Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Proposition 1955:5)

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

Nr 5

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 26 februari
195b (nr 73) angående tillverkning av brännvin,
m. m.; given Stockholms slott den 26 november 1954.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag
till

1) förordning om ändring i förordningen den 26 februari 1954 (nr 73)
angående tillverkning av brännvin;

2) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juli 1918
(nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m.; samt

3) förordning med vissa bestämmelser om systembolag.

GUSTAF ADOLF

Per Edvin Sköld

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa författningsändringar, som sammanhänger
med den vid 1954 års riksdag antagna nya försäljningslagstiftningen för
rusdrycker. Förslagen upptar bl. a. en modernisering av straffbestämmelserna
i brännvinstillverkningsförordningen i förening med viss skärpning
av påföljderna för olovlig brännvinstillverkning och därmed jämförliga
brott. För att underlätta den av statsmakterna beslutade fusionen mellan
systembolagen och det nya detaljhandelsbolaget för rusdrycker föreslås vidare,
att kontrollstyrelsen skall få befogenhet att förordna om överlåtelse
av aktierna i systembolag till detaljhandelsbolaget.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19513. 1 samt. Nr 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 26 februari 1954 (nr 73)
angående tillverkning av brännvin

Härigenom förordnas, att 30—33 §§ förordningen den 26 februari 1954
angående tillverkning av brännvin skola upphöra att gälla samt att 19—
29 §§ samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives;
och kommer till följd härav 4 kap. av förordningen att hava följande lydelse.

4 kap.

Ansvarsbestämmelser m. m.

(Gällande lydelse)

19 §•

1. Den som olovligen tillverkar
brännvin eller bereder mäsk i uppenbart
syfte att därav framställa brännvin
straffes med dagsböter, ej under
trettio. Den som innehar mäsk, uppenbarligen
avsedd för olovlig brännvinstillverkning,
vare ock underkastad
ansvar som nu sagts.

Bedriver någon brännvinstillverkningen
eller mäskberedningen i större
omfattning eller i syfte att försälja
framställt brännvin eller har den
som beträdes med förbrytelse varom
i första stycket av detta mom. sägs
tidigare fällts till straff för sådan
förbrytelse eller för förbrytelse som
avses i 20 § 2 mom. av denna förordning
eller i 7 kap. 1 § 1 mom. av
förordningen angående försäljning av
rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller
23 § 1 mom. av förordningen angående
handel med skattefri sprit eller i
11 § 1 mom. första stycket eller 2
mom. första stycket av förordningen
angående vissa alkoholhaltiga preparat
m. m., straffes med fängelse i
högst ett år eller med dagsböter, ej
under femtio. Äro omständigheterna
synnerligen försvårande, må till
straffarbete i högst ett år dömas.

Har tillverkningen eller beredning -

(Före slagen lydelse)

19 §•

1. Den som olovligen tillverkar
brännvin eller bereder mäsk i uppenbart
syfte att därav framställa brännvin,
så ock den som innehar mäsk,
uppenbarligen avsedd för olovlig
brännvinstillverkning, straffes med
dagsböter eller fängelse i högst sex
månader.

Är brottet grovt, vare straffet fängelse
eller straffarbete i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet
är grovt skall särskilt beaktas, om
brännvinstillverkningen eller mäskberedningen
skett i större omfattning
eller i syfte att försälja framställt
brännvin.

Begår någon brott som ovan sagts
efter det han genom laga kraftvunnen
dom fällts till straff för sådant
brott eller för brott, som avses i 20 §
2 mom. denna förordning eller 80 §
1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen
eller i 22 § 1 mom. eller 23 §
1 mom. förordningen angående handel
med skattefri sprit eller i 11 §
1 mom. första stycket eller 2 mom.
första stycket förordningen angående
vissa alkoholhaltiga preparat m. m.,
dömes till straff som i andra stycket
sägs, där ej med hänsyn till brottens
beskaffenhet, den tid som förflutit

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

en icke bedrivits i större omfattning
eller i syfte att försälja det framställda
brännvinet, må, där omständigheterna
äro synnerligen mildrande,
straffet nedsättas till tio eller,
vid upprepad förbrytelse, trettio dagsböter.

2. Bcträdes någon med förbrytelse
som i 1 mom. avses, skola vid förbrytelsen
nyttjade redskap, å stället
befintliga förråd av för den olovliga
tillverkningen eller beredningen uppenbarligen
avsedda råämnen samt
av brännvin och mäsk ävensom de
kärl vari brännvinet och mäsken förvaras
tagas i beslag och dömas förbrutna.

3. Den som olovligen tillverkat
brännvin skall ock dömas skyldig att
för den tillverkade myckenheten gälda
den omsättningsskatt å rusdrycker
som belöper på renat brännvin
av lägst trettiofem och högst fyrtio
volymprocents alkoholhalt, dock
minst etthundra kronor.

20 §.

1. Den som tillverkar, till försäljning
utbjuder eller eljest saluhåller
för beredande av brännvin ägnad apparat
eller del av dylik apparat med
uppenbart syfte att apparaten eller
apparatdelen skall komma att nyttjas
vid olovlig brännvinstillverkning
eller för att obehörigen antingen från
denaturerat brännvin borttaga denatureringsmedlet
eller försvaga denatureringen
eller göra annan till
dryck ej ämnad alkoholhaltig vara
användbar därtill, så ock den vilken
överlåter dylik apparat eller apparatdel,
ehuru han har skälig anledning
antaga att densamma skall komma
att nyttjas för ändamål som nu sagts,
straffes med dagsböter, ej under tio,
och vare apparaten eller apparatdelen
förbruten. Vid upprepad förbrytelse
eller om omständigheterna eljest
äro försvårande, må dömas till
fängelse i högst sex månader. Äro
omständigheterna synnerligen mildranile,
må antalet dagsböter bestämmas
till lägre än tio.

(Föreslagen lydelse)

mellan dem eller eljest särskilda skäl
äro däremot.

2. Har någon förövat gärning, som
avses i 1 mom., skola därvid nyttjade
redskap, å stället befintliga förråd
av för den olovliga tillverkningen eller
beredningen uppenbarligen avsedda
råämnen samt av brännvin och
mäsk ävensom de kärl, i vilka brännvinet
och mäsken förvaras, tagas i
beslag och dömas förverkade.

3. Den som olovligen tillverkat
brännvin skall dömas skyldig att för
den tillverkade myckenheten gälda
den omsättningsskatt å rusdrycker
som belöper på renat brännvin av
lägst trettiofem och högst fyrtio volymprocents
alkoholhalt, dock minst
etthundra kronor.

20 §.

1. Den som tillverkar eller saluhåller
för tillverkning av brännvin ägnad
apparat eller del av dylik apparat
med uppenbart syfte att apparaten
eller apparatdelen skall komma
att nyttjas vid olovlig brännvinstillverkning
eller för att obehörigen antingen
från denaturerad sprit borttaga
denatureringsmedlet eller försvaga
denatureringen eller göra annan
till dryck ej ämnad alkoholhaltig vara
användbar därtill,

så ock den som överlåter dylik apparat
eller apparatdel, ehuru han har
skälig anledning antaga att densamma
skall komma att nyttjas för ändamål
som nu sagts,

straffes med dagsböter eller fängelse
i högst sex månader, och vare
apparaten och apparatdelen förverkade.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

2. Befinnes någon i andra fall än i
1 mom. avses innehava redskap, som
uppenbarligen är av honom avsett att
nyttjas för ändamål som där sägs,
straffes med dagsböter, ej under tio,
och vare redskapet förbrutet. Äro
omständigheterna synnerligen mildrande,
må antalet dagsböter bestämmas
till lägre än tio.

Beträdes någon, som förut fällts
till straff för förbrytelse varom i detta
mom. sägs, andra gången eller oftare
med dylik förbrytelse, eller har
någon, som beträdes med sådan förbrytelse,
tidigare fällts till straff för
annan förbrytelse som avses i 19 §

1 inom., dömes till dagsböter, lägst
trettio, eller till fängelse i högst sex
månader.

21 §.

1. Den som vid brännvinstillverkning
undansnillar brännvin eller begagnar
tillverkningsredskap, ledningsrör
eller förvaringsredskap med
dold öppning eller avledning, varigenom
brännvin kan lönnligen uttagas,
eller olovligen bryter försegling eller
öppnar eller borttager lås som kontrolltjänsteman
åsatt eller gör åverkan
å den i bränneriet uppsatta kontrollapparaten
straffes med dagsböter,
ej under tio, eller dömes till
fängelse i högst ett år; dock må, där
undansnillning skett i större omfattning
eller omständigheterna eljest
äro synnerligen försvårande, dömas
till straffarbete i högst två år.

Lag samma vare, där någon vid
sådan försändning som i 17 § 3 och
4 mom. avses undansnillar brännvin
eller bryter försegling eller öppnar
eller borttager lås som kontrolltjänsteman
åsatt.

2. Där någon vid tillgodonjutande
av tillstånd som omförmäles i 16 §

2 mom. icke ställer sig till efterrättelse
med tillståndet förbundet villkor,
straffes med dagsböter eller, i
händelse omständigheterna äro synnerligen
försvårande, med fängelse i
högst sex månader.

(Föreslagen lydelse)

2. Innehar någon i annat fall än i
1 mom. sägs redskap som uppenbarligen
är av honom avsett att nyttjas
för ändamål som där sägs, straffes
med dagsböter eller fängelse i högst
sex månader, och vare redskapet förverkat.

21 §.

1. Förfogar tillverkare eller bränneriföreståndare
över tillverkat brännvin
på annat sätt än som är medgivet
i denna förordning eller med
stöd därav utfärdade föreskrifter,
straffes med dagsböter eller fängelse
i högst ett år. Är brottet grovt, vare
straffet fängelse eller straffarbete i
högst två år.

2. Där tillverkare eller brånneriföreståndare
icke ställer sig till efterrättelse
villkor som är förbundet med
tillstånd enligt 16 § 2 mom., straffes
med dagsböter eller fängelse i högst
sex månader.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

3. I fall som i 1 mom. avses skola,
där ej synnerligen mildrande omständigheter
föreligga, de förråd av
brännvin, som finnas hos den brottslige
eller eljest uppenbarligen äro avsedda
för olovligt förfogande, jämte
de kärl, vari brännvinet förvaras vara
underkastade beslag och dömas
förbrutna.

Lag samma vare i fråga om redskapen
i fall varom i 1 mom. första stycket
sägs.

Den som dömes till ansvar för
förbrytelse som i 1 mom. avses skall
tillika dömas skyldig att för den undansnillade
myckenheten utgiva den
omsättningsskatt å rusdrycker som
belöper på renat brännvin av lägst
trettiofem och högst fyrtio volymprocents
alkoholhalt.

25 §d

Uraktlåter tillverkare, bränneriföreståndare
eller partihandelsbolag att
ställa sig till efterrättelse i denna förordning
eller i enlighet med densamma
meddelad föreskrift, vare straffet,
där ej särskilt ansvar är bestämt,
dagsböter.

20 §.

1. T)en som uppsåtligen förleder annan
till förbrytelse varom i 1!) § t
mom. sägs eller vid utförande av sådan
förbrytelse med råd eller dåd
uppsåtligen hjälper så alt gärningen

(Föreslagen lydelse)

3. Har tillverkare eller bränneriföreståndare
förövat gärning, som avses
i 1 mom., skola, där det ej är uppenbart
obilligt, de förråd av brännvin
som finnas hos honom och varmed
förfarits på otillåtet sätt, jämte
de kärl, i vilka brännvinet förvaras,
tagas i beslag och dömas förverkade.

4. Den som på otillåtet sätt förfogat
över brännvin skall dömas skyldig
att för brännvinet utgiva den omsättningsskatt
å rusdrycker som belöper
på renat brännvin av lägst trettiofem
och högst fyrtio volymprocents
alkoholhalt.

5. 1 fall, som i 1 mom. avses, äger
kontrollstyrelsen återkalla det för
tillverkaren utfärdade driftsbeviset.

22 §.

Uraktlåter tillverkare, bränneriföreståndare
eller befattningshavare hos
partihandelsbolaget att ställa sig till
efterrättelse i denna förordning eller
i enlighet med densamma meddelad
föreskrift, vare straffet, där ej särskilt
ansvar är bestämt, dagsböter.

23 §.

Där någon, under tid då han är
ställd under åtal för brott mot denna
förordning, fortsätter samma
brott, skall såsom särskilt brott anses
vad han före varje åtal förbrutit.
För brotten gemensamt ådömt
fängelsestraff må ej överstiga två år.

24 §.

1. Hava flera medverkat till gärning,
som i 19 och 21 §§ sägs, gäller
vad i 3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen är
stadgat. Den, till vilken brännvin avyttrats
eller eljest anskaffats, vare

1 Motsvarighet saknas i förslaget till nuvarande 22 §, som har följande lydelse:

Till redskap som enligt 19 § 2 mom., 20 § 2 mom. eller 21 § 3 mom. är förbrutet räknas
i bränneri varje för kokning, mäskberedning, jäsning, bränning eller förvaring av brännvin
inrättat redskap eller för tillverkningen nyttjad maskin med tillbehör.

Angående nuvarande 23 § se den föreslagna 29 §.

Angående nuvarande 24 § se den föreslagna 26 §.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

därigenom sker straffes som vore han
själv gärningsman. Har någon före
brottets utförande eller vid utförandet,
dock i mindre mån ån nyss är
sagt, med råd eller dåd gärningen
främjat, straffes efter ty som han
prövas hava till brottet bidragit. Om
någon utan att hava sådan del i brottet
som nu sagts, sedan brottet timat,
med vetskap därom gått den brottslige
tillhanda genom att dölja vara
som genom brottet framställts, straffes
efter som brottet var till, dock
mindre än om han själv varit gärningsman.

Den till vilken här ovan avsedd vara
avyttrats vare ej förfallen till ansvar
för delaktighet i gärningen enligt
vad i första stycket sägs.

2. Brånneriföreståndare, så ock
den som tillverkar eller saluhåller i
20 § 1 mom. avsedd apparat eller apparatdel,
ansvarar för förbrytelse mot
denna förordning som begås av hans
hustru, barn, husfolk eller i arbetet
antagen person, såsom vore förbrytelsen
av honom själv begången, därest
icke omständigheterna göra sannolikt
att förbrytelsen skett utan
hans vetskap och vilja. Begagnar
brånneriföreståndare ombud, ansvare
ombudet jämte föreståndaren och lika
med denne för sådan förbrytelse.

3. Är förbrytelse som i 19 eller
20 § avses begången och skola i anledning
därav redskap, råämnen,
mäsk, brännvin eller förvaringskärl
dömas förbrutna, eller fälles eljest
tillverkare eller brånneriföreståndare
till ansvar för förbrytelse med dylik
påföljd, inträder påföljden även om
den som begått förbrytelsen icke är
godsets ägare.

28 §.i

Den som har eller haft att taga befattning
med kontroll enligt denna

(Föreslagen lydelse)

dock ej förfallen till ansvar för annan
medverkan än anstiftan.

2. Tillverkare, så ock den som tillverkar
eller saluhåller i 20 § avsedd
apparat eller apparatdel, ansvarar
för brott mot denna förordning som
begås av hans husfolk eller i hans
arbete antagen person, liksom vore
brottet begånget av honom själv, såframt
ej omständigheterna göra sannolikt,
att brottet skett utan hans
vetskap och vilja. Bränner iföreståndare
vare jämte tillverkaren och lika
med denne ansvarig för sådant brott.

25 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna
i denna förordning inhämtats

1 Motsvarighet saknas i förslaget till nuvarande 27 §, som har följande lydelse:

Tillverkare eller brånneriföreståndare som giver eller erbjuder något såsom gåva åt kontrolltjänsteman,
vilken utövar tillsyn över bränneriet, böte från och med tjugo till och
med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman som mottager gåvan vare underkastad lika ansvar
och miste därjämte befattningen. Gåvan tillfälle kronan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

förordning vare förbjudet att röja
tillverkares yrkeshemlighet, och må
han ej heller, dår det ej kan anses
påkallat av tjänstens intresse, yppa
tillverkares affärsförhållanden. Gör
han detta och framgår ej av omständigheterna,
att han erhållit kännedom
om hemligheten eller affärsförhållandena
å tid då han ej innehaft dylik
befattning, straffes med dagsböter,
ej under fem. Sker det för att
göra skada eller begagnar han sig av
sin kännedom till egen eller annans
fördel, må till fängelse dömas.

Har i nu omförmälda hänseenden
genom kontrolltjänstemans åtgörande
skada uppkommit, vare han ock
skyldig den till fullo gottgöra.

24 §.

Den som vägrar att hålla handelsböcker
eller tillhörande verifikationer
tillgängliga för kontrollstyrelsen
eller den styrelsen befullmäktiga!
eller för överkontrollör

eller vägrar kontrolltjänsteman eller
den som äger anställa undersökning
i avseende å förbrytelse mot
denna förordning tillträde till rum
eller byggnad där undersökning må
ske

straffes med dagsböter, lägst fem.
31 §•’

1. De i 30 § 1 mom. omförmälda
åklagare äga taga i beslag egendom
vilken skäligen kan antagas vara förverkad
enligt denna förordning. Beslag
skall, där så ske kan, göras i två
vittnens närvaro. Innehavare av vad
i beslag tages eller, om han är frånvarande,
hans ombud på stället eller
någon av hans husfolk skall tillsägas
om beslaget.

(Föreslagen lydelse)

vid glanskning av handelsböcker med
tillhörande verifikationer, så ock vad
som eljest vid tillsyn å tillverkning
inhämtats må ej yppas i vidare mån
än som erfordras för vinnande av det
med tillsynen avsedda ändamålet.
Bryter någon häremot, straffes med
dagsböter eller fängelse i högst sex
månader, dår ej gärningen är belagd
med straff i strafflagen.

26 §.

Vägrar tillverkare att vid anfordran
hålla sina handelsböcker med
tillhörande verifikationer tillgängliga
för kontrollstyrelsen eller den styrelsen
befullmäktigat eller för överkontrollör,
äger styrelsen förelägga
honom vite.

27 §.

1. De personer vilka särskilt förordnats
att vaka över denna förordnings
efterlevnad äga taga i beslag
egendom vilken skäligen kan antagas
vara förverkad på grund av brott
mot förordningen. I övrigt gäller angående
beslag vad därom finnes särskilt
stadgat.

i Motsvarighet saknas i förslaget till nuvarande 29 §, som har följande lydelse:

Skulle någon vilken det åligger att hålla tillsyn å bränneri eller den vilken har till tjänsteåliggande
att åtala förbrytelser mot denna förordning själv beträdas med förbrytelse
varom i 19 § 1 mom. sägs eller med främjande av sådan förbrytelse eller av förbrytelse
som omförmäles i 21 §, dömes till fängelse eller straffarbete från och med sex månader
till och med två år.

Angående nuvarande 30 § se den föreslagna 28 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

2. Sker beslag i bränneri under
den tid då tillverkningsrätt där gäller,
må ej panna utbrytas eller någon
del av tillverkningsredskapen borttagas
eller tillverkningens fortsättande
hindras innan första domstol i målet
dömt redskapen förbruten, där ej vid
tillverkningen begagnats redskap eller
ledningsrör med dold öppning eller
avledning, varigenom brännvin
kunnat lönnligen uttagas, eller åverkan
skett å kontrollapparaten.

3. Redskap som tages i beslag
skall, till förekommande av dess utbyte
mot annan, av beslagaren utmärkas
med särskild stämpel, där ej
redskapen vid beslaget fråntages ägaren,
i vilket fall den skall sättas i
allmänt förvar.

32 §.

Utöver vad i 28 kap. rättegångsbalken
är stadgat om husrannsakan gälle
om sådan förrättning för uppdagande
av förbrytelse, som i denna
förordning avses, eller eljest för eftersökande
av egendom, som kan antagas
enligt denna förordning vara
förverkad, att i lågenhet, som avses
i 28 kap. 3 § rättegångsbalken, husrannsakan
må företagas även av polisman,
då honom anbefalld tjänstgöring
därtill föranleder, samt att till
sådan lägenhet skola hänföras även
bränneri med tillhörande lägenheter,
magasin, upplagsbodar och uthus.

33 §.

Värdet av förverkad egendom tillfaller
kronan.

30 §.

1. Allmän åklagare samt de personer
vilka särskilt förordnas att vaka
över denna förordnings efterlevnad
åligger att åtala förbrytelser mot
densamma.

2. 1 övrigt äger envar rättighet att
för sådana förbrytelser anställa åtal,
dock ej föräldrar och barn eller ma -

(Föreslagen lydelse)

2. Brännvin, som enligt denna förordning
tagits i beslag och dömts
förverkat, skall, därest det är i försäljningsdugligt
skick, hemb judas
till partihandelsbolaget. Bolaget år
skyldigt att till skäligt pris inköpa
den hembjudna varan. Är värdet så
ringa, att det ej kan anses motsvara
forslingskostnaderna, skall brännvinet
bevisligen förstöras.

3. Värdet av förverkad egendom
tillfaller kronan.

28 §.

Brott, som avses i 22 §, må av
åklagare åtalas allenast efter angivelse
av kontrollstyrelsen.

Brott, varom i 25 § sågs, må, där
det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare
åtalas endast efter angivelse av
målsägande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

kar eller syskon mot varandra, ej
heller annan skyldeman mot den hos
vilken han njuter kost eller underhåll,
ej fosterbarn mot fosterföräldrar
och ej heller tjänare mot husbondefolk
under den tid de äro i
tjänsten.

23 §.

Där någon utan anmälan som i
14 § 2 mom. sägs vid brännvinstillverkning
använt majs, utländsk potatis,
maniokarot eller andra stärkelsehaltiga
utländska råämnen, erlägge
han för allt det brännvin, som vid
bränneriet tillverkats under den tid
då tillverkning där pågick på grund
av det driftsbevis som gällde när den
olovliga användningen av nämnda
råämnen ägde rum, en särskild avgift
av 8 öre för varje liter, dock
minst femhundra kronor.

(Föreslagen lydelse)

29 §.

Där någon utan anmälan som i
14 § 2 mom. sägs-vid brännvinstillverkning
använt majs, utländsk potatis,
maniokarot eller andra stärkelsehaltiga
utländska råämnen, erlägge
han för allt det brännvin, som vid
bränneriet tillverkats under den tid
då tillverkning där pågick på grund
av det driftsbevis som gällde när den
olovliga användningen av nämnda
råämnen ägde rum, en särskild avgift
av 8 öre för varje liter av 50 volymprocents
alkoholhalt, dock minst
femhundra kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juli 1918 (nr 564)
angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 1 juli 1918 angående
vissa alkoholhaltiga preparat in. m.1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse)

1 §•

Denna förordning------

Innehåller närings- eller njutningsmedel,
efter frånskiljande av däri ingående
fasta beståndsdelar, mera än
två och en fjärdedels volymprocent
alkohol, och är enligt gällande bestämmelser
varan icke att anse såsom
rusdryck, pilsnerdricka, exportöl
eller apoteksvara, skall i fråga om
tillverkning, införsel till riket och försäljning
av varan vad i 5—10 §§,
11 § 2 och 3 mom. samt 12—20 §§
i denna förordning är stadgat i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse.

(Föreslagen lydelse)

1 §•

- alkoholhaltiga preparat.

Innehåller närings- eller njutningsmedel,
efter frånskiljande av däri ingående
fasta beståndsdelar, mera än
två och en fjärdedels volymprocent
alkohol, och är enligt gällande bestämmelser
varan icke att anse såsom
rusdryck, öl eller apoteksvara,
skall i fråga om tillverkning, införsel
till riket och försäljning av varan
vad i 5—10 §§, 11 § 2 och 3 mom.
samt 12—20 §§ i denna förordning
är stadgat i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955.

Förslag

till

förordning med vissa bestämmelser om systembolag

Härigenom förordnas som följer.

Utan hinder av vad i förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående
försäljning av rusdrycker eller eljest är stadgat om aktie i systembolag, må
kontrollstyrelsen förordna att aktierna i sådant bolag skola överlåtas på
det i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521) omförmalda
detaljhandelsbolaget. Den som överlåter aktie på detaljhandelsbolaget
på grund av förordnande som nu sagts skall erhålla aktiens nominella
belopp jämte vinstutdelning för nästföregående år, i den mån sådan innestår
hos bolaget, ävensom ränta efter fem procent å aktiebeloppet från löpande
årets början till dess betalning sker.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

’ Senaste lydelse se 1927:123.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet å
Stockholms slott den 22 oktober 195i.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,
Sträng, Ericsson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell, Nordenstam, Lindström.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om vissa författningsändringar
i anledning av den år 1954- beslutade nya nykterhetslagstiftningen
samt anför följande.

Vid 1954 års riksdag har på grundval av bl. a. propositionen nr 151 beslut
fattats om nya riktlinjer för den framtida nykterhetspolitiken, varvid en ny
försälj ningslagstiftning för alkoholdrycker antagits. I propositionen anmärkte
jag att de nya författningarna skulle göra det erforderligt att vidtaga
åtskilliga ändringar i andra författningar. Vidare framhöll jag, att
i den mån dessa ändringar krävde riksdagens medverkan, förslag i ämnet
torde få föreläggas 1955 års riksdag. Ytterligare frågor av nykterhetspolitisk
natur har aktualiserats genom färdigställda utredningar. Dessa frågor
torde emellertid få anmälas i annan ordning. I detta sammanhang avser jag
att upptaga några författningsändringar som sammanhänger med den nya
försälj ningslagstiftningen. I.

I. Ansvarsbestämmelserna i brännvinstillverkningsförordningen

I samband med den omläggning av rusdrycksbeskattningen, som genomfördes
vid riksdagen år 1954 på grundval av propositionen nr 28, antogs förordningen
den 26 februari 1954 (nr 73) angående tillverkning av brännvin.
Förordningen ersätter förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning
och beskattning av brännvin. I den nya förordningen har de äldre
bestämmelserna om tillvcrkningsskatt slopats; denna skatt hai inarbetats i
omsättningsskatten. Vidare har en genomgripande revision skett av de inledande
allmänna bestämmelserna (1 kap.) samt bestämmelserna beträffande
tillverkningen (2 kap.) och om tillverkares rätt att förfoga över tillverkat
brännvin m. m. (3 kap.). Däremot har den äldre författningens ansvarsbestämmelser
överförts med allenast vissa smärre jämkningar och

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

redaktionella ändringar, av vilka den viktigaste består däri att reglerna om
skatt för olovligen tillverkat brännvin m. m. anpassats till de ändrade bestämmelserna
om rusdrycksbeskattningen och undergått viss skärpning. Beträffande
innehållet i nu gällande ansvarsbestämmelser torde få hänvisas till
parallelltexten vid det författningsförslag (fogat vid statsrådsprotokollet som
Bilaga), upptagande de ändrade bestämmelser som jag i det följande kommer
att förorda.

Till grund för den nya förordningen låg ett av konirollsiyrelsen med skrivelse
den 3 december 1953 överlämnat förslag. Redogörelse för detta har, i
vad angår ovan nämnda, i 1—3 kap. av den nya förordningen upptagna
bestämmelser, lämnats i propositionen nr 28 till 1954 års riksdag s. 56 f.

Kontrollstyrelsens förslag avsåg även en revision av straffbestämmelserna.
Styrelsen erinrade om att straffet för olovlig brännvinstillverkning enligt
1926 års förordning var böter från och med trehundra till och med tretusen
kronor, vilket straff genom tillkomsten av 1931 års särskilda böteslag
kommit att utgöra lägst trettio dagsböter. I samband med en år 1939 verkställd
omläggning av bestämmelserna om skatt för olovligen tillverkat brännvin
hade styrelsen föreslagit en skärpning av bötesstraffen. Detta förslag
hade emellertid icke lett till någon författningsändring. Dåvarande chefen
föi finansdepartementet hade funnit, att denna fråga borde upptagas till
behandling i samband med en allmän översyn av rusdrycksförfattningarnas
straffbestämmelser som då var under övervägande (propositionen nr 175
s. 11). Någon sådan revision hade emellertid — anmärkte kontrollstyrelsen
— icke verkställts.

Enligt kontrollstyrelsens mening borde påföljderna för olovlig tillverkning
icke kvarstå oförändrade, särskilt med tanke på den då förestående skärpningen
av lusdrycksbeskattningen, varigenom ökad risk för olovlig rusdryckshantering
skulle uppkomma. Därvid måste även beaktas att, om hänsyn
toges till penningvärdets försämring, påföljderna i själva verket nu
vore betydligt lindrigare än före böteslagens tillkomst. Styrelsen föreslog
att straffet för olovlig tillverkning skulle vara dagsböter, ej under femtio,
och att detta straff, när omständigheterna vore synnerligen mildrande, finge
nedsättas till tjugu dagsböter. Styrelsen hade i sitt förslag avvägt övriga
straffbestämmelser med utgångspunkt härifrån. Vid utarbetandet av de nya
ansvarsbestämmelserna hade i övrigt den principen tillämpats att bestämmelser
i 1926 års förordning, som motsvarades av bestämmelser i strafflagen
eller rättegångsbalken, icke hade medtagits. Styrelsen hade vidare
ansett att husbondeansvaret icke borde bibehållas. Bestämmelser om sådant
ansvar syntes icke ha meddelats i nyare författningar, exempelvis livsmedelsstadgan.

Kontrollstyrelsen framlade i sin skrivelse även utredning och förslag rörande
skatt för olovligen tillverkat brännvin m. m., vilka förslag lades till
grund for de jämkningar av bestämmelserna härutinnan som beslöts vid
riksdagen år 1954.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 13

Kontrollstyrelsens förslag torde såsom Bihang få fogas till detta protokoll.

I propositionen nr 28 till 1954 års riksdag uttalade jag att en mera genomgripande
revision av ansvarsbestämmelserna i hrännvinstillverkningsförordningen
torde böra anstå i avvaktan på att statsmakterna tagit ställning till
frågan om rusdryckslagstiftningens framtida utformning.

Detta uttalande föranledde icke någon erinran från riksdagens sida.

Såsom tidigare anmärkts har vid 1954 års riksdag beslut sedermera fattats
om nya riktlinjer för nykterhetspolitiken. Samtidigt har en ny rusdrycksförsäljningsförordning
antagits med moderniserade straffbestämmelser.

Departementschefen. När brännvinstillverkningsförordningen omarbetades
i början av 1954 års riksdag i samband med ändringarna i rusdrycksbeskattningen,
förestod en allmän omprövning av nykterhetspolitiken och lagstiftningen
om försäljning av alkoholhaltiga drycker. Ansvarsbestämmelserna i
1926 års brännvinstillverkningsförordning överfördes med tanke härpå till
den nya tillverkningsförordningen med i huvudsak oförändrat innehåll.

De väntade reformerna inom nykterhetspolitiken genomfördes sedermera
under samma riksdag. Reformerna innebär bl. a. att motbokssystemet
och den därmed förbundna spritransoneringen upphävs fr. o. m. den 1 oktober
1955. En ny rusdrycksförsäljningsförordning antogs, som även i andra
hänseenden innebär ökad frihet för den enskilde och lättnader i gällande
restriktioner. Bestämmelser om straff för olovlig överlåtelse av rusdrycker
ansågs alltjämt nödvändiga, men en möjlighet till påföljdseftergift infördes
för ringa fall av sådana lagöverträdelser. Vidare skedde en teknisk omarbetning
av ansvarsbestämmelserna i den äldre förordningen med syfte alt
vinna förenklingar och att anpassa reglerna efter de principer som varit
vägledande vid senare års strafflagsreformer.

Ansvarsbestämmelserna i brännvinstillverkningsförordningen bör omarbetas
nu, i samband med övrig följ dlagstiftning till rusdrycksförsäljningsförordningen.
Medan straffbestämmelserna i denna på vissa punkter innebär
en mildring i förhållande till äldre rätt, synes man, såsom kontrollstyrelsen
förordat, böra genomföra vissa skärpningar i den straffrättsliga reaktionen
för lagöverträdelser på brännvinstillverkningsförordningens område.
Även efter motbokssystemets avskaffande torde det vara anledning att se
ganska allvarligt på denna art av brottslighet, som bl. a. innebär att den
skyldige undandrar sig rusdrycksbeskattning; denna har flerdubblats, sedan
de nuvarande bestämmelserna om bötes- och frihetsstraff införts. En viss
skärpning i påföljderna har redan skett genom de år 1954 beslutade ändringarna
i reglerna om skatt för olovligen tillverkat brännvin m. m. Därutöver
torde det vara påkallat att göra bestämmelserna om bötes- och frihetsstraff
något strängare.

Samtidigt bör ansvarsbestämmelserna i tekniskt hänseende omarbetas i
enlighet med de principer som godtagits av riksdagen i fråga om rusdrycks -

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

försäljningsförordningen. Detta innebär bl. a. att de nuvarande, starkt differentierade
straffskalorna i viss utsträckning sammanslås och att domstolarna
får möjlighet att inom ramen för tämligen vida skalor utdöma den i
det aktuella fallet lämpliga påföljden. Den av kontrollstyrelsen förordade
metoden att höja minimiantalet dagsböter i de nuvarande skalorna kan jag
därför icke tillstyrka. I stället bör skärpningen ske genom att i vidgad omfattning
införa frihetsstraff för olovlig brännvinstillverkning och därmed
jämförliga brott. Härigenom åstadkommes en höjning av normalstraffen
för dessa brott.

Jag förordar sålunda att straffet för olovlig brännvinstillverkning skall
vara dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, bör
straffet vara fängelse eller straffarbete i högst två år. Samma straffskala
bör stadgas för upprepat brott. Bestämmelserna om iteration synes i övrigt
kunna utformas efter mönster av 80 § 2 mom. nya rusdrycksförsäljningsförordningen.

Övriga bestämmelser synes lämpligen kunna utarbetas i anslutning till
kontrollstyrelsens förslag och efter förebild av rusdrycksförsäljningsförordningen.
Vad angår föreskriften om husbondeansvar får jag erinra om att
bestämmelser av denna art upptagits såväl i rusdrvcksförsäljningsförordningen
och ölförsäljningsförordningen som i annan nytillkommen lagstiftning.
Att härvidlag göra någon skillnad mellan brännvinstillverkningsförordningen
och nyssnämnda förordningar synes icke motiverat. En bestämmelse
i ämnet bör alltså kvarstå i tillverkningsförordningen.

De nya ansvarsbestämmelserna bör träda i kraft den 1 oktober 1955. Med
hänsyn till straffsatsernas höjd bör lagrådets utlåtande inhämtas. II.

II. Förordningen angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m.

I 19U års nykterhetskommittés betänkande del VI, s. 354 f„ redovisas
vissa överväganden angående följdändringar till den av kommittén föreslagna
rusdryckslagstiftningen. De författningar som behandlas av kommittén
är förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga
preparat m. m., förordningen samma dag (nr 508) angående handel
med skattefri sprit samt lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda
bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin. Sistnämnda
lag (spritinförsellagen), som har tidsbegränsad giltighet, gäller
enligt lag den 30 april 1953 (nr 183) till och med den 30 juni 1958. Till
spritinförsellagen ansluter sig lagen den 27 november 1925 (nr 463) om
utsträckt tillämpning av spritinförsellagen samt lagen den 31 maj 1935
(nr 234) med tillägg till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker
och vin till svenskt territorialvatten. Även dessa lagar har genom
lagar den 30 april 1953 (nr 184 och 185) erhållit fortsatt giltighet till och
med den 30 juni 1958.

Kommittén förordar en redaktionell jämkning av 1 § förordningen an -

Kungl. Maj. ts proposition nr 5

gående vissa alkoholhaltiga preparat. Däri undantas nu från förordningens
tillämpningsområde vara som enligt gällande bestämmelser är att anse
såsom rusdryck, pilsnerdricka, exportöl eller apoteksvara. Undantaget bör
med hänsyn till kommitténs terminologi i stället avse vara som enligt
gällande bestämmelser är att anse såsom rusdryck, öl eller apoteksvara.

1 övrigt synes enligt kommittén någon ändring i förordningen icke erforderlig.

Kommittén uttalar vidare att dess förslag icke synes behöva föranleda
några ändringar i förordningen om skattefri sprit.

Beträffande 1924 års spritinförsellag och därtill anknutna lagar finner
kommittén ej skäl att göra dem permanenta i samband med införandet av
ett friare system för rusdrycksförsäljningen. Det är givetvis, framhåller
kommittén, icke möjligt att bestämt förutsäga det nya systemets verkningar
med avseende å sådan olovlig hantering som lagstiftningen avser; man
måste här avvakta de erfarenheter som kommer att vinnas under systemets
tillämpning. Det finnes därför enligt kommitténs mening anledning att
efter en rusdrycksreform låta ifrågavarande lagstiftning behålla sin provisoriska
karaktär under ytterligare någon tid.

I vad angår lagstiftningens innehåll synes enligt kommittén icke föreligga
något behov av mera betydelsefulla förändringar. En särskild fråga
är emellertid om den ställning starkölet skall få bör föranleda att lagstiftningen
utvidgas att omfatta även denna dryck. Härom anför kommittén.

Åtminstone på en punkt synes ett praktiskt behov av en sådan utvidgning
föreligga, nämligen i vad angår bestämmelserna i 11 § 2 mom. av
1924 års lag. Enligt detta lagrum skall spritdrycker och vin, vilka, utan att
hava olovligen införts eller olovligen tillverkats, uppenbarligen åtkommits
genom olovlig överlåtelse av dryckerna eller av inköpsrätt till dryckerna,
vara förverkade även om ingen fälles till ansvar för den olovliga överlåtelsen.
Detta gäller dock endast för så vitt dryckerna anträffas under sådana
omständigheter, att det tillika är uppenbart att de är avsedda att i befintligt
eller förarbetat skick olovligen avyttras. Det synes önskvärt att den
möjlighet, som lagrummet erbjuder, kommer att stå till buds även för
starkölets del. I övrigt synes behovet av att göra 1924 års lag tillämplig
även på starköl mindre framträdande. Det torde dock vara lämpligt att så
sker; därigenom vinnes bl. a. att samtliga slag av rusdrycker blir enhetligt
reglerade ur förevarande synpunkt. Ändringen torde lämpligen kunna få
formen av en särskild lag av innehåll att vad i 1924 års lag finnes stadgat
med avseende å vin skall äga tillämpning även i fråga om starköl.

Enligt 1925 års lag kan införsel av spritdrycker till farvatten, som ligger
utanför territorialvattengränsen men innanför en linje tolv sjömil från
kusten, under vissa omständigheter vara att anse såsom olovlig införsel.
Lagen gäller icke vin och synes ej heller böra avse starköl.

Från den enligt 1924 års lag gällande regeln, att införsel av spritdrycker
och vin till svenskt territorialvatten med vissa mindre farkoster skall anses
såsom olovlig införsel till riket, göres i samma lag undantag såtillvida
att straffrihet eller strafflindring samt frihet från förverkandepåföljd äger
rum, om det av omständigheterna uppenbarligen framgår att dryckerna
icke är avsedda att olovligen införas till riket (således oavsett om dryckerna
är avsedda att smugglas till annat land). I 1935 års lag stadgas att den -

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

na undantagsregel, i den mån Konungen så förordnar, icke skall äga tilllämpning
vid införsel till område inom territorialvattnet, i fråga om vilket
avtal med främmande stat om gemensam bevakning för bekämpande av
olovlig införsel av alkoholvaror träffats, med mindre av omständigheterna
tillika uppenbarligen framgår, att dryckerna icke är eller varit avsedda att
olovligen införas till den stat, med vilken avtalet ingåtts. Det synes riktigast
att dessa bestämmelser, som ju bl. a. avser vin, även göres tillämpliga
på starköl.

Kontrollstyrelsen har vid förfrågan under hand meddelat, att något omedelbart
behov av ändringar i förordningen om alkoholhaltiga preparat ej torde
föreligga utöver vad nykterhetskommittén förordat. I författningen om
skattefri sprit torde i detta sammanhang icke erfordras några ändringar.

Kontrollstyrelsen har i skrivelse den 20 augusti 1954 till Aktiebolaget
Vin- & Spritcentralen, med stöd av 7 § 2 mom. förordningen om skattefri
sprit, meddelat ändrade föreskrifter rörande denaturering av blåsprit. Enligt
dessa föreskrifter skall blåsprit — som hittills varit att hänföra till enkeldenaturerad
sprit i förordningens mening — från och med den 1 september
1954 denatureras på sådant sätt att den blir att anse som dubbeldenaturerad.
Vidare har styrelsen genom cirkulär samma dag (nr 13) meddelat
vissa föreskrifter rörande detaljhandeln med rödsprit och blåsprit
samt i skrivelse den 25 augusti 1954 till systembolagen underrättat dessa
om att deras befattning med försäljningen av blåsprit skall avvecklas med
början den 1 september 1954 och helt upphöra den 1 januari 1955.

Departementschefen. Förordningarna om alkoholhaltiga preparat och skattefri
sprit ansluter sig i formellt hänseende huvudsakligen till den rusdryckslagstiftning
som var gällande vid deras tillkomst. Ur lagteknisk synpunkt
skulle det självfallet vara till fördel om de bringades i närmare
överensstämmelse med de nya förordningarna om försäljning av rusdrycker
och om tillverkning av brännvin. Därvid skulle i första hand ifrågakomma
att omarbeta straffbestämmelserna. Dessa hänvisar emellertid i allmänhet
till motsvarande bestämmelser i rusdrycksförsäljningsförordningen
och brännvinstillverkningsförordningen. Den modernisering av ansvarsbestämmelserna,
som redan verkställts beträffande rusdrycksförsäljningen
och av mig nu förordas i tillverkningsförordningen, kommer således indirekt
de nu aktuella förordningarna till godo. I övrigt kunde vissa skäl
tala för att jämka de föreskrifter om detaljhandeln med enkeldenaturerad
sprit som upptages i 13—15 §§ förordningen om skattefri sprit. Dessa
bestämmelser har hittills tillämpats vid handel med s. k. blåsprit. Kontrollstyrelsen
har emellertid utfärdat nya föreskrifter om denaturering av
sådan sprit, varigenom denna vara blir att anse som dubbeldenaturerad.
Till följd härav kommer bestämmelserna i 13—15 §§ förordningen om
skattefri sprit praktiskt taget icke att tillämpas efter den 1 oktober 1955
då den nya rusdryckslagstiftningen träder i kraft.

Med hänsyn till det anförda finner jag att frågan om en allmän översyn
av förordningarna om alkoholhaltiga preparat och skattefri sprit bör an -

Kungl. Maj. ts proposition nr 5 17

stå till dess mera genomgripande ändringar i sakligt hänseende visar sig
påkallade. På sätt nykterhetskommittén förordat bör emellertid en jämkning
ske i 1 § förordningen om alkoholhaltiga preparat.

Vad härefter angår spritinförsellagen och därtill knuten lagstiftning tillstyrker
jag kommitténs förslag att låta densamma behålla sin provisoriska
karaktär under ytterligare någon tid. Kommittén har förordat att spritinförsellagen
och 1935 års särskilda lag göres tillämpliga även på starköl.
Syftet härmed skulle väsentligen vara att möjliggöra tillämpning av den
särskilda förverkanderegeln i 11 § 2 mom. spritinförsellagen på starköl.
Huruvida något ökat behov av ingripande mot illegal handel med denna
vara kommer att föreligga efter den 1 oktober 1955 synes ovisst. När ifrågavarande
lagstiftning erhöll fortsatt giltighet vid 1953 års riksdag, förutskickade
jag att en allmän översyn av strafflagstiftningen mot smugglingsbrott,
däribland spritinförsellagen och därtill anknutna lagar, skulle
igångsättas (propositionen nr 92). Den av kommittén väckta frågan synes
lämpligen kunna prövas i samband med denna översyn, som bör kunna
igångsättas inom en relativt snar framtid.

III. Avvecklingen av systembolagen

Enligt 13 § i den nya rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj
1954 (nr 521), som träder i kraft den 1 oktober 1955, skall rätt till utminutering
av rusdrycker allenast tillkomma ett för ändamålet bildat aktiebolag,
som blivit av Kungl. Maj :t godkänt (detaljhandelsbolag). Bolaget har
även vissa uppgifter beträffande utskänkningen. Av förordningen framgår
vidare att detalj handelsbolaget skall överta den rörelse som bedrives av
de nuvarande 41 systembolagen.

I propositionerna nr 151 och 152 till 1954 års riksdag har närmare riktlinjer
uppdragits för omorganisationen. Dessa har i enlighet med särskilda
utskottets utlåtanden nr 1 och 2 godtagits av riksdagen med vissa smärre
jämkningar. De av statsmakterna sålunda antagna riktlinjerna innebär såvitt
nu är i fråga följande. Omorganisationen skall, bl. a. för att så långt
möjligt nedbringa kostnaderna, i allt väsentligt slutföras före den 1 oktober
1955. Det nya bolaget skall självt leda organisationsarbetet i samråd
med kontrollstyrelsen och företrädare för systembolagen. Aktierna i dessa
bolag övertas snarast möjligt av detaljhandelsbolaget. Åtgärder för fusion
och avveckling av övertalig personal skall också vidtas så fort ske kan.

1 anslutning härtill stadgas i 7. övergångsbestämmelserna till den nya
förordningen att kontrollstyrelsen må i mån av behov och i samråd med
detaljhandelsbolaget meddela närmare anvisningar angående nedläggande
av rörelsen å systembolag och rörelsens övertagande av detaljhandelsbolaget.

Rusdrycksförsäljningsförordningen den 18 juni 1937, vilken upphör att
gälla med utgången av september 1955, innehåller i 6 kap. vissa bestäm 2

lUIxang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

melser om systembolag. Sålunda stadgas i 3 § att aktieägare i sådant bolag
skall vara här i riket bosatt svensk medborgare som av länsstyrelsen erhållit
tillstånd att äga aktie i bolaget. Antalet aktieägare, som ej må understiga
tio eller överstiga tjugu, skall vara i bolagsordningen bestämt. Aktieägare
må ej äga mer än en aktie. Tillstånd att äga aktie må ej meddelas,
med mindre den som söker sådant tillstånd till länsstyrelsen avlämnat förbindelse
att på anmodan av länsstyrelsen överlåta sin aktie till behörig person
mot erhållande av aktiens nominella belopp jämte vinstutdelning från
föregående år, i den mån sådan innestår hos bolaget, ävensom ränta efter
fem procent å aktiebeloppet från löpande årets början till dess betalning
sker. Motsvarande bestämmelser har på grundval av en av Kungl. Maj :t
fastställd normalbolagsordning införts i systembolagens bolagsordningar.

Vidare föreskrives i 3 §, att om antalet aktieägare nedgår under det antal
som är bestämt i bolagsordningen, skall bolaget träda i likvidation, där ej
tillräckligt antal aktieägare inträtt inom sex månader.

Av 6 § framgår bl. a. att det överskott som vid upplösning av systembolag
må finnas, sedan bolagets samtliga skulder blivit guldna och till aktieägarna
utbetalats aktiernas nominella belopp jämte viss till 5 procent maximerad
vinstutdelning och ränta, skall tillkomma statsverket. I 7 § stadgas, att
befogenhet eller skyldighet som enligt lagen om aktiebolag tillkommer bolagsstämma
skall i fråga om systembolag, med vissa undantag, tillkomma
dess styrelse. Ytterligare framgår av 9 §, att kontrollstyrelsen skall i systembolagsstyrelsens
ställe besluta om avlöning av personal och därmed sammanhängande
frågor, samt av 10 §, att bolagets styrelse icke utan samtycke
av kontrollstyrelsen kan vidta viktigare ekonomiska dispositioner. Systembolag
står enligt 12 § vid utövande av sin verksamhet under överinseende
av kontrollstyrelsen och har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter
kontrollstyrelsen meddelar beträffande bolagets förvaltning eller eljest i
förordningen särskilt angivna hänseenden.

Det i den nya förordningen avsedda detaljhandelsbolaget har nu bildats
med firma Detaljhandelsbolaget för rusdrycker, Aktiebolag, och har godkänts
av Kungl. Maj :t denna dag.

På våren 1954 tog kontrollstyrelsen initiativ till omplacering av övertalig
systembolagspersonal och har sedermera vidtagit organisatoriska förändringar
inom vissa systembolag i syfte att underlätta övergången. Sedan
detaljhandelsbolaget bildats, har organisationsarbetet bedrivits av kontrollstyrelsen
och bolaget i samråd. Av den beräknade övertaliga personalen,
omkring 750 personer, har fram till den 15 oktober 1954 omkring 260 kunnat
placeras i ny verksamhet. Ytterligare ett 60-tal väntas övergå före årsskiftet.

Vid planläggning av fusionsförfarandet har, enligt vad detalj handelsbolaget
under hand meddelat, viss tvekan uppstått huruvida detalj handelsbolagets
inköp av aktierna i systembolagen, vilket vore förutsättning för fusion
enligt 174 § aktiebolagslagen, vore förenligt med de formellt ännu gällande
bestämmelserna i 6 kap. 3 § 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning och

Kungl. Maj. ts proposition nr 5

därpå grundade föreskrifter i bolagsordningarna. Beträffande fusion enligt
175 § samma lag förelåge visserligen icke detta spörsmål. Det hade emellertid
vid prövning av olika alternativ befunnits att en fusion enligt det
förstnämnda lagrummet ställde sig enklare ur teknisk synpunkt och medförde
mindre kostnader.

Departementschefen. Enligt den nya rusdrycksförsäljningsförordningen
skall detaljhandelsbolaget fr. o. in. den 1 oktober 1955 övertaga systembolagens
rörelse. Vissa riktlinjer för omorganisationen uppdrogs av statsmakterna
i samband med att förordningen antogs och anslag beviljades till teckning
av aktier i detaljhandelsbolaget. Dessa riktlinjer innebär i huvudsak att
detalj handelsbolaget skall förvärva aktierna i systembolagen och efter fusion
överta systembolagens tillgångar och skulder. Den närmare utformningen
av fusionsförfarandet, som innefattar ett flertal bolagstekniska spörsmål,
tillkommer bolaget och kontrollstyrelsen. Vid den nya lagstiftningens
antagande förelåg icke, såvitt då kunde bedömas, anledning att i annan mån
reglera dessa frågor än att kontrollstyrelsen, i likhet med vad som skedde
vid systembolagskoncentrationen 1937, erhöll en generell fullmakt att i samråd
med detaljhandelsbolaget utfärda närmare anvisningar angående omorganisationen.

Vid planläggningen av fusionsförfarandet har framkommit att en fusion
enligt 174 § aktiebolagslagen, förutgången av inköp av aktierna i systembolagen,
skulle ställa sig fördelaktigast för det allmänna. Härvid har fråga uppkommit
om de formellt till den 1 oktober 1955 gällande bestämmelserna i
1937 års förordning och därpå grundade föreskrifter i systembolagens bolagsordningar
utgör hinder för detalj handelsbolagets inköp av aktierna i
systembolagen.

Då den nya förordningen uttryckligen anger att systembolagens rörelse
skall övertagas av detaljhandelsbolaget och statsmakterna beslutat att detta
skall ske i form av fusion, skulle det i och för sig kunna göras gällande, att
åtgärder som vidtages för verkställighet härav icke hindras av den äldre
rusdrycksförsäljningsförordningens för andra förhållanden avsedda bestämmelser.
Visst stöd för en sådan uppfattning skulle även kunna hämtas i det åt
kontrollstyrelsen lämnade bemyndigandet att utfärda närmare anvisningar
för omorganisationen. Det torde emellertid vara av vikt för organisationsarbetet
att varje oklarhet om rättsläget på denna punkt undanröjes. Ett
snabbt genomförande av fusionsförfarandet är önskvärt icke blott ur kostnadssynpunkt
utan även av hänsyn till systembolagens personal. Jag vill
därför förorda att kontrollstyrelsen genom särskild föreskrift erhåller bemyndigande
att, utan hinder av vad i 1937 års förordning eller eljest är
stadgat om aktie i systembolag, förordna att aktierna i systembolagen skall
överlåtas till detaljhandelsbolaget. Vederlaget för aktierna bör vid sådan
överlåtelse bestämmas till samma belopp som vid aktieöverlåtelse enligt
1937 års förordning. Föreskrifter av denna innebörd torde lämpligen kunna
utfärdas i form av en förordning med vissa bestämmelser om systembolag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

Genomföres en sådan förordning, bortfaller även det hinder som skulle
kunna anses ligga i de förut nämnda bestämmelserna i systembolagens
bolagsordningar. Anmärkas bör att den här förordade lagstiftningen endast
har formell betydelse och icke rubbar det förhållandet att systembolagen
tillkommande sociala uppgifter fram till den 1 oktober 1955 alltjämt fullgöres
av systembolagen och under ledning av deras styrelser.

IV. Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 26 februari
1954- (nr 73) angående tillverkning av brännvin;

2) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den
1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat
m. m

3) förordning med vissa bestämmelser om systembolag.

Nämnda författningsförslag torde såsom Bilaga1 få fogas

vid statsrådsprotokollet för denna dag.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att
lagrådets utlåtande över det under 1) upptagna förslaget
till förordning om ändring i förordningen den 26 februari
1954 (nr 73) angående tillverkning av brännvin måtte för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Regenten bifalla.

Ur protokollet:

Bengt Resare

1 Ur bilagan har endast det under 1) angivna förfaltningsförslaget här bibehållits. Övriga i
bilagan upptagna förslag överensstämmer med motsvarande vid propositionen fogade författningsförslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

Bilaga

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 26 februari 1954 (nr 73)
angående tillverkning av brännvin

Härigenom förordnas, att 30—33 §§ förordningen den 26 februari 1954 angående
tillverkning av brännvin skola upphöra att gälla samt att 19—29 §§
samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives; och
kommer till följd härav 4 kap. av förordningen att hava följande lydelse.

4 kap.

Ansvarsbestämmelser m. m.

(Gällande lydelse)

19 §.

Bedriver någon brännvinstillverkningen
eller mäskberedningen i större
omfattning eller i syfte att försälja
framställt brännvin eller har den
som heträdes med förbrytelse varom
i första stycket av detta mom. sägs
tidigare fällts till straff för sådan
förbrytelse eller för förbrytelse som
avses i 20 § 2 mom. av denna förordning
eller i 7 kap. 1 § i mom. av
förordningen angående försäljning av
rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller
23 § 1 mom av förordningen angående
handel med skattefri sprit eller i
11 § 1 mom. första stycket eller 2
mom. första stycket av förordningen
angående vissa alkoholhaltiga preparat
m. m., straffes med fängelse i
högst ett år eller med dagsböter, ej
under femtio. Äro omständigheterna
synnerligen försvårande, må till
straffarbete i högst ett år dömas.

Ilar tillverkningen eller beredning -

(Föreslagen lydelse)

19 §.

Är brottet grovt, vare straffet fängelse
eller straffarbete i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet
är grovt skall särskilt beaktas, om
brännvinstillverkningen eller mäskberedningen
skett i större omfattning
eller i syfte att försälja framställt
brännvin.

Begår någon brott som ovan sagts
efter det han genom laga kraftvunnen
dom fällts till straff för sådant
brott eller för brott, som avses i 20 §
2 mom. denna förordning eller 80 §
1 mom. rusdrgcksförsäljningsförordningen
eller i 22 § 1 mom. eller 23 §
1 mom. förordningen angående handel
med skattefri sprit eller i 11 §
1 mom. första stycket eller 2 mom.
första stycket förordningen angående
vissa alkoholhaltiga preparat m. m.,
dömes till straff som i andra stycket
sägs, där ej med hänsyn till brottens
beskaffenhet, den lid som förflutit

Knngl. Maj.ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

cn icke bedrivits i större omfattning
eller i syfte att försälja det framställda
brännvinet, må, där omständigheterna
äro synnerligen mildrande,
straffet nedsättas till tio eller,
vid upprepad förbrytelse, trettio dagsböter.

2. Beträdes någon med förbrytelse
som i 1 mom. avses, skola vid förbrytelsen
nyttjade redskap, å stället
befintliga förråd av för den olovliga
tillverkningen eller beredningen uppenbarligen
avsedda råämnen samt
av brännvin och mäsk ävensom de
kärl vari brännvinet och mäsken förvaras
tagas i beslag och dömas förbrutna.

20 §.

(Föreslagen lydelse)

mellan dem eller eljest särskilda skäl
äro däremot.

2. Beträdes någon med brott, som
i 1 mom. avses, skola vid brottet
nyttjade redskap, å stället befintliga
förråd av för den olovliga tillverkningen
eller beredningen uppenbarligen
avsedda råämnen samt av brännvin
och mäsk ävensom de kärl, i vilka
brännvinet och mäsken förvaras,
tagas i beslag och dömas förverkade.

20 §.

så ock den som överlåter dylik apparat
eller apparatdel, ehuru han har
skälig anledning antaga att densamma
skall komma att nyttjas för ändamål
som nu sagts,

straffes med dagsböter eller fängelse
i högst sex månader och vare apparaten
och apparatdelen förverkade.

Kungl. Maj. ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

rande, må antalet dagsböter bestämmas
till lägre än tio.

1 mom., dömes till dagsböter, lägst
trettio, eller till fängelse i högst sex
månader.

21 §.

Lag samma vare, där någon vid
sådan försändning som i 17 §3 och
å mom. avses undansnillar brännvin
eller bryter försegling eller öppnar
eller borttager lås som kontrolltjänsteman
åsatt.

2. Där någon vid tillgodonjutande
av tillstånd som omförmäles i 10 §

2 mom. icke ställer sig till efterrättelse
med tillståndet förbundet villkor,
straffes med dagsböter eller, i
händelse omständigheterna äro syn -

(Föreslagen lydelse)

21 §.

1. Förfogar tillverkare eller bränneriför
eståndare över tillverkat brännvin
på annat sätt än som är medgivet
i denna förordning eller med
stöd därav utfärdade föreskrifter,
straffes med dagsböter eller fängelse
i högst ett år. År brottet grovt, vare
straffet fängelse eller straffarbete i
högst två år.

2. Där tillverkare eller bränneriföreståndarc
icke ställer sig till efterrättelse
villkor som är förbundet med
tillstånd enligt 10 § 2 mom., straffes
med dagsböter eller fängelse i högst
sex månader.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

nerligen försvårande, med fängelse i
högst sex månader.

3. I fall som i 1 mom. avses skola,
där ej synnerligen mildrande omständigheter
föreligga, de förråd av
brännvin, som finnas hos den brottslige
eller eljest uppenbarligen äro avsedda
för olovligt förfogande, jämte
de kärl vari brännvinet förvaras vara
underkastade beslag och dömas
förbrutna.

Lag samma vare i fråga om redskapen
i fall varom i 1 mom. första stycket
sägs.

25 §.i

26 §.

1. Den som uppsåtligen förleder annan
till förbrytelse varom i 19 § 1

(Föreslagen lydelse)

3. I fall, som avses i 1 mom., skola,
där ej synnerligen mildrande omständigheter
föreligga, de förråd av
brännvin som finnas hos den brottslige
och som uppenbarligen äro avsedda
för olovligt förfogande, jämte
de kärl, i vilka brännvinet förvaras,
tagas i beslag och dömas förverkade.

i. Den som fälles till ansvar för
brott, som avses i 1 mom., skall tilllika
dömas skyldig att för det brännvin,
varöver han olovligen förfogat,
utgiva den omsättningsskatt å rusdrycker
som belöper på renat brännvin
av lägst trettiofem och högst
fyrtio volymprocents alkoholhalt.

5. I fall, som i 1 mom. avses, äger
kontrollstyrelsen återkalla det för
tillverkaren utfärdade driftsbeviset.

22 §.

23 §.

24 §.

1. Hava flera medverkat till gärning,
som i 19 och 21 §§ sägs, gäller

Motsvarighet saknas i förslaget till nuvarande 22 §, som har följande lydelse:

Angående nuvarande 23 § se den föreslagna 29 §.

Angående nuvarande 24 § se den föreslagna 26 §.

25-

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

mom. sägs eller vid utförande av sådan
förbrytelse med råd eller dåd
uppsåtligen hjälper så att gärningen
därigenom sker straffes som vore han
själv gärningsman. Har någon före
brottets utförande eller vid utförandet,
dock i mindre mån än nyss är sagt,
med råd eller dåd gärningen främjat,
straffes efter ty som han prövas
hava till brottet bidragit. Om någon
utan att hava sådan del i brottet som
nu sagts, sedan brottet timat, med
vetskap därom gått den brottslige tillhanda
genom att dölja vara som genom
brottet framställts, straffes efter
som brottet var till, dock mindre än
om han själv varit gärningsman.

Den till vilken här ovan avsedd vara
avyttrats vare ej förfallen till ansvar
för delaktighet i gärningen enligt
vad i första stycket sägs.

2. Bränneriföreståndare, så ock
den som tillverkar eller saluhåller i
20 § 1 mom. avsedd apparat eller apparatdel,
ansvarar för förbrytelse mot
denna förordning som begås av hans
hustru, barn, husfolk eller i arbetet
antagen person, såsom vore förbrytelsen
av honom själv begången, därest
icke omständigheterna göra sannolikt
att förbrytelsen skett utan hans
vetskap och vilja. Begagnar brännerif
öreståndare ombud, ansvare ombudet
jämte föreståndaren och lika med
denne för sådan förbrytelse.

3. Är förbrytelse som i 19 eller
20 § avses begången och skola i anledning
därav redskap, råämnen,
mäsk, brännvin eller förvaringskärl
dömas förbrutna, eller fälles eljest
tillverkare eller brännerif öreståndare
till ansvar för förbrytelse med dylik
påföljd, inträder påföljden även om
den som begått förbrytelsen icke är
godsets ägare.

28 §.i

Den som har eller haft att taga befattning
med kontroll enligt denna

(Föreslagen lydelse)

vad i 3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen är
stadgat. Den, till vilken brännvin avyttrats
eller eljest anskaffats, vare
dock ej förfallen till ansvar för annan
medverkan än anstiftan.

2. Tillverkare, så ock den som tillverkar
eller saluhåller i 20 § avsedd
apparat eller apparatdel, ansvarar
för brott mot denna förordning som
begås av hans husfolk eller i hans
arbete antagen person, liksom vore
brottet begånget av honom själv, såframt
ej omständigheterna göra sannolikt,
att brottet skett utan hans
vetskap och vilja. Brännerif öreståndare
vare jämte tillverkaren och lika
med denne ansvarig för sådant brott..

25 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna
i denna förordning inhämtats

1 Motsvarighet saknas i förslaget till nuvarande 27 §, som har följande lydelse:

Tillverkare eller bränneriföreståndare som giver eller erbjuder något såsom gåva åt kontrolltjänsteman,
vilken utövar tillsyn över bränneriet, böte från och med tjugo till och med
tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman som mottager gåvan vare underkastad lika ansvar
och miste därjämte befattningen. Gåvan tillfälle kronan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

förordning vare förbjudet att röja tillverkares
yrkeshemlighet, och må han
ej heller, där det ej kan anses påkallat
av tjänstens intresse, yppa tillverkares
affärsförhållanden. Gör han
detta och framgår ej av omständigheterna,
att han erhållit kännedom om
hemligheten eller affärsförhållandena
å tid då han ej innehaft dylik befattning,
straffes med dagsböter, ej
under fem. Sker det för att göra skada
eller begagnar han sig av sin kännedom
till egen eller annans fördel,
må till fängelse dömas.

Har i nu omförmälda hänseenden
genom kontrolltjänstemans åtgörande
skada uppkommit, vare han ock
skyldig den till fullo gottgöra.

24 §.

Den som vägrar att hålla handelsböcker
eller tillhörande verifikationer
tillgängliga för kontrollstyrelsen
eller den styrelsen befullmäktiga!
eller för överkontrollör

eller vägrar kontrolltjänsteman eller
den som äger anställa undersökning
i avseende å förbrytelse mot
denna förordning tillträde till rum
eller byggnad där undersökning må
ske

straffes med dagsböter, lägst fem.
31 §4

2. Sker beslag i bränneri under
den tid då tillverkningsrätt där gäl -

(Föreslagen lydelse)

vid granskning av handelsböcker med
tillhörande verifikationer, så ock vad
som eljest vid tillsyn å tillverkning
inhämtats må ej yppas i vidare mån
än som erfordras för vinnande av det
med bestämmelserna avsedda ändamålet.
Bryter någon häremot, straffes
med dagsböter eller fängelse i högst
sex månader, där ej gärningen är belagd
med straff i strafflagen.

26 §.

27 §.

1. De personer vilka särskilt förordnats
att vaka över denna förordnings
efterlevnad äga taga i beslag
egendom vilken skäligen kan antagas
vara förverkad på grund av brott
mot förordningen. 1 övrigt gäller angående
beslag vad därom finnes särskilt
stadgat.

2. Brännvin, som enligt denna förordning
tagits i beslag och dömts

1 Motsvarighet, saknas i förslaget till nuvarande 29 §, som har följande lydelse:

Skulle någon vilken det åligger att hålla tillsyn å bränneri eller den vilken har till tjänsteåliggande
att åtala förbrytelser mot denna förordning själv beträdas med förbrytelse varom
i 19 § 1 mom., sägs eller med främjande av sådan förbrytelse eller av förbrytelse som omförmäles
i 21 §, dömes till fängelse eller straffarbete från och med sex månader till och
med två år.

Angående nuvarande 30 § se den föreslagna 28 §.

Kungl. Maj. ts
(Gällande lydelse)

ler, må ej panna utbrytas eller någon
del av tillverkningsredskapen borttagas
eller tillverkningens fortsättande
hindras innan första domstol i målet
dömt redskapen förbruten, där ej vid
tillverkningen begagnats redskap eller
ledningsrör med dold öppning eller
avledning, varigenom brännvin
kunnat lönnligen uttagas, eller åverkan
skett å kontrollapparaten.

3. Redskap som tages i beslag
skall, till förekommande av dess utbyte
mot annan, av beslagaren utmärkas
med särskild stämpel, där ej redskapen
vid beslaget fråntages ägaren,
i vilket fall den skall sättas i allmänt
förvar.

32 §.

Utöver vad i 28 kap. rättegångsbalken
är stadgat om husrannsakan gälle
om sådan förrättning för uppdagande
av förbi''ytelse, som i denna
förordning avses, eller eljest för eftersökande
av egendom, som kan antagas
enligt denna förordning vara
förverkad, att i lägenhet, som avses
i 28 kap. 3 § rättegångsbalken, husrannsakan
må företagas även av polisman,
då honom anbefalld tjänstgöring
därtill föranleder, samt att till
sådan lägenhet skola hänföras även
bränneri med tillhörande lägenheter,
magasin, upplagsbodar och uthus.

33 §.

Värdet av förverkad egendom tillfaller
kronan.

30 §.

1. Allmän åklagare samt de personer
vilka särskilt förordnas att vaka
över denna förordnings efterlevnad
åligger att åtala förbrytelser mot
densamma.

2. I övrigt äger envar rättighet att
för sådana förbrytelser anställa åtal,
dock ej föräldrar och barn eller makar
eller syskon mot varandra, ej
heller annan skyldeman mot den hos
vilken han njuter kost eller underhäll.
ej fosterbarn mot fostcrföräld -

proposition nr 5

(Föreslagen lydelse)

förverkat, skall, därest det år i försäljningsdugligt
skick, hemb judas
till partihandelsbolaget. Bolaget är
skyldigt att till skäligt pris inköpa
den hembjudna varan. Är värdet så
ringa, att det ej kan anses motsvara
forslingskostnaderna, skall brännvinet
bevisligen förstöras.

3. Värdet av förverkad egendom
tillfaller kronan.

28 §.

Brott, som avses i 22 §, må av
åklagare åtalas allenast efter angivelse
av kontrollstyrclsen.

Brott, varom i 25 § sägs, må, där
det ej innefattar ämbetsbrott, av
åklagare åtalas endast efter angivelse
av målsägande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

rar och ej heller tjänare mot husbondefolk
under den tid de äro i
tjänsten.

23 §.

(Föreslagen lydelse)

29 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955.

Kungl. Maj. ts proposition nr 5

Bihang

Kontrollstyrelsens förslag
till

ansvarsbestämmelser i brännvinstillverkningsförordningen

4 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

19 §.

1. Den som olovligen tillverkar brännvin eller bereder mäsk i uppenbart
syfte att därav framställa brännvin eller innehar mäsk, uppenbarligen
avsedd för olovlig brännvinstillverkning, straffes med dagsböter, ej under

femtio. .

Bedriver någon brännvinstillverkningen eller mäskberedningen i större
omfattning eller i syfte att försälja framställt brännvin,

eller har den som beträdes med brott, varom i första stycket sägs, tidigare
genom lagakraftvunnen dom fällts till straff för sådant brott eller för brott,
som avses i 20 § 2 mom. denna förordning eller 7 kap. 1 § 1 mom. förordningen
angående försäljning av rusdrycker eller 22 § 1 mom. eller 23 § 1
mom. förordningen angående handel med skattefri sprit eller 11 § 1 mom.
första stycket eller 2 mom. första stycket förordningen angående vissa alkoholhaltiga
preparat m. m., .

straffes med fängelse i högst ett år eller med dagsböter, ej under sjuttiofem.
Äro omständigheterna synnerligen försvårande, må till straffarbete i

högst ett år dömas. .

Har tillverkningen eller beredningen icke bedrivits i större omfattning
eller i syfte att försälja det framställda brännvinet, må, där omständigheterna
äro synnerligen mildrande, straffet nedsättas till tjugu eller, vid upprepat
brott, femtio dagsböter.

2. Beträdes någon med brott, som i 1 mom. avses, skola vid brottet nyttjade
redskap, å stället befintliga förråd av för den olovliga tillverkningen
eller beredningen uppenbarligen avsedda råämnen samt av brännvin och
mäsk ävensom de kärl, i vilka brännvinet och mäsken förvaras, tagas i
beslag och dömas förverkade.

4. Den som fälles till ansvar för olovlig brännvinstillverkning skall ock
dömas skyldig att för den tillverkade myckenheten utgiva den omsättningsskatt
å rusdrycker som belöper på brännvin av fyrtio volymprocents alkoholhalt,
dock för minst tjugu liter.

20 §.

1. Den som tillverkar eller saluliåller för tillverkning av brännvin ägnad
apparat eller del av dylik apparat med uppenbart syfte att apparaten eller
apparatdelen skall komma att nyttjas vid olovlig brännvinstillverkning eller
för att obehörigen antingen från denaturerad sprit borttaga denatureringsmedlet
eller försvaga denatureringen eller göra annan till dryck ej ämnad
alkoholhaltig vara användbar därtill,

Kungl. Maj. ts proposition nr 5

så ock den som överlåter dylik apparat eller apparatdel, ehuru han har
skälig anledning antaga att densamma skall komma att nyttjas för ändamål
som nu sagts,

straffes med dagsböter, ej under trettio, och vare apparaten eller apparatdelen
förverkad.

Vid upprepat brott eller om omständigheterna eljest äro försvårande, må
dömas till dagsböter, ej under femtio, eller till fängelse i högst sex månader.
Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må böterna nedsättas
till tio dagsböter.

2. Befinnes någon i andra fall än i 1 mom. avses innehava redskap, som
uppenbarligen är av honom avsett att nyttjas för ändamål som där sägs,
straffes med dagsböter, ej under tjugu, och vare redskapet förverkat. Äro
omständigheterna synnerligen mildrande, må böterna nedsättas till tio dagsböter.

Beträdes någon, som förut genom lagakraftvunnen dom fällts till straff
för brott, varom i detta mom. sägs, andra gången eller oftare med dylikt
brott, eller har någon, som beträdes med sådant brott, tidigare genom
lagakraftvunnen dom fällts till straff för brott, som avses i 19 § 1 inom.,
dömes till dagsböter, ej under femtio, eller till fängelse i högst sex månader.

21 §.

1. Förfogar tillverkare över tillverkat brännvin på annat sätt än i denna
förordning är medgivet, straffes med fängelse i högst ett år eller med
dagsböter, ej under sjuttiofem. Äro omständigheterna synnerligen försvårande,
må till straffarbete i högst ett år dömas; äro de synnerligen mildrande,
må böterna nedsättas till trettio dagsböter.

2. Där tillverkare vid tillgodonjutande av tillstånd, som omförmäles i
16 § 2 inom., icke ställer sig till efterrättelse med tillståndet förbundet
villkor, straffes med dagsböter, ej under tio, eller, om omständigheterna
äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

3. I fall, som i 1 mom. avses, skola de förråd av brännvin som finnas
hos tillverkaren och som uppenbarligen äro avsedda för olovligt förfogande
jämte de kärl, i vilka brännvinet förvaras, tagas i beslag och dömas förverkade.

4. Tillverkare, som fälles till ansvar för brott, som i 1 mom. avses, skall
tillika dömas skyldig att för det brännvin, varöver han olovligen förfogat,
utgiva den omsättningsskatt å rusdrycker som belöper på brännvin av
nittiofem volymprocents alkoholhalt.

5. I fall, som i 1 mom. avses, äger kontrollstyrelsen, där ej synnerligen
mildrande omständigheter föreligga, återkalla det för tillverkaren utfärdade
driftsbeviset.

22 §.

Uraktlåter tillverkare, bränneriföreståndare eller partihandelsbolaget att
ställa sig till efterrättelse i denna förordning eller i enlighet med densamma
meddelad föreskrift, vare straffet, där ej särskilt ansvar är bestämt,
dagsböter, ej under tio.

23 §.

Där någon, under tid då han är ställd under åtal för brott mot denna förordning,
fortsätter samma brott, skall såsom särskilt brott anses vad han
före varje åtal förbrutit. För brotten gemensamt ådömt fängelsestraff må
ej överstiga två år.

Kungl. Maj. ts proposition nr 5

24 §.

Hava flera medverkat till garning, som i 19 och 21 §§ sägs, gäller vad
i 3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen är stadgat. Den, till vilken brännvin avyttrats
eller eljest anskaffats, vare dock ej förfallen till ansvar för annan
medverkan än anstiftan.

25 §.

Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna
förordning får ej röja eller obehörigen nyttja yrkeshemlighet, som därigenom
blivit känd för honom, och ej heller, där det ej kan anses påkallat i
tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande, vilket sålunda
blivit honom kunnigt.

Bryter någon mot vad i denna paragraf är stadgat, straffes med dagsböter
eller fängelse.

26 §.

Vägrar tillverkare att vid anfordran hålla sina handelsböcker med tillhörande
verifikationer tillgängliga för kontrollstyrelsen eller den styrelsen
befullmäktigat eller för överkontrollör, äger styrelsen förelägga honom vite.
Länsstyrelse äger i förekommande fall förordna om uttagande av sådant
vite.

27 §.

Brännvin, som enligt denna förordning tagits i beslag och dömts förverkat,
skall, därest det är i försälj ningsdugligt skick, hembjudas till partihandelsbolaget.
Bolaget är skyldigt att till skäligt pris inköpa den hembjudna
varan. Är värdet så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna,
skall brännvinet bevisligen förstöras.

28 §.

Brott, som avses i 22 §, må av allmän åklagare åtalas allenast efter anmälan
av kontrollstyrelsen.

Brott, varom i 25 § sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast efterangivelse
av målsägaren.

29 §.

Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 23 november
1954.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Gösta Lind,
regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 4 november 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

1 statsrådet den 22 oktober 1954, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till förordning om ändring i förordningen den
26 februari 1954 (nr 73) angående tillverkning av brännvin.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
nv e. o. hovrättsassessorn Sten Walberg.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

19 §.

I överensstämmelse med den allmänna bestämmelsen om förverkande i

2 kap. 17 § strafflagen torde i 2 mom. av förevarande paragraf såsom förutsättning
för tillämpning av de där angivna påföljderna böra stadgas att någon
förövat gärning som avses i 1 mom. Härigenom komma påföljderna att
inträda oberoende av om någon fälles till ansvar för gärningen.

För att det skall bliva otvetydigt att, såsom torde vara avsett, jämväl den i

3 mom. omförmälda påföljden skall tillämpas oberoende av om straff tillika
ådömes, synes ordet »ock» böra utgå.

,r,21 §.

I överensstämmelse med vad söm förordats i fråga om 19 § 2 mom. synes
i 21 § 3 mom. böra stadgas, att där angivna påföljder skola inträda när tillverkare
eller bränneriföreståndare förövat gärning, som avses i 1 mom., varvid
bestämmelsen i vad angår föremålet för beslag och förverkandeförklaring
bör ändras att gälla förråd som finnas hos den som så förfarit. Såsom ytterligare
förutsättning för tillämpning av påföljderna stadgas, att ej synnerligen
mildrande omständigheter föreligga. Lämpligheten av detta uttryckssätt
synes emellertid kunna ifrågasättas. Härvid må särskilt erinras om fall då

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

tillverkaren ej själv kan straffas för det otillåtna förfogandet. Vidare kunna
förekomma fall då förverkande framstår såsom obilligt oaktat tillverkaren
kan straffas och omständigheterna beträffande själva gärningen icke äro
synnerligen mildrande. Lagrådet förordar därför att, efter förebild i 2 kap.
17 § strafflagen, i stället stadgas att påföljderna skola tillämpas, om det ej
är uppenbart obilligt.

Medan straffbestämmelsen i 1 mom. endast avser åtgärd varigenom otillåtet
förfogande ägt rum, anger stadgandet i 3 mom. såsom föremål för beslag
och förverkande brännvinsförråd som uppenbarligen äro avsedda för olovligt
förfogande. Tydligen är uttrycket förfogande avsett att hava en vidsträckt
innebörd, och svårigheterna att bevisa att förfogandeavsikt förelegat
äro uppenbara. Med hänsyn härtill skulle möjligheten att beslagtaga
brännvinet och förklara det förverkat ändå att förfogandet ej fullbordats,
säkerligen få ringa praktisk betydelse. Däremot skulle stadgandet vara ägnat
att medföra viss osäkerhet i tillämpningen. På grund härav hemställes att
detsamma begränsas att gälla de förråd, varmed förfarits på otillåtet sätt,
jämte tillhörande kärl.

Anledning synes ej föreligga till annat än att för tillämpningen av påföljd
som avses i 4 mom. skall gälla enahanda förutsättning som enligt motsvarande
stadgande i 19 § 3 mom. Lydelsen av bestämmelsen i 4 mom. torde
därför böra jämkas så att bestämmelsen får avseende å tillverkare eller
bränneriföreståndare som på otillåtet sätt förfogat över brännvin, varjämte
ordet »tillika» bör uteslutas.

23 §.

Den föreslagna bestämmelsen innebär, att ett brottsligt förfarande, som
fortsättes efter det åtal blivit anställt och som eljest icke skulle anses innefatta
flera brott utan behandlas som enkel brottslighet, likväl skall vara
underkastat sådan förhöjning av straffmaximum som inträder vid tillämpning
av reglerna i 4 kap. strafflagen om gemensamt straff för flera brott.

Motsvarighet till bestämmelsen finnes ej i förordningen i dess nu gällande
lydelse och fanns ej heller i 1926 års författning i ämnet. Och de straffsatser
som enligt förslaget skola gälla beträffande brott som avses i 19—21
och 25 §§ synas vara sådana, att behov knappast kan antagas föreligga av
den skärpningsmöjlighet bestämmelsen innebär. I fråga om 19 § och 21 §
1 mom. är att märka, att den brottsliga verksamhetens fortsättande kan
medföra att brottet bedömes som grovt. Vad angår 22 § skulle bestämmelsen
medföra allenast att maximum för bötesstraffet höjdes från 120 till 180
dagsböter. På grund härav och då det torde vara önskvärt att i specialstraffrätten
ej utan synnerliga skäl införas regler som innebära avvikelse från
vad i allmänhet gäller rörande sammanträffande av brott, hemställes att
bestämmelsen uteslutes.

Ur protokollet:

Harr i et S tangent) c rg

8 Bihang till riksdagens protokoll t955. 1 samt. Nr 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 november
195b.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg,

Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, lagrådets den 23 november
1954 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 22 oktober 1954 remitterade
förslaget till förordning om ändring i förordningen den 26 februari
195b (nr 73) angående tillverkning av brännvin.

Föredragande departementschefen anför följande.

Vad lagrådet anfört vid granskningen av 19 och 21 §§ i det remitterade
förslaget torde böra iakttagas. Därutöver synes en redaktionell jämkning
böra ske i 25 §.

Enligt den föreslagna 23 § skall, där någon under tid då han är ställd under
åtal för brott mot förordningen fortsätter samma brott, såsom särskilt
brott anses vad han före varje åtal förbrutit. Paragrafen innehåller i övrigt
en begränsning av det fängelsestraff som skulle kunna ådömas med
stöd av densamma.

Lagrådet har hemställt att bestämmelsen uteslutes, varvid anförts att de
straffsatser som enligt förslaget skall gälla beträffande ifrågavarande brott
synes vara sådana, att behov knappast kan antas föreligga av ytterligare
skärpningsmöjlighet. Vidare har lagrådet framhållit såsom önskvärt att i
specialstraffrätten ej utan synnerliga skäl införes regler som innebär avvikelse
från vad i allmänhet gäller rörande sammanträffande av brott.

Vid den modernisering av straffbestämmelserna i alkoholförfattningarna
som skett vid revisionen av förordningarna om försäljning av olika slags
drycker samt genom det nu föreliggande förslaget har eftersträvats att så
långt möjligt slopa sådana bestämmelser som avviker från vad i allmänhet
gäller inom straffrätten. Beträffande vissa bestämmelser av denna art, som
återfinnes i ett större antal författningar, har jag emellertid ansett lämpligast
att de omprövas i ett större sammanhang. Jag har förut haft anledning
att framhålla detta i fråga om bestämmelserna rörande husbondeansvar.

Vad angår den nu föreslagna bestämmelsen saknas visserligen •—- såsom
ock påpekats av lagrådet — motsvarighet härtill i brännvinstillverkningsförordningen
och dess föregångare. Bestämmelser av samma innebörd åter -

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

finnes emellertid i ett stort antal författningar, däribland lagen den 20 juni
1924 med vissa bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker
och vin, de fram till den 1 oktober 1955 gällande förordningarna om försäljning
av rusdrycker, pilsnerdricka och alkoholfria drycker samt förordningarna
om skattefri sprit och alkoholhaltiga preparat. Av nyss angivna skäl
har sådana bestämmelser överförts till de år 1954 antagna rusdrycks- och
ölförsäljningsförordningarna samt till ett av mig den 29 oktober 1954 anmält
förslag till ny förordning om försäljning av alkoholfria drycker. Att
en sådan bestämmelse medtagits i det föreliggande förslaget motiveras huvudsakligen
av önskvärdheten att åstadkomma en samordning mellan straffbestämmelserna
i de olika alkoholförfattningarna.

Med hänsyn till det anförda vill jag förorda att den föreslagna bestämmelsen
tills vidare upptas i brännvinstillverkningsförordningen.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, under åberopande
av vad till statsrådsprotokollet för den 22 oktober 1954 och för denna dag
anförts, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå 1955 års riksdag
att antaga förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 26 februari
1954- (nr 73) angående tillverkning av brännvin;

2) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den
i juli 1918 (nr 56b) angående vissa alkoholhaltiga preparat
m. m.; samt

3) förordning med vissa bestämmelser om systembolag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand

547687. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag