Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1962 (Proposition 1962:63)

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1962

Nr 63

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 72 § växellagen m. m.; given Stockholms
slott den 16 februari 1962.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen;

2) lag om ändrad lydelse av 55 § checklagen;

3) lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) om beräkning
av lagstadgad tid; samt

4) lag om ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81) om skuldebrev.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådana ändringar i lagstiftningen att lördagarna
under månaderna april och maj likställes med bankfridagar. 1

1 liihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 63

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1962

Förslag

Lag

om ändrad lydelse av 72 § växellagen

Härigenom förordnas, att 72 § växellagen1 skall erhålla ändrad lydelse
pa satt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

72 §•

Inträffar växels--------- — å söckendag.

Skall åtgärd--------helgdagar medräknas.

Likställda med allmän helgdag en- Likställda med allmän helgdag enligt
denna lag vare lördagar under ligt denna lag vare lördagar under
rnanaderna juni, juli, augusti och sep- månaderna april—september samt
tember samt paskafton, midsommar- påskafton, midsommarafton och iulatton
och julafton. afton.

Vid beräkning--------ej medräknad.

Uppskovsdagar äge---------ei rum.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1962.

1 Senaste lydelse av 72 §, se SFS 1961: 68.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1962

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 55 § checklagen

Härigenom förordnas, att 55 § checklagen1 skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

55 §.

Checks uppvisande--------

Då den —----------

Likställda med allmän helgdag enligt
denna lag vare lördagar under
månaderna juni, juli, augusti och september
samt påskafton, midsommarafton
och julafton.

---- å söckendag.

— helgdagar medräknas.

Likställda med allmän helgdag enligt
denna lag vare lördagar under
månaderna april—september samt
påskafton, midsommarafton och julafton.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1962.

1 Senaste lydelse av 55 §, se SFS 1961: 69.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1962

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173)
om beräkning av lagstadgad tid

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 30 maj 1930 om beräkning av
lagstadgad tid1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Infaller tid, då enligt lag eller särskild
författning åtgärd sist skall företagas,
å söndag eller annan allmän
helgdag, å lördag under månaderna
iun\ Juli> augusti och september eller
å påskafton, midsommarafton eller
julafton, må åtgärden företagas å nästa
söckendag.

(Föreslagen lydelse)

§•

Infaller tid, då enligt lag eller särskild
författning åtgärd sist skall företagas,
å söndag eller annan allmän
helgdag, å lördag under månaderna
april september eller å påskafton,
midsommarafton eller julafton, må
åtgärden företagas å nästa söckendag.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1962.

1 Senaste lydelse av 2 §, se SFS 1961: 70.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1962

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81)

om skuldebrev

Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 27 mars 1936 om skuldebrev1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §•

Är förfallotid---skuldebrev»

Inträffar skuldebrevs förfallotid å
söndag eller annan allmän helgdag,
vare nästa söckendag ansedd såsom
förfallodag. Lag samma vare, där
skuldebrev lyder på betalning inom
viss tid, vars sista dag är allmän
helgdag. Likställda med allmän helgdag
vare enligt denna lag lördagar under
månaderna juni, juli, augusti och
september samt påskafton, midsommarafton
och julafton.

ts utfärdande.

Inträffar skuldebrevs förfallotid å
söndag eller annan allmän helgdag,
vare nästa söckendag ansedd såsom
förfallodag. Lag samma vare, där
skuldebrev lyder på betalning inom
viss tid, vars sista dag är allmän
helgdag. Likställda med allmän helgdag
vare enligt denna lag lördagar under
månaderna april—september
samt påskafton, midsommarafton och
julafton.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1962.

1 Senaste lydelse av 5 §, se SFS 1961: 71

lf llihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 63

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1962

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 9 februari 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, ap Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om likställande av
lördagarna under april och maj med bankfridagar samt anför därvid följande.

År 1961 företogs sådana ändringar i lagstiftningen, att lördagarna under
månaderna juni—september jämställdes med bankfridagar. Inom justitiedepartementet
har upprättats en den 11 januari 1962 dagtecknad promemoria
(stencilerad), vari föreslås, att med bankfridagar skall likställas även
lördagarna under april och maj.

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av hovrätten
over Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland, kommerskollegium
som överlämnat yttranden från fyra handelskammare — generalpoststyrelsen,
bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Älvsborgs, Värmlands,
Gävleborgs och Västernorrlands län, Fullmäktige i riksbanken, Svenska
bankföreningen, Svenska bankmannaförbundet, Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges jordbrukskasseförbund, Föreningen Sveriges häradshövdingar,
Föreningen Sveriges stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, Landsorganisationen
i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers
centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund samt Riksförbundet
Landsbygdens folk. I ärendet har jämväl inkommit en skrivelse
från radhusratten i Södertälje. Svenska arbetsgivareföreningen, som beretts
tillfälle att avge yttrande, har förklarat sig avstå därifrån.

Jag anhåller nu att få upptaga det i promemorian framlagda förslaget till
behandling. ö

Gällande bestämmelser

Intraffar växels förfallodag på söndag eller annan allmän helgdag, får
enligt 72 § vaxellagen betalning för växeln ej krävas förrän nästa söckendag.
Alla andra åtgärder med avseende å växel, såsom uppvisande till godkännande
och upptagande av protest, får likaledes vidtagas endast på socken -

Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1962

dag. Om sådan åtgärd skall vara vidtagen inom viss tid, vars sista dag är allmän
helgdag, utsträckes tiden för åtgärdens vidtagande att omfatta jämväl
påföljande söckendag. Vid tids beräknande skall mellanliggande helgdagar
medräknas. Vidare föreskrives i nämnda lagrum att lördagar under månaderna
juni, juli, augusti och september samt påskafton, midsommarafton
och julafton är likställda med allmän helgdag enligt växellagen.

I 55 § checklagen föreskrives att uppvisande av check till betalning samt
upptagande av protest får äga ruin endast på söckendag. Då den sista dagen
av stadgad tid för vidtagande av åtgärd beträffande check, särskilt dennas
uppvisande till betalning eller verkställande av protest eller därmed likställt
bestyrkande, är söndag eller annan allmän helgdag, utsträckes tiden
att omfatta jämväl påföljande söckendag. Vid tids beräknande medräknas
mellanliggande helgdagar. Även enligt checklagen är lördagarna under juni,
juli, augusti och september samt påskafton, midsommarafton och julafton
jämställda med allmän helgdag.

De svenska växel- och checklagarna har utfärdats efter ratificering av
mellanfolkliga konventioner, innefattande förpliktelse för signatärmakterna
att införa gemensamma lagar angående växel och check. De kontraherande
staterna äger emellertid i vissa fall göra avvikelse från konventionernas lagtext.
Enligt bilaga II art. 18 till konventionen om gemensam växellag kan
envar av de fördragsslutande staterna föreskriva, att i fråga om växels
uppvisande till godkännande eller betalning och andra åtgärder med avseende
å växel vissa söckendagar skall likställas med helgdagar, och i bilaga II
art. 27 till konventionen om gemensam checklag har motsvarande befogenhet
tillförsäkrats de fördragsslutande staterna i fråga om checks uppvisande
till betalning och andra åtgärder med avseende å check. Det kan också
nämnas, att enligt art. 22 i bilaga II till växellagskonventionen envar av de
fördragsslutande parterna har rätt att i undantagsfall meddela bestämmelser
av allmän art, innebärande förlängning av såväl tiden för åtgärder till bevarande
av återgångskrav som förfallotider; enligt art. 28 i bilaga II till
checkiagskonventionen har parterna likaledes rätt att i undantagsfall meddela
bestämmelser av allmän art, vilka innebär förlängning av såväl betalningstiden
som tiden för åtgärder till bevarande av återgångskrav.

I 2 § lagen den 30 maj 1930 om beräkning av lagstadgad tid stadgas att
om tid, då enligt lag eller särskild författning åtgärd sist skall företagas,
infaller på söndag eller annan helgdag, på lördag under juni, juli, augusti
och september eller på påskafton, midsommarafton eller julafton, åtgärden
får företagas nästa söckendag.

Om skuldebrevs förfallodag inträffar på söndag eller annan allmän helgdag,
skall enligt 5 § andra stycket lagen den 21 mars 1936 om skuldebrev
nästa söckendag anses som förfallodag. Detsamma gäller då skuldebrev lyder
på betalning inom viss tid, vars sista dag är allmän helgdag. Vidare
sladgas i lagrummet att lördagar under juni, juli, augusti och september
ävensom påskafton, midsommarafton och julafton är likställda med allmän
helgdag enligt skuldebrevslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1962

Historik

Beträffande den historiska bakgrunden till de angivna bestämmelserna i
växel-, check- och skuldebrevslagarna samt lagen om beräkning av lagstadgad
tid hänvisas till prop. 1961: 46 s. 7—11, där redogörelse lämnats för utvecklingen
på ifrågavarande lagstiftningsområde fram till och med 1960
års riksdag. Om frågans behandling därefter må följande framhållas.

På hemställan av nämnda riksdag upprättades inom justitiedepartementet
en den 31 augusti 1960 dagtecknad promemoria med förslag om vissa
sommarlördagars likställande med bankfridagar. I promemorian anfördes
bl. a. att — för att sommarlördagar i enlighet med riksdagens framställning
skulle kunna likställas med bankfridagar — ändringar krävdes i lagstiftningen
om växlar, checker, skuldebrev och beräkning av lagstadgad tid. De
erforderliga ändringarna kunde enligt promemorian lämpligen verkställas på
motsvarande sätt som då bestämmelser om de dittillsvarande bankfridagarna
infördes i nämnda lagstiftning. Detta innebar, att i 72 § växellagen, 55 §
checklagen, 5 § skuldebrevslagen och 2 § lagen om beräkning av lagstadgad
lid skulle intagas stadganden av innehåll att lördagarna under månaderna
juni, juli och augusti — i likhet med vad redan gällde beträffande påskafton,
midsommarafton och julafton —- likställdes med allmän helgdag enligt
de angivna lagarna. Det påpekades vidare i promemorian, att den i 2 § lagen
om beräkning av lagstadgad tid upptagna regeln angående påskafton, midsommarafton
och julafton enligt lagrummets dåvarande lydelse icke skulle
gälla, om åtgärden i fråga skulle företagas senast på viss rättegångsdag eller
inskrivningsdag och denna inföll på någon av de nämnda helgdagsaftnarna.
I promemorian föreslogs, att detta undantag, som efter genomförda reformer
i fråga om underrätternas sammanträdesordning och behandlingen av inskrivningsärenden
förlorat sin praktiska betydelse, skulle utmönstras ur lagrummet.

Vid den efterföljande remissbehandlingen tillstyrktes det i departementspromemorian
upptagna förslaget i princip eller lämnades utan erinran i flertalet
yttranden. I proposition (nr 46) till 1961 års riksdag framlades härefter,
sedan lagrådets utlåtande inhämtats i ärendet, förslag till ändringar i
72 § växellagen, 55 § checklagen och 5 § skuldebrevslagen. Ändringarna innebar,
att med allmän helgdag enligt dessa lagar skulle likställas — förutom
påskafton, midsommarafton och julafton — jämväl lördagar under månaderna
juni, juli, augusti och september. Vidare förordades sådan ändring i 2 §
lagen om beräkning av lagstadgad tid, att vad däri föreskrevs om fatalietids
infallande på söndag eller annan allmän helgdag eller på påskafton, midsommarafton
eller julafton skulle gälla även nyssnämnda sommarlördagar;
därjämte föreslogs att undantagsbestämmelsen i sistnämnda lagrum om åtgärds
företagande senast på viss rättegångsdag eller inskrivningsdag skulle
utgå.

När det år 1961 framlagda förslaget remitterades till lagrådet, anförde jag
följande angående behovet av den föreslagna lagstiftningen:

Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1962

Under de senaste åren har ett allt större antal arbetstagare erhållit fria
lördagar under sommarmånaderna. Denna utveckling har i hög grad främjats
av den nu genomförda arbetstidsförkortningen, vilken i mycket stor utsträckning
uttages i form av fria lördagar. De gällande lagreglerna beträffande
fatalietider har emellertid till följd, att de som har förmånen av fria lördagar
ej alltid kan utnyttja dessa för vila och rekreation. Denna olägenhet
skulle undanröjas, om sommarlördagarna likställes med de s. k. bankfridagarna.
En sådan reform skulle emellertid få betydelse även för vissa arbetstagargrupper,
som ännu ej erhållit förmånen av fria sommarlördagar. Förvaltningsmyndigheter
och domstolar har hittills ej haft formell möjlighet att
helt nedlägga verksamheten under sommarlördagarna. För att i största möjliga
utsträckning bereda personalen ledighet under dessa lördagar har man
på många håll tillämpat ett joursystem, varigenom verksamheten kunnat
upprätthållas med ett minimum av arbetskraft. Denna service synes emellertid
ha föga utnyttjats av allmänheten. På arbetsplatser med ett fåtal anställda
innebär jourtjänsten å andra sidan en ej obetydlig belastning för personalen.
En annan betydelsefull grupp, som i förevarande sammanhang tilldrar
sig intresse, är bankpersonalen. Jämväl för banker och andra kreditinrättningar
utgör de nu gällande lagreglerna ett absolut hinder mot att stänga

kontoren under lördagarna. .

Det förslag om sommarlördagarnas likställande med bankfridagarna som

nu_med anledning av initiativ från riksdagen — framlagts har i det stora

hela vunnit gillande vid remissbehandlingen. De invändningar som från några
håll framförts hänför sig främst till den försämrade service för näringsliv
och allmänhet — särskilt jordbruksbefolkningen — som en stängning avbankerna
under sommarlördagarna skulle föra med sig. Innebörden av förslaget
är emellertid icke, att bankerna skall hållas stängda under sommarlördagarna
utan endast att möjlighet därtill öppnas. Frågan om och i vad
mån denna möjlighet skall utnyttjas får lösas vid förhandlingar mellan arbetsmarknadens
och det Övriga näringslivets parter, varvid jämväl behovet
av service åt allmänheten torde komma i betraktande. En direkt följd av
förslaget är däremot, såsom påpekats vid remissbehandlingen, att ränteförlust
kan uppkomma för kreditgivare i fall då sista dagen för betalning är en
sommarlördag. Denna konsekvens synes dock icke utgöra något skäl mot genomförandet
av den föreslagna lagstiftningen, vilken otvivelaktigt skulle bil
av stort värde för stora befolkningsgrupper i vårt land. I

Efter att ha konstaterat att de mellanfolkliga konventioner på växel- och
checklagstiftningens område, till vilka Sverige anslutit sig, ej lade hindei i
vägen för den föreslagna reformen fortsatte jag:

I några yttranden har ifrågasatts, om man inte med hänsyn till den utveckling,
som inom näringslivet skett mot en femdagars arbetsvecka, borde
överväga att utsträcka de bankfria lördagarna alt avse hela året. Eu inom
Svensk;! arbetsgivareföreningen verkställd approximativ undersökning visar
emellertid, att under år 1959 endast cirka en procent av de inom föreningens
verksamhetsområde anställda haft fullt genomförd femdagarsvecka. Aven
om det kan antagas, att utvecklingen också här i landet så småningom kommer
att leda till arbetsfria lördagar under hela året, anser jag det ej påkallat
att f. n. genomföra en lagstiftning, varigenom årets samtliga lördagar anses
som bankfridagar.

Jag vill alltså tillstyrka genomförande av eu lagstiftning, varigenom sommarlördagarna
likställes med bankfridagar. Vad angår frågan vilken del av
den varma årstiden som bör omfattas av lagstiftningen har i promemorian

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1962

föreslagits månaderna juni, juli och augusti. Gentemot detta förslag kan anföras
att, enligt vad som framgår av den förut nämnda, av Svenska arbetsgivareföreningen
verkställda undersökningen, de arbetsfria lördagarna i viss
utsträckning förlägges ej blott till juni, juli och augusti utan även till maj
och september. Detta bekräftas även av en utredning, som verkställts inom
landsorganisationen. I det väsentliga är dock lördagsledigheterna förlagda
till juni, juli och augusti. Att under lagstiftningen inbegripa maj månad synes
ej påkallat. Däremot vill jag med hänsyn särskilt till att inom statsförvaltningen
sommararbetstid i stor utsträckning tillämpas under juli—september
förorda, att lagstiftningen får omfatta också september månad.

Jag påpekade vidare, att ett genomförande av den förordade lagstiftningen
kunde komma att påverka t. ex. den tidsfrist, som enligt 24 kap. 12 § rättegångsbalken
gällde för avlåtande av häktningsframställning. Enligt min
mening gjorde likväl det läge, som uppstått genom den ifrågasatta ändringen
av lagen om beräkning av lagstadgad lid, icke påkallat att vidtaga någon
jämkning av stadgandet om nämnda tidsfrist. Slutligen yttrade jag:

Den i 2 § lagen om beräkning av lagstadgad tid upptagna regeln angående
paskafton, midsommarafton och julafton skall enligt lagrummets nuvarande
lydelse icke gälla, om åtgärden i fråga skall företagas senast å viss rättegångsdag
eller inskrivningsdag och denna infaller å någon av de nämnda
helgdagsaftnarna. Som i departementspromemorian förordats torde denna
bestämmelse såsom numera praktiskt betydelselös kunna utgå ur stadgandet.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har framfört önskemål om att sådan
ändring vidtages i 1 kap. 15 § rättegångsbalken, att uppehåll även i
mindre vidlyftiga rättegångar kan göras under sommarlördagar och helgdagsaftnar.
Något större praktiskt behov av en sådan bestämmelse synes
dock icke föreligga, då de fria lördagarna till stor del infaller under domstolarnas
ferier. I allmänhet torde det även utan den ifrågasatta lagändringen
kunna undvikas, att rätten håller session å sommarlördagar.

På första lagutskottets hemställan (uti. nr 19) biföll riksdagen den framlagda
propositionen, varigenom de berörda lagrummen i växel-, check- och
skuldebrevslagarna samt lagen om beräkning av lagstadgad tid fick sin nuvarande
lydelse.

Behovet av lagstiftning varigenom jämväl lördagarna i april och maj likställes
med bankfridagar

I åiets statsverksproposition (Bil. 2 s. 7—10) har chefen för civildepartementet
anmält fråga om sommartidstjänstgöringen i statsförvaltningen och
därvid anfört i huvudsak följande.

Från vissa statliga myndigheter har inkommit framställningar om att den
arbetstidsinskränkning av högst 9 timmar i veckan, som nu kan medges under
högst tre månader av tiden juni—september, i stället skall få fördelas på
sex månader och förläggas så, att lördagarna blir helt tjänstefria, önskemål
om undanröjande av förefintliga hinder mot en sådan omfördelning och
förläggning av den nuvarande totala arbetstidsinskränkningen under sommarmånaderna
framfördes även av statstjänstemännens huvudorganisationer
vid de förhandlingar om vissa lönegradsändringar m. in., som under vå -

Kungl. Mnj:ls proposition nr 63 år 1962

ren 1961 ägde rum mellan civildepartementet och organisationerna. Det förutsattes
i samband med förhandlingarnas avslutande, att frågan om sommartidstjänstgöringen
inom statsförvaltningen skulle närmare övervägas
inom civildepartementet.

Vid de överväganden som med anledning därav gjorts i civildepartementet,
har kunnat konstateras att inom den privata sektorn av arbetsmarknaden
— framför allt inom Stockholmsområdet — fria lördagar åtminstone
under sommarhalvåret i stor utsträckning tillämpas för personalgrupper
motsvarande dem, som inom statsförvaltningen har möjlighet till arbetstidsförkortning
under sommarmånaderna. Även vissa kommunala arbetsgivare,
bl. a. Stockholms stad, har under senare år övergått till att förlägga arbetstiden
så, att samtliga lördagar under sommarhalvåret blir tjänstefria.

En anpassning av förläggningen av arbetstiden för här avsedd personal i
statlig tjänst till vad som gäller för motsvarande personal på arbetsmarknaden
i övrigt bör eftersträvas, icke minst från rekryteringssynpunkt. Om riksdagen
icke har något att erinra häremot, bör det ankomma på Kungl. Maj :t
att vidtaga erforderliga åtgärder för att en sådan anpassning skall kunna
ske.

Med hänsyn till den utveckling mot fria lördagar under sommarhalvåret,
som ägt rum på den privata arbetsmarknaden, är en omprövning av sommararbetstidsbestämmelserna
nu motiverad. Efter övervägande av de olika
faktorer, som härvidlag gör sig gällande, och efter överläggningar med de
statsanställdas huvudorganisationer har chefen för civildepartementet funnit,
att nuvarande sommararbetstidsbestämmelser bör ändras och utformas
så, att myndighet, vid vilken sommararbetstid hittills fått tillämpas, får medge
att arbetstiden under månaderna april—september inskränkes med högst
41/2 timmar i veckan samt att arbetstiden under denna tid i första hand
förlägges så, att lördagarna blir tjänstefria. Avvikelser från en på dylikt sätt
förlagd sommararbetstid kan visa sig bli nödvändiga inom vissa speciella arbetsområden.
Den föreslagna ordningen innebär bl. a., att i gällande arbetstidsbestämmelser
intagen föreskrift om viss kortaste arbetstid för arbetsdag
icke skall gälla under tid, då myndigheten tillämpar sommartid.

Chefen för civildepartementet anför härefter i statsverkspropositionen
bl. a. följande:

Omfördelas nuvarande arbetstidsinskränkning på sex i stället för på tre
månader och utnyttjas densamma så, att personalen erhåller fria lördagar,
kan vissa problem uppkomma hos myndighet, som enligt av Kungl. Maj :t
meddelade bestämmelser skall hålla mottagningsexpedition öppen visst
antal timmar varje arbetsdag. Den tidigare nämnda ändringen i lagen den
30 maj 1930 (nr 173) om beräkning av lagstadgad tid innebär, att under
månaderna juni—september infallande lördagar vid tillämpning av lagen
likställes med sön- och helgdagar. Något behov av att under sådant förhållande
hålla expeditioner öppna på dessa lördagar för mottagande av handlingar,
vid vilkas ingivande viss förfallotid skall iakttagas, finnes inte. Tilllämpar
myndighet fria lördagar under april och maj månader, skulle det
däremot kunna bli aktuellt med jourtjänstgöring å lördagar under dessa
månader för personal å myndighetens mottagningsexpedition. Chefen för

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1962

Justf!.tie{lePartementet ?vser emellertid att senare under riksdagen framlägga
förslag till lag angående ändring i nyssnämnda lag, varigenom även lördagar,
som infaller under april och maj, skulle komma att vid beräkning av
lagstadgad tid likställas med sön- och helgdagar. Därest en sådan lagändring
sker, torde mottagningsexpeditionerna kunna hållas stängda på lördagar
under hela den tid, då myndigheten tillämpar sommartid.

Departementspromemorian den 11 januari 1962

.1 Promemorian — vari redogöres för 1961 års reform på förevarande område
och for behandlingen i årets statsverksproposition av frågan om sommartidstjänstgöringen
i statsförvaltningen — föreslås att den genom nämnda
reform fastställda perioden, varunder lördagar skall vara likställda med
bankfridagar, utsträckes till att avse hela sommarhalvåret, d. v. s. tiden från
och med april till och med september. För en sådan utvidgning åberopas
skäl av samma art som de, vilka låg till grund för den tidigare lagstiftning Erforderliga

lagändringar i enlighet med vad sålunda förordats anses kunna
ske genom att månaderna april och maj fogas till de i 72 § växellagen,
55 § checklagen, 5 § skuldebrevslagen och 2 § lagen om beräkning av lagstadgad
tid angivna månader, under vilka lördagar skall vara likställda med allmän
helgdag. De mellanfolkliga konventioner rörande växel- och checklagstiftningen,
till vilka Sverige anslutit sig, förklaras icke utgöra hinder för de
föreslagna lagändringarna.

Under förarbetena till 1961 års lagstiftning — varigenom principen om
sommarlördagars likställande med bankfridagar infördes i vårt land_på pekades

bl. a. att ränteförlust kunde uppkomma för kreditgivare i fall då sista
dagen för betalning var en sommarlördag. Vidare anmärktes, att reformen
kunde påverka t. ex. den tidsfrist, som enligt 24 kap. 12 § rättegångsbalken
gäller för avlåtande av häktningsframställning. Enligt promemorian synes
vad i angivna hänseenden uttalades i 1961 års proposition vara tillämpligt
även vid genomförande av de nu förordade lagändringarna.

Genom det i promemorian framlagda förslaget uppkommer i viss män ett
annat läge med avseende å det i samband med 1961 års reform framförda
önskemålet om sådan ändring i 1 kap. 15 § rättegångsbalken, att uppehåll
även i mindre vidlyftiga rättegångar skall kunna göras under sommarlördagar
och helgdagsaftnar. I 1961 års proposition uttalades, att något praktiskt
behov av en sådan bestämmelse icke förelåg, eftersom de fria lördagarna till
stor del inföll under domstolarnas ferier. Tillkommer nu månaderna april
och maj, gäller denna motivering icke längre i samma grad. Emellertid anfördes
ytterligare i nämnda proposition att det jämväl utan den ifrågasatta
lagändringen i allmänhet torde kunna undvikas, att rätten höll session på
sommarlördagar. Denna ståndpunkt förtjänar enligt promemorian beaktande
även nu, och någon ändring av ifrågavarande bestämmelse anses därför
icke vara påkallad i anslutning till förevarande lagstiftning.

I promemorian förordas alt den föreslagna lagstiftningen träder i kraft den
1 april 1962. Utvidgningen med månaderna april och maj innebär, att jämk -

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1962

ningar kan på administrativ väg göras i nu gällande föreskrifter om mottagnings-
och expeditionstid vid domstolar och förvaltningsmyndigheter. Vid
sådana jämkningar torde böra beaktas, att allmänhetens berättigade krav
på service icke åsidosättes.

Slutligen framhålles i promemorian att även i andra hänseenden ett antagande
av de framlagda lagförslagen synes böra medföra författningsändringar
i administrativ ordning. Här avses kungörelsen den 10 juli 1947 om tingsordningar
m. m., enligt vars nuvarande lydelse en av landets häradsrätter
skall hålla ting med tremansnämnd bl. a. sista lördagen i april, och kungörelsen
den 18 november 1932 angående inskrivningsdomare och inskrivningsdagar.
Enligt 4 § i sistnämnda kungörelse skall inskrivningsdag i vissa norrland
sdomsagor hållas på fredagar eller, om helgdag inträffar på sådan dag,
nästa söckendag därefter; lika med helgdag anses påskafton, midsommarafton
och julafton. Jämkning i detta stadgande kan vara motiverad för det fall
att den 1 maj infaller på en fredag. I överensstämmelse med lagen den 8
april 1938 om den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag
skall inskrivningsdagen då flyttas till lördagen den 2 maj. Det kan enligt
promemorian vara skäl att — liksom skett beträffande påskafton, midsommarafton
och julafton — i kungörelsen föreskriva, att sådan lördag skall
jämställas med helgdag.

Remissyttrandena

Det i departementspromemorian framlagda förslaget till lagändringar har
tillstyrkts eller lämnats utan erinran i så gott som samtliga yttranden.

Enligt länsstyrelsen i Stockholms län synes de år 1961 införda lagreglerna,
innebärande att lördagarna under juni—september skall vara likställda med
bankfridagar, icke ha medfört några olägenheter vare sig för arbetet inom
länsstyrelsen eller för den rättssökande allmänheten. Då man inom saväl
det kommunala som det enskilda arbetsområdet numera i stor omfattning
tillämpar tjänstefria lördagar under hela sommarhalvåret, synes starka skäl
tala för ett genomförande av de föreslagna lagändringarna. Med hänsyn till
att ett stort antal privatföretag torde ha stängt lördagarna hela året om, finner
länsstyrelsen förslagets genomförande jämväl vara ägnat att minska
de avsevärda svårigheter för nyrekrytering av personal, som allmänt föreligger
vid de statliga myndigheterna. Länsstyrelsen tillstyrker såväl det framlagda
förslaget som den föreslagna tidpunkten för detsammas ikraftträdande.

Då principen om lördagars jämställande med bankfridagar godtagits för
sommarmånaderna juni—september, anser Stockholms handelskammare,
att några särskilda skäl icke kan anföras mot att samma ordning får gälla
även lördagar i april och maj. Sveriges advokatsamfund ansluter sig till den
uppfattning, som kommit till uttryck i promemorian, och tillstyrker lagförslagen.
Statstjänstemannens riksförbund upplyser, att förbundet vid de tidigare
omnämnda överläggningarna med civildepartementet förklarade, att
förbundet icke ville motsätta sig bifall till den ifrågasatta ändringen av som -

Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1962

mararbetstidens förläggning. En förutsättning härför ansåg emellertid förbundet
vara, att de förslag framlades om ändring i lagen om lagstadgad tid
m. m., vilka nu föreligger i den remitterade promemorian.

Ett par remissinstanser ansluter sig icke helt förbehållslöst till förslaget.
Sålunda har länsstyrelsen i Västernorrlands län visserligen i och för sig icke
något att erinra mot de föreslagna ändringarna. Det ifrågasättes emellertid,
om tillräckliga skäl har visats för att så snart efter 1961 års reform på
nytt ändra lagreglerna på detta område. Även enligt handelskammaren i Göteborg
kan det från allmänna synpunkter med visst fog sättas i fråga, om det
är lämpligt att redan nu, då endast ett halvt år förflutit sedan den senaste
andringen på bankfridagarnas område genomfördes, göra en ny förändring.
Vissa skäl kan utan tvivel anföras för ett dröjsmål med reformen, till dess en
något mera omfattande erfarenhet vunnits av effekten av de senaste ändringarna.
Handelskammaren har emellertid för sin del icke något att erinra
mot att det nu framlagda förslaget genomföres.

I en del yttranden beröres frågan om den föreslagna lagstiftningens inverkan
på betjäningen av allmänheten. För handelskammaren i Gefle är det angeläget
betona att, om de föreslagna bankfridagarna kommer att tagas till
intäkt för att viss service — särskilt statlig sådan — kommer att inställas på
lördagarna, detta kan medföra olägenheter för vissa delar av näringslivet.
Sålunda är i Norrland efter vinteruppehållet i seglationen månaderna april
och maj präglade av en intensiv livaktighet. Det ligger därför i det norrländska
näringslivets intresse, att arbetsbetingelserna icke ytterligare försvåras
genom en försämring eller fördyring av den allmänna service, som lämnas i
hamnarna av posten och tullverket m. fl. Också Skånes handelskammare
framhåller, att av lagstiftningen icke utan vidare bör följa, att myndigheternas
expeditioner hålles stängda under nu ifrågavarande lördagar. Det
skulle t. ex. vara till stor skada för sjöfarten, om möjligheterna till tullbehandling
skulle inskränkas under lördagarna. Riksförbundet Landsbygdens
folk anför, att i den mån ett genomförande av det framlagda förslaget medför,
att banker och vissa myndigheter kommer att hålla stängt under flera
lördagar än för närvarande, detta givetvis innebär en försämrad service för
allmänheten. Icke minst gäller detta jordbruksbefolkningen, som med hänsyn
till avstånd från tätort med serviceorgan måste samordna sina besök
samt välja en dag som ur jordbruksdriftens synpunkt är minst olämplig.
Ofta har därvid lördagarna visat sig lämpade för dylika besök. Riksförbundet
har i och för sig intet att erinra mot den föreslagna lagändringen men förutsätter,
att arbetsmarknadens parter på berörda områden vid förhandlingar
om arbetstidens förläggning tar hänsyn till allmänhetens behov av service.
Liknande synpunkter anföres av Sveriges jordbrukskasseförbund, som särskilt
fäster uppmärksamheten vid såväl jordbruksbefolkningens som andra
befolkningsgruppers behov av bankservice på lördagar.

Kravet på service från bankernas sida behandlas också av handels kammaren
i Göteborg, som framhåller att en utvidgning av de nuvarande bankfridagarna
till att omfatta jämväl lördagarna under april och maj givetvis

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1962

icke innebär, att banker och därmed jämförbara institutioner kan lielt stänga
sina expeditioner under dessa lördagar. Frågan om ett öppethållande och
omfattningen därav måste bedömas ur såväl näringslivets som allmänhetens
intressen. Handelskammaren har den uppfattningen, att även om de redan
nu som bankfridagar fastställda sommarlördagarna och de som bankfridagar
föreslagna lördagarna under april och maj kan medge en avsevärd inskränkning
av bankernas rörelse under dessa dagar, bankerna dock kommer
att genom någon form av jourtjänst bli nödsakade att för vissa transaktioner
hålla sina expeditioner öppna. Hur detta spörsmål regleras måste emellertid
bli en fråga mellan arbetsgivarna och de anställda. Genom att perioden för
bankfridagarna under sommaren utvidgas till att omfatta även lördagarna
under april och maj, kan en reglering av denna jourtjänst dock underlättas,
särskilt för de mindre arbetsenheterna med liten personal. Svenska sparbanksföreningen
uppger, att den icke har något att erinra mot de i promemorian
föreslagna ändringarna. Föreningen understryker dock, att den med
detta uttalande icke har tagit ställning till spörsmålet, huruvida för sparbankernas
del lördagsstängning utöver vad som hittills tillämpats kommer
att genomföras eller ej.

Flera remissorgan har — ehuru de ställt sig positiva även till den föreslagna
utvidgningen med månaderna april och maj — förordat eller ifrågasatt
en lagstiftning, varigenom årets samtliga lördagar blir bankfria. Sålunda
yttrar Föreningen Sveriges stadsdomare genom sin styrelse följande:

Såsom tidigare nämnts förekommer inom åtskilliga områden av arbetsmarknadens
privata sektor redan nu arbetsfrihet under lördagarna året
runt. Det saknas anledning att utgå från annat än att den offentliga sektorn
inom en ganska näraliggande framtid nödgas genomföra samma system. Redan
det förhållandet att man i år måst föreslå ändringar i den under fjolåret
genomförda lagstiftningen torde väl visa att utvecklingen härvidlag går
snabbt. Även om de fria lördagarna under det närmaste året endast komma
att omfatta sommarhalvåret så torde några allvarligare olägenheter icke
uppkomma därigenom att den föreslagna lagstiftningen tillätes att omfatta
årets samtliga lördagar. Tvärtom skulle de innebära vissa fördelar. Styrelsen
vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på det förhållandet att i
ett icke ringa antal städer, måhända de flesta, arbetstiden för städernas
samtliga myndigheter på lördagarna slutar klockan 12.00. På vissa håll har
man emellertid icke ansett sig kunna genomföra detta beträffande notarius
publicus och dennes expedition. Bankerna, som i regel stänga klockan 13.00,
ha förmenat sig ha berättigade anspråk på att kunna inlämna växlar för
protest någon halvtimme efter bankens stängning. Om alla lördagar gjordes
till bank fria dagar — utan att fördenskull vara fria lördagar — skulle detta
spörsmål, som på sina håll väckt irritation, kunna bringas ur världen.

Även bank- och fondinspektionen finner det vara mest konsekvent, att man
nu tar steget fullt ut och helt avstår från att genom lagstiftning om fatalietider
tvinga bankerna att hålla Öppet under lördagarna någon del av året.
Enligt inspektionens mening kan det icke gärna göras gällande alt ett öppethållande
skulle vara så mycket mera angeläget vinterhalvåret än sommarhalvåret,
att man i lagstiftningsväg skulle behöva göra någon åtskillnad.

Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1962

Det må sedan ankomma på arbetsmarknadens parter att efter förhandlingar
bestämma i vad mån berörda personalgrupper lämpligen kan beredas förmånen
av fria lördagar. Sveriges akademikers centralorganisation framhåller,
att tjänstemännens organisationer medvetet strävar efter att snarast
möjligt få önskemålet om fem dagars arbetsvecka förverkligat. Utvecklingen
på arbetsmarknaden har hittills lett till att stora personalgrupper avtalsvägen
har fått arbetsfria lördagar under hela året. Denna utveckling torde
snart slå igenom på hela arbetsmarknaden. Centralorganisationen föreslår
att man redan nu går så långt, att årets samtliga lördagar blir jämställda
med bankfridagar. Detta skulle undanröja de formella hindren för utvecklingen
mot arbetsfria lördagar hela året inom statstjänstemannaområdet.

Tanken att låta lagstiftningen omfatta hela året återfinnes också i yttrandena
från Tjänstemännens centralorganisation, Landsorganisationen i
Sverige, länsstyrelsen i Älvsborgs län, sparbanksinspektionen och Svenska
bankmannaförbundet. Sistnämnda remissinstans säger bl. a., att utvecklingen
i fråga om lediga lördagar på arbetsmarknaden i stort har avancerat
så långt, att huvudargumentet för lördagars likställande med bankfridagar
—- att icke lagstiftningen om fatalietider skall medföra hinder för arbetstagare
med fria lördagar att utnyttja dessa för vila och rekreation -— redan
i dagens läge får anses gälla även lördagarna under vinterhalvåret; i vart
fall kan konstateras att så inom mycket snar framtid kommer att bli fallet.

Föreningen Sveriges häradshövdingar tar ånyo upp den i promemorian
behandlade frågan om ändring av 1 kap. 15 § rättegångsbalken. Föreningen
erinrar om att den i sitt remissyttrande i samband med förra årets lagstiftning
om bankfridagar framhållit, att stadgandet kunde medföra att
sammanträde måste hållas även på sommarlördag. Därför hemställde föreningen,
att möjlighet skapades att i stället fortsätta sammanträdet nästa
helgfria dag. Att införa ovillkorlig skyldighet därtill kunde enligt föreningens
mening vara opraktiskt, t. ex. för den händelse parter eller andra är avlägset
boende eller förhandlingen på lördagen beräknas bli kortvarig. I sammanhanget
borde även — fortsatte föreningen — övervägas sådana ändringar
i rättegångsbalken, att tingssammanträde eller annan domstolsförhandling
aldrig behövde hållas på lördag. Skälen för genomförandet av vad föreningen
vid förra remissbehandlingen sålunda föreslagit har genom det
föreliggande förslaget fått ökad tyngd. Ändringen synes därför föreningen
böra komma till stånd. Eventuellt kan syftet nås genom sådan ändring av
lagrummets lydelse, att förutsättningen för »avbrott i handläggningen»,
nämligen att målet beräknas taga i anspråk mera än två dagar, utgår. Föreningen
Sveriges stadsdomare ställer sig tveksam till hållbarheten i vad i
lörra årets proposition anfördes därom, att det även utan lagändring i allmänhet
torde kunna undvikas att rätten höll session på sommarlördagar.
Enligt föreningen är det önskvärt, att frågan blir föremål för omprövning.

Det må tilläggas att flera yttranden berör det genom den föreslagna lagstiftningen
uppkommande behovet av en översyn utav instruktioner, stadgar
och arbetsordningar för domstolar och myndigheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1962

Departementschefen

Under senare år har arbetstiden för anställda i allt större utsträckning
förlagts så, att lördagarna under sommarmånaderna blivit helt tjänstefria.
Som en följd av denna utveckling och med beaktande av den i allmänhet Lilllämpade
sommararbetstiden företogs genom lagstiftning förra året sådana
ändringar i växel-, check- och skuldebrevslagarna samt lagen om beräkning
av lagstadgad tid, att lördagarna under månaderna juni—september blev
likställda med bankfridagar. Lagstiftningen medförde att de arbetstagare,
som åtnjöt lediga lördagar under nämnda tid, genom att i förekommande fall
slippa olägenheten av utlöpande fatalietider bättre kunde utnyttja denna ledighet
till vila och rekreation. Vidare öppnades möjlighet för domstolar, förvaltningsmyndigheter
och banker att hålla sina expeditioner och kontor
stängda under de ifrågavarande lördagarna. Härigenom skapades förutsättningar
för ytterligare grupper av arbetstagare att komma i åtnjutande av
fria sommarlördagar.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag framhåller chefen
för civildepartementet att, enligt vad som kunnat konstateras, inom den
privata sektorn av arbetsmarknaden i stor utsträckning tillämpas fria lördagar
åtminstone under sommarhalvåret för personalgrupper motsvarande
dem, som inom statsförvaltningen har möjlighet till arbetstidsförkortning
under sommarmånaderna; även på det kommunala fältet har man på många
håll förlagt tjänstetiden så, att alla lördagar under sommarhalvåret blir
arbetsfria. Enligt chefen för civildepartementet bör man söka anpassa förläggningen
av arbetstiden för nyssnämnda personal i statlig tjänst till vad
som gäller för motsvarande personal på arbetsmarknaden i övrigt. Under
framhållande av att det, om riksdagen icke har något att erinra häremot,
bör ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder för att en
dylik anpassning skall kunna ske föreslår chefen för civildepartementet
sådan ändring av gällande sommararbetstidsbestämmelser inom statsförvaltningen,
att lördagarna under april—september i regel kan bli tjänstefria.
Riksdagen har ännu icke tagit ställning till detta förslag.

Mot bakgrunden av den fortsatta utvecklingen på arbetsmarknaden mot
fria lördagar och under hänsynstagande till vad chefen för civildepartementet
föreslagit i årets statsverksproposition har i departementspromemorian
förordats, att perioden för lördagarnas jämställande med bankfridagar skall
utvidgas till att avse hela sommarhalvåret, d. v. s. tiden april—september.
Vid remissbehandlingen har i stort sett rått enighet om att en sådan utvidgning
är påkallad och lämplig. Flera remissorgan har emellertid ansett, alt
man nu bör ta steget fullt ut och likställa även vinterhalvårets lördagar med
bankfridagar. Man har därvid särskilt pekat på den inom det enskilda näringslivet
fortskridande utvecklingen mot fem dagars arbetsvecka under
hela året.

För egen del vill jag tillstyrka, att lördagarna även under månaderna
april och maj nu göres till bankfridagar. En sådan utvidgning synes innebära
en naturlig och lämplig anpassning till det läge med avseende å arbetstidens
förläggning, som numera inträtt inom såväl den offentliga soin den privata

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1962

sektorn av arbetsmarknaden. Givetvis kan utvecklingen leda till att lördagarna
under hela aret i allmänhet blir arbetsfria. Jag anser emellertid tiden
ännu icke vara mogen för en lagstiftning, varigenom årets samtliga lördagar
jämställes med bankfridagar. I anslutning härtill vilt jag upplysa att,
enligt en inom Svenska arbetsgivareföreningen gjord undersökning avseende
maj 1961, icke mer än ungefär 16 procent av tjänstemännen inom föreningens
område hade femdagarsvecka året runt. Motsvarande procenttal
var för arbetsledarna omkring 12. Någon särskild utredning om förekomsten
av femdagarsvecka året runt för industriarbetare har icke gjorts av föreningen
under de senaste åren. Enligt vad som uppgivits kan emellertid
uppgiften beträffande arbetsledarna antagas ge ett ungefärligt mått på femdagarsveckans
utbredning också för industriarbetarnas del.

Huruvida och i vilken omfattning banker och andra kreditinrättningar
skall utnyttja den ökade möjligheten att hålla sina kontor stängda på sommarlördagarna,
är — såsom också framhållits vid remissbehandlingen —
frågor som får lösas vid överläggningar mellan arbetsmarknadens parter.

Som förordats i promemorian torde de erforderliga lagändringarna kunna
verkställas genom att månaderna april och maj fogas till de i 72 §
växellagen, 55 § checklagen, 5 § skuldebrevslagen och 2 § lagen om beräkning
av lagstadgad tid angivna månader, under vilka lördagar skall vara
likställda med allmän helgdag. Ändringarna i växel- och checklagarna möter
icke hinder i de mellanfolkliga konventioner på området, till vilka Sverige
anslutit sig.

Det vid remissbehandlingen framförda önskemålet om sådan ändring i
1 kap. 15 § rättegångsbalken, att uppehåll även i mindre vidlyftiga rättegångar
kan göras under lördagar, förtjänar enligt min mening beaktande.
Några större praktiska olägenheter torde likväl icke följa av den nuvarande
ordningen. Såsom i promemorian framhållits synes någon ändring i vart fall
icke vara påkallad i anslutning till den förevarande lagstiftningen, utan
spörsmålet som ej berör enbart de lördagar som nu föreslagits skola
likställas med bankfridagar — torde få prövas i annat sammanhang och ur
ett vidare perspektiv.

Den föreslagna lagstiftningen bör träda i kraft den 1 april 1962. Ett genomforande
av lagstiftningen aktualiserar jämväl vissa författningsändringar
i administrativ ordning. Sålunda bör övervägas jämkningar i gällande
bestämmelser om arbets-, mottagnings- och expeditionstider vid domstolar
och förvaltningsmyndigheter. Därvid bör tillses, att allmänhetens berättigade
krav på betjäning icke eftersättes. Som angivits i promemorian synes
aven kungörelsen den 10 juli 1947 om tingsordningar m. m. och kungörelsen
den 18 november 1932 angående inskrivningsdomare och inskrivningsdagar
böra underkastas vissa ändringar.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet
upprättats såsom bilaga till detta protokoll fogade förslagi till

slutiS°rSlagen’ SOm är lika!ydande med de vi(1 propositionen fogade lagförslagen, har här ute -

Kungi. Maj:ts proposition nr 63 år 1962

1) lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen;

2) lag om ändrad lydelse av 55 § checklagen;

3) lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) om beräkning
av lagstadgad tid; samt

4) lag om ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81) om
skuldebrev.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen måtte
för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t
Konungen.

Ur protokollet:

Ulla Larsson

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1962

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den U- februari
1962.

N ärvarande:

justitierådet Regner,
regeringsrådet Jarnerup,
justitieråden af Trolle,

Bomgren.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 9 februari
1962, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag
till 1) lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen; 2) lag om ändrad lydelse
av 55 § checklagen; 3) lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj
1930 om beräkning av lagstadgad tid; samt 4) lag om ändrad lydelse av 5 §
lagen den 27 mars 1936 om skuldebrev.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av hovrättsassessorn B. Rydin.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:
Birgitta Liljefors

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1962

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 16 februari 1962.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Lindström,

Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 14 februari
1962 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 9 februari 1962 remitterade
förslagen till

1) lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen;

2) lag om ändrad lydelse av 55 § checklagen;

3) lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) om beräkning
av lagstadgad tid; samt

4) lag om ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81) om skuldebrev.

Med förmälan att lagförslagen av lagrådet lämnats utan erinran hemställer
föredraganden, att desamma måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

Stockholm 1962. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

620233