•Kungl. Maj:ts proposition Nr 54 (Proposition 1928:54)

•Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

Nr 54.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar i
den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för
inkommande varor fogade tulltaxa i vad angår vissa driv- och
transportremmar m. fl. varuslag; given Stockholms slott den
3 februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

Enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,
Lyberg, von Stockenström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för handelsdepartementet
förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa och anför:

Under den senaste tiden hava driv- och transportremmar av naturligt silke
med inslag av bomullsgarn förts i marknaden. Det i sådana remmar ingående
silket lär dock icke utgöras av vanligt, odlat silke utan av s. k.
vildsilke, som betingar ett betydligt lägre pris än den odlade varan; enligt
uppgift stå prisen å de båda slagen av silke till varandra i förhållande
såsom 1 till 6.

Med tillämpning av gällande bestämmelser för tullbehandlingen av varor
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 44 häfl. (Nr 54.1 1

Driv- och
transportremmar
av
silke.

Gällande bestämmelser.

Qeneraltull 8tyrelsen.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 54,

av silke hänföras remmar av nämnda beskaffenhet till rubrik 362 1/2 i
tulltaxan, vilken rubrik upptager »vävnader och band för tekniskt bruk,
av silke enbart eller i förening med annat spånadsämne» med tull av 6
kronor för kilogram.

Generaltullstyrelsen har, under åberopande av § 3 i instruktionen för styrelsen,
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 november 1927 framhållit, att
den tull, som sålunda utginge för varor, bänförliga till sagda rubrik, syntes
innebära en alltför hård beskattning av ifrågavarande remmar, vilka enligt
uppgift icke betingade högre inköpspris än 10 å 15 kronor för kilogram, och
så gott som omöjliggjorde all import av dessa till riket; någon inhemsk tillverkning
av silkesremmar syntes ännu icke förekomma.

Sin ställning till denna fråga har generaltullstyrelsen närmare utvecklat
sålunda:

För styrelsen hade framhållits, att det icke vore förenligt med den svenska
industriens intressen att genom en alltför hög tull hindra importen av
remmar utav silke, enär dylika remmar i vissa avseenden erbjöde betydande
fördelar framför remmar av annat material. Silkesremmarna vore nämligen
mera smidiga och besutte därför större kraftöverföringsförmåga än andra
remmar av samma dimensioner. Man skulle alltså vid användning av silkesremmar
kunna för visst ändamål välja betydligt tunnare vara än som eljest
vore möjligt. Härigenom kunde vikten av remmarna nedbringas och belastningen
å transmissionerna minskas.

Vissa skäl syntes alltså tala för lämpligheten av att driv- och transportremmar
av silke belädes med lägre tull, än som nu utginge för dylika
remmar. Ehuru någon inhemsk tillverkning därav icke för närvarande
förekomme, syntes något tekniskt hinder för upptagandet av en sådan tillverkning
icke föreligga. Frågan om tullsatsens storlek syntes därför kunna
betraktas såsom en tullskyddsfråga. Härvid hade man att taga hänsyn till
bland annat tullbelastningen å råmaterialet. Silke av ifrågavarande slag
vore för närvarande åsatt en tull av 2 kronor för kilogram, och det bomullsgarn,
som komme till användning vid tillverkning av remmarna, syntes i
regel vara av beskaffenhet att draga en tull av 25 öre för kilogram.
Det material, varmed remmarna vanligen impregnerades, syntes däremot
vara fritt från tull. Enligt inhämtade upplysningar skulle för tillverkning
av 100 kilogram impregnerade silkesremmar åtgå, då fråga vore om ändlösa
remmar, 50 kilogram silke, 20 kilogram bomullsgarn samt 30 kilogram impregneringsmaterial
och eljest 47 kilogram silke, 30 kilogram bomullsgarn
och 23 kilogram impregneringsmaterial. För framställning av samma kvantitet
icke impregnerade remmar syntes åtgå, om remmarna tillverkades ändlösa,
71 kilogram silke samt 29 kilogram bomullsgarn och eljest 61 kilogram
silke och 39 kilogram bomullsgarn. De sammanlagda tullkostnaderna
för materialet skulle sålunda växla mellan 101 kronor 50 öre och 149 kronor
25 öre för 100 kilogram remmar. En tullsats av 1 krona 75 öre för
kilogram skulle sålunda utöver tullkostnaderna för materialet innefatta ett
skydd av mellan 73.5 och 26 öre per kilogram, vilket finge anses tillräckligt
för en eventuell inhemsk tillverkning av varan. Till jämförelse kunde
nämnas, att driv- och transportremmar av kamelhår respektive bomull och
lin vore belagda med en tullsats av 30 respektive 35 öre för kilogram. Det

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

effektiva tullskydd, tillverkningen av remmar utav sistnämnda material åtnjöte
syntes växla mellan 15 och 10 öre för kilogram, allteftersom remmarna
vore impregnerade eller ej.

Enligt de uppgifter angående värdet å silkesremmar, som inhämtats, skulle
en tullsats av 1 krona 75 öre för kilogram motsvara omkring 12 procent
av värdet för ändlösa och omkring 18 procent av värdet för icke ändlösa
remmar, och syntes nämnda tullsats ej kunna anses för införseln hava
prohibitiv verkan.

Därest förslaget om nedsättning av tullen å silkesremmar vunne beaktande,
syntes den härför erforderliga ändringen i tulltaxan lämpligen böra ske på
det sätt, att förenämnda rubrik 362 1/3 uppdelades i tvenne nummer, omfattande
det ena driv- och transportremmar och det andra alla övriga artiklar,
som nu fölle under rubriken i fråga.

På grund av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte för riksdagen framlägga förslag om att rubrik 362 ''/2 måtte uppdelas
i två rubriker på det sätt, att tulltaxan i berörda delar erhölle följande
lydelse:

»Vävnader och band för tekniskt bruk, av
silke enbart eller i förening med annat
spånadsämne:

362 Vg a driv- och transportremmar ........................ 1 kg. 1 krona 75 öre

362 V2 b andra slag .................................................... 1 kg. 6 kronor.»

Kommerskollegium har, i anledning av remiss den 30 november 1927, Kommersavgivit
utlåtande i ärendet den 2 januari 1928. I utlåtandet har kollegium, kollegium.
med åberopande av i ärendet införskaffade tillstyrkande yttranden från
Sveriges industriförbund och Sveriges maskinindustriförening, förklarat sig
icke hava något att erinra mot bifall till generaltullstyrelsens föreliggande
förslag.

Sedermera har kommerskollegium med skrivelse den 5 januari 1928 överlämnat
ett yttrande i ärendet från svenska bomullsfabrikantföreningen.

Sagda förening har avstyrkt det av generaltullstyrelsen framlagda förslaget,
under motivering, att föreningen icke funnit några talande skäl föreligga
för ändring i nu gällande bestämmelser.

Lika med kommerskollegium och generaltullstyrelsen samt de i ärendet Departemntahörda
sammanslutningarna Sveriges industriförbund och Sveriges maskin- «*«/«*•
industriförening har jag funnit skäl tala för lämpligheten av att drivoch
transportremmar av silke beläggas med lägre tull än den för närvarande
enligt tulltaxerubriken 362 1/2 fastställda, 6 kronor för kilogram. Dessa
remmar synas ej betinga högre inköpspris än 10 å 15 kronor för kilogram,
och den höga tullsatsen lär i det närmaste förhindra deras införsel till riket.

Emellertid torde det vara till fördel för svenska industrien, att denna införsel
icke blir omöjliggjord, enär enligt lämnade upplysningar dylika remmar
i vissa avseenden äro bättre än remmar av annat material.

Vid bestämmande av den nya tullsatsen torde till utgångspunkt kunna
tagas storleken av tullbelastningen å råmaterialet till varan. Enligt verk -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

Golvplattor.

Gällande bestämmelser.

Inkommen

framställning.

Kommerskollegium
och
generaltullstyrelsen.

ställda beräkningar utgör denna belastning sammanlagt 102 å 149 kronor
för 100 kilogram. Toges hänsyn endast härtill, borde för varan alltså svara
en tullsats av 1 krona å 1 krona 50 öre för kilogram. Emellertid synes,
efter vad generaltullstyrelsen anfört, jämväl i fortsättningen böra räknas med
visst tullskydd för en eventuell inhemsk tillverkning av varan. Mot generaltullstyrelsens
av kommerskollegium biträdda uppfattning, att detta skydd
bleve väl avvägt, om tullsatsen bestämdes till 1 krona 75 öre — motsvarande,
enligt av mig inhämtade kompletterande uppgifter, 8 å 18 procent av varuvärdet
— har jag icke funnit anledning till erinran. Ej heller har jag något
att invända mot styrelsens förslag i fråga om sättet för utformningen av den
tillstyrkta tullförändringen. Den omständigheten, att tullsatsen vid förevarande
tulltaxerubrik 362 ]/2 beröres av handelsavtalet den 14 maj 1926
med Tyska riket, bör, då här är fråga om en tullsänkning, icke utgöra
hinder för ändringens genomförande.

Enligt gällande tulltaxa utgör tullen för »arbeten av cement: plattor även
av s. k. cementmosaik, samt ornament» (rubrik 36) 1 krona 25 öre för 100
kilogram. Tullen för »arbeten av mjuk kautschuk: plattor av högst 10
millimeters tjocklek (gummiduk) med inlägg eller omlägg av spånadsämne
eller metall; andra packnings- och tätningsmaterial samt packningar av mjuk
kautschuk i förening med spånadsämne, asbest eller metall eller av spånadseller
annat ämne i förening med kautschuk; ävensom plattor och andra
packningar av asbest i förening med spånadsämne eller av spånadsämne
eller asbest i förening med stearin, talg, talk och dylika ämnen» (rubrik
634) är 25 öre för kilogram. För »arbeten av mjuk kautschuk: hov- och
andra buffertar, plattor, packningar och tätningar, ej särskilt nämnda»
(rubrik 635) utgör tullen 50 öre för kilogram. Vissa golvplattor av omkring
9 millimeters tjocklek och bestående av två skikt, nämligen ett övre av
kautschuk samt ett undre av asbest och cement, av vilka det övre motsvarar
ungefär en tredjedel av plattornas tjocklek, hänföras för närvarande
till sistnämnda rubrik.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift av den 24 september 1927 har firman
Lindbeck & Gedda i Göteborg anhållit, att rimligare tullsats måtte snarast
fastställas å golvplattor av nyssberörda slag. Till stöd härför har firman
anfört, att den å ifrågavarande golvplattor belöpande tullen, motsvarande 8 å
9 kronor per kvadratmeter, syntes orimligt hög i förhållande till värdet å
de i varan ingående beståndsdelarna samt att tullsatsen omöjliggjorde import
av detta varuslag, som icke vore föremål för tillverkning i Sverige. Varan
borde i stället inordnas under rubriken 36 eller, om den ansåges hänförlig
till kautschukvara, rubriken 634.

Över framställningen hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen
den 30 december 1927 gemensamt avgivit utlåtande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

Med utlåtandet hava ämbetsverken översänt ett yttrande i ämnet från
Sveriges kemiska industrikontor. Däri har industrikontoret uttalat, att
varan måste rubriceras med hänsyn till kautschukbeläggningen men att det
vore oklart, huruvida rubriken 634 i dess nuvarande lydelse kunde ifrågakomma
för varan. Emellertid har industrikontoret erinrat, att det av
firman framställda spörsmålet beaktats av 1925 års tulltaxerevision, som i
sitt förslag till ny tulltaxa, bland annat, vidtagit sådan omarbetning av
hithörande bestämmelser, att varan skulle bliva hänförlig till rubrik (nr 965)
med samma tullsats som rubriken 634. Eftersom spörsmålet således komme
under omprövning i samband med granskningen av nämnda förslag, har
industrikontoret ansett, att firmans framställning icke nu borde föranleda
någon åtgärd.

För egen del hava ämbetsverken anfört i huvudsak följande:

Sådana golvplattor, som avsåges i framställningen, kunde icke enligt tulltaxans
nuvarande lydelse tullbehandlas såsom cementplattor (tulltaxerubrik
36). Det* av asbest och cement bestående skiktet syntes närmast vara att
betrakta såsom underlag för kautschukmassan, som uppenbarligen icke utgjorde
endast en obetydlig ytbeläggning eller ett för varans praktiska användning
lämpligt överdrag utan inginge såsom en väsentlig beståndsdel,
vilken även förlänade plattorna deras karaktär. Att det övre lagret i plattan
icke utgjordes av ren kautschuk utan av en komposition, innehållande
nämnda material, kunde icke tillmätas någon betydelse i detta sammanhang,
då kautschuk icke plägade användas i rent tillstånd utan med viss
inblandning av främmande ämnen. Golvplattor av ifrågavarande slag syntes
därför med tillämpning av gällande bestämmelser otvivelaktigt böra tullbehandlas
såsom »arbeten av mjuk kautschuk: plattor, ej särskilt nämnda»
(rubrik 635).

Det vore emellertid uppenbart, att plattorna, som till följd av den ingående
cementen vore jämförelsevis tunga, bleve genom att hänföras till sistnämnda
rubrik mycket hårt beskattade. Enligt inhämtade upplysningar
motsvarade en tullsats av 50 öre för kilogram för närvarande omkring 45
procent av varuvärdet. Skulle priset, såsom ansetts för troligt, framdeles
gå ned, komme nämnda tullsats att framstå såsom ännu mera orimlig i förhållande
till värdet.

Såvitt ämbetsverken hade sig bekant, vore plattor av ifrågavarande slag
icke föremål för tillverkning inom landet.

Därest ändring skulle vidtagas i tulltaxan för vinnande av en mera
skälig tull å sådana golvplattor, varom nu vore fråga, ansåge ämbetsverken
sig emellertid icke kunna förorda varans upptagande bland cementarbeten,
såsom sökanden yrkat, utan syntes plattorna med hänsyn till sin karaktär
och i överensstämmelse med de principer, som låge till grund för varugrupperingen
i gällande tulltaxa, alltjämt böra bibehållas under avdelning
IX, som innefattade kautschuk och kautschuksvaror. Det syntes ej heller
kunna anses motiverat att inom denna avdelning i tulltaxan införa någon
ny rubrik för varan i fråga, som näppeligen kunde bliva någon större
importartikel. Vid sådant förhållande syntes den önskvärda nedsättningen
av tullen lämpligen kunna vinnas på det sätt, att varan upptoges i rubrik
634, vilken nu innefattade de särskilt nämnda slag av kautschuksplattor,
som droge en tull av 25 öre för kilogram. Härigenom skulle tullen bliva

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

Departements chefen.

nedsatt till hälften av den nuvarande. Den vid rubrik 634 gällande tullsatsen
utgjorde för övrigt den lägsta, som för närvarande utginge för någon
vara inom gruppen »arbeten av mjuk kautschuk».

Såsom Sveriges kemiska industrikontor i sitt yttrande framhållit, skulle
golvplattor av ifrågavarande beskaffenhet enligt det förslag till ny tulltaxa,
som framlagts av 1925 års tulltaxerevision, bliva hänförliga till nr 965, som
i förslaget motsvarade den nuvarande rubriken 634 och vid vilket nummer
tullen jämväl upptagits till endast 25 öre för kilogram. Med hänsyn till
att frågan om en ändring i den nuvarande tullbeskattningen sålunda syntes
komma att upptagas till prövning av statsmakterna i samband med behandlingen
av förslaget till ny tulltaxa, ansåge kontoret, att den nu gjorda framställningen
icke borde föranleda någon åtgärd. Häremot kunde givetvis
göras den invändningen, att det ännu vore ovisst, när nyss berörda tulltaxeförslag
kunde komma att bliva föremål för prövning, och att den höga
tullen under mellantiden komme att så gott som omöjliggöra import av
varan i fråga.

På grund av vad sålunda anförts hava ämbetsverken ifrågasatt, huruvida
icke redan för 1928 års riksdag förslag borde framläggas om vidåigande av
sådan ändring av tulltaxerubriken 634, att rubriken erhölle följande lydelse:

Arbeten av mjuk kautschuk:

634 plattor av högst 10 mm. tjocklek (gummiduk) med inlägg
eller omlägg av spånadsämne eller metall, samt plattor
med underlag av cement eller annat dylikt material;
andra packnings- och tätningsmaterial samt packningar
av mjuk kautschuk i förening med spånadsämne, asbest
eller metall eller av spånads- eller annat ämne i förening
med kautschuk; ävensom plattor och andra packningar
av asbest i förening med spånadsämne eller av spånadsämne
eller asbest i förening med stearin, talg, talk
och dylika ämnen ................................................................ 1 kg. 25 öre.

Av den gjorda utredningen framgår, att vara av det slag, varom fråga är,
ansetts icke kunna med nuvarande lydelse av tulltaxan inordnas under annan
rubrik än den som avses för »arbeten av mjuk kautschuk; plattor, ej särskilt
nämnda» (rubrik 635). Den omständigheten, att i varan ingår ett
lager cement, synes emellertid, efter vad kommerskollegium och generaltullstyrelsen
erinrat, medföra, att varan blir väsentligt högre beskattad än
som kan förutsättas hava vid bestämmandet av tullsatsen vid nämnda tulltaxerubrik
avsetts för de dit i allmänhet hänförliga varuslagen. Enligt införskaffad
uppgift motsvarar tullen i detta fall ej mindre än omkring 45 procent
av varuvärdet. Då detta förhållande lärer så gott som omöjliggöra importen till
Sverige av nämnda vara, vilken ej är föremål för tillverkning inom landet,
torde en förändring av bestämmelserna om varans tulltaxerubricering vara
önsklig. Förändringen synes mig lämpligen kunna vidtagas på sätt ämbetsverken
tillstyrkt, nämligen genom att i rubriken 634 införa orden »samt
plattor med underlag av cement eller annat dylikt material». Därigenom

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54. 7

komme tullsatsen för varan att nedgå från 50 öre till 25 öre för kilogram.
För ett uppskov med tullsatsens nedbringande, till dess 1925 års tulltaxerevisions
förslag må träda i tillämpning, synes med avseende å föreliggande
omständigheter tillräcklig anledning icke föreligga.

De rubriker i tulltaxan, som avse fönster- och spegelglas, jämte till dessa
hörande anmärkningar hava för närvarande följande lydelse:

»Fönsterglas, även färgat, samt spegelglas:
ofolierat:

utan slipning eller etsning, i plana skivor med en
sammanlagd längd och hredd:

682

av mindre än 135 cm...........................

................. 1

kg.

öre

683

av 135 intill 245 cm.........................

................. 1

kg.

öre

684

av 245 cm. eller däröver......................

Anmärkningar till nr 682—684.

.................. 1

kg.

öre

1. Vid tullbehandling av glas, som icke har rätvinklig,
fyrhörnig torm, beräknas summan av största höjden och
största bredden motsvara sammanlagda längden och
bredden.

2. Avdrag i vikten medgives icke för emballaget.

mattslipat, slipat och polerat, etsat, böjt eller kupigt:

685 utan fasett- eller kantslipning.................................... 1 kg.

686 andra slag .................................................................... 1 kg.

f olierat:

687 utan fasett- eller kantslipning........................................ 1 kg.

688 andra slag ....................................................................... 1 kg.

25 öre
40 öre

40 öre
50 öre.»

Med stöd av § 3 i instruktionen för generaltullstyrelsen har styrelsen i
förutnämnda skrivelse den 23 november 1927 framhållit önskvärdheten av
viss ändring i gällande tulltaxas bestämmelser om fönster- och spegelglas.
Såsom skäl härför har generaltullstyrelsen anfört följande:

Av tulltaxerubrikerna 682—686 framginge, att det ofolierade glaset vore i
tullhänseende uppdelat i två kategorier, av vilka den ena omfattade sådant
i plana skivor inkommande glas, som saknade slipning eller etsning (rubrikerna
682—684), och den andra allt mattslipat, slipat och polerat, etsat, böjt
eller kupigt glas (rubrikerna 685—686). Uttrycket »utan slipning» i överrubriken
till nr 682—684 tolkades med hänsyn till uppställningen av rubrikerna
inom hela ifrågavarande grupp såsom avseende endast ytbehandlingen
i egentlig mening. Ofolierat glas med fasett- eller kantslipning men i övrigt
oslipat och utan etsning hade sålunda, om det inkommit i plana skivor, icke
hänförts till rubrik 686 utan tullbehandlats enligt någon av rubrikerna
682—684.

Uppdelningen av det ofolierade glaset i förenämnda två kategorier hade
tidigare icke vållat några större svårigheter av tullteknisk natur. På senare
tiden hade emellertid till införsel i allt större utsträckning förekommit
maskingjort eller s. k. draget fönsterglas. Dylikt glas vore i regel tjockare
och företedde en mera jämn yta än det vanliga blåsta glaset, varför det
ofta visat sig vara förenat med betydande svårigheter att vid tullbehandlingen
skilja detsamma från glas med slipad och polerad yta. Dessa svårigheter
syntes också komma att ökas i samma mån som tekniken för fram -

Fönster- och
spegelglas.

Gällande bestämmeleer.

GeneraltuU styrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

ställningen av det dragna glaset utvecklades, och man kunde därför måhända
framdeles bliva nödsakad att taga i övervägande, huruvida icke glas av
sistnämnda slag i tullhänseende borde helt jämställas med ytslipat och
polerat glas.

Berörda svårigheter gjorde sig nu särskilt gällande vid tullbehandlingen
av sådana mindre, avpassade och i regel fasett- eller kantslipade glasskivor,
som infördes för användning till olika ändamål, exempelvis för att efter
foliering infattas i dörrar och möbler eller för att nyttjas såsom fönster
eller vindrutor å automobiler. Dylika mindre skivor utgjordes numera i
stor utsträckning av draget glas, och syntes för användning till nämnda
ändamål utsorteras de mest jämna och felfria stycken, som erhölles vid tillverkningen.
Då fråga vore om större ytor, kunde det dragna glaset ännu
icke på samma sätt ersätta det ytslipade, alldenstund de förefintliga ojämnheterna
i sådant fall alltid framträdde å någon del av ytan. När endast
mindre ytor stode till förfogande för bedömandet av glasets beskaffenhet,
ställde det sig, såsom nämnt, betydligt svårare att avgöra, huruvida ett
ytslipat glas förelåge eller ej, och på området sakkunniga personer, från
vilka yttranden inhämtats i tvistiga fall, hade också många gånger ställt
sig synnerligen tveksamma beträffande varans beskaffenhet i berörda avseende.

Det syntes därför icke vara möjligt att med nuvarande bestämmelser i
tulltaxan vinna erforderlig likformighet i tullbehandlingen av i mindre
dimensioner inkommande ofolierat fönster- och spegelglas. Då vidare bestämmelserna
i fråga ständigt förorsakade tidsödande undersökningar och
nödvändiggjorde samråd med sakkuniga, syntes en ändring däri få anses
påkallad. Ändringen syntes emellertid, åtminstone tills vidare, kunna begränsas
till att avse endast det fasett- eller kantslipade glaset av mindre
dimensioner, vilket, såsom förut framhållits, för närvarande vållade de
största svårigheterna vid tullbehandlingen. I fråga om dylikt glas syntes
den önskvärda likformigheten enklast kunna vinnas på det sätt, att i taxan
infördes en bestämmelse därom, att allt sådant glas skulle hänföras till rubrik
686, oavsett huruvida ytan blivit slipad och polerad eller ej. Genom införandet
av en dylik föreskrift skulle visserligen tullen för fasett- eller kantslipat
draget glas bliva höjd till 40 öre för kilogram. Härvid vore emellertid
att märka dels att — enär vid tullbehandlingen av glas, hänförligt till
någon av rubrikerna 682—684, allt emballage skulle inräknas i vikten,
medan däremot tullen för glas, som fölle under någon av de följande rubrikerna,
skulle utgå efter nettovikten — tullförhöjningen i verkligheten komme
att bliva avsevärt mindre än som framginge vid en direkt jämförelse mellan
tullsatserna, dels ock att fasett- eller kantslipning av ofolierat glas i plana
skivor utan slipning eller etsning å ytan för närvarande icke åtnjöte något
som helst tullskydd, under det att en dylik bearbetning i fråga om sådant
ofolierat glas, som vore mattslipat, slipat och polerat, etsat, böjt eller kupigt,
tillerkänts ett tullskydd av 15 öre för kilogram. Rörande frågan om tullskyddets
storlek för fasett- och kantslipning av glas hade 1906 års tulltaxekommitté
i sitt betänkande bland annat anfört följande: »Från de under
senare tid inom landet anlagda fabrikerna för fasett- och kantslipning av
glas har nämligen framhållits, att denna industri icke kunnat med framgång
upptaga konkurrensen med utlandet, enär fasett- och kantslipning för
närvarande vore helt och hållet i avsaknad av tullskydd. För fasett- och
kantslipat spegel- och fönsterglas har därför påyrkats införande av högre
tull, ett yrkande, som, då det för kommittén framstått såsom en brist i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

gällande taxa, att berörda bearbetning, genom vilken glasets värde lärer
höjas med en tredjedel, icke åtnjuter något som helst skydd, ansetts förtjänt
av beaktande; och har kommittén sålunda funnit så väl det slipade, ofolierade,
som det folierade glaset böra, sedan dimensionsgränsen bortfallit,
åsättas olika tull, allteftersom det är försett med eller saknar fasett- eller kantslipning.
— Vad beträffar ofolierat slipat eller etsat glas utan fasett- eller kantslipning,
varå medelvärdet lärer uppgå till omkring 75 öre per kilogram, har
tullen för detsamma ansetts böra sättas till medeltalet av gällande tullsatser
för dylikt glas eller till 25 öre per kilogram. — För folierat glas utan
fasett- eller kantslipning bar tullsatsen ansetts böra sättas något närmare
den högre nu utgående tullen eller till 45 öre per kilogram. För fasettoch
kantslipning har ett skydd av 15 öre per kilogram befunnits lämpligt
och bar därför det fasett- eller kantslipade glaset upptagits med tullsatser
av respektive 40 och 60 öre per kilogram.»

Att man icke samtidigt införde något tullskydd för motsvarande bearbetning
av sådant glas, som nu fölle under rubrikerna 682—684, syntes hava
berott därpå, att fasett- eller kantslipat dylikt glas då ännu icke förekommit
till införsel.

Därest fasett- eller kantslipat draget glas i mindre dimensioner skulle
föras till rubrik 686, komme tullskyddet för fasett- och kantslipningen, om
hänsyn toges till de olika emballagebestämmelserna, att uppgå till omkring
25 öre för kilogram, d. v. s. 10 öre mera än 1906 års tulltaxekommitté ansåg
böra utgå för sådan bearbetning. Då emellertid ändringen blott skulle
gälla de mindre dimensionerna, som man för övrigt i allmänna handeln
icke syntes skilja från spegelglas, och en avsevärd förskjutning i framställningskostnaderna
även inträtt till nackdel för de inhemska sliperierna, syntes
nämnda förhållande icke böra utgöra hinder för genomförandet av den ifrågasatta,
ur tullteknisk synpunkt synnerligen önskvärda ändringen i taxan.

Såsom i det föregående framhållits, ansåge styrelsen, i likhet med de sakkunniga
på området, med vilka styrelsen rådfört sig, att ändringen kunde
begränsas till att gälla endast fasett- eller kantslipat glas av mindre dimensioner.
Att härvid fastställa någon lägre gräns än den som redan funnes
angiven vid nr 682 i tulltaxan syntes dock knappast vara lämpligt, även
om detta eljest med hänsyn till ändringens syfte skulle låta sig göra.

Vad slutligen beträffade frågan, huru i tulltaxan skulle angivas, att sådant
ofolierat, i skivor med en sammanlagd längd och bredd av mindre än 135
om. inkommande draget glas, som blivit fasett- eller kantslipat, skulle tullbehandlas
enligt rubrik 686, syntes detta lämpligen böra ske på det sätt,
att till rubrik 682 fogades en anmärkning av följande lydelse:

»Till denna rubrik eljest häniörligt glas tullbehandlas, .om det inkommer med lasett- eller
kantslipning, enligt rubrik 686.»

I detta ärende har kommerskollegium den 2 januari 1928 avgivit infordrat Kommersutlåtande,
däri kollegium under hänvisning till införskaffade tillstyrkande kollegium.
yttranden av Sveriges fönsterglasbruksförbund, Sveriges industriförbund,

Sveriges maskinindustriförening och Sveriges kemiska industrikontor förklarat
sig icke hava något att erinra mot det avgivna förslaget.

Såsom den lämnade redogörelsen giver vid handen, har på senare tiden förekommit
ökad införsel av ofolierat s. k. draget fönsterglas. Denna vara, som har
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 44 höft- (Nr 54J 2

Barium hydrat.

Gällande bestämmelser.

Inkommen

framställning.

Kommerskollegium
och
generaltullstyrelsen.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

oslipad yta, har ofta endast med svårighet kunnat skiljas från glas med slipad
och polerad yta. Till följd härav hava olikformigheter i tulltaxerubriceringen
uppstått. De största svårigheterna hava, enligt vad generaltullstyrelsen upplyst,
inträtt i fråga om det fasett- eller kantslipade glaset av mindre dimensioner.
Det synes därför vara lämpligt att, såsom generaltullstyrelsen och
kommerskollegium tänkt sig, i fråga om dessa mindre glas företaga en jämkning
av tulltaxans bestämmelser sålunda, att fasett- eller kantslipat fönsterglas
och därmed likställt spegelglas utan slipad eller etsad yta och av mindre
dimensioner, förslagsvis med en längd och bredd av sammanlagt 135 centimeter
(rubrik 682), hänföras till samma rubrik, som avsetts för slipat och polerat
dylikt glas (rubrik 686). Tullsatsen för ifrågavarande ej slipade eller etsade
glas kommer därigenom att belöpa sig till 40 öre i stället för 10 öre för
kilogram, ökningen i tullen för varan blir dock i verkligheten avsevärt mindre,
än som svarar mot tullsatsens höjning, enär vid tullbeloppens uträkning
enligt rubriken 686 varans emballage icke, såsom förhållandet är vid den
hittillsvarande rubriceringen, inräknas i varans vikt. Genom ändringen
kommer fasett- eller kantslipning av ofolierat glas i plana mindre skivor
utan slipning eller etsning å ytan att erhålla visst tullskydd, nämligen
omkring 25 öre för kilogram. Häremot synes, med hänsyn till vad generaltullstyrelsen
i ämnet anfört och kommerskollegium biträtt, betänklighet
ej behöva möta. Mot styrelsens förslag i fråga om formen för ändringens
genomförande har jag ej funnit anledning till erinran.

Bariumhydrat finnes icke särskilt nämnt i tulltaxan. På grund härav
och då ifrågavarande artikel anses utgöra ett kemiskt-tekniskt preparat, hänföres
densamma till rubrik 1259, upptagande »kemiskt-tekniska preparat,
ej särskilt nämnda», med tull av 15 procent å värdet. Någon inhemsk
tillverkning av bariumhydrat förekommer icke, och enligt uppgift är ej
heller ifrågasatt att upptaga en sådan tillverkning.

I en till Kungl. Maj:t ställd, till kommerskollegium inlämnad skrift av
den 20 september 1927 har svenska ackumulator aktiebolaget Jungner anhållit,
att tullen å bariumhydrat måtte upphävas.

Med överlämnande av berörda skrift samt ett från Sveriges kemiska industrikontor
infordrat tillstyrkande utlåtande hava i anledning av den gjorda
framställningen kommerskollegium och generaltullstyrelsen i skrivelse den
19 oktober 1927 gemensamt anfört huvudsakligen följande:

Bariumhydrat användes för ett flertal olika ändamål. Sökandens behov
av varan vid tillverkning av ackumulatorer kunde för år 1927, enligt vad
som meddelats, beräknas uppgå till omkring 75 ton, vilken kvantitet betingade
ett inköpsvärde av omkring 21,000 kronor.

Den svenska kemiska industrien syntes icke hava något behov av tull -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

skydd för varan. Bariumhydrat skulle enligt det förslag till reviderad tulltaxa,
som framlagts av 1925 års tulltaxerevision, bliva fritt från tull.

Om nämnda vara skulle undantagas från tillämpningen av rubrik 1259,
syntes densamma lämpligen böra införas i rubrik 1145, vilken redan nu
upptoge två närstående bariumföreningar, nämligen bariumoxid och bariumsuperoxid.

I anslutning härtill hava ämbetsverken ifrågasatt vidtagande av sådan
ändring i tulltaxerubriken 1145, att rubriken erhölle följande lydelse:

»Koksalt (klornatrium), alla slag; klorkalium, salmiak (klorammonium),
klorkalcium, klorbarium, bariumoxid, bariumsuperoxid,
bariumhydrat, klormagnesium och kloraluminium; ävensom brom,
bromkalium, bromnatrium och bromammonium samt jod, jodkalium,
jodnatrium och jodammonium ............................................ fria.»

På grund av vad kommerskollegium och generaltullstyrelsen i frågan Departementsanfört
får jag förorda, att tullfrihet beredes för preparatet bariumhydrat. cAe/*"-Ämbetsverkens förslag, att för ernående härav preparatet upptages i tulltaxerubriken
1145, synes mig lämpligt. Det må här erinras, att rubriken
till viss del är berörd av handelsavtalet den 4 maj 1925 med Spanien.

Med åberopande av vad jag sålunda beträffande de olika varuslagen
anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,

dels besluta, att den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa
för inkommande varor fogade tulltaxan skall i nedan angivna delar
-erhålla följande ändrade lydelse:

Departe mentschefens hemställan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

362 7* a
362 Vs b

634

682

Kvantitet
för tullbehandlingen -

Vävnader och band för tekniskt bruk, av silke
enbart eller i förening med annat spånadsämne: driv-

och transportremmar...........................

andra slag .................................................

Arbeten av mjuk kautschuk:

1145

plattor av högst 10 mm. tjocklek (gummiduk)
med inlägg eller omlägg av spånadsämne
eller metall, samt plattor med underlag av
cement eller annat dylikt material; andra
packnings- och tätningsmaterial samt packningar
av mjuk kautschuk i förening med
spånadsämne, asbest eller metall eller av
spånads- eller annat ämne i förening med
kautschuk; ävensom plattor och andra packningar
av asbest i förening med spånadsämne
eller av spånadsämne eller asbest i
förening med stearin, talg, talk och dylika

ämnen .....................................................

Fönsterglas, även färgat, samt spegelglas:
of olierat:

utan slipning eller etsning, i plana skivor
med en sammanlagd längd och bredd:

av mindre än 135 cm.......................

Anm. Till denna rubrik eljest hänförligt
glas tullbehandlas, om det inkom
mer med fasett- eller kantslipning,
enligt rubrik 686.

Koksalt (klornatrium), alla slag; klorkalium
salmiak (klorammonium), klorkalcium, klorharium,
bariumoxid, bariumsuperoxid, bariumhydrat,
klormagnesium och kloralumi
nium; ävensom brom, bromkalium, bromnatrium
och bromammonium samt jod, jodkalium,
jodnatrium och jodammonium

kg.

1 kg.

Tullsats

Kronor

fria

dels ock förklara, att ändringarna skola träda i kraft å dag, som
Konungen bestämmer.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bil. litt.
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Svante Ericsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1928.

1 samt.

44 haft. (Nr 5b.)