Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Proposition 1937:5)

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Nr 5.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag örn,
befordran med luftfartyg, m. m.; given Stockholms
slott den 27 november 1936.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit bärmed

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade
förslag till lag örn befordran med luftfartyg,

dels ock äska riksdagens godkännande av härvid fogade, i Warschau den 12
oktober 1929 avslutade konvention rörande fastställande av vissa gemensamma
bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1937.

1 sami.

Nr 5.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Förslag

till

Lag

örn befordran med luftfartyg.

Härigenom förordnas som följer:

Lagens tillämpningsområde.

1 §•

Denna lag gäller befordran med luftfartyg av passagerare, resgods eller
gods, vilken utföres mot vederlag eller av lufttrafikföretag verkställes vederlagsfritt.

2 §.

Å luftbefordran, som utföres i enlighet med internationella överenskommelser
om postbefordran, äger denna lag icke tillämpning, ej heller å befordran,
som verkställes av lufttrafikföretag såsom första försök i syfte att upprätta
reguljär luftbefordringslinje, eller å befordran, som utföres under osedvanliga
förhållanden och faller utom normal utövning av lufttrafik.

Befordringshandlingar.

I. Biljett.

3 §•

Vid befordran av passagerare skall fraktföraren utfärda biljett, innehållande
följande uppgifter:

a. ort och dag för utfärdandet;

b. avgångsort och bestämmelseort;

c. avsedda mellanlandningar, fraktföraren obetaget att förbehålla sig rätt
till nödig ändring;

d. fraktförarens eller fraktförarnas namn och adress; samt

e. att befordringen utföres under den ansvarighet, som stadgas i denna lag.

Är biljett ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommit,
vare befordringsavtalet ändock gällande och underkastat bestämmelserna
i denna lag. Har fraktföraren mottagit passageraren utan att biljett utfärdats,
äge han likväl ej åberopa de bestämmelser, som utesluta eller begränsa hans
ansvarighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

II. Resgodsbevis.

4 §.

Vid befordran av resgods, som passageraren lämnat i fraktförarens vård (inskrivet
resgods), skall denne utfärda resgodsbevis.

Resgodsbevis skall upprättas i två exemplar, det ena för passageraren, det
andra för fraktföraren. Beviset skall innehålla följande uppgifter:

a. ort och dag för utfärdandet;

b. avgångsort och bestämmelseort;

c. fraktförarens eller fraktförarnas namn och adress;

d. biljettens nummer;

e. att resgodset utlämnas till innehavaren av beviset;

f. kollinas antal och vikt;

g. belopp, som uppgivits i enlighet med 22 § andra stycket; samt

h. att befordringen utföres under den ansvarighet, som stadgas i denna lag.

År resgodsbevis ej utfärdat, har beviset ej föreskrivet innehåll eller har det

förkommit, vare befordringsavtalet ändock gällande och underkastat bestämmelserna
i denna lag. Har fraktföraren mottagit resgodset utan att resgodsbevis
utfärdats eller innehåller beviset icke de i andra stycket under d., f. och
h. föreskrivna uppgifter, åge han likväl ej åberopa de bestämmelser, som utesluta
eller begränsa hans ansvarighet.

III. Flygfraktsedel.

5 §•

Vid befordran av gods äge fraktföraren fordra, att avsändaren upprättar
och avlämnar en befordringshandling, betecknad flygfraktsedel. Avsändaren
äge fordra, att sådan handling mottages av fraktföraren.

År flygfraktsedel ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den
förkommit, vare befordringsavtalet ändock gällande och, med det undantag som
följer av 9 §, underkastat bestämmelserna i denna lag.

6 §.

Flygfraktsedeln skall upprättas av avsändaren i tre originalexemplar och
avlämnas tillsammans med godset. Det första exemplaret skall förses med beteckningen
»för fraktföraren» och undertecknas av avsändaren. Det andra
exemplaret skall betecknas »för mottagaren»; det undertecknas av avsändaren
och fraktföraren samt åtföljer godset. Det tredje exemplaret undertecknas
av fraktföraren och återställes av honom till avsändaren efter godsets mottagande.

Fraktförarens underskrift skall tecknas vid godsets mottagande; den kan ersättas
med stämpel. Avsändarens underskrift kan vara tryckt eller ersättas
med stämpel.

Där fraktföraren på avsändarens begäran upprättat flygfraktsedeln, anses
han, där ej annat styrkes, hava handlat för avsändarens räkning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

7 §•

Avser befordringen flera kolli, skall avsändaren, där fraktföraren det begär,
upprätta särskilda flygfraktsedlar.

8 §•

Flygfraktsedeln skall innehålla följande uppgifter:

a. ort och dag för utfärdandet;

b. avgångsort och bestämmelseort;

c. avsedda mellanlandningar, fraktföraren obetaget att förbehålla sig rätt
till nödig ändring;

d. avsändarens namn och adress;

e. den förste fraktförarens namn och adress;

f. örn viss mottagare angives, hans namn och adress;

g. godsets art;

h. stycketal, förpackningssätt och kollinas särskilda märken eller nummer;

i. godsets vikt, myckenhet, rymd eller mått;

j. godsets och förpackningens synliga tillstånd;

k. frakten, örn den är bestämd, dag och ort för betalningen, så ock av vem
den skall erläggas;

l. örn godset sändes mot efterkrav, vederlaget för godset, så ock kostnad
som skall gäldas av mottagaren;

m. belopp, som uppgivits i enlighet med 22 § andra stycket;

n. i huru många exemplar flygfraktsedeln utfärdats;

o. handlingar, som avlämnats till fraktföraren att åtfölja flygfraktsedeln; p.

befordringstiden och kortfattad uppgift å den avsedda vägen (via), såvitt
avtal därutinnan träffats; samt

q. att befordringen utföres under den ansvarighet, som stadgas i denna lag.

9 §.

Har fraktföraren mottagit godset utan att flygfraktsedel utfärdats eller innehåller
fraktsedeln icke de i 8 § a.—i. och q. föreskrivna uppgifter, åge han
icke åberopa de bestämmelser i denna lag, som utesluta eller begränsa hans
ansvarighet.

10 §.

Avsändaren svare för skada, som tillskyndas fraktföraren eller annan i
följd av att uppgifter rörande godset, vilka han upptagit i flygfraktsedeln,
ej hava föreskrivet innehåll eller eljest äro ofullständiga eller oriktiga.

11 §.

Flygfraktsedeln skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis örn avtalets
slutande, örn mottagandet av godset och örn villkoren för befordringen.

Uppgifterna i flygfraktsedeln angående godsets vikt, mått, förpackning och

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

stycketal skola, där ej annat styrkes, äga vitsord. Annan uppgift om godsets
myckenhet eller rymd samt uppgift örn dess tillstånd åge däremot ej vitsord
mot fraktföraren, med mindre han i avsändarens närvaro undersökt uppgiften
och därom tecknat intyg å flygfraktsedeln eller ock uppgiften avser godsets
synliga tillstånd.

Rätt att förfoga över godset oell godsets utlämnande.

12 §.

Mot uppfyllande av sina förpliktelser på grund av befordringsavtalet åge
avsändaren, där det kan ske utan skada för fraktföraren eller annan avsändare,
förfoga över godset genom att återtaga det å avgångs- eller bestämmelseflygplatsen,
stoppa det vid landning under resan, på bestämmelseorten eller
under resan låta utlämna det till annan än den i flygfraktsedeln angivne mottagaren
eller begära dess återsändande till avgångsflygplatsen; gälde dock
kostnad som därav kommer. Kan avsändarens order ej verkställas, skall fraktföraren
därom omedelbart underrätta honom.

Utför fraktföraren avsändarens order utan att dennes exemplar av flygfraktsedeln
företes, vare fraktföraren ansvarig för skada, som därigenom tillskyndas
rätte innehavaren av flygfraktsedeln, fraktföraren obetaget att söka
sitt åter av avsändaren.

Avsändarens rätt upphöre, då efter vad i 13 § stadgas mottagarens rätt inträder.
Vägrar mottagaren att mottaga fraktsedeln eller godset eller är han
icke att träffa, gånge rätten att förfoga över godset åter till avsändaren.

13 §.

När godset framkommit till bestämmelseorten, åge mottagaren, där ej annat
föranledes av vad i 12 § stadgas, av fraktföraren utfå flygfraktsedeln
och godset, därest han gäldar vad denne äger fordra och i övrigt fullgör de
befordringsvillkor, som angivits i flygfraktsedeln.

Där ej annat avtalats, skall fraktföraren, så snart godset framkommit, underrätta
mottagaren därom.

14 §.

Vidgår fraktföraren att godset förkommit eller har det ej framkommit
senast inom sju dagar efter det godset bort anlända, äge mottagaren mot fraktföraren
göra gällande de rättigheter, som härflyta ur befordringsavtalet.

15 §.

Förbehåll, som innefattar avvikelse från bestämmelserna i 12, 13 eller 14 §,
vare ej gällande, med mindre det intagits i flygfraktsedeln.

16 §.

Avsändaren vare pliktig att lämna de upplysningar och att vid flygfraktsedeln
foga de handlingar, som erfordras för att tull-, accis- och ordningsföre -

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

skrifter må kunna fullgöras före godsets avlämnande till mottagaren. Skada i
följd av att sådan upplysning eller handling saknas, är ofullständig eller felaktig
vare avsändaren pliktig att ersätta, utan så är att fel eller försummelse
ligger fraktföraren eller hans folk till last.

Fraktföraren vare icke pliktig att undersöka, örn dessa upplysningar och
handlingar äro riktiga eller fullständiga.

Fraktförarens ansvarighet.

17 §.

Drabbas passagerare, ombord å luftfartyget eller vid påstigning eller avstigning,
av skada å person, vare fraktföraren, såvitt ej annat följer av vad
nedan stadgas, därför ansvarig.

18 §.

Förkommer, minskas eller skadas inskrivet resgods eller gods, medan det är
i fraktförarens vård, på flygplats, ombord på luftfartyg eller, vid landning
utanför flygplats, varhelst godset befinner sig, vare fraktföraren, med nedan
stadgade undantag, därför ansvarig.

Har på grund av befordringsavtalet vid lastning, avlämnande eller omlastning
befordran verkställts till lands eller sjöledes utanför flygplats, ligge å
fraktföraren att visa att skada, som drabbat resgodset eller godset, ej uppkommit
under den i första stycket avsedda tiden.

19 §.

För skada i följd av dröjsmål vid luftbefordran av passagerare, inskrivet
resgods eller gods vare fraktföraren ansvarig, där ej nedan annorlunda stadgas.

20 §.

Fraktföraren vare fri från ansvarighet, där antagas må, att skadan icke orsakats
genom fel eller försummelse av fraktföraren själv eller av hans folk i
tjänsten.

Samma lag vare, där vid befordran av inskrivet resgods eller gods skadan
tillkommit genom fel eller försummelse vid styrningen, förandet eller navigeringen
av luftfartyget och fel eller försummelse i annat hänseende ej föreligger.

21 §.

Har den, som lidit skadan, genom eget vållande därtill medverkat, varde ersättningen
jämkad efter ty skäligt prövas.

22 §.

Vid befordran av passagerare vare fraktförarens ansvarighet för envar av
dem begränsad till adertontusentvåhundrafemtio kronor; och må förty, där

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

ersättningen skall utgå i form av ränta, dennas kapitaliserade värde icke överskrida
sagda gräns. Avtal må dock träffas örn högre gräns för ansvarigheten.

Beträffande inskrivet resgods eller gods vare fraktförarens ansvarighet begränsad
till trettiosju kronor för kilogram. Har avsändaren vid godsets avlämnande
till fraktföraren särskilt uppgivit det intresse, som är förbundet
med befordringen, och guldit föreskriven tilläggsavgift, galle det uppgivna beloppet
såsom gräns för fraktförarens ansvarighet, där han ej visar, att avsändarens
intresse är lägre.

För resgods, som passageraren icke lämnat i fraktförarens vård, vare ansvarigheten
begränsad till sjuhundratrettio kronor för envar passagerare.

23 §.

Förbehåll, som innefattar inskränkning i fraktförarens ansvarighet eller bestämmer
lägre gräns därför än i 22 § sägs, vare ogiltigt.

24 §.

Där passagerare drabbats av skada å person, skall enligt de i strafflagen
stadgade grunder bestämmas vem ersättningen skall tillkomma och vad därunder
skall räknas.

25 §.

Har skada med uppsåt eller grov vårdslöshet orsakats av fraktföraren själv
eller av hans folk i tjänsten, äge han icke åberopa de bestämmelser i denna
lag, som utesluta eller begränsa hans ansvarighet.

f-''

26 §.

Mottages inskrivet resgods eller gods utan anmärkning, skall godset, där ej
annat styrkes, anses avlämnat i oskadat skick och i överensstämmelse med befordringshandlingen.

Örn skada eller minskning skall anmärkning göras hos fraktföraren omedelbart
efter upptäckten och senast, beträffande resgods, inom tre dagar samt,
beträffande gods, inom sju dagar från mottagandet. Vid dröjsmål skall anmärkning
framställas inom fjorton dagar från den dag, då avlämnande skedde.

Anmärkning skall göras genom anteckning på fraktförarens exemplar av
befordringshandlingen eller eljest i skrift, avsänd inom tid som i andra stycket
sägs.

27 §.

Har ej anmärkning enligt 26 § framställts inom tid som där sägs, vare rätten
till talan mot fraktföraren förlorad, utan så är att han förfarit svikligen.

28 §.

Talan örn ansvarighet skall föras vid rätten i den ort, där fraktföraren har
sitt hemvist, där hans huvudkontor eller det kontor finnes, genom vars medverkan
avtalet slutits, eller ock på bestämmelseorten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

29 §.

Varder ej talan om ansvarighet anhängiggjord inom två år från luftfartygets
ankomst till bestämmelseorten eller från den dag, då det skolat anlända
eller då befordringen avbröts, vare rätten till talan förlorad.

30 §.

Skall befordran, som enligt vad därom avtalats är att anse såsom en enhet,
utföras av flera fraktförare var efter annan, vare envar av dem, sedan han
mottagit passageraren, det inskrivna resgodset eller godset, ansvarig för den
del av befordringen, vars utförande ankommer på honom.

Vid befordran av inskrivet resgods eller gods må avsändaren jämväl hålla
sig till den förste fraktföraren och den som äger utfå godset till den siste,
ändå att skadan eller dröjsmålet inträffat, medan godset var i annan fraktförares
vård. Äro två fraktförare ansvariga efter vad nu sagts, svare de en
för båda och båda för en.

Sammansatt befordran.

31 §.

Där befordran skall utföras delvis med luftfartyg och delvis med annat befordringsmedel,
vare denna lag tillämplig allenast beträffande luftbefordringen.

Villkor, som avser befordringen med annat befordringsmedel, må intagas i
luftbefordringshandlingen.

Särskilda bestämmelser.

32 §.

Göres i befordringsavtal eller eljest innan skada timat, med avvikelse från
vad i denna lag stadgas, förbehåll örn tillämplig lag eller örn domstols behörighet,
vare det förbehåll utan verkan.

Skiljeavtal rörande skada som i denna lag avses vare, där avtal träffats
innan skadan timade, ej gällande med mindre avtalet angår befordran av gods
samt skiljemannaförfarandet skall äga rum i stat som är ansluten till den i
Warschau den 12 oktober 1929 avslutade konventionen örn internationell luftbefordran,
inom en i 28 § avsedd domstols domvärjo och med tillämpning av
vad lagen i sådan stat stadgar örn luftbefordran som i konventionen avses.

33 §.

Bestämmelserna i denna lag skola äga tillämpning jämväl å internationell
luftbefordran, vad i 24 § stadgas dock allenast där enligt i allmänhet gällande

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

regler svensk lag skall komma till användning. Har stat, som är ansluten till
den i 32 § omförmälda konventionen, avgivit sådan förklaring, som avses i tilläggsprotokollet
till samma konvention, skall lagen ej äga tillämpning å internationell
luftbefordran, som utföres omedelbart av den staten.

Vid internationell luftbefordran skola de i 22 § angivna penningbeloppen
avse kronor i guld.

34 §.

Såvitt angår inrikes luftbefordran, äger Konungen meddela bestämmelser
avvikande från vad i 3 § första stycket, 4 § andra stycket samt 8 § stadgas
angående biljett, resgodsbevis och flygfraktsedel.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5.

CONVENTIO N

pour rUnilication de certaines
Regie» relatives an Transport
Aérien International.

CHAPITRE PREMIER.

Objet — Déflnitions.

Article premier.

1) La présente Convention s’applique
ä tout transport international de
personnes, bagages ou marchandises,
effectué pär aéronef contre rémunération.
Elle s’applique également aux
transports gratuits effectués par aéronef
par une entreprise de transports
aériens.

2) Est qualifié »transport international»,
au sens de la présente Convention,
tout transport dans lequel, d’aprés
les stipulations des parties, le point
de départ et le point de destination,
qu’il y ait ou non interruption de
transport ou transbordement, sont
situés soit sur le territoire de deux
Hautes Parties Contractantes, soit sur
le territoire d’une seule Haute Partie
Contractante, si une escale est prévue
dans un territoire soumis å la souveraineté,
ä la suzeraineté, au mandat
ou å 1’autorité d’une autre Puissance
méme non Contractante. Le transport
sans une telle escale entre les territoires
soumis å la souveraineté, ä la
suzeraineté, au mandat ou ä 1’autorité
de la méme Haute Partie Contractante
n’est pas considéré comme international
au sens de la présente Convention.

3) Le transport å exécuter pär plusieurs
transporteurs par air successifs
est censé constituer pour 1’application
de cette Convention un transport
unique lorsqu’il a été envisagé par les
parties comme une seule opération,

(Svensk text.)

KONVENTION

rörande fastställande av vissa
gemensamma bestämmelser i
fråga örn internationell luftbefordran.

KAPITEL I.

Föremål och definitioner.

Artikel 1.

1. Denna konvention gäller all internationell
befordran av personer, resgods
eller gods, vilken utföres med
luftfartyg mot vederlag. Den äger
tillämpning jämväl å vederlagsfri befordran,
som med luftfartyg utföres
av lufttrafikföretag.

2. Såsom internationell anses i denna
konvention befordran, då enligt
befordringsavtalet avgångsorten och
bestämmelseorten — oavsett örn befordringsavbrott
eller ombyte av fartyg
förekommer eller ej — ligga på två
höga fördragsslutande parters territorier.
Äro både avgångsorten och bestämmelseorten
belägna på en enda hög
fördragsslutande parts territorium, anses
befordringen jämväl såsom internationell,
såframt mellanlandning skall
äga rum på territorium, som är underkastat
annan stats suveränitet, överhöghet,
mandat eller myndighet, ändå
att denna stat icke är fördragsslutande.
Befordran, som utan sådan mellanlandning
företages mellan territorier
underkastade en och samma höga fördragsslutande
parts suveränitet, överhöghet,
mandat eller myndighet, anses
icke såsom internationell i denna konvention.

3. Befordran, som skall utföras av
flera luftfraktförare var efter annan,
anses, vare sig beträffande befordringen
slutits ett enda eller flera avtal,
vid tillämpning av denna konvention
såsom en enhet, där den av parterna så

Kungl. Maj.ts proposition nr 5.

qu’il ait été conclu sems la forme d’un
seul contrat ou (Tune série de contrats
et il ne perd pas son caractére international
par le fait qu’un seul contrat
ou une série de contrats doivent étre
exécutés intégralement dans un territoire
soumis å la souveraineté, ä la
suzeraineté, au mandat ou å l’autorité
d’une méme Haute Partie Gontran
tante.

Article 2.

1) La Convention s’applique aux
transports effectués par l’État ou les
autres personnes juridiques de droit
public, dans les conditions prévues ä
1’article ler.

2) Sont exceptés de 1’application de
la présente Convention les transports
effectués sous 1’empire de conventions
postales internationales.

CHAPITRE II.

Titres de transport.

Seetion I. — Billot de passage.

Artide 3.

1) Dans le transport de voyageurs,
le transporter est tenu de délivrer un
hillet de passage qui doit contenir les
mentions suivantes:

ä) le lieu et la date de Immission;

b) les points de départ et de destination
;

c) les arréts prévus, sous réserve
de la faeulté pour le transporteur de
stipuler qu’il pourra les modifier en
cas de nécessité et sans que cette modification
puisse faire perdre au transport
son caractére international;

d) le nom et 1’adresse du ou des
transporteurs;

e) 1’indication que le transport est
soumis au régime de la responsabilité
établi par la présente Convention.

2) L’absence, 1’irrégularité ou la
perte du hillet n’affecte ni 1’existence,
ni la validité du contrat de transport,
qui n’en sera pas moins soumis aux
régles de la présente Convention.
Toutefois si le transporteur accepte le
voyageur sans qu’il ait été délivré un

betraktats; befordringen förlorar icke
på den grund sin internationella karaktär,
att ett eller flera av avtalen
skola i sin helhet fullgöras inom territorium,
som är underkastat en och
samma höga fördragsslutande parts
suveränitet, överhöghet, mandat eller
myndighet.

Artikel 2.

1. Konventionen gäller, under de
i art. 1 angivna förutsättningar, jämväl
befordran, som utföres av stat,
kommun, annan sådan menighet eller
offentlig inrättning.

2. Konventionen gäller icke befordran,
som utföres i enlighet med internationella
postkonventioner.

KAPITEL II.

Beford ringshandlingar.

Avdelning I. Biljett.

Artikel 3.

1, Vid befordran av passagerare
skall fraktföraren utfärda biljett innehållande
följande uppgifter:

a. ort och dag för utfärdandet;

b. avgångsort och bestämmelseort;

c. avsedda mellanlandningar, fraktföraren
obetaget att förbehålla sig rätt
till nödig ändring, utan att befordringen
på den grund förlorar sin internationella
karaktär;

d. fraktförarens eller fraktförarnas
namn och adress; samt

e. att befordringen utföres under
den ansvarighet, som stadgas i denna
konvention.

2. Är biljett ej utfärdad, har den
ej föreskrivet innehåll eller har den
förkommit, vare befordringsavtalet ändock
gällande och underkastat bestämmelserna
i denna konvention. Har
fraktföraren mottagit passageraren
utan att biljett utfärdats, äge han

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

hillet de passage, il idarna pas le dock ej åberopa de bestämmelser i dendroit
de se prévaloir des dispositions na konvention, som utesluta eller bede
cette Convention qui excluent ou gränsa hans ansvarighet,
limitent sa responsabilité.

Section n. —- Bulletin de bagages.

Article 4.

1) Dans le transport de bagages,
autres que les ménus objets personnels
dont le voyageur conserve la garde, le
transporteur est tenu de délivrer un
bulletin de bagages.

2) Le bulletin de bagages est établi
en deux exemplaires, l’un pour le
voyageur, l’autre pour le transporteur.

3) Il dolt contenir les mentions suivantes: a)

le lieu et la date de l’émission;

b) les points de départ et de destination; c)

le nom et 1’adresse du ou des
transporteurs;

d) le numéro du hillet de passage;

e) 1’indication que la livraison des
bagages est faite au porteur du bulletin
;

f) le nombre et le poids des colis;

g) le montant de la valeur déclarée
conformément ä 1’article 22 alinéa 2;

h) 1’indication que le transport est
soumis au régime de la responsabilité
établi par la présente Convention.

4) L’absence, 1’irrégularité ou la
perte du bulletin n’affecte ni l’existence,
ni la validité du contrat de
transport qui n’en sera pas moins soumis
aux régles de la présente Convention.
Toutefois si le transporteur
accepte les bagages sans qu’il ait été
délivré un bulletin ou si le bulletin ne
contient pas les mentions indiquées
sous les lettres d), f), h), le transporteur
n’aura pas le drott de se prévaloir
des dispositions de cette Convention
qui excluent ou limitent sa
responsabilité.

Avdelning II. Resgodsbevis.

Artikel 4.

1. Vid befordran av annat resgods
än det, som passageraren behåller i sin
vård, skall fraktföraren utfärda resgodsbevis.

2. Resgodsbeviset utfärdas i två
exemplar, det ena för passageraren,
det andra för fraktföraren.

3. Beviset skall innehålla följande
uppgifter:

a. ort och dag för utfärdandet;

b. avgångsort och bestämmelseort;

c. fraktförarens eller fraktföramas
namn och adress;

d. biljettens nummer;

e. att resgodset utlämnas till innehavaren
av beviset;

f. kollinas antal och vikt;

g. belopp, som uppgivits i enlighet
med art. 22 andra stycket; samt

h. att befordringen utföres under
den ansvarighet, som stadgas i denna
konvention.

4. Är resgodsbevis ej utfärdat,
har beviset ej föreskrivet innehåll eller
har det förkommit, vare befordringsavtalet
ändock gällande och underkastat
bestämmelserna i denna konvention.
Har fraktföraren mottagit
resgodset utan att resgodsbevis utfärdats
eller innehåller beviset icke de
under d., f. och h. föreskrivna uppgifter,
åge han dock ej åberopa de bestämmelser
i denna konvention, som
utesluta eller begränsa hans ansvarighet.

Section IH. — Bettre de transport Avdelning m. Flygfraktsedel,
adrien.

Artide 5. Artikel 5.

1) Tout transporteur de marchan- 1. Vid befordran av gods åge
dises a le droit de demander å l’expé- fraktföraren fordra, att avsändaren

Kungl. Majlis proposition nr 5.

diteur 1’établissement et la remise d’un
titre appelé: «lettre de transport

aérien»; tout expéditeur a le droit de
demander au transporteur 1’acceptation
de ce document.

2) Toutefois, 1’absence, 1’irrégularité
ou la perte de ce titre n’affecte ni
1’existence, ni la validité du contrat
de transport qui n’en sera pas moins
soumis aux régles de la présente Convention,
sous réserve des dispositions
de 1’article 9.

Artide 6.

1) La lettre de transport aérien est
établie par 1’expéditeur en trois exemplaires
originaux et remise avec la
marchandise.

2) Le premier exemplaire pörte la

mention «pour le transporteur»; il est
signé pär 1’expéditeur. Le deuxiéme
exemplaire pörte la mention «pour le
destinataire»; il est signé par l’expéditeur
et le transporteur et il accompagne
la marchandise. Le troisiéme

exemplaire est signé par le transporteur
et remis par lui å 1’expéditeur
aprés acceptation de la marchandise.

3) La signature du transporteur

doit étre apposée dés l’acceptation de
la marchandise.

4) La signature du transporteur

peut étre remplacée par un timbre;

celle de 1’expéditeur peut étre imprimée
ou remplacée pär un timbre.

5) Si, å la demande de 1’expéditeur,
le transporteur établit la lettre de
transport aérien, il est considéré
jusqu’å preuve contraire, comme agissant
pour le compte de 1’expéditeur.

Artide 7.

Le transporteur de marchandises a
le droit de demander ä 1’expéditeur
1’établissement de lettres de transport
aérien différentes lorsqu’il y a plusieurs
edis.

Artide 8.

La lettre de transport aérien doit
contenir les mentions suivantes:

a) le lieu ou le document a été créé
et la date ä laquelle il a été établi;

upprättar och avlämnar en befordringshandling,
betecknad flygfraktsedel.
Avsändaren äge fordra att sådan
handling mottages av fraktföraren.

2. Är flygfraktsedel ej utfärdad,
har den ej föreskrivet innehåll eller
har den förkommit, vare befordringsavtalet
ändock gällande och, med det
undantag som följer av art. 9, underkastat
bestämmelserna i denna konvention.

Artikel 6.

1. Flygfraktsedeln upprättas av
avsändaren i tre originalexemplar och
avlämnas tillsammans med godset.

2. Det första exemplaret skall förses
med beteckningen »för fraktföraren»
och undertecknas av avsändaren.
Det andra exemplaret skall betecknas
»för mottagaren»; det undertecknas
av avsändaren och fraktföraren samt
åtföljer godset. Det tredje exemplaret
undertecknas av fraktföraren och
återställes av honom till avsändaren
efter godsets mottagande.

3. Fraktförarens underskrift skall
tecknas vid godsets mottagande.

4. Fraktförarens underskrift kan
ersättas med stämpel, avsändarens kan
vara tryckt eller ersättas med stämpel.

5. Där fraktföraren på avsändarens
begäran upprättat flygfraktsedeln,
anses han, där ej annat styrkes,
hava handlat för avsändarens räkning.

Artikel 7.

Fraktföraren äge fordra, att avsändaren
upprättar särskilda flygfraktsedlar,
då befordringen avser flera
kolli.

Artikel 8.

Flygfraktsedeln skall innehålla följande
uppgifter:

a. ort och dag för utfärdandet;

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

b) les points de départ et de destination; c)

les arréts prévus, sous réserve de
la faculté, pour le transporteur, de
stipuler qu’il pourra les modifier en
cas de nécessité et sans que cette modification
puisse faire perdre au transport
son caractére international;

d) le nom et l’adresse de l’expéditeur; e)

le nom et 1’adresse du premier
transporteur;

f) le nom et 1’adresse du destinataire,
s’il y a lieu;

g) la nature de la marchandise;

h) le nombre, le mode d’emballage,
les marques particuliéres ou les numéros
des cobs;

i) le poids, la quantité, le volume
ou les dimensions de la marchandise;

j) l’état apparent de la marchandise
et de 1’emballage;

k) le pris du transport s’il est stipulé,
la date et le lieu de paiement et
la personne qui doit payer;

l) si 1’envoi est fait contre remboursement,
le prix des marchandises et,
éventuellement, le montant des frais;

m) le montant de la valeur déclarée
conformément å l’article 22, alinéa 2;

n) le nombre d’exemplaires de la
lettre de transport aérien;

o) les documents transmis au transporteur
pour accompagner la lettre de
transport aérien;

p) le délai de transport et 1’indication
sommaire de la voie ä suivre
(via) s’ils ont été stipulés;

q) 1’indication que le transport est
soumis au régime de la responsabilité
établi par la présente Convention.

Article 9.

Si le transporteur accepte des marchandises
sans qu’il ait été établi une
lettre de transport aérien, ou si celleci
ne contient pas toutes les mentions
indiquées par 1’article 8 [a) ä i) inclusivement
et q)], le transporteur
n’aura pas le droit de se prévaloir des
dispositions de cette Convention qui
excluent ou limitent sa responsabilité.

b. avgångsort och bestämmelseort;

c. avsedda mellanlandningar, fraktföraren
obetaget att förbehålla sig rätt
till nödig ändring, utan att befordringen
på den grund förlorar sin internationella
karaktär;

d. avsändarens namn och adress;

e. den förste fraktförarens namn och
adress ;

f. örn viss mottagare angives, hans
namn och adress;

g. godsets art;

h. stycketal, förpackningssätt och
kollinas särskilda märken eller nummer; i.

godsets vikt, myckenhet, rymd eller
mått;

j. godsets och förpackningens synliga
tillstånd;

k. frakten, örn den är bestämd, dag
och ort för betalningen, så ock av vem
den skall erläggas;

l. örn godset sändes mot efterkrav,
vederlaget för godset, så ock kostnad
som skall gäldas av mottagaren;

m. belopp, som uppgivits i enlighet
med art. 22 andra stycket;

n. i huru många exemplar flygfraktsedeln
utfärdats;

o. handlingar, som avlämnats till
fraktföraren att åtfölja flygfraktsedeln; p.

befordringstiden och kortfattad
uppgift å den avsedda vägen (via),
såvitt avtal därutinnan träffats; samt

q. att befordringen utföres under
den ansvarighet, som stadgas i denna
konvention.

Artikel 9.

Har fraktföraren mottagit godset
utan att flygfraktsedel utfärdats eller
innehåller fraktsedeln icke de i art.
8 a.—i. och q. föreskrivna uppgifter,
åge han icke åberopa de bestämmelser
i denna konvention, som utesluta eller
begränsa hans ansvarighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Article 10.

1) L’expéditeur est responsable de
1’exactitude des indications et déclarations
concernant la marchandise qu’il
inscrit dans la lettre de transport
aérien.

2) Il supportera la responsabilité de
tout dommage subi par le transporteur
ou toute autre personne å raison de ses
indications et déclarations irréguliéres,
inexactes ou incomplétes.

Artide 11.

1) La lettre de transport aérien fait
foi, jusqu’ä preuve contraire, de la
conclusion du contrat, de la reception
de la marchandise et des conditions du
transport.

2) Les énonciations de la lettre de
transport aérien, relatives au poids,
aux dimensions et å 1’emballåge de la
marchandise ainsi qu’au nombre des
colis font foi jusqu’ä preuve contraire;
celles relatives å la quantité, au volume
et å 1’état de la marchandise ne
font preuve contre le transporteur
qu’autant que la vérification en a été
faite par lui en presence de l’expéditeur,
et constatée sur la lettre de
transport aérien, ou qu’il s’agit d’énonciations
relatives å l’état apparent de
la marchandise.

Artide 12.

1) L’expéditeur a le droit, sous la
condition d’exécuter toutes les obligations
résultant du contrat de transport,
de disposer de la marchandise, soit en
la retirant ä 1’aérodrome de départ ou
de destination, soit en 1’arrétant en
cours de route lors d’un atterrissage,
soit en la faisant délivrer au lieu de
destination ou en cours de route ä
une personne autre que le destinataire
indiqué sur la lettre de transport
aérien, soit en demandant son retour
å l’aérodrome de départ, pour autant
que 1’exercice de ce droit ne pörte
préjudice ni au transporteur, ni aux
autres expéditeurs et avec 1’obligation
de rembourser les frais qui en résultent.

Artikel 10.

1. För riktigheten av de uppgifter
rörande godset, som avsändaren upptager
i flygfraktsedeln, vare han ansvarig.

2. Avsändaren svare för skada,
som tillskyndas fraktföraren eller annan
på grund av att avsändarens uppgifter
ej hava föreskrivet innehåll eller
eljest äro ofullständiga eller oriktiga.

Artikel 11.

1. Flygfraktsedeln skall, där ej
annat styrkes, gälla såsom bevis om
avtalets slutande, om mottagandet av
godset och om villkoren för befordringen.

2. Uppgifterna i flygfraktsedeln
angående godsets vikt, mått, förpackning
och stycketal skola, där ej annat
styrkes, äga vitsord. Annan uppgift
om godsets myckenhet eller rymd samt
uppgift örn dess tillstånd åge däremot
ej vitsord mot fraktföraren, med mindre
han i avsändarens närvaro undersökt
uppgiften och därom tecknat intyg
å flygfraktsedeln eller ock uppgiften
avser godsets synliga tillstånd.

Artikel 12.

1. Där avsändaren uppfyller sina
förpliktelser på grund av befordringsavtalet,
åge han rätt att förfoga
över godset genom att återtaga det
från avgångs- eller bestämmelseflygplatsen,
genom att stoppa det vid landning
under resan, genom att på bestämmelseorten
eller under resan låta
utlämna det till annan än den i flygfraktsedeln
angivne mottagaren eller
genom att begära dess återsändande
till avgångsflygplatsen. Denna rätt
må avsändaren utöva endast såvitt
ej därigenom skada uppstår för fraktföraren
eller annan avsändare; och
gälde avsändaren kostnad, som därav
kommer.

Kungl. Majlis proposition nr 5.

2) Dans le cas ou 1''exécution des
ordres de 1’expéditeur est impossible,
le transporteur dolt Ten aviser immédiatement.

3) Si le transporteur se conforme
aux ordres de disposition de 1’expéditeur,
sans exiger la production de l’exemplaire
de la lettre de transport
aérien délivré å celui-ci, il sera
responsable, sauf son recours contre
1’expéditeur, du préjudice qui pourrait
étre causé par ce fait å celui qui est
réguliérement en possession de la
lettre de transport aérien.

4) Le droit de 1’expéditeur cesse au
moment ou celui du destinataire commence,
conformément å 1’article 13 cidessous.
Toutefois, si le destinataire
refuse la lettre de transport ou la marchandise,
ou s’il ne peut étre atteint,
1’expéditeur reprend son droit de disposition.

Article 13.

1) Sauf dans les cas indiqués å
1’article précédent, le destinataire a le
droit, dés 1’arrivée de la marchandise
au point de destination, de demander
au transporteur de lui remettre la
lettre de transport aérien et de lui
Hyrer la marchandise contre le parment
du montant des créances et
contre l’exécution des conditions de
transport indiquées dans la lettre de
transport aérien.

2) Sauf stipulation contraire, le
transporteur dolt aviser le destinataire
dés 1’arrivée de la marchandise.

3) Si la perte de la marchandise
est reconnue par le transporteur ou
si, å 1’expiration d’un délai de sept
jours apres quille aurait du arriver,
la marchandise n’est pas arrivée, le
destinataire est autorisé å faire valoir
vis-å-vis du transporteur les droits résultant
du contrat de transport.

Artide 14.

L’expéditeur et le destinataire peuvent
faire valoir tous les droits qui
leur sont respectivement conférés par
les artides 12 et 13, chacun en son

2. Kan avsändarens order ej verkställas,
skall fraktföraren därom omedelbart
underrätta honom.

3. Utför fraktföraren avsändarens
order utan att dennes exemplar av
flygfraktsedeln företes, vare fraktföraren
ansvarig för skada, som därigenom
tillskyndas rätte innehavaren
av flygfraktsedeln, fraktföraren obetaget
att söka sitt åter av avsändaren.

4. Avsändarens rätt upphöre, då
efter vad i art. 13 stadgas mottagarens
rätt inträder. Vägrar mottagaren
att mottaga fraktsedeln eller godset
eller är han icke att träffa, gånge rätten
att förfoga över godset åter till
avsändaren.

Artikel 13.

1. När godset framkommit till bestämmelseorten,
äge mottagaren, där
ej annat föranledes av vad i art. 12
stadgas, fordra att fraktföraren till
honom utlämnar flygfraktsedeln och
godset mot det att han gäldar vad
fraktföraren äger fordra och i övrigt
fullgör de befordringsvillkor, som angivits
i flygfraktsedeln.

2. Där ej annat avtalats, skall
fraktföraren, så snart godset framkommit,
underrätta mottagaren därom.

3. Vidgår fraktföraren att godset
förkommit eller har det ej framkommit
senast inom sju dagar efter
det godset bort anlända, äge mottagaren
mot fraktföraren göra gällande
de rättigheter, som härflyta ur befordringsavtalet.

Artikel 14.

Avsändaren och mottagaren kunna,
evad de handla å egna eller å annans
vägnar, i eget namn göra gällande
dem enligt art. 12 och 13 tillkommande

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

propre nom, qu’il agisse dans son
propre intérét ou dans 1’intérét d’autrui,
å condition d’exécuter les obligations
que le contrat impose.

Article 15.

1) Les articles 12, 13 et 14 ne porten!
aucun préjudice ni aux rapports
de 1’expéditeur et du destinataire
entre eux, ni aux rapports des tiers
dont les droits proviennent, soit de
1’expéditeur1, soit du destinataire.

2) Toute clause dérogeant aux stipulation
des articles 12, 13 et 14 doit
étre inscrite dans la lettre de transport
aérien.

Artide 16.

1) L’expéditeur est tenu de fournir
les renseignements et de joindre ä la
lettre de transport aérien les documents
qui, avant la remise de la marchandise
au destinataire, sont nécessaires
å 1’accomplissement des formalités
de douane, d’octroi ou de police.
L’expéditeur est responsable envers le
transporteur de tous dommages qui
pourraient résulter de 1’absence, de
1’insuffisance ou de 1’irrégularité de
ees renseignements et piéces, sauf le
cas de taute de la part du transporteur
ou de ses préposés.

2) Le transporteur n’est pas tenu
d’examiner si ees renseignements et
documents sont exaets ou suffisants.

CHAPITRE III.

Responsabilité du transporteur.

Artide 17.

Le transporteur est responsable du
dominage survenu en cas de mort, de
blessure ou de toute autre lésion corporelle
subie par un voyageur lorsque
1’accident qui a causé le dommage s’est
produit å bord de 1’aéronef ou au cours
de toutes opérations d’embarquement et
de débarquement.

1 I dea officiella texten står, på grand av redaktionsfel,
»transporteur».

Bihang till riksdagens protokoll 19,V. 1

rättigheter mot det att de uppfylla
de förpliktelser avtalet ålägger dem.

Artikel 15.

1. Art. 12, 13 och 14 beröra icke
förhållandet mellan avsändaren och
mottagaren, ej heller förhållandet till
tredje man, vars rätt härleder sig från
avsändaren eller mottagaren.

2. Förbehåll, som innefattar avvikelse
från bestämmelserna i art. 12, 13
eller 14, skall intagas i flygfraktsedeln.

Artikel 16.

1. Avsändaren vare pliktig att
lämna de upplysningar och att vid.
flygfraktsedeln foga de handlingar,
som erfordras för att tull-, accis- och
ordningsföreskrifter må kunna fullgöras
före godsets avlämnande till
mottagaren. Skada i följd av att sådan
upplysning eller handling saknas,
är ofullständig eller felaktig vare
avsändaren pliktig att ersätta, utan
så är att fel eller försummelse ligger
fraktföraren eller hans folk till last.

2. Fraktföraren vare icke pliktig att
undersöka, om dessa upplysningar och
handlingar äro riktiga eller fullständiga.

KAPITEL III.

Fraktförarens ansvarighet.

Artikel 17.

Drabbas passagerare av skada å
person till följd av händelse, som inträffat
ombord å luftfartyget eller
vid påstigning eller avstigning, vare
fraktföraren därför ansvarig.

sami. Nr 5.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Article 18.

1) Le transporter est responsable
du dommage survenu en cas de destination,
perte ou avarie de bagages
enregistrés ou de marcbandises lorsque
1’événement qui a causé le dommage
s’est produit pendant le transport
aérien.

2) Le transport aérien, au sens de
1’alinéa précédent, comprend la période
pendant laquelle les bagages ou marcbandises
se trouvent sous la garde du
transporteur, que ce soit dans un aérodrome
ou ä bord d’un aéronef ou dans
un lieu quelconque en cas d’atterrissage
en dehors d’un aérodrome.

3) La période du transport aérien
ne couvre aucun transport terrestre,
maritime ou fluvial effectué en dehors
d’un aérodrome. Toutefois lorsqu’un
tel transport est effectué dans l’exécution
du contrat de transport aérien en
vue du chargement, de la livraison ou
du transbordement, tout dommage est
présumé, sauf preuve contraire, résulter
d’un événement survenu pendant le
transport aérien.

Artide 19.

Le transporteur est responsable du
dommage résultant d’un retard dans le
transport aérien de voyageurs, bagages
ou marchandises.

Artide 20.

1) Le transporteur n’est pas responsable
s’il prouve que lui et ses préposés
ont pris toutes les mesures nécessaires
pour éviter le dommage ou qu’il
leur était impossible de les prendre.

2) Dans les transports de marchandises
et de bagages, le transporteur
n’est pas responsable, s’il prouve que
le dommage provient d’une faute de
pilotage, de conduite de 1’aéronef ou
de navigation, et que, ä tous autres
égards, lui et ses préposés ont pris
toutes les mesures nécessaires pour
éviter le dommage.

Artikel 18.

1. Förkommer, minskas eller skadas
inskrivet resgods eller gods till
följd av händelse, som inträffat under
luftbefordran, vare fraktföraren därför
ansvarig.

2. Vid tillämpning av föregående
stycke anses luftbefordringen omfatta
den tid, under vilken resgodset eller
godset är i fraktförarens vård, på
flygplats, ombord på luftfartyg eller,
vid landning utanför flygplats,
varhelst godset befinner sig.

3. Luftbefordringen omfattar icke
befordran till lands eller sjöledes utanför
flygplats. Utföres jämlikt luftbefordringsavtalet
sådan befordran
vid lastning, avlämnande eller omlastning,
skall dock, där ej annat styrkes,
uppkommen skada anses härröra
av händelse, som inträffat under luftbefordringen.

Artikel 19.

Fraktföraren vare ansvarig för skada
i följd av dröjsmål vid luftbefordran
av passagerare, inskrivet resgods
eller gods.

Artikel 20.

1. Fraktföraren vare fri från ansvarighet,
örn han visar, att han och
hans folk vidtagit alla nödiga åtgärder
för att undvika skadan eller att
detta varit dem omöjligt.

2. Vid befordran av gods och inskrivet
resgods vare fraktföraren fri
från ansvarighet, örn han visar, att
skadan härrör av fel vid styrningen,
förandet eller navigeringen av luftfartyget
och att i övrigt han och hans
folk vidtagit alla nödiga åtgärder till
undvikande av skadan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Article 21.

Dans le cas ou le transporteur
falt la preuve que la taute de la personne
lésée a causé le dommage ou
y a contribué, le tribunal pourra, conformément
aux dispositions de sa
propre loi, écarter ou atténuer la
responsabilité du transporteur.

Artide 22.

1) Dans le transport des personnes,
la responsabilité du transporteur envers
chaque voyageur est limitée å la somme
de cent vingt-cinq mille francs.
Dans le cas ou, d’aprés la loi du tribunal
saisi, 1’indemnité peut étre fixée
sous forare de rente, le capital de la
rente ne peut dépasser cette limite.
Toutefois par une convention spéciale
avec le transporteur, le voyageur
pourra fixer une limite de responsabilité
plus élevée.

2) Dans le transport de bagages enregistrés
et de marchandises, la responsabilité
du transporteur est limitée
ä la somme de deux cent cinquante
francs par kilogramme, sauf déclaration
spéciale d’intérét å la livraison
faite par 1’expéditeur au moment de
la remise du colis au transporteur et
moyennant le paiement dune taxe
supplémentaire éventuelle. Dans ce
cas, le transporteur sera tenu de payer
jusqu’ä concurrence de la somme déclarée,
ä moms qu’il ne prouve quille
est supérieure å 1’intérét réel de l’expéditeur
å la livraison.

3) En ce qui conceme les objets
dont le voyageur conserve la garde, la
responsabilité du transporteur est
limitée å cinq mille francs pär
voyageur.

4) Les sommes indiquées ci-dessus
sont considérées comme se rapportant
au franc franqais constitué par
soixante-cinq et demie milligrammes
d’or au titre de neuf cents milliémes
de fin. Elles pourront étre converties
dans chaque monnaie nationale en
chiffres ronds.

Artikel 21.

Visar fraktföraren, att den, som
lidit skadan, genom eget vållande orsakat
skadan eller medverkat därtill,
må rätten, i enlighet med sitt eget
lands lag, jämka ersättningen.

Artikel 22.

1. Vid befordran av passagerare
vare fraktförarens ansvarighet för en
var av dem begränsad till etthundratjugufemtusen
francs. Kan enligt lagen
i det land, där målet är anhängigt,
ersättningen bestämmas att utgå
i form av ränta, må dennas kapitaliserade
värde icke överskrida sagda
gräns. Genom avtal mellan fraktföraren
och passageraren må dock högre
gräns för ansvarigheten bestämmas.

2. Vid befordran av inskrivet resgods
eller gods vare fraktförarens ansvarighet
begränsad till tvåhundrafemtio
francs för kilogram. Denna begränsning
gälle ej, om avsändaren vid
godsets avlämnande till fraktföraren
särskilt uppgivit det intresse, som är
förbundet med befordringen, och guldit
föreskriven tilläggsavgift. Belopp,
som sålunda uppgivits, gälle såsom
gräns för fraktförarens ansvarighet,
där han ej visar, att avsändarens intresse
är lägre.

3. För resgods, som passageraren
behåller i sin vård, vare ansvarigheten
begränsad till femtusen francs för envar
passagerare.

4. Med franc förstås i denna artikel
fransk franc av sextiofem och
ett halvt milligram guld av niohundra
tusendelars finhet. Beloppen må omräknas
till annat lands mynt i runt
tal.

Kungl. May.ts proposition nr 5.

Article 23.

Toute clause tendant ä exonérer le
transporteur de sa responsabilité ou ä
établir une limite inférieuie å celle
qui est fixée dans la présente Convention
est nulle et de nul effet, mais la
nullité de cette clause n’entraine pas
la nullité du contrat qui reste soumis
aux dispositions de la présente Convention.

Article 24.

1) Dans les cas prévus aux artides
18 et 19 toute action en responsabilité,
å quelque titre que ce soit, ne peut
étre exercée que dans les conditions
et limites prévues par la présente Convention.

2) Dans les cas prévus å 1’article
17, s’appliquent également les dispositions
de 1’alinéa précédent, sans préjudice
de la détermination des personnes
qui ont le droit d’agir et de
leurs droits respectifs.

Article 25.

1) Le transporteur n’aura pas le
droit de se prévaloir des dispositions
de la présente Convention qui excluent
ou limitent sa responsabilité, si le dommage
provient de son dol ou d’une
taute qui, d’aprés la loi du tribunal
saisi, est considérée comme équivalente
au dol.

2) Ce droit lui sera également refusé
si le dommage a été causé dans
les mémes conditions par un de ses
préposés agissant dans 1’exercice de
ses fonctions.

Article 26.

1) La réception des bagages et marcbandises
sans protestation par le
destinataire constituera présomption,
sauf preuve contraire, que les marchandises
ont été livrées en bon état
et conformément au titre de transport.

2) En cas d’avarie le destinataire
doit adresser au transporteur une protestation
immédiatement apres la découverte
de 1’avarie et, au plus tard,

Artikel 23.

Avtal i syfte att befria fraktföraren
från hans ansvarighet eller att bestämma
lägre gräns än enligt denna
konvention vare ogiltigt, men befordringsavtalet
vare likväl gällande och
underkastat konventionens föreskrifter.

Artikel 24.

1. I fall, som avses i art. 18 och
19, må talan örn ansvarighet, på vad
grund det vara må, föras endast under
de villkor och med de begränsningar,
som stadgas i denna konvention.

2. Yad i första stycket sägs gälle
jämväl i fall, som avses i art. 17.
Frågan vem rätt till ersättning tillkommer
och örn rättighetens innebörd
beröres ej av denna konvention.

Artikel 25.

1. Har fraktföraren orsakat skadan
med uppsåt eller genom sådan
vårdslöshet, som enligt lagen i den
stat där målet är anhängigt är att
likställa med uppsåt, åge han icke
åberopa de bestämmelser i denna konvention,
som utesluta eller begränsa
hans ansvarighet.

2. Vad i första stycket stadgas
skall ock äga tillämpning, örn skadan,
såsom där sägs, orsakats av hans
folk i tjänsten.

Artikel 26.

1. Mottages inskrivet resgods eller
gods utan anmärkning från mottagarens
sida, skall det, där ej annat styrkes,
anses avlämnat i oskadat skick
och i överensstämmelse med befordringshandlingen.

2. Örn skada eller minskning gore
mottagaren anmärkning hos fraktföraren
omedelbart efter upptäckten och
senast, beträffande resgods, inom tre

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

dans un délai de trens jours pour les
bagages et de sept jours pour les marchandises
ä da ter de leur réception.
En cas de retard, la protestation devra
étre faite au plus tard dans les quatorze
jours ä dater du jour ou le bagage
ou la marchandise auront été mis
å sa disposition.

3) Toute protestation doit étre faite
par réserve inscrite sur le titre de
transport ou par un autre écrit expédié
dans le délai prévu pour cette
protestation.

4) A défaut de protestation dans
les délais prévus, toutes actions contre
le transporteur sont irrecevables, sauf
le cas de fraude de celui-ci.

Article 27.

En cas de décés du débiteur Faction
en responsabilité dans les limites prévues
par la présente Convention
s’exerce contre ses ayantsdroit.

Article 28.

1) faction en responsabilité devra
étre portée, au choix du demandeur,
dans le territoire d’une des Hautes
Parties Contractantes, soit devant le
tribunal du domicile du transporteur,
du siége principal de son exploitation
ou du lieu ou il posséde un etablissement
par le soin duquel le contrat
a été conclu, soit devant le tribunal du
lieu de destination.

2) La procédure sera réglée par la
loi du tribunal saisi.

Article 29.

1) L’action en responsabilité doit
étre intentée, sous peine de déchéance,
dans le délai de deux ans ä compter
de 1’arrivée å destination ou du jour
ou Faéronef aurait du arriver, ou de
1’arrét du transport.

2) Le mode du calcul du délai est
déterminé par la loi du tribunal saisi.

Article 30.

1) Dans les cas de transport régis,
par la définition du troisiéme alinéa

dagar samt, beträffande gods, inom sju
dagar från mottagandet. Vid dröjsmål
skall anmärkning framställas inom
fjorton dagar från den dag, då avlämnande
skedde.

3. Anmärkning skall göras genom
anteckning på befordringshandlingen
eller eljest i skrift, avsänd inom tid
som i andra stycket sägs.

4. Har ej anmärkning framställts
inom föreskriven tid, vare rätten till
talan mot fraktföraren förlorad, utan
så är att han förfarit svikligen.

Artikel 27.

Har gäldenären avlidit, må mot
hans rättsinnehavare talan föras örn
ersättning enligt denna konvention.

Artikel 28.

1. Talan örn ansvarighet skall föras
inom en av de höga fördragsslutande
parternas territorium, enligt kärandens
val, antingen där fraktföraren
har sitt hemvist, där hans huvudkontor
eller det kontor finnes, genom
vars medverkan avtalet slutits, eller
ock på bestämmelseorten.

2. I avseende å förfarandet gälle
lagen i den stat, där målet är anhängigt.

Artikel 29.

1. Talan örn ansvarighet skall, vid
äventyr av talans förlust, anhängiggöras
inom två år från luftfartygets
ankomst till bestämmelseorten eller
från den dag, då det skolat anlända
eller då befordringen avbröts.

2. Tiden räknas enligt lagen i den
stat, där målet är anhängigt.

Artikel 30.

1. Skall befordran, i fall som i
art. 1 tredje stycket avses, utföras av

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

de 1’article premier, ä exécuter par
divers transporteurs successifs, chaque
transporteur acceptant des voyageurs,
des bagages ou des marchandises est
soumis aux régles établies par cette
Convention, et est censé étre une des
parties contractantes du contrat de
transport, pour autant que ce contrat
ait trait å la partie du transport effectuée
sous son contröle.

2) Au cas d’un tel transport, le
voyageur ou ses ayants droit ne pourront
recourir que contre le transporteur
ayant effectué le transport au
cours duquel 1’accident ou le retard
s’est produit, sauf dans le cas ou, par
stipulation expresse, le premier transporteur
aura assuré la responsabilité
pour tout le voyage.

3) S’il s’agit de bagages ou de marchandises,
1’expéditeur aura recours
contre le premier transporteur et le
destinataire qui a le droit å la délivrance
contre le dernier, et l’un et
l’autre pourront, en outre, agir contre
le transporteur ayant effectué le transport
au cours duquel la destruction, la
perte, 1’avarie ou le retard se sont produits.
Ces transporteurs seront solidairement
responsables envers l’expéditeur
et le destinataire.

CHAPITRE IV.

Dispositions relatives aux transports
combinés.

Article 31.

1) Dans le cas de transports combinés
effectués en partie par air et en
partie par tout autre moyen de transport,
les stipulations de la présente
Convention ne s’appliquent qu’au
transport aérien et si celui-ci répond
aux conditions de 1’article premier.

2) Rien dans la présente Convention
n’empéche les parties, dans le cas
de transports combinés, d’insérer dans
le titre de transport aérien des conditions
relatives å d’autres modes de
transport, å condition que les stipulations
de la présente Convention soient
respectées en ce qui concerne le transport
par air.

flera fraktförare var efter annan, galle
för varje fraktförare, som mottagit
passageraren, det inskrivna resgodset
eller godset, bestämmelserna i denna
konvention, och vare, såvitt befordringsavtalet
rör den del av befordringen
vars utförande ankommer på honom,
så ansett, som hade han slutit
avtalet.

2. Passagerare eller hans rättsinnehavare
kan vid befordran, som i första
stycket avses, föra talan allenast
mot den fraktförare, som utfört den
del av befordringen varunder skadan
eller dröjsmålet inträffat, utan så är
att den förste fraktföraren uttryckligen
åtagit sig ansvarighet för hela
resan.

3. Vid befordran av inskrivet resgods
eller gods må avsändaren hålla
sig till den förste fraktföraren och
den som äger utfå godset till den siste.
Båda må därjämte föra talan mot
fraktförare, som utfört den del av befordringen
under vilken förlusten,
minskningen, skadan eller dröjsmålet
uppstått. Dessa fraktförare svare, en
för båda och båda för en, i förhållande
till avsändaren och den som äger utfå
godset.

KAPITEL IV.

Sammansatt befordran.

Artikel 31.

1. Där befordran skall utföras delvis
med luftfartyg och delvis med
annat befordringsmedel, gälle bestämmelserna
i denna konvention allenast
beträffande luftbefordringen och detta
endast såvida denna uppfyller villkoren
i art. 1.

2. Utan hinder av denna konvention
må vid sammansatt befordran i
luftbefordringshandlingen intagas villkor
rörande befordringen med annat
befordringsmedel, förutsatt att konventionens
bestämmelser iakttagas i
vad avser luftbefordringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

CHAPITRE V.

Dispositions générales et flnales.

Article 32.

Sont milles toutes clauses du contrat
de transport et toutes conventions
particuliéres antérieures au dommage
par lesquelles les parties dérogeraient
aux régles de la présente Convention
soit par une détermination de la loi
applicable, soit par une modification
des régles de compétence. Toutefois,
dans le transport des marchandises,
les clauses d’arbitrage sont admises,
dans les limites de la présente Convention,
lorsque 1’arbitrage doit s’effectuer
dans les lieux de compétence
des tribunaux prévus ä l’article 28
alinéa 1.

Artide 33.

Rien dans la présente Convention
ne peut empécher un transporteur de
refuser la conclusion d’un contrat de
transport ou de formuler des réglements
qui ne sont pas en contradiction
avec les dispositions de la présente
Convention.

Artide 34.

La présente Convention n’est applicable
ni aux transports aériens internationaux
exécutés ä titre de premiers
essais par des entreprises de navigation
aérienne en vue de 1’établissement
de lignes réguliéres de navigation
aérienne ni aux transports effectués
dans des circonstances extraordinaires
en dehors de toute opération normale
de 1’exploitation aérienne.

Artide 35.

Lorsque dans la présente Convention
il est question de jours, il s’agit
de jours courants et non de jours
ouvrables.

Artide 36.

La présente Convention est rédigée
en francis en un seul exemplaire qui
restera déposé aux archives du Mi -

KAPITEL V.

Slutbestämmelser.

Artikel 32.

Ogiltig vare bestämmelse i befordringsavtalet
och annan överenskommelse,
som träffats innan skadan timat,
varigenom avvikelse skett från
denna konvention genom bestämmelse
örn tillämplig lag eller örn domstols
behörighet. Såvitt angår befordran av
gods vare skiljeavtal gällande, där
skiljemannaförfarandet skall äga rum
inom en i art. 28 första stycket avsedd
domstols domvärjo och saken avgöras
med tillämpning av bestämmelserna i
denna konvention.

Artikel 33.

Utan hinder av denna konvention
äge fraktförare vägra att sluta befordringsavtal,
så ock fastställa befordringsvillkor,
som icke stå i strid
med konventionen.

Artikel 34.

Denna konvention äger icke tillämpning
å internationell luftbefordran,
som utföres såsom första försök av
lufttrafikföretag i syfte att upprätta
reguljär luftbefordringslinje, ej heller
å befordran, som utföres under osedvanliga
förhållanden och faller utom
normal utövning av lufttrafik.

Artikel 35.

Med dagar förstås i denna konvention
löpande dagar och icke arbetsdagar.

Artikel 36.

Denna konvention är avfattad på
franska språket i ett enda exemplar,
som skall vara deponerat i polska ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

nistére des Affaires Etrangéres de Pologne,
et dont une copie certifiée conforme
sera transmise par les soins du
Gouvernement Polonais au Gouvernement
de chacune des Hautes Parties
Contractantes.

Article 37.

1) La présente Conveution sera ratifiée.
Les instruments de ratification
seront déposés aux archives du
Ministére des Affaires Etrangéres de
Pologne, qui en notifiera le dépöt au
Gouvernement de chacune des Hautes
Parties Contractantes.

2) Des que la présente Convention
aura été ratifiée par cinq des Hautes
Parties Contractantes, elle entrera en
vigueur entre Elles le quatre-vingtdixiéme
jour apres le dépöt de la
cinquiéme ratification. Ultérieurement
elle entrera en vigueur entre les Hautes
Parties Contractantes qui l’auront
ratifiée et la Haute Partie Contractante
qui déposera son instrument de
ratification le quatre-vingt-dixiéme
jour apres son dépöt.

3) Il appartiendra au Gouvernement
de la République de Pologne de notifier
au Gouvernement de chacune des
Hautes Parties Contractantes la date
de l’entrée en vigueur de la présente
Convention ainsi que la date du dépöt
de chaque ratification.

Artide 38.

1) La présente Convention, apres
son entrée en vigueur, restera ouverte
å 1’adhésion de tous les Etats.

2) L’adhésion sera effectuée par
une notification adressée au Gouvernement
de la République de Pologne, qui
en fera part au Gouvernement de
chacune des Hautes Parties Contractantes.

3) L’adhésion produira ses ef fets k
partir du quatre-vingt-dixiéme jour
aprés la notification faite au Gouvernement
de la République de Pologne.

rikesministeriets arkiv och varav en
bestyrkt avskrift genom polska regeringens
försorg skall översändas till
envar av de höga fördragsslutande
parternas regeringar.

Artikel 37.

1. Denna konvention skall ratificeras.
Ratifikationsinstrumenten skola
deponeras i polska utrikesministeriets
arkiv; det åligger ministeriet att
örn skedd deponering underrätta envar
av de höga fördragsslutande parternas
regeringar.

2. Så snart denna konvention ratificerats
av fem av de höga fördragsslutande
parterna, skall den träda i
kraft dem emellan den nittionde dagen
efter deponerandet av det femte
ratifikationsinstrumentet. Mellan de
höga fördragsslutande parter, som ratificerat
den, och den höga fördragsslutande
part, som senare deponerar
sitt ratifikationsinstrument, skall den
träda i kraft å nittionde dagen efter
det deponerande av dess ratifikationsinstrument
ägt rum.

3. Det skall tillkomma Republiken
Polens regering att underrätta envar
av de höga fördragsslutande parternas
regeringar örn dagen för ikraftträdandet
av denna konvention liksom
örn dagen för deponerandet av varje
särskilt ratifikationsinstrument.

Artikel 38.

1. Sedan denna konvention trätt i
kraft, står den för alla stater öppen
för anslutning.

2. Anslutning skall ske genom notifikation
riktad till Republiken Polens
regering, som skall delgiva den envar
av de höga fördragsslutande parternas
regeringar.

3. Anslutning skall medföra verkan
från och med den nittionde dagen
efter det notifikation skett till Republiken
Polens regering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Article 39.

1) Chacune des Hautes Parties
Contractantes pourra dénoncer la présente
Convention pär une notification
faite au Gouvernement de la République
de Pologne, qui en avisera immédiatement
le Gouvernement de cliacune
des Hautes Parties Contractantes.

2) La dénonciation produira ses
effets six mois apres la notification
de la dénonciation et seulement ä
1’égard de la Partie qui y aura procédé.

Artide 40.

1) Les Hautes Parties Contractantes
pourront, au moment de la signature,
du dépot des ratifications, ou
de leur adhésion, déclarer que l’acceptation
qu’Elles donnent å la présente
Convention ne s’applique pas ä tout
ou partie de leurs colonies, protectorats,
territoires sous mandat, ou tout
autre territoire soumis å leur souveraineté
ou å leur autorité, ou å tout
autre territoire sous suzeraineté.

2) En conséquence Elles pourront
ultérieurement adhérer séparément au
nom de tout ou partie de leurs colonies,
protectorats, territoires sous mandats,
ou tout autre territoire soumis å
leur souveraineté ou å leur autorité,
ou tout territoire sous suzeraineté
ainsi exelus de leur déclaration originelle.

3) Elles pourront aussi, en se conformant
ä ses dispositions, dénoncer la
présente Convention séparément ou
pour tout ou partie de leurs colonies,
protectorats, territoires sous mandat,
ou tout autre territoire soumis å leur
souveraineté ou ä leur autorité, ou
tout autre territoire sous suzeraineté.

Artide 41.

Chacune des Hautes Parties Contractantes
aura la faeulté au plus töt
deux ans apres la mise en vigueur de
la présente Convention de provoquer

Artikel 39.

1. Envar av de höga fördragsamtande
parterna skall kunna uppsäga
denna konvention genom notifikation
till Republiken Polens regering, som
därom omedelbart skall underrätta envar
av de höga fördragsslutandé parternas
regeringar.

2. Uppsägning skall medföra verkan
sex månader efter notifikationen
av uppsägningen och allenast beträffande
part, som företagit densamma.

Artikel 40.

1. De höga fördragsslutandé parterna
åge, vid undertecknande, vid deponerande
av ratifikationsinstrumenten
eller vid anslutning till konventionen,
förklara, att de undantaga
samtliga eller vissa angivna av sina
kolonier, protektorat, territorier under
mandat eller annat territorium underkastat
deras suveränitet, myndighet
eller överhöghet.

2. Likaså åge de senare ansluta
sig särskilt, för samtliga eller vissa
angivna av sina kolonier, protektorat,
territorier under mandat eller annat
territorium underkastat deras suveränitet,
myndighet eller överhöghet, som
undantagits i deras ursprungliga förklaring.

3. De äge även, under iakttagande
av konventionens bestämmelser, uppsäga
densamma särskilt beträffande
samtliga eller vissa angivna av sina kolonier,
protektorat, territorier under
mandat eller annat territorium underkastat
deras suveränitet, myndighet
eller överhöghet.

Artikel 41.

Envar av de höga fördragsslutande
parterna äge, dock ej tidigare än
två år efter det denna konvention trätt
i kraft, påfordra sammankallande av

Kungl. Maj.ts proposition nr 5.

la reunion d’une nouvelle Conférence
Internationale dans le but de rechercher
les améliorations qui pourraient
étre apportées å la présente Convention.
Elle s’adressera dans ce but au
Gouvernement de la République Francaise
qui prendra les mesures nécessaires
pour préparer cette Conférence.

La présente Convention, faite å
Varsovie le 12 Octobre 1929, restera
ouverte ä la signature jusqu’au 31
janvier 1930.

Frotocole additionnel.

Ad article 2.

Les Hautes Parties Contractantes
se réservent le droit de déclarer au
moment de la ratification ou de l’adhésion
que 1’article 2 alinéa premier, de
la présente Convention, ne s’appliquera
pas aux transports internationaux
aériens effectués directement par
1’État, ses colonies, protectorats, territoires
sous mandats ou tout autre
territoire sous sa souveraineté, sa
suzeraineté ou son autorité.

ny internationell konferens i syfte att
undersöka, vilka förbättringar kunna
införas i konventionen. Den skall
i sådant syfte hänvända sig till Franska
Republikens regering, som skall
vidtaga nödiga åtgärder för att förbereda
denna konferens.

Denna konvention, upprättad i
Warschau den 12 oktober 1929, skall
stå öppen för undertecknande till den
31 januari 1930.

Tilläggsprotokoll.

Till artikel 2.

De höga fördragsslutande parterna
förbehålla sig rätt att vid ratifikationen
eller anslutningen förklara, att
art. 2 första stycket i denna konvention
icke skall äga tillämpning på internationell
luftbefordran, som utföres
direkt av staten, dess kolonier, protektorat,
territorier under mandat eller
annat territorium under dess suveränitet,
överhöghet eller myndighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Särö den 18 juli

1935.

N ärvar ande:

Statsministern Hansson, statsråden Schlyter, Wigforss, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler ett av presidenten
B. Ekeberg och hovrättsrådet H. Wikander i egenskap av särskilt tillkallade
sakkunniga för beredning av lagstiftning i anledning av vissa lufträttskonventioner
utarbetat, av motiv åtföljt förslag till lag örn befordran med
luftfartyg samt hemställer, att lagrådets utlåtande över nämnda lagförslag
måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom
utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:
Bernt Nilsson.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 19 juni
1936.

Närvarande:

justitierådet Appelberg,
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Geijer,

Bagge.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 18 juli 1935,
hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till
lag orri befordran med luftfartyg.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn Erik Hagbergh.

Förslaget föranledde följande yttranden.

1 §■

Lagrådet:

I förevarande paragraf liksom i åtskilliga andra av de föreslagna lagrummen
användes uttrycket gods i betydelse av vad som är föremål för befordran
enligt flygfraktsedel. Att sålunda i en speciell bemärkelse begagna ett ord
vilket i vårt språkbruk har helt allmän innebörd kan näppeligen anses lämpligt
och kan vålla förvirring. I detta avseende må erinras att i vissa av de
föreslagna stadgandena (t. ex. 22 § andra stycket och 30 § andra stycket) där
man velat sammanfatta »gods» i förslagets mening och inskrivet resgods, uttrycket
godset måst tillgripas. Lagrådet ifrågasätter därför huruvida icke —
därest med hänsyn till den specifika betydelse ordet fraktgods fått inom järnvägsrätten
detsamma ej finnes lämpligt — uttrycket flygfraktgods bör kunna
komma till användning på de ställen i förslaget där uttrycket gods begagnas
i ovan först angivna betydelse.

S §.

Lagrådet:

I motiven till förevarande paragraf säges att ehuru, såsom av 6 § första
stycket i förslaget framgår, fraktsedeln i regel utfärdas i tre exemplar, flera
sådana kunna förekomma, ett ämne som dock icke närmare regleras av konventionen.
Härtill kan dock erinras att detta uttalande i varje fall icke synes

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

böra så förstås att mer än ett exemplar må utgivas till avsändaren. Ett
utställande till honom av två eller flera originalexemplar skulle icke stå i god
överensstämmelse med syftet med bestämmelserna i andra stycket av 12 §.

10 §.

Justitieråden Geijer och Bagge:

De delegerade hava, efter vad det vill synas med rätta, antagit att andra
stycket i konventionens art. 10 måste tolkas i överensstämmelse med det första
och att således orden »rörande godset» där äro underförstådda. De delegerade
hava tillika gjort gällande att den stora strängheten i förevarande särskilda ansvarighetsregel
— ansvarigheten inträder oberoende av avsändarens oaktsamhet
samt utan begränsning till beloppet — finner sin naturliga förklaring i de särskilda
risker som vid lufttrafik äro förenade med att uppgifter ej hava föreskrivet
innehåll eller eljest äro ofullständiga eller oriktiga. En sådan särskild
risk vid lufttransporten torde icke kunna uppkomma genom att t. ex. mottagarens
adress angives felaktigt i flygfraktsedeln. En felaktighet sådan som
den nu berörda synes icke kunna för fraktföraren medföra annan olägenhet än
det av Aerotransport påpekade besväret vid efterforskningar och nödvändigheten
att under längre eller kortare tid omhändertaga godset. Men den föreslagna
bestämmelsen i förevarande paragraf att avsändaren ansvarar för skada
i följd av oriktiga uppgifter »vilka han upptagit i flygfraktsedeln» synes angiva,
att alla uppgifter som härstamma från avsändaren och således även uppgift
örn mottagarens adress falla under stadgandet. Detta synes icke överensstämma
med den av de delegerade angivna grunden för den strängare ansvarigheten,
liksom det ej heller stämmer väl överens med de delegerades ovan
angivna tolkning av konventionstexten. Vi hemställa därför att i paragrafen
upptages den begränsning som torde ligga i orden »rörande godset».

12 §.

Lagrådet:

Bestämmelsen i konventionens art. 12 första stycket att avsändaren äger
återtaga godset på flygplatsen å bestämmelseorten, i förening med stadgandena
i samma artikels fjärde stycke att avsändarens rätt upphör då mottagarens
rätt i överensstämmelse med art. 13 börjar samt i art. 13 att, när godset framkommit
till bestämmelseorten, mottagaren äger, utom i de fall som angivas i
art. 12, begära fraktsedelns och godsets utlämnande, synes närmast antyda att
avsändaren skulle jämväl efter godsets ankomst till bestämmelseorten äga utan
därom tidigare givet meddelande återtaga godset från fraktföraren. I tredje
stycket av förevarande paragraf utsäges emellertid, utan annat förbehåll än
det i sista punkten gjorda, att avsändarens rätt upphör då godset framkommer
till bestämmelseorten. Enligt detta stadgande synes avsändarens rätt till förfogande
över godset å bestämmelseorten förutsätta att meddelande som nyss
sagts kommit fraktföraren till handa innan godset framkommit. Huruvida
konventionen avser att fastställa denna mening, varigenom man skulle göra
avsteg från järnvägsfrukträtten sådan den utformats genom Bernkonventionen

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

— vilken varit en utgångspunkt för bestämmelserna i förevarande avsnitt —
synes tvivelaktigt. Tillgängliga protokoll och anteckningar rörande förarbetena,
i vilka svensk expert endast undantagsvis deltagit, lämna härutinnan
ingen ledning. Det torde vid sådant förhållande vara lämpligast att vid paragrafens
avfattning så nära som möjligt följa konventionstexten.

20 §.

Lagrådet: ^ r

Med hänsyn till lydelsen av art. 20 andra stycket i konventionen torde till
andra stycket i förevarande paragraf böra göras tillägg av innebörd att det där
sagda ej gäller örn det icke visas att fraktföraren och hans folk i övrigt vidtagit
alla nödiga åtgärder till förekommande av skada.

22 §.

Lagrådet:

De här upptagna bestämmelserna rörande maximibegränsning av fraktförarens
ansvarighet hava hänförts till kronor i guld. Beträffande sådan internationell
befordran som avses i luftbefordringskonventionen har denna anordning
betingats därav att konventionen räknar med en i guld fastställd värdeenhet.
Vad angår den inrikes lufttrafiken har, på sätt framgår av utredningen i ärendet,
ifrågasatts huruvida den faktiska förhöjning av maximigränsen som läge i
dess bestämmande i guld vore motiverad. De delegerade hava emellertid, med
erkännande av det ur viss synpunkt befogade i vad sålunda erinrats, ansett det
vara att föredraga att icke göra åtskillnad mellan olika slag av trafik.
Lämpligheten härav synes kunna sättas i fråga, särskilt i betraktande av att
på ett närliggande område — det sjörättsliga befraktningsavtalet — en motsatt
åsikt numera gjort sig gällande. Vid behandling innevarande år av Kungl.
Maj:ts proposition nr 133 med förslag till lag örn ändring i vissa delar av
sjölagen m. m. har nämligen riksdagen förklarat sig icke kunna godkänna förslaget
i vad därigenom konossementskonventionens på guldmyntfot baserade
begränsningsregel beträffande bortfraktarens ansvar för inlastat gods gjorts
tillämplig även å inrikes sjöfart. Enligt den av riksdagen härutinnan antagna,
av Kungl. Maj:t godkända lagändringen skall i stället i fråga örn inrikes
fart den svenska kronans faktiska värde läggas till grund för regelns
tillämpning. Då tillräckliga skäl näppeligen föreligga att i förevarande avseende
införa skiljaktiga bestämmelser för luftfart och sjöfart, vill lagrådet
hemställa att de i paragrafens första, andra och tredje stycken förekommande
orden »i guld» måtte utgå. Vid bifall härtill bör i 33 § beträffande där avsedd
luftbefordran intagas föreskrift att de i nu förevarande paragraf angivna
beloppen skola räknas i guld.

26 §.

Lagrådet:

Stadgandet i andra stycket att vid dröjsmål anmärkning skall framställas
inom fjorton dagar från den dag, då avlämnandet bort ske, stämmer icke med

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

konventionstexten. Enligt denna skall tiden räknas från den dag avlämnandet
skett. En jämkning av lagtexten som bringar denna till överensstämmelse
med konventionen torde böra vidtagas.

32 §.

Lagrådet:

Enligt art. 32 andra punkten skola, utan binder av det i första punkten upptagna
stadgandet att vissa avtalsbestämmelser innefattande avvikelse från
konventionen i fråga om tillämplig lag eller om domstols behörighet äro ogiltiga,
skiljeavtal angående befordran av annat gods än resgods vara inom gränserna
för konventionen gällande, såvida skiljemannaförfarandet skall äga rum
inom en i art. 28 första stycket avsedd domstols domvärjo. I lagtexten bar
detta kommit till uttryck så att — medan första stycket i förevarande paragraf,
vilket motsvarar första punkten i art. 32, i motsats till denna icke berör frågan
örn skiljeavtals giltighet — i paragrafens andra stycke gives en föreskrift
örn skiljeavtals ogiltighet, där avtalet träffats innan skadan timade,
tillika med en därtill knuten undantagsbestämmelse, anslutande sig till art.
32 andra punkten. Den i lagförslaget upptagna regeln örn dylika skiljeavtals
ogiltighet har emellertid en betydligt större räckvidd än motsvarande
regel i konventionen, i det att förslaget avser icke blott den i konventionens
mening internationella trafiken utan också annan, såväl inrikes som utrikes, lufttrafik.
En så vidsträckt regel passar knappast väl tillsammans med en undantagsbestämmelse
som är utformad med hänsyn endast till den i sagda mening
internationella trafiken. Vad angår den sistnämnda är man bunden av
konventionen och en regel begränsad till att avse allenast denna bör därför
givas och insättas i 33 §, där den torde hava sin naturliga plats. I fråga örn
den övriga trafiken synes tveksamt i vad mån skiljeavtal slutna före skadans
inträffande böra godkännas. Lämpligast synes vara att medgiva sådana avtal
giltighet endast då det gäller gods som befordras enligt flygfraktsedel men
icke göra giltigheten beroende av inom vilken domstols domvärjo skiljemannaförfarandet
skall äga rum. En bestämmelse av denna innebörd torde därför
böra införas såsom andra stycke i förevarande paragraf.

33 §.

Lagrådet:

Därest vad lagrådet föreslagit rörande ändringar i 22 och 32 §§ vinner beaktande,
erfordras, på sätt av lagrådet anförts, jämväl komplettering i vissa
avseenden av bestämmelserna i nu förevarande paragraf.

Ur protokollet:
Hagnar Kihlgren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj: t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 27 november 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson, Westman, Wigforss, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson,
Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för kommunikationsdepartementet anmäler chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Westman, lagrådets den 19 juni 1936 avgivna utlåtande över det till
lagrådet den 18 juli 1935 remitterade förslaget till lag om befordran med luftfartyg.

Föredraganden anför:

»Ifrågavarande lagförslag utgör ett första resultat av det lagstiftningsarbete
på lufträttens område, som påbörjades jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 27
oktober 1933 och av sakkunniga inom departementet — presidenten B. Ekeberg
och hovrättsrådet H. Wikander — bedrivits i samråd med delegerade för
Danmark, Finland och Norge. De sakkunniga hava den 29 juni 1935 avlämnat
förslag till, bland annat, lag örn befordran med luftfartyg (statens off. utr.
1936:54).

Den närmaste anledningen till igångsättandet av nämnda arbete var uppkommen
fråga örn tillträdande av den i Warschau den 12 oktober 1929 avslutade
konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i
fråga örn internationell luftbefordran.

Redan år 1925 sammanträdde i Paris på inbjudan av den franska regeringen
den första konferensen för luftprivaträtt. Vid denna var jämväl Sverige
representerat. Såsom vid inbjudningen framhölls, äro de särskilda staternas
lagar icke i stånd att tillfredsställande lösa alla de rättsliga spörsmål, som
uppkomma vid internationell luftfart. Med avseende å internationell befordran
måste sålunda besvaras frågan, vilken lag som skall tillämpas därå. Även örn
denna fråga löses genom en konvention, kvarstå dock de olägenheter, som ligga
i att olika materiella rättsregler skulle gälla allteftersom den ena eller den
andra lagen bleve tillämplig. Därtill kommer, att en dylik lösning ej i
samma mån främjar den rättsliga utvecklingen på lufttransportens område
som en enhetlig materiell reglering.

Redan från början inriktade man sig därför på att genom en konvention
åstadkomma enhetliga materiella rättsregler rörande det lufträttsliga fraktavtalet.
Under 1925 års konferens utarbetades sålunda ett förslag till konven -

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

tion angående fraktförarens ansvarighet vid internationell befordran med luftfartyg.
Arbetet fullföljdes därefter under åren 1926, 1927 och 1928 av den för
luftprivaträttens utveckling bildade ''Comité International Technique d’Experts
Juridiques Aériens’ (C. I. T. E. J. A.) Denna sakkunnigkommitté behandlade
samtidigt med spörsmålen örn fraktförarens ansvarighet vid internationell
luftbefordran även frågan örn befordringshandlingarna vid dylik befordran.
Vid sakkunnigkommitténs sammanträde i Madrid 1928 uppnåddes enighet örn
ett utkast till internationell konvention rörande dessa ämnen och beslöts, att
utkastet skulle överlämnas till den franska regeringen för samråd med andra
regeringar i syfte att få till stånd en andra konferens för luftprivaträtt.

En sådan konferens ägde också rum i Warschau i oktober 1929, varvid
ett trettiotal stater, däribland Sverige, voro representerade. Vid konferensen
antogs förutnämnda konvention rörande fastställande av vissa gemensamma
bestämmelser i fråga örn internationell luftbefordran. Konventionen bar biträtts
av Amerikas förenta stater, Belgien, Brasilien, Danzig, Frankrike, Irländska
fristaten, Italien, Jugoslavien, Lettland, Liechtenstein, Mexiko, Nederländerna,
Polen, Rumänien, Ryssland, Schweiz, Spanien, Storbritannien och
Norra Irland, Tjeckoslovakien, Tyskland och Ungern.

önskvärdheten av att genom konventionens biträdande ernå överensstämmelse
i ifrågavarande delar av lufträtten med de stora luftfartsidkande nationerna
ligger i öppen dag och har från flera håll vitsordats. Kommerskollegium
har sålunda i ett yttrande i mars 1933 understrukit betydelsen av att,
bland annat, de frågor rörande lufttrafiken, som beröras i konventionen, gjorts
till föremål för internationell reglering samt framhållit angelägenheten av
att från svensk sida verksamheten för lufträttens internationalisering i görligaste
mån stöddes. Luftfartsmyndigheten har ock gjort framställning örn
ratificering av luftbefordringskonventionen.

Huvudsyftet med nu ifrågavarande förslag till lag om befordran med luftfartyg
är att möjliggöra Sveriges biträdande av luftbefordringskonventionen.
Åt förslaget har emellertid givits sådan avfattning, att jämväl inrikes
luftbefordran principiellt faller in under detsamma, låt vara att beträffande
sådan befordran föreslås viss rätt för Kungl. Maj :t att medgiva dispens.

Efter avgivandet av lagrådets utlåtande över lagförslaget har, för bibehållande
så vitt möjligt av tidigare uppnådd överensstämmelse med föreliggande
lagtexter för de övriga nordiska länderna, förhandlingar förts mellan de svenska
sakkunniga och delegerade för Danmark och Finland; i Norge har
redan den 12 juni 1936 utfärdats lag i ämnet. De sakkunniga hava därefter
genom skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 november 1936, med förmälan att
under nämnda förhandlingar dryftats de anmärkningar som lagrådet eller
dess särskilda ledamöter framställt mot lagförslaget och att enighet därvid
uppnåtts örn att på ett antal punkter föreslå ändring i anledning av anmärkningarna,
överlämnat en sammanställning av de ändringar i den svenska lagtexten
som påkallades av en anslutning till de sålunda vunna resultaten.

Bihany till riksdagens protokoll 19117. 1 sami. Nr 5. i!

Kunni. Maj.ts proposition nr 5.

Det föreliggande lagförslagets huvudgrunder kunna i korthet
sammanfattas sålunda.

I en första huvudavdelning angives lagens tillämpningsområde. Motsvarande
regler i konventionen äro upptagna i art. 1, 2 och 34. En förutsättning
för att lagen överhuvud skall bliva tillämplig är sålunda, att befordringen
äger rum på grund av ett befordringsavtal. Vidare måste befordringen antingen
ske mot vederlag eller ock, örn vederlag icke skall utgå, utföras av
ett lufttrafikföretag. Lagen äger dock icke tillämpning å befordran, som verkställes
av lufttrafikföretag såsom första försök i syfte att upprätta reguljär
luftbefordringslinje, ej heller å befordran, som utföres under osedvanliga förhållanden
och faller utom normal utövning av lufttrafik. Sistnämnda undantag
från lagförslagets tillämpningsområde äger en viss motsvarighet å sjörättens
område i stadgandet i 6 § lagen den 5 juni 1936 i anledning av Sveriges
tillträde till 1924 års internationella konvention rörande konossement,
den så kallade konossementslagen.

Följande huvudavdelning återgiver luftbefordringskonventionens bestämmelser
i art. 3—11 örn befordring shandlingar: biljett, resgodsbevis och flygfraktsedel.
Vid avfattandet av luftbefordringskonventionens berörda bestämmelser
har ledning hämtats dels från förut omnämnda konossementskonvention
dels, och framför allt, från 1924 års Bernkonventioner angående godsbefordran
å järnväg samt angående befordran å järnväg av resande och resgods.
Av bestämmelserna i denna avdelning är den mot art. 11 i luftbefordringskonventionen
svarande 11 § i förslaget den mest betydelsefulla. Med denna bestämmelse
tages nämligen ståndpunkt till ett av frakträttens mest centrala
spörsmål, det örn befordringshandlingens rättsliga natur. Den tysk-skandinavi
ska sjörätten, å ena, och järnvägsrätten, å andra sidan, intaga härutinnan väsentligen
olika ståndpunkter. Enligt 161 § sjölagen, sådan paragrafen lyder
enligt 1936 års sjörättslagstiftning, gäller sålunda, att för riktigheten av uppgift
som i konossement intagits rörande godset bortfraktaren är ansvarig, där
ej i konossementet anmärkts, att uppgiften är avlastarens eller att dess riktighet
är bortfraktaren okänd, eller däri gjorts annat sådant förbehåll eller ock mottagaren
måst inse att uppgiftens riktighet icke undersökts av bortfraktaren.
Konossementet är, med andra ord, icke ett bevismedel angående rättsförhållandet
mellan avlastare och bortfraktare utan i stället en utfästelse av bortfraktaren
till lastemottagaren. Enligt järnvägsrätten åter är fraktsedeln att anse
allenast såsom ett bevis örn fraktavtalet. I valet mellan den tysk-skandinaviska
konossementsuppfattningen och den järnvägsrättsliga fraktsedelskonstruktionen
har luftbefordringskonventionen i det väsentliga anslutit sig
till den senare. Det föreskrives sålunda, att flygfraktsedeln skall, där ej annat
styrkes, gälla såsom bevis örn avtalets slutande, örn mottagandet av godset
och örn villkoren för befordringen; att uppgifterna i flygfraktsedeln angående
godsets vikt, mått, förpackning och stycketal skola, där ej annat styrkes, äga
vitsord; samt att annan uppgift örn godsets myckenhet eller rymd samt uppgift
örn dess tillstånd ej äger vitsord mot fraktföraren, med mindre han i avsän -

Kungl. Maj:ls proposition nr 5.

(larens närvaro undersökt den oell därom tecknat intyg å flygfraktsedeln eller
ock uppgiften avser godsets sjmliga tillstånd.

Med rubriken ''Rätt att förfoga över godset och godsets utlämnande’ äro i
följande huvudavdelning av lagförslaget — omfattande dess 12—16 §§ -—
sammanförda av luftbefordringskonventionen påkallade bestämmelser rörande
dessa spörsmål (art. 12—16). Här har det till en början gällt att bestämma,
vilka ändringar i fraktavtalet som skola kunna påkallas gentemot fraktföraren.
Angeläget har även varit att avgöra, huru länge rätten att påkalla sådana
ändringar tillkommer avsändaren och när den övergår till mottagaren. Liksom
enligt järnvägsrätten fraktsedelsdubbletten är gestaltad så, att den äger
en mot konossementet i viss mån svarande betydelse för omsättning av gods.
har det nämligen legat vikt uppå att vid luftbefordran så reglera förhållandet
mellan avsändare och mottagare, att flygfraktsedeln kan fylla en motsvarande
uppgift med avseende å gods, som befordras med luftfartyg. Regleringen i
detta avseende är av betydelse, bland annat, för ett för omsättningen så betydelsefullt
stadgande som bestämmelsen i 16 § köplagen, att örn vid försändningsköp
för godsets försändande fram till bestämmelseorten utfärdas fraktsedel,
som är så inrättad att säljar.en efter dess utgivande till köparen ej äger förfoga
över godset, och köpet är att hänföra till handelsköp, godset skall anses
sålt att betalas emot nämnda handling efter vad i 71 § köplagen sägs.

Lagförslagets mest centrala del är följande huvudavdelning. Den omfattar
förslagets 17—30 §§ (motsvarande art. 17—30 i konventionen) och reglerar
fraktförarens ansvarighet för skada å person (17 §), för förlust eller minskning
av eller skada å resgods eller gods (18 §) samt för dröjsmål (19 §),
med andra ord just de spörsmål som främst legat till grund för strävandena
att genom en internationell konvention på lufträttens område uppnå ensartade
materiella regler. Av stor betydelse är även 20 §, som angiver vilka omständigheter
fraktföraren äger åberopa till sitt fritagande från ansvarighet. Den
allmänna regeln är härvid den, att frihet från ansvarighet inträder, där fel eller
försummelse hos fraktföraren och hans folk i tjänsten icke föreligger. Motsvarande
grundsats gäller för sjörättens del enligt 118 § sjölagen i den lydelse
lagrummet äger enligt 1936 års sjörättslagstiftning. Beträffande befordran
av inskrivet resgods och gods uppställes emellertid ytterligare en befrielsegrund.
Bortfraktaren blir nämligen fri från ansvarighet, örn skadan tillkommit
genom fel eller försummelse vid styrningen, förandet eller navigeringen
av luftfartyget. En motsvarighet härtill finnes på sjörättens område i fråga
örn godsbefordran, i det att exempelvis enligt 4 § 2 mom. första stycket a. i
konossementslagen gäller att bortfraktaren är fri från ansvarighet för skada
i följd av fel eller försummelse, vartill befälhavaren, någon av besättningen,
lots eller ock annan, som utför arbete i fartygets tjänst, gjort sig skjddig vid
navigeringen eller handhavandet av fartyget.

På sätt i viss utsträckning skett på sjörättens och järnvägsrättens områden
äro vidare i 22 § upptagna ett antal maximeringsbestämmelser rörande den
ersättning, som fraktföraren kan bliva skyldig utgiva.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Genom 23 § uppställes för det lufträttsliga befordringsavtalet en regel, vartill
motsvarighet finnes å sjörättens område. I nämnda paragraf stadgas nämligen,
att förbehåll, som innefattar inskränkning i fraktförarens ansvarighet
eller bestämmer lägre gräns därför än i 22 § sägs, är ogiltigt. Härigenom
har man velat även beträffande lufttrafiken undvika de olägenheter, som avtalsfrihet
i detta avseende skulle kunna medföra.

Avdelningen örn fraktförarens ansvarighet innehåller dessutom bestämmelser,
bland annat, örn medverkande vållande å trafikantens sida, örn utvidgning
av fraktförarens ansvarighet vid förekomsten av uppsåt eller grov vårdslöshet
hos fraktföraren eller hans folk i tjänsten, om reklamation och preskription,
om forum samt örn ansvarigheten vid så kallad successivbefordran, det
vill säga luftbefordran utförd av flera fraktförare var efter annan.

I 31 §, vilken motsvarar art. 31 i konventionen, beröres det för närvarande
i hög grad aktuella ämnet om sammansatt befordran eller kombinerad transport.
Då detta ämne under senare år upptagits till ytterligare övervägande
inom såväl järnvägs- som lufträtten, har man, på sätt ock skett vid utarbetandet
av 1936 års sjölagstiftning, måst begränsa sig till en knapphändig behandling
av ämnet.

I förslagets sista huvudavdelning — omfattande 32—34 §§, varav 32 § motsvarar
art. 32 i konventionen ■— äro under rubriken ’Särskilda bestämmelser’
upptagna vissa kompletterande stadganden. Av 33 § framgår, att -— såsom
redan antytts — lagen skall bliva tillämplig jämväl å inrikes luftbefordran.
Konungen äger emellertid, enligt 34 § i förslaget, såvitt angår sådan luftbefordran
meddela bestämmelser avvikande från vad i vissa lagrum stadgas
angående innehållet i biljett, resgodsbevis eller flygfrakts.edel. Av 33 § följer
emellertid vidare, att lagen skall äga tillämpning icke endast å
sådan internationell befordran som luftbefordringskonventionen avser, utan
även å annan internationell luftbefordran. Detta har föranletts av en önskan att
förebygga, att lagregler komme att saknas i fråga örn luftbefordran mellan
Sverige och en icke-konventionsstat.

Anmärkas må vidare, att lagförslagets genomförande icke ansetts påkalla
ändringar å andra lagstiftningområden.»

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför departementschefen
ytterligare:

»Beträffande 10 § i förslaget hava tvenne lagrådets ledamöter hemställt,
att den i paragrafen stadgade ansvarighetsregeln rörande ofullständiga eller
oriktiga uppgifter måtte begränsas till att avse endast sådana uppgifter, som
röra godset. Såsom de sakkunniga framhållit, lider konventionens motsvarande
bestämmelse, dess art. 10, av viss otydlighet, enär dess första men ej dess
andra stycke upptager dylik begränsning. De sakkunniga hava emellertid
antagit, att det andra stycket bör tolkas i enlighet med det första, en uppfattning
vartill även nämnda ledamöter av lagrådet anslutit sig. Såsom inom lagrådet
erinrats, synes det ock naturligast att begränsa regeln till de fall, där
dess stränghet är motiverad av de särskilda risker som vid lufttrafik äro för -

Kunyl. Muj:ts proposition nr 5.

.enade med att uppgifter ej hava föreskrivet innehåll eller eljest äro ofullständiga
eller oriktiga. Sådana särskilda risker torde emellertid inträda allenast
på grund av uppgifter rörande godset, men ej exempelvis till följd av att mottagarens
adress är oriktigt angiven. Med hänsyn härtill har ändring i paragrafen
vidtagits i antydda begränsande riktning.

I överensstämmelse med lagrådets hemställan beträffande 12 § har det synts
lämpligt att vid paragrafens slutliga avfattning så nära som möjligt följa
konventionen.

Då enligt 20 § andra stycket i det remitterade förslaget för tillämpning av
den där stadgade grunden för befrielse från ansvarighet förutsättes, att ''skadan
tillkommit genom fel eller försummelse vid styrningen, förandet eller navigeringen
av luftfartyget’, lärer väl redan däri ligga, att av omständigheterna
måste framgå att fraktföraren och hans folk i övrigt vidtagit alla nödiga åtgärder
till förebyggande av skada. Till förekommande av varje tvekan härutinnan
Ilar emellertid, såsom lagrådet förordat, paragrafen förtydligats genom
ett tillägg i sådant hänseende.

Med avseende h 22 § i förslaget föreligger den tveksamma frågan, huruvida
de där upptagna bestämmelserna rörande maximibegränsning böra beträffande
ali luftbefordran hänföras till kronor i guld eller ej. Beträffande sadan
internationell befordran, som avses i luftbefordringskonventionen, är väl oeftergivligt
att bestämma begränsningen till kronor i guld. Med avseende åter å
särskilt inrikes lufttrafik kunna olika synpunkter göras gällande. De sakkunniga
hava anfört, att, med hänsyn till det mindre tilltalande däri, att
örn till exempel skada å person under en luftfärd från Stockholm drabbade en
resande till Köpenhamn och en resande till Malmö, ansvarsbegränsningen skulle
beräknas efter kronor i guld för den förre men ej för den senare, de ansett
det vara att föredraga att icke göra åtskillnad mellan olika slag av trafik.
Lagrådet åter bär ifrågasatt lämpligheten härav och därvid framhållit, att
beträffande det sjörättsliga befraktningsavtalet på riksdagens föranledande
bortfraktarens ansvarighet för inlastat gods i inrikes fart ej hänförts till kronor
i guld. Erinras må örn stadgandena i 122 § andra stycket, 171 § tredje stycket,
172 § och 173 § andra stycket sjölagen i deras lydelse enligt lagen den 5 juni
1936. Bland våra grannländer har i Norge, där såsom förut nämnts ett lagförslag
motsvarande det nu ifrågavarande redan antagits, ansvarsbegränsningen
bestämts i guldvärde även i fråga örn den inhemska lufttrafiken. Av de underhandlingar,
som ägt rum mellan de svenska, danska och finska delegerade, har
f ramgått, att man i Danmark vidhåller den tidigare intagna ståndpunkten att i
förevarande hänseende ej göra skillnad mellan olika slags trafik, under det att
man i Finland föredragit en anslutning till vad lagrådet förordat. Visserligen
synes den av lagrådet åberopade analogien med sjölagen icke vara fullt bindande,
då internationell och inhemsk luftfart äga en tendens att övergå i varandra
på ett helt annat sätt än förhållandet är med befordran på sjörättens område,
vartill kommer att den rent inhemska luftfarten ej på långt när har en
mot den inländska sjöfarten svarande betydelse. Dessutom är det ännu ovisst,
huruvida den av den svenska riksdagen å sjörättens område gjorda skillnaden

Kunyl. Maj:ts proposition nr 5.

i ifrågavarande hänseende mellan inländsk och utländsk trafik kommer att
vinna efterföljd i våra grannländer. Emellertid torde, åtminstone för närvarande,
tillräckliga skäl icke föreligga att avvika från den princip, som kom
till uttryck genom 1936 års sjölagstiftning, nämligen att vid inrikes trafik
bestämma ansvarsbegränsningen i kronor och ej i kronor i guld. I förevarande
paragraf hava därför orden ''i guld’ ej upptagits. Till härav påkallat särskilt
stadgande beträffande den internationella trafiken återkommer jag vid 33 §.

26 § i förslaget har jämkats i enlighet med lagrådets hemställan.

Såsom lagrådet vid 32 § i förslaget framhållit, har den i förslaget upptagna
regeln om vissa skiljeavtals ogiltighet, bland annat därest skiljemannaförfarandet
icke skall äga rum inom konventionsstat, en betydligt större räckvidd
än motsvarande regel i luftbefordringskonventionen, i det att i förslaget
regeln avser icke blott den i konventionens mening internationella trafiken,
utan också annan, såväl inrikes som utrikes, lufttrafik. Beträffande trafik
som icke är internationell i konventionens mening har lagrådet förordat att
icke göra giltigheten beroende av inom vilken domstols domvärjo skiljemannaförfarandet
skall äga rum. Olägenhet av den i paragrafen upptagna bestämmelsen
torde emellertid icke vara att befara med avseende å inrikes trafik.
Beträffande den utrikes trafiken är att märka att luftbefordringskonventionen
numera vunnit stor anslutning och att den snart nog torde reglera all den internationella
luftbefordran, som för vårt land kan vara av betydelse. Härtill
kommer, att de befordringsvillkor som antagits av International Air Träffa
Association, till vilken förening lufttrafikföretagen så gott som undantagslöst
äro anslutna, uppgjorts på grundval av luftbefordringskonventionen. Frågan
örn förslagets tillämpning på sådan utrikes trafik, som icke är internationell
i konventionens mening, äger därför övervägande teoretiskt intresse.
På grund av det nu anförda har det icke synts erforderligt att beträffande
en punkt av den underordnade betydelse som den nu ifrågavarande avvika
från grundsatsen örn förslagets ovanberörda principiellt allmänna giltighet.

I enlighet med lagrådets hemställan har till 33 § fogats ett andra stycke
av det innehåll, att vid internationell luftbefordran de i 22 § angivna penningbeloppen
avse kronor i guld. Tillägget har sin grund däri, att — såsom vid
22 § anförts — vid den inhemska lufttrafiken ansvarighetsgränsen icke bestämts
i kronor i guld, men att ett motsatt förfaringssätt på grund av konventionens
ståndpunkt är oeftergivligt beträffande sådan internationell befordran
som avses i luftbefordringskonventionen.

Lagrådet har ur formell synpunkt erinrat, att det kunde ifrågasättas, huruvida
icke å de ställen i förslaget, där gods som befordras enligt flygfraktsedel
betecknas med uttrycket gods, detta uttryck borde utbytas mot uttrycket
flygfraktgods. Då förslagets beteckning emellertid är den i praxis
hävdvunna beträffande såväl järnvägs- som luftbefordran samt praktiska olägenheter
knappast kunna befaras följa av att i ett pär av förslagets stadganden
ordet gods för korthetens skull använts jämväl såsom en sammanfattande
beteckning å resgods och gods som befordras enligt flygfraktsedel, har änd -

Kungt. Maj:ts proposition nr 5.

ring härutinnan ej vidtagits. Däremot hava i förslaget gjorts några andra
smärre redaktionella jämkningar.»

Föredraganden hemställer, att Kungl. Majit måtte genom proposition dels,
jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga ifrågavarande
förslag till lag om befordran med luftfartyg, dels ock äska riksdagens godkännande
av luftbefordringskonventionen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Tage Evers.