Kungl. Maj:ts proposition nr 56 (Proposition 1938:56)

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

NT 56.

Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av flygteknisk
försöksanstalt; given Stockholms slott den 21 januari
1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
MajU Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21
januari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Westman, Wigforss, Möller, Levinson

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

I årets statsverksproposition (tionde huvudtiteln, punkt 29, och kapitalbudgeten,
bil. 9, punkt 5) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, till utrustning m. m. för flygteknisk
försöksanstalt respektive till uppförande av byggnader för anstalten för
budgetåret 1938/1939 beräkna dels ett reservationsanslag av 150,000 kronor
dels ock ett dylikt anslag av 742,000 kronor. Sedan utredningen i ärendet
slutförts, torde jag nu ånyo få anmäla detsamma.

Frågan om inrättande av en anstalt av förevarande slag har vid skilda
tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Redan i samband
med inrättande år 1928 av en professur i flygteknik vid tekniska
högskolan var frågan under övervägande och Kungl. Majit framlade också

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 56. 1

Kungl. Maj.ts proposition nr 60.

i proposition nr 96 lill samma års riksdag förslag örn anvisande av anslag å
tillhopa 355,000 kronor till uppförande och inredning av ett flygtekniskt
laboratorium, avsett att förläggas till plats inom högskolans område. Förslaget
bifölls emellertid ej av riksdagen, som ansåg frågan om inrättande av
ett flygtekniskt laboratorium av den omfattning och med de uppgifter, vilka
i förslaget angivits, vara av beskaffenhet att böra betraktas som ett fristående
spörsmål, vars lösning ej med nödvändighet borde göras beroende av
anordnandet av undervisning och forskning i ämnet flygteknik vid högskolan
(skr. nr 98).

Sedermera upptogs frågan om inrättandet av ett flygtekniskt laboratorium,
enbart avsett att tjäna den vid tekniska högskolan bedrivna undervisningens
och forskningens intresse, av högskolans styrelse, som i skrivelser till Kungl.
Majit den 12 oktober 1928 och den 11 oktober 1929 gjorde hemställan om
utverkande av anslag för nämnda ändamål. Kungl. Majit framlade förslag
i ämnet genom proposition (nr 49) för 1930 års riksdag, och riksdagen anvisade
i enlighet med förslaget ett anslag å 103,000 kronor för uppförande,
inredning och utrustning av ett flygtekniskt laboratorium vid högskolan.

I skrivelse den 10 februari 1936 hemställde sedermera ingenjörsvetenskapsakademicn,
att Kungl. Majit måtte uppdraga åt särskilda sakkunniga
att utarbeta förslag till en huvudsakligen för tillgodoseende av flygindustriens
behov avsedd aerodynamik försöksanstalt samt i övrigt vidtaga åtgärder
för upprättande av en dylik anstalt. I berörda skrivelse framhöll ingenjörsvetenskapsakademien
bland annat följande:

Flygvapnets fredsbehov av flygplan kunde visserligen baseras på konstruktionslicenser
från utländska firmor, men detta förfaringssätt vore av
flera skäl icke en tillräckligt säker grund att bygga på i krig då man måste
räkna med att inportsvårigheter komme att uppstå och då de ständigt ändrade
krigsförhållandena komme att ställa nya krav på de flygplan, som insattes
under krigets gång. En självständig konstruktionsverksamhet på det
flygtekniska området finge därför anses som ett mål, vars snara förverkligande
måste eftersträvas. En dylik verksamhet måste, för att kunna fylla
sin uppgift under krigsförhållanden, organiskt och successivt uppbyggas
under en följd av fredsår. I fråga örn flygplan för civil användning syntes
enligt akademiens mening vårt land äga många förutsättningar att kunna
göra en insats i konkurrens med utlandet. Underlaget för en tillverkning avcivila
flygplan bleve emellertid vid en tillverkning på licens av utländska
typer med största sannolikhet inskränkt till vårt lands eget behov, enär en
export av licensbyggda flygplan torde vara utesluten. Det inhemska behovet
av civilflygplan syntes emellertid en tid framåt förbliva av en så pass
begränsad omfattning, att det icke kunde uppbära ens en konkurrenskraftig
licenstillverkning inom landet. En bärkraftig inhemsk tillverkning av civila
flygplan måste sålunda komma att förutsätta exportmöjligheter och för
att en export skulle kunna upparbetas måste egna goda konstruktioner kunna
erbjudas. En svensk insats i fråga om civila flygplan vöre således beroende
av att förutsättningar skapades för att en självständig konstruktionsverksamhet
skulle kunna utvecklas i landet. Ur statens synpunkt måste
uppkomsten av en industri för tillverkning av civila flygplan anses som ett
mycket angeläget önskemål. Förutom betydelsen för landets hushållning
skulle en sådan industri medföra en förstärkning av försvarsberedskapen på

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

flygområdet genom att öka kadern av med flygplantillverkning förtrogen
personal. En i längden ofrånkomlig förutsättning för att en konstruktionsverksamhet
på det flygtekniska området skulle kunna bedrivas med utsikter
till med andra länder jämförliga tekniska resultat vore, att den svenska
flygindustrien finge tillgång till adekvata aerodynamiska försöks- och provningsmöjligheter,
som stöde i nivå nied dessa länders. De senaste årens
enorma utveckling av flygplanens prestanda (hastighet m. m.) gåve ett talande
vittnesbörd om den aerodynamiska laboratorieforskningens alltjämt
oförminskade betydelse. En del av de utländska laboratoriernas mera allmänna
försöksresultat publicerades visserligen och kunde alltså tillgodogöras
även av en svensk industri. För varje nykonstruktion erfordrades
emellertid, för att uppnå bästa resultat, modellförsök i vindtunnel, om icke
den betydligt dyrbarare, tidsödande och icke alltför ofarliga metoden att
prova sig fram i full skala skulle behöva anlitas. Då en industri icke kunde
förutsättas själv kunna bära de med inrättande av ett dylikt laboratorium
förenade engångskostnaderna, erfordrades därutinnan statens medverkan. I
alla länder, där dylika försöksanstalter funnes, hade dessa också inrättats
genom statens försorg.

Över ingenjörsvetenskapsakademiens ifrågavarande framställning avgåvo
flvgstyrelsen, rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap och kommerskollegium
infordrade utlåtanden. Vid kommerskollegii utlåtande var
fogat ett av ämbetsverket från tekniska högskolans lärarkollegium införskaffat
yttrande i ämnet.

De sålunda hörda myndigheterna uttalade sin anslutning till ingenjörsvetenskapsakademiens
framställning.

Vid föredragning av ärendet den 13 november 1936 anförde jag till statsrådsprotokollet
bland annat följande:

Det syntes uppenbart, att det måste vara av stor betydelse för utvecklingen
i vårt land av en flygindustri, som byggde sin verksamhet på inhemska
konstruktioner, att möjligheter för flygteknisk forskning och experimentverksamhet
bereddes inom landet i större omfattning än vartill tillfälle
nu gåves vid det enbart för tekniska högskolans behov inrättade flygtekniska
laboratoriet. Skulle vår flygindustri vara i stånd att i tekniskt
hänseende hålla jämna steg med utvecklingen utomlands — ett önskemål
som vore av vikt ej minst ur försvarsberedskapens synpunkt — måste den
flygtekniska forskningen ha till sitt förfogande en anläggning av den omfattning,
att ett fruktbärande resultat kunde vinnas. Det läge emellertid
i öppen dag, att tillkomsten av ett sådant laboratorium i sin tur krävde, att
flygindustrien verkligen ginge in för den ifrågavarande konstruktiva verksamheten
och sålunda skapade möjligheter för ett praktiskt utnyttjande av
den vetenskapliga institutionen. Innan garantier vunnits att så skedde, borde
laboratoriet ej komma till stånd.

Frågan vore av beskaffenhet att kräva en närmare utredning, som torde
snarast igångsättas.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande samma dag tillkallade jag i anslutning
till det sålunda anförda professorn vid tekniska högskolan I. V. Malmer
för att inom handelsdepartementet verkställa utredning rörande inrättande
av en vetenskaplig försöksanstalt för flygindustriens behov.

Till fullgörande av detta uppdrag har utredningsmannen den 16 september

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

1937 avgivit betänkande med förslag angående inrättande av en flygteknisk
försöksanstalt.

över ifrågavarande betänkande med förslag hava yttranden avgivits av
kommerskollegium, statskontoret, styrelsen för statens provningsanstalt,
byggnadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, flygförvaltningen, chefen
för flygvapnet, rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, djurgårdskommissionen,
allmänna civilförvaltningens lönenämnd, ingenjörsvetenskapsakademien
och styrelsen för tekniska högskolan.

Försöksanstaltens uppgifter och omfattning.

Efter att bland annat hava redogjort för den flygtekniska försöksverksamhetens
organisation och omfattning i några utländska stater ingår utredning<smannen
till en början på frågan örn de uppgifter och deli omfattning en
flygteknisk försöksanstalt i vårt land borde erhålla. I detta ämne har utredningsmannen
anfört i huvudsak följande:

I sin skrivelse den 10 februari 1936 hade ingenjörsvetenskapsakademien
särskilt tagit sikte på behovet av en aerodynamik försöksanstalt I anslutning
till sitt tillstyrkande av akademiens förslag hade flygstyrelsen uttalat,
att den ansåge, att vid en utredning borde tagas i övervägande, örn icke planen
för en blivande försöksanstalt borde utvidgas, utöver vad akademiens
framställning avsåge, till att omfatta jämte aerodynamik laboratorium jämväl
laboratorier för speciellt flygtekniska hållfasthets-, material- och motorundersökningar.

Det läge nära till hands att vid planerande av en flygvetenskaplig försöksanstalt
söka ledning i organisationen av de utländska flygtekniska försökscentralerna,
vilka hade en mångårig erfarenhet beträffande föreliggande behov.
Dessa försöksanstalter hade emellertid i allmänhet den vida uppgiften
att befrämja utvecklingen av luftfarten på alla dess tillämpningsområden, hän
mot ökad effektivitet och ökad säkerhet. En stor del av deras arbetsuppgifter
läge på sidan örn den egentliga flygindustriens direkta behov. Så t. ex. vore
undersökningar beträffande navigation, radio, luftfotografi o. d. av stor betydelse
för dem, som skulle använda flvgmateriel för olika praktiskt bruk,
men ifråga om industrien ägde de direkt intresse endast för de industrier, som
direkt sysslade med framställning av instrument och apparater på ifrågavarande
utrustningsområden.

Med de begränsade ekonomiska resurser, som stöde ett mindre land till
buds, skulle det naturligtvis vara felaktigt att vid planerande av en vetenskaplig
flygteknisk försöksanstalt eftersträva att efterlikna de större länderna
ifråga om mångsidighet. De många olika arbetsområdena skulle därvid var
för sig komma att bliva ekonomiskt så svagt tillgodosedda, och verksamheten
så uttunnad, att man knappast kunde vänta sig något praktiskt värde
av densamma. En koncentration av programmet vore därför tillrådlig.

Ehuru utrustningsfrågor hade en fundamental betydelse för flygningens
säkerhet och effektivitet, syntes sålunda en vetenskaplig forskning beträffande
dylika frågor böra och kunna uteslutas i en blivande vetenskaplig försöksanstalts
program. De inhemska industrier, som sysslade med tillverkning
av utrustningsdetaljer för flygplan, borde dock under alla förhållanden
beredas tillfälle att få sin materiel provad under praktisk flygning. Man

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

kunde tänka sig-, att en avdelning för provning av utrustningsmateriel inginge
i en vetenskaplig försöksanstalts organisation. Då man emellertid måste
förutsätta, att flygvapnet under alla förhållanden komrne att behöva en prov •
ningscentral och vid denna önskade prova all materiel, som erbjödes densamma,
och då dylik utrustningsmateriel i allmänhet kunde förutsättas likartad
för militär och civil flygning, syntes med en dylik anordning dubbelarbete
kunna uppkomma.

Enligt utredningsmannens uppfattning borde generellt vid dragande av
gränserna mellan här avsedda vetenskapliga försökanstalts och en flygvapnets
provningscen truls arbetsuppgifter den principen tillämpas, att all provning
av färdig materiel förlädes till flygvapnets provningscentral och den här
avsedda vetenskapliga försöksanstalten anförtroddes endast de vetenskapliga
undersökningar, på vilka flygindustrien skulle grunda sin självständiga konstruktiva
verksamhet. Erfarenheter i utlandet syntes visa, att sammanblandning
av forskning och provning vid en och samma anstalt och med anlitande
av samma personal icke vore lycklig, enär forskningsarbetet bleve lidande
av en dylik sammanblandning. Där de båda grenarna bedreves vid en och
samma anstalt, skedde det därför numera med anlitande av olika personal.
Även i lokalhänseende skildes då de båda verksamhetsgrenarna.

Om man sålunda uteslöte utrustningsfrågor samt bortsåge från flygmedicinska
frågor, återstode av de frågor, som i allmänhet utgjorde föremål för de
utländska försökscentralernas behandling, huvudsakligen aerodynamiska,
material-, hållfasthets- och motorfrågor, d. v. s. just sådana frågor, beträffande
vilka flygstyrelsen ifrågasatte, huruvida de icke borde företrädas av
laboratorier i en blivande vetenskaplig försöksanstalt.

Förutom avdelningar för behandling av dylika frågor funnes vid de utländska
centralerna oftast dessutom särskilda avdelningar för sjöflygväsen
och flygmekanik. Vid de förstnämnda undersöktes dels flottörers och flygbåtars
vattenmotstånd i vattenrännor av samma typ, som komme till användning
för bestämmande av fartygs motstånd, dels belastningarnas storlek
vid start och landning i sjö av olika styrka. Sedan Chalmers tekniska
högskola utrustats med en vattenränna av tillfredsställande mått, örn också
icke med så stora modellhastigheter som de vid specialrännor för försök med
flygplanflytkroppar i allmänhet använda, torde där vid eventuellt behov
kunna utföras undersökningar rörande sjöflygplans vattenmotstånd. Undersökningar
rörande belastningar å sjöflygplan vid start och landning krävde
inga laboratorier, endast en del mätinstrument. Flygmekaniska undersökningar
företoges å flygande flygplan och avsåge i huvudsak aerodynamiska,
stabilitets-, manövrerings- och liållfasthetsfrågor. För deras utförande fordrades
diverse å flygplanet anordnade instrument, varjämte för vetenskapliga
undersökningar ofta krävdes en serie systematiskt utförda ändringar å flygplanet,
vilka naturligtvis droge kostnader. Några särskilda, nya laboratorier
erfordrades emellertid icke vare sig för ifrågavarande undersökningar å sjöflygplan
eller för flygmekaniska undersökningar. Erforderlig instrumentutrustning
droge relativt måttliga kostnader, varför inga större engångskostnader
behövde beräknas för ifrågavarande försöksgrenar. Däremot kunde
driftskostnaderna bliva stora, särskilt för sjölandningsundersökningar, da
man måste räkna med ofta förkommande haverier. Med den av allt att döma
mycket begränsade användning, som sjöflygplan komme ali få i vårt
land, förelåge emellertid knappast något större behov av särskild forskning
för utveckling av flytkropparna för dylik flygmateriel. Örn aerodynamik
och hållfasthctslorskning skulle bedrivas, krävde däremot ofta laboratoriearbetet
komplettering genom mätningar under flygning. En s. k. flygme -

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

kanisk avdelning vöre därför en tämligen nödvändig avdelning vid en försöksanstalt,
som skulle bedriva en någorlunda djupgående forskning rörande
aerodynamiska och hållfasthetsfrågor.

Såsom utgångspunkt för en fortsatt diskussion antoges sålunda tillsvidare
en försöksanstalt, omfattande laboratorier för aerodynamiska, material-,
hållfasthets- och motorfrågor samt en flygmekanisk avdelning.

Det tede intet tvivel, att forskning och försök inom samtliga de områden,
som en sålunda utrustad försöksanstalt skulle representera, skulle vara av
en utomordentlig betydelse för utvecklande av en självständig flygindustriell
verksamhet. Man kunde icke med något fog gilia gällande, att något av
områdena — örn man såge behoven på längre sikt — skulle vara mindre
betydelsefullt än andra. Beträffande materialområdet gällde emellertid, att
hithörande problem gjorde sig gällande med ungefär samma omfattning och
styrka, även om tillverkningen grundades på utländska konstruktionslicenser.

Det skulle sålunda också vara mycket önskvärt, om samtliga nämnda områden
kunde på ett tillräckligt effektivt sätt bli företrädda av laboratorier
vid en blivande försöksanstalt. Nödvändigheten att begränsa kostnadsramen
påkallade emellertid en undersökning av frågan, huruvida på något
område behovet kunde tillfredsställas på ett billigare sätt.

Ett materiallaboratorium, som icke skulle begränsas till vanlig enkel provning
av förekommande material utan vara i stånd att lösa verkliga materialproblem
av den mångskiftande natur, flygtekniken erbjöde, måste både i lokal-
och utrustningshänseende göras ganska omfattande och mångsidigt.
Personalen måste dessutom, örn några betydelsefulla arbetsresultat skulle
kunna väntas, representera verklig sakkunskap på ett flertal olika områden,
såsom oorganisk och organisk kemi, metallurgi och metallografi m. fl. Bland
institutets måhända viktigaste uppgifter skulle uppträda frågorna örn ersättningsmaterial,
för den händelse tillgången på importerade material eller
legeringsämnen o. d. till följd av ett krig skulle tryta. Dylika problem ulgjorde
en mycket betydande del av arbetsuppgifterna vid motsvarande utländska
institut, speciellt i Tyskland. För vårt lands vidkommande torde frågor
av denna natur kunna få en livsviktig betydelse för flygindustri och flygförsvar.
Det vore salunda tydligt, att ett materiallaboratorium, som skulle vara
vuxet de uppgifter, som komme att påvila detsamma, skulle komma att kräva
relativt stora såväl engångs- som årskostnader. Endast örn frågan ej kunde
tillfredsställande lösas på ett annat och billigare sätt, syntes det därför kunna
bli fråga örn inrättande av ett särskilt materiallaboratorium för enbart flygindustriens
och flygvapnets behov. Utredningsmannen utginge härvid från
att frågan örn löpande provning av konstruktionsmaterial under alla förhållanden
löstes genom inrättande av materialprovningsavdelningar vid industriföretagen.

Nu funnes redan i landet ett flertal laboratorier, som vart och ett för sig
representerade större eller mindre delar av ett dylikt materiallaboratoriums
arbetsområden, såsom statens provningsanstalt, metallografiska institutet,
tekniska högskolans metallurgiska, metallografiska och kemiska laboratorier,
de olika järnverkens och metallverkens laboratorier m. fl. Det borde
vara möjligt att genom anlitande av dessa laboratorier med förefintlig utrustning
och förefintlig personal få åtminstone större delen av de materialproblem,
som hade flygtekniskt intresse, behandlade. 1 vissa fall kunde
möjligen utrustningen behöva kompletteras. En förutsättning för att ett
dylikt system skulle kunna fungera tillfredsställande vore, att ett centralorgan
funnes, som med kännedom örn flygteknikens krav kunde definiera
problemen, uppgöra forskningsprogram och koordinera olika laboratoriers

Kungl. Majlis proposition nr 56.

möjligheter. Däi''jämte erfordrades naturligtvis, att detta organ hade medel
till sin disposition för bekostande av undersökningarna. De löpande kostnaderna
för genomförande av ett visst undersökningsprogram skulle måhända
icke bliva nämnvärt lägre med detta system, än örn undersökningarna
utfördes vid ett särskilt flygtekniskt materiallaboratorium, men man skulle
spara kostnaderna för uppförande och utrustande av ett sådant. Man skulle
därjämte vinna fördelen att i varje särskilt fall kunna utnyttja specialisters
sakkunskap. Måhända funnes någon grupp av flygtekniska materialfrågor,
för vilkas behandling befintliga laboratorier ej vore rustade eller ägnade. Örn
detta skulle komma att visa sig vara fallet, kunde hållfasthetslaboratoriet
vid en flygteknisk försöksanstalt — ett sådant torde, såsom senare skulle
motiveras, böra ingå i en dylik anstalt — senare kompletteras med en mindre
avdelning för dylika materialfrågor.

Utredningsmannen utginge sålunda i det följande från att ett särskilt materiallaboratorium
ej behövde ingå i en vetenskaplig försöksanstalt för flygindustriens
behov.

Beträffande motorer syntes för vårt lands vidkommande, så länge här
endast funnes en enda fabrik, som sysslade med motortillverkning, frågan
om forskning och försök för utvecklande av nya typer och för fullkomnande
av motortekniken lämpligast och billigast lösas genom inrättande av
en försöksavdelning vid denna fabrik. En motorförsöksavdelning krävde
samarbete med en mångsidigt utrustad verkstad. Förutom med anordningar
för encylinderförsök och för hållfasthetsundersökningar, speciellt för
undersökningar rörande svängningsrisken hos motoraxlar, måste ett motorlaboratorium
utrustas med anordningar för provning av hela motorer, vilka
anläggningar vore relativt dyrbara. Dylika motorprovningsanläggningar
måste emellertid under alla förhållanden finnas vid fabriken. Inom den
delegation, som av chefen för flygvapnet förordnats för att med utredningsmannen
samråda beträffande frågan örn inrättande av en vetenskaplig försöksanstalt,
hade ävenledes uttalats den meningen, att motorforskningen
lämpligast borde förläggas till motorfabriken. Däremot borde, enligt inom
denna delegation framförda synpunkter, vid ett blivande aerodynamiskt
laboratorium möjligheter finnas att undersöka samverkan mellan hela motorer
och s. k. motorkåpor ur kylnings- och motståndssynpunkt. Tillgodoseende
av dylika fordringar ställde vissa krav på minimistorlek för vindtunneln,
vilka av utredningsmannen beaktats i det senare angivna förslaget
till vindtunnel.

Om sålunda tillsvidare inrättandet av ett centralt motorforskningslaboratorium
ej syntes påkallat, kunde dock förhållandena inom en nära framtid
komma att ändra sig. Man torde vid planerande av en central försöksanstalt
böra taga hänsyn till denna möjlighet genom att förutse tomtutrymme
för ett dylikt laboratorium.

På grund av vad sålunda anförts anser utredningsmannen en central vetenskaplig
försöksanstalt för flygindustriens behov kunna — åtminstone tillsvidare
—- begränsas till en aerodynamik, en hållfasthets- och en flygmekanisk
avdelning, med laboratorier för de två förstnämnda avdelningarna.

Utredningsmannen anför i fråga härom vidare följande:

Behovet av ett aerodynamiskt laboratorium torde få anses tillräckligt utförligt
motiverat i ingenjörsvetenskapsakademiens skrivelse av den 10 februari
1936.

I ett flygtekniskt hållfasthetslaboralorium skulle komma alt undersökas
flygplanelements och hela flygplans hållfasthet vid såväl statiska som dyna -

Kungl. Maj:ts proposition nr JG.

miska belastningstillstånd. Under senare år hade svängningsfenomen å flygplan
och deras betydelse för hållfastheten börjat beaktas i långt större utsträckning
än tidigare varit fallet. I samband med flyghastighetens uppdrivande
hade risken för uppträdande av farliga svängningar (fladdringar) å
vingar och stjärtparti blivit en mycket allvarlig fråga, som krävde dels fundamentala
undersökningar dels svängningsförsök med varje ny typ. Hålliasthetsfrågor
av dylik natur kunde icke undersökas vid statens provningsanstalt,
vilken saknade såväl lokaler som utrustning och personal för dylika
undersökningar. För att dylika frågor skulle kunna behandlas vid denna
anstalt, skulle den behöva kompletteras med ett särskilt laboratorium med
lokaler, utrustning och personal av samma omfattning, som skulle erfordras,
om laboratoriet förlädes till en flygteknisk försöksanstalt. Då sålunda ingen
besparing vore att göra genom förläggande av dylika undersökningar till statens
provningsanstalt, och då flygtekniska hållfasthetsfrågor dessutom hade
en aerodynamik sida, som bäst beaktades genom intimt samarbete med ett
aerodynamiskt laboratorium, vore det rationellast att förlägga ett hållfastlietslaboratorium
för flygindustriens behov till samma anstalt som ett aerodynamiskt
laboratorium.

Behovet av en flygmekanisk avdelning för komplettering under flygning
av laboratoriemässiga såväl aerodynamiska som hållfasthetsundersökningar
hade redan tidigare framhållits.

En försöksanstalt av ifrågavarande slag måste vara beredd att för sitt eget
arbete ständigt utveckla nya mätinstrument och apparater, anpassade efter
undersökningarnas ofta skiftande natur. För utarbetande och utprovande
av dylik apparatur borde vid anstalten såsom biavdelning finnas ett mindre
fysikaliskt laboratorium. Vid förekommande behov torde detta laboratorium
även kunna anförtros undersökningar av diverse i praktiken uppträdande
frågor av fysikalisk natur.

För tillverkning av modeller, instrument och försöksanordningar måste
försöksanstalten vara utrustad med egen verkstad för såväl trä- som metallbearbetning.
Det skulle ej vara rationellt att för dylikt arbete utnyttja utomstående
verkstäder, annat än i undantagsfall. Ändringar å modeller, mätoch
andra försöksanordningar måste ofta företagas under en undersöknings
gång. Det skulle verka fördröjande och fördyrande på laboratoriedriften,
om härvid utomstående verkstäder skulle behöva anlitas.

Till sist ville utredningsmannen i detta sammanhang understryka, att en
försöksanstalt för ifrågavarande ändamål, örn den skulle bibehålla sin betydelse,
aldrig kunde givas någon för någon längre tid framåt slutgiltig form.
1 den mån flygtekniken själv utvecklades, ändrades ofta problemställningarna,
och anstalten måste, om den skulle följa med i denna utveckling, vara
beredd att tid efter annan ändra sina arbetsmetoder och därför också sin
utrustning. Vid planerandet av en dylik försöksanstalt borde man taga hänsyn
till dessa utvecklingskrav genom att beräkna ett större tomtutrymme, än
ett tillgodoseende av det omedelbara behovet fordrade.

Vad angår den närmare utformningen av försöksanstalten enligt utredningsmannens
förslag må utöver vad som framgår av det redan anförda här
sammanfattningsvis återgivas följande.

Den aerodynamiska avdelningen skulle enligt förslaget utgöras av dels
en vindtunnel med elektrisk utrustning och fläklanordning, aerodynamisk
våg samt övrig mät- och annan utrustning dels ock en spintunnel. Härtill
skulle komma verkstad och kontorslokaler. Av betänkandet framgår att en
vindtunnel eller vindkanal av det slag, som numera uteslutande användes,

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

är en anordning, vari försöksmodellerna placeras och utsättas för en genom
propellerfläkt alstrad luftström. Som ett viktigt tillbehör till en vindtunne)
nämnes den våganordning, i vilken modellen upphänges och de på denna
verkande luftkrafterna mätas. Utredningsmannen anför, att en fullständig
mätning fordrade en s. k. sexkomponentvåg. Vid mätning därmed erhålles
underlag för bedömning av flygplans prestanda (hastighet, stigförmåga m. m.),
hållfasthet och stabilitet. En spintunnel uppgives bestå av en vertikal trumma
(vanligen placerad inuti en hall), i vilken en vertikal, uppåtstigande luftström
alstras medelst en propellerfläkt. I luftströmmen placeras en efter bestämda
regler förfärdigad modell av det flygplan, vars spinegenskaper man
önskar undersöka.

Hållfasthetsavdelningen skulle enligt förslaget innehålla en hall för undersökningar
av hela flygplan, flygkroppar och vingar samt rum för utförande
av belastnings- och svängningsförsök med flygplaneelement. Härtill skulle
komma apparater och mätanordningar samt maskinell utrustning. I anslutning
till hållfasthetsavdelningen föreslås inrättande av en anläggning för
provning av propellrars hållfasthet under gång. Denna anläggning, som
kunde inrymmas i ett enkelt träskjul, skulle bestå av en på betongsockel placerad
elektrisk motor med växel och förbindelseaxel till propellern.

Beträffande den flygmekaniska avdelningen har utredningsmannen förutsatt,
att flygindustrien utan ersättning skulle ställa försöksflygplan till
förfogande för flygmekaniska undersökningar. Härbärgerandet av försöksplan
tänkes skola ske i befintlig hangar mot erläggande av hyra. Viss standardutrustning
av apparater och mätinstrument skulle anskaffas.

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen har utredningsmannen förordat,
att icke något särskilt flygtekniskt materiallaboratorium skulle inrättas
utan att i stället redan befintliga materiallaboratorier skulle utnyttjas för
materialundersökningar av flygtekniskt intresse. Ett villkor för att ett dylikt
system skulle fungera tillfredsställande har utredningsmannen ansett vara,
att ett centralorgan funnes, som sammanhölie denna försöksverksamhet, uppgjorde
forskningsprogram och koordinerade de olika laboratoriernas möjligheter,
samt att detta organ disponerade över medel för bekostande av dylika
undersökningar. Utredningsmannen framhåller i detta sammanhang
att ett dylikt organ kunde tänkas anslutet till någon redan existerande myndighet
eller institution. Enligt utredningsmannens mening vore det emellertid
rationellast att efter utländska mönster anknyta organiserandet av denna
materialforskning till den flygtekniska försöksanstalten vilken, förutsatt att
den bleve utrustad med ett hållfasthetslaboratorium av angiven art, borde
bliva ägnad att förbereda hithörande frågor och organisera ett beslutat programs
genomförande. Anstalten som sådan .skulle härvid hava att tjänstgöra
som verkställande organ för den styrelse eller den vetenskapliga nämnd,
som, på sätt i det följande kommer att beröras, förutsatts inrättad för den
flygtekniska försöksverksamhetens planläggande och försöksanstaltens dirigerande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Ur yttrandena över förslaget må i detta sammanhang återgivas följande.

Kommerskollegium anför bland annat:

Kollegium hade i yttrande den 18 april 1936 över ingenjörsvetenskapsakademiens
framställning örn inrättande av ett flygtekniskt laboratorium framhållit,
att det särskilt ur försvarsberedskapssynpunkt syntes vara av vikt, att
frågan örn en självständigt arbetande svensk flygindustri ägnades uppmärksamhet.
Såsom ett viktigt moment härvidlag torde få anses klarläggandet
av behovet av ett aerodynamik! laboratorium med större resurser än det
vid tekniska högskolan befintliga, dess huvudsakliga arbetsuppgifter och
för fyllandet av dessa erforderliga utrustning och personal. Det vore sålunda
med tillfredsställelse kollegium kunde konstatera, att till inrättandet
av en dylik anstalt nu förelåge ett genomarbetat förslag, som i huvudsak
torde kunna läggas till grund för frågans vidare behandling.

Kollegium funné ej anledning framställa erinran mot den begränsning tills
vidare av den ifrågasatta anstaltens arbetsuppgifter, som av utredningsmannen
föreslagits. Sveriges industriförbund hade i yttrande till kollegium
framhållit önskvärdheten av att anstalten utrustades för uppgiften att för
flygindustriens behov i viss utsträckning följa flygteknikens materialfrågor.
Vad industriförbundet sålunda anfört torde böra beaktas vid detaljutformningen
av anstaltens arbetsuppgifter. Den föreslagna begränsningen innebure,
såsom även i betänkandet framhölles, att i vissa avseenden ett intimt
samarbete mäste förekomma med andra institutioner, som kunde vara lämpade
för lösande av de uppgifter, som läge utanför den vetenskapliga försöksanstaltens
ram. Hänsyn härtill torde böra tagas vid planläggandet av
anstaltens organisation.

Vad angår den svenska flygindustriens inställning till frågan örn upptagande
och garanterande av självständig konstruktionsverksamhet i landel.
har kommerskollegium anfört följande:

Genom Sveriges industriförbunds försorg hade tillfälle bereus Aktiebolaget
förenade flygverkstäder och Aktiebolaget Götaverken att taga del av den
hittills verkställda utredningen. Enligt vad av industriförbundets yttrande
franninge hade det förstnämnda företaget förklarat sig villigt att, om så
påkallades, avgiva en garanti att så snart lämpligen kunde ske vidtaga åtgärder
för organiserande av självständigt experimentarbete i syfte att flygvapnet
skulle kunna förses med inhemska konstruktioner. Beträffande tidpunkten,
när ett dylikt experimentarbete i större omfattning kunde komma
i gång, torde bolaget ifråga vilja understryka, att denna vore beroende —
förutom av erforderliga direktiv från flygvapnet — jämväl av tillgången på
utbildad personal för ändamålet. Sådan personal funnes, enligt vad bolaget
framhållit, för närvarande att tillgå endast i begränsad utsträckning, vartill
komme att personalen i fråga måste i första hand tagas i anspråk för
flygindustriens snabbast möjliga uppbyggande och utvidgande.

Med hänsyn till att tillverkningen av luftfartyg för civil användning
inom landet eller för export sannolikt tills vidare måste bliva relativt obetydlig,
torde den svenska tillverkningens omfattning av frågan örn utförandet
av självständiga konstruktioner — såsom av tillverkarna även framhölles
—- i hög grad bliva beroende av de önskemål eller krav, som från statens
sida, närmast genom flygvapnets ledning, kunde komma att framställas.

Ehuru de direkt militära synpunkterna icke folie under kollegii bedömande,
ansåge sig kollegium dock kunna utgå från, att framskapandet av
en självständig flvgindustriell konstruktionsverksamhet vore av betydelse ur

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

försvarssynpunkt. Det borde därför ligga i statens intresse att i sin mån
föranleda den enskilda industrien till dylik verksamhet och därigenom indirekt
tillföra den föreslagna anstalten arbetsuppgifter. Då därvid dessas art
och omfattning åtminstone till en början måste bliva omedelbart beroende
av flygvapnets utveckling och vidmakthållande, syntes anstaltens organisatoriska
uppbyggande inom den ram, som kunde komma att fastställas, böra
ske successivt och i nära samråd med flygförvaltningen och den enskilda
flygindustrien.

Jämlikt avtal vore Aktiebolaget förenade flygverkstäder pliktigt att så
snart lämpligen kunde ske vidtaga åtgärder för organiserandet av självständigt
experimentarbete i syfte att flygvapnet skulle kunna förses med inhemska
konstruktioner. Enligt plan skulle flygvapnets personal utökas till
full styrka under en övergångsperiod, som slutade med budgetåret 1941/1942.
Förutsattes ungefär samma övergångsperiod i fråga örn anskaffningen av
flygplan, borde följaktligen sådana av helt svensk konstruktion och tillverkning
vara färdiga att i mera avsevärd utsträckning tagas i tjänst i flygvapnet
år 1942. Överslagsvis räknat torde då det första provflygplanet böra levereras
år 1940 och dettas konstruktion i huvudsak föreligga utprovad och godkänd
under år 1939. Konstruktionsarbetet torde därför böra igångsättas i
början av år 1938 och under detta arbetes fortgång torde rätt snart den ifrågasatta
anstaltens tjänster behöva tagas i anspråk. I vad mån denna tidsberäkning
för flygplanstillverkning för svenska flygvapnets räkning borde vara
grundläggande för vidtagandet av hithörande åtgärder torde ej falla under
kollega bedömande, men örn tidsplanen skulle kunna följas, syntes arbetet
för byggnadernas uppförande och utrustningens anskaffande rätt snart behöva
påbörjas. Det läge i sakens natur, att tidsberäkningar i fråga om konstruktions-
och försöksarbeten vore vanskliga oell i varje fall borde dylika
beräkningar ej göras för knappa.

Aktiebolaget förenade flygverkstäder torde för framtiden räkna med en
viss tillverkning av flygplan av egen konstruktion för civil användning inom
landet och för export. För därmed sammanhängande konstruktionsarbete
torde den ifrågasatta anstaltens medverkan vara erforderlig. Tills vidare
syntes vederbörande dock gå ut ifrån, att de nya flygverkstäderna i Linköping
och Trollhättan, som vad byggnaderna beträffade väntades bliva färdiga
i början av år 1938, leonline att sysselsättas uteslutande med leveranser
till flygvapnet under ej obetydlig tid framåt och att konstruktionsarbete
på flygplan för andra behov lin flygvapnets ännu på någon tid ej bomme
att sättas i gång. Med hänsyn till denna del av flygindustriens tillverkningsprogram
kanske sålunda försöksanstaltens inrättande ej behövde påbörjas
år 1938.

Den utsträckning, i vilken anstalten komme att tagas i anspråk av enskilda
företag, torde i ej ringa mån bliva beroende av de avgifter för verkställda
undersökningar, som kunde komma att upptagas. Industriförbundet utginge
från att avgifterna komme att sättas på en sådan nivå, att flygindustriens
benägenhet att i önskvärd omfattning anlita anstalten icke av hänsyn
till avgifternas belopp motverkades.

Kollegium funne naturligt, att dessa synpunkter borde vinna beaktande
vid fastställandet av avgifterna i fråga.

Statskontoret anför bland annat följande:

Statskontoret ansåge sig icke böra ingå på frågan, huruvida den föreslagna
försöksanstalten överhuvud taget nu borde komma till stånd. Därest så
funnes böra ske, förefölle det emellertid ämbetsverket — med hänsyn till
de svårbedömliga förhållanden, på vilka verksamheten skulle grundas —

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

vara önskvärt, att — innan erfarenheter vunnits — anstaltens verksamhetsområde
i möjligaste mån begränsades. I betraktande av det nära sambandet
mellan anstalten och flygindustriens utveckling ville det ock synas statskontoret
naturligt, att anstalten uppbyggdes i etapper. Då utredningsmannen
i annat sammanhang antytt möjligheten av att för närvarande inrätta
allenast en aerodynamisk avdelning, ville statskontoret ifrågasätta, om icke
— därest angivna förutsättning för anstaltens tillblivelse visade sig föreligga
— anstalten tills vidare kunde begränsas till att omfatta endast en dylik
avdelning.

Styrelsen för statens provningsanstalt anför:

Försöksanstalten vore behövlig för att en i viss mån självständig flygindustri
skulle kunna åstadkommas. För att försöksanstalten skulle kunna bliva
till avsevärd nytta måste den omfatta de föreslagna tre olika arbetsuppgifterna,
för vilket ändamål de båda laboratorierna vöre erforderliga.

Vad särskilt hallfasthetslaboratoriet beträffade, kunde styrelsen instämma
i utredningsmannens uttalande, att arbetsuppgifterna icke nu kunde utföras
vid statens provningsanstalt, utan att härför skulle erfordras såväl särskild
byggnad och utrustning som även ny speciell personal. För ernående
av saklig effektivitet vore det riktigast att förlägga ett sådant laboratorium
till den föreslagna försöksanstalten och ur ekonomisk synpunkt syntes
intet vara att vinna genom att anordna ett sådant laboratorium vid statens
provningsanstalt. Vid provningsanstalten utfördes hållfasthetsprov på dess
mekaniska avdelning, men dennas utrustning och sakkunskap vore huvudsakligen
inriktad på materialundersökningar.

Den föreslagna begränsningen av försöksanstalten till angivna tre områden
funné styrelsen även vara välbetänkt. Materialtekniska undersökningar
vore i detta samband av stor betydelse och nödvändiga, men en särskild avdelning
härför skulle kräva icke endast särskild utrustning för mekaniska
och hållfasthetsundersökningar samt metallografi jämte kemiska laboratorier
m. nr. utan även för alla dessa uppgifter speciellt sakkunnig personal.
För sådana undersökningar vore provningsanstalten utrustad och avsedd att
anlitas och, såsom utredningsmannen framhållit, kunde även härför eventuellt
utnyttjas andra förefintliga laboratorier och där samlad kunskap. Enär
emellertid provningsanstalten liksom väl även andra laboratorier vore hänvisad
att taga avgift för sådana uppdrag, vore det nödvändigt, såsom även
av utredningsmannen framhållits, att i den nya försöksanstaltens stat tillräckligt
penninganslag beviljades för sådana undersökningar.

Denna anordning vore såväl ur ekonomisk som saklig synpunkt otvivelaktigt
lämplig för att tillgodose nämnda behov av undersökningar. Likaledes
syntes det styrelsen välbetänkt, att motorundersökningar, såsom föreslagits,
örn möjligt förlädes till och utfördes i samband med det eller de industriföretag,
som härför komme i fråga.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller följande:

Den föreslagna anstaltens viktigaste uppgift skulle vara att skapa vissa
förutsättningar för utvecklingen av en inhemsk självständig konstruktionsverksamhet.
Den skulle tillsvidare bestå av en aerodynamisk, en hållfasthets-
och en flygmekanisk avdelning. På en sådan försöksanstalt komme
att ställas så stora anspråk, att det måste anses uteslutet, att den kunde organiseras
på annat sätt än som en statlig institution.

Den självständiga konstruktionsverksamhet, som hittills bedrivits inom
landet, bade huvudsakligen gällt militära flygplantyper. Tills vidare måste

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

även tillverkning av dylika typer utgöra den civila industriens huvudsakliga
intresse. I fråga om möjligheten att konstruera och tillverka flygplan för
civil användning ville styrelsen emellertid ansluta sig till den av ingenjörsvetenskapsakademien
uttalade meningen, att vårt land ägde vissa förutsättningar
även härför.

Utöver uppgiften att stödja det flygtekniska konstruktiva arbetet och att
därvid giva forskningen värdefulla impulser borde enligt styrelsens förmenande
anstalten lämna bistånd, då det gällde att utreda frågor och problem
sammanhängande med flygsäkerheten. Såväl driftserfarenheter som inträffade
haverier kunde vid civil luftfart giva anledning till undersökningar av
sådan beskaffenhet, att de med fördel kunde anförtros till utredning av en
flygteknisk anstalt. Flera fall, som påvisade behov av vetenskapliga undersökningar,
hade tidigare förekommit i vårt land.

I samband med behandlingen av ärenden rörande luftfartygs luftvärdighet
erfordrades ofta undersökningar av sådan beskaffenhet, att de lämpligen
kunde utföras vid en flygteknisk anstalt. Särskilt gällde detta frågor
om typgranskningar, d. v. s. då det gällde att pröva beräkningar vid nykonstruktion
av luftfartyg samt anställa luftvärdighetsprov.

Normgivande för luftvärdigheten vore de byggnadsbestämmelser, vilka utgivits
av den internationella iuftfartskommissionen. Dessa bestämmelser innefattade
emellertid endast vissa riktlinjer och innebure i olika avseenden
endast fastställande av minimifordringar för tillverkningen. Mera detaljerade
byggnadsbestämmelser än de, som utgivits av den internationella luftfartskommissionen,
erfordrades vid prövningen av luftfartygs luftvärdighet. Dylika
bestämmelser, vilkas utarbetande krävde ett omfattande arbete och studium,
funnes tillgängliga i alla större länder. Ehuru de i huvudsak följde
internationella luftfartskonventionens bestämmelser, inneliölle de dock mera
ingående tekniska föreskrifter, vilka vore föranledda av den flygtekniska utvecklingen.
Nya konstruktioner liksom även nya rön inom den flygtekniska
forskningen kunde således kräva förändring av bestämmelserna för byggandet
av flygplan.

Vid konstruktion och tillverkning av civila flygplan i vårt land hade hittills
konstruktörer och tillverkare måst hänvisas till sådana utländska byggnadsbestämmelser,
exempelvis tyska eller engelska, som kunnat godkännas
av luftfartsmyndigheten. Skulle emellertid den svenska industrien beredas
tillfälle att medverka i fråga örn konstruktion och tillverkning av civila
flygplan ansåge styrelsen det vara erforderligt, att fullständiga svenska byggnadsbestämmelser
utarbetades och utfärdades.

Vid utarbetandet av dessa bestämmelser liksom vid deras ständigt fortlöpande
anpassning efter teknikens utveckling och forskningens resultat syntes
det önskvärt att hava tillgång till och hjälp av en flygteknisk anstalt.

Beträffande frågan örn tillverkningskontroll av civila luftfartyg vöre styrelsen
av samma mening som utredningsmannen nämligen att staten på ett
effektivt sätt borde lämna sin medverkan vid materielens provning. Hithörande
frågor inginge såsom en av luftsfartsinspektionens viktigaste uppgifter
och hänförde sig direkt lill luftfartsmyndighetens verksamhetsområde.
Kontrollverksamheten för tillverkning av civila luftfartyg komine, såsom utredningsmannen
anmärkt, till huvudsaklig del att förläggas till industrierna,
vilkas resurser och utrustning för kontroll måste av luftfartsmyndigheten
övervakas och prövas. Tillverkningen skulle därjämte kontrolleras direkt
av luftfartsmyndigheten. I samband med utövningen av den löpande tillverkningskontrollen
kunde emellertid frågor av konstruktiv eller teoretisk
beskaffenhet uppstå av sådan art, att deras behandling helt eller delvis borde

Kungl. Maj:ts proposition nr 56-

anförtros åt en flygteknisk anstalt, som besutte erforderliga resurser för utredningen
av dylika frågor.

Av det anförda franninge, att tillkomsten av en flygteknisk anstalt i viktiga
hänseenden skulle kunna komma att stärka luftfartsmyndighetens möjligheter
att utöva en effektiv teknisk kontroll. En förutsättning härför vore
givetvis att ett intimt samarbete ägde rum mellan anstalten och myndigheten.

Flygtörvaltningen anför:

Anskaffning av flygmateriel (flygplan och flygmotorer) för det svenska
flygväsendet hade sedan 1926 huvudsakligen ägt rum antingen genom inköp
utifrån eller genom inhemsk tillverkning, grundad på licenskontrakt
med utländsk firma. Ur militär synpunkt vore det emellertid nödvändigt,
att inom landet komme till stånd en konstruktionsverksamhet, som kunde
tillgodose flygvapnets behov. För sådant ändamål fordrades bland annat
ett tekniskt vetenskapligt forskningsarbete av sådan beskaffenhet, att samtliga
på flygtekniska verksamheten inverkande förhållanden kunde undersökas.

I det mellan flygförvaltningen och Aktiebolaget förenade flygverkstäder
den 10 april 1937 tecknade kontraktet, avseende tillverkning för flygvapnets
räkning av krigs- och skoltlygplan, hade avtalats, att bolaget, så snart lämpligen
kunde ske, skulle vidtaga åtgärder för organiserande av självständigt
experimentarbete i sylte, att flygvapnet skulle kunna förses med inhemska
konstruktioner. Vissa förberedelser för igångsättande av denna verksamhet
vöre ock från flygförvaltningens sida vidtagna. Industrien borde emellertid
inriktas även på andra konstruktionsuppdrag än rent militära, såsom trafikflygplan,
ambulans- och sportflygplan. Konstruktionsverksamheten borde
därvid icke ensidigt sikta hän mot kompletta flygplanstommar utan även i
största möjliga omfattning söka omspänna den till flygplanen hörande utrustningen,
instrument, fallskärmar, propellrar, syrgasutrustning, kompressorer,
hjul och skidor m. m. samt för flygindustrien erforderliga råvaruprodukter
och halvfabrikat.

Den omfattning, som utredningsmannen föreslagit för den vetenskapliga
försöksanstalten för flygindustnen, torde fylla närmast föreliggande behov.
Det borde dock beaktas, att, såsom utredningsmannen anfört, inrättande av
en motorförsöksavdelning icke nu vore avsedd alt komma till stånd vid
nämnda anstalt. Därmed torde ock tillsvidare kunna anstå i avvaktan på
den utökning av deli inhemska flygmotorindustrien, som kunde förväntas
äga rum inom de närmaste åren. Anstaltens utvecklingsmöjligheter borde
emellertid medgiva en utbyggnad av anstalten, framför allt i här angivet
syfte.

Flygförvaltningen anslöte sig till av utredningsmannen förordad typ och
storlek å den till anstalten hörande vindtunneln.

Beträffande våganordning syntes ytterligare undersökning rörande användandet
av den hydrauliska vågprincipen böra göras, innan konstruktionen
fastställdes.

Mot av utredningsmannen föreslaget spintunnelprojekt hade flygförvaltningen
intet att erinra, ej heller mot föreslagna verkstads- och kontorslokaler
och föreslaget hållfasthetslaboratorium.

Beträffande den till hållfasthetslaboratoriet anslutna propellerprovningsanordningen
finge flygförvaltningen kraftigt framhålla behovet av en sådan,
men ansåge, att, innan typ fastställdes, utredning angående prov i s. k. rusgrop
av sluten typ lämpligen borde göras. Vid sådan anordning torde erforderligt
effektbelopp kunna reduceras och kostnadsbesparingar ernås.

Kungl. Maj:ts proposition nr j(j.

Förslaget att intet särskilt flygtekniskt materiallaboratorium skulle inrättas
utan redan i landet befintliga materiallaboratorier utnyttjas, men att
organiserandet av materialforskningen anknötes till den flygtekniska försöksanstalten,
syntes flygförvaltningen välbetänkt.

I ett gemensamt med cliejen för flygvapnet avgivet yttrande har flygförvaltningen
vidare anfört, att man med den begränsade omfattning, som den
militära försöksanstalten komme att få, i allmänhet ej torde kunna påräkna,
att, såsom utredningsmannen föreslagit, utprovning därstädes av färdig materiel
för den civila forskningsanstaltens räkning skulle kunna äga rum annat
än beträffande prov, som direkt sammanhängde med de rent militärtekniska
spörsmålen. Utredningsmannens förslag i denna del vore därför knappast
genomförbart.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap yttrar följande:

Den snabba utveckling, som under senare år ägt rum på det flygtekniska
området, hade enligt kommissionens mening i väsentlig grad möjliggjorts
genom ett allt mer systematiserat och utvecklat tekniskt-vetenskapligt forskningsarbete
berörande samtliga de förhållanden, varav flygverksamheten
vore beroende. Denna uppfattning funne kommissionen även bestyrkt av
den skildring rörande den flygtekniska försöksverksamhetens organisation
och arbetsuppgifter m. m. i utländska stater, som lämnats i betänkandet.

Ett grundvillkor för att en på svenska konstruktioner baserad tillverkning
av såväl flygplan som flygmotorer skulle kunna komma till stånd i vårt
land måste därför vara, att det skapades möjligheter till försök med och till
provning av den ifrågakommande materielen. En anläggning för detta ändamål
vöre på grund härav önskvärd ur allmän teknisk och industriell synpunkt,
men den hade även en viktig uppgift att fylla för försvarsberedskapen.
Det vore nämligen uppenbart, att möjligheterna för att kunna tillfredsställa
det militära behovet av flygplan i krig vore i väsentlig mån beroende av att
den inhemska industriens prestationsförmåga samt dess förutsättningar att
lita till egna konstruktioner utvecklades och befästades. Tillkomsten av en
försöksanstalt för flygteknisk forskning vore därför med hänsyn till de intressen
rikskommissionen hade att företräda högeligen av behovet påkallad,
så mycket mer som en dylik anstalt icke funnes i något av de övriga nordiska
länderna.

Utredningsmannens förslag byggde på den förutsättningen, att en flygteknisk
försöksverksamhet i vårt land borde i den utsträckning, som vore
möjlig, utnyttja redan förefintliga statliga eller andra institutioner. Sålunda
utginge han ifrån, att vid Chalmers tekniska högskola kunde utföras undersökningar
rörande sjöflygplans vattenmotstånd. Ilan ansåge det vidare
möjligt, att genom statens provningsanstalt, metallografiska institutet, tekniska
högskolans m. fl. laboratorier åtminstone större delen av de materialproblem,
som hade flygtekniskt intresse, skulle kunna behandlas. Slutligen
föresloge han, att all provning av färdig materiel skulle förläggas till en
flygvapnets provningseentral. Till den ifrågasatta flygtekniska försöksanstalten
skulle sålunda i huvudsak hänskjutas endast de vetenskapliga undersökningar,
på vilka flygindustrien skulle grunda sin självständiga konstruktionsverksamhet.

I princip syntes icke vara något att erinra emot en sådan anordning.
Tvärtom torde den för ett litet land som vårt med begränsade resurser få
anses innebära en ändamålsenlig ekonomiscring. Då rikskommissionen
sålunda lunne sig böra godtaga förslagets grundtanke, alt existerande institutioner
av olika slag skulle tagas i anspråk och samordnas för den

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

ifrågavarande forsknings- och försöksverksamheten, hade kommissionen
därmed icke velat uttala något omdöme om dessa institutioners nuvarande
kompetens och tillräcklighet för alla behövliga utredningar på området. I
avseende på materialfrågornas behandling ville rikskommissionen instämma
med utredningsmannen däri, att den föreslagna lösningens ändamålsenlighet
vore beroende av att den vid skilda institutioner bedrivna forskningen sammanhölies
och målmedvetet dirigerades. Rikskommissionens tillstyrkan av
förslaget på denna punkt gällde därför under förutsättning att ett ledande
organ för hela den flygtekniska forsknings- och försöksverksamheten med
hög teknisk kompetens komme till stånd.

Beträffande den förutsatta användningen av en blivande flygvapnets provningscentral
funne rikskommissionen sig för närvarande, innan närmare utredning
rörande dennas omfattning och organisation förelåge, icke böra göra
något uttalande. En särskild undersökning måste på denna punkt komma
till stånd. Skulle därav framgå, att flygvapnets provningscentral icke lämpligen
skulle kunna användas för andra ändamål än provning av flygvapnets
egen materiel, måste tagas i övervägande vilka andra utvägar, som kunde
anlitas för att tillgodose behovet av praktisk utprovning jämväl av civil
flygmateriel.

Frågor berörande forskning och försök för utvecklande av nya motortyper
och för fullkomnande av motortekniken borde enligt utredningens
uppfattning likaledes undantagas från försöksanstaltens verksamhet. Därmed
sammanhängande spörsmål ansåges åtminstone tillsvidare kunna bäst
och billigast lösas genom inrättande av en motorförsöksavdelning vid den
enda fabrik i landet, vilken för närvarande sysslade med flygmotortillverkning.

Så länge blott denna enda på grundval av utländska licenser arbetande
tillverkare funnes, torde den angivna lösningen kunna anses godtagbar. Så
bleve däremot uppenbarligen icke fallet, om ytterligare tillverkare skulle
uppträda. Ville man därjämte främja utvecklingen av självständiga svenska
konstruktioner på flygmotorområdet, krävdes utan tvivel ett motorforskningslaboratorium,
vilket, då det måste kunna anlitas av olika konstruktörer,
icke torde kunna förläggas vid någon viss flygmotorfabrik. Det förefölle
därför som om genom den föreslagna centrala försöksanstalten icke
det allsidiga stöd för en inhemsk flygteknisk konstruktionsverksamhet skulle
erhållas, som en sådan anstalt horde skänka, med mindre den utrustades med
ett motortekniskt laboratorium. Av kostnadsskäl torde det visserligen få
anses klokt att till en början avstå härifrån. Viktigt vore likväl, att anstaltens
utvecklingsmöjligheter i nu berört hänseende hölles öppna och att sålunda,
såsom ock utredningsmannen framhållit, hänsyn därtill toges bland
annat vid bestämmandet av anstaltens tomtutrymme.

Rikskommissionen funne sig alltså, med den reservation som gjorts beträffande
anordningar för flygmaterielens praktiska utprovning, böra förorda
en sådan begränsning av den tilltänkta flygtekniska försöksanstaltens
arbetsprogram, som av utredningsmannen föreslagits.

Ledamoten av rikskommissionen vice amiralen C. de Champs har anmält
i så måtto avvikande mening från kommissionens yttrande, att han förordat,
att försöksanstaltens arbetsprogram jämväl skulle upptaga utvecklingen av
för våra strategiska och nautiska förhållanden lämpade sjöflygplan och att
en avdelning härför måtte ingå i den föreslagna anstalten.

Ingenjör svetenskapsakademien anför:

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Akademiens i skrivelse den 10 februari 1936 framlagda förslag åsyftade en
huvudsakligen för tillgodoseende av flygindustriens behov avsedd aerodynamik
försöksanstalt. Det av utredningsmannen uppgjorda förslaget, som innebure
en utvidgning av akademiens ursprungliga förslag, vöre tillkommet med
stöd av yttrande av flygstyrelsen i anledning av akademiens förslag och av
utländska förebilder saint på grundval av en prövning av i vårt land rådande
särskilda förhållanden. De av utredningsmannen härför anförda skälen hade
akademien funnit övertygande.

En mera teknisk granskning av det föreliggande förslaget hade utförts av
särskilda sakkunniga inom akademien, varvid vissa synpunkter framkommit,
vilka akademien ansåge förtjäna beaktande.

Beträffande de viktiga och för anstaltens brukbarhet avgörande frågorna
om vindtunnelns dimensioner och örn matareffekten hade utredningsmannen
framlagt ett förslag, som syntes akademien giva den under föreliggande förhållanden
bästa möjliga lösningen. Att cn anläggning av den föreslagna arten
hade förutsättningar att bliva ett kraftigt stöd för den inhemska flygindustrien
vore genom i utlandet gjorda erfarenheter till fullo intygat. Å
andra sidan bomme den årliga kostnaden för den föreslagna anstalten icke
att överstiga 1.5 procent av statens utgifter för det militära flyget, vilket
enligt utländska erfarenheter syntes kunna betecknas som det normala. Det
torde alltså kunna sägas, att den föreslagna anstalten å ena sidan utgjorde
minimum av vad som för industriens skull måste begäras, å andra sidan
maximum av vad som under nuvarande förhållanden kunde krävas.

Av betänkandet franninge, att utredningsmannen ansett det teoretiskt möjligt
att utan ändring av vindtunnelns dimensioner genom kompression av
luften avsevärt öka anstaltens effektivitet. Akademien ansåge, att denna fråga
vore av så stor vikt, att den borde göras till föremål för en närmare prövning.
De sakkunniga, som i detta spörsmål även ingått på detaljerna, hade
uppgjort en skiss, som visade hur ett slutet mätrum kunde anordnas runt
den slutna mätsträckan, och hade anfört följande: ''För att möjliggöra kompressionen
kan vindtunneln lämpligen byggas av stålplåt i stället för av betong,
som av utredningsmannen föreslagits. Om tunneln bygges i överensstämmelse
med skissen och för ett övertryck av 3 kg pr kvem, torde merkostnaderna
i jämförelse med betongtunneln ej komma alt överstiga 25,000
å 50,000 kronor. Ett exakt belopp kan ej angivas, då kostnaden i viss mån
beror på det sätt, varpa isoleringen, kylningen av skovlarna m. m. anordnas.
Härtill kommer den betydande kostnaden för kompressorn. Denna kostnad
kan dock avsevärt nedbringas, örn kompressorn utföres sorn turbokompressor
och medelst remtransmission dragés av anstaltens stora fläktmotor. En mindre
kompressor torde under sådana omständigheter bli nödvändig för spädmatning
under försökens gång, men en mindre kompressor torde i alla händelser
vara erforderlig för verkstadsdriften.’

Det vöre möjligt att en noggrannare beräkning kunde komma att visa, att
det utförande i plåt, som de sakkunniga ifrågasatt, droge större kostnader
än de av dem angivna. Akademien villi1 emellertid understryka, att man för
en sadan merkostnad (inge väsentligt höjd kapacitet på anläggningen genom
att den kunde arbeta med ett Reynold’s tal av dubbla värdet, oell sålunda
finge en betydligt värdefullare tunnel.

A den av de sakkunniga uppgjorda skissen bade de placerat fläktmotorn
utanför vindtunneln, ett utförande som även utredningsmannen bade behandlat.
Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle denna motor på detta sätt placerad
kunna användas tiven för rasning av propellrar, örn den gjordes så
kraftig, som för delta ändamål vore behövligt, samt den genom utelämnandet
av den ena stora eleklromotorn gjorda besparingen kunna utnyttjas för den

Bihang lill riksdagens protokoll 19118. 1 sami. Nr Sfi- 2

Kungl. Maj.ts proposition nr 56-

föreslagna ökningen av tunnelns kapacitet. Det vore möjligt, att förverkligandet
av detta driftsätt skulle stöta på vissa praktiska svårigheter, men akademien
ansåge likväl att möjligheten borde närmare undersökas. Enligt akademiens
uppfattning kunde man lämpligen utföra anläggningen omedelbart
för den kapacitet, som av utredningsmannen föreslagits, blott man genom
plåtutförandet säkrade sig möjligheten att vid senare tidpunkt för en relativt
obetydlig kostnad utöka dess kapacitet på sätt som förut antytts.

Akademien ville tillägga, att akademien ansåge de av de sakkunniga framförda
önskemålen förtjänta av allt beaktande. Då det enligt akademiens
åsikt vore av största betydelse att försöksanstalten komme till utförande snarast
möjligt, ansåge sig akademien böra betona, att övervägandet av dessa
önskemål dock icke borde få verka hindrande på förslagets framläggande
för 1938 års riksdag.

Försöksanstaltens förläggning.

I avseende å spörsmålet om den flygtekniska försöksanstaltens förläggning
har utredningsmannen anfört i huvudsak följande:

En någorlunda exakt kostnadsberäkning av ett förslag till flygteknisk försöksanstalt
måste förutsätta en bestämd byggnadsplats, för vilken grundförhållanden,
avstånd till elektriska kraftledningar av tillräcklig effekt m. fl. på
kostnaderna inverkande omständigheter vore kända. Speciellt kraftförsörjningsmöjligheterna
påverkade årskostnaderna relativt mycket. Enär anstalten
komme att behöva elektrisk energi av ganska högt effektbelopp men utnyttja
maximieffekten mycket intermittent, komme kraftleverans till anstalten
att bliva föga begärlig. Anstaltens årskostnader vid olika belägenhet
komme under sådana förhållanden att påverkas relativt mycket av de taxor,
som ifrågakommande kraftleverantörer kunde vara villiga att tillämpa.

Emellertid torde för valet av förläggningsplats icke enbart ekonomiska
synpunkter beträffande anläggnings- och driftkostnader kunna bliva avgörande.
Hänsyn till andra omständigheter av olika slag måste ävenledes
komma att påverka valet. Örn anstalten skulle utrustas med en flygmekanisk
avdelning, måste den förläggas intill eller åtminstone i närheten av en
flygplats. En annan restriktion vid val av förläggningsplats torde bli fordran
på att anstalten skulle vara någorlunda tillgänglig för de företag och
myndigheter, vilkas behov av undersökningar anstalten skulle tjäna. Personlig
kontakt mellan dessas och anstaltens personal torde ofta bliva erforderlig.
Örn anstalten i materialfrågor skulle samarbeta med andra, huvudsakligen
i huvudstaden befintliga laboratorier, borde detta samarbete ej försvåras
genom för stora avstånd. Valet av förläggningsplats sammanhängde
också med frågan örn lämpligaste organisationsform för anstalten. Organisationsfrågan
skulle därför här beröras i den mån den ägde samband med
frågan örn förläggningsplats.

De lägsta såväl anläggnings- och driftskostnaderna skulle utan tvivel kunna
erhållas, örn anstalten förlädes till en med flygfält utrustad flygindustri.
Byggnadstomter skulle där vara relativt billiga. Anstalten skulle vid intimt
samarbete med en flygindustri kunna undvara egen verkstad. Hållfasthetslabbratoriets
storlek skulle med sannolikhet kunna reduceras, då en del undersökningar
å hela flygplan skulle kunna utföras inom flygplanverkstaden.
Emellertid vore det svårt att vid en sådan förläggning tänka sig någon
lämplig organisationsform för en anstalt, som skulle tjäna samtliga flygin -

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

dustriföretags, flygvapnets och även den civila luftfartens intressen. En
statlig anstalt torde ej lämpligen på detta sätt sammanvävas med ett enskilt
företag. Även om anstalten organiserades som enskilt företag, i vilket samtliga
flygindustrier och staten vore intresserade, skulle anstaltens förläggande
till en av de intresserade industrierna med största sannolikhet snart komma
att visa sig mindre lyckligt, då det gällde att tillgodose de övriga intressenternas
intressen. Örn flygplantillverkningen i framtiden skulle komma
att nedläggas vid det industriföretag, dit anstalten förlagts, skulle de tidigare
eventuella fördelarna hos förläggningen försvinna och i stället med sannolikhet
stora nackdelar uppträda. Utredningsmannen hade ansett en förläggning
till något flygindustriföretag icke kunna komma ifråga och hade därför
ej heller ansett behövligt utreda kostnadsfrågan vid någon bestämd dylik
förläggning.

Om en vetenskaplig försöksanstalt av här ifrågavarande slag tänktes skola
samordnas med och stå under samma ledning som en militär flygteknisk
försöks- och provningscentral, borde den självfallet helst förläggas till samma
plats som en sådan central. Ett sådant samordnande skulle medföra
vissa fördelar men också många nackdelar. Såsom tidigare framhållits
måste man vid en dylik hopslagning, örn ett gott resultat skulle kunna väntas,
räkna med särskild personal för forskningsavdelningarna, varför några
besparingar beträffande personalen ej skulle göras. Fördelarna skulle huvudsakligen
bestå däri, att verkstäderna kunde vara gemensamma, vilket
skulle kunna medföra en viss kostnadsbesparing. Möjligheterna till fruktbärande
tankeutbyte mellan de vetenskapliga och de övriga avdelningarnas
personal kunde också räknas till fördelarna. Dylika möjligheter kunde
emellertid lätt åstadkommas, även örn de olika grenarna icke samordnades
i en och samma anstalt. Bland nackdelarna finge anföras de förvaltningstekniska
svårigheter, som skulle vara förenade därmed, att ett militärt organiserat
organ skulle tillhandagå den civila luftfartsindustrien med för denna
behövliga undersökningar. Den vetenskapliga försöksanstalten torde dessutom
ofta — här liksom i utlandet — kunna få till uppgift att utreda tekniska
tvistefrågor mellan flygvapnet och den civila flygindustrien, varvid
det måste vara mindre önskvärt med hänsyn till dess auktoritet, att den
lydde under den ena parten. Enligt utredningsmannens mening talade de
starkaste skälen för att en vetenskaplig flygteknisk försöksanstalt borde organiseras
såsom en självständig, civil anstalt, såsom man också förfarit överallt
i utlandet utom i Italien.

Om de håda anstalterna gjordes organisatoriskt oberoende av varandra,
vore det ej erforderligt, att de förlädes till samma plats. En förläggning till
samma plats kunde dock även i detta fall tänkas önskvärd, bland annat av
kostnadsskäl, varvid återigen möjligheten till besparing genom gemensam
verkstadsdrift vore att beakta. Emellertid torde denna besparing genom
gemensamma verkstäder i verkligheten ej bliva så stor. Verkstadspersonalcn
torde nämligen likväl, åtminstone delvis, böra vara skild för de håda
anstalterna bland annat av det skälet att fordringarna å personalens kvalifikationer
delvis torde komma att bliva olika. Besparingen skulle sålunda
huvudsakligen möjliggöras därav, att vissa verktygsmaskiner och en viss del
av personalen kunde utnyttjas för båda anstalterna. I praktiken torde ett
samgående beträffande verkstäder emellertid lätt kunna medföra ett fördyrande
i stället för ett förbilligande av Iaboratoricdriften, örn man nämligen
jämförde driftskostnaderna med laboratoriernas arbetsresultat. Det skulle
säkerligen ofta inträffa fall, då det bleve svårt för en av den ena anstalten
dirigerad verkstad ali hålla jämvikt i tillfredsställandet av de håda anstal -

Kungl. Maj:ts proposition nr 56-

ternus behov. En försening av verkstadsarbetena kunde medföra en fördröjning
i laboratoriearbetet och därmed ett sämre utnyttjande av den dyrbarare
delen av laboratoriepersonalen. Även örn de båda anstalterna förlädes
till samma plats, torde det därför vara välbetänkt att förse dem med
skilda verkstäder. Åtminstone för den rena laboratoriedriften torde den
vetenskapliga försöksanstalten böra hava egen verkstad. För en flygmekanisk
avdelning, för vilken behovet av speciellt mekaniker och handräckningspersonal
kunde förutses uppträda mera intermittent, torde däremot ett
samarbete beträffande sådan personal samt beträffande hangar och monteringsliall
kunna vara lämpligt samt ägnat att medföra en viss besparing.

Enligt utredningsmannens uppfattning kunde fördelarna av en gemensam
förläggning av de båda anstalterna icke bliva så stora, att de måste bliva utslagsgivande
för den vetenskapliga försöksanstaltens förläggning, även om
därigenom stora nackdelar ur andra synpunkter skulle uppstå.

Utredningsmannen hade icke kunnat genomföra någon detaljerad beräkning
av anläggnings- och driftskostnader för en vetenskaplig flygteknisk försöksanstalt
under den bestämda förutsättningen att den förlädes till samma
plats som en flygvapnets försöks- och provningscentral. Platsfrågan för en
militär försökscentral vore nämligen ännu ej avgjord. På platsvakt för en
sådan torde flera synpunkter inverka, som icke hade någon betydelse ifråga
örn en vetenskaplig försöksanstalt.

Under förhandenvarande omständigheter hade utredningsmannen ansett
det lämpligast att hänföra kostnadsberäkningarna till en förläggningsplats,
som ur allmänna lämplighetssynpunkter måste anses gynnsammast för en
vetenskaplig försöksanstalt. Härvid komme en plats i Stockholms närhet
främst ifråga. Genom en sådan förläggning underlättades samarbetet mellan
anstalten och de flygmyndigheter, flygförvaltmngen och luftfartsmyndigheten,
som skulle anlita densamma. Från flygindustrihåll hade uttryckts en
önskan, att anstalten måtte förläggas till närheten av huvudstaden. Möjligheterna
till samarbete med andra laboratorier i huvudstaden tillgodosåges
vid sådan förläggning på bästa möjliga sätt. Mot en förläggning till huvudstadens
närhet kunde anses tala riskerna för luftangrepp under ett krig. Det
torde väl emellertid kunna ifrågasättas, örn dessa risker bleve väsentligt
mindre vid flygplatser i landsorten, särskilt örn man toge hänsyn till att huvudstadens
luftförsvar väl torde bliva effektivare än andra platsers.

Om anstalten skulle utrustas med en flygmekanisk avdelning, komme härvid
endast platser intill Bromma eller Barkarby flygfält ifråga. På grund
därav, att frågan om förläggningen av Svea flygflottilj varit svävande under
större delen av den tid, utredningen pågått, hade utredningen i första hand
måst koncentreras till en antagen förläggning intill Bromma flygplats. Utredningsmannens
avsikt hade varit att, då frågan om flygflottiljens förläggning
avgjorts, närmare undersöka möjligheterna för och kostnaderna vid
en förläggning av den vetenskapliga försöksanstalten till Barkarby, för att
sedan kunna jämföra de båda förläggningsalternativen. Emellertid hade
det, enligt vad chefen för flygvapnet vid förfrågan meddelat utredningsmannen,
visat sig, att plats för en vetenskaplig försöksanstalt icke kunde beredas
inom det till flygvapnet överlämnade området av Stockholms garnisons övningsfält,
Järvafältet. Då utsikter för att annat område å Järvafältet, i närheten
av flygfältet, skulle kunna upplåtas för en försöksanstalts anläggande,
torde få bedömas som uteslutna, hade utredningsmannen frångått avsikten
att genomföra nämnda detaljerade kostnadsjämföielser, såsom varande utan
praktiskt intresse. Utredningsmannen ansåge sig dock böra påpeka, att man,
vid en möjlig förläggning till Barkarby, haft att räkna med antingen bostäders
uppförande eller ersättning för personalens resor från och till huvudsta -

Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

den, vidare med anläggningar för vatten och avlopp, nied relativt långa elektriska
tilledningar samt sannolikt med vissa väganläggningar, vilket allt bortfolle
vid en förläggning i närheten av Brommafältet. Det vore därför sannolikt,
att merkostnaden för tomtplats på det sistnämnda stället örn icke helt så
dock till stor del skulle motsvaras av större anläggnings- och årskostnader
på det förstnämnda stället.

Man syntes ej kunna räkna nied en för en försöksanstalt lämplig byggnadsplats
i omedelbar anslutning till flygfältet vid Bromma. Utredningsmannen
hade haft sin uppmärksamhet riktad på ett område nordost om
flygfältet, som för närvarande skildes från flygfältet genom ett järnvägsspår.
Planer torde vara uppgjorda att införliva ifrågavarande område med flyghamnsområdet
samt att i samband därmed flytta stickspåret utanför området.
Örn dessa planer förverkligades, skulle läget av området synnerligen
väl passa för en försöksanstalt, som där skulle komma att dels passeras av
ett stickspår, dels få direkt anslutning till flygfältet men ändock ligga väl
avskild från detsamma. Antagligen skulle också möjligheter att få området
upplåtet för anläggande av en försöksanstalt förefinnas. Emellertid syntes
utsikterna att de ifrågavarande planerna skulle förverkligas i en näraliggande
framtid vara mycket ovissa. Enär grundförhållandena å ifrågavarande
område icke vore gynnsamma och en rätt dyrbar pålning bleve erforderlig
hade det med hänsyn till denna ovisshet synts olämpligt att räkna med
detta område som eventuell byggnadsplats, då fördelen med stickspåret kunde
erhållas även å ett närbeläget, ur byggnadssynpunkt gynnsammare område.

Direkt anslutning till flygfältet vore, ehuru en fördel, icke direkt nödvändig.
En flygmekanisk avdelning kunde fungera ungefär lika väl, om laboratorier
och verkstad läge på något (dock ej alltför stort) avstånd från flygfält
och hangar. En fördel med direkt anslutning mellan försöksanstalt och flygfält
vore, att flygplan, avsedda att genomgå undersökningar i hållfasthetslaboratoriet,
kunde transporteras luftledes till flygfältet och sedan utan nedmontering
rullas till laboratoriets närhet eller in i detsamma. Örn direkt anslutning
ej funnes, måste nedmontering ske vid flygfältet. Det torde emellertid
ofta komma att förekomma, att transporten skedde per järnväg. Om ej
båda fördelarna stöde att vinna samtidigt, torde förekomsten av ett stickspår
intill anstalten få anses ungefär lika värdefull som direkt anslutning till
flygfältet.

Det område, som utredningsmannen i det följande räknat med som byggnadsplats
vid en förläggning intill Bromma flygplats, vore beläget inom Ulvsunda
industriområde och omfattade tomterna 4, 5 och (i inom kvarteret Induktorn.
Vägavståndet mellan området och hangaren å flygfältet vore omkring
1,100 m. Området, vars storlek vore ungefär 100X150 m, läge emellan
nyss nämnda stickspår från Sundbybergs station och en gata, Ranhammarsvägen.
Vatten-, avlopps- och gasledningar vore framdragna till området.

Området ägdes av Stockholms stad. Stadens fastighetsnämnd hade beslutat
att reservera området för ifrågavarande ändamål till utgången av år 1938
samt förklarat sig beredd att hos stadsfullmäktige förorda försäljning av
ifrågavarande område till ett pris av 20 kronor pr kvm, varvid dock förutsatts
att en angränsande tomt örn cirka 2,100 kvm, örn staden så påfordrade,
jämväl skulle ingå i köpet. Försäljningspriset skulle i så fall komma att
uppgå lill omkring 342,000 kronor. Ett eventuellt inköp av ifrågavarande
område torde ej — örn försöksanstalten anlades av slaten — fordra direkta
penningutlägg utan kunna ordnas genom byte med något staten tillhörigt
område.

Av det ifrågavarande området skulle endast omkring hälften behöva tagas
i bruk för de i denna utredning planerade laboratorierna. Med hänsyn till

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

det eventuella behovet av framtida utvidgningar torde dock ett reservutrymme
böra beräknas. Såvitt man nu kunde bedöma frågan, syntes ett reservutrymme
av här föreslagen storlek tillräckligt men å andra sidan sannolikt
icke för stort.

För den flygmekaniska avdelningen skulle behövas hangarutrymme för
åtminstone ett försöksflygplan. Stockholms stads flyghamnsstyrelse hade
utfäst sig att tillförsäkra anstalten dylikt hangarutrymme samt även startoch
landningstillstånd för försöksflygningar, mot ersättning enligt gängse
taxor.

I detta sammanhang torde böra påpekas lämpligheten av att staten, för
det fall att en flygteknisk försöksanstalt komma att förläggas till Bromma,
vid eventuellt framtida beviljande av statsbidrag till uppförande av hangarer
vid Bromma flygplats förbehölle sig rätt till visst hangarutrymme för försöksanstaltens
räkning, utan särskild kostnad för anstalten.

Om vid eventuella försök med militära flygplantyper försökens förläggande
till Bromma flygplats ej skulle anses lämpligt av hänsyn till militär sekretess,
torde det alltid bliva möjligt att förlägga dylika försök till Barkarby.
Avståndet vore ej större, än att erforderlig försöksutrustning, instrument o. d.
ävensom personal tillfälligtvis utan större olägenhet kunde förflyttas till
Barkarby.

Ur de avgivna yttrandena beträffande detta spörsmål må anföras följande:

Kommerskollegium: Med hänsyn bland annat till det betydande belopp,

som skulle erfordras för tomtförvärv vid det av utredningsmannen förordade
förläggningsalternativet, hade kollegium ansett sig böra närmare ingå på
valet av förläggningsplats.

I likhet med utredningsmannen funne kollegium, alt vissa ekonomiska
fördelar skulle vinnas genom den föreslagna anstaltens förläggande till närheten
av en enskild flygindustriell anläggning, belägen vid ett flygfält. För
närvarande torde då främst Trollhättan kunna komma i fråga. Antagligen
skulle här erforderlig tomt kunna förvärvas för billigare pris och vissa inbesparingar
i fråga om anstaltens verkstadsbehov m. m. kunna uppnås, medan
å andra sidan möjligen ett visst behov av personalbostäder skulle behöva
fyllas. Även om någon besparing i anläggningskostnad genom förläggning
till Trollhättan skulle kunna vinnas, ansåge dock kollegium, att de
allmänna erinringar mot intimt samarbete med en enskild flygindustriell
anläggning, som utredningsmannen anfört, borde tillmätas sådan vikt, att
detta alternativ knappast vore förtjänt av mera allvarligt övervägande.

Vad vidare beträffade det alternativ, som innebure samordnande med militär
anstalt med i viss mån närliggande uppgifter, torde ifrågakommande
förläggningsorter närmast vara Malmen och Västerås, där enligt plan mera
fullständigt utrustade flygverkstäder skulle vara förlagda. Såsom utredningsmannen
påpekat skulle genom ett dylikt samordnande kostnadsbesparing
i fråga om verkstäderna kunna påräknas. Anstalten torde dock icke
kunna göras helt beroende av en verkstad utanför anstaltens kontroll och ledning.
Tomtkostnaderna kunde även antagas komma att ställa sig billigare.
I stället kunde möjligen uppförande i viss utsträckning av personalbostäder
bliva erforderligt, ehuru någon närmare utredning härom icke förelåge.

Även örn en viss, ej definitivt utredd besparing skulle kunna vinnas genom
den nyssnämnda anordningen funne dock kollegium tveksamt, om enbart
hänsynen härtill borde vara avgörande. Såsom utredningsmannen
framhållit talade vissa allmänna lämplighetssvnpunkter för en förläggning
till Stockholm eller dess närhet. Kollegium ville för sin del tillmäta dessa
synpunkter en avsevärd vikt. Särskilt vad beträffade det vetenskapliga

Kungl. Majus proposition nr 56•

forsknings- och försöksarbetet torde närheten till sådana institutioner som
tekniska högskolan, dess bibliotek och andra institutioner, statens provningsanstalt,
ingenjörsvetenskapsakademien m. fl. få anses vara av synnerligt
värde med avseende på lättheten att ernå personlig kontakt, fa tillgång till
litteratur, erhålla eventuellt erforderligt tillfälligt biträde i fråga om speciella
detaljer o. s. v. Det finge därvid även erinras örn, att enligt förslaget
materialforskning förutsatts skola tillsvidare äga rum med anlitande av nuvarande
laboratorier eller andra inrättningar. På denna viktiga punkt förelåge
sålunda ett oavvisligt behov av nära samarbete med exempelvis statens
provningsanstalt och andra institutioner i Stockholm.

Med hänsyn till krigsförhållanden torde visserligen kunna anses önskvärt,
att ur försvarssynpunkt viktiga anstalter och anläggningar, som skulle vara
svåra att vid behov förflytta, ej i allt för stor utsträckning koncentrerades
till Stockholm. Kollegium ansåge sig dock icke böra närmare ingå på
denna fråga, som finge anses vara av huvudsakligen militär natur.

Då förläggning till Järvafältet icke syntes kunna komma i fråga — såsom
orsak hade anförts bland annat brist på utrymme vid Barkarby flygfält —
återstode således med avseende på Stockholmsalternativet för närvarande
ingen annan plats än Brommafältet. Denna plats vöre tvivelsutan i vissa
hänseenden ej fullt lämplig, bland annat ur utrymmessynpunkt och i den
mån anstalten i fråga kunde komma att syssla med frågor av militärt intresse
vid flygförsök o. d., enär erforderlig sekretess torde vara svår att
uppnå. Det Vöre tänkbart, att om ett tillräckligt stort reservflygfält anlades
i närheten av Stockholm, detta skulle ur nyssnämnda synpunkt och kanske
även i fråga om vissa kostnader visa sig vara en lämpligare förläggningsplats
än Bromma. Planerna på anläggandet av ett dylikt fält torde dock — såvitt
det vore kollegium bekant — knappast vara så långt fortskridna, att närmare
hänsyn till dem kunde tagas i detta sammanhang. o .

Ur de synpunkter kollegium närmast hade att företräda, ansage sig daitoi
kollegium sakna anledning att framställa erinran mot att anstalten förlädes

till närheten av Bromma flygfält. .

Utredningsmannen hade undersökt möjligheterna för förläggning till ett
område, beläget något nordligare än det slutgiltigt ifrågasatta. Örn nu föreliggande
preliminära planer på flygfältets utvidgning mot nordost bleve förverkligade,
skulle från det förstnämnda området erhållas omedelbart tillträde
till flygfältet, samtidigt som järnvägsförbindelserna bleve goda. Lmeilertid
vore det osäkert, när utvidgningen av flygfältet bomme att genomföras eller
huruvida den överhuvudtaget komme till stånd, och vidare lode denna lösning
av olägenheterna, att dels avståndet till Mariehälls bostadssamlialle
vöre väl Idet dels grundförhållandena sämre, vilket skulle medföra ökning av
byggnadskostnaderna, och dels tillåtna höjden å byggnaderna vore något
snävare än i fråga örn den mera sydligt belägna platsen. Nordväst örn flygfältet
funnes ett område med direkt tillträde till fältet, dit anstalten kunde
tänkas förlagd, klär saknades emellertid järnvägsförbindelse, varför kostnaden
för stickspår tillkomme, varjämte avståndet till ett villaområde vid
Bromma kyrka torde bliva viii litet. Väster och söder örn flygfältet syntes
terrängförhållandena vara sådana, att förläggning dit svårligen kunde ifrågakomma.

Såvitt kollegium kunde linna, syntes salunda den av utredningsmannen
föreslagna byggnadsplatsen vara det bästa av de tänkbara alternativen lör
förläggning intill Bromma flygfält.

Hugunadsstgrelsen: Byggnadsstyrelsen, som ej hade möjlighet att med

stöd enbart av föreliggande handlingar bedöma de skäl, som kunde föreligga

Kungl. Maj.ts proposition nr 56-

mot e.n förläggning av anstalten till Järvafältet, ville framhålla, att något annat
för ändamalet lämpligt, statsverket tillhörigt område ej torde förefinnas
i eliel i närheten av Stockholm. Vad beträffade det preliminärt avtalade
tomtpriset å 20 kronor per kvadratmeter för den avsedda marken inom Ulvsunda
industriområde funne styrelsen detta pris skäligt med hänsyn till undergiundens
goda beskaffenhet, tillgängen till stickspår och till området framdragna
ledningar av olika slag.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Utredningsmannen hade ansett, att den
flygtekniska anstalten borde förläggas i anslutning till ett flygfält i Stockholms
närhet. De skäl, som utredningsmannen anfört i sådant hänseende
syntes styrelsen böra tillmätas avgörande betydelse.

Styrelsen ansåge sig emellertid kunna ifrågasätta lämpligheten av den föreslagna
förläggningen av anstalten till en plats öster örn Bromma flygfält.
Utvecklingen inom lufttrafiken syntes gå i sådan riktning, att Bromma flygplats
i en jämförelsevis nära framtid i huvudsak måste reserveras för reguljär
lufttrafik. Den flygverksamhet, som anstaltens flygmekaniska avdelning
enligt framlagd plan skulle komma att hedriva, hade visserligen eren
mycket stark begränsning. Provflygningarnas omfattning kunde
därför knappast antagas komma att utgöra någon allt för stor olägenhet för
luftti afiken pa Bromma. Det syntes dock önskvärt, att anstaltens flygmekaniska
avdelning i en snar framtid gåves ett större utrymme än vad som förutsatts
av utredningsmannen. Denna utvidgning läte sig näppeligen genomföras
utan svårigheter, om anstalten förlädes till Bromma flygplats. Under
sådana förhallanden kunde man visserligen tänka sig den utvidgade flygmekaniska
avdelningens verksamhet förlagd till annan flygplats än den.
till vilken anstalten anslutits, men syntes detta komma att medföra olägen
heter ur organisatorisk synpunkt. Det syntes därför vara önskvärt att ytterligare
undersöka, huruvida icke den flygtekniska anstalten med en gång
skulle kunna förläggas till någon annan flygplats.

Örn icke detta skulle låta sig göra, förutsatte styrelsen emellertid, att anstaltens
förläggning invid Bromma flygplats underkastades en omprövning
med hänsyn till planerna på flygplatsens blivande utbyggande.

Djurgård sk o m m i s sio nen: Ett genomförande av utredningsmannens förslag
förutsatte, att staten av Stockholms stad förvärvade det avsedda tomtområdet.
Utredningsmannen hade därvid ifrågasatt, huruvida ej, med undvikande
av direkt penningutlägg, förvärvet skulle kunna ske genom bvte
mot något kronan tillhörigt område.

För sin del funne kommissionen det vara tvivelaktigt, huruvida berörda
område borde förvärvas genom markbyte. Ansåges så emellertid böra ske,
torde kronan äga flera markområden, som staden önskade förvärva och
kronan icke behövde för eget ändamål. På vidare förhandlingar, som i så
fall lämpligen kunde uppdragas åt kommissionen att föra. borde få bero.
vilket eller vilka kronans områden, som skulle ingå i ett dylikt eventuellt
markbyte mellan kronan och staden.

Flygförvaltningen och chefen för flygvapnet i gemensamt yttrande: Nödvändigt
syntes vara, att anstalten på grund av den tillhörande flygmekaniska
avdelningen förlädes i anslutning till lämpligt flygfält. Mot vad utredningsmannen
anfört rörande fördelarna av en förläggning i Stockholms närhet
funnes intet att erinra, varför en sådan förläggning tillstyrktes. Risken för
anstaltens förstöring genom flyganfall under krig kunde visserligen under
vissa förhallanden anses vara större i Stockholms närhet än örn anstalten
förlädes till landets mera undandragna delar. Det torde emellertid icke vara
möjligt att bestämma anstaltens förläggning med hänsyn enbart eller främst

Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

till denna faktor. Brommas belägenhet och natur medförde dock, att platsen
icke kunde anses idealisk för utförande av anstaltens flygmekaniska prov.
Det förhållandet, att proven i vissa fall kunde vara av hemlig natur, ävensom
den sannolikt alltmera ökade intensiteten hos lufttrafiken vore omständigheter,
som talade för att välja en annan förläggningsplats. Därest avsikten
skulle vara att för Kronans räkning redan 1938 förvärva markområden i
Stockholms närhet för anordnande av reservflygfält, talade därför starka
skäl för anstaltens förläggning till en dylik plats. Skulle emellertid planer på
reservflygfälts anordnande i Stockholms närhet icke för närvarande vara aktuella,
tillstyrktes en förläggning till Bromma. Omständigheter av berörd art
borde nämligen icke få försena förslagets framläggande för 1938 års riksdag.

Ingenjörsvetenskapsakademien: Beträffande den av utredningsmannen föreslagna
platsen för anstalten kunde akademien vitsorda, att den erbjöde
vissa fördelar, exempelvis den att förläggningen till ett fabriksområde gåve
en garanti för att bullret från anstalten icke komme att bli till tunga för
människor, som behövde ro. Akademien ansåge sig dock böra ge uttryck
för vissa betänkligheter mot denna plats. Till anstaltens uppgifter komme
att höra även provning av färdigbyggda flygplan. Dessa kunde genom luften
föras till Bromma flygplats. Då anstalten enligt förslaget väl skulle ligga
i grannskapet av denna flygplats men icke intill den, måste ett plan,
som skulle provas, på flygplatsen söndertagas och de olika delarna därpå
på lastautomobiler föras till anstalten för att där åter sammansättas. Örn
utvecklingen på detta område skulle komma att gå i den riktningen, att man
överginge till större flygplan, kunde dock snart den punkt vara nådd, då
man icke på detta sätt kunde föra ett flygplan till anstalten. Akademien
måste därför anse det vara till fördel, om anstalten komme att ligga intill
en flygplats, icke blott i grannskapet av en sådan. Mot den föreslagna platsen
talade också det höga pris, som av jordägaren, Stockholms stad, begärdes
för tomten. Akademien ville även framhålla, att icke alla flygplatser
lika väl lämpade sig till grannar åt anstalten. En och annan gång komme
denna att behöva använda flygplatsen. Vid en militär flygplats och vid en
sportflygplats mötte detta inga svårigheter. Annorlunda vöre det vid en
trafikflygplats, som alltid måste stå öppen för ankommande flygare. Akademien
ansåge alltså, att den föreslagna anstalten helst borde ligga intill en
militär flygplats eller eventuellt intill en sportflygplats, om en sådan nu med
hänsyn till storlek och övriga förhållanden befunnes lämplig. Akademien
ville också framhålla, att, om anstalten förlädes intill en flygplats, den icke
önskvärda klyvningen av densamma i två på olika ställen liggande delar
kunde undvikas.

Akademien finge även betona vikten av att tillräckliga utvidgningsmöjligheter
för anstalten funnes.

Kostnader för försöksanstaltens uppförande, inredning och

utrustning.

Utredningsmannen har sammanställt följande kostnadsberäkning rörande
den föreslagna försöksanstalten:

A. Aerodgnamiska avdelningen.

Byggnader med inredning, vatten-, värme-, gas- och
belysningsinstallationer samt möbler, enligt särskild av
professor E. Lallerstedt utförd kostnadsberäkning...... kronor

755,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Speciella inredningsdetaljer.

Enligt efter uppgjorda sammanställningsritningar avgivet

preliminärt anbud, avseende tillverkning och uppsättning
i laboratorierna:

Cylinder av stålplåt med dörrar (till vindtunneln)
.......................... kronor 5,800

Plåtkon med vagn och drivanordning (till

vindtunneln) ...................... » 8,000

Fångtratt med upphängningsanordning

(till vindtunneln) .................. » 3,800

Trumma och stativ till spintunneln .... » 11,600

Uppskattad kostnad för hantlangningsoch
ställningsarbeten vid uppsättning av
föregående detaljer samt för målning
av desamma ...................... » 1,300

Elektrisk utrustning för laboratorierna
(enl. preliminära offerter).

Kabelanslutning till stadens nät, 280 m.

å 30 kronor....................... kronor 8,400

Transformator å 250 kVA och högspän ningsställverk

..................... » 11,200

Omformare och fläktmotor å 1,000 hk . . » 111,000

Lågspänningsinstrumentering ......... » 22,000

Omformare och modellmotor för propellerundersökningar
i vindtunneln..... » 24,000

Trefaskommutatormotor för spintunneln » 8,800

Kostnader för frakter, ledningar inom laboratorierna
och installation av utrustningen
c:a 35 % av utrustningens pris » 63,000

kronor

Fläktanläggningar för tunnlarna.

Fläkt för vindtunneln, jämte ledskenor, strömlinjeformad
kåpa kring motorn m. m. och stativ för fläktmotorns

lagring, enl. preliminärt anbud .................... »

Propellerfläkt av trä jämte navkåpa, för

spintunneln ...................... kronor 2,000

Axelledning för spintunnelfläkt ........ »__1,000 »

Våganläggning.

Sexkomponentvåg med rubbart stativ, hastighetsmätare
och registreringsbord, delvis enl. preliminärt anbud, delvis
enl. uppskattning .............................. »

övrig labo ratorieut rustning.

Transportvagnar och andra verktyg för

modellmontering .................. kronor 2,000

Instrument för vindtunneln............ » 10,000

Utrustning för spintunnelförsök ........ » 1,000

Apparatutrustning för fysikaliskt laboratorium
.......................... » 10,000

Skriv-, rökne- och andra kontorsmaskiner » 7,000

Ritkontorsutrustning (exkl. möbler) .... » 800

Vetenskaplig litteratur för anstaltens
bibliotek........................... »_ 8,000

30,500

248,400

35,000

3,000

160,000

38,800

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Verkstadsut rustning.

Snickeri:

Maskiner, hyvelbänkar och verktyg... . kronor 7,500

Spänstig .......................... » 1,500

Torkanläggning .................... »__1.000 kronor 10,000

Mekanisk verkstad:

Verktygsmaskiner, planskivor, diverse maskin- och

handverktyg .................................. » 25,000

Plåtslageri:

Diverse maskiner för klippning, pressning, nitning m. m. » 5,000

Diverse kostnader samt oförutsedda utgifter
för utrustning.

Personbil .......................................... » 5,300

Ritningar, arbetsledning, kontroll och administration under
byggnadstiden ................................ » 30,000

Tunnelmodell och modellförsök ...................... » 4,000

Diverse installationskostnader och oförutsedda utrust ningskostnader

................................ »__20,000

Summa kostnader för byggnader, inredning och utrustning
.................................. kronor 1,370,000

Härav för byggnader .......................... » 755,000

för viss speciell inredning och utrustning........ » 615,000

Anm. Om den elektriska utrustningen skall förutses användbar även för matning av motorn
till en anläggning för hållfastighetsprovning av propellrar, tillkommer för utrustningen ett belopp
av 14,000 kronor (upptaget i kostnadsberäkningen för propelleranläggningen).

B. Hållfastlietsavdelningen.

a) Allmänt hållfasthetslaboratorium.

Byggnad med inredning, vatten-, värme- och belysningsinstallationer
samt möbler, enligt särskild av
professor E. Lallerstedt utförd kostnadsberäkning ....... kronor 238,000

Utrustning.

10-tons travers ...................... kronor 19,000

Elektriska installationer (uppskattat) .... » 7,000

Apparater och maskiner enligt följande
förslag:

Tensometrar (40 st.); DVL:s

registrerande tensometrar (4 st.); tidskoordinatmarkerare
(4 st.); anordning
för utvärdering av tcnsomcterdiagram;
apparat för registrering av
svängningsamplituder (2 st.); svängningsgenerator;
nivellerkikare (2 st.);
böjningssvängningsmaskin; torsionssvängningsmaskin;
universalprovmaskin
med pulsator för växelbelastningar;
kostnad för ovanstående enligt
offerter ........................ * 90,000

Kungl. May.ts proposition nr 56.

Försöksutrustning för statiska betastningsprov
av hela flygplan m. m.,
såsom stativ, hävstänger, viktsatser
m. m., samt oförutsedd maskinutrustning
uppskattas till en kostnad av. ... kronor 70,000 kronor 186 000

Summa kronor 424,000.

b) Anläggning för hallfast hetsprov ning av propellrar.
Byggnad, motorfundament, skyddsanordning, enl. beräkning
av professor E. Lallerstedt...................... kronor 15,500

Merkostnad för elektrisk omformare till

vindtunneln (enl. prel. anbud) ...... kronor 14,000

Rusningsmotor med kuggväxel (enl. prel.

anbud) ............................ » 46,000

Propelleraxel med lagerhus (uppskattad

kostnad) .......................... » 4,500

Elektriska ledningar och installation

(uppskattat) ....... > 8,000 » 72,500

Summa kronor 88,000.

C. Flygmekaniska avdelningen.

Instrument för registrering av hastighet, accelerationer, roderrörelser,
vibrationer m. m. (Instrument för registrering
av materialpåkänningar under flygning förutsättas
gemensamma med hållfasthetslaboratoriet) . . kronor 30,000

Summa kronor 30,000.

Till ytterligare belysning av kostnaderna har utredningsmannen uppgjort
följande tablå, däri kostnaden för markförvärv, 342,000 kronor, tänkts fördelad
på aerodynamiska avdelningen, hållfasthetsavdelningen och reservtomtutrymme
i den ungefärliga proportion, i vilken tomten fördelas på de olika
ändamålen:

''	Aerodyna-	Hållfasthetslaboratorium
	miska labo-			Flygmeka-
	ratorier, med			nisk avdel-	Reserv
	verkstad och	Allmänt	Propeller	ning
	kontor
	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor
Byggnadstomt............	114,000	57,000	__		171,000
Byggnader med inredning	755,000	238,000	15,500	—	_
Utrustning .........	615,000	186,000	72,500	30,000	—
Summa	1,484,000	481,000	88,000	30,000	171,000

Totalkostnad I 2,254,000

Beträffande ifrågavarande kostnadsberäkningar har yttrande avgivits allenast
av byggnadsstyrelsen. Styrelsen har anfört, att de uppgjorda beräkningarna
rörande anstaltens utrustning undandroge sig styrelsens bedömande

Kungl. Majlis proposition nr 56-

men att styrelsen i fråga om byggnaderna icke hade något att erinra mot
de ritningsförslag, som läge till grund för utredningsmannens beräkningar.
Styrelsen hade funnit de för byggnaderna till sammanlagt 1,008,500 kronor
beräknade kostnaderna skäliga.

Försöksverksamhetens organisation och driftskostnader.

Beträffande organisationsformen har utredningsmannen anfört följande:

Utvecklingen inom flygtekniken ginge i våra dagar utomordentligt hastigt.
Undan för undan uppdöke nya problem, vilka påfordrade sin lösning och
som även de flygtekniska anstalterna i de olika länderna utan dröjsmål grepe
sig an med. För att en dylik anstalt i ett litet land som vårt med dess i förhållande
till stormakterna tämligen små resurser skulle kunna bliva i stånd
att genom sin forskning ernå resultat av sådan betydenhet i tekniskt avseende
och i nyhetshänseende, att en inhemsk flygindustri därå kunde bygga
en framgångsrik egen konstruktiv verksamhet, erfordrades därför, att anstalten
icke genom bundenhet i fråga om medeldisponering eller eljest hindrades
att hålla sig å jour med utvecklingen och raskt taga itu med de problem
som med hänsyn till förhållandena måste anses äga största aktualiteten.
Med hänsyn härtill vore möjligt, att i fråga örn anstaltens organisation en
sådan form vöre att föredraga, att anstalten i stället för att göras statlig dreves
av en för ändamålet särskilt bildad juridisk person, såsom förening, bolag
eller stiftelse. Vissa skäl kunde emellertid anföras mot en dylik ickestatlig
organisationsform. Sålunda torde, även om kretsen av intressenter
kunde förutsättas komma att omfatta mer än den egentliga flygindustrien —
t. ex. vissa metallverk — antalet intressenter i allt fall komma att bliva jämförelsevis
ringa. Något i avseende till storleken av engångskostnaderna för
försöksanstalten mera betydligt bidrag till dessa kostnader torde icke kunna
påräknas från industriellt håll. Icke heller skulle därifrån de årliga kostnaderna
kunna tänkas bliva mera än delvis ersatta. En formellt icke-statlig
form kunde sannolikt alltså anses tänkbar endast under den förutsättningen,
att även i sådant fall staten inträdde som huvudintressent. Särskilt med hänsyn
till vad sålunda framhållits hade utredningsmannen funnit sig böra stanna
för att anstalten även formellt erhölle statlig karaktär. Utredningsmannen
förutsatte emellertid härvid, att de möjligheter, som funnes att åt anstalten
förläna nödig smidighet och anpassningsförmåga, bleve tillvaratagna.

Vid bedömandet av kostnaderna för anstaltens drift finge emellertid uppmärksammas,
att av utomstående begärda undersökningar givetvis av beställaren
borde ersättas enligt vissa grunder. Dessa torde böra fastställas av
Kungl. Maj:t. Viss del —• huru stor kunde knappast i förväg beräknas — av
årskostnaderna för anstalten komme alltså att ersättas statsverket genom inflytande
undersökningsavgifter.

För ledningen av försöksverksamheten föreslår utredningsmannen inrättande
av ett särskilt centralt organ. Ilan anför härutinnan:

Vid den planerade försöksanstalten skulle bedrivas aerodynamisk forskning
och hållfasthetsforskning, båda kompletterade med försök under flygning.
Materialforskningen däremot hade av utredningsmannen förutsatts
skola tillsvidare äga rum med anlitande av nuvarande laboratorier eller andra
inrättningar. Utredningsmannen ville icke underlåta att betona angelägen -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 56.

heten av att även forskning av sist angiven art verkligen komme till stånd,
ehuru den icke föreslagits förlagd till den nya anstalten. Materialforskning
hade en grundväsentlig betydelse för bland annat utexperimenterande av ersättningsmaterial,
och utvinnande därav vöre i många fall av utomordentlig
vikt, för att icke flygindustrien i händelse av importsvårigheter vid krigsfall
eller eljest skulle råka i brydsam belägenhet.

En rationellt bedriven flygteknisk försöksverksamhet, omfattande såväl
aerodynamisk och hållfasthetsforskning som materialforskning, krävde i
vårt land, liksom fallet visat sig vara överallt i utlandet, statens medverkan.
Då väl knappast någon nuvarande statlig myndighet eller annat nuvarande
statligt organ fullt lämpade sig för handhavandet av förevarande verksamhet,
vid vars utövande såväl industriellt-merkantila som militära synpunkter påfordrade
beaktande, föresloge utredningsmannen att för ändamålet insattes
ett speciellt statligt organ. Detta, som förslagsvis torde kunna benämnas
statens flygtekniska nämnd, torde böra bestå av representanter från flygvapnet,
rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, kommerskollegium,
luftfartsmyndigheten, ingenjörsvetenskapsakademien, tekniska högskolan
i Stockholm och flygindustrien. För att nämndens verksamhet ej
skulle bliva för tungrodd torde endast en representant från vardera av nu
nämnda statsorgan m. fl. böra komma i fråga. Dessa representanter torde
böra förordnas av Kungl. Majit, som tillika borde utse en av dem till nämndens
ordförande. Dessutom bolde såsom ledamot av nämnden ingå chefen
för den blivande försöksanstalten. Nämnden borde äga möjlighet att för
överläggningar eller inhämtande av upplysningar i särskilda fall tillkalla experter.
Utredningsmannen förutsatte, att nämndens ledamöter icke skulle
erhålla någon särskild ersättning för uppdraget.

Nämndens verksamhet torde i huvudsak kunna angivas såsom avseende
försöksverksamhetens planläggande och försöksanstaltens dirigerande; utredningsmannen
funne alltså nämnden böra jämväl fungera som denna anstalts
styrelse.

Nämnden borde efter verkställande av erforderliga undersökningar uppgöra
program för den vetenskapliga flygtekniska försöksverksamheten för
viss tid. Därunder uppkommande nya problem borde emellertid givetvis med
den skyndsamhet, förhållandena kunde anses kräva, bliva föremål för nämndens
behandling och eventuell vetenskaplig undersökning, trots att de sålunda
icke inginge i det för löpande period uppgjorda forskningsprogrammet.
De spörsmål, sorn skulle bliva föremål för forskning, hade nämnden
att allt efter deras art för ändamålet hänvisa till de anstalter, som borde komma
ifråga i varje särskilt fall: för aerodynamiska och hållfasthetsnndersökningar
i regel den nya försöksanstalten samt för materialundersökningar någon
av de nuvarande, för ändamålet lämpade anstalter, varå utredningsmannen
tidigare i annai sammanhang pekat. Nämnden borde skaffa sig ingående
kännedom om sistberörda inrättningars olika möjligheter och resurser
att bedriva sådan forskning, varom här vore fråga. Beslut i anledning av
framställningar, som av industrier eller myndigheter gjordes hos den flygtekniska
försöksanstalten örn verkställande av undersökningar därstädes,
torde i allmänhet böra fattas av anstaltschefen. Vore de begärda undersökningarna
av sådan omfattning, att de inverkade på genomförbarheten av
anstaltens arbetsprogram, borde emellertid frågan om deras företagande av
anstaltschefen hänskjntas till nämndens avgörande.

Föredragningen i nämnden torde böra ingå i tjänsteåliggandena för nyssnämnde
chef. Även protokollsföringen i och andra skrivgöromål för nämnden
torde böra ombesörjas genom den flygtekniska anstalten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

Närmare bestämmelser om nämndens verksamhet torde av Kungl. Majit
böra meddelas i instruktion för nämnden.

Beträffande försöksanstaltens personalbehov må ur utredningsmannens
betänkande lämnas följande redogörelse.

Aerodynamiska avdelningen.

Det vore icke möjligt att i förväg förutse, i vilken utsträckning ett aerodynamiskt
laboratorium kunde komma att anlitas av flygindustrien för rena
modellundersökningar av projekterade flygplan, oell därför icke heller möjligt
att på denna väg bilda sig en uppfattning örn personalbehovet. Man
måste emellertid utgå ifrån att laboratoriets uppgift icke kunde inskränkas
till att vid förekommande behov bistå med undersökningar av bestämda
flygplanprojekt. För att bliva flygindustrien till verklig nytta måste laboratoriet
även bedriva en kontinuerlig forskningsverksamhet beträffande flygtekniska
problem utan avseende till problemens samhörighet nied något bestämt
aktuellt projekt. Laboratoriet måste med andra ord i förväg samla
undersökningsresultat, som kunde stå till industriens tjänst vid dess uppgörande
av nya flygplanprojekt. Eftersom man ej behövde befara brist på
problem, skulle sålunda vid ett laboratorium kunna sysselsättas en personal
av sådan omfattning, att laboratorieanläggningens egen arbetskapacitet bleve
utnyttjad till gränsen. Härvid hade nian till och med möjlighet att flytta
denna gräns genom att arbeta i dubbla skift.

För ett svenskt aerodynamiskt laboratorium torde det av kostnadsskäl väl
knappast bliva möjligt att på detta sätt utnyttja anläggningens hela kapacitet.
Vid vilket minimum man under sådana förhållanden borde stanna vid
kalkyler rörande personalomfattning, bleve sålunda en bedömnings- och avvägningsfråga.
Laboratoriets utnyttjande borde under alla förhållanden
stå i en rimlig proportion till dess möjligheter.

För ett bedömande av frågan, huru stor personal skulle erfordras för ett
fullständigt utnyttjande av anläggningen, torde erfarenheter från andra
aerodynamiska laboratorier kunna tjäna som underlag. Vid aerodynamiska
försöksanstalten i Göttingen utgjordes personalen vid en tidpunkt, då denna
omfattade en medelstor (dock mindre än den här planerade) och en liten
vindtunnel, av 45 personer: 1 direktör, 1 avdelningschef, 9 akademiskt utbildade
assistenter, omkring 20 mättekniker och ritare, 1 verkmästare, 6 arbetare,
4 räknebiträden samt skrivbiträden. Arbetarnas antal i förhållande
till övrig personal vore påfallande litet, vilket emellertid torde hava sammanhängt
med att modellerna vörö relativt små och dessutom troligen i
stor utsträckning tillverkades vid flygindustrierna.

Vid ett fullständigt utnyttjande av den här föreslagna tunnelanläggningen
(vid arbete i ett skift) skulle personalbehovet kunna antagas bliva 35 å 40
personer. En reducerad personaluppsättning, som dock torde kunna anses
möjliggöra en rimlig utnyttning av laboratorierna, bedömdes av utredningsmannen
för hela den aerodynamiska avdelningen kunna hava följande sammansättning:
3 teoretiker, 4 ritare och mättekniker, 3 tekniska biträden inom
laboratorierna, 1 å 2 räknebiträden, 1 verkmästare, 5 5 6 modellsnickare,
5 5 6 metallarbetare samt för det fysikaliska laboratoriet 1 teknisk fysiker,
summa 23 5 26 personer. Härtill komme för anstaltens samtliga avdelningar
gemensam personal för kansli m. m. (se nedan). Utredningsmannen räknade
vid beräknande av årskostnader vid normal drift mod en personal av 23
personer för den aerodynamiska avdelningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Av teoretikerna borde en vara avdelningschef. Denne skulle leda det
teoretiska arbetet på avdelningen samt planlägga och hava ansvaret för det
expei imentella arbetet. Innehavaren av befattningen borde vara civilingenjör
med grundlig teoretisk utbildning inom aerodynamiken och dess flygtekniska
tillämpning samt med god erfarenhet beträffande aerodynamik^ iabolatoriearbete.
Med hänsyn lill de kvalifikationer, som sålunda måste ställas
på denne tjänsteman, ävensom arten och omfattningen av de honom åvilande
arbetsuppgifterna, syntes det utredningsmannen, att befattningen, som
givetvis borde vara ordinarie, borde hänföras till lägst lönegraden B 29.

De två övriga teoretikerna torde böra bekläda befattningar såsom förste
avdelningsingenjör respektive avdelningsingenjör.

Förste avdelning singenjören skulle biträda avdelningschefen i såväl det
teoretiska som det experimentella arbetet. Ilan borde dessutom sorn speciell
uppgift hava att leda konstruktionsarbetet och verkstadsdriften. Även
han borde vara civilingenjör med god utbildning inom den teoretiska och
experimenteha aerodynamiken och dess flygtekniska tillämpning samt med
föregående erfarenhet beträffande dylikt laboratoriearbete. Befattningen
föresloges till ordinarie. Vad anginge befattningens placering i lönegrad
hade utredningsmannen, i anseende till befattningens art och erforderliga
kvalifikationer hos befattningshavaren ävensom efter jämförelse med lönegradsplaceringen
för flygvapnets flygingenjörer, ansett befattningen böra
upptagas i lönegraden B 26.

Avdelningsingenjören skulle speciellt handhava försöksarbetet i spintunneln
och i samband därmed verkställa teoretiska undersökningar rörande
spinproblemet. Han borde dessutom kunna biträda avdelningschefen med
annat teoretiskt arbete och syntes lämpligen kunna specialiseras på sådana
aerodynamiska undersökningar, som skulle utföras vid de praktiska flygförsöken.
Jämväl avdelningsingenjören borde vara civilingenjör med aerodynamik
och flygteknisk utbildning. Utredningsmannen föresloge, att befattningen
tillsvidare erhölle endast extra ordinarie karaktär och att densamma
därvid hänfördes till 24 lönegraden. Även härvid hade avseende
lästs bland annat vid lönegradsplaceringen för flygingenjörerna vid flygvapnet.

Ritare och mättekniker borde kunna utnyttjas omväxlande för ritarbete
och handhavande av det manuella mätarbetet vid vindtunnelförsöken. De
borde hava utbildning från lägre teknisk läroanstalt. Utredningsmannen
föresloge, att av dessa fyra befattningar två uppfördes å ordinarie stat och
två gjordes till extra ordinarie befattningar. I avlöningshänseende syntes de
kunna jämföras med t. ex. förste laboratoriebiträdesbefattningarna vid statens
provningsanstalt och således hänföras till lönegraden B 11 respektive
11 lönegraden.

De tekniska biträdena inom laboratorierna skulle hava till uppgift bland
annat att handhava montering i vindtunneln av modeller samt försöks- och
mätanordningar. En borde kunna anförtros skötseln av den elektriska utrustningen.
Han borde därför vara utbildad elektriker, medan för de båda
andra utbildning vid mekanisk yrkesskola syntes böra fordras. Utredningsmannen
föresloge, att av ifrågavarande tre befattningshavare en uppfördes å
ordinarie stat såsom förste laboratoriebiträde med placering i lönegraden B
11. Han borde äga den mogenhet, att åt honom kunde överlämnas ledningen
av och ansvaret för förenämnda monteringsarbete, vilket fordrade
både omdöme och förmåga att arbeta med precision. De två övriga torde
såsom laboratoriebiträden böra placeras i 7 lönegraden, den ene som extra
ordinarie befattningshavare och den andre som extra befattningshavare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 ti.

Räknebiträdet (kvinnl., endast en dylik befattningshavare föresloges tillsvidare)
skulle bearbeta de siffermässiga mätresultaten och omräkna desamma
till koefficientvärden, dels med användande av räknemaskin, dels med
logaritmiska eller andra räknemetoder. Noggrannhet och samvetsgrannhet
fordrades. Arbetet fordrade dessutom så pass stort matematiskt omdöme,
att det ej torde kunna inövas utan ett visst mått av förkunskaper i matematik,
dock ej nödvändigtvis motsvarande studentexamen. Befattningen, varav
leonline att finnas ett stadigvarande behov, torde böra göras ordinarie och i
lönehänseende hänföras till lönegraden B 7 (kanslibiträdesgraden).

Verkmästaren skulle hava att i detalj planera och leda arbetet inom såväl
snickar- som metallverkstaden, handhava förråd och utföra övlig verkstadsbokföring.
Befattningen föresloges uppförd å ordinarie stat i lönegraden
B 15.

Ben för det fysikaliska laboratoriet avsedde tekniske fysikern borde hava
ställningen som avdelningsingenjör å laboratoriet. Han skulle hava som
huvudsaklig uppgift att bistå ledningen med uttänkande och utexperimenterande
av mätanordningar och instrument. Då elektriska och fotografiska
mätmetoder numera spelade en stor roll, borde han vara särskilt förfaren
på dessa gebit och syntes därför lämpligen böra vara civilingenjör med utbildning
antingen som teknisk fysiker eller som elektrotekniker. Befattningen
föresloges åtminstone till att börja med erhålla blott extra ordinarie
karaktär och syntes utredningsmannen böra hänföras till 22 lönegraden.

Håll fasthet savdelningen.

Beträffande omfattningen av arbetet i ett för flygtekniska tillämpningar
avsett hållfasthetslaboratorium och ett dylikt laboratoriums uppgift gällde
detsamma, som anförts örn ett aerodynamiskt laboratorium. Även detta
laboratorium måste sålunda vara kapabelt att i förväg samla undersökningsresultat,
som kunde stå till industriens tjänst vid uppgörande av nya flygplanprojekt.
För bedömande av frågan, vilken omfattning personalen minst
måste lia, för att laboratoriet skulle bliva i stånd att leverera ett forskningskvantum,
som kunde anses motsvara en självständig flygindustris minimumbehov,
förelåge inom landet icke tillräckliga erfarenheter. Den flygtekniska
hållfasthetsforskning, som hittills bedrivits inom landet, hade varit mycket
sporadisk. Vad som vore känt örn motsvarande utländska laboratorier kunde
icke tjäna direkt som ledning på grund av skillnaden i storleksförhållanden.
För att höra en på området mycket erfaren mans uppfattning hade
utredningsmannen diskuterat frågan med professor Teiclimann, mångårig
medlem av den vetenskapliga ledningen för motsvarande laboratorium vid
Deutsche Versuchsanstalt för Luftfahrt. Enligt professor Teiclimanns bedömande
skulle en personaluppsättning, som kunde anses utgöra ett minimum
för ett flygtekniskt hållfasthetslaboratorium för våra behov, men som
å andra sidan borde kunna vara tillräcklig, för att laboratoriet skulle kunna
bliva till verklig nytta, lämpligen hava följande sammansättning: 3 teoretiker,
1 försöksledare med 1 assistent, 2 å 3 tekniker, 5 arbetare. I den mån
det vore utredningsmannen möjligt att bedöma behovet, syntes honom detta
förslag vara rimligt och väl avvägt. Utredningsmannen räknade, med anslutning
till detta förslag, i kostnadsberäkningarna med en personaluppsättning
av 12 man vid normal drift.

En av teoretikerna borde vara avdelningschef. Ilan skulle leda det teoretiska
arbetet inom avdelningen samt planlägga och hava ansvaret för försöksarbetet.
Då teorien spelade en synnerligen viktig roll för planläggande
av en rationell försöksverksamhet på hållfasthetsområdct, borde han besitta

Mimny lill riksdagens protokoll KISS. 1 saini. /Vr lili. •"

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

grundlig teoretisk utbildning i elasticitetsteori och hållfasthetslära samt förmåga
av självständig verksamhet på dessa områden. Han borde dessutom
äga flygteknisk erfarenhet. Hans allmänna utbildning borde i övrigt vara
civilingenjörens. Befattningen föresloges uppförd å ordinarie stat i lägst lönegraden
B 29.

De två andra teoretikerna syntes lämpligen kunna betecknas som avdelningsingenjörer.
De borde vara civilingenjörer med grundliga teoretiska kunskaper
på hållfasthetsområdet samt flygteknisk skolning, och skulle hava till
uppgift att bistå avdelningschefen. Däremot krävdes ej så stor erfarenhet,
att de utan handledning kunde bearbeta problemen. Utredningsmannen
föresloge, att ifrågavarande två befattningar i varje fall tillsvidare icke uppfördes
å ordinarie stat utan erhölle, den ene extra ordinarie och den andre
extra karaktär. Befattningarna torde lämpligen böra placeras i 22 lönegraden.

Försöksledaren skulle efter avdelningschefens anvisningar örn undersökningens
syfte kunna självständigt utarbeta planen för försökens utförande,
utarbeta lämpliga försöksanordningar och leda försöksarbetets genomförande.
Han behövde ej hava högre teoretisk utbildning men borde vara praktiskt
initiativrik på det tekniska området. Såsom grundläggande utbildning
torde genomgång av tekniskt gymnasium vara tillfyllest. Tjänsten syntes
böra uppföras å ordinarie stat med placering i lönegraden B 20.

Försöksledarens assistent borde hava motsvarande kvalifikationer men
behövde ej hava samma grad av erfarenhet. Till en början torde man för ändamålet
kunna åtnöja sig med en extra befattning i 11 lönegraden.

Teknikerna (endast 2 föresloges tillsvidare) skulle hava till uppgift att
sköta montering av instrument m. m. och att vid försökens utförande biträda
med injusteringar, avläsningar m. m. Utbildning vid en mekanisk yrkesskola
syntes vara lämplig förutbildning. Den ene av dem borde äga den
mogenhet, att honom kunde anförtros ledningen av nyssberörda arbeten, vilken
uppgift liksom arbetet i vindtunneln fordrade omdöme och sinne för
precision. Han borde erhålla ställning som ordinarie förste laboratoriebiträde
i lönegraden Bil. För den andre teknikern torde man tillsvidare kurn
na nöja sig med en extra befattning såsom laboratoriebiträde i 7 lönegraden.

Flygmekaniska avdelningen.

Formulerande av problemen och planläggning av försöken vid en flygmekanisk
avdelning torde lämpligen ske inom den aerodynamiska och hållfasthetsavdelningen,
vilkas undersökningar den flygmekaniska avdelningen
avsåges komplettera genom praktiska flygförsök. Det vore således ej erforderligt
att räkna med speciell teoretisk personal för denna avdelning. Organisatoriskt
torde avdelningen lämpligen inordnas i antingen den aerodynamiska
eller hållfasthetsavdelningen såsom en underavdelning. För ledning
av arbetet inom avdelningen erfordrades en flygtekniskt skolad ingenjör och
för flygningarnas utförande en flygare med teknisk skolning. Åtminstone
till en början, intill dess erfarenhet av det avdelningen tillkommande arbetet
vunnits, torde båda uppgifterna kunna handhavas av en och samma person,
en flygutbildad ingenjör. Tillgång till flygtekniskt utbildade ingenjörer
med grundlig flygutbildning vore numera att räkna med. För avdelningen
erfordrades dessutom minst en motormekaniker samt arbetarpersonal för
tillverkning och montering av försöksanordningar m. m. Örn man räknade
med att mera genomgripande förändringar å försöksflygplan utfördes vid
flygindustrierna, torde 3 å 4 man kunna anses tillräckligt för sistnämnda

Kungl. Muj-.ts proposition nr 56.

uppgifter, med den omfattning avdelningen i övrigt bär beräknats få. Vid
vissa tillfällen torde erfordras ett större arbetarantal, men härvid torde assistans
kunna erhållas av de båda laboratorieavdelningarnas personal. Utredningsmannen
räknade sålunda med en personal för den flygmekaniska
avdelningen, omfattande: 1 ingenjör med flygutbildning, 1 molormekaniker,
3 arbetare.

Nu ifrågavarande avdelningsingenjör torde tillsvidare böra erhålla ställning
som extra ordinarie befattningshavare i 24 lönegraden. Därtill bomme flygtilllägg.

För motormekanikern föresloges en extra ordinarie befattning i 7 lönegraden.

För försöksanstaltens avdelningar gemensam personed.

För ledningen av en försöksanstalt, omfattande samtliga angivna avdelningar,
torde en särskild anstaltschef erfordras. Vetenskapligt arbete och
studier för att följa med utvecklingen inom facket torde få anses så pass
fullständigt komma att upptaga resp. avdelningschefers tid, att ingendera av
dem samtidigt kunde betungas med anstaltens ledning. Eftersom anstaltens
vetenskapliga effektivitet i hög grad konnne att bero av dessa chefers
produktivitet, skulle det icke vara lämpligt att splittra deras intresse och tid
med chefsgöromål. Den avdelningschef, som skulle fungera som anstaltschef,
skulle därvid antagligen vid sin sida behöva en biträdande vetenskaplig
avdelningschef, vilken i realiteten finge fungera som avdelningschef, och
någon väsentlig besparing vore sålunda icke gjord. Om emellertid endast
den aerodynamiska avdelningen skulle inrättas, torde anstalts- och avdelningschef
kunna vara samma person. Anstaltens vetenskapliga stab torde
emellertid i detta fall behöva utökas med en man utöver det förut beräknade
antalet, två man jämte chefen, därav en avsedd huvudsakligen för spintunnelundersökningar.

Anstaltschef en syntes lämpligen böra vara en tämligen mångsidigt orienterad
flygtekniker. Det syntes utredningsmannen med hänsyn till arten av
anstaltens verksamhet vara att föredraga, att befattningen icke tillsattes genom
fullmakt utan genom förordnande på viss tid, förslagsvis sex år. Arbetets
karaktär och erforderliga kvalifikationer hos befattningens innehavare
torde motivera, att arvodet icke sattes till lägre belopp än som motsvarade
överdirektörsavlöning i lönegraden A 2 eller således 15,000 kronor, särskilt
i betraktande av de möjligheter till goda anställningar inom industrien, som
stöde till buds för kvalificerad arbetskraft inom här förevarande område.
Chefen torde lämpligen böra benämnas överdirektör.

Utredningsmannen hade tidigare föreslagit, att statens flygtekniska nämnd
skulle fungera som styrelse för anstalten samt att anstaltschefen skulle vara
ledamot av och föredragande i nämnden.

För kansligöromål beräknades för den större anstalten behövas tre befattningshavare
(kvinnliga). Av dessa borde en, som föresloges till ordinarie
kansliskrivare i lönegraden B 11, även tjänstgöra som kassör och räkenskapsförare.
De två övriga torde tills vidare böra bliva extra ordinarie befattningshavare,
nämligen ett kanslibiträde i 7 lönegraden och ett kontorsbiträde
i 4 lönegraden. Kontorsbiträdet beräknades jämväl kunna omhänderhava
betjänandet av anstaltens telefonväxel.

För en enbart aerodynamisk anstalt beräknades två kvinnliga biträden
erforderliga.

För anstalten erfordrades jämväl en expeditionsvakt, vilken med hänsyn
till anstaltens avskilda läge och de stora värden dess utrustning represente -

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

rade lämpligen syntes böra hava sin bostad inom anstalten och alltså tjänstgöra
även som portvakt. Jämväl skötseln av anstaltens värmeledning torde
få åligga denne befattningshavare. Han beräknades också vid behov kunna
fungera som förare av anstaltens bil. För ändamålet föresloges en ordinarie
befattning i lönegraden B 5, vartill torde få komma särskild ersättning för
portvakts- och eldarsysslorna.

Under diskussion med förut nämnda representanter för flygvapnet hade
framhållits önskvärdheten av att en ingenjör eller officer från flygvapnet
bleve kommenderad till anstalten för att följa dess arbete. Som denne skulle
avlönas på flygvapnets stat, berördes kostnadsberäkningarna för anstalten
endast så hilvida av förslaget, att arbetsrum finge beräknas för denne representant
för flygvapnet. I det uppgjorda förslaget till byggnader vore hänsyn
tagen till denna eventualitet i form av reservrum.

Till närmare belysande av de avlöning skostnader, som skulle föranledas
vid bifall till nu återgivna förslag, har utredningsmannen sammanfattningsvis
anfört följande:

Enligt vad i det föregående föreslagits skulle försöksanstaltens uppsättning
av ordinarie, extra ordinarie och extra personal till en början te sig på

följande sätt:

Ordinarie personal.

1 överdirektör......................................arvode 15,000 kr.

2 avdelningschefer ............................................ B 29

1 förste avdelningsingenjör .................................... B 26

1 försöksledare ................................................ B 20

1 verkmästare ................................................ B 15

2 förste laboratoriebiträde!! ..... B 11

2 ritare och mättekniker........................................ B 11

1 kansliskrivare (kvinnlig) ...................................... B 11

1 räknebiträde (kvinnlig) ...................................... B 7

1 expeditionsvakt .............................................. B 5.

Extra ordinarie personal.

2 avdelningsingenjör^- ........................................ 24

2 avdelningsingenjör!- . ....................................... 22

2 ritare och mättekniker........................................ 11

1 laboratoriebiträde .......................................... 7

1 motormekaniker ............................................ 7

1 kanslibiträde (kvinnlig) ...................................... 7

1 kontorsbiträde (kvinnlig) .................................... 4.

Extra personal.

1 avdelningsingenjör .......................................... 22

1 assistent .................................................. 11

2 laboratoriebiträden .......................................... 7.

Enligt vedertagna budgetprinciper skulle avlöningarna till ifrågavarande
personal — inklusive, förutom dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning,
ett beräknat belopp av 1,200 kronor såsom ersättning till expeditionsvakten
för portvakts- och eldarsysslorna samt ett flygtillägg å 3,000
kronor till avdelningsingenjören vid den flygmekaniska avdelningen — kunna
beräknas till i runt tal 155,000 kronor om året. Härutöver torde få be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

räknas omkring 60,000 kronor till arbetarpersonal (18 nian). Vidare måste
medel finnas för anställande i erforderlig utsträckning av tillfällig personal.
Med hänsyn till arten av anstaltens verksamhet torde i sådant hänseende
icke böra upptagas ett lägre belopp än 10,000 kronor. Avlöningskostnaderna
skulle således kunna uppskattas till omkring 225,000 kronor örn året. Vid
beräkningarna hade hänsyn icke tagits till dyrtidstillägg.

I det av utredningsmannen framlagda förslaget till lönegradsplacerad personal
vore antalet icke-ordinarie befattningshavare stort i förhållande till antalet
ordinarie tjänstemän. Utredningsmannen hade nämligen ansett det
vara riktigast, att i avbidan på närmare erfarenhet örn arbetsuppgifternas
omfattning den ordinarie staten erhölle en tämligen begränsad omfattning.
En utvidgning av denna stat, eventuellt då i samband med minskning av den
icke-ordinarie personalen, torde emellertid i sinom tid bliva erforderlig eller
önskvärd. Vad särskilt de extra befattningarna anginge, torde desamma, i
den mån de visade sig motsvara ett stadigvarande behov, böra utbytas mot
befattningar av fastare natur.

De årliga omkostnaderna enligt utredningsmannens förslag framgå av
följande sammanställning:

Aerodynamiska avdelningen.

Elektrisk energi för kraft och belysning ................ kronor

Uppvärmning ........ »

Material för modeller och försöksanordningar ............ »

Apparatutrustning .................................... »

Underhåll av maskiner och apparater .................. »

Bibliotek ............................................ »

Publikationstryck .................. »

Expenser för kontor och ritkontor (inkl. anstaltens gemensamma
kontorsexpenser) ............................ »

Reseersättningar ...................................... »

Frakter och transporter .............................. »

Städning å kr. 2.50 pr kvm och år ..................... ._»_

Summa kronor 64,300.

Hållfasthetsavdelningen.

Enär det på detta stadium vore omöjligt att överblicka, huru
årliga omkostnader för försöksutrustning (enligt uppskattning
ungefär lika med avlöningssumman för laboratoriepersonalen)
kunde komma att fördela sig på utökad verkstadspersonal,
material samt komplettering och underhåll
av apparat- och maskinutrustning, upptoges här i beräkning
av årskostnader en icke specificerad totalkostnad för
»utrustning» ....................................... kronor 60,000

Elektrisk energi för kraft och belysning.................. » 2,000

Uppvärmning ........................................ » 3,400

Bibliotek ............................................ » 500

Publikationstryck .................................... » 1,300

Expenser (kontor och laboratorium) .................... » 1,000

Reseersättningar ...................................... » 500

Frakter och transporter .............................. » 1,000

Städning å kr. 2.50 pr kvm och år ..................... . »_2,300

12,000

6,000

12,000

10,000

5.000

2.000
2,000

6,000

800

1,000

7,500

Summa kronor 72,000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Flygmekaniska avdelningen.

Apparater och annan utrustning ........................ kronor 5,000

Material för försöksanordningar ........................ » 2,000

Motorbränsle; beräkningsgrund:

150 flygtimmar å kr. 50.............................. » 7,500

Underhåll av flygmateriel; beräkningsgrund:

150 flygtimmar å kr. 50.............................. » 7,500

Hangarhyra .......................................... » 1,200

Flygfältsavgifter ...................................... » 500

Reseersättningar ...................................... » 300

Frakter och transporter ....................... »_1,000

Summa kronor 25,000.

Alim. Alla mera genomgripande förändringar i försökssyfte å industrierna tillhöriga flygplan
som vore föremål för undersökning vid den flygmekeniska avdelningen, förutsattes utförda av
flygindustrierna och sålunda löpande helt på sidan av försöksanstalternas omkostnadsstat. Likaså
förutsattes, att för varje särskilt fall överenskommelse kunde träffas med flygindustrierna, att
mera genomgripande förändringar, som i försökssyfte behövde utföras å anstaltens eget försöksflygplan
(laboratorieplan), utfördes av industrierna utan kostnad för anstalten.

Materialforskning vid andra laboratorier.

Årsanslag att disponeras av försöksanstaltens styrelse för

materialforskning vid andra laboratorier, förslagsvis .... kronor 40,000.

För anstaltens samtliga avdelningar gemensamma omkostnader.

Vattenavgift och gaturenhållning ...................... kronor 700

Underhåll av tomten ................................ » 1,000

Drifts- och underhållskostnad för personbil ............ » 2,000

___Summa kronor 3,700

Summa summarum kronor 205,000.

Enligt utredningsmannens förslag beräknas alltså årskostnaderna för försöksanstalten,
inklusive kostnader för materialforskning vid andra laboratorier
men exklusive dyrtidstillägg, till 430,000 kronor, därav avlöningar

225,000 kronor samt omkostnader 205,000 kronor. Viss del av kostnaderna
beräknas komma att ersättas statsverket genom inflytande avgifter för beställda
undersökningar.

Beträffande utredningsmannens förslag rörande försöksanstaltens organisation
samt därmed sammanhängande frågor har i de avgivna yttrandena
anförts i huvudsak följande:

Kommerskollegium: Beträffande den flygtekniska försöksverksamhetens
organisation hade föreslagits inrättandet såsom centralt organ för verksamheten
och samtidigt styrelse för anstalten av en statens flygtekniska nämnd,
bestående av en representant för vardera av flygstyrelsen, rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap, kommerskollegium, luftfartsmyndigheten,
ingenjörsvetenskapsakademien, tekniska högskolan i Stockholm och flygindustrien
samt därjämte chefen för försöksanstalten. Nämndens verksamhet
skulle avse dels försöksverksamhetens planläggande och dels försöksanstaltens
förvaltning.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ö6.

Såvitt kollegium kunde finna, vore den föreslagna sammankopplingen av
de i huvudsak administrativa uppgifter, som skulle åvila styrelsen för anstalten,
med den tekniskt vetenskapliga uppgiften att, efter verkställande av
erforderliga undersökningar, uppgöra program för den vetenskapliga flygtekniska
verksamheten mindre tillfredsställande. Med i huvudsak den föreslagna
sammansättningen torde det kunna förutses, att nämnden skulle
kunna fylla sin uppgift såsom anstaltsstyrelse, och den borde såsom sådan
givetvis äga att fastställa de huvudlinjer, efter vilka verksamheten vid anstalten
skulle bedrivas. Däremot torde den föreslagna nämnden vara mindre
lämpad för det första uppläggandet och utarbetandet i detalj av verksamhetsprogrammet
efter rationella vetenskapliga och industriella synpunkter.
Denna uppgift kunde i stället lämpligen anförtros åt en rådgivande institution,
ett flygtekniskt råd, sammansatt av specialister på olika områden; i
detta råd hnge anstaltens chef tänkas komma att spela en ledande roll.
På så sätt skulle också lätt kunna beredas möjlighet till större, örn också
indirekt inflytande från industriens sida på verksamheten. I sistberörda
syfte hade industriförbundet i sitt yttrande till kollegium ansett önskvärt att
åt flygindustrien bereddes två platser i nämnden. Intet hinder torde möta
för ätt åt ett dylikt råd med anstaltschefen såsom verkställande organ gåves
en sådan sammanhållande uppgift beträffande den centrala anstaltens och
utomstående institutioners verksamhet, som enligt betänkandet skulle tillkomma
statens flygtekniska nämnd.

I fråga örn den flygtekniska försöksanstaltens organisation ville kollegium
understryka, att särskilt under startperioden åt anstalten borde givas
relativt stor rörelsefrihet ur organisationssynpunkt. Även sedermera torde
en rätt hög grad av anpassningsförmåga vara påkallad nied hänsyn lill att
flygtekniken under avsevärd tid framåt alltjämt torde bliva underkastad en
hastig utveckling.

Kollegium ansåge sig icke hava anledning att i detalj ingå på förslaget,
vare sig i fråga om anstaltens uppdelning på avdelningar och utformningen
av dessas olika uppgifter eller rörande det beräknade personalbehovet. Däremot
ville kollegium framföra vissa erinringar i fråga örn det föreslagna
löne- och anställningssystemet.

Vid en anstalt av förevarande slag nied inriktning på forsknings- och
experimentarbete gällde — särskilt i fråga örn de ledande posterna —- att
fordringar av alldeles speciell art måste ställas på innehavarnas såväl kunskaper
som förmåga av initiativ och allmänna läggning för arbetet. Hade
ett olämpligt personval en gång gjorts, måste det finnas möjligheter till erforderlig
ändring inom ej alltför lång tidrymd. Likaså kunde även hos en
person nied goda förutsättningar för teknisk forskningsverksamhet de för
denna sysselsättning värdefullaste egenskaperna med tilltagande ålder trängas
tillbaka och ett ombyte av tjänsteinnehavare bliva önskvärt långt före
pensionsålderns inträde. En viss cirkulation mellan anstalten och flygindustrien
i fråga örn den högre, lekniskt-vetenskapliga personalen torde också
komma att visa sig vara av värde och borde redan från början underlättas.

Kollegium funne därför, att den föreslagna fördelningen av personalen pa
ordinarie, extra ordinarie och extra befattningshavare med inpassning i folden
civila statsförvaltningen gällande löneplaner lämpligen borde modifieras
enligt i huvudsak följande grunder.

Anstaltens chef hade föreslagits skola tillsättas genom förordnande på
viss tid; arvodet hade ansetts icke böra sättas till högre belopp än som motsvarade
överdirektörsbefattning i lönegraden A 2 eller 15,000 kronor. I an -

Kungl. Maj:ts proposition nr in -

ledning därav torde få erinras, att arvodet vid befattningar, som tillsattes
genom förordnande, i regel plägat bestämmas till ett något högre belopp
än lönen vid närmast jämförliga fullmaktstjänster. Jämväl med hänsyn till
den knapphet på lämplig arbetskraft, som enligt vad industriförbundet i
dess yttrande till kollegium framhållit rådde på området, funne kollegium
ett något högre årsarvode än det föreslagna vara befogat. Ett belopp av

16,000 eller 17,000 kronor skulle enligt kollegii åsikt vara lämpligt.

De båda avdelningscheferna för aerodynamiska och liållfasthetslaboratorierna
samt förste avdelningsingenjören å det förstnämnda, vilka förutsattes
hava högre ingenjörsteknisk utbildning, hade föreslagits anställda å
ordinarie stat med placering, de förra i lönegraden B 29 och den senare i
lönegraden B 26. På samtliga dessa befattningshavare torde i hög grad vila
ansvaret för att anstaltens verksamhet i detalj finge den utformning, som
vore avsedd. För ernående av erforderlig rörelsefrihet funne kollegium påkallat,
att dessa befattningar tillsattes genom förordnande på viss tid, som
borde kunna lämpas efter omständigheterna. Årsarvodet syntes böra bestämmas
lör avdelningscheferna till 12,000 kronor och för förste avdelningsingenjören
till 10,000 kronor. Beträffande dessa befattningshavare förutsatte
kollegium, att den här föreslagna anställningsformen — liksom i fråga
om anstaltens chef -— vore förenad med pensionsrätt i enlighet med bestämmelserna
i 3 kap. civila tjänstepensionsreglementet.

För aerodynamiska laboratoriet hade föreslagits två extra ordinarie avdelningsingenjörer,
den ena i 24 lönegraden och den andra i 22 lönegraden.
För hållfasthetslaboratoriet hade föreslagits två avdelningsingenjörer i 22
lönegraden, den ene med extra ordinarie och den andre med extra anställning,
samt en försöksledare med ordinarie anställning och lön enligt lönegraden
B 20. För flygmekaniska avdelningen hade föreslagits en extra
ordinarie avdelningsingenjör i 24 lönegraden. Det ville förefalla, som om
det lämpligaste vore att, åtminstone till dess någon tids erfarenhet vunnits
rörande arbetet vid laboratoriet, icke binda organisationen genom att i avlöningsstaten
uppföra dessa befattningar med en gång för alla bestämda
lönegrader utan att i stället anvisa en särskild anslagspost till avlönande av
icke-ordinarie ingenjörspersonal. Denna avlöningspost, vilken syntes kunna
upptagas till 40,000 å 50,000 kronor, borde få disponeras efter av Kungl.
Majit på förslag av anstaltens styrelse fastställda grunder, och det borde
därvid icke vara uteslutet att, om så skulle befinnas lämpligt, vid sidan av
extra ordinarie och extra anställning, tillämpa sådan s. k. kontraktsanställning,
som i viss utsträckning förekomme exempelvis vid vissa av försvarsväsendets
förvaltningsgrenar.

Beträffande övrig personal ansåge sig kollegium kunna biträda förslaget.

Statskontoret: I fråga örn anstaltens organisation biträdde statskontoret

utredningsmannens uppfattning, att åt anstalten borde givas karaktären av
ett statligt forskningsinstitut. Ej heller hade ämbetsverket något att erinra
mot att anstalten ställdes under ledning av en styrelse, sammansatt på sätt
utredningsmannen föreslagit.

Vad anginge personalbehovet hade utredningsmannen framhållit, att han
ansett det vara riktigast, att i avbidan på närmare erfarenhet om arbetsuppgifternas
omfattning den ordinarie staten erhölle en tämligen begränsad omfattning.
Statskontoret delade denna utredningsmannens uppfattning och
ville i anslutning därtill ifrågasätta, örn det — i betraktande av de osäkra
bedömningsgrunder, som här stöde till buds för avgörande såväl av personal -

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

statens omfattning som av de olika befattningshavarnas löneställning —
kunde vara lämpligt att över lmvud taget i detta fall inrätta befattningar
av fastare karaktär, helst som redan arten av de tilltänkta arbetsuppgifterna
talade mot en fastare anställningsform. Åtminstone till att börja med torde
det vara tillräckligt att giva organisationen en mera löslig struktur, så att
förändringar i fråga örn både personalkaderns storlek, befattningshavarnas
löneförmåner och personval kunde genomföras utan omgång eller ekonomiska
konsekvenser för statsverket. Avgörande i sådant avseende vore att
vid anstalten —- möjligen med undantag för icke-teknici — icke inrättades
befattningar, som vore förenade med pensionsrätt. Statskontoret föresloge
fördenskull, att, intill dess nödig erfarenhet och stadga vunnits, erforderlig
personal som regel avlönades med för varje särskild befattning bestämt
arvode. Denna avlöningsform medförde, att särskilda bestämmelser bleve
erforderliga beträffande semester och sjukavlöning. De föreskrifter, som i
dessa avseenden borde meddelas, syntes lämpligen kunna anslutas till vad
sorn gällde för extra ordinarie befattningshavare vid nyreglerade ämbetsverk.

I detta sammanhang ville statskontoret uttala, alt den granskning av de
föreslagna lönegradsplaceringarna, som statskontoret under för handen varande
omständigheter kunnat verkställa, icke i och för sig givit statskontoret
anledning till erinran. Ej heller syntes något vara att invända mot storleken
av det flygtillägg, som beräknats skola utgå till avdelningsingenjörer
vid den flygmekaniska avdelningen. Däremot förefölle den särskilda ersättning,
som tänkts skola tillerkännas expeditionsvakten för portvakts- och
eldarsysslorna, mindre lämpligt avvägd. I vilken utsträckning denna ersättning
borde reduceras torde bland annat böra bliva beroende av den
omfattning, som bomme att givas anstalten.

Styrelsen för statens provningsanstalt: Styrelsen funne det vara ända målsenligt,

att en nämnd eller råd av särskilt sakkunniga personer biträdde
chefen såsom rådgivare, men ifrågasatte, huruvida denna nämnd även skulle
utgöra styrelse för försöksanstalten. Det syntes lämpligare, att denna styrelse,
som bomme att bära visst ansvar för anstaltens ekonomiska och administrativa
angelägenheter, åtminstone delvis måtte bestå av andra personer.

Mot utredningsmannens förslag att den flygmekaniska avdelningen lämpligen
borde inordnas såsom underavdelning antingen i aerodynamiska eller
i hållfasthetsavdelningen och att dess arbeten åtminstone tillsvidare tänktes
skola handhavas av en avdelningsingenjör hade styrelsen ingen erinran att
göra.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Den av utredningsmannen föreslagna

nämnden kunde enligt styrelsens förmenande endast i stora drag medverka
vid uppläggandet av anstaltens arbetsprogram, varjämte de olika ledamöterna
av nämnden endast mera allmänt bomme att kunna följa arbetet inom
anstalten. Det bomme därför att åligga anstaltens chef att ur mera fackligt
teknisk synpunkt planlägga och leda den flygtekniska forskningsverksamheten.
Det vore på grund härav av största betydelse, alt, därest anstalten
komma till stånd, särskilda bestämmelser meddelades för hur samarbetet
mellan anstalten och olika intresserade parter holde organiseras.

Flygförvaltningen: Flygförvaltningen hade intet alt erinra mot utredningsmannens
förslag, att den flygtekniska försöksverksamheten reglerades genom
ett centralt organ, benämnd flygteknisk nämnd, ej heller mot det föreslagna
sättet för flygvapnets representation i densamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Flygförvaltningen anslöte sig även till av utredningsmannen anförda synpunkter
beträffande fullt statlig försöksanstalt. Förvaltningen ansåge sig
dock böra framhålla behovet av att anstalten bleve i stånd att noggrant följa
utvecklingen utomlands, icke blott genom tillgänglig litteratur utan även
genom personalens bevistande av utställningar, kongresser och föredrag.
Att lätt kunna företaga resor i studiesyfte vore därför av stor betydelse för
anstaltens ohämmade verksamhet. Förvaltningen finge därför föreslå, att
anslaget för utländska resor på anstaltens stat anvisades i sådan form, att
vid behov studieresor utomlands kunde företagas utan att för varje gång
särskilt tillstånd därtill inhämtades.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap: Utredningsman nens

uttalanden om behovet av ett särskilt fristående organ för den hithörande
forsknings- och försöksverksamhetens ledning och sammanhållning,
vad beträffade såväl den verksamhet, som skulle bedrivas vid den centrala
anstalten, som den vilken tänktes utförd vid andra utomstående institutioner,
gåve rikskommissionen sin anslutning, under hänvisning till vad av kommissionen
uttalats angående behovet av ett dylikt ledande organ speciellt för
materialforskningens dirigering. Mot den föreslagna ledande nämndens
lilltänkta sammansättning och uppgifter hade kommissionen ingen erinran.

Likaledes instämde kommissionen däri, att själva anstalten borde anordnas
som en självständig, civil institution utan sammanblandning med någon
militär myndighet. Det borde ock ur flera synpunkter anses fördelaktigt,
örn anstalten erhölle en rent statlig karaktär. Önskemålet att densamma
måtte äga största möjliga frihet att praktiskt och ändamålsenligt anordna sin
verksamhet torde kunna förverkligas på fullt tillfredsställande sätt även
vid drift i statlig regi, varjämte anstaltens uppgift att på en gång gagna såväl
riksförsvaret som den flygtekniska utvecklingen i allmänhet därigenom
starkare framhävdes.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd: Nämnden hade inskränkt sin

granskning av betänkandet till de förekommande lönetekniska spörsmålen.
Vad utredningsmannen i sådant hänseende föreslagit hade icke givit nämnden
anledning till någon erinran. Nämnden ville allenast framhålla, att i
personalförteckningen icke borde angivas, att vissa befattningar avsåges
.skola innehavas av kvinnor.

Ingenjörsvetenskapsakademien: Beträffande den flygnämnd, som enligt

förslaget skulle utgöra styrelse för anstalten, finge akademien ifrågasätta, om
icke rätt att föreslå ledamot i nämnden borde tillkomma även vetenskapsakademien
och statens provningsanstalt.

Tekniska högskolans styrelse: Styrelsen ville framföra sina betänkligheter
mot den föreslagna ämbetsverksmässiga organisationsformen för anstalten
med en relativt stor stab av ordinarie tjänstemän. Enligt styrelsens mening
borde verksamheten bedrivas med effektivt stöd från statens sida men så
organiseras, att det funnes goda garantier för bevarande inom verksamheten
av en frisk forskaranda och mot stelnande i byråkratisk anda. Styrelsen
ansåge därför, att en förnyad utredning, som toge sikte på dessa önskemål,
borde komma till stånd. Därvid borde även eftersträvas en sänkning av de
årliga kostnaderna. s

Tekniska högskolans lärarkollegium: Avlöningarna till personalen, sär skilt

avdelningscheferna, förefölle väl låga. Sammansättningen av anstaltens
styrelse syntes lämplig.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 50.

Med den utveckling flygväsendet tagit på skilda områden är det av bety- Deparievusntsdelse
för ett land att hava tillgång till egen flygkonstruktiv verksamhet. För
en flygindustri, byggd på inhemska konstruktioner, är flygteknisk försöksverksamhet
en nödvändig förutsättning. Av utredningen i ärendet framgår
också, att i andra länder inrättats flygtekniska försöksanstalter, där vetenskaplig
forskning i flygindustriens intresse bedrives. Dessa anstalter äro, örn
också icke alltid till namnet, av statlig karaktär. Med hänsyn till de kostnader,
som äro förbundna med en dylik anstalt, torde en sådan icke heller i
vårt land kunna komma till stånd utan statens medverkan. De industriel,
som för närvarande i Sverige tillverka flygmateriel, äro aktiebolaget svenska
järnvägsverkstäderna, Linköping, svenska aeroplanaktiebolaget, Trollhättan,
aktiebolaget Götaverken, Göteborg, och Nohabs flygmotoraktiebolag, Trollhättan.
De två förstnämnda bolagen samarbeta under ett särskilt bolag, aktiebolaget
förenade flygverkstäder, Stockholm. Såsom jag framhöll vid
igångsättandet av den nu slutförda utredningen, måste ståndpunkttagandet
till frågan om anordnande av en flygteknisk försöksanstalt i vårt land bliva
beroende av den svenska flygindustriens ställning till spörsmålet om upptagande
och garanterande av självständig konstruktionsverksamhet. Ehuru
någon bindande utfästelse om dylik verksamhet icke gjorts av de berörda
industrierna, torde likväl de av kommerskollegium åberopade uttalanden, som
i sådant hänseende skett, få anses utgöra tillräcklig grund för att en försöksanstalt
av här ifrågavarande slag kommer till stand. Av kommerskollegii utlåtande
framgår också, att behov av dylik anstalt torde göra sig gällande
inom de närmaste åren. På grund av vad sålunda anförts och då viss tid
måste förflyta innan institutionen, sedan dess anordnande beslutats, hinner
färdigställas och kan träda i verksamhet, tillstyrker jag, att medel för påbörjande
genom statens försorg av en flygteknisk försöksanstalt anvisas å
riksstaten för nästkommande budgetår.

I fråga om anstaltens omfattning och arbetsuppgifter biträder jag utredningsmannens
förslag. Anstaltens syfte bör alltså närmast vara att bedriva
för flygindustriens konstruktiva verksamhet erforderliga vetenskapliga undersökningar
och sålunda icke att utföra provning av material eller färdig
materiel. Jag tillstyrker förslaget, att den flygtekniska försöksanstalten, åtminstone
tillsvidare, begränsas att omfatta en aerodynamik och en hallfasthetsavdelning
samt, anknuten tili någon av dessa avdelningar, en flygmekanisk
avdelning. Någon särskild avdelning för sjöflygplan, på sätt föreslagits
i en reservation till rikskommissionens för ekonomisk försvarsberedskap
yttrande, finner jag alltså för närvarande ej erforderlig. De laboratorieundersökningar
av specialnatur, som behövas för dylika plan, torde i den utsträckning,
som tillsvidare kan anses erforderlig, kunna, såsom utredningsmannen
förutsatt, utföras vid Chalmers tekniska högskola. Anmärkas må i detta
sammanhang, att enligt vad erfarenheten från ullandet giver vid handen sådana
specialundersökningar icke med nödvändighet behöva vara förlagda till
den flygtekniska försöksanstalten, även örn där linnes anordnad särskild avdelning
för undersökning i övrigt av sjöflygplan. Ej heller torde för när -

Kungl. Majlis proposition nr 56.

varande påkallas inrättande vid försöksanstalten av något motorforskningslaboratorium.
Det tomtområde, som förordas för anstaltens förläggning, bör
emellertid vara tillräckligt för att medgiva utbyggande av ett sådant laboratorium,
örn behov därav framdeles skulle yppa sig.

Vad angår undersökning av material delar jag utredningsmannens mening,
att, åtminstone tillsvidare, något materiallaboratorium ej bör inrättas vid försöksanstalten
utan materialforskning får ske vid redan bestående institutioner
såsom statens provningsanstalt och metallografiska institutet samt vid
materialprovningsavdelningar vid industriföretagen. Sveriges industriförbunds
av kommerskollegium understödda förslag, att även vid försöksanstalten
skulle i viss utsträckning handhavas dylika materialfrågor, vilka för
sådant fall närmast borde förläggas till hållfasthetsavdelningen, kan visserligen
synas förtjäna beaktande, men torde med ställningstagande därtill kunna
anstå i avvaktan på resultaten av den av utredningsmannen föreslagna
anordningen. Jag utgår härvid i likhet med utredningsmannen från att
materialforskningen sammanhålles av ett centralorgan, som uppgör program
för forskningen vid de olika laboratorierna. Som dylikt centralorgan torde
kunna tjänstgöra det flygtekniska råd, vars inrättande jag i det följande
ämnar tillstyrka. Till centralorganets förfogande för bekostande av ifrågavarande
materialundersökningar torde, såsom utredningsmannen föreslagit,
böra anvisas visst årligt belopp.

Provningsverksamhet bör vid försöksanstalten äga rum allenast om och i
den omfattning anstaltens huvuduppgift, forskningsarbetet, ej därigenom
menligt påverkas. Provning av material kan företagas vid nyssnämnda provningsinstitutioner.
Vad provning av färdig materiel beträffar synes lämpligt
att, på sätt utredningsmannen förutsatt, provning av utrustningsmateriel, såsom
exempelvis radioapparater och navigationsinstrument, företages vid flygvapnets
försökscentral, oavsett om materielen är avsedd för militär eller civil
flygning. Färdiga motorer och flygplan torde böra provas antingen vid
nämnda försökscentral eller vid vederbörande industriföretag under luftfartsmyndighetens
kontroll. Är det fråga örn leveranser för militärt ändamål,
synes provningen närmast ankomma på flygvapnet. Slutligt ståndpunkttagande
till spörsmålet örn provningen av de färdiga produkterna torde emellertid
ej nu vara nödvändigt; frågan torde i sinom tid få avgöras med ledning
av de erfarenheter, som så småningom vinnas på området.

Den aerodynamiska avdelningen utgör försöksanstaltens centrala del, och
uti edningsmannen har beträffande denna verkställt en i detalj längre gående
utredning än i fråga örn anstalten i övrigt. Vad hållfasthets- och flygmekaniska
avdelningarna angår torde utredningsmannen hava avsett, att närmare
bestämning av erforderliga anordningar lämpligast bör ske i den mån
behovet därav, allteftersom arbetet med anstaltens utförande fortskrider, bättre
kan överblickas. Men även beträffande den aerodynamiska avdelningen har
uti edningsmannen förutsatt viss ytterligare utredning. Vid beräkning av engångskostnaderna
för försöksanstalten har sålunda för tunnelmodell och modellförsök
upptagits ett belopp av 4,000 kronor. Vidare hava särskilda belopp

Kungl. Moj:ts proposition nr 56.

beräknats, avseende bland annat ritningar och oförutsedda utrustningskostnader.
Vid det remissförfarande, utredningsmannens förslag underkastats,
har någon invändning ej riktats mot den utformning utredningsmannen givit
försöksanstalten, under förutsättning att dess arbetsuppgifter begränsades på
föreslaget sätt. Från ingenjörsvetenskapsakademiens sida har dock uttalats,
att förslaget till vindtunnelns anordnande borde i visst hänseende bliva föremål
för vidare utredning. Liknande erinran har av flygförvaltningen gjorts
beträffande de föreslagna våg- och propellerprovningsanordningarna. För
egen del finner jag av vad i ärendet förekommit framgå, att en försöksanstalt
i enlighet med utredningsmannens förslag skulle vara ägnad att fylla
sin uppgift i det stora hela tillfredsställande. Härmed är icke sagt, att vissa
jämkningar i förslaget skulle vara uteslutna. Det torde ej vara lyckligt att
vid inrättande av en institution av förevarande art låsa sig alltför fast vid
vissa bestämda anordningar. Såsom utredningsmannen själv förutsatt kan
under byggnads- och utrustningsarbetets gång visa sig lämpligt, att utformningen
i ett eller annat avseende blir annorlunda än nu tänkts. Det lärer
bliva nödvändigt, att arbetet med anstaltens utförande bedrives under fortlöpande
kontroll av sakkunnig. Eventuellt kan visa sig ändamålsenligt, att
försöksanstaltens blivande ledning utses i så god tid, att den kan följa arbetet
med anstaltens tillkomst. Under förutsättning att arbetena i huvudsak
hålla sig inom av statsmakterna beräknad kostnadsram, torde härvid hinder
icke böra möta mot att sådana jämkningar i nu föreliggande förslag göras,
som av sakkunniga prövas välbefogade och som ej föranleda rubbning i de
arbetsuppgifter, försöksanstalten enligt angivna riktlinjer skulle hava. Vid
de överväganden, som .sålunda kunna komma att ske, torde jämväl vad ingenjörsvetenskapsakademien
och flygförvaltningen i nyssberörda avseenden
anfört kunna bliva föremål för prövning.

I likhet med utredningsmannen finner jag nödvändigt, att försöksanstalten
förlägges intill eller i närheten av en flygplats, så belägen att den är lätt tillgänglig
för dem, som måste hava beröring med anstalten. Vad angår de
alternativ, som härvid kunna ifrågakomma, torde, såsom kommerskollegium
framhållit, på de av utredningsmannen anförda skälen en förläggning till
visst flygindustriellt företag icke vara lämplig. En förläggning till militär
flygplats torde erbjuda fördelar, bland annat ur kostnadssynpunkt. Utredningen
giver emellertid vid handen, att Stockholm i dylikt fall skulle vara
uteslutet såsom förläggningsort, enär plats för försöksanstalten å Järvafältet
i närheten av flygvapnets flygfält vid Barkarby ej torde kunna beredas. Vid
sådant förhållande hava såväl utredningsmannen som kommerskollegium
förordat, att anstalten förlägges till Bromma flygplats, där erforderligt område
kan förvärvas från Stockholms stad. Ehuru jag icke är oförstående för
dc erinringar, som kunna riktas mot detta förslag, synes i förevarande läge
någon bättre förläggningsort vara svår att finna. Vad särskilt beträffar
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens invändning, att Bromma flygplats i en
jämförelsevis nära framlid i huvudsak måste reserveras för reguljär lufttrafik,
må framhållas, alt provflygningarna för försöksanstaltens räkning, även

Kungl. Maj:ts proposition nr J6.

om anstaltens flygmekaniska avdelning så småningom erhåller större omfattning
än den nu planerade, knappast torde behöva inverka hindrande på trafikflygningen.
Erinras må för övrigt, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
funnit de skäl, som tala för försöksanstaltens förläggning i anslutning till ett
flygfält i Stockholms närhet, böra tillmätas avgörande betydelse. De i vissa
yttranden berörda planerna på anordnande av reservflygfält, dit anstalten
kunde placeras, torde för närvarande få anses avförda från dagordningen.
Det av utredningsmannen föreslagna området vid Bromma flygfält
synes vara av tillräcklig storlek att kunna tillgodose framtida eventuella behov
av utvidgningar vid anstalten samt jämväl i övrigt vara lämpligt för
ändamålet. Den betingade köpeskillingen, 342,000 kronor, har av byggnadsstyrelsen
funnits skälig. För egen del vill jag på anförda grunder giva min
anslutning till utredningsmannens förslag. Skulle emellertid innan ärendet
ännu slutligen avgjorts någon fördelaktigare lösning inom samma kostnadsram
till äventyrs yppa sig, torde jag få ånyo underställa frågan Kungl.
Maj:t, som därvid bör hava frihet att besluta efter omständigheterna.

Mot de av utredningsmannen beräknade engångskostnaderna för försöksanstaltens
uppförande och utrustning m. m. har icke framkommit anledning
till erinran. Kostnaderna skulle sålunda sammanlagt uppgå till för byggnader
1,008,500 kronor och för utrustning m. m. 903,500 kronor. Härtill
komma kostnaderna för markförvärvet, 342,000 kronor. Jag tillstyrker att
sistnämnda belopp anvisas å riksstaten för nästkommande budgetår. Utgående
från att byggnaderna icke hinna färdigställas under ett år, föreslår
jag vidare, att för byggnadsändamål under nämnda budgetår upptages ett
belopp av 400,000 kronor. Dessa båda belopp, tillhopa 742,000 kronor, torde
böra anvisas såsom reservationsanslag under kapitalbudgeten, statens allmänna
fastighetsfond. För anskaffande av utrustning och inventarier m. m.
torde under nästa budgetår böra vara tillräckligt med ett belopp av 150,000
kronor. Jag förutsätter, att härav jämväl må bestridas den ersättning, som
kan befinnas böra utgå till sådan sakkunnig kontrollant av arbetet, varom
förmälts i det föregående, samt andra eventuella administrationskostnader
under byggnadstiden. Beloppet torde böra anvisas såsom särskilt reservationsanslag
under tionde huvudtiteln.

I likhet med utredningsmannen finner jag övervägande skäl tala för att
försöksanstalten organiseras som en självständig civil institution. Jag biträder
likaledes förslaget, att anstalten icke blott i ekonomiskt hänseende utan
även rent formellt får karaktär av statlig organisation. Härvid bör emellertid,
såsom utredningsmannen framhållit, tillses, att förefintliga möjligheter
för anstalten till smidig anpassning efter industriens och utvecklingens behov
tillvaratagas.

Vad angår försöksanstaltens organisation i övrigt ansluter jag mig till förslaget,
att anstalten skall stå under inseende av en styrelse, bestående av representanter
för de av anstaltens verksamhet berörda intressena. Styrelsens
närmare sammansättning torde få ankomma på Kungl. Maj:t att be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

stämma, därvid jag emellertid förutsätter, att utredningsmannens förslag åtminstone
i huvudsak följes. Utredningsmannen har tänkt sig, att på det sålunda
bildade organet skulle ankomma icke blott försöksanstaltens administrativa
ledning utan även planläggandet av den flygtekniska försöksverksamheten
såväl vid anstalten som vid de utomstående institutioner, där, enligt vad
förut anförts, viss hithörande verksamhet skulle bedrivas. Liksom utredningsmannen
är jag övertygad örn lämpligheten av att ett organ bildas med
den planläggande och sammanhållande uppgift, som enligt förslaget skulle
komma att anförtros försöksanstaltens styrelse. Jag delar emellertid de i
yttrandena från flera håll framkomna betänkligheterna beträffande spörsmålet
huruvida en dylik uppgift skall kunna på ett ur rationellt vetenskapliga
och industriella synpunkter tillfredsställande sätt skötas av en sålunda
sammansatt anstaltsstyrelse, varom här är fråga. I likhet med kommerskollegium
anser jag mig därför böra förorda, att sistnämnda uppgift icke anförtros
anstaltsstyrelsen utan i stället överlämnas åt ett särskilt flygtekniskt
råd, bildat av sakkunniga personer. Ledamöterna i rådet böra utses av Kungl.
Majit. Antalet ledamöter och den närmare sammansättningen av rådet torde
få bero på ytterligare överväganden.

I fråga om personalorganisationen innebär utredningsmannens förslag, att
som chef för försöksanstalten skulle stå en överdirektör, förordnad för sex
år i sänder med avlöning enligt lönegraden A 2 för ordinarie befattningshavare
eller således 15,000 kronor örn året. Övrig personal skulle utgöras av
bland andra dels vid den aerodynamiska avdelningen en ordinarie avdelningschef
i lönegraden B 29, en ordinarie förste avdelningsingenjör i lönegraden
B 26, en extra ordinarie avdelningsingenjör i 24:e lönegraden samt en extra
ordinarie avdelningsingenjör för det fysikaliska laboratoriet i 22:a lönegraden,
dels vid hållfasthetsavdelningen en ordinarie avdelningschef i lönegraden
B 29, en extra ordinarie och en extra avdelningsingenjör i 22:a lönegraden
samt en ordinarie försöksledare i lönegraden B 20, dels ock vid flygmekaniska
avdelningen en extra ordinarie avdelningsingenjör i 24 :e lönegraden med
flygtillägg å 3,000 kronor om året. Därjämte skulle finnas diverse ordinarie,
extra ordinarie och extra befattningshavare i lägre lönegrader samt arbetarpersonal
och tillfälliga biträden. De sammanlagda årliga avlöningskostnaderna
hava uppskattats till 225,000 kronor, dyrtidstillägg oberäknat.

Då försöksanstalten icke kommer att träda i verksamhet under nästkommande
budgetår, behöver för närvarande anslag till årskostnaderna icke
äskas. Ej heller torde det vara nödvändigt eller ens lämpligt att nu i detalj
fastslå försöksanstaltens blivande stater. Vissa frågor av övervägande principiell
natur beträffande anstaltens personalorganisation torde emellertid
redan i detta sammanhang böra prövas. Jag vill härvid ansluta mig till de
synpunkter, som kommit till uttryck såväl i kommcrskollegii som i statskontorets
yttrande, nämligen att anställningsformen åtminstone för de högre
tjänstemännen, å vilka ansvaret för försöksverksamhetens ändamålsenliga
bedrivande främst vilar, bör bliva sådan, att rättelse i händelse av olämpligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

personval icke omöjliggöres eller över hövan försvåras. I detta syfte tillstyrker
jag kommerskollegii förslag, att de av mig nyss särskilt uppräknade befattningshavarna
icke inordnas i lönegrader utan tillsättas allenast på förordnande
under viss tid samt att ersättningen till dem följaktligen bestämmes
att utgå i form av årsarvode. Beträffande arvodenas belopp förordar jag på
av kommerskollegium åberopade skäl, att arvodet till anstaltens chef fastställes
till 17,000 kronor. Likaledes kan jag biträda kommerskollegii förslag
örn ett årsarvode till var och en av de båda avdelningscheferna å 12,000 kronor
och till förste avdelningsingenjören vid aerodynamiska avdelningen å

10,000 kronor. I likhet med kollegium förutsätter jag, att med dessa fyra befattningar
förenas pensionsrätt enligt bestämmelserna i 3 kap. civila tjänstepensionsreglementet.
Vad angår den övriga ingenjörspersonalen torde ersättning
böra utgå med belopp, som Kungl. Majit efter förslag av styrelsen bestämmer
under hänsynstagande till de för vederbörande befattningshavare
stadgade kompetensfordringarna och arbetsuppgifterna.

För av mig här ej särskilt angina, av utredningsmannen i lönegrader inordnade
befattningshavare torde lönegradsplaceringen kunna bibehållas. Jag
förordar emellertid att, i avvaktan på någon erfarenhet av försöksanstaltens
verksamhet, tillsvidare icke inrättas några tjänster å ordinarie stat utan
samtliga ifrågavarande befattningar upptagas såsom extra ordinarie eller
extra.

Vidkommande slutligen driftskostnaderna må här allenast erinras, att dessa
av utredningsmannen beräknats till 205,000 kronor om året. Det torde icke
vara anledning att nu närmare ingå på ifrågavarande beräkningar, vilka
emellertid synas kunna godtagas såsom ägnade att skänka en i huvudsak
tillförlitlig uppfattning om de medelsanspråk, som kunna komma att ställas
på statsverket från anstaltens sida. Framhållas må emellertid tillika i detta
sammanhang, att statsverket kan beräknas bliva gottgjort viss del av anstaltens
årskostnader genom inflytande avgifter för vid anstalten beställda
undersökningar. Det torde, på sätt utredningsmannen föreslagit, böra ankomma
på Kungl. Majit att bestämma de grunder, efter vilka dessa avgifter
skola utgå. Härvid bör uppenbarligen tillses, att beloppen avpassas
under vederbörligt hänsynstagande till de industrier, som anstalten har till
uppgift att betjäna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att

dels till Utrustning m. m. för flygteknisk försöksanstalt för
budgetåret 1938/1939 under tionde huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av....................kronor 150,000;

dels ock till Uppförande av byggnader för flygteknisk försöksanstalt
för budgetåret 1938/1939 under kapitalbudgeten,
statens allmänna fastighetsfond, anvisa ett reservationsanslag
av .................................... kronor 742,000.

Kungl. Majlis proposition nr 56.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Leif Belfrage.

Bihang till riksdagens protokoll 19.18.

1 sami. Nr 56.