Kungl. Maj:ts proposition nr 55 (Proposition 1937:55)

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

Nr 55.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
med vissa bestämmelser rörande till månniskoföda
avsedd mjölk och grädde m. m.; given Stockholms
slott den 22 januari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning med vissa bestämmelser rörande
till människoföda avsedd mjölk och grädde m. m.

GUSTAF.

Axel Pehrsson-Bramstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 55.

Kungl. Majlis proposition nr -55.

Förslag

till

Förordning

nied vissa bestämmelser rörande till människoföda avsedd mjölk

och grädde m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Med mjölk och grädde förstås i denna förordning komjölk och därav erhållen
grädde.

2 §•

Inom område i stad eller å landet, där hälsovårdsstadgans föreskrifter rörande
stad gälla, må till människoföda avsedd mjölk och grädde ej försäljas
eller utbjudas, med mindre varan, på sätt Konungen föreskriver, undergått
värmebehandling (pastörisering) eller medgivande till varans försäljning enligt
3 § lämnats.

Ej heller må inom sådant område försäljas ost, avsedd att förtäras utau
föregående lagring (färskost), eller glass, om vid varans beredning använts
mjölk eller grädde, som enligt vad ovan sagts icke må försäljas inom området.

Vad i denna paragraf stadgas avser icke försäljning till mejeri.

3 §.

1 mom. Hälsovårdsnämnd äger medgiva, att mjölk och grädde, som i
denna förordning avses, utan föregående pastörisering må försäljas inom i
2 § angivet område.

Sådant medgivande må allenast avse mjölk och grädde från viss nötkreatursbesättning
och icke lämnas med mindre, på sätt medicinalstyrelsen föreskriver,
styrkts, att de hygieniska förhållandena vid varans framställning äro
tillfredsställande, samt

antingen att besättningen i sin helhet är att anse såsom reaktionsfri med
hänsyn till tuberkulos

eller ock att besättningen eller den del därav, som icke är att anse såsom
reaktionsfri med hänsyn till tuberkulos, sedan en tid av minst sex månader
är ansluten till det statsunderstödda bekämpandet av tubérkulos i smittfarlig
form hos nötkreatur.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55-

Medgivandet skall avse viss tid ej överstigande ett år.

Erhåller hälsovårdsnämnd kännedom om att förutsättningarna för lämnat
medgivande icke längre äro förhanden, skall medgivandet av nämnden återkallas.

2 mom. Konungen äger förordna, att inom visst i 2 § angivet område
medgivande, som i 1 mom. avses, må, sedan minst två år förflutit från förordnandet,
lämnas allenast beträffande besättning, som i sin helhet är att anse
såsom reaktionsfri med hänsyn till tuberkulos.

3 mom. Mot beslut, som hälsovårdsnämnd enligt denna paragraf meddelar,
äger den, som anser sin rätt därav förnärmad eller obehörigen inskränkt,
att hos länsstyrelsen anföra besvär inom trettio dagar från det klaganden
erhöll del av beslutet.

I länsstyrelsens beslut må ändring sökas hos Konungen i jordbruksdepartementet
inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är bestämd.

4 §•

Pastöriserad mjölk eller grädde, avsedd att till människoföda försäljas
inom område, som i 2 § sägs, må ej förvaras eller hanteras i kärl och apparater,
vilka använts för mjölk eller grädde av annat slag, med mindre de efteråt
blivit noggrant rengjorda. Vad nu sagts örn pastöriserad mjölk och grädde
äger ock tillämpning beträffande sådan mjölk och grädde, som jämlikt hälsovårdsnämnds
medgivande må försäljas utan föregående pastörisering.

5 §•

Kärl, vari mjölk eller grädde som i 4 § avses transporteras eller utbjudes,
skall vara tydligt märkt med namnet å den gård eller det mejeri, varifrån
varan levererats, samt, då fråga är om pastöriserad mjölk eller grädde, därjämte
med ordet »pastöriserad».

6 §•

Är lokal, där mjölk eller grädde hålles till salu, belägen inom område,
som i 2 § sägs, skall ett exemplar av denna förordning vara anslaget å för
allmänheten väl synlig plats i lokalen. Saluhålles opastöriserad mjölk eller
grädde, skall på enahanda sätt vara anslagen bestyrkt avskrift av hälsovårdsnämndens
medgivande till försäljningen.

7 §•

Den som inom område, som i 2 § sägs, försäljer färskost eller glass är
.skyldig att på anmodan av hälsovårdsnämnden meddela upplysning örn vem
som till honom levererat varan eller i densamma ingående beståndsdelar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55-

8 §•

1 mom. Bryter någon mot 2, 4 eller 7 § straffes med dagsböter.

Visar tilltalad, då fråga är om förseelse mot 2 §, att han haft skälig anledning
antaga, att vara, som åtalet avser, uppfyllt i samma paragraf givna
föreskrifter, vare från ansvar fri.

2 mom. Förseelse mot 5 eller 6 § straffes med böter från och med fem
till och med trehundra kronor.

9 §.

Den som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse mot denna
förordning, fortsätter samma förseelse, skall för varje gång åtal därför anhängiggöres
fällas till särskilt ansvar.

Ej må straff enligt denna förordning tillämpas, där förseelsen enligt allmänna
strafflagen är belagd med strängare straff.

10 §.

Husbonde ansvarar för förseelse mot denna förordning, som begås av hans
husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen begången av
honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett
utan hans vetskap och vilja.

11 §.

Åtal för förseelse mot denna förordning anhängiggöres vid allmän domstol
och utföres av allmän åklagare.

12 §.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.

13 §.

Efter framställning av stadsfullmäktige eller däremot svarande myndighet
eller av medicinalstyrelsen äger Konungen förordna, att vad i denna förordning
är föreskrivet beträffande område, som i 2 § sägs, även skall äga tilllämpning
för visst område, där hälsovårdsstadgans bestämmelser rörande
landet gälla.

Då särskilda skäl därtill föranleda, må Konungen förordna, att föreskrifterna
i denna förordning icke skola tillämpas beträffande visst i 2 § angivet
område. *

14 §.

Föreskrifter om anordnande av tillsyn å efterlevnaden av denna förordning
och om bestridande av kostnaderna för tillsynen meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1939.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55-

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
22 januari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehfsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Levinson, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

I skrivelse den 11 januari 1932 hemställde Sveriges allmänna lantbrukssällskap,
under åberopande av en skrivelsen bifogad, av sällskapets mejerisektion
utarbetad promemoria, bland annat, att bestämmelser måtte utfärdas
rörande pastörisering av mjölk, som salufördes i större samhällen, över
denna framställning avgåvos yttranden av medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen
och styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.
Frågan har sedermera upptagits till behandling av 1933 års mjölkoch
mejeriutredning i ett den 17 december 1935 avlämnat betänkande med
förslag om vissa föreskrifter beträffande konsumtionsmjölk (stat. off. utr.
1936:3). Över betänkandet hava yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
kommerskollegium, svenska mejeriernas riksförening u. p. a.
och Sveriges allmänna lantbrukssällskap. Medicinalstyrelsen har vid sitt
yttrande fogat utlåtande av näringsrådet. Till lantbruksstyrelsens yttrande
ha fogats utlåtanden av hushållningssällskapens förvaltningsutskott. Vidare
har kommerskollegium vid sitt yttrande fogat utlåtanden från samtliga handelskamrar
i riket med undantag av handelskammaren i Borås ävensom från
Sveriges köpmannaförbund och mjölkcentralen i Stockholm. Vid yttrandet
från svenska mejeriernas riksförening ha fogats utlåtanden av ett antal mejeriförbund.

Beträffande Sveriges allmänna lantbrukssällskaps omförmälda framställning
och däröver avgivna yttranden får jag hänvisa till den redogörelse som
lämnas i betänkandet (sid. 9—14).

I betänkandet har framlagts förslag till lag angående beskaffenheten i vissa
samhällen av till männislcoföda för direkt förbrukning avsedd mjölk och
grädde. Såsom bilaga till betänkandet bar fogats en av fil. lic. Gunnar Wode
utarbetad sammanställning av utdrag ur mejerilitteraturen rörande konsumtionsmjölkens
pastörisering och därmed sammanhängande spörsmål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55-

Gällande lagstiftning'' m. m.

Innan jag närmare ingår på betänkandet vill jag lämna en redogörelse för
den del av nu gällande lagstiftning, som berör förevarande ämne, ävensom
för andra åtgärder, som av statsmakterna hitintills vidtagits på hithörande
eller angränsande områden.

Hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 (nr 566) innehåller förbud mot saluförande
av mjölk från djur, vilket är eller skäligen kan misstänkas vara
behäftat med sjukdom, som kan menligt inverka på mjölkens beskaffenhet,
eller blivit behandlat med sådant läkemedel, som genom att övergå i mjölken
eller på annat sätt Iean göra densamma skadlig eller otjänlig till människoföda.
Mjölk, som hålles till salu, får ej vara utspädd med vatten eller
bemängd med främmande ämne, ej heller, utan att sådant särskilt angivits,
vara berövad något av sina naturliga beståndsdelar. Utan hälsovårdsnämndens
medgivande må mjölk ej utbjudas eller försäljas under beteckning,
som antyder, att mjölken är av särskilt sund beskaffenhet eller står under
kontroll i detta hänseende. Dessa bestämmelser, som återfinnas i 10 §
2 mom. och 45 § 2 morn., gälla i tillämpliga delar även grädde. I 3 och 6
morn. av samma paragrafer stadgas förbud mot saluhållande av födoämne (eller
dryckesvara), som är skadligt för hälsan eller eljest otjänligt till människoföda
eller som bearbetats eller hanterats av person, vilken är eller
misstänkes vara behäftad med sådan sjukdom eller smitta, att födoämnet
skäligen är att anse såsom farligt att förtära. Finnes grundad anledning antaga,
att födoämne (eller dryckesvara) av visst slag eller från viss plats
skall kunna förorsaka utbredande av smittsam sjukdom inom hälsovårdsoinråde,
äger hälsovårdsnämnd förbjuda dess införsel till området och dess
försäljning därstädes. I kontrollhänseende stadgas i 7 mom. av sagda paragrafer,
att försäljare av födoämne eller dryckesvara, som i paragraferna
avses, är skyldig att på anmodan av hälsovårdsnämnden meddela upplysning
örn vem, som till honom levererat varan.

I 12 och 47 §§ föreskrives, att var och en, som sysslar med beredning
av födoämne eller dryckesvara för försäljning eller hanterar vissa till försäljning
avsedda varor, däribland mjölk och mejeriprodukter, skall under
arbetet iakttaga noggrann renlighet. Genom sistnämnda lagrum är vidare
stadgat, att örn beträffande person, som nyss nämnts, skälig anledning förekommer
att antaga, att han är behäftad med sjukdom eller smitta, varav
menlig inverkan på den av honom bearbetade eller hanterade varans beskaffenhet
kan uppstå, han är skyldig att efter anmodan av hälsovårdsnämnden
pa hälsovårdsområdets bekostnad undergå läkarundersökning.
Finnes han vid läkarundersökningen vara behäftad med sjukdom eller smitta,
som nu är sagd, må nämnden förbjuda, att han deltager i eller användes
till arbete, varom här är fråga.

Överträdelse av hälsovårdsstadgans omförmälda bestämmelser är belagd
med dagsböter (27 och 52 §§).

Mejeristadgan den 22 maj 1936 (nr 174) innehåller detaljerade föreskrifter
rörande de sanitära förhållandena och driften vid mejerierna. Beträffande
mejeripersonal stadgas i 11 §, att i mejeri icke må sysselsättas person,
vilken är eller må antagas vara behäftad med sjukdom eller smitta, som
genom mjölk, grädde eller mejeriprodukter kan överföras å människor. Ej
heller må mjölk, grädde eller mejeriprodukter vid mejeri hanteras av den
som har bölder, variga sår eller utslag. I nämnda författningsrum är vidare
stadgat, att den som anställes vid mejeri skall genom intyg av läkare, vilket

Kungl. Maj:ts proposition nr 55-

icke är äldre än trettio dagar, omedelbart innan han tillträder anställningen
styrka, att han är fri från sjukdom och smitta som nyss sagts. Minst en
gång vartannat år skall personalen på mejeriets bekostnad undergå läkarundersökning
till utrönande av huruvida sådan sjukdom eller smitta förefinnes.
Föreståndare för mejeri skall, så snart han fått kännedom örn
eller anledning misstänka, att vid mejeriet anställd person är behäftad med
sjukdom eller smitta, som förut sagts, eller erhållit vetskap om att vid
mejeriet anställd person sammanbor med någon, som är eller misstänkes
vara behäftad med sådan sjukdom eller smitta, underrätta vederbörande
hälsovårdsnämnd.

I 12 § föreskrives, bland annat, att mejeripersonal under arbetet skall iakttaga
noggrann renlighet beträffande egen person och klädedräkt.

Mejeristadgans efterlevnad övervakas av lantbruksstyrelsen (13 §1. Den
omedelbara tillsynen skall utövas av hos lantbruksstyrelsen anställda mejeriinspektörer.
Förseelse mot stadgans föreskrifter är i vissa fall belagd med
straff (17 §). Där förseelse ej är straffbar äger lantbruksstyrelsen anmäla
densamma för vederbörande länsstyrelse, som skall förelägga mejeriets ägare
eller innehavare att vidtaga rättelse inom viss tid, vid äventyr att mejeriet
eljest stänges.

Mejeristadgan träder i kraft den 1 juli 1937; dock skola vissa bestämmelser
icke äga tillämplighet å då befintliga mejerier förrän den 1 juli 1939.

Till förebyggande av tuberkulosens spridning genom mjölk finnas bestämmelser
i kungörelserna den 30 juni 1934 nr 403 om åtgärder mot tuberkulos
i juvret och könsorganen hos nötkreatur och nr 402 om vissa åtgärder mot
tuberkulos hos nötkreatur.

Enligt förstnämnda kungörelse skall nötkreatur, som är behäftat med tuberkulos
i juvret eller könsorganen, nedslaktas. Djurägare eller veterinär,
som misstänker sjukdomens förekomst, åligger att i den ordning kungörelsen
föreskriver vidtaga åtgärder för sjukdomens utforskande. Veterinär äger
förordna, att, intill dess resultatet härav blivit känt, mjölk från djuret icke
må användas till människoföda, ej heller till föda åt djur annat än efter kokning.
För djur, som enligt kungörelsen skall nedslaktas, erhåller djurägaren
viss ersättning av statsmedel.

Enligt kungörelsen om vissa åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur må
medicinalstyrelsen på framställning av djurägare medgiva, att på statens bekostnad
företages undersökning med tuberkulin beträffande förekomsten av
tuberkulos hos nötkreatursbesättning. Medgivande till sådan undersökning
första gången må endast lämnas under förutsättning, att djurägaren förklarar
sig hava för avsikt att vidtaga och fortsätta med de åtgärder för bekämpande
av tuberkulos hos besättningen, som medicinalstyrelsen finner skäl föreskriva.
Förnyad undersökning (kontrollundersökning) må medgivas djurägare, som
vidtagit nämnda åtgärder och förklarar sig ämna fortsätta bekämpandet av
tuberkulos. Kontrollundersökning må jämväl medgivas djurägare, som på
egen bekostnad låtit verkställa undersökning med tuberkulin första gången
och som vidtagit lämpliga åtgärder för bekämpande av tuberkulos samt förklarar
sig ämna fortsätta därmed. Nötkreatur, som vid tuberkulinundersökning
reagerat eller eljest visat tecken på tuberkulos, skall underkastas klinisk
undersökning och örn denna giver anledning till antagande, att djuret lider
av tuberkulos i smittfarlig form, jämväl bakteriologisk undersökning. Djur,
som vid sistnämnda undersökning befinnes behäftat med tuberkulos i smittfarlig
form, skall inom viss tid nedslaktas, vid äventyr att statsverkets kostnader
för såväl tuberkulinundersökningen som den klinisk-bakteriologiska

Kungl. Maj:ts proposition nr 55-

undersökningen återkräves av djurägaren. För nötkreatur, som nedslaktats
på grund av att djuret vid klinisk-bakteriologisk undersökning, som företagits
i anslutning till kontrollundersökning med tuberkulin, befunnits behäftat
med smittfarlig tuberkulos, äger djurägaren av statsmedel erhålla viss ersättning.

Hushållningssällskap, som önskar anordna bekämpande av tuberkulos i
smittfarlig form, äger enligt sistberörda kungörelse erhålla statsbidrag därtill.
Djurägare, som önskar vinna anslutning till av hushållningssällskap anordnat
bekämpande, skall, bland annat, avgiva förbindelse att årligen under viss
tid underkasta samtliga nötkreatur över två års ålder klinisk undersökning.
Giver sådan undersökning anledning till antagande, att djur är behäftat med
tuberkulos i smittfarlig form, skall prov från djuret bakteriologiskt undersökas.
Bliver antagandet därvid bekräftat, skall djuret, vid särskilt stadgat
äventyr, inom viss tid nedslaktas. Denna form av tuberkulosbekämpande
plägar benämnas den O sfer tag ska metoden. För nötkreatur, som
nedslaktas på grund av att tuberkulos i smittfarlig form upptäckts vid andra
eller därefter följande klinisk-bakteriologisk undersökning, sedan djurägaren
anslutit sig till bekämpandet, må djurägaren erhålla viss ersättning av statsmedel.
Ersättningen utgår med högre belopp, under förutsättning att djurägaren
inrättat en särskild, betryggande isolerad friskavdelning, där djuren
kontrolleras genom tuberkulinundersökning, samt att den reagerande delen
av besättningen ej underhålles genom nyförvärv. Då dessa båda moment
tillkomma i t.uberkulosbekämpandet, säges bekämpandet liga rum enligt den
Bangska metoden. Önskar djurägare inom område, där hushållningssällskap
icke anordnat bekämpande av tuberkulos i smittfarlig form, med bidrag
av statsmedel bekämpa dylik tuberkulos, ankommer det på medicinalstyrelsen
att vidtaga de åtgärder med avseende å tuberkulosarbetets bedrivande
och övervakande, som eljest skolat åvila hushållningssällskapet.

Enligt av medicinalstyrelsen med stöd av sistberörda kungörelse den 25
augusti 1934 utfärdat reglemente med föreskrifter för statsunderstött bekämpande
av tuberkulos i smittfarlig form hos nötkreatur (Ser. B, nr 31) åligger
det deltagare i sådant bekämpande att minst en gång om året omsorgsfullt
rengöra och desinfektera sin ladugård samt att städse vinnlägga sig om ordning
och renlighet i densamma. I samma reglemente stadgas, att med besättning,
som är ansluten till bekämpandet, ej må införlivas nyförvärvat djur,
med mindre det dessförinnan undersökts av legitimerad veterinär och därvid
befunnits icke förete tecken på tuberkulos i smittfarlig form.

Slutligen må erinras, att enligt gällande bestämmelser angående användningen
av de medel, som inflyta genom upptagande av mjölkavgift, såsom
villkor för erhållande av prisutjämningsbidrag uppställts,
att sökande vid betalning av mottagen mjölk tillämpar de bestämmelser,
som av statens jordbruksnämnd må hava meddelats angående tilläggspris
för mjölk från kreatursbesättningar, inom vilka bekämpande av tuberkulos
äger rum. Statens jordbruksnämnd äger vidare, på framställning av svenska
mejeriernas riksförening, såsom dylikt villkor föreskriva, att sökande vid
inköp av mjölk tillämpar kvalitetsbetalning enligt av nämnden godkända
grunder.

Några lagbestämmelser om pastörisering av konsumtionsmjölk finnas för
närvarande icke. Däremot äro föreskrifter om pastörisering av till kreatursföda
avsedd mjölk meddelade i lagen den 6 juni 1925, nr 382, ändrad genom
lagen den 23 oktober 1936, nr 548. Jämligt lantbruksstyrelsen kungörelse

Kungl. Maj:ts proposition nr Södén
11 maj 1935 (nr 3) med särskilda föreskrifter för begagnande av svenska
smörprovningarnas varumärke för smör (runmärket) fordras vidare för
nämnda begagnade, bland annat, att grädden eller mjölken, som användes
vid smörberedningen, pastöriserats till minst 80 grader Celsius.

Mjölk- och mejeriutredningens betänkande.

Allmänna synpunkter.

Efter att ha lämnat en översikt över bestämmelser i vissa främmande länder
beträffande konsumtionsmjölk, särskilt med hänsyn till dennas pastörisering
(sid. 16—23), har mjölk- och mejeriutredningen i sitt betänkande kommit
in på frågan, huruvida särskilda föreskrifter rörande sådan mjölk och
dess behandling kunde anses behövliga i vårt land. Härutinnan har utredningen
anfört bland annat följande.

Att mjölk kunde överföra sjukdomar från djuren och från de människor,
som vore sysselsatta vid mjölkens produktion och behandling, till konsumenterna
vore, såsom framginge av den förebragta litteraturutredningen, ovedersägligen
bevisat. Tuberkulos, undulantfeber, halsfluss, scharlakansfeber, difteri,
tyfus, paratyfus, rödsot och kolera vore sålunda sjukdomar, vilkas smittämnen
kunde spridas med mjölk. Enstaka sjukdomsfall förorsakade ay hygieniskt
bristfällig mjölk och epidemier, vid vilka mjölk varit smittospridare,
hade förekommit och förekomme även i vårt land i en sådan omfattning, att
enbart detta förhållande enligt utredningens mening påkallade prohibitiva
åtgärder. Det kunde härvid påpekas, att någon statistik icke lunnes i Sverige,
varur uppgifter kunde erhållas rörande smittkällorna vid alla epidemier.
De registrerade fallen av mjölkepidemier torde därför i själva verket endast
utgöra en del av dem, som verkligen förekommit.

Förutom de i och för sig beklagliga, direkta följderna av att smittämnen
förekomme i mjölk hade detta förhållande mindre önskvärda indirekta verkningar.
Det vore nämligen tydligt, att de risker, som verkligen kunde forefinnas
vid förtärandet av mjölk, bidroge att misstänkliggöra och impopularisera
mjölken och därigenom verka återhållande på konsumtionen, särskilt
då epidemier uppträdde, vilka kunde misstänkas härröra från mjölk.

Icke enbart den eventuella förekomsten av smittämnen vore avgörande för
mjölkens lämplighet och värde som födoämne. Flertalet arter av de icke
direkt patogena mikroorganismer, vilka förekomme i mjölk i större eller
mindre antal, kunde på ett eller annat sätt inverka menligt på mjölkens
värde ur olika synpunkter. Då det gällde dessa bakterier vöre den allmänna
hygienen vid mjölkens produktion av den allra största betydelse. Genom tillfälligheter,
såsom plötsligt uppträdande digestionsrubhningar hos djuren,
kunde emellertid även mjölk från en som regel mycket välskött ladugård
komma att innehålla ett så stort antal bakterier, att mjölken därav loge direkt
skada och bleve mer eller mindre onjutbar. Det vore tyvärr ännu icke ovanligt,
att den av producenterna till mejerierna levererade eller till konsumenterna
direkt försålda mjölken vore av i hög grad bristfällig allmän bakteriologisk
beskaffenhet, ehuru förhållandena helt visst efter hand förbättrats tack
vare åtgärder av olika slag. På mjölk avsedd för direkt konsumtion mäste
emellertid även i detta avseende ställas alldeles särskilt stora fordringar, helst
som avsevärd tid kunde förflyta, innan mjölken verkligen förtärdes eller an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 55-

vändes i hushållet, oftast betydligt längre tid än det i regel dröjde från produktionen
och till mjölkens förarbetning i mejeriet.

De hittills gällande lagliga bestämmelserna beträffande beskaffenheten hos
försåld mjölk, vilka vore begränsade till hälsovårdsstadgans fordringar, hade
sålunda enligt utredningens mening icke visat sig vara till fyllest, särskilt när
det gällde den för direkt konsumtion avsedda mjölken. Det borde härvid
framhållas, att det vid sidan av försäljningen av kontrollmjölk och mjölk, som
varit föremål för pastörisering, även i mycket stor utsträckning förekomme
försäljning av konsumtionsmjölk, som icke behövde vara underkastad någon
särskild behandling och ej heller, med undantag för ett fåtal samhällen, vore
föremål för annan kontroll än den, som tillsynen över hälsovårdsstadgans efterlevnad
förutsatte. Ifrågavarande kontroll, som endast utövades genom
mera sporadiskt förekommande provtagningar och undersökningar, måste
betraktas såsom i hög grad otillräcklig för att garantera en hygieniskt någorlunda
tillfredsställande mjölk. Den allra största delen av försåld konsumtionsmjölk
torde för övrigt icke vara underkastad någon som helst kontroll
av här ifrågavarande slag.

Rörande de olika åtgärder, som från samhällets sida kunna ifrågakomma
för erhållande av hygieniskt tillfredsställande konsumtionsmjölk, och dessa
åtgärders praktiska genomförbarhet har utredningen anfört i huvudsak
följande.

Då det gällde att minska eller helt eliminera mjölkens smittfarlighet hade
man två vägar att välja. Antingen måste man söka förhindra smittämnets inkommande
i mjölken eller också genom en eller annan behandling av densamma
befria den från eller förstöra eventuellt inkomna smittämnen. I förra
fallet bleve det alltså frågan örn en produktionskontroll av bl. a. medicinsk
och veterinärmedicinsk art omfattande dels de personer, som sysselsattes vid
mjölkens produktion och behandling, dels de mjölkproducerande djuren
ävensom de övriga djur, som eventuellt vore uppställda i det stall, vari mjölken
producerades. Det sade sig självt, att genomförandet av en fullt effektiv
kontroll av denna art och vidtagandet av sådana åtgärder, som kunde
garantera produktionen av en absolut smittfri mjölk vid alla de ladugårdar,
som levererade mjölk till direkt konsumtion, måste medföra mycket stora
svårigheter och dryga kostnader.

Effekten i skyddshänseende av en sådan kontroll vore givetvis beroende
av bland annat tätheten av inspektionerna, men så länge den icke hade formen
av en mera direkt och ständig övervakning, sorn dock måste anses praktiskt
ogenomförbar i stort, kunde helt naturligt sjukdomsfall hos människor
och djur ävensom andra förändringar inträda emellan inspektionerna. Personalens
omdömesförmåga, vaksamhet, kunnighet, ärlighet och andra svårkontrollerbara
faktorer spelade därvid en stor roll för förändringens upptäckande
på ett så tidigt stadium, att ogynnsamma konsekvenser av densamma
kunde förhindras.

Ehuru sålunda även en relativt omfattande produktionskontroll icke syntes
kunna erbjuda säkra garantier emot smitta genom mjölk, vore därmed givetvis
ingalunda sagt, att produktionskontroll vore utan värde såsom skydd
mot sadan smitta. Tvärtom bidroge den helt naturligt även i sina enklare
former till att åstadkomma förbättrade förhållanden i fråga örn mjölkens
hygieniska beskaffenhet. Det vore emellertid utredningens uppfattning, att
det måste bereda stora svårigheter att enbart på denna väg inom överskådlig
tid nå fram till ett i allmänhet mera tillfredsställande tillstånd beträffande
den till direkt konsumtion försalda mjölkens beskaffenhet i berörda avseende.

Kungl. Maj.ts proposition nr -jo -

Det syntes utredningen självfallet, att en behandling, varigenom eventuella
smittämnen ävensom mikroorganismer över huvud taget förstördes i varje
försålt parti mjölk, i och för sig skulle erbjuda en säkrare garanti för en
hygieniskt klanderfri mjölk än vilken som helst i praktiken genomförbar
form av produktionskontroll. Sedan länge hade man också tillämpat värmebehandling
av konsumtionsmjölk i avsikt att göra densamma smittfri ävensom
mera hållbar, och pastöriseringen, som vore en relativt billig behandlingsform,
hade vunnit och vunne alltmera terräng även i fall där regleringar
i denna riktning genom tvångsbestämmelser i en eller annan form icke förekomme.
I vad mån och till vilken utsträckning en sådan behandling borde
föreskrivas för konsumtionsmjölk i syfte att åstadkomma förbättrade förhållanden
inom denna viktiga gren av vårt folks livsmedelsförsörjning måste
emellertid bliva beroende av ett flertal betydelsefulla faktorer, vilka utredningen
i det följande ville söka bedöma.

Genom upphettning av mjölk till en tillräckligt hög temperatur under viss
tid kunde den med säkerhet befrias från smittämnen. Enär emellertid genom
dylik behandling vissa av mjölkens värdefulla originära beståndsdelar eller
egenskaper kunde röna ogynnsam påverkan i olika riktningar, varigenom
mjölkens värde såsom födoämne nedsattes, vore möjligheterna beträffande
tid och temperatur för värmebehandlingen begränsade. Såsom resultat av
strävandena att finna ett behandlingssätt med betryggande hygienisk effekt
men minsta inverkan i övrigt på mjölken hade för konsumtionsmjölkens vidkommande
tvenne metoder framkommit, vilka fått en mera vidsträckt praktisk
användning. Under några decennier hade den s. k. långtidspastöriseringen
varit i bruk, varvid mjölken upphettades till 60 å 63° C. under 20 a
30 minuter. Denna form av pastörisering, som ur rena driftssynpunkter hade
väsentliga nackdelar, hade under de senare åren alltmera ersatts av en annan
behandlingsmetod, som benämndes ^pastörisering och vilken innebure en
upphettning till obetydligt över 70" C. under relativt mycket kort tid. Denna
behandling hade gentemot långtidspastöriseringen bland andra de praktiska
fördelarna, att den krävde mindre utrymme och toge kortare tid i
anspråk. Samma apparat kunde vidare användas för såväl konsumtionsmjölkens
som produktmjölkens pastörisering.

Av den sammanställning av utdrag ur mejerilitteraturen rörande konsumtionsmjölkens
pastörisering, vilken såsom bilaga åtföljde betänkandet, syntes
otvetydigt framgå, att båda metoderna under vissa förutsättningar kunde
fylla mycket högt ställda anspråk såväl i hygieniskt avseende som i fråga
örn bevarandet av mjölkens ursprungliga egenskaper i fysiologiskt avseende.

Av tillgängliga undersökningsresultat kunde man icke draga annan slutsats
än den att en riktigt utförd pastörisering i lämpliga apparater ifråga
örn flertalet smittämnen erbjöde en absolut garanti och i fråga om alla smittämnen
medförde nära nog riskfrihet. Pastöriseringsmetodernas tillförlitlighet
i hygieniskt avseende vid den praktiska tillämpningen vore dock helt
naturligt beroende av de därvid använda apparaternas konstruktion och
därav betingade arbetssätt.

Såsom argument mot införandet av obligatorisk pastörisering hade framhållits,
att särskilt sådan mjölk, som producerats under mindre goda hygieniska
förhållanden, ofta efter pastöriseringen erhölle mindre önskvärda egenskaper,
vilket skulle bero på alt mjölken, i stället för att såsom obehandlad
mjölk surna, skulle undergå en förruttnelseprocess på grund av att mjölksyrabaklerierna
dödats vid pastöriseringen. Härutinnan ville utredningen
erinra, alt i de allra flesta fall även en lag- eller långtidspastöriserad mjölk
så småningom surnade, men att det vore otvivelaktigt, alt pastöriseringen
särskilt i en före värmebehandlingen dåligt behandlad mjölk i för surnandet

Kungl. Maj:ts proposition nr 5ö

ogynnsam riktning kunde förskjuta förhållandet mellan syrabildande och
andra bakterier, särskilt sporbildande. Den surnade, pastöriserade mjölken
finge därför ofta icke samma goda smak och andra egenskaper som en surnad
opastöriserad mjölk. Härvid vore dock att marka, att en dåligt behandlad
mjölk, även om den icke värmebehandlats, vid förvaring ofta efter kort
tid erhölle mindre önskvärda egenskaper. I vilken riktning en mjölk förändrades
vid förvaring hos konsumenterna vore för övrigt i hög grad beroende
av de förhållanden, under vilka mjölken förvarades. Det vöre ett ofrånkomligt
faktum, att mjölk, vare sig den vore rå eller pastöriserad, vore ett mycket
ömtåligt^födoämne, som icke under några förhållanden borde förvaras längre
tid. I fråga om mjölk, som skulle drickas som »söt mjölk» eller såsom sådan
användas i hushållet, erbjöde pastöriseringen den obestridliga fördelen, att
mjölkens hållbarhet därigenom förlängdes.

Vad beträffade pastöriseringens inverkan på mjölkens egenskaper i kemiskt
och fysiologiskt hänseende, syntes denna icke vara av den omfattning
eller betydelse, att den kunde anföras som vägande skäl emot föreskrifter örn
pastörisering av konsumtionsmjölk.

Utredningen har sålunda funnit, att vägande betänkligheter icke anförts
eller för närvarande kunde anföras emot tvångsföreskrifter rörande pastörisering
av konsumtionsmjölk enligt härför lämpliga metoder nämligen långtids-
och lågpastörisering. Såvitt utredningen kunde bedöma, hade man tvärtom
i en dylik pastörisering ett hjälpmedel, som i många fall kunde vara av
utomordentlig betydelse, när det gällde att säkerställa en tillfredsställande
hygienisk beskaffenhet hos mjölken. Emellertid ansågc utredningen, att vissa
skäl kunde anföras mot en tvångsvis föreskriven pastörisering av ali saluförd
konsumtionsmjölk med undanlag för s. k. kontrollmjölk, i den mening
detta begrepp i allmänhet fattades. Dessa skäl bottnade i praktiska svårigheter
i samband med en dylik åtgärds genomförande och i vissa betänkligheter
beträffande dess konsekvenser i andra avseenden än de rent hygieniska.
Utredningen har härutinnan anfört följande.

Skulle ett samhälle kunna förses med pastöriserad mjölk, förutsatte detta
befintligheten av ett mejeri eller en pastöriseringsanläggning i själva samhället
eller dess omedelbara närhet. Det måste nämligen anses strida mot fundamentala
lämplighetssynpunkter, alf ett samhälles mjölkförsörjning på grund
av tvångsföreskrifter måste omhänderhavas av ett mer eller mindre avlägset
liggande mejeri. I vårt land förekomme många samhällen, där mejerianläggning
saknades, och nämnda förhållande skulle därför icke bliva sällsynt,
såvida icke dispens från tvångsåtgärdernas giltighet i dylika fall beviljades.
Dispensförfarande syntes emellertid i ett fall som detta vara mindre lämpligt,
helst örn förhållandena skulle tvinga till ett flertal undantag från en
eventuell förordnings giltighet. Det syntes nämligen mindre rationellt att göra
tillämpningen av vissa genom lag fastställda tvångsföreskrifter, som avsåge
att tillförsäkra konsumenterna en hygieniskt tillfredsställande mjölk, beroende
av huruvida på orten funnes mejerianläggning. Det vöre givet, alt en
epidemi genom de konsekvenser, den kunde få, vore en betydligt allvarligare
företeelse i ett större än i ett mindre samhälle, och det syntes därför väl berättigat,
att vissa hälsovården berörande föreskrifter vöre strängare i förra
fallet än i senare, något som också enligt gällande hälsovårdsstadga redan
nu i vissa fall förekomme. I flertalet av våra större städer och andra samhällen
funnes visserligen mejerier, men många tättbebyggda orter med betydande
invånarantal saknade, som nämnts, dylika anläggningar. Det skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr öö -

därför, om dispensförfarande tillämpades i fråga örn orter, där mejeri saknades,
icke sällan inträffa, att bestämmelserna om obligatorisk pastörisering
skulle vinna tillämpning på en plats, medan befolkningen i en annan ort av
liknande typ och storlek bleve utan några som helst skyddsåtgärder av det
slag, pastöriseringen avsåge att utgöra.

Att den pastöriserade mjölkens fördelar framför den opastöriserade i allmänhet
uppskattades av konsumenterna bevisades av den mycket stora och
alltjämt ökade utbredning pastörisering av konsumtionsmjölk fått i vårt land.
Knappast något mejeri, som bedreve försäljning av konsumtionsmjölk i större
omfattning, torde numera underlåta att pastörisera densamma, och tillämpandet
av en sådan behandling hade ofta visat sig vara en god hjälp i konkurrensen
i sådana fall, då flera företag på en plats tävlat örn konsumenterna.
Enligt en inom svenska mejeriernas riksförening gjord sammanställning
skulle av de 730 berörda mejerierna under 1933 lia försålts 325.3 millioner
kg konsumtionsmjölk. Av denna kvantitet hade 249.2 millioner kg
eller 70.6 °/o uppgivits vara pastöriserad.

Det torde emellertid å andra sidan icke kunna förnekas, att vissa personer
av smakskäl eller ur andra synpunkter bestämt föredroge rå mjölk framför
pastöriserad. Även om de föregivna skälen i många fall helt säkert vöre
ogrundade, förefölle det utredningen icke lämpligt, att försäljningen av rå
mjölk i vissa fall försvårades, så alt praktiskt taget förbud däremot skulle
föreligga, eller att konsumenterna på vissa platser men icke på andra på en
gång genom lagbestämmelser skulle avskäras från möjligheterna att välja
mellan rå och pastöriserad vara vid tillgodoseendet av sitt behov av konsumtionsmjölk.

På grund av de anförda synpunkterna ansåge utredningen, att det skulle
vara mindre lämpligt, örn på en gång vidloges en så genomgripande åtgärd,
som ett lagstadgat pastöriseringstvång för all konsumtionsmjölk med undantag
för så kallad kontrollmjölk skulle innebära. Såsom tidigare framhållits,
ansåge emellertid utredningen, att åtgärder för säkerställandet av en
bättre hygienisk kvalitet särskilt hos den mjölk, som opastöriserad försåldes
till direkt konsumtion, vore i hög grad påkallade. Andra utvägar hade därför
övervägts, vilka utan att medföra allt för långt gående och mindre önskvärda
konsekvenser kunde tänkas medföra väsentligt förbättrade förhållanden.
o

Utredningen hade därvid utgått från den uppfattningen, att det fran vissa
synpunkter kunde anses önskvärt, att såväl pastöriserad som rå mjölk av försvarlig
hygienisk beskaffenhet kunde saluföras till väsentligen samma pris.
De kvalitetsförbättrande åtgärderna borde därför icke medföra sådan höjning
av priset på opastöriserad mjölk, att den bleve av nämnvärd ekonomisk betydelse
för någon, som önskade tillgodose sitt behov av konsumtionsmjölk
med dylik vara. Fordringarna på den i rått tillstånd försålda konsumtionsmjölken
borde sålunda visserligen ställas högre, än vad som för närvarande
vore fallet, men å andra sidan icke så högt, att deras tillgodoseende skulle
innebära så stor merkostnad, som exempelvis produktionen av kontrollmjölk
droge. Någon mera omfattande produktionskontroll kunde under sådana förhållanden
icke nu tänkas komma i fråga.

Förslag till ny lagstiftning.

De synpunkter, som av mjölk- och mejeri utredningen sålunda framhållits,
lia varit vägledande vid utarbetandet av det utav utredningen framlagda
lagförslaget. Jag övergår nu lill att redogöra för huvudgrunderna i detta
förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55-

Såsom av lagens rubrik framgår gäller lagen endast sådan mjölk och grädde,
som är avsedd att direkt förbrukas till människoföda. Lagen föreslås
skola tillämpas i städer, köpingar och municipalsamhället!. Efter framställning
av vederbörande kommunala myndighet eller av medicinalstyrelsen
skall dock Kungl. Majit äga förordna örn lagens tillämpning jämväl inom
annat samhälle eller del därav. Lagförslaget inrymmer å andra sidan befogenhet
för Kungl. Majit att pa grund av särskilda skäl meddela dispens från
lagens tillämpning. I förslaget stadgas, att inom område, varå lagen äger
tillämpning, må försäljas allenast mjölk eller grädde, vilken, på sätt Kungl.
Majit föreskriver, undergått värmebehandling, eller, efter särskilt tillstånd
av hälsovårdsnämnden, mjölk eller grädde, vilken härrör från viss i tillståndet
angiven nötkreatursbesättning. Sådant tillstånd skall avse viss tid ej
överstigande ett år och må ej lämnas med mindre, på sätt medicinalstyrelsen
skall äga föreskriva, styrkts, antingen att besättningen i sin helhet är att anse
såsom reaktionsfri med hänsyn till tuberkulos eller att hela besättningen
eller den del därav, som icke är att anse såsom reaktionsfri i nämnda bemärkelse,
är ansluten till det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos i
smittfarlig form hos nötkreatur. Det skall åligga hälsovårdsnämnd att återkalla
lämnat tillstånd, så snart nämnden erhållit kännedom örn att förutsättningarna
för detsamma icke längre äro för handen. Lagförslaget upptager
därjämte vissa ordningsföreskrifter. Till dessa torde jag få återkomma
i det följande. Förbrytelse mot lagen föreslås skola beläggas med dagsböter.

I sin motivering till lagförslaget har utredningen anfört följande.

De föi hallanden, under vilka den statliga tuberkuloskampen numera
bedrives i vårt laud, torde möjliggöra för de flesta mjölkproducenter att
deltaga i densamma utan att utgifterna härför medförde nämnvärd ökning
i produktionskostnaderna per liter mjölk. På grund härav syntes det utredningen
möjligt och lämpligt att såsom villkor för rätten att från en besättning
avyttra mjölk i opastöriserat tillstånd till direkt konsumtion åtminstone
uppställa den fordran, att besättningen vore ansluten till den statliga
tuberkuloskampen. Visserligen vore tuberkelsmitta endast en av de risker.
Som förtärandet av rå mjölk medförde, men den vore dock ett relativt ofta
förekommande smittämne i mjölk och innebure allvarliga faror. Dessutom
syntes de åtgärder av allmänt hygienisk innebörd, som ålades de i den statliga
tuberkuloskampen deltagande djurägarne, även örn sjukdomskampen
vöre begränsad till den kliniska metoden, kunna innebära vissa garantier
iöi en bättre allmänt hygienisk beskaffenhet lios den producerade mjölken.

Det vöre givetvis ur hygieniska synpunkter önskvärt att kräva, att besättyarifrån
ra mjölk försåldes till direkt konsumtion, skulle vara reaktionsfri
med hänsyn till tuberkulos. Inom betydande områden av vårt land
förekomme emellertid ännu endast ett relativt fåtal i nämnda bemärkelse
reaktionsfria besättningar. Då det dessutom ofta krävde avsevärd tid att fullständigt
uti ota tuberkulos i en besättning, syntes det för närvarande endast
vara möjligt att fordra deltagande i den statliga tuberkuloskampen enligt den
kliniska metoden. Då begreppet kontrollmjölk alltid innebure mjölk från
reaktionsfri besättning, skulle denna bestämmelse icke medföra några konsekvenser
för handeln med dylik mjölk.

Utredningen vöre fullt medveten örn att den sålunda föreslagna åtgärden
icke vore tillräcklig för att möta de krav, som borde uppställas på en kon -

Kungl. Maj.ts proposition nr 5J.

sumtionsmjölk, om denna skulle kunna anses vara av fullt tillfredsställande
hygienisk beskaffenhet. Den förordade bestämmelsen torde dock kunna anses
vara ett betydelsefullt steg i riktning mot bättre tillstånd på konsumtionsmjölksmarknaden.
De komplicerade och många gånger ömtåliga förhållandena
på detta område krävde en viss försiktighet och syntes icke medgiva
vidtagandet på en gång av mera genomgripande eller vittgående åtgärder.

I anslutning till den föregående framställningen ville utredningen föreslå,
att inom vissa samhällen till direkt förbrukning endast finge försäljas sådan
mjölk, som härrörde från kreatursbesättningar, vilka genom att vara anslutna
till den statliga tuberkuloskampen vore underkastade regelbunden kontroll i
tuberkuloshänseende, eller mjölk, som undergått pastörisering. Med mjölk
lill direkt förbrukning (konsumtionsmjölk) borde enligt utredningens mening
avses även mjölk, som försåldes till bagerier, konditorier, restauranger och
liknande inrättningar. Dessa föreskrifter borde vidare avse såväl oskummad
mjölk som skummjölk. Båda dessa slagen varor torde emellertid innefattas
i begreppet mjölk. Det syntes utredningen vidare naturligt, att samma bestämmelser
skulle gälla även för grädde, som försåldes till direkt konsumtion.
Genomförandet av dessa föreskrifter torde icke vare sig för producenter,
mejerier eller konsumenter medföra ekonomiska konsekvenser av
sådan betydelse, att dessa borde få lägga hinder i vägen för lösandet i angiven
riktning av denna tor folkhygienen så betydelsefulla fråga.

I fråga örn bestämmelsernas giltighetsområde torde det med hänsyn bland
annat till möjligheten att genomföra en nöjaktig kontroll vara nödvändigt
att tillsvidare begränsa detsamma till vissa samhällen. Härvid hade inom
utredningen övervägts möjligheten av bestämmelsernas begränsning till samhällen
nied visst minimiantal invånare. För en sådan begränsning talade
bland annat den tidigare åberopade omständigheten, att strängare hygieniska
bestämmelser med hänsyn till faran för uppkomsten av epidemier vore berättigade
i samhällen av viss storleksordning. Mot en sådan begränsning talade
i synnerhet svårigheten att i vissa fäll fastslå, vad som vore att mena med ett
samhälle. På grund härav hade utredningen stannat vid att såsom huvudregel
föreslå, att bestämmelsernas tillämplighet begränsades till städer, köpingar
och municipalsamhälle!!. Med hänsyn till det synnerligen ringa antalet
invånare i vissa sådana samhällen och säregna lokala förhållanden torde
möjligheter till dispens emellertid icke böra vara helt uteslutna. Sådan
dispens syntes böra lämnas av Kungl. Majit.

Emellertid funnes många tättbebyggda orter, som utan att tillhöra någon av
nämnda kategorier hade ett betydligt större antal invånare än många dithörande
samhällen. Det vore givetvis i lika grad önskvärt, att samma fordringar
beträffande konsumtionsmjölken och grädden gällde även i sådana samhällen.
Vid övervägande av olika utvägar till lösning av denna fråga hade utredningen
stannat vid alt bestämmelserna borde kunna göras tillämpliga
liven i sådana samhällen efter framställning hos Kungl. Majit antingen från
vederbörande kommunala myndighet eller från medicinalstyrelsen. Härvidlag
torde medicinalstyrelsen böra tillse, afl bestämmelserna bleve tillämpade
i största möjliga utsträckning i mera tättbebyggda samhällen.

Med hänsyn till kontrollen torde det vara nödvändigt, att försäljning avrå
mjölk eller grädde till direkt konsumtion endast finge äga rum efter inhämtat
tillstånd. Dylikt tillstånd torde av samma skäl beila avse endast viss
kreatursbesättning, oberoende av huruvida mjölken försåldes av mejeri, enskild
producent eller handlande. Tillståndet torde böra inhämtas av den
person eller det företag, som .skulle försälja mjölken direkt till konsument,
Frågan örn vilken myndighet, som borde himna tillståndet, sammanhängde
bland annat infinit med kontrollens ordnande oell villkorn! för rätten att

Kungl. Majlis proposition nr öö.

erhålla tillstånd. Vissa skäl syntes tala för att centralisera licensgivningen,
i vilket fall tillstånden torde böra lämnas av medicinalstyrelsen. Då det
med hänsyn bland annat till kontrollen vore önskvärt att härvidlag erhålla
medverkan av de lokala myndigheterna, hade det emellertid synts utredningen
lämpligt att undvika sådan centralisering. Tillstånden torde i stället
höra meddelas av hälsovårdsnämnden i den kommun, där mjölken skulle
försäljas, varvid försäljningen ansåges äga rum, där varan avlämnades till
konsumenten. Nu föreslagna bestämmelser, vilka icke avsåge att upphäva
hälsovårdsstadgans föreskrifter om mjölk, torde innebära, att rätt till försäljning
av kontrollmjölk komme att förutsätta innehav av tillstånd, som nu
avsåges.

Den som ville sälja rå konsumtionsmjölk eller grädde torde alltså genom
intyg böra visa, antingen att kreatursbesättningen, varifrån mjölken eller
grädden härrörde, i sin helhet vore att anse såsom reaktionsfri med hänsyn
till tuberkulos, eller att hela besättningen eller den del därav, som icke vöre
att anse såsom reaktionsfri i nämnda bemärkelse, vore ansluten till det statsunderstödda
bekämpandet av tuberkulos i smittfarlig form hos nötkreatur.
Med hänsyn till kontrollen hade det synts utredningen lämpligt, att tillstånd
ej finge lämnas för längre tid än ett år. För erhållande av nytt tillstånd
erfordrades sålunda, att sökanden ånyo styrkte förhandenvaron av något av
de två uppställda villkoren.

De två nyssnämnda alternativa villkoren, vilka utredningen ansåge böra
uppställas för rätten att sälja rå konsumtionsmjölk eller grädde, torde emellertid
behöva kompletteras genom närmare bestämmelser. Det syntes sålunda
nödvändigt att fastslå, under vilka förutsättningar en kreatursbesättning
vöre att anse såsom reaktionsfri med hänsyn till tuberkulos. Den tidigare omnämnda
kungörelsen av den 30 juni 1934, som reglerade det statsunderstödda
bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur, syntes icke heller giva tillräcklig
ledning för att avgöra, när en besättning skulle anses vara ansluten
till detta bekämpande. Kompletterande bestämmelser i dessa avseenden syntes
därför erforderliga. Det torde även vara nödvändigt att närmare fixera,
vad som i detta sammanhang skulle förstås med begreppet kreatursbesättning.
Då dessa frågor vore av övervägande veterinär natur, torde de närmare
föreskrifter, som härvidlag skulle bliva erforderliga, böra utfärdas av
medicinalstyrelsen. I detta sammanhang borde även beaktas, att tuberkulos
hos nötkreatur inom stora delar av Norrland, Dalarna och Gotland vore tämligen
sällsynt. Mindre stränga villkor kunde därför måhända uppställas för
dessa landsdelar. Sålunda vore det exempelvis tänkbart, att vissa områden
kunde anses fria frän nötkreaturstuberkulos, utan att vederbörande djurägare
deltoge i den statliga tuberkuloskampen.

På medicinalstyrelsen torde det ytterligare böra ankomma att bestämma,
vem som skulle vara behörig att utfärda och bestyrka nu avsedda intyg. Utredningen
hade närmast utgått ifrån att intyg om att viss besättning vore att
anse som reaktionsfri med hänsyn till tuberkulos borde meddelas av medicinalstyrelsen
eller vederbörande tjänsteveterinär. Huruvida viss besättning
vöre ansluten till det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos i smitttarlig^
form hos nötkreatur, torde lättast avgöras av medicinalstyrelsen och
hushållningssällskapen, som ledde ifrågavarande verksamhet. Ett viktigt
önskemål vore givetvis, att medicinalstyrelsen, som torde få utarbeta formulär
för intyg och undersökningsprotokoll, kunde träffa sådana anordningar
för dessas utfärdande, att de kunde erhållas utan större kostnader.

Meddeiade tillstånd borde givetvis kunna återkallas, när förutsättningarna
töi deras meddelande icke längre vore för handen. Jämväl, härvidlag torde
det böra ankomma på medicinalstyrelsen att genom anvisningar till hus -

Kungl. Maj:ts proposition nr Så -

hållningssällskapen och i deras tjänst stående veterinärer ävensom till tjänsteveterinärer
sörja för att underrättelse angående sådana ändrade förutsättningar
hos viss besättning omedelbart rapporterades till vederbörande
hälsovårdsnämnd.

Beträffande pastöriseringens utförande och kontrollen över lagens tilllämpning
har utredningen anfört följande.

Av litteraturutredningen franninge, att pastöriseringens hygieniska effekt
och dess inverkan på mjölken i övrigt vore beroende av flera faktorer såsom
behandlingens utförande och apparaternas konstruktion. Endast sådana
apparater syntes böra godkännas, vilka vore av en typ, som efter provning
vid statens maskin- och redskapsprovningsanstalter visat sig vara av
den beskaffenhet, att de av anstalten kunde förordas. Såvitt utredningen
hade sig bekant, funnes bland de inom landets mejerier redan nu befintliga
pastorerna näppeligen någon, som icke tillhörde officiellt provade typer.

Temperaturen och tiden för upphettningen ävensom eventuellt andra detaljer
rörande värmebehandlingen syntes böra fastslås bland annat med
ledning av de vunna provningsresultaten.

Vissa vetenskapliga undersökningsresultat syntes tyda på, att en upprepad
pastörisering av mjölk minskade dennas värde särskilt såsom spädbarnsföda.
Då ett dylikt förfaringssätt dessutom i vissa fall syntes kunna gynna utvecklingen
av mindre önskvärda bakterier, torde en ompastörisering av redan
förut värmebehandlad mjölk icke böra vara tillåten.

Rening av mjölken före pastöriseringen antingen genom silning eller centrifugering
bidroge enligt flera undersökningar till att höja pastöriseringseffekten,
och en sådan förbehandling av mjölken syntes därför böra föreskrivas.

Då det vore av stor betydelse för den pastöriserade mjölkens och gräddens
hållbarhet, att de förvarades vid låg temperatur, torde föreskrift böra finnas
örn den pastöriserade varans omedelbara nedkylning till högst 10° C och
dess förvaring vid en temperatur ej överstigande nämnda gradtal.

Utvecklingen på pastöriseringsteknikens område fortginge i mycket rask
takt, och det vore givetvis synnerligen viktigt, att nya rön och erfarenheter
så fort som möjligt vunne beaktande och att nykonstruktioner eller förbättringar
utan onödigt dröjsmål komme till användning i största möjliga utsträckning.
Det lämpligaste syntes därför vara, att det ankomme på Kungl.
Majit att utfärda de närmare föreskrifterna för pastöriseringen, och att de
för genomförandet av de föreslagna åtgärderna erforderliga lagbestämmelserna
erhölle en därefter lämpad formulering.

Kontrollen över lagens tillämpning syntes jämväl böra regleras genom författning
utfärdad av Kungl. Majit.

Den enda form av kontroll, som kunde ifrågakomma, då det gällde efterlevnaden
av föreskrifter örn konsumlionsmjölks pastörisering, syntes vara driftskontroll.
Mest önskvärd torde enligt utredningens mening en bakteriologisk
kontroll vara, och dylik kontroll utövades också i flera länder. För närvarande
syntes emellertid en sådan kontrollform ogenomförbar i vårt land
bland annat på den grund, att vi icke förfogade över tillräckligt antal bakteriologiska
laboratorier och tillräckligt antal härför utbildade bakteriologer.
Den enda möjligheten syntes därför vara, att själva pastöriseringen kontrollerades.
Det syntes härvid icke1 nödvändigt med en daglig och fortlöpande
personlig övervakning, vilken skulle bliva alltför dyrbar. Pastöriseringsapparaterna
kunde nämligen förses med termografer, som automatiskt registrerade
temperaturen på mjölken i apparaten, och det syntes lämpligt, att de
företag, som pastöriserade konsumtionsmjölk, ålades att förse sina apparater
med dylika instrument. De skulle vidare vara skyldiga att förvara termo BiliaiuI

till riksdagens protokoll 79.77. 7 sand. Nr .IS. 2

Kungl. Majlis proposition nr 55-

grammen en viss tid. Pastören borde dessutom hava sådan anordning att
medelst kontrolltermometer kunde kontrolleras, att termografen angåve riktig
temperatur.

För plattpastörernas vidkommande funnes termoregulatorer, vilka förhindrade,
att mjölk, som icke blivit upphettad till visst gradtal, lämnade apparaten.
De för närvarande i handeln förekommande konstruktionerna av dylika
instrument ställde sig emellertid så dyra, att det icke syntes lämpligt att nu
föreskriva sådana, så mycket mera som någon motsvarighet till dessa icke
lunnes il råga om långtidspastörer. Långtidspastöriseringen utträngdes emellertid
alltmera av lågpastöriseringen, vilket enligt utredningens mening vore
en ur många synpunkter gynnsam utveckling. Det syntes vidare icke uteslutet,
att nya och billigare konstruktioner av dylika termoregulatorer kunde
framkomma. Dessa omständigheter gjorde det icke osannolikt, att effektivare
kontroll över konsumtionsmjölkens pastörisering skulle bliva möjliggjord
i en nära framtid.

Genom en kontroll av anfört slag bade man emellertid ingen möjlighet
att påvisa, om mjölk eller grädde, som försåldes såsom pastöriserad, verkligen
passerat pastöriseringsapparaten. Det torde emellertid icke ur någon
synpunkt vara lörenligt med det företags intressen, som hade pastöriseringsapparat,
att underlåta pastörisering av en del av den mjölk eller grädde,
som därifrån försåldes såsom pastöriserad. Ett sådant förfarande kunde
dessutom lätt komma till vederbörande myndighets kännedom.

öveivakningen över att mejeri i övrigt följde ifrågavarande föreskrifter
syntes kunna utövas i samband med kontrollen över pastöriseringen. Det
torde enligt utredningens mening vara lämpligast, att tillsynen över mejerierna
i berörda avseenden omhänderhades av därtill kvalificerade personer utsedda
av vederbörande hälsovårdsnämnder, exempelvis tjänsteveterinärer,
som ägde utbildning i animal födoämneskontroll, och åt vilka dylik kontroll,
där sådan funnes, redan nu vore anförtrodd, övervakningen över bestämmelsernas
efterlevnad vid den direkta försäljningen av mjölk eller grädde från
producenter till konsumenter syntes böra utövas av polismyndighet och hälsovårdsnämnd.
Beträftande kontrollen över mejerierna syntes kunna ifrågasattas,
örn icke kostnaderna härför helt eller delvis borde börås av mejerierna
själva. Kontrollkostnaderna i övrigt torde däremot böra åvila hälsovårdsnämnderna.

Yttranden.

I de avgivna jdtrandena har behovet av en lagstiftning av den art, varom
nu är fråga, i allmänhet vitsordats. Endast handel skamrar na i Karlstad,
Gävle, Sundsvall och Luleå samt hushållningssällskapets förvaltningsutskott i
Kopparbergs län hava ställt sig helt avvisande till den ifrågasatta lagstiftningen.
Förstnämnda handelskammare har, under framhållande av svårigheten
att kontrollera den föreslagna lagens efterlevnad, ifrågasatt huruvida
ej det med lagen avsedda syftet skulle kunna uppnås på frivillighetens
väg. Ett mycket billigt och effektivt sätt att främja marknadsförandet av
kontrollmjölk, mjölk från reaktionsfria besättningar och pastöriserad konsumtionsmjölk
vore, att hälsovårdsmyndigheterna understödde propagandan
för sadan mjölk, som främst borde komma ifråga lill direkt konsumtion, eller
själva lämnade upplysningar till allmänheten i sådant hänseende. En dylik
reklam förefölle att bliva värdefullare än tvångsåtgärder. Jämväl handelskammaren
i Gävle har ansett, att utvecklingen å ifrågavarande område bor -

Kunni. Maj.ts proposition nr 55-

de kunna lämnas åt sig själv utan statliga ingripanden. Den mest vägande
invändningen, som kunde göras mot förslaget, vore, att det endast skulle avse
sådana orter, där såväl hälsovårdsstadgans bestämmelser och med stöd därav
meddelade föreskrifter som andra kontrollmöjligheter gjorde lagstiftningen
minst nödvändig. Den schematisering, som statsingripanden alltid
innebure, kunde på ett område som det ifrågavarande, där de lokala förhållandena
vore mycket olika, vara till skada. Av vad utredningen anfört syntes
vidare framgå, att någon effektiv kontroll över lagens efterlevnad icke i praktiken
kunde genomföras. Bortsett från det principiellt betänkliga i att införa
lagbestämmelser, vilkas efterlevnad icke kunde på ett tillfredsställande sätt
kontrolleras, syntes i detta fall dylika kontrollmöjligheter vara av särskild
betydelse. Handelskammaren i Sundsvall har avstyrkt förslaget utan motivering.
Handelskammaren i Luleå har anfört, att ehuru smittorisk genom
tuberkelbaciller i mjölk visserligen icke vore utesluten inom Norrbottens och
Västerbottens län, den dock kunde betraktas såsom så ringa, att den icke
motiverade åtgärder, vilka för en mängd småbrukare tedde sig opåkallade
och betungande. Handelskammaren funne det därför önskligt att, örn lagstiftningen
ansåges oundgänglig i de egentliga jordbruksbygderna, de båda
nordligaste länen likväl måtte undantagas från lagens tillämpning. Hushållningssällskapets
förvaltningsutskott i Kopparbergs län har ansett sig ej
kunna tillstyrka förslaget, då detta icke syntes vara ägnat att åstadkomma
någon mera betydelsefull förbättring i de inom länet rådande förhållandena
och då allmänheten inom de områden, förslaget avsåge, redan nu kunde
erhålla prima mjölk. Huvudparten av den mjölk, som konsumerades i länets
städer, köpingar och municipalsamhällen, tillhandahölles av Dalarnas
mejeriförening, vilken levererade mjölk uteslutande från reaktionsfria besättningar.
Denna mjölk vore dessutom till större delen lågpastöriserad
(plattpastöriserad).

Lantbruksstyrelsen har ur principiell synpunkt haft flera erinringar att
framställa mot förslaget. Styrelsen har anfört följande.

De vetenskapliga auktoriteterna syntes icke vara eniga örn betydelsen ur
olika synpunkter av pastörisering av mjölk. Sålunda syntes olika meningar
råda om långtids- och lågpastöriseringens effektivitet i fråga om dödandet
av skadliga mikroorganismer och smittoämnen. I allt fall torde det vara
ovedersägligt, att mjölken genom pastöriseringen förlorade en del för den
mänskliga organismen synnerligen värdefulla beståndsdelar. Utredningen
hade också funnit det önskvärt och nödvändigt, att jämväl opastöriserad mjölk
stöde till konsumenternas förfogande. I sådant hänseende hade utredningen
föreslagit, att mjölk från reaktionsfria besättningar eller sådana, som vore
anslutna till den statsunderstödda kampen mot tuberkulos i smittfarlig form,
skulle, efter medgivande av hälsovårdsnämnd, få försäljas opastöriserad.

Även örn styrelsen delade utredningens uppfattning, att redan det intresse,
sorn anslutningen till bekämpandet av tuberkulosen hos nötkreaturen visade,
innebure en viss garanti för intresse jämväl leir allmän hygien, hade styrelsen
svårt att finna denna utgångspunkt för ett medgivande att försälja
opastöriserad mjölk fullt rationell. Frånsett de egentliga människosjukdomar,
sorn kunde spridas från ladugårdspersonal m. fl. genom mjölk, torde vissa
andra sjukdomsalstrande mikroorganismer, som leonline från ladugådarna,

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

såsom smittämne till smittsam kastning samt streptococcer, ur sanitär synpunkt
vara i stort sett lika farliga för människan som den bovina tuberkulosen.
Därtill komnie, att genom den utformning, förslaget fått, jämväl besättningar,
som helt bestode av reagerande djur, blott de vore underkastade
klinisk kontroll, skulle såsom producenter av konsumtionsmjölk ställas i samma
klass som reaktionsfria besättningar. Huru betydelsefulla de föreslagna
bestämmelserna än kunde vara såsom ett medel att stimulera anslutningen
till kampen mot nötkreaturstuberkulosen, syntes det styrelsen, som örn starka
skäl talade för att någon annan form för ett eventuellt urval av besättningar
för produktion av konsumtionsmjölk borde eftersträvas.

Styrelsen ville i detta sammanhang framhålla det till synes betänkliga däruti,
att, såsom lagförslaget utformats, ägare till med tuberkulin icke undersökt
eller under kontroll icke stående besättning skulle betagas möjligheten att
leverera opastöriserad konsumtionsmjölk. Styrelsen syftade på de relativt
stora områden av vårt land, som vore fria eller så gott som fria från nötkreaturstuberkulos.
Här skulle ett genomförande av lagen innebära, att
kontroll över djurens reaktionsfrihet måste införas, för så vitt icke meningen
vore, att medicinalstyrelsen i sådana fall utan föregående undersökning skulle
godkänna besättningar i dessa orter såsom reaktionsfria.

Mycket talade för att det varit bättre, om förslaget gått ut på ett urval av
besättningar, som producerade konsumtionsmjölk, efter mera allmängiltiga
hygieniska grunder samt på en kontroll från det allmännas sida över dessa
besättningar och av dem producerad mjölk. Ur mejerihanteringens och
mejeriorganisationernas synpunkter syntes en så ordnad form för tillhandahållande
av opastöriserad konsumtionsmjölk icke vara mindre betydelsefull
än den i betänkandet föreslagna formen. De med kontrollen förenade kostnaderna,
som väl närmast skulle komma att falla på hälsovårdsmyndigheterna,
torde icke vara så betungande, att de kunde väntas avskräcka från genomförande
av en lämplig organisation beträffande en ur hälsosynpunkt så viktig
fråga.

En annan, mera principiell invändning, som styrelsen tidigare framfört och
fortfarande funne sig böra vidhålla mot ett pastöriseringstvång för konsumtionsmjölk,
vore svårigheterna att åvägabringa en effektiv kontroll över ett
sådant tvångs efterlevnad. Då pastörisering av konsumtionsmjölk till minst
80° C lätt medförde sådan smakförändring i mjölken, att denna av många
icke gärna förtärdes, torde långtidspastörisering eller ^pastörisering bliva
de mest allmänt förekommande formerna. För båda dessa pastöriseringsformer
vore den temperatur, vartill mjölken upphettades, så låg, att den behandlade
mjölken icke reagerade för de prov, genom vilka högpastöriserad
mjölk kunde någorlunda tillfredsställande kontrolleras.

Redan tidigare, nämligen då det tillkommit styrelsen att handhava ej mindre
de statliga åtgärderna i fråga om kampen mot nötkreaturstuberkulosen än
även tillsynen över i samband med denna kamp stadgat pastöriseringstvång
i fråga om till kreatursföda avsedd mjölk, hade styrelsen haft anledning överväga
denna fråga. Då härvid spörsmålet om godkännande av långtidspastörisering
behandlades, sökte styrelsen finna och praktiskt utforma någon
användbar kontrollform men utan framgångsrikt resultat. Även med aldrig
så noggranna anordningar för kontroll över att vederbörande apparatur fungerade
tillfredsställande, återstode dock alltid den hittills, så vitt styrelsen
kunnat finna, olösta frågan att kunna kontrollera, att icke mjölk
utlämnades utan att alls hava passerat denna apnaratur. Då den temperatur,
vartill mjölken upphettades vid ^pastörisering, torde obetydligt avvika
från den, som uppnåddes vid långtidspastörisering, syntes samma kontrollsvårigheter
gälla i fråga om båda dessa former för pastörisering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55-

En nödvändig förutsättning för en tvingande lag med straffbestämmelser
syntes dock vara, att lagens efterlevnad kunde kontrolleras och brott mot
densamma efteråt påvisas. Vore så icke förhållandet, bleve lagen lätt ett
tvång för den laglydige men utan vidare betydelse för den, som vill kringgå
dess bestämmelser. Innan något ställningstagande till föreliggande förslag
från denna utgångspunkt kunde ske, vore det enligt styrelsens förmenande
nödvändigt, att utarbetade förslag till bestämmelser angående pastöriseringens
utförande och därmed sammanhängande kontrollföreskrifter förelåge.

Lagen skulle principiellt gälla stad, köping och municipalsamhälle. Med
den form för stadsbildning, som särskilt på senare tid tillämpats i det att ofta
betydande områden av kringliggande landsbygd inkorporerats i städer, syntes
en strikt tillämpning av den ifrågasatta lagen kunna vålla svårigheter, särskilt
för sådana mindre .jordbrukare inom dessa distrikt, som hittills haft möjlighet
att avsätta sin mjölk genom direkt hemmaförsäljning. Lantbruksstyrelsen
funne det därför önskvärt, alt lagens räckvidd begränsades till respektive
orters stadsplanelagda områden.

Enligt lagförslaget skulle för försäljning av icke pastöriserad mjölk krävas
tillstånd av hälsovårdsnämnd i den kommun, där försäljningen ägde rum.
Därest som grund för tillstånd enligt lagförslagets bestämmelser skulle gälla
endast vederbörande djurbesättnings ställning i tuberkuloshänseende, syntes
en sådan bestämmelse mindre lämplig. Enligt lantbruksstyrelsens förmenande
borde medicinalstyrelsen eller de denna underställda lokala organ, som
ledde de statliga åtgärderna vid kampen mot nötkreaturstuberkulosen, under
sådana förhållanden vara mest ägnade att lämna ifrågavarande tillstånd. Om
så bleve förhållandet, skulle också viss besättnings ställning i tuberkuloshänseende
omedelbart komma att medföra tillstånds indragande. Vidare skulle
då tillstånd kunna lämnas tillsvidare och icke, såsom förslaget innebure, behöva
begränsas till viss kortare tid, något som alltid vållade svårigheter.

Näringsrådet har anfört:

Näringsrådet kunde för sin del vitsorda den sammanställning rörande
konsumtionsmjölkens pastörisering och därmed sammanhängande spörsmål,
vilken inginge som en bilaga till betänkandet. Näringsrådet funne emellertid,
att den skillnad med hänsyn till näringsvärdet, särskilt beträffande halten
av C-vitamin, som förefunnes mellan långtidspastörisering och ^pastörisering
(upphettning i tunt skikt till obetydligt över 70° under relativt mycket
kort tid) icke tillräckligt beaktats i utredningen. Denna skillnad vore emellertid
ur näringsfysiologisk synpunkt av synnerligen stor vikt. Aven örn prövningen
av lågpastöriseringen ännu icke vore fullständigt avslutad, vore dock
så mycket bekant, att densamma måste framstå som den framför andra rekommendabla
metoden, vilken gåve örn icke absolut sterilitet så dock ett
praktiskt tillräckligt avdödande av bakterier i mjölken utan att nämnvärt
skada vissa viktiga beståndsdelar i densamma. Genom denna metod bleve
det sålunda möjligt att vinna den önskvärda säkerhet, som hittills kommit
många hvgicnici att förorda långtidspastörisering framför högpastörisering,
utan att de näringsfvsiologiska synpunkterna tillbakasattes. Det vore därför
av stor vikt, att den ''utveckling, som redan vore på god väg att ersätta äldre
pastöriseringsmeloder med lågpastörisering, i görligaste mån påskyndades.

Det syntes icke näringsrådet innebära tillräcklig säkerhet att trän pastöriseringstvång
undantaga mjölk från kreatursbesättning av den anledning, att
den vöre ansluten till det förefintliga statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos
genom uteslutande klinisk undersökning. Det vore bekant, att ej
ens innehav av reaktionsfri besättning uteslöte, att genom olyckshändelse
tuberkulöst kreatur inkomme i den reaktionsfria besättningen, och att mjöl -

Kungl. Maj:ts proposition nr 55-

ken från sådan besättning därigenom kunde komma att innehålla tuberkelbakterier.
I mycket högre grad måste detta vara fallet med mjölk från
besättning, som visserligen vore ansluten till bekämpande av tuberkulos i
smittfarlig form men innehölle ett antal reagerande nötkreatur. Härtill komme,
att pastöriseringen även lämnade viss säkerhet mot spridningen av
andra smittor genom mjölk.

Enligt lagförslaget finge smör och ost i viss utsträckning beredas av
icke pastöriserad mjölk eller grädde. Näringsrådet ville påpeka, att ost,
som lagrats endast en kort tid, kunde innehålla t. ex. tuberkelbakterier. Med
hänsyn härtill syntes bestämmelser om obligatorisk pastörisering av mjölk,
som bereddes till mjukost, böra tagas under övervägande.

I lagförslaget föresloges pastörisering av grädde för konsumtion i större
samhällen. Näringsrådet ville fästa uppmärksamheten på att bestämmelse
även borde finnas, att grädde, som användes till framställning av glass,
skulle pastöriseras. Även om flertalet mejerier, som framställde sådan, använde
pastöriserad grädde, innebure frånvaron av bestämmelse härom en viss
smittorisk.

Medicinalstyrelsen har anfört, bland annat, följande.

Med hänsyn till den utveckling, som den för pastöriseringen av mjölk erforderliga
apparaturen genomgått under senare år genom tillkomsten av
goda, med hållarceller försedda plattpastörer funne medicinalstyrelsen intet
vara att erinra ur rent principiell synpunkt mot det föreliggande förslaget
att i vissa fall förbjuda användande av mjölk respektive grädde, därest densamma
icke undergått föreskriven värmebehandling, varvid styrelsen dock
ville understryka, att den omständigheten att mjölk underkastades värmebehandling
ingalunda finge tagas till intäkt för eftersättande av hygieniska
krav vid mjölkens produktion och förvaring. Så länge en tillfredsställande
kontroll över konsumtionsmjölkens produktion icke genomförts, torde emellertid
bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med det föreliggande
förslaget vara ägnade att bidraga till åstadkommande av förbättring av konsumtionsmjölkens
hygieniska beskaffenhet. Ur styrelsens synpunkt sett lage
en stor betydelse hos lagförslaget även däri, att det torde utgöra ett verksamt
medel i arbetet för nötkreaturstuberkulosens bekämpande. Av nu berörda
förhållanden följde, att den motivering, som anförts, icke hade giltighet efter
den tidpunkt, då bättre kontroll över mjölkens produktion lii. m. kunnat
ordnas och då nötkreaturstuberkulosen till väsentlig del vore utrotad bland
våra nötkreatursbesättningar.

I likhet nied näringsrådet funne styrelsen det önskvärt, att mjölk icke
hade fritagits från pastöriseringstvång av det skälet, att den besättning, varifrån
mjölken härrörde, vore ansluten till det statsunderstödda bekämpandet
av tuberkulos i smittfarlig form hos nötkreatur. Då emellertid detta icke
torde låta sig för närvarande genomföra som allmän bestämmelse på grund
av praktiskt-ekonomiska skäl, såge sig styrelsen nödsakad avstå från att nu
framlägga allmängiltigt förslag i berörda avseende. Däremot syntes intet
hinder böra möta för att vederbörande stadsfullmäktige eller däremot svarande
myndighet tillerkändes rätt att efter framställning av hälsovårdsnämnden
besluta i sådan riktning. Ett dylikt beslut torde dock icke böra
få gällande kraft förr än efter viss tid, förslagsvis två år. Vidare holle styrelsen
— på grund av de skid, som framhållits av näringsrådet — det för
angeläget, att bestämmelser utfärdades därom, att mjölk och grädde, som
användes till framställning av till försäljning avsedd glass respektive »färskost»
(= ostmassa, beredd av sur eller söt mjölk eller grädde och avsedd att
konsumeras utan föregående lagring) borde hava undergått pastörisering.

Kungl. Maj.ts proposition nr 55-

Begreppet »mjukost» innefattade flera ostsorter, vilka till och med lagrades
längre tid än vissa hårda ostsorter. Att genomföra pastöriseringstvång för
mjölk, som användes för framställande av »mjukost» (örn detta begrepp fattades
så som inom mejerihanteringen torde vara brukligt), syntes icke vara
lämpligt, efter som benämningen mjukost icke alltid innebure, att ostsorten
i fråga hade kort lagringstid. Flertalet mjuka ostsorter hade sådan kort
lagringstid, men många av dem lagrades längre tid än »härda» ostsorter.
Till de sistnämnda hörde till exempel hushållsost av olika typer, vilka numera
konsumerades i färskare eller i lika färskt tillstånd som flertalet mjuka
ostsorter. Till en särskild undergrupp bland de olika ostsorterna kunde
räknas mjuka, ej lagrade ostsorter, och det vore närmast på råmaterialet
till dessa, som pastöriseringstvånget torde böra tillämpas. De kunde med ett
gemensamt namn kallas »färskost». Den av näringsrådet påyrkade pastöriseringen
av »mjukost» torde således i stället böra avse »färskost».

Då enligt styrelsens uppfattning sökande ej borde få förvägras tillstånd,
som i förslaget avsåges, därest de härför uppställda fordringarna vore för
handen, hemställde styrelsen örn sådan omarbetning av förslaget, att detta
klart framginge av lagtexten.

Med hänsyn till att en kreatursbesättning ansåges vara ansluten till det
statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos i smittfarlig form så snart
kontrakt därom tecknats, hemställde styrelsen vidare, att såsom villkor för
medgivande till försäljning av rå mjölk från ansluten besättning skulle uppställas,
att föreskrivna åtgärder med anledning av verkställd första undersökning
vidtagits.

Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
har i sitt yttrande särskilt framhållit vikten av att den vinst med hänsyn
till mjölkens kvalitativa värden, som den senaste utvecklingen av den svenska
foderproduktionen medfört, icke borde motverkas och kanske helt äventyras
genom införande av pastöriseringstvång efter metoder, som verkade i motsatt
riktning. Mjölken borde i så stor utsträckning som möjligt komma till användning
i naturligt, rått tillstånd. Emellertid ansåge sig styrelsen kunna i
huvudsak tillstyrka utredningens förslag. Såsom skäl härför bar styrelsen
anfört bland annat:

Det måste erkännas, att mjölken ofta producerades under förhållanden,
då en pastörisering av densamma vore både ensidig och nödvändig. Så
vore förhållandet, då den kunde befaras innehålla smittämnen av hälsofarlig
natur. Risk härför ansåge mjölk- och mejeriutredningen i första hand föreligga
i fråga örn mjölk från tuberkulösa kor ävensom från kor, som lede av
smittsam kastning eller juverinflammation. Det vöre ju vidare till
fullo styrkt, att vissa sjukdomar, såsom scharlakansfeber, difteri m. fl.,
kunde överföras med mjölken, vilket givetvis talade för mjölkens pastörisering.

Sättet för mjölkens pastörisering hade under senare år undergått väsentliga
förändringar. Den s. k. lågpastöriseringen, vid vilken mjölken under 15
sekunder upphettades till 70 å 72°, syntes av allt att döma vara mycket skonsammare
mot vissa av mjölkens värdefulla beståndsdelar än hög- och langtidspastöriseringarna.
Dess verkningar på i mjölken förekommande vitaminer
vöre måhända ännu icke med full säkerhet kända men k om me den att
fullt motsvara de förhoppningar, som nu stid Ides på densamma, vore den
avgjort att föredraga framför de båda andra metoderna.

Med tillämpning av den föreslagna lagen komme kanske endast en tredjedel
av all inom landet till människoföda använd mjölk att pastöriseras. Den -

Kungl. Maj:ts proposition nr 55-

na inskränkning av pastöriseringens omfattning torde vara en lämplig övergångsform
och likaledes torde det vara en fördel, att lagen gåve möjlighet
till fri försäljning av opastöriserad mjölk från reaktionsfria besättningar
och besättningar, som vore anslutna till den statsunderstödda kampen mot
tuberkulosen. Den förra bestämmelsen medförde införande av pastöriseringstvång
inom de tätast bebyggda områdena, där alla epidemier vore svårast
att bekämpa, och den senare torde kunna bliva en kraftigt befordrande
orsak till mera utbrett bekämpande av tuberkulosen bland rikets nötboskap.
Det förhållandet, att båda vägarna sålunda höljes öppna, torde också kunna
beräknas medföra en sund tävlan dem emellan och en god utveckling i båda
de riktningar, på vilka konsumtionsmjölkens beskaffenhet i framtiden skulle
kunna ytterligare höjas.

Styrelsen för centralanstalten har emellertid ifrågasatt, huruvida de av utredningen
föreslagna bestämmelserna rörande opastöriserad mjölk kunde anses
tillfyllest. Enligt styrelsens mening borde för licens uppställas krav på
att de hygieniska förhållandena i ladugården vore tillfredsställande samt att
vederbörande ladugårdsägare anmälde sådana sjukdomar hos djur och människa,
vilka ansåges kunna spridas med mjölken. Vidare borde såsom villkor
för försäljning av mjölk från besättningar, som vore anslutna till det med
statsmedel understödda bekämpandet av tuberkulos, föreskrivas, att de djur,
som vid första undersökningen konstaterats smittade, hunnit avlägsnas ur
besättningen.

Kommerskollegium har med hänsyn till de intressen, kollegium närmast
hade att företräda, ej funnit betänklighet möta mot den föreslagna lagstiftningen.
Kollegium ville förorda, att hänsyn toges till ett av mjölkcentralen
framfört yrkande, att för tillstånd till försäljning av opastöriserad mjölk
uppställdes det ytterligare villkor, att kreatursbesättningens ägare vidtoge
vissa åtgärder av allmänt hygienisk natur såsom inrättande av mjölkrum
och rengöringsanordningar för redskap och kärl.

Svenska mejeriernas riksförening, till vars yttrande Sveriges allmänna lantbrukssällskap
anslutit sig, har framhållit, att den omständigheten att en besättning
vöre ansluten till den statliga tuberkuloskampen endast innebure
ringa säkerhet för frånvaro av smittämnen i mjölk från besättningen. Med
hänsyn därtill borde enligt riksföreningens förmenande såsom minsta fordringar
för försäljning av opastöriserad konsumtionsmjölk i de av förslaget
berörda samhällena uppställas, att mjölken vore producerad under sådana
förhållanden, att den vöre att hänföra lill s. k. kontrollmjölk, därvid det syntes
riksföreningen riktigt, att åt medicinalstyrelsen uppdroges att utfärda närmare
bestämmelser angående de fordringar, som borde uppställas för att
mjölk skulle få försäljas under denna benämning.

Följande myndigheter och sammanslutningar hava i huvudsak tillstyrkt
mjölk- och mejeriutredningens förslag eller lämnat detsamma utan erinran,
nämligen hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Stockholms, Uppsala,
Södermanlands, Östergötlands, Kristianstads, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs,
Värmlands, Västmanlands, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län, handelskamrarna i Stockholm, Norrköping, Jönköping,

Kungl. Maj.ts proposition nr 55.

Visby, Göteborg och Västerås, Sveriges köpmannaförbund, Södermanlands
läns, sydöstra Skånes samt norra och västra Hälsinglands mejeriförbund,
Norrbottens läns producentförening m. b. p. a. och mjölkcentralen i Stockholm.
Tre ledamöter av Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
hava anmält avvikande mening och förklarat sig ej kunna tillstyrka
förslaget.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Stockholms län har anfört,
att den utformning, lagförslaget erhållit, i visst avseende vore ägnad att förorsaka
missuppfattning vid tillämpningen. Enligt förslaget skulle mjölk från
reaktionsfri eller kliniskt undersökt besättning få försäljas efter särskilt tillstånd.
Då emellertid hälsovårdsnämnderna härvid hade beslutanderätten,
kunde det förhållandet inträffa, att försäljning av rå mjölk t. o m. från
reaktionsfri besättning förbjödes. Som detta uppenbarligen ej varit meningen,
syntes en omformulering böra ske av hälsovårdsnämndernas befogenhet,
så att denna på lämpligt sätt begränsades.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Uppsala län har framhållit,
att, såvitt detta län anginge, hinder icke mötte att skärpa villkoren för medgivande
till försäljning av opastöriserad mjölk. Man kunde sålunda utan
olägenhet fordra, att mjölken skulle härröra från kreatursbesättning, som
dels i sin helhet vore reaktionsfri med hänsyn till tuberkulos och dels underkastad
månatlig veterinärkontroll. Vidare kunde föreskrivas, att ladugårdspersonal
och annan personal, som hade med mjölkens behandling, transport
och förvaring att göra. skulle underkastas läkarkontroll en gång i halvåret.
Förvaltningsutskottet föreställde sig emellertid, att en dylik skärpning icke
för närvarande vore genomförbar i alla delar av riket. Även de av utredningen
föreslagna bestämmelserna komme säkerligen på åtskilliga håll att
vålla svårigheter vid efterlevnaden och kanske motverka uppkomsten av
municipalsamhällen, där en sådan samhällsform eljest vore önskvärd. Utskottet
ville därför stanna vid att understryka, att de av utredningen uppställda
villkoren vore minimivillkor.

Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har såsom
eget yttrande åberopat ett av länets representanter i Örebro och Västmanlands
läns mejeristyrelse avgivet utlåtande. I detta utlåtande framhålles
önskvärdheten av att de av utredningen föreslagna åtgärderna endast måtte
utgöra en övergångsform till en lagstiftning av innebörd att all konsumtionsmjölk
med undantag för s. k. kontrollmjölk skulle pastöriseras.

Handelskammaren i Västerås har upplysningsvis meddelat, att, såvitt handelskammaren
kunnat utröna, förhållandena inom mjölkhandeln i det område,
handelskammaren företrädde, vore sådana, att en ytterligare skärpning
av villkoren för handeln med konsumtionsmjölk icke skulle möta större
svårigheter att genomföra. Vilka krav, som vid en eventuell utsträckning
av pastöriseringstvånget lämpligen borde ställas på den mjölk, som undantoges
därifrån, undandroge sig handelskammarens bedömande. Handelskammaren
ville blott understryka vikten av att pastörisering icke fordrades i sådan
omfattning, att mjölkproducenternas intresse för kvalitetsproduktion och

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

mejerisammanslutningarnas möjligheter att med pristillägg uppmuntra denna
på allvar äventyrades.

Hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Södermanlands och Norrbottens
län, Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
Södermanlands läns mejeriförbund, Norrbottens läns producentförening samt
mjölkcentralen hava ansett, att såsom ytterligare villkor för medgivande till
försäljning av opastöriserad mjölk borde föreskrivas, att de hygieniska förhållandena
vid mjölkens produktion vore tillfredsställande. Särskilt har
framhållits, att det borde åligga vederbörande djurägare att inrätta ändamålsenligt
mjölkrum i ladugården och vidtaga lämpliga anordningar för rengöring
och skötsel av de för mjölkningen och mjölkens distribuering erforderliga
redskapen och kärlen. Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har ansett, att berörda villkor jämväl borde innefatta, att förhållandena
i hemmet vore sådana att sund mjölk kunde levereras. Hallands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har helt allmänt framhållit
vikten av en effektiv kontroll av de ladugårdar, från vilka den opastöriserade
mjölken levererades.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Östergötlands län och handelskammaren
i Göteborg hava ansett, att tillstånd till försäljning av opastöriserad
mjölk borde kunna meddelas tillsvidare och ej behöva begränsas till
ett år. Sistnämnda handelskammare har som skäl härför anfört, att de personer,
som kunde antagas komma att begära sådant tillstånd, till huvudsakligaste
delen torde vara småbrukare, för vilka en begäran örn förnyelse av
tillståndet alltid innebure kännbara kostnader och mycket besvär. Det
syntes handelskammaren böra vara tillräckligt, om i det meddelade tillståndet
angåves, att detsamma finge åtnjutas tillsvidare och under förutsättning
att kreatursbesättningen vöre underkastad den besiktning, som i förslaget
förutsattes.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har gjort gällande,
att den föreslagna lagens tillämplighetsområde borde begränsas att omfatta
allenast stadsplanelagda områden i stad eller å landet. Genom en sådan
begränsning borteliminerades enligt utskottets mening eventuella olägenheter
vid lagens tillämpning i s. k. landsortsområden till städer, köpingar och
municipalsamhällen. De från utskottets majoritet skiljaktliga ledamöterna
hava till stöd för sin reservation anfört följande.

Reservanterna, som delade uppfattningen, att åtgärder vore erforderliga till
förhindrandet av smittospridning genom konsumtionsmjölk ävensom för höjande
av mjölkens kvalitet, hade dock icke kunnat i föreliggande skick biträda
lagförslaget. Genom lagens summariska och godtyckliga begränsning
till att omfatta städer, köpingar och municipalsamhällen skulle å ena sidan
ett stort antal tättbebyggda samhällen komma att ligga utanför lagens verkningsområde,
medan i de ofta stora jordbruksområden, som tillhörde berörda
samhällen och vilka områden genom förekommande inkorporeringar tenderade
att väsentligt förstoras, å andra sidan t. ex. en småbrukare bli förhindrad
att sälja några liter mjölk från sin ladugård till kringboende eller
till en hyresgäst. Det kunde näppeligen vara klokt, befogat eller förenligt
med sund rättsuppfattning att genomföra bestämmelser, som kunde med -

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

föra avskärande av eller inskränkningar i en sådan försäljningsrätt och risk av
dagsböter eller t. o. m. fängelse för den småbrukare, som endast fortsatt
drivandet av en bland formerna för sin hittills lovliga näring.

Ehuru reservanterna vore medvetna örn de svårigheter, som förefunnes att
i lagtext införa tillräckligt klara undantagsbestämmelser, syntes en sådan svårighet
böra och kunna vara möjlig att övervinna. Möjligen skulle en begränsning
till att omfatta enbart de stadsplanelagda områdena innebära tillräcklig
uppmjukning för att eliminera påpekade olägenheter, vilka jämte en
del övriga icke berörda brister i förslaget syntes vara av den betydelse, att
reservanterna icke kunde i föreliggande skick förena sig örn ett tillstyrkande
av lagförslaget.

Hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Jönköpings lån, Kalmar län,
Blekinge län, Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län samt Gävleborgs län
ävensom handelskammaren i Malmö och T justbygdens mejerikrets, förening
u. p. a. hava, såvitt angår de samhällen, vilka omfattas av mjölk- och
mejeriutredningens förslag, i likhet med näringsrådet förordat pastöriseringstvång
beträffande all konsumtionsmjölk, som ej härrörde från reaktionsfri
besättning.

Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har till stöd för
denna uppfattning anfört, bland annat, följande:

Genom utredningens förslag syntes lätt en allmän uppfattning kunna
komma att göra sig gällande, att de tre kategorier av mjölk, som i förslaget
inrymdes, skulle vara av samma konsumtionsvärdighet. En dylik uppfattnings
befästande skulle vara till mycket stor skada för framstegssträvandena
i fråga örn mjölkens kvalitet. Den pastöriserade mjölken skänkte^ åt
konsumenten trygghet icke blott i fråga om tuberkulossmilta utan även ifråga
om en mångfald andra risker ur hälsosynpunkt. Det vore därtill att marka,
att numera all mejerimjölk för att bliva delaktig av prisutjämningsbidrag
skulle vara underkastad mjölkbedömning och kvalitetsbetalning. Den mjölk
återigen, som ginge till direkt förbrukning från kliniskt undersökta besättningar,
vöre visserligen ur speciell tuberkulossynpunkt särdeles värdefull.
Men därutöver torde den få betraktas som praktiskt taget helt okontrollerad
ur synpunkten för dess konsumtionsvärdighet.

Det vore emellertid icke nog med att den stora allmänheten kunde bringas
tro, att pastöriserad mjölk och mjölk från kliniskt undersökta besättningar
vore att jämställa. Det kunde därtill starkt ifrågasättas, om icke rent av
bland konsumenterna den felaktiga uppfattningen kunde komma att uppstå,
att den från kliniskt undersökt besättning direkt utburna råa mjölken skulle
vara bättre än den mjölk, som man »fått lov att koka». Man kunde lätt
tro. att hälsovårdsnämndens tillståndsbevis garanterade mera än vad i verkligheten
vore fallet eller att det rent av vore någon slags kontrollmjölk man
köpte. Vad detta skulle få för följder för mejerihanteringen i allmänhet
läge i öppen dag.

Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört,
bland annat:

Ur såväl konsumenternas som djurägarnas synpunkt vore högst beklagligt,
örn en tyvärr icke så ovanlig men på okunnighet grundad uppfattning örn den
väsentliga skillnad, som förefunnes hos mjölk från reaktionsfri besättning
och mjölk från besättning, som deltoge i den statsunderstödda tuberkuloskampen
enligt klinisk metod, skulle genom den föreslagna lagen i viss mån

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

befästas. Såväl medicinsk som veterinärmedicinsk uppfattning torde vara
enig om, att förtäring av mjölk från besättning, som sist sagts, i betydligt
högre grad vore förenad med risk för smitta än vad fallet vore i fråga örn
mjölk från reaktionsfri besättning. Smittrisken hos mjölk från reaktionsfri
besättning torde, under förutsättning att frihet från reaktion under flera år
förefunnits, få anses vara begränsad till ett minimum.

Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört, bland
annat, följande.

För större delen av Blekinge län, där tillräcklig tillgång på mjölk från
reaktionsfria ladugårdar funnes, vore det mindre lyckligt att rå mjölk från
endast kliniskt övervakade besättningar finge försäljas såsom konsumtionsmjölk.
Sedan vederbörande producent erhållit tillstånd att försälja rå mjölk,
torde allmänheten ej längre komma att skilja på mjölk från reaktionsfri besättning
och annan mjölk. Det vore t. o. m. möjligt, att ett genomförande
av utredningens förslag kunde komma att giva Ostertagsmetoden ett oväntat
handtag.

Utskottet ifrågasatte vidare, huruvida ej rätt att hos Kungl. Maj:t göra
framställning om lagens tillämpning i annat samhälle än stad, köping och
municipalsamhälle borde tilläggas förste provinsialläkare och möjligen länsveterinär,
vilkas kännedom om lokala förhållanden och behov därigenom
kunde tillgodogöras.

Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har hemställt örn
sådan ändring av utredningens förslag, att tillstånd till försäljning av rå mjölk
kunde lämnas för en tid av högst tre år.

Handelskammaren i Malmö har gjort gällande, att tillgången på reaktionsfria
besättningar för närvarande vore så god, att hinder ej torde möta att för
medgivande till försäljning av opastöriserad mjölk fordra att mjölken härrörde
från sådan besättning. Beträffande s. k. kontrollmjölk ansåge handelskammaren
det vara skäligen opåkallat att fordra årligen återkommande tillståndsprövning,
då framställningen av sådan mjölk i regel stöde under
hälsovårdsnämndens tillsyn.

Hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Kronobergs, Gotlands och
Örebro län ävensom Jönköpings och Kronobergs läns mejeriförbund hava
i likhet med svenska mejeriernas riksförening och Sveriges allmänna lantbrukssällskap
ansett, att från pastöriseringstvång endast borde undantagas
mjölk, härrörande från kreatursbesättning, vilken stöde under regelbunden
veterinärkontroll (kontrollmjölk).

Till närmare utveckling av denna ståndpunkt har Gotlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott anfört, bland annat:

Utredningen torde ha rätt i sin uppfattning, att man icke kunde uppställa den
fordran, att ali rå konsumtionsmjölk skulle vara s. k. kontrollmjölk. Emellertid
kunde ifrågasättas, om ej en eventuell lagstiftning om konsumtionsmjölk
borde på något sätt stödja införande av ladugårds- och produktkontroll.
Denna kunde vara av något enklare och billigare art än för kontrollmjölken.
Utan alltför stora kostnader kunde säkerligen genom lämplig samverkan mellan
hälsovårdsmyndigheterna och ägarna av ifrågavarande kobesättningar
astadkommas en regelbunden veterinärkontroll över djuren och ladugårdshygien,
varjämte en enkel fortlöpande kontroll också kunde tänkas genom
hushållningssällskapets kontrollassistenter beträffande de hygieniska förhål -

Kungl. Maj.ts proposition nr 55.

landena och fodrets beskaffenhet. Allt detta vore ju inte mer än vad som
redan frivilligt skedde i många välskötta besättningar och absolut icke mer
än vad som kunde fordras av leverantörer av mjölk, som utan mejeribehandling
försåldes för konsumtion.

örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört, att ehuru
såsom regel all rå konsumtionsmjölk borde utgöras av kontrollmjölk, det måhända
vore påkallat, att under en kortare övergångstid genom tillstånd i varje
enskilt fall medgiva försäljning av rå mjölk, som härrörde från reaktionsfri
besättning, vilken ej stöde under regelbunden kontroll. Beträffande den
föreslagna lagens giltighetsområde ansåge utskottet det vara önskvärt, att i
lagen direkt föreskreves, att densamma skulle äga giltighet å alla orter, där
med hänsyn till hälsovårdsområdes vidd, folkmängd eller andra förhållanden
särskild hälsovårdsnämnd tillsatts.

Jönköpings läns mejeriförbund har ifrågasatt, huruvida ej lagens tillämplighetsområde
borde utsträckas till att omfatta alla samhällen, där lämplig
apparatutrustning för pastörisering funnes.

Jag delar uppfattningen angående vikten av att försäljning av konsum-Departementetionsmjölk,
som icke ur hygieniska och i övrigt sanitära synpunkter är av chefm.
fullgod beskaffenhet, förhindras. De huvudsakliga åtgärder, som härvid
kunna komma i fråga, äro, såsom utredningen framhållit, anordnande av
kontroll över de förhållanden, under vilka mjölken produceras, samt införande
av pastöriseringstvång. Med hänsyn till de betydande kostnader,
som torde vara förbundna med en produktionskontroll äv sådan omfattning,
att den utgör garanti mot tillhandahållandet av konsumtionsmjölk, som
icke är hygieniskt fullt tillfredsställande, anser jag i likhet med utredningen,
att införande av pastöriseringstvång i första hand bör tagas i övervägande.

Mot en sådan åtgärd har invänts, bland annat, att mjölkens näringsvärde genom
pastöriseringen nedsättes. Av den förebragta utredningen torde emellertid
framgå, att man numera lyckats utfinna pastöriseringsmetoder, vilka ej
nämnvärt påverka mjölkens näringsfysiologiska egenskaper. Sålunda har
näringsrådet framhållit, att den s. k. lågpastöriseringen medför ett ur praktiska
synpunkter tillräckligt avdödande av bakterier i mjölken, utan att dennas
viktiga beståndsdelar i nämnvärd grad skadas. En mera tungt vägande
invändning mot ett pastöriseringstvång utgöra måhända svårigheterna att
åvägabringa en fullt effektiv kontroll över ett sådant tvångs efterlevnad. Det
svncs mig dock, som om en invändning av denna art icke bör få tillmätas avgörande
betydelse för lösningen av en i sanitärt avseende så viktig fråga som
den förevarande. Av vad utredningen anfört beträffande de olika kontrollmöjligheter,
som stå till buds, torde för övrigt framgå, att svårigheterna icke
äro oövervinnliga. På grund av det anförda och då utredningen synes hava
på ett tillfredsställande sätt bemött de invändningar, som i andra hänseenden
riktats mot en tvångsvis genomförd pastörisering av mera allmän omfattning,
anser jag, att utredningens förslag örn förbud mot försäljning av
opastöriserad konsumtionsmjölk inom vissa samhällen bör genomföras.

Kungl. Maj.ts proposition nr 55.

Jag är ense med utredningen därom, att det av flera skäl ej är lämpligt att
göra förbudet ovillkorligt, utan att vederbörande samhälles hälsovårdsnämnd
bör äga att medgiva undantag därifrån. Att dylikt undantag medgives beträffande
s. k. kontrollmjölk synes naturligt. Några betänkligheter torde ej
heller möta att tillåta försäljning av opastöriserad mjölk härrörande från
reaktionsfri besättning. Mera tveksamt ställer det sig i fråga örn mjölk från
besättning, som är ansluten till den statliga tuberkuloskampen enligt den kliniska
metoden. Då emellertid, såsom utredningen anfört, inom betydande
delar av vårt land endast ett relativt fåtal reaktionsfria besättningar förekomma,
synes det knappast tillrådligt att för närvarande begränsa hälsovårdsnämndernas
befogenhet i förevarande avseende till mjölk från sådana
besättningar. Med hänsyn till de vidsträckta undantag, som jag sålunda förutsätter
kunna medgivas från det ifrågasatta förbudet, torde dock böra stadgas,
att medgivande till försäljning av opastöriserad mjölk överhuvud icke
må lämnas med mindre det styrkts, att de hygieniska förhållandena vid mjölkens
framställning äro tillfredsställande. Ett dylikt stadgande har också förordats
i ett flertal av de inkomna remissutlåtandena. Angående de fordringar,
som i berörda hänseende böra uppställas, torde det få ankomma på medicinalstyrelsen
att utfärda närmare bestämmelser.

Om jag sålunda, allmänt taget, funnit mig böra biträda utredningens ståndpunkt
att låta på hälsovårdsnämndernas prövning bero, örn försäljning skall
få äga rum av mjölk härrörande från besättning, som är ansluten till den
statliga tuberkuloskampen, anser jag å andra sidan anledning icke föreligga
att tillåta försäljning av dylik mjölk å ort, där det finns tillräcklig tillgång på
mjölk från reaktionsfria besättningar. På grund härav vill jag föreslå, att
åt Kungl. Majit inrymmes befogenhet att förordna, att inom område, där förhållandena
sådant tillåta, undantag från förbudet må medgivas endast beträffande
mjölk från reaktionsfri besättning. Sådant förordnande torde dock
ej böra träda i kraft, förrän två år förflutit från dess meddelande.

Beträffande de ifrågasatta bestämmelsernas giltighetsområde är jag i huvudsak
ense med utredningen. Det förefaller dock som om de synpunkter,
vilka varit vägledande för utredningens ställningstagande härutinnan, bättre
skulle tillgodoses, därest bestämmelserna göras tillämpliga inom varje område,
där hälsovårdsstadgans föreskrifter rörande stad gälla. Man torde i allmänhet
vara berättigad antaga, att dylikt område i avseende å bebyggelse
och befolkningstäthet är av sådan beskaffenhet, att särskilda åtgärder till förekommande
av smittsamma sjukdomar där äro av behovet påkallade. Om
giltighetsområdet avgränsas på sätt nu sagts, inneslutes däri endast stadsplanelagt
område samt sådant område utom det planlagda, vilket, enligt beslut,
fattat i den ordning 30 § hälsovårdsstadgan angiver, i avseende å den allmänna
hälsovården skall betraktas såsom planlagt. Vidare komma bestämmelserna
automatiskt att bliva gällande i ort, beträffande vilken förordnande
meddelas, att hälsovårdsstadgans stadsbestämmelser där skola tillämpas. En
sadan automatisk utsträckning av giltighetsområdet synes mig vara att förorda.
Enligt 34 § hälsovårdsstadgan må dylikt förordnande givas i fråga om kö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

ping, hamn, fiskläge eller annat ställe med större sammanträngd befolkning.
Beslut därom fattas av länsstyrelsen efter vederbörandes hörande och skall
underställas Konungens prövning.

Vad utredningen anfört rörande tillståndsgivningens tekniska anordnande
föranleder från min sida endast en detaljanmärkning. Utredningen avser, att
tillstånd skall sökas av den person eller det företag, som försäljer opastöriserad
mjölk direkt till konsument. En sådan anordning skulle säkerligen medföra
åtskilliga praktiska olägenheter, särskilt inom större samhällen. I
Stockholm skulle således varje återförsäljare av mjölkcentralens kontrollmjölk
vara skyldig att söka tillstånd. Då nämnda mjölk härrör från ett
flertal besättningar, som i antal variera vid olika tidpunkter, skulle mycket
besvär förorsakas såväl den enskilde återförsäljaren som hälsovårdsnämnden.
Det torde vara tillräckligt fordra, att den eller de besättningar, från
vilka den saluförda mjölken härrör, godkänts av hälsovårdsnämnden i vederbörlig
ordning. Vem som tagit initiativet till dylikt godkännande synes
vara av underordnad betydelse. De av utredningen framhållna kontrollsynpunkterna
torde skäligen bliva tillgodosedda, därest det föreskrives,
att i lokal, där opastöriserad mjölk hålles till salu, bestyrkt avskrift av vederbörande
hälsovårdsnämnds tillståndsbevis skall finnas anslagen och att
kärl, i vilket mjölk, pastöriserad eller opastöriserad, transporteras eller utbjudes,
skall vara tydligt märkt med namnet å den gård eller det mejeri,
varifrån varan levererats.

Såsom utredningen föreslagit bör den ifrågasatta lagstiftningen avse ej
endast mjölk, som av konsumenterna direkt förbrukas, utan även mjölk,
som försäljes till bagerier, restauranter och liknande inrättningar. All mjölk,
som ej är att hänföra till s. k. produktmjölk, kommer således att omfattas
av lagstiftningen. Självfallet böra bestämmelserna avse även grädde. Av
skäl som anförts av näringsrådet och medicinalstyrelsen synes emellertid
under lagstiftningen böra falla jämväl visst slag av produktmjölk (grädde),
nämligen sådan som användes till beredning av glass och färskost. Ur praktiska
synpunkter torde hinder häremot ej möta. Vid den glass- och osttillverkning,
som äger rum vid mejeri, torde redan nu i stor utsträckning
pastöriserad mjölk och grädde komma till användning.

Utredningens allmänna uttalanden rörande pastöriseringens utförande och
kontrollen över bestämmelsernas efterlevnad föranleda från min sida ingen
erinran. Såsom utredningen framhållit torde det få ankomma på Kungl. Majit
att utfärda närmare föreskrifter härutinnan. Frågan, huru kontrollkostnaderna
skola bestridas, torde efter närmare utredning få upptagas till behandling
i annat sammanhang.

I anslutning till vad sålunda anförts har inom jordbruksdepartementet
utarlndats förslag tili förordning med vissa bestämmelser rörande till människoföda
avsedd mjölk och grädde m. m. Jag övergår till en redogörelse för
detta förslags särskilda bestämmelser, i den mån deras innehåll icke redan
blivit av mig berört.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

1 §•

Av vad i det föregående anförts torde framgå, att förordningen endast skall
tillämpas å komjölk och härav erhållen grädde. Bestämmelse härom har
upptagits under förevarande paragraf.

2 §.

Beträffande stadgandena under denna paragraf torde jag få hänvisa till
vad jag i den allmänna motiveringen anfört.

Av andra styckets formulering torde framgå, att till färskost endast skall
hänföras ost av sådan typ, som ej brukar undergå lagring i mejeriteknisk
mening. Begreppet omfattar således icke ost, som brukar lagras i kvalitetsförbättrande
syfte. Den som försäljer sådan vara i olagrat tillstånd är
alltså ej underkastad bestämmelserna i detta stycke.

Det ligger i sakens natur, att de i förslaget uppställda fordringarna på
mjölk och grädde, som försäljes eller utbjudes inom område, varå förordningen
skall äga tillämpning, icke kunna hava avseende å leverans till mejeri.
Detsamma torde böra gälla i fråga om ost och glass. Bestämmelse
härom har upptagits i tredje stycket.

3 §•

I denna paragraf återfinnas de förut behandlade reglerna rörande tillståndsgivningen.

De föreslagna villkoren äro att betrakta såsom minimifordringar, vilka
kunna av hälsovårdsnämnd skärpas. Tydligt torde å andra sidan vara,
att hälsovårdsnämnden icke godtyckligt äger vägra tillstånd beträffande
mjölk från viss besättning. Till förhindrande av att å hithörande ärenden
anläggas för lagstiftningen främmande synpunkter bör hälsovårdsnämnds
beslut kunna överklagas. Föreskrifter härom hava upptagits under 3 mom.

Av skäl som anförts av medicinalstyrelsen och styrelsen för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet har stadgats, att medgivande
till försäljning av opastöriserad mjölk från kreatursbesättning, som är
ansluten till det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos i smittfarlig
form hos nötkreatur, ej må meddelas, med mindre viss tid — sex månader
— förflutit från anslutningen. De av nämnda myndigheter anförda
synpunkterna torde härigenom bliva tillgodosedda.

I några av de inkomna yttrandena har gjorts gällande, att den av utredningen
föreslagna anordningen med årlig tillståndsprövning vore onödig
och alltför betungande. Med hänsyn härtill har ifrågasatts, att tillstånd
skulle få meddelas för längre tid än ett år eller tills vidare. Då emellertid
det av mig förordade villkoret, att de hygieniska förhållandena
vid mjölkens produktion skola vara tillfredsställande, torde förutsätta en
regelbunden, ej alltför sällan återkommande inspektion av den ladugård,
vari vederbörande kreatursbesättning är uppställd, har jag ej ansett mig
böra frångå utredningens förslag i denna del.

Kungl. Majlis proposition nr 55.

4 §•

I det av utredningen framlagda lagförslaget Ilar upptagits ett stadgande,
enligt vilket det skulle åligga innehavare av mejeri att låta mjölk och grädde,
som jämlikt hälsovårdsnämnds medgivande finge försäljas utan föregående
pastörisering, förvaras och hanteras i kärl och apparater, vilka icke användas
för annan mjölk eller grädde. Handelskammaren i Malmö, till vars uppfattning
kommerskollegium anslutit sig, har funnit detta stadgande alltför
strängt. Handelskammaren Ilar framhållit, att örn stadgandet lagfästes ett
mejeri, som anskaffat särskild maskin för flaskmjölk, skulle vara nödsakat
att för behandling av olika slags mjölk för betydande kostnader inköpa nya
sådana maskiner samt vidtaga eventuella nybyggnader, trots att hinder icke
mötte att efter sterilisering eller annan liknande åtgärd på ett hygieniskt fullt
betryggande sätt utföra tappningen av skilda mjölkslag på samma apparat.
Pa samma sätt lade förslaget hinder i vägen för användning av samma flaskor
ömsom för pastöriserad och ömsom för tuberkelkontrollerad mjölk, varigenom
driften onödigtvis konime att försvåras. Liknande synpunkter hava
framhållits av hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Örebro och
Gävleborgs län. Sistnämnda utskott bär anfört, att då mejeriernas utrymme
i allmänhet icke medgave dubbel uppsättning av kärl och apparater, mejerierna,
örn stadgandet lagfästes, nödgades värmebehandla all konsumtionsmjölk.

Även jag anser, att det av utredningen föreslagna stadgandet är alltför
strängt. Det torde vara tillräckligt föreskriva, att mjölk eller grädde, varom
här är fråga, icke må förvaras eller hanteras i kärl och apparater, vilka
använts för annan mjölk eller grädde, med mindre de efteråt blivit noggrant
rengjorda. Detsamma torde böra gälla beträffande till försäljning
avsedd pastöriserad mjölk och grädde. I anslutning till det anförda och
med beaktande av att skäl torde saknas att inskränka giltigheten av de av
mig förordade bestämmelserna till mejeri har förevarande paragraf i departementsförslaget
avfattats.

5 §•

Denna paragraf upptager av mig förut delvis berörda föreskrifter om märkning
av kärl, vari mjölk eller grädde transporteras eller utbjudes. Liknande
bestämmelser hava förordats av utredningen men endast beträffande
opastöriserad vara. Enligt utredningens förslag skulle mjölk eller grädde,
sorn icke undergått föreskriven värmebehandling, försäljas i eller från kärl,
tydligt märkt med orden »opastöriserad mjölk (grädde)» ävensom med namnet
antingen på den gård, varifrån varan härrörde, eller på den som försålde
varan. Förslaget har från olika håll rönt skarpa gensagor. Man har framhållit,
att, därest detsamma genomfördes, den råa mjölken komme att
på visst sätt deklasseras, trots att den måhända i det speciella fallet
utgjordes av kontrollmjölk och vöre den pastöriserade mjölken i alla avseenden
överlägsen. Örn föreskrifter örn märkning över huvud ansåges böra
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr <5-5. 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

ifrågakomma, borde dessa gälla antingen endast värmebehandlad eller ock
båda slagen mjölk.

De sålunda gjorda invändningarna hava beaktats i departementsförslaget.

Beträffande märkningens utförande har utredningen uttalat, att det ej
syntes nödvändigt att meddela preciserade bestämmelser härom. Vederbörande
borde hava frihet att välja exempelvis mellan att instansa erforderliga ord
eller att förse kärlet med påklistrad eller vidhängd etikett. Häri kan jag
instämma.

6 och 7 §§.

De i dessa paragrafer upptagna stadgandena avse att underlätta kontrollen
över förordningens efterlevnad. I fråga örn innehållet i 6 § må hänvisas till
vad jag i den allmänna motiveringen anfört. En bestämmelse motsvarande
den i 7 § upptagna återfinnes i 10 § 7 mom. hälsovårdsstadgan.

8—12 §§.

Dessa paragrafer innehålla ansvarsbestämmelser.

Förseelse mot märkningsföreskrifterna har i utredningens förslag belagts
med dagsböter. Kommerskollegium och handelskammaren i Göteborg ha ifrågasatt,
huruvida en dylik förseelse vore av sådan beskaffenhet, att dagsböter
å densamma borde tillämpas. Handelskammaren har framhållit, att
en bristande etikettering ofta kunde bero på förbiseende eller slarv av underordnade
eller också därpå, att ett anbragt löst märke fallit av under transporten.
Vad sålunda anförts har jag funnit värt beaktande. För ifrågavarande
slag av förseelse ha därför i departementsförslaget endast stadgats
penningböter.

Stadgandena i 9 och 10 §§ överensstämma i huvudsak med förslag av utredningen.
Beträffande 10 § föreligger dock den skiljaktigheten, att enligt
utredningens förslag för straffbarhet förutsättes full bevisning rörande husbondes
vetskap örn den gärning, varom fråga är.

13 §.

Beträffande bestämmelserna under denna paragraf, som avser frågan om
utsträckning i vissa fall av förordningens tillämpningsområde, torde jag få
åberopa vad utredningen anfört till motivering av motsvarande stadganden
i det av utredningen framlagda förslaget. Då det ej synes uteslutet, att tilllämpning
av förordningen är påkallad inom icke stadsplanelagt område i
stad, där på grund av särskilda omständigheter hälsovårdsstadgans stadsbestämmelser
ej anses böra gälla, har stadgandet i första stycket erhållit en
därefter lämpad avfattning.

14 §.

Denna paragraf innehåller bemyndigande för Kungl. Majit att meddela
erforderliga kontrollföreskrifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

Förordningens ikraftträdande.

Enligt vad utredningen anfört torde de föreslagna bestämmelserna komma
att medföra vissa tidskrävande åtgärder inom ett stort antal nötkreatursbesättningar
samt nyanskaffningar och omändringar i en del mejerier, varför
det vore nödvändigt med en relativt lång tid mellan bestämmelsernas promulgering
oell ikraftträdande. Utredningen har för sin del härutinnan föreslagit
två år. I anslutning härtill har i departementsförslaget ikraftträdandet angivits
till den 1 juli 1939.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte,
föreslå riksdagen att antaga omförmälda inom jordbruksdepartementet utarbetade
förslag till förordning med vissa bestämmelser rörande till människoföda
avsedd mjölk och grädde m. m.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
P. Gullstrand.