Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969 (Proposition 1969:63)

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

Nr 63

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag om införande
av enhetlig kommunbeteckning, m. m.; given Stockholms
slott den 21 mars 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753),

2) lag om ändring i kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 (nr
50),

3) lag om ändring i lagen den 13 juni 1919 (nr 293) om ändring i kommunal
och ecklesiastik indelning,

4) lag om ändring i lagen den 3 december 1965 (nr 596) om kommunala
sammanläggningsdelegerade,

5) lag om ändring i landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319),

6) lag om ändring i lagen den 31 maj 1957 (nr 281) om kommunalförbund,

7) lag med anledning av införande av enhetlig kommunbeteckning, in. m.

GUSTAF ADOLF

Svante Lundkvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att nuvarande beteckningar på de borgerliga primärkommunerna
— landskommun, köping och stad -—- mönstras ut ur
kommunallagarna och ersätts med den enhetliga beteckningen kommun.
De skilda beteckningarna på kommunens fullmäktige och styrelse — kommunalfullmäktige
och stadsfullmäktige resp. kommunalnämnd, drätselkammare
och stadskollegium — skall enligt förslaget bytas ut mot de enhetliga
beteckningarna kommunfullmäktige resp. kommunstyrelse. Den möjlighet
som f. n. finns för städer att flytta drätselförvaltningen från styrelsen
till ett särskilt organ föreslås bli öppnad för alla kommuner.

Vidare föreslås att municipalsamhälle inte längre skall finnas och att
städernas auktionsmonopol skall upphävas.

Reformerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1971. Auktionsmonopol
som utövas skall dock enligt förslaget få bestå intill utgången av år 1972.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 63

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

1) Förslag
till
Lag

om ändring i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753)

Härigenom förordnas, dels att 29 § 1 mom. och 79—82 §§ kommunallagen
den 18 december 19531 skall upphöra att gälla, dels att rubriken
närmast före 79 § lagen skall utgå, dels att i 6—8, 10 och 12 §§, 14 § 2 och 3
inom., 16, 19, 28, 30, 32—34 och 37—39 §§, 46 § 1 mom., 54, 63 och 66 §§
samt 76 § 1 mom. lagen ordet »fullmäktig» eller böjningsform därav skall
bytas ut mot »kommunfullmäktig» eller motsvarande form därav, dels
att i 12, 20, 21, 24, 25, 54, 66, 69 och 72 §§ lagen ordet »fullmäktigsammanträde»
skall bytas ut mot »sammanträde med kommunfullmäktige», dels att
i 7, 19, 30 och 32—42 §§, 46 § 1 mom., 54, 61, 63 och 70 §§ samt 76 § 2 mom.
lagen orden »kommunens styrelse» skall bytas ut mot »kommunstyrelsen»,
dels att 1, 4, 5, 9, 11 och 13 §§, 14 § 1 mom., 15, 17, 18, 22, 23, 26, 27, 31,
43, 45, 47—49, 58, 62, 65, 74 och 75 §§, 76 § 3 mom. samt rubrikerna närmast
före 5 och 47 §§ lagen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels
att rubriken närmast före 29 § lagen skall lyda »3 kap. Om kommunstyrelsen
och kommunens övriga nämnder m. m.»

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Riket är indelat i kommuner. Kom- Riket är indelat i kommuner.
munerna åro landskommuner, köpingar
och städer.

Råder osäkerhet------rätta sträckning.

Om kommunalförbund — —----särskilt stadgat.

Denna lag äger icke avseende å Denna lag äger icke avseende å
Stockholms stad. Stockholms kommun.

4 §•

Kommuns beslutanderätt utövas Kommuns beslutanderätt utövas
av kommunens fullmäktige. Full- av kommunfullmäktige,
mäktige är o i landskommun och kö 1

Senaste lydelse av 5 § se 1965: 750, av 6—9 och 33 §§ se 1968:184, av 28 § 1 och 2 mom.,
43, 45 och 49 §§ se 1967: 315, av 28 § 3 mom., 46 § 1 mom., 63 och 75 §§ se 1962:154 samt av
79 § se 1962: 92.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

(Kuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ping kommunalfullmäktige och i
stad stadsfullmäktige.

Förvaltning och verkställighet till- Förvaltning och verkställighet tillkomma
kommunens styrelse och öv- komma kommunstyrelsen och komriga
nämnder. Kommunens styrelse munens övriga nämnder.
är i landskommun och köping kommunalnämnd
och i stad drätselkammare
eller stadskollegium.

2 kap. Om kommunens fullmäktige

Fullmäkliges antal bestämmes i
förhållande till folkmängden sålunda,
att

kommun med--------60-

Fullmäktige besluta, med iakttagande
av vad nu är sagt, huru
många fullmäktige skola utses för
kommunen. Om beslutet skall länsstyrelsen
ofördröj ligen underrättas.

Har beslut------blivit

Om bestämmande —------

2 kap. Om kommunfullmäktige

Kommunfullmäktiges antal bestämmes
i förhållande till folkmängden
sålunda, att
SO.

Kommunfullmäktige besluta, med
iakttagande av vad nu är sagt, huru
många fullmäktige skola utses
för kommunen. Om beslutet skall
länsstyrelsen ofördröjligen underrättas,

bestämt.

- särskilt stadgat.

9 §•

För val av fullmäktige skall kommun
med mera än 40 000 invånare
indelas i valkretsar. Är folkmängden
i kommun mindre än nu sagts men
överstiger den 10 000, må valkretsindelning
ock företagas, där så befinnes
lämpligt. Annan kommun må
ej indelas i valkretsar, såframt icke
till följd av kommunens särskilt betydande
utsträckning eller liknande
förhållanden synnerliga skäl föreligga
därtill. Valbarhet är ej inskränkt
inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages,
att varje krets kan beräknas komma
att utse minst tio fullmäktige med

För val av kommunfullmäktige
skall kommun med mera än 40 000
invånare indelas i valkretsar. Är
folkmängden i kommun mindre än
nu sagts men överstiger den 10 000,
må valkretsindelning ock företagas;
där så befinnes lämpligt. Annan
kommun må ej indelas i valkretsar,
saframt icke till följd av kommunens
särskilt betydande utsträckning eller
liknande förhållanden synnerliga
skäl föreligga därtill. Valbarhet
är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages,
att varje krets kan beräknas komma
att utse minst tio kommunfull -

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

(Nuvarande lydelse)
tillämpning av vad i följande stycke
sägs; att delar av samma by eller
hemman ej utan synnerliga skäl förläggas
till olika valkretsar; att varje
valkrets om möjligt utformas så,
att den kan omslutas med en sammanhängande
gränslinje; samt att
antalet fullmäktige för hela kommunen
kan beräknas bliva lika fördelat
på de särskilda valkretsarna i
den mån det utan olägenhet kan ske.

I varje valkrets väljes, efter kretsens
i mantalslängden upptagna befolkning
för året näst före den treårsperiod,
som valet gäller, en fullmäktig
för varje fullt tal, motsvarande
det som erhålles, då kommunens
för samma år i mantalslängden
upptagna folkmängd delas med antalet
fullmäktige för hela kommunen.
Därest det antal fullmäktige,
som med tillämpning av denna regel
skall utses, icke uppgår till det för
kommunen bestämda antalet, skola
för ernående av detta antal de valkretsar,
vilkas folkmängd mest
överskjuter de tal, som enligt den
angivna regeln äro bestämmande för
fullmäktiges antal inom valkretsarna,
vara berättigade att var för sig
i ordning efter överskottens storlek
välja ytterligare en fullmäktig. Äro
överskottstalen lika för två eller flera
valkretsar, avgöres företrädet genom
lottning.

Om indelning i valkretsar äga, efter
därom av kommunens styrelse
uppgjort förslag, fullmäktige göra
framställning hos länsstyrelsen. Utan
föregående framställning må länsstyrelsen
förordna om sådan indel -

(Föreslagen lydelse)
mäktige med tillämpning av vad i
följande stycke sägs; att delar av
samma by eller hemman ej utan synnerliga
skäl förläggas till olika valkretsar;
att varje valkrets om möjligt
utformas så, att den kan omslutas
med en sammanhängande
gränslinje; samt att antalet fullmäktige
för hela kommunen kan beräknas
bliva lika fördelat på de särskilda
valkretsarna i den mån det
utan olägenhet kan ske.

I varje valkrets väljes, efter kretsens
i mantalslängden upptagna befolkning
för året näst före den treårsperiod,
som valet gäller, en kommunfullmäktig
för varje fullt tal,
motsvarande det som erhålles, då
kommunens för samma år i mantalslängden
upptagna folkmängd delas
med antalet fullmäktige för hela
kommunen. Därest det antal fullmäktige,
som med tillämpning av
denna regel skall utses, icke uppgår
till det för kommunen bestämda antalet,
skola för ernående av detta
antal de valkretsar, vilkas folkmängd
mest överskjuter de tal, som
enligt den angivna regeln äro bestämmande
för fullmäktiges antal
inom valkretsarna, vara berättigade
att var för sig i ordning efter överskottens
storlek välja ytterligare en
fullmäktig. Äro överskottstalen lika
för två eller flera valkretsar, avgöres
företrädet genom lottning.

Om indelning i valkretsar äga, efter
därom av kommunstyrelsen uppgjort
förslag, kommunfullmäktige
göra framställning hos länsstyrelsen.
Utan föregående framställning må
länsstyrelsen förordna om sådan in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ning, sedan tillfälle beretts fullmäk- delning, sedan tillfälle beretts komtige
att avgiva yttrande i ärendet. munfullmäktige att avgiva yttrande

i ärendet.

Beslut om --------— nästa val.

Fullmäktige välja varje år för
nästkommande kalenderår bland sig
en ordförande och en vice ordförande
samt, då fullmäktige så besluta,
jämväl en andre vice ordförande.
Underrättelse om dessa val, med
angivande av de valdas namn och
postadress, skall ofördröj ligen insändas
till länsstyrelsen för intagande
i länskungörelserna.

För året näst efter det, då val av
fullmäktige ägt rum, skall ordförandevalet
hållas i januari månad
och ordförandeskapet intill dess utövas
av den som fullmäktige därtill
särskilt utsett.

Äro både ordförande och vice ordförande
hindrade att inställa sig vid
fullmäktiges sammanträde, äga fullmäktige
utse annan ledamot att för
tillfället föra ordet. Intill dess så
skett, utövas ordförandeskapet av
den till tjänstgöringstiden äldste
bland fullmäktige eller, där två eller
flera fullmäktige ha lika lång
tjänstgöringstid, av den bland dessa,
som är till levnadsåldern äldst.

Sammanträden skola av fullmäktige
hållas enligt ordning, som bestämmes
av fullmäktige. Sammanträde
skall ock hållas, när länsstyrelsen
därom förordnar eller kommunens
styrelse eller de flesta av

§■

Kommunfullmäktige välja varje
år för nästkommande kalenderår
bland sig en ordförande och en vice
ordförande samt, då fullmäktige så
besluta, jämväl en andre vice ordförande.
Underrättelse om dessa val,
med angivande av de valdas namn
och postadress, skall ofördröj ligen
insändas till länsstyrelsen för intagande
i länskungörelserna.

För året näst efter det, då val
av kommunfullmäktige ägt rum,
skall ordförandevalet hållas i januari
månad och ordförandeskapet intill
dess utövas av den som fullmäktige
därtill särskilt utsett.

Äro både ordförande och vice ordförande
hindrade att inställa sig vid
kommunfullmäktiges sammanträde,
äga fullmäktige utse annan ledamot
att för tillfället föra ordet. Intill dess
så skett, utövas ordförandeskapet av
den till tjänstgöringstiden äldste
bland fullmäktige eller, där två eller
flera fullmäktige ha lika lång
tjänstgöringstid, av den bland dessa,
som är till levnadsåldern äldst.

§•

Sammanträden skola av kommunfullmäktige
hållas enligt ordning,
som bestämmes av fullmäktige. Sammanträde
skall ock hållas, när länsstyrelsen
därom förordnar eller kommunstyrelsen
eller de flesta av full -

Kungl. Majris proposition nr 63 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

fullmäktige det begära eller ordfö- mäktige det begära eller ordföranranden
finner det nödigt. den finner det nödigt.

Vid sammanträde före---------och förvaltning.

Vid sammanträde i oktober--— —---och inkomststat.

Vid sammanträde i december------bliva lediga.

Skulle beträffande-----—- oktober månad.

14 §.

1 m o m. Kungörelse om fullmäktigsammanträde
innehållande uppgift
om tid och ställe för sammanträdet
och de ärenden, som därvid
skola behandlas, utfärdas av ordföranden
eller, vid hinder för honom,
av vice ordföranden.

Kungörelsen skall minst en vecka
före sammanträdet anslås å en av
kommunen på lämplig plats anordnad
anslagstavla (kommunens anslagstavla)
och, därest fullmäktige
så beslutat, jämväl annorstädes.
Kungörelsen skall ock senast fyra
dagar före sammanträdet delgivas
envar fullmäktig.

Där j ämte skall tillkännagivande
om tid och ställe för sammanträde
samt, därest fullmäktige så bestämt,
om de ärenden, som skola behandlas,
införas i en eller flera ortstidningar
senast en vecka före sammanträdet.
Vid sammanträde före
utgången av december månad avgöres
för nästföljande kalenderår, i
vilken eller vilka tidningar tillkännagivande
skall införas. Därvid böra
väljas sådana tidningar, som genom
spridning inom olika grupper
av kommunens medlemmar bringa
tillkännagivandet till de flestas kännedom.
Har vid fattandet av beslut
i ämnet förslag om tillkännagivandets
införande i annan ortstidning

1 in o m. Kungörelse om sammanträde
med kommunfullmäktige innehållande
uppgift om tid och ställe
för sammanträdet och de ärenden,
som därvid skola behandlas, utfärdas
av ordföranden eller, vid hinder
för honom, av vice ordföranden.

Kungörelsen skall minst en vecka
före sammanträdet anslås å en av
kommunen på lämplig plats anordnad
anslagstavla (kommunens anslagstavla)
och, därest kommunfullmäktige
så beslutat, jämväl annorstädes.
Kungörelsen skall ock senast
fyra dagar före sammanträdet delgivas
envar fullmäktig.

Därjämte skall tillkännagivande
om tid och ställe för sammanträde
samt, därest kommunfullmäktige så
bestämt, om de ärenden, som skola
behandlas, införas i en eller flera
ortstidningar senast en vecka före
sammanträdet. Vid sammanträde före
utgången av december månad avgöres
för nästföljande kalenderår, i
vilken eller vilka tidningar tillkännagivande
skall införas. Därvid bora
väljas sådana tidningar, som genom
spridning inom olika grupper
av kommunens medlemmar bringa
tillkännagivandet till de flestas kännedom.
Har vid fattandet av beslut
i ämnet förslag om tillkännagivandets
införande i annan ortstidning

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

(Nuvarande lydelse)
än sådan, som omfattas av beslutet,
varit under omröstning och därvid
erhållit minst en tredjedel av de i
omröstningen deltagandes röster,
skall tillkännagivandet införas jämväl
i denna tidning.

Den omständigheten------

(Föreslagen lydelse)
än sådan, som omfattas av beslutet,
varit under omröstning och därvid
erhållit minst en tredjedel av de i
omröstningen deltagandes röster,
skall tillkännagivandet införas jämväl
i denna tidning.

- sammanträdets hållande.

Fullmäktige må ej handlägga
ärende, såvida icke flera än hälften
av dem äro tillstädes. Är tillstädesvarande
fullmäktig enligt vad i 16 §
eller 63 § andra stycket sägs hindrad
att deltaga i visst ärende, utgör
ej den omständigheten, att till följd
därav antalet av de deltagande icke
överstiger hälften av fullmäktiges
hela antal, hinder för ärendets handläggande.

Varje fullmäktig äger en röst.

Vid fullmäktigsammanträde äger
ordföranden eller vice ordföranden
i kommunens styrelse, ändå att han
icke är fullmäktig, ävensom sådan
i kommunens tjänst anställd befattningshavare,
som sägs i 7 § andra
stycket, att vara tillstädes och deltaga
i överläggningarna men ej i besluten.
Sådan rätt tillkommer jämväl
ordförande eller vice ordförande
i annan kommunal nämnd eller beredning
vid behandling av ärende,
som bcretts av nämnden eller beredningen,
ävensom vid besvarande av
interpellation, som framställts till
nämndens eller beredningens ordförande.
Dylik rätt äger ock revisor

§•

Kommunfullmäktige må ej handlägga
ärende, såvida icke flera än
hälften av dem äro tillstädes. Är tillstädesvarande
fullmäktig enligt vad
i 16 § eller 63 § andra stycket sägs
hindrad att deltaga i visst ärende,
utgör ej den omständigheten, att till
följd därav antalet av de deltagande
icke överstiger hälften av fullmäktiges
hela antal, hinder för ärendets
handläggande.

§•

Varje kommunfullmäktig äger en

röst.

Vid sammanträde med kommunfullmäktige
äger ordföranden eller
vice ordföranden i kommunstyrelsen,
ändå att han icke är fullmäktig, ävensom
sådan i kommunens tjänst anställd
befattningshavare, som sägs
i 7 § andra stycket, att vara tillstädes
och deltaga i överläggningarna
men ej i besluten. Sådan rätt tillkommer
jämväl ordförande eller vice
ordförande i annan kommunal
nämnd eller beredning vid behandling
av ärende, som beretts av nämnden
eller beredningen, ävensom vid
besvarande av interpellation, som
framställts till nämndens eller beredningens
ordförande. Dylik rätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 ar 1969
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

vid granskning av den av honom avgivna
revisionsberättelsen.

Efter därom av fullmäktige för
varje fall fattat beslut må annan i
kommunens tjänst anställd befattningshavare
än som avses i andra
stycket vara tillstädes vid sammanträde
för att tillhandagå fullmäktige
med erforderliga upplysningar.

Fullmäktige skola meddela beslut
i ärenden, som hänskjutits till dem
av högre myndighet, ävensom i fråga,
som väckts genom framställning
av kommunens styrelse eller annan
kommunal nämnd eller genom motion
av fullmäktig.

äger ock revisor vid granskning av
den av honom avgivna revisionsberättelsen.

Efter därom av kommunfullmäktige
för varje fall fattat beslut må
annan i kommunens tjänst anställd
befattningshavare än som avses i
andra stycket vara tillstädes vid
sammanträde för att tillhandagå
fullmäktige med erforderliga upplysningar.

§•

Kommunfullmäktige skola meddela
beslut i ärenden, som hänskjutits
till dem av högre myndighet, ävensom
i fråga, som väckts genom
framställning av kommunstyrelsen
eller annan kommunal nämnd eller
genom motion av fullmäktig.

Sedan överläggningen---

Ordföranden tillkännagiver —

Begäres omröstning,----

Val av kommunalnämnd, drätselkammare,
stadskollegium och sådan
kommunal nämnd, som sägs i 44 §
andra stycket, samt av revisorer och
revisorssuppleanter, som avses i 63
§, så ock av två eller flera personer
för särskild beredning av ärenden,
som skola företagas till avgörande
av fullmäktige, skall vara proportionellt,
därest det begäres av minst
så många väljande, som motsvara
det tal, vilket erhålles, om samtliga
väljandes antal delas med det antal
personer valet avser, ökat med 1.
Om förfarandet vid sådant proportionellt
val är särskilt stadgat.

eller nej.

med klubbslag.

vid val.

Val av kommunstyrelse och sådan
kommunal nämnd, som sägs i 44 §
andra stycket, samt av revisorer och
revisorssuppleanter, som avses i 63
§, så ock av två eller flera personer
för särskild beredning av ärenden,
som skola företagas till avgörande
av kommunfullmäktige, skall vara
proportionellt, därest det begäres av
minst så många väljande, som motsvara
det tal, vilket erhålles, om
samtliga väljandes antal delas med
det antal personer valet avser, ökat
med 1. Om förfarandet vid sådant
proportionellt val är särskilt stadgat.

22 §.

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

23 §.

Vill fullmäktig till ordföranden i
kommunens styrelse eller annan
kommunal nämnd eller beredning
framställa interpellation i ämne, som
tillhör fullmäktiges handläggning,
skall interpellationen, skriftligen avfattad,
avlämnas till fullmäktiges
ordförande före det sammanträde,
vid vilket den är avsedd att framställas.
Fullmäktige besluta utan föregående
överläggning, huruvida interpellationens
framställande skall
medgivas. Lämnas sådant medgivande,
bör interpellationen besvaras senast
vid nästa sammanträde.

Så snart fullmäktiges protokoll blivit
justerat, skall avskrift av protokollet
överlämnas till kommunens
styrelse och utdrag därav tillställas
de övriga nämnder, åt vilka verkställighet
av fullmäktiges beslut uppdragits.

Fullmäktiges protokoll och övriga
till deras arkiv hörande handlingar
skola på ordförandens ansvar
vårdas och förtecknas; dock må
handlingar, som ej erfordras för det
löpande arbetet, för nyssnämnda ändamål
överlämnas till kommunens
styrelse.

Den som — — —---riktighet

Vill kommunfullmäktig till ordföranden
i kommunstyrelsen eller
annan kommunal nämnd eller beredning
framställa interpellation i
ämne, som tillhör fullmäktiges
handläggning, skall interpellationen,
skriftligen avfattad, avlämnas till
fullmäktiges ordförande före det
sammanträde, vid vilket den är avsedd
att framställas. Fullmäktige besluta
utan föregående överläggning,
huruvida interpellationens framställande
skall medgivas. Lämnas sådant
medgivande, bör interpellationen besvaras
senast vid nästa sammanträde.

§•

Så snart kommunfullmäktiges protokoll
blivit justerat, skall avskrift
av protokollet överlämnas till kommunstyrelsen
och utdrag därav
tillställas de övriga nämnder, åt vilka
verkställighet av fullmäktiges beslut
uppdragits.

27 §.

Fullmäktiges förhandlingar skola Kommunfullmäktiges förhandvara
offentliga; dock må fullmäkti- lingar skola vara offentliga; dock
ge för visst ärende besluta, att över- må fullmäktige för visst ärende be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

(Nuvarande lydelse)
läggningen skall hållas inom stängda
dörrar.

Ordföranden vakar —--- ——

(Föreslagen lydelse)
sluta, att överläggningen skall hållas
inom stängda dörrar.

- upplösa sammanträdet.

31 §.

Ledamöter och suppleanter i kommunens
styrelse väljas av fullmäktige
till det antal fullmäktige bestämma.
Antalet ledamöter må dock
icke vara under fem.

Ledamöter och suppleanter i kommunstyrelsen
väljas av kommunfullmäktige
till det antal fullmäktige bestämma.
Antalet ledamöter må dock
icke vara under fem.

Sker ej

till tjänstgöring.

43 §.

Fullmäktige må antaga reglemente
för kommunens styrelse. I reglementet
må bestämmas:

a) att med----—-—-—• nämnder; samt

Kommunfullmäktige må antaga
reglemente för kommunstyrelsen. I
reglementet må bestämmas:

b) att styrelsen äger uppdraga åt
särskild avdelning, bestående av ledamöter
eller suppleanter i styrelsen,
eller åt ledamot eller suppleant
eller åt tjänsteman hos kommunen
att å styrelsens vägnar fatta beslut i
vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall i reglementet angivas,
dock att framställning eller yttrande
till fullmäktige icke må beslutas
annorledes än av styrelsen samfällt.

b) att styrelsen äger uppdraga åt
särskild avdelning, bestående av ledamöter
eller suppleanter i styrelsen,
eller åt ledamot eller suppleant
eller åt tjänsteman bos kommunen
att å styrelsens vägnar fatta beslut i
vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall i reglementet angivas,
dock att framställning eller yttrande
till kommunfullmäktige icke
må beslutas annorledes än av styrelsen
samfällt.

Innan beslut------nästa sammanträde.

I övrigt må, i den mån icke särskilda
bestämmelser meddelas i denna
lag, genom reglementet bestämmas
den ordning, i vilken kommunens
styrelse har att utöva sina befogenheter
och fullgöra sina åligganden.

Beslut om antagande av reglemente
skall underställas länsstyrelsens
prövning.

I övrigt må, i den mån icke särskilda
bestämmelser meddelas i
denna lag, genom reglementet bestämmas
den ordning, i vilken kommunstyrelsen
har att utöva sina befogenheter
och fullgöra sina åligganden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Beträffande sådan nämnd, som avses
i 44 § andra stycket, skall vad
i 31 § andra stycket, 32 §, 33 § andra
stycket och 35—42 §§ är föreskrivet
med avseende å kommunens styrelse
äga motsvarande tillämpning.

Nämnd, varom i denna paragraf
stadgas, må:

a) om fullmäktige så besluta, uppdraga
åt särskild avdelning, bestående
av ledamöter eller suppleanter
i nämnden, eller åt ledamot eller
suppleant eller åt tjänsteman hos
kommunen att å nämndens vägnar
fatta beslut i vissa grupper av ärenden,
vilkas beskaffenhet skall i fullmäktiges
beslut angivas, dock att
framställning eller yttrande till fullmäktige
icke må beslutas annorle■des
än av nämnden samfällt; samt

b) för vård och förtecknande överlämna
nämndens protokoll och övriga
till dess arkiv hörande handlingar
till kommunens styrelse, i den
mån handlingarna icke erfordras för
det löpande arbetet.

Beslut, vilket —------näst

§•

Beträffande sådan nämnd, som
avses i 44 § andra stycket, skall vad
i 31 § andra stycket, 32 §, 33 § andra
stycket och 35—42 §§ är föreskrivet
med avseende å kommunstyrelsen
äga motsvarande tillämpning.

Nämnd, varom i denna paragraf
stadgas, må:

a) om kommunfullmäktige så besluta,
uppdraga åt särskild avdelning,
bestående av ledamöter eller
suppleanter i nämnden, eller åt ledamot
eller suppleant eller åt tjänsteman
hos kommunen att å nämndens
vägnar fatta beslut i vissa grupper
av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall i fullmäktiges beslut angivas,
dock att framställning eller yttrande
till fullmäktige icke må beslutas
annorledes än av nämnden samfällt;
samt

b) för vård och förtecknande
överlämna nämndens protokoll och
övriga till dess arkiv hörande handlingar
till kommunstyrelsen, i den
mån handlingarna icke erfordras för
det löpande arbetet.

l sammanträde.

Bestämmelser för stadskollegium Särskilda bestämmelser om drätseloch
drätselkammare i stad med stads- nämnd
kollegium

47 §.

Utan hinder av 30 § andra stycket

b) må kommunfullmäktige besluta
att en särskild drätselnämnd skall
handhava kommunens drätsel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

kunna inverka på stadens utveckling
och ekonomiska ställning, samt
hos stadsfullmäktige och övriga
nämnder ävensom hos andra myndigheter
göra de framställningar,
som finnas påkallade.

Stadskollegiet har vidare:

a) att, såsom i 19 § sägs, bereda
ärenden, som skola förekomma till
behandling hos stadsfullmäktige;

b) att ombesörja verkställighet av
stadsfullmäktiges beslut, i den mån
ej verkställigheten uppdragits åt annan; c)

att självt eller genom ombud
föra stadens talan i alla mål och
ärenden, där detta icke på grund av
lag eller stadsfullmäktiges beslut ankommer
på annan;

d) att vårda och förteckna de kommunala
arkiven, i den mån sådant ej
enligt denna lag ankommer på annan;
samt

e) att i övrigt fullgöra de uppdrag,
som av stadsfullmäktige överlämnas
till kollegiet.

Stadskollegiet har ock att taga befattning
med de ärenden, vilkas
handläggning enligt särskilda författningar
ankommer på kommunens
styrelse.

Stadskollegiet äger att från stadens
övriga nämnder samt dess beredningar
och befattningshavare infordra
de yttranden och upplysningar,
som erfordras för fullgörande av
kollegiets uppgifter.

Bestämmelserna i 31—40, 42 och
46 §§ skola äga motsvarande tilllämpning
med avseende å stadskollegiet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

(Nuvarande lydelse)

48 §.

Det tillkommer drätselkammaren
i stad med stadskollegium:

a) att föra stadens räkenskaper
på sätt i 62 § sägs och taga den befattning
med stadens drätsel i övrigt,
som kan vara föreskriven i det
i 49 § angivna reglementet; samt

b) att i övrigt fullgöra de uppdrag,
som av stadsfullmäktige eller stadskollegiet
överlämnas till drätselkammaren.

Bestämmelserna i 31—40, 42 och
46 §§ skola äga motsvarande tillämpning
med avseende å drätselkammaren.

(Föreslagen lydelse)

Drätselnämnd skall

a) föra kommunens räkenskaper
på sätt i 62 § sägs och taga den befattning
med kommunens drätsel i
övrigt, som kan vara föreskriven i
det i 49 § angivna reglementet; samt

b) i övrigt fullgöra de uppdrag,
som av kommunfullmäktige eller
kommunstyrelsen överlämnas till
drätselnämnden.

Bestämmelserna i 31—40, 42 och
46 §§ skola äga motsvarande tillämpning
med avseende å drätselnämnden.

49 §.

Stadsfullmäktige skola antaga ett
för stadskollegiet och drätselkammaren
gemensamt reglemente. I

I reglementet —- — —- —--

I övrigt må, i den mån icke särskilda
bestämmelser meddelas i denna
lag, genom reglementet bestämmas
den ordning, i vilken stadskollegiet
och drätselkammaren hava att
utöva sina befogenheter och fullgöra
sina åligganden.

Beslut om antagande av reglemente
skall underställas Konungens
prövning.

I kommun med drätselnämnd skola
kommunfullmäktige antaga ett för
kommunstyrelsen och drätselnämnden
gemensamt reglemente,
motsvarande tillämpning.

I övrigt må, i den mån icke särskilda
bestämmelser meddelas i
denna lag, genom reglementet bestämmas
den ordning, i vilken kommunstyrelsen
och drätselnämnden
hava att utöva sina befogenheter och
fullgöra sina åligganden.

58 §.

Kommun äger upptaga lån intill
ett sammanlagt belopp motsvarande
för varje å kommunen belöpande
skattekrona enligt den under nästföregående
år fastställda taxeringen
en utdebitering av sju kronor, så -

Ivommun äger upptaga lån intill
ett sammanlagt belopp motsvarande
för varje å kommunen belöpande
skattekrona enligt den under nästföregående
år fastställda taxeringen
en utdebitering av sju kronor, såvitt

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1969

(Nuvarande lydelse)
vitt angår i landsting ej deltagande
stad, och en utdebitering av fem kronor,
såvitt angår annan kommun.
Lån, som här avses, skall vara ställt
att återbetalas inom fem år och, därest
lånetiden är mer än ett år, att
årligen avbetalas; dock må kommun
vid förvärv av intecknad egendom
övertaga betalningsansvar även för
sådan i egendomen intecknad gäld,
som är ställd att betalas inom längre
tid eller i annan ordning.

(Föreslagen lydelse)
angår kommun som ej tillhör landstingskommun,
och en utdebitering
av fem kronor, såvitt angår annan
kommun. Lån, som här avses, skall
vara ställt att återbetalas inom fem
år och, därest lånetiden är mer än
ett år, att årligen avbetalas; dock må
kommun vid förvärv av intecknad
egendom övertaga betalningsansvar
även för sådan i egendomen intecknad
gäld, som är ställd att betalas
inom längre tid eller i annan ord -

ning.

Kommun äger------äldre lånet.

Med lån------—--även borgen.

62 §.

Det åligger kommunens styrelse
att föra fortlöpande räkenskaper
över de medel den bar om händer.

Annan kommunal nämnd, som
omhänder har medel, skall föra räkenskaper
i enlighet med av kommunens
styrelse givna anvisningar och
årligen före den 1 mars, där ej styrelsen
bestämmer annan tid, till styrelsen
avlämna redovisning för sin
förvaltning under nästföregående
kalenderår.

Sedan sådan redovisning skett,
skall kommunens styrelse inom tid,
som fullmäktige bestämma, dock senast
före den 1 april, sammanfatta
och avsluta kommunens räkenskaper
för nämnda kalenderår. I

I stad, där stadskollegium finnes,
skall vad i denna paragraf stadgas
om kommunens styrelse äga tillämpning
å drätselkammaren.

Det åligger kommunstyrelsen att
föra fortlöpande räkenskaper över
de medel den har om händer.

Annan kommunal nämnd, som
omhänderhar medel, skall föra räkenskaper
i enlighet med av kommunstyrelsen
givna anvisningar och
årligen före den 1 mars, där ej styrelsen
bestämmer annan tid, till styrelsen
avlämna redovisning för sin
förvaltning under nästföregående
kalenderår.

Sedan sådan redovisning skett,
skall kommunstyrelsen inom tid,
som kommunfullmäktige bestämma,
dock senast före den 1 april, sammanfatta
och avsluta kommunens
räkenskaper för nämnda kalenderår.

I kommun, där drätselnämnd finnes,
skall vad i denna paragraf stadgas
om kommunstyrelsen äga tilllämpning
å drätselnämnden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

65 §.

Revisionsberättelse skall inom tid,
som bestämmes av fullmäktiges ordförande,
avlämnas till honom. Berättelsen
skall jämte de förklaringar
över framställda anmärkningar,
som ordföranden infordrar, framläggas
till granskning och avgörande
hos fullmäktige vid sammanträde
före utgången av juni månad;
dock må, där fullmäktige så bestämt,
ärendet företagas vid sammanträde
senare under året.

Revisionsberättelse skall inom tid,
som bestämmes av kommunfullmäktiges
ordförande, avlämnas till honom.
Berättelsen skall jämte de förklaringar
över framställda anmärkningar,
som ordföranden infordrar,
framläggas till granskning och avgörande
hos kommunfullmäktige vid
sammanträde före utgången av juni
månad; dock må, där fullmäktige så
bestämt, ärendet företagas vid sammanträde
senare under året.

Fullmäktiges beslut om nya eller
förhöjda avgifter å den allmänna
rörelsen för begagnande av de platser,
som anvisats åt densamma, eller
de inrättningar, som äro gjorda
till dess betjänande, skola för att
vinna bindande kraft underställas
Konungens prövning och fastställelse.

Kommunfullmäktiges beslut om
nya eller förhöjda avgifter å den allmänna
rörelsen för begagnande av
de platser, som anvisats åt densamma,
eller de inrättningar, som äro
gjorda till dess betjänande, skola
för alt vinna bindande kraft underställas
Konungens prövning och
fastställelse.

Fastställelse av--- — — — — annat ändamål.

Om vissa andra beslut, som skola Om vissa andra beslut, som skola
underställas Konungens prövning, underställas Konungens prövning,
sägs i 49, 56 och 60 §§. sägs i 56 och 60 §§.

Beslut, som-----— till Konungen.

75 §.

Fullmäktiges beslut om allmän
plan för hushållningen med stads
donationsjord skall för att erhålla
gällande kraft godkännas av länsstyrelsen.

Om vissa andra beslut, som sko- Om beslut, som skola underställa
underställas länsstyrelsens prov- las länsstyrelsens prövning, sägs i
ning, sägs i 43, 52 och 61 §§ samt 52 och 61 §§ samt 76 § 3 mom.

76 § 3 mom.

Underställt beslut------därför uppgivas.

över vägrad----— — hos Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

76 §.

3 mom. Kommun må utse särskild
nämnd med uppgift att upptaga
och avgöra besvär över kommunens
styrelses eller annan kommunal
nämnds beslut om tillsättande
av eller förordnande å kommunal
tjänstebefattning eller entledigande
från sådan befattning eller om disciplinär
åtgärd mot befattningshavare,
där klagan över beslutet eljest
skolat föras enligt 2 mom.

Reglemente för sådan besvärsnämnd
antages av fullmäktige. Beslut
om antagande av reglemente
skall underställas länsstyrelsens
prövning. Där ej annat föreskrives i
reglementet, skall vad i 45 § sägs
äga tillämpning å besvärsnämnd.

3 mom. Kommun må utse särskild
nämnd med uppgift att upptaga
och avgöra besvär över kommunstyrelsens
eller annan kommunal
nämnds beslut om tillsättande
av eller förordnande å kommunal
tjänstebefattning eller entledigande
från sådan befattning eller om disciplinär
åtgärd mot befattningshavare,
där klagan över beslutet eljest
skolat föras enligt 2 mom.

Reglemente för sådan besvärsnämnd
antages av kommunfullmäktige.
Beslut om antagande av reglemente
skall underställas länsstyrelsens
prövning. Där ej annat föreskrives
i reglementet, skall vad i 45 §
sägs äga tillämpning å besvärsnämnd.

stadgas i 1 mom.
sägs i 1 mom.

Finnes besvärsnämnd,
Beträffande klagan

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

2) Förslag
till

Lag

om ändring i kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 (nr 50)

Härigenom förordnas, dels att i 6, 7, 9, 14 och 20 §§, 29 § 2 mom., 35 §,
46 § 2 mom., 47, 49—52, 54, 55, 57—67, 70—72, 74, 76, 77 och 79 §§ samt
80 § 3 mom. kommunallagen för Stockholm den 1 mars 19571 ordet »stad»
eller böjningsform därav skall bytas ut mot »kommun» eller motsvarande
form därav, dels att i 5—20, 24, 27—29, 31, 32, 34, 36 och 38—41 §§, 45 § 1
och 3 mom., 46 § 2 mom., 47, 50 och 51 §§, 53 § 1 mom., 58, 66, 67, 69 och 70 §§
samt 80 § 1 och 3 mom. lagen ordet »stadsfullmäktig» eller böjningsform därav
skall bytas ut mot »kommunfullmäktig» eller motsvarande form därav,
dels att i 13 §, 15 § 1 mom., 18, 21, 22, 25, 26, 58 och 70 §§ lagen ordet
»stadsfullmäktigsammanträde» skall bytas ut mot »sammanträde med kommunfullmäktige»,
dels att i 9, 14, 19, 20, 27 och 31—44 §§, 45 § 2 mom., 46, 47
och 50 §§, 51 § 1 mom., 52 §, 53 § 1 mom., 58, 65, 67 och 74 §§ samt 80 §
2 och 3 mom. lagen ordet »stadskollegiet» eller böjningsform därav skall
bytas ut mot »kommunstyrelsen» eller motsvarande form därav, dels att i
20, 31, 34—37, 41, 42 och 44 §§, 46 § 3 mom. och 58 § lagen ordet »kollegiet»
eller böjningsform därav skall bytas ut mot »styrelsen» eller motsvarande
form därav, dels att 1, 2, 4, 23, 30, 48 och 78 §§ samt rubriken närmast före
30 § lagen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att rubriken
närmast före 5 § lagen skall lyda »2 KAP. Om kommunfullmäktige»,
dels att rubriken »4 KAP. Om stadens drätsel» före 54 § lagen skall ändras
till »4 KAP. Om kommunens drätsel».

(Nuvarande lydelse)

1 §•

Stockholms stad utgör en kom -

mun.

(Föreslagen lydelse)
Stockholm utgör en kommun.

1 Senaste lydelse av 6—10 §§ och 45 § 1 mom. se 1968:185, av 11 och 14 §§, 15 § 1 mom., 18,
34, 65, 74 och 76—79 §§ samt 80 § 1 och 3 mom. se 1967: 783, av 29 § 1 och 2 mom., 48 § och
51 § 2 mom. se 1967: 316 samt av 29 § 3 mom., 31 och 38 §§, 53 § 1 mom., 63 och 67 §§ se 1962: 155.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 63

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Råder osäkerhet — — — rätta sträckning.

Om kommunalförbund —--särskilt stadgat.

Medlem av kommunen är envar,
som är där mantalsskriven, ävensom
var och en, vilken, utan att vara
mantalsskriven i kommunen, därstädes
äger eller brukar fast egendom
eller är taxerad till allmän kommunalskatt
att utgå till staden.

Kommunens beslutanderätt utövas
av stadsfullmäktige.

Förvaltning och verkställighet tillkommer
stadskollegiet i egenskap av
kommunens styrelse samt stadens
övriga nämnder.

Medlem av kommunen är envar,
som är där mantalsskriven, ävensom
var och en, vilken, utan alt vara
mantalsskriven i kommunen, därstädes
äger eller brukar fast egendom
eller är taxerad till allmän kommunalskatt.

§•

Kommunens beslutanderätt utövas
av kommunfullmäktige.

Förvaltning och verkställighet tillkommer
kommunstyrelsen och kommunens
övriga nämnder.

23 8.

Sedan överläggningen-----

Ordföranden tillkännagiver---

Begäres omröstning, — —---

Val av stadskollegium och drätselnämnd
samt av revisorer och revisorssuppleanter,
som avses i 67 §,
så ock av två eller flera personer
för särskild beredning av ärenden,
som skola företagas till avgörande
av stadsfullmäktige, skall vara proportionellt,
därest det begäres av
minst så många väljande, som motsvara
det tal, vilket erhålles, om
samtliga väljandes antal delas med
det antal personer valet avser, ökat
med 1. Om förfarandet vid sådant
proportionellt val är särskilt stadgat.

— — eller nej.

----med klubbslag.

— vid val.

Val av kommunstyrelse och drätselnämnd
samt av revisorer och revisorssuppleanter,
som avses i 67 §,
så ock av två eller flera personer för
särskild beredning av ärenden, som
skola företagas till avgörande av
kommunfullmäktige, skall vara proportionellt,
därest det begäres av
minst så många väljande, som motsvara
det tal, vilket erhålles, om
samtliga väljandes antal delas med
det antal personer valet avser, ökat
med 1. Om förfarandet vid sådant
proportionellt val är särskilt stadgat.

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 KAP. .

Om stadskollegiet och stadens öv- Om kommunstyrelsen och kommuriga
nämnder samt om borgarråds- nens övriga nämnder samt om borbered
ningen garrådsber ed ningen

30 §.

Stadskollegiet skall i egenskap av
kommunens styrelse leda förvaltningen
av stadens angelägenheter
och hava inseende över övriga nämnders
verksamhet. Kollegiet skall med
uppmärksamhet följa de frågor, som
kunna inverka på stadens utveckling
och ekonomiska ställning, samt
hos stadsfullmäktige och övriga
nämnder ävensom hos andra myndigheter
göra de framställningar,
som finnas påkallade.

Stadskollegiet har vidare:

a) att, såsom i 20 § sägs, bereda
ärenden, som skola förekomma till
behandling hos stadsfullmäktige;

b) att ombesörja verkställighet av
stadsfullmäktiges beslut, i den mån
ej verkställigheten uppdragits åt annan; c)

att självt eller genom ombud
föra stadens talan i alla mål och
ärenden, där detta icke på grund av
lag eller stadsfullmäktiges beslut ankommer
på annan; samt

d) att i övrigt fullgöra de uppdrag,
som av stadsfullmäktige överlämnas
till kollegiet.

Stadskollegiet har ock att taga
befattning med de ärenden, vilkas
handläggning enligt särskilda författningar
ankommer på kommunens
styrelse.

Stadskollegiet äger att från sta -

Kommunslyrelsen skall leda förvaltningen
av kommunens angelägenheter
och hava inseende över övriga
nämnders verksamhet. Styrelsen
skall med uppmärksamhet följa
de frågor, som kunna inverka på
kommunens utveckling och ekonomiska
ställning, samt hos kommunfullmäktige
och övriga nämnder
ävensom hos andra myndigheter göra
de framställningar, som finnas
påkallade.

Styrelsen har vidare:

a) att, såsom i 20 § sägs, bereda
ärenden, som skola förekomma till
behandling hos kommunfullmäktige; b)

att ombesörja verkställighet av
kommunfullmäktiges beslut, i den
mån ej verkställigheten uppdragits
åt annan;

c) att själv eller genom ombud
föra kommunens talan i alla mål och
ärenden, där detta icke på grund av
lag eller kommunfullmäktiges beslut
ankommer på annan; samt

d) att i övrigt fullgöra de uppdrag,
som av kommunfullmäktige
överlämnas till styrelsen.

Kommunstyrelsen har ock att taga
befattning med de ärenden, vilkas
handläggning enligt särskilda
författningar ankommer på styrelsen.

Kommunstyrelsen äger att från

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

(Nuvarande lydelse)
dens övriga nämnder samt dess beredningar
ocli befattningshavare infordra
de yttranden och upplysningar,
som erfordras för fullgörande av
kollegiets uppgifter.

(Föreslagen lydelse)
kommunens övriga nämnder samt
dess beredningar och befattningshavare
infordra de yttranden och upplysningar,
som erfordras för fullgörande
av styrelsens uppgifter.

48 §.

Stadsfullmäktige skola antaga reg- Kommunfullmäktige skola antaga
lementen för stadskollegiet, borgar- reglementen för kommunstyrelsen,
rådsberedningen och drätselnämn- borgarrådsberedningen och drätselden.
nämnden.

I reglementena för stadskollegiet I reglementena för kommunstyreloch
drätselnämnden må bestämmas: sen och drätselnämnden må bestäm mas

a) i fråga---—---kommunala nämnder,

b) i fråga om stadskollegiet och
drätselnämnden att var och en av
dessa nämnder äger uppdraga åt
särskild avdelning, bestående av ledamöter
eller suppleanter i nämnden,
eller åt ledamot eller suppleant
eller åt tjänsteman hos staden att
å nämndens vägnar fatta beslut i vissa
grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall i reglementet angivas,
dock att framställning eller yttrande
till stadsfullmäktige icke må beslutas
annorledes än av nämnden samfällt.

Innan beslut-----— nästa

I övrigt må, i den män icke särskilda
bestämmelser meddelas i denna
lag, genom de i första stycket angivna
reglementen bestämmas den
ordning, i vilken stadskollegiet, borgarrådsberedningen
och drätselnämnden
hava att utöva sina befogenheter
och fullgöra sina åligganden.

Beslut om antagande av reglemente
skall underställas Konungens
prövning.

b) i fråga om kommunstyrelsen
och drätselnämnden att var och en
av dessa nämnder äger uppdraga åt
särskild avdelning, bestående av ledamöter
eller suppleanter i nämnden,
eller åt ledamot eller suppleant
eller åt tjänsteman hos kommunen
att å nämndens vägnar fatta beslut i
vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall i reglementet angivas,
dock att framställning eller
yttrande till kommunfullmäktige
icke må beslutas annorledes än av
nämnden samfällt,
sammanträde.

I övrigt må, i den mån icke särskilda
bestämmelser meddelas i denna
lag, genom de i första stycket angivna
reglementen bestämmas den
ordning, i vilken kommunstyrelsen,
borgarrådsberedningen och drätselnämnden
hava att utöva sina befogenheter
och fullgöra sina åligganden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

78 §.

Stadsfullmäktiges beslut om nya
eller förhöjda avgifter å den allmänna
rörelsen för begagnande av
de platser, som anvisats åt densamma,
eller de inrättningar, som äro
gjorda till dess betjänande, skola
för att vinna bindande kraft underställas
Konungens prövning och
faststäilelse.

Kommunfullmäktiges beslut om
nya eller förhöjda avgifter å den allmänna
rörelsen för begagnande av
de platser, som anvisats åt densamma,
eller de inrättningar, som äro
gjorda till dess betjänande, skola för
att vinna bindande kraft underställas
Konungens prövning och fastställelse.

Faststäilelse av — — —---annat ändamål.

Om vissa andra beslut, som sko- Om vissa andra beslut, som skola
la underställas Konungens prövning, underställas Konungens prövning,
stadgas i 48, 60 och 64 §§. stadgas i 60 och 64 §§.

Beslut, som---— — — till Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

3) Förslag
till

Lag

om ändring i lagen den 13 juni 1919 (nr 293) om ändring i kommunal och

ecklesiastik indelning

Härigenom förordnas, dels att 1 och 33 §§ lagen den 13 juni 1919 om ändring
i kommunal och ecklesiastik indelning1 skall upphöra att gälla, dels
att rubriken närmast före 33 § lagen skall utgå, dels att 14 och 18 §§ lagen
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.

Fullmäktige i kommun, vars område
genom indelningsändring ökas
eller minskas, skola företräda såväl
den äldre som den ökade eller minskade
kommunen, om Konungen ej
bestämmer annat enligt 19 §.

Vidkommande sådan kommun äge
Konungen, om förhållandena därtill
föranleda, förordna, att samtliga
fullmäktiges uppdrag skola upphöra,
då den nya indelningen träder i
kraft, samt nytt val till fullmäktige
verkställas för tiden till utgången
av det år, då allmänna val av fullmäktige
nästa gång skola äga rum.
Där sådant förordnande meddelats
åligger det länsstyrelsen att snarast
möjligt under året innan indelningsändringen
träder i kraft och sist före
den 1 juli, med tillämpning av
vad om valdag och fullmäktiges an -

Kommunfullmäktige i kommun,
vars område genom indelningsändring
ökas eller minskas, skola företräda
såväl den äldre som den ökade
eller minskade kommunen, om
Konungen ej bestämmer annat enligt
19 §.

Vidkommande sådan kommun äge
Konungen, om förhållandena därtill
föranleda, förordna, att samtliga
kommunfullmäktiges uppdrag skola
upphöra, då den nya indelningen
träder i kraft, samt nytt val till kommunfullmäktige
verkställas för tiden
till utgången av det år, då allmänna
val av fullmäktige nästa gång skola
äga rum. Där sådant förordnande
meddelats åligger det länsstyrelsen
att snarast möjligt under året innan
indelningsändringen träder i kraft
och sist före den 1 juli, med tillämpning
av vad om valdag och fullmäk -

1 Lagen omtryckt 1957: 282. Senaste lydelse av 14 och 18 §§ se 1965: 595.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

(Nuvarande lydelse)
tal är särskilt stadgat, bestämma vilken
dag valet skall äga rum och huru
många fullmäktige skola utses
ävensom förordna person att kungöra
första sammanträdet med fullmäktige
och där föra ordet, till dess
ordförande valts. Länsstyrelsen äger
i samband därmed förordna om
kommunens indelning i valkretsar
och valdistrikt oberoende av eljest
gällande bestämmelser om tid för
meddelande av sådant förordnande.

Beträffande kommun, som ovan
sägs, äge Konungen, om förhållandena
därtill föranleda, ock förordna,
att uppdragen för ledamöter och
suppleanter i kommunens styrelse
och övriga nämnder eller i någon
eller några av dem skola upphöra,
då den nya indelningen träder i
kraft, samt nytt val dessförinnan
verkställas av de nya fullmäktige
för tiden till utgången av löpande
tj änstgöringstider.

(Föreslagen lydelse)
tiges antal är särskilt stadgat, bestämma
vilken dag valet skall äga
rum och huru många fullmäktige
skola utses ävensom förordna person
att kungöra första sammanträdet
med fullmäktige och där föra ordet,
till dess ordförande valts. Länsstyrelsen
äger i samband därmed
förordna om kommunens indelning
i valkretsar och valdistrikt oberoende
av eljest gällande bestämmelser
om tid för meddelande av sådant
förordnande.

Beträffande kommun, som ovan
sägs, äge Konungen, om förhållandena
därtill föranleda, ock förordna,
att uppdragen för ledamöter och
suppleanter i kommunstyrelsen och
kommunens övriga nämnder eller
i någon eller några av dem skola
upphöra, då den nya indelningen
träder i kraft, samt nytt val dessförinnan
verkställas av de nya fullmäktige
för tiden till utgången av löpande
tjänstgöringstider.

18 §.

I nybildad kommun skall val av
fullmäktige förrättas så fort ske kan
under året innan indelningsändringen
träder i kraft. Om valet icke skall
äga rum under år, då allmänna val
av fullmäktige förrättas, skall det
ej avse längre tid än till utgången
av det år, då sådana allmänna val

I nybildad kommun skall val av
kommunfullmäktige förrättas så fort
ske kan under året innan indelningsändringen
träder i kraft. Om valet
icke skall äga rum under år, då allmänna
val av fullmäktige förrättas,
skall det ej avse längre tid än till
utgången av det år, då sådana allmänna
val nästa gång skola äga rum.

nästa gång skola äga rum.

Det åligger---sådant förordnande.

Länsstyrelsen skall---fullmäktige valda.

I nybildad kommun skola full- I nybildad kommun skola kommäktige
innan indelningsändringen munfullmäktige innan indclningsträder
i kraft förrätta val av kom- ändringen träder i kraft förrätta val
munens styrelse och nämnder. av kommunstyrelse och nämnder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

I fråga------nästfoljande året.

Valnämnd, som ——— —--av indelningsändringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

4) Förslag
till

Lag

om ändring i lagen den 3 december 1965 (nr 596) om kommunala sammanlägg -

ningsdelegerade

Härigenom förordnas, dels att i 11 och 15 §§ lagen den 3 december 1965
om kommunala sammanläggningsdelegerade ordet »fullmäktig» eller böjningsform
därav skall bytas ut mot »kommunfullmäktig» eller motsvarande
form därav, dels att 2 och 17 §§ lagen skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §■

Delegerade

och suppleanter för
varje kommun väljas av kommunens
fullmäktige senast trettio dagar efter
det kommunen fått del av förordnandet
om indelningsändringen.
Valbar är den som är fullmäktig i
kommunen. Bestämmelserna i 22 §
fjärde stycket kommunallagen den
18 december 1953 (nr 753) om proportionellt
val äga motsvarande tilllämpning.
Sker ej val av suppleanter
proportionellt, skall bestämmas
den ordning i vilken suppleanterna

Delegerade och suppleanter för
varje kommun väljas av kommunfullmäktige
senast trettio dagar efter
det kommunen fått del av förordnandet
om indelningsändringen. Valbar
är den som är fullmäktig i kommunen.
Bestämmelserna i 22 § fjärde
stycket kommunallagen den 18
december 1953 (nr 753) om proportionellt
val äga motsvarande tillämpning.
Sker ej val av suppleanter proportionellt,
skall bestämmas den
ordning i vilken suppleanterna skola
inkallas till tjänstgöring.

skola inkallas till tjänstgöring.

Sedan val----------som möjligt.

Avgår delegerad--— —--- motsvarande tillämpning.

17 §.

Bestämmelserna i 33 § andra styc- Bestämmelserna i 33 § andra stycket,
35—39 §§ och 40 § andra styc- ket, 35—39 §§ och 40 § andra stycket
kommunallagen om kommunens ket kommunallagen om kommunstystyrelse
äga motsvarande tillämp- relse äga motsvarande tillämpning
ning på arbetsutskottet och på kom- på arbetsutskottet och på kommitté.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

(Nuvarande lydelse)
mitté. Tillkännagivande som avses
i 39 § tredje stycket skall ske på
anslagstavlorna i de kommuner som
lieröras av indelningsändringen.

(Föreslagen lydelse)
Tillkännagivande som avses i 39 §
tredje stycket skall ske på anslagstavlorna
i de kommuner som beröras
av indelningsändringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

5) Förslag
till

Lag

om ändring i landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319)

Härigenom förordnas, dels att i 1 §, 2 § 2 och 3 mom. samt 15 § landstingslagen
den 14 maj 19541 ordet »stad» eller böjningsform därav skall bytas
ut mot »kommun» eller motsvarande form därav, dels att 7 och 36 §§ lagen
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Rösträtt vid val av landstingsmän
jämte suppleanter tillkommer envar,
som i kommun inom landstingskommunen
är röstberättigad vid val
av kommunal- eller stadsfullmäktige Om

upprättande----- —- —■ -

§•

Rösträtt vid val av landstingsmän
jämte suppleanter tillkommer envar,
som i kommun inom landstingskommunen
är röstberättigad vid val av
kommunfullmäktige.

---kommunala vallagen.

Landstingets protokoll-----

Det tryckta protokollet och de till
landstinget inkomna handlingar, vilka
befordras till trycket, skola översändas
till länsstyrelsen och samtliga
landstingsmän samt utdelas till
kommunerna för att genom kommunens
styrelses försorg hållas tillgängliga
för kommunens medlemmar.

Landstingets protokoll-------

Den som---------------------

------beslut uppdragits.

Det tryckta protokollet och de till
landstinget inkomna handlingar, vilka
befordras till trycket, skola översändas
till länsstyrelsen och samtliga
landstingsmän samt utdelas till
kommunerna för att genom kommunstyrelsens
försorg hållas tillgängliga
för kommunens medlemmar.

---landstinget bestämt.

riktighet bestyrkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse av 15 § se 1965: 103.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

6) Förslag
till

Lag

om ändring i lagen den 31 maj 1957 (nr 281) om kommunalförbund

Härigenom förordnas, att 1 och 5 §§, 8 § 1 mom., 12, 21 och 34 §§ lagen
den 31 maj 1957 om kommunalförbund1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 m o m. För handhavande av en
eller flera kommunala angelägenheter
må städer, landskommuner, köpingar
och municipalsamhällen sammansluta
sig till kommunalförbund
i den ordning denna lag stadgar.

Sammanslutning för ändamål, som
nyss är sagt, må ock kunna ske
mellan landstingskommuner samt
mellan landstingskommun och stad,
som icke tillhör landstingskommun.

Vad i---------visst

2 mom. Vad i denna lag sägs om
kommun skall ock gälla municipalsamhälle.

§■

1 mom. För handhavande av en
eller flera kommunala angelägenheter
må kommuner sammansluta sig
till kommunalförbund i den ordning
denna lag stadgar.

Sammanslutning för ändamål, som
nyss är sagt, må ock kunna ske
mellan landstingskommuner samt
mellan landstingskommun och kommun,
som icke tillhör landstingskommun,

ändamål.

5 §•

Vad i 7 § tredje och fjärde styckena,
11 § första och tredje styckena,
12 § samt 14—28 §§ kommunallagen
är stadgat om kommuns fullmäktige
skall äga motsvarande till -

Vad i 7 § tredje och fjärde styckena,
11 § första och tredje styckena,
12 § samt 14—28 §§ kommunallagen
är stadgat om kommunfullmäktige
skall äga motsvarande till -

1 Senaste lydelse av 8 § 1 mom. se 1968:187.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lämpning i fråga om kommunalför- lämpning i fråga om kommunalförbunds
fullmäktige. bunds fullmäktige.

8§.

1 mom. Förbundsfullmäktige väljas —------ — följande året.

Val av--- — -—---—------

Skall val av förbundsfullmäktige
ske i december månad det år allmänna
kommunalval ägt rum, skola
förbundsfullmäktige väljas av de vid
kommunalvalet utsedda ledamöterna
av förbundsmedlems fullmäktige.
Det ankommer på kommuns fullmäktige
att utse en av de nyvalda
ledamöterna av kommunens fullmäktige
att utfärda kungörelse om
sammanträde för val av förbundsfullmäktige
och att där föra ordet.

Där ej annat är särskilt föreskrivet,
skall vad i 30 §, 31 § första stycket
första punkten och andra stycket,
32 §, 33 § första stycket första
punkten och andra stycket samt 34
—46 §§ kommunallagen är stadgat
om kommuns styrelse och övriga
nämnder in. m. äga motsvarande tilllämpning
i fråga om kommunalförbunds
styrelse och övriga nämnder
m. m.

--under året.

Skall val av förbundsfullmäktige
ske i december månad det år allmänna
kommunalval ägt rum, skola förbundsfullmäktige
väljas av de vid
kommunalvalet utsedda ledamöterna
av förbundsmedlems fullmäktige.
Det ankommer på kommuns fullmäktige
att utse en av de nyvalda
ledamöterna av kommunfullmäktige
att utfärda kungörelse om sammanträde
för val av förbundsfullmäktige
och att där föra ordet.

§•

Där ej annat är särskilt föreskrivet,
skall vad i 30 §, 31 § första stycket
första punkten och andra stycket,
32 §, 33 § första stycket första
punkten och andra stycket samt 34
—46 §§ kommunallagen är stadgat
om kommunstyrelse och övriga
nämnder m. m. äga motsvarande tilllämpning
i fråga om kommunalförbunds
styrelse och övriga nämnder
m. m.

21 §.

Kommun, som i 1 § sägs, äger
väcka fråga om bildande av kommunalförbund.
Sådan fråga kan ock
väckas av länsstyrelsen.

Där kommunalförbund —----

Hava kommuner enats om antagande
av förbundsordning och finner
länsstyrelsen, att förbundsordningens
bestämmelser icke strida

Kommun och landstingskommun
äga väcka fråga om bildande av kommunalförbund.
Sådan fråga kan
ock väckas av länsstyrelsen.

—- — förbundsordning upprättas.

Har enighet uppnåtts om antagande
av förbundsordning och finner
länsstyrelsen, att förbundsordningens
bestämmelser icke strida mot

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

(Nuvarande lydelse)
mot lag eller författning samt att bildande
av det sålunda föreslagna förbundet
skulle medföra allmänt gagn,
fastställer länsstyrelsen förbundsordningen
och bestämmer den tid,
då förbundet skall träda i verksamhet.

Befinnes kommunalförbund---

Yppas skuld, som kommunalförbund
ådragit sig, först efter förbundets
upplösning, äger vad nu är sagt
motsvarande tillämpning beträffande
de kommuner, som voro medlemmar
av förbundet, då det upplöstes.

(Föreslagen lydelse)
lag eller författning samt att bildande
av det sålunda föreslagna förbundet
skulle medföra allmänt gagn,
fastställer länsstyrelsen förbundsordningen
och bestämmer den tid,
då förbundet skall träda i verksamhet.

§•

--—- — prövas skäliga.

Yppas skuld, som kommunalförbund
ådragit sig, först efter förbundets
upplösning, äger vad nu är sagt
motsvarande tillämpning beträffande
de kommuner eller landstingskommuner,
som voro medlemmar av
förbundet, då det upplöstes.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1969

7) Förslag
till

Lag

med anledning av införande av enhetlig kommunbeteckning, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Föreskrift i lag eller annan författning om

1. stad skall i stället avse kommun, som består av område vilket enligt
den vid utgången av år 1970 gällande kommunindelningen utgjorde stad,
och, i den mån icke Kungl. Maj :t förordnar annat i ärende om ändring
i kommunindelningen, kommun, i vilken sådant område ingår,

2. köping skall i stället avse kommun, som består av område vilket enligt
den vid utgången av år 1970 gällande kommunindelningen utgjorde köping,
och, i den mån icke Kungl. Maj :t förordnar annat i ärende om ändring
i kommunindelningen, kommun, i vilken sådant område ingår tillsammans
med område som enligt samma indelning utgjorde eller ingick
i landskommun,

3. landskommun skall i stället avse, utöver vad som följer av förordhande
enligt 1. eller 2., kommun, som består av ett eller flera områden vilka enligt
den vid utgången av år 1970 gällande kommunindelningen utgjorde eller
ingick i landskommun.

2 §•

Föreskrift i lag eller annan författning om

1. kommunalfullmäktige eller stadsfullmäktige skall i stället avse kommunfullmäktige,

2. kommunalnämnd, stadskollegium eller, i fråga om stad utan stadskollegium,
drätselkammare skall i stället avse kommunstyrelse,

3. drätselkammare i stad med stadskollegium skall i stället avse drätselnämnd.

3 §■

Föreskrift i lag eller annan författning om municipalsamhälle skall ej
längre gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

4 §•

Stads ensamrätt till auktionsverksamhet skall upphöra vid utgången av
år 1970. Utövar stad vid denna tidpunkt sådan rätt inom visst område, får
kommun som består av detta område, eller kommun, i vilken området ingår,
intill utgången av år 1972 utöva samma rätt inom detta område eller
det större område Kungl. Maj :t i ärende om ändring i kommunindelningen
bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott
den 21 mars 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric
Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman,
Bengtsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
enhetlig kommunbeteckning m. m. och anför.

Inledning

I samband med att statsmakterna lade fast riktlinjerna för den nu pågående
kommunindelningsreformen uttalades att en utredning om de med
införandet av en enhetlig kommuntyp sammanhängande problemen borde
komma till stånd (prop. 1961: 180, KU 1962: 1, rskr 64). Den 18 maj

1962 fick kommunalrättskommittén i uppdrag att göra en sådan utredning.
Kommittén har behandlat denna fråga samtidigt med ett den 31 maj

1963 erhållet uppdrag att förutsättningslöst och allsidigt utreda frågan
om avveckling av städernas auktionsmonopol. Uppdragen har redovisats
den 15 november 1967 i betänkandet Enhetlig kommuntyp — Städernas
auktionsmonopol m. m. (SOU 1967: 58).1

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av justitiekanslern,
socialstyrelsen, statens vägverk, statens planverk, samtliga länsstyrelser,
kammarkollegiet, skolöverstyrelsen, kommerskollegium, Svenska kommunförbundet,
Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska
fondhandlareföreningen.

Länsstyrelserna har överlämnat yttranden från 121 städer, 54 köpingar,
83 landskommuner och 3 municipalsamhällen. Dessutom har länsstyrelserna
i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Kopparbergs,

1 Kommittén har därvid bestått av landshövdingen Ingvar Lindell, ordförande, riksdagsmannen
Carl Albert Andersson, direktörerna Harald Aronsson och Sven-Olof Dahlman, riksdagsmannen
Nils-Eric Gustafsson, kommunalnämndsordföranden Sture Holmkvist, direktören Sven
A. Järdler, f. d. riksdagsmannen Axel Mannerskantz samt riksdagsmannen Olof Westberg.

3—-Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 63

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

Gävleborgs samt Västernorrlands län överlämnat yttranden från landstingets
förvaltningsutskott, länsstyrelsen i Kronobergs län från länsläkaren,
vägförvaltningen och länsarkitektkontoret, länsstyrelsen i Malmöhus
län från länsarkitektkontoret samt länsstyrelsen i Värmlands län från
överlantmätaren och Svenska kommunförbundets länsavdelning. Kommer
skollegium har överlämnat yttranden från handelskamrarna i Stockholm,
Norrköping, Malmö, Göteborg, Borås, Karlstad, Örebro, Gävle, Sundsvall
och Luleå.

Kommuntyperna

Enligt 1 § kommunallagen (KL) den 18 december 1953 (in- 753) är kommunerna
— dvs. de borgerliga primärkommunerna — landskommuner,
köpingar och städer.

Landskommunen har utvecklats ur socknen. Denna var ursprungligen
en personlig gemenskap mellan de jordägande sockenborna. Genom förordningen
den 21 mars 1862 (nr 13) om kommunalstyrelse på landet erkändes
socknen som en särskild kommun. Socknen blev därigenom ett från
de enskilda kommunmedlemmarna skilt rättssubjekt för tillgodoseende
av intressen knutna till ett bestämt område. Ett motsvarande erkännande
lämnades städerna genom förordningen samma dag (nr 14) om kommunalstyrelse
i stad.

För att främja bosättningen i städerna och därmed en livligare handel
och utvecklingen av andra näringar gavs med början troligen under slutet
av 1200-talet åt städerna särskilda privilegier. Viktiga rättigheter som tillkom
städerna på grund av sådana privilegier var bl. a. en monopolställning
i fråga om handel och vissa andra näringar och rätten att ta upp
avgifter av olika slag. Å andra sidan hade städerna vissa skyldigheter,
t. ex. att hålla rådhusrätt. Staten skaffade sig samtidigt ett inflytande över
städernas förvaltning som det saknades motsvarighet till på landet. Formerna
för statskontrollen har växlat. Slutligen kom viktiga kontrollfunktioner
att utövas av magistraten eller i vissa städer av kommunalborgmästaren.
En avveckling av städernas näringsrättsliga särställning påbörjades
under senare delen av 1700-talet och slutfördes i stort sett genom näringsfrihetsförordningen
den 18 juni 1864 (nr 42 s. 1). Också övriga privilegier
har efter hand i allt väsentligt avvecklats. Efter statsmakternas beslut år
1964 (prop. 1964: 157, SU 164, rskr 342) om avveckling av vissa av städernas
särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten har
sålunda städerna bara i ett par mindre väsentliga avseenden en särställning.
Också de särskilda formerna för statsuppsikten har efter hand avvecklats.
Magistratens eller kommunalborgmästarens återstående statliga förvaltningsuppgifter
utskiftades slutligt på andra organ genom statsmakternas

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

beslut samma år (prop. 1964: 163, 1LU 36, rskr 325) om avveckling av magistrats-
och kommunalborgmästarinstitutionerna.

Den kommunala organisationen har varit olika utformad i städerna och
på landet vilket bl. a. hängt samman med de olika formerna för statsuppsikten.
En utjämning har emellertid fortlöpande ägt rum i detta avseende.
Viktiga steg i utjämnande riktning togs genom 1862 års kommunalförordningar,
som innebar en inbördes anpassning i stora stycken av den kommunala
organisationen för städerna och för landskommunerna samt —
fr. o. m. år 1955 —- genom KL som är den första gemensamma kommunallagen
för stad och land. F. n. skiljer sig den kommunala organisationen
i landskommuner och städer bara på några få punkter.

Inom ett stort antal lagstiftningsområden gäller olika regler för tätort
och för landsbygd. I åtskilliga fall när särregler motiverats av tätortsbehov
har sådana getts för städer. I den mån andra regler behövts för landsbygd
har sådana getts för landskommuner. I takt med den utveckling som inneburit
att många städer inte längre är enbart tätorter och att många nya
tätorter inte fått stadsrättigheter har emellertid inom många av dessa lagstiftningsområden
särbestämmelserna för stad gjorts tillämpliga på andra
tätorter och särregler för landskommun gjorts tillämpliga på delar av
städer, varvid den faktiska tätortsgraden fått fälla avgörandet. En sådan
utveckling pågår fortfarande.

Sedan 1600-talet har vissa samhällen fått köpingsrättigheter. Dessa gav
ända in på 1800-talet vissa företräden i förhållande till landsbygden,
främst inom det näringsrättsliga området. Några sådana företräden har
köpingarna inte längre. Den kommunala organisationen är efter 1862 års
kommunallagstiftning densamma som för landskommunerna. I övrigt är
köpingarna i stor utsträckning jämställda med städerna i rättsligt avseende.

Lagstiftningen om ordnings-, byggnads- och brandväsendet samt hälsovården
avsåg till en början i princip bara städerna. Förordnande kunde
emellertid meddelas om att lagstiftningen inom ett eller flera av dessa
områden skulle tillämpas också på annan ort. Genom lagen den 27 maj 1898
fnr 54 s. 1) angående tillägg till förordningen om kommunalstyrelse på
landet föreskrevs att sådan ort, om den inte utgjorde kommun, skulle
anses som ett särskilt samhälle (municipalsamhälle) vars medlemmar
fick, oberoende av kommunen i övrigt, vårda sådana för samhället gemensamma
ordnings- och hushållningsangelägenheter som avsågs i lagstiftningen.
På sådant samhälle skulle i allt väsentligt bestämmelserna om
kommun äga tillämpning. Genom tillkomsten av allmänna ordningsstadgan
(AOst) den 14 december 1956 (nr 617), hälsovårdsstadgan den 19 december
1958 (nr 663), brandlagen den 30 mars 1962 (nr 90) och brandstadgan
den 30 mars 1962 (nr 91) — vilka i huvudsak är tillämpliga på landet

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

i dess helhet — upphörde möjligheten att bilda municipalsamhällen för
handhavande av angelägenheter som avses i dessa författningar. Municipalsamhällen
som uteslutande hade hand om sådana angelägenheter upphörde
alltså därmed. Enligt 11 § lagen den 18 december 1953 (nr 754) om
införande av kommunallagen (KLP) kan visserligen municipalsamhälle
för handhavande av angelägenheter enligt AOst fortfarande bildas, om
särskilda skäl föreligger, men denna möjlighet har inte utnyttjats.

De municipalsamhällen som finns f. n. är således bara sadana som utgör
områden på landet där bestämmelserna för stad i byggnadslagen (BL) den
30 juni 1947 (nr 385) skall äga tillämpning och som skall handha angelägenheter
enligt denna lag. Enligt 79 § KL får Kungl. Maj :t förordna att
sådant municipalsamhälle skall bildas om särskilda skäl föreligger. Sådant
förordnande har inte meddelats. Kvarvarande municipalsamhällen handhar
också vissa andra uppgifter, bl. a. vissa angelägenheter enligt lagen
den 30 juni 1943 (nr 431) om allmänna vägar (LAV), lagen den 3 juni
1955 (nr 314) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, civilförsvarslagen
den 22 april 1960 (nr 74) och lagen den 14 december 1956 (nr 619)
om skyldighet att renhålla gata m. in.

Skillnader mellan de olika typerna av kommuner i fråga om den kommunala
organisationen och i fråga om reglerna rörande ändring i kommunindelningen

Den kommunala organisationen

Enligt 4 § KL är kommuns beslutande organ i landskommun och köping
kommunalfullmäktige och i stad stadsfullmäktige. Enligt 4 § kommunallagen
för Stockholm den 1 mars 1957 (nr 50) (KLS) är det beslutande
organet i Stockholm stadsfullmäktige. Kommunens styrelse är enligt
4 § KL i landskommun och köping kommunalnämnd och i stad drätselkammare
eller — om Kungl. Maj :t pa förslag av stadsfullmäktige med
stöd av 29 § KL förordnat det •— stadskollegium. I Stockholm utgörs stadens
styrelse av stadskollegiet (4 § KLS). Förordnande enligt 29 § KL
har meddelats bara för Göteborg och Hälsingborg. I Stockholm är till
stadskollegiet knuten en borgarrådsberedning, som består av det antal
borgarråd som fullmäktige bestämmer (45 § KLS).

Enligt 30 § KL skall kommunens styrelse, när denna utgörs av kommunalnämnd
eller drätselkammare, leda förvaltningen av kommunens angelägenheter
och ha inseendet över övriga nämnders verksamhet. I paragrafen
anges vidare särskilt vissa uppgifter som ankommer på styrelsen,
bl. a. att ha hand om kommunens drätsel och därvid själv förvalta kommunens
egendom i den mån inte sådan förvaltning uppdragits åt annan
nämnd.

För stadskollegium gäller ingen motsvarighet till föreskriften om skyldighet
för kommunens styrelse i allmänhet att ha hand om kommunens

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

drätsel och därvid själv förvalta kommunens egendom. I stad med stadskollegium
skall i stället drätselkammaren föra stadens räkenskaper och
ta den befattning med stadens drätsel i övrigt som föreskrivs i reglemente
för stadskollegiet och drätselkammaren (48 § KL). I Stockholm fullgörs
motsvarande uppgifter av en drätselnämnd. I övrigt gäller detsamma i fråga
om stadskollegiums och annan kommunstyrelses uppgifter (47 § KL
och 30 § KLS).

I kommun utan stadskollegium får fullmäktige enligt 43 § KL anta
reglemente för kommunens styrelse. Beslut om antagande av reglemente
skall underställas länsstyrelsens prövning. I reglementet får bestämmas dels
att med styrelsens medelsförvaltning skall föras samman medelsförvaltning
som enligt särskilda författningar ankommer på andra kommunala
nämnder, dels att styrelsen får uppdra åt ledamot, avdelning av styrelsen
eller tjänsteman hos kommunen att på styrelsens vägnar fatta beslut i vissa
grupper av ärenden som anges i reglementet. Vidare får i reglementet
bestämmas den ordning i vilken styrelsen skall utöva sina befogenheter
och fullgöra sina åligganden i den mån sådana bestämmelser inte finns
i KL. I stad med stadskollegium skall fullmäktige enligt 49 § KL anta ett
för stadskollegiet och drätselkammaren gemensamt reglemente. I Stockholm
skall stadsfullmäktige anta reglementen för stadskollegiet och drätselnämnden
(48 § KLS). I reglemente får tas in samma slag av bestämmelser
som för styrelsen i kommun utan stadskollegium. Beslut om antagande
av reglemente skall underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Kommunindelningen

Vid ändring i den kommunala indelningen har det viss betydelse om en
kommun som berörs av ändringen är en stad eller köping eller om den
är en landskommun.

I 2 § lagen den 13 juni 1919 (nr 293) om ändring i kommunal och
ecklesiastik indelning (KIL) anges vilka former av kommunala indel -ningsändringar som kan förekomma. Innebörden av paragrafen är följande.
Nybildning av kommun föreligger bl. a. när två eller flera hela
landskommuner läggs samman till eu kommun. Alla kommuner som ingår
i sammanläggningen upplöses. Ett annat fall av indelningsändring föreligger
när ett område förs över från en kommun till en annan. I sådana
fall består båda kommunerna efter ändringen. Läggs stad eller köping
samman med en eller flera landskommuner, betecknas detta inte, som vid
sammanläggning av enbart landskommuner, som en nybildning. I stället
anses staden eller köpingen bestå medan övriga kommuner upplöses. Läggs
köping samman med stad anses staden bestå medan köpingen upplöses. I ett
fall har två städer (Öregrund och Östhammar) lagts samman. Den ena staden
(Östhammar) ansågs bestå och den andra upplöstes.

Under tiden mellan förordnandet om indelningsändring och ändringens

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

ikraftträdande utövas enligt 13 § KIL den kommunala beslutanderätten
enligt den nya indelningen. I fråga om angelägenhet som avser kommunen
enligt den äldre indelningen skall dock denna indelning följas tills den nya
indelningen träder i kraft. Beslut som rör bara de gamla kommunerna
fattas alltså fram till indelningsändringens ikraftträdande fortfarande av
dessa, medan beslut som rör kommunen enligt den nya indelningen fattas av
denna. Indelningsändring träder i kraft vid årsskifte. Kungl. Maj :t förordnar
om ändringen senast åtta månader tidigare.

Genom ändring år 1965 i KIL och tillkomsten av lagen den 3 december
1965 (nr 596) om kommunala sammanläggningsdelegerade (prop. 1965:
151, KU 41, rskr 389) tillskapades ett särskilt organ — kommunala sammanläggningsdelegerade
— som företräder kommunen enligt den nya indelningen
under tiden mellan förordnandet om indelningsändring och ändringens
ikraftträdande. Sammanläggningsdelegerade utses alltid för nybildad
kommun och efter Kungl. Maj :ts prövning för annan kommun som
består efter indelningsändringen, t. ex. stad eller köping som en eller flera
landskommuner lagts samman med. Förordnande om sammanläggningsdelegerade
meddelas i det senare fallet i allmänhet när indelningsändringen
medför en folkmängdsförskjutning på 15—25 %. Före tillkomsten av
denna lagstiftning fanns innan nya val för den nybildade kommunen hade
förrättats inget organ som företrädde kommunen före ändringens ikraftträdande.
I andra indelningsfall företräddes kommunen enligt den nya indelningen
av någon av de äldre kommunernas organ, vid sammanläggning
av en eller flera landskommuner med stad eller köping av stadens eller
köpingens. Detsamma gäller fortfarande om sammanläggningsdelegerade
inte utses.

Vid nybildning av kommun måste alltid förrättas val av fullmäktige
samt styrelse och övriga nämnder innan den nya indelningen träder i kraft.
I andra indelningsfall, t. ex. när en eller flera landskommuner läggs samman
med stad eller köping, beror det på Kungl. Maj :ts prövning om nyval
till kommunen enligt den nya indelningen skall ske. Förordnande om nyval
av fullmäktige meddelas enligt praxis i allmänhet när indelningsändringen
medför en folkmängdsförskjutning på 15—25 %. Träder indelningsändring
i kraft vid årsskifte efter ordinarie kommunalval meddelas dock inget
förordnande av nyval. Det ordinarie valet avser då utan särskilt förordnande
kommunerna enligt den nya indelningen.

Städernas särskilda rättigheter och skyldigheter

Genom 1984 års reform avvecklades städernas särskilda rättigheter och
skyldigheter i förhållande till staten. Av städernas särställning återstår numera
bara det auktionsmonopol som städerna kan få utöva och vissa städers
egenskap av stapelstad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

Genom skrivelser från rikets ständer till Kungl. Maj :t den 13 december
1734 och Kungl. brev den 25 februari 1735 till överståthållaren kompletterade
genom Kungl. Maj :ts beslut den 18 december 1772 om förbud mot
auktioner »hardt nära Tullarne utom Stockholms Stad» tillerkändes Stockholm
ett auktionsmonopol. Monopolet innefattar ensamrätt för
staden att genom auktionsverk förrätta auktioner.

Genom resolutioner på städernas besvär den 3 december 1680, § 10, den
16 oktober 1723, § 35, och den 12 juli 1731, § 13, medgavs övriga städer rätt
att inrätta auktionsverk. Resolutionerna innehåller inget uttryckligt medgivande
till en städernas ensamrätt att hålla auktioner. I doktrin och praxis
har resolutionerna dock ansetts innebära att i städer där det finns inrättat
ett stadens auktionsverk endast verket har rätt att inom stadens område
anställa offentlig auktion på enskild egendom (kommunalrättskommitténs
betänkande s. 105). Skyldighet har således ansetts föreligga för den som i
sådan stad anställt auktion att till auktionsverket betala den auktionsprovision
som skulle ha tillkommit verket om försäljningen skett genom dess
försorg (NJA I 1882 s. 519). Vidare torde gälla att, om någon efter särskilt
tillstånd får rätt att i stället för staden utöva auktionsverksamhet,
staden är berättigad till ersättning för det. Exekutiva auktioner omfattas
dock inte av monopolet efter utsökningslagens tillkomst år 1877.

Kommunalrättskommittén har lämnat vissa uppgifter om förekomsten av
kommunala auktionsverk i städerna (betänkandet s. 105—106). Av Kungl.
Maj :t eller länsstyrelse fastställda auktionsreglementen finns för ett 40-tal
städer. I reglementena har auktionsverket förklarats ha monopol på att
hålla auktioner för försäljning av fast eller lös egendom. I åtskilliga städer
har auktionsverk aldrig inrättats, i andra åter har auktionsverk tidigare
funnits men blivit nedlagda vilket inneburit att monopolrätten upphört.
Det har också förekommit att städer uppgett monopolet men behållit auktionsverket.
Kommunen driver alltså i dessa fall auktionsverksamhet genom
auktionsverket men hävdar inte någon ensamrätt till verksamheten. Slutligen
förekommer att kommuner behållit auktionsmonopolet men mot vederlag
avhänt sig ensamrätten till auktionsverksamheten. Sålunda arrenderar
f. n. flera städer ut sina auktionsmonopol till privatpersoner eller enskilda
företag.

I samband med avvecklingen genom 1964 års reform av vissa städers rätt
till tolag och vissa städers skyldighet att hålla tullhus behandlades också
stapelstadsrätten. Benämningen stapelstad uppkom på 1630-talet.
Stapelstäderna var privilegierade på två sätt. Dels var enbart deras hamnar
helt öppna för fartyg i utrikes fart, dels hade köpmännen bland stapelstädernas
borgerskap ensamrätt till handel med utlänningar. I stort sett alla
stapelstäder hade rätt till tolag. Denna utgjorde en sorts tull, som så småningom
avlöstes av rätt till tolagsersättning från staten. Rätten till tolag
ansågs emellertid inte ingå i stapelstadsrätten. Vad stapelstadsrätten i dag
innebär får enligt kommunalrättskommittén anses oklart. Enligt vad som

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

anfördes i prop. 1964:157 (s. 25) innebär den i stort sett endast att stadens
hamn är öppen för alla fartyg som kommer från utlandet oavsett om fartygslasten
är tullfri eller inte. Stapelstäderna har fullständig förtullningsrätt,
dvs. alla tullklareringsåtgärder som behövs för utrikes handel skall
kunna ske där utan särskild kostnad. Stapelstäderna var med undantag för
några städer med s. k. vilande stapelstadsrätt skyldiga att hålla tullhusbyggnader.
Sådan skyldighet ålåg emellertid också vissa andra städer som
inte är stapelstäder — de saknar segelbar förbindelse med saltsjön — men
som hade och fortfarande har fullständig förtullningsrätt. Tullhusbyggnadsskyldigheten
avvecklades genom 1964 års reform på så sätt att staten
övertog ansvaret för tullverkets administrationslokaler. Det ekonomiska
ansvaret för lokaler för godsförvaring och liknande bärs fortfarande av
kommunen.

Vissa andra rättsliga skillnader

Enligt 1 kap. 1 § rättegångsbalken utgörs allmän underrätt på
landet och i stad som hör till domsaga av häradsrätt och i annan stad av
rådhusrätt. Häradsrätts och rådhusrätts organisation skiljer sig i vissa
avseenden. Intill utgången av år 1964 var stad som inte hörde till domsaga
skyldig att hålla rådhusrätt. Sådan stad är fortfarande skyldig att hålla de
lokaler, möbler o. d. som behövs för rådhusrätten och svara för uppvärmning,
belysning och städning av lokalerna. Motsvarande skyldighet i fråga
om häradsrätt åvilar tingshusbyggnadsskyldige, en specialkommun för detta
ändamål med i princip tingslaget som verksamhetsområde och med beskattningsrätt
inom detta område.

Kungl. Maj:t har i prop. 1969: 44 lagt fram förslag till ny enhetlig organisation
för underrätterna. Enligt förslaget blir underrättsorganisationen
densamma för stad och land. Tingshusbyggnadsskyldige behålls tills vidare
som huvudman för lokalhållningen inom nuvarande verksamhetsområden.
Reformen avses träda i kraft senast den 1 januari 1971.

Enligt 1 § stadgan den 20 november 1964 (nr 679) om notarius publicus
skall i stad finnas notarius publicus. Sådan förordnas av länsstyrelsen.
Länsstyrelsen får förordna mer än en notarius publicus i samma
stad eller besluta att notarius publicus inte skall finnas i viss stad. Enligt
9 och 10 §§ är notarius publicus skyldig att utföra vissa förrättningar i
staden och behörig att utföra vissa utanför staden. Bland förrättningar som
notarius publicus är skyldig att utföra är upptagande av protest enligt
växellagen den 13 maj 1932 (nr 130) och checklagen den 13 maj 1932 (nr
131). Enligt 88 § växellagen och 66 § checklagen får protest upptas i stad
av där anställd notarius publicus och på landet av notarius publicus från
närmaste stad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

Enligt 1 § förnyade mäklareordningen den 9 juni 1893 (nr 51) får i stad
antas mäklare för att biträda allmänheten vid vissa köp, försäljningar
och andra avtal. När mäklare utsetts har denne vidare vissa uppgifter enligt
förordningen den 23 oktober 1914 (nr 299) om vad vid försäljning av värdepapper
i vissa fall skall iakttagas. Enligt vad som framgått av kommunalrättskommitténs
betänkande och remissyttrandena finns f. n. mäklare
bara i Stockholm, Göteborg och Ystad. Mäklare antas av stadens handels-
och sj öf artsnämnd men förordnas av länsstyrelsen. Handels-
och sjöfartsnämnd handlägger ärenden enligt mäklareordningen.

I Stockholm och Göteborg skall nämnderna dessutom enligt 2 § stadgan
den 10 november 1911 (nr 113) angående dispaschörsväsendet yttra sig
över ansökan till ledig dispaschörsbefattning. Handels- och sjöfartsnämnd
finns enligt kommunalrättskommittén f. n. i ett 30-tal städer, däribland
Stockholm och Göteborg. Utöver de specialreglerade uppgifter som enligt
vad som sagts nu kan förekomma i Stockholm och Göteborg handlägger
handels- och sjöfartsnämnderna frågor inom ramen för kommunens allmänna
kompetens.

Avgörande för frågan vilka materiella regler för fastighetsbildningen
som skall tillämpas är i princip om marken ligger i stad eller
på landet. Huvudregeln är att i stad bestämmelserna i lagen den 12 maj
1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad (FBLS) skall tillämpas medan
på landet lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet
(JDL) och lagen samma dag (nr 336) om sammanläggning av fastigheter
å landet (SML) skall gälla. Från denna regel -— som alltså låter kommuntypen
vara avgörande — finns betydelsefulla undantag. Undantagen innebär
att de bestämmelser som gäller för stad i vissa fall skall tillämpas för
landet. Möjlighet till undantag i motsatt riktning finns enligt lagen den 11
december 1964 (nr 783) med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning
efter ändring i kommunal indelning m. m. Lagens innebörd är i huvudsak
att ändringar i den kommunala indelningen inte skall påverka frågan
om tillämplig fastighetsbildningslag. Fastighetsbildningsverksamheten
enligt JDL och SML ankommer i stort sett på den statliga lantmäteriorganisationen.
I städer och stadsliknande samhällen, där FBLS gäller, sköts
fastighetsbildningen i vissa fall av den statliga lantmäteriorganisationen
och i övrigt av det kommunala mätningsväsendet. Kommunalanställda mätningsmän
finns i flertalet städer, några köpingar och ett fåtal landskommuner,
medan ett antal mindre städer, en del köpingar och vissa andra
samhällen i stället har särskilt förordnade förrättningsmän som sköter
fastighetsbildning m. m.

Kungl. Maj :t har den 19 april 1968 beslutat att till lagrådet remittera ett
förslag till ny fastighetsbildningslag. Enligt förslaget skall enhetliga regler
gälla för stad och landsbygd. Kommuntypen skall alltså inte längre vara
i princip avgörande för vilka regler som skall gälla för fastighetsbildningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

I lagrådsremisser! föreslås ingen dag för ikraftträdande av den nya lagstiftningen.
Som riktpunkt för arbetet gäller emellertid den 1 januari 1972.
För utredning av fastighetsbildnings- och mätningsväsendets organisation
har tillkallats sakkunniga som bl. a. skall undersöka möjligheterna att åstadkomma
en enhetlig fastighetsbildningsorganisation (beträffande de sakkunnigas
direktiv se 1967 års riksdagsberättelse Jo: 29). Förslaget till fastighetsbildningslag
har i de delar den berör fastighetsbildnings- och mätningsväsendet
fått ett innehåll som är oberoende av hur denna organisationsfråga
löses.

I fråga om fastighetsregistreringen gäller olika regler för
stad och land. Huvudregeln är att i stad skall föras stadsregister enligt
7 kap. FBLS och förordningen den 12 maj 1917 (nr 281) med närmare föreskrifter
om fastighetsregister för stad (fastighetsregisterförordningen) och
att på landet skall föras jordregister enligt förordningen den 13 juni 1908
(nr 74) angående jordregister (jordregisterförordningen). Kungl. Maj :t
får dock förordna dels att jordregister skall föras för stad eller del av stad,
dels att stadsregister skall föras för samhälle på landet, dvs. köping eller
municipalsamhälle, eller för annan ort på landet. Jordregister förs av tjänstemän
i lantmäteriet. Stadsregister förs i vissa fall av kommunal tjänsteman
och i andra fall av statstjänsteman.

Statsmakterna har år 1968 fattat principbeslut om införande av ett
enhetligt fastighetsregister (prop. 1968: 1 bil. 4 punkt A 12, 3LU 5, rskr 80).
Arbetet härmed pågår främst inom centralnämnden för fastighetsdata.

Också inom inskrivningsväsendet gäller i princip skilda regler
för stad och land. Grundläggande bestämmelser om fastighetsböcker finns
bl. a. i kungörelsen den 14 september 1875 (nr 70) om huru lagfarts- och
inteckningsböcker skola inrättas och föras. Kungörelsen innehåller olika
regler för stad och land. Enligt lagen den 3 juni 1932 (nr 169) om uppläggande
av nya fastighetsböcker för landet har i stort sett alla fastigheter på
landsbygden blivit upplagda i nya fastighetsböcker. Kungl. Maj :t har
också i ett stort antal fall medgett att i stad fastighetsbok får föras på
samma sätt som för landet. Inskrivningskommittén undersöker de tekniska
och ekonomiska möjligheterna att ordna fastighetsbokföringen enligt ett
ADB-system (beträffande de sakkunnigas direktiv se 1966 års riksdagsberättelse
Ju: 69). I ett sådant system torde anledning saknas till skilda regler
för stad och land. I övrigt kommer skillnaderna mellan de regler som gäller
för stad och land att falla bort om det förslag till ny jordabalk genomförs
som i väsentliga delar redan granskats av lagrådet och som är avsett
att föreläggas 1970 års riksdag.

B L innehåller i skilda kapitel bestämmelser för stad och vissa stadsliknande
samhällen samt för landet i övrigt. Bl. a. gäller i princip att detaljplan
upprättas som stadsplan i stad och som byggnadsplan på landet.
Byggnadsstadgan den 30 december 1959 (nr 612) innehåller däremot
ingen sådan uppdelning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

BL:s bestämmelser för stad äger motsvarande tillämpning på köping
(88 § BL). Nämnda bestämmelser skall vidare äga tillämpning på annat
samhälle där bestämmelser för stad i äldre byggnadslagstiftning var tilllämpliga
när BL trädde i kraft. Kungl. Maj :t får också enligt 90 § förordna
att BL:s bestämmelser skall äga motsvarande tillämpning på tätare befolkad
ort på landet. Tidigare innebar förordnande enligt 90 § att orten automatiskt
blev municipalsamhälle. Efter den 1 januari 1964 har emellertid
sådant förordnande inte denna verkan. Som tidigare nämnts krävs numera
för att orten skall bli municipalsamhälle särskilt förordnande enligt 79 §
KL. Behövs för tätare befolkad ort inom kommun på landet stadsplan men
bör förordnande enligt 90 § BL inte meddelas, skall enligt 105 § kommunen
upprätta stadsplan. Förordnande enligt 90 § medför, som framgår av det
följande, att särbestämmelser för stad i vissa andra författningar blir tilllämpliga
på den ort förordnandet avser. Bygglagutredningen som tillsattes
i april 1968 skall göra en allmän översyn av byggnadslagstiftningen och
därvid bl. a. söka utforma för stad och landsbygd gemensamma planinstitut
(beträffande utredningens direktiv se 1969 års riksdagsberättelse
K: 55).

I fråga om väghållningsskyldigheten gäller olika bestämmelser
för stad och landsbygd. Enligt LAV är väghållare på landet kronan och
inom stads område staden. Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
statens vägverk får förordna att kronan skall vara väghållare inom
visst område av stad. Kungl. Maj :t får också förordna att kronan skall vara
väghållare inom viss stad i dess helhet liksom att köping eller annat samhälle
för vilket BL:s bestämmelser för stad äger tillämpning skall vara väghållare
inom sitt område eller del av detta. I vägfrågor företräds de lokala
vägintressena på landet och i de städer där kronan ensam är väghållare
av vägnämnder och länsvägnämnder. Bestämmelser om sådana nämnder
finns i lagen den 30 juni 1943 (nr 436) om vägnämnder och länsvägnämnder.

1960 års vägsakkunniga har i betänkandet Allmänna vägar (SOU 1968: 17)
föreslagit att också landskommun skall kunna vara väghållare inom sitt område
eller del av detta. Vägnämnds funktioner föreslås bli överförda till
kommunerna.

Enligt 1 § lagen om skyldighet att renhålla gata m. m. är stad slTyldig att
svara för renhållningen och, under vissa förutsättningar, snöröjningen
inom viss del av stadsplanelagt område av staden. Lagens bestämmelser
om stad äger enligt 4 § motsvarande tillämpning på köping och
annat samhälle där BL:s bestämmelser för stad skall tillämpas.

Enligt A O s t och lagen den 14 december 1956 (nr 618) om allmänna
sammankomster (LAS) gäller i vissa avseenden särbestämmelser för
stad och köping. Skyldighet att söka tillstånd för att använda allmän plats
inom stadsplanelagt område för vissa ändamål föreligger sålunda enligt 2 §
AOst i stad och köping. För sprängning, fyrverkeri och skjutning med eld -

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

vapen inom sådant område krävs också tillstånd (6 § AOst). Den som ej
fyllt 16 år får inom sådant område inte utan tillstånd använda luftbössa
o. d. för skjutning (6 § AOst). För vissa offentliga tillställningar och allmänna
sammankomster krävs anmälan i stad och köping (13 § AOst och
4 § LAS). Tillståndsplikt enligt 2 och 6 §§ AOst gäller också i samhälle där
BL:s bestämmelser för stad äger tillämpning. Anmälningsplikt enligt 13 §
AOst och 4 § LAS kan föreskrivas i annan kommun än stad eller köping
eller del av sådan kommun.

Enligt 14 § hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 (nr 663) skall i
stad med minst 40 000 invånare finnas en eller flera stadsläkare för
att biträda hälsovårdsnämnden i tillsynen över allmänna hälsovården och
i övrigt gå nämnden tillhanda. I annan kommun med minst 15 000 invånare
bör också finnas stadsläkare eller motsvarande läkare om det behövs.

Enligt 14 § rusdrycksförsäljningsförordningen den 26
maj 1954 (nr 521) får utminuteringsställe finnas bara i stad, köping eller
municipalsamhälle med minst 5 000 invånare. Kungl. Maj :t eller, efter
Kungl. Maj :ts bemyndigande, kontrollstyrelsen får dock medge undantag
härifrån om särskilda skäl föreligger.

Enligt 1 § lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande av f ö r b u d
för barn att idka viss försäljning får meddelas förbud för
barn att inom stads, köpings eller municipalsamhälles område bjuda ut till
försäljning eller dela ut vissa slag av varor i den mån det inte är förbjudet
att använda barn till sådant arbete enligt arbetarskyddslagen den 3 januaiå
1949 (nr 1). Förbud meddelas av kommunens (municipalsamhällets) beslutande
organ. Beslut om förbud underställs länsstyrelsens prövning (2 §).

Bestämmelser om landstingskommuns indelning i valkretsar
finns i 10—13 §§ landstingslagen (LL) den 14 maj 1954 (nr
319). Innebörden av bestämmelserna är i huvudsak följande. Valkrets skall
bestå av en eller flera kommuner och ha ett sammanlagt invånarantal av
i princip mer än 25 000 invånare. Kommuner får inte utan särskilda skäl
gemensamt utgöra en valkrets, om deras sammanlagda invånarantal är
högre än 60 000. Stad med mer än 20 000 invånare bildar egen valkrets om
inte särskilda skäl finns att med staden föra samman en eller flera kommuner
till en valkrets. Stad med mindre folkmängd än 20 000 förenas med
annan stad eller andra städer eller med angränsande landsbygd till en valkrets.
På landsbygden görs valkretsindelningen efter domsaga eller tingslag,
om det lämpligen kan ske. Annan valkrets än sådan i vilken ingår två
eller flera städer skall såvitt möjligt utformas så att den kan omslutas med
en sammanhängande gränslinje.

I kommunala vallagen (KVL) den 6 juni 1930 (nr 253), lagen
den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen (ValL) och lagen den 15
april 1966 (nr 92) med vissa bestämmelser om kommunalval för perioden
1967—1970 m.m. nämns val av kommunalfullmäktige och val av stadsfull -

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

mäktige som två skilda typer av val. Reglerna för de två typerna av val är
emellertid helt och hållet gemensamma.

Kommunernas tätortsgrad

Med tätortsgrad avses i den officiella statistiken den andel av befolkningen
som bor inom tätort. Som tätort räknas därvid i princip alla hussamlingar
med minst 200 invånare och med ett inbördes avstånd av högst
200 meter.

Tätortsgraden inom de olika kommunerna enligt 1965 års folk- och bostadsräkning
framgår av nedanstående tabell.

Tätortsgrad	Antal	Därav
lands-	städer och
%	kommuner
		kommuner	köpingar
0— 9,9	65	65	_
10—29,9	195	195	—
30—49,9	214	206	8
50—69,9	150	131	19
70—89,9	136	57	79
90—99,9	127	21	106
100	13	—	13
Summa	900	675	225

Enligt nu gällande planer för länens indelning i kommuner kommer antalet
kommuner sedan planerna genomförts att uppgå till 280. Med den
praxis som hittills tillämpats i fråga om kommuns benämning efter indelningsändring
skulle av dessa kommuner 120 komma att vara städer, 69 köpingar
och 91 landskommuner.

Kommunalrättskommitténs förslag

Kommuntyperna

Kommittén erinrar inledningsvis om 1962 års beslut om kommunindelningsreform
och dess syfte att genom förening av tätort och glesbygd få till
stånd kommuner som från näringsgeografisk synpunkt utgör sammanhållna
regioner. De nya kommuner som skapats eller skapas med tillämpning
av denna princip innehåller således både tätorter och stora områden
av ren landsbygd. Enligt hittillsvarande praxis har stad och köping efter
sammanläggning med landskommun behållit stads- resp. köpingsbeteckningen.
Fortsätter denna praxis kommer efter kommunindelningsreformens
genomförande i åtskilliga fall städer och köpingar att omfatta mycket stora
glesbygdsområden. Åtskilliga landskommuner kommer å andra sidan att

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

innehålla tätortsbildningar av ansenlig storlek. Kommittén framhåller att
det knappast står i samklang med den allmänna uppfattningen av begreppet
stad — vare sig utom eller inom landet — att detta avser såväl tätort
som väldiga glesbygdsområden. Kommittén erinrar vidare om att genom
reformer under 1960-talet vissa särskilda rättigheter och skyldigheter som
tillkom städer avvecklats. F. n. pågår också lagstiftningsarbete inom flera
rättsområden med syfte bl. a. att avskaffa de formella rättsliga skillnader
mellan stad och land som följer av att vissa rättsregler har anknytning till
kommuntyperna. Så småningom kan väntas att alla rättsregler blir tillämpliga
på varje primärkommunal enhet oavsett kommuntyp. Utvecklingen
kan alltså sägas leda fram mot allt mindre skillnader mellan landskommuner
och städer.

Kommitténs arbete bygger på en inventering av författningar med anknytning
till primär- och specialkommuntyperna. Genomgången omfattar
inte alla författningar med sådan anknytning men visar enligt kommittén
ändå att ett allmänt införande av en enhetlig kommuntyp i svensk lagstiftning
måste vara en uppgift på lång sikt.

Enligt kommitténs mening har utvecklingen lett fram till att det inte
längre är lämpligt att i kommunallagstiftningen upprätthålla skilda primärkommunbegrepp.
I stället bör man enligt kommittén införa ett enda arbetsbegrepp,
nämligen begreppet kommun.

Kommittén föreslår därför att beteckningarna landskommun, köping och
stad mönstras ut ur KL, KLS, KIL, lagen den 31 maj 1957 (nr 281) om
kommunalförbund (KFL) och LL samt ersätts med beteckningen kommun
i de fall då en ersättningsbeteckning behövs. Detta kommer att medföra att
man i fortsättningen inte kan knyta ny rättslig reglering till skilda kommuntyper
eller till gällande benämningar på de kommunala organen. Enligt
förslaget skulle lagändringarna ha trätt i kraft den 1 januari 1969.

Vidare föreslår kommittén en bestämmelse, som övergångsvis reglerar
verkningarna av att kommuntyperna mönstras ut ur KL. Enligt bestämmelsen
skall rättslig reglering knuten till beteckningarna landskommun,
köping och stad gälla till dess annat föreskrivs i lag eller annan författning.
Syftet med den föreslagna bestämmelsen är att bevara möjligheten att fortsättningsvis
använda den nu gällande, med hänsyn till kommuntyp differentierade
regleringen, i första hand för de områden där sådan reglering gäller
nu. När man efter framtida kommunsammanläggningar inte längre får
kommuner av exempelvis typen stad, bör enligt kommittén i varje särskilt
fall bestämmas om regleringen skall ha annat territoriellt giltighetsområde
än tidigare.

Den dag det samband mellan rättsregel och kommuntyp som nu finns
i olika författningar upplösts eller neutraliserats synes enligt kommittén
hinder inte möta mot att använda benämningarna stad eller köping på varje
tätortsbildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

Införs en enhetlig kommuntyp i kommunallagstiftningen är frågan om
möjlighet skall ges att inom varje kommun bilda municipalsamhälle eller
om denna möjlighet skall upphöra och municipalsamhällena avvecklas.
Kommittén finner att förvaltning genom municipalsamhälle är en mindre
lämplig ordning. Moderkommunerna kan utan större olägenhet överta samhällenas
förpliktelser och tillgångar. Med hänsyn härtill och mot bakgrunden
av att Kungl. Maj :t sedan år 1955 inte meddelat något förordnande om
municipalsamhälle och att i stället under de senaste åren en inte obetydlig
frivillig avveckling av municipalsamhällen ägt rum finner kommittén att
municipalsamhällena bör avvecklas. Det bör ske vid utgången av löpande
valperiod, dvs. den 31 december 1970.

Den kommunala organisationen. Regler om ändring i kommunindelningen

Kommitténs majoritet föreslår att de skilda benämningarna på kommunens
fullmäktige och styrelse mönstras ut ur KL och ersätts med begreppen
kommunens fullmäktige och kommunens styrelse.

Två ledamöter i kommittén har en från majoriteten avvikande mening om
benämningarna på kommunens fullmäktige och styrelse och anför att syftet
med majoritetens förslag är att man i lagstiftningssammanhang endast skall
använda sig av begreppen kommunens fullmäktige och kommunens styrelse
men att man inom kommunerna tills vidare skall ha möjlighet att använda
de tidigare benämningarna. Reservanterna kan inte ansluta sig till detta
förslag utan förordar att i lagtexten sätts ut en benämning på fullmäktige
resp. styrelse. På längre sikt måste det nämligen te sig ändamålsenligt att
alla kommuner har samma namn på fullmäktige och styrelse. Genom att
redan nu införa enhetliga namn i lagtexten underlättar man enligt reservanterna
en utveckling i denna riktning. Som benämningar föreslår reservanterna
kommunfullmäktige resp. kommunstyrelse.

Kommittén framhåller att en grundläggande utgångspunkt för all kommunallagstiftning
är att kommunerna inom en av lagstiftaren bestämd
yttre ram skall få ordna sin förvaltning och sina verksamhetsformer efter
varje kommuns skiftande behov. Med hänsyn härtill föreslår kommittén
att varje kommun ges möjlighet att skapa en organisation med en särskild
drätselnämnd skild från kommunens styrelse som har hand om drätselförvaltningen.
Organisationsformen stadskollegium-drätselkammare, som f. n.
är förbehållen större städer, skulle alltså kunna användas i alla kommuner.
Den förut nämnda principen bör enligt kommitténs mening också medföra
att Kungl. Maj :t inte bör pröva förutsättningarna för denna organisationsform
om kommunen funnit den lämplig. Kommittén föreslår alltså att
beslut att inrätta en särskild nämnd för drätselförvaltningen inte skall behöva
underställas.

Enligt kommittén får det anses vara av största vikt att i de fall då drätselnämnd
inrättas förhållandet mellan styrelsen och drätselnämnden regle -

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

ras. Kommittén föreslår därför att kommunen i sådant fall skall anta ett
gemensamt reglemente för styrelsen och drätselnämnden, som närmare bestämmer
de båda organens behörighet och befogenhet.

Frågan om sådant reglemente skall underställas länsstyrelsens prövning
behandlar kommittén i sammanhang med frågan huruvida bestämmelsen i
43 § KL om underställning av beslut om antagande av reglemente för
styrelsen bör upphävas. Bestämmelsen ter sig enligt kommitténs mening
föråldrad. Den synes ha kommit till för att värna om förhållanden som
numera får anses tillräckligt skyddade genom kommunalbesvärsinstitutet.
Någon motsvarande underställningsregel gäller inte för landstingskommun
eller kyrklig kommun. Kommittén föreslår därför att varken gemensamt
reglemente för styrelse och drätselnämnd, när sådan nämnd har hand om
drätselförvaltningen, eller reglemente för styrelse i andra fall skall underställas.

Kommittén finner att förslaget om en enhetlig kommuntyp inte med
nödvändighet leder till att varje primärkommunal enhet skall ha samma
yttre författningsram för sin organisation. Det kan därför mycket väl finnas
en särskild kommunallag för Stockholm vid sidan av kommunalförfattningen
för övriga enheter. Eftersom det knappast ingått i kommitténs
uppdrag att söka utforma en gemensam kommunal författning för Stockholm
och övriga kommuner, föreslår kommittén endast den ändringen i
KLS att beteckningen stad mönstras ut ur lagen.

En följd av att beteckningarna på kommuntyperna mönstras ut ur såväl
KL som KIL torde enligt kommittén bli att Kungl. Maj :t i varje indelningsärende
får pröva frågan om nybildning av kommun skall ske eller inte.
Namngivningen av de nya kommunbildningarna skall ske i sammanläggningsärendet.
Därvid synes enligt kommittén bl. a. de i kommunindelningskommitténs
betänkande SOU 1945: 38 s. 275 redovisade riktlinjerna kunna
följas.

Städernas särskilda rättigheter och skyldigheter

Eftersom städernas auktionsmonopol är knutet till begreppet stad kan
det enligt kommitténs mening inte behållas annat än övergångsvis i sin
nuvarande form, om en enhetlig kommuntyp införs. Det synes kommittén
mindre lämpligt att införa kommunalt auktionsmonopol i samtliga kommuner.
Större delen av befolkningen skulle därigenom berövas möjligheten
att fritt ordna med försäljningen av sin lösa och fasta egendom på auktion.
Ett monopol kan vidare beröva privat verksamhet av samma eller närliggande
slag möjlighet till konkurrens på lika villkor. Ett kommunalt auktionsverk
innebär för den enskilde den fördelen, att denne alltid är tillförsäkrad
rätten att få auktion ombesörjd mot fastställd taxa och med redovisningsansvar
för kommunen. En sådan kommunal verksamhet behöver
emellertid inte förbindas med en monopolrätt för kommunen. Där det är

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

ett allmänt till kommunen knutet intresse att kommunen för sina medlemmar
håller auktionsverk blir detta en kommunal angelägenhet enligt den
allmänna kompetensregeln i 3 § KL.

Kommittén tar också upp frågan om man för att skapa ökad trygghet
kring auktionsförfarandet bör införa bestämmelser om auktorisation för
enskilda personer och företag som sysslar med auktionsverksamhet. Enligt
kommittén torde erfarenheterna av den privata auktionsverksamheten inte
vara sådana att några bestämmelser om auktorisation är påkallade.

Kommittén föreslår alltså att det auktionsmonopol som vissa städer nu
innehar avskaffas. Detta torde enligt kommittén kunna ske genom att
Kungl. Maj :t och riksdagen beslutar att upphäva de brev och resolutioner
som reglerar auktionsmonopolet. Viss övergångstid behövs dock. Enligt
kommitténs uppfattning bör monopolet övergångsvis få stå kvar till år
1973.

Offentlig auktion skulle härefter fritt få utövas av enskilda och av kommuner
med stöd av 3 § KL. Auktionsavgifter som kommunerna i sådant
fall tar ut för sina tjänster får bedömas som privaträttsliga och bör därför
inte underställas statlig myndighets prövning.

Enligt kommitténs mening finns inte längre skäl att behålla begreppet
stapelstadsrätten, som alltjämt förekommer i fråga om vissa städer. När de
tulluppbörds- och varuinförselfrågor som i dag möjligen kan ha viss anknytning
till stapelstadsrätten skall lösas, bör enligt kommitténs mening
den moderna tidens krav vara mer riktgivande än de bedömningar som en
gång låg till grund för meddelande av stapelstadsrätt.

Remissyttrandena

Kommuntyperna

Remissinstanserna delar nästan undantagslöst kommitténs uppfattning
alt det inte längre är lämpligt att i kommunallagstiftningen använda skilda
beteckningar på olika typer av primärkommuner.

Avvikande uppfattning anmäler stadsfullmäktige i Alingsås, som avstyrker
kommitténs förslag, och drätselkammaren i Boden, som inte kan vitsorda
att förekomsten av tre olika kommuntyper medför olägenheter och
därför anser att åtminstone kommuntyperna stad och landskommun bör
behållas, medan köpingar och municipalsamhällen avskaffas. Också stadsfullmäktige
i Vadstena är tveksamma och menar att kommittén skjutit
över målet när den föreslår att benämningarna stad och köping skall tas
bort ur kommunallagstiftningen. Drätselkammaren i Hjo tillstyrker i princip
kommitténs förslag om en enhetlig kommuntyp men förordar stad som
benämning på den enhetliga kommunbildningen.

I vissa remissyttranden berörs frågan om kommunernas benämning i
framtiden. Svenska stadsförbundet anmärker att det i betänkandet inte
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 63

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1969

närmare har klarlagts, om de enskilda kommunerna skall få framträda
under sina nuvarande benämningar. Får de inte det måste kostnadskrävande
omställningar företas. Med hänsyn till det sätt på vilket kommittén har
redovisat sitt förslag finner förbundet emellertid att förslaget inte kan
anses ha en sådan innebörd. Stadsfullmäktige i Djursholm uttalar att det
bör vara möjligt att bevara tidigare benämningar trots att i lagstiftningen
införs en enhetlig kommuntyp. En förhoppning att städer och köpingar får
behålla sina benämningar uttrycks av drätselkammaren i Västerås. Kommunalfullmäktige
i Hallsberg anser att varje tätortsbildning bör få möjlighet
att använda benämningen stad eller köping.

Drätselkammaren i Karlshamn anser att kommitténs utredning i förevarande
del är alltför knapphändig. Drätselkammaren ifrågasätter om inte
stads- och köpingsbegreppen i fortsättningen skulle kunna brukas i sin
hävdvunna betydelse som beteckningar på geografiska enheter med påtaglig
tätortskaraktär. Tänkbart är enligt drätselkammaren att begreppen
knyts till fastighetsregistreringen och därigenom får en viss rättslig stadga
samtidigt som de alltjämt kan användas för sådana kommuner eller kommundelar,
som geografiskt sammanfaller med en sådan enhet. En författningsmässig
reglering av rätten att använda benämningarna stad och köping
förordas också av stadsfullmäktige i Vadstena, Ulricehamn och Karlskoga.
Stadsfullmäktige i Vadstena anser sålunda att de tätorter som f. n.
är städer bör få behålla benämningen stad och att kommuner av viss storlek
i fortsättningen skall få benämnas stad eller köping. En liknande mening
företräds av stadsfullmäktige i Karlskoga som föreslår att kommun
med stads- eller köpingsrättigheter skall få besluta att den skall behålla
benämningen stad resp. köping. Stadsfullmäktige i Ulricehamn vill knyta
stadsbegreppet till kommunernas centralorter.

Enligt stadsfullmäktiges i Malmö mening borde kommittén ha ägnat
större uppmärksamhet åt frågan hur de tätorter, som under alla förhållanden
kommer att fungera som vad man världen över betecknar som städer,
skall benämnas och begränsas. Drätselkammaren anser att frågan bör belysas
också från andra än snävt kommunalrättsliga synpunkter. Över huvud
taget förtjänar enligt fullmäktiges mening frågan om den framtida
användningen av beteckningarna stad och köping mer ingående överväganden
än de som har redovisats av kommittén.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om inte vissa primärkommuner
— förslagsvis huvudstaden, de större städerna och residensstäderna
— bör genom lagstiftning ges benämningen stad. Såväl hänsyn
till internationellt språkbruk och betraktelsesätt som traditionella och
även i viss mån praktiska synpunkter talar enligt länsstyrelsens mening för
detta. Länsstyrelsen erinrar i detta sammanhang om att enligt 31 § riksdagsordningen
riksdagen skall sammanträda i rikets huvudstad. Behålls

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

benämningen stad i enlighet med länsstyrelsens förslag medför detta, tilllägger
länsstyrelsen, att man för övriga kommuner måste införa en gemensam
benämning, förslagsvis landskommun, varvid förstavelsen lands- inte
skulle vara liktydig med landsbygds- utan närmast skulle motsvara förstavelsen
provins-.

Enligt länsstyrelsen i Jönköpings län bör statliga och kommunala myndigheter
efter genomförandet av en reform inte utan vidare — som kommittén
har tänkt sig —- få använda beteckningen stad eller köping på varje
tätortsbildning. Det bör knappast överlämnas åt utvecklingen att bestämma
terminologin. I vart fall beteckningen stad innebär internationellt sett
en högre utvecklingsgrad hos tätorter. Hänsyn bör också tas till historiska
och hävdvunna förhållanden. Länsstyrelsen menar därför att beteckningarna
stad och köping bör förbehållas i första hand städer och köpingar som
fanns vid tiden för lagstiftningens genomförande. Frågan i vilken utsträckning
beteckningarna i officiellt språkbruk skall få användas även på andra
kommuner eller tätortsbildningar anser länsstyrelsen böra övervägas ytterligare
för att få fram riktlinjer. Därvid bör särskilt uppmärksammas frågan
om beteckningarna stad eller köping skall få användas på hela den
kommunbildning som uppstår genom sammanläggning av stad eller köping
med en eller flera andra kommuner. Speciellt intresse, framhåller länsstyrelsen,
har denna fråga i de fall då flera sammanhängande tätorter, som
nu var för sig utgör kommuner, slås samman.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser att en reglering av användningen av
beteckningen stad bör övervägas. Länsstyrelsen framhåller att stadsbegreppet
inte bara är gammalt utan också har internationell förankring. Det är ett
onödigt brott mot internationell kulturtradition att utlämna beteckningen
stad till fritt merkantilt utnyttjande. Aktningen för den allmänna historiska
kontinuiteten kräver enligt länsstyrelsen att beteckningen inte fritt skall
kunna annekteras av allehanda mindre tätortsbildningar.

Stadsfullmäktige i Djursholm behandlar i detta sammanhang gällande
praxis i indelningsärenden enligt vilken man utgår från att nuvarande städer
eller köpingar inte vill mista benämningen stad eller köping. Skälen för
att i det offentligrättsliga författningsmaterialet införa ett enhetligt kommunbegrepp
kan enligt stadsfullmäktiges mening uppenbarligen inte motivera
en principiell ändring av denna långvariga och välgrundade praxis.
Eftersom något uttalande i dessa frågor inte har gjorts av kommittén anser
stadsfullmäktige det angeläget med ett klarläggande.

Att municipalsamhällena avvecklas vid utgången av år 1970 tillstyrks
eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser utom två, nämligen
municipalfullmäktige i två av de tre municipalsamhällen som har yttrat
sig. Sålunda anför municipalfullmäktige i T yringe municipalsamhälle att

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

man vill värna om den kommunala sj älvbestämmanderätten och bevara den
framstegstakt som kännetecknar municipalsamhället, där flera betydelsefulla
frågor lösts genom kollektiva arrangemang, medan municipalfullmäktige
i Nylands municipalsamhälle hemställer att municipalsamhällsinstitutionen
får äga bestånd så länge som möjligt och att en eventuell upplösning
sker efter en sådan tidsfrist att förekommande affärsverksamhet hinner
avvecklas. Municipalfullmäktige i Jårpås municipalsamhälle upplyser att
municipalsamhället skall upplösas i samband med kommunsammanläggning
den 1 januari 1969. Moderkommunerna till de tre nu nämnda municipalsamhällena
tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Av yttrandet
från kommunalnämnden i Morlanda kommun, moder kommun till
Mollösunds municipalsamhälle, framgår att municipalsamhället troligen
kommer att avvecklas i samband med sammanläggning av Morlanda och
Östra Orusts kommuner. Sammanläggningen planeras till den 1 januari
1971. Kvidinge kommun, moderkommun till Kvidinge municipalsamhälle,
har inte yttrat sig.

Den kommunala organisationen. Regler om ändring i kommunindelningen

I fråga om kommitténs förslag att de olika benämningarna på fullmäktige
och styrelse skall mönstras ut ur lagstiftningen utan att ersättas med nya
benämningar är meningarna delade bland remissinstanserna. Av 261 kommuner
som yttrat sig tillstyrker 78 reservanternas förslag att i lagtexten
skall införas enhetliga namn på fullmäktige och styrelse. Tio länsstyrelser
har samma inställning. Reservanternas förslag på de benämningar som i
sådant fall bör användas — kommunfullmäktige/kommunstyrelse — gillas
i allmänhet av de instanser som önskar enhetliga benämningar. Andra
namnförslag förekommer emellertid också, exempelvis kommunalfullmäktige/kommunstyrelse,
kommunalfullmäktige/kommunalstyrelse, kommunalfullmäktige/kommunalnämnd,
kommunstämma/kommunstyrelse, kommunfullmäktige/drätselkammare,
fullmäktige/styrelse. I ett remissyttrande ifrågasätts
om de av reservanterna föreslagna benämningarna är språkligt korrekta.
Övriga remissinstanser — bl. a. Svenska kommunförbundet och Svenska
stadsförbundet — lämnar majoritetsförslaget utan erinran.

De remissinstanser som ansluter sig till majoritetsförslaget utgår i allmänhet
från att detta innebär frihet för kommunerna att använda de nuvarande
benämningarna på fullmäktige och styrelse. På vissa håll yppas
emellertid tveksamhet om innebörden. Svenska stadsförbundet framhåller
sålunda att det visserligen framgår av reservanternas yttrande att majoriteten
har avsett att kommunerna tills vidare skall ha möjlighet att använda
de hittillsvarande benämningarna men att majoriteten inte har
gjort något uttalande på denna punkt. Ett klarläggande är enligt stadsförbundets
mening påkallat. Ett särskilt skäl för att behålla benämningarna
stadsfullmäktige och kommunalfullmäktige är f. ö. att man därmed minskar
risken för förväxlingar med styrelsefullmäktige och förbundsfullmäk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

tige. Stadsfullmäktige i Lidingö antar å sin sida att begreppen kommunalnämnd,
drätselkammare och stadskollegium enligt kommitténs förslag inte
skall förekomma i kommuner där KL är tillämplig. Fullmäktige uttalar i
anslutning härtill som sin mening att samtliga städer bör få behålla nuvarande
benämningar på fullmäktige och styrelse. Svenska kommunförbundet
anför att avsikten med majoritetsförslaget torde vara att de i lagtexten
angivna beteckningarna skall användas även som benämningar på resp.
organ. Förslaget synes dock inte lägga hinder i vägen för att kommuner
som så önskar använder andra arbetsnamn på fullmäktige och styrelse än
de i lagstiftningen angivna beteckningarna.

Drätselkammaren i Karlshamn, som önskar enhetliga benämningar på
kommunens fullmäktige och styrelse i KL men som förordar benämningarna
fullmäktige/styrelse, framhåller i detta sammanhang önskvärdheten av
att samtliga kommunala nämnder också kallas nämnder. Mot bakgrunden
av förslaget om benämningen på kommunens styrelse anser drätselkammaren
att begreppet styrelse inte bör användas för andra nämnder och att
benämningarna brandstyrelse och skolstyrelse alltså bör ersättas med
brandnämnd och skolnämnd i författningarna.

Kommitténs förslag att varje kommun utan underställning skall ha möjlighet
att flytta över drätselförvaltningen till en särskild nämnd, kallad
drätselnämnd, tillstyrks eller lämnas utan erinran av nästan alla remissinstanserna.
En del — omkring 25 kommuner och en länsstyrelse — är
emellertid inte övertygade om att en sådan organisation är lämplig i andra
kommuner än möjligen de allra största. Det framhålls att den uppdelning
av styrelsens funktioner på två olika organ som inrättande av drätselnämnd
innebär kan göra det svårt för styrelsen att leda förvaltningen. I
några fall anförs på denna grund tvekan om förslaget bör genomföras.

Kommunalnämnden i Svalöv stryker under att inrättande av en drätselnämnd
inte fråntar kommunens styrelse dess ställning som ledande och
samlande förvaltningsorgan också när det gäller ekonomiska frågor. Kommunalnämnden
anser att detta förhållande bör klargöras av lagstiftaren.

Kommunalfullmäktige i Torsbg avstyrker kommitténs nu ifrågavarande
förslag. Stadsfullmäktige i Hälsingborg hävdar däremot att en organisation
med särskild drätselnämnd bör göras obligatorisk i samtliga kommuner.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län biträder i princip kommitténs förslag
rörande möjligheterna att införa särskild drätselförvaltning i kommunerna
men anser att det i vanligt språkbruk ytterligt sällan förekommande
ordet drätsel bör ersättas med någon annan förstavelse, exempelvis finans-
eller ekonomi-. Drätselkammaren i Oskarshamn anser att det särskilda
organet för drätselförvaltningen bör benämnas drätselkammare och
inte, som kommittén föreslagit, drätselnämnd. Enligt kommunalfullmäktige
i Hova står det inte i överensstämmelse med kommitténs förslag i
5—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 63

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

övrigt att i lagtexten sätts ut benämningen på den särskilda nämnd som
drätselförvaltningen skall kunna överföras till.

Kommitténs förslag om upphävande av föreskriften om underställning
av styrelsereglemente möter principiell tveksamhet endast hos länsstyrelsen
i Kopparbergs län, som framhåller att det måste anses vara ett angeläget
allmänt intresse att de reglementen som ligger till grund för fördelningen
av arbetsuppgifterna mellan kommunens styrelse och drätselnämnd blir så
distinkta och fullständiga som möjligt. Därtill kommer enligt länsstyrelsen
att den prövning som kommunalbesvärsinstitutet innebär förekommer endast
tämligen sporadiskt. Länsstyrelsen i Stockholms län finner kommitténs
skäl för förslaget om slopande av underställningsplikten tillräckligt
bärande men tillägger att underställning av styrelsereglementen erfarenhetsmässigt
fyllt en värdefull funktion för att få fram strikta och enhetligt
avfattade reglementsbestämmelser. Kommunalfullmäktige i Täby medger
att kommitténs förslag i princip är välmotiverat. I praktiken kan emellertid
statsuppsikten genom underställning av reglementen enligt kommunalfullmäktige
vara fördelaktigare från kommunal synpunkt än besvärsprövning av
kommunala beslut om antagande av reglementen, vilken väg visat sig kunna
fördröja och försvåra ett besluts genomförande.

I fråga om de av kommittén föreslagna ändringarna i kommunallagen
för Stockholm anmärker stadsfullmäktige i Lidingö, Tranås och Göteborg
samt kommunalnämnden i Edefors att det är inkonsekvent att inte också
ur denna lag mönstra ut begreppen stadsfullmäktige och stadskollegium.

Vissa remissinstanser behandlar i detta sammanhang frågan om den särskilda
kommunallagen för Stockholm bör bibehållas. Länsstyrelsen i Västernorrlands
län samt stadsfullmäktige i Djursholm och Göteborg förordar
en utredning om en för Stockholm och övriga kommuner gemensam kommunallag.
Stadsfullmäktige i Djursholm tillägger att det, sedan Stockholms
stad och Stockholms läns landstingskommun gått samman i en sekundärkommun,
bör vara i de däri ingående kommunernas intresse att i princip
överensstämmande författningsbestämmelser gäller för dem alla i fråga om
bl. a. valregler och mandatperioder. Också förvaltningsutskottet i Göteborgs
och Bohus läns landstingskommun, stadsfullmäktige i Hälsingborg, kommunalnämnden
i Lerum och Svenska landstingsförbundet anser att en särskild
kommunallag för Stockholm inte längre är motiverad. Stadsfullmäktige
i Göteborg anser att en särskild kommunallag för de större kommunerna
med en för dessa kommuners speciella behov anpassad förvaltningsreglering
bör övervägas.

I fråga om den fortsatta praxis i namnfrågor i indelningsärenden anför
drätselkammaren i Kristianstad att vid sammanläggning mellan en stad
eller större tätort och en eller flera landskommuner den nya kommunen
får förutsättas regelmässigt vilja erhålla stadens eller tätortens namn. En -

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

ligt drätselkammaren i Oskarshamn bör kommuner som berörs av indelningsändring
beredas tillfälle att lägga fram förslag i frågan om nybildning
eller utvidgning skall ske och om vilket namn kommunerna skall tå.

Städernas särskilda rättigheter och skyldigheter

Att städernas auktionsmonopol avskaffas i enlighet med kommitténs förslag
godtas av samtliga remissinstanser utom stadsfullmäktige i Malmö
och handelskammaren i Malmö. Stadsfullmäktige anser att kommitténs utredning
inte har gjorts så allsidig och förutsättningslös som problemet
hade krävt och att med auktionsmonopolets upphävande därför bör anstå
i avvaktan på ytterligare utredning. Bl. a. bör frågan om auktorisation för
auktionsverksamhet ingående utredas. Det bör också övervägas om med
auktorisation kan förknippas skyldighet att ta emot gods för försäljning
på auktion. Handelskammaren vill närmast förorda att det i fortsättningen
skall stå fritt för de städer som i dag upprätthåller ett auktionsmonopol
att besluta i frågan om monopolet skall behållas. Handelskammaren anser
det mindre välbetänkt att slopa det hittillsvarande skyddet för butikshandeln
mot sådana konkurrensföreteelser som realisation i tillfälliga lokaler.
För dylik försäljning bör principiellt krävas tillstånd på samma sätt som
hittills och därvid bör tillämpas behovsprövning i enlighet med de principer
som gällde innan de senaste årens liberala praxis infördes.

De remissinstanser som tillstyrkt eller lämnat utan erinran kommitténs
förslag om auktionsmonopolets avskaffande godtar i allmänhet också kommitténs
negativa ställningstagande i frågan om auktorisation för auktionsverksamhet.
Till dessa instanser hör bl. a. kommerskollegium. Andra remissinstanser
förordar däremot någon form av auktorisation, så t. ex.
länsstyrelsen i Kalmar län, som påpekar att ett kringgående av föreskrifterna
om realisation i näringsfrihetsförordningen annars skulle underlättas,
länsstyrelsen i Kristanstads län, som samtidigt föreslår en relativt lång
övergångstid för att frågan om åtgärder till skydd för allmänheten skall
hinna utredas, länsstyrelsen i Gävleborgs län, som anser myndighets auktorisation
kunna bli till gagn för både säljare och köpare på enskilda auktioner,
stadsfullmäktige i Stockholm, Vadstena, Göteborg och Skellefteå
samt drätselkamrarna i Norrköping och Växjö.

Enligt länsstyrelsen i Kalmar län bör auktorisation av enskild auktionsförrättare
meddelas efter prövning av vederbörande handelskammare enligt
regler liknande dem som tillämpas vid auktorisation av fastighetsmäklare.
Stadsfullmäktige i Göteborg samt drätselkamrarna i Norrköping och
Växjö har i princip samma inställning. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser
för sin del att auktorisationsuppgiften bör läggas på polismyndigheten
som redan meddelar tillstånd till handel enligt förordningen den 29 december
1949 (nr 723) angående handel med skrot, lump och begagnat gods.
iStadsfullmäktige i Umeå vill att auktionsmonopolet avvecklas etappvis
och tillägger att Umeå efter monopolets slopande knappast har ekonomisk

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

möjlighet att befatta sig med auktionsverksamhet. Stadsfullmäktige förordar
att, om monopolet slopas, kommunen får vetorätt beträffande realisationer.

I anslutning till kommitténs synpunkter på stapelstadsrätten säger sig
stadsfullmäktige i Linköping förutsätta att i avvaktan på tullagstiftningskommitténs
betänkande och därav följande lagstiftning övergångsbestämmelser
tryggar förtullningsrätten i städer, där sådan finns f. n., även om
stapelstadsrätten avvecklas.

Kommerskollegium kan för sin del inte finna några hinder för en avveckling
av institutet stapelstadsrätt. Inte heller i övriga remissyttranden
har kommitténs synpunkter mött några invändningar.

Departementschefen

Uppdelningen av kommunerna på skilda typer för landsbygd och stadsbygd
är lika gammal som den kommunala självstyrelsen.

Vad som ursprungligen främst gav städerna deras särprägel var de särskilda
privilegier som med början troligen under slutet av 1200-talet gavs
åt städerna. I huvudsak innebar dessa privilegier en monopolställning i
fråga om handel och vissa andra näringar men också andra särskilda rättigheter
var av betydelse, t. ex. rätten att ta upp avgifter av olika slag. Med
städernas rättigheter följde vissa skyldigheter. Delvis som en följd av städernas
särställning i dessa avseenden utvecklades för deras del särskilda
former för statskontrollen. Den kommunala organisationen var i väsentlig
mån olika för kommunerna på landet och för städerna. De första köpingarna
uppstod under 1600-talet. De var från början främst i näringsrättsligt
avseende jämställda med städerna.

Städernas och köpingarnas näringsrättsliga särställning började avvecklas
redan under senare delen av 1700-talet. En viss utjämning mellan den
kommunala organisationen i stad och på landet skedde efter hand. 1862 års
kommunallagstiftning innebar i detta avseende en viktig milstolpe.

Ännu vid ingången av 1900-talet kan uppdelningen av landets kommuner
i städer och landskommuner sägas ha i stort sett sammanfallit med
faktiska strukturella olikheter mellan mer betydande tätorter å ena sidan
och ren landsbygd eller mindre tätorter med omgivande landsbygd å andra
sidan. I den mån lagstiftningen ansågs böra ge en olikartad reglering för
skilda typer av bebyggelseområden följde därför denna differentiering
uppdelningen i stad och landskommun. Inom några lagstiftningsområden
utgjorde köpingen eller municipalsamhället en mellanform.

Under de senaste årtiondena har de tidigare relativt stora skillnaderna
mellan stadskommun och landskommun i strukturellt avseende minskat
eller upphört. Många tätorter har befolkningsmässigt uppnått samma stor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

lek som t. ex. de mindre residensstäderna utan att stadsrättigheter har
aktualiserats. Åtskilliga städer har inte större folkmängd eller rikare näringsliv
än centralorten i större landskommuner. Ett viktigt steg på vägen
mot en utjämning av de strukturella skillnaderna mellan kommunerna är
den år 1962 beslutade kommunindelningsreformen. En grundläggande princip
för reformen är att de nya kommunerna såvitt möjligt skall utgöras av
näringsgeografiskt sammanhängande regioner. Det innebär att kommunerna
i allmänhet kommer att utgöras av en centralort — i åtskilliga fall en stad
eller en köping — och från näringsgeografisk synpunkt avgränsade landsbygdsområden
omkring denna. Reformen har redan lett till att stora landsbygdsområden
sammanlagts med åtskilliga städer. Kungl. Maj :t har tidigare
denna dag på min föredragning beslutat proposition till riksdagen med
förslag till åtgärder för reformens fullföljande.

Jämsides med denna utveckling har skett en långtgående utjämning av
de rättsliga skillnaderna mellan stads- och köpingskommuner å ena och
landskommuner å andra sidan. Den kommunala organisationen har sålunda
förenhetligats ytterligare. Genom 1953 års kommunallagstiftning som
gäller alla kommuner utom Stockholms stad tillskapades en för alla kommuntyper
gemensam kommunallag. Magistraten, som ursprungligen var
det organ som utövade huvuddelen av den särskilda statsuppsikten över
städerna, upphörde vid utgången av år 1964. Den enda organisatoriska
skillnad som står kvar är — utom de olika benämningarna på kommunerna
och på kommunens fullmäktige och styrelse — den för städerna
exklusiva möjligheten att bryta ut handhavandet av stadens drätsel från
kommunens styrelses uppgifter och lägga denna uppgift på en drätselkammare,
varefter kommunens styrelse benämns stadskollegium. Efter 1964
års beslut om avveckling av vissa städernas rättigheter och skyldigheter i
förhållande till staten kvarstår bara städernas auktionsmonopol och vissa
städers ställning som stapelstäder. Inom viktiga lagstiftningsområden halbestämmelserna
för stad och land närmats till varandra eller — när i ny
lagstiftning en differentiering funnits också i fortsättningen påkallad —
denna i allmänhet inte grundats på kommunernas ställning som stad eller
landskommun utan på kommunernas eller kommundelarnas faktiska tätortsgrad
eller liknande förhållanden. Som exempel härpå kan nämnas
hälsovårds-, ordnings- och brandlagstiftningen. Förslag till ny fastighetsbildningslagstiltning
och lagstiftning om en enhetlig underrättsorganisation
som remitterats till lagrådet resp. genom proposition förelagts riksdagen
och som torde träda i kraft under första hälften av 1970-talet är andra exempel.
På ett annat viktigt område som innehåller skilda regler för stad
och land — byggnadslagstiftningens — har nyligen tillsatts en utredning
med uppdrag att lägga fram förslag till en helt ny lagstiftning. Det kan
törutses att på detta område liksom på andra lagstiftningsområden, där eu
översyn pågår eller framdeles kommer att ske, kvarstående — i allt väsent -

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

ligt formella — rättsliga skillnader mellan kommuntyperna kommer att
utmönstras.

Det är mot denna bakgrund naturligt att frågan om en enhetlig kommunbeteckning
tagits upp. Ett annat skäl härför har varit att markeringen
— genom olika kommunbeteckningar — av uppdelningen på skilda kommuntyper
ansetts i vissa fall utgöra ett hinder för en önskvärd sammansmältning
av kommuner.

Som jag förut framhållit har genom ändringar i den kommunala indelningen
redan bildats flera kommuner av en gammal stad eller köping
och kringliggande vidsträckt landsbygd. När kommunindelningsreformen
genomförts kommer antalet sådana kommuner att vara mycket stort. Enligt
praxis i indelningsärendena blir dessa kommuner städer resp. köpingar.
Det strider emellertid mot det allmänna språkbruket och den traditionella
uppfattningen av stads- och köpingsbegreppen att benämna en
kommun med en sådan struktur stad eller köping. För att få till stånd en
bättre överensstämmelse mellan de officiella benämningarna på kommunerna
och en sådan uppfattning skulle det vara nödvändigt att i fortsättningen
frångå denna praxis och i stället pröva från fall till fall i indelningsärendena
vilken beteckning som skall gälla. Också en översyn av beteckningarna
på de kommuner som inte väntas bli föremål för indelningsändringar
borde i så fall företas. En sådan prövning från fall till fall av frågan
om lämplig kommunbeteckning skulle ändå inte kunna leda till någon fullständig
överensstämmelse mellan det allmänna språkbruket och de officiella
beteckningarna eftersom kommunerna i så stor utsträckning kommer att
samtidigt inrymma både en mer betydande tätort och ren landsbygd eller
mindre tätorter med kringliggande landsbygd.

Det är alltså ofrånkomligt att ett fortsatt bruk av skilda kommunbeteckningar
kommer att sakna förankring i det allmänna språkbruket och den
traditionella uppfattningen av stads- och köpingsbegreppen. Detta förhållande
utgör i och för sig ett starkt motiv för att de nuvarande kommunbeteckningarna
ersätts med en enhetlig beteckning. Härtill kommer att de
nuvarande stads- och köpingsbegreppen i allt väsentligt har förlorat sitt
tidigare rättsliga innehåll, övervägande skäl talar i detta läge för kommunalrättskommitténs
av en i huvudsak enhällig remissopinion understödda
förslag om införande av en enhetlig kommunbeteckning. Jag förordar därför
att förslaget genomförs.

Innebörden av den reform som jag sålunda förordar blir att beteckningarna
landskommun, köping och stad inte längre blir giltiga som beteckning
på viss kommun som sådan eller dess administrativa område. Som enhetlig
beteckning på den borgerliga primärkommunen bör, som kommittén i stort
sett utan invändning från remissinstanserna har föreslagit, användas uttrycket
kommun. Bruket av uttrycket stad och köping i andra sammanhang blir

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

givetvis liksom hittills beroende av en fri språkutveckling. Motsvarande
gäller självfallet i fråga om uttryck som innehåller ett sådant ord som förstavelse,
t. ex. stadshus, stadspark och stadsteater.

Den förordade reformen får vidare vissa konsekvenser för tillämpningen
av KIL. Som jag anfört inledningsvis förutsätts i KIL två former av kommunsammanläggningar.
Ingår stad eller köping jämte en eller flera landskommuner
i sammanläggningen är praxis den att landskommunerna upplöses
medan staden eller köpingen består och utvidgas med landskommunernas
områden. Läggs hela landskommuner samman upplöses samtliga
dessa och en ny kommun bildas. Skälet till särbehandlingen i indelningssammanhang
av städer och köpingar är att dessa med hänsyn till städernas
och köpingarnas särställning i vissa avseenden ansetts böra behålla sin
identitet. Den vidgade kommunen behåller i regel stadens resp. köpingens
namn. Den enda skillnad i rättsverkningar härutöver mellan de två sammanläggningsformerna
är att vid nybildning nyval av fullmäktige och
nämnder är obligatoriskt medan i utvidgningsfallet Kungl. Maj :t prövar
efter omständigheterna — främst med hänsyn till storleken av den befolkningsförskjutning
som sker — om nyval skall äga rum. Införs en enhetlig
kommunbeteckning bör inte längre någon särbehandling ges vissa kommuner
i indelningsärendena. I stället bör Kungl. Maj:t fritt välja den sammanläggningsform
som är den lämpligaste med hänsyn till alla omständigheter
som bör beaktas i det särskilda fallet.

Det är tydligt att införandet av en enhetlig kommunbeteckning kan medföra
vissa övergångsproblem av praktisk natur. Sålunda måste man t. ex.
inom kommunerna anpassa sig till den nya kommunbeteckningen. En motsvarande
anpassning måste ske inom andra områden, t. ex. i den officiella
statistiken. Vad jag nu anfört talar för att med genomförandet får anstå
någon tid, förslagsvis till årsskiftet 1970/71. Härför talar vidare dels att det
största antalet kommunindelningsändringar hittills inom ramen för den
pågående kommunindelningsreformen torde ske den 1 januari 1971, dels
att inom flera viktiga rättsområden där skilda regler för stad och land f. n.
gäller ny, redan utarbetad lagstiftning med enhetliga regler kan väntas
träda i kraft vid eller omkring den tidpunkten eller ny lagstiftning kan
hinna förberedas för ikraftträdande till dess.

Reformen bör som kommunalrättskommittén föreslagit genomföras så
att i de kommunallagar där kommuntyperna presenteras eller omnämns
på annat sätt, nämligen i KL, KLS, KIL, LL och KFL, beteckningarna stad,
köping och landskommun tas bort eller byts ut mot beteckningen kommun
för den borgerliga primärkommunen. Bestämmelserna i LL om valkretsindelning,
som innebär att städer i sak har en viss särställning i förhållande
till köpingar och landskommuner, bör dock lämnas orubbade i avvaktan
på den översyn av dessa regler som förbereds av kommunalvalskommittén.
Kommitténs arbete är inte avslutat och kan alltså inte leda till nya regler

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

för 1970 års val. För att regler i annan lagstiftning ■— liksom nyssnämnda
regler i LL — som alltjämt knyter an till de gamla kommunbeteckningarna
inte skall förlora denna anknytning fordras en övergångsbestämmelse att
sådana regler i fortsättningen i princip skall avse samma kommuner som
tidigare.

Införs en enhetlig kommunbeteckning uppkommer frågan om skilda beteckningar
i olika kommuner skall användas på kommunens fullmäktige
och styrelse. Kommunalrättskommittén har inte varit enig i denna fråga.
Kommitténs majoritet förordar att i KL bara talas om kommunernas fullmäktige
och styrelse som begrepp. Syftet härmed torde vara att kommunerna
tills vidare skall ha möjlighet att använda de tidigare beteckningarna
på dessa organ. I gamla städer skulle sålunda t. ex. beteckningarna stadsfullmäktige
och drätselkammare kunna användas. En minoritet föreslår
att i KL införs beteckningar på ifrågavarande kommunala organ varigenom
andra beteckningar utesluts. Som sådana beteckningar föreslås kommunfullmäktige
och kommunstyrelse. Enligt min mening skulle det vara i höggrad
ägnat att skapa osäkerhet om innebörden av reformen om de gamla
beteckningarna på kommunens fullmäktige och styrelse behölls. Genom
användningen av skilda beteckningar på dessa organ skulle skapas föreställningen
att olika kommunbeteckningar fortfarande var giltiga. Jag förordar
därför att enhetliga beteckningar på kommunens fullmäktige och
styrelse införs i KL och KLS. Minoritetens förslag till beteckningar har tillstyrkts
av nästan alla remissinstanser som biträtt minoritetens förslag i övrigt.
Andra förslag har emellertid också förts fram -— kommunalfullmäktige/kommunstyrelse,
kommunalstyrelse eller kommunalnämnd; kommunstämma/kommunstyrelse
; kommunfullmäktige/drätselkammare; fullmäktige/styrelse.
Jag finner inget av dessa förslag vara bättre än kommittéminoritetens.
De beteckningar denna föreslagit har den fördelen att de är korta
men ändå på ett uttömmande sätt anger organens funktion. Jag förordar
alltså som enhetliga beteckningar på kommunens fullmäktige och styrelse
kommunfullmäktige resp. kommunstyrelse. Ändringarna föranleder vissa
ändringar också i LL, KIL och KFL samt lagen om kommunala sammanläggningsdelegerade.

Kommunalrättskommittén har vidare föreslagit att den enda kvarstående
organisatoriska skillnaden mellan de olika typerna av kommuner skall upphävas
genom att möjlighet öppnas för alla kommuner att flytta handhavandet
av kommunens drätsel från styrelsen till en särskild nämnd. Som
framgår av redogörelsen för remissyttrandena är värdet av en sådan särskild
drätselförvaltning omstritt. Det föreligger enligt min mening inte skäl
att frånta de kommuner som nu — efter Kungl. Maj :ts prövning — har
stadskollegium möjligheten att låta ett särskilt organ handha kommunens
drätsel. Denna möjlighet bör då inte vara förbehållen endast vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

kommuner. Jag förordar därför att kommitténs förslag i denna del genomförs.
I detta sammanhang förordar jag vidare i enlighet med kommitténs
förslag att skyldigheten enligt KL att underställa beslut om inrättande av
ett särskilt drätselorgan och om antagande av styrelsereglemente Kungl.
Maj :ts resp. länsstyrelsens prövning tas bort. Skäl saknas i det läget att ha
kvar motsvarande skyldighet för Stockholm att underställa beslut om antagande
av reglemente för stadskollegiet, borgarrådsberedningen och drätselnämnden
Kungl. Maj :ts prövning. Jag förordar alltså att också denna skyldighet
tas bort.

Också i kommun där handhavandet av drätseln flyttas till en särskild
nämnd bör styrelsen benämnas kommunstyrelsen. Den nämnd som i en
sådan kommun har hand om kommunens drätsel bör benämnas drätselnämnd.
Jag förordar att KL och KLS ändras i enlighet härmed.

Municipalsamhället är en specialkommun för handhavande av i första
hand ärenden enligt BL för område på landet. Av de fyra municipalsamhällen
som finns kvar f. n. har två ställt sig negativa till kommitténs förslag
att municipalsamhällena skall avskaffas. Dessa två municipalsamhällen
ingår emellertid i kommuner som enligt gällande planer för kommunindelningen
skall läggas samman med stad. De skulle alltså under
alla omständigheter enligt nuvarande ordning ha upplösts i samband med
sammanläggningen. Beträffande ett av de fyra municipalsamhällena planeras
enligt uppgift upplösning den 1 januari 1971. Att något behov av att skapa
nya municipalsamhällen inte längre föreligger har länge stått klart. Den
särskilda kommuntypen municipalsamhälle bör avskaffas samtidigt som en
enhetlig kommunbeteckning införs för landskommuner, köpingar och städer.

Med införandet av en enhetlig kommunbeteckning sammanhänger frågan
om städernas auktionsmonopol och stapelstadsrätten skall avvecklas.

När avvecklingen av städernas rättigheter och skyldigheter beslöts hade
kommunalrättskommittén fått i uppdrag att utreda frågan om auktionsinonopolet
och denna fråga behandlades inte i det sammanhanget. Kommittén
föreslår nu att monopolet upphör vid utgången av år 1972. Bemissinstanserna
är i allmänhet positiva till förslaget. På sina håll ifrågasätts
om inte frågan om auktorisation av dem som driver auktionsverksamhet
bör tas upp i detta sammanhang. De remissinstanser som avstyrker förslaget
motiverar auktionsmonopolets behållande med att detta har samma
funktion som ett auktorisationsförfarande.

Enligt min uppfattning finns det inte någon anledning att på ifrågavarande
område låta de nuvarande städerna behålla en särställning. Inget har
framkommit som ger vid handen att förhållandena i nuvarande landskommuner
med tätorter med i huvudsak samma struktur som städer i fråga

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

om befolkning, näringsliv o. d. eller i städer som inte utövar auktionsmonopolet
skulle motivera någon form av reglering av auktionsverksamheten.
Tillräckliga skäl att för tillgodoseende av intresset av allmän insyn i och
kontroll av auktionsverksamheten behålla eller utvidga auktionsmonopolet
synes därför inte föreligga. Skulle ett behov härav uppkomma får emellertid
frågan tas upp i annat sammanhang för landet i dess helhet. Jag föreslår
alltså att kommunerna likställs i ifrågavarande avseende genom att
auktionsmonopolet upphävs. Som kommittén föreslagit bör detta ske först
vid utgången av år 1972.

I fråga om stapelstäderna är bara vissa särregler i tullagstiftningen av
intresse. Denna lagstiftning ses f. n. över av tullagstiftningskommittén. I
avvaktan härpå bör några åtgärder på detta område inte vidtas. Stapelstädernas
särställning utgör inte något hinder för att genomföra den reform
i fråga om enhetlig kommunbeteckning som jag förordat.

Inte heller finns anledning att i detta sammanhang behandla några av
de särregler som i övrigt gäller för de skilda typerna av kommuner. Införandet
av en enhetlig kommunbeteckning medför att i ny lagstiftning
regler med anknytning till de gamla kommunbeteckningarna inte införs
och att vid översyn av äldre lagstiftning regler med sådan anknytning bör
ändras.

Specialmotivering
1 § KL och 1 § KIL

I 1 § första stycket KL sägs i första meningen att riket är indelat i kommuner
och i andra meningen att kommunerna är landskommuner, köpingar
och städer. Enligt 1 § KIL förstås i den lagen med kommun landskommun,
köping och stad.

Kommittén föreslår att andra meningen i 1 § första stycket KL samt hela
1 § KIL upphävs.

Kammarkollegiet anser att förslaget innebär att KL kommer att sakna
uppgift om vad som avses med kommun. Kollegiet, som finner detta otillfredsställande,
föreslår att i 1 § KL sägs att kommunerna är borgerliga
primärkommuner. En sådan begreppsbestämning behövs enligt kollegiet i
sådana författningar i vilka begreppet kommun f. n. används i annan betydelse,
t. ex. förordningen den 3 juni 1965 (nr 268) om skatteutjämningsbidrag.
Enligt 2 § nämnda förordning förstås i förordningen med kommun
landskommun, köping, stad, landstingskommun, församling, pastorat och
annan kyrklig samfällighet som har beskattningsrätt. Att där byta ut
landskommun, köping eller stad mot kommun anser kollegiet inte tänkbart.
Enligt kollegiets mening skulle det vidare vara direkt olämpligt att inte i
KIL uttryckligen ange på vilka slags kommuner lagen är tillämplig, sär -

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

skilt som 2 kap. KIL inleds med en paragraf i vilken anges på vilka slags
församlingar lagen är tillämplig. Också i 1 § KIL bör därför enligt kollegiet
begreppet kommun definieras som borgerlig primärkommun.

Departementschefen. Enligt numera tillämpad lagstiftningspraxis används
beteckningen kommun i samma betydelse som borgerlig primärkommun,
dvs. som eu sammanfattande beteckning på landskommun, köping och stad
när inte annat sägs. Beteckningen borgerlig primärkommun har däremot
inte hittills använts i författningsspråket. Jag kan inte finna att något
skulle stå att vinna genom att införa denna beteckning. Jag förordar alltså
att kommitténs förslag i fråga om 1 § KL och 1 § KIL genomförs. Genom
ändringen i KL slås fast att kommun används som enhetlig beteckning på
vad som tidigare betecknades som landskommun, köping resp. stad.

75 § KL

Enligt första stycket skall fullmäktiges beslut om allmän plan för hushållningen
med stads donationsjord för att få gällande kraft godkännas av
länsstyrelsen.

Kommittén föreslår att denna bestämmelse flyttas till KLP.

Departementschefen. Statsmakternas tidigare omnämnda beslut om avveckling
av vissa av städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande
till staten innebar bl. a. att städernas innehav av donationsjord
skulle avvecklas. Kammarkollegiet har uppgett att plan som nu är i fråga
under senare år fastställts bara för två städer. Dessas innehav har avvecklats
eller skall inom kort avvecklas. Som kammarkollegiet anfört bör därför
bestämmelsen upphävas helt.

Lag med anledning av införande av enhetlig kommunbeteckning, m. m.

Som jag redan framhållit måste en särskild bestämmelse ges som fr. o. m.
den 1 januari 1971, då beteckningarna landskommun, köping och stad
mönstrats ut ur bl. a. KL, reglerar tillämpningsområdet för bestämmelser
i annan lagstiftning med anknytning till dessa kommunbeteckningar. En
regel härom bör ges i en särskild lag. I denna bör vidare tas upp en bestämmelse
att föreskrift som anknyter till de genom ändringen i bl. a. KL utmönstrade
beteckningarna på kommunens fullmäktige och styrelse samt
drätselorganet i stad med stadskollegium skall avse motsvarande organ enligt
deras nya beteckningar.

I denna lag har också bestämmelser om avskaffande av municipalsamhällena
och av städernas auktionsmonopol sin plats.

Jag förordar att lagen benämns lag med anledning av införande av enhetlig
kommunbeteckning, m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

1 §•

I princip bör bestämmelse om landskommun, köping och stad avse kommun
som enligt den kommunindelning som gällde vid utgången av år
1970 var landskommun, köping resp. stad. För kommun som berörs av
ändring i kommunindelningen den 1 januari 1971 eller senare bör gälla
detsamma som om hittillsvarande praxis i fråga om kommunbeteckningar
fortsatte att tillämpas. Det betyder att stads- resp. köpingsbestämmelser
bör avse inte bara kommun som består av en gammal stad resp. köping
utan också kommun i vilken en gammal stad resp. köping ingår. I de senare
fallen bör emellertid Kungl. Maj :t ha möjlighet att i ärende om ändring
i kommunindelningen inskränka en bestämmelses giltighet till viss del
av kommunen, närmast till den del som motsvarar den gamla staden resp.
köpingen. Bestämmelse om landskommun bör gälla, förutom kommundelar
som genom sådant förordnande undantas från stads- och köpingsbestämmelsers
giltighet, kommun som består av ett eller flera områden vilka enligt
den vid utgången av år 1970 gällande kommunindelningen utgjorde eller
ingick i landskommun.

Jag förordar att bestämmelsen utformas i enlighet härmed.

3 §.

De återstående municipalsamhällena bör upplösas genom beslut i varje
särskilt fall. Frågor härom torde få anmälas senast under år 1970 för
Kungl. Maj :t. Alla bestämmelser om municipalsamhälle bör upphöra att
gälla vid utgången av år 1970. Jag förordar att sådana bestämmelser i KL,
KIL och KFL upphävs i samband med de ändringar som jag förordar i
övrigt. Som jag redovisat tidigare finns emellertid åtskilliga bestämmelser
om municipalsamhälle också i annan lagstiftning. Dessa bör upphävas genom
en generell bestämmelse, som lämpligen tas in i denna paragraf.

4 §.

De nuvarande städernas auktionsmonopol bör upphävas i princip vid
utgången av år 1970. Därefter kan alltså ingen kommun börja utöva ett
sådant monopol. De städer som utövar monopol vid utgången av år 1970
bör dock —- såsom förordats i det föregående — få fortsätta härmed till
utgången av år 1972. För det fall att kommun, som motsvarar sådan stad,
den 1 januari 1971 eller senare berörs av ändring i kommunindelningen bör
föreskrivas att kommun i vilken stadens område ingår får utöva monopolet
inom detta område eller det större område som Kungl. Maj :t i ärende om
ändring i kommunindelningen bestämmer. Regler härom bör ges i denna
paragraf.

Knngl. Maj:ts proposition nr 63 år 1969

Ikraftträdande m. m.

Den särskilda lagen bör liksom de förordade lagändringarna träda i
kraft den 1 januari 1971. Utan särskild föreskrift skall de nya bestämmelserna
redan dessförinnan tillämpas i fråga om åtgärder som behövs för
eller avser bestämmelsernas framtida tillämpning. Det innbär t. ex. att de
nya bestämmelserna skall beaktas i sådana beslut om ändring i den kommunala
indelningen som skall träda i kraft den 1 januari 1971. För att åstadkomma
att de allmänna kommunalvalen år 1970 kommer att avse kommunens
fullmäktige enligt dessas nya beteckning bör emellertid vissa bestämmelser
i KVL ändras med verkan redan fr. o. m. nämnda val. Frågan härom
torde få anmälas i annat sammanhang.

Hemställan

I enligt med det anförda har inom kommunikationsdepartementet upprättats
förslag till

1) lag om ändring i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753),

2) lag om ändring i kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 (nr
50),

3) lag om ändring i lagen den 13 juni 1919 (nr 293) om ändring i kommunal
och ecklesiastik indelning,

4) lag om ändring i lagen den 3 december 1965 (nr 596) om kommunala
sammanläggningsdelegerade,

5) lag om ändring i landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319),

6) lag om ändring i lagen den 31 maj 1957 (nr 281) om kommunalförbund,

7) lag med anledning av införande av enhetlig kommunbeteckning, m. in.
Jag hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

antaga förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunnel Anderson