Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan
Tillbaka till dokumentet

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1968

Proposition 1968:59

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1968

1

Nr 59

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrade former
för reglering av priserna på fisk, m. m.; given
Stockholms slott den 8 mars 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en för olika kuststräckor gemensam organisation
för regleringen av priserna på fisk. För att handha prisregleringen skall bildas
en regleringsförening där staten, fiskarorganisationerna och sammanslutningar
inom industri och handel blir företrädda. Föreningen skall tills
vidare sköta prisregleringsfrågor för väst- och sydkusten. Föreningens verksamhet
kommer att omfatta hela landet när giltighetstiden går ut för nuvarande
regleringssystem på ostkusten.

Den nya föreningen föreslås få 7,5 milj. kr. från statens jordbruksnämnds
prisregleringskassa för fisk för att användas som grundbelopp i en konjunkturutjämningsfond.
Vidare förordas att föreningen för reglering av
priserna på fisk under budgetåren 1968/69 och 1969/70 tillförs de inkomster
av prisregleringsavgifter på fisk som flyter in under resp. budgetår.
Föreningen skall under nämnda år även tillföras belopp motsvarande
ränteinkomsterna på i prisregleringskassan för fisk innestående medel, dock
med avdrag för bl. a. stödet till ostkustfisket. Föreningen får vidare 500 000
kr. för att förbättra marknadsföringen av fisk. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 59

2

Kungl, Maj:ts proposition nr 59 år 1968

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
8 mars 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspung,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman,
Moberg.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade
former för reglering av priserna på fisk, m. m., och anför.

Inledning

Fiskprisutredningen1 som tillsattes med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 6 oktober 1967 har den 5 mars 1968 lagt fram förslag om prisregleringen
av fisk efter den 1 juli 1968 (Betänkande om prisregleringen
av fisk; Stencil Jo 1968:1). Utredningen anmäler att den överlagt med
representanter för fiskets organisationer på väst-, syd- och ostkusten samt
med företrädare för berörda organisationer inom handel och industri.
Fiskarorganisationerna har godtagit de riktlinjer som föreslås. Även representanterna
för handel och industri har förklarat sig beredda att medverka
i det nya system som föreslås av utredningen.

Produktionsförhållandena

Som bakgrund till sitt förslag om prisregleringen av fisk redogör utredningen
för huvuddragen av fångstutvecklingen och utrikeshandeln under
de senaste åren. Statistiska uppgifter om utvecklingen inom saltsjöfisket, av
antalet fiskare och fiskebåtar, fångst- och prisutvecklingen inom saltsjöfisket
samt utrikeshandeln med fisk och fiskprodukter redovisas i följande
tabeller.2

Utvecklingen inom svenskt fiske har under de senaste årtiondena känne 1

Ledamöter statssekreteraren Ivan Eckersten, ordf., riksdagsmannen Nils Magnusson och
direktören Carl Lindskog.

* Tabellerna återfinns på s. 19—24.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1968

3

Fångstiilvecklingen vid saltsjöfisket. 1955159 = 100

Ostkusten Sydkusten Västkusten Totalt

Kvantitet Värde Kvantitet Värde Kvantitet Värde Kvantitet Värde

1955/59____ ioo ioo ioo ioo loa ioo ioo 100

1960 ...... 95 105 117 112 115 120 113 116

1961 ...... 92 118 119 120 121 131 118 127

1962 ...... 88 111 125 129 135 160 128 147

1963 ...... 83 110 112 123 167 161 149 147

1964 ...... 84 130 100 134 191 178 164 163

1965 ...... 86 130 98 129 187 207 161 182

1966 ...... 87 137 103 127 156 184 139 167

1967 ...... 98 133 113 128 164 168 148 156

tecknats av starkt stigande fångster. Under 1950-talet steg fångstmängden
inom saltsjöfisket med över två femtedelar och värdet av fångsten ökade
ännu starkare. Fångsterna utvecklades emellertid inte enhetligt på olika
kuststräckor. Den stigande produktionen hänförde sig nämligen främst till
västkusten samt i mindre utsträckning till sydkusten. På ostkusten gav
fisket däremot lägre fångster än tidigare och denna kuststräcka svarade för
en allt mindre del av det totala fångstresultatet. I slutet av 1950-talet var
västkustens andel i totalfångsten ungefär tre fjärdedelar, medan sydkusten
svarade för en sjättedel och ostkusten för ungefär en tiondel.

Under 1960-talet har totalfångsten fortsatt att öka. Utvecklingen har
främst präglats av ett alltmer omfattande sillfiske i Nordsjön, varvid fångsterna
i huvudsak har förts iland utomlands. Totalfångsten vid svenskt
saltsjöfiske beräknas år 1967 ha utgjort 340 milj. kg. Den var därmed ca
50 % större än under senare delen av 1950-talet. Fyra femtedelar av totalfångsten
kom från västkustfiskarnas fångster. Fångstmängden på västkusten
uppgick nämligen år 1967 till 272 milj. kg, vilket innebär att fångsten
har stigit med 64 %. Värdet av västkustfiskarnas fångster ökade samtidigt
med 68 %. De ökade fångsterna gäller främst sill, som till övervägande
del förs iland i Danmark. Landningarna utomlands utgör numera
ungefär två tredjedelar av västkustfiskets fångster. Såväl fångstmängden
som fångstvärdet minskade starkt på ifrågavarande kuststräcka under år
1966. Fångstmängden ökade åter det följande året, medan fångstvärdet
fortsatte att minska. Det var år 1967 det lägsta sedan år 1963.

På sydkusten var fångstmängden under senare delen av 1950-talet omkring
36 milj. kg och motsvarade då ett fångstvärde av 24 milj. kr. År 1967
var fångstmängden 41 milj. kg och fångstvärdet 31 milj. kr. Detta innebär
att sydkustens fångstmängd har stigit med 13 % och dess fångstvärde med
28 %. Kuststräckans andel i totalfångsten har trots detta minskat till knappt
en åttondel.

På ostkusten minskade fångsterna starkt under första delen av 1960-talet men har därefter åter stigit. År 1967 var ostkustens fångst 26 milj. kg
med ett värde av 32 milj. kr. Därmed var fångsten kvantitativt något lägre

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1968

än i slutet av 1950-talet, medan värdet hade stigit med en tredjedel. Kuststräckans
andel i totalfångsten är numera knappt en tolftedel.

Utvecklingen har medfört att sillfångsten alltmer har kommit att dominera
det svenska fisket. Under senare delen av 1950-talet svarade sill sålunda
för ungefär två femtedelar av det totala fångstvärdet, medan andelen för
torskfiskar var en fjärdedel. I mitten av 1960-talet har sillens andel i
fångstvärdet stigit till närmare hälften. För torskfiskar har andelen samtidigt
reducerats till mindre än en sjättedel. Under den senaste tioårsperioden
har fångsten av konsumtionssill ökat med 55 % till 169 milj. kg. Sillfisket
svarar emellertid också för betydande bifångster av annan fisk och
s. k. skrapfisk. Den totala ilandföringen av skrapfisk har under angiven
tid ökat med 230 % till 70 milj. kg.

Det ökade sillfisket hänger samman med tillkomsten av större fiskefartyg
lämpade för fiske i bl. a. Nordsjön. På västkusten har visserligen antalet
däckade fiskebåtar minskat något men nedgången gäller helt mindre båtar.
Antalet däckade båtar med motor med mindre än 91 hkr har från åren
1953/57 till år 1966 reducerats från 903 till 526, och antalet bålar med motor
med 91—200 hkr från 375 till 239. Samtidigt har antalet båtar med motor
över 200 hkr mer än tredubblats och stigit från 125 till 419. Mindre och medelstora
fiskebåtar har följaktligen ersatts med större båtar. Västkustfiskets
produktionskapacitet har därmed byggts ut väsentligt.

Även på syd- och ostkusten redovisas en liknande utveckling, men tyngdpunkten
i båtbeståndet ligger på dessa kuststräckor fortfarande vid mindre
och medelstora fartyg. På sydkusten minskade från åren 1953/57 till år
1966 antalet däckade båtar med motor med mindre än 91 hkr från 903 till
710. Samtidigt ökade antalet båtar med motor med 91—200 hkr från 60
till 100 och antalet båtar med motor över 200 hkr från endast 2 till 66. På
ostkusten reducerades under samma tid den lägsta gruppen från 1 390 till
584. I mellangruppen fanns i mitten på 1950-talet på ostkusten endast en
båt. Denna kategori omfattade år 1966 inte mindre än 82 båtar. Av båtar
med motor över 200 hkr har tillkommit 30, medan ingen sådan båt fanns
på ostkusten i mitten av 1950-talet.

Uppgifterna om antalet båtar av olika kategorier återspeglar endast delvis
hur fiskets produktionskapacitet har ändrats. Utvecklingen innebär också
att utrustningen allmänt har förbättrats och att fångstmetoderna har effektiviserats.
Större och dyrare båtar och utrustning har möjliggjort stigande
fångster men har samtidigt även medfört att fisket alltmer fått inriktas
på sill. De betydande investeringarna i båtar och utrustning kräver nämligen
att produktionsmedlen utnyttjas intensivt, vilket främst kan ske
vid massfiske.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1968

5

Fisket och utlandsmarknaderna

Den svenska utrikeshandeln

Utförseln av fisk ökade väsentligt under hela 1950-talet och denna utveckling
har accentuerats under senare år. I slutet av 1950-talet uppgick
exporten till 97 milj. kg till ett värde av 64 milj. kr. År 1967 var motsvarande
siffror 201 milj. kg och 124 milj. kr. Exporten har således under
1960-talet såväl kvantitativt som värdemässigt mer än fördubblats.

Den kommersiella exporten på fiskområdet svarade under första delen av
1950-talet för ett värde av omkring 39 milj. kr. Värdet av fångsterna som
fördes iland i utlandet utgjorde samtidigt endast 11 milj. kr. Under 1960-talet har den kommersiella exporten av färsk och fryst fisk in. in. minskat
kraftigt och den uppgick år 1967 till endast 19 milj. kr. Exporten av fiskkonserver
m. in. steg dock från 8 till 18 milj. kr. och det totala värdet för
kommersiell export var därför i stort sett oförändrat. Direktlandningarna,
vilka till helt övervägande del består av konsumtionssill som levereras i
Danmark, har ökat mycket starkt och stigit till 86 milj. kr. år 1967. Sistnämnda
år var den av svenska fiskare i Danmark ilandförda fångstmängden
183 milj. kg varav 115 milj. kg var färsk sill, 50 milj. kg industrifisk
och 18 milj. kg annan fisk.

Samtidigt som den svenska ilandföringen av fångsten utomlands har
ökat, har införseln av fisk och fiskprodukter stigit väsentligt. Under senare
delen av 1950-talet uppgick fiskimporten till totalt 46 milj. kg, medan motsvarande
siffra år 1967 var 72 milj. kg. Värdemässigt är uppgången ännu
starkare, nämligen från 96 till 262 milj. kr. Den svenska fiskexporten har
följaktligen kvantitativt stigit starkare än införseln, medan det motsatta
förhållandet gäller för den värdemässiga utvecklingen. Exportöverskottet
som i slutet av 1950-talet var 51 milj. kg, har år 1967 stigit till 129 milj. kg.
Räknat i värde föreligger emellertid ett importöverskott, vilket år 1967 var
138 milj. kr. mot 32 milj. kr. under senare delen av 1950-talet. Den ökade
importen gäller främst dyrare produkter, såsom beredda varor, skaldjur

Utrikeshandeln med fisk. 19551-59 — 100

Kommersiell export Direktlandningar Export, totalt Import, totalt
utomlands

Kvantitet Värde Kvantitet Värde Kvantitet Värde Kvantitet Värde

1955/59 ---- 100 100 100 100 100 100 100 100

1960 ...... 136 133 122 132 128 133 96 112

1961 ...... 109 121 163 180 139 142 116 134

1962 ...... 83 116 220 307 158 184 119 155

1963 ...... 86 117 303 297 205 182 130 173

1964 ...... 60 101 396 385 245 203 124 191

1965 ...... 74 120 377 481 240 249 140 242

1966 ...... 48 104 313 438 194 224 149 268

1967 ...... 35 91 347 378 206 194 141 255

tl Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 59

6

Kungi. Maj:ts proposition nr 59 år 1968

in. m. Exporten består däremot av billigare produkter såsom sill o. d. Även
om hänsyn tas till förändringen av penningvärdet har importen ökat starkare
än exporten.

Den internationella utvecklingen

Som förut nämnts förs en väsentlig del av den svenska fiskeflottans
fångster iland utomlands. Vidare exporteras fisk från Sverige främst till
olika östeuropeiska länder. Samtidigt importeras till Sverige fisk och fiskprodukter
från i första hand Norge, Danmark och Island. Det svenska fisket
arbetar följaktligen i nära anknytning till den internationella marknaden
och förhållandena på denna marknad är av väsentlig betydelse för den
svenska fiskerinäringens utveckling.

Det europeiska fisket har ökat starkt under 1960-talet. I de nordiska
länderna uppgick totalfångsten i början av 1960-talet till 3,2 milj. ton. År
1966 var fångsten ej mindre än 5,5 milj. ton, vilket innebär att fångsten har
stigit med tre fjärdedelar. I övriga länder i nordvästra Europa har fångsten
samtidigt stigit från 2,8 till 3,0 milj. ton eller med endast 8 %. I Östeuropa
har produktionen stigit från 3,0 till 5,0 milj. ton eller med 70 %.

I följande tabell redovisas utvecklingen av fångsterna i olika länder under
1960-talet. Därav framgår att fångstkvantiteten i de nordiska länderna
har ökat särskilt starkt i Norge och Island. Även i Danmark har fångsterna
blivit väsentligt större. Av intresse är att det för Sverige viktiga importlandet
Västtyskland inte uppvisar någon ökad produktion. Däremot har de
östtyska fångsterna fördubblats under 1960-talet. Fisket har också byggts
ut kraftigt i Sovjetunionen och Polen. De östeuropeiska staterna har härigenom
blivit alltmer betydande inom det europeiska fisket. Utvecklingen har
också inneburit, att de svenska möjligheterna till export till östeuropeiska
länder successivt har begränsats.

Det ökade fisket i vissa länder har uppnåtts genom tillkomsten av allt
större fartyg och effektivare utrustning. De utvecklingslinjer, som tidigare
angetts i fråga om det svenska fisket, gäller följaktligen även för flertalet
andra europeiska länder.

Utredningen framhåller att den har för avsikt att vid sitt fortsatta arbete
närmare beröra frågor i samband med marknadsutvecklingen för fisk
såväl i Sverige som utomlands. Redan nu kan dock konstateras, att fiskets
produktionskapacitet kan väntas bli utbyggd i flera av de ledande europeiska
fiskeländerna. Även om en fortsatt konsumtionsökning är sannolik, ökar
härmed riskerna för att avsättningssvårigheter kan uppstå med marknadsrubbningar
som följd. Det bör observeras, att i en del länder statliga stödåtgärder
har varit en väsentlig förutsättning för investeringar i fisket.

Med hänsyn till det nära sambandet mellan marknaderna för fisk i de
nordiska länderna redogör utredningen för stödåtgärder på fiskets område

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1968

Totalfångsten av fisk i olika länder 1960—1966. I milj. kg. Enligt FAO Yearbook
of Fishery Slatistics 1966

1960

1961

1962

1963

1964

1965

1966

Danmark1..........

---- 691

758

929

985

1 010

986

1 016

Finland............

---- 64

73

68

84

63

73

71

Island ............

---- 593

710

833

785

973

1 199

1 240

Norge ............

____ 1 543

1 523

1 332

1 388

1 608

2 307

2 849

Sverige............

259

269

293

340

376

368

318

Belgien............

____ 64

62

60

62

59

60

63

Frankrike..........

---- 734

751

744

742

780

768

805

Irland ............

---- 43

32

29

28

32

36

40

Nederländerna......

____ 315

346

322

361

388

377

353

Storbritannien......

____ 924

893

944

961

974

1 047

1 067

Västtyskland ......

____ 674

619

633

647

624

633

657

Polen..............

____ 184

186

180

227

264

298

335

Sovjetunionen2......

. . . . 2 684

2 863

3 224

3 541

3 975

4 529

4 682

Östtyskland........

____ 114

130

150

189

225

230

1 Inkl. Färöarna

2 Ryska, estniska, lettiska och litauiska sovjetrep.

i Norge och Danmark. Utredningen redovisar även gällande regler för
handeln med fisk mellan EFTA-länderna samt de former för gemensamma
marknadsåtgärder på fiskområdet, vilka enligt ett förslag som framlagts
av EEC-kommissionen kan bli aktuella inom sexstatsmarknaden.

Stödåtgärder i Norge och Danmark

Norge. Förstahandsförsäljningen av i huvudsak all saltvattenfisk regleras
i Norge genom en särskild lagstiftning, varigenom denna försäljning kan
förbehållas fiskarnas producentkooperativa sammanslutningar. Statsmakterna
har också förbjudit att fisk och fiskprodukter, vilka inte har sålts
genom eller med tillstånd av fiskarnas försäljningsorganisationer, marknadsförs,
bereds eller exporteras.

En viktig befogenhet, som fiskarnas försäljningsorganisationer erhållit,
är möjligheten att fastställa priserna vid förstahandsförsäljningen. Detta
sker efter överläggningar mellan försäljningsorganisationerna och representanterna
för olika kategorier av köpare. Resultatet av överläggningarna
binder dock inte försäljningsorganisationerna, som oberoende härav kan
bestämma i prisfrågor.

Utöver de möjligheter till marknadsregleringar som angetts erhåller det
norska fisket stöd genom omfattande statliga bidrag. De har under 1960-talet ökats väsentligt. Det viktigaste bidraget utgörs av pristillägg, vilka
utgår för sill, makrill och torsk in. m. De statliga bidragen bestäms efter
förhandlingar mellan statsmakterna och Norges fiskarlag. Stödet administreras
av fiskarnas egna försäljningsorganisationer. Organisationernas
beslut måste som regel godkännas av statlig myndighet. År 1966 uppgick
prisbidraget för sill och makrill till 54 milj. norska kr. och till ett lika stort
belopp för torsk m. m.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1968

Ett särskilt statligt bidrag utgår för att garantera norska fiskare en
viss lägsta veckoinkomst, som under de senaste åren har varit 125 norska kr.
Kostnaderna härför uppgick år 1966 till 1,8 milj. norska kr.

Vid sidan om nämnda statliga subventioner utgår statsmedel även för
att förbilliga det norska fiskets produktionskostnader. Bidragen utgick år
1966 med sammanlagt 48 milj. norska kr.

Särskilda statliga bidrag utgår för att stimulera skrotningen av föråldrade
fiskefartyg eller motorer. Det totala bidragsbeloppet utgjorde år 1966
över 8 milj. norska kr.

Stöd till det norska fisket lämnas också genom att lån vid köp av fiskefartyg
och redskap kan fås på gynnsamma villkor genom den statliga fiskeribanken.
Det totala årliga lånebeloppet utgör omkring 100 milj. norska kr.
Fiskeribanken lämnar även i mindre utsträckning lån till producentkooperativa
förädlingsföretag. Dessutom lämnas lånegarantier till förädlingsföretag
och fiskhandeln. Garantiramen är härvid (inklusive ränta) 75 milj.
norska kr. I vissa fall har staten lämnat stöd i olika former till utbyggnad
av frysindustrin.

Danmark. I Danmark vidtas inte några statliga åtgärder, som direkt påverkar
marknadsförhållandena för fisk och fiskprodukter. Statligt stöd till
fisket lämnas däremot genom lån vid köp av fiskebåtar och motorer samt
genom lånestöd till beredningsindustrin. Under perioden 1958/59—1965/66
lämnade den danska fiskeribanken lån för 158 milj. danska kr. till sammanlagt
1 139 låntagare. Av nämnda lånebelopp utgick 140 milj. kr. vid
köp av båtar och motorer, medan 18 milj. kr. lämnades i lån till beredningsindustrin.
Under 1965/66 lämnades lån för 30 milj. danska kr. fördelade
på 168 låntagare.

EFTA

Fisk och fiskprodukter är i princip undantagna från EFTA-konventionens
regler om en successiv avveckling av tullar och kvantitativa restriktioner.
Vissa fiskprodukter omfattas dock av konventionens bestämmelser
om tullavveckling m. m., nämligen fiskkonserver o. d., viss beredd fisk,
som i huvudsak utgör råvara för konservindustrin samt — med vissa förbehåll
— djupfrysta fiskfiléer.

I fråga om fisksektorn angavs i EFTA-konventionen, att samtidigt som
hänsyn tas till medlemsstaternas nationella politik och de särskilda förhållanden
som råder inom fiskenäringen skall EFTA verka för att handeln
med fiskprodukter inom området utvecklas på ett sådant sätt att de medlemsstater,
vilka är särskilt beroende av sin fiskexport, får rimliga fördelar
av samarbetet. Det angavs vidare, att EFTA-rådet före den 1 januari
1961 skulle påbörja en undersökning av förhållandena i fråga om handel
med fisk och fiskprodukter och att denna undersökning skulle vara slut -

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1968

förd före den 1 januari 1962. Inom en särskild arbetsgrupp har sedermera
övervägts möjligheterna att uppnå en ytterligare liberalisering av handeln
med fisk inom EFTA. Någon enighet om ifrågavarande spörsmål kunde
emellertid inte nås i detta sammanhang. F. n. pågår nya överläggningar i
nämnda frågor.

Vid förhandlingarna i samband med tillkomsten av EFTA åtog sig alla
medlemsstater utom Storbritannien att inte införa eller skärpa kvantitativa
restriktioner eller öka tullar på fiskprodukter vid import från andra medlemsstater.
Storbritannien åtog sig inte en sådan formell förpliktelse men
förklarade att dylika åtgärder inte övervägdes. Beträffande djupfrysta
filéer har också angetts, att regeringarna i Danmark, Norge, Storbritannien
och Sverige före den 1 juli 1970 skall samråda i syfte att för rådet framlägga
gemensamma förslag om vilka bestämmelser som skall gälla för djupfrysta
filéer efter nämnda tidpunkt.

EEC

Enligt Rom-fördraget skall den gemensamma marknaden inom EEC även
omfatta fisk och fiskprodukter. Någon gemensam fiskeripolitik har dock
hittills inte genomförts. Frågan har utretts inom EEC-kommissionen, som
1966 lämnade ett förslag till riktlinjer för fiskeripolitiken. I huvudsak innebär
dessa riktlinjer följande.

EEC-kommissionen anser, att gemensamma åtgärder bör vidtas inom fiskerisektorn
och avse strukturella förhållanden, den interna marknaden och
handeln med tredje land samt de sociala förhållandena. Det föreslås härvid,
att den gemensamma fiskeripolitiken införs gradvis så att de olika ländernas
fiskerinäringar under en övergångstid kan anpassas och specialiseras
med hänsyn till förhållandena på en blivande gemensam marknad.

Den gemensamma strukturpolitiken föreslås syfta till att säkra den inom
fiskerinäringen sysselsatta befolkningen en skälig levnadsstandard. Genom
strukturpolitiken skall man således enligt kommissionens förslag anpassa
produktionen till behovet på marknaden.

Som marknadspolitikens huvudmål anges att skapa en enda marknad
utan att varken producenter eller förbrukare diskrimineras beträffande
landningar eller varuutbyte. Härvid anses det nödvändigt med gemensamma
åtgärder för att begränsa sådan produktion, som inte är önskvärd ur ekonomisk
synpunkt, samt för att uppnå att fisket i olika länder specialiseras.
I första hand skall en gemensam prisnivå åstadkommas, varvid dock lokalt
betingade prisdifferenser skall kunna förekomma. För att nå dessa mål
krävs enligt EEC:s kommission att en gemensam marknadsreglering för
fisk och fiskprodukter upprättas. Den gemensamma marknadsregleringen
föreslås omfatta gemensamma konkurrensregler, åtgärder för stabilisering

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1968

av priser och marknader samt en gemensam handelspolitik gentemot tredje
land.

De marknadsstabiliserande åtgärderna måste enligt kommissionens uppfattning
begränsas till ett antal s. k. basprodukter, vilka svarar för huvuddelen
av fiskarnas inkomster och är av betydelse för förädlingsindustrin.
Kommissionen föreslår, att i första hand sill, torsk och sardiner får utgöra
basprodukter. För basprodukter skall enligt förslaget fastställas ett s. k.
orienteringspris. Detta pris ger producenterna vägledning om den väntade
marknadsutvecklingen och möjliggör sålunda för dem att planera produktionen.
För att stabilisera priserna på kort sikt skall dessutom enligt förslaget
fastställas minimipriser vid vilka varan undandras den normala
marknaden och i stället används för att tillverka fiskmjöl. Systemet med
minimipriser föreslås bli kompletterat med åtgärder för att under fiskesäsongen
tvångsmässigt reglera landningarna och hindra att ytterligare kvantiteter
förs ut på marknaden.

Beträffande handelspolitiken anges, att EEC-området även framdeles
måste bli hänvisat till viss import från tredje land och detta särskilt beträffande
råvaror för konservindustrin. Denna import till EEC-länderna väntas
emellertid skapa vissa strukturella problem. Kommissionen framhåller, att
några av exportländerna har särskilda fördelar genom närheten till fiskebankarna.
Vidare erinras om att vissa exportländer med stöd av statliga
åtgärder har byggt upp stora och välutrustade fiskeflottor.

Den gemensamma yttre tullen bör enligt kommissionens förslag ge ett
skäligt skydd för fisket inom EEC så länge priserna på den internationella
marknaden bestäms av normala konkurrensförhållanden. Under vissa förhållanden
måste dock ett ytterligare skydd ges EEC-ländernas fiskenäring.
Inom ramen för handelspolitiken på fiskets område bör sålunda planeras
åtgärder avsedda att hindra eller motverka marknadsstörningar på grund
av import från tredje land. Kommissionens förslag förutsätter en särskild
importreglering, som kan tillämpas då prisnivån på utlandsmarknaderna
ligger under den nivå, som enligt riktlinjerna för den gemensamma fiskepolitiken
bildas inom EEC.

I samband med Kennedy-ronden har överenskommits vissa ändringar i
importtullarna för sill in. m. till EEC. I fråga om färsk, kyld eller fryst sill
har för perioden den 16 juni det ena året — den 14 februari det följande
året fastställts en tullfri kontingent på 46 milj. kg. Härvid har förutsatts,
att priserna vid import inte kommer att understiga de särskilda referenspriser,
som fastställs av EEC. Om importen sker till priser som understiger
referenspriserna kan en utjämningsavgift tas upp. För kvantiteter, som
överstiger den tullfria kontingenten, har tullbindningen inom GATT sänkts
från 20 till 15 %. Även för vissa andra fiskvaror har EEC-tullen reducerats.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1968

11

Gällande reglering

Väst- och sydkusten

Huvuddrag. Prisregleringarna på väst- och sydkusten innebär, att statens
jordbruksnämnd efter överläggningar med fiskarorganisationerna fastställer
minimipriser på de viktigaste fiskslagen och därigenom möjliggör för
fiskarna att få ut lägst dessa priser för den fisk, som säljs till konsumtion
inom landet eller för export till sådana länder, där införseln inte är centraliserad.
Den fisk, som ej kan säljas till fastställda minipriser, övertas av
särskilda prisregleringsföreningar, på västkusten Västkustfisk, förening
u. p. a., och på sydkusten Sydkustfisk, förening u. p. a.

Prisregleringsföreningarna säljer den övertagna fisken för export till länder
med centraliserad införsel eller inom landet till djurföda eller beredning
av fiskmjöl. För denna verksamhet får föreningarna av jordbruksnämnden
årligen vissa i förväg bestämda statliga bidrag, s. k. pristillägg. I
den mån bidragen inte tas i anspråk för att täcka utgifterna under året,
tillförs de prisregleringsföreningarnas konjunkturutjämningsfonder.

För fisk som övertagits utbetalar prisregleringsföreningen till fiskaren
ett pris, s. k. garantipris, vilket fastställs av föreningen och bestäms med
hänsyn till beräknade försälj ningsmöjligheter och erhållna pristillägg.
Garantipriset fastställs i förväg och är det pris, som fiskaren lägst kan påräkna.

Minimi- och garantipriser. Minimipriserna fastställs av jordbruksnämnden
efter samråd med vederbörande prisregleringsförening. Beslut om minimipriser
har som regel föregåtts av överläggningar mellan jordbruksnämnden
och fiskarnas organisationer. Innan beslut fattas, inhämtas vidare
fiskhandelns och fiskberedningsindustrins synpunkter.

Ett minimipris gäller tills vidare intill dess annorlunda bestäms. Prisregleringsförening
kan dock själv besluta om att upphäva eller sänka ett
fastställt minimipris.

Minimipriserna fastställs att gälla vid försäljning från fiskare. Dessa
priser är inte lagligt bindande för varken fiskaren eller köparen. Emellertid
finns vissa bestämmelser som är avsedda att verka så att de fastställda
minimipriserna iakttas. Regleringsföreningen är nämligen inte skyldig att
motta fisk av sådan fiskare, som utan att föreningen medgett det säljer
fisk under minimipris till annan än föreningen.

Fiskaren skall i princip erhålla minimipris för fisken oberoende var inom
landet han för iland och säljer varan. För att regleringsföreningen skall ta
hand om överskottsfisken och betala garantipris gäller dock att fiskaren
skall transportera varan till en av de fiskmottagningsplatser, som jordbruksnämnden
fastställt.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1968

Bestämmelsen om att fiskaren skall erhålla minimipris tillämpas inte i
fråga om sådan prisreglerad fisk, som säljs kollektivt genom vederbörande
fiskarorganisationers försorg. Den kollektiva försäljningen innebär, att
samtliga fiskare erhåller ett enhetligt pris oberoende av fluktuationer i
försäljningspriserna på de enskilda fiskarnas fångster.

Prisregleringssystemet innebär bl. a. att fisk, som inte kan säljas till
lägst minimipriset, övertas av prisregleringsföreningen, som skall använda
varan för särskilda ändamål. Överskottsfisken skall således inte säljas
under minimipris till sådana användningsområden, vars behov normalt
täcks genom köp till lägst minimipris. I sina tillämpningsföreskrifter har
jordbruksnämnden förbjudit prisregleringsföreningarna att till lägre pris
än minimipriset sälja över skottsfisk för andra ändamål än för export
till länder med centraliserad införsel eller för djurföda och beredning av
fiskmjöl.

I fråga om fisk (inklusive sill) fastställs på västkusten i regel två statliga
minimiprisnivåer, en högre och en lägre. Den försäljning som sker till lägst
den högre prisnivån, brukar på västkusten betecknas som försäljning på
första auktion. Fiskslag, som vid denna försäljning inte uppnår detta minimipris,
säljs i allmänhet på s. k. andra auktion, där ett lägre minimipris
gäller än vid första auktion. För sill och makrill fastställer jordbruksnämnden
minimipriserna även på andra auktion, medan för övrig fisk fastställs
andra auktionspriser av regleringsföreningen i samråd med de köparkategorier
som berörs av frågan. Köp till färskkonsumtion inom landet får
endast ske till det högre minimipriset, medan för beredning (saltning,
konservering) eller för export köp kan ske på andra auktion. Regleringsföreningen
är givetvis skyldig att vid all försäljning erbjuda samtliga företag
i princip lika villkor.

Auktionsför sälj ning förekommer inte på sydkusten. På denna kuststräcka
fastställer jordbruksnämnden för sill och torsk endast en statlig
minimiprisnivå. Sill säljs emellertid för att saltas, konserveras och för
vissa andra liknande ändamål till vissa lägre priser som bestämts av regleringsföreningen
och vilka har karaktären av sänkta statliga minimipriser.
När beredningsindustrin köper torsk för att tillverka djupfrysta filéer tilllämpas
lägre minimipriser, som fastställs av jordbruksnämnden. Emellertid
erhåller beredningsindustrin ett s. k. prisutjämningsbidrag med visst
belopp per kg filé. Detta bidrag utgår av prisregleringsmedel och utbetalas
genom regleringsföreningen. Systemet är ur köparens synpunkt en motsvarighet
till västkustens system med andra auktion.

Som nämnts fastställs garantipriser av prisregleringsföreningarna. Detta
pris är det pris, som fiskaren under alla förhållanden lägst kan räkna med
att erhålla för den fisk, som han levererar. Då garantipriset fastställs i
förväg, vet fiskaren i regel redan innan han går ut på fiske, vilket pris han
lägst kommer att erhålla. När garantipriset fastställs får prisregleringsför -

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1968

eningarna självfallet ta hänsyn till de kvantiteter som totalt övertas, de
priser som kan fås ut vid försäljning av dessa kvantiteter och de medel
som står till förfogande för att täcka förlusterna när de övertagna kvantiterna
skall avsättas.

Pristillägg och prisutjämningsbidrag. För sin verksamhet får prisregleringsföreningarna
årligen vissa medel från prisregleringskassan för fisk.
Dessa medel används i första hand för pristillägg för överskottsfisk samt
vidare på sydkusten även för prisutjämningsbidrag till beredningsindustrin.
Numera utgår pristillägg till föreningarna med fasta totalbelopp
för ett regleringsår. Om medlen inte helt förbrukas under regleringsåret
förs återstoden till resp. regleringsförenings konjunkturutjämningsfond.
Prisutjämningsbidragen utgår i motsats till pristilläggen i öre per kg för
den fisk, som beredningsindustrin faktiskt köpt för att beredas till djupfrysta
filéer.

Pristillägg lämnas endast för sådan överskottsfisk, som övertas av regleringsföreningarna
på vissa fiskmottagningsplatser på väst- och sydkusten.
Vidare lämnas pristillägg endast för överskottfisk, som är av fullgod
beskaffenhet.

Jordbruksnämnden har angett vissa villkor för att pristillägg skall utgå.
Sålunda gäller bl. a., att prisregleringsförening inte kan vägra att ta emot
fisk från inom föreningens område hemmahörande fiskare, oavsett om denne
är medlem eller inte i till föreningen ansluten organisation. Priset för
den fisk, som en inte ansluten fiskare levererar till prisregleringsförening,
får endast med ett visst fastställt belopp understiga det pris, som erläggs
till ansluten fiskare.

Såsom villkor för att pristillägg skall betalas ut till prisregleringsförening
gäller vidare, att föreningen eller till denna anslutna fiskarorganisationer
inte — genom minimimått eller genom fångstransoneringar — utan jordbruksnämndens
godkännande begränsar fiskfångsterna. Föreningen eller
organisationerna skall vidare på begäran av nämnden företa de fångstbegränsningar,
som nämnden finner erforderliga.

Prisregleringsföreningar. Den på västkusten verksamma prisregleringsföreningen
Västkustfisk har ett andelskapital på 250 000 kr. Svenska västkustfiskarnas
centralförbund äger numera samtliga av föreningens 250 andelar,
varvid dock några andelar av formella skäl innehas av enskilda personer.
Föreningen har bildat en konjunkturutjämningsfond, som vid utgången
av år 1967 redovisade en behållning av 2,5 milj. kr.

I den på sydkusten verksamma prisregleringsföreningen Sydkustfisk ingår
som medlemmar Svenska sydkustfiskarenas centralförbund, Skånes
fiskareförbund, Malmöhus läns och Skånska ostkustens havsfiskareförening
samt Blekingefislcarenas centralförening. Föreningen Sydkustfisks
■\2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 59

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1968

insatskapital är 25 000 kr. Även Sydkustfisk har bildat en konjunkturutjämningsfond,
som vid utgången av år 1967 visade eu behållning av 700 000
kr.

Det kan nämnas, att regleringsföreningarnas behov av rörelsemedel vid
systemets tillkomst huvudsakligen täcktes av statliga lån. År 1946 beviljades
sålunda Västkustfisk och Sydkustfisk lån på 2,5 milj. kr. resp. 500 000
kr. Dessa lån utgick helt räntefritt under de första åren, varefter räntefriheten
begränsades till lånens halva belopp. Lånen har sedermera lösts in
med medel ur prisregleringskassan för fisk. Motsvarande belopp har härigenom
förts till föreningarnas konjunkturutjämningsfonder och får endast
användas för andra ändamål än som rörelsemedel i föreningarnas prisreglerande
verksamhet om så godkänns av jordbruksnämnden. Föreningarna
Västkustfisk och Sydkustfisk kan erhålla statlig garanti för lån i Sveriges
Kreditbank intill resp. 3 och 2 milj. kr. Under vissa förutsättningar
kan regleringsföreningarna även få lån från prisregleringskassan för fisk.

I följande tabeller redovisas Västkustfisks och Sydkustfisks ekonomiska
resultat åren 1962—1966. Differensen mellan inkomsterna inkl. pristillägg
och utgifterna anger prisregleringsföreningens ekonomiska resultat. Om de
statliga pristilläggen utesluts på inkomstsidan anger differensen det egentliga
ekonomiska resultatet av verksamheten. För sydkustens del bör dock
även beaktas utgifterna för prisutjämningsbidrag.

Föreningen Västkustfisks ekonomiska resultat åren 1962—1966. I 1 000-tal kr.1

1962

1963

1964

1965

1966

Utgifter m. m.

Inköp av fisk..........

5 759

14 132

7 633

9 358

8 892

Övrigt ................

3 844

9 458

5 779

6 376

4 782

Totalt

9 603

23 590

13 412

15 734

13 674

Inkomster

Försäljning............

9 300

18 314

11 865

14 096

9 779

Pristillägg ............

1 600

1 600

2 600

1 600

1 600

Totalt

Differens inkomster (inkl. pristill-

10 900

19 914

14 465

15 696

11 379

lägg) — utgifter..............

Differens inkomster (exkl. pristill-

+ 1 297

- 3 676

+ 1 053

- 38

- 2 295

lägg) — utgifter......

- 303

- 5 276

- 1 547

- 1 638

- 3 895

Inköpta kvantiteter, ton

Fladensill 2:a halvåret ..

6 992

16 490

9 353

8 094

9 350

övr. sill l:a halvåret....

4 303

10 449

5 171

8 614

3 695

Makrill................

419

1 046

990

480

530

Övrig fisk..............

1 296

1 836

1 164

1 616

3 206

Totalt

13 010

29 821

16 678

18 804

16 781

1 Västkustfisks utgifter under resp. år belastas med räntekostnader för lån från föreningens
konjunkturutjämningsfond. Dessa räntekostnader uppgick åren 1962—66 till resp. 188 000,
187 000, 149 000, 246 000 och 208 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1968 15

Föreningen Sydkustfisks ekonomiska resultat 1962—1966. 1 1 OOO-tal kr.

1962

Utgifter in. in.

Inköp av fisk.................. 1 360

Prisutjämningsbidrag .......... 686

Övrigt ........................ 1 514

To I alt 3 530

Inkomster

Försäljning.................... 2 623

Räntor m. m................... 55

Pristillägg .................... 150

Prisutjämningsbidrag .......... 686

Totalt 3 514

Differens inkomster (inkl. pristill lägg)

— utgifter.............. — 16

Differens inkomster (exkl. pristill lägg)

— utgifter.............. —166

Inköpta kvantiteter, ton

Torsk ........................ 11

Sill .......................... 4 661

Flundra ...................... 22

Horngädda.................... 28

Totalt 4 722

1963

1964

1965

1966

980

642

349

691

581

306

349

405

1 056

854

595

770

2 617

1 802

1 293

1 866

1 364

1 153

812

876

51

54

72

84

150

300

200

200

581

306

349

405

2 146

1 813

1 433

1 565

- 471

+ H

+ 140

- 301

- 621

- 289

- 60

- 501

3 351

2191

1 161

2 086

4

18

—

.—.

24

29

6

3

3 379

2 238

1 167

2 089

Ostkusten

Prisregleringen på ostkusten var fram till den 1 juli 1966 sammankopplad
med den år 1935 införda regleringen av handeln med strömming. Genom
handelsregleringen hade fiskarnas ekonomiska föreningar på ostkusten —
de s. k. auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna — ensamrätt att för
återförsäljning ta emot strömming från fiskare. Enligt beslut av 1965 års
riksdag slopades den 1 juli 1966 nämnda handelsreglering. Riksdagsbeslutet
innebar vidare att stödet till strömmingsfisket under en sexårsperiod,
räknat fr. o. in. den 1 juli 1966, utgår med årliga belopp, lägst 150 000 kr.
och högst 333 300 kr., enligt vissa regler, som gäller för hela perioden. Stödet
finansieras med medel från prisregleringskassan för fisk, varvid prisregleringen
och därmed sammanhängande åtgärder närmast omhänderhas
av fiskförsäljningsföreningarna.

Fiskförsäljningsföreningarna och deras medlemmar bidrar även själva
direkt till att finansiera regleringssystemet. De till centralföreningen Ostkustfisk
anslutna föreningarna tar därför av sina medlemmar ut en avgift,
som genom Ostkustfisk levereras in till en särskild förening, Ostkustens
prisregleringsförening, ekonomisk förening. Minimibeloppet för det statliga
stödet är 150 000 kr. även om fiskarorganisationerna inte själva skjuter
till medel. Högre statligt bidrag, dock högst 300 000 kr., utgår i samma mån
som organisationerna själva skjuter till medlemsavgifter med högre belopp
än 150 000 kr. Om organisationerna bidrar med mer än 300 000 kr. ökas

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1968

det statliga bidraget med 50 % av överskjutande belopp, dock till högst
333 300 kr. Bidragsgränserna skall justeras om penningvärdet ändras.

Prisregleringsmedlen används oavkortade till stöd åt strömmingsfisket.
Medlen används i första hand för tillskott till de priser, som de till Ostkustfisk
anslutna fiskförsäljningsföreningarnas medlemmar får för strömmingsfångster
som inte kan avsättas till färskkonsumtion eller rökning inom landet.
Medlen kan vidare användas för att effektivisera mottagningen och avsättningen
av strömming samt för kvalitetsförbättrande åtgärder i samband
med marknadsföringen.

Som nämnts has stödet till strömmingsfisket om hand av Ostkustens
prisregleringsförening. Styrelsen för denna förening består av sju ledamöter
jämte en opartisk ordförande, som vid jämn röstfördelning har utslagsröst.
Kungl. Maj :t utser ordföranden i styrelsen samt ytterligare en ledamot.
Fiskarorganisationerna utser fyra ledamöter och den privata och konsumentkooperativa
handeln vardera en.

Prisregleringens finansiering

Prisreglerings- och införselavgifter. Kostnaderna för prisregleringen på
fiskområdet täcks av medel från statens jordbruksnämnds prisregleringskassa
för fisk, vilken tillförs s. k. prisregleringsavgifter på fiskområdet.
Dessa avgifter erläggs av förstahandsuppköpare av fisk m. fl. Avgift tas upp
på såväl svenskfångad som importerad saltvattenfisk. Bestämmelser om
avgiften finns meddelade i förordningen den 30 maj 1952 (nr 320; omtryckt
och senast ändrad 1966: 180) om prisregleringsavgift för fisk in. m.

Principen är i fråga om prisreglerad fisk att avgift endast tas ut för sådan
fisk, som säljs till lägst statligt minimipris. När det gäller fisk som inte
prisregleras utgår avgift om fisken inte bevisligen säljs för annat ändamål
än förbrukning till människoföda. Inom västkustens prisregleringsområde
tas f. n. regleringsavgift ut på all saltvattenfisk utom skarpsill, torsk, kolja,
vitling, gråsej och långa. För svenskfångad fisk, som förs i land på sydkusten,
tas avgift ut endast på sill (strömming), medan någon sådan statlig
avgift fr. o. m. den 1 juli 1966 inte utgår inom ostkustens prisregleringsområde.

Prisregleringsavgiften utgör för svenskfångad fisk 3 % av inköpspriset.
För importerad fisk fastställs avgiften så att den i stort sett motsvarar avgiften
på svenskfångad fisk.

År 1956 infördes en införselavgift av 45 öre per kg för filéer av torsk,
kblja, gråsej, vitling och kungsfisk samtidigt som regleringsavgiften för
näfnnda fiskslag slopades. De införselavgifter som influtit, har tillförts
pbisrégleringskassan för fisk. Under 1960-talet har införselavgifterna för
ikytlfÅ filéer successivt begränsats vid införsel från EFTA-länderna och de
fiä$°vicFtl()nna import helt avvecklats vid utgången av år 1966. Avgiften utgår

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 är 1968

17

nu vid import, som i tullhänseende är berättigad till områdesbehandling enligt
EFTA-konventionen, med 25 öre per kg för färsk eller kyld filéad torsk,
kolja, gråsej och vitling. Vid annan införsel uppgår avgiften till 45 öre per
kg för såväl färsk, kyld som fryst filéad torsk, kolja, gråsej, vitling och
kungsfisk.

Prisregleringskassans inkomster och utgifter. Som framgår av det föregående
tillförs prisregleringskassan för fisk de medel, som inflyter genom
prisregleringsavgifter på svenskfångad och importerad fisk. Dessutom tillförs
prisregleringskassan räntan på i kassan innestående medel samt införselavgifter.

Prisregleringskassan för fisk har under perioden 1946—1967 tillförts
48,0 milj. kr. i regleringsavgifter som tagits ut vid inhemska landningar,
25,5 milj. kr. i regleringsavgifter på importfisk samt 15,5 milj. kr. i medel
som influtit genom införselavgifter. Dessutom har kassan under perioden
tillförts 13,7 milj. kr. i ränteinkomster på i kassan insatta medel. Kassan
har därutöver år 1946 tillförts 1 milj. kr. från en tidigare clearingskassa
för fisk.

Från prisregleringskassan har i första hand betalats ut medel för att
täcka utgifterna för pristillägg m. in. Sammanlagt för samtliga kuststräckor
har under perioden 1946—1967 i pristillägg in. m. gått ut 62,5 milj. kr.
eller 14,5 milj. kr. mer än det belopp, som förts till prisregleringskassan
genom avgifter på fisk som landats i Sverige. Förutom de 62,5 milj. kr. har
betalats ut under perioden 3,5 milj. kr. till avskrivning av statslån till prisregleringsföreningarna
och 2 milj. kr. till fiskets arbetslöshetskassa. Vidare
har av medel som flutit in genom införselavgifter bekostats statens fiskexportrepresentant
med sammanlagt 747 000 kr. samt kvalitetskontroll med
sammanlagt 331 000 kr. Till fiskpropaganda har av sistnämnda medel använts
1,1 milj. kr. Vissa uppbörds- och kontrollkostnader in. in. har vidare
bekostats från prisregleringskassan med sammanlagt 1,5 milj. kr.

Import- och exportregleringen

Importen och exporten av fisk och fiskprodukter regleras genom kungörelsen
den 14 mars 1947 (nr 82; omtryckt 1954: 605 och senast ändrad
1961: 368) angående allmänt importförbud samt förordningarna den 5 juni
1953 (nr 372 och 374) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk
och skaldjur resp. utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m. Förordningarna
gäller tills vidare enligt kungörelserna den 26 april 1967 (nr 136
resp. 137). Enligt gällande grunder för importregleringen av fisk och
fiskprodukter äger jordbruksnämnden begränsa importen av fisk i den omfattning
som är nödvändig för att upprätthålla prisregleringssystemet. Härvid
skall nämnden företa de jämkningar som är erforderliga på grund av

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1968

bestämmelserna i EFTA-konventionen eller av åtaganden inom andra internationella
organisationer. I frågor av allmänt intresse beträffande tillämpningen
av importregleringen inhämtar jordbruksnämnden synpunkter från
det av nämnden inrättade fiskimportrådet. Detta består av representanter
för fiskare, handel, beredare och konsumenter.

Vid tillämpningen av importregleringen medger nämnden import utan
licens av vissa fiskvaror från bl. a. OECD-länderna och vissa öststater. Vara,
som tagits upp på sådan licens, får föras in på samma villkor som de licensfria
varuslagen under förutsättning att fisken inköpts i fast räkning och
att den inte förts in direkt från fiskebåt, s. k. direktlandning. I annat fall
utfärdas individuell licens, som kan innebära, att importen kvantitativt regleras.
Under år 1967 har behovsprövning av importanspråken skett i huvudsak
endast i fråga om färsk och fryst sill (strömming) och torsk samt spillånga.

Gällande exportreglering av fisk och fiskprodukter innebär i princip att
av jordbruksnämnden utfärdad licens fordras för export. S. k. villkorlig
licensfrihet tillämpas. Detta innebär att dessa varor under vissa förutsättningar
tills vidare får exporteras utan licens till i huvudsak de länder, som
inte har centraliserad import. En av de förutsättningar, som jordbruksnämnden
uppställer för licensfriheten, är att fisken skall vara inköpt enligt
gällande bestämmelser om prisreglering beträffande fisk.

Exporten till länder med centraliserad import sker i enlighet med särskild
överenskommelse mellan föreningarna Ostkustfisk, Sydsvensk exportfisk,
Västkustfisk och Fiskkonservfabrikernas förening samt företrädare för
exporthandeln med färsk och fryst fisk samt svensk saltsill. Överenskommelsen
innebär bl. a. att all export av saltvattenfisk till sådana marknader,
som enligt jordbruksnämndens beslut skall omfattas av centraliseringen,
skall förberedas och övervakas av ett affärsntskott för svensk fiskexport. I
anslutning till förutnämnda överenskommelse har nämnden föreskrivit, att
exportlicens för saltvattenfisk till centraliserade marknader endast beviljas
för sådan export, som sker i enlighet med överenskommelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1968

19

Tabell 1. Antal fiskare vid saltsjöfisket åren 1935—1966

(Indextal: 1935/39 = 100)

År

Ostkusten (norr om Blekinge)

Sydkusten (Blekinge och Skåne)

Yrkes-

Binä-

Summa

In-

Yrkes-

Binä-

Summa

In-

fiskare

rings-

dex-

fiskare

rings-

dex-

fiskare

tal

fiskare

tal

1935/39 .....

4 580

7 437

12 017

100

2 480

1 128

3 608

100

1940/44 .....

5 432

6 921

12 353

103

2 558

1 409

3 967

no

1945/49 .....

5 255

6 157

11 412

95

2 662

1 363

4 025

112

1950/54 .....

3 786

5 677

9 463

79

2 213

1 152

3 365

93

1955/59 .....

2 588

5 663

8 251

69

1 800

1 021

2 821

78

1960 .......

2 225

5 543

7 768

65

1 690

887

2 577

71

1961.......

2 070

5 457

7 527

63

1 655

856

2 511

70

1962 .......

1 973

5 422

7 395

61

1 600

789

2 389

66

1963 .......

1 810

5 472

7 282

61

1 540

612

2 152

60

1964 .......

1 699

5 268

6 967

58

1 426

576

2 002

55

1965 .......

1 646

3 991

5 637

47

1 358

551

1 909

53

1966 .......

1 593

3 270

4 863

40

1 304

486

1 790

50

År

Västkusten (Hallands län,

Göteborgs o. Bohus län)

Samtliga kuststräckor

Yrkes-

Binä-

Summa

In-

Yrkes-

Binä-

Summa

In-

fiskare

rings-

dex-

fiskare

rings-

dex-

fiskare

tal

fiskare

tal

1935/39 .....

6 586

1 406

7 992

100

13 646

9 971

23

617

100

1940/44 .....

6 749

1 247

7 996

100

14 739

9 577

24

316

103

1945/49 .....

7 231

1 258

8 489

106

15 148

8 778

23

926

101

1950/54 .....

6 826

1 160

7 986

100

12 825

7 989

20

814

88

1955/59 .....

5 616

993

6 609

83

10 004

7 677

17

681

75

1960 .......

5 126

910

6 036

76

9 041

7 340

16

381

69

1961.......

5 242

873

6 115

77

8 967

7 186

16

153

68

1962 .......

5 021

845

5 866

73

8 594

7 056

15

650

66

1963 .......

4 956

905

5 861

73

8 306

6 989

14

295

65

1964 .......

4 982

1 393

6 375

80

8 107

7 237

15

344

65

1965 .......

5 022

1 482

6 504

81

8 026

6 024

14

050

59

1966 .......

4 993

1 527

6 520

82

7 890

5 283

13

173

56

Anm. Uppgifterna är hämtade från den officiella fiskestatistiken. Enligt instruktionen för
statistikinsamlarna skall som yrkesfiskare anses person, som har sin huvudsakliga inkomst av
fisket. Lokala skiljaktigheter förekommer emellertid i fråga om gränsdragningen mellan yrkesoch
binäringsfiskare.

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1968

Tabell 2. Antal fiskebåtar åren 1935/39, 1948—1966

År

Däckade båtar med motor

Öppna båtar
med motor

Hkr

Sum-

Hkr

1—10

11—30

31—90

91—

150

151—
200

>200

ma

>10

Ostkusten

1935/39 ........

388

1948/52 ........

834

535

21

1

—

_

1 391

109

1953/57 ........

590

609

37

12

3

—

2 251

200

1958/62 ........

331

484

63

40

17

9

944

315

1963 ..........

192

390

90

51

28

15

766

394

1964 ..........

196

346

98

53

29

17

739

417

1965 ..........

186

327

105

51

33

20

720

470

1966 ..........

176

302

106

52

30

30

696

498

Sydkusten

1935/39 ........

749

1948/52 ........

314

302

122

36

_

_

774

7

1953/57 ........

321

265

124

57

3

2

772

18

1958/62 ........

251

213

68

73

32

22

659

31

1963 ..........

140

171

58

79

30

47

525

46

1964 ..........

127

172

57

67

32

52

507

54

1965 ..........

no

162

41

61

34

59

467

71

1966 ..........

87

163

41

65

35

66

457

87

Västkusten

1935/39 ........

1 345

1948/52 ........

432

199

347

318

1

52

1 458

21

1953/57 ........

415

191

297

217

158

125

1 403

33

1958/62 ........

356

172

204

175

109

255

1 271

49

1963 ..........

265

151

140

179

81

360

1 176

109

1964 ..........

152

175

139

178

89

387

1 120

257

1965 ..........

197

187

127

176

84

395

1 166

650

1966 ..........

195

214

117

153

86

419

1 184

272

Samtliga
kuststräckor
1935/39 ........

2 482

1948/52 ........

1 580

1 036

490

355

1

32

3 623

137

1953/57 ........

1 326

1 065

458

286

163

128

2 426

251

1958/62 ........

938

869

336

288

158

285

2 874

395

1963 ..........

597

712

288

309

139

422

2 467

549

1964 ..........

475

693

294

298

150

456

2 366

728

1965 ..........

493

676

271

288

151

474

2 353

808

1966 ..........

458

679

264

270

151

515

2 337

857

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1968 21

Tabell 3. Saltsjöfiskets avkastning, fördelad på olika fångstområden, mängd, värde samt procentuell
fördelning 1935 1967

År

Ostkusten

Sydkusten

Västkusten

Totalfångst

Därav ilandfört i
utrikes hamnar

Milj. kg

0/

/o

Milj. kg

0/

/o

Milj. kg

%

Milj. kg

0/

/O

Milj. kg

0/

JO

Fångstmängd

1935/39

31,9

27

11,9

10

75,6

63

119,4

100

14,8

12

1940/44

37,0

31

19,3

16

64,1

53

120,4

100

1.7

1

1945/49

27,9

17

24,2

14

115,6

69

167,7

100

12,6

8

1950/54

28,2

14

30,4

16

138,2

70

196,8

100

30,2

15

1955/59

27,1

12

36,4

16

165,5

72

229,0

100

53,5

23

1960

25,7

10

42,6

16

190,8

74

259,1

100

65,2

25

1961

24,8

9

43,4

16

200,9

75

269,1

100

87,1

32

1962

23,8

8

45,4

16

223,6

76

292,8

100

117,6

40

1963

22,6

7

40,7

12

277,2

81

340,5

100

163,1

48

1964

22,8

6

36,5

10

316,2

84

375,5

100

213,0

57

1965

23,4

6

35,8

10

309,0

84

368,2

100

203,1

55

1966

23,6

7

37,4

12

257,4

81

318,4

100

169,3

53

19671

26,5

8

41,0

12

272,0

80

339,5

100

187,0

55

År

Ostkusten

Sydkusten

Västkusten

Totalfångst

Därav ilandfört i
utrikes hamnar

Milj. kr

0/

/o

Milj. kr

0/

/o

Milj. kr

0/

/o

Milj. kr

%

Milj. kr

0/

/o

Fångstvärde

1935/39

8,3

28

3,7

13

17,6

59

29,6

100

3,1

10

1940/44

26,3

31

13,5

16

45,8

53

85,6

100

0,3

0

1945/49

23,8

23

14,0

14

65,4

63

103,2

100

7,0

7

1950/54

24,2

21

18,1

15

74,0

64

116,3

100

10,8

9

1955/59

24,0

16

24,2

16

100,3

68

148,5

100

20,8

14

1960

25,3

15

27,0

15

120,2

70

172,5

100

30,1

17

1961

28,4

15

29,0

15

131,2

70

188,6

100

41,0

22

1962

26,6

12

31,3

14

160,0

74

217,9

100

70,0

32

1963

26,4

12

29,7

14

161,6

74

217,7

100

67,7

31

1964

31,1

13

32,4

13

178,5

74

242,0

100

87,7

36

1965

31,2

11

31,2

12

207,7

77

270,1

100

109,7

41

1966

32,9

13

30,8

13

184,5

74

248,2

100

99,9

40

19671

32,0

14

31,0

13

168,5

73

231,5

100

86,2

37

1 Uppgifterna är hämtade ur den officiella statistiken utom för år 1967, då de är beräknade
av jordbruksnämnden.

Anm. Med »Västkusten» avses fångstområdena Kattegatt, Skagerack, Nordsjön och avlägsnare
vatten; »Sydkusten» inkluderar Öresund. Avrens är inkluderat i fångstmängdsuppgifterna
fr. o. m. år 1949 men däremot inte för åren dessförinnan. Det totala avrenset har för 1945/48
utgjort i genomsnitt 8,7 milj. kg. Fr. o. m. år 1949 är i ilandföringen i utrikes hamnar inkluderad
s. k. skrapfisk. Sådan fisk ingår däremot ej i motsvarande siffror för åren dessförinnan och därmed
ej heller i kolumnerna »Västkusten» och »Totalfångst». Före år 1949 torde ilandföringen av
skrapfisk i utlandet ha varit obetydlig. Direktlandningar i utlandet fr. o. m. år 1963 i hel färskvikt,
tidigare år i landad vikt.

Tabell 4. Genomsnittliga fiskarpriser oeh minimipriser på fisk under tiden juli 1963—september 1967, öre/kg

Tid

Västkusten

Genomsnittliga fiskarpriser1

Minimipriser3

Sydkusten

Genomsnittliga
fiskarpriser -

Minimipriser3

Genomsnittet
av
partinoteringar
på
strömming :

All

fisk2

Sill

(färsk)

Torsk

Mak-

rill

An-

nan-

fisk2

Sill
nr l4

Sill
nr 34

Torsk
nr 1

Torsk
nr 2

Mak-rill
nr l4

Sill

Torsk

Sill
nr 1

Sill
nr 3

Torsk
nr l5 6

Torsk
nr 25

Stockholm4

1963

3:e kv.

74,6

50,5

107,6

128,1

128,2

64(45)

49(36)

80

65

69(50)

57,5

74,8

70

61

63

60

150,0

4:e kv.

95,9

42,6

159,5

83,2

148,9

57(39)

43(31)

80

65

59(48)

59,4

71,3

70

61

03

60

151,7

1964
l:a kv.

102,6

49,7

118,7

122,3

143,9

55(37)

40(25)

80

65

59(45)

69,7

68,6

70

61

64

61

152,0

2:a kv.

103,9

39,9

130,8

94,4

133,3

55(35)

40(27)

80

65

74(52)

56,0

77,0

70

61

64

61

150,9

3:e kv.

96,6

54,5

135,2

120,3

141,2

64(49)

49(36)

80

65

74(55)

61,4

86,6

70

61

64

61

158,8

4:e kv.

109,2

55,5

169.7

100,9

148,0

64(50)

49(36)

80

70

64(50)

65,6

88,5

70

61

64

61

167,1

1965
l:a kv.

97,9

50,7

120,3

113,8

159,5

58(45)

43(33)

80

70

64(50)

93,5

81,7

70

61

72

69

192,3

2:a kv.

123,2

63,3

133,8

103,3

140,4

58(45)

43(33)

85

70

79(52)

64,0

90,0

70

61

70

67

167,3

3:e kv.

122,6

68,3

138,1

141,7

145,9

68(57)

53(38)

85

70

79(53)

68,3

87,3

70

61

72

69

155,5

4:e kv.

108,0

60,7

158,1

110,2

156,6

68(59)

53(38)

91

76

64(53)

72,4

85,0

70

61

72

69

167,9

1966

1 :a kv.

124,0

78,1

135,5

118,8

160,1

71(61)

55(40)

91

76

64(53)

105,7

87,5

70

61

76

73

224,0

2:a kv.

109,4

50,9

126,9

115,3

129,6

68(56)

52(38)

85

70

84(57)

75,1

84,3

70

61

76

73

205,1

3:e kv.

101,9

59,6

100,5

124,0

143,2

70(56)

54(40)

85

70

84(57)

07,6

88,2

70

61

76

73

188,8

4:e kv.

105,2

55,6

129,9

135,6

157,0

70(56)

55(41)

95

80

64(55)

63,3

83,9

70

61

76

73

174,9

1967

1 :a kv.

126,6

66,4

140,2

137,4

169,7

70(56)

55(41)

95

80

64(55)

66,6

80,8

70

61

76

73

185,0

2:a kv.

103,9

49,4

99,8

87,9

129,1

70(56)

55(41)

85

71

88(56)

59,5

73,4

70

61

76

73

190,4

3:e kv.

104,2

54,4

87,6

138,3

129,4

70(56)

55(41)

85

72

88(56)

57,9

83,2

70

61

76

73

175,8

to

to

1 Uppgifterna avser försäljningen vid fiskauktionerna i Göteborg, Kungshamn, Smögen, Lysekil och Strömstad.

2 Skarpsill, saltsill, skrapfisk och skaldjur ej medtagna.

3 Minimipriserna på sill och marin avser orensad vara samt på torsk rensad vara med huvud.

1 Avser minipriser vid försäljning på s. k. första auktion (för alla köpare). Inom parentes har angivits minimipriset vid försäljning på s. k. andra

auktion (för exportörer och beredare).

6 Under 1963 och 1964 har minimipriserna under slutet av veckan legat 4 öre per kg under de angivna priserna.

• Partinoteringen på strömming är det pris, som producentföreningen betingar sig vid försäljning till detaljhandeln, och är sålunda ej jämförbart
med de i kolumnerna redovisade fiskarpriserna.

Anm. Såväl de genomsnittliga fiskarpriserna som minimipriserna inkluderar i förekommande fall exempelvis auktionsavgifter och fiskarens andel i
lådkostnaden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1968

23

Tabell 5. Utrikeshandeln med fisk, kräftdjur och blötdjur samt beredd eller konserverad fisk
m. m. tillhörande kap. 3 och 16 i tulltaxan

År

Utförsel

Införsel

Differens

Kommers

export

fisk,
kräft-djur och
blötdjur
kap. 3

iell

beredd-eller
konser-verad
fisk
in. in.
kap. 16

Direkt
land-ningar i
utlandet

Sum-

ma

fisk,
kräft-djur och
blötdjur
kap. 3

beredd

eller

konser-

verad

fisk

m. m.
kap. 16

Sum-

ma

Utförsel-överskott
( + )

Införsel-

överskott

(-)

Af///, kg

1935/39

25,1

1,4

14,8

41,3

44,5

7,1

51,6

— 10,3

1940/44

5,4

0,4

1,7

17,5

11,6

0,4

12,0

— 4,5

1945/49

30,2

2,0

12,6

44,8

21,5

4,7

26,2

+ 18,6

1950/54

47,9

2,5

30,2

80,6

25,6

8,8

34,4

+ 46,2

1955/59

41,4

2,5

53,5

97,4

32,4

14,1

46,5

+ 50,9

1960

56,4

3,5

65,2

125,1

31,0

16,5

47,5

+ 77,6

1961

45,3

2,7

87,1

135,1

37,7

20,2

57,9

+ 77,2

1962

33,0

3,6

117,6

154,2

38,4

19,4

57,8

+ 96,4

1963

34,3

3,3

162,2

199,8

42,0

17,7

59,7

+ 140,1

1934

23,5

2,9

212,0

238,4

40,3

24,2

64,5

+ 173,9

1965

29,3

3,2

201,6

234,1

45,4

24,8

70,2

+ 163,9

1966

17,3

3,6

167,7

188.6

48,3

26,1

74,4

+ 114,2

1967

11,7

3,5

185,6

200,8

45,6

26,4

72,0

+ 128,8

Milj. kr

1935/39

7,8

1,3

3,1

12,2

20,9

4,6

25,5

—- 13,3

1940/44

2,8

0,3

0,3

3,4

10,4

1,7

12,1

— 8,7

1945/49

21,0

5,5

7,0

33,5

23,3

7,3

30,6

+ 2,9

1950/54

31,9

7,2

10,8

49,9

36,7

14,9

51,6

+ 1,7

1955/59

33,2

7,7

22,8

63,7

64,0

31,5

95,5

— 31,8

1960

43,4

11,2

30,1

84,7

71,8

39,2

111,2

— 26,3

1961

39,2

10,1

41,1

90,4

85,5

46,3

131,8

— 41,4

1962

34,0

13,3

70,0

117,3

99,0

47,4

146,4

— 29,1

1963

34,5

13,5

67,7

115,7

110,5

50,2

160,7

— 45,0

1964

29,5

12,0

87,7

129,2

122,1

66,0

188,1

— 58,9

1965

34,6

14,6

109,7

158,9

154,8

77,9

232,7

—- 73,8

1966

25,4

17,2

99,9

142,5

171,6

92,4

264,0

—121,5

1967

18,9

18,5

86,2

123,6

163,1

98,5

261,6

—138,0

Anm. 1 Vissa beredda eller konserverade varor av fisk och skaldjur, som i den tidigare tulltaxan
hänförts till stat. nr 281: 1 och 321: 5, ingår i denna tabell fr. o. m. 1957.

Anm. 2 T. o. m. 1948 är s. k. skrapfisk icke inkluderad i direktlandningarna i utlandet.

Anm. 3 Direktlandningar i utlandet redovisade i ilandförd vikt enligt jordbruksnämndens
statistik. Övriga siffror är hämtade från handelsstatistiken utom för 1967, som grundar sig på
tullverkets preliminära statistik.

Tabell 6. Tablå över inkomster (prisregleringsavgifter m. m.) och utgifter för prisregleringen på fisk under tiden 15/41 1946 —31/12 1967, allt i kronor

År

Västkusten

Sydkusten

Ostkusten (strömming)

Importfisk

Prisregle-

ringsavgifter

Utgifter

Prisregle-

ringsavgifter

Utgifter

Prisregle-

ringsavgifter

Utgifter

Prisregle-

ringsavgifter

Införsel-

avgifter

Pristillägg

Pristillägg

Prisutjäm-

m. in.

m. m.

ningsbidrag1 2 3

1946—1950 ..........

8 604 534:36

9 223 575:36

1 234 318:23

1 187 022:99

1 041 366:05

1 590 487:20

1 188 025:25

1951—1955 ..........

10 769 464:15

7 976 061:13

2 439 792:09

1 102 423:55

2 342 103:20

3 751 110:95

7 018 342:03

1956—1960 ..........

7 383 640:09

9 587 783:11

1 454 777:92

3 339 798:50

1 973 592:30

2 727 762:76

7 093 614:84

7 234 886:54

1961—1965 ..........

5 495 958:23

9 400 814:40

1 415 708:50

3 265 172:35

1 803 690:45

2 979 407:08

7 880 420:30

6 745 813:30

1966 ................

704 692:99

1 626 117:—

241 431:63

578 525:50

214 160:90

516 606:11

1 430 877:49

1 321 652:—

1967 ................

641 752:68

32 1 40 8 43:—

275 339:24

31 202 651:43

89:06

333 300:—

932 387:95

232 000:—

Omkostnader 1946—

1967 ................

633 937:77

86 891:98

24 102:35

-42 203 422:70

Avveckling av statslån.

2 500 000:—

500 000:—

500 000:—

Summa

33 600 042:50

43 089 131:77

7 061 367:61

11 262 486:30

7 375 001:96

12 422 776:45

25 543 067:86

13 330 929:14

Underskott...........

—9 489''089:27

—4 201 118:69

—5 047''774:49

Överfört år 1946 från
clearingkassan för fisk
Ränteinkomster......

+ 20 136 614: 55

+ 1 000 000: —
+ 13 699 539: 37

Uppbörds- och kontrollkostnader
............

— 743 411: —

Överfört till arbetslös -

hetskassan

— 2 000 000: —

to

4*

Total behållning 31/12
1967 ................

32 092 742: 92

1 Beträffande strömmingsregleringen den 1/4»

2 Bortsett från fonder å tillhopa 543 168 kr., vilka vid regleringssystemets införande ställts till Ostkustens förfogande för prisutjämningsbidrag och
sedermera helt åtgått.

3 Beloppet är preliminärt.

4 Av beloppet utgör 747 299 kr. 50 öre kostnad för fiskexportrepresentanten, 331 123 kr. 20 öre kostnad för kvalitetskontrollen för fisk och 1 125 000
kr. anslag till fiskpropaganda.

Anm. »Prisregleringsavgifter» och »införselavgifter» avser under respektive år faktiskt influtna inkomster medan »pristillägg» och »prisutjämningsbidrag»
belöper på respektive år. Specificerade siffror för åren 1946—1955 finns redovisade i prop. 1960: 82, för åren 1956—1960 i prop. 1963: 49 och
för åren 1961—1965 i prop. 1967: 38.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1968

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1968

25

Utredningens förslag

Enligt utredningens uppfattning är det påkallat att upprätthålla prisregleringen
av fisk även i fortsättningen. Med hjälp av regleringen bör man
söka stabilisera marknadsförhållandena för fisk samt främja utvecklingen
mot ett rationellt fiske. Av vikt är också att de olika regleringsåtgärderna
utformas så att största möjliga avsättning av fisk uppnås. Syftet med prisregleringen
av fisk kan bäst förverkligas om regleringsåtgärderna genomförs
i samverkan mellan det allmänna och fiskerinäringens olika intressenter
och gemensamt för olika kuststräckor. Vid prisregleringen av fisk bör således
tillämpas i huvudsak samma institutionella former som enligt statsmakternas
beslut gäller vid regleringsverksamheten på jordbruksområdet.

Mot denna bakgrund föreslås vissa ändrade former för prisregleringen av
fisk. Förslagen innebär bl. a. att prisregleringen på syd- och västkusten omhänderhas
av en regleringsförening där såväl fiskarorganisationer som organisationer
och företag inom handel och industri ingår som medlemmar.

Grunderna för prisregleringen

Utredningen anser, att prisregleringsavgifter bör tas upp för fisk m. m. även
efter den 30 juni 1968 i den ordning som gäller f. n. Avgifterna bör föras
till jordbruksnämndens prisregleringskassa för fisk. Denna kassa bör vidare
liksom hittills tillföras införselavgifterna på fiskområdet. Dessa avgifter
bör redovisas särskilt. Prisregleringskassans inkomster kommer därmed att
bestå av prisreglerings- och införselavgifter och av ränteinkomster på de
medel som innestår i kassan.

Grunderna för prisregleringen under ett regleringsår eller längre period
bör enligt utredningens uppfattning fastställas av riksdagen. Med utgångspunkt
från dessa grunder bör Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
statens jordbruksnämnd fastställa det belopp från prisregleringskassan
som under regleringsperioden skall få användas för prisreglerande
åtgärder in. in.

Beslut om grunderna för prisregleringen bör enligt utredningens mening
föregås av överläggningar mellan representanter för staten och för fisket.
Staten bör vid dessa överläggningar företrädas av jordbruksnämnden, varvid
nämnden bör samråda med sin konsumentdelegation. Genom att denna
delegation kopplas in i överläggningarna på fiskområdet finns det vid det
system som föreslås inte längre behov av nämndens nuvarande råd för prisregleringsfrågor
på fiskets område. Detta råd bör därför avvecklas fr. o. m.
den 1 juli 1968.

Utredningen anser, att nämndens överläggningar i prisregleringsfrågor
inte bör ske med skilda delegationer för olika kuststräckor utan fisket bör

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1968

företrädas vid överläggningarna av en för hela fiskarkåren representativ
förhandlingsdelegation. Detta krav torde bli tillgodosett om fisket företräds
av en förhandlingsdelegation, som genom Sveriges fiskares riksförbund utses
av berörda fiskarorganisationer. En sådan gemensam representation för
fisket bör gälla som förutsättning för att ifrågavarande överläggningar skall
komma till stånd.

Överläggningarna mellan jordbruksnämnden och fiskets förhandlingsdelegation
bör påbörjas under hösten före utgången av en prisregleringsperiod.
Senast i mitten av februari följande år bör jordbruksnämnden lämna förslag
till Kungl. Maj :t angående fiskprisregleringen under nästa regleringsår eller
en eventuellt längre regleringsperiod. Nämndens skrivelse bör innehålla redogörelse
för överläggningarnas resultat samt förslag om grunderna för
prisregleringen under nästkommande regleringsperiod liksom övriga förslag
i samband med prisregleringen av fisk. I skrivelsen bör även behandlas
spörsmål i samband med import- och exportregleringen av fisk och fiskprodukter.

Ostkusten

Eftersom det nuvarande prisregleringssystemet på ostkusten bygger på en
överenskommelse mellan jordbruksnämnden och ostkustfiskarnas organisationer
bör enligt utredningens mening systemet inte ändras innan tiden för
den nu gällande överenskommelsen går ut. Detta innebär, att prisregleringen
på ostkusten t. o. in. budgetåret 1971/72 bör ske enligt de regler, som
fastställts av 1965 års riksdag. Därefter bör det nu föreslagna allmänna regleringssystemet
även gälla för ostkusten. Ostkustens prisregleringsförening
bör således fr. o. m. den 1 juli 1972 upphöra med sin verksamhet. Om särskilda
förhållanden så påkallar bör det övervägas om ostkusten redan före
den 1 juli 1972 bör ordnas in i det allmänna regleringssystemet. Överläggningar
bör i så fall självfallet först ske mellan staten och ostkustens fiskarorganisationer.

Föreningen Svensk fisk

Sammansättning och arbetsformer. Utredningen föreslår, att en särskild
förening, Svensk fisk, ekonomisk förening, bildas för att ta hand om marknadsreglerande
åtgärder i fråga om fisk.

Föreningens stadgar bör godkännas av jordbruksnämnden. Bl. a. följande
organisationer och företag kan ingå som medlemmar i föreningen.

Från fiskarorganisationerna: Sveriges fiskares riksförbund, Svenska
västkustfiskarnas centralförbund, Skånes fiskareförbund, Svenska sydkustfiskarenas
centralförbund.

Från handel och industri: Kooperativa förbundet, Sveriges fiskgrossisters

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1968

riksförbund (Sveriges grossistförbund), Fiskgrossisters förening, Fiskkonservfabrikernas
förening, större företag inom fiskberedningsindustrin samt
berörda branschsammanslutningar i övrigt.

Samtliga ifrågavarande organisationer och företag har förklarat sig villiga
att medverka i det nya systemet och kan således beräknas komma att
ingå i föreningen. Som princip bör gälla, att medlemskap i föreningen bör
efter prövning av föreningsstämman eller styrelsen kunna vinnas av sådana
organisationer eller företag, där inte sådant hinder för medlemskap föreligger
som anges i 11 § lagen om ekonomiska föreningar.

Enkel insats i föreningen föreslås bli fastställd till 5 000 kr. Enligt utredningens
mening bör Svenska västkustfiskarnas centralförbund vara med i
föreningen med 20 insatser, Skånes fiskareförbund, Svenska sydkustfiskarenas
centralförbund och Kooperativa förbundet med vardera fem insatser
samt övriga med minst tre insatser eller det antal insatser som föreningsstämman
fastställer.

Föreningens styrelse förordas bestå av lägst sex och högst nio ledamöter
samt personliga suppleanter för varje styrelseledamot. Kungl. Maj :t bör utse
tre ledamöter. Av dessa bör två representera staten och den ene tillika vara
opartisk ordförande. Suppleanten för ordföranden bör vara styrelsens vice
ordförande. Den tredje bör representera konsumentintresset. Av övriga ledamöter
bör tre utses gemensamt av de fiskarorganisationer, som ingår i
föreningen, samt tre efter beslut av övriga medlemmar. Härvid förutsätts,
att i inledningsskedet två av fiskarorganisationernas representanter i styrelsen
kommer att företräda fisket på västkusten samt en ledamot fisket på
sydkusten. När ostkustens fiskarorganisationer inträder i föreningen bör
högsta antalet styrelseledamöter ökas till tio så ått även ostkustfisket kan
bli företrätt i styrelsen.

Föreningens styrelse bör vara beslutför när ordföranden eller vice ordföranden
och minst fyra ledamöter är närvarande. Vid lika röstetal bör den
mening gälla, som företräds av ordföranden (vice ordföranden), dock att
vid val skall skiljas genom lottning.

De nuvarande prisregleringsföreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk
samt föreningen Sydsvensk exportfisk förutsätts bli avvecklade i samband
med tillkomsten av det nya systemet. Härvid bör de nämnda föreningarnas
tillgångar, sedan skulderna och föreningsmedlemmarnas insatser betalats
åter, föras över till föreningen Svensk fisk. Utredningen förutsätter, att beslut
som krävs härför kommer att fattas av föreningarnas stämmor våren
1968. Vidare bör medel, som finns i Västkustfisks och Sydkustfisks konjunkturutjämningsfonder,
föras till en konjunkturutjämningsfond som bildas
av Svensk fisk. För föreningens avsättningar till konjunkturutjämningsfonden
bör gälla samma regler om skattefrihet som nu gäller för föreningarna
Västkustfisk och Sydkustfisk.

Svensk fisk bör vid sin verksamhet följa de riktlinjer för reglerings -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1968

verksamheten som blir fastställda av statsmakterna samt även följa de
allmänna föreskrifter eller anvisningar, som jordbruksnämnden kan komma
att meddela inom ramen för dessa riktlinjer. Utredningen anser, att
föreningsbeslut i samband med dess löpande verksamhet i princip inte bör
prövas av jordbruksnämnden. I stadgan bör dock anges, att tvist mellan
föreningen å ena sidan samt föreningsmedlem eller styrelseledamot å andra
sidan om hur meddelade riktlinjer och direktiv skall tillämpas kan underställas
nämndens prövning. Över nämndens beslut bör klagan kunna
föras bos Kungl. Maj :t.

Utredningen förutsätter, att vid Svensk fisk i första hand anställs den
nuvarande personalen vid föreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk.

Arbetsuppgifter m. m. Föreningen Svensk fisk bör kunna fastställa minimi-
och garantipriser för viktigare fiskslag. Vilka fiskslag som bör omfattas
av nämnda stöd, bör enligt utredningens uppfattning bestämmas av
föreningen. I samband med att minimi- och garantipriser fastställs bör föreningen
beakta fiskerinäringens intressen samt eftersträva att avsättningen
av fisk i största möjliga utsträckning främjas. Föreningens åtgärder bör
syfta till att uppnå en för fisket gynnsam marknadsutveckling. Härvid bör
hänsyn tas till det allmännas intressen samt i övrigt tillses, att genom stödet
en ur samhälls- och företagsekonomisk synpunkt önskvärd utveckling inom
fisket gynnas.

När minimi- och garantipriserna fastställs bör vidare beaktas, att utgifterna
för prisstödet håller sig inom ramen för de medel, som enligt statsmakternas
beslut förts till föreningen för marknadsreglerande åtgärder under
regleringsåret jämte de medel som föreningen under regleringsåret uppburit
i ränteinkomster. Beslut om minimi- och garantipriserna bör följaktligen
bygga på överväganden om den beräknade kvantiteten fisk, som kan
komma att tas om hand av föreningen, samt avsättningsmöjligheterna för
denna fisk.

Utredningen föreslår, att minimi- och garantipris bör anses vara fastställt
på sätt som nu angetts om beslutet i prisfrågan biträtts av den opartiske
ordföranden i föreningens styrelse. Beslut i prisfrågan, som fattas utan att
detsamma biträtts av ordföranden, bör sålunda gälla endast om jordbruksnämnden
godkänner detsamma. Om ordföranden med hänsyn till de faktorer
som nämnts påkallar att ett minimi- eller garantipris skall ändras och
detta avvisas av styrelsemajoriteten, bör frågan också prövas av nämnden.

Medel i föreningens konjunktur utjämningsfond bör få användas som rörelsemedel
av föreningen. Fondens medel bör dock få förbrukas endast om
oförutsedda förhållanden så påkallar. Detta innebär, att hänsyn till möjligheten
att förbruka fondmedlen inte skall tas när minimi- och garantipriserna
fastställs. Om fondmedlen skall förbrukas bör detta kunna ske utan
att frågan prövas av jordbruksnämnden endast om beslutet i frågan har biträtts
av den opartiske ordföranden och beloppet under ett regleringsår inte

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1968

överstiger en fjärdedel av fondens behållning vid utgången av föregående
regleringsår. Om ett större belopp behöver tas i anspråk, bör detta endast
få ske om så medges av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
av jordbruksnämnden.

Fisk, som inte har kunnat avsättas till lägst minimipris, bör av föreningen
kunna köpas till garantipris. Föreningen bör fastställa villkoren för köp till
garantipris och således bl. a. bestämma de mottagningsplatser, där garantipris
utan avdrag tillämpas. I detta sammanhang erinrar utredningen om att
spörsmål i samband med mottagningsförhållandena på västkusten f. n. behandlas
av en särskild kommitté, fiskmottagningsutredningen, vilken väntas
lämna sitt betänkande inom den närmaste tiden. Utredningen förutsätter,
att resultaten av denna utredning kan ge underlag för Svensk fisks ställningstaganden
i fråga om mottagningsplatser m. m.

Utredningen anser, att föreningen bör ha möjlighet att främja avsättningen
genom att lämna prisutjämningsbidrag för viss fisk. När detta bidrag
fastställs bör gälla samma regler, som föreslås i fråga om minimi- och garantipriser.
Således bör beslut om prisutjämningsbidrag endast gälla utan
att prövas av jordbruksnämnden om beslutet har biträtts av den opartiske
ordföranden i föreningens styrelse.

Utredningen föreslår att den fisk, som av föreningen köpts till garantipris,
inte får säljas under minimipris till sådana användningsområden, som normalt
täcks genom köp till lägst minimipris. Samma principer, som f. n. tilllämpas
i detta sammanhang, bör således även gälla för Svensk fisks försäljning
av överskottskvantiteter. Utredningen nämner, att den avser att i
annat sammanhang återkomma till nu berörda frågor.

Utöver de arbetsuppgifter som angetts bör föreningen även ta hand om
kvalitetskontrollen av sådan fisk, som inköps till garantipris. Föreningen
bör vidare ha möjlighet att genom olika åtgärder allmänt främja avsättningen
av fisk inom landet. Således bör föreningen bl. a. kunna lämna stöd
till åtgärder, som förbättrar marknadsföringen och mottagningsförhållandena
på fiskområdet. Utredningen anser dock, att speciellt stöd till propaganda-
och upplysningsverksamhet tills vidare bör beviljas av Kungl. Maj:t
i särskild ordning.

De medel från prisregleringskassan för fisk, som under ett regleringsår
bär förts till föreningen men som inte förbrukats under denna period, bör
föras till föreningens konjunkturutjämningsfond.

Utredningen framhåller i detta sammanhang, att en väsentlig förutsättning
för föreningens möjligheter att effektivt fullfölja sina arbetsuppgifter
är att såväl fiskets fackliga och ekonomiska organisationer som berörda organisationer
och företag inom handel och industri aktivt bistår föreningen i
dess verksamhet.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1968

Utrikeshandeln

Utredningen anser, att behovet att föra samman exporten till centraliserade
marknader står kvar även efter den 30 juni 1968. Förordningen angående
reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m. bör således
fortfara att gälla. Efter den 30 juni 1968 bör dock exporten till centraliserade
marknader ske genom Svensk fisk och det nuvarande affärsutskottet för
svensk fiskexport bör således upphöra med sin verksamhet. Vidare bör avvecklas
det s. k. fiskexportrådet, som är knutet till jordbruksnämnden. I
Svensk fisk blir såväl producent- som handelsintressen företrädda och behov
av nämndens exportråd finns följaktligen inte när det nya systemet har
införts. Detta gäller även beträffande jordbruksnämndens s. k. importråd
för fisk. Utredningen förutsätter nämligen, att jordbruksnämnden genom
föreningen Svensk fisk kan få fiskerinäringens synpunkter i viktigare export-
och importfrågor. Föreningen kan härvid, om den så önskar, till sig
knyta rådgivande organ i utrikeshandelsfrågor med företrädare bl. a. för
fisket samt handel och industri.

Vid export till länder, som inte har centraliserad import, gäller i princip
krav på licens av jordbruksnämnden, men f. n. tillämpas för nämnda export
s. k. villkorlig licensfrihet. Export till dessa länder sker av enskilda handelsföretag,
medan Västkustfisk och Sydkustfisk med hänsyn till regleringssystemet
har uteslutits från denna export. Även i fråga om föreningen Svensk
fisk bör enligt utredningens mening gälla att den i princip inte bör få exportera
överskottsfisk till andra länder än sådana där importen har centraliserats.
Det kan nämligen inte anses godtagbart, att Svensk fisk skulle sälja
överskottskvantiteter utomlands i konkurrens med den export, som sker
genom enskilda företag, vilka har köpt sin exportfisk till högre pris än garantipriset.
Det kan dock ur Svensk fisks synpunkt bli angeläget att utförseln
av fisk till ifrågavarande länder ökar. Förutsättningar för att öka
exporten kan härvid skapas av Svensk fisk genom att minimipriserna för
exportfisk avvägs på ett lämpligt sätt. Vad som angetts bör enligt utredningens
mening inte hindra att föreningen i samverkan med enskilda exportföretag
aktivt deltar i exporten till länder utan centraliserad import.

Som förut nämnts, bör Svensk fisks regleringsverksamhet först vid en
senare tidpunkt omfatta ostkusten. Exporten av överskottsfisk från ostkusten
till centraliserade marknader sker f. n. genom Sydsvensk exportfisk och
affärsutskottet för svensk fiskexport. Utredningen föreslår att dessa organ
avvecklas i samband med att det nya systemet införs och att exporten av
överskottsfisk från ostkusten därefter sker genom Svensk fisk. Härvid bör
när exportfrågor samt andra spörsmål av intresse för ostkusten behandlas
en representant för Ostkustens prisregleringsförening adjungeras med
Svensk fisks styrelse.

Importen av fisk och skaldjur m. m. föreslås kunna regleras även i fort -

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1968

sättningen. Hittills har gällt att importen av fisk — inom ramen för gällande
internationella bindningar — skall begränsas i den omfattning, som är
nödvändig för att upprätthålla prisregleringssystemet. Utredningen förordar,
att denna princip tillämpas även efter den 30 juni 1968. Vid reglering
av importen bör jordbruksnämnden således ta hänsyn bl. a. till de minimipriser,
som fastställs av föreningen Svensk fisk. Som tidigare nämnts förutsätts
därvid att nämnden genom föreningen Svensk fisk kommer att
kunna hämta in fiskerinäringens synpunkter i viktigare export- och importfrågor.

Prisregleringen budgetåren 1968/69 och 1969/70

Utredningen anser det angeläget, att föreningen Svensk fisk får ett tämligen
omfattande eget rörelsekapital samt medel för att täcka de utgifter,
som på grund av oförutsedda förhållanden kan uppstå vid dess verksamhet.
Utredningen föreslår, att Svensk fisks konjunkturutjämningsfond i samband
med att det nya systemet träder i kraft tillförs förutom behållningen
i de nuvarande prisregleringsföreningarnas konjunkturutjämningsfonder
7,5 milj. kr. från prisregleringskassan för fisk. Detta innebär, att Svensk
fisk även tillförs en betydande ränteinkomst.

Som tidigare nämnts skall föreningen Svensk fisk kunna lämna stöd till
åtgärder, vilka förbättrar marknadsföringen på fiskområdet. Stöd bör således
av föreningen kunna lämnas exempelvis till marknadsundersökningar
och utvecklingsarbete. Med hänsyn till betydelsen av att avsättningen av
fisk främjas anser utredningen det angeläget att Svensk fisk får särskilda
medel för detta ändamål. I samband med att det nya systemet träder i kraft
bör Svensk fisk tillföras 500 000 kr. från prisregleringskassan för fisk för att
av föreningen användas för ifrågavarande stöd.

För att bekosta regleringsverksamheten på väst- och sydkusten bör föreningen
Svensk fisk under budgetåren 1968/69 och 1969/70 tillföras belopp
motsvarande de prisregleringsavgifter, som under resp. budgetår förs
till prisregleringskassan för fisk. Kassan har åren 1966 och 1967 tillförts
sådana avgifter (exkl. avgifter från ostkusten) med resp. 2,4 och 1,8 milj.
kr. Med hänsyn till de speciella förhållanden, som f. n. råder i fråga om
avsättningen av fisk, föreslås föreningen dessutom budgetåren 1968/69 och
1969/70 tillföras belopp motsvarande de ränteinkomster, som under resp.
budgetår uppbärs på de i prisregleringskassan innestående medlen. Det belopp
vilket enligt beslut av 1965 års riksdag skall utgå i stöd till strömmingsfisket
jämte det belopp varmed vissa särskilda kostnader överstiger prisregleringskassans
inkomster av införselavgifter skall dock först dras av.
Stödet till strömmingsfisket kan för budgetåret 1968/69 beräknas till omkring
350 000 kr. De särskilda kostnaderna gäller bl. a. fiskexportrepresentanten,
kvalitetskontroll, fiskpropaganda samt uppbörd och kontroll. De

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1968

uppskattas av utredningen till sammanlagt 500 000 kr. per budgetår. Som
ett överslag beräknar utredningen att Svensk fisk enligt de regler som föreslagits
under vardera av budgetåren 1968/69 och 1969/70 får omkring
500 000 kr. av prisregleringskassans ränteinkomster. Föreningen beräknas
första året få totalt omkring 2,4 milj. kr. för sin verksamhet, vartill kommer
över 400 000 kr. i ränteinkomster på de medel som från prisregleringskassan
förs över till föreningen.

Stödet till strömmingsfisket förutsätts budgetåren 1968/69 och 1969/70
utgå enligt de regler, som fastställts av 1965 års riksdag. Därest indexregeln
kommer att utlösas bör bidragsgränserna justeras med hänsyn härtill.

De inkomster, som flyter in i prisregleringskassan för fisk, har under senare
år begränsats. Enligt utredningens mening är det påkallat att närmare
undersöka frågan om prisregleringskassans medelsbehov samt olika spörsmål
i samband med att nämnda avgifter tas upp på inhemsk och importerad
fisk. Utredningen upplyser att den avser att behandla nämnda frågor
vid sitt fortsatta arbete.

Fullmäktige i riksgäldskontoret föreslås få bemyndigande att budgetåren
1968/69 och 1969/70 ställa garantier för lån i Sveriges kreditbank mot
gängse ränta åt Svensk fisk intill ett belopp av 5 milj. kr. jämte ränta. Vidare
bör behållningen i prisregleringskassan för fisk budgetåren 1968/69
och 1969/70 få användas för lån till Svensk fisk för att tillfälligt finansiera
krediter vid försäljning av fisk på export. Härvid bör gälla motsvarande
villkor, som f. n. tillämpas vid sådana lån till nuvarande prisregleringsföreningar.

För innevarande budgetår får från regleringskassan för fisk disponeras
dels 200 000 kr. till den av centralnämnden för fiskpropaganda bedrivna
verksamheten, dels 115 000 kr. för att bestrida kostnaderna för en fiskexportrepresentant,
dels 60 000 kr. för att bekosta viss kvalitetskontroll av
fisk. Enligt beslut av Kungl. Maj :t den 8 december 1967 har dessutom som
särskilt stöd ytterligare 200 000 kr. från prisregleringskassan ställts till
förfogande för centralnämnden för fiskpropaganda.

Utredningen upplyser att den har för avsikt att vid sitt fortsatta arbete
närmare behandla frågan om formerna för stödet till upplysningsverksamheten
på fiskområdet. Med hänsyn härtill föreslås, att stödet till centralnämnden
för fiskpropaganda tills vidare utgår med oförändrat belopp. För
budgetåret 1968/69 bör således 200 000 kr. ställas till centralnämndens förfogande.

För att täcka kostnaden för befattningen som fiskexportrepresentant har
under budgetåret 1966/67 tagits i anspråk 97 530 kr. Enligt utredningens
uppfattning finns behov av denna befattning även under nästa budgetår.
Under budgetåret 1968/69 förordas därför ett oförändrat belopp, dvs. högst
115 000 kr. få disponeras för ändamålet. Likaså föreligger behov av kvalitetskontroll
på svenska fiskvaror i huvudsakligen samma omfattning som

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1968

f. n. sker. För kontroll av fiskkonserver tillgängliga medel och kontrollavgifter
kan beräknas räcka till för att täcka kostnaderna under budgetåret
1968/69. Däremot beräknas avgifterna för andra fiskvaror än konserver
inte komma att täcka kostnaderna. Budgetåret 1966/67 förelåg ett underskott
vid denna kontroll som uppgick till 32 401 kr. Utredningen föreslår, alt
liksom innevarande budgetår även nästa budgetår 60 000 kr. får disponeras
för kvalitetskontroll.

Kostnaderna för fiskpropaganda och kvalitetskontroll bör enligt utredningens
mening i första hand bekostas av de införselavgifter på fiskets område,
som inflyter under budgetåret 1968/69. Dessa avgifter kan dock inte
beräknas helt täcka kostnaderna. För återstoden av kostnaderna bör få disponeras
ränteinkomster från prisregleringskassan för fisk. Även kostnaden
för befattningen som fiskexportrepresentant bör finansieras på sistnämnda
sätt.

Departementschefen

Under 1960-talet har fångsterna vid saltsjöfisket ökat starkt i såväl kvantitet
som värde. De ökade fångsterna har till övervägande del gällt sill som
förts i land utomlands, främst i Danmark. Samtidigt har annan utförsel
minskat på grund av större egna fångster i vissa av de länder som vi tidigare
exporterat till. Importen av fisk och fiskprodukter till Sverige har under
ifrågavarande tid ökat och detta har lett till ett värdemässigt stigande
importöverskott. De kvantiteter fisk och fiskprodukter som importeras är
visserligen mindre än exportkvantiteterna men införseln består av bl. a.
beredda varor och representerar därmed ett större värde än exporten.

Fångstutvecklingen under de senaste åren får ses mot bakgrunden av
bl. a. de stora investeringar som gjorts i moderna fiskefartyg, lämpade för
främst ett intensivt sillfiske. Fiskets ekonomiska resultat påverkas därför
starkt om förhållandena vid sillexporten ändras. Som jag nämnt har under
senare tid möjligheterna till kommersiell export av sill blivit sämre. Vidare
har lägre priser än tidigare betalats för de fångster som direkt förts i land
i utländska hamnar. Inkomsterna av sillfisket har följaktligen minskat och
i vissa fall har svårigheter uppstått att amortera de omfattande investeringar
som gjorts under år med gynnsammare avsättningsförhållanden. Även för
viss annan fisk än sill har priserna på senare tid sjunkit med lägre inkomster
för en del fiskargrupper som följd.

De problem som uppstått kräver enligt min mening att särskild uppmärksamhet
i fortsättningen ägnas fiskets avsättningsfrågor och utvecklingen av
fiskets produktionskapacitet. Dessa spörsmål bör också beaktas vid den
reglering av priserna på fisk som jag anser nödvändig för att stabilisera
marknadsförhållandena på fiskets område. Om det allmänna och fiskerinäringens
olika intressenter samverkar skapas enligt min mening goda för -

34

utsättningar för att regleringsåtgärderna blir till fördel för fisket samtidigt
som det allmännas och konsumenternas synpunkter tillgodoses. Jag kan följaktligen
i huvudsak ansluta mig till fiskprisutredningens riktlinjer för prisregleringen
av fisk. Som angetts har dessa riktlinjer godtagits av berörda
fiskarorganisationer och även representanter för handel och industri har
förklarat sig beredda att medverka i det föreslagna systemet. Jag utgår från
att samtliga intressenter inom sina verksamhetsområden aktivt kommer att
bidra till att de olika regleringsåtgärderna får den effekt som avses.

Jag delar utredningens uppfattning att grunderna för fiskets prisreglering
i fortsättningen bör fastställas efter överläggningar mellan staten och en för
hela fiskarkåren representativ förhandlingsdelegation. Staten bör därvid i
enlighet med utredningens förslag representeras av statens jordbruksnämnd,
som bör samråda med sin konsumentdelegation. Genom att konsumentdelegationen
medverkar i detta sammanhang blir enligt min mening avnämarsynpunkterna
allsidigt tillgodosedda. Det är samtidigt angeläget att överläggningar
inte sker separat med företrädare för särskilda kuststräckor utan
att fiskets problem i sin helhet bildar utgångspunkten för dessa överläggningar.
Förutsättningen för att sådana överläggningar skall komma till
stånd bör därför som utredningen föreslagit vara att fisket representeras
av en gemensam förhandlingsdelegation som genom Sveriges fiskares riksförbund
utses av berörda organisationer. Den nya ordningen innebär att
såsom utredningen framhållit behov inte längre finns av jordbruksnämndens
råd för prisregleringsfrågor på fiskets område.

Som nämnts bör regleringsåtgärderna framdeles utformas gemensamt för
olika kuststräckor. Prisregleringen på ostkusten bör dock t. o. m. budgetåret
1971/72 ske enligt de regler som fastställts av 1965 års riksdag. Dessa regler
bygger nämligen på en överenskommelse mellan jordbruksnämnden och ostkustfiskarnas
organisationer och är avsedda att gälla t. o. m. nämnda budgetår.
Efter den 30 juni 1972 bör dock — efter föregående överläggningar
mellan staten och ostkustens fiskarorganisationer — även ostkusten omfattas
av fiskets gemensamma regleringssystem.

Som jag redan nämnt är det önskvärt att regleringsåtgärderna på fiskets
område genomförs i samverkan mellan det allmänna och fiskerinäringens
olika intressenter. En särskild regleringsförening bör därför, såsom utredningen
föreslagit, bildas för att svara för marknadsreglerande åtgärder på
fiskets område. Föreningens stadgar bör godkännas av jordbruksnämnden
och som medlemmar i föreningen bör få ingå berörda fiskarorganisationer
samt sammanslutningar och företag inom handel och industri. I enlighet
med utredningens förslag bör regleringsföreningens styrelse bestå av
lägst sex och högst nio ledamöter. Kungl. Maj :t bör utse tre ledamöter. Av
dessa bör två representera staten och den ene tillika vara opartisk ordförande.
Den tredje bör representera konsumentintresset. Av övriga ledamöter

35

bör tre utses gemensamt av de fiskarorganisationer, som ingår i föreningen,
samt tre efter beslut av övriga medlemmar.

Regleringsföreningen bör eftersträva att stabilisera marknadsförhållandena
för fisk samt främja utvecklingen mot ett rationellt fiske. Av vikt är
också att de olika regleringsåtgärderna utformas så att största möjliga avsättning
av fisk uppnås. Härvid bör hänsyn tas till det allmännas intressen
samt i övrigt tillses att genom stödet en från samhälls- och företagsekonomisk
synpunkt önskvärd utveckling inom fisket gynnas. Kungl. Maj:t eller, efter
Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd bör få besluta rörande
regleringens närmare utformning i övrigt samt regleringsföreningens
organisation och uppgifter. Därvid bör i huvudsak följas de riktlinjer som
föreslagits av utredningen. Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
statens jordbruksnämnd bör också få besluta om de övergångsanordningar
som krävs i samband med att det nya systemet införs.

De nuvarande prisregleringsföreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk
samt föreningen Sydsvensk exportfisk bör såsom utredningen föreslagit
avvecklas i samband med tillkomsten av det nya systemet. Härvid bör de
nämnda föreningarnas tillgångar, sedan skulderna och föreningsmedlemmarnas
insatser betalats åter, föras över till den nya föreningen som avses
få namnet Svensk fisk. Vidare bör medel, som finns i Västkustfisks
och Sydkustfisks konjunkturutjämningsfonder, föras till en konjunkturutjämningsfond,
som bildas av den nya regleringsföreningen. För föreningens
avsättningar till konjunktur ut jämningsf onden föreslår utredningen
böra gälla samma regler om skattefrihet som nu gäller för vissa regleringsföreningar
enligt förordningen den 19 februari 1954 (nr 71) om rätt att
vid taxering för inkomst njuta avdrag för belopp, som tillförts vissa för
prisreglering bildade stiftelser, in. m. (ändrad senast 1966:233). Förslag
härom torde få anmälas för Kungl. Maj :t när regleringsföreningen och
konjunkturutjämningsfonden bildats.

När stödåtgärderna utformas bör den nya regleringsföreningen beakta
att utgifterna för dessa åtgärder håller sig inom ramen för de medel som
enligt statsmakternas beslut tillförs föreningen för marknadsreglerande
åtgärder under ett regleringsår jämte ränteinkomsterna på medel som disponeras
av föreningen. Det är befogat att särskild vikt tillmäts ordförandens
ställningstaganden. Jag vill följaktligen ansluta mig till utredningens förslag
att ett beslut i prisfrågor som fattas utan att detsamma biträtts av ordföranden
bör gälla endast om jordbruksnämnden godkänner beslutet. Om
ordföranden påkallar att ett prisbeslut ändras och detta avvisas av styrelsemajoriteten,
bör frågan likaledes prövas av nämnden. Vidare bör beslut om
prisutjämningsbidrag som fattas utan att det biträtts av ordföranden gälla
endast om det godkänns av jordbruksnämnden.

Jag tillstyrker utredningens förslag att medel i den nya regleringsföreningens
konjunkturutjämningsfond skall kunna användas av föreningen

36

som rörelsemedel. I likhet med utredningen anser jag att fondens medel
däremot bör få tas i anspråk endast om oförutsedda förhållanden så påkallar.
Detta innebär att hänsyn till möjligheten att förbruka fondmedel inte
bör tas när stödåtgärderna fastställs. Om fondmedlen skall förbrukas, bör
detta som utredningen föreslagit kunna ske utan att frågan prövas av jordbruksnämnden
endast om beslutet i frågan har biträtts av ordföranden i
föreningen. Vidare bör det belopp som förbrukas under ett regleringsår
inte överstiga en fjärdedel av fondens behållning vid utgången av föregåde
regleringsår. Om ett större belopp behöver las i anspråk, bör detta få
ske endast om så medges av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
av jordbruksnämnden.

Utredningen har framhållit att behovet att föra samman exporten till
länder med centraliserad import står kvar även efter den 30 juni 1968.
Jag ansluter mig till denna uppfattning och förordar att förordningen angående
reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m. som
gäller tills vidare bör gälla även efter den 30 juni 1968. Efter denna tidpunkt
bör dock exporten till länder med centraliserad import ske genom den nya
regleringsföreningen.

I fråga om importen bör som utredningen föreslagit även efter den 30
juni 1968 gälla förordningen angående reglering av införseln av vissa slag
av fisk och skaldjur. Förordningen gäller f. n. tills vidare. När importregleringen
tillämpas av jordbruksnämnden bör hänsyn tas till bl. a. de stödåtgärder
som beslutas av den nya regleringsföreningen. Liksom hittills bör
nämnden företa de jämkningar i regleringen som kan bli erforderliga på
grund av bestämmelserna i EFTA-konventionen eller av åtaganden inom
andra internationella organisationer.

Regleringsföreningens verksamhet kan enligt min mening bedrivas effektivt
endast om ett tämligen omfattande eget rörelsekapital står till föreningens
förfogande. Vidare bör medel finnas för att kunna täcka de utgifter
som kan uppstå på grund av oförutsedda förhållanden. Jag ansluter mig
därför till utredningens förslag om att föreningens konjunktur ut jämningsfond
tillförs 7,5 milj. kr. från prisregleringskassan för fisk. Vidare bör föreningen
från denna kassa tillföras 500 000 kr. för att av föreningen användas
för stöd till åtgärder som bidrar till att förbättra marknadsföringen på
fiskets område.

Prisregleringsavgifter för fisk m. in. bör efter den 30 juni 1968 las ut i
den ordning som gäller under innevarande budgetår och statens kostnader
för regleringen bör liksom hittills täckas av medel från prisregleringskassan
för fisk. För att bestrida kostnaderna för regleringsverksamheten på västoch
sydkusten bör föreningen under budgetåren 1968/69 och 1969/70 tillföras
belopp motsvarande de prisregleringsavgifter som under resp. budgetår
tillförs prisregleringskassan för fisk. Jag anser dock liksom utredningen
att med hänsyn till nuvarande avsättningsförhållanden dessa belopp inte

37

räcker för ett effektivt stöd. Jag vill därför förorda att regleringsföreningen
budgetåren 1968/69 och 1969/70 även tillförs belopp motsvarande de ränteinkomster
som under resp. budgetår uppbärs av prisregleringskassans medel.
Dock bör avdrag härvid ske för det belopp som enligt av 1965 års riksdag
fastställda regler skall utgå i stöd till strömningsfisket jämte det belopp
varmed vissa av utredningen angivna särskilda kostnader överstiger prisregleringskassans
inkomster av införselavgifter. Stödet till strömmingsfisket
bör utgå enligt regler som fastställts av 1965 års riksdag. 1 detta sammanhang
får jag erinra om att såsom framgått av det föregående fiskprisutredningen
avser att vid sitt fortsatta arbete ta upp frågan om medelsbehovet
för prisregleringen samt olika spörsmål i samband med avgiftsbeläggningen
av fisk.

Under budgetåret 1968/69 bör — under särskilda förhållanden och på de
villkor som fastställs av Kungl. Maj :t — behållningen i prisregleringskassan
få användas för lån till den nya regleringsföreningen för att tillfälligt
finansiera krediter vid försäljning av fisk på export. Jag biträder vidare
utredningens förslag att föreningen under budgetåret 1968/69 bör kunna
få statliga kreditgarantier för lån i Sveriges Kreditbank intill ett belopp av
5 milj. kr. jämte ränta.

För innevarande budgetår har centralnämnden för fiskpropaganda för
sin verksamhet fått disponera högst 200 000 kr. av införselavgiftsmedel.
Genom beslut av Kungl. Maj :t den 8 december 1967 har dessutom som särskilt
stöd ytterligare 200 000 kr. från prisregleringskassan ställts till förfogande
för centralnämnden för fiskpropaganda. Jag förordar att 200 000 kr.
i enlighet med utredningens förslag ställs till centralnämndens förfogande
under budgetåret 1968/69. Jag förutsätter härvid att frågan om formerna
för det fortsatta stödet till upplysningsverksamheten kommer att prövas av
fiskprisutredningen.

För att täcka kostnaden för en fiskexportrepresentant har under budgetåret
1967/68 fått tas i anspråk högst 115 000 kr. Jag biträder utredningens
förslag att för nästa budgetår högst samma belopp skall få användas för
ändamålet. Inte heller har jag något att erinra mot förslaget att även för
budgetåret 1968/69 högst 60 000 kr. får disponeras för kostnaderna i samband
med viss kvalitetskontroll av andra fiskvaror än konserver.

Förut nämnda kostnader för fiskpropaganda och kvalitetskontroll bör i
första hand bestridas av de införselavgifter på fiskets område som inflyter
under budgetåret 1968/69 och som bör redovisas särskilt. Dessa införselavgifter
kan dock inte beräknas helt täcka de kostnader som angetts. För återstoden
av kostnaderna bör därför få disponeras ränteinkomster från prisregleringskassan
för fisk. Även kostnaden för en fiskexportrepresentant hör
bestridas på sistnämnda sätt.

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att
Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att

1) godkänna vad jag i det föregående förordat rörande
ändrade former för reglering av priserna på fisk, m. m.,

2) medge att för tiden t. o. in. den 30 juni 1969 reglering
av priserna på fisk samt importen och exporten av fisk
jämte vad därmed sammanhänger anordnas enligt de grunder
jag förordat i det föregående,

3) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att under
budgetåret 1968/69 för lån i Sveriges Kreditbank mot gängse
ränta ställa garanti åt den av mig i det föregående förordade
regleringsföreningen på fiskets område intill ett belopp
av 5 000 000 kr. jämte ränta.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680160

Tillbaka till dokumentetTill toppen