näppeligen kunna upprätthållas i fråga örn överlåtelse, som skett genom
exekutiv auktion. Föreningens berättigade intressen torde icke trädas för nära
genom en föreskrift, att den, som förvärvat bostadsrätt å sådan auktion, ej må
vägras inträde såsom medlem. Stadgande härom har införts i denna paragraf.

17 §.

Rörande stadgandet i denna paragraf får jag hänvisa till vad de sakkunniga
anfört i den allmänna motiveringen. I sakligt hänseende hava vidtagits ett pär
ändringar. I sakkunnigförslaget torde med uttrycket ''arvinge’ hava avsetts
person, som vid tiden för överlåtelsen skulle hava varit arvsberättigad. Med
hänsyn till den begränsning av de arvsberättigades krets, som genom den nya
arvslagen införts, synes det böra tillkomma innehavare av bostadsrätt att fritt
överlåta denna rätt till envar skyldeman, som enligt lag äger taga arv efter överlåtaren,
oavsett örn vid överlåtelsen närmare arvinge fanns eller ej.

Det sätt, varpå i sakkunnigförslaget angivits de föreningar, som begränsat
sin verksamhet till vissa grupper av medlemmar, synes kunna medföra en mer
restriktiv tillämpning än som kan anses skäligt och lämpligt. Jag har därför
låtit i paragrafen införa ett tillägg, varigenom stadgandets tillämplighetsområde
vidgas, utan att dock bestämmelsen går utöver vad därmed torde hava
åsyftats.

18 §.

I första momentet hava upptagits regler för styrelsens prövningsrätt i andra
fall än de i lagförslaget förut behandlade. Reglerna torde överensstämma med
vad som redan nu i allmänhet tillämpas inom bostadsföreningarna. I fall, som
avses i detta moment, äro samtliga de villkor, som stadgarna uppställa för medlemskap,
giltiga, sålunda ej blott villkor av den beskaffenhet, varom förmäles
i 17 §.

Med uttrycket ''skäligen bör tagas för god såsom medlem’ avses ej blott, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 05.

vederbörande är vederhäftig för de ekonomiska förpliktelser, som åligga innehavare
av bostadsrätt, utan även att hans personliga egenskaper äro sådana, att
han kan anses lämplig såsom medlem i föreningen.

De sakkunniga hava framhållit, att styrelsens prövningsrätt kan föranleda
vissa missbruk. I ändamål att förebygga obefogad vägran hava, såsom jag
tidigare omnämnt, de sakkunniga förslagit, att, där styrelsen två gånger vägrat
att godkänna till olika personer verkställda överlåtelser, styrelsen skall vara
skyldig att på överlåtarens begäran försälja bostadsrätten å offentlig auktion.
Denna anordning har ej synts mig tillfredsställande. Den innebär, att styrelsen,
även örn dess vägran att godkänna de till inträde i föreningen anvisade personerna
måste anses grundad på objektivt giltiga skäl, skall vara pliktig att föranstalta
örn auktion. I stället för att åstadkomma, en realprövning av styrelsens
åtgärd utgår förslaget alltså från den presumtion, att en upprepad vägran
innebär missbruk av prövningsrätten. En sådan bestämmelse lärer kunna verka
därhän, att en överlåtare visar sig mindre nogräknad i fråga örn köparens lämplighet,
då han kan utgå från att styrelsen i det längsta söker undvika en tvångsförsäljning.

Tanken att i här avsedda fall låta frågan örn medlems antagande underställas
myndighets prövning har avvisats av de sakkunniga, enär de skäl, som ligga
till grund för styrelsens vägran, ofta kunna vara av beskaffenhet att icke lämpligen
böra offentliggöras. I viss mån delar jag denna uppfattning. Men den
enda lösning, som tillgodoser såväl föreningens intresse att ej nödgas mottaga
olämpliga medlemmar som ock medlems rätt att kunna genom överlåtelse förfoga
över sin bostadsrätt, synes ligga däri, att styrelsens vägran kommer att
opartiskt prövas av ett utomstående organ. Härvid måste dock beaktas, att
denna prövning icke bör äga rum inför offentligheten. Förbises må ej heller
vikten därav, att frågan kan avgöras utan tidsutdräkt. Med hänsyn härtill
Ilar prövningen lämpligen synts kunna ske av en skiljenämnd, mot vars beslut
talan ej må föras. Bestämmelse härom har införts i 2 mom.

Skiljenämndens prövning måste tydligen avse såväl, huruvida hinder för
medlems antagande möter på grund av bestämmelse i stadgarna, som ock
huruvida den föreslagne skäligen bör tagas för god såsom medlem. Dessa båda
frågor lära nämligen icke kunna särskiljas; styrelsen kan ej gärna förpliktas
att i sitt protokoll angiva, av vilken anledning vägran skett. Och mången gång
kan fråga om hinder för medlems antagande på grund av bestämmelse i föreningens
stadgar vara att hänföra till en ren skälighetsprövning. Att alltså enligt
förslaget styrelsens beslut komma att prövas av olika organ, allteftersom fråga
är örn fall, som avses i 17 §, eller fall enligt 18 §, torde ej innebära någon
oegentlighet, då förra fallet uteslutande är att betrakta såsom en rättsfråga och
därför bör komma under domstols bedömande.

Emellertid är det uppenbart, att rätten att påfordra skiljedom rörande styrelsens
vägran att till medlem antaga en person, till vilken bostadsrätten överlåtits,
ej bör kunna utövas annat än inom viss kort tid. Jag har ansett en tidrymd av
fyra veckor efter erhållen kunskap om beslutet vara skälig för att lämna vederbörande
tillfälle att söka. rättelse.

Kanyl. Majlis proposition nr 05.

19 §.

I likhet med de sakkunniga anser jag lämpligt, att i stadgarna må kunna
intagas förbehåll om lösningsrätt för föreningen eller för medlem vid övergång
av bostadsrätt. I ett avseende har jag dock ansett mig böra tillstyrka saklig
ändring i sakkunnigförslaget. Lösningsrätt synes kunna tillåtas, även där bostadsrätten
övergår till medlem. I vissa föreningar äro nämligen medlemmarna
i den ordning de inträtt i föreningen berättigade att övertaga lediga
bostadsrätter.

20 §.

Denna paragraf överensstämmer med 19 § i sakkunnigförslaget. Som emellertid
en avliden medlems dödsbo icke utan vidare är att betrakta såsom medlem,
har stadgandet synts böra fullständigas med föreskrift därom, att i fall, som i
paragrafen avses, dödsbo svarar på enahanda sätt som medlem.

21 §.

Denna paragraf motsvarar 20 § 1 mom. i sakkunuigförslaget. Stadgandet
har underkastats en redaktionell omarbetning.

22 §.

I denna paragraf hava upptagits bestämmelser angående den förteckning
Över lägenheter, upplåtna med bostadsrätt, vilken det skall åligga styrelsen att
upprätta. Enligt det överarbetade förslaget hava föreskrifterna örn lägenhetsförteckningens
innehåll i större utsträckning än i sakkunnigförslaget ställts
i relation till den ekonomiska planen. Härigenom har åt förteckningen givits
karaktären av en urkund, avsedd att tjäna till bevis örn de rättigheter och
skyldigheter, som äro anknutna till de särskilda bostadsrätterna. Såsom jag
förut omnämnt, hava i det överarbetade förslaget införts bestämmelser angående
rätt för medlem, som innehar bostadsrätt, att påfordra inlösen från föreningens
sida av bostadsrätten i vissa fall, där genom någon föreningens åtgärd
avvikelse skett från den ekonomiska plan, som var gällande vid tiden för
upplåtelsen av bostadsrätten. För bedömande, huruvida dylikt anspråk kan
göras gällande, blir lägenhetsförteckningens innehåll tydligen av stor vikt.

Förteckningen skall uppläggas, så snart lägenhet upplåtes med bostadsrätt,
och skall lägenhet införas i förteckningen i samband med att bindande avtal örn
bostadsrätt kommer till stånd. Införandet i förteckningen utgör härigenom
så att säga den yttre bekräftelsen å bostadsrättens uppkomst.

Förteckningen skall upptaga en beskrivning av lägenheten i enlighet med
planen. Har vid byggnadens uppförande avvikelse skett från planen, skall
anmärkning härom ske i beskrivningen. Likaledes skall örn senare verkställda
förändringar anteckning göras i förteckningen.

I överensstämmelse med vad som förordats av de sakkunniga skall den ekonomiska
planen vara utgångspunkten för det värde, som för lägenheten skall angivas
i förteckningen. Avvikelse från det i planen upptagna värdet må ej ske i
annat än i lagen angivet fall. Förteckningen skall nämligen uppläggas, så

i Kungl. Maj:ts proposition nr GJ. f>5

■snart någon bostadsrätt blivit upplåten, oell enligt 23 § skall kontrabok utställas
till medlem, ela bostadsrätt upplåtes till honom. Med hänsyn härtill
är det uteslutet, att för de bostadsrätter, som upplåtas innan byggnadskostnaderna
eller andra utgifter med visshet kunna bestämmas, upptaga annat värde
än det i planen angivna. Enär förhållandet mellan de olika lägenheternas
värden skall vara oföränderligt, måste alltså samtliga lägenheters värden angivas
i överensstämmelse med planen.

I ett särskilt fall skola dock andra värden angivas i förteckningen, nämligen,
örn genom föreningens åtgärd lägenheten erhållit annan inredning än
i planen avsetts. Föranledes härav ändring av värdet skall anteckning
därom göras i förteckningen. Denna föreskrift är tillämplig, vare sig förändringen
skett redan vid lägenhetens första inredning eller sedermera. Förändring
anses hava skett genom föreningens åtgärd, när föreningen har att svara för
de för förändringens vidtagande erforderliga kostnaderna.

I överensstämmelse med sakkunnigförslaget stadgas i det överarbetade förslaget,
att förteckningen skall innehålla uppgift örn varje lägenhets innehavare,
varjämte anteckning skall ske örn därutinnan inträffade förändringar.

Med hänsyn till den ökade betydelse, den ekonomiska planen erhållit enligt
det överarbetade förslaget, har det ansetts nödvändigt införa uttrycklig bestämmelse,
att planen skall finnas lätt tillgänglig hos föreningen. Likaledes
blir det av vikt för såväl föreningen som för enskild medlem att utan omgång
eller svårighet kunna styrka, vilken teckningslista som är grundläggande
för den varje särskild medlem tillkommande bostadsrätten. Med hänsyn härtill
har i denna paragraf intagits föreskrift, att planer och teckningslistor skola
vara fogade vid förteckningen.

23 §.

Enligt 11 § kan teckning å teckningslista medföra den omedelbart inträdande
verkan, att avtal örn upplåtelse av bostadsrätt kommit till stånd. Men förslaget
utgår från att upplåtelsen kan göras beroende av vissa villkor,
på sätt de sakkunniga närmare utvecklat i motiveringen till 9 § i sitt förslag.
Även jämlikt 12 § i det överarbetade förslaget kan upplåtelsen vara
beroende av bestämmelse i teckningslistan. Stundom kan därför vara ovisst,
när upplåtelsen är att anse såsom definitiv. I ändamål att denna ovisshet
snarast möjligt må avlägsnas föreskrives i 23 §, att styrelsens skyldighet att
utfärda kontrabok skall inträda samtidigt med att upplåtelseavtalet kommit
till stånd. Är avtalet definitivt, kan alltså medlemmen påfordra, att kontrabok
utfärdas för honom.

I anslutning till vad som föreslagits i fråga örn lägenhetsförteckningen hava
beträffande kontraboken upptagits vissa bestämmelser, varigenom jämväl denna
ställts i närmare sammanhang med den ekonomiska planen. Sålunda har
i lagtexten uttryckligen utsagts, att bokens uppgifter örn lägenhetens värde
o. d. skola hänföra sig till lägenhetsförteckningens innehåll. Men dessutom
har meddelats föreskrift, att boken skall utmärka, enligt vilken ekonomisk plan
bostadsrätten upplåtits. Med hänsyn till den rätt, som enligt förslaget till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 05.

lagts medlem att vid visst frånträdande av planen från föreningens sida påfordra
inlösen av bostadsrätten, är det av vikt för honom att kunna styrka, hur
i nämnda avseende förhåller sig.

För att bokens innehåll skall vid varje tillfälle vara i överensstämmelse
med radande förhållanden har skyldighet ålagts styrelsen att underrätta medlem
örn ändring i avseende, varom boken skall innehålla uppgift, samt att på
medlems begäran därom göra anteckning i boken.

24 §.

Denna paragraf överensstämmer med 22 § i sakkunnigförslaget.

25 §.

Denna paragraf skiljer sig från motsvarande stadgande i sakkunnigförslaget
allenast derutinnan, att den redan i 1 § uttalade föreskriften örn bostadsrattens
obegränsade giltighetstid här fått utgå samt att jämväl avliden medlems
dödsbo förklarats äga utöva bostadsrätt.

26 §.

Förevarande paragraf äger motsvarighet i 23 § 2 mom. i sakkunnigförslaget.

27 §.

I sakkunnigförslagets 14 och 15 §§ hava upptagits bestämmelser med syfte
att vid bodelning eller arvskifte bevara bostadsrätten åt innehavarens make
eller närmaste arvinge och att för denne underlätta utlösen av övriga bodelägare.
Bestämmelserna, vilka för ifrågavarande föreningar torde vara av
jämförelsevis ringa praktisk betydelse, hava avfattats med motsvarande stadgande
i aborättslagen såsom förebild. Da de sakkunniga ej ansett sig kunna föreslå
införande av förmånsrätt för den dödsbodelägare tillkommande fordran å lösen
för bostadsrätten, har jag ansett bestämmelserna kunna såsom mindre behövliga
utgå.

Jag har låtit i denna paragraf upptaga ett stadgande av innehåll, att, där
rätten genom familjerättsligt fång övergår till någon, mot vars antagande till
medlem hinder möter på grund av stadgandet i 17 §, styrelsen äger anmana
honom att inom sex månader överlåta rätten till annan, som ej må förvägras
inträde såsom medlem. Ställer förvärvaren sig ej anmaningen till efterrättelse,
skall styrelsen äga att för hans räkning sälja bostadsrätten å offentlig
auktion.

Innebörden av förslagets bestämmelser rörande rätten för dödsbo att utöva
bostadsrätt är följaktligen den, att i regel ett oskiftat dödsbo äger kvarsitta
i lägenheten och utöva bostadsrätten. Härav torde ej följa någon olägenhet
för föreningen, och i många fall synes bäst överensstämma med rättvisa
och billighet, att dödsbodelägarna äga gemensamt begagna bostadsrätten,
t. ex. mor och barn eller två systrar. Däremot kan dylik rätt ej
medgivas, örn hinder på grund av 17 § föreligger för dödsbodelägarnas an -

Kungl. Maj:ts proposition nr <;r>.

tagande till medlemmar. För detta fall ävensom för den händelse, att efter
bodelning eller arvskifte bostadsrätten tillfallit någon, som av nyssnämnda
anledning ej kan antagas till medlem, lärer särskild bestämmelse ej böra
saknas i lagen. Eljest kan styrelsens rätt enligt 17 § att vägra godkänna
förvärvaren såsom medlem eludera^. Till undvikande härav synes
styrelsen böra tillerkännas försäljningsrätt, under förutsättning att ej stärbhuset
eller förvärvaren överlåter bostadsrätten till någon, mot vars antagande till
medlem hinder ej möter. Styrelsen bör utan svårighet kunna skaffa sig kännedom
örn dödsboet och de närmare omständigheter, som härvid äro av betydelse.
Föreligger sådant fall, som i denna paragraf avses, har styrelsen
att tillställa dödsboet resp. förvärvaren anmaning att överlåta bostadsrätten
till lämplig person. Därvid bör tillika angivas det äventyr, som i lagen stadgas
för den händelse att ej inom sex månader sådan person gör ansökning att
bliva antagen till medlem.

28 §.

I 24 § i sakkunnigförslaget meddelas bestämmelse angående den befogenhet,
som tillkommer medlem i det fall att lägenheten vid tillträdet ej befinnes
i avtalat skick; stadgandet är avsett att gälla vare sig lägenheten framträder
i förbättrat eller i försämrat skick. Emellertid torde, såsom ock länsstyrelsen
i Malmöhus län framhållit, näppeligen en gemensam regel kunna uppställas
för dessa båda fall. I det överarbetade förslaget har därför bestämmelsen
uppdelats i skilda paragrafer med ett efter vartdera fallet lämpat innehåll.
I 28 § behandlas det fall, att lägenheten vid tillträdet ej är i så gott skick,
som den ekonomiska planen utvisar, eller eljest ej svarar mot vad medlem skäligen
äger fordra. Paragrafen, som ej företer saklig avvikelse från sakkunnigförslaget,
överensstämmer i det väsentliga med 3 kap. 10 § lagen örn
nyttjanderätt till fast egendom. Med hänsyn till den olikhet, som består i
rättsförhållandet mellan å ena sidan en föreningsmedlem och en bostadsförening
och å andra sidan mellan en hyresgäst och en hyresvärd, äro emellertid
villkoren för befogenhet att frånträda bostadsrätten något strängare än
för rätt att uppsäga ett hyresavtal. I förhållande till hyreslagens motsvarande
stadgande skärpta förutsättningar hava oek uppställts för föreningens
skadeståndsskyldighet. En väsentlig olikhet föreligger jämväl därutinnan, att
stadgandet ej är dispositivt. Med hänsyn till att medlem för all framtid skall
vara bunden vid lägenheten lärer det vara nödvändigt att giva stadgandet
hängande karaktär.

29 §.

Denna paragraf motsvarar 25 § i sakkunnigförslaget och överensstämmer
till sitt sakliga innehåll med denna utom såvitt angår mom. 3, vilket är nytt.
övervägande skäl hava synts tala för att ej göra bestämmelsen tvingande.

30 §.

Paragrafen överensstämmer i sak med 2G § i de sakkunnigas förslag.

kungl. Majda proposition nr Oö.

31 §.

I denna paragraf upptagas några fall, ela medlem äger frånträda bostadsrätten
på grund av att åtgärd vidtagits, som innebär avsteg från den ekonomiska
planen. Dessa åtgärder kunna antingen direkt hänföra sig till den
särskilda lägenhet, som medlem innehar med bostadsrätt, eller ock avse föreningens
verksamhet i övrigt.

Vad beträffar åtgärder av förstnämnda slag må erinras, att i 28 § redan
behandlats det fall, att lägenheten vid tillträdet befinnes i bristfälligt skick.
Förevarande paragraf åter angår det fall, att lägenheten erhållit annan inredning
än i planen avsetts och att därav föranledes väsentlig ökning av de
för bostadsrätten utgående avgifterna. Stadgandet är tillämpligt vare sig åtgärden
vidtagits före eller efter det lägenheten första gången tagits i bruk.
Väl ligger det i förhållandenas natur att den, som med bostadsrätt innehar
en lägenhet, skall äga att i allmänhet förfoga över lägenheten såsom örn han
vore dess ägare. Men denna rätt får ej utgöra hinder för vidtagande av sådana
ändringar i lägenhetens inredning, vilka påkallas av ett behörigt föreningsintresse.
1 öreningen måste vara berättigad att även mot medlems bestridande
vidtaga dylik åtgärd. Härvid torde dock böra göras den inskränkning,
att åtgärden ej får medföra en försämring av lägenheten. I 54 § har
intagits bestämmelse därom, att beslut, som innebär, att lägenhet kommer att
försämras, ej är giltigt mot bestridande av den medlem, som innehar lägenheten.
Tillika hava i samma paragraf givits vissa föreskrifter, som innebära garanti
för att beslut, som eljest medför väsentlig ändring av lägenhet, ej må tillkomma
oöverlagt. Har nu en dylik förändring i behörig ordning företagits, men medför
den endast en mindre ökning i de för bostadsrätten utgående avgifterna, synes
medlem ej äga befogat anspråk på att kunna undandraga sig dessa höjda avgifter.
Annorlunda är förhållandet, därest ökningen är väsentlig. Medlem bör då
kunna påfordra, att föreningen inlöser hans bostadsrätt.

Särskilda regler torde ej behöva uppställas för det fall, att föreningen i
strid med stadgandet i 54 § vidtagit åtgärd, som där omnämnes.

Vad nu anförts har avseende å det fall, att föreningens åtgärd direkt angår
en särskild lägenhet. Enahanda regler synas emellertid böra gälla även
för den händelse, att andra åtgärder vidtagas, varigenom de för bostadsrätt
utgående avgifterna komma att väsentligt höjas. Sådana åtgärder äro t. ex.
uppförande av nya föreningshus, modernisering av föreningshus, förändring av
vissa lägenheter eller utvidgning av föreningsrörelsen. Däremot avses ej sådana
åtgärder, vilka endast innebära en ändring i ett redan bestående förhållande,
såsom t. ex. fastighetens intecknande i ändamål att med lånebeloppet antingen
gälda byggnadskostnader, som uppkommit till följd av att i planen gjorda beräkningar
icke hållit streck, eller att bereda täckning för tillträdesbelopp för
lägenheter, som ej blivit upplåtna med bostadsrätt.

I fall, som avses i denna paragraf, torde, i motsats till vad som gäller enligt
föregående paragrafer, skadestånd ej böra ifrågakomma. En medlem synes
nämligen ej med fog kunna göra anspråk på att åtgärder av nu angivet slag ej

Kungl. Maj:ts proposition nr 6‘J.

skola vidtagas. Det ligger i denna verksamhets natur, att förändringar och utvidgningar,
som medföra ökade avgifter, icke kunna helt och hållet utebliva.
Medlemmarnas berättigade intressen synas bliva tillfyllest tillgodosedda genom
rätten att påfordra bostadsrättens inlösen.

Rätten att frånträda bostadsrätten torde ej böra stå medlem öppen hur länge
som helst. En tidrymd av tre månader från det medlemmen erhöll kunskap
om åtgärden synes innebära tillräckligt rådrum för sakens övervägande.

Uppsägningsrätt tillkommer självfallet ej medlem, som i cn eller annan forin
godkänt åtgärd av här avsett slag.

32 §.

Den i det överarbetade förslaget upptagna bestämmelsen, att ny plau skall
upprättas, när viss förändring inträffat i avseende å förhållande, varom planen
bör innehålla upplysning, måste självfallet medföra uppsägningsrätt för
den, åt vilken bostadsrätt upplåtits i strid med denna bestämmelse. Uppsägning
bör dock ej kunna göras, örn medlemmen vid upplåtelsen ägde kännedom
örn det förändrade förhållandet. Då uppsägning sker, ligger det i sakens natur,
att bostadsrättens förlust skall medföra rätt till skadestånd.

Även i här avsedda fall torde för uppsägningsrätt böra gälla en preklusionsfrist
av tre månader.

33 §.

I denna paragraf har intagits föreskrift örn skyldighet för föreningen att i
förut behandlade fall inlösa bostadsrätt.

I 2 mom. tillerkännes medlem rätt att kvarsitta viss tid efter det lösen för
bostadsrätten erlagts. Under tiden torde medlemmen, där ej annat är stadgat,
vara skyldig att gälda å honom belöpande föreningsavgifter.

34—38 §§.

Dessa paragrafer överensstämma i sakligt hänseende i huvudsak med motsvarande
stadganden i sakkunnigförslaget. Endast i ett par avseenden hava
vidtagits ändringar i sak. Sålunda har i 34 § gjorts den inskränkning i föreningens
skyldighet att svara för reparationer i anledning av brand- eller vattenledningsskada,
att där skadan uppkommit genom medlemmens vållande,
han själv har att svara för densammas botande. Med denna ändring avses att
fastslå, att medlemmen har att bära ansvar ej blott för sådan skada, som han
föranlett genom direkt åtgörande, utan jämväl för den skada, som uppkommit
därigenom, att han underlåtit att utan dröjsmål underrätta föreningen örn timad
skada av beskaffenhet att med dess avhjälpande ej kan utan äventyr anstå.
Däremot är föreningen fortfarande i förhållande till övriga medlemmar ansvarig
för botande av skada, som uppkommit genom viss medlems vållande. Vidare har
i 36 § gjorts ett tillägg av innebörd, att de särskilda ordningsföreskrifter,
som en förening kan vilja fastställa till efterrättelse för sina medlemmar, icke
få äga en rent godtycklig karaktär, utan att de måste uppbäras av något
sakligt föreningsintresse; för deras giltighet förutsättes överensstämmelse nied
ortens sed och allmänna uppfattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 05.

39 §.

I denna paragraf hava sammanförts stadgandena i sakkunnigförslao-ets 32
och 33 §§.

I likhet med de sakkunniga anser jag behov förefinnas av en föreskrift av
den innebörd denna paragraf utmärker. På sätt länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län framhållit, synes dylikt stadgande dock icke böra mot medlems bestridande
kunna sättas^ur kraft genom bestämmelse i avtalet angående överlåtelse av
föreningshuset. Då en på visst sätt kvalificerad majoritet kan besluta örn föreningshusets
försäljning, måste i lagen givas garantier för att medlem, som
tillhör minoriteten, icke omedelbart berövas sin bostad. Stadgandet har därför
i det överarbetade förslaget erhållit tvingande karaktär.

Vad beträffar övriga hyresvillkor är jag ense med de sakkunniga däri, att
regler icke skola lämnas i lagen beträffande villkorens bestämmande, utan att
åt parterna, eller, i brist pa överenskommelse dem emellan, åt domstol
överlämnas att därom träffa avgörande. Dock torde i fråga örn hyresbeloppet
viss grund för dess beräknande böra angivas i lagen. Det överarbetade förslaget
innehåller härutinnan den bestämmelse, att i avbidan på domstols beslut
det årliga vederlag, som senast varit gällande, fortfarande skall utgå. Då emellertid
av skilda anledningar vederlaget kan vara olämpligt såsom mätare av
hyresvärdet, har domstolen naturligtvis fria händer att i sitt utslag bestämma
hyran till annat belopp.

40 §.

Innehållet i denna paragraf har synts lämpligen böra upptagas i denna avdelning
av lagen och ej, såsom i sakkunnigförslaget skett, i samband med föreskrifter
örn styrelse och föreningssammanträde.

41 och 42 §§.

I dessa paragrafer meddelas bestämmelser angående bostadsrättens förverkande
vid vissa fall av underlåtenhet från medlems sida att fullgöra honom
åliggande skyldigheter eller av överträdelse av givna föreskrifter. 41 § behandlar
verkan av dylik underlåtenhet, som ägt rum, innan tillträde skett. I 42 § behandlas
sådana fall, som inträffa efter tillträdet.

I förra fallet torde knappast kunna föreligga annan underlåtenhet än beträffande
erläggande av tillträdesbelopp. I likhet med de sakkunniga anser
jag, att i dylikt fall försäljning av bostadsrätten ej bör ifrågakomma. Jag delar
ock den av de sakkunniga uttalade uppfattningen, att medlemmen måste hava
en tämligen rundligt tilltagen tid efter anmaningen för att inbetala beloppet.
Denna tid har synts lämpligen kunna fastställas till en månad. Underlåter
medlemmen att inom denna respittid erlägga den oguldna avgiften, synes det
befogat att, såsom i förslaget skett, frånkänna honom rätt att återkräva redan
erlagt belopp. Anledning har ej synts föreligga att för detta speciella fall
föreskriva skyldighet att erlägga ränta å oguldet belopp. Med hänsyn därtill
att, såsom i vissa yttranden framhållits, en reservfond vanligen är av ringa betydelse
för en bostadsförening, har jag ansett mig kunna tillstyrka, att för -

Kungl. Maj:ts'' proposition nr 05. 61

eningarna i avseende å det förverkade beloppets användning må kandla efter
gottfinnande.

Beträffande 42 § hava från vissa myndigheters sida hemställts örn någon
jämkning i syfte att medlems bostadsrätt må erhålla ett starkare skydd än som
följer av sakkunnigförslaget. Väl kan det synas naturligt att i fråga örn bostadsrätt
uppställa strängare villkor för förverkande än när det gäller hyresrätt.
Men å andra sidan måste ihågkommas, att där hyresgäst gör sig skyldig
till förfarande, som medför skada för fastigheten, detta i regel träffar endast
hyresvärden. Inom en bostadsförening åter kan skadan medföra verkningar
för samtliga innehavare av bostadsrätt. Likartat är förhållandet, örn medlem
eljest missbrukar sin bostadsrätt. I ett hyreshus står det en hyresgäst, som
finner sig störd av annan hyresgäst, fritt att avflytta, men i ett föreningshus innebär
avflyttning i regel jämväl tvång till föryttring av bostadsrätten. Med
hänsyn härtill och då det uppenbarligen är av stor vikt för föreningen, att
medlem iakttager sina skyldigheter i avseende å lägenhetens nyttjande, har
jag ansett mig icke kunna tillstyrka någon avvikelse från de föreskrifter sakkunnigförslaget
härutinnan upptager. Erinras må, att där vad som lägges
medlem till last är av ringa betydelse, han ej må skiljas från lägenheten.

Endast i ett avseende har jag i anledning av framställda erinringar funnit
mig böra förorda en ändring i sakkunnigförslaget, nämligen så tillvida, att i
det överarbetade förslaget intagits bestämmelse av enahanda innebörd som
stadgandet i 7 § i 1923 års lag med vissa bestämmelser rörande hyra. Denna
bestämmelse har synts lämpligen kunna upptagas i 43 §.

I olikhet med sakkunnigförslaget avses i det överarbetade förslaget med
bostadsrätt endast den särskilda form av nyttjanderätt, varom den nu ifrågavarande
lagen kommer att innehålla bestämmelser. Förfarande, som i 42 § avses,
medför förverkande av denna bostadsrätt. Att medlem genom erläggande av tillträdesbelopp
jämväl förvärvat ett ekonomiskt värde, som enligt lagens anordning
är knutet till bostadsrätten, saknar i detta avseende betydelse. Hur detta
värde, vilket jag, i likhet med de sakkunniga, anser även i fall av bostadsrättens
förverkande böra tillkomma medlemmen, skall realiseras, behandlas
i 48 §.

43 §.

Allenast med den avvikelse, som omnämnts vid 42 §, överensstämmer förevarande
paragraf med 35 § i sakkunnigförslaget.

44 §.

Innehållet i denna paragraf är överensstämmande med de sakkunnigas förslag.

45 §.

I förevarande paragraf, vilken motsvarar 37 § i sakkunnigförslaget, hava
med anledning av de stadganden örn uppsägningsrätt, vilka upptagits i 28 §
och följande paragrafer, vidtagits vissa redaktionella ändringar.

Kungl. Maj :ts proposition nr Oö

46 och 47 §§.

Dessa paragrafer överensstämma i sak med bestämmelserna i 38 oell 33 §§
i sakkunnigförslaget utom så tillvida, att av billighetsskäl medlem i de fall, då
han ej skall vara skyldig att genast avflytta från sin lägenhet, förklaras berättigad
kvarsitta till den fardag för avträdande av förhyrd lägenhet, som infaller
näst efter tre månader från uppsägning.

48 §.

I och med bostadsrättens förverkande upphör all rätt för medlemmen att förfoga
över lägenheten; någon valrätt för honom att uthyra lägenheten eller att
försälja bostadsrätten förefinnes ej. Däremot bör han, såsom jag i annat sammanhang
(vid 42 §) uttalat, äga utfå det ekonomiska värde, som bostadsrätten
kan representera. I likhet med de sakkunniga anser jag, att detta värde bör,
så fort ske kan, genom bostadsrättens föryttring förvandlas i kontanta penningar.
Sättet för föryttringen synes i första hand böra bero av överenskommelse
mellan föreningen och medlemmen. Kan överenskommelse ej träffas,
torde, pa sätt de sakkunniga föreslagit, bostadsrätten böra genom föreningens
försorg säljas å offentlig auktion.

• 49 §.

I denna paragraf, motsvarande 42 § i sakkunnigförslaget, har endast vidtagits
en redaktionell ändring.

50 §.

Enligt 48 § 1 mom. i de sakkunnigas förslag äger, där föryttring av föreningen
tillhörigt hus ägt rum, medlem, som i huset innehaft lägenhet med bostadsrätt,
påfordra, att föreningen skall träda i likvidation. I motiven alif öres
härom, att genom en sådan försäljning medlemmens ursprungliga bostadsrätt
rubbas. Då det näppeligen torde överensstämma med rättvisa och billighet,
att medlemmen skall kunna tvingas att övertaga en lägenhet i ett annat hus,
som till äventyrs kan hava förvärvats i stället för det föryttrade huset, måste
honom tillerkännas gottgörelse för det ekonomiska värde, bostadsrätten kan hava.
Därest överenskommelse ej kan träffas örn utlösen av bostadsrätten, bör medlem
vara berättigad påfordra föreningens trädande i likvidation. Endast örn stadgarna
föreskriva, att frågan om utlösen skall avgöras av skiljemän, skulle dylik
rätt ej förefinnas.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att medlem i nu avsett fall skall äga
utfå värdet av den upphörda bostadsrätten, varemot jag icke kan biträda deras
förslag i vad det avser, att en medlem skall kunna under angivna förhållanden
tvinga föreningen att träda i likvidation. I syfte att få i lagtexten angiven den
rätt, som sålunda skall tillkomma medlem, har paragrafen erhållit en från sakkunnigförslaget
avvikande formulering. Därjämte hava i paragrafen upptagits
regler för beräknande av det belopp, medlem skall äga uppbära såsom ersättning
för bostadsrätten.

Anledning har ej synts föreligga att giva stadgandet i denna paragraf tvingande
karaktär.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ciö. (53

51 §.

I enlighet med vad som skett i övriga förekommande fall, Ilar även i 51 §
endast angivits den avvikelse, som göres från huvudstadgandet i föreningslagen.

52—54 §§.

I fråga örn de fall, då särskild röstpluralitet skall erfordras för giltighet
av vissa beslut, är jag i stort sett ense med de sakkunniga. Beträffande åter
spörsmålet, hur denna pluralitet skall vara beskaffad, har jag ej kunnat i allo
ansluta mig till sakkunnigförslagets ståndpunkt. De beslut, som avses i dessa
paragrafer, gälla förhållanden, vilka nära beröra bostadsrätten, och bestämmelserna
örn kvalificerad majoritet hava tillkommit i syfte att bereda bostadsrättshavaren
skydd mot åtgärder eller förfoganden, som verka förändrande å
hans rätt. Emellertid måste beaktas, att ändamålet lätteligen kan förfelas,
där ej åt de medlemmar, som innehava bostadsrätt, tillerkännes större inflytande
å besluten än som skett i sakkunnigförslaget. Jag har därför låtit omarbeta
dessa stadganden i den riktning, att de medlemmar, som innehava bostadsrätt,
skola erhålla bestämmanderätten i förevarande fall. Sålunda har i 52 § intagits
föreskrift därom, att för giltighet av beslut örn ändring av stadgarna
alltid erfordras, att beslutet biträtts av minst två tredjedelar av dem, som innehava
bostadsrätt. Enahanda bestämmelse har upptagits i 53 § i fråga örn giltighet
av beslut rörande föreningens trädande i likvidation eller försäljning av
föreningshuset.

I förhållande till 46 § i sakkunnigförslaget företer 54 § i det överarbetade
förslaget den avvikelse, att för giltighet av beslut, som innebär en försämring
av viss lägenhet, samtycke erfordras av den medlem, som innehar bostadsrätten.
Rörande skälen härför får jag hänvisa till vad jag tidigare anfört. Vad beträffar
beslut, som eljest kan medföra förändring av lägenheten, har i det överarbetade
förslaget gjorts det tillägg till de sakkunnigas förslag, att för giltighet av sådant
beslut skall, där medlemmen ej bidragit till beslutet, erfordras — utöver
den i sakkunnigförslaget stadgade två tredjedelsmajoriteten —, att minst hälften
av dem, som innehava bostadsrätt i huset, biträtt beslutet.

55 §.

Denna paragraf överensstämmer med 47 § i sakkunnigförslaget.

56 §.

Förevarande paragraf överensstämmer i sak med 49 § i de sakkunnigas förslag.
Det värde, som bär avses, är det i lägenhetsförteckningen angivna värdet.
Anmärkas må, att denna paragraf i fall, som avses i 50 §, skall tillämpas
även i fråga örn den, som innehaft bostadsrätt.

57 och 58 §§

De avvikelser, som dessa paragrafer förete från 50 och 51 §§ i sakkunnigförslaget,
hänföra sig till förändringar, som förslaget i vissa förut berörda avse -

€4

Kungl. Maj:ts proposition nr 05.

enden undergått vid överarbetningen. Någon särskild motivering torde ej vara
erforderlig i detta sammanhang.

övergångsstadgandet.

Beträffande spörsmålet om lagens tillämplighet å tidigare registrerade ekonomiska
föreningar, vilka hava till ändamål att upplåta lägenheter med ständig
nyttjanderätt, ansluter jag mig till de sakkunnigas uppfattning, att lagen ej
skall hava retroaktiv verkan. Ej heller anser jag mig böra biträda en av länsstyrelsen
i Jämtlands län gjord hemställan, att vissa särskilda stadganden i lagen
skulle göras tillämpliga även å äldre föreningar. För dessa äldre föreningar torde
ringa fördel vara att vänta av en dylik retroaktivitet i den mån den icke komme
att medföra intrång i redan förvärvade rättigheter, en verkan, som tydligen
bör undvikas.

I sakkunnigförslaget har, i syfte att underlätta för äldre förening att vinna
registrering såsom förening med bostadsrätt, upptagits ett stadgande av innebörd,
att i vissa fall bostadsrätt finge upplåtas utan att ekonomisk plan
upprättats. Med hänsyn till den väsentligt vidgade betydelse, planen erhållit
i det överarbetade förslaget, torde ett dylikt stadgande dock knappast
vara lämpligt. Stadgandet har följaktligen fått utgå.

Har äldre bostadsförening ändrat sina stadgar i överensstämmelse med
denna lag och därefter registrerats såsom förening med bostadsrätt, lärer
detta ej medföra skyldighet för föreningen att träda i likvidation. Då förändringen
icke innebär, att något nytt rättssubjekt härigenom bildats, blir
tydligen en redan beviljad lagfart å föreningens fastighet fortfarande gällande.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av $ och 91 §§ i lagen den 22 juni
1911 (nr 55 s. 1) om ekonomiska föreningar.

8 §.

Ändringen består i införandet av sista stycket, vilket endast innefattar en
hänvisning till 5 § i lagen örn vissa bostadsföreningar.

91 §.

Sista stycket är nytt och utgör endast en hänvisning till lagen örn vissa bostadsföreningar.

Förslaget till lag om ändring i viss del av lagen den 14 juni 1907 (nr
36 s. 1) örn nyttjanderätt till fast egendom.

I nyttjanderättslagen har synts böra upptagas ett omnämnande av den särskilda
form av nyttjanderätt, som införes genom lagen örn vissa bostadsföreningar.

Kungl. Maj:ts> proposition nr 65.

Förslaget till lag om ändrad lydelse ar 42, 133 och 192 §§ utsökningslagen.

I avseende å detta lagförslag överensstämmer det överarbetade förslaget med
sakkunnigförslaget.

Beträffande frågan örn exekutiv försäljning av föreningshuset anför länsstyrelsen
i Skaraborgs län:

»Därest vid sådan försäljning innehavare av bostadsrätt med företeende av
sin kontrabok bevaka därpå grundad nyttjanderätt, skall enligt gällande utsökningslag
sagda rätt upptagas i borgenärsförteckningen och fastigheten utbjudas
med förbehåll respektive utan förbehåll örn nyttjanderättens bestånd.
Enligt sakkunnigas förslag synes emellertid försäljningen under alla omständigheter
medföra, att nyttjanderätten upphör och att bostadsrättsinnehavaren
endast äger kvarsitta till fardag, som infaller näst efter tre månader från verkställd
uppsägning. Vid nämnda förhållande torde ovan i utsökningslagen föreskrivna
procedur sakna rationell grund i förevarande fall. På sin höjd synes
enbart ett kungörande före utropet av försäljningens inverkan på nyttjanderätten
vara tillfyllest. I händelse vad nu anmärkts må finnas beaktansvärt,
lärer förslaget, i vad det avser ändring i utsökningslagen böra kompletteras
med hänsyn till bestämmelserna i 107 och 123 §§ i sistnämnda lag.»

I och med husets försäljning, vare sig frivilligt eller exekutivt, upphör bostadsrätten
och ersättes av hyresrätt för viss kort tid. Föreskriften härom i
39 § får vid exekutiv auktion den betydelse, att medlem äger kvarsitta under
enahanda tid, som i allmänhet torde tillkomma hyresgäst, vars rätt ej bibehållits
vid försäljningen. Med hänsyn härtill lärer föreskriften i 123 § utsökningslagen
sakna betydelse i förevarande fall. Emellertid torde den ordning för fastighetens
utrop, som där stadgas, praktiskt sett ej kunna inverka å auktionens förlopp.
Någon ändring i nämnda paragraf har därför ej synts erforderlig. Vad åter
beträffar 107 §, är det uppenbart, att bostadsrätterna skola upptagas i borgenärsförteckningen,
på det att spekulanter må kunna erhålla kännedom örn de
villkor, varunder lägenheterna innehavas.»

Departementschefen uppläser härefter de omförmälda lagförslagen, vilka
såsom bilagor under A—D äro fogade vid detta protokoll, nämligen förslag till

1) lag örn vissa bostadsföreningar;

2) lag om ändrad lydelse av 8 och 9 §§ i lagen den 22 juni 1911 (nr 55 s. 1)
om ekonomiska föreningar;

3) lag örn ändring i viss del av lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) örn nyttjanderätt
till fast egendom och

4) lag örn ändrad lydelse av 42, 133 och 192 §§ utsökningslagen;

samt hemställer, att lagrådets yttrande över förslagen måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 50 haft. (Nr 65.)

Kungl. Majlis proposition nr 65.

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

om vissa bostadsföreningar.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §•

Denna lag äger tillämpning å ekonomisk förening med ändamål att i lins, som
äges av föreningen, at medlemmarna med nyttjanderätt för obegränsad tid upplåta
bostäder eller andra lägenheter (bostadsrätt).

2 §•

I fråga örn förening, som avses i denna lag, skall vad örn ekonomiska föreningar
i lag eller särskild författning är stadgat lända till efterrättelse, såvitt det
ej strider mot vad här nedan förordnas.

3 §.

Ej må i stadgarna meddelas bestämmelse, att medlemmarna åtaga sig personlig
ansvarighet för föreningens förbindelser.

Örn förenings bildande.

4§.

Föreningens stadgar skola innehålla vad i 7 § i lagen den 22 juni 1911 (nr
55 s. 1) om ekonomiska föreningar finnes föreskrivet med undantag för vad
vid 4)—6) i nämnda paragraf sägs.

Därjämte skola stadgarna angiva:

1) där inträdesavgift skall förekomma, det belopp, ej överstigande etthundra
kronor, till vilket avgiften må bestämmas;

2) de grunder, enligt vilka den för bostadsrätt utgående grundavgift (tillträdesbelopp)
skall beräknas;

3) de grunder, enligt vilka årligt vederlag för bostadsrätt skall utgå;

4) där andra avgifter till föreningen, vare sig regelbundna eller på särskilt
beslut örn uttaxering beroende, skola förekomma, de högsta årliga belopp, sammanlagt
ej överstigande etthundra kronor, vartill avgifterna må bestämmas;

samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 65. 67

5) de grunder, enligt vilka, efter avsättning till reservfond, skall förfogas
över uppkommen vinst.

Där inträdesavgift förekommer, skall vad i lagen örn ekonomiska föreningar
är stadgat angående insats äga motsvarande tillämpning å inträdesavgift; dock
att av medlem ej må uppbäras mer än en inträdesavgift.

5 §.

Föreningens firma skall innehålla orden »förening med bostadsrätt» eller
förkortning av dessa ord (»f. m. b.» eller dylikt). Ej vare nödigt att i firman
intaga orden »utan personlig ansvarighet» eller förkortning av dessa ord.

Ej må annan ekonomisk förening i sin firma eller eljest vid beteckning av
affärsrörelsen använda ordet »bostadsrätt».

Om föreningsmedlems intagande och avgång samt örn upplåtelse och över*

gång av bostadsrätt.

6§.

I den mån ej annat följer av vad i denna lag stadgas må inskränkning ej ske
i styrelsens befogenhet att pröva frågan örn medlems antagande.

7 §•

Innan bostadsrätt må upplåtas, skall styrelsen hava upprättat en ekonomisk
plan för föreningens verksamhet.

Planen, som skall hänföra sig till viss byggnad eller byggnadsritning, skall
innehålla upplysningar såväl i de avseenden, vilka äro av betydelse för bedömande
av föreningens verksamhet, som ock rörande de ekonomiska förpliktelser,
vilka kunna komma att åligga en var innehavare av bostadsrätt. I planen skall
angivas värdet å varje i planen upptagen lägenhet.

Har efter planens upprättande i avseende å förhållande, varom planen bör
innehålla upplysning, förändring inträffat av beskaffenhet att i märklig mån
inverka på föreningens ekonomiska ställning eller de ekonomiska förpliktelser,
som åligga innehavare av bostadsrätt, må bostadsrätt ej vidare upplåtas, med
mindre styrelsen upprättat ny plan.

Närmare föreskrifter om planens innehåll utfärdar Konungen.

8 §.

Den ekonomiska planen skall vara försedd med styrelseledamöternas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter, varjämte av två trovärdiga och för insikt
och erfarenhet i fråga örn byggnadsverksamhet och fastighetsförvaltning kända
män skall vara tecknat intyg å planen, att den enligt deras omdöme vilar på tillförlitliga
grunder.

9 §.

Den ekonomiska planen skall i två exemplar ingivas till Konungens befallningshavande
i det län, där styrelsen har sitt säte. Det ena exemplaret av pia -

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

nen skall förvaras för att hållas tillgängligt för en var, som önskar taga kännedom
därav; det andra skall, försett med påskrift örn mottagandet, återställas
till styrelsen.

Har ej planen upprättats i behörig ordning eller finnes den ej äga föreskrivet
innehall, ma den ej mottagas. Vägras mottagandet, skall bevis därom jämte
skälen för beslutet på begäran meddelas.

Mottages planen, skall anteckning därom göras i föreningsregistret.

10 §.

Bostadsrätt ma ej upplatas at annan än medlem, som tecknat sig å teckningslista,
upprättad i den ordning 11 § stadgar.

11 §.

Teckningslista skall vara försedd med styrelseledamöternas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter. Ej må mer än en teckningslista utfärdas.

Vid teckningslistan skall vara fogad styrkt avskrift av senast upprättade ekonomiska
plan jämte den i 9 § omförmälda påskrift.

Teckningslistan skall angiva

1) tiden för tillträde av lägenhet; och

2) ordningen för erläggande av tillträdesbelopp.

Teckningslistan skall tydligt utmärka, örn teckningen är omedelbart bindande,
eller under vilka förhållanden bundenhet inträder.

Teckning skall avse viss i planen upptagen lägenhet.

Styrelsen åligger att hålla teckningslistan tillgänglig för en var, som önskar
taga kännedom därav.

12 §.

Hava flera tecknat sig för samma lägenhet, vare den teckning gällande, som
först ägde rum. År i teckningslistan annorlunda föreskrivet, lände det till efterrättelse.

13 §.

Har lägenhet upplåtits med rätt, vilken betecknats såsom bostadsrätt, eller eljest
med nyttjanderätt för obegränsad tid, utan att den, till vilken upplåtelsen
skett, tecknat sig å teckningslista, som uppfyller föreskrifterna i 11 §, vare,
där tillträde av lägenheten ej skett, upplåtelsen ogiltig.

Har tillträde av lägenheten ägt rum, skall upplåtelsen anses såsom hyresavtal
med hyrestiden bestämd till den fardag, som inträffar näst efter tre månader
från uppsägning. Kan överenskommelse ej träffas angående övriga hyresvillkor,
åge domstol efter stämning fastställa desamma.

I fall, som i denna paragraf avses, äge den, till vilken upplåtelsen skett, rätt
till skadestånd.

Kungl. May.ts proposition nr 65-

14 §.

Så länge medlem innehar bostadsrätt, äge han ej utträda ur föreningen; ej heller
må medlem, medan han innehar bostadsrätt, uteslutas ur föreningen.

15 §.

Medlem äge till annan överlåta sin bostadsrätt. Är den, till vilken överlåtelsen
skett, ej medlem, vare överlåtelsen dock utan verkan, där ej denne varder antagen
till medlem.

16 §.

Den, som förvärvat bostadsrätt å exekutiv auktion, må ej vägras inträde såsom
medlem.

17 §.

Har någon förvärvat bostadsrätt på grund av testamente eller har eljest sådan
rätt övergått till innehavarens make eller någon hans skyldeman, som enligt
lag äger ärva, må den, som förvärvat rätten, ej vägras inträde såsom medlem,
med mindre hinder möter på grund av bestämmelse i stadgarna, att medlem
skall tillhöra viss sammanslutning eller innehava anställning i visst företag
eller uppfylla annat villkor av liknande beskaffenhet.

18 §.

Har bostadsrätt i andra fall än i 16 och 17 §§ sägs överlåtits till någon, som
ej är medlem, må denne ej vägras inträde såsom medlem, därest han uppfyller
de villkor för medlemskap, som stadgarna må föreskriva, och han skäligen
bör tagas för god såsom medlem.

Vägrar styrelsen i fall, som i denna paragraf avses, att antaga den, till vilken
överlåtelsen skett, till medlem, vare, där han inom fyra veckor efter erhållen
kunskap örn beslutet det fordrar, frågan örn hans antagande till medlem prövad
av tre skiljemän, utsedda enligt lagen om skiljemän. Vad skiljemännen bestämt
skall gälla.

19 §.

I stadgarna må kunna förbehållas, att vid övergång av bostadsrätt föreningen
eller medlemmarna skola vara berättigade att lösa bostadsrätten. I ty fall
skola stadgarna angiva den ordning, i vilken lösningsrätten må tillkomma föreningen
eller medlemmarna inbördes, den tid, ej överstigande trettio dagar, räknat
från anmälan hos styrelsen om bostadsrättens övergång, inom vilken den,
som vill begagna sig av lösningsrätten, skall hos den, till vilken bostadsrätten
övergått, därom göra anmälan, ävensom den tid, ej överstigande trettio dagar,
räknat från det lösens belopp blivit bestämt, inom vilken lösen skall erläggas.

Där överenskommelse ej kan träffas örn lösens belopp, varde, så framt ej annorlunda
är bestämt i stadgarna, beloppet, som skall motsvara bostadsrättens
verkliga värde, bestämt av tre skiljemän, utsedda enligt lagen om skiljemän, med

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

rätt för part, som ej åtnöjes med skiljemännens beslut, att draga tvisten under
domstols prövning, saframt lian instämmer sin talan inom nittio dagar från det
skiljemännens beslut i huvudskrift eller bestyrkt avskrift delgavs honom.

20 §.

övergår bostadsrätt till någon, som ej är medlem, svare ändock den, från vilken
rätten övergått, eller hans dödsbo, till de innehavare av rätten åliggande
skyldigheter, intill dess annan varder antagen till medlem.

Om medlemsförteckning, lägenhetsförteckning och kontraböcker.

21 §.

Den i 9 § i lagen örn ekonomiska föreningar föreskrivna medlemsförteckning
skall allenast innehålla uppgift örn varje medlems fullständiga namn och hemvist.

22 §.

Genom styrelsens försorg skall uppläggas förteckning över samtliga lägenheter,
som äro upplåtna med bostadsrätt (lägenhetsförteckning). Lägenhet, som
upplåtes med bostadsrätt, skall ofördröjligen införas i förteckningen.

Förteckningen skall innehålla nummer å varje lägenhet jämte kort beskrivning
av lägenheten i enlighet med den ekonomiska planen. Förändringar härutinnan
skola ofördröjligen antecknas.

I förteckningen skola lägenheternas värden angivas i överensstämmelse med
den ekonomiska planen. Har genom föreningens åtgärd lägenhet erhållit annan
inredning än i planen avsetts, skall därav betingad förändring av värdet ofördröjligen
anmärkas i förteckningen.

Uppgift örn varje lägenhets innehavare skall ock intagas i förteckningen. Förändringar
i innehavet av bostadsrätten skola ofördröjligen antecknas.

I förteckningen skall anmärkas dagen, då anteckning skett.

Vid förteckningen skola fogas de ekonomiska planer, som mottagits av Konungens
befallningshavande, ävensom utfärdade teckningslistor.

Styrelsen åligger att hålla lägenhetsförteckningen tillgänglig för en var,
som önskar taga kännedom därav.

23 §.

För varje medlem skall, då bostadsrätt upplåtes till honom, genom styrelsens
försorg utfärdas en kontrabok. Därjämte skall kontrabok utfärdas för
varje ny innehavare av bostadsrätten. Kontrabok skall vara i behörig ordning
undertecknad med föreningens firma. I boken skall angivas dagen för utfärdandet.

Boken skall utmärka, att bostadsrätten upplåtits med stöd av teckning, varom
i 10 § sägs, och skall däri angivas dagen, då den vid teckningslistan fogade
planen mottagits av Konungens befallningshavande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Boken skall innehålla, förutom anteckning om medlemmens namn och husets
beteckning, uppgift örn lägenhetens nummer och värde samt beskrivning
av lägenheten, allt i enlighet med lägenhetsförteckningen. Tillika skola i boken
intagas föreningens stadgar.

Sker efter bokens utfärdande och medan den ännu är gällande ändring av
förhållande, varom boken skall lämna upplysning, åligger styrelsen att därom
underrätta medlem. På begäran av medlem, skall anteckning örn det ändrade
förhållandet genom styrelsens försorg verkställas i boken.

24 §.

I kontrabok skall genom styrelsens försorg göras anteckning örn de för
bostadsrätten verkställda inbetalningar.

Om bostadsrätt.

25 §.

Bostadsrätt må ej utövas av annan än medlem eller hans dödsbo.

26 §.

Har bostadsrätt förvärvats av föreningen, skall rätten åter avyttras sa snart
det kan ske utan förlust, där ej föreningen å nästa föreningssammanträde i
den ordning 54 § 2 mom. stadgar besluter, att rätten skall upphöra.

27 §.

Har medlem, som innehar bostadsrätt, avlidit, och föreligger hinder, som i
17 § sägs, att till medlem antaga den, till vilken rätten övergått genom giftorätt,
arv eller testamente, åge styrelsen, där ej inom sex månader efter anmaning
någon, som ej må vägras inträde såsom medlem, sökt att varda antagen
till medlem, låta rätten för förvärvarens räkning säljas å offentlig auktion.

Anmaning må anses given, när den blivit försänd i rekommenderat brev.

28 §.

Finnes lägenhet, då den första gången skall tagas i bruk, ej vara i så gott
skick, som den ekonomiska planen utvisar, eller eljest ej svara mot vad medlem
skäligen äger fordra, må han, där icke styrelsen på tillsägelse genast
vidtager åtgärd för bristens avhjälpande, själv därom besörja på föreningens
bekostnad. Är bristen av svår beskaffenhet, äge medlemmen efter uppsägning
frånträda bostadsrätten; dock må, där bristen inom kort kan avhjälpas,
uppsägning ej ske, med mindre styrelsen underlåter att, efter tillsägelse, så
snart ske kan därom besörja.

För den tid lägenheten är i bristfälligt skick njute medlem skälig nedsättning
i det årliga vederlaget. Ligger vållande föreningen till last eller visar
föreningen försumlighet vid lägenhetens försättande i behörigt skick, äge medlemmen
ock rätt till skadestånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

29 §.

Varder, då lägenhet första gången skall tagas i bruk, tillträde ej lämnat i
rätt tid och beror ej uppehället av medlemmen, äge denne, där genom uppehället
väsentlig olägenhet tillskyndas honom, efter uppsägning frånträda bostadsrätten.

För den tid, medlem är i mistning av lägenheten eller del därav, njute han
skälig^ nedsättning i det årliga vederlaget; äge ock rätt till skadestånd, där
uppehållet kan tillräknas föreningen såsom försummelse.

Har i teckningslistan i fråga örn medlems rättigheter enligt denna paragraf
särskilt förbehåll skett, vare det förbehåll gällande.

30 §.

^ Har i fall, som i 28 eller 29 § avses, rättelse skett, äge ej sedan medlem
såsom grund för uppsägning åberopa förhållande, som där sägs.

31 §.

Har genom föreningens åtgärd lägenhet erhållit annan inredning än i den
ekonomiska planen avsetts, eller har föreningen eljest vidtagit åtgärd i strid
med planen, och föranledes härav väsentlig ökning av de för bostadsrätt utgående
avgifter, äge medlem, där han ej godkänt åtgärden, efter uppsägning
frånträda bostadsrätten. Uppsägning skall ske senast tre månader efter det
medlemmen erhöll kunskap örn åtgärden, eller vare han sin talan förlustig.

32 §.

Har bostadsrätt upplåtits i strid med bestämmelsen i 7 § 3 morn., äge medlem,
där han var i god tro, när upplåtelsen skedde, efter uppsägning frånträda
bostadsrätten; njute ock rätt till skadestånd. Uppsägning skall ske senast
tre månader efter det medlemmen erhöll kunskap örn förhållande, som bort
föranleda upprättande av ny ekonomisk plan, eller vare han all talan förlustig.

33 §.

Sker uppsägning i fall, som i 28, 29, 31 eller 32 §§ avses, vare föreningen
skyldig att lösa bostadsrätten.

Har medlem tillträtt lägenheten, äge han kvarsitta till den fardag för avträdande
av förhyrd lägenhet, som infaller näst efter tre månader från det
lösen erlagts.

34 §.

Där ej annorlunda är bestämt i stadgarna, åligger medlem att på egen bekostnad
hålla lägenheten i gott stånd; dock svare föreningen för reparationer
i anledning av brand- eller vattenledningsskada, som ej uppkommit genom medlemmens
vållande.

Föreningen vare ock skyldig att bekosta reparationer å de stamledningar för
avlopp samt för lägenhetens förseende med värme, gas, elektricitet och vatten,
med vilka lägenheten av föreningen försetts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

35 §.

Där ej annorlunda är bestämt i stadgarna, äge medlem allenast med tillstånd
av styrelsen företaga förändring i lägenhetens inredning.

36 §.

Medlem vare pliktig att vid lägenhetens begagnande iakttaga allt vad som
erfordras för bevarande av sundhet, ordning och skick inom fastigheten; åliggande
det medlem att därvid ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,
föreningen i överensstämmelse med ortens sed meddelar. Medlem hålle
ock noggrann vårdnad däröver att vad sålunda åligger honom själv iakttages
jämväl av hans husfolk och av dem, som av honom inrymts i lägenheten.

37 §.

Ej må tillträde till lägenheten förvägras styrelseledamot, firmatecknare eller
revisor, när sådant erfordras för utövande av nödig tillsyn eller för utförande
av reparationsarbete. Då bostadsrätten jämlikt 27 eller 48 § skall säljas å
offentlig auktion, vare medlem pliktig att låta lägenheten förevisas å därför
lämpliga tider.

38 §.

Medlem äge upplåta lägenheten till annan medlem) eller med styrelsens tillstånd
till någon, som ej är medlem. Vill medlem i lägenheten stadigvarande
inrymma främmande person, skall han, där ej annorlunda är bestämt i stadgarna,
härtill inhämta tillstånd av styrelsen.

39 §.

Sker överlåtelse av hus, däri lägenhet upplåtits med bostadsrätt, och har
medlem tillträtt lägenheten, skall så anses, som örn medlemmen innehade lägenheten
på grund av skriftligt hyresavtal med hyrestiden bestämd till den fardag,
som infaller näst efter tre månader från uppsägning.

Lag samma vare, där huset, efter det medlem tillträtt lägenheten, varder
sålt i den ordning utsökningslagen bestämmer.

Kan överenskommelse mellan medlem och nye ägaren ej träffas angående
övriga hyresvillkor, äge domstol efter stämning fastställa desamma; dock skall
i avbidan på domstols beslut med avseende å hyra för lägenheten tillämpas
vad närmast före överlåtelsen gällt i fråga om årligt vederlag.

40 §.

Där ej annorlunda är föreskrivet i stadgarna, ankomme å styrelsen att enligt
gällande grunder bestämma tillträdesbelopp och årligt vederlag för bostadsrätt
så ock att fastställa den ordning, vari avgifterna skola erläggas.

Kungl. ~Maj:ts proposition nr 65.

41 §.

Underlåter medlem att i rätt tid fullgöra inbetalning å tillträdesbelopp, som
förfaller till betalning före det tillträde av lägenheten må ske, åge styrelsen,
där ej rättelse sker inom en manad efter anmaning och ej heller med styrelsens
medgivande tillträde ägt rum, förklara bostadsrätten förverkad.

Anmaning må anses given, när den blivit försänd i rekommenderat brev.

Då bostadsrätt förverkats efter ty nu sagts, kan vad av tillträdesbeloppet
redan inbetalts ej återfordras.

42 §.

Bostadsrätt vare förverkad och föreningen förty berättigad att uppsäga medlem
till avflyttning:

1. örn medlemmen utöver två söckendagar efter förfallodagen eller den
längre tid, som må vara bestämd i stadgarna, dröjer med erläggande av årligt
vederlag eller, i annat fall än i 41 § sägs, med erläggande av tillträdesbelopp;

2. örn lägenheten nyttjas till annat ändamål än det, vartill den är avsedd,
och väsentligt men därigenom kan tillskyndas föreningen eller annan medlem;

3. örn utan tillstånd av styrelsen medlemmen till annan än medlem upplåter
lägenheten eller han, utan att därtill vara berättigad, i lägenheten stadigvarande
inrymmer främmande person;

4. örn lägenheten vanvårdas, eller örn medlemmen eller, där lägenheten
upplåtits till annan, denne åsidosätter något av vad jämlikt 36 § skall Aud lägenhetens
begagnande iakttagas eller brister i den tillsyn, samma paragraf
ålägger medlem;

5. örn i fall, där jämlikt 37 § medlemmen är pliktig att lämna styrelseledamot,
firmatecknare, revisor eller annan tillträde till lägenheten, sådant
vägras, och medlemmen ej kan -visa giltig ursäkt; eller

6. örn medlemmen, där stadgarna föreskriva, att medlem skall tillhöra viss
sammanslutning eller vara anställd i visst företag eller uppfylla annat villkor
av liknande beskaffenhet, ej längre uppfyller villkoret.

Finnes i fall, som denna paragraf avser, vad som lägges medlemmen till
last vara av ringa betydenhet, må han ej skiljas från lägenheten.

Innan uppsägning må ske på grund av förhållande, som i 2, 3, 4 eller 5 sägs,
skall föreningen hava berett medlemmen tillfälle att inom skälig tid -vidtaga
rättelse i anmärkt hänseende.

Sker uppsägning, vare föreningen berättigad till skadestånd.

43 §.

Är bostadsrätt förverkad på grund av förhållande, som i 42 § 2, 3, 4 eller 5
sägs, men sker rättelse, innan föreningen gjort bruk av sin rätt till uppsägning,
eller har i fall, som i 42 § 6 avses, föreningen icke uppsagt medlemmen
inom tre månader från det föreningen fick kunskap örn förhållande, som där
avses, åge ej sedan föreningen åberopa förhållandet såsom grund för medlemmens
skiljande från lägenheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Är bostadsrätt förverkad på grund av förhållande, varom i 42 § 1 förmäles,
vare lag, som i 7 § i lagen den 10 mars 1923 (nr 31) med vissa bestämmelser
rörande hyra sägs.

44 §.

Ej må i stadgarna upptagas annan grund för bostadsrättens förverkande än
41, 42 och 43 §§ bestämma.

45 §.

Uppsägning skall ske skriftligen eller med vittnen, där ej skriftligt erkännande
örn uppsägningen lämnas; skolande vad i 11 kap. 11, 14 och 15 §§
rättegångsbalken stadgas angående stämning äga motsvarande tillämpning i
fråga örn uppsägning.

Träffas ej den, vilken för uppsägning sökes, i sitt hemvist, varde uppsägningen
i rekommenderat brev under hans vanliga adress avlämnad å posten
samt skriftlig underrättelse örn uppsägningen meddelad hans husfolk, örn sådant
finnes, men eljest fäst å hans husdörr; skolande uppsägningen anses
hava skett, när vad sålunda föreskrivits blivit fullgjort.

Har den, hos vilken uppsägning skall ske, ej känt hemvist här i riket, och
finnes ej heller känt ombud, som äger för honom mottaga uppsägning, må
uppsägningen ske genom kungörande i allmänna tidningarna.

Stämning, däri talan föres örn skyldighet för föreningen att lösa bostadsrätt,
så ock ansökan örn medlems vräkande gälle, där delgivning skett i behörig ordning,
såsom uppsägning, ändå att vad här ovan är stadgat icke iakttagits.

46 §.

Sker uppsägning av anledning, som i 42 § 1, 4 eller 5 sägs, vare medlem
skyldig att genast avflytta. Sker uppsägning av annan i 42 § omnämnd
anledning, åge medlem kvarsitta till den fardag för avträdande av förhyrd
lägenhet, som infaller näst efter tre månader från uppsägningen, där ej rätten
eller överexekutor prövar skäligt ålägga honom att avflytta tidigare.

47 §.

Prövas i tvist angående rätt för medlem att tillträda lägenhet eller angående
skyldighet för medlem att avflytta medlem vara berättigad att tillträda
lägenheten eller pliktig att avflytta, äge rätten tillika, när skäl därtill äro,
förordna, att utslaget må på sätt utsökningslagen bestämmer verkställas utan
hinder därav att det icke äger laga kraft.

Är sådant förordnande meddelat, och fullföljas mot utslaget talan i högre
rätt, äge, när skäl därtill äro, den rätt, innan ändringssökandet slutligen prövas,
förordna, att vidare åtgärd för verkställighet icke må äga rum.

48 §.

Har medlem skilts från lägenhet till följd av uppsägning i fall, som i 42 §
avses, varde bostadsrätten genom styrelsens försorg, så fort ske kan, såld å

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

offentlig auktion; dock att, där lägenheten varit utsatt för vanvård, därigenom
uppkommen brist först må avhjälpas.

Varder i fråga örn sättet för bostadsrättens försäljning annorlunda avtalat,
vare det avtal gällande.

Av vad som influtit genom försäljningen åge föreningen uppbära så mycket
som erfordras för täckande av föreningens fordran bos medlemmen. Återstoden
skall tillfalla medlemmen.

49 §.

Sedan i fall, som i 48 § avses, bostadsrätten försålts och köparen antagits till
medlem, stående föreningen öppet att ur föreningen utesluta förre innehavaren
av bostadsrätten.

50 §.

Upphör bostadsrätt till följd av föryttring av föreningen tillhörigt bus, äge,
där ej stadgarna annorlunda bestämma, medlem, som vid föryttringen innehade
bostadsrätten, utfå, sedan en månad förflutit efter det räkenskapsavslutning
efter föryttringen uppgjorts och granskats, ej mindre det inbetalta tillträdesbeloppet,
i den man föreningens behållna tillgångar, enligt räkenskapsavslutningen,
därtill förslå utan anlitande av reservfond och förnärmande av övriga medlemmars
lika rätt, än ock vad, enligt räkenskapsavslutningen, å lägenhetens värde
belöper av föreningens vinst. Träder föreningen i likvidation före nämnda
tid eller varder inom samma tid beslut örn föreningens försättande i konkurs
meddelat, skall medlems rätt i förevarande avseende bedömas efter de i 59 och
60 §§ i lagen örn ekonomiska föreningar och 56 § i denna lag örn skifte av föreningens
tillgångar givna föreskrifter.

Om vinstutdelning.

51 §.

I stället för vad i 18 § första punkten i lagen örn ekonomiska föreningar stadgas,
skall gälla, att utdelning av vinst ej må göras i vidsträcktare mån, än att
återstående tillgångarna, enligt föreningens behörigen granskade räkenskaper,
överskjuta skulderna med minst det belopp, som motsvarar inträdesavgifterna
och tillträdesbeloppen, i den mån de redan inbetalts eller äro till betalning förfallna,
jämte reservfond.

Om ändring av förenings stadgar och vissa andra fall, då särskild röstpluralitet
& föreningssammanträde erfordras.

52 §.

För giltighet av beslut örn ändring av stadgarna erfordras, utöver vad i 42 §
i lagen örn ekonomiska föreningar är stadgat, jämväl, där genom beslutet förbehåll,
som i 19 § 1 mom. sägs, införes eller rättigheten att föryttra bostadsrätt
inskränkes, att samtliga medlemmar, som innebava bostadsrätt, förenat sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 65. 77

därom, men eljest att beslutet biträtts av minst två tredjedelar av dem, som innehava
bostadsrätt.

53 §.

För giltighet av beslut örn föreningens trädande i likvidation i andra fall än
i 48 § i lagen örn ekonomiska föreningar sägs eller av beslut örn föryttring av
föreningen tillhörigt hus, däri lägenhet är upplåten med bostadsrätt, erfordras,
utöver vad i 43 § i nämnda lag är stadgat för giltighet av beslut, som där avses,
jämväl att beslutet biträtts av minst två tredjedelar av dem, som innehava
bostadsrätt.

54 §.

Innebär beslut, att lägenhet, som innehaves med bostadsrätt, kommer att försämras,
vare beslutet ej giltigt, med mindre medlem, som innehar bostadsrätten,
bidragit till beslutet. Kommer beslutet eljest att medföra väsentlig förändring
av lägenheten, erfordras, där medlemmen ej bidragit till beslutet, för dess
giltighet, att det biträtts av minst två tredjedelar av de röstande och dessa tillika
utgöra minst hälften av dem, som innehava bostadsrätt.

Beslut, som i 26 § avses, vare ej giltigt, med mindre beslutet biträtts av
minst två tredjedelar av de röstande.

55 §.

Vad i 44 § 2 och 3 mom. i lagen örn ekonomiska föreningar sägs, skall ej
gälla.

Om likvidation och upplösning.

56 §.

I stället för vad i 60 § andra punkten i lagen örn ekonomiska föreningar stadgas
skall gälla, att uppstående överskott skall, där ej annan grund finnes bestämd
i stadgarna, fördelas å de medlemmar, som vid föreningens trädande i
likvidation innehade bostadsrätt, efter lägenheternas värden.

Straffbestämmelser.

57 §.

Har styrelseledamot upplåtit lägenhet med rätt, vilken betecknats såsom bostadsrätt,
eller eljest med nyttjanderätt för obegränsad tid, och har han därvid
uppsåtligen underlåtit att iakttaga föreskriften i 10 §;

eller har styrelseledamot i ekonomisk plan eller i teckningslista eller i skriftlig
handling, som åberopas i plan eller lista eller bifogas någondera, mot bättre
vetande meddelat oriktig uppgift;

eller har styrelseledamot uppsåtligen upplåtit bostadsrätt i strid med bestämmelsen
i 7 § 3 morn.;

eller har styrelseledamot eller likvidator mot bättre vetande låtit i lägenhetsförteckningen
göra anteckning i strid med bestämmelserna i 22 § 2—5 mom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65-

eller underlåtit verkställa anteckning, som där sägs, eller ock låtit i kontraboken
göra anteckning i strid med bestämmelserna i 23 § 2 mom. eller underlåtit
verkställa anteckning, som där sägs;

eller har styrelseledamot uppsåtligen i strid med bestämmelsen i 51 § låtit
verkställa utbetalning av föreningens tillgångar,

vare lag som i 84 § i lagen örn ekonomiska föreningar sägs.

58 §.

Har någon brutit mot vad i 5 § 2 mom. finnes stadgat;
eller har styrelseledamot i annat fall än i 57 § avses underlåtit att iakttaga
föreskrift, som är meddelad i 22 § 2—5 mom. eller 23 § 2 morn.;

eller har styrelseledamot eller likvidator underlåtit att iakttaga föreskrift,
som i 11 § sista morn., 22 § 1, 6 eller 7 mom. eller 23 § 1 eller 3 mom. eller
4 mom. 1 punkten är meddelad,

vare lag som i 85 § i lagen örn ekonomiska föreningar sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1929 men skall ej tillämpas å förening,
som dessförinnan registrerats, i annat fall än då föreningen efter ikraftträdandet
vunnit registrering såsom förening med bostadsrätt.

Bilaga B.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 och 91 §§ i lagen den 22 juni 1911 (nr 55 s. 1)

örn ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 8 och 91 §§ i lagen den 22 juni 1911 örn ekonomiska
föreningar skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

8 §.

Ekonomisk förenings firma-----(m. b. p. a. eller dylikt).

I firman-----bolag.

Firman-----föreningsfirmor.

Angående förbud för förening att i sin firma använda orden »bank» eller
»bostadsrätt» är särskilt stadgat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

91 §.

Vad i denna lag-----om hypoteks föreningar äga tillämpning.

Ej heller-----särskilt stadgat.

Örn vissa bostadsföreningar är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1929.

Bilaga C.

Förslag

till

Lag

om ändring i viss del av lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt
till fast egendom.

Härigenom förordnas, att i 3 kap. i lagen den 14 juni 1907 örn nyttjanderätt
till fast egendom skall införas en ny paragraf med beteckning 32 § av följande
lydelse:

32 §.

Örn upplåtelse i visst fall av nyttjanderätt för obegränsad tid (bostadsrätt)
är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1929.

Bilaga D.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 42, 133 och 192 §§ utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 42, 133 och 192 §§ utsökningslagen, av vilka lagrum
ändrats 133 § genom lag den 17 juni 1921 (nr 301) och 192 § genom lag
den 4 juni 1926 (nr 196), skola, 133 och 192 §§ i nedan angivna delar, erhålla
följande ändrade lydelse:

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

42 §.

Är dömt i tvist om skyldighet för arrendator att avträda arrenderad fastighet
eller för den, som innehar fastighet med besittningsrätt för obegränsad tid
(åborätt) enligt lagen örn upplåtelse under åborätt av viss jord, att avflytta
från fastigheten eller örn hyresgästs flyttning i eller ur hus eller örn tillträde
av eller avflyttning från lägenhet, som är upplåten med bostadsrätt enligt lagen
örn vissa bostadsföreningar, och har rätten förordnat, att domen må verkställas
utan hinder därav att den ej äger laga kraft, åge utmätningsmannen
befordra domen till verkställighet, där den vinnande ställer pant eller borgen
för det skadestånd, vartill han kan kännas skyldig, örn domen ändras.

133 §.

Köparen-----uppsäges.

Sedan-----köparen.

Vid-----sagts.

Angående-----tillämpning.

Huru i fråga örn den, som innehar lägenhet med bostadsrätt enligt lagen örn
vissa bostadsföreningar, samt örn sådan rätt skall anses, är särskilt stadgat.

192 §.

Vägrar-----förverkad.

Vad sålunda stadgats örn arrendator eller hyresgäst skall ock i tillämpliga
delar gälla om den, som innehar fastighet med besittningsrätt för obegränsad
tid (åborätt) enligt lagen örn upplåtelse under åborätt av viss jord, eller örn
den, sorn innehar lägenhet med bostadsrätt enligt lagen örn vissa bostadsföreningar.

Om-----sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1929.

Kungl. Maj:ts proposition nr GS.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 21 juni
1929.

N ärvarande:

justitieråden Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regeringsrådet Söderwall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 4 januari
1929, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till

1) lag örn vissa bostadsföreningar,

2) lag örn ändrad lydelse av 8 och 91 §§ i lagen den 22 juni 1911
(nr 55 s. 1) örn ekonomiska föreningar,

3) lag örn ändring i viss del av lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) örn nyttjanderätt
till fast egendom och

4) lag örn ändrad lydelse av 42, 133 och 192 §§ utsökningslagen.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, revisionssekreteraren
Gösta Siljeström.

Lagrådet avgav följande yttrande:

Att en speciallagstiftning rörande bostadsföreningar är behövlig, finner
lagrådet ådagalagt. Sådana föreningar bildas numera i betydande omfattning
även under tider, då förhållandena å bostadsmarknaden icke äro krisartade,
och den allmänna lagstiftningen örn ekonomiska föreningar har onekligen
visat sig icke vara tillfyllest med avseende å denna särskilda art av dylika
föreningar. I synnerhet i de hänseenden, som i remissprotokollet framhållits,
är det angeläget att för bostadsföreningarna erhålla speciella rättsregler.
Beträffande frågan, huruvida dessa regler böra upptagas i en särskild
lag eller inarbetas i den allmänna föreningslagen, har visserligen den
förra metoden, vilken följts vid utarbetandet av det nu framlagda förslaget
till bostadsföreningslag, i viss mån lett till bristande enhetlighet och sammanhang
mellan de olika bestämmelserna, men då enligt lagrådets mening det
andra förfaringssättet skulle medfört större olägenheter, anser sig lagrådet
icke böra hemställa örn ändring i detta hänseende. Ej heller finner sig lagrådet
böra föreslå sådan omläggning av nämnda förslag, att den nya lagen kom Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 50 käft. (Nr 65.) 6

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

ine att omfatta samtliga för ifrågavarande föreningar gällande bestämmelser,
sålunda även dem, som ej avvika från den allmänna föreningslagen.

Förslaget till lag om vissa bostadsföreningar.

1 §•

Av den förebragta utredningen angående bestående ekonomiska föreningar
med ändamål att bereda bostäder åt medlemmarna framgår, att den rätt, varmed
dessa innehava sina lägenheter, är antingen en hyresrätt eller en nyttjanderätt
för obegränsad tid, för vilken senare i det remitterade förslaget valts
benämningen bostadsrätt. Med hänsyn till den olika upplåtelseformen skiljes
sålunda mellan två huvudtyper av bostadsföreningar: hyresföreningar och föreningar
med bostadsrätt. Föreningar av det senare slaget torde utgöra omkring
/* av samtliga bostadsföreningar, och bland dem märkas de talrika föreningar,
som äro anslutna till Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening i Stockholm
u. p. a. Det är föreningar av denna typ, som äro avsedda att bliva föremål
för reglering genom den föreslagna lagstiftningen. Däremot skulle hyresföreningar
få bildas och verka utan att vara underkastade sådan reglering.

Ifrågasättas kan, örn denna förslagets ståndpunkt bör vidhållas. Därest i
en hyresförening upplåtelserna ske för viss tid, torde det visserligen kunna
försvaras att låta föreningen verka utan den kontroll, som den nya lagen skulle
bereda. För den, som erhållit en på nämnda sätt begränsad nyttjanderätt,
måste det stå klart, att han icke vunnit den stadgade besittningsrätt, vars förvärvande
i allmänhet är syftet vid inträde i en bostadsförening, och insatsen
bleve väl i regel relativt obetydlig. Annorlunda ställer det sig, därest, såsom
oftast torde vara fallet, hyrestiden lämnas obestämd. Så sker exempelvis inom
den ganska betydande Stockholms kooperativa bostadsförening u. p. a. I hyreskontrakten
angående lägenheter i denna förenings hus är därjämte föreskrivet,
att hyresgästen äger uppsäga hyresavtalet men att föreningen avstår
från sin uppsägningsrätt utom i vissa, starkt begränsade undantagsfall. Vare
sig sådan anordning beträffande uppsägningsrätten träffats eller ej, torde väl
avtalet falla under det för upplåtelse av nyttjanderätt till stadsfastighet
gällande lagstadgandet örn en maximitid av 25 år, och härmed är, sådant förslaget
nu föreligger, tillämpning av den nya lagen utesluten. Oftast torde
emellertid för föreningsmedlemmen skillnaden mellan en hyresrätt av ifrågavarande
slag och en ständig nyttjanderätt förefalla skäligen obetydlig. Han
kan alltså förledas att med för honom avsevärt ekonomiskt tillskott inträda i
en förening, vars verksamhet icke, såsom han måhända trott, är underkastad
de lagbestämmelser, som funnits påkallade för att trygga en rätt av obegränsad
varaktighet. Vidare bör framhållas vad socialstyrelsen i sitt yttrande i
ärendet anmärkt därom, att en begränsning i lagstiftningsväg av rörelsefriheten
allenast för den ena gruppen av bostadsföreningar kan tänkas föranleda
föreningar inom denna grupp att genom en mera skenbar än verklig förändring
i organisation undandraga sig lagens tillämpning. Det kan även enligt lagrå -

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

dets mening befaras, att den omständigheten, att nu behandlade slag av föreningar
ställas utom kontrollen, kommer att föranleda grundare av osunda bostadsföreningsföretag
att använda den ifrågavarande upplåtelseformen. Lagrådet
finner fördenskull icke tillrådligt, att föreningar av detta slag lämnas
oberörda av den nya lagen. För att göra densamma verksam även med avseende
å dessa föreningar erbjuda sig två utvägar: man kan antingen föra även
dem in under lagens kontrollbestämmelser eller ock stadga förbud mot att
förening upplåter rätt av förevarande beskaffenhet till sina medlemmar. Väljes
den förra vägen, torde det bliva nödigt att från en hel del av förslagets bestämmelser,
vilka bygga på den genom 1 § givna strukturen av bostadsrätten,
medgiva undantag av mer eller mindre vittgående beskaffenhet, och en viss oklarhet
beträffande den upplåtna rättens innebörd skulle likväl säkerligen icke kunna
undgås. Men framför allt synes det lagrådet tvivelaktigt, huruvida vid sidan
av den form för bostadsrätten, som förslaget vill lagfästa, samt den hyresrätt
för viss tid, som jämväl enligt lagrådets mening fortfarande skulle få
utan kontroll från lagens sida förekomma, finnes något verkligt behov av den
mellanform för upplåtelse åt föreningsmedlemmar, som nu omhandlade slag av
hyresrätt representerar. På grund härav finner lagrådet riktigast, att densamma
icke vidare tillätes inom föreningarna. I sådant syfte föreslår lagrådet, att
i förevarande paragraf införes stadgande därom, att annan förening än som där
avses ej må till sina medlemmar upplåta lägenhet med nyttjanderätt annorledes
än för viss tid. Då lagrådet intagit denna ståndpunkt, har givetvis förutsatts,
att, frånsett upplåtelser för viss tid, bostadsrättsförening ej må använda annan
upplåtelseform än den i den nya lagen konstruerade. Till förhindrande härav
kommer lagrådet att vid 57 § föreslå införandet av en ansvarsbestämmelse.

Den medlem i en bostadsförening, som fått lägenhet i föreningens hus till
sig upplåten med nyttjanderätt, har icke blott förvärvat den sakrätt, som befogenheten
att nyttja lägenheten utgör. Han har därjämte genom den insats
han gjort för nyttjanderättens förvärvande vunnit vissa, närmast vid medlemskapet
knutna rättigheter, vilka i regel ej tillkomma övriga medlemmar, t. ex.
andel i vinst å föreningens verksamhet och i överskott, som kan uppstå vid dess
upplösning. Där termen bostadsrätt användes i förslaget, avses i allmänhet
sammanfattningen av de befogenheter innehavaren av en lägenhet äger, men
fullt konsekvent har detta ej iakttagits, i det att i några fall nämnda term brukats
för att beteckna allenast nyttjanderätten till lägenheten och i 1 § »bostadsrätt»
angivits såsom benämning å den speciella form av nyttjanderätt till
fast egendom, som i förslaget konstruerats. Den osäkerhet i terminologien, som
härigenom uppkommit, bör ej få kvarstå. Lagrådet vill för sin del förorda, att
ifrågavarande term användes allenast i den mera vidsträckta bemärkelse, som
först nämndes. Har sålunda för den i lagen konstruerade rättigheten antagits den
betecknande benämningen bostadsrätt, vore det lämpligt att giva det slag av föreningar,
som bildats för att åt sina medlemmar upplåta sådan rätt, ett namn,
vari ordet bostadsrätt ingår. Om än termen bostadsrättsförening till en början
måhända komme att förefalla något otymplig, finner lagrådet densamma dock
böra godtagas såsom innebärande ett tydligt angivande av föreningens art.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Ifrågavarande termer torde böra fastställas i förevarande paragraf genom stadganden
av innehåll, att den rätt inom föreningen, som tillkommer medlem på
grund av upplåtelse, varom där sägs, i lagen benämnes bostadsrätt och att
föreningen benämnes bostadsrättsförening. Av en sådan terminologi påkallade
ändringar torde iakttagas i åtskilliga följande paragrafer.

Ehuru föreningsformen synes vara den naturliga för sammanslutningar med
ändamål att på ett varaktigt sätt bereda deltagarna bostäder, bedrives dock
verksamhet av denna art även av en del aktiebolag, därvid rätt att hyra viss
lägenhet i bolagets hus plägar bindas vid innehav av viss aktie eller serie av aktier.
Det lärer visserligen ej vara ställt utom tvivel, att en dylik anordning är
fullt förenlig med grunderna för aktiebolagsrätten, men antaget att så är bör
det övervägas, huruvida, då förhållandena nu anses påkalla, att bostadsföreningarnas
verksamhet genom en speciallag underkastas reglering till skydd för
medlemmarnas intressen, verksamhet av enahanda art, bedriven i aktiebolagets
form, skall få utövas utan liknande reglering. Vid denna frågas besvarande
är främst att beakta, örn, sedan genom den nya lagen en för sammanslutningar
å ifrågavarande område särskilt avpassad form åstadkommits, det kan anses behövligt,
att möjlighet finnes att kläda verksamheten även i bolagsformen. Särskild
utredning härom är visserligen icke förebragt, men då antalet bostadsbolag
ej är större än omkring 30 och bildandet av sammanslutningar av denna
typ numera synes hava avstannat, är lagrådet benäget antaga, att något legitimt
behov i nämnda hänseende knappast föreligger. Vid sådant förhållande
ifrågasätter lagrådet, huruvida icke i 1 § bör upptagas ett stadgande, att aktiebolag
ej må bedriva verksamhet med sådant syfte, som i paragrafen avses.
Meddelas dylik föreskrift, torde dock genom en övergångsbestämmelse böra beredas
möjlighet för bestående aktiebolag att i hus, som vid lagens ikraftträdande
är föremål för bolagets verksamhet, fortsätta densamma.

Paragrafen torde uppdelas i moment sålunda, att 1 mom. upptager ^en bestämmelse
paragrafen enligt förslaget innehåller, dock med uteslutande av det
inom parentes satta ordet bostadsrätt, att de terminologiska stadgandena lämnas
i 2 mom. och att förbuden mot vissa nyttjanderättsupplåtelser och viss verksamhet
få sin plats i 3 mom.

2 §•

Innebörden av det stadgande, som här meddelas, bör vara, att den speciallagstiftning
på föreningsrättens område, varom nu är fråga, skall äga giltighet
gentemot de i lag givna bestämmelser, som gälla för ekonomiska föreningar
i allmänhet; de författningar av administrativ natur, vilka hava avseende
å det ekonomiska föreningsväsendet, synas icke böra i detta sammanhang beröras.
Orden »eller särskild författning» böra därför uteslutas. Däremot är
det lämpligt att särskilt nämna den lag, som huvudsakligen avses — 1911 års
lag örn ekonomiska föreningar.

I det till grund för det remitterade förslaget liggande, av tillkallade sakkunniga
upprättade lagutkastet var i ett andra moment av förevarande paragraf
upptagen en föreskrift av innehåll, att därest bestämmelse i lagen örn
ekonomiska föreningar hänvisar till vad i samma lag är stadgat, hänvisnin -

Kungl. Majlis proposition nr 65.

gen skall avse jämväl bostadsföreningslagen. Denna föreskrift har ansetts
överflödig och av sådan anledning uteslutits i det nu föreliggande förslaget.
Utan en dylik föreskrift vore dock tvekan icke utesluten därom, huruvida de
åsyftade bestämmelserna i den allmänna föreningslagen, vilka icke äro få,
skola anses hänvisa även till den nya speciallagen. Med hänsyn härtill hemställer
lagrådet, att en föreskrift av berörda innebörd återupptages. Stadgandet
bör erhålla så allmän avfattning, att det kommer att gälla även sådana
bestämmelser i föreningslagen som den i 28 § 1 mom. givna angående styrelseledamots
skadeståndsansvar, i vilket ämne de sakkunniga ansett särskild föreskrift
erforderlig i bostadsföreningslagen (utkastet 43 § 2 mom.) men det
remitterade förslaget ej innehåller något stadgande.

4 §.

Jämte de avgifter till föreningen, vilka det åligger alla dess medlemmar att
gälda, skall den, som erhållit upplåtelse av bostadsrätt, inbetala dels en grundavgift,
benämnd tilltr öde sbelopp, och dels årliga vederlag. Tillträdesbeloppet
är en kapitalinsats, som kan sägas utgöra köpeskilling för bostadsrätteri; beloppet
återbetalas icke, örn bostadsrätten överlåtes till annan innehavare, utan
den förre bostadsrättshavaren får bereda sig ersättning för sin insats genom
vad han av den nye kan betinga sig för överlåtelsen. De årliga vederlagen
däremot motsvara närmast den i hyresavtal bestämda hyran. Med desamma
skola enligt motiven främst bestridas alla regelbundet återkommande utgifter
för fastigheten, såsom räntor och amorteringar å lån (de senare såvitt de ej
äro avsedda att utgå av tillträdesbeloppen), skatter, kostnader för uppvärmning
och belysning, avgifter för vatten, elektrisk kraft, renhållning med mera,
försäkringspremier, administrationskostnader samt utgifter för fastighetens
underhåll ävensom avsättning till reparations- och reservfonder.

Då andra avgifter för bostadsrätterna icke få uttagas än tillträdesbeloppen
och de årliga vederlagen, måste de senare tillgripas även för täckande av mer
eller mindre tillfälligt uppkommande utgiftsbehov, exempelvis för fastighetens
grundliga iståndsättande efter en tid av försummat underhåll eller för inlösen
av ett lån, som oväntat uppsagts. I dylika fall skulle så stora anspråk
kunna ställas på bostadsrättshavarna, att det vore betänkligt att låta dessa
utgifter bestridas med årliga vederlag, vilkas fastställande jämlikt 40 § i
förslaget ligger i styrelsens hand. Det synes lagrådet lämpligt att begränsa
de årliga vederlagens användning till sådana utgifter av löpande natur som
ovan angivits och fordra föreningsbeslut för uttaxering av särskilt tillskott
till täckande av andra kostnader än dem, för vilka de årliga vederlagen egentligen
äro avsedda, samt att, till bostadsrättshavarnas skyddande mot allt för dryga
och allt för hastigt utkrävbara extra tillskott, bestämma, att i stadgarna skall
angivas såväl den utsträckning, vari sådant tillskott må fordras — maximibelopp
för år eller dylikt — som ock den kortaste tid, ej understigande t. ex.
3 månader från uttaxeringsbeslutets fattande, inom vilken tillskottet skall gäldas.
För markerande av vilka utgifter skulle få bestridas med de årliga ve -

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

derlagen torde i lagen böra anföras exempel å desamma i enlighet med vad
ovan sagts.

Det lärer stundom visa sig vanskligt att avgöra, huruvida viss låneamortenng
är av beskaffenhet att böra bestridas medelst särskilt tillskott eller genom
de årliga vederlagen. Här må i detta hänseende endast framhållas, att
örn avbetalningar å visst lån förutsatts vid den ekonomiska planens upprättande,
de böra gäldas medelst de årliga vederlagen.

Med den betydelse, som i förslaget tillägges lägenheternas inbördes värden,
synes bäst förenligt, att storleken av tillträdesbeloppen alltid bestämmes efter
dessa vardén, varav skulle bliva en följd, att örn det å en lägenhet en gång satta
värdet hojes i enlighet med vad lagen därom bestämmer, höjning skall ske även
av tilltradesbeioppet. Huru värdena böra i ekonomisk plan fastställas, kommer
att bliva föremål för lagrådets yttrande vid 7 §. Till bestämmande i stadgarna
bora emellertid överlåtas de ytterligare grunder, som skola gälla för beräknande
av tillträdesbelopp. Stadgarna kunna sålunda föreskriva, att tillträdesbeloppen
skola utgå med t. ex. 20 % av lägenhetsvärdena, att gäldas terminsvis. De särskilda
tillskotten stå till sin natur så nära tillträdesbeloppen, att även de förra
böra bestämmas efter lägenhetsvärdena.

Lagrådet hemställer, att i förevarande paragraf vidtagas ändringar i anledning
av vad lagrådet nu erinrat.

Vid 51 § kommer lagrådet att eventuellt föreslå uteslutande av vad 4 § 2
mom. innehåller under 5).

5 §.

Bifalles lagradets vid 1 § framställda förslag angående ifrågavarande föreningars
benämning, torde i 5 § 1 mom. första punkten böra bestämmas, att föreeningens
firma skall innehålla ordet bostadsrättsförening.

Mot de bestämmelser lagrådet föreslagit till upptagande i 1 § 3 mom. bör
svala ett i 2 mom. av 5 § givet stadgande, att annan än dylik förening ej må
i sin firma eller eljest vid beteckning av rörelsen använda ordet bostadsrätt.

7 §•

De i denna paragraf upptagna bestämmelserna örn ekonomisk plan för bostadsförenings
verksamhet synas vara avfattade under antagande, att verksamheten
icke bedrives i mera än ett hus. Omfattar den flera hus, bör det för att
bostadsrätt i visst hus må upplåtas icke vara nog, att plan beträffande detta
hus föreligger, utan planen måste avse även det eller de övriga husen, så att
förutsättningarna för föreningens verksamhet i dess helhet må kunna bedömas.
För utmärkande härav torde någon omformulering av 2 mom. erfordras.

Enligt samma moment skall i planen angivas värdet å varje däri upptagen
lägenhet. Detta värde skall motsvara den andel av värdet å föreningens hus,
som faller å lägenheten. Såsom i motiven framhålles, skola de värden, som sålunda
fastställas, tjäna såsom relationstal för angivande av de olika bostadsrättshavarnas
delaktighet i föreningens tillgångar, för deras avgiftsskyldighet
o. s. .v. Att lägenhetsvärdena hava denna karaktär, torde böra komma till

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

tydligare uttryck i lagtexten, varjämte det skulle lända till hjälp vid avfattandet
av andra stadgande!!, som hänföra sig till samma värden, om för dem antages
en teknisk term. Med hänsyn härtill får lagrådet hemställa, att i andra
punkten av 2 mom. utsäges, att i planen skall för varje däri upptagen lägenhet
angivas det belopp, vartill lägenhetens värde uppskattas i förhållande till värdet
å alla lägenheterna (lägenhetens andelsvärde).

Med avseende å den stora betydelse, som den ekonomiska planen med däri
fixerade andelsvärden kommer att få för tillträdande bostadsrättshavare, lärer
det för att ny plan skall enligt 3 mom. fordras ej böra uppställas strängare
förutsättning än att inträdd förändring är av beskaffenhet att i avsevärd (ej
»märklig») mån inverka å föreningens ekonomi eller bostadsrättshavarnas
förpliktelser.

De närmare föreskrifter örn den ekonomiska planens innehåll, som det enligt
4 mom. skulle tillkomma Konungen att utfärda, torde lämpligen kunna
meddelas genom fastställande av ett formulär till sådan plan i huvudsaklig
överensstämmelse med förslag, som bifogats de sakkunnigas utlåtande. Härvid
synes vara att iakttaga — utom jämkningar, som påkallas med hänsyn till
ändringar i de framlagda lagförslagen — att plats i formuläret anvisas för anteckning
örn särskilda förhållanden av betydelse i de avseenden, varom planen
skall lämna upplysning (t. ex. att återköpsrätt till fastighet är gällande eller att
föreningen svarar för ointecknad gäld).

8 §•

Att den ekonomiska planen vilar å tillförlitliga grunder, skall vitsordas av
två personer, örn vilkas sakliga kompetens föreskrives, att de skola vara kända
för insikt och erfarenhet i fråga örn byggnadsverksamhet och fastighetsförvaltning.
Envar av dem skall således innehava kompetens i båda de nämnda
hänseendena. Skall en sådan fordran upprätthållas, torde stundom svårighet
uppstå att för intygets utfärdande erhålla fullt lämpliga personer, och antagligen
bomme härvid kravet å kunnighet i fastighetsförvaltning att bliva tillbakasatt.
Då härtill kommer, att byggnadskunnighet är av mindre betydelse
när den ekonomiska planen avser ett redan uppfört hus, ifrågasätter lagrådet den
jämkning i bestämmelsen örn intygsutfärdarnas kompetens, att båda skola äga
insikt och erfarenhet i fastighetsförvaltning och åtminstone den ene därjämte
i byggnadsverksamhet.

Vad angår intygets avfattning torde man icke böra nöja sig med ett allmänt
omdöme, att planen vilar på tillförlitliga grunder, utan utfärdarna böra
även angiva de huvudsakliga omständigheter, med stöd av vilka de anse sig
kunna uttala nämnda omdöme såsom resultat av sin undersökning. De böra
tämligen detaljerat vitsorda såväl riktigheten av lämnade faktiska uppgifter
som vederhäftigheten av de beräkningar planen innehåller. Närmare anvisningar
härom kunna lämnas genom det intygsformulär, som lämpligen bör
fastställas med stöd av ett Konungen i lagen givet bemyndigande att utfärda
närmare föreskrifter om ej blott själva planens utan även intygets innehåll.
I nu berörda hänseenden torde förevarande paragraf böra kompletteras.

Kungl. Majlis proposition nr 65.

9 §-

Ea anledning’ för länsstyrelsen att vägra mottaga ekonomisk plan bör naturligtvis
ligga även däri, att planen ej är försedd med det i 8 § föreskrivna
intyget. Detta torde böra tydligt utmärkas i 2 mom. av förevarande paragraf.

11 §•

Förbudet mot utfärdande av mer än en teckningslista har motiverats med
att det bör förebyggas, att olika teckningar komma att avse samma lägenhet.
Ur denna synpunkt erfordras dock icke annat stadgande än att utbud av viss
lägenhet ej må samtidigt ske å mer än en lista. Då för en dylik modifikation
av den föreslagna regeln även tala praktiska hänsyn, tillstyrker lagrådet
dess vidtagande.

Förslaget lämnar föreningen full frihet att bestämma, huruvida teckning
skall vara omedelbart bindande och, örn så ej skall vara fallet, under vilka villkor
bundenhet skall inträda. Såsom skäl för denna ståndpunkt, som även var de
sakkunnigas, anfördes av dem, att då föreningen i många fall torde hava satt företaget
i gang före den ekonomiska planens framläggande, det ofta kunde vara
av vikt för föreningen, att de, som därefter teckna sig för lägenheter, omedelbart
bliva definitivt bundna vid företaget. Detta må vara sant, men mot föreningens
antydda intresse står tecknarens intresse att icke vara bunden för den
händelse anslutningen till företaget blir väsentligt mindre än som beräknats
och salunda förutsättningarna för detsamma visa sig vara från början orätt
bedömda. Det är visserligen att hoppas, att sedan den nya lagstiftningen kommit
i tillämpning, dylika situationer mera sällan skola inträffa, men säkerhet
härför kan ej vinnas, och, där de uppkomma, bör hänsynen till tecknaren
gå före andras önskan att genomföra företaget, oaktat det måste antagas, att
dess realiserande i enlighet med planen skall visa sig omöjligt. Enligt lagrådets
mening bör därför stadgas, att teckning ej är bindande, såvida icke inom
"vuss, i teckningslistan utsatt tid teckning sker för lägenheter med andelsvärden
motsvarande */3 av samtliga till upplåtelse utbjudna lägenheters andelsvärden.
Därutöver lärer för bundenhet böra fordras, att inom sagda tid minst fem ledamöter
tecknat sig för var sin lägenhet; medlemmarna i en ekonomisk förening få
ju icke vara färre än fem, och i bostadsrättsföreningarna äro bostadsrättshavarna
att betrakta som de egentliga medlemmarna. Dessa bestämmelser, vilka synas
böra vara tvingande, lämpa sig icke för införande i 11 § utan torde få bilda en
särskild paragraf mellan förslagets 12 och 13 §§. De föranleda emellertid
omredigering av vad 11 § föreskriver angående teckningslistas innehåll.

13 §.

I överensstämmelse med vad lagrådet anfört i sina anmärkningar vid 1 § bör
upplåtelse, varom i 13 § är fråga, betecknas såsom gällande »bostadsrätt».

Upplåtelse till annan än den, som tecknat sig å behörig teckningslista, skall
vara ogiltig, där ej tillträde av lägenheten skett, och ogiltigheten kan göras
gällande ej blott av medlemmen utan även av föreningen; den vidgade rättsverkan,
som enligt förslaget knutits till den ekonomiska planen, har ansetts

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

böra under alla omständigheter hindra uppkomst av bostadsrätt i annan ordning
än den lagbestämda. Örn lägenheten, fastän upplåtelsen icke skett i behörig
ordning, blivit tillträdd, skall upplåtelsen anses förvandlad till en hyresrätt
för tid, varom lagen meddelar föreskrift. Även i detta senare fall blir
i själva verket det ursprungliga avtalet ogiltigt.

Örn än med hänsyn till den läggning förslaget erhållit bestämmelser av nämnda
innebörd må anses påkallade, bör dock enligt lagrådets mening reglernas
stränga karaktär mildras genom ett stadgande, varigenom desamma sättas ur
kraft, därest deras tillämpning icke från ena eller andra sidan påkallats innom
två år från det upplåtelsen skedde. Saknaden av ett dylikt stadgande
kunde leda till ett chikanöst frånträdande av avtalet.

Har upplåtelsen övergått till en hyresrätt, skall enligt förslaget domstol
äga att, där parterna ej enats, fastställa hyresvillkoren (utom vad angår hyrestiden).
Det kunde synas, som örn ett skiljemannaförfarande här vore en
lämpligare utväg, men då ett sådant knappast torde kunna stadgas utan att
rätt medgives parterna att vid domstol föra materiell klandertalan mot skiljedomen,
finner lagrådet ej skäl föreslå ändring av förslaget i denna del.

14 §.

Enligt lagen örn ekonomiska föreningar äger medlem utträda ur föreningen
med rätt att, såvitt föreningens tillgångar medgiva det, utfå sin insats; stadgarna
kunna dock innehålla härifrån i viss mån avvikande bestämmelser. I
förevarande paragraf föreslås nu ovillkorligt förbud för medlem av bostadsrättsförening
att, medan han innehar bostadsrätt, utträda ur föreningen, ett
förbud som ansetts erforderligt för att förekomma, att bostadsrättshavare, då
föreningens ställning försämras, anmäler sitt utträde utan att sätta annan i
sitt ställe. Den rätt, som enligt många av de nu existerande bostadsföreningarnas
stadgar tillkommer medlem att genom utträde återbekomma vad för
bostadsrättens förvärvande erlagts, skulle icke få förekomma i bostadsrättsföreningarna;
föreningar med sådana stadgebestämmelser skulle icke vidare få
bildas. Det synes tveksamt, om tillräckliga skäl finnas att göra detta förbud
tvingande och således omöjliggöra för bostadsrättsföreningar att i sina
stadgar medgiva dylik rätt för medlemmarna. Att beakta är emellertid,
att föreningar, som så göra, utsätta sig för faran att vid nedåtgående konjunkturer
på bostadsmarknaden nödgas till kanske ett flertal medlemmar återbetala
av dem erlagda kapitalinsatser och måhända onödigtvis tvingas till
likvidation, varigenom övriga medlemmars intressen skulle lida skada. Denna
frihet för medlemmarna skulle sålunda medföra ett minskande av den trygghet
i åtnjutande av bostadsrätt, för vilken lagförslaget avser att skapa garantier.
Med hänsyn härtill finner sig lagrådet böra godtaga förslagets ståndpunkt,
såvitt den innebär ovillkorligt hinder för medlem att återbekomma för
bostadsrätts förvärvande erlagda belopp. Däremot synes behörig hänsyn till
medlemmen kräva, att icke rätt betages honom att, med avstående av sina rättigheter
i föreningen, lämna densamma och därigenom befria sig från vidare
avgiftsplikt. Att utesluta en sådan Tätt skulle allt för mycket strida mot

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

föreningsbegreppet; medlemmen bleve underkastad en ekonomisk bundenbet,
som närmade sig personligt ansvar för föreningens förbindelser och i allt fall
kunde bliva för honom ödesdiger. Föreningens intressen få anses tillräckligt
tillgodosedda, örn bundenheten sträcker sig över en begränsad tidrymd från
upplåtelsen av bostadsrätten, i allmänhet en stabiliseringsperiod, som skäligen
må bestämmas till två år. Erinras må ock, att för föreningen olägliga utträdanden
kunna väsentligen förebyggas genom att tillträdesbeloppen tillmätas
sa högt, att a ena sidan föreningens ekonomi förmår bära en viss påkänning
och å andra sidan en eventuell nedgång å hyresmarknaden icke frestar till abandonnering
av bostadsrätt.

På grund av det anförda hemställer lagrådet örn införande i 14 § av ett nytt
moment av innehåll att, sedan tva ar förflutit efter det bostadsrätt upplåtits,
bostadsrättshavaren äger avsäga sig bostadsrätten och därigenom vinna befrielse
från sina förpliktelser såsom bostadsrättshavare. Därjämte torde föreskrivas,
att avsägelse skall ske skriftligen och att bostadsrätten skall övergå
till föreningen å den fardag för tillträde av förhyrd lägenhet, som infaller
näst efter tre månader från avsägelsen.

Sedan bostadsrätten övergått till föreningen, kommer den förutvarande bostadsrättshavarens
rätt till utträde ur föreningen att regleras genom föreningslagens
bestämmelser, eventuellt modifierade genom föreningsstadgarna.

15—20 och 25—27 §§.

Förslaget behandlar i dessa paragrafer frågor angående överlåtelse av bostadsrätt
och örn bostadsrätts övergång vid bostadsrättshavarens dödsfall ävensom
vissa i samband härmed stående frågor. Huru reglerna i dessa ämnen
lämpligast böra utformas, beror väsentligen på vilken konstruktion man anser
böra givas åt bostadsrätten. Härutinnan må erinras, att under det lagen
örn ekonomiska föreningar utgår från att varje medlem endast äger en rent
ideell andel i föreningen, så icke är förhållandet i det slag av föreningar, varom
här är fråga; åtminstone vissa medlemmar — i regel väl de flesta — äga,
förutom en ideell andel i föreningen, tillika nyttjanderätt till en särskild lägenhet.
Och, såsom förslaget lagts, framträder i där avsedda föreningar medlemmens
rätt till ideell andel egentligen endast vid föreningens upplösning.
Han har icke möjlighet att genom utträde ur föreningen eller annorledes av
föreningen utfå denna sin andel, och medlemmens dödsfall ger ej heller hans
stärbhusdelägare dylik möjlighet. Härav måste följa, att i stället bör i möjligaste
mån beredas medlem, som ej längre kan eller vill begagna sin lägenhet
för det avsedda ändamålet, rätt att annorledes göra sig till godo det värde,
som bostadsrätten representerar, samt att vid medlemmens död hans stärbhus
bör äga övertaga rätten eller åtminstone annorledes tillgodogöra sig nämnda
värde. Å andra sidan kräva hänsyn till föreningens och övriga medlemmars
intressen, att föreningen icke kan tvingas att såsom medlem mottaga
vem som helst, hur olämplig han än må vara. Att vid utarbetandet av de
särskilda stadgandena rätt avväga de olika intressena är onekligen ganska
vanskligt, detta synnerligast som bostadsföreningar förekomma av vitt skilda

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

slag, somliga närmast med karaktär av »familjebolag» och andra mera socialt
betonade och räknande hundratals medlemmar. Särskilt med hänsyn till
sistnämnda omständighet finner lagrådet tillrådligt, att reglerna på området i
betydligt högre grad än genom förslaget skett göras dispositiva. I övrigt må
såsom allmänt omdöme örn de föreslagna reglerna framhållas, att de synas allt
för starkt tillgodose de enskildas intressen på föreningarnas bekostnad.

Då lagrådet nu går att angiva de ändringar, som funnits påkallade i de särskilda
bestämmelserna, vill lagrådet till en början i formellt avseende framhålla,
att samtliga bestämmelser i ämnet, således även de, som motsvara vad
förslaget under rubriken »Om bostadsrätt» upptagit i 25—27 §§, böra i lagen
upptagas i en följd, börjande med 15 §, därvid tillika viss omgruppering av
bestämmelserna bör ske; och vill lagrådet vid angivande av vad enligt lagrådets
mening bör upptagas i de särskilda paragraferna jämväl utveckla vad lagrådet
finner i materiellt hänseende vara att anmärka mot de olika stadgandena
i förslaget.

I 15 § bör, såsom enligt förslaget skett, upptagas en allmän regel örn bostadsrätts
överlåtbarhet. Det synes vidare lämpligt att här angiva vad utav
det av den föreslagna lagen förutsatta sambandet mellan bostadsrätt och medlemskap
i föreningen i förevarande hänseende följer, nämligen att förvärv av
bostadsrätt vare sig genom överlåtelse eller eljest icke medför rätt för förvärvaren
att inträda i utövning av bostadsrätten, med mindre han enligt de regler,
som lagen eller föreningens stadgar uppställa, antagits till medlem. I
25 § av förslaget finnes ett motsvarande stadgande, vari emellertid göres undantag
för bostadsrättshavarens dödsbo. Ett dylikt allmänt undantag anser
lagrådet icke påkallat, men då dödsbo synes böra i viss utsträckning tillerkännas
rätt att, ehuru ej medlem, utöva bostadsrätt, och regeln härutinnan
lämpligen bör givas i särskild paragraf, torde i 15 § böra göras en hänvisning
till denna. Med den av lagrådet föreslagna bestämmelsen är icke sagt
att, såsom förslaget innebär, överlåtelse skall gå åter, därest förvärvaren icke
antages till medlem; även frågan härom liksom den, under vilka former en förvärvare,
som ej antagits till medlem, må kunna tillgodogöra sig bostadsrättens
ekonomiska värde, bör lämpligast behandlas i senare paragrafer.

Såsom 16 § bör upptagas stadgande, i vilka fall den, till vilken bostadsrätt
övergått på grund av arv, giftorätt eller testamente, har rätt att inträda såsom
medlem av föreningen, alltså regler närmast motsvarande de i förslagets 17 §
upptagna. Enligt sistnämnda paragraf skulle ovillkorlig rätt att inträda såsom
medlem — utom i föreningar av visst slag — tillkomma en var, som förvärvat
avliden medlems bostadsrätt på grund av testamente, samt medlems
make eller skyldeman inom arvslederna, som förvärvat hans bostadsrätt, vare
sig detta skett vid medlemmens död eller under hans livstid genom överlåtelse
från honom. Det synes icke kunna anföras tillräckliga skäl för att i sådan utsträckning
tvinga föreningarna att mottaga nya medlemmar utan prövning av
deras lämplighet. Särskilt finner lagrådet det icke motiverat att tillerkänna ovillkorlig
rätt till inträde åt testamentstagare oberoende av skyldskap eller åt
make eller skyldeman, som under bostadsrättshavares livstid fått bostadsrät -

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

ten å sig överlåten. Å andra sidan är enligt lagrådets mening klart, att det
icke bör kunna vägras inträde för bostadsrättshavares make eller barn, som
haft sitt hemvist i lägenheten och nu på grund av giftorätt eller arv blir innehavare
av bostadsrätten. Hur långt man i övrigt bör gå, är mera tveksamt. Med
hänsyn till att enligt nya arvslagen kretsen av arvsberättigade är snävt begränsad
samt att särskilt i de stora föreningarna av mera social typ bostadsrätten
ofta torde vara en av de värdefullare tillgångarna i en medlems dödsbo,
anser lagrådet såsom allmän regel böra uppställas, att ovillkorlig rätt till inträde
tillkommer bostadsrättshavares make och arvingar, däri inbegripna adoptivbarn
och adoptant, ävensom testamentstagare, som tillika är den avlidnes
skyldeman inom arvsledema eller adoptivbarn eller adoptant. Det bör emellertid
tillåtas att i stadgarna göra undantag från denna regel, dock icke såvitt
makes och hemmavarande barns rätt skulle därigenom inskränkas. Såsom
den där ärvt bostadsrätt bör uppenbarligen anses även den, som visserligen
blott ärvt en kvotdel men vid skifte tillöst sig återstoden. Uttrycklig bestämmelse
härom synes dock icke erforderlig. Den i förslagets 17 § intagna reservationen
med avseende a stadgebestämmelse, att medlem skall tillhöra viss
sammanslutning eller uppfylla annat dylikt villkor, bör naturligtvis bibehållas.

Under 17 § böra införas bestämmelser, motsvarande de i förslagets 18 § upptagna
men utvidgade med hänsyn till vidtagna ändringar i den näst föregående
paragrafen. Mot innehållet av 18 § har lagrådet i huvudsak intet att invända.
Väl möta vissa betänkligheter mot att i lag hänvisa parter till skiljedom utan
rätt för dem att klandra skiljedomen, men då, med hänsyn till beskaffenheten
av de frågor skiljenämnden här skulle få att avgöra, densamma får karaktären
av ett slags hedersdomstol, finner lagrådet sig kunna godtaga förslagets ståndpunkt
i denna del. Enligt förslaget skall skiljemannalagen komma till tilllämpning
endast med avseende å sättet för utseende av skiljemännen; riktigast
synes vara att föreskriva, det frågan skall prövas i den ordning skiljemannalagen
stadgar. Tillika bör utsägas, att påkallandet av prövningen skall ske
skriftligen.

Härefter bör såsom 18 § upptagas stadgande i det ämne förslagets 27 § omhandlar,
d. v. s. beträffande frågan, huru en bostadsrätts ekonomiska värde
bör komma till godo den, som på grund av giftorätt, arv eller testamente från
bostadsrättshavare bekommit bostadsrätten men som ej antagits till medlem.
Även detta stadgande skulle, vid bifall till lagrådets i det föregående gjorda
förslag, vilka väsentligt begränsa den ovillkorliga rätten att efter förvärv av
bostadsrätt vinna medlemskap, erhålla betydligt större räckvidd än 27 § i förslaget.
Förutsättningarna för stadgandets tillämpning måste angivas i enlighet
härmed. I övrigt synes innehållet av 27 § lämpligen kunna upptagas i
den nya paragrafen.

I detta sammanhang torde, i en 19 §, böra givas regler örn vilken rätt skall
tillkomma bostadsrättshavares dödsbo. Enligt motiven till förslaget synes
vara avsett att, så länge dödsboet efter en innehavare av bostadsrätt är
oskiftat, dödsboet skall äga behålla bostadsrätten och utöva den genom att låta

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

delägarna i boet eller någon av deni hava sin bostad i lägenheten. Detta skulle
uppenbarligen gälla även om dödsbodelägarna beslutat hålla boet oskiftat längre
tid. Har föreningen i sina stadgar uppställt villkor om medlemskap i viss
sammanslutning eller dylikt, måste emellertid samtliga dödsbodelägarna uppfylla
villkoret; eljest skulle föreningen äga den rätt 27 § omförmäler. Vad sålunda
skulle gälla har icke kommit till tydligt uttryck i lagtexten, av vilken
intet annat framgår än att dödsbo kan utöva bostadsrätt (25 §). Skall förslagets
ståndpunkt bibehållas, böra därför i alla händelser uttryckliga bestämmelser
meddelas. Lagrådet finner emellertid, såsom redan antytts, det ej påkallat
att tillerkänna bostadsrättshavares oskiftade dödsbo en till tiden obegränsad
rätt. Innehav av bostadsrätt är principiellt sett fotat på medlemskap
i vederbörande förening, och man bör endast i den mån det är oundgängligen
nödigt, alltså för en mer eller mindre snävt begränsad övergångstid,
tillåta avvikelse från denna princip. Så till vida bör dock lagen gå till mötes
de synpunkter, som ligga under förslaget i denna del, att det lämnas föreningarna
öppet att medgiva dödsbo vidsträcktare rätt än den nu föreslagna.
Huru övergångstiden i lagen bör bestämmas, är en mera tveksam fråga.
Enligt lagrådets mening böra i huvudsak reglerna i förslagets 27 § kunna
följas. Har alltså inom sex månader efter det dödsboet av styrelsen erhållit
anmaning icke skett skifte, varigenom bostadsrätten tillagts viss stärbhusdelägare
— efter verkställt skifte bliva bestämmelserna i de av lagrådet
föreslagna 16 och 18 §§ tillämpliga — och ej heller någon person, som
jämlikt 17 § icke må vägras inträde såsom medlem, övertagit bostadsrätten
och sökt att bliva antagen till medlem, skulle styrelsen äga att för stärbliusets
räkning låta sälja bostadsrätten å offentlig auktion. Det synes emellertid
lämpligt, att i lagen utsättes viss tid, till vilken i alla händelser stärbhuset
har rätt att sitta kvar i lägenheten, och finner lagrådet denna tid skäligen
kunna bestämmas till den fardag för avträdande av förhyrd lägenhet, som
infaller näst efter ett år från den förre bostadsrättshavarens död. Härifrån
torde icke böra göras undantag ens för det fall att enligt stadgarna medlem
skall tillhöra viss sammanslutning eller uppfylla annat dylikt villkor.

Härefter bör, såsom 20 §, införas stadgande örn rättsverkningarna av att den,
till vilken bostadsrättshavare överlåtit sin rätt, ej antages till medlem. Härutinnan
bör göras skillnad mellan förvärv genom frivillig överlåtelse och förvärv
å exekutiv auktion. I förra fallet bör, såsom förslaget upptager, överlåtelsen
förklaras vara utan verkan. Däremot finner lagrådet det remitterade
förslagets ståndpunkt i fråga örn förvärv å exekutiv auktion icke böra godtagas.
Enligt de sakkunnigas utkast skulle den, som å exekutiv auktion förvärvat
en bostadsrätt, vara underkastad samma regler som i allmänhet gälla för
förvärvare av bostadsrätt; örn han icke blir antagen såsom medlem av föreningen,
skulle alltså den exekutiva försäljningen gå åter. En sådan ordning är
uppenbarligen icke tillfredsställande, då borgenärernas rätt måste anses därigenom
bliva i allt för hög grad åsidosatt. Det remitterade förslaget, enligt
vilket den, som förvärvat bostadsrätt å exekutiv auktion, ej må vägras inträde
såsom medlem, synes däremot icke tillbörligt tillvarataga föreningens intresse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

särskilt i det fall att fråga är om person, mot vilkens inträde möter kinder av
det slag, som omtalas i förslagets 17 §. Anmärkas må ock, att den föreslagna
bestämmelsen öppnar möjlighet att kringgå den allmänna regeln, att för överlåtelses
giltighet fordras, att förvärvaren antages till medlem. Enligt lagrådets
mening är lämpligast ordna saken så, att därest ej förvärvaren antages till
medlem eventuellt efter prövning av denna fråga i den ordning den av lagrådet
föreslagna 17 § stadgar — föreningen blir berättigad och skyldig att
från honom inlösa bostadsrätten. Därest överenskommelse ej kan träffas örn
lösens belopp, böra reglerna i förslagets 19 § 2 mom. komma i tillämpning; och
synes lämpligen kunna stadgas, att lösen skall erläggas inom trettio dagar
från det beloppet bestämts.

Såsom 21 § böra upptagas de regler, som innehållas i förslagets 19 §. Det
bör mahända erinras, att da beloppet av lösen enligt 2 mom. skall motsvara
lägenhetens verkliga värde, detta innebär, att vid löseskillingens bestämmande
hänsyn skall tagas icke blott till den ifrågavarande lägenhetens byresvärde
utan även till sådana pa uppskattningen inverkande omständigheter som föreningens
ekonomiska ställning och förefintligbeten av stadgebestämmelser, vilka
begränsa möjligheten att avyttra bostadsrätten eller — såsom ej sällan förekommer
i fråga om föreningar, som åtnjuta subvention av det allmänna — förbjuda
bostadsrättshavare att göra vinst å försäljning av bostadsrätten.

Slutligen hemställes, att i en 22 § insättes stadgandet i den föreslagna 26 §.

Vad beträffar den i förslagets 20 § upptagna bestämmelsen finner lagrådet
densamma obehövlig. Då förhållandet mellan bostadsrättshavaren och föreningen
medför ömsesidiga rättigheter och förpliktelser, säger sig självt, att
den, vilken det ekonomiska värdet av bostadsrätten tillkommer, också har de
med rätten förbundna förpliktelserna. Härav följer uppenbart ej blott vad i
nyssnämnda paragrafs text uttalas utan även att, därest reglerna om förvärv
av bostadsrätt å exekutiv auktion avfattas i enlighet med lagrådets hemställan
och således bostadsrättens ekonomiska värde alltid skulle tillkomma den, som
å auktionen förvärvat bostadsrätten, denne också har att svara för de innehavare
av bostadsrätten åvilande förpliktelserna. Anses emellertid önskligt
att få uttryckligt uttalat vad i detta hänseende skall gälla, bör den ifrågavarande
bestämmelsen fullständigas med föreskrift örn den skyldighet, som åligger
förvärvare å exekutiv auktion.

22 §.

I motiven till denna paragraf uttalas, att införandet av upplåten lägenhet
i lägenhetsförteckningen, varom stadgas i 1 mom. andra punkten, skall ske i
samband med att bindande avtal örn bostadsrätten kommer till stånd. Detta
uttalande ger ej klart uttryck för vad som torde vara avsett, nämligen att, för
det fall teckningen varit förbunden med visst villkor, införandet i förteckningen
skall äga rum ej då avtalet ingås, d. v. s. teckningen sker, utan då villkoret
uppfylles och alltså ovillkorlig bundenhet till följd av den skedda teckningen
inträder. Då emellertid stadgandet näppeligen torde i praktiken bliva
tolkat så, som örn införandet skulle behöva ske tidigare än nu antytts, finner
lagrådet den föreslagna lydelsen av stadgandet kunna bibehållas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Att förteckningen, på sätt i 2 morn. stadgas, skall innehålla kort beskrivning
av lägenheten i enlighet med den ekonomiska planen, anger måhända icke tillräckligt
tydligt vad i förteckningen skall införas. Det synes lämpligare att
närmare utföra vad uppgiften skall avse, exempelvis varje lägenhets belägenhet
och antalet rum samt övriga till lägenheten hörande utrymmen.

I 3 mom. gives föreskrift örn anmärkande i förteckningen av viss ändring i
lägenhets värde. Föreskriften utgår såsom självfallet från att, örn genom föreningens
åtgärd lägenhet erhållit annan inredning än i den ekonomiska planen
avsetts, lägenhetens värde och därmed även innehavarens andelsrätt i föreningen
skall i motsvarande mån ökas eller minskas. Huru bestämmandet av detta
nya värde skall gå till, därom säges intet i förslaget; det torde följaktligen
tillkomma föreningssammanträde att besluta härom. Enligt stadgandena i 28
och 31 §§ har bostadsrättshavaren rätt att vid dylika förändringar av större betydelse
uppsäga bostadsrätten, och det måste därför antagas, att i vanliga fall
sådana förändringar komme att företagas endast med hans godkännande och att
därvid även överenskommelse bleve träffad örn det förändrade värde, som skulle
åsättas lägenheten. Men då, såsom redan antytts, härigenom skulle ske ändring
i förhållandet mellan de olika bostadsrättshavarnas andelstal, inverkar den nya
värdesättningen på samtligas rätt. Särskilt örn förändringen vidtages först
sedan föreningen längre tid varit i verksamhet och antingen byggnadens värde
genom yttre omständigheter i betydligare mån stegrats eller den ursprungligen
intecknade skulden till någon större del genom amortering minskats, skulle
en förändring i förhållandet mellan de olika bostadsrättshavarnas andelsrätt
kunna innebära ett betänkligt ingrepp i medlemmars välförvärvade rätt. En
förändring i de bestämda lägenhetsvärdena bör därför i dylika fall icke få ske,
med mindre samtliga bostadsrättshavare medgivit densamma. I viss mån annorlunda
förhåller det sig, därest förändring i lägenheten sker under husets
byggande; i regel ställer sig då saken för en bostadsrättshavare, vilken icke
direkt beröres av ändringen, knappast annorlunda än som om från början den
ändrade lägenheten åsatts det nya värdet. Men i sådan händelse torde ej heller
möta några svårigheter att få medgivande av dessa bostadsrättshavare. Den
antydda regeln synes därför böra göras allmän; dock att om viss ändring av
andelsvärden endast kan inverka å särskilda bostadsrättshavares rätt — såsom
fallet är då ett rum överflyttas från en lägenhet till en annan — samtycke av
övriga bostadsrättshavare icke skall fordras. Innebörden i berörda regel är av
den vikt, att densamma bör direkt uttryckas, och lärer den lämpligen kunna
insättas såsom en särskild paragraf närmast efter 13 §; sker så, behöver i förevarande
paragraf beträffande värdeförändring endast föreskrivas, att beslutad
förändring i lägenhets andelsvärde skall ofördröjligen anmärkas i förteckningen.
— Den omständighet, som skulle betinga ändring i lägenhets värde, har i
förslaget angivits vara, att genom föreningens åtgärd lägenheten erhållit annan
inredning än i planen avsetts. Här åsyftas åtminstone efter ordalydelsen
icke det fall att genom annan å byggnaden vidtagen förändring, exempelvis inrättande
av biss för vissa lägenheter, dessas värde ökats i förhållande till övriga
lägenheters. Någon anledning att betrakta en sålunda orsakad värdeänd -

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

ring annorlunda än den i förslaget angivna synes icke föreligga. Den regel,
varom lagrådet hemställt, torde alltså böra göras så omfattande, att den blir
tillämplig i varje fall, då genom föreningens åtgärd lägenhet erhållit förhöjt
värde.

23 §.

Den uppgift, som kontraboken enligt 2 mom. skall innehålla, synes kunna
föranleda den uppfattning, att innehavarens rätt är reglerad jämlikt den i boken
omförmälda planen. Sa är mahända ej alls fallet; det kan med innehavarens
begivande hava skett ändring i planen, varigenom bostadsrättens värde avsevärt
förringats. Uppgiften kan därför komma att vilseleda den, som reflekterar
på att från innehavaren övertaga bostadsrätten. Med hänsyn härtill och
då det praktiska värdet av den ifrågavarande bestämmelsen torde vara ringa,
hemställes, att densamma får utgå.

Därest stadgandet i 22 § 2 morn., att lägenhetsförteckningen skall innehålla
kort beskrivning av lägenheten, ändras i enlighet med vad lagrådet hemställt,
bör motsvarande ändring vidtagas i 3 mom. av förevarande paragraf.

Anteckning, varom i 4 mom. sägs, skall enligt förslaget verkställas endast
då medlem begär det. Har någon förändring skett, som minskat bostadsrättens
värde, föreligger ingen anledning för medlemmen att begära anteckning örn förhållandet,
och kontraboken, som skall utgöra bevis örn rättsförhållandet mellan
medlemmen och föreningen, kommer i dylikt fall att giva en skev bild av detsamma.
Det är icke uteslutet, att spekulanter på bostadsrätten härigenom kunna
vilseleaas. I den mån det är möjligt, bör man alltså söka hindra, att kontraböcker
med i förevarande hänseende felaktigt innehåll utelöpa. Då kontraboken
jämlikt bestämmelsen i 24 § måste företes för införande av anteckning
örn periodiska inbetalningar, torde det därför lämpligen böra åläggas styrelsen
att, när boken, efter det här avsett förhållande inträffat, för styrelsen företes,
föranstalta örn anteckning angående förhållandet. Det hemställes, att bestämmelsen
i fråga ändras i enlighet härmed. För underlåtenhet att verkställa dylik
anteckning synes ej böra stadgas straff; uppkommer skada i följd av försummelsen,
torde enligt 87 § i lagen örn ekonomiska föreningar, jämförd med
det av lagrådet föreslagna nya stadgandet i förslagets 2 §, ersättningsskyldighet
inträda för styrelsen.

Därest enligt lagrådets hemställan 25—27 §§, vilka inleda avdelningen »Om
bostadsrätt», överflyttas till annan avdelning, borde den förra avdelningen
kunna erhålla en något mindre allmänt hållen rubrik, exempelvis »Örn bostadsrättshavares
rättigheter och skyldigheter».

29 §.

Paragrafens avfattning kan möjligen leda till den icke avsedda tolkningen,
att det för bostadsrättshavares rättighet att frånträda bostadsrätten enligt
1 mom. stadgade villkoret, att väsentlig olägenhet tillskyndats honom, skulle
gälla även med avseende å rätten till nedsättning i det årliga vederlaget och

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

till skadestånd enligt 2 mom. samt att sådan i 2 mom. omförmäld rätt icke
skulle inträda, med mindre bostadsrättshavaren enligt 1 mom. frånträtt bostadsrätten.
För undvikande av denna tolkning torde de båda momenten böra
byta plats, varvid någon jämkning i avfattningen bliver erforderlig.

Genom 3 mom. hava bestämmelserna i såväl 1 som 2 mom. erhållit dispositiv
natur, i det de skola gälla endast örn ej annat förbehållits i teckningslistan.
Det synes icke skäligt, att föreningen sålunda skulle kunna för alla fall
beröva bostadsrättshavaren hans rätt enligt dessa bestämmelser. En rimlig
lösning torde vinnas, örn det föreskrives, att förbehåll ej må gälla, där genom
uppehållet väsentlig olägenhet tillskyndats bostadsrättshavaren och tillika
uppehållet kan tillräknas föreningen såsom försummelse.

30 §.

Angående en ändring i denna paragraf hänvisas till vad lagrådet kommer
att anföra vid 34 §.

31 §.

Det kan sättas i fråga, huruvida icke den rättighet att frånträda bostadsrätt,
som i förevarande paragraf stadgas för det fall att föreningen genom
frångående av den ekonomiska planen föranlett en väsentlig ökning av de för
bostadsrätten utgående avgifterna, även bör inträda i det fall att avgiftsplikten
väsentligen höjts på grund därav, att beräkningarna i planen ej hållit
streck. De av någondera anledningen erforderliga inbetalningarna torde, såvida
lagrådets vid 4 § gjorda hemställan rörande de olika slagen avgifter vinner
bifall, i regel komma att krävas i form av särskilda tillskott, som skola
beslutas å föreningssammanträde. Örn sålunda, i det fall att planen visat sig
icke hålla streck, majoriteten i ändamål att förebygga föreningens trädande
i likvidation beslutat särskilda tillskott av betydande storlek, kunde detta för
en bostadsrättshavare, som ej biträtt beslutet — måhända därför att han saknat
möjlighet att tillskjuta mera kapital — bliva ganska ödesdigert, såvida
han ej äger fordra, att föreningen inlöser hans bostadsrätt. Även örn, enligt
vad lagrådet jämväl hemställt, stadgarna angiva den utsträckning, vari särskilda
tillskott må krävas, kan ett maximum hava satts så högt eller eljest
bestämts på sådant sätt, att stadgebestämmelsen därom icke utgjort verklig
anledning för bostadsrättshavaren att räkna med en sådan avgiftsökning som
den sedermera beslutade. Och därest det erforderliga kapitaltillskottet skall
uttagas genom avgifter, varom styrelsen äger besluta, har bostadsrättshavaren
icke ens åtnjutit det skydd, som frågans prövning å föreningssammanträde
kan utgöra.

Med hänsyn till det sagda synas övervägande skäl tala för att bostadsrättshavares
ifrågavarande rättighet att uppsäga bostadsrätten skall inträda vare
sig den väsentliga ökningen av avgiftsplikten föranletts därav, att föreningen
frångått planen, eller därav, att planen ej hållit streck. I båda fallen bör givetvis
en förutsättning vara, att bostadsrättshavaren ej biträtt beslutet om
avgiftsökningen eller kan anses hava godkänt densamma. Den tid, inom vil Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 50 käft. (Nr 65.) 7

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

ken uppsägningen skall ske, synes böra räknas från dagen för beslutet om avgiftsökningen,
då detta fattats å föreningssammanträde, samt från det bostadsrättshavaren
fick kännedom örn beslutet, då det fattats av styrelsen.

Skulle lagrådets vid 22 § framställda förslag, att ändring i de bestående
lägenbetsvärdena ej ma ske utan medgivande av samtliga bostadsrättshavare,
vinna beaktande, kommer stadgandet i förevarande paragraf att sakna praktisk
betydelse för det däri först avsedda fallet, att en särskild lägenhet erhållit
annan inredning än i planen förutsatts. Detta fall bör då ej omnämnas i
lagtexten.

33 §.

Denna paragraf beröres i lagrådets yttrande vid 34 §.

34 §.

Lagförslaget innehaller icke något stadgande angående påföljden av att
föreningen åsidosätter sina åligganden enligt förevarande paragraf i fråga om
underhall av lägenhet. Ej heller finnes något stadgat örn påföljd av att föreningen
genom bristande underhåll av sådana delar av huset, som ej höra
till viss lägenhet (t. ex. förstugor, trappuppgångar och yttertak), eller eljest
vållar bostadsrättshavare hinder eller men i hans nyttjanderätt. För båda de
nämnda fallen torde föreskrivas motsvarande tillämpning av 28 §. De härutinnan
erforderliga bestämmelserna kunna upptagas i en paragraf näst efter
förslagets 29 §. I samband härmed böra bestämmelserna i 30 § och 33 § 1 mom.
göras tillämpliga även å fall, som avses i den av lagrådet föreslagna nya
paragrafen.

35 §.

Ordet inredning har i lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom
är att hänföra erhållit ett mindre omfattande innehåll än som lärer vara
avsett, då i förevarande paragraf talas örn lägenhetens inredning. Härav kan
föranledas en viss tvekan örn räckvidden av förbudet att företaga förändring
i inredningen, vilken tvekan emellertid, utan rubbning av lagrummets åsyftade
innebörd, undanröjes, därest förbudet säges gälla förändring i lägenheten, med
uteslutande sålunda ur lagtexten av bestämningen örn dess hänförande till inredning.

Tydligen får förbudet icke utgöra hinder att företaga varje, även deli minsta
förändring i lägenheten, utan det bör vara begränsat till förändring, som
kan betecknas såsom avsevärd.

Lagrådet hemställer, att paragrafens avfattning jämkas i nämnda hänseenden.

37 §.

Tillträde till lägenheten bör kunna tilltvingas för utförande åt föreningen
även av annat arbete inom lägenheten än reparationsarbete. I sådant syfte bör
ändring vidtagas i lydelsen av första punkten. Därjämte torde mellan de båda
punkterna böra införas ett stadgande av innehåll, att arbetet skall såvitt möjligt
utföras å tid, som är lämplig för lägenhetens innehavare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

38 §.

Då ordet upplåta förut i denna lag använts i sammanställningen »upplåta
med bostadsrätt», synes det lämpligt att här, där annan rätt avses, använda
uttrycket »upplåta till begagnande».

39 och 50 §§.

I motiven har framhållits, att bostadsrättens obegränsade varaktighet har
betydelse endast för förhållandet mellan föreningen och bostadsrättshavaren;
rättigheten upphör i och med föreningens upplösning eller fastighetens föryttrande.
Örn bostadsrättens avveckling vid husets försäljning handla förevarande
båda paragrafer, av vilka 39 § har avseende å den nyttjanderätt till viss
lägenhet, som är bostadsrättens väsentliga innehåll, och 50 § å det ekonomiska
värde, som bostadsrätten representerar.

Beträffande 39 § har lagrådet ej annat att erinra än att, med hänsyn till det
behandlade ämnets art, paragrafens stadganden lämpligare kunna få plats i
slutet av den avdelning, som i förslaget erhållit överskriften »Örn bostadsrätt»,
samt att, i anslutning till formuleringen av 50 §, såsom första förutsättning
för den ifrågavarande paragrafens tillämpning bör angivas, att bostadsrätt
upphör till följd därav, att föreningen avhänder sig det hus, vari lägenheten
finnes, eller att detta säljes i den ordning utsökningslagen bestämmer.

Vad angår 50 § innefattar det remitterade förslaget en i viss mån annan
lösning av den föreliggande frågan än den de sakkunnigas utkast innebar.
Enligt detta (48 §) skall medlem, som genom föreningens avyttring av ett
densamma tillhörigt hus går miste örn sin med bostadsrätt innehavda lägenhet,
äga att påfordra föreningens trädande i likvidation, såvida icke enligt
stadgarna tvist örn utlösen av bostadsrätten skall hänskjutas till avgörande
av en eller flera skiljemän. Häremot har föredragande departementschefen
vid remissen av det föreliggande förslaget uttalat, att han, som delade de sakkunnigas
uppfattning, att medlemmen i det avsedda fallet skall äga utfå värdet
av den upphörda bostadsrätten, icke kunde biträda deras förslag i vad
det avsåg, att en medlem skall kunna under angivna förhållanden tvinga föreningen
att likvidera. Lagrådet anser sig i denna fråga böra ansluta sig till
de sakkunniga. Var det sålda huset det enda föreningen ägde — och i allmänhet
torde varje bostadsförening ej äga mer än ett hus — framstår likvidationen
såsom en naturlig följd av försäljningen. Bedrev däremot föreningen sin
verksamhet i flera hus, kan det väl synas opåkallat, att bostadsrättshavarna i
det sålda huset kunna nödga föreningen att nedlägga hela sin verksamhet.
Men även inlösen av de upphörda bostadsrätterna innebär en, örn ock partiell,
likvidation, och vid en dylik lära oftast stora svårigheter möta att nå ett ur
rättvisans och billighetens synpunkt tillfredsställande resultat. Här må endast
erinras örn att räkenskaperna till följd av obefogade nedskrivningar kunna
giva en oriktig bild av värdeförhållandet mellan det sålda huset och det
eller de återstående, något som icke lärer kunna förhindras genom särskilda
bestämmelser rörande räkenskapsavslutningarna. Efter en fullständig likvi -

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

dation bleve det väl för övrigt lätt nog att bilda en ny förening för verksamhetens
fortsättande i det eller de icke sålda husen. Regeln örn skyldighet att
träda i likvidation bör dock icke göras tvingande, utan undantag bör, såsom
sakkunnigutkastet innehåller, göras för det fall att enligt stadgarna föreningen
är skyldig att lösa bostadsrätten med belopp, som vid tvist skall bestämmas av
skiljemän. Lagrådet hemställer alltså, att 50 § i remissförslaget ersättes med
stadganden av huvudsakligen samma innehåll som utkastets 48 §. Dessa stadganden
böra upptagas i en ny paragraf närmast under rubriken »Örn likvidation
och upplösning».

40 §.

Vid 4 § har lagrådet föreslagit, att »särskilt tillskott» införes såsom en speciell
avgiftskategori och att rätten att bestämma örn denna avgifts uttagande
skall tillkomma icke styrelsen utan föreningssammanträde. Upptagandet av
nämnda avgiftsform föranleder icke någon ändring i lydelsen av 40 § utan
medför endast, att räckvidden av den här givna bestämmelsen inskränkes.

41 §.

Innebörden av det här givna stadgandet örn bostadsrätts förverkande är ej
fullt klar. Av innehållet i 3 mom. framgår emellertid indirekt, att bostadsrättshavarén,
efter det styrelsen förklarat bostadsrätten förverkad, icke är skyldig
att verkställa inbetalningar utöver dem, som redan må hava skett. Åtgärden
att förklara rätten förverkad är därför i själva verket att anse såsom
ett hävande av det genom teckningen ingångna avtalet, vilket hävande får den
verkan, att den försumlige går miste örn eventuellt inbetalda belopp. Utgår man
härifrån, bör enligt allmänna rättsregler föreningen äga att av den försumlige
utkräva skadestånd, i den män föreningen icke genom redan erlagt belopp erhållit
gottgörelse för förlust, som föreningen genom avtalsbrottet lidit. Mot
vad sålunda skulle gälla har lagrådet i sak intet att invända, men för tydligare
angivande av den avsedda meningen bör måhända dels uttrycket »förklara
bostadsrätten förverkad» utbytas mot »förklara avtalet örn upplåtelsen
hävt» och dels 3 mom. kompletteras med stadgande örn rätt för föreningen till
skadestånd, i den mån föreningen lidit förlust, som ej ersatts genom eventuellt
inbetalt belopp.

I stället för att häva det ingångna avtalet kan styrelsen självfallet vidbliva
detsamma och utsöka oguldna tillträdesbelopp. Att föreningen därvid är
jämlikt bestämmelsen i 9 kap. 10 § handelsbaden berättigad till ränta, kan
ej vara föremål för tvivel. Lagrådet har ansett sig böra framhålla detta, då
ett uttalande i motiven till förevarande paragraf synes kunna tolkas så, som
om en särskild föreskrift härutinnan vore nödig.

42 §.

Örn begreppet bostadsrätt erhåller den mera omfattande innebörd, varom talats
vid 1 §, bör i dess ställe uti ingressen till förevarande paragraf användas
uttrycket »nyttjanderätten till lägenhet, som innehaves med bostadsrätt».

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

101

Beträffande de under punkterna 1—6 i 1 mom. upptagna orsakerna till nyttjanderättens
förverkande är att märka följande.

Även dröjsmål med erläggande av särskilt tillskott bör, om en dylik avgiftsform
införes, komma under punkten 1.

Den respittid för erläggande av förfallna avgifter till föreningen, som enligt
samma punkt skulle lagfästas, är densamma som förekommer i motsvarande
stadgande i nyttjanderättslagen. Detta sistnämnda har emellertid kompletterats
genom 7 § i lagen den 10 mars 1923 med vissa bestämmelser rörande
byra, vilket lagrum giver hyresgäst möjlighet att avvärja vräkningsåtgärd
genom att inom viss tid vidtaga rättelse. Motsvarande komplettering av stadgandet
i förevarande paragraf innehåller förslaget i 43 § 2 mom. Det lärer
svårligen kunna bestridas, att det sätt, som valts för att, såsom skett genom
1923 års lag, vinna modifikation i nyttjanderättslagens måhända väl stränga
regler, icke är ur lagteknisk synpunkt efterföljansvärt. Att man då förfor
såsom skedde, berodde på åtskilliga tillfälliga omständigheter. Icke utan tvingande
skäl bör man däremot i ny lagstiftning sådan som den förevarande underlåta
att söka sammansmälta två stadganden, som behandla samma ämne
och vilka till såväl innehåll som verkningar strida mot varandra. Vid övervägande
av vilket innehåll bör givas åt en enhetlig regel på området har det
synts lagrådet lämpligast, att respittiden i förevarande paragraf bestämmes
till 20 dagar eller den längre tid, som må vara bestämd i stadgarna. Sker så,
kan bestämmelsen i 43 § 2 mom. saklöst utgå, då den respittid denna bestämmelse
skulle medföra praktiskt taget kan anses motsvara den, som genom det
av lagrådet nu föreslagna stadgandet skulle komma att gälla. Framhållas må
ock, att många existerande bostadsföreningar i sina stadgar hava bestämmelse
örn en respittid av ända till 30 dagar och därutöver. Den av lagrådet förordade
utvägen kan väl befaras medföra den olägenheten, att bostadsrättshavarna
föranledas tro, att de äTo berättigade att dröja med avgiftsbetalningen
till respittidens sista dag. Föreningarna hava emellertid i sin makt att hos
bostadsrättshavarna inpränta, att så icke är förhållandet; dels kunna de, så
snart förfallotiden är förbi, låta utsöka förfallet belopp och dels äga de självfallet
fordra ränta å det oguldna beloppet från förfallodagen.

I fråga örn den under punkten 2 angivna förverkandeorsaken torde böra krävas,
icke att nyttjandet kan medföra väsentligt men utan blott att det men, som
kan förorsakas, är att beteckna som avsevärt.

Av skäl, som anförts vid 38 §, torde i punkten 3 till orden »upplåter lägenheten»
böra fogas »till begagnande».

I nyttjanderättslagens 3 kap. 23 §, vars bestämmelser om orsakerna till förverkande
av nyttjanderätt legat till grund för förslaget i denna del, har under
punkten 6 angivits såsom förverkandeanledning, att hyresgästen, där avtalet
utöver vad i lagen är stadgat ålägger honom förpliktelse, vars fullgörande
måste anses vara för hyresvärden av synnerlig vikt, åsidosätter vad sålunda
åligger honom. Detta stadgande har ansetts till sin avfattning vara alltför
obestämt för att böra överflyttas till förevarande lag och därför ej medtagits i
förslaget. Stadgandets obestämda avfattning lärer dock svara mot dess syfte

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

att fylla behov, som i särskilda fall kunna uppstå och icke kunna i lagen specificeras,
men fran vilka, örn de salunda anses böra tillgodoses vid hyresavtal, ej
heller torde böra bortses vid upplåtelser med bostadsrätt. Lagrådet hemställer
därför, att i förevarande paragraf införes ett stadgande av samma innebörd,
betecknat med 7. Vid bifall härtill bör även punkten 7 intagas i den uppräkning
av vissa punkter, som förekommer i näst sista momentet.

43 §.

Bifalles den vid 42 § gjorda hemställan örn upptagande i 1 mom. av samma
paragraf av en ny, sjunde punkt, böra i 43 § 1 mom. orden »fall, som i 42 §
6 avses» ändras till »fall, som i 42 § 6 eller 7 avses».

Att 2 mom. av 43 § skall utgå, har av lagrådet föreslagits vid 42 §. Bifall
härtill bör medföra sadan ändring av 1 morn., att örn försummad avgiftsbetalning
fullgöres innan föreningen gjort bruk av sin uppsägningsrätt, densamma
icke sedermera må utövas.

44 §.

Skall enligt lagrådets hemställan termen förverkande i 41 § utbytas mot annat
uttryck, bör motsvarande jämkning vidtagas i förevarande paragraf.

45 §.

Sista momentet bör ändras därhän, att såsom uppsägning får gälla även
delgivning av stämning, däri talan föres örn bostadsrättshavares skiljande från
lägenheten.

46 §.

Här föreskrives för vissa fall av nyttjanderättens förverkande skyldighet
för bostadsrättshavaren att genast avflytta; i övriga fall medgives honom viss
fardagstid. Förverkandefallens uppdelning i detta hänseende har enligt motiven
skett efter det men, som kan anses tillskyndas föreningen genom bostadsrättshavarens
kvarsittande. Ur denna synpunkt förefaller det föga motiverat,
att, på sätt som i förslaget skett, låta en bostadsrättshavare kvarsitta, örn han
nyttjat lägenheten till annat än avsett ändamål och väsentligt men därigenom
kunnat tillskyndas föreningen eller annan bostadsrättshavare. Det hemställes
därför, att därest icke, i enlighet med vad lagrådet hemställt vid 42 §, för förverkande
i detta fall uppställas mindre stränga förutsättningar, den i samma
paragraf under 2 angivna förverkandeorsaken i 46 § upptages bland dem, som
kunna föranleda omedelbar avflyttning.

48 §.

När nyttjanderätten förverkats, är det visserligen i sin ordning, att bostadsrätten
så fort ske kan genom försäljning övergår till någon annan. Men bestämmelsen
härom synes icke böra vara undantagslös; förhållandena kunna
vara sådana, att ett längre uppskov med försäljningen är motiverat. Lagrå -

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

103

det hemställer därför, att förevarande paragraf i detta avseende ändras till
överensstämmelse med de sakkunnigas utkast.

Den i 1 mom. föreningen medgivna befogenheten att före auktionen avhjälpa
brist har begränsats till sådan, som uppkommit därigenom, att lägenheten varit
utsatt för vanvård. Då anledning till denna begränsning torde saknas, bör
stadgandet utsträckas att omfatta all brist, för vars avhjälpande bostadsrättshavaren
svarar.

49 §.

Enligt 14 § må medlem ej, medan han innehar bostadsrätt, uteslutas ur föreningen.
Har bostadsrätten däremot övergått på annan, som antagits till medlem,
må jämlikt 12 § i lagen örn ekonomiska föreningar den förre bostadsrättshavaren
uteslutas ur föreningen, men allenast på grund, som kan vara bestämd
i stadgarna. I förevarande paragraf gives emellertid en bestämmelse av innebörd
att, oavsett vad stadgarna må innehålla om uteslutningsrätten, föreningen
skall vara berättigad att, där bostadsrätten i fall som avses i 48 § övergått
på ny innehavare, utesluta den förutvarande bostadsrättshavaren. En dylik
bestämmelse synes behövlig; örn nämligen stadgarna icke innehålla något i ämnet,
skulle formellt hinder ej föreligga för den förre bostadsrättshavaren att
från köparen återförskaffa sig samma bostadsrätt eller förvärva annan sådan,
vilket förvärv, såsom gjort av en medlem, måste av föreningen godkännas.
Då försäljningen i det avsedda fallet framtvingats på grund av något sådant
bostadsrättshavarens förhållande, som omförmäles i 42 §, är det icke rimligt,
att föreningen skall ånyo nödgas mottaga honom såsom bostadsrättshavare.
Av liknande skäl, som föranlett den nu föreslagna bestämmelsen, synes emellertid
befogenhet att utesluta en förutvarande bostadsrättshavare böra stadgas
även i det fall att denne jämlikt 41 § förlorat sin rätt. Beträffande den föreslagna
avfattningen må anmärkas, att villkoret att köparen antagits till medlem
bör utgå såsom överflödigt och i allt fall icke tillämpligt i händelse försäljningen
skett till föreningen.

51 §.

I bostadsrättsföreningar lärer i allmänhet icke förekomma, att vinst utdelas;
uppstår något år överskott å verksamheten, torde det komma att reserveras för
framtida behov eller användas för minskande av de årliga vederlag bostadsrättshavarna
skola erlägga. Skulle emellertid i något undantagsfall bli fråga örn
vinstutdelning, synes, i överensstämmelse med vad i 56 § föreslås beträffande
överskott vid likvidation, vinsten i regel icke böra tillkomma andra medlemmar
än bostadsrättshavama, vilka sins emellan böra äga rätt till densamma efter
lägenheternas andelsvärden. Föreskrift härom torde införas i 51 §, dock med
reservation för annan bestämmelse i stadgarna. Såsom en följd härav bör ur
4 § 2 mom. uteslutas den under 5) upptagna bestämmelsen.

I detta sammanhang kan lämpligen behandlas den av de sakkunniga dryftade
frågan, huruvida bostadsföreningarna, vilka enligt 1855 års förordning örn
handelsböcker och handelsräkningar ej äro bokföringspliktiga, borde under -

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

kastas skyldighet att föra handelsböcker. Härvid hava de sakkunniga erinrat,
att det för tillgodoseende av önskemålet om trygghet i den ständiga besittningsrätten
vore av nöden, icke blott att uppkomsten av bostadsföreningar med dålig
eller osäker ekonomi förhindrades utan även att kontroll utövades därå, att
det påbörjade företagets verksamhet fortginge under betryggande ekonomiska
former. Den kontroll, som i sistnämnda hänseende borde förekomma, vore en
verksam revision, men en sådan förutsatte med nödvändighet, att föreningarna
vöre skyldiga att föra böcker och tillika att, i överensstämmelse med vad som
gällde i fråga örn aktiebolag, särskilda regler funnes angående balansräkningens
upprättande, så att denna räkning lämnade en korrekt redogörelse för
föreningens affärsställning. Dylika regler, vilka icke kunde göras effektiva
utan en enligt lagstadganden skött bokföring, vore påkallade även för att bereda
skydd åt den, som, efter det bostadsrätt upplåtits åt en föreningsmedlem,
önskade av denne förvärva bostadsrätten. Visserligen ledde bokföringsskyldigheten
till att bostadsföreningarna i viktiga hänseenden komme att betraktas såsom
köpmän, vilket understundom kunde ställa sig olägligt för mindre föreningar,
men de strängare regler i fråga örn köp, konkursgrunder och dylikt,
som därav följde, syntes ej komma att få nämnvärd praktisk betydelse i fråga
örn bostadsföreningarna. Pa dessa grunder och med åberopande jämväl av de
stora värden bostadsföreningarna förvalta hava de sakkunniga såsom sin åsikt
uttalat, att stadganden i berörda avseenden vore för bostadsföreningarna behövliga.
Da emellertid vid tiden för utlåtandets avgivande inom justitiedepartementet
pågick utredning angående omarbetning av gällande bestämmelser örn
handelsbokföring, hava de sakkunniga ej avgivit något förslag i ämnet.

I remissprotokollet konstateras visserligen, att de sakkunnigas uttalande örn
behovet av lagstadgad bokföring inom bostadsföreningarna icke mött någon
gensaga i de över deras utlåtande avgivna yttrandena, varjämte medgives, att
beaktansvärda skäl blivit anförda för införande av bokföringsskyldighet. Departementschefen
har dock icke anslutit sig till de sakkunnigas uppfattning,
emedan dels de sakkunniga syntes hava underskattat olägenheterna för det stora
flertalet bostadsföreningar att ställas under de regler, som i viktiga hänseenden
enligt lag gällde för köpmän, dels erfarenheten torde hava visat, att den
bokföringsskyldighet, som vore nödvändig med hänsyn till vissa bestämmelser
i föreningslagen, vore betryggande, och dels anledning ej förelåge att föreskriva
vidsträcktare bokföringsskyldighet för bostadsföreningarna än för många
andra ekonomiska föreningar.

Den nu behandlade frågan har i viss mån kommit i förändrat läge därigenom,
att den 31 sistlidne maj utfärdats en ny bokföringslag. Vid utarbetandet av
denna lag har kommit under bedömande, huruvida det hittills existerande sambandet
mellan köpmannaegenskap och bokföringsskyldighet borde bibehållas,
eller örn man ej, med upplösande av detta samband, kunde för vissa andra näringsidkare
än dem, som skola betraktas som köpmän, stadga en mindre omfattande
bokföringsskyldighet än den för köpmän erforderliga. Resultatet har
blivit, att nämnda samband upprätthållits. Härmed torde den utvägen vara
stängd att för bostadsföreningarna föreskriva en bokföringsskyldighet av lind -

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

105

jägare art, och valet måste stå emellan att antingen lägga dessa föreningar under
bokföringslagen, varigenom de bliva att anse som köpmän, eller ock lämna
dem helt fria från lagstadgad skyldighet att föra böcker. Vid övervägande av
de å ömse sidor anförda skälen har lagrådet ansett sig böra stanna vid det förra
alternativet. Att beakta är särskilt, att i fråga om bokföringens beskaffenhet
den nya lagen i motsats till den hittills gällande endast uppställer vissa allmänna
krav, medan den bokföringsskyldige lämnas största möjliga frihet att
med hänsyn till sitt företags omfattning och speciella behov själv bestämma vilken
bokföringsmetod han vill använda — en omständighet, som väsentligt minskar
betänkligheterna mot att göra lagen tillämplig även på företag av mindre
omfattning. Vad angår den antydda konsekvensen, att bostadsrättsföreningarna
bleve underkastade de för köpmän gällande strängare reglerna örn köp, konkursgrunder
och dylikt, torde största avseendet vara att fästa därvid, att en
bostadsförening skulle kunna försättas i konkurs av alla de anledningar, som
omförmälas i 3 § konkurslagen och vilka bestämts med hänsyn till affärsverksamhet
av i regel helt annan art än den dessa föreningar bedriva. Örn man vill
undvika detta, synes emellertid hinder ej möta att vad beträffar bostadsföreningar
utesluta tillämpningen av nämnda paragraf. Vidkommande erinringen,
att det vore nog med den bokföringsskyldighet, som följde av föreningslagens
bestämmelser, må framhållas, att denna invändning får minskad betydelse i
betraktande av den nya bokföringslagens mindre stränga anspråk i fråga örn
bokföringens art. Slutligen lärer icke kunna bestridas, att när en viss grupp av
ekonomiska föreningar göres till föremål för speciallagstiftning i syfte att bereda
medlemmarna en rätt, för vars tryggande det finnes vara av vikt, att lagstadgade
handelsböcker föras inom föreningen, särskild anledning föreligger att
för denna föreningstyp stadga bokföringsskyldighet.

På grund av det anförda hemställer lagrådet, att i 1 § bokföringslagen bostadsrättsförening
införes såsom ovillkorligt bokföringsskyldig och, eventuellt,
att 3 § konkurslagen ändras så, att vad där stadgas ej skall gälla beträffande
dylik förening.

Genom den föreslagna ändringen i 1 § bokföringslagen bliva de i 9 § samma
lag upptagna reglerna örn vad som skall iakttagas vid upprättande av balansräkning
tillämpliga å bostadsrättsföreningarna. Härutöver bör för dessa föreningar
stadgas, att de belopp, vartill inträdesavgifter och tillträdesbelopp, i
den mån de inbetalts eller förfallit till betalning, ävensom fonder uppgå, skola
var för sig upptagas bland skulderna. Huruvida ytterligare bestämmelser i
ämnet må vara behövliga, därom anser sig lagrådet, i saknad av närmare utredning,
icke böra nu yttra sig. Angående den formella behandlingen av vinstoch
förlusträkning samt balansräkning fordras en del föreskrifter, vilka, efter
förebilder i aktiebolagslagen, kunna väsentligen innehålla, att det skall åligga
styrelsen att inom den i 27 § av lagen örn ekonomiska föreningar omförmälda tiden
till revisorerna avlämna, förutom förvaltningsberättelsen, jämväl vinst- och
förlusträkning samt balansräkning för den tid revisionen skall omfatta, att å
det i 39 § av samma lag omförmälda sammanträdet, vilket skall hållas inom
viss tid, t. ex. sex månader, efter utgången av sist berörda tid, skall företagas

106

Kungl. Majlis proposition nr 65.

^ragan om fastställande av balansräkningen med de rättelser och tillägg, som
ma finnas erforderliga, att a sammanträdet dock må beslutas uppskov med räkningens
fastställande under minst fyra och högst åtta veckor samt att sis+ en
månad efter det balansräkningen blivit fastställd densamma jämte förvaltni sberättelsen
samt vinst- och förlusträkningen skall genom styrelsens försorg avsändas
till Konungens befallningshavande.

De nu föreslagna bestämmelserna kunna sammanföras i en paragraf, som jämte
förslagets 51 § bilda en avdelning med överskrift »Örn vinstutdelning samt
vinst- och förlusträkning och balansräkning».

52-54 §§.

Enligt förslaget äro bostadsrättshavare och övriga föreningsmedlemmar i regel
likställda med avseende a beslutanderätten vid föreningssammanträde. Medlemmar
av de bada kategorierna skola sålunda hava samma rösträtt vid val av
styrelse och revisorer samt vid beslut i vanliga föreningsärenden. Endast vissa
beslut, som särskilt beröra bostadsrätterna, skola kräva enhällighet eller viss
majoritet bland bostadsrättshavarna.

Denna principiella likställighet synes icke vara grundad i sakens natur och
skulle uppenbarligen kunna leda till missbruk. Under det att en bostadsrättshavare
är fast knuten till föreningen genom sin bostadsrätt och det ganska betydande
tillträdesbelopp, som han i regel erlagt för denna rätt, har en föreningsmedlem
utan bostadsrätt blott erlagt inträdesavgift, ofta endast några kronor,
och allenast vunnit en mer eller mindre oviss utsikt att framdeles kunna förvärva
bostadsrätt. Och stadgarna för nu befintliga föreningar lämna i regel
öppet för styrelsen att antaga nya medlemmar till obegränsat antal, en möjlighet
som styrelsen skulle kunna utnyttja för att skaffa sig talrika anhängare
vid föreningssammanträdena.

Sedan en förening hunnit över det första stadiet av sitt bildande och börjat
upplåta bostadsrätter — flertalet sådana rättigheter i ett hus torde vanligen
upplåtas tämligen samtidigt — äga bostadsrättshavarna ett så övervägande intresse
i föreningen, att endast de böra få besluta i dess angelägenheter, med undantag
dock för sådana beslut som minska övriga medlemmars redan förvärvade
rätt. Var gränsen mellan de två stadierna i föreningens tillvaro skall
dragas, kan givetvis vara föremål för olika meningar, övervägande skäl synas
dock tala för att ifrågavarande beslutanderätt för enbart bostadsrättshavare
skall inträda, så snart av minst fem medlemmar verkställda teckningar
blivit bindande. Därefter kan föreningen anses i realiteten bestå blott av bostadsrättshavare;
övriga medlemmar utgöra endast den krets, ur vilken bostadsrättshavare
rekryteras. Den av lagrådet sålunda ifrågasatta regeln bör
emellertid icke vara tvingande.

Gillas vad lagrådet nu föreslagit, torde inom ifrågavarande avdelning av lagen
först böra upptagas en paragraf med innehåll, att sedan teckning av minst
fem medlemmar blivit bindande, skola, där ej stadgarna annorledes föreskriva,
i fråga om fattande av föreningsbeslut allenast bostadsrättshavare vara att anse
såsom medlemmar samt att vad sålunda sagts dock ej skall gälla beslut, vange -

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

107

nom skulle ske inskränkning i de medlemmars rätt, som ej äro bostadsrättshavare.
Uppenbart är, att en mot den föreslagna regeln stridande bestämmelse
icke kan anses föreligga, därest — såsom nu ofta förekommer — stadgarna
föreskriva, att varje medlem skall hava en röst.

Därefter skulle följa de nuvarande 52—54 §§. Det kan ifrågasättas, örn
ej, då praktiskt taget endast bostadsrättshavare skulle vara röstberättigade,
stadgandena i dessa paragrafer kunna väsentligt förenklas och förkortas. Härvid
bör emellertid angående beslut örn föryttring av hus, däri lägenhet är
upplåten med bostadsrätt, iakttagas, att örn föreningen har flera hus, för
beslutets giltighet skall fordras, utöver de i 43 § av lagen örn ekonomiska
föreningar stadgade villkoren, att beslutet biträtts av minst två tredjedelar
av dem, vilka med bostadsrätt inneha lägenheter i just det hus, som beslutet
avser. Slutligen bör, därest, efter vad lagrådet förutsatt vid 4 §, det
skall tillkomma föreningssammanträde att besluta örn särskilt tillskott, införas
ett stadgande, att sådant beslut skall fattas med två tredjedelars majoritet.

Dessa ändringar i förslaget torde medföra, att, i anslutning till avdelningsrubrikerna
i lagen om ekonomiska föreningar, rubriken å ifrågavarande avdelning
ändras till »Örn föreningssammanträde samt om ändring av förenings stadgar
och vissa andra fall, då särskild röstpluralitet å föreningssammanträde erfordras».

Så framt återigen förslaget bibehålies oförändrat i fråga örn bostadsrättshavares
och övriga medlemmars principiella likställighet, måste i 52 och 53 §§
göras det förtydligandet, att kravet å två tredjedelars majoritet bland bostadsrättshavarna
avser det sist hållna av de sammanträden, å vilka frågan enligt 42
eller 43 § i lagen örn ekonomiska föreningar har förevarit. Vidare bör, i överensstämmelse
med vad nyss anförts, dels i 53 § utsägas, att det där för beslut
örn föryttring av föreningen tillhörigt hus uppställda kravet å två tredjedelars
majoritet bland bostadsrättshavarna skall, därest föreningen har flera hus, avse
endast bostadsrättshavarna i det hus, som beslutet angår, och dels, lämpligen
i 54 §, upptagas ett stadgande, enligt vilket för beslut örn särskilt tillskott kräves
två tredjedelars majoritet bland bostadsrättshavarna.

Slutligen kan ifrågasättas, örn icke det i sistnämnda paragraf för beslut, som
kommer att medföra väsentlig förändring av en lägenhet, uppställda kravet, att
det biträtts av minst hälften av bostadsrättshavarna, bör skärpas så, att minst
två tredjedelar av dessa skola hava biträtt beslutet.

56 §.

Denna paragraf, som har avseende å fördelningen av föreningens behållna
tillgångar vid likvidation, giver emellertid blott ett dispositivt stadgande angående
delningsgrunden för det fall att uppkommet överskott skall fördelas
mellan medlemmarna. Det är sålunda ej uteslutet, att enligt 59 § i lagen örn
ekonomiska föreningar tillgångarna i följd av stadgebestämmelse eller föreningsbeslut
skola tillfalla icke medlemmarna utan annan. På grund av ifrågavarande
föreningars natur och särskilt med hänsyn till de av bostadsrättshavarna
i form av tillträdesbelopp gjorda betydliga insatserna synes det dock ej böra

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

tillåtas, att tillgångarna genom föreningsbeslut fråntagas bostadsrättshavarna.
Förevarande paragraf bör därför innehålla, dels att medlemmarna ej må vid
likvidation besluta, att föreningens behallna tillgångar skola övertagas av annan
än medlemmarna, och dels den i förslaget upptagna fördelningsregeln beträffande
överskott, som avses i 60 § andra punkten av föreningslagen.

Registreringen av bostadsrättsföreningar bliver, särskilt med hänsyn till vad
som skall gälla angående den ekonomiska planen, till sin innebörd så pass avvikande
från registreringen av andra ekonomiska föreningar, att den lämpligen
bör hållas avskild därifrån. I sådant syfte torde stadgas, att inskrivning
av uppgifter rörande bostadsrättsföreningar skall äga rum i en särskild avdelning
av föreningsregistret. Detta stadgande synes böra meddelas i en särskild
paragraf, som under rubriken »Om registrering» införes efter 56 § i förslaget.

57 §.

Örn, på sätt lagrådet föreslagit vid 1 §, däri intages förbud för annan förening
än bostadsrättsförening att till sina medlemmar upplåta nyttjanderätt annorledes
än för viss tid samt för aktiebolag att driva verksamhet med syfte,
som i nämnda paragraf sägs, måste dessa förbud kompletteras med bestämmelser
örn straff för överträdelse därav. Av skäl, som lagrådet angivit vid 1 §,
erfordras även en straffbestämmelse för det fall att styrelseledamot i bostadsrättsförening
upplåtit lägenhet annorledes än med bostadsrätt eller nyttjanderätt
för viss tid. De nu nämnda överträdelserna synas skäligen kunna beläggas
med det i förevarande paragraf stadgade straffet.

Det nuvarande första stycket av denna paragraf synes böra jämkas så,
att den där avsedda förseelsen angives bestå däri, att styrelseledamot uppsåtligen
i strid mot bestämmelsen i 10 § upplåtit bostadsrätt. Stadgandet kan därefter
lämpligen sammanslås med tredje stycket.

Andra stycket bör fullständigas till att avse även det fall att styrelseledamot
mot bättre vetande underlåtit att i handling, som där sägs, intaga uppgift,
som uppenbarligen bort inflyta i densamma.

Örn, såsom lagrådet föreslagit, 23 § 2 mom. får utgå, bör bestämmelsen örn
ansvar för förseelse mot nämnda lagrum uteslutas ur fjärde stycket.

Slutligen bör bestämmelsen i femte stycket inskränkas så, att den ej avser
den nya föreskrift, örn vars upptagande i 51 § lagrådet hemställt.

58 §.

Därest, på sätt lagrådet tidigare hemställt, i förevarande lag införas bestämmelser
örn skyldighet för styrelsen att till revisorerna avlämna, förutom förvaltningsberättelse,
även vinst- och förlusträkning och balansräkning samt att
inom viss tid efter balansräkningens fastställande låta insända samma handlingar
till Konungens befallningshavande, bör jämväl överträdelse av dessa bestämmelser
upptagas bland de i förevarande paragraf straffbelagda förseel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 65. 109

serna, varvid bör tilläggas, att förseelse, varom först sagts, må åtalas allenast
av målsägande.

Under förutsättning, som angivits i lagrådets anmärkning vid 57 § fjärde
stycket, bör ej heller i 58 § stadgas straff för förseelse mot 23 § 2 mom.

Slutstadgandet.

Även örn förevarande lag icke rimligen kan erhålla retroaktiv kraft i den
meningen, att de vid lagens ikraftträdande befintliga föreningarna skulle nödgas
rubba redan inträdda rättsförhållanden och mer eller mindre omlägga sin
verksamhet för att komma i överensstämmelse med lagen, finnes det å andra
sidan icke tillräcklig anledning att lämna nya företag utanför lagens räckvidd
endast därför, att de komma till utförande genom en redan befintlig förening,
övergångsbestämmelsen synes därför böra modifieras sålunda, att vad i lagen
stadgas örn förbud för annan förening än bostadsrättsförening att upplåta lägenhet
med nyttjanderätt annorledes än för viss tid skall beträffande förening,
som registrerats före lagens ikraftträdande och icke därefter vunnit registrering
såsom bostadsrättsförening, äga tillämpning, då fråga är örn upplåtelse av lägenhet
i hus, som föreningen efter lagens ikraftträdande inköpt eller börjat
uppföra.

Därest äldre förening vill gå in under lagen och låter registrera sig som
bostadsrättsförening, skola naturligtvis vid tillämpning av lagens bestämmelser
å densamma ske de jämkningar, som betingas därav, att föreningens verksamhet
redan någon tid pågått, vilket exempelvis medför, att i den ekonomiska
planen faktiska uppgifter kunna träda i stället för beräkningar.

örn, .på sätt lagrådet ifrågasatt, i 1 § införes ett förbud för aktiebolag att
bedriva verksamhet med syfte, som i nämnda paragraf sägs, bör, såsom lagrådet
jämväl antytt, detta förbud icke utgöra hinder för aktiebolag, som vid tiden
för ikraftträdandet bedrev dylik verksamhet med avseende å bolaget tillhörigt
hus, att därefter fortsätta verksamheten i samma hus. En bestämmelse
därom torde i sådant fall intagas i slutstadgandet.

Rubriken

bör i anslutning till lagrådets förslag angående ifrågavarande föreningars benämning
ändras till »Lag örn bostadsrättsföreningar».

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 och 91 §§ i lagen den 22 juni
1911 (nr 55 s. 1) om ekonomiska föreningar.

Då sista momentet av 91 § enligt dess nuvarande lydelse kommer att gälla även
med avseende å den nya lagen om bostadsrättsföreningar, lärer det föreslagna
nya stycket vara onödigt och paragrafen icke böra ändras med anledning av
nämnda lag.

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Förslaget till lag om ändring i viss del av lagen den 14 juni 1907
(nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.

Det synes visserligen tvivelaktigt, i vad mån de nyttjanderättsupplåtelser
a.v skilda typer, som göras av nu befintliga bostadsföreningar, enligt gällande
rätt falla under lagen örn nyttjanderätt till fast egendom och således även huruvida
den i 1 kap. 1 § av nämnda lag stadgade tjugufemårsbegränsningen är tilllämplig
med avseende å dem. Men då samma lag uppenbarligen icke skall
äga någon tillämpning med avseende å de upplåtelser av bostadsrätt, som
komma att äga rum enligt lagen örn bostadsrättsföreningar, Adil lagrådet
i anledning av det föreslagna tillägget till 3 kap. nyttjanderättslagen allenast
erinra, att därav icke må dragas någon slutsats angående nyttjanderättslagens
tillämplighet med avseende a nyttjanderättsupplåtelser av bostadsföreningar,
som icke registrerats enligt den nya lagen.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 42, 133 och 192 §§

ntsökningslagen.

Förutom de föreslagna ändringarna i utsökningslagen synes till lil § av
nämnda lag böra fogas ett andra stycke av innehåll att, örn bostadsrätt är upplåten,
beträffande densamma i borgenärsförteckningen endast skall anmärkas
den rätt att kvarbo, som enligt 39 § i det remitterade förslaget till lag
örn vissa bostadsföreningar tillkommer bostadsrättshavaren.

Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.

Kungl. Majlis proposition nr 65.

lil

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Harn Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 31 januari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggne, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, lagrådets den 21 juni 1929
avgivna yttrande över det den 4 januari 1929 till lagrådet remitterade förslaget
till lag om vissa bostadsföreningar med flera lagförslag.

Efter redogörelse för yttrandet anför föredraganden:

»Lagrådet har funnit ådagalagt, att en speciallagstiftning rörande bostadsföreningar
är behövlig. Grunderna för de remitterade lagförslagen hava ock
i det stora hela lämnats utan anmärkning. Mot utformningen av den ifrågasatta
lagstiftningens särskilda detaljbestämmelser har emellertid lagrådet framställt
vissa erinringar. I anledning härav hava förslagen underkastats överarbetning
inom justitiedepartementet, därvid lagrådets erinringar i det väsentliga
vunnit beaktande.

I enlighet med lagrådets hemställan har huvudförslagets rubrik ändrats till
''lag örn bostadsrättsföreningar’. Termen ''bostadsrättsförening’ har sedermera
genomgående begagnats i de särskilda paragraferna, varjämte den, som innehar
bostadsrätt, betecknats ’bostadsrättshavare’.

I fråga om förslagets uppställning har lagrådet väl icke hemställt örn någon
ändring däri men dock funnit, att den metod, som följts vid förslagets utarbetande,
i viss mån lett till bristande enhetlighet och sammanhang mellan de olika
bestämmelserna. Erinringen är för visso icke utan fog. Upprepade försök
att ernå en bättre lösning hava dock visat, att den valda metoden är förenad
med den minsta olägenheten. Till avhjälpande i någon mån av påtalade brister
hava emellertid vid överarbetningen de från föreningslagen avvikande bestämmelserna
i något större utsträckning än i remissförslaget sammanförts efter
sitt innehåll, utan avseende å de särskilda rubriker, varunder med dem sammanhängande
stadganden återfinnas i föreningslagen. Efter denna jämkning hava
ock de för bostadsrättsförening säregna bestämmelserna kunnat utan rubbning
i övrigt inordnas under för dem mera betecknande rubriker.

Förslaget
till lag om
bostadsrättsföreningar.

Rubriken.
Uppställningen.

1-10 §§.

112 Kungl. Maj:is proposition nr 65.

Under rubriken Inledande bestämmelser’ hava sammanförts remissförslagets
1—6, 14 och 40 §§ samt bestämmelsen i 10 §, som är ny.

Lagrådets förslag vid 1 § örn införande av förbud för annan förening än
bostadsrättsförening att åt sina medlemmar upplåta lägenheter under nyttjanderätt
annorledes än för viss tid har jag funnit böra i huvudsak biträdas.
Förbudet har emellertid synts mig böra intagas i föreningslagen. Härtill återkommer
jag vid förslaget till ändring av nämnda lag. Den av lagrådet föreslagna
bestämmelsen örn förbud för aktiebolag att bedriva verksamhet med
ändamål, som i förevarande lag avses, har jag däremot upptagit i denna paragraf,
därvid den dock utvidgats att omfatta envar annan än bostadsrättsförening.
I övrigt har 1 § avfattats i nära överensstämmelse med vad av lagrådet
föreslagits.

Vad lagrådet anmärkt vid 2 § har i huvudsak beaktats.

3 § överensstämmer med remissförslagets 3 §.

Av lagrådet vid remissförslagets 4 § föreslagna ändringar i avseende å de
olika avgifter, bostadsrättsförening må uttaga, samt dessas närmare reglering
med mera hava vidtagits.

Förändring i lägenheternas andelsvärden, efter vilka grundavgift (tillträdesbelopp)
och särskilt tillskott skola bestämmas, har synts lagrådet, enligt dess
uttalande vid 22 § i remissförslaget, icke böra få ske, med mindre samtliga bostadsrättshavare
medgivit densamma. Uppställes ett dylikt villkor — såsom
jag, efter viss modifiering av detsamma, kommer att föreslå vid 60 § — föreligger
särskild anledning att närmare beröra frågan, huru en bostadsrättsförening
bör förfara vid upplåtelse av nya lägenheter i samband med utvidgning av sin
verksamhet. Tillkomsten av nya lägenheter kan nämligen påkalla ändring i de å
de äldre lägenheterna redan satta värdena, och villkoret örn samtliga bostadsrättshavares
medgivande skulle då lätteligen kunna alltför mycket inskränka
föreningens rörelsefrihet. Då de sakkunniga behandlade detta spörsmål — vilket
även för fall av full frihet att ändra andelsvärdena äger viss betydelse —
syntes frågan icke böra regleras genom lagstiftning. I brist på erfarenhet
ansågs det lämpligast att låta föreningarna härutinnan handla såsom efter
förhållandena i det särskilda fallet prövades bäst. Vid denna uppfattning torde
man alltjämt böra i princip förbliva. Med hänsyn särskilt till den bundenhet
vid ändring i andelsvärdena, som nu ifrågasättes, lärer emellertid i visst
avseende en laglig reglering böra ske. På grund av andelsvärdets dubbla uppgift
att dels vara den måttstock, efter vilken bostadsrätthavares andel i föreningens
tillgångar bestämmes, dels ock i allmänhet tjäna som grundval för bostadsrättshavares
bidragsskyldighet till föreningens gemensamma utgifter torde
det vid upplåtelse av nya lägenheter esomoftast komma att möta svårigheter att
bestämma andelsvärdena på ett rättvist sätt. Lämpligaste utvägen att komma
ur dessa svårigheter torde vara, att de nya lägenheternas andelsvärden bestämmas
så, att värdena å de äldre lägenheterna lämnas orubbade, men att i förekommande
fall de nytillträdande bostadsrättshavarna i stället få till föreningen
erlägga en särskild avgift, motsvarande det övervärde, som bostadsrätterna
med hänsyn till föreningens tillgångar till äventyrs kunna anses äga. I allt

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

113

fall torde möjlighet böra öppnas att anlita en sådan utväg. Den i remissförslagets
4 § innehållna begränsningen i rätten att uttaga avgifter för andra
ändamål eller i vidare utsträckning än där stadgas lägger emellertid hinder
i vägen därför. Med hänsyn härtill har jag i 4 § upptagit föreskrift
därom, att stadgarna skola angiva, huruvida ersättning för rätten att teckna
bostadsrätt må kunna utgå. Uppenbarligen bör det ankomma på styrelsen,
som har att fastställa tillträdesbelopp och årliga vederlag, att jämväl bestämma,
huruvida och med vilka belopp ersättning för teckningsrätt skall utgå. Att
i den ekonomiska plan, som måst upprättas vid tillkomsten av de nya lägenheterna,
böra intagas de av styrelsen beräknade ersättningsbeloppen följer av
stadgandet i 12 §, att planen skall innehålla uppgift å de ekonomiska förpliktelser,
som kunna komma att åligga envar bostadsrättshavare.

Med hänsyn till det sålunda utökade innehållet av 4 § i remissförslaget har
detta funnits lämpligen böra uppdelas på två paragrafer (4 och 5 §§).

I enlighet med lagrådets hemställan under 51 § har punkt 5 i remissförslagets
4 § 2 mom. uteslutits (jfr det överarbetade förslagets 57 § 2 morn.).

I det överarbetade förslaget har den å grundavgiften för bostadsrätt i remissförslaget
upptagna särskilda benämningen ''tillträdesbelopp’ synts kunna
undvaras, varjämte uttrycket ''årligt vederlag’ förkortats till ''årsavgift''. Bestämmelserna
i 5 § 1 mom. ha givits en sådan avfattning, att stadgandet i remissförslagets
4 § sista stycke, att av medlem ej må uppbäras mera än en inträdesavgift,
icke vidare torde vara erforderligt. Slutligen har ingressen till
4 § något jämkats.

Då 40 § i remissförslaget nära sammanhänger med 4 och 5 §§, har berörda
paragraf — med det tillägg, som föranledes av införande av rätt att uttaga
särskild ersättning för teckningsrätt — upptagits såsom 6 §, helst som stadgandet
i allt fall lämpligen icke bort bibehållas i den underavdelning, som
efter lagrådets hemställan i det överarbetade förslaget erhållit rubriken ''Örn
bostadsrättshavares rättigheter och skyldigheter’.

7 § är i det närmaste lika lydande med remissförslagets 6 §.

8 § återgiver innehållet i remissförslagets 14 §, vilken, såsom innebärande
en avvikelse från föreningslagen, lämpligen synts böra här upptagas.

Vid avfattande av 9 §, som motsvarar remissförslagets 5 §, hava lagrådets
erinringar iakttagits.

I 10 § har i enlighet med lagrådets under 56 § i remissförslaget gjorda hemställan
upptagits en föreskrift, att inskrivning av uppgifter rörande bostadsrättsförening
skall äga rum i en särskild avdelning av föreningsregistret. Stadgandet
har lämpligen synts böra föregå bestämmelserna örn ekonomisk plan för
bostadsrättsförenings verksamhet, vilken plan det åligger Konungens befallningshavande
att mottaga och örn vars mottagande befallningshavanden har att
göra anteckning i föreningsregistret.

Bestämmelserna i 11—16 §§, motsvarande remissförslagets 7—9 §§, hava 11—16 §§.
med hänsyn till deras synnerliga vikt och den särprägel, de förläna bostadsrättsföreningar,
lämpligen ansetts böra sammanföras under särskild rubrik
''Örn ekonomisk plan för bostadsrättsförenings verksamhet’. Bestämmelserna

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 1 sami. 50 käft. (Nr 65.)

114

Kungl. Maj:ts proposition nr G!j.

hava avfattats i nära anslutning till vad lagrådet föreslagit, dock att i fråga
om 13 § (7 § 3 mom.) tillräckliga skäl icke synts föreligga att på sätt lagrådet
föreslagit utbyta ordet ''märklig’ mot ''avsevärd''. I detta sammanhang
må framhållas, att den av lagrådet förordade, av mig godtagna formuleringen
å lägenhets andelsvärde såsom ett relationstal torde låta väl förena sig med
ett bestämmande av detta värde under hänsynstagande jämväl till andra faktorer
än kostnaderna för husets uppförande.

17-22 §§. Under rubriken ''Örn upplåtelse av bostadsrätt’ hava i 17—22 §§ upptagits
de bestämmelser, som innehållas i remissförslagets 10—13 §§ och 32 §. Även
vid avfattandet av dessa paragrafer hava i det stora hela lagrådets erinringar
följts, i samband varmed vissa redaktionella jämkningar vidtagits. Bestämmelsen
i remissförslagets 11 § 3 mom. under 2 bär i 17 § 2 mom. under 3 gjorts
tillämplig jämväl å ersättning för teckningsrätt. Motiveringen för den av
lagrådet vid remissförslagets 11 § föreslagna bestämmelsen, att för bundenhet
av teckning skall fordras, att inom viss i teckningslistan utsatt
tid minst fem medlemmar tecknat sig för var sin lägenhet, lärer icke
böra föra längre än till uppställandet av kravet, att så många medlemmar
skola hava tecknat sig, att sammanlagda antalet bostadsrättshavare inom föreningen
uppgår till minst fem; stadgande härom har upptagits i 21 §. _Vid

remissen till lagrådet framhöll jag vid 13 § — i anledning av de sakkunnigas
förslag att upplåtelse av bostadsrätt i annan än föreskriven ordning väl skulle
vara ogiltig gent emot bostadsrättsförvärvaren men att denne skulle, om han så
önskade och gjorde anspråk därpå inom två år, äga kvarstå såsom bostadsrättshavare—
att det vore nödvändigt att den, vilken inträdde såsom bostadsrättshavare,
bleve så att säga bunden till viss ekonomisk plan i avseende å såväl rättigheter
som skyldigheter och att förty ett dylikt avtal icke borde bliva gällande
såsom bostadsrättsupplåtelse. Lagrådet har nu framhållit att örn än med
hänsyn till den läggning, förslaget erhållit, bestämmelser av föreslagen innebörd
måste anses påkallade, reglernas stränga karaktär dock borde mildras genom
ett stadgande, varigenom desamma sattes ur kraft, därest deras tillämpning icke
från ena eller andra sidan påkallats inom två år från det upplåtelsen skedde.
Saknaden av ett dylikt stadgande kunde nämligen leda till ett chikanöst frånträdande
av avtalet. Riktigheten av vad lagrådet sålunda anfört kan väl icke
jävas, men för mig har huvudsaken varit, att bostadsrätter icke komma till
stånd annat än i laga ordning och således icke utan att de garantier, lagen uppställer
till skydd för den, som förvärvar en bostadsrätt, blivit vederbörligen
uppfyllda. Med hänsyn emellertid till vad lagrådet anfört och då avtal örn
upplåtelser av bostadsrätt, vilka i väsentliga avseenden avvika från föreskrifter
i ekonomisk plau eller eljest för övriga bostadsrättshavare gällande villkor,
icke torde kunna opåtalt vinna tillämpning under någon längre tid, har jag,
trots de betänkligheter, jag ännu hyser, icke velat motsätta mig det av lagrådet
föreslagna tillägget, övervägande skäl hava synts tala för att tilläggsbestämmelsen
göres tillämplig jämväl å det i remissförslagets 32 § avhandlade
fall, som till sitt innehåll nära sammanhänger med det av mig nyss berörda.
Detta samband har tillika ansetts böra föranleda ett överflyttande av sist -

Kungl. Majlis proposition nr 65.

115

nämnda paragrafs innehåll till 22 §. — Den rätt till skadestånd, som enligt
remissförslagets 13 § tillkommer den, till vilken upplåtelse av bostadsrätt
skett utan att givna föreskrifter för upplåtelsen iakttagits, har i 22 § förtydligats
till att avse allenast ersättning för utlägg och kostnader (det negativa
kontraktsintresset).

I 23—30 §§ hava under rubriken ’0m övergång av bostadsrätt’ upptagits 23—30 §§.
bestämmelser motsvarande 15—19 och 25—27 §§ i remissförslaget tillika med
den tilläggsbestämmelse, varom lagrådet hemställt vid samma förslags 14 §. I
dessa delar har lagrådet — under framhållande att de föreslagna reglerna syntes
allt för starkt tillgodose de enskildas intressen på föreningarnas bekostnad
— förordat åtskilliga detaljändringar, vilka samtliga med en eller annan
mindre jämkning synts mig böra i sak vidtagas. I avseende å bestämmelsernas
uppställning och avfattning hava vissa avvikelser skett, dock i huvudsak
allenast av mindre betydenhet och utan att föranleda nämnvärd rubbning i den
av lagrådet förordade systematiken. Jag torde därför kunna inskränka mig
till en redogörelse för de särskilda stadgandenas placering i förhållande till
remissförslaget. Sålunda motsvara 23 § remissförslagets 15 § första punkten
och 25 §, 24 § remissförslagets 17 §, 25 § remissförslagets 18 §, 26 § remissförslagets
27 § (jfr 25 §), 27 § remissförslagets 15 § andra punkten och 16 §,

28 § den av lagrådet vid remissförslagets 14 § förordade tilläggsbestämmelsen,

29 § remissförslagets 19 § och 30 § remissförslagets 26 §. Remissförslagets
20 § har på lagrådets förslag uteslutits.

Följande avdelning, som i det remitterade förslaget hade rubriken ''Örn med- 31—34 §§
lemsförteckning, lägenhetsförteckning och kontraböcker’, har i det överarbetade
förslaget erhållit överskriften ’0m lägenhetsförteckning och bostadsrättsbevis’.
Den i remissförslagets 21 § i avseende å medlemsförteckning intagna
bestämmelsen, vilken så till vida innebar en avvikelse från föreningslagen, att
förteckningen icke skulle behöva innehålla uppgift om erlagd inträdesavgift,
har såsom skäligen betydelselös synts mig kunna utgå, i samband varmed den
på paragrafen hänsyftande beteckningen i rubriken uteslutits. Benämningen
''kontrabok’ å den handling, som skall tillställas bostadsrättshavare såsom bevis
örn rättsförhållandet mellan bostadsrättshavaren och föreningen, har utbytts
mot det mera betecknande ordet ''bostadsrättsbevis’. Vad lagrådet vid remissförslagets
22 § anmärkt angående vad som bör införas i förteckningen rörande
varje lägenhet har i 31 § beaktats. I fråga örn tiden för införandet i förteckningen
av upplåten lägenhet har lagrådet vid 22 § vidare påpekat viss otydlighet
härutinnan. Vid övervägande av möjligheten att undanröja denna olägenhet
har av olika skäl befunnits lämpligt att föreskriva skyldighet för styrelsen
dels att så snart ske kan upplägga förteckning över samtliga föreningens
lägenheter, oberoende av om de äro upplåtna under bostadsrätt eller ej,
dels ock, då bostadsrätt upplåtits — d. v. s. då ovillkorlig bundenhet till följd
av den skedda teckningen inträtt — i lägenhetsförteckningen ofördröjligen anteckna
bostadsrättshavarens namn med mera. Vid remissförslagets 23 § har lagrådet
hemställt örn uteslutande av stadgandet, att i kontraboken skulle utmärkas,
att bostadsrätten upplåtits med stöd av behörig teckning, och att däri

116

Kungl. Majlis proposition nr 65.

skulle angivas dagen, då den vid teckningslistan fogade planen mottagits av
Konungens befallningshavande, detta huvudsakligen därför att uppgiften syntes
kunna föranleda den uppfattningen, att innehavarens rätt vore reglerad
jämlikt den planen, även örn däri skulle hava skett ändring. Med hänsyn till
den stora betydelse, som enligt förslaget tillkommer den ekonomiska planen såväl
för giltigheten av bostadsrättsupplåtelse som eljest, och då faran för ett
missledande knappast kan vara stor, har jag icke funnit tillräcklig anledning
att frångå förslaget. Dock har kravet på utmärkande av behörig teckning icke
upprätthållits, varjämte föreskrivna uppgifter föreslagits skola intagas i lägenhetsförteckningen,
varur bostadsrättsbeviset enligt det överarbetade förslagets
33 § skall utgöra ett utdrag. Vad lagrådet anmärkt vid remissförslagets
23 § 4 mom. i fråga örn anteckning i bostadsrättsbeviset av inträffade förändringar
i avseende å bostadsrätten har vunnit beaktande. — över vad lagrådet under
22 § i remissförslaget anfört örn ändring i lägenhets andelsvärde kommer
jag att yttra mig vid 60 §.

35—55 §§. I enlighet med lagrådets hemställan har rubriken å nästföljande avdelning
ändrats till ''Örn bostadsrättshavares rättigheter och skyldigheter’.

35 § är i det närmaste lika lydande med remissförslagets 28 §.

36 §, motsvarande remissförslagets 29 §, har ändrats på sätt lagrådet vid
sistnämnda paragraf föreslagit.

I 37 § har med anledning av lagrådets förslag vid remissförslagets 34 § intagits
stadgande örn viss påföljd för föreningen, därest den genom underlåtenhet
att fullgöra underhållsskyldighet eller eljest vållar bostadsrättshavaren
hinder eller men i hans nyttjanderätt.

38 § motsvarar 31 § i det remitterade förslaget, övervägande skäl hava
synts lagrådet tala för att bostadsrättshavares i denna paragraf inrymda rättighet
att uppsäga bostadsrätten inträdde — icke allenast för det fall, att föreningen
genom frångående av den ekonomiska planen föranlett en väsentlig
ökning av de för bostadsrätten utgående avgifterna — utan även i det fall
då avgiftsplikten väsentligen höjts på grund därav, att beräkningarna i planen
ej hållit streck. Visserligen kan, såsom lagrådet framhållit, i vissa fall den
omständigheten, att planen ej kunnat fullföljas, för en bostadsrättshavare medföra
betungande utgifter, därest majoriteten beslutar uttaxering av betydande
belopp för att säkerställa föreningens ekonomi. Men oavsett att en viss garanti
mot en dylik åtgärd ligger däri, att en sådan ökad avgiftsskyldighet kommer
att drabba alla bostadsrättshavama, synes det vara att gå för långt i hänsyn
till den enskilde bostadsrättshavaren att på föreslaget sätt söka skydda honom
för den risk, som i angivet hänseende kan följa av inträde i en bostadsrättsförening.
Väl är syftet med förevarande lagstiftning att söka bereda
skydd åt förvärvaren av bostadsrätt, men det torde icke vara nödigt eller
ens tillrådligt att sträcka omsorgen om bostadsrättshavaren så långt, att hans
känsla av ansvar för ekonomiska åtaganden allt för mycket avtrubbas. Av nu
anförda skäl har jag ansett mig icke böra i denna del vidtaga ändring i förslaget.
— Enligt det remitterade förslaget skulle den tid, inom vilken uppsägning
skulle ske, räknas från det medlemmen erhöll kunskap örn den åtgärd,

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

117

som föranlett den ökade avgiftsskyldigheten. Lagrådet har föreslagit, att tiden
borde räknas från dagen för beslutet om avgiftsökningen, då detta fattats
å föreningssammanträde, samt från det bostadsrättshavaren fick kännedom om
beslutet, då det fattats av styrelsen. Det är visserligen sant, att ett beslut örn
ökning av avgiftsskyldigheten ej behöver fattas i samband med beslutet örn den
åtgärd, som innebär ett frångående av planen, men av enahanda skäl, som föranlett
mig att ej biträda lagrådets nyssberörda förslag, anser jag, att den, som
biträtt beslutet örn åtgärden eller eljest kan anses hava godkänt densamma, ej
bör äga rätt att sedermera undandraga sig konsekvenserna därav. Vad lagrådet
i övrigt anmärkt vid omhandlade paragraf bar iakttagits.

39 och 40 §§, som motsvara 30 och 33 §§ i det remitterade förslaget, hava i
överensstämmelse med lagrådets hemställan vid remissförslagets 34 § gjorts
tillämpliga även å fall, som avses i 37 §.

41—43 §§ överensstämma med 34—36 §§ i det remitterade förslaget, dock
att 42 § jämkats i enlighet med lagrådets hemställan.

Beträffande 44 §, motsvarande 37 § i remissförslaget, hava lagrådets erinringar
beaktats, dock har den av lagrådet föreslagna bestämmelsen i andra
punkten givits en något vidare omfattning. Dessutom har det ur redaktionell
synpunkt synts lämpligt att ersätta orden ''styrelseledamot, firmatecknare eller
revisor’ med ordet ''föreningen’.

45 §, som överensstämmer med 38 § i det remitterade förslaget, har redaktionellt
jämkats enligt lagrådets förslag.

I fråga örn 46 §, motsvarande 41 § i remissförslaget, hava lagrådets erinringar
beaktats, varjämte stadgandet gjorts tillämpligt även å underlåtenhet
att erlägga ersättning för teckningsrätt.

Vidkommande 47 §, som motsvarar 42 § i det remitterade förslaget, har densamma
ändrats i överensstämmelse med lagrådets förslag utom såvitt angår
punkt 1. Bestämmelsen i denna punkt i remissförslaget var — liksom fallet
är med motsvarande stadgande i nyttjanderättslagen — modifierad av innehållet
i 7 § lagen den 10 mars 1923 med vissa bestämmelser rörande hyra; stadgande
härom hade upptagits i remissförslagets 43 § 2 mom. Lagrådet har nu hemställt,
att nämnda stadgande måtte utgå, och i stället föreslagit, att fristen
enligt ifrågavarande punkt måtte bestämmas till 20 dagar eller den längre tid,
som kunde vara bestämd i stadgarna. Av lagtekniska grunder vill jag icke
motsätta mig, att erforderlig modifiering sker annorledes än genom hänvisning
till 1923 års lag. Emellertid hyser jag den uppfattningen, att nyttjanderätten
i förevarande fall ej bör kunna förverkas, med mindre bostadsrättshavaren
blivit skriftligen anmanad att fullgöra sin betalningsskyldighet. I stället
för hänvisningen till 1923 års lag har jag därför låtit i punkt 1 intaga en
bestämmelse i nu angiven riktning, därvid fristen satts till 14 dagar eller den
längre tid, som må vara bestämd i stadgarna, från erhållen anmaning. — Jämväl
underlåtenhet att erlägga ersättning för teckningsrätt har enligt punkt 1
förklarats utgöra förverkandeskäl.

48—54 §§ överensstämma med 43—49 §§ i det remitterade förslaget, dock
att däri vidtagits de av lagrådet föreslagna jämkningarna.

lis

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

5o § motsvarar 39 och 50 §§ i det remitterade förslaget. Paragrafen överensstämmer
i de hänseenden, som avses i 39 §, helt med denna. Vad åter angår
de i 50 § berörda förhållanden har åt bestämmelsen givits ett annat innehåll.
Eldigt de sakkunnigas förslag skulle i avsett fall bostadsrättshavaren äga att
påfordra föreningens trädande i likvidation, såvida icke enligt stadgarna tvist
om utlösen av bostadsrätten skulle hänskjutas till avgörande av en eller flera
skiljemän. Vid remissen till lagrådet uttalade jag, att jag visserligen delade
den uppfattningen, att bostadsrättshavaren skulle äga att utfå bostadsrättens
värde, men att denne för att utfå detta värde dock ej borde kunna tvinga föreningen
till likvidation. Jag föreslog i stället, att värdet skulle beräknas på
visst angivet sätt. Lagrådet har på anförda skäl i huvudsak anslutit sig till de
sakkunnigas förslag. Som jag likväl nied hänsyn till de olägenheter och kostnader
för föreningen, som oundgängligen äro förknippade med en likvidation,
icke är benägen att tillstyrka, att rätt att påfordra likvidation tillerkännes en
enskild bostadsrättshavare, har jag, med bibehållande av stadgandet, att bostadsrättshavare
skall äga utfå bostadsrättens värde, upptagit den bestämmelsen,
att värdet i brist av åsämjande skall bestämmas av skiljemän. I sakens
natur ligger emellertid, att, där föreningen inom viss tid träder i likvidation
eller beslut fattas örn dess försättande i konkurs, rätten att utfå värdet skall
bedömas efter de örn skifte av föreningens tillgångar givna föreskrifter.

56—62 §§. I 56—62 §§ hava sammanförts vissa särbestämmelser örn balansräkning,
vinst, föreningssammanträde och likvidation. Helt nya äro 56, 58 och 59 §§,
samtliga tillkomna efter lagrådets hemställan. De båda förstnämnda paragraferna
sammanhänga med lagrådets förslag (sid. 103—105) örn införande av
bokföringsskyldighet för bostadsrättsföreningar, ett förslag som jag icke velat
motsätta mig och till vilket jag återkommer vid förslaget till lag örn ändring i
bokföringslagen. 59 § grundar sig på den uppfattningen, att — såsom lagrådet
framhållit vid remissförslagets 52—54 §§ — sedan en förening hunnit
över det första stadiet av sitt bildande och börjat upplåta bostadsrätter, bostadsrättshavama
äga ett så övervägande intresse i föreningen, att endast de
böra få besluta i dess angelägenheter. I anledning av bestämmelserna örn bokföringsskyldighet
har 57 § 1 morn., som motsvarar remissförslagets 51 §,
något jämkats, varjämte 2 mom. tillagts efter hemställan av lagrådet. I 60 §
hava sammanförts de tidigare i remissförslagets 52—54 §§ innehållna bestämmelserna
örn röstpluralitet å föreningssammanträde, vederbörligen utökade och
jämkade i anslutning till vad lagrådet föreslagit. Härutöver hava upptagits
två nya fall, då särskild röstpluralitet erfordras, nämligen under punkterna
2 och 7. Härutinnan må jag erinra örn följande:

I remissförslagets 22 § 3 mom. gavs föreskrift örn anmärkande i lägenhetsförteckningen
av ändring i lägenhets värde, som föranletts därav, att lägenheten
genom någon föreningens åtgärd erhållit annan inredning än som avsetts
i den ekonomiska planen. Huru bestämmandet av detta värde skulle gå till,
därom sades intet i förslaget. Såsom lagrådet vid nämnda stadgande framhållit,
.skulle det följaktligen tillkomma föreningssammanträde att besluta härom.
Då emellertid den nya värdesättningen med därav föranledd ändring i

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 05.

övriga bostadsrättshavares andelstal komme att inverka på samtligas rätt, har
lagrådet hemställt om upptagande av bestämmelse i syfte, att ändring i lägenhets
andelsvärde ej finge ske, med mindre samtliga bostadsrättshavare, vilkas
rätt vöre beroende av ändringen, därtill lämnat medgivande. I princip kan
jag ansluta mig till lagrådets ståndpunkt. Anledning lärer dock icke föreligga
att uppställa dylikt villkor för annat fall än då det å andelsvärdet grundade
inbördes förhållandet bostadsrättshavarna emellan rubbas genom ändringen.
Så torde väl i regel bliva händelsen. Men särskilt i de fall, då i samband
med utvidgning av föreningens verksamhet nya lägenheter skola upplatas,
kan det möjligen finnas önskvärt att väl vidtaga en förändring i andelsvärdena
men genomföra den så, att det inbördes förhållandet mellan de förutvarande
bostadsrättshavarna icke därav påverkas. Då det föreslagna stadgandet
till sin innebörd är en regel örn särskild röstpluralitet a föreningssammanträde,
har jag ansett stadgandet i den av mig förordade begränsningen böra upptagas
i 60 § (punkt 2). Göres en dylik begränsning och större frihet i angivna hänseende
således lämnas föreningarna — i denna riktning verkar ock den av mig
vid 4 § förordade rätten för förening att uttaga särskild ersättning för rätt
att teckna lägenhet — har det dock synts mig böra stadgas, att för giltighet
av beslut, som innebär utvidgning av föreningens verksamhet, skall erfordras,
att detsamma biträtts av minst tre fjärdelar av de röstande. Beslut av denna
innebörd kunna nämligen ofta medföra icke förutsedda ekonomiska konsekvenser
och böra därför icke kunna tillkomma, med mindre de omfattas av en betydande
majoritet. Föreskrift i nu angiven riktning har upptagits under punkt
7 i 60 §.

61 § överensstämmer med 55 § i remissförslaget.

62 §, som motsvarar 56 § i det remitterade förslaget, har i sak givits det innehåll,
varom lagrådet hemställt.

Straffbestämmelserna i 63 och 64 §§, motsvarande remissförslagets 57 och 63 och 64 §§.
58 §§, hava fullständigats och omarbetats i anslutning till vad av lagrådet föreslagits,
dock att med hänsyn till upptagandet i föreningslagen av förbud mot
vissa upplåtelser överträdelser mot samma förbud straffbelagts i den lagen.

Då jag vidare icke biträtt lagrådets förslag om uteslutande av stadgandet i
remissförslagets 23 § 2 morn., har bestämmelse örn ansvar för förseelse mot
samma stadgande (33 § 1 mom.) bibehållits, dock med hänsyn bland annat
till bostadsrättsbevisets utformning såsom utdrag ur lägenhetsförteckningen
allenast enligt 64 §. Till vinnande av större åskådlighet hava slutligen straffbestämmelserna
undergått viss omredigering.

Slutstadgandet har erhållit av lagrådet föreslaget ändrat innehåll med de Siutstadjämkningar,
som betingats därav, att förbud mot vissa upplåtelser upptagits gandet''
i föreningslagen.

Lagrådet har vid 1 § i det remitterade förslaget till lag örn bostadsförenin- tniYag^om
gar hemställt, att efter den nya lagstiftningens genomförande annan förening lindring i
än bostadsrättsförening — således i främsta rummet så kallade hyresföreningar
— icke måtte tillåtas att till sina medlemmar upplåta lägenhet under nyttjanderätt
annorledes än för viss tid. Med en bestämmelse av denna innebörd

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

Förslagen
till lag om
ändring i
nyttjanderättslägen

och i utsökningslagen.

Förslag
till lag om
ändring i
bokföringslagen.

avses att förbjuda den mellanform för upplåtelse åt föreningsmedlemmar, som
hyresrätt för obestämd tid utgör, en form, som särskilt då den är förbunden med
ett avstående från föreningens sida av uppsägningsrätten lätteligen kan för
föreningsmedlemmen framsta såsom innebärande en bostadsrätt i lagens mening
och därigenom ingiva honom den uppfattningen, att föreningen är underkastad
de särskilda lagbestämmelser, som till skydd för medlemmarnas intressen stadgats
för bostadsrättsföreningar. Då vid sidan av bostadsrätt och hyresrätt för
viss tid något behov av denna mellanform för upplåtelse icke lärer förefinnas
en uppfattning varåt jämväl de i detta lagstiftningsärende tidigare tillkallade
sakkunniga givit uttryck vid ett i oktober förra året inför mig hållet
sammanträde — har jag, såsom jag redan nämnt vid 1 § i huvudförslaget, icke
velat motsätta mig upptagande av ett stadgande i den av lagrådet angivna
riktningen. Anledning lärer dock ej föreligga att utsträcka detta förbud till
andra föreningar än sådana, som hava till ändamål att bereda bostäder åt medlemmarna.
Ej heller torde förbudet böra omfatta upplåtelse för lägenhetshavarens
livstid; förbudet bör förty angivas skola avse upplåtelse annorledes
än för bestämd tid. Av olika skäl bär förbudet synts mig böra inrymmas i
föreningslagen, lämpligen som ett andra moment i 2 §, varjämte den av lagrådet
föreslagna till förbudet knutna straffbestämmelsen upptagits i 84 §.
Särskild övergångsbestämmelse har införts i överensstämmelse med vad lagrådet
(sid. 109) föreslagit.

Det i remissförslaget ifrågasatta nya stycket i 91 § föreningslagen har uteslutits
i enlighet med lagrådets hemställan.

Förslaget till lag örn ändring i nyttjanderättslagen har redaktionellt jämkats.

I enlighet med lagrådets hemställan har i lil § utsökningslagen upptagits
stadgande att, örn bostadsrätt är upplåten, beträffande densamma i borgenärsförteckning
endast skall anmärkas den rätt att kvarbo, som enligt 55 § i det
överarbetade förslaget till lag örn bostadsrättsföreningar tillkommer bostadsrättshavaren.

I fråga örn bostadsrättsförenings bokföringsskyldighet har lagrådet (sid. 103
—105) anslutit sig till de sakkunnigas uppfattning, att sådan skyldighet bör införas.
Vid remissen till lagrådet uttalade jag mig i motsatt riktning. Emellertid
har denna fråga sedan dess i viss mån kommit i ett annat läge genom den
nya bokföringslag, som utfärdats den 31 maj 1929. Därigenom att, såsom lagrådet
erinrat, i fråga om bokföringens beskaffenhet den nya lagen i motsats
till den hittills gällande endast uppställer vissa allmänna krav, medan den bokföringsskyldige
lämnas största möjliga frihet att med hänsyn till sitt företags
omfattning och behov själv bestämma, vilken bokföringsmetod han vill använda,
hava betänkligheterna mot att göra lagen tillämplig även på företag
av mindre omfattning väsentligt minskats. Denna omständighet måste jämväl
anses förringa invändningen, att den bokföringsskyldighet, som följde av föreningslagens
bestämmelser, skulle vara tillfyllest. På grund härav och då onekligen
beaktansvärda skäl anförts för införande av dylik skyldighet för bostads -

Kunell. Maj:h proportion nr 65.

121

rättsfereningar, har jag ansett mig kunna ansluta mig till lagrådets ståndpunkt
i förevarande avseende. I enlighet härmed har upprättats förslag till lag örn
ändrad lydelse av 1 § bokföringslagen. Anledning synes mig ej föreligga att,
såsom ansetts eventuellt böra ifrågakomma, ändra 3 § konkurslagen så, att vad
där stadgas ej skall gälla beträffande bostadsrättsföreningar.»

Föredraganden uppläser härefter i enlighet med vad sålunda anförts utarbetade
förslag till Ian om bostadsrättsföreningar, lag om ändrad lydelse
av 2, 8 och 84 §§ lagen den 22 juni 1911 (nr 55 s. 1) om ekonomiska föreningar.
lag om ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) örn nyttjanderätt
till fast egendom, lag om ändrad lydelse av 42, lil, 133 och 192 §§
utsökning slag en och lag om ändrad lydelse av 1 § bokföringslagen den 31
maj 1929 (nr 117) samt hemställer, att förslagen måtte genom proposition föreläggas
innevarande års riksdag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Axel Wennerholm.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 50 haft. (Nr 65.)