Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1970 (Proposition 1970:58)

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1970

Nr 58

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
marknadsrådet och konsumentombudsmannen; given
Stockholms slott den 13 mars 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departemenstschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 1970/71 anvisar
anslag till två nya myndigheter, nämligen till marknadsrådet 419 000 kr. och
till konsumentombudsmannen 870 000 kr. Inrättandet av dessa myndigheter
förutsätts i förslag till lag om otillbörlig marknadsföring och till lag
om marknadsråd m. m. som Kungl. Maj :t på föredragning av chefen för
justitiedepartementet beslutat underställa riksdagen. Lagen om otillbörlig
marknadsföring gör det möjligt att förbjuda reklam- och marknadsföringsåtgärder
som strider mot god affärssed eller på annat sätt är otillbörliga
mot konsumenter eller näringsidkare. Marknadsrådet skall pröva frågor
om sådant förbud och dessutom överta de uppgifter som enligt lagen (1953:
603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet
f. n. ankommer på näringsfrihetsrådet. Sistnämnda myndighet skall
upphöra. Konsumentombudsmannen skall ha till uppgift att övervaka marknaden
och beivra lagöverträdelser.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 58

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1970

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
13 mars 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Andersson, Lange,

Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Odhnoff, Wickman, Bengtsson,

Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om anslag till
marknadsrådet och konsumentombudsmannen samt anför.

Vid anmälan i statsverkspropositionen (bil. 12, s. 27) av anslagen under
handelsdepartementet anförde jag att chefen för justitiedepartementet skulle
komma att föreslå Kungl. Maj :t att för årets riksdag lägga fram förslag
till ny lagstiftning om otillbörlig marknadsföring. Förslaget skulle komma
att innebära att en ny myndighet, konsumentombudsmannen, skulle inrättas,
att det nuvarande näringsfrihetsrådet skulle upphöra och att ett nytt
organ, marknadsrådet, skulle komma till stånd för att pröva ärenden både
enligt lagen (1953: 603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning
inom näringslivet och den nya lagen om otillbörlig marknadsföring.
Förslag om de medel som skulle behövas för verksamheten skulle underställas
riksdagen i särskild proposition. Kungl. Maj: t föreslog riksdagen att
i avvaktan härpå till näringsfrihetsrådet för budgetåret 1970/71 beräkna
ett förslagsanslag av 1 300 000 kr.

Denna anslagsfråga torde nu få tas upp till behandling.

Inledning

På föredragning av chefen för justitiedepartementet har Kungl. Maj:t
tidigare i dag beslutat att till riksdagen skall avlåtas proposition (prop.
1970: 57) med bl. a. förslag till lag om otillbörlig marknadsföring och förslag
till lag om marknadsråd m. m.

Den centrala bestämmelsen i förslaget till lag om otillbörlig marknadsföring
är en generalklausul, vilken gör det möjligt att förbjuda reklam- och
marknadsföringsåtgärder som strider mot god affärssed eller på annat sätt

)

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1970

är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. Förbud skall kunna
förenas med vite. Vid sidan av generalklausulen innehåller förslaget bestämmelser
om straff för vissa särskilt beskrivna former av otillbörlig
marknadsföring. Tillämpningen av den nya lagen skall i första hand ankomma
på två organ, som nyinrättas för ändamålet, nämligen marknadsrådet
och konsumentombudsmannen. Avsikten är att marknadsrådet skall
överta näringsfrihetsrådets nuvarande befattning med de frågor som avses
i lagen (1953: 603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning
inom näringslivet (konkurrensbegränsningslagen) och därjämte pröva frågor
om förbud enligt generalklausulen i den nya lagen om otillbörlig marknadsföring.
Frågor om överträdelse av de särskilda straffbestämmelserna
i den nya lagen skall däremot prövas av allmän domstol. Detsamma gäller
frågor om utdömande av vite som förelagts i samband med förbud. Konsumentombudsmannen
skall enligt förslaget få till uppgift att övervaka marknaden
och beivra lagöverträdelser. Han skall sålunda föra det allmännas
talan vid marknadsrådet men även själv ha möjlighet att pröva frågor om
förbud enligt generalklausulen genom s. k. förbudsföreläggande. Det skall
vidare ankomma på honom att pröva om åtal skall väckas för brott mot de
särskilda straffbestämmelserna i den nya lagen.

Förslaget till lag om marknadsråd m. m. innefattar bestämmelser om
marknadsrådets sammansättning och beslutförhet samt om förfarandet inför
marknadsrådet i ärenden om otillbörlig marknadsföring. Vidare tar förslaget
upp en grundläggande regel om konsumentombudsmannen.

Sistnämnda lagförslag har upprättats på grundval av innehållet i en särskild
inom justitie- och handelsdepartementen utarbetad promemoria (stencil
Ju 1969: 27). I samma promemoria behandlas utom de frågor som tagits
upp i förslaget till lagstiftning även vissa närmare riktlinjer för marknadsrådets
och konsumentombudsmannens verksamhet samt frågor om personal
och anslag för de båda nya organen.

Remissyttranden över promemorian har avgetts av riksåklagaren (RÅ),
hovrätten över Skåne och Blekinge, statskontoret, kommerskollegium, näringsfrihetsrådet,
näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och
kartellnämnd, statens institut för konsumentfrågor, statens konsumentråd,
konsumentutredningen, reklamutredningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges
grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund,
Sveriges marknadsförbund, Svenska annonsörers förening, Svenska
företagares riksförbund, Svensk industriförening, Svenska reklambyråförbundet,
Svenska bokförläggareföreningen, Svenska boktryckareföreningen.
Svenska tidningsutgivareföreningen, Föreningen svensk fackpress, Svenska
bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Motorbranschens
riksförbund, Svenska petroleuminstitutet, Sveriges hotell- och restaurangförbund,
Läkemedelsindustriföreningen, Sveriges handelsagenters förbund,

It Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr ,58

Kungl. Maj. ts proposition nr 58 år 1970

Dagligvaruleverantörers förbund, Affischeringsföretagens förening, Kooperativa
förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Centerns kvinnoförbund,
Folkpartiets kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.
Kommerskollegium har bifogat yttranden från Stockholms, Östergötlands
och Södermanlands, Skånes samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare.

Departementspromemorian

Allmänna synpunkter

I promemorian erinras om vikten av att otillbörliga åtgärder inom reklam
och marknadsföring motverkas effektivt. Detta förutsätter att de övervakande
och rättstillämpande specialorganen får tillräckliga resurser och
tillräcklig auktoritet. Det är angeläget att organisationen blir så smidig att
den kan anpassas efter de erfarenheter som vinns i den praktiska tillämpningen.

För att ge en uppfattning om hur omfattande specialorganens arbetsuppgifter
kommer att bli lämnas i promemorian vissa uppgifter rörande reklamens
volym och inriktning. De totala reklaminvesteringarna i Sverige beräknas
ha uppgått till cirka två miljarder kr. år 1968. Reklamens omfattning
varierar betydligt mellan olika branscher. Särskilt stor andel av företagens
omsättning har reklamkonstnaaerna inom tvål-, tvättmedels- och
parfymindustrin. Enligt en undersökning år 1965 av reklaminvesteringarnas
fördelning på olika media faller ungefär hälften av investeringarna på
pressreklamen. Närmast därefter kommer direktreklam med en andel på
något över 20 % och butiksreklamen med omkring 11 %. Utgifterna för annonsering
i pressen av märkesvaror uppgick år 1965 till omkring 550 milj.
kr.

Frivilliga saneringsorganen inom näringslivet, främst Näringslivets opinionsnämnd,
har enligt promemorian gjort betydelsefulla insatser för bättre
förhållanden inom reklam och marknadsföring. Även om myndigheterna
enligt den nya lagstiftningen om otillbörlig marknadsföring skall ha huvudansvaret
för åtgärder mot otillbörlig marknadsföring kommer också i fortsättningen
frivilliga insatser från näringslivets sida att ha väsentlig betydelse.
Som exempel nämns den interna produktionskontrollen genom ansvariga
reklamutgivare och den rådgivande verksamheten som utövas av Konsultbyrån
för marknadsrätt. Ett område där privata organ antas få stort intresse
av att medverka är information till näringsidkare och konsumenter om
normsystemets innehåll och utveckling.

I överensstämmelse med de riktlinjer som har dragits upp i samband

Kungl. Maj. ts proposition nr 58 år 1970

med lagstiftningsarbetet bör enligt promemorian två statliga organ inrättas
för att handha de grundläggande uppgifterna enligt den nya lagen, nämligen
marknadsrådet och konsumentombudsmannen.

Marknadsrådet

Marknadsrådet skall fungera som dömande instans och vara det prejudikatskapande
organet. Dess beslut skall inte kunna överklagas. Rådet skall
överta näringsfrihetsrådets uppgifter och alltså handlägga ärenden enligt
såväl konkurrensbegränsningslagen som den nya lagen om otillbörlig marknadsföring.
Dess sammansättning skall i huvudsak motsvara näringsfrihetsrådets.

Att bedöma vilka personella resurser som bör ställas till marknadsrådets
förfogande är f. n. svårt. Man kan räkna med att antalet ärenden enligt
konkurrensbegränsningslagen i stort sett kommer att vara detsamma som
under senare år. Man torde således få utgå från näringsfrihetsrådets nuvarande
organisation — en heltidsanställd ordförande, en sekreterare och en
kontorsskrivare — och därpå beräkna den förstärkning som erfordras för
handläggning av ärenden enligt lagen om otillbörlig marknadsföring.

Hur stor del av de ärenden som efter behandling av konsumentombudsmannen
förs vidare till marknadsrådet blir beroende av hur konsumentombudsmannens
verksamhet utövas. Avsikten är emellertid att ärenden av
principiell betydelse skall underställas rådet. En antydan om hur många
dessa kan bli ger Näringslivets opinionsnämnds praxis. Av de ärenden
nämnden avgör har nämligen uppskattningsvis 50—75 om året ansetts innefatta
principiella moment.

Med hänsyn till att beräkningarna av antalet ärenden hos marknadsrådet
måste bli mycket osäkra är det angeläget att rådet från början ges en ganska
tänjbar personalorganisation. Sekreterarbefattningen torde böra dubbleras.
Därutöver bör möjlighet finnas att efter behov anlita ytterligare en eller
flera jurister som föredragande. Utökningen av den handläggande personalen
medför i sin tur behov av ytterligare biträdespersonal. Med en organisation
av här angiven omfattning torde för rådet fordras ett årligt anslag på
omkring 450 000 kr.

Konsumentombudsmannen

Målet för konsumentombudsmannens övervakande verksamhet bör enligt
promemorian vara att reklam- och marknadsföringsåtgärder som är otillbörliga
i lagens mening uppmärksammas i största möjliga utsträckning.
Någon fullständig övervakning av allt som sker inom reklam och marknadsföring
kan av praktiska skäl inte komma i fråga. Konsumentombudsmannen
blir därför i allmänhet hänvisad till att bedriva övervakningen genom
mer eller mindre omfattande och frekventa stickprovsgranskningar. Olika
former av reklam — annonsering i pressen, direktreklam, utomhusreklam,

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1970

filmreklam, etc. — och olika marknadsföringsmetoder — varuexponering,
s. k. jippon och muntliga sälj metoder — erbjuder härvid skiftande svårigheter.
Granskningen måste i vart fall ske efter varierande metoder.

Det är önskvärt att inte några former av marknadsföring lämnas helt
utan övervakning. Det är emellertid också viktigt att konsumentombudsmannens
granskning inte splittras så att effektiviteten äventyras. Som allmän
riktlinje bör därför lämpligen gälla att huvuddelen av granskningen
ägnas åt de former som har särskilt stor praktisk betydelse eller där otillbörliga
förfaranden kan antas vara speciellt vanliga eller till särskilt men
för konsumenterna. Annonsering i de större dagstidningarna torde i enlighet
härmed böra följas kontinuerligt. Beträffande annonsering i andra tidningar
och tidskrifter kan granskningen under olika tider begränsas till
vissa nummer, till publikationer från ett visst län eller vissa orter, till vissa
slags tidningar eller tidskrifter etc. Granskning av utomhusreklam — däri
inbegripet reklam i allmänna kommunikationsmedel och i lokaler tillgängliga
för allmänheten — kan på motsvarande sätt ske med vissa mellanrum
i en eller ett par storstadsregioner och i övrigt äga rum periodvis i olika
landsändar. Granskningen av direktreklam — broschyrer, vikblad, kataloger
och liknande — vållar större problem. Det torde inte vara realistiskt att
räkna med att företag kan förmås att självmant tillställa konsumentombudsmannen
den direktreklam de distribuerar. En tänkbar lösning är att konsumentombudsmannen
till sitt förfogande har ”granskningsombud” för bevakning
av reklam som sänds ut direkt till allmänheten eller till vissa grupper.
Detta torde emellertid kräva en förhållandevis omfattande organisation
som det kanske inte är anledning att etablera förrän i ett senare skede.
I detta sammanhang kan erinras om att konsumentutredningen bl. a. har
till uppgift att undersöka om det finns behov av regionala och lokala organ
för att i ökad utsträckning tillvarata konsumenternas intressen. I den mån
förslag läggs fram om sådana organ kan det finnas anledning att undersöka
om dessa skulle kunna fullgöra också uppgifter av det slag som nu har berörts.
I avsaknad av särskilda instrument för granskning av direktreklamen
torde konsumentombudsmannen emellertid till en början få lita till anmälningar
utifrån när det gäller bevakningen av direktreklamen.

Allt efter vad som bedöms som angeläget och lämpligt bör konsumentombudsmannen
givetvis under viss tid också kunna rikta sin uppmärksamhet
på särskilda märkesvaror eller en bestämd produkt. Vissa varuområden kan
förtjäna att kontinuerligt övervakas noggrant i likhet med vad som f. n.
sker exempelvis genom Reklamgranskningen för hälsovårdsmedel.

Man kan sålunda tänka sig olika alternativ för hur granskningen utformas
i praktiken och vad den skall omfatta. En allmän bestämmelse om
granskningsverksamhetens inriktning bör tas in i konsumentombudsmannens
instruktion, men det bör naturligen ankomma på konsumentombudsmannen
att bestämma detaljerna i granskningsarbetet. För att övervakning -

Kungl. Maj. ts proposition nr 58 år 1970

en skall bli så effektiv som möjligt och få största möjliga täckning bör
konsumentombudsmannen därvid lämpligen i viss omfattning anlita expertis
på statistik- och mediaområdet.

I promemorian erinras vidare om att utöver ärenden som uppmärksammas
och tas upp som en följd av konsumentombudsmannens granskningsverksamhet
har man att räkna med ett tämligen stort antal anmälningar
och klagomål utifrån till konsumentombudsmannen. Anmälningsärenden
får enligt promemorian inte medföra sådan belastning på organisationen
att granskningen får stå tillbaka.

Utredningen av ärenden kan antas bli förhållandevis enkel. Den bör såvitt
möjligt göras av konsumentombudsmannens personal under konsumentombudsmannens
ledning. Om det blir aktuellt att föra talan vid domstol
bör självfallet den fortsatta utredningen företas av polisen och ske i de former
som gäller för förundersökning i brottmål.

Konsumentombudsmannen bör i sin verksamhet sträva efter att få till
stånd rättelser på frivillig väg. Han bör således i första hand försöka komma
till rätta med brister i reklam och marknadsföring genom förhandlingar
och inte genom förbudstalan. När konsumentombudsmannen har uppmärksammat
ett fall som i och för sig strider mot generalklausulen bör
hans förhandlingsverksamhet syfta till att så snart och så effektivt som
möjligt få till stånd fullständig rättelse. Om elt övertramp är av mindre
allvarlig art och omedelbar rättelse skulle vara förenad med förhållandevis
stora kostnader för företagaren i fråga kan det emellertid vara rimligt att
konsumentombudsmannen går med på en kompromiss som innebär att företagaren
får en viss tid på sig för att avveckla det klandrade förfarandet.
Om konsumentombudsmannen på goda grunder kan anta att ett normstridigt
handlande inte skall upprepas skall han kunna avskriva ärendet utan
vidare åtgärd.

I samband med att anmärkning framställts och rättelse vunnits bör konsumentombudsmannen
kunna ge synpunkter på utformningen av planerad
reklam och marknadsföring. Däremot torde det inte böra åligga honom att
ge bindande förhandsbesked i konkreta fall. Detta skulle vara mindre väl
förenligt med principen att den rättsskapande verksamheten ankommer på
marknadsrådet. En skyldighet för konsumentombudsmannen att ge bindande
förhandsbesked skulle dessutom kunna medföra en kraftig belastning
på konsumentombudsmannaämbetet till nackdel för de väsentliga övervakningsuppgifterna.
Det bör emellertid framhållas att konsumentombudsmannen
i största möjliga utsträckning bör ge allmänna råd och anvisningar om
utformningen av olika marknadsföringsåtgärder. Detta ligger så i linje med
målsättningen för konsumentombudsmannens verksamhet att särskilda regler
härom ej torde erfordras. Här kan erinras om den förebyggande rådgivande
verksamheten som redan äger rum i näringslivets egen regi genom
Konsullbyrån för marknadsrätt. Ett samarbete mellan konsumentombuds -

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1970

mannen och detta organ synes kunna vara ändamålsenligt för båda parter.

I samråd med marknadsrådet bör konsumentombudsmannen bedriva förebyggande
verksamhet genom att sprida kännedom om det normsystem
som utbildas inom generalklausulens ram. Denna informationsverksamhet
bör vara riktad till såväl konsumenter som företagare. En viktig informationskanal
är fackpress och tidskrifter av olika slag. Huruvida konsumentombudsmannen
för egen del skall publicera årsberättelse eller andra periodiska
skrifter torde få avgöras efter viss tids erfarenhet av informationsverksamhet
i övrigt. Detsamma gäller frågan om de lämpliga formerna för
publicering av marknadsrådets beslut.

Av väsentligt betydelse vid sidan av den utåtriktade informationen är konsumentombudsmannens
allmänna kontaktverksamhet. Det är sålunda angeläget
att konsumentombudsmannen får till stånd ett erfarenhetsutbyte
och samarbete med de myndigheter och enskilda organ som har anknytning
till hans verksamhetsområde. Detta är av stor betydelse inte minst för konsumentombudsmannen
själv, som för att kunna fullgöra sina uppgifter på
ett framgångsrikt sätt är i behov av kunskaper på marknadsföringsområdet
och kännedom om gängse värderingar i olika berörda miljöer.

Konsumentombudsmannens övervaknings- och utredningsuppgifter är i
och för sig av sådan omfattning att de kan motivera en stor organisation.
Inte ens ungefärligt går det emellertid att ange en viss ärendemängd som
grund för att bestämma organisationen. Antalet granskningsärenden beror
i praktiken på vilka resurser som ställs till konsumentombudsmannens
förfogande. Vad beträffar ärenden som uppkommer genom anmälningar
kan inte heller deras antal i förväg uppskattas med någon grad av säkerhet.
Man måste räkna med att konsumentombudsmannen får motta anmälningar
till ett antal som i vart fall inte understiger det nuvarande antalet ärenden
hos Näringslivets opinionsnämnd. Det torde snarare vara realistiskt att räkna
med ett väsentligt större antal.

Att anpassa konsumentombudsmannens organisation till en på förhand
given arbetsvolym är sålunda inte möjligt. Man får enligt promemorian nöja
sig med att bestämma organisationen på grundval av mera allmänna
överväganden om vilken omfattning verksamheten rimligen bör ha. En utgångspunkt
är därvid att konsumentombudsmannens egen övervakning har
väsentlig betydelse för den nya lagstiftningens effektivitet. Organisationen
bör redan från början vara tillräckligt stor för att möjliggöra en effektiv
och slagkraftig tillämpning av den nya lagen.

Konsumentombudsmannen skall enligt promemorian själv ha det yttersta
ansvaret för hela verksamheten. En av hans viktigaste uppgifter blir att dra
upp riktlinjer för arbetet och svara för den allmänna planeringen. Förutom
att personligen handlägga ärenden som förs till marknadsrådet är det
också naturligt att konsumentombudsmannen själv i betydande utsträckning
medverkar i det utåtriktade informationsarbetet och i kontakterna med

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1970

intressegrupper och organisationer. Även de internationella kontakterna
bör i huvudsak ankomma på honom. Härtill kommer administrativa frågor
som har samband med ämbetets ledning.

Vid sin sida bör konsumentombudsmannen enligt promemorian ha en
högt kvalificerad tjänsteman på vilken han kan avlasta en del av ledningsfunktionerna.
Denne tjänsteman kan lämpligen ha ställning som kanslichef
och svara för den löpande administrationen vid konsumentombudsmannens
kansli. Han bör även kunna träda in som ställföreträdare för konsumentombudsmannen.
Det bör få ankomma på konsumentombudsmannen att bestämma
hur uppdelningen av olika ärenden mellan honom och kanslichefen
skall ske. Med hänsyn till vikten och omfattningen av de funktioner som
har samband med informationsverksamheten bör en särskild tjänst, direkt
underställd konsumentombudsmannen, inrättas för dessa frågor.

Beträffande funktionsuppdelningen i övrigt föreslås i promemorian att
ärendena fördelas på olika utredande enheter som var och en har viss
bransch- och produktspecialisering. Erfarenheter från näringslivets självsaneringsorgan
visar att den primära granskningsverksamheten och utredningsarbetet
hänger så nära samman att det är olämpligt att särsklija dessa
uppgifter. Enligt promemorian bör därför granskningen ske inom de olika
utredningsenheterna. En samordnad planering av granskningsarbetet i dess
helhet bör naturligtvis ändock ske, i sista hand genom konsumentombudsmannen
själv.

Antalet utredningsenheter och fördelningen av ärenden mellan dem bör
enligt promemorian inte bestämmas i detalj. Det bör ankomma på konsumentombudsmannen
att bestämma om den närmare funktionsuppdelningen.
I promemorian skisseras en tänkbar modell för uppdelningen i ett inledningsskede,
innebärande att fyra utredningsenheter upprättas med specialisering
på exempelvis konsumtionsvaruområdet, kapitalvaruområdet, tjänster
samt hälsovårdsmedel, tobak och alkoholhaltiga drycker.

För registrering av anmälningar och andra inkommande ärenden krävs
enligt promemorian en särskild enhet som fördelar ärendena på utredningsenheterna.
Registreringsenheten kan vara kombinerad med andra administrativa
uppgifter. Konsumentombudsmannen får närmare överväga om
enheten skall svara för registreringsarbete i samband med att ärendena tas
upp på grundval av den interna granskningen eller om sådan registrering
skall ligga hos utredningsenheterna.

Om det visar sig lämpligt bör konsumentombudsmannen kunna låta cheferna
för utredningsenheterna självständigt fatta vissa beslut, sköta förhandlingar
o. d.

I promemorian betonas vikten av att utredningsenheternas personal har
kunskaper i marknadsföringsfrågor. Sådana kunskaper kan i viss mån förvärvas
genom intern utbildningsverksamhet hos konsumentombudsmannen.
De handläggande tjänstemännen bör i princip ha akademisk utbild -

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1970

ning eller motsvarande kunskaper. För den löpande granskningen kan sanolikt
befattningshavare med gymnasieutbildning eller motsvarande vara
lämpliga.

Utöver berörda tjänstemän erfordras biträdespersonal för registreringsarbetet,
kamerala göromål och skrivarbete in. in.

Många av de ärenden konsumentombudsmannen kommer att få ta ställning
till kräver ingående kännedom om de varor eller tjänster marknadsföringsåtgärden
avser. Detta gäller särskilt vid bedömning av om ett reklambudskap
är vederhäftigt eller ej. Då konsumentombudsmannen inte kan
förväntas själv besitta sådan sakkunskap bör han enligt promemorian ha
möjlighet att anlita vetenskaplig eller annan expertis. Såsom exempel nämns
medicinsk och teknisk sakkunskap. I vilken utsträckning experter skall förekomma
och hur fast knutna de skall vara till konsumentombudsmannen
torde inte kunna avgöras förrän efter en viss tids erfarenhet.

Konsumentombudsmannens personalorganisation i ett inledande skede
skulle enligt promemorian kunna bli följande:

1 konsumentombudsman

1 kanslichef

1 informationschef

8 handläggande tjänstemän på utredningsenheterna

4 assistenter för granskningsarbete på utredningsenheterna

1 kanslist (registrerings- och administrativ enhet)

3 biträden för kvalificerade göromål

2 biträden för skrivarbete m. in.

Totalkostnaderna för organisation av denna omfattning torde komma att
uppgå till 1,3—1,4 milj. kr. om året.

Avsikten är att den nya lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari
1971. Enligt promemorian bör uppbyggnaden av konsumentombudsmannaämbetet
inledas i god tid dessförinnan, så afl ombudsmannen kan börja
sin verksamhet i full skala omedelbart vid ikraftträdandet.

Rem issyttrandena

Som framgår av vad chefen för justitiedepartementet anfört vid behandlingen
av förslaget till lag om marknadsråd in. in. har det i promemorian
intagna organisationsförslaget i allmänhet fått ett gott mottagande vid remissbehandlingen.
Lösningen av de organisatoriska frågorna tillstyrks i
huvudsak eller lämnas utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser.
Förslaget att inrätta två särskilda organ, ett övervakande, konsumentombudsmannen,
och ett dömande, marknadsrådet, anses på de flesta
håll ändamålsenligt och väl ägnat att främja en effektiv lagtillämpning.
Beträffande de allmänna synpunkter på organisationsförslaget i stort som
kommit fram vid remissbehandlingen torde få hänvisas till redogörelsen
i lagpropositionen. Den följande redogörelsen begränsas sålunda i huvud -

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år i970

sak till uttalanden som kan ha betydelse för en bedömning av frågan om
vilka personalresurser som bör ställas till de båda organens förfogande.

Marknadsrådet

Näringsfrihetsrådet anser det vara tveksamt om det i promemorian beräknade
anslaget är tillräckligt. Det synes realistiskt att räkna med högre
kostnader. Rådet framhåller, att bl. a. ersättningarna till särskilda föredragande
kommer att medföra en påtaglig belastning. Ett större antal sammanträden
än näringsfrihetsrådet har för närvarande medför vidare betydligt
ökade kostnader för ledamöter och ersättare. Om den på förhand beräknade
organisationen skulle visa sig otillräcklig bör erforderlig förstärkning kunna
ske snabbt. Liknande synpunkter anförs av bl. a. statens pris- och kartellnämnd,
reklamutredningen och Svensk industriförening. Reklamutredningen
framhåller bl. a. att verksamheten i ett organ, där ledamöterna har
tjänstgöringen som bisyssla, kräver förhållandevis stora insatser från sekreterarpersonalens
sida. Det tänkta systemet med tillfälliga föredragande
kräver också avsevärda insatser av handledande natur från kansliet.
Om marknadsrådet behandlar ett så pass stort antal ärenden som anges
i promemorian kommer kansliet inte att kunna fungera med bara en enda
kvalificerad befattningshavare för administrativa göromål. Svensk industriförening
och Sveriges grossistförbund framhåller vikten av att rådets kansli
ges tillräcklig storlek för att möjliggöra snabbt handläggning.

Konsumentombudsmannen

I vissa remissyttranden görs uttalanden av mera allmän natur om konsumentombudsmannens
verksamhet. Sålunda framhåller reklamutredningen
att om en systematisk övervakning av reklamen skall vara rimligt effektiv
kräver den betydande arbetsinsatser. Man får räkna med ett mycket
avsevärt antal övervalcningsärenden hos konsumentombudsmannen. Sveriges
grossistförbund anser det väsentligt att granskningen blir så allsidig
att en diskriminerande verkan undviks. Husmodersförbundet Hem och Samhälle
anför att uppmärksamheten borde mer riktas på tidningar som är
fyllda med annonser utformade av marknadsförare, vilka ej har skaffat sig
ingående kännedom om krav och normer för modern marknadsföring.
Här skulle en sanerande insats vara av ekonomisk betydelse för många konsumenter.
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund väntar sig en väsentlig
insats från ombudsmannen innebärande bl. a. en aktiv bevakning. Huvudvikten
bör läggas på åtgärder av stor betydelse för konsumenterna.
Tillräckligt utrymme bör finnas för handläggning av ärenden som anmäls
av organisationer som representerar konsumenterna och från enskilda konsumenter.

Uttalandet i departementspromemorian att utredningen av ärenden kan
antas i regel bli förhållandevis enkel kan enligt statens pris- och kartell -

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1970

nämnd komma att jävas redan från början. För sin del är nämnden övertygad
om att många ärenden kräver ingående kännedom om de varor eller
tjänster marknadsföringsåtgärden avser.

Det sätt på vilket handläggningen av ärenden sker kommer enligt Svensk
industriörening att ha mycket stor betydelse. Det är ett orubbligt krav att
den som blir föremål för ingripande har garantier för rättssäkerhet, vari
även ligger att avgörandet sker snabbt. Krav på snabb handläggning framförs
även av Svenska reklambyråförbundet. Svenska boktryckareföreningen
understryker vikten av att man endast i yttersta undantagsfall anhängiggör
talan utan att vederbörande får tillfälle att yttra sig. Detta bör komma
till klart uttryck i bestämmelserna. Enligt Kooperativa förbundet bör såväl
utredningar som bedömningar väsentligen ske med utgångspunkt från
marknadsföringsåtgärdens konsekvenser för konsumenterna ur såväl social
och ekonomisk synpunkt som på kort och lång sikt.

Betydelsen av rådgivning samt informations- och kontaktverksamhet
framhålls särskilt av många remissinstanser, bl. a. kommerskollegium, näringsfrihetsrådet,
statens pris- och kartellnämnd, statens institut för konsumentfrågor,
konsumentutredningen, reklamutredningen, Sveriges industriförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges grossistförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges marknadsförbund, Svenska
reklambyråförbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund och Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund.

Reklamutredningen bedömer den allmänna rådgivningen sannolikt komma
att kräva en arbetsinsats som motsvarar två tjänstemän. Enligt
flera remissinstanser, däribland Sveriges industriförbund, utgör en god
kontakt med näringslivet en förutsättning för en effektiv och verklighetsförankrad
lagtillämpning. Konsumentombudsmannens allmänna råd och
anvisningar om utformningen av olika marknadsföringsåtgärder måste
självfallet tillmätas vikt men den verksamheten får inte utvecklas så att
marknadsrådet skjuts åt sidan. Landsorganisationen anser att konsumentombudsmannen
bör samarbeta med det blivande konsumentverket.

De remissinstanser som uttalat sig om tanken att konsumentombudsmannen
skulle vara skyldig att utfärda bindande förhandsbesked delar de
betänkligheter häremot som anförts i departementspromemorian. Endast
Svenska boktryckareföreningen ifrågasätter om inte den nya lagstiftningen
borde innehålla bestämmelser som tillgodoser behovet av bindande förhandsbesked.
Därvid kunde rätten att erhålla förhandsbesked avgiftsbeläggas.

Av de remissinstanser som fört fram synpunkter på konsumentombudsmannens
personalorganisation ansluter sig flertalet till uppfattningen att
det är svårt att i förväg bedöma de resurser som bör ställas till förfogande.
Antalet ärenden kan inte beräknas i förväg och man finner det angeläget
att organisationen blir smidig, så att den kan anpassas efter de behov,

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1970

som faktiskt visar sig föreligga. Sådana synpunkter har framförts av bl. a.
statskontoret, kommerskollegium, näringsfrihetsombudsmannen, statens
pris- och kartellnämnd, statens institut för konsumentfrågor, Sveriges industriförbund,
Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges
marknadsförbund, Svenska annonsörers förening och Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund.

Statskontoret anför att det förefaller lämpligt att börja verksamheten
med en i förhållande till förslaget något reducerad fast personalstyrka men
att medel bör finnas för tillfällig personal och för att anlita utomstående
expertis. Enligt statens pris- och kartellnämnd bör konsumentombudsmannen
genom tillräcklig anslagsgivning ges goda möjligheter att anlita erforderlig
expertis utifrån. Huruvida detta medför att personalbehovet inom
den fasta organisationen kan minskas något finner nämnden f. n. svårt att
bedöma. Statens institut för konsumentfrågor anser att konsumentombudsmannens
kansli bör byggas upp successivt och med största hänsynstagande
till de erfarenheter som görs efter hand som organisationen får tid att verka.
Hellre bör man kontinuerligt utöka organisationen, då erfarenheter vunnits
än att genast börja med en så stor organisation som föreslås.

Enligt Sveriges grossistförbund kan antalet ärenden i inledningsskedet
bli förhållandevis stort. Det synes dock realistiskt att utgå ifrån att det därefter
kommer att sjunka. Förbundet erinrar om tillkomsten av systemet
med ansvarig reklamutgivare inom reklambyråerna och finner det mot den
bakgrunden angeläget att konsumentombudsmannaämbetet får en flexibel
organisation, som kan anpassas till det aktuella läget.

Andra remissinstanser nämligen näringsfrihetsrådet, reklamutredningen
och Centerns kvinnoförbund understryker angelägenheten av att konsumentombudsmannaämbetet
redan från början ges en god organisation med
tillräckliga personella och ekonomiska resurser såsom expertanslag m. m.
Statens konsumentråd betonar att organisationen bör smidigt kunna inpassas
i det organisationssystem för konsumentfrågornas behandling som kan
bli genomförd när pågående utredning på området avslutats.

Flera remissinstanser framhåller betydelsen av att konsumentombudsmannen
och hans personal är väl utbildade inför sin uppgift. Statskontoret
anser att branschkunskap torde vara av stor betydelse vid bedömande
av vederhäftigheten i olika reklambudskap. Näringsfrihetsrådet betonar
vikten av att tillräcklig ekonomisk sakkunskap och erfarenhet blir företrädd
inom konsumentombudsmannaämbetet. Enligt Sveriges advokatsamfund
bör cheferna för utredningsenheterna vara lagkunniga och ha viss domarerfarenhet,
eftersom de självständigt skall fatta vissa beslut och sköta
förhandlingar m. in. Sveriges hantverks- och industriorganisation anser det
angeläget att man rekryterar tjänstemän med kännedom om näringslivet
och gärna med erfarenhet från Näringslivets opinionsnämnds verksamhet.
Svenska reklambgråförbundet kräver att de anställda i konsumentombuds -

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1970

mannaämbetet skall vara kunniga i marknadsföringsfrågor. Vid lagens
ikraftträdande bör hela personalen vara utbildad för och inskolad på sina
speciella befattningar och denna utbildning kan ske genom att de anställda
under slutet av 1970 följer Näringslivets opinionsnämnds arbete.
Där så bedöms nödvändigt kan det ske genom kurser, motsvarande dem
som de ansvariga reklamutgivarna går igenom. Landsorganisationen betonar
vikten av att personalen har grundlig kännedom om konsumentekonomiska
betraktelsesätt och distribution och marknadsföring med utgångspunkt
från konsumenternas synsätt. Kanslichefen hos konsumentombudsmannen
bör vara en person med gedigna kunskaper om konsumentens situation
och problem. Centerns kvinnoförbund ifrågasätter om konsumentombudsmannen
utöver ordinarie arbetsuppgifter har möjlighet att inom de
föreslagna ramarna bedriva utbildning av personalen. Ett önskemål är att
få till stånd någon form av påbyggnadskurs i erforderliga ämnen, dels på
gymnasienivå och dels på universitetsnivå.

Näringsfrihetsrådets anslagsframställning

Utgifterna från anslagen Näringsfrihetsrådet: Avlöningar och Näringsfrihetsrådet:
Omkostnader uppgick för budgetåret 1968/69 till sammanlagt
230 355 kr. Anslaget Näringsfrihetsrådet är för budgetåret 1969/70 uppfört
med 296 000 kr.

Av rådet beräknad
1969/70 ändring 1970/71

Personal

Handläggande personal ................ 2 —

Övrig personal ........................ 1 -—

Anslag	3	—
Avlöningar till tjänstemän.............. Sjukvård ............................ Reseersättningar (även för utrikes resor) Lokalkostnader........................	231 000 200 7 000	9 000
a) beräknat belopp för befintliga lokaler .. b) beräknat belopp för tillkommande lo-	7 900	500
kaler ..............................	—	—
Expenser ............................ Lönekostnadspålägg .................. a) beräknat belopp för befintlig organisa-	4 900	500
tion .............................. b) beräknad ändring ..................	45 000	2 000

296 000

12 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1970 15

Den av näringsfrihetsrådet beräknade anslagsändringen för budgetåret
1970/71 hänför sig till löne- och prisomräkning m. m.

Departementschefen

Inledning

De förslag till lagar om otillbörlig marknadsföring och om marknadsråd
m. m. som tidigare denna dag anmälts av chefen för justitiedepartementet
innebär bl. a. att en ny myndighet inrättas, konsumentombudsmannen,
med uppgift att granska reklam och andra marknadsföringsåtgärder
och ingripa mot otillbörliga metoder på detta område. De innebär
vidare att det nuvarande näringsfrihetsrådet upphör den 31 december 1970
och att ett nytt organ, marknadsrådet, får till uppgift att pröva ärenden enligt
både konkurrensbegränsningslagen och lagen om otillbörlig marknadsföring.
Vissa organisatoriska frågor i samband med den nya lagstiftningen
har behandlats i en särskild inom justitie- och handelsdepartementen utarbetad
promemoria (stencil Ju 1969:27). Till de grundläggande frågorna av
organisatorisk art har ställning tagits vid anmälan av lagförslagen. I det
följande behandlas -— på grundval av vad som anförts i departementspromemorian
och remissyttrandena enligt den förut lämnade redogörelsen —
frågan om anslag för budgetåret 1970/71 till marknadsrådet och konsumentombudsmannen.

Marknadsrådet

För budgetåret 1970/71 bör medel anvisas till den verksamhet som avser
handläggning av ärenden enligt konkurrensbegränsningslagen. Medlen bör
till och med den 31 december 1970 disponeras av näringsfrihetsrådet och
därefter av marknadsrådet. Härjämte bör medel anvisas för handläggningen
av ärenden enligt lagen om otillbörlig marknadsföring under tiden den
1 januari—den 30 juni 1971. Medlen bör anvisas under ett anslag som bör
benämnas Marknadsrådet.

Marknadsrådet	Anslag till näringsfrihets-rådet 1969/70		Dep.chefen
Avlöningar ............................	231 000	+	71200
Sjukvård ..............................	200		—
Reseersättningar (även för utrikes resor) ..	7 000	+	8 000
Lokalkostnader ........................	7 900	+	3 500
Expenser ..............................	4 900	+	15 300
Därav engångsutgifter ................	—		(12 000)
Lönekostnadspålägg ....................	45 000	+	25 000

296 000

+ 123 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1970

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 419 000
kr. Jag har därvid under anslagsposten Avlöningar beräknat medel för ett
halvår för ytterligare en arvodesanställd sekreterare och ett biträde samt
för ökade kostnader för arvoden och särskilda ersättningar till ledamöter
och suppleanter i rådet. Under anslagsposten Expenser avses 12 000 kr. för
anskaffning av stencilapparat, fotokopieringsmaskin och andra erforderliga
inventarier.

Konsumentombudsmannen

Enligt departementspromemorian skall konsumentombudsmannen i sin
verksamhet ägna huvuddelen av granskningen åt reklam- och marknadsföringsåtgärder,
som har särskilt stor praktisk betydelse eller där otillbörliga
förfaranden kan antas vara speciellt vanliga eller till särskilt men
för konsumenterna. Härtill kommer att ett tämligen stort antal anmälningar
och klagomål utifrån till konsumentombudsmannen kan väntas.

Remissinstanserna har i allmänhet anslutit sig till vad som i departementspromemorian
anförts om verksamheten. Man betonar kravet på en
snabb och säker handläggning av ärendena samt framhåller betydelsen av
att konsumentombudsmannen bedriver en omfattande rådgivnings- samt
informations- och kontaktverksamhet. Däremot anser remissinstanserna
med något undantag inte lämpligt att konsumentombudsmannen åläggs att
meddela bindande förhandsbesked om planerade reklam- och marknadsföringsåtgärder.

Även jag anser att konsumentombudsmannen bör bedriva sin verksamhet
i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna riktlinjer som dragits
upp i departementspromemorian. Det bör dock få ankomma på konsumentombudsmannen
att på lämpligaste sätt söka sig fram till arbetsformer som
motsvarar de krav, som kommer att ställas på myndigheten. Jag vill emellertid
understryka att granskningsverksamheten inte får stå tillbaka även
om antalet anmälningsärenden blir stort.

Jag delar uppfattningen att konsumentombudsmannen inte bör åläggas
att ge bindande förhandsbesked. Däremot bör lian kunna under hand lämna
synpunkter efter vilka ungefärliga grunder ett visst ärende skulle bedömas,
om han skulle få det för granskning.

I likhet med vissa remissinstanser fäster jag stor vikt vid den allmänna
rådgivnings- och informationsverksamhet som konsumentombudsmannen
enligt departementspromemorian avses skola bedriva. Det är angeläget
att konsumenter, företag, organisationer, offentliga organ, utbildningsinstitutioner,
dagspress, fackpress och tidskrifter av olika slag får kännedom
om det normsystem som utbildas. Särskilt viktigt är att informera och
hålla kontakt med dem som inom näringslivet arbetar med reklam och
praktisk marknadsföring. Jag anser det också vara av betydelse att konsumentombudsmannen
i sin verksamhet tar upp ett nära samarbete med and -

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1970

ra offentliga och privata organ vilkas verksamhet hänför sig till konsument-
och konkurrensområdena.

Enligt departementspromemorian är det inte möjligt att anpassa konsumentombudsmannens
organisation till en på förhand given arbetsvolym.
Organisationen anses böra byggas upp successivt, bl. a. med hänsyn till behovet
av personalutbildning, samtidigt som den från början bör göra en
effektiv tillämpning av den nya lagen möjlig. I promemorian har ett förslag
till personalorganisation lagts fram. Det anses lämpligt att ärendena fördelas
på olika utredande enheter som var och en är specialiserad på vissa
branscher eller produkter.

Inte heller jag finner det f. n. möjligt att ens ungefärligt ange en viss
ärendemängd som grund för att bestämma verksamhetens omfattning och
den för ändamålet erforderliga organisationen. När det gäller anmälningsärenden
kommer dessa sannolikt att överstiga det nuvarande antalet sådana
ärenden hos Näringslivets opinionsnämnd. Hur många granskningsärenden
som kommer att aktualiseras beror i praktiken på vilka resurser som ställs
till konsumentombudsmannens förfogande.

Vid remissbehandlingen har från flera håll gjorts uttalanden som innebär
att man i det första skedet av verksamheten bör sträva efter att skapa
en smidig organisation som kan anpassas efter de behov som efter hand
visar sig föreligga. Med hänsyn härtill och till svårigheterna att i förväg
uppskatta arbetets omfattning anser jag i likhet med bl. a. statskontoret
lämpligt att myndigheten får börja med en relativt begränsad fast personal
men med möjligheter att anställa tillfälliga medarbetare och att anlita
utomstående expertis. Den interna organisationen bör inte nu bestämmas
i detalj. Efter någon tids erfarenhet bör underlag föreligga för att fastställa
hur organisationen mera permanent bör utformas.

I departementspromemorian och åtskilliga remissyttranden läggs vikt vid
att konsumentombudsmannen och hans personal skall vara väl utbildad
för arbetsuppgiften. Vad angår konsumentombudsmannen har i samband
med förslaget till lagstiftning uttalats att han bör vara lagkunnig och
ha, utom goda allmänna ekonomiska kunskaper, särskild insikt i marknadsföringsfrågor.
Var och en av konsumentombudsmannens medarbetare
bör givetvis ha en god och för hans arbetsuppgifter passande grundläggande
utbildning. Det ligger vidare i sakens natur att de tjänstemän som har ansvar
för ärendenas handläggning bör ha goda insikter i marknadsföring och
förmåga att bedöma marknadsföring från konsument- och hushållssynpunkt.
Något absolut krav på akademisk utbildning anser jag emellertid
inte bör ställas för dessa tjänstemän. I sammanhanget bör framhållas att
personer med omfattande praktisk erfarenhet från verksamhet inom reklam-,
marknadsförings- och konsumentområdena bör kunna göra goda
insatser som medarbetare åt konsumentombudsmannen. Av det sagda
framgår att jag inte vill ansluta mig till det av Sveriges advokatsamfund

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1970

framförda förslaget att cheferna för utredningsenheterna skall vara lagkunniga
och ha viss domarerfarenhet.

Det bör ankomma på konsumentombudsmannen att på ett tidigt stadium
se efter om det föreligger något behov av särskild kompletterande utbildning
av personalen och att, därest sådant behov skulle finnas, pröva om utbildningen
lämpligen kan ske inom organisationen, genom att låta tjänstemännen
få deltaga i kurser som anordnas av organisationer på marknadsförings-
och reklamområdet eller på konsumentområdet eller i andra former.

För konsumentombudsmannen bör inrättas en tjänst i Ce 5. Berörda personalorganisationer
har förklarat sig inte ha något att erinra mot en sådan
löneställning.

Anslaget till konsumentombudsmannen beräknar jag för budgetåret
1970/71 till 870 000 kr. enligt följande sammanställning.

Konsumentombudsmannen

Dep. chefen

Avlöningar ................................ 545 000

Sjukvård .................................. 2 000

Reseersättningar .......................... 19 000

Lokalkostnader ............................ 51 000

Expenser .................................. 128 000

Därav engångsutgifter .................... (85 000)

Lönekostnadspålägg ........................ 125 000

870 000

Medel har beräknats för tjänsten som konsumentombudsman i Ce 5 och
en extra ordinarie tjänst som ställföreträdare. I övrigt har jag beräknat
medel för tio tjänster, varav tre för handläggande personal. Vidare har ett
belopp av 200 000 kr. tagits upp för information och annan utåtriktad verksamhet
samt för anställning av tillfällig personal och anlitande av expertis.
Jag beräknar också medel för engångsanskaffning av inventarier och kontorsutrustning
för myndigheten. För kostnaderna för planläggning av konsumentombudsmannens
verksamhet och andra förberedelser under hösten
1970 har jag beräknat 103 000 kr. Jag har därvid utgått från att konsumentombudsmannen
och vissa medarbetare i nyckelställning kommer att
anställas snarast möjligt under det nya budgetåret.

I de delar som anställnings- och arbetsvillkor är förhandlingsfrågor avser
jag att ge statens avtalsverk förhandlingsuppdrag.

Det ankommer på Kungl. Maj :t att vidta de åtgärder i övrigt som erfordras
i samband med att myndigheten inrättas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1970 19

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår
riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj :t att inrätta en tjänst som konsumentombudsman
i Ce 5 och en extra ordinarie tjänst
som ställföreträdare,

2) för budgetåret 1970/71 under tionde huvudtiteln anvisa a)

till Marknadsrådet ett förslagsanslag av 419 000 kr.,

b) till Konsumentombudsmannen ett förslagsanslag av
870 000 kr.

Yad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Gunnel Anderson

KUNGL. BOKTR. STHLM 1970 70 0 2 0 8