Kungl. Maj:ts proposition nr 55 (Proposition 1934:55)

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

Nr 55.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av
överenskommelse mellan Sverige och Finland angående gemensam
bevakning för bekämpande av olovlig införsel av alkoholvaror,
m. m.; given Stockholms slott den 12 januari 1934.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Majit härmed

dels äska riksdagens godkännande av bifogade den 29 december 1933
avslutade överenskommelse mellan Sverige och Finland angående gemensam
bevakning för bekämpande av olovlig införsel av alkoholvaror;

dels ock, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid
fogade förslag till lag örn rätt för Konungen att meddela föreskrift
örn utländsk bevakningspersonals likställdhet i vissa fall nied svenska
tulltjänstemän.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1934.

1 sami.

Nr 55.

Kungl. Majlis proposition nr 55.

Överenskommelse

mellan Sverige och Finland angående
gemensam bevakning för bekämpande
av olovlig införsel av
alkoholvaror.

Undertecknade, av sina respektive
regeringar utsedda fullmäktige
för ingående av en överenskommelse
mellan Sverige och Finland
i och för bekämpande av smugglingen
av alkoholvaror, hava överenskommit
örn följande:

Art. 1.

Inom de båda fördragsslutande
staternas territorialvatten, som
befinner sig mellan 60° 30'' och 59°
45'' nordlig bredd och som begränsas
i väster av räta linjer dragna
mellan följande skär, nämligen
Högkallegrund, östergryndan,
Klacken, Gråskälsbrännan, Understen,
Travarn, Halsaren, Storbrottet,
Lerbådan, Simpnäsklubb,
Håkanskär, Tjärven, Söderarm
och Längden, samt i öster av räta
linjer dragna mellan skären Jernbådan,
Sälskär, Malgrunden, Skarven,
Yttre Borgen, Gislan, Torskubbar,
Sandgrunden, Uddbåda,
Mellangadden, Nyhamn, Lågskär,
Vittensten, Grankåda oell Voronina
samt därifrån av en linje dragen
rakt söderut, skall av de båda
staterna gemensam bevakning anordnas
för bekämpande av olovlig

Bilaga I.
Accord

entre la Suéde et la Födande concernant
1’organisation d’un service
de garde commun en vue de la lutte
contre 1’importation illicite des
marchandises aleooliques.

Les soussignés, dument autorisés
par leurs Gouvernements respectifs
pour conclure un Accord
entre la Suéde et la Finlande en
vue de la répression de la contrebande
des marchandises aleooliques,
sont convenus de ce qui
suit:

Article premier.

Dans les eaux territoriales des
deux Etats Contractants situées
entre 60° 30'' et 59° 45'' de latitude
nord et limitées å l’ouest par des
lignes droites tirées entre les récifs
suivants, savoir Högkallegrund,
östergryndan, Klacken,
Gråskälsbrännan, Understen, Travarn,
Halsaren, Storbrottet, Lerbådan,
Simpnäsklubb, Håkanskär,
Tjärven, Söderarm et Längden,
et å 1’est par des lignes droites
tirées entre les récifs de Jernbådan,
Sälskär, Malgrunden, Skarven,
Yttre Borgen, Gislan, Torskubbar,
Sandgrunden, Uddbåda,
Mellangadden, Nyhamn, Lågskär,
Vittensten, Grankåda et Voronina,
puis, de lå, par line ligné tirée
droit vers le sud, un service de
garde commun sera organisé par
les deux Etats en vue de la lutte

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

införsel av alkoholvaror till deras
tullområden.

Art. 2.

Bevakningspersonal tillhörande
den ena fördragsslutande staten
skall, enligt de närmare bestämmelser,
örn vilka överenskommelse
skall träffas mellan de båda staternas
centrala kustbevakningsmyndigheter,
å den andra statens
territorialvatten inom det område,
som avses i art. 1, hava samma
skyldighet att utöva bevakning till
förekommande av olovlig införsel
av alkoholvaror till denna stats
område, som inom eget territorialvatten
åligger densamma beträffande
olovlig införsel till den egna
statens område.

Art. 3.

I fråga örn förutsättningarna
och sättet för verkställande av
prejning, visitation och beslag
samt beträffande de befogenheter
i övrigt, som tillkomma bevakningspersonal,
skola de bestämmelser
lända till efterrättelse, som
gälla i den stat, inom vars territorialvatten
bevakningstjänsten utövas.
Detsamma skall ock gälla i
fråga örn det skydd och den rätt
till beslagarandel eller de motsvarande
förmåner, som tillkomma sådan
personal.

Art. 4.

Fartyg och last, som tagits i beslag
av bevakningspersonal tilli]ö -

contre 1’importation illicite des
marchandises alcooliques dans
leurs territoires douaniers.

Article 2.

Le personnel de garde appartenant
å l’un des Etats Contractants
aura, aux termes des dispositions
réglementaires ä convenir entre
les autorités centrales de garde
des Götes des deux Etats, dans les
eaux territoriales de l’autre Etat,
situées dans la zone visée å l’article
premier, la méme obligation
d’exercer une surveillance en vue
de prévenir 1’importation illicite
des marchandises alcooliques dans
le territoire dudit Etat, que celle
qui lili incombe dans ses propres
eaux territoriales en ce qui concerne
Pimportation illicite dans le
territoire de son propre Etat.

Article 3.

Belativement aux conditions et
aux formes dans lesquelles s’effectueront
1’arraisonnement, la visite
et la saisie ainsi que concernant
les attributions å tous autres
égards du personnel de garde, il
sera falt application des dispositions
en vigueur dans l’Etat dans
les eaux territoriales duquel s’exerce
le service de garde. Il en
sera de méme en ce qui concerne
la protection et le droit å une part
de la valeur du bien saisi ou aux
avantages correspondants revenant
au dit personnel.

Article 4.

Tont navire et toute cargaison
saisis par le personnel de garde de

Kungl. May.ts proposition nr 55.

rande den ena staten inom den
andra statens territorialvatten,
skola jämte ombordvarande snarast
överlämnas till myndighet i
denna senare stat. Skriftlig rapport
angående beslaget, innehållande
uppgift å tid och ort för
detsammas verkställande, skall
därvid avlämnas till denna myndighet.

Art. 5.

Har den ena av de fördragsslutande
staterna nödgats utgiva skadestånd
på grund av åtgärd, som
inom dess territorialvatten företagits
av bevakningspersonal tillhörande
den andra staten, skall denna
senare stat vara pliktig att ersätta
den förra staten vad den sålunda
utgivit ävensom de kostnader,
som i samband med rättegång
eller skiljedomsförfarande i saken
uppkommit för denna stat.

Art. 6.

Vad i föregående artiklar överenskommits
rörande fördragsslutande
stats territorialvatten skall,
såvitt angår svenska och finska
fartyg, som användas i smugglingssyfte,
äga motsvarande tillämpning
i fråga örn det vattenområde
inom de i art. 1 angivna
breddgrader, vilket befinner sig
mellan samma stats territorialvatten
och den linje, som angives i
art. 2, mom. I d, i den i Genéve
den 20 oktober 1921 avslutade konventionen
angående Ålandsöarnas
icke-befästande och neutralisering.

l’un des deux Etats dans les eaux
territoriales de 1’autre Etat, seront
remis aussitöt que possible, avec
les personnes å bord, entre les
mains des autorités de ce dernier.
Un rapport berit relatif å la saisie
et indiquant le lieu, le jour et
1’heure de cette opération, sera remis
en méme temps å ladite autorité.

Article 5.

Si l’un des Etats Contractants
a du verser des dommages-intéréts
å raison d’une mesure prise dans
ses eaux territoriales par le personne!
de garde de l’autre Etat, ce
dernier Etat sera tenu de lui en
rembourser le montant, amsi que
celin des frais qu’aura pu lui occasionner
une proeédure judiciaire
ou arbitrale ayant trait å ladite
mesure.

Article 6.

Les dispositions des artides cidessus
concernant les eaux territoriales
d’un Etat Contractant seront
de méme applicables, en tant
qu’il s’agira de navires suédois ou
finlandais, affeetés å la contrebande,
aux eaux sises å 1’intérieur
de la zone délimitée par les degrés
de latitude indiqués å 1’article
premier et qui s’étendent entre les
eaux territoriales dudit Etat et
les lignes indiquées å 1’article 2,
paragraphe I d) de la Convention
relative å la non-fortification et å
la neutralisation des lies d’Aland,
signée å Genéve le 20 oetobre 1921.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

Art. 7. Artide 7.

Denna överenskommelse, som är
avfattad på svenska, finska1 och
franska språken, av vilka i fråga
örn tolkningen den franska texten
äger vitsord, skall ratificeras och
ratifikationsinstrumenten skola
snarast möjligt utväxlas i Stockholm.
Överenskommelsen träder i
kraft å femtonde dagen, räknat
från dagen för utväxlingen av ratifikationsinstrumenten,
och förbliver
gällande intill trettionde
dagen räknat från den dag, då
uppsägningen av densamma av
någondera staten skett.

Till bekräftelse härav hava de
befullmäktigade undertecknat denna
överenskommelse och försett
densamma med sina sigill.

Som skedde i Helsingfors, i två
exemplar, den 29 december 1933.

Under förbehåll om ratifikation
av Kungl. May.t med Riksdagens
samtycke.

HERBERT BOSSON RIBBING.

(L. S.)

Le présent Accord, rédigé en
langues suédoise, finnoise et francaise,
et dont le texte francis fera
foi, sera ratifié et les instruments
de ratification seront échangés le
plus töt possihle å Stockholm.
L’Accord entrera en vigueur le
quinziéme jour å compter de la
dato de 1’échange des instruments
de ratification et portera ses effets
jusqu’au trentiéme jour å compter
de la date de sa dénonciation par
Flin des Etats Contractants.

En foi de quoi les plénipotentiaires
ont signé le présent Accord
et 1’ont muni de leurs cachets.

Falt, en douhle exemplaire, å
Helsingfors (Helsinki) le 29 décembre
1933.

A. HACKZELL.

(L. S.)

1 Den finska texten har ej här intagits.

Kungl. May.ts proposition nr 55.

Slutprotokoll.

I samband med undertecknandet
denna dag av överenskommelsen
mellan Sverige och Finland
angående gemensam bevakning
för bekämpande av olovlig införsel
av alkoholvaror förklara undertecknade
befullmäktigade ombud
i sina regeringars namn, att
vid tillämpningen av denna överenskommelse
skall iakttagas, att
svenskt territorialvatten sträcker
sig intill ett avstånd av fyra nautiska
mil, eller 7,408 meter, och
finskt territorialvatten intill ett
avstånd av tre nautiska mil, eller
5,556 meter, från respektive rikens
landområden eller från linjer, som
mot havet bilda gräns för vid rikenas
kuster belägna hamnar,
hamninlopp och vikar ävensom
för övriga till saltsjön hörande
vatten, vilka äro belägna innanför
och mellan de utmed kusterna
liggande öar, holmar eller skär,
som icke ständigt översköljas av
havet, dock att å ingendera sidan
territorialvattnen sträcka sig över
den i art. 6 angivna linjen.

Till bekräftelse härav huva de
befullmäktigade undertecknat detta
protokoll och försett detsamma
med sina sigill.

Som skedde i Helsingfors, i två
exemplar, den 29 december 1933.

HERBERT BOSSON RIBBING.

(L. S.)

Protocole final.

A 1’occasion de la signature, en
date de ce jour, de 1’Accord conclu
entre la Suéde et la Finlande concernant
1’organisation d’un service
de garde commun en vue de la
lutte contre 1’importation illicite
des marchandises alcooliques, les
plénipotentiaires soussignés declarent
au nom de leurs gouvernements
respectifs qu’il est entendu,
aux fins du présent Accord, que les
eaux territoriales de la Suéde
s’étendent jusqu’å une distance de
quatre milles marins ou 7,408 métres,
et celles de la Finlande jusqu’å
une distance de trois milles
marins ou 5,556 métres des territoires
terrestres des deux pays ou
des lignes constituant, du cöté de
la mer, la limite des ports, entrées
de ports et baies situés sur leurs
cötes, ainsi que des autres eaux
maritimes sises en déqå et dans
1’intervalle des lies, Bots ou récifs
non constamment submergés, situés
le long des cötes, les eaux territoriales
ne s’étendant toutefois
ni d’un cöté ni de 1’autre au-delå
de la ligné indiquée å 1’article 6.

En foi de quoi les plénipotentiaires
ont signé le présent Protocole
et Tont muni de leurs cacliets.

Falt, en double exemplaire, å
Helsingfors (Helsinki) le 29 décembre
1933.

A. HACKZELL.

(L. S.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

Förslag

till

Lag

om rätt för Konungen att meddela föreskrift om utländsk bevakningspersonals
likställdhet i vissa fall med svenska tulltjänstemän.

Härigenom förordnas, att Konungen efter avtal med främmande stat
må föreskriva, att i vad rör visst bestämt vattenområde utanför Sveriges
kust bevakningspersonal från den främmande staten skall, i den utsträckning
Konungen bestämmer, äga samma befogenhet och åtnjuta samma
skydd och rätt till beslagarandel eller motsvarande förmåner, som tillkomma
svenska tulltjänstemän vid bekämpande av olovlig införsel till
Sverige av spritdrycker och vin.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

Utdrag av pi''otokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 december 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för justitiedepartementet anmäler chefen för finansdepartementet,
statsrådet Wigforss, fråga örn överenskommelse mellan Sverige och Finland
angående gemensam bevakning för bekämpande av olovlig införsel
av alkoholvaror samt anför därvid:

Den 19 augusti 1925 undertecknades i Helsingfors av representanter
för Sverige och Finland och övriga vid Östersjön belägna stater ävensom
Norge en konvention angående motarbetande av smuggling av alkoholvaror.
Denna konvention, som sedermera ratificerats av samtliga berörda
stater, tog närmast sikte på utförselkontrollen i de olika länderna samt
rätten till ingripande mot fartyg utanför territorialvattensgränsen. Såsom
en följd av konventionen tillkom bland annat lagen den 27 november 1925
örn utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser
angående olovlig befattning med spritdrycker och vin.

Vid anmälan den 17 februari 1933 av fråga örn fortsatt tillämpning av
sistnämnda båda lagar, vilkas giltighetstid skulle utgå den 30 juni 1933,
påpekade jag bland annat, att de vid Helsingforskonventionens tillkomst
hysta förhoppningarna icke blivit uppfyllda och att för ernående av ett
bättre resultat syntes erfordras överenskommelse konventionsstaterna
emellan angående ingripande förändringar i konventionens bestämmelser,
en fråga som inom en nära framtid syntes böra tagas under övervägande.

I skrivelse den 19 juni 1933, nr 312, däri riksdagen anhållit örn utredning
rörande ytterligare åtgärder för bekämpande av smugglingen med
alkoholvaror, har jämväl uttalats, att det bland annat syntes böra prövas,
huruvida icke med ledning av hittills vunna erfarenheter ett fortsatt
utbyggande av Helsingforskonventionen borde ske, varjämte frågan örn
avslutande av separata överenskommelser med enskilda stater, som hade
med Sverige gemensamt intresse att bekämpa smugglingen, borde ägnas
särskild uppmärksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

Den 24 sistlidne november anmälde ministern för utrikes ärendena i
statsrådet fråga örn upptagande av förhandlingar med Finland rörande
vissa särskilda spörsmål angående smugglingens bekämpande. Han anförde
därvid, att under senare tid såväl i Sverige som i Finland från olika
håll betonats önskvärdheten av ett vidgat samarbete mellan de båda länderna
i nämnda syfte. De spörsmål, som under diskussionen i berörda
fråga i de båda länderna övervägts, hade gällt bland annat samverkan
i fråga örn administrativa och tekniska åtgärder för förbättrandet av
bevaknings- och informationsverksamheten, såsom anskaffandet och omplacering
av bevakningsfartyg, anordnandet av trådlös förbindelse mellan
den svenska och finska bevakningen ävensom införande av gemensam
bevakning inom vissa delar av de bägge ländernas territorialvatten.
Då det utrönts, att förutsättningar syntes föreligga för att i varje fall
i vissa av dessa hänseenden uppnå en svensk-finsk överenskommelse, förordades
att direkta förhandlingar upptoges. På därom gjord hemställan
beslöt Kungl. Maj:t samma dag att upptaga förhandlingar med Finland
rörande vidgat samarbete mellan Sverige och Finland i och för bekämpande
av spritsmugglingen och utsågos till Sveriges ombud vid dessa förhandlingar
generaltulldirektören N. R. Wohlin och byråchefen för lagärenden
i finansdepartementet J. Laurin.

Sedan de beslutade förhandlingarna numera ägt rum, föreligger ett på
svenska, finska och franska språken avfattat förslag till överenskommelse
mellan Sverige och Finland angående gemensam bevakning för bekämpande
av olovlig införsel av alkoholvaror, jämte tillhörande slutprotokoll.
Förslagets svenska och franska texter torde få fogas såsom bilaga till dagens
protokoll.1

Förslaget åsyftar främst att i vattenområdet mellan Sverige och Åland
åstadkomma en sådan gemensam bevakning att spritsmugglingsfartygens
tillträde till Bottniska viken såvitt möjligt hindras. I nämnda vattenområde
finnes visserligen en del, där intet internationellt vatten ligger mellan
de båda ländernas territorialvatten, men ej heller i denna del har hittills
någon fullt effektiv bevakning kunnat anordnas, enär de särskilda
ländernas bevakningsfartyg icke kunna ingripa å den andra statens territorialvatten,
en omständighet som ger möjlighet för spritsmugglingsfartygen
att vid förföljelse från den ena sidan undkomma genom den
andra statens område. Förslaget går nu ut på, att inom de båda ländernas
territorialvatten, som befinner sig mellan 60° 30'' och 59° 45'' nordlig bredd,
gemensam bevakning skall anordnas och att bevakningspersonal från den
ena staten skall å den andra statens territorialvatten mellan nämnda
breddgrader lia samma skyldighet att utöva bevakning till förekommande
av olovlig införsel av alkoholvaror till denna stats område, som inom
eget territorialvatten åligger densamma beträffande olovlig införsel till

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med texten till den vid propositionen lögade
överenskommelsen med slutprotokoll, har här uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

den egna statens område. Det territorialvatten, beträffande vilket detta
skulle gälla, föreslås dock jämväl begränsat, å den svenska sidan i väster
och å den finska sidan i öster genom räta linjer, dragna mellan vissa angivna
skär; nämnda regel skulle i följd bärav i stort sett komma att
gälla endast för det s. k. yttre territorialvattnet.

Förslaget innehåller vidare bestämmelser därom, att vid utövande av
verksamhet å den andra statens område skall i fråga örn befogenheter
och skydd ävensom beträffande rätt till beslagarandelar o. dyl. gälla lagen
i denna senare stat, I fråga örn förfarandet, då beslag skett, lämnas
en särskild förklaring.

Med hänsyn till möjligheten av skadeståndsanspråk från en tredje
makts eller från enskilds sida på grund av åtgärder av förevarande slag
föreslås en bestämmelse därom, att örn den ena staten nödgats utgiva
skadestånd på grund av åtgärd, som inom dess territorialvatten företagits
av bevakningspersonal tillhörande den andra staten, skall denna senare
stat vara pliktig att ersätta den förra staten vad den sålunda utgivit
ävensom de kostnader, som i samband med rättegång eller skiljedomsförfarande
i saken uppkommit för denna stat.

Vid tillämpningen av överenskommelsen skall enligt det föreslagna slutprotokollet
iakttagas, att det svenska territorialvattnet sträcker sig fyra
nautiska mil eller således 7,408 meter och det finska territorialvattnet
tre nautiska mil eller således 5,556 meter från kustlinjerna. Således
omfattar vattenområdet mellan nyss angivna breddgrader även internationellt
vatten. Härvidlag må erinras, att enligt Helsingforskonventionen
de fördragsslutande staterna förpliktat sig att icke göra någon invändning
mot att annan fördragsslutande stat tillämpar sina egna nationella
lagar i fråga örn fartyg, som uppenbarligen syssla med smuggling
och anträffas inom en zon, sträckande sig tolv sjömil från kusten eller
därutanför belägna yttersta skär. I följd härav infördes i vår rätt genom
förenämnda lag den 27 november 1925 bestämmelse av det huvudsakliga
innehåll, att därest spritdrycker med fartyg under viss storlek införts
till farvatten mellan de svenska fyra- och tolvmilsgränserna och
av omständigheterna uppenbarligen framgår, att syftet med fartygets
uppehåll i detta farvatten är att företaga eller främja olovlig införsel av
spritdryckerna till riket, skall det anses såsom olovlig införsel till svenskt
territorialvatten enligt 1924 års lag. I gränsvatten av mindre bredd än
24 sjömil skall gränsen för nämnda farvatten anses sammanfalla med
mittellinjen eller den gränslinje som eljest fastslagits.

Vad i 1925 års lag stadgats skall icke tillämpas med avseende å fartyg
å främmande nationalitet, med mindre Konungen förordnar, att beträffande
fartyg av den nationalitet lagen skall äga tillämpning. Sådant
förordnande har emellertid meddelats beträffande fartyg från alla till
Helsingforskonventionen anslutna stater. I följd härav har den svenska
kustbevakningspersonalen rätt att ingripa mot sådana fartyg även utan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

för det svenska territorialvattnet, intill tolvmilsgränsen eller nyssnämnda
linje. Denna på Helsingforskonventionen grundade rätt beröres icke
av nu föreliggande förslag till överenskommelse mellan Sverige och Finland
på annat sätt än att rätt till ingripande utanför territorialvattnen
må beträffande spritsmugglingsfartyg av svensk eller finsk nationalitet
utövas av bevakningspersonal från vilket som helst av länderna. Ett stadgande
av denna innebörd upptages i förslaget. Avgörande för frågan, vilken
lag i sådana fall skall tillämpas, blir platsen för ingripandet. Svensk
lag skall tillämpas örn ingripandet sker väster örn den gränslinje för
Ålandsöarna, som angives i art. 2, mom. I d), i den i Geneve den 20 oktober
1921 avslutade konventionen angående Ålandsöarnas icke-befästande
och neutralisering, medan finsk lag blix- tillämplig örn ingripandet äger
rum öster örn denna gräns.

Slutligen innehåller förslaget bestämmelser angående ratifikation, ikraftträdande
och uppsägning.

Det i överenskommelsen begagnade uttrycket alkoholvaror ansluter sig
till terminologin i Helsingforskonventionen, vari med alkoholvaror förstås
»alkohol samt spritlialtiga vätskor, tjänliga till förtäring eller till framställning
av drycker, ävensom viner, jämväl mousserande, som hålla melån
18 volymprocent alkohol».

Närmare överenskommelse rörande bevakningens anordnande förutsättes
komma att träffas mellan de båda ländernas centrala kustbevakningsmyndigheter.

För egen del hyser jag den uppfattningen, att den föreslagna överenskommelsens
genomförande skulle på ett praktiskt sätt möjliggöi-a ett
effektivare bekämpande av spritsmugglingen, särskilt beträffande norra
Sverige. Då ej heller förslagets närmare innehåll föranleder erinran från
min sida, får jag förorda, att Kungl. Majit för sin del godkänner detsamma.
Rörande undertecknandet, vilket förutsättes skola ske under
förbehåll av ratifikation av Kungl. Maj :t med riksdagens samtycke, torde
det ankomma å ministern för utrikes ärendena att göra framställning.

Föredragande departementschefen uppläser härefter förenämnda förslag
till överenskommelse mellan Sverige och Finland angående gemensam
bevakning för bekämpande av olovlig införsel av alkoliolvaror, jämte
tillhörande slutprotokoll, samt hemställer, att Kungl. Majit måtte för sin
del godkänna berörda förslag till överenskommelse och slutprotokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifaller Hans Majit Konungen.

Departements chefen.

Ur protokollet:
Allon Broomé.

Kungl. Majds proposition nr 55.

Utdrag av protokoll över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maid Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15
december 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Under erinran att Kungl. Majit denna dag på föredragning av chefen
för finansdepartementet beslutat för sin del godkänna ett förslag till överenskommelse
mellan Sverige och Finland angående gemensam bevakning
för bekämpande av olovlig införsel av alkoholvaror jämte slutprotokoll,

hemställer ministern för utrikes ärendena efter gemensam beredning
med cheferna för justitie- och finansdepartementen, att Kungl. Majit
måtte

dels bemyndiga sändebudet i Helsingfors envoyén Carl Gerhard von
Heidenstam och vid förfall för honom förste legationssekreteraren vid
beskickningen i nämnda stad Bo Herbert Bosson Ribbing att under förbehåll
örn ratifikation av Kungl. Majit med riksdagens samtycke för Sveriges
del underteckna en överenskommelse jämte slutprotokoll i enlighet
med nämnda förslag,

dels ock förordna, att vederbörlig fullmakt skall i vanlig ordning utfärdas.

Till vad ministern för utrikes ärendena sålunda
hemställt, däruti övriga statsrådsledamöter förena
sig, behagar Hans Majit Konungen lämna bifall.

Ur protokollet!
C. O. Gisle.

Kungl. Majlis proposition nr 55.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 januari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för justitiedepartementet anför chefen för finansdepartementet, statsrådet
Wigforss:

Såsom framgår av statsrådsprotokollet för den 15 december 1933 godkände
Kungl. Majit då för sin del upprättat förslag till överenskommelse
mellan Sverige och Finland angående gemensam bevakning för bekämpande
av olovlig införsel av alkoholvaror jämte tillhörande slutprotokoll,
överenskommelsen och slutprotokollet ha den 29 december 1933 undertecknats
av de båda staternas befullmäktigade ombud, för Sveriges del
under förbehåll örn ratifikation av Kungl. Majit med riksdagens samtycke.

Körande innehållet i överenskommelsen och slutprotokollet får jag hänvisa
till den redogörelse härför, som jag lämnade vid anmälan av förslaget
den 15 december 1933, samt till den vid statsrådsprotokollet i ärendet
för nämnda dag fogade bilagan. Jag anhåller nu att få till behandling
upptaga frågan örn den lagstiftning, som erfordras för överenskommelsens
genomförande.

Genom remiss den 15 december 1933 anbefalldes generaltullstyrelsen att
avgiva förslag till de författningsbestämmelser av beskaffenhet att böra
underställas riksdagen, som erfordrades för genomförande av ifrågavarande
överenskommelse. I anledning härav har styrelsen den 27 december
1933 avgivit utlåtande. Efter att lia anmärkt, att det i överenskommelsen
avsedda vattenområdet till den del, som folie väster om den i art. 6
i överenskommelsen omförmälda linjen, utgjordes av dels svenskt territorialvatten
och dels sådant område, som avsåges i lagen den 27 november
1925 örn utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 med särskilda
bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, har
styrelsen till en början erinrat följande rörande gällande rätts innehåll
i fråga örn visitations-, undersöknings- och beslagsrätt i
tullpersonalens verksamhet utanför kusten för spritsmugglingens bekämpande: -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 55.

Vad först beträffade tullpersonalens befogenhet att ingripa mot transportmedel,
som anträffades inom territorialvattnet och som misstänktes
bedriva spritsmuggling, gällde till en början enligt 4 § 1 mom. i 1924
ars lag, att tulltjänsteman ägde, där honom anbefalld tjänstgöring därtill
föranledde, å farkost företaga den visitation, som oundgängligen erfordrades
för utrönande, huruvida mot förbud, som avsåges i 2 §, spritdrycker
oell vin medfördes å farkosten. Vidare ägde enligt 9 § i 1924 års
lag den i 11 § lagen den 8 juni 1923 (nr 147) örn straff för olovlig varuinförsel
meddelade allmänna bestämmelsen örn undersökningsrätt för
tulltjänsteman motsvarande tillämpning beträffande brott, som avsåges i

1924 års lag. Särskilda bestämmelser örn rätt för tulltjänsteman att hejda
fartyg eller luftfartyg, som anträffades inom tullområdet, samt örn rätt
att verkställa visitation å fartyg eller annat transportmedel, som inkomme
till eller avginge från tullområdet, och att anställa förhör med personer,
som inkomme till eller begåve sig från tullområdet, vore meddelade
i 20—22 §§ tullstadgan.

Anträffades inom det svenska territorialvattnet farkost av mindre nettodräktighet
än 500 ton, som medförde spritdrycker eller vin, under sådana
förhållanden, som angåves i 7 § i 1924 års lag, skulle dryckerna enligt
15 § 1 mom. i samma lag tagas i beslag. Farkosten jämte därå befintliga
inventarier, utrustningsföremål, redskap och vapen skulle tagas i beslag,
därest de förutsättningar, som angåves i 8 § 1 och 4 morn., kunde anses
föreligga. Härvid vore att märka, att bestämmelserna örn olovlig införsel
av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten innebure presumtion
örn smugglingsavsikt, därest vissa omständigheter icke vore förhanden.
Jämväl farkost, vilken hade en dräktighet understigande 40 ton
och uppeliölle förbindelsen mellan land och där utanför beläget fartyg,
som uppenbarligen sysslade med eller främjade olovlig införsel av spritdrycker
eller vin, skulle under de i 8 § 2 mom. stadgade förutsättningar
tagas i beslag. — Yad beträffade luftfartyg, som befunne sig över territorialvattnet
och medförde spritdrycker eller vin, förelåge anledning till
beslag å luftfartyget och dryckerna, örn försök till olovlig införsel av
dryckerna kunde anses ha ägt rum.

Inom det utanför territorialgränsen liggande område, som avsåges i

1925 års lag, ägde tullpersonalen att för utrönande, huruvida spritdrycker
olovligen medfördes, utöva den rätt att företaga visitation, varom stadgats
i 4 § 1 morn. i 1924 års lag, vad anginge fartyg av främmande nationalitet
dock endast såvida Konungen förordnat, att förstnämnda lag
skulle äga tillämpning beträffande fartyg av den nationaliteten. Enligt
särskilda kungörelser ägde 1925 års lag, vad beträffade främmande fartyg,
tillämpning å fartyg av dansk, estnisk, finsk, lettisk, norsk, polsk,
danzigsk, tysk, lithauisk och sovjetrysk nationalitet, Därest av omständigheterna
uppenbarligen framginge, att svenskt fartyg eller utländskt
fartyg av sådan nationalitet, som nyss nämnts, uppehölle sig inom ifrågavarande
område i syfte att företaga eller främja olovlig införsel av
medförda spritdrycker samt i övrigt samma förutsättningar för verkställande
av beslag förelåge, som gällde enligt 1924 års lag, skulle fartyget
och dryckerna tagas i beslag. Den i 11 § varuinförsellagen stadgade Undersöknin
gsrätten finge vidare anses gälla även brott, som avsåges i 1925
års lag.

Beslag i förut omnämnda fall finge verkställas av tulltjänsteman, polisman
eller lotstjänsteman. Några begränsningar med avseende å tjänstegrad
vore därvid icke stadgade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

I fråga om överenskommelsens konsekvenser i nu berörda avseenden
har styrelsen härefter anfört:

På grund av art. 3 i överenskommelsen syntes den bevakningspersonal,
som av Finland komme att användas för utövande av den gemensamma
bevakningen, till en början böra tillerkännas enahanda visitations- och
beslagsrätt, som enligt 1924 års lag tillkomme tulltjänsteman.

Beträffande den visitations- och beslagsrätt, som den svenska tullpersonalen
ägde utöva på grund av 1925 års lag, skulle dessa befogenheter
utan vidare tillkomma de finska bevakningstjänstemännen, därest motsvarande
befogenheter enligt 1924 års lag tillerkändes dem.

I följd av art. 3 i överenskommelsen borde enahanda rätt att visitera
luftfartyg, som tillkomme den svenska tullpersonalen, nämligen inom den
del av det gemensamma bevakningsområdet, som utgjorde svenskt tullområde,
tillerkännas den finska personalen. Ehuru nu ifrågavarande visitationsrätt
medgivits den svenska tullpersonalen genom tullstadgan,
syntes det styrelsen, som örn rätten icke skulle kunna tillerkännas utländsk
personal allenast genom tillägg till nämnda stadga och att således
även bestämmelse i detta avseende borde beslutas av Konungen med riksdagen.

Vad nu anförts beträffande rätten att visitera luftfartyg syntes äga tilllämpning
även i fråga örn den tullpersonalen enligt 20 § tullstadgan tillkommande
prejningsrätten. Det finge emellertid anmärkas, att med hänsyn
till visitationsrätten enligt 1924 års lag nämnda prejningsrätt knappast
torde äga någon större praktisk betydelse, då det gällde att till bekämpande
av spritsmuggling ingripa mot fartyg, som uppehölle sig inom
tullområdet. De föreskrifter, som i 20 § tullstadgan meddelats angående
sättet för verkställande av prejning, syntes icke kunna anses vara av den
beskaffenhet, att de för att de skulle bliva gällande för den finska personalen
borde fastställas av riksdagen.

Den i 11 § i varuinförsellagen stadgade undersökningsrätten avsåge rätt
att verkställa husrannsakan och kroppsvisitation ävensom en viss rätt att
anställa förhör. Då kroppsvisitation å ombord å transportmedel befintliga
personer enligt 14 § berörda lag icke syntes få ske, innan transportmedlet
införts till ort vid svenska kusten, och då art. 4 i överenskommelsen
syntes avse, att närmare förhör med personer, som befunne sig å
transportmedel, vilket toges i beslag, skulle ske, sedan transportmedlet
överlämnats till svensk myndighet, syntes det icke vara erforderligt, att
nu ifrågavarande undersökningsrätt tillerkändes den finska bevakningspersonalen.

I fråga örn överenskommelsens konsekvenser i vissa andra avseenden
har styrelsen vidare anfört:

Beträffande därefter det skydd, som vid den gemensamma bevakningstjänstens
utövande enligt art. 3 skulle tillkomma den finska personalen,
syntes bestämmelsen härom avse sådant skydd, som enligt 10 kap.
5 § allmänna strafflagen tullpersonalen åtnjöte. Det kunde vara föremål
för tvekan, huruvida bestämmelsen härom vore av allmän lags natur.
Dylikt skydd kunde enligt 21 § i polisreglementet för riket av länsstyrelse
tillförsäkras vissa ordningsvakter. Med hänsyn bland annat därtill,
att förmånen icke skulle vara inskränkt till viss personal, som i sär -

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

skild stadgad ordning förlänats behörighet att utöva bevakningstjänst,
utan tillkomma bevakningspersonalen i allmänhet, borde enligt styrelsens
mening bestämmelse i ämnet beslutas med riksdagen.

Därest rätt för den finska bevakningspersonalen att verkställa beslag
stadgades genom tillägg till 15 § 1 mom. i 1924 års lag, syntes härav utan
vidare följa enahanda rätt till beslagarandel, som tillkomma svensk
tulltjänsteman, varför under nämnda förutsättning särskilt stadgande i
detta avseende ieke syntes vara erforderligt.

Såsom sådana i art. 3 i överenskommelsen avsedda förmåner, som
motsvarade beslaga randel ar, syntes kunna för närvarande
anses allenast de penningbelopp, som generaltullstyrelsen ägde tilldela
tulltjänstemän och polismän av de i 19 § varuinförsellagen avsedda, till
styrelsens förfogande ställda medel. Även med berörda paragrafs nuvarande
lydelse bade generaltullstyrelsen ansett sig oförhindrad att av
nämnda medel utdela gratifikationer till befattningshavare vid finska
sjöbevakningsväsendet, vilka biträtt de svenska tullmyndigheterna vid
bekämpandet av spritsmuggling. Förevarande bestämmelse i överenskommelsen
syntes därför icke kunna anses vara stridande mot 19 § varuinförsellagen.

Enligt 10 § 1 mom. varuinförsellagen, vilket lagrum enligt 15 § 1 mom.
i 1924 års lag gällde även då beslag verkställdes enligt sistnämnda lag,
skulle beslagtagen egendom av vederbörande tjänsteman genast avlämnas
till den tullförvaltning, dit den bekvämligast kunde
föras. Den i art. 4 i överenskommelsen intagna bestämmelsen i detta
avseende syntes icke strida mot berörda föreskrift i varuinförsellagen.

Enligt 15 § 3 mom. i 1924 års lag skulle beslagare, som icke ägde själv
anställa åtal, ofördröjligen örn beslaget göra anmälan hos vederbörande
åklagare, vilken det ålåge att pröva, huruvida beslaget
skulle bestå. Då beslag verkställdes inom den del av det i överenskommelsen
angivna gemensamma bevakningsområdet, som utgjorde
svenskt territorialvatten eller i 1925 års lag avsett område, vore tullfiskalen
i Stockholm behörig åklagare. I sådant fall hade den beslagaren
åliggande skyldigheten plägat fullgöras på det sätt, att beslagaren jämlikt
§ 241 i tullverkets tjänstgöringsreglemente den 14 december 1910 överlämnat
rapport i två exemplar till tull förvaltningen i Stockholm, som
jämlikt § 110 samma reglemente ofördröjligen skulle överlämna det ena
exemplaret till tullfiskalen. Den i art. 4 av överenskommelsen intagna
föreskriften örn rapporteringsskyldighet syntes få anses innebära, att
beslag skulle, på sätt i 1924 års lag stadgades, underställas vederbörande
åklagares prövning, även örn underställningen skedde genom svensk myndighets
förmedling.

Styrelsen har under åberopande härav slutligen anfört, att såvitt styrelsen
kunde finna vore endast bestämmelserna i art. 3 av sådan beskaffenhet,
att de för sin tillämpning inom område, där svensk tullpersonal
ägde ingripa mot spritsmugglingen, krävde att fastställas genom lag.
Då innehållet i överenskommelsen i övrigt syntes giva anledning till utfärdande
av särskilda föreskrifter, vore det enligt styrelsens mening
lämpligast, att en särskild lag, varigenom Kungl. Majit bemyndigades att
giva föreskrifter, vilka överensstämde med art. 3 i överenskommelsen,
föreslogs riksdagen till antagande. Härigenom skulle samtliga föreskrif -

Kungl. Majlis proposition nr 55.

ter, som påkallades av överenskommelsen, kunna sammanföras i en oell
samma författning. Ett i viss mån likartat bemyndigande hade lämnats
genom lag den 18 juni 1927 (nr 218) angående rätt för Konungen att
utfärda vissa föreskrifter rörande fisket inom Torne älvs iiskeområdc.

Vid utlåtandet Ilar styrelsen fogat två alternativa lagförslag. Såsom
alternativ 1 framlägges ett förslag till »lag örn rätt för Konungen att meddela
föreskrift örn utländsk kustbevakningspersonals likställdhet i vissa
särskilda fall med svenska tulltjänstemän», vilken lag innehåller, att
»Konungen efter avtal med främmande stat må föreskriva, att kustbevakningspersonal
från den främmande staten skall, i vad rör visst bestämt
vattenområde utanför Sveriges kust och i den utsträckning i övrigt
Konungen bestämmer, vara likställd med svenska tulltjänstemän i
fråga örn befogenheter vid bekämpande av olovlig införsel till Sverige
av spritdrycker och vin ävensom i fråga örn det skydd och den rätt till
beslagarandel eller de motsvarande förmåner, som på grund av utövande
av sådan verksamhet tillkommer dem». Styrelsen erinrar beträffande
detta alternativ, att en sådan lag skulle kunna tillämpas, därest liknande
överenskommelse framdeles komme att träffas.

Såsom alternativ II bifogas ett förslag till »lag örn rätt för Konungen
att utfärda vissa föreskrifter i anledning av överenskommelse mellan
Sverige och Finland angående gemensam bevakning för bekämpande av
olovlig införsel av allioholvaror», vilken lag innehåller, att Konungen
må i samband med utfärdande i övrigt av bestämmelser i anledning av
nämnda överenskommelse »jämväl giva föreskrifter, som ansluta sig till
artikel 3 i överenskommelsen».

Såsom framgår av generaltullstyrelsens redogörelse förutsättes för ett
definitivt antagande för Sveriges del av förevarande överenskommelse,
att gällande lagbestämmelser i vissa hänseenden ändras eller kompletteras.
Detta synes lämpligen kunna ske på det sätt att en lag antages, som
innefattar bemyndigande för Kungl. Majit att meddela av överenskommelsen
påkallade föreskrifter. Såsom generaltullstyrelsen ansett, torde
ett sådant bemyndigande kunna inskränkas till att avse de befogenheter,
det skydd och de förmåner, som beröras i art. 3 av överenskommelsen. Vid
begagnande av bemyndigandet torde Kungl. Majit böra icke blott rent
lokalt utan även i andra avseenden närmare angiva gränserna för den
finska bevakningspersonalens befogenheter m. m. Av skäl sorn generaltullstyrelsen
antytt förordar jag, att lagen erhåller en allmännare räckvidd
än som påkallas av denna särskilda överenskommelse.

Ur nu angivna synpunkter synes mig lagen böra erhålla i stort sett
det innehåll, som av generaltullstyrelsen i första liand föreslagits. Ett
inom finansdepartementet upprättat förslag, innefattande vissa redaktionella
jämkningar av styrelsens förslag och försett jämväl med en bestäm Uihang

lill riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 55. -

Departements chefen.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

ruelse om ikraftträdandet, torde få fogas som bilaga till protokollet i detta
ärende (Bilaga A).

Föredraganden uppläser härefter sistberörda förslag till lag örn rätt för
Konungen att meddela föreskrift om utländsk bevakningspersonals likställdhet
i vissa fall med svenska tulltjänstemän samt hemställer, dels att
lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet, dels ock
att utdrag av statsrådsprotokollen över finansärenden och utrikesdepartementsärenden
för den 15 december 1933 rörande godkännande av förevarande
överenskommelse måtte få tillställas lagrådet för kännedom vid
granskning av lagförslaget.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Allan Broomé.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

om rätt för Konungen att meddela föreskrift örn utländsk bevakningspersonals
likställdhet i vissa fall med svenska tulltjänstemän.

Härigenom förordnas, att Konungen efter avtal med främmande stat
må föreskriva, att i vad rör visst bestämt vattenområde utanför Sveriges
kust bevakningspersonal från den främmande staten skall, i den utsträckning
Konungen bestämmer, vara likställd med svenska tulltjänstemän i
fråga örn befogenheter vid bekämpande av olovlig införsel till Sverige av
spritdrycker och vin ävensom i fråga örn dem i anledning av sådan verksamhet
tillkommande skydd och rätt till beslagarandel eller motsvarande
förmåner.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 10 januari

1934.

Närvarande:

justitierådet Eklund,
regeringsrådet Aschan,
justitieråden Grefberg,

Forssman.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 3 januari
1934, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om rätt för Konungen att meddela föreskrift örn utländsk
bevdkningspersonals likställdhet i vissa fall med svenska tulltjänstemän.

Förslaget, som finnes hilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av byråchefen för lagärenden i finansdepartementet, hovrättsassessorn
Joel Laurin.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.

Kungl. Majds proposition nr 55.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maid
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 januari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för
justitiedepartementet lagrådets den 10 januari 1934 avgivna utlåtande
över det den 3 januari 1934 till lagrådet remitterade förslaget till lag örn
rätt för Konungen att meddela föreskrift örn utländsk bevakningspersonals
likställdhet i vissa fall med svenska tulltjänstemän.

Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan anmärkning och under
åberopande av vad föredraganden anfört till statsrådsprotokollen den
15 december 1933 och den 3 januari 1934, hemställer föredraganden, att
Kungl. Maj:t måtte genom proposition dels äska riksdagens godkännande
av den i nämnda statsrådsprotokoll omförmälda överenskommelse mellan
Sverige och Finland angående gemensam bevakning för bekämpande av
olovlig införsel av alkoholvaror, dels ock föreslå riksdagen att antaga förutnämnda
lagförslag med en mindre, av föredraganden nu angiven jämkning
av redaktionell natur.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

John O. Karlsson.

Willing till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 55.