Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Proposition 1919:5)

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Nr 5.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändringar i och tillägg till lagen den 10 juli 1899 om
skydd för vissa mönster och modeller; given Stockholms
slott den 11 oktober 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändringar i och tillägg
till lagen den 10 juli 1899 om skydd för vissa mönster och modeller.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 5 käft. (AV 5.)

Kung!. Alaj:ts proposition nr 5.

Förslag

till

Lag

om ändringar i och tillägg till lagen den 10 juli 1899 om skydd för vissa

mönster och modeller.

Härigenom förordnas, att 1, 11, 15, 16, 18 och 19 §§ i lagen den 10 juli 1899
om skydd för vissa mönster och modeller skola erhålla följande ändrade lydelse
samt att i nämnda lag skall införas en ny paragraf med beteckning 14 a §, av
den lydelse här nedan sägs:

1 §•

Genom registrering i enlighet med denna lags föreskrifter må, där mönster
är nytt, mönstrets upphovsman eller hans rättsinnehavare vinna rätt att med
andras uteslutande begagna mönstret vid tillverkning till avsalu av alster, tillhörande
metall- eller träindustrien.

Under mönster innefattas i denna lag jämväl modell, som i avseende på
ändamålet är med mönster jämförlig.

11 §.

Skydd för mönster varde genom registrering meddelat för en tid av tio år,
räknat från den dag. då ansökningen inkom.

För de sista fem skyddsåren skall till registreringsmyndigheten inbetalas
en avgift av tio kronor. Avgiften, som må i betalt brev insändas, skall erläggas
före sjette årets början, vid påföljd att avgiften höjes till tolv kronor. Fullgöres
ej sedermera inbetalning av den förhöjda avgiften inom nittio dagar efter sjette
årets början, vare skyddsrätten förfallen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

14 a §.

Skyddet för registrerat mönster upphör, då i utlandet tillverkat, metalleller
träindustrien tillhörande alster, som till utseendet väsentligen överenstämmer
med mönstret, till riket för försäljning införes av mönsterrättens innehavare
eller med hans tillstånd.

Konungen äger dock förordna, att denna bestämmelse ej skall gälla i fråga
om införsel av föremål, tillverkade i viss främmande stat.

15 §.

Envar, som anser sin rätt vara genom registrering av mönster förnärmad,
så ock allmän åklagare, när det allmännas fördel sådant påkallar, må vid domstol
föra talan med yrkande, att registreringen såsom tillkommen i strid mot
föreskrifterna i 1, 2 och 3 §§ förklaras vara ogiltig eller att skyddet förklaras
enligt bestämmelsen i 14 a § hava upphört.

Rätt domstol i mål, varom nu är sagt, vare Stockholms rådstuvurätt.

Dom, varigenom registrering förklarats ogiltig eller skydd för registrerat
mönster förklarats hava upphört, skall genom domstolens försorg insändas till
registreringsmyndigheten.

16 §.

Den som utom i det fall, varom i 14 § förmäles, utan tillstånd av skyddsrättens
innehavare inom riket till avsalu tillverkar till metall- eller träindustrien
börande alster, som till utseendet överensstämmer med honom veterligen här registrerat
mönster, eller till salu här i riket håller eller för försäljning till riket
inför dylikt alster, som honom veterligen åstadkommits utan tillstånd av skyddsrättens
innehavare, straffes med böter från och med tjugu till och med ettusen
kronor; ersätte ock all skada. Ej må dock annan än skyddsrättens innehavare
härom föra talan.

Olovligen tillverkat eller olovligen i riket infört alster skall, där målsäganden
det äskar, till honom utlämnas mot ersättning för värdet eller mot avdrag
därför å honom tillkommande skadestånd. Med redskap, som äro för den olovliga
tillverkningen uteslutande användbara, skall, om målsäganden det yrkar, så förfaras,
att missbruk ej kan ske.

Var som under tid, då han är ställd under tilltal för överträdelse, varom
i denna § sägs, fortsätter samma förseelse, skall, när han därtill varder lagligen
förvunnen, dömas till särskilt ansvar för varje gång stämning därför uttärdats
och delgivits.

Döter, som ådömas enligt denna §, tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

18 §.

. Är någon tilltalad för intrång i skyddsrätt, och finnes vid målets handläggning,
att registreringen skett i strid mot föreskrifterna i 1, 2 och 3 §§ eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

att skyddet enligt bestämmelsen i 14 a § upphört, innan den åtalade handlingen
skedde, vare den tilltalade från ansvar fri.

19 §.

Då skyddet för registrerat mönster upphört enligt bestämmelserna i 11 §
eller därigenom att skyddsrättens innehavare hos registreringsmyndigheten anmält
sig vilja avstå från skyddet, skall mönstret avföras ur registret och kungörelse
därom införas i allmänna tidningarna. Lag samma vare, om genom laga kraft
ägande dom registreringen förklarats ogiltig eller skyddet förklarats hava upphört.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1919 men äger ej tillämpning i
fråga om skydd, som dessförinnan sökts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Majestät Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 30 augusti 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Nilson,

Löfgren,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde, efter
gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, det av patentlagstiftningskommittén
den 24 mars 1916 avgivna betänkande med förslag
till lag om mönsterskydd.

Härvid anförde föredragande departementschefen:

»Den 6 mars 1908 tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté, åt vilken
bland annat uppdrogs att verkställa revision av gällande lagstiftning
rörande patent, skydd för mönster och modeller samt varumärkesskydd.
Åt denna kommitté anförtroddes emellertid även andra utredningsarbeten,
vilka ansetts vara av mera brådskande natur och därför av kommittén
slutförts, innan nyssnämnda lagrevisionsarbete kunnat föras fram
till något resultat. Patentförordningen, mönsterlagen och varumärkeslagen
— som tillsammans reglera det rättsområde, för vilket brukar

Paten tlagstiftningikommitténi

uppdrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

användas beteckningen industriellt rättsskydd — sammanhänga nära med
varandra, men kommittén har dock ansett revisionen av varje särskild
författning kunna slutföras för sig. Kommittén har därvid tagit mönsterskyddet
först. Sedan betänkande i detta ämne den 24 mars 1916 avgivits,
har kommittén varit sysselsatt med revisionen av patentförordningen,
varmed arbetet nu lärer hava så fortskridit, att under förra
hälften av nästa år betänkande med förslag till ny patentlag torde komma
att avlämnas. Därefter skulle revisionen av varumärkeslagen, såsom den
enda då kvarstående delen av kommitténs uppdrag, bliva föremål för
kommitténs arbeten.

Över kommitténs förslag till lag om mönsterskydd hava infordrade
utlåtanden avgivits av kommerskollegium, patent- och registreringsverket,
akademien för de fria konsterna, nationalmusei nämnd, tekniska högskolans
lärarekollegium, styrelsen för tekniska skolan i Stockholm och direktionen
för tekniska skolan i Eskilstuna. Dessutom hava yttranden över
förslaget inkommit från rikets samtliga handelskammare samt ett stort
antal enskilda näringsidkare, korporationer och anstalter, vilkas intressen
omfatta konsthantverket och konstindustrien och som anmodats eller satts
i tillfälle att yttra sig. Svenska uppfinnareföreningens styrelse och styrelsen
för svenska föreningen för industriellt rättsskydd hava ock inkommit
med skrivelser i ämnet.

Gällande rätt. Mönsterskyddet regleras för närvarande i vårt land av lagen den

10 juli 1899 om skydd för vissa mönster och modeller. Denna lag har
avseende endast å mönsters och modellers användande inom metallindustrien;
den anses bereda möjlighet till skydd inom denna industri allenast
för sådana mönster, som skola användas i prydnadssyfte. Vissa avtal,
som hava avseende å mönsterskyddet, har Sverige ingått med främmande
makter. Av dessa fördrag, för vilka i kommitténs betänkande redogöres
(sid. 243—259), är viktigast och ur lagstiftningssynpunkt mest förtjänt
av beaktande den år 1883 i Paris ingångna och sedermera vid olika
tillfällen, senast vid en diplomatisk konferens i Washington år 1911, reviderade
konventionen, vilken sammanbinder flertalet kulturländer till den
s. k. patentunionen.

industriens Att mönsterskydd i vårt land blivit infört endast för metallindu ''äidre^försiag

strien, har, såsom i kommitténs betänkande framhålles, sin grund i det
angående motstånd, som från andra industrigrenar rests mot ett sådant skydd.
"skydd1 Detta motstånd har i främsta rummet berott därpå, att på grund av

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Sveriges medlemskap i patentunionen mönsterskyddet måste omfatta icke
blott svenska utan även utländska mönster. Inom stora områden av
industrien har man ansett sig icke utan stora olägenheter kunna undvara
möjligheten att fritt använda utländska mönster.

Även inom metallindustrien voro länge meningarna om nyttan av
ett mönsterskydd mycket delade; av denna anledning avstyrkte lagutskottet
vid 1887 och 1897 års riksdagar framlagda propositioner om mönsterskydd
för denna industrigren. Angående förslaget av 1887 framhöll
vederbörande departementschef, hurusom detsamma så avfattats, att det
kunde utsträckas till andra industrigrenar, när en sådan utsträckning,
sedan erfarenhet vunnits om skyddets verkan inom metallindustrien,
kunde med hänsyn framförallt till industriens egna önskningar befinnas
lämplig. Från 1887 års förslag företedde förslaget av år 1897 icke några
väsentliga avvikelser. I fråga om sistnämnda förslag anförde föredragande
departementschefen, att det vore lämpligt att för det dåvarande inskränka
mönsterskyddet till metallindustrien, vars idkare syntes allmänt
önska sådant skydd, medan man för skyddets utsträckande till jämväl
andra industrier borde avbida den tilläventyrs ej avlägsna tidpunkt, då
övertygelsen om ett sådant skydds gagnelighet hunnit fullständigt genomtränga
dessa industriers idkare. Med nämnda förslag av 1897 är
den gällande mönsterlagen av 1899 i allo överensstämmande.

Den uppfattning, som sålunda gjordes gällande vid motiveringen Patentiagav
1897 års lagförslag, har patentlagstiftningskommittén icke delat. Kommitten
har utgått från att mönsterskyddet vilar på en riktig och sund an?, skyddet*
princip samt att detsamma tjänar även andra syften än tillvaratagandeutsträckandc
av de enskilda industriidkarnas intressen. I enlighet härmed har kommittén
ansett mönsterskyddet böra utvidgas att gälla för alla industrier,
med undantag endast för sådana industrigrenar, som av ett
dylikt skydd påvisats komma att lida verkligt men. Någon avgörande
vikt borde enligt kommitténs mening icke tillmätas önskningarna inom
en viss industrigren att stå utanför skyddet.

Enligt vad av betänkandet framgår, har kommittén funnit ett
ganska utbrett motstånd mot införande av mönsterskydd särskilt inom
textil-, glas- och lervaruindustrierna. För en del av textilindustrien har
kommittén ansett tvånget att följa det i utlandet skapade modets växlingar
motivera ett undantag från mönsterskyddet; i förslaget har från
skyddets verkningar undantagits tillverkningen av vävnader, avsedda
för beklädnadsartiklar. Detta är det enda undantag, som kommittén

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Innehållet i
inkomna utlåtanden.

ansett behövligt. Varken för textilindustrien i övrigt eller för glasoch
lervaruindustrierna har kommittén funnit något verkligt behov av
frihet från mönsterskydd föreligga. Önskningarna inom dessa industriområden
att fritt få använda utländska mönster har kommittén icke velat
tillgodose i vidare mån än genom en i förslaget (22 §) intagen bestämmelse
att, såvida icke Konungen i fråga om införsel av föremål, tillverkade
i viss främmande stat, annorlunda förordnar, skyddet för registrerat
mönster skall upphöra, då i utlandet tillverkade föremål, som till form
eller utstyrsel väsentligen överensstämma med mönstret, till riket för försäljning
införas av mönsterrättens innehavare eller med dennes tillåtelse.

Emellertid hava i de yttranden, som inkommit över förslaget, bestämda
invändningar riktats mot den utsträckning kommittén sålunda givit
skyddet.

Inom den av kommittéförslaget berörda delen av textilindustrien
samt glas- och lervaruindustrierna synes motståndet oförminskat kvarstå.
Under det att Sveriges yllefabrikantförening och Norrköpings fabriksförening
förklarat sig med hänsyn till undantaget intet hava att erinra
mot förslaget, har Lennings vävskola förordat undantag för allavävnadsmönster
och Sveriges textilindustriförbund hemställt, att textilindustrien i
dess helhet måtte lämnas oberörd av mönsterskyddet. Textilindustriförbundet
har framhållit, att inom de branscher av textilindustrien, som icke undantag^,
förutsättningarna för uppammandet av en inhemsk mönsterritarekår
vore ännu mindre än inom de undantagna, betydligt större och mera utvecklade
grenarna av denna industri. Inom Sverige funnes exempelvis ett
par större gardinfabriker och något flera mattfabriker, vilka för sina fabrikationer
vore i lika hög, om icke högre, grad i behov av utländska
mönster. Dessa grenar av textilindustrien, som ännu så att säga läge i
sin linda, behövde framför andra den frihet från bindande lagbestämmelser,
vilken utgjorde en väsentlig förutsättning för deras utvecklingsmöjligheter.
Om också på det textila konsthantverkets område ett visst rättsskydd
vore både lämpligt och riktigt, vore denna verksamhet av nationalekonomiskt
mycket ringa betydelse; den vore en lyxverksamhet, vars stödjande
på industriens bekostnad enligt förbundets mening icke kunde sättas
i fråga. Mot ett konstverksskvdd för textila konstalster, varav industrien
icke bleve berörd, hade förbundet intet att erinra. Vidare har Sveriges
industriförbund — i vars yttrande Rörstrands fabriks aktiebolag, aktiebolaget
Gustafsbergs fabriksintressenter, aktiebolaget Göteborgs porslinsfabrik,
Gävle porslinfabriks aktiebolag och aktiebolaget Lidköpings porslinsfabrik,
i en gemensam skrivelse, ävensom svenska hushållsglas -

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

fabrikanternas förening instämt — förklarat det vara nödvändigt att undantaga
glas- och porslinsindustrierna, vilkas beroende av utländska
mönster vore en faktor, med vilken man alltid måste räkna. Tidpunkten
vore nu särskilt olämplig att mot dessa industriers önskan för dem införa
ett mönsterskydd, varav utlänningarna skulle hava största fördelen.
Efter fredsslutet, då de krigförandes egna marknader en längre tid torde
komma att bliva stängda för motståndarna, vore en mångdubblad konkurrens
från utlandets sida på vår marknad att vänta, och det vore då
oklokt att genom mönsterskydd underlätta denna konkurrens. Dessutom
vore att märka, att inom porslins- och glasindustrierna privata överenskommelser
i fråga om rätt till mönster träffats, vilka visat sig tillfredsställande
och som ginge längre än en mönsterskyddslag skulle göra
därutinnan att även för »antika» mönster skydd förbehölles åt den, som
först på nytt upptagit desamma. Enligt vad handels- och industrikammaren
för Örebro och Västmanlands län anfört, funnes inom flera industrigrenar,
bland dem textil- och porslinsindustrierna, ett stort behov av
utländska förebilder, vilket enligt kammarens mening borde tillgodoses i
högre grad än vad kommittén föreslagit. De skäl, som motiverade undantaget
för beklädnadsindustrien, kunde med lika stort fog anföras för tillverkningar
inom hela textilindustrien; bland tillverkare inom denna industri
funnes en allmän önskan, att deras tillverkningar ej lädes under mönsterskyddet.
Västergötlands och norra Hallands handelskammare finner det
av kommittén föreslagna undantaget vara alldeles för snävt; av det internationella
modet och smaken berodde ej blott beklädnadsindustrien utan
även andra industrigrenar, bland dem porslins- och glasindustrierna samt
den textilindustri, som tillverkade vävda och tryckta dukar, mattor, möbeltyger
in. m. Åtminstone vad textilindustrien anginge, funnes ej inom
landet erforderligt antal yrkeskunniga mönsterritare. På förfrågningar,
som utsänts inom handelskammarens distrikt, hade från alla håll svarats,
att man icke önskade ett mönsterskydd av den internationella utsträckning,
som kommittén föreslagit; sådana svar hade lämnats även från aktiebolaget
Lidköpings porslinsfabrik, Marks linnemanufakturaktiebolag samt
Nya svenska möbeltygs- och mattfabriksaktiebolaget, vilka förut i skrivelser
till kommittén, som av denna i betänkandet åberopats, uttalat sympatier
för mönsterskydd. Handelskammaren i Karlstad har i fråga om
mönsterskyddets utsträckande till porslins- och glasindustrierna uttalat, att
det måste betraktas såsom mindre lämpligt att utöva ett väsentligt tvång
beträffande denna sak på två så stora industrier. Slutligen har kommerskollegium,
under åberopande av den bristande tillgången på svenska
mönster, tillstyrkt undantag för textil-, porslins- och glasindustrierna.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 5 käft. (AV 5.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Enligt tillgängliga handlingar finnes inom textil- och glasindustrierna
ingen fabrikant, vars önskningar ett mönsterskydd för dessa industrigrenar
skulle vara ägnat att tillgodose. Inom lervaruindustrien, varunder
porslinstillverkningen här inbegripes, finnas endast tvenne fabrikanter,
Uppsala-Ekeby aktiebolag och aktiebolaget S:t Eriks lervarufabriker,
som enligt gjorda uttalanden önska mönsterskydd för sina tillverkningar.

Vad därefter industrien i övrigt angår, gäller enligt de yttranden,
som avgivits av handels- och industrikammaren för Örebro och Västmanlands
län, Västergötlands och norra Hallands handelskammare samt Smålands
och Blekinge handelskammare, för tapetindustrien detsamma som
för de förut omnämnda industrigrenarna. Svenska tapetfabrikanternas
förening har trots anmaning icke inkommit med något yttrande i ärendet.
Inför kommittén hava tvenne tapetfabrikanter uttalat sig för införandet
av mönsterskydd.

Enligt Smålands och Blekinge handelskammare har den litografiska
industrien också protesterat men ansett frågan vara av mindre vikt.
Av inkomna yttranden framgår, att Svenska boktryckareföreningen och
Sveriges litografiska tryckeriägareförening icke motsätta sig skyddet men
icke heller äro särskilt intresserade av detsamma. Av kommittén hörda
representanter för ifrågavarande industrigren hava dels intagit samma
ståndpunkt som de nyssnämnda föreningarna, dels förordat mönsterskydd.

Örebro och Västmanlands läns handels- och industrikammare har
anfört, att möbel- och guldsmedsindustrierna — liksom textil-, porslinsoch
tapetindustrierna — vore i stort behov av utländska förebilder. Västergötlands
och norra Hallands handelskammare har funnit motstånd mot
mönsterskyddet även inom möbelindustrien. Däremot har Sveriges stoloch
möbelindustriförbund på ett möte enhälligt uttalat sig för mönsterskydd,
ehuru förbundet ej vill hava detta skydd anordnat på samma sätt
som kommittén föreslagit. Till detta uttalande har Smålands och Blekinge
handelskammare anslutit sig, med hemställan att mönsterskydd måtte
införas för träindustrien, oberoende av att andra industrigrenar icke önska
mönsterskydd. I yttranden, som avgivits till kommerskollegium, hava
flera möbelfabrikanter framfört önskningar om mönsterskydd och i kommittébetänkandet
förklaras, att för möbelindustrien samt för tillverkningen
av ramar och listverk behovet av ett mönsterskydd av hörda sakkunniga
starkt betonats.

Gottlands handelskammare har ifrågasatt, om icke lämpligen även
andra industrier än beklädnadsindustrien borde undantagas, utan att angiva,
vilka industrigrenar därvid särskilt borde komma i fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Allmänna principiella betänkligheter hava framförts av Östergötlands
och Södermanlands handelskammare, som ifrågasatt, huruvida den
nuvarande tidpunkten med dess komplicerade internationella förhållanden
kunde anses lämplig för den föreslagna lagens genomförande. Liknande
synpunkter hava kommit till uttryck i de yttranden, som avgivits av
Göteborgs handelskammare, handels- och industrikammaren för Örebro
och Västmanlands län samt Västergötlands och norra Hallands handelskammare.

Vidare har styrelsen för svenska uppfinnareföreningen — under framhållande
av att förslaget stode i ett sådant sammanhang med den förestående
revisionen av patentförordningen, att ett antagande av detsamma
skulle i flera avseenden kunna föregripa sistnämnda lagstiftningsåtgärd,
vilket vore ägnat att framkalla mycket stora betänkligheter — hemställt,
att, om en utvidgning eller reformering av mönsterskyddet ansåges
böra företagas, innan ännu patentlagstiftningskommittén framlagt sitt
förslag till ny patentlag, därvid icke måtte i mönsterlagen vidtagas några
sådana förändringar, som betingade eller förutsatte motsvarande ändringar
i patentförordningen.

I övrigt innehålla de inkomna yttrandena icke några invändningar
mot ett utsträckande av mönsterskyddet i den omfattning kommittén
föreslagit; från en del håll göres tvärtom gällande, att det av kommittén
föreslagna undantaget är obehövligt eller allt för vitt. Särskilt hava representanter
för hantverk och hemslöjd förordat en långt gående ut- ■
sträckning av mönsterskyddet. Av handelskamrarna hava Stockholms
handelskammare, Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare, handelskammaren
i Gävle, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare
samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare obetingat uttalat
sin anslutning till kommitténs förslag i vad det angår utsträckande
av skyddets tillämplighetsområde. Därtill må emellertid erinras, att Stockholms
handelskammare i en år 1913 ingiven framställning om utvidgat
mönstérskydd förklarat, att helt naturligt ingen industrigren, som ansåge
fördelarna av nuvarande förhållanden uppväga olägenheterna, borde påtvingas
en skyddslagstiftning.

Vad sålunda i ärendet förekommit har bibringat mig den över- Deparittygelsen,
att det icke skulle vara tillrådligt att nu införa ett så ora-ment8chef*n''
fattande mönsterskydd, som kommittén föreslagit. Kommittén synes
vid avvägandet av mönsterskyddets gagneliga och mindre gynnsamma
sidor hava i viss mån överskattat de förra. Det bör särskilt framhållas,
att hänsynen till mönsterritarnes intressen, vilka kommittén tillmäter

Kung1. Maj:ts proposition 7ir 5.

stor vikt, näppeligen motiverar den föreslagna utsträckningen av mönsterskyddet.
I sistnämnda avseende är nämligen att märka, att, om
arbetsgivarna tillerkännes rätt med avseende å anställda mönsterritares
mönster i den omfattning kommittén föreslagit, de mönsterritare, som
äro anställda i industriens tjänst och som torde utgöra det övervägande
flertalet, knappast kunna hava något större intresse av om skydd förefinnes
eller icke. Även om farhågorna för mönsterskyddets skadliga inverkan
på industrien i vissa fall kunna vara överdrivna, anser jag — i
anslutning till vad vid behandlingen av det 1897 års riksdag förelagda
förslaget yttrades av dåvarande departementschefen —■ försiktigheten
bjuda att ej införa ett mönsterskydd för de industrigrenar, där det förefinnes
en utbredd önskan att få stå utanför skyddet. Och om från
mönsterskyddet, i enlighet med vad kommerskollegium hemställt, skulle
undantagas hela textil-, glas- och porslinsindustrierna, torde någon särskild
anledning icke finnas att upprätthålla kommitténs förslag att i
princip utvidga mönsterskyddet till alla industrier. Av de olika industrierna
är det egentligen endast möbelindustrien, inom vilken eu allmän
önskan om införande av mönsterskydd gjort sig gällande. Vid sådant
förhållande synes mönsterskyddet nu böra utvidgas endast därhän, att
vid sidan av metallindustrien upptages ett visst annat område av industrien,
så avgränsat, att möbelindustriens intressen bliva tillgodosedda.
De betänkligheter, som från tvenne handelskammare anförts jämväl i
fråga om nu berörda industri, synas mig i jämförelse med de krav
på mönsterskydd, som från denna industrigrens representanter framburits,
icke vara tungt vägande.

Det angivna ändamålet torde lämpligast uppnås genom att med
metallindustrien sidoordna träindustrien. Sistnämnda industri är nämligen
liksom metallindustrien begränsad med hänsyn till materialet samt
omfattar, åtminstone i stort sett, möbelindustrien och därutöver, i vad
den beröres av mönsterskyddet, endast vissa mindre betydande branscher,
inom vilka dels något skarpt motstånd mot mönsterskyddet icke framträtt,
dels direkta sympatier för skyddet uttalats. Framhållas må i sistnämnda
avseende, att träindustrien omfattar tillverkningen av ramar och
listverk samt att för hantverket och hemslöjden träbearbetningen torde
vara av icke oväsentlig betydelse.

I detta sammanhang är att erinra om vad som förekommit angående
en ifrågasatt utsträckning av konstverksskyddet till konstslöjdens
alster. Det av särskilda sakkunniga uppgjorda förslaget till lag om rätt
till verk av bildande konst — vilket förslag jag den 19 sistlidne april
inför Kungl. Maj:t anmälde — utvidgar konstverksskyddet att omfatta

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

konsthantverket och konstindustrien, men på denna punkt har förslaget
mött starkt motstånd. De enda industrigrenar, som ej ställt sig avvisande,
äro möbelfabrikationen och guldsmidet. Kommerskollegium har
förklarat sig anse, att konstverksskyddet bör gälla dels i fråga om konsthantverket
i dess helhet dels, vad konstindustrien angår, beträffande nyssnämnda
två industrigrenar. Emellertid har jag av skäl, som vid ärendets
föredragning angivits, icke ansett mig kunna tillstyrka- införandet av
konstverksskydd för någon gren av konsthantverket eller konstindustrien.
Om sålunda möbelindustrien såväl som guldsmidet kommer att i strid med
sina egna önskningar alltjämt sakna konstverksskydd för sina alster, kan
mönsterskyddet i viss mån tjäna såsom ersättning för nämnda skyddsform.

I den principiella frågan om skyddets utsträckning finner jag mig
sålunda icke böra tillstyrka kommitténs förslag. Men icke heller beträffande
den tekniska anordningen av mönsterskyddet för metall- och
träindustrierna anser jag mig kunna förorda nämnda förslag oförändrat.
Vad uppfinnareföreningens styrelse anfört om sambandet med patentlagstiftningen
synes mig nämligen vara värt beaktande. Gällande mönsterlag
ansluter sig nära till patentförordningen. Av de avvikelser, kommittéförslaget
företer från mönsterlagen, äro många av den art, att vad
som till stöd för dem kan anföras även gäller för motsvarande förändringar
i patentlagstiftningen. Jag vill i sådant hänseende särskilt hänvisa till
av kommittén föreslagna bestämmelser angående möjligheten att få eu åt
obehörig beviljad skyddsrätt överförd på den berättigade, om intrångsmålens
förläggande till Stockholms rådstuvurätt samt om straff för
oriktiga eller ofullständiga skyddsbeteckningar. Vidare må här erinras
om vissa avvikelser från gällande rätt, som äro att finna i kommittéförslagets
stadganden om skyddets verkan, om kollision med tidigare ansökningar,
om innehållet av ombudsfullmakt, om besvärsrätt, om straff
för intrång, om prioritetsrätt enligt Pariskonventionen och om utställningsskydd.
I nu nämnda såväl som i andra avseenden skulle ett antagande
av kommitténs förslag verka föregripande med avseende på revisionen
av patentförordningen, och detta vore så mycket mindre lämpligt
som förslaget icke ur dessa synpunkter undergått någon granskning i patentintresserade
kretsar. Därest man nu antoge eu mönsterskyddslag för
metall- och träindustrierna, vilken i tekniskt avseende anslöte sig till
kommitténs förslag, skulle på grund av den nya lagens bristande överensstämmelse
med den nuvarande patentförordningen oegentligheter och
missförhållanden komma att bestå, intilldess den nya patentlagen,
kanske först efter flera år, kommer till stånd. Sålunda bleve straffet
för mönsterrättsintrång hårdare än för patentintrång, mål om mönsterrätts -

Kung}. Maj:ts proposition nr 5.

intrång men ej mål om patentintrång bleve förlagda till Stockholms
rådstuvurätt, oriktiga mönsterskyddsbeteckningar bleve straffbara men ej
oriktiga patentbeteckningar o. s. v.

Härtill kommer, att vissa av förslagets bestämmelser — om hemlighållande
av registrerade mönster och om möjligheten att i samma ansökning
sammanföra flera mönster — för metall- och träindustrierna
hava en långt mindre betydelse än för andra industrigrenar. På grund
härav har jag ansett det vara lämpligast att nu endast vidtaga en partiell
revision av gällande mönsterskyddslag. Vid en sådan revision torde,
samtidigt som skydd beredes åt träindustrien, böra i anslutning till kommitténs
förslag vidtagas vissa ändringar, som utan att äga något samband
med patentlagstiftningen äro påkallade med hänsyn till metall- och
träindustriernas intressen. I enlighet härmed har jag låtit inom justitiedepartementet
utarbeta ett förslag till lag om ändringar i och tillägg
till lagen den 10 juli 1899 om skydd för vissa mönster och modeller.

Då enligt detta förslag lämnats oförändrade flera stadganden i
mönsterlagen, vilkas avfattning företer brister, som kommittén i sitt betänkande
framhållit och i sitt förslag sökt undanröja, har jag utgått ifrån,
att vid den stundande revisionen av i ) a ten t fö ro r d ningen frågan om mönsterlagens
omarbetning skall på nytt upptagas till behandling och att
därvid överensstämmelse mellan de båda författningarna skall komma till
stånd i de delar, där skiljaktigheter ej betingas av skyddsföremålens
olika art.

I nu gällande stadganden om skyddsansökningarnas behandling av registreringsmyndigheten,
vilka stadganden överensstämma med motsvarande bestämmelser
i patentförordningen, innebär förslaget icke någon ändring. Kommittén
har visserligen — under uttalande av att någon ändring i systemet
för patentansökningars behandling icke är att förorda — föreslagit,
att mönsterskyddsansökningar endast i formellt avseende skola granskas
av registreringsmyndigheten, därvid anslutande sig till vad som gäller i
Norges, Danmarks, Tysklands och flera andra länders mönsterskyddslagar.
Emellertid hava på denna punkt från flera håll invändningar riktats
mot förslaget. Konsthantverkarnas gille har såsom sin åsikt uttalat,
att ett mönsterskydd utan nyhetsgranskning skulle medföra ett osäkerhetstillstånd,
som ingalunda kunde vara till gagn för landets hantverk
eller industri; nyhetsgranskningen vore fördelaktig, även om ansökningarnas
behandling genom densamma fördröjdes; och alldeles nödvändigt vore,
att granskning företoges med hänsyn till redan registrerade mönster och
tidigare inkomna ansökningar. Smålands och Blekinge handelskammare
har påyrkat granskning i förhållande till vad förut blivit registrerat eller

Kung1. Maj:ts ''proposition nr 5.

eljest kan vara för registreringsmyndigheten känt, och även kommerskollegium
har satt i fråga, huruvida ej en sådan granskning borde företagas.
Kommittén har ansett nyhetsgranskningen för de skyddssökande
vara av föga gagn, då den, som självständigt utarbetat ett mönster, ej
behövde riskera, att mönstret förut vore känt eller av annan registrerat;
härtill anmärker emellertid kommerskollegium, att det ej torde vara osannolikt,
att två artister vid behandlingen av en idé, vartill de från samma
håll erhållit uppslag, komma till väsentligt lika resultat. Kommittén har.
till stöd för sin ståndpunkt vidare anfört, att nyhetsgranskningen måste
medföra tidsutdräkt och kostnader, som icke vore förenliga med ett ändamålsenligt
ordnande av mönsterskyddet, samt att nyhetsgranskningen i
fråga om mönster ej kunde ordnas så, att den bleve effektiv. Emellertid
torde, om mönsterskyddet avser endast metall- och träindustrierna, en
granskning i förhållande till registrerade mönster icke bliva så vidlyftig,
att den skulle kräva större kostnader och tidsutdräkt än vad dessa industriers
intressen medgiva. Och granskningen torde, även om den såsom
antytts inskränkes till förut registrerade mönster, ur rättssäkerhetssynpunkt
icke vara värdelös. Stadgandet i gällande mönsterlag, enligt vilket
registreringsmyndigheten skall avslå ansökningar om skydd för mönster,
som uppenbarligen icke äro nya, ålägger icke registreringsmyndigheten
granskning i någon viss omfattning; med hänsyn till vad lagen föreskriver
är det fullt tillräckligt, att förut registrerade mönster granskas. Jag hyser
därför varken med hänsyn till patentverkets arbetsbörda eller ur andra
synpunkter några betänkligheter mot att efter mönsterskyddets utsträckande
till träindustrien låta nyssnämnda stadgande oförändrat gälla.

Kommittén har i sitt förslag, samtidigt som sättet för ansökningarnas
behandling förenklats, väsentligt reducerat den avgift, som för vinnande
av registrering skall erläggas. Enligt min uppfattning torde emellertid
en nedsättning av den i gällande mönsterlag föreskrivna, särskilt
under nuvarande förhållanden jämförelsevis obetydliga avgiften varken
för metall- och träindustriernas del vara av behovet påkallad eller av
hänsyn till registreringsmyndighetens ekonomi kunna med bibehållen förprövning
genomföras.

Jag övergår nu till att redogöra för de särskilda paragraferna i
lagförslaget.

1 §•

Paragrafens första stycke har undergått sådan omredigering, att Skyddett
däri kommit till uttryck, att registreringens rättsverkan skall vara skydd ^hinne^

för mönster inom metall- och träindustrierna. börden av

begreppet

mönsttr.

Kimgl. Maj:ts proposition nr 5.

Jag har icke ansett lämpligt att nu i anslutning till vad kommittén
föreslagit utvidga mönsterlagen att avse även andra förebilder än sådana,
som tjäna prydnadsändamål. Frågan om lämpligheten av en sådan
utvidgning — varigenom, såsom kommittén i sitt betänkande framhållit
(se sid. 86 o. f.) kollisioner mellan patent och mönsterrätter kunna uppkomma,
i den mån de ej genom särskilda stadganden förebyggas — synes
mig ej böra avgöras förrän i samband med patentförordningens revision.
.Därvid bör i ett sammanhang tagas under övervägande, under vilka former
skapelser med uteslutande praktiskt syfte skola kunna skyddas; vid
sidan av patentskyddet kan tänkas dels ett mönsterskydd av den omfattning
kommittén föreslagit dels enligt tysk förebild ett skydd för nyttighetsmodeller
(Gebraucbsmuster). Vid sådant förhållande bar begreppet
mönster bibehållits vid sin nuvarande innebörd och andra stycket av 1 §
kvarstår därför oförändrat.

11 §•

Skyddstidens Enligt kommitténs förslag kan mönster efter sökandens önskan re langd-

gistreras för en eller flera treårsperioder och kan genom registrering vunnet
skydd på ansökning förlängas intill en maximitid av femton år.

I likhet med kommittén finner jag en utsträckning av skyddstiden,
som i gällande mönsterlag är bestämd till fem år, böra medgivas. Inom
metall- och träindustrierna förekomma värdefulla mönster, för vilka en
längre skyddstid än fem år kan vara av stor betydelse. Emellertid synes
en utsträckning av skyddstidens maximilängd från fem till tio år innebära
en så avsevärd förbättring av mönsterrättsinnehavarnas rättsställning,
att anledning åtminstone för närvarande saknas att gå längre i sådan
riktning. Den längsta patenttiden är nu femton år, och då den verksamhet,
som består i frambringande av nya mönster, icke ur det allmännas
synpunkt på långt när har samma betydelse som den för allt
materiellt framåtskridande nödvändiga uppfinnareverksamheten, torde
skyddstiden för mönster icke skäligen böra utsträckas lika långt som för
uppfinningar.

Enligt det föreliggande förslaget skall såsom för närvarande genom
registrering mot en avgift av tio kronor vinnas skydd för en tid av fem
år. För förlängning av skyddstiden med ytterligare fem år skall erläggas
en ny avgift av tio kronor. Bestämmelserna om sistnämnda avgifts erläggande
äro avfattade i anslutning till patentförordningens stadganden
om inbetalning av årsavgifter för patent.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

14 a §.

Stadgandet i 14 a §, som saknar motsvarighet i gällande mönster-importförbud,
lag, ansluter sig till en av kommittén föreslagen bestämmelse (se 22 §
av kommitténs förslag), vilken jag redan i det föregående berört.

Kommittén bar framhållit, att i flertalet utländska mönsterskyddslagar
i syfte att gynna den inhemska industrien införts stadganden om
utövningstvång eller införselförbud, vilka stadganden visserligen, i överensstämmelse
med Pariskonventionens föreskrifter, gälla lika för inoch
utlänningar men dock äro särskilt betungande för de senare. I
anslutning därtill har kommittén i sitt förslag efter exempel från
Norge och Danmark intagit en bestämmelse av innehåll, att, därest
ej Konungen i fråga om föremål, tillverkade i viss främmande
stat, annorlunda förordnar, skyddet för registrerat mönster skall upphöra,
om i utlandet tillverkat föremål, som till form eller utstyrsel
väsentligen överensstämmer med mönstret, till riket för försäljning
införes av mönsterrättsinnehavaren eller med dennes tillåtelse. Kommittén
har därvid påpekat, att ett sådant införselförbud verkar i samma riktning
som ett utövningstvång utan att såsom ett dylikt tvång vara betungande
för inhemska mönsterrättsinnehavare. Mot kommitténs förslag
härutinnan hava inga andra invändningar framkommit, än att direktionen
för tekniska skolan i Eskilstuna utan någon närmare motivering uttalat
betänkligheter på denna punkt. Däremot har i flera av de inkomna
utlåtandena med hänsyn till den svenska industriens beroende av utländska
mönster uttalats önskvärdheten av att mönsterskyddet i möjligaste
mån inskränkes till inhemska mönster. Enligt gjorda uttalanden
förefinnes även inom metall- och träindustrierna behov av utländska
förebilder, om ock betydligt mindre än inom andra industrigrenar. Ett
importförbud, sådant som kommittén föreslagit, torde, om det upprätthålles,
verka hämmande på utlänningars mönsterskydd och sålunda vara
ägnat att i berörda avseende tillgodose den svenska industriens intressen.
Å andra sidan kan möjligheten av förbudets upphävande tjäna
som kompensation för vinnande åt svenskar av motsvarande lättnader
beträffande deras mönsterskydd i utlandet. Med hänsyn därtill har jag
ansett mig höra i föreliggande förslag intaga en bestämmelse om importförbud,
motsvarande den av kommittén föreslagna.

Stadgandet i första stycket av förevarande paragraf har avfattats
så, att importförbudet, liksom enligt kommitténs förslag, får avseende å
varje föremål av sådan beskaffenhet, att genom dess införsel intrång i
mönsterskyddet kan begås. Avvikelserna från den av kommittén före Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 5 höft. (AV ■'').'') 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

slagna formuleringen sammanhänga, bortsett från en mindre, formell
ändring, med skiljaktigheterna i skyddets omfattning och innebörd.

Är ett importförbud enligt första stycket gällande gentemot visst
land, kan på grund därav ett här registrerat mönster, som till utseendet
väsentligen överensstämmer med i Sverige förekommande, i det främmande
landet tillverkat föremål, tillhörande metall- eller träindustrien, åtnjuta skydd
endast under förutsättning antingen att föremålet införts, innan ansökning
om skydd ingivits, utan att nyhetshinder därigenom uppkommit,
eller att införseln skett för annat ändamål än försäljning, eller att den
företagits utan mönsterrättsinnehavarens tillåtelse.

Den befrielse från införselförbudet, som Konungen enligt andra stycket
äger meddela, är avsedd att, i den mån den svenska industriens intressen
i fråga om utlandets mönster sådant medgiva, erbjudas främmande
stater som en förmån, för vilken vederlag tänkes kunna vinnas i
främsta rummet i form av lättnader för svenskar med avseende å i vederbörande
land gällande, för utlänningar särskilt betungande bestämmelser
angående mönsterskydd. Att, såsom kommittén med hänsyn särskilt
till porslins- och glasindustriernas intressen föreslagit, låta Konungen förordna
om importförbudets upphävande endast med avseende å föremål,
tillhörande viss del av industrien, kan, då mönsterskyddet skall omfatta
endast'' metall- och träindustrierna, icke vara av något praktiskt behov
påkallat.

På grund av gällande fördrag med Danmark måste förordnande
enligt andra stycket utfärdas med avseende å detta land.

Angående sättet att göra gällande, att skyddet på grund av överträdelse
av importförbudet upphört, finnas stadganden intagna i 15 och
18 §§•

15 §.

Fastställande Ändringen av 15 § står, såsom nyss antytts, i samband med infö icke-existens.

randet av importförbudshestämmelsen.

Emellertid har jag ansett, att vid förändring av paragrafen även
borde avhjälpas en oegentlighet i dess nuvarande avfattning, som kommittén
framhållit. Under det att i patentförordningens motsvarande
bestämmelse (18 §) säges, att patent under angivna förutsättningar kan
förklaras ogiltigt, stadgas för närvarande i 15 § mönsterlagen, att registrering,
som tillkommit i strid mot föreskrifterna i 1, 2 och 3 §§ samma
lag, av domstol kan »upphävas». Meningen kan dock icke vara att,
såsom detta uttryck antyder, en dylik registrering från början medför ett
lagligt skydd, som av domstol för framtiden kan sättas ur kraft, så mycket

Kuiigl. Maj ds proposition nr 5.

mindre som möjlighet finnes att mar som helst i en intrångsprocess gorå registreringens
ogiltighet gällande. Innebörden av en dom, vari ett rapert
den nuvarande 15 § mönsterlagen framställt yrkande bifalles, maste
anses vara ett fastslående av att registreringen från början saknat rattsverkan.
I den föreslagna nya lydelsen har kommit till uttryck, att fråga
är om en faställelsetalan, som går ut på att få fastslaget, antingen att
från början något skydd för ett registrerat mönster ej existerat eller ock
att ett genom registrering lagligen vunnet skydd enligt importförbudsbestämmelsen
upphört.

16 §.

Åt intrångsparagrafen har givits en avfattning, svarande mot skyddets
utsträckta omfattning. Meningen är icke, att skydd skall kunna erhållas
antingen inom metall- eller inom träindustrien, utan att genom en
och samma registrering skydd skall vinnas inom båda industrigrenarna,
i den mån inom såväl den ena som den andra av dem kunna framställas
föremål, som mönstret avser. Avgörande för frågan, om intrång föreligger,
är beskaffenheten av de tillverkade, införda eller saluhållna föremålen;
någon ovillkorlig förutsättning för intrång är icke, såsom den nuvarande
lydelsen av 16 § möjligen kan synas giva vid handen, att vid föremålens
tillverkning det registrerade mönstret direkt eller indirekt tjänat som
förebild. I fråga om föremålens beskaffenhet fordras, att de till utseendet
skola överensstämma med mönstret, varvid är att märka, att enligt
17 § oväsentliga avvikelser icke skola tillmätas någon betydelse.

Kommittén har i sitt förslag skilt på form- och utstyrselmönster
på sådant sätt, att skyddet måste avse antingen form eller utstyrsel.
Mot en sådan uppdelning hava emellertid starka betänkligheter gjor s
gällande. Nationalmusei nämnd har framhållit, att ett särskiljande av
form och utstyrsel strider mot den sunda uppfattningen av mönster, att
ett ornament i de flesta fall tänkes i samband med ett bestämt föremal
samt att för många industriprodukter det enda karakteristiska och skyddsberättigade
kan vara kombinationen av form och utstyrsel. Samma synpunkter
hava framförts av konsthantverkarnas gille, svenska slöjdföreningen
och andra organisationer av likartad karaktär. Då jag på denna
punkt icke funnit anledning ansluta mig till kommitténs förslag, har
i 16 § angivits, att överensstämmelse skall förefinnas i fråga om utseendet,
varvid det karakteristiska även kan ligga i kombinationen av form och utstyrsel.

Intrång.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

18 §.

■ ,.. fnligt bestämmelsen i 14 a § skall skyddet upphöra i och med
vändningar i intorseln, utan att någon åtgärd av domstol eller annan myndighet därprocessM.
erfoi''dras- Sedan skyddet sålunda upphört, kan något straffbart intrång
icke ske, och i enlighet härmed har i 18 § åt den, som åtalats för
intrång, givits rätt att freda sig med invändning, att skyddet genom
överträdelse av importförbudet upphört att gälla, innan den åtalade handlingen
skedde.

19 §.

förande uT . ^ c19 § har givits ändrad avfattning i anslutning till den föränd registret.

rmo> 18 g enligt förslaget skall undergå.

1 Dea föreslagna lagen har jag ansett lämpligen böra träda i kraft den
trådande. * september 1919, dock med tillämpning endast i fråga om ansökningar,
som därefter inkomma och på grund av sådana ansökningar beviljade
registreringar. För vid nämnda tidpunkt inneliggande oavgjorda ansökningar
samt tidigare beviljade registreringar skall mönsterlagen i dess
nuvarande avfattning fortfarande gälla; detta är av betydelse dels därutinnan,
att ett för metallindustrien före lagens ikraftträdande beviljat
skydd sålunda icke erhåller giltighet även för träindustrien, dels ock med
hänsyn till importförbudet och möjligheten av skyddstidens förlängning.»

Föredraganden uppläste därefter omförmälda, inom justitiedepartementet
utarbetade lagförslag samt hemställde, att över förslaget, som
Var av„den, bilaga vid detta protokoll utvisar, lagrådets utlåtande

matte tor det i § 87 regeringsformen angivna ändamål inhämtas genom
utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall.

Ur protokollet:
G. Sandström.

Kungi. Maj:ts proposition nr 5.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändringar i och tillägg till lagen den 10 juli 1899 om skydd för vissa

mönster och modeller.

Härigenom förordnas, att 1, 11, 15, 16, 18 och 19 §§ i lagen den
10 juli 1899 om skydd för vissa mönster och modeller skola erhålla följande
ändrade lydelse samt att i nämnda lag skall införas en ny paragraf
med beteckning 14 a §, av den lydelse här nedan sägs:

1 §■

Genom registrering i enlighet med denna lags föreskrifter må, där
mönster är nytt, mönstrets upphovsman eller hans rättsinnehavare vinna
rätt att med andras uteslutande begagna mönstret vid tillverkning till
avsalu av alster, tillhörande metall- eller träindustrien.

Under mönster innefattas i denna lag jämväl modell, som i avseende
på ändamålet är med mönster jämförlig.

11 §•

Skydd för mönster varde genom registrering meddelat för en tid
av tio år, räknat från dem dag, då ansökningen inkom. För skyddets
upprätthållande, sedan fem år av skyddstiden gått till ända, skall dock
till registreringsmyndigheten inbetalas en avgift av tio kronor. Avgiften,
som må i betalt brev insändas, skall erläggas före sjette årets början,
vid påföljd att avgiften höjes med en femtedel. Fullgöres ej sedermera
inbetalning av den förhöjda avgiften, inom nittio dagar efter sjette årets
början, vare skyddsrätten förfallen.

Kungl. Maj:ls proposition nr 5.

14 a §.

Skyddet för registrerat mönster upphör, då i utlandet tillverkat,
metall- eller träindustrien tillhörande alster, som till utseendet väsentligen
överensstämmer med mönstret, till riket för försäljning införes av mönsterrättens
innehavare eller med hans tillstånd.

Konungen äger dock förordna, att denna bestämmelse ej skall
gälla i fråga om införsel av föremål, tillverkade i viss främmande stat.

15 §.

Envar, som anser sin rätt vara genom registrering av mönster förnärmad,
så ock allmän åklagare, när det allmännas fördel sådant påkallar,
må vid domstol föra talan med yrkande, att registreringen såsom
tillkommen i strid mot föreskrifterna i 1, 2 och 3 §§ förklaras vara
ogiltig eller att skyddet förklaras enligt bestämmelsen i 14 a § hava
upphört.

Rätt domstol i mål, varom nu är sagt, vare Stockholms rådstuvurätt.

Dom, varigenom registrering förklarats ogiltig eller skydd för registrerat
mönster förklarats hava upphört, skall genom domstolens försorg
insändas till registreringsmyndigheten.

16 §.

Den som utom i det fall, varom i 14 § förmäles, utan tillstånd
av skyddsrättens innehavare inom riket till avsalu tillverkar till metalleller
träindustrien hörande alster, som till utseendet överensstämmer med
honom veterligen här registrerat mönster, eller till salu här i riket håller
eller för försäljning till riket inför dylikt alster, som honom veterligen
åstadkommits utan tillstånd av skyddsrättens innehavare, straffes med böter
från och med tjugu till och med ettusen kronor.; ersätte ock all
skada. Ej må dock annan än skyddsrättens innehavare härom föra
talan.

Olovligen tillverkat eller olovligen i riket infört alster skall, där
målsäganden det äskar, till honom utlämnas mot ersättning för värdet
eller mot avdrag därför å honom tillkommande skadestånd. Med redskap,
som äro för den olovliga tillverkningen uteslutande användbara, skall,
om målsäganden det yrkar, så förfaras, att missbruk ej kan ske.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Var so u under tid, då han är ställd under tilltal för överträdelse,
varom i denna § sägs, fortsätter samma förseelse, skall, när han därtill
varder lagligen förvunnen, dömas till särskilt ansvar för varje gång stämning
därför utfärdats och delgivits.

Böter, som ådömas enligt denna §, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

18 §.

Är någon tilltalad för intrång i skyddsrätt, och finnes vid målets
handläggning, att registreringen skett i strid mot föreskrifterna i 1, 2
och 3 £§ eller att skyddet enligt bestämmelsen i 14 a § upphört, innan
den åtalade handlingen skedde, vare den tilltalade från ansvar fri.

19 §.

Då skyddet för registrerat mönster upphört enligt bestämmelserna
i 11 § eller därigenom att skyddsrättens innehavare hos registreringsmvndigheten
anmält sig vilja avsta från skyddet, skall mönstret avföras
ur registret och kungörelse därom införas i allmänna tidningarna. Lag
samma vare, om genom laga kraft ägande dom registreringen förklaiats
ogiltig eller skyddet förklarats hava upphört.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1919 men äger ej tilllämpning
i fråga om skydd, som dessförinnan meddelats eller sökts.

Kungl. Maj:t$ proposition nr 5.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd fredagen den
27 september 1918.

Närvarande:

Jnstitieråden Gullstiiand,
von Setii,

'' Wedbehg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbäga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
30 augusti 1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över
upprättat förslag till lag om ändringar i och tillägg till lagen den 10 juli
1899 om skydd för vissa mönster och modeller.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits av byrådirektören Axel Hasselrot.

''Lagrådet yttrade:

Det heter i statsrådsprotokollet, att bestämmelserna i 11 § om den
nya avgiftens erläggande äro avfattade i anslutning till patentförordningens
stadganden om inbetalning av årsavgiften för patent. Emellertid
vill det synas, som om ifrågavarande bestämmelser i visst hänseende avvika
från patentförordningen, nämligen såvitt angår påföljden av underlåtenhet
att inom respittiden, nittio dagar, inbetala den förhöjda avgiften.
Patentförordningens stadgande, att patentet vid sådan underlåtenhet
är förfallet, lärer böra så förstås, att patenträtten upphör först vid
slutet av respittiden, ej redan vid dess början. En motsvarande tolkning,
enligt vilken skyddstiden för mönster skulle oberoende av den nya
avgiftens erläggande bestå fem år nittio dagar, är däremot icke val fören -

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

lig med det bestämda uttalandet i förslaget, att ny avgift utgör villkor
för skyddets upprätthållande, sedan fem år av skyddstiden gått till ända.
Då det måste anses önskligt, att enahanda regel blir gällande för mönsterskydd
som för patent, hemställes om någon jämkning av förslagets formulering.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Bill ant) till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 5 käft. (Nr 5.)

Kung! Maj:ta proposition nr 5.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 11 oktober 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,
Statsråden Petersson,

SchOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna.

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde, efter
gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, lagrådets den
27 september 1918 avgivna utlåtande över det den 30 augusti 1918 till
lagrådet remitterade förslag till lag om ändringar i och tillägg till lagen
den 10 juli 1899 om skydd för vissa mönster och modeller.

Föredraganden redogjorde för utlåtandets innehåll samt förmälde,
att 11 § i förslaget nu jämkats i enlighet med lagrådets hemställan samt
att därjämte i detsamma vidtagits vissa mindre ändringar av formell
innebörd.

Sedan föredraganden därefter uppläst lagförslaget i dess ändrade
lydelse, hemställde föredraganden, att detsamma måtte jämlikt § 87

Kungl. Maj:ts proposition n:r 5. 27

regeringsformen genom proposition föreläggas 1919 års riksdag till
-antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till 1919 års riksdag skulle avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.