Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960 (Proposition 1960:52)

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

Nr 52

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i vattenlagen, m. m.; given Stockholms slott
den 5 februari 1960.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels jämlikt 87 § regeringsformen att antaga härvid fogat förslag till lag

om ändring i vattenlagen,

dels ock att antaga härvid fogat förslag till förordning om ändring i förordningen
den 30 juni 1943 (nr 424) angående kommissionärsavgift i domsagorna.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i gällande föreskrifter om protokolleringen
vid vattendomstolarna samt i vissa bestämmelser som berör de administrativa
verksamhetsformerna vid dessa domstolar. Därjämte föreslås
viss höjning av den enligt 11 kap. 95 § vattenlagen utgående vattendomstolsavgiften.

t Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 52

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

Förslag

till

Lag

om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, att 10 kap. 8 § samt 11 kap. 8, 39, 42, 53, 68, 72, 73,
81, 92, 95, 97, 99 och 106 §§ vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)1 11 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 KAP.

8 §.

Förrättningsmannen åligger--

— sätt underrättad.

I samma---äga kännedom.

Varder sakägare---nu sagts.

Över avsända underrättelser skall
förrättningsmannen upprätta förteckning
med angivande av avsändningsdagen.
Förteckningen, som skall av
förrättningsmannen underskrivas och
biläggas förrättningshandlingarna, utgöre,
där ej av eljest föreliggande
omständigheter annat förhållande
framgår, bevis att den angivna dagen
underrättelser avsänts under de i
förteckningen upptagna adresser.

Förrättningsmannen åligger---

— sätt underrättad.

I samma--- — äga kännedom.

Varder sakägare--— nu sagts.

Över avsända underrättelser skall
förrättningsmannen upprätta förteckning
med angivande av avsändningsdagen.
Förteckningen må, såframt
det finnes lämpligt, utgöras av hänvisning
till uppgifter i förrättningshandlingarna
om sakägares namn
och hemvist. Förteckningen, som skall
av förrättningsmannen underskrivas
och biläggas förrättningshandlingarna,
utgöre, där ej av eljest föreliggande
omständigheter annat förhållande
framgår, bevis att den uppgivna dagen
underrättelser avsänts under angivna
adresser.

1 Senaste lydelse, se beträffande 10 kap. 8 § SFS 1919: 425, beträffande 11 kap. 8 8 1920-459, beträffande 11 kap. 42 och 53 §§ 1946: 839, beträffande 11 kap. 68 § 1939: 146, beträffande

11 _ kap. 72 § 1920:459, beträffande 11 kap. 73 § 1946:839, beträffande 11 kap. 81 8 1952.
235, beträffande 11 kap. 92 § 1946:839, beträffande 11 kap. 95 § 1954: 350, beträffande 11 kap
97 och 99 §§.1946: 839 samt beträffande 11 kap. 106 § 1955: 226. 1 ’

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 KAP.

8 §.

Hos vattendomstol skall vara an- Hos vattendomstol skola vara anställd
en lagkunnig sekreterare, för- ställda en eller flera lagkunniga vatordnad
av Konungen, som ock äger, tenrättssekreterare.
när sådant finnes lämpligt, återkalla Om tillsättning av vattenrättssekförordnandet.
Ställföreträdare för reterare meddelas bestämmelser av
sekreteraren förordnas av vattenöver- Konungen,
domstolen.

39 §.

Sedan den för avgivande av erinringar
bestämda tiden tilländagått,
låte vattenrättsdomaren, om erinringar
inkommit, på sökandens bekostnad
verkställa avskrift av desamma
i det antal exemplar, som erfordras
för erinringarnas tillhandahållande å
det eller de i kungörelse enligt 32 §
angivna ställe eller ställen, dit avskrifterna
så fort ske kan översändas.

Av inkomna erinringsskrifter äge
sökanden utbekomma ena exemplaret;
och åligge honom, där han vill
bemöta vad i dem anförts, att inom
viss av vattenrättsdomaren förelagd
tid, minst f jorton dagar, efter utgången
av den tid, som bestämts för erinringars
avgivande, ingiva påminnelser
i det antal exemplar, som av
vattenrättsdomaren bestämmes. Vid
påminnelser, som ingivas senare än
nu nämnts, vare vattendomstolen ej
pliktig att fästa avseende; och varde
tillkännagivande härom lämnat i föreläggandet.

Inkomma påminnelser---— dit

översändas.

Sedan den för avgivande av erinringar
bestämda tiden tilländagått,
låte vattenrättsdomaren, om erinringar
inkommit, på sökandens bekostnad
verkställa avskrift av desamma
i det antal exemplar, som erfordras
för uppfyllande av vad som stadgas
i andra stycket samt för erinringarnas
tillhandahållande å det eller de
i kungörelse enligt 32 § angivna ställe
eller ställen, dit avskrifterna så
fort ske kan översändas.

Av inkomna erinringsskrifter äge
sökanden utbekomma ett exemplar
eller en avskrift; och åligge honom,
där han vill bemöta vad i dem anförts,
att inom viss av vattenrättsdomaren
förelagd tid, minst fjorton dagar,
efter utgången av den tid, som
bestämts för erinringars avgivande,
ingiva påminnelser i det antal exemplar,
som av vattenrättsdomaren bestämmes.
Vid påminnelser, som ingivas
senare än nu nämnts, vare vattendomstolen
ej pliktig att fästa avseende;
och varde tillkännagivande
härom lämnat i föreläggandet.

Inkomma påminnelser •— •— — dit
översändas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Då handling i vattenmål skall delgivas
genom rättens försorg, förordne
därom vattenrättsdomaren eller
valtenrättssekreteraren.

Vittnesstämning till vattendomstolens
sammanträden utfärdas av vattenrättsdomaren
eller vattenrättssekreteraren.

Yrkanden beträffande---fö rekomna

omständigheter.

Av inlaga, som nu nämnts, äge sökanden
utbekomma ena exemplaret.

Anmälan om ersättningsanspråk,
som avses i 2 kap. 24 och 51 §§, så
ock motsvarande anspråk vid företag
enligt 3, 5, 7 eller 8 kap. skall göras
skriftligen och i två exemplar ingivas
till vattenrättsdomaren. Ena exemplaret
varde genom vattenrättsdomarens
försorg i rekommenderat brev
tillsänt ägaren av den vattenbyggnad
eller anläggning, varom fråga är.

Efter utgången---- ortens tid ningar.

Angående skyldighet —---fått

vidkännas.

Vattenrättssekreteraren åligge alt
över alla vid vattendomstolen anhängiggjorda
ansökning smål föra förteckning,
utvisande tiden, då varje
mål inkommit, därmed vidtagna åtgärder
samt tiden för målets avgörande.

§•

Då handling i vattenmål skall delgivas
genom rättens försorg, förordne
därom vattenrättsdomaren eller
vattenrätts sekreterare.

Kallelse av vittne och sakkunnig
beslutas av vattenrättsdomaren.

§•

Yrkanden beträffande — ---fö rekomna

omständigheter.

Av inlaga, som nu nämnts, äge sökanden
utbekomma ett exemplar eller
eu på hans bekostnad verkställd
avskrift.

§•

Anmälan om ersättningsanspråk,
som avses i 2 kap. 24 och 51 §§, så
ock motsvarande anspråk vid företag
enligt 3, 5, 7 eller 8 kap. skall göras
skriftligen och i två exemplar ingivas
till vattenrättsdomaren. Ett exemplar
eller en avskrift därav, verkställd
på bekostnad av ägaren av den vattenbyggnad
eller anläggning, varom
fråga är, varde genom vattenrättsdomarens
försorg i rekommenderat brev
tillsänt nämnde ägare.

Efter utgången--— ortens tid ningar.

Angående skyldighet--- •— fått

vidkännas.

§•

Vid vattendomstolens sammanträde
skall av tjänsteman vid vattendomstolen
föras protokoll, som undertecknas
av honom. Vattenrättsdomaren
äge, då omständigheterna
föranleda därtill, själv föra protokollet.
Protokoll skall föras särskilt för
varje mål.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 ar 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Vattenrättsdomaren äge förordna,
att utsaga av part, målsägande, vittne
eller sakkunnig skall i stället för

För varje ansökningsmål skall av
vattenrättssekreteraren upprättas en
akt, omfattande ett exemplar av
samtliga de handlingar, som i målet
ingivits, samt de i målet förda protokoll
så ock avskrift av de utav vattenrättsdomaren
i målet utfärdade
kungörelser och meddelade beslut
ävensom av vattendomstolens utslag
i målet jämte förteckning å de kartor,
ritningar och andra handlingar,
som akten omfattar.

Vid akten skall jämväl fogas en av
vattenrättsdomaren underskriven förteckning
över de underrättelser, vilka
på grund av bestämmelserna i 33
och 47 §§ blivit av honom å posten
avlämnade; och skall förteckningen
angiva den dag, då avlämnandet
skett. Där ej av eljest föreliggande

att antecknas i protokollet upptagas
genom stenografi eller på fonetisk
väg. I denna ordning må ock upptagas
sammanfattning av utsaga, avseende
vad som kan antagas vara av
betydelse i målet.

Stenograf utses av vattenråttsdomaren.
Ej må den anlitas som protokollförare
eller stenograf, vilken
till saken eller till part står i sådant
förhållande, att hans tillförlitlighet
därigenom kan anses förringad. Protokollförare
och stenograf skola hava
avlagt ed eller försäkran enligt
vad i rättegångsbalken stadgas.

Närmare föreskrifter om protokoll
och om vad som upptagits enligt andra
stycket meddelas av Konungen.

§•

För varje ansökningsmål skall
upprättas en akt, omfattande ett exemplar
av samtliga de handlingar,
som i målet ingivits, samt de i målet
förda protokoll så ock avskrift av de
utav vattenrättsdomaren i målet utfärdade
kungörelser och meddelade
beslut ävensom av vattendomstolens
utslag i målet.

Vid akten skall jämväl fogas en av
vattenrättsdomaren e ler annan tjänsteman
vid vattendomstolen underskriven
förteckning över de underrättelser,
vilka på grund av bestämmelserna
i 33 och 47 §§ blivit å
posten avlämnade; och skall förteckningen
angiva den dag, då avlämnan -

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

omständigheter annat förhållande
framgår, utgöre förteckning, som nu
nämnts, bevis att den uppgivna dagen
underrättelser avsänts under de i förteckningen
upptagna adresser.

Vattenrättsekreteraren skall för
varje kvartal inom sex veckor efter
utgången därav till Svea hovrätt insända
renoverat exemplar av akterna
i de ansökningsmål, som avgjorts av
vattendomstolen.

Vad i 42—45 §§, 49 § första stycket,
50 § första stycket, 51 och 52 §§,
55 § första stycket, 56 § första stycket,
57, 58, 64, 67, 70—72 §§, 73 §
första och tredje styckena samt 74 §
stadgas beträffande ansökningsmål
skall, där ej annat framgår av vad
nedan i denna § sägs, äga motsvarande
tillämpning i fråga om stämningsmål.

I mål---motsvarande till lämpning.

Utlåtande, som — -— — vattenrättsdomarens
tjänsterum.

I de---är stadgat.

det skett. Förteckningen må, såframt
det finnes lämpligt, utgöras av hänvisning
till uppgifter i akten om sakägares
namn och hemvist. Där ej av
eljest föreliggande omständigheter
annat förhållande framgår, utgöre
förteckning, som nu nämnts, bevis att
den uppgivna dagen underrättelser
avsänts under angivna adresser.

Inom sex veckor efter utgången av
varje kvartal skall till vattenöverdomstolen
insändas renoverat exemplar
av akterna i de ansökningsmål, vilka
avgjorts genom beslut, som under
kvartalet vunnit laga kraft.

Närmare föreskrifter om aktbildning
meddelas av Konungen.

§•

Vad i 42—45 §§, 49 § första stycket,
50 § första stycket, 51 och 52 §§,
55 § första stycket, 56 § första stycket,
57, 58, 64, 67, 70—72 §§, 73 §
första, tredje och fjärde styckena
samt 74 § stadgas beträffande ansökningsmål
skall, där ej annat framgår
av vad nedan i denna § sägs, äga motsvarande
tillämpning i fråga om
stämningsmål.

I mål —---motsvarande till lämpning.

Utlåtande, som — — ■—- vattenrättsdomarens
tjänsterum.

I de-----är stadgat.

92 §.

Vad i 29 § andra stycket, 39— Vad i 29 § andra stycket, 39—
41 §§, 56 § första stycket, 60 § första, 41 §§, 56 § första stycket, 60 § försandra
och fjärde styckena, 70—72 §§, ta, andra och fjärde styckena, 70—

73 § första och tredje styckena samt 72 §§, 73 § första, tredje och fjärde

74 § stadgas beträffande ansöknings- styckena samt 74 § stadgas beträffanmål
skall äga motsvarande tillämp- de ansökningsmål skall äga motsva -

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1960

(Gällande lydelse)

ning å underställningsmål ävensom i
tillämpliga delar å besvärsmål vid
vattendomstolen, 60 § dock med iakttagande
av bestämmelserna i 3 kap.
It §, 6 kap. 3 § 1 mom., 7 kap. 45
och 55 §§ samt 8 kap. 38 §.

Bestämmelserna i — — och underställningsmål.

Lämnas jämlikt----och verk samhet.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande
byggnad för vattnets tillgodogörande
såsom drivkraft bestämmas
i förhållande till den förut icke
tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas
kunna vid lågvatten uttagas
vid byggnaden, dock med avdrag för
den vattenkraft, för vilken i samband
med regleringsföretag avgift förut erlagts.
Där med vattenreglering eller
med ändrade hushållningsbestämmelser
åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft,
skall avgiften bestämmas i förhållande
till ökningen i den vattenkraft,
som vid lågvatten kan uttagas
i sökandens eller, då fråga är om vattenreglering
enligt 3 kap. 1 §, samtliga
till regleringssamfälligheten hörande
strömfall. Avses att möjliggöra
utnyttjande av förut uttagbar vattenkraft
på fördelaktigare sätt, varde
avgiften bestämd i förhållande till
den ökning i vattenkraftens värde,
som genom företaget eller genom de
ändrade hushållningsbestämmelserna
beredes. Är ändamålet med vattenreglering
jämväl torrläggning av
mark, skall avgift tillika utgå i förhållande
till värdet av den båtnad,
som i nämnda hänseende vinnes genom
företaget. Vad nu sagts äge ock

(Föreslagen lydelse)

rande tillämpning å underställningsmål
ävensom i tillämpliga delar å besvärsmål
vid vattendomstolen, 60 §
dock med iakttagande av bestämmelserna
i 3 kap. 11 §, 6 kap. 3 § 1 mom.,
7 kap. 45 och 55 §§ samt 8 kap. 38 §.

Bestämmelserna i---och un derställningsmål.

§•

Lämnas jämlikt -— --och verk samhet.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande
byggnad för vattnets tillgodogörande
såsom drivkraft bestämmas
i förhållande till den förut icke
tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas
kunna vid lågvatten uttagas
vid byggnaden, dock med avdrag för
den vattenkraft, för vilken i samband
med regleringsföretag avgift förut erlagts.
Där med vattenreglering eller
med ändrade hushållningsbestämmelser
åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft,
skall avgiften bestämmas i förhållande
till ökningen i den vattenkraft,
som vid lågvatten kan uttagas
i sökandens eller, då fråga är om vattenreglering
enligt 3 kap. 1 §, samtliga
till regleringssamfälligheten hörande
strömfall. Avses att möjliggöra
utnyttjande av förut uttagbar vattenkraft
på fördelaktigare sätt, varde
avgiften bestämd i förhållande till
den ökning i vattenkraftens värde,
som genom företaget eller genom de
ändrade hushållningsbestämmelserna
lajredes. Är ändamålet med vattenreglering
jämväl torrläggning av
mark, skall avgift tillika utgå i förhållande
till värdet av den båtnad,
som i nämnda hänseende vinnes genom
företaget. Vad nu sagts äge ock

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

(Gällande lydelse)

tillämpning i fråga om företag enligt
7 kap. samt företag enligt 8 kap.,
såvitt därigenom vinnes båtnad genom
marks torrläggning. Där till
grund för avgiften skall läggas storleken
av viss vattenkraft, skall den
utgå med tre kronor för varje hästkraft.
Skall avgiften beräknas efter
ökningen i värde å vattenkraft eller
efter båtnad, som beredes mark, varde
den erlagd med en och en halv för
tusen av värdeökningen eller båtnaden.

Avgift, som —--— icke erläggas.

Sökande i ansökningsmål vare
pliktig att förskjuta:

kostnaden för —---sökandens

försorg;

ersättning för — — -— stycket förmäles; gottgörelse

åt —----i målet;

gottgörelse åt sakkunnig, som tillkallas
av vattenrättsdomaren eller
vattendomstolen, så ock annan ersättning
eller kostnad i anledning av förhör
med vittnen eller annan bevisning,
varom vattenrättsdomaren eller
vattendomstolen självmant föranstaltar; ersättning

för undersökning enligt
45 § 1 inom.; samt

gottgörelse åt vattendomstolens ledamöter
och sekreterare för inställelse
vid domstolens sammanträde, där
detta hålles vid syn å stället, eller
vid undersökning enligt 45 § 2 mom.,
dock ej ersättning för längre resa än
från järnvägs- eller ångbåtsstation,
som ligger närmast sammanträdesplatsen.

Vad nu —- —- håns besvär.

(Föreslagen lydelse)

tillämpning i fråga om företag enligt
7 kap. samt företag enligt 8 kap.,
såvitt därigenom vinnes båtnad genom
marks torrläggning. Där till
grund för avgiften skall läggas storleken
av viss vattenkraft, skall den
utgå med fem kronor för varje hästkraft.
Skall avgiften beräknas efter
ökningen i värde å vattenkraft eller
efter båtnad, som beredes mark, varde
den erlagd med två för tusen av
värdeökningen eller båtnaden.

Avgift, som---icke erläggas.

§•

1 mom. Sökande i ansökningsmål
vare pliktig att förskjuta:

kostnaden för---sökandens

försorg;

ersättning för —--stycket för mäles; gottgörelse

åt---i målet;

ersättning för undersökning enligt
45 § 1 mom.

Vad nu —--- — hans besvär.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

(Gällande lydelse)

Där i---av klagande.

Huruvida kostnad ----gällan de

regler.

(Föreslagen lydelse)

Där i--— av klagande.

Huruvida kostnad — —- -— gällande
regler.

2 mom. För inställelse vid vattendomstolens
sammanträde eller vid
undersökning enligt b5 § 2 mom.
skall av allmänna medel utgå gottgörelse
åt domstolens ledamöter och
åt annan i domstolen tjänstgörande
person, vars biträde erfordras. Kostnaden
för sådan gottgörelse skall
stanna å statsverket.

Vill part vädja mot vattendomstols
dom i mål, som ej är brottmål,
skall han inom två veckor från den
dag, då domen gavs, hos vattenrättsdomaren
anmäla vad. Hos vattenrättssekreteraren
må ock vädjas; pröve
dock vattenrättsdomaren, huruvida
sålunda gjord vadeanmälan rätteligen
skett.

Part, som —--med vadeinlaga.

106

Bestämmelserna i —---behand ling

därstädes.

Vattenöverdomstolen må, där så
finnes lämpligt, uppdraga åt vattenrättsråd
att verkställa undersökning
å stället. Finnes önskvärt, att lagfaren
ledamot är närvarande vid undersökningen,
äge vattenöverdomstolen
förordna härom. I fråga om undersökning,
som nu sagts, skall vad
i 45 § 2 mom. och 97 § stadgas äga
motsvarande tillämpning.

Då på grund av bestämmelserna i
första eller andra stycket stadgandena
i 97 § tillämpas å mål i vattenöverdomstolen,
skall vad i nämnda §
föreskrives om sökande, kärande el -

Vill part vädja mot vattendomstols
dom i mål, som ej är brottmål,
skall han inom två veckor från den
dag, då domen gavs, hos vattenrättsdomaren
anmäla vad. Hos vattenrättssekreterare
må ock vädjas; pröve
dock vattenrättsdomaren, huruvida
sålunda gjord vadeanmälan rätteligen
skett.

Part, som--— med vadeinlaga.

§•

Bestämmelserna i---behand ling

därstädes.

Då på grund av bestämmelserna i
första stycket stadgandena i 97 § 1
mom. tillämpas å mål i vattenöverdomstolen,
skall vad där föreskrives
om sökande, kärande eller klagande

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lei- klagande avse den, som i vattenöverdomstolen
fullföljt talan.

Med avseende å gottgörelse åt sakkunnig,
som tillkallats av vattenöverdom
stolen, samt ersättning för sådan
på uppdrag av vattenöverdomstolen
hållen undersökning, som avses i
45 § 1 inom., äge domstolen, efter vad
med hänsyn till omständigheterna
finnes skäligt, förordna, att kostnaden
skall förskjutas av allmänna medel
och gäldas av statsverket. Lag
samma vare beträffande sådan kostnad
för vattenöverdomstolens syn å
stället eller för undersökning enligt
andra stycket av denna §, som eljest
skulle åligga part.

avse den, som i vattenöverdomstolen
fullföljt talan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1960.

Beträffande målförteckning skall
i mål, som anhängiggjorts vid vattendomstol
före nya lagens ikraftträdande,
gälla vad i äldre lag är stadgat.

Har fråga om bestämmande av avgift
enligt 11 kap. 95 § blivit av vattendomstol
eller synemän slutligen
prövad före nya lagens ikraftträdande,
skall vid fullföljd av talan eller
vid underställning äldre lag äga tilllämpning
beträffande sådan avgift.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 30 juni 1943 (nr 424) angående
kommis8ionärsavgift i domsagorna

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 30 juni 1943 angående
kommissionärsavgift i domsagorna skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives samt att förordningens rubrik skall lyda som följer.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Förordning angående kommissio- Förordning angående kommissionärsavgift
i domsagorna närsavgift i domsagorna och vatten domstolarna 1

§■

För uttagande och översändande För uttagande och översändande
av handlingar samt meddelande av av handlingar samt meddelande av
skriftliga underrättelser genom kom- skriftliga underrättelser genom kommissionär
i domsaga utgår stämpel- missionär i domsaga och hos vattenavgift
(kommissionärsavgift) till be- domstol utgår stämpelavgift (komlopp
och i den ordning här nedan missionärsavgift) till belopp och i
sägs. den ordning här nedan sägs.

Denna förordning tråder i kraft
den 1 juli 1960.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 18 december 1959.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén,

Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finans-,
jordbruks- och civildepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Kling, vissa lagstiftningsfrågor rörande vattendomstolarnas organisation
m. m. samt anför därvid följande.

Under senare ar har pågått ett omfattande arbete för rationalisering av
den administrativa verksamheten vid domstolarna. För de allmänna domstolarnas
del är detta arbete nu i stora delar slutfört. Vad angår vattendomstolarna
har, med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 8 mars 1956, dåvarande
chefen för justitiedepartementet tillkallat en sakkunnig, lagmannen
Nils Viklund, för att verkställa utredning angående vattendomstolarnas organisation
och därmed sammanhängande frågor. Till fullgörande av detta
uppdrag, såvitt angår det administrativa förfarandet vid vattendomstolarna,
har utredningsmannen avgivit en den 6 juni 1959 dagtecknad promemoria
(stencilerad) rörande vattendomstolarnas administrativa verksamhetsformer
in. m. I promemorian har behandlats såväl föreliggande möjligheter till rationaliseringar
från allmänna kontorstekniska utgångspunkter och för enskilda
grupper av göromål m. in. som vissa spörsmål om arbetsfördelning
och personalorganisation. Därjämte har utredningsmannen i promemorian
tagit upp frågan om protokolleringen vid vattendomstolarna. Vid promemorian
har fogats bl. a. förslag till lag om ändring i vattenlagen, till kungörelse
med närmare föreskrifter om protokollöring, dagböcker och aktbildning i
mål vid vattendomstol m. in. samt till förordning om ändring i förordningen
den 30 juni 1943 (nr 424-) angående kommissionårsavgift i domsagorna.
Dessa förslag torde få fogas såsom bilaga till detta protokoll (Bilaga B).

Över promemorian med därvid fogade författningsförslag har efter remiss
yttranden avgivits av vattenöverdomstolen efter hörande av vattendomstolarna,
generalpoststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
kammarkollegiet, statskontoret, riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd,
riksarkivet, lantbruksstyrelsen, statens provningsanstalt, 1951
års rättegångskommitté, utredningen angående redogöraransvaret in. in.,

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

kompetensutredningen, länsstyrelserna i Älvsborgs och Jämtlands län, svenska
vattenkraftföreningen, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges juristförbund,
Statstjänstemannaförbundet samt Statstjänarkartellen.

Med det av Västerbygdens vattendomstol avgivna yttrandet har överlämnats
ett utlåtande av t. f. biträdande vattenrättsdomaren E. Weiss. Statskontoret
har bifogat eu promemoria av tryckeriexpeditionen och riksarkivet har
överlämnat ett yttrande av landsarkivarien i Östersund.

Såvitt utredningsmannens förslag berör anslagsfrågor, kommer det att anmälas
i 1960 års statsverksproposition. I detta sammanhang anhåller jag att
få anmäla Afissa delar av förslaget som förutsätter ändringar i vattenlagen
in. in.

I det följande behandlas i avd. I protokolleringsfrågan, i avd. II frågor om
dagbok och aktbildning, i avd. III frågor rörande vissa domstolskostnader
samt i avd. IV vissa av utredningsmannen väckta frågor om ändringar i övrigt
i vattenlagen. I sistnämnda avd. behandlas jämväl den av utredningsmannen
likaledes berörda frågan om kommissionärsarvodet vid vattendomstolarna.

I. Protokollering

Gällande bestämmelser m. m. Protokoll vid vattendomstolens sammanträde
skulle enligt 11 kap. 73 § första stycket vattenlagen i dess före den 1 januari
1948 gällande lydelse föras av vattenrättsdomaren eller, efter dennes förordnande,
av vattenrättssekreteraren och undertecknas av den som fört protokollet.
I målet ingiven handling fick ej intagas i protokollet utan endast anmärkas
där. Dessa bestämmelser, som i första hand avsåg ansökningsmål,
var även tillämpliga å andra vattenmål. I samband med nya rättegångsbalkens
ikraftträdande upphävdes de ifrågavarande föreskrifterna. Numera
finns endast några detaljföreskrifter om protokollering i vattenmål upptagna
i vattenlagen. Av dessa må här erinras om bestämmelsen ill kap. 45 §
2 inom., enligt vilken protokoll över undersökning som avses i lagrummet
skall föras av den vattenrättsdomaren därtill förordnat och sedermera tillställas
vattenrättsdomaren. Där undersökning sker allenast som förberedelse
för domstolens sammanträde till syn på stället är dock protokoll ej av nöden.
Rörande protokollering i övrigt i vattenmål skall på grund av bestämmelse i
11 kap. 1 § vattenlagen gälla vad som är föreskrivet i fråga om allmän domstol.

Om protokollering vid allmän domstol stadgas i 6 kap. rättegångsbalken
samt i kungörelsen den 26 september 1947 med närmare föreskrifter för de
allmänna domstolarna om protokollföring, dagböcker och aktbildning m. m.
(protokollskungörelsen).

Enligt vad som stadgas i 1 § i 6 kap. rättegångsbalken skall protokoll
föras för varje mål särskilt. Härifrån ges dock den undantagsregeln, att
protokoll ej erfordras över handläggning, som företages av lagfaren domare
ensam eller av tjänsteman vid domstolen och ej sker vid sammanträde för
förhandling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

Jämlikt 2 § skall protokollet föras av befattningshavare vid rätten eller lagfaren
ledamot av rätten samt undertecknas av honom. Ordföranden äger, då
omständigheterna föranleder därtill, själv föra protokollet. Som protokollfölaie
fåi icke den anlitas, vilken till saken eller till part står i sådant förhållande,
att hans tillförlitlighet därigenom kan anses förringad. Protokollförare
skall ha avlagt domared. Protokollet skall enligt 3 §
om bl. a. domstolen, tid och ställe för sammanträdet, rättens ledamöter, protokollförare,
parterna och huruvida de är tillstädes, deras ombud eller biträden,
rättens beslut som ej uppsättes särskilt samt skiljaktiga meningar
som yppas vid omröstning inom rätten. Protokollet vid förhandling skall enligt
vad som stadgas i 5 § därutöver innehålla redogörelse för bl. a. framställda
yrkanden, invändningar och medgivanden. Har vad sålunda skall antecknas
upptagits i inlaga eller annan handling eller förut upptecknats i protokoll
i målet, skall endast hänvisning ske i protokollet. Förebragta bevis
skall alltid antecknas. Enligt 6 § skall i protokollet vidare antecknas utsaga
av vittne, sakkunnig, part under sanningsförsäkran eller målsägande,
då lian hörs i anledning av åklagarens talan, allt i den omfattning utsagan
kan antagas vara av betydelse i målet, samt vad rätten iakttager vid
syn på stället. Vad i övrigt anförs eller eljest förekommer vid förhandling
får enligt 7 § ej antecknas i protokollet med mindre särskilda skäl föranleder
därtill. Parts utveckling av talan i rättsligt hänseende får aldrig
upptagas i protokollet.

Protokoll över förhandling skall innan förhandlingen avslutas erhålla
slutlig avfattning. Detta gäller enligt 8 § som en undantagslös regel. Då
protokollet är uppsatt, skall ordföranden på protokollet göra anteckning
därom. Sedan utsaga som enligt (5 § skall antecknas i protokollet upptecknats,
skall den uppläsas eller tillfälle på annat sätt lämnas den hörde att
granska uppteckningen samt den hörde tillfrågas om han har något att
erinra mot innehållet. Erinran som ej föranleder ändring skall antecknas.
Däieftei får uppteckningen ej ändras. Har utsagan först efter granskningen
antecknats i protokollet, skall uppteckningen biläggas handlingarna.

I 9 § stadgas att rätten äger förordna att utsaga av part, målsägande,
vittne eller sakkunnig skall — i stället för att antecknas i protokollet —
upptagas genom stenografi eller på fonetisk väg. I denna ordning får också
upptagas sammanfattning av utsaga, avseende vad som kan antagas vara av
betydelse i målet. Stadgandet i 8 § om uppläsning och granskning av uppteckning
skall i tillämpliga delar gälla beträffande utsaga upptagen genom stenografi
samt beträffande sådan sammanfattning av utsaga som upptagits på
fonetisk väg. Stenograf utses av rätten och skall inför rätten avlägga en särskild
ed. Som stenograf får icke den anlitas, som till saken eller^någondera
parten ståi i sådant förhållande, att hans tillförlitlighet därigenom kan anses
förringad. Stenograf äger av allmänna medel ålnjuta arvode samt gottgörelse
för kostnad och tidsspillan efter vad rätten prövar skäligt. I brottmål,
vari åklagare för talan, skall ersättningen gäldas av statsverket. I andra
fall gäldas ersättningen slutligen enligt reglerna om rättegångskostnad. Bestämmelser
om återgivande i vanlig skrift av vad som upptagits enligt 9 §

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

meddelas — jämlikt paragrafens sedan den 1 juli 1952 gällande lydelse — -av Kungl. Maj:t. I delta sammanhang må erinras om att det före 1952 års
lagändring stadgades i rättegångsbalken att det som upptagits genom stenografi
eller på fonetisk väg snarast skulle återges i vanlig skrift och uppteckningen
biläggas handlingarna.

Om tillämpningsföreskrifterna i protokollskungörelsen skall här blott anföras
följande. Enligt 10 § skall protokoll över förhandling såvitt möjligt
uppsättas efter hand som förhandlingen fortskrider. Kan delta ej ske utan
finnes det erforderligt att begagna memorialanteckningar, skall protokollet
med ledning av dessa sättas upp före förhandlingens slut eller, om detta ej
liinnes med, snarast möjligt därefter. I 11 § föreskrives att stenogram och
fonogram över utsaga, som har upptagits enligt föreskrifterna i 6 kap. 9 §
rättegångsbalken, skall återges i vanlig skrift när rätten eller, vid fullföljd
av talan, högre rätt finner det erforderligt eller part eller annan begär avskrift.
Utskriften skall biläggas handlingarna i målet eller ärendet.

Utredningsmannen. Efter att bl. a. ha erinrat om vissa uttalanden av processlagberedningen
(jfr SOU 1944: 10 s. 225) kommer utredningsmannen in
på frågan om behovet av särskilda protokolleringsbestämmelser för vattenmålen.
Del framhålles därvid, att bestämmelserna i 6 kap. rättegångsbalken
i praktiken knappast torde strikt följas av vattendomstolarna, ehuru de är
utan inskränkning tillämpliga i vattenmålen. Orsaken härtill är att söka i
det förhållandet, att rättegångsbalkens protokolleringsbestämmelser avfattats
så att de väl ansluter till balkens föreskrifter om rättegångsordningen i
stort medan de mindre väl passar för processen i vattenmålen, som i betydelsefulla
hänseenden företer avvikelser från rättegångsbalkens processystem.
Härom anför utredningsmannen till en början följande.

Enligt 17 kap. 2 § rättegångsbalken skall dom, om huvudförhandling vid
rätten ägt rum, grundas på vad som förekommit vid förhandlingen. Vattendomstolens
avgörande skall däremot grundas icke blott på vad som förekommit
inför vattendomstolen vid syn eller annan förhandling utan även på vad
handlingarna i övrigt innehåller (11 kap. 58 § vattenlagen). 1 detta sammanhang
torde jämväl få hänvisas till 11 kap. 53 § vattenlagen, vari förutsättes,
att ersättningsyrkande må framställas i skriftlig inlaga. Eu jämförelse mellan
50 kap. 21 § rättegångsbalken och 11 kap. 1Ö5 § vattenlagen ådagalägger
en annan skillnad: förutsättningarna för måls avgörande i andra instans
utan huvudförhandling är avsevärt mycket större beträffande vattenmål än
i fråga om allmänna tvistemål. I praxis håller också vattenöverdomstolen huvudförhandling
endast i ett mycket ringa antal mål. Att dessa olikheter mellan
rättegångsbalkens och vattenlagens processystem bör tillmätas vikt, när
man bedömer protokolleringsfrågorna för vattendomstolarna, är tydligt.

Betydelsefullare i sammanhanget anser utredningsmannen emellertid vara
skillnaden mellan de båda processystemen i det hänseende, som plägar betecknas
som rättegångens koncentration, och framhåller därvid de olika bestämmelserna
om fortsatt och ny huvudförhandling (jfr SOU 1944: 10 s.
226). Vattenlagens bestämmelser härom har upptagits i 11 kap. 57 §, där
även föreskrifter om tid för doms meddelande återfinns. Om icke särskilda

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

omständigheter nödvändiggör uppskov med förhandlingarna, skall innan
vattendomstolen efter syn eller annan förhandlig åtskiljs, utslag i målet avkunnas
eller också besked lämnas om tid och plats för dess meddelande.
Utan synnerliga skäl, som i protokollet anges, får denna tid icke sättas senare
än två månader efter det beskedet lämnas. Härmed jämför utredningsmannen
rättegångsbalkens föreskrift i 17 kap. 9 §, enligt vilken dom i tvistemål,
om ej synnerligt hinder möter, skall meddelas inom två veckor efter
huvudförhandlingens avslutande. Rörande tillämpningen av de sålunda berörda
bestämmelserna i vattenlagen framhålles, att det i större vattenmål
ofta måste hållas två eller flera huvudförhandlingar i varje mål, varje förhandling
mången gång pågående under flera dagar, varjämte det mellan
sista förhandlingens avslutande och domens meddelande stundom förflyter
avsevärd tid. Denna utveckling, som visserligen ej är önskvärd men likväl icke
anses kunna undvikas, står icke i strid med vattenlagens föreskrifter.

Slutligen anmärker utredningsmannen, att de stora vattenmålen, i motsats
till vad som regelmässigt gäller i fråga om de allmänna målen, omfattar ett
mycket stort antal — ofta hundratals eller t. o. m. tusentals — frågor av
delvis helt olika karaktär.

Medan enligt rättegångsbalkens bestämmelser protokollen vid huvudförhandling
i princip endast skall utvisa förhandlingens gång i stort —- därvid
bortses från protokollering av muntlig bevisning och rättens iakttagelser vid
syn — utgör protokollen vid vattendomstolarnas sammanträden som regel
mer eller mindre fullständiga förhandlingsprotokoll, vari bl. a. plägar antecknas
parternas utveckling av sin talan såväl i sakligt som — ehuru undantagsvis
men då i direkt strid med innehållet i 6 kap. 7 § rättegångsbalken —
i rättsligt hänseende. Denna utveckling anser utredningsmannen motiverad
av processmaterialets i många fall synnerligen vidlyftiga omfattning och
ovissheten om den tidpunkt när alla frågor kan upptagas till sakligt avgörande.
Rådande praxis anses därför som lämplig och t. o. in. oundviklig.
Med hänsyn härtill föreslår utredningsmannen sådan ändring i de för vattendomstolarna
gällande protokolleringsbestämmelserna, att dessa bringas
i överensstämmelse med praxis.

Innehållet i de föreslagna protokolleringsbestämmelserna överensstämmer
självfallet i många hänseenden med bestämmelserna i rättegångsbalken och
protokollskungörelsen, vilka i stor utsträckning tjänat som mönster vid förslagets
upprättande.

Enligt förslaget skall protokoll föras vid vattendomstolens sammanträden.
Främst ifrågakommer därvid förhandlingar inför vattendomstolen, varvid
med »förhandling» förstås handläggning vid alla sådana tillfällen, då part
eller annan äger vara tillstädes inför domstolen eller då eljest bevis skall
upptagas av domstolen (jfr SOU 1938: 44 s. 109). Protokollföringsskyldighet
skall emellertid föreligga även vid andra vattendomstolens sammanträden,
t. ex. sammanträde för överläggning. Med hänsyn till att vattenrättsdomarens
kungörelser och beslut skall tillföras akten, anses det ej erforderligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960 17

med protokollföring över handläggning, som sker inför vattenrättsdomaren
ensam.

Har yrkanden, invändningar, ändringar däri eller medgivanden upptagits
i inlaga eller annan handling eller förut upptecknats i protokoll i målet,
skall enligt rättegångsbalkens bestämmelser såsom förut omnämnts endast
hänvisning ske i protokollet. På grund av mångfalden av yrkanden i de
stora vattenmålen skulle en liknande bestämmelse för vattendomstolarna i
många fall oskäligt tynga protokollföringen. Med hänsyn bl. a. härtill föreslår
utredningsmannen, att yrkande el. dyl. som upptagits i inlaga eller annan
handling eller förut upptecknats i protokoll i målet ej skall behöva på
nytt antecknas i protokoll, vare sig som självständig anteckning eller som
hänvisning.

I fråga om protokollets innehåll i övrigt företer utredningsmannens förslag
avvikelser från gällande bestämmelser beträffande bl. a. frågan om anteckning
av partsanförandena. Av förslaget följer sålunda, att parts sakframställning
får antecknas i protokollet i den omfattning detta anses nödigt. Mot
anteckning av parts utveckling av sin talan i rättsligt hänseende, den s. k.
pläderingen, meddelas som tidigare nämnts ovillkorligt förbud i rättegångsbalken.
För vattendomstolarna skall enligt förslaget gälla, att pläderingen
som regel ej skall tagas till protokollet men att anteckning därav likväl skall
kunna ske undantagsvis. Utredningsmannen framhåller dock såsom önskvärt,
att en betydande restriktivitet iakttages.

Till skillnad mot vad som gäller enligt rättegångsbalken behöver jämlikt
förslaget protokoll vid förhandling i vattendomstol ej erhålla slutlig avfattning,
innan förhandlingen avslutats. Det bör enligt utredningsmannens mening
endast föreskrivas, att protokoll skall uppsättas före förhandlingens slut
eller, om detta ej hinnes med, snarast möjligt därefter. Undantag från denna
regel förutsättes emellertid ske när fråga är om anteckning av utsaga av
vittne, sakkunnig, part under sanningsförsäkran eller målsägande, då han
höres i anledning av åklagarens talan.

Såsom förut framhållits har vid allmän domstol skyldigheten att i vanlig
skrift återge stenogram och fonogram under senare år väsentligt inskränkts.
Utredningsmannen framhåller, att detta torde sammanhänga med det betydande
arbete, som därigenom åsamkas domstolskanslierna. För vattendomstolarnas
del förmenas emellertid särskilda omständigheter föreligga. Utredningsmannen
anmärker sålunda, att vittnesförhör och förhör med målsägande
och part under sanningsförsäkran ej förekommer i tillnärmelsevis samma
omfattning vid vattendomstolarna som vid de allmänna domstolarna.
Vidare innehåller vattendomstolarnas protokoll regelmässigt förhållandevis
uttömmande upptagningar av anföranden och utsagor, varför det enligt utredningsmannen
skulle framstå som eu anomali om utsagor, som upptagits
genom stenografi eller på fonetisk väg, icke skulle utskrivas och tillföras akten.
Det bör på grund härav föreskrivas, att stenogram och fonogram över
utsaga, som upptagits på nyssnämnt sätt, skall återges i vanlig skrift så snart
ske kan.

*2 llihang till riksdagens protokoll 1960. i sand. Xr 52

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

Utredningsmannens förslag innebär, att huvuddelen av protokolleringsbestämmelserna
för vattendomstolarna skall sammanföras i en administrativ
författning. Endast vissa grundläggande stadganden föreslås bli intagna i vattenlagen.
Dit hör det förut berörda stadgandet att protokoll skall föras vid
vattendomstolens sammanträde, en bestämmelse om att protokoll skall föras
särskilt för varje mål samt föreskrifter om vem som skall tjänstgöra som
protokollförare och om undertecknandet av protokoll. Vidare skall enligt
förslaget i vattenlagen intagas stadgande om möjlighet till upptagning avvissa
utsagor och sammanfattningar därav genom stenografi eller på fonetisk
väg ävensom vissa föreskrifter om protokollförare och stenograf. Därjämte
föreslår utredningsmannen en ändring i 11 kap. 97 § vattenlagen avinnebörd,
att viss part skall ha att förskjuta gottgörelse åt stenograf, där
denne icke är befattningshavare vid vattendomstol. Att i själva vattenlagen
intaga alla erforderliga protokolleringsbestämmelser är enligt utredningsmannens
uppfattning av praktiska skäl olägligt. Det föreslås därför att andra
bestämmelser än de nyssnämnda skall meddelas i administrativ ordning.
Visserligen, anför utredningsmannen, kommer härigenom att i administrativ
väg utfärdas föreskrifter, som beträffande den allmänna processen intagits i
rättegångsbalken, t. ex. bestämmelser om protokolls innehåll, men några allvarliga
invändningar synes icke kunna resas mot en sådan lösning, som i
flera hänseenden framstår som ändamålsenlig.

De protokolleringsbestämmelser som förutsatts skola intagas i vattenlagen
har i det av utredningsmannen upprättade förslaget till lag om ändring
i vattenlagen införts under 72 § i 11 kap.

Vad slutligen beträffar de i 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen intagna bestämmelserna
om protokollföring vid undersökning har utredningsmannen
uttalat, att han icke finner det påkallat att i vidare mån än skett i lag eller
författning reglera protokollföring vid sådan förrättning.

Yttrandena. Utredningsmannens förslag till särskilda protokolleringsbestämmelser
för vattendomstolarna har tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av flertalet remissorgan. 1951 års rättegång skommitté förklarar sig med hänsyn
till de speciella förhållandena vid vattendomstolarna sakna anledning till
erinran mot föreslagna bestämmelser. Kammarkollegiet framhåller att det
för kollegiets advokatfiskalsämbete är icke blott värdefullt utan även nödvändigt
att ha tillgång till utförliga protokoll samt tillstyrker bestämt förslaget
att legalisera nuvarande praxis att i viss utsträckning upptaga parts
rättsliga utveckling av sin talan i sammanträdesprotokoll. I sådan riktning
uttalar sig även Riksförbundet Landsbygdens folk.

I vissa detaljfrågor har erinringar framställts mot utredningsmannens
förslag. Sålunda förordar Österbygdens vattendomstol att föreslagen bestämmelse
ill kap. 72 § vattenlagen, att protokoll skall föras särskilt för varje
mål, skall utgå. Det kan nämligen någon gång vara lämpligt att föra gemensamt
protokoll i två mål, som på grund av nära samband med varandra företages
till handläggning i ett sammanhang utan att därför sammanslås till

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

ett mål. Nedre Norrbygdens vattendomstol anser det onödigt att städse
protokollföra överläggningar, där domstolsledamöterna är av samma mening.

Departementschefen. Såsom framgår av den föregående redogörelsen fanns
före processreformen särskilda protokolleringsbestämmelser för vattenmålen.
I samband med nya rättegångsbalkens antagande upphävdes dessa på
förslag av processlagberedningen, som ansåg övervägande skäl tala för att
samma grunder för protokollföring skulle tillämpas i vattenmål som i andra
mål. Under den tid som sedan förflutit har emellertid utvecklingen vid vattendomstolarna
gått sin egen väg, delvis i strid med gällande föreskrifter,
beroende på de för vattenmålen speciella förhållandena. Till skillnad från
de i de vanliga rättegångsmålen förda protokollen, vilka i enlighet med
de vid processreformens genomförande antagna principerna i huvudsak endast
avspeglar förhandlingens gång i stort, har sålunda protokollen i vattenmålen
bibehållit sin karaktär av mer eller mindre fullständiga förhandlingsprotokoll.

Utredningsmannen har nu föreslagit sådana ändringar i bestämmelserna,
att dessa bringas i närmare överensstämmelse med rådande praxis vid vattendomstolarna.
Då det med hänsyn till vattenmålens beskaffenhet och förfarandet
i dessa mål tydligtvis är erforderligt att protokollen göres fullständigare
än i de vanliga rättegångsmålen, vill jag i princip tillstyrka förslaget,
som också allmänt biträtts vid remissbehandlingen.

Såsom utredningsmannen föreslagit torde de grundläggande protokolleringbestämmelserna
för vattendomstolarna böra intagas i vattenlagen. Det
bör sålunda i 11 kap. 72 § vattenlagen stadgas, att protokoll skall föras vid
vattendomstols sammanträde, vare sig detta hålles vid förhandling eller eljest.
Med hänsyn till det aktbildningssystem som tillämpas bör liksom hittills
gälla, att protokoll skall föras särskilt för varje mål och icke sammanhängande
för sammanträdesdag. Vidare bör meddelas bestämmelser om
rätt för vattenrättsdomaren att förordna om upptagning stenografiskt eller
på fonetisk väg såväl av utsaga av part, målsägande, vittne eller sakkunnig
som av sammanfattning av utsaga. Härjämte bör i lagrummet föreskrifter
intagas om utseende av stenograf och om hinder mot tjänstgöring såsom
protokollförare eller stenograf. Angående ed eller försäkran för sådan person
torde bestämmelserna i rättegångsbalken böra gälla (se 6 kap. 2 §
andra stycket och 9 § tredje stycket rättegångsbalken).

De nya bestämmelserna ill kap. 72 § vattenlagen blir närmast tillämpliga
å ansökningsmålen. På grund av hänvisningar i 81 och 92 §§ kommer
de emellertid att gälla i alla vattenmål vid vattendomstol.

Närmare föreskrifter om protokollföringen, däribland bestämmelser om
protokollens innehåll, torde böra utfärdas i särskild administrativ författning
i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsmannens förslag.
Härigenom kommer alla bestämmelser om protokollföring vid vattendomstols
sammanträde med undantag av de nyss berörda bestämmelserna om

2f Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 52

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

ed och försäkran att återfinnas i 11 kap. vattenlagen eller i nämnda administrativa
författning.

II. Dagbok och aktbildning m. m.

Gällande bestämmelser. Föreskrifter om dagbok och aktbildning i vattenmål
finnes i 11 kap. vattenlagen.

Enligt vad som stadgas i 72 § skall vattenrättssekreteraren föra förteckning
över alla vid vattendomstolen anhängiga mål utvisande tiden, då varje
mål inkommit, därmed vidtagna åtgärder och tiden för målets avgörande.
Denna bestämmelse, som i första hand avser ansökningsmål, är även tilllämplig
i stämningsmål samt besvärs- och underställningsmål.

Bestämmelser om aktbildning i ansökningsmål har meddelats i 73 §. Däri
stadgas, att vattenrättssekreteraren skall upprätta en akt för varje sådant
mål, omfattande ett exemplar av alla de handlingar som ingivits i målet samt
i målet förda protokoll så ock avskrift av de av vattenrättsdomaren i målet utfärdade
kungörelserna och meddelade besluten ävensom av vattendomstolens
utslag i målet jämte förteckning på de kartor, ritningar och andra handlingar,
som akten omfattar. Vid akten skall också fogas en av vattenrättsdomaren
underskriven förteckning över de underrättelser till sakägare, vilka
på grund av bestämmelser i 33 och 47 §§ av honom avlämnats på posten. Förteckningen
skall ange den dag, då avlämnandet skett. Där ej av eljest föreliggande
omständigheter annat förhållande framgår, skall förteckningen utgöra
bevis att den uppgivna dagen underrättelser avsänts under de adresser,
som upptagits i förteckningen. Renoverat exemplar av akterna i de ansökningsmål,
som avgjorts av vattendomstolen, skall av vattenrättssekreteraren
för varje kvartal inom sex veckor efter utgången därav insändas till Svea
hovrätt. Dessa för ansökningsmålen gällande bestämmelser är, med undantag
av föreskrifterna om förteckning över underrättelser till sakägare, tilllämpliga
även på stämnings- samt besvärs- och underställningsmål.

Utredningsmannen. De nu i vattenlagen upptagna bestämmelserna om skyldighet
för vattenrättssekreteraren att svara för målförteckningar och aktbildning
in. m. bör enligt utredningsmannens mening utgå ur lagen.

Vad i vattenlagen i övrigt stadgas om målregistrering ansluter sig nära
till föreskriften i 6 kap. 11 § rättegångsbalken om dagbok. Med hänsyn härtill
föreslår utredningsmannen, att nuvarande bestämmelse i 11 kap. 72 § vattenlagen
skall utgå. Såsom förut anförts är det avsett, att de nya protokolleringsbestämmelserna
skall införas i denna paragraf. På grund av hänvisningen
ill kap. 1 § vattenlagen blir rättegångsbalkens föreskrift om dagbok
tillämplig i vattenmålen.

Utredningsmannen framhåller, att skilda principer för målregistrering för

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

närvarande tillämpas vid de olika vattendomstolarna. I viss utsträckning används
sålunda lösbladssystein, men även inbundna liggare förekommer. Jämväl
i andra hänseenden föreligger det skiljaktigheter såväl mellan de olika
domstolarnas diarier som mellan olika diarier vid samma domstol. Härtill
kommer, att diarierna i viss utsträckning synts utredningsmannen vara ur
kontorstekniska synpunkter mindre ändamålsenligt uppställda. Utredningsmannen
har funnit det angeläget, att ökad enhetlighet och ändamålsenlighet
eftersträvas i det hänseende varom nu är fråga. Han har också som ett
önskemål framhållit, att målregistreringen skall utföras på sådant sätt, att
särskild förteckning å akts innehåll icke skall erfordras och att föreskriften
därom i It kap. 73 § första stycket vattenlagen skall kunna upphävas.
På sålunda och i övrigt anförda skäl förordar utredningsmannen att kompletterande
dagboksföreskrifter utfärdas. Dessa bör efter mönster av bestämmelserna
i protokollskungörelsen meddelas i administrativ ordning. Utredningsmannen
har också efter praktiska försök vid Norrbygdens vattendomstol
upprättat förslag till sådana föreskrifter.

Det har för utredningsmannen framstått som önskvärt, att aktbildningen
i vattenmålen skall ske på sådant sätt att, samtidigt som säkerhet måste vinnas
för akternas fullständighet, arbetstekniska och arbetsekonomiska synpunkter
beaktas. Föreskrifter i detta hänseende, avsedda att komplettera nuvarande
aktbildningsbestämmelser i 11 kap. 73 § vattenlagen, anser utredningsmannen
påkallade. De kompletterande föreskrifterna bör dock ej intagas
i vattenlagen, som därigenom skulle onödigtvis tyngas, utan föreslås bli
utfärdade i administrativ ordning.

Emellertid bör enligt utredningsmannens förslag bestämmelserna i 11 kap.
73 § vattenlagen jämkas i vissa hänseenden. Utöver frågan om vattenrättssekreterarens
befattning med aktbildningen m. m. har tidigare berörts den
i paragrafens första stycke intagna bestämmelsen om förteckning över handlingar
som ingår i akt. Denna föreskrift föreslås bli upphävd. Vidare förordas
en jämkning i paragrafen av innebörd alt renoverat exemplar av akten
skall insändas till vattenöverdomstolen i stället för till Svea hovrätt. Anledningen
till nämnda förslag är att vattenöverdomstolen numera är inhyst i
andra lokaler än hovrätten i övrigt. Utredningsmannen har jämväl föreslagit
jämkning i bestämmelserna i paragrafens andra stycke om förteckning
över underrättelser till sakägare i ansökningsmålen. Sålunda förordas för
clet första att även andra befattningshavare vid vattendomstolen än vattenrättsdomaren
skall medgivas att underskriva förteckningen. Vidare anför
utredningsmannen följande:

Vid vissa av vattendomstolarna brukar för närvarande i de fall, där sakägarnas
namn och adresser tydligt angivits i handlingarna i målet, förteckningen
ersättas med en hänvisning till dessa handlingar. Detta förfarande
är ur arbetsteknisk synpunkt uppenbarligen ändamålsenligt •— upprättandet
av fullständiga förteckningar i stora mål kan taga lång tid — men synes
mindre väl överensstämma med ordalagen i nyssnämnt lagrum. På grund
härav föreslår utredningen ett tillägg därtill av innehåll, att förteckningen
må, såframt det finnes lämpligt, utgöras av hänvisning till uppgifter i akten
om sakägares namn och hemvist.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

Utredningsmannen föreslår samtidigt, att ett motsvarande tillägg skall införas
i 10 kap. 8 § sista stycket vattenlagen, där bestämmelser meddelas om
sådan förteckning över avsända underrättelser, som skall upprättas av förrättningsman
vid syneförrättning enligt vattenlagen.

Föreslagna ändringar i 11 kap. 73 § vattenlagen medför behov av redaktionella
jämkningar i 81 och 92 §§ samma kap.

Vidkommande slutligen övergångsbestämmelserna uttalas, att nya lagen,
i vad den innebär ändrade bestämmelser om målförteckning och aktbildning,
icke skall tillämpas i mål som anhängiggjorts vid vattendomstol före lagens
ikraftträdande.

Yttrandena. De av utredningsmannen föreslagna ändringar i vattenlagen,
vai om nu är fråga, har praktiskt taget genomgående lämnats utan erinran vid
remissbehandlingen. Vissa detaljfrågor har dock berörts. Sålunda ifrågasätter
östei bygdens vattendomstol, om icke skyldigheten att insända renovationsakt
bör inträda först då malet avgjorts genom lagakraftägande dom.
Mellanbygdens vattendomstol framhåller, att ett upphävande av bestämmelsen
om skyldighet att i akt intaga förteckning över akthandlingarna även
bör avse redan anhängiga mål. Vattenöverdomstolen tillstyrker detta förslag.

Departementschefen. De jämkningar som av utredningsmannen föreslagits i
fråga om vattenlagens bestämmelser om aktbildning m. in. synes ej giva
anledning till erinran. Jag vill endast, med anledning av påpekande i ett
remissyttrande, förorda den ytterligare ändringen i bestämmelserna, att skyldighet
att till vattenöverdomstolen insända renoverat exemplar av akt skall
inträda först då målet avgjorts genom lagakraftägande dom. Kompletterande
föreskrifter om aktbildning m. in. torde såsom utredningsmannen föreslagit
få meddelas i administrativ ordning.

Vad nu förordats innebär ändringar i 10 kap. 8 § och 11 kap. 73 § vattenlagen
ävensom redaktionella jämkningar i 11 kap. 81 och 92 §§. Därjämte
upphäves de nuvarande bestämmelserna i 11 kap. 72 §; denna paragraf kommer
i stället att upptaga bestämmelser om protokollföring enligt vad som
anförts i föregående avdelning.

\ ad angår övergångsförhållandena synes såsom utredningsmannen föreslagit
äldre lag böra tillämpas beträffande målförteckning i mål som anhängiggjorts
vid vattendomstolen före nya lagens ikraftträdande. I övrigt torde
emellertid de nya bestämmelserna kunna tillämpas i fråga om äldre mål. III.

III. Vissa domstolskostnader

Gällande bestämmelser m. m. Enligt 11 kap. 97 § vattenlagen gäller, att sökande
i ansökningsmål och kärande i stämningsmål ävensom klagande i besvärs-
och underställningsmål, den sistnämnde i den mån kostnaden orsakats
av hans besvär, är pliktiga att förskjuta vissa domstolskostnader, bl. a.
gottgörelse åt vattendomstolens ledamöter och sekreterare för inställelse vid
domstolens sammanträde, där detta hålles vid syn å stället, eller vid un -

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 ur 1960

dersökning enligt 11 kap. 45 § 2 inom., dock ej ersättning för längre resa
än från järnvägs- eller ångbåtsstation, som ligger närmast sammanträdesplatsen.
Sökande i underställningsmål kan också bli skyldig att förskjuta dylik
kostnad. Huruvida kostnad, som någon sålunda förpliktats att gälda,
helt eller delvis skall gottgöras honom av annan part, skall avgöras enligt
de regler, som gäller beträffande rättegångskostnader i vattenmål.

Vad sålunda är stadgat skall enligt It kap. 106 och 108 §§ med vissa modifikationer
tillämpas jämväl i mål vid vattenöverdomstolen och högsta domstolen.

I detta sammanhang torde få erinras om bestämmelserna i 11 kap. 95 och
96 §§ vattenlagen, enligt vilka sökande i vattenmål i vissa fall är skyldig att
erlägga viss avgift, s. k. vattendomstolsavgift, såsom bidrag till kostnaden
för vattendomstolarnas organisation och verksamhet. Avgiftsskyldighet inträder
då enligt vattenlagen medgivande lämnas till 1) byggande i vatten för
vattnets tillgodogörande såsom drivkraft; 2) vattenreglering; 3) torrläggningsföretag
som avses i 7 kap. vattenlagen; 4) företag enligt 8 kap. vilket
avser förutom avledande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten jämväl
torrläggning av mark. Vidare skall avgift erläggas 5) då ändrade bestämmelser
rörande hushållningen med vattnet meddelas i syfte att vinna
ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft. Avgiften skall erläggas så snart beslutet
därom vunnit laga kraft.

Beträffande grunderna för avgiftens bestämmande stadgas, såvitt angår
byggnad för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft, att avgiften skall bestämmas
i förhållande till den förut icke tillgodogjorda vattenkraft, som
beräknas kunna vid lågvatten uttagas vid byggnaden, dock med avdrag för
den vattenkraft, för vilken i samband med regleringsföretag avgift förut erlagts.
Där med vattenreglering eller med ändrade hushållningsbestämmelser
åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft, skall avgiften bestämmas i förhållande
till ökningen i den vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas i sökandens
eller, då fråga är om vattenreglering enligt 3 kap. 1 § vattenlagen, samtliga
till regleringssamfälligheten hörande strömfall. Avses att möjliggöra utnyttjande
av förut uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, skall avgiften bestämmas
i förhållande till den ökning i vattenkraftens värde, som genom
företaget eller de ändrade hushållningsbestämmelserna beredes. Om ändamålet
med vattenreglering jämväl är torrläggning av mark, skall avgift tilllika
utgå i förhållande till värdet av den båtnad, som i nämnda hänseende
vinnes genom företaget. Det sagda äger tillämpning även i fråga om företag
enligt 7 kap. samt beträffande företag enligt 8 kap. såvitt därigenom vinnes
båtnad genom marks torrläggning.

När avgiften enligt vad nu sagts skall bestämmas på grundval av storleken
av viss vattenkraft, skall den, efter lagändring år 1954,1 utgå med tre kronor
för varje hästkraft. Skall avgiften beräknas efter ökningen i värde å vattenkraft
eller efter båtnad som beredes mark, skall den erläggas med en och 1

1 Se prop. 1954:198; LSU24.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

en halv promille av värdeökningen eller båtnaden. Om avgift enligt dessa

grunder skulle uppgå till mindre belopp än femtio kronor, skall den ej er läggas.

I 11 kap. 96 § föreskrives att storleken av domstolsavgiften skall, enligt
de i 95 § stadgade grunderna, bestämmas av vattendomstolen eller, då fråga
är om företag, vartill medgivande lämnas vid syneförrättning enligt 10 kap.
vattenlagen, av synemännen. Bestämmelser om indrivningen av avgifterna
har meddelats i kungörelsen den 2 oktober 1953 angående indrivningen och
användningen av vissa med anledning av företag i vatten utgående avgifter.
Enligt denna kungörelse skall vattendomstolsavgifter inbetalas till länsstyrelsen
i det län, där företaget huvudsakligen utförts eller skall utföras.

Förslag om vattendomstolsavgift framlades ursprungligen i det av vattenrätts-
och dikningslagskommittéerna år 1910 avgivna betänkandet med förslag
till vattenlag. Såsom motivering för förslaget anförde kommittéerna, att
den nya organisationen av vattendomstolar med nödvändighet medförde ökade
utgifter för statsverket och att det därför icke vore obilligt att av dem, som
för främjande av sina intressen tog den nya organisationen i anspråk, kräva
något bidrag till kostnaderna.1

Summan av de influtna vattendomstolsavgifterna bar varierat betydligt under
olika år. De första åren efter vattenlagens ikraftträdande inflöt tämligen
små belopp. För budgetåren 1934/35—1938/39 var årsmedeltalet drygt 40 000
kronor och för budgetåren 1949/50—1953/54 drygt 107 000 kronor. Från
och med budgetåret 1954/55, vid vars ingång den förut omnämnda lagändringen
trädde i kraft, bär influtit för 1954/55 178 500 kronor, för 1955/56
252 500 kronor, för 1956/57 725 500 kronor för 1957/58 501 900 kronor och
för 1958/59 408 400 kronor, eller i medeltal 413 400 kronor om året.

Utredningsmannen. Utredningsmannen framhåller till en början, att de
nuvarande bestämmelserna ill kap. 97 § vattenlagen visat sig mindre lämpliga
såvitt avser domstolspersonalens inställelsekostnader. Den fördelning av
kostnaderna mellan statsverket och parterna som därigenom blir nödvändig
medför sålunda en icke obetydlig arbetsbörda för domstolarnas personal.
Uppsättandet och granskningen av domstolarnas reseräkningar blir nämligen
regelmässigt tidsödande, vartill kommer att detta arbete på grund av
sin stundom invecklade natur måste anförtros kvalificerad personal.

Mot denna bakgrund skulle det ur vissa synpunkter framstå som ändamålsenligt,
om statsverket övertoge samtliga kostnader — såväl resekostnader
som traktamenten — vilka uppkommer för domstolspersonalens inställelser
vid sammanträden och undersökningar. Utredningsmannen har emellertid
icke ansett sig böra föreslå en sådan ordning. Därvid har han beaktat, att en
fördelning mellan statsverket och parterna av traktamentena är förhållandevis
lätt att utföra. Hänsyn har vidare tagits till att statsverkets kostnader
för vattendomstolarna därigenom skulle komma att ökas ej obetydligt, uppskattningsvis
med omkring 75 000 kronor om året. Enligt utredningsman- 1

1 1910 års bet. s. 477.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

nens mening är det naturligtvis tänkbart att kompensera en sådan kostnadsökning
på andra vägar, exempelvis genom en höjning av vattendomstolsavgiften
eller genom en särskild schablonavgift, men han har dock ej ansett
sig böra framlägga något sådant förslag.

Utredningsmannen har i stället funnit en sådan ordning böra övervägas,
som innebär att traktamentena liksom hittills skall gäldas av parterna, medan
resekostnaderna helt skall drabba statsverket. Härigenom skulle uppnås,
att vattendomstolarnas arbete med reseräkningarna skulle minska och även
i betydande utsträckning kunna övertas av mindre kvalficerad personal än
den som för närvarande svarar härför. Vidare anför utredningsmannen:

Till vinnande av utredning rörande de ekonomiska konsekvenserna av en
sådan lösning har från vattendomstolarna uppgifter inhämtats om de belopp,
som med stöd av It kap. 97 § förskjutits av parter i vattenmålen och
avser rena resekostnader för domstolspersonalens inställelser vid sammanträden
och undersökningar under budgetåren 1955/56, 1956/57 och 1957/58.
Kostnaderna under dessa år har för riket i dess helhet befunnits utgöra,
i avrundade tal, 17 900 kronor respektive 16 200 kronor och 22 800 kronor. I
dessa belopp ingår icke de resekostnader, som på grund av bestämmelserna
1 11 kap. 106 och 108 §§ förskjutits av parter i mål vid vattenöverdomstolen
och högsta domstolen. Nämnda kostnader torde dock vara förhållandevis
låga, varför man i detta sammanhang synes kunna bortse från dem.

Om man beaktar, att den ifrågasatta reformen kommer att medföra minskat
arbete med reseräkningarna vid vattendomstolarna samt att arbetet —
till fromma för de egentliga domaruppgifterna — kan överflyttas från kvalificerad
personal till mindre dyrbar arbetskraft, lär den ökning av statsverkets
kostnader som därigenom skulle uppkomma icke kunna anses vara
av sådan storlek, att statsfinansiella skäl bör hindra reformens genomförande.

Utredningsmannen framhåller vidare, att den nuvarande ordningen, enligt
vilken statsverket svarar för domstolspersonalens kostnader för järnvägs-
och ångbåtsresor, tillkommit för att ej i oskälig grad betunga dem
som vill eller måste anlita vattendomstolen.1 Trots den lättnad som parterna
därigenom vinner, kan likväl enligt utredningsmannens mening kostnaderna
för resor med andra samfärdsmedel som domstolspersonalen ofta måste
anlita för sin färd till förrättningsställena i många fall, särskilt i Norrland,
uppgå till så stora belopp, att de för främst mindre företag kan bli ganska
kännbara. Det måste även framstå som stötande att den, vars företag ligger
långt från en järnvägsstation, drabbas av betydande kostnader i förevarande
hänseende, medan i andra mål, som avser företag belägna intill en järnvägsstation,
sådana kostnader över huvud ej uppkommer.

Utredningsmannen föreslår alltså, att parterna i vattenmål skall befrias
från sin nuvarande skyldighet att bestrida domstolspersonalens kostnader
för resa till domstolssammanträde eller undersökning. Dessa kostnader bör
i stället i sin helhet ersättas av allmänna medel. I samband med den ändring
i 11 kap. 97 §, som utredningsmannens förslag föranleder, bör enligt
samma förslag vissa förtydliganden göras i paragrafen. Dessa ändringar anses
icke böra föranleda någon jämkning i 11 kap. 106 eller 108 §. 1

1 1010 års bet. 477.

Kungl. Maj ds proposition nr 52 år 1960

Yttrandena. Vid remissbehandlingen av utredningsmannens promemoria
har förslaget om ändring i 11 kap. 97 § vattenlagen närmare berörts av
vattenöverdomstolen jämte några vattendomstolar, väg- och vattenbgggnadsstgrelsen,
kammarkollegiet och statskontoret.

Vattenöverdomstolen erinrar om att den i yttrande över ett av särskild sakkunnig
1954 avgivet betänkande angående instansordningen i vattenmål
m. m. tillstyrkt en sådan lagändring, som utredningsmannen nu föreslagit,1
samt framhåller att vattenöverdomstolen fortfarande anser att denna ändring
under alla förhållanden bör genomföras. Kammarkollegiet anser att
utredningsmannen anfört vägande skäl för att statsverket skall övertaga
domstolspersonalens resekostnader. Västerbggdens vattendomstol tillstyrker
i hög grad en reform men ifrågasätter om icke kostnad för resa under
synegång eller undersökningsförrättning bör förskjutas av sökande eller likställd
part.

Utredningsmannens förslag avstyrkes av statskontoret, som anser den
främsta anledningen till att arbetet med fördelningen av resekostnaderna
blivit så betungande vara, att den dömande personalen i allmänhet fått medgivande
att utan kostnadsjämförelse använda egen bil vid tjänsteresor. Ämbetsverket
anser det icke rimligt att staten som en direkt följd av ett sådant
medgivande skulle påtaga sig ökade kostnader. Skälet att kostnaderna
drabbar de enskilda parterna ojämnt kan icke heller godtagas. Skulle förslaget
genomföras bör det undersökas, om icke möjlighet föreligger att
införa en efter schablonmässiga normer fastställd gottgörelse till statsverket
för resekostnaderna.

Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen berör även frågan om traktamentena
och anmärker, att det varit väl motiverat att låta domstolspersonalens inställelsekostnader
helt utges av och stanna å statsverket. Samma ståndpunkt
intager vattenöverdomstolen som föreslår, att parterna i vattenmål befrias
från skyldighet att gälda såväl resekostnader som traktamenten för domstolspersonalens
inställelser vid sammanträden och undersökningar samt att
dessa kostnader ersättes av allmänna medel. Enligt vattenöverdomstolens erfarenhet
uppkommer nämligen praktiska svårigheter jämväl vid fördelning
av traktamentena, såväl vid delning mellan statsverket och parterna som
vid delning mellan flera parter inbördes. Om det av utredningsmannen angivna
beloppet för traktamentena, omkring 75 000 kronor per år, är riktigt,
torde enligt vattenöverdomstolens mening statsfinansiella skäl icke böra
stå i vägen för statsverkets övertagande även av dem.

Departementschefen. Som framgår av den förut lämnade redogörelsen är
på grund av föreskrift ill kap. 97 § vattenlagen sökande i vattenmål pliktig
att förskjuta gottgörelse åt vattendomstolens ledamöter och sekreterare för
inställelse vid synesammanträden och undersökningar. Beträffande resekostnaderna
gäller dock den begränsningen, att ersättning ej behöver förskjutas
för längre resa än från den järnvägs- eller ångbåtsstation, som ligger
närmast sammanträdesplatsen. Även inom andra rättsområden förekom- 1

1 Jfr prop. 1955: 127 s. 48.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

mer det att kostnaderna för domstolsledamots inställelse vid rätten skall betalas
av parterna. Så skall enligt 39 kap. 4 § rättegångsbalken kostnaden för
syn i vanligt rättegångsmål utgivas av parterna, om saken är sådan, att förlikning
därom är tillåten, eller fråga är om ansvar för brott, som ej hör under
allmänt åtal. Samtidigt bör erinras om att kostnaderna för ägodelningsdomarnas
och ägodelningsnämndemännens inställelser vid sammanträden
med ägodelningsrätt enligt 21 kap. 12 § jorddelningslagen numera bestrids
av statsverket (jfr prop. 1945:27;L2U 7).

Utredningsmannen har nu förordat den förenklingen i vattenlagens regler,
att vattendomstolens resekostnader helt skall läggas på statsverket. Frågan
om lagändring i detta hänseende var aktuell vid 1955 års riksdag i samband
med att vattenöverdomstolen omorganiserades, men den fick då anstå
(se prop. 1955: 127 s. 50).

Genom den begränsade reform, som nu förordats av utredningsmannen,
skulle otvivelaktigt värdefulla förenklingar vinnas och därjämte vissa rättvisekrav
tillgodoses, men det bör icke bortses från att även fördelningen mellan
statsverket och parterna av kostnaderna för traktamenten kan förorsaka
praktiska svårigheter. En avsevärd administrativ förenkling skulle vinnas
om det föreskrives, att såväl resekostnader som traktamenten helt skall
bestridas av statsmedel. Genom en sådan reform skulle emellertid staten
åsamkas betydande merkostnader för vattendomstolsorganisationen. Kostnadsökningen
kan uppskattas till omkring 100 000 kronor om året, varav
ungefär 75 000 kronor hänför sig till traktamenten och återstoden till resekostnader.
En förutsättning för reformen bör vara, att statsverket i någon
form kompenseras för denna kostnadsökning. Som en naturlig kompensalionsform
framstår en höjning av den ill kap. 95 § vattenlagen föreskrivna
vattendomstolsavgiften, som uttages av sökanden till belopp som står i
proportion till omfattningen av det företag varom fråga är. En viss uppräkning
av avgiften är motiverad jämväl med hänsyn till den penningvärdesförändring
som skett sedan 1954, då de nu gällande grunderna för avgiften
fastställdes. Jag vill förorda en höjning av avgiftens grundbelopp för
vunnen hästkraft från tre till fem kronor och eu ändring av andelstalet för
avgiften i de fall, då den skall utgå i förhållande till ökning i värde å vattenkraft
eller efter båtnad, som beredes mark, från en och en halv till två promille.
En inom justitiedepartementet verkställd undersökning har visat att
en sådan höjning av avgiften kan beräknas medföra en ökning av de i medeltal
för år utgående avgiftsbeloppen med 200 000 å 250 000 kronor.

På grund av det anförda vill jag föreslå, att rese- och traktamentskostnaderna
för vattendomstolarnas personal helt överföres på statsverket samt att
ändring vidtages i grunderna för bestämmande av vattendomstolsavgift i
enlighet med vad jag förut angivit. För genomförande av dessa reformer påkallas
ändringar i It kap. 95 och 97 §§ vattenlagen.

Kostnader som uppkommer i vattenmål för vattenövcrdomstolens och
högsta domstolens syn på stället ävensom för undersökning genom vatten -

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1960

överdomstolens tekniska ledamöter skall enligt gällande bestämmelser i princip
förskjutas av den som fullföljt talan. Domstolen kan dock i vissa fall bestämma
att sådan kostnad skall förskjutas av allmänna medel och gäldas
av statsverket. I samband med den omarbetning av de för vattendomstolarna
gällande bestämmelserna som jag nu förordat torde reglerna om rättegången
i vattenöverdomstolen och högsta domstolen lämpligen böra ändras
så, att statsverket alltid svarar- för berörda syne- och undersökningskostnader.
11 kap. 106 § bör ändras i enlighet härmed. Vad denna paragraf
stadgar angående rättegången i vattenöverdomstolen skall på grund av hänvisning
ill kap. 108 § i tillämpliga delar gälla i fråga om högsta domstolen.

I mål där fråga om bestämmande av dom stol savgift prövats av vattendomstol
eller synemän före dagen för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna
bör vid fullföljd av talan de äldre avgiftsgrunderna tillämpas, även om den
högre instansens prövning äger rum efter ikraftträdandet.

IV. Vissa ändringar i övrigt i vattenlagen m. m.

Sökandes rätt att utfå ett exemplar av erinringsskrifter m. m. Enligt 11 kap.
38 § vattenlagen skall inlaga, vari ansökning bestrides eller invändning göres
mot ifrågasatt företags omfattning eller mot tillärnad vattenbyggnads
konstruktion eller eljest mot föreslagen anordning, inges till vattenrättsdomaren
i två exemplar. 11 kap. 39 § stadgar, att sökanden äger utbekomma
det ena exemplaret av sådan erinringsskrift. För aktförvarare skall genom
vattenrättsdomarens försorg erforderligt antal avskrifter framställas på sökandens
bekostnad.

För att möjliggöra ökad användning av kontorstekniska hjälpmedel bör i
enlighet med förslag av utredningsmannen 39 § jämkas så, att sökanden
kan utbekomma antingen ett exemplar av de inkomna erinringsskrifterna
eller en avskrift därav. Motsvarande ändringar bör samtidigt vidtagas ill
kap. 53 och 68 §§ vattenlagen.

Vittneskallelser. Ill kap. 42 § andra stycket vattenlagen stadgas, att vittnesstämning
till vattendomstolens sammanträden utfärdas av vattenrättsdomaren
eller vattenrättssekreteraren. Ur arbetsekonomiska synpunkter är det
önskvärt, att kallelser och andra meddelanden rörande målens handläggning,
som beslutats av vattenrättsdomaren eller vattendomstolen, skall kunna
undertecknas av icke rättsbildade biträden på vattendomstolskanslierna.
Jag förordar därför, efter förslag av utredningsmannen, att nyssnämnda stadgande
ersättes med en föreskrift enligt vilken det tillkommer vattenrättsdomaren
att besluta om vilka vittnen som skall kallas. Själva kallelsen kan
därefter utfärdas av annan. Att vattendomstolen ej är förhindrad av ett sådant
vattenrättsdomarens beslut att förordna annorlunda framgår av 11 kap. 71 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

Vidare bör ordet »vittnesstämning» utbytas mot uttrycket »kallelse av vittne»
(jfr 36 kap. 7 § rättegångsbalken), varjämte med sådan kallelse bör jämställas
kallelse av sakkunnig.

Tillsättningen av vattenrättssekreterare m. m. Hos vattendomstol skall enligt
11 kap. 8 § vattenlagen vara anställd en lagkunnig sekreterare, förordnad
av Konungen, som ock äger, när sådant finnes lämpligt, återkalla förordnandet.
Ställföreträdare för sekreteraren förordnas av vattenöverdomstolen.
Utöver den vattenrättssekreterare som sålunda enligt stadgande i lagen
skall finnas vid varje vattendomstol tjänstgör vid alla vattendomstolarna
en eller flera vattenrättssekreterare (extra och biträdande vattenrättssekreterare).
Dessa förordnas emellertid av vattenöverdomstolen.

Anledning synes icke föreligga att bibehålla en ordning enligt vilken vissa
sekreterartjänster skall tillsättas av Kungl. Maj:t medan andra skall tillsättas
av vattenöverdomstolen. övervägande skäl talar för att dessa tjänster,
såsom utredningsmannen föreslagit, alltid skall tillsättas av vattenöverdomstolen.
Föreskriften i 11 kap. 8 § vattenlagen, att sekreteraren skall förordnas
av Konungen, bör därför utgå. Det torde i stället böra stadgas i paragrafen,
att bestämmelser om tillsättning av vattenrättssekreterare meddelas
av Konungen.

Kommissionärsarvodet vid vattendomstolarna. Enligt föreskrift i stadgan
den 25 maj 1945 angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna skall vid
vattendomstol finnas kommissionär med åliggande att tillhandagå med ingivande
av handlingar samt med uttagande och översändande av expeditioner
och ingivna handlingar m. m. För flertalet av de uppdrag som anförtros
kommissionären äger denne åtnjuta arvode med belopp som anges i
stadgan.

Bestämmelser om kommission är sväsendet vid domsagorna återfinns i domsagostadgan
den 11 juni 1943 och i förordningen den 30 juni 1943 angående
kommissionärsavgift i domsagorna. Dessa bestämmelser överensstämmer i
stort med motsvarande föreskrifter för vattendomstolarna utom däri att i
domsagorna skall utgå kommissionärsavgift i stället för lcommissionärsarvode.
Kommissionärsavgiften är, i motsats till kommissionärsarvodet, en stämpelavgift
och tillfaller alltså statsverket.

Frågan om kommissionärsväsendet vid domstolarna har varit föremål för
behandling inom 1951 års rättegångskommitté, som avgivit en den 13 oktober
1952 dagtecknad promemoria i ämnet. Däri bär föreslagits, att konnnissionärsfrågan
för domstolarnas del, liksom tidigare i fråga om statens förvaltande
myndigheter, skulle lösas enligt den s. k. serviceprincipen, varigenom
något behov av särskilda kommissionärer icke skulle finnas vid domstolarna.

Anledning synes icke föreligga att bibehålla den särställning som kommissionärerna
vid vattendomstolarna numera intager i förhållande till domsagornas
kommissionärer. Härtill kommer att ett slopande av kommissio 3

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 52

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1960

närsarvodet vid vattendomstolarna är ägnat att underlätta organisatoriska
förändringar inom vattendomstolskanslierna. Oaktat frågan om kommissionärsväsendets
framtida utformning ännu icke erhållit sin slutliga lösning
— ställning till rättegångskommitténs förutnämnda förslag kan icke tagas
i detta sammanhang bör därför, såsom föreslagits av utredningsmannen,
en reform i angiven riktning genomföras. Härför kräves riksdagens medverkan
i så måtto, att 1943 års förordning angående kommissionärsavgift i domsagorna
bör kompletteras med stadgande, att förordningen skall vara tilllämplig
å vattendomstolarna. Därjämte erfordras en jämkning i 5 § förordningen
den 19 november 1914 angående stämpelavgiften. Denna fråga
torde emellertid få anmälas i annat sammanhang.

De föreslagna ändringarna i vattenlagen och förordningen angående kommissionärsavgift
torde böra träda i kraft den 1 juli 1960.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört har inom justitiedepartementet
upprättats i bilaga A1 upptagna förslag till

1) lag om ändring i vattenlagen; samt

2) förordning om ändring i förordningen den 30 juni 1943 (nr 424) angående
kommissionärsavgift i domsagorna.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över det under 1) angivna
lagförslaget måtte för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet
inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Clas Amilon 1

1 Denna bilaga, som frånsett de i lagrådets utlåtande
mella jämkningar är likalydande med motsvarande vid
slag, har här uteslutits.

förordade ändringarna och vissa forpropositionen
fogade författningsför -

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

Bilaga B

Vid promemorian den 6 juni 1959 fogade författningsförslag

1) Förslag
till

Lag om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, att 10 kap. 8 § samt 11 kap. 8, 39, 42, 53, 68, 72,
73, 81, 92, 97 och 99 §§ vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 KAP.

8 §.

Förrättningsmannen åligger----sätt underrättad.

I samma — — — äga kännedom.

Varder sakägare--- — nu sagts.

Över avsända underrättelser skall förrättningsmannen upprätta förteckning
med angivande av avsändningsdagen. Förteckningen må, såframt det
finnes lämpligt, utgöras av hänvisning till uppgifter i förrättningshandlingarna
om sakägares namn och hemvist. Förteckningen, som skall av förrättningsmannen
underskrivas och biläggas förrättningshandlingarna, utgöre, där
ej av eljest föreliggande omständigheter annat förhållande framgår, bevis
att den uppgivna (lagen underrättelser avsänts under angivna adresser.

11 KAP.

8 §•

Hos vattendomstol skola vara anställda en eller flera lagkunniga vattenrättssekreterare,
förordnade av vattenöverdomstolen, som ock äger, när det
finnes lämpligt, återkalla sådant förordnande.

39 §.

Sedan den för avgivande av erinringar bestämda tiden tilländagått, låte
vattenrälIsdomaren, om erinringar inkommit, på sökandens bekostnad verkställa
avskrift av desamma i det antal exemplar, som erfordras för uppfyllande
av föreskrifterna i andra stycket samt för erinringarnas tillhandahållande
å det eller de i kungörelse enligt 32 § angivna ställe eller ställen, dit
avskrifterna så fort ske kan översändas. 1

1 Senaste lydelse, se beträffånde 10 kap. 8 § SFS 1919: 425, beträffande 11 kap. 8 § 1920:
459, beträffande 11 kap. 42 § 1946: 839, beträffande 11 kap. 68 § 1939:146, beträffande 11 kap.
72 § 1920:459, beträffande 11 kap. 73 § 1946:839, beträffande 11 kap. 81 § 1952: 235 och beträffande
11 kap. 92, 97 och 99 §§ 1946:839.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

Av inkomna erinringsskrifter äge sökanden utbekomma ett exemplar eller
en avskrift; och åligge honom, där han vill bemöta vad i dem anförts, att
inom viss av vattenrättsdomaren förelagd tid, minst fjorton dagar, efter utgången
av den tid, som bestämts för erinringars avgivande, ingiva påminnelser
i det antal exemplar, som av vattenrättsdomaren bestämmes. Vid påminnelser,
som ingivas senare än nu nämnts, vare vattendomstolen ej
pliktig att fästa avseende; och varde tillkännagivande härom lämnat i föreläggandet.

Inkomma påminnelser —--dit översändas.

42 §.

Då handling i vattenmål skall delgivas genom rättens försorg, förordne
därom vattenrättsdomaren eller vattenrättssekreterare.

Kallelse av vittne och sakkunnig beslutas av vattenrättsdomaren.

53 §.

Yrkanden beträffande —---förekomna omständigheter.

Av inlaga, som nu nämnts, äge sökanden utbekomma ett exemplar eller
en på hans bekostnad verkställd avskrift.

68 §.

Anmälan om ersättningsanspråk, som avses i 2 kap. 24 och 51 §§, så ock
motsvarande anspråk vid företag enligt 3, 5, 7 eller 8 kap. skall göras skriftligen
och i två exemplar ingivas till vattenrättsdomaren. Ett exemplar eller
en avskrift därav, verkställd på bekostnad av ägaren av den vattenbyggnad
eller anläggning varom fråga är, varde genom vattenrättsdomarens försorg
i rekommenderat brev tillsänt nämnde ägare.

Efter utgången----ortens tidningar.

Angående skyldighet----fått vidkännas.

72 §.

Vid vattendomstolens sammanträde skall föras protokoll av befattningshavare
vid vattendomstolen och undertecknas av honom. Vattenrättsdomaren
äge, då omständigheterna föranleda därtill, själv föra protokollet. Protokoll
skall föras särskilt för varje mål.

Vattenrättsdomaren äge förordna, att utsaga av part, målsägande, vittne
eller sakkunnig skall i stället för att antecknas i protokollet upptagas genom
stenograf i eller på fonetisk väg. I denna ordning må ock upptagas sammanfattning
av utsaga, avseende vad som kan antagas vara av betydelse i målet.

Stenograf utses av vattenrättsdomaren.

Ej må den anlitas som protokollförare eller stenograf, vilken till saken
eller till part står i sådant förhållande, att hans tillförlitlighet därigenom
kan anses förringad.

Protokollförare skall hava avlagt domared. Stenograf skall inför vattendomstolen
avlägga ed att han efter bästa förstånd skall fullgöra det uppdrag
som lämnats honom. Angående utbytande av sådan ed mot försäkran på
heder och samvete gälle vad om vittnesed är stadgat.

Närmare föreskrifter om protokoll meddelas av Konungen.

73 §.

För varje ansökningsmål skall upprättas en akt, omfattande ett exemplar
av samtliga de handlingar, som i målet ingivits, samt de i målet förda protokoll
så ock avskrift av de utav vattenrättsdomaren i målet utfärdade kungörelser
och meddelade beslut ävensom av vattendomstolens utslag i målet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

Vid akten skall fogas en av befattningshavare vid domstolen underskriven
förteckning över de underrättelser, vilka på grund av bestämmelserna i
33 och 47 §§ blivit å posten avlämnade; och skall förteckningen angiva den
dag, då avlämnandet skett. Förteckningen må, såframt det finnes låmphgt,
utqöras av hänvisning till uppgifter i akten om sakägares namn och hemvist.
Där ej av eljest föreliggande omständigheter annat förhållande framgår,
utgöre förteckning, som nu nämnts, bevis att den uppgivna dagen underrättelser
avsänts under angivna adresser. _ ..

Inom sex veckor efter utgången av varje kvartal skall till vattenöverdomstolen
insändas renoverat exemplar av akterna i de ansökningsmål, som
under kvartalet avgjorts av vattendomstolen.

Närmare föreskrifter om aktbildning meddelas av Konungen.

81 §.

Vad i 42—45 §§, 49 § första stycket, 50 § första stycket, 51 och 52 §§,
55 § första stycket, 56 § första stycket, 57, 58, 64, 67, 70—72 §§, 73 § första,
tredje och fjärde stgekena samt 74 § stadgas beträffande ansökningsmål,
skall, där ej annat framgår av vad nedan i denna § sägs, äga motsvarande
tillämpning i fråga om stämningsmål.

I mål —---motsvarande tillämpning.

Utlåtande, som----vattenrättsdomarens tjänsterum.

I de— — — är stadgat.

92 §.

Vad i 29 § andra stycket, 39—41 §§, 56 § första stycket, 60 § första, andra
och fjärde styckena, 70—72 §§, 73 § första, tredje och fjärde stgekena samt 74 §
stadgas beträffande ansökningsmål skall äga motsvarande tillämpning å underställningsmål
ävensom i tillämpliga delar å besvärsmål vid vattendomstolen,
60 § dock med iakttagande av bestämmelserna i 3 kap. 11 §, 6 kap. 3 §

1 mom., 7 kap. 45 och 55 §§ samt 8 kap. 38 §.

Bestämmelserna i---— och underställningsmål.

97 §.

Sökande i ansökningsmål vare pliktig att förskjuta:

kostnaden för — ----sökandens försorg;

ersättning för —• --- stycket förmäles;

gottgörelse åt----i målet;

gottgörelse åt----självmant föranstaltar;

ersättning för-----45 § 1 mom.;

gottgörelse åt stenograf, som i 72 § sägs, där denne icke är befattningshavare
vid vattendomstolen; samt

traktamente enligt gällande resereglementc åt vattendomstolens ledamöter
samt åt dem som i övrigt tjänstgöra vid vattendomstolen och vilkas biträde
erfordras, för dag, som tagits i anspråk för domstolens sammanträde eller
för undersökning enligt 45 § 2 mom., dock icke då fråga är om sammanträde
utan sgn.

Vad nu--— — hans besvär.

Där i---av klagande.

Huruvida kostnad —----gällande regler.

99 §.

Vill part vädja mot vattendomstols dom i mål, som ej är brottmål, skall
han inom två veckor från den dag, då domen gavs, hos vattenrättsdomaren

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

anmäla vad. Hos vattenrättssekreterare må ock vädjas; pröve dock vattenrättsdomaren,
huruvida sålunda gjord vadeanmälan rätteligen skett.

Part, som---med vadeinlaga.

träd(’r * k,mft den ■ Beträffande målförteckninqar

och aktbildmng i mal, som anhangiggjorts vid vattendomstol före nämnda
dag, galle vad i äldre lag är stadgat.

2) Förslag
till

Kungörelse med närmare föreskrifter om protokollföring, dagböcker och
aktbildning i mål vid vattendomstol m. m.

Med stöd av 11 kap. 72 och 73 §§ vattenlagen den 28 juni 1918 samt
b kap. 13 § rattegangsbalken den 18 juli 1942 förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser
1 §•

Å ansökan, anmälan, inlaga eller annan skriftlig framställning, som ingives
eller insändes till vattenrättsdomaren, skall den som mottager skriften
aat.eckna. dagen, då handlingen inkommit, samt, om handlingen ingivits, uppgitt
om mgivarens namn och postadress. Anteckning om ingivarens postadress
erfordras dock ej, om upplysing härom är på annat sätt tillgänglig.
Övriga handlingar skola förses med anteckning om dagen, då de inkommit.
Har handling ingivits vid vattendomstolens sammanträde eller vid undersökning
enligt 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen, verkställas anteckningarna
av protokollföraren. ö

Om protokoll

2 §•

Protokoll vid förhandling i mål vid vattendomstol skall innehålla en redogörelse
för forhandlingens gång samt upptaga:

1. vattendomstolen samt tid och ställe för sammanträdet;

2. vattendomstolens ledamöter, tolk, om sådan anlitas, samt protokollförare;
1

3. parterna och huruvida de äro tillstädes samt deras ombud eller biträden
och i brottmål den tilltalades försvarare;

4. rättegångsfullmakt, som givits muntligen inför vattendomstolen o.

beteckning av saken;

6. då förhandlingen hålles inom stängda dörrar, anledningen därtill;

7. parternas yrkanden och invändningar, ändringar däri samt medgivanden
av motpartens yrkanden;

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1960

8. yrkanden av andra än parter samt huruvida parterna medgiva eller bestrida
dessa yrkanden;

9. vilka vittnen eller sakkunniga höras och vilka bevis i övrigt förebringas;

10. vattendomstolens beslut, som ej uppsättes särskilt; samt

11. skiljaktiga meningar, som yppas vid omröstning inom vattendomstolen.

Har vad enligt första stycket 7 eller 8 skall redovisas i protokollet upptagits
i inlaga eller annan handling eller förut upptecknats i protokoll i målet,
erfordras ej tillika anteckning i protokollet.

I protokollet skall antecknas utsaga av vittne, sakkunnig, part under sanningsförsäkran
eller målsägande, då han höres i anledning av åklagarens
talan, i den omfattning utsagan kan antagas vara av betydelse i målet, så ock
vad vattendomstolen vid syn å stället iakttager.

Vad i övrigt anföres eller eljest förekommer vid förhandlingen må antecknas
i protokollet i den omfattning detta anses nödigt. Parts utveckling av
sin talan i rättsligt hänseende må ej upptagas i protokollet, med mindre särskilda
skäl föranleda därtill.

Vad i denna § stadgas skall i tillämpliga delar gälla beträffande protokoll
vid annat sammanträde än förhandling.

3 §•

Där sådant finnes lämpligt, skall protokoll vid förhandling uppsättas efter
hand som denna fortskrider. I andra fall skall protokollet med ledning
av memorial, fört med vanlig skrift eller stenografi, uppsättas före förhandlingens
slut eller, om detta ej medhinnes, snarast möjligt därefter. Utan synnerliga
skäl må dock protokollet ej uppsättas senare än fyra veckor efter
förhandlingens slut.

När protokollet är uppsatt, skall vattenrättsdomaren å protokollet göra
anteckning därom med angivande av dagen för anteckningen och utsättande
av namn eller signatur. För sådant ändamål skall protokoll, som förts av
särskild protokollförare, uppvisas för vattenrättsdomaren så snart det är
uppsatt.

Om skyldighet att giva protokollet i vissa delar slutlig avfattning före förhandlingens
slut stadgas i 4 §.

4 §•

Sedan utsaga, soni enligt 2 § tredje stycket skall antecknas i protokollet,
upptecknats, skall den uppläsas eller tillfälle på annat sätt lämnas att granska
uppteckningen samt den hörde tillfrågas, om han har något att erinra mot
innehållet. Erinran, som ej föranleder ändring, skall antecknas.

Användes memorial för uppteckning av utsagan och sker granskningen
innan utsagan antecknats i protokollet, skall memorialet i denna del erhålla
slutlig avfatlning i samband med granskningen och sedan ordagrant överföras
till protokollet.

Har enligt 11 kap. 72 § andra stycket vattenlagen utsaga upptagits genom
stenografi eller sammanfattning av utsaga upptagits på fonetisk väg, skall
stadgandet i första stycket i tillämpliga delar gälla beträffande sådan utsaga
eller sammanfattning. 5

5 §•

Stenogram och fonogram över utsaga, som upptagits enligt 11 kap. 72 §
andra stycket vattenlagen, skola så snart ske kan återgivas i vanlig skrift.
Utskriftens riktighet skall bestyrkas av stenografen eller, då utskriften sker

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

j^R.f.ono§^am’ av någon som enligt vattenrättsdomarens prövning kan tillforlitligen
fullgöra uppgiften. Utskriften skall upptagas i akten i målet,
förstöras *°n0§ram återgivits i vanlig skrift enligt första stycket, må det

Om dagbok

„ 6 §•

®7er„mal Vld vattendomstol skall föras dagböcker. Dagbok skall föras särski
t tor ansokningsmål, stämningsmål samt besvärs- och underställningsmai.
°

Målen numreras i dagbok i löpande följd för kalenderår.

Dagbok skall bestå av dagboksblad över handläggningen av de särskilda
malen. Dara skola föras uppgifter i de avseenden som angivas i härvid foga v

rfrmuUiar A EJ vai!e erforderligt att å dagboksbladet angiva be skaffenheten

av sadana handlingar som åtfölja annan handling och i denna
anmarkts sasom bilagor.

Erfordras i ett mål flera än ett dagboksblad, skall målets dagboksnummer
antecknas pa dem alla. De skola dessutom numreras i löpande följd.

Dagboksblad skola, ordnade i följd efter dagboksnumren, förvaras i samiingsparm.
Särskilda samlingspärmar skola finnas för mål, i vilka rättegång
pågar, samt för avgjorda mål. Dagboksbladen för avgjorda mål skola så
detta lämpligen kan ske inbindas i nummerföljd. Då akten vid fulltoljd
av talan insändes till vattenöverdomstolen eller eljest översändes till
annan domstol eller till myndighet, skall avskrift av dagboksbladet biläg -

Om aktbildning
7 §•

Akt i mål vid vattendomstol skall inrättas i enlighet med vad nedan sägs.

8 §•

Akt skall förses med omslag. Den må ock, där det med hänsyn till dess
omfattning finnes ändamålsenligt, helt eller delvis bindas. Å omslag och
band skall angivas vattendomstolen, målets dagboksnummer samt saken
ävensom, om akten bindes i flera band, bandets nummer. Härjämte skall å
omslag och band angivas i fråga om ansöknings- och underställningsmål söKande,
i fråga om stämningsmål parterna samt beträffande besvärsmål klagande.

Akterna i avgjorda mål skola, där de ej äro bundna, ordnade i följd efter
dagboksnumren sammanföras i buntar inom lämpligt skyddsomslag.

9 §-

Akt skall i allmänhet omfatta allenast sådana handlingar som avse målets
r a,^d-,-ggnmg vid vattendomstolen intill dess det slutligen avgjorts där. Om
fullföljd talan mot dom eller beslut avvisas av vattenrättsdomaren, skola
dock även fullföljdshandlingarna jämte avvisningsbeslutet upptagas i akten.
Detsamma skall gälla i fråga om avgörande av vattenöverdomstolen och
högsta domstolen i dit fullföljda mål, som icke i alla delar avgjorts av vattendomstolen.

Inlagor och andra handlingar som upptagas i akt skola numreras såsom

1 Formulären här uteslutna.

Kungi. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

aktbilagor i löpande följd efter hand som de inkomma. Dock må, där så finnes
lämpligt, såsom en aktbilaga redovisas flera erinringsskrifter, förklaringar
eller andra yttranden, som skola ingivas inom bestämd tid. Å varje aktbilaga
skall utsättas vattendomstolens namn och målets dagboksnummer.

10 §.

Memorial, stenogram som i 5 § avses ävensom dupletter av handlingar samt
missiv som icke innehålla någon upplysning av betydelse skola, utan att upptagas
i akten, biläggas handlingarna i målet. Vad nu sagts skall gälla jämväl
delgivningsbevis, som ej anses böra intagas i akten, ävensom bevis om uppläsning
och publicering av kungörelse eller annat meddelande, sedan anteckning
om uppläsningen och publiceringen gjorts i akten eller i dagboken. Här
avsedda handlingar skola utgallras sedan målet avgjorts och avgörandet
vunnit laga kraft.

Om minnesbok

n §•

Vid vattendomstol skall föras minnesbok, som dag för dag utvisar vilka
sammanträden som skola hållas och vad i övrigt kan vara att å viss dag iakttaga.

Denna kungörelse träder i kraft den . Beträffande målförteckningar

och aktbildning i mål, som anhängiggjorts vid vattendomstol före nämnda
dag, skola äldre bestämmelser gälla.

3) Förslag
till

Förordning om ändring i förordningen den 30 juni 1943 (nr 424)
angående kommissionärsavgift i domsagorna

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 30 juni 1943 angående kommissionärsavgift
i domsagorna skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives samt att förordningens rubrik skall lyda som följer.

Förordning angående kommissionärsavgift i domsagorna
och vattendomstolarna

1 §•

För uttagande och översändande av handlingar samt meddelande av skriftliga
underrättelser genom kommissionär i domsaga och vattendomstol utgår
stämpelavgift (kommissionärsavgift) till belopp och i den ordning här nedan
sägs.

Denna förordning träder i kraft den

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 1 februari
1960.

Närvarande:
justitieråden Beckman,

E. Söderlund,

Tammelin,
regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 9 januari 1960 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj: t Konungen i statsrådet
den 18 december 1959, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag om ändring i vattenlagen.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn Gösta Dyrssen.

Förslaget föranledde följande yttranden.

Justitieråden Beckman och Tammelin samt regeringsrådet Nevrell:

Reglerna för protokolleringen vid vattendomstolarna böra icke avvika från
vad som gäller för de allmänna domstolarna i vidare mån än som måste
anses betingat av särskilda omständigheter. Med hänsyn till de vid vattendomstolarna
rådande arbetsförhållandena torde emellertid avgörande betänkligheter
icke möta mot de föreslagna särbestämmelserna, vilka genomgående
betecknats såsom nödvändiga eller önskvärda av de därav närmast
berörda. Från denna utgångspunkt saknas anledning framställa erinran mot
förslaget att särskilda bestämmelser om protokollering upptagas i vattenlagen.

Vad angår avfattningen av 11 kap. 72 § vattenlagen må anmärkas, att den
tilltänkta protokollskungörelsen för vattendomstolarna skall innehålla närmare
föreskrifter ej blott om protokoll utan även om vad som upptagits enligt
andra stycket. Sista stycket i paragrafen bör därför kompletteras med en
hänvisning härtill.

Justitierådet Söderlund:

Det förut tillämpade muntligt-protokollariska förfarandet innebar för våra
underdomstolar, att avgörandet grundades, icke omedelbart på vad som förekommit
vid domstolens förhandlingar, utan på vad som upptagits i proto -

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1960

koll över dessa förhandlingar. Detta förfarande betraktades under arbetet
på den nya rättegångsordningen såsom ur flera synpunkter otillfredsställande.
Förfarandet var bl. a. ägnat att leda till dröjsmål med avgörandet
och onödiga uppskov. När materialet för domen fanns bevarat i protokollen,
låg det nära till bands att anse avgörandet mindre brådskande; man
kunde taga god tid på sig för protokollens utformande, bereda parterna tillfälle
att framställa anmärkningar mot protokollen o. s. v. På sina håll ledde
förfarandet till att i vissa mål skriftväxling praktiskt taget ersatte de muntliga
förhandlingarna; vid ett tillfälle ingavs en skrift, som vid nästa tillfälle
skriftligen bemöttes av motparten o. s. v. Även om i flertalet fall muntlig
förhandling alltjämt var regeln, var det ej ovanligt att protokollen uppsattes
så sent, att redan av sådan anledning förutsättningar saknades för att tillförlitligt
återge vad som förekommit vid förhandlingarna. Härtill kom, att
man sällan sökte direkt återge avgivna utsagor och anföranden utan eftersträvade
en formell bearbetning, varvid risken för misstag och oavsiktlig
förvanskning ytterligare ökades. Det må även framhållas, att bristen på koncentration
i rättegången —- de upprepade uppskoven — och på omedelbarhet
— dömandet på protokoll i stället för på omedelbara iakttagelser —
med fog kunde anses försvåra lekmännens medverkan i domstolarna.

Med hänsyn till nu antydda olägenheter och av andra skäl, som här kunna
förbigås, har som ledande grundsats för den nya rättegångsordningen
fastställts, att underdomstols avgörande skall grundas omedelbart på vad
som förekommit vid huvudförhandling i målet. Protokoll vid huvudförhandlingen
skall ej vidare tillmätas betydelse i detta avseende. Att viss protokollföring
likväl föreskrivits sammanhänger främst med att förnyad bevisupptagning,
t. ex. vid överklagande i högre rätt, ansetts böra undvikas både
av processuella skäl och ur kostnadssynpunkt. Det har därför ansetts lämpligt
alt muntliga bevisutsagor vid underrätten i korthet återges i dess protokoll.
Även vissa uppgifter om förhandlingens gång m. m. skola upptagas
i protokollet. Detta kan vara av betydelse bl. a. vid kontroll av att ledande
grundsatser för rättegången ej åsidosatts.

Att protokollets uppgift sålunda är en helt annan än förut torde ytterligare
framgå av följande, något förenklade framställning.

Emedan domen skall grundas på förhandlingen, ej på protokollet, kan
göras gällande, att protokollets innehåll strängt taget icke längre angår de
dömande ledamöterna. Som regel skola därför rättens ledamöter icke heller
betungas med protokollföringen. Denna skall ombesörjas av protokollförare
på eget ansvar. Vanligen anlitas härför någon yngre befattningshavare vid
rätten. Det sagda är emellertid underkastat vissa modifikationer. Av praktiska
skäl medges, att om i något fall ordföranden finner det enklast, han
äger själv föra protokoll. Likaså kan exempelvis av kostnadsskäl, när rätten
består av flera lagfarna ledamöter, åläggas någon av dem att tjänstgöra som
protokollförare. Tydligt är vidare, alt samarbete mellan ordföranden och
protokollföraren kan krävas bl. a. med hänsyn till föreskrifterna om kon -

40,

Kimgl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

troll å uppteckning av bevisutsagor. Stundom förekommer alt ordföranden
sammanfattar och dikterar avgivna utsagor. Protokollets innehåll kan även
bli beroende av rättens beslut, att visst förhållande skall antecknas däri.

Genom spärrar i olika avseenden kan sägas vara sörjt för att protokollföringen
ej skall utvecklas i riktning mot det tidigare förfarandet. Härvid
komma särskilt i betraktande lagens stadganden om vad som ej må antecknas
i protokoll. På grund av dessa stadganden får i protokollet ej upptagas
parternas plädering och vanligen ej heller deras sakframställning. En effektiv
spärr utgöra även föreskrifterna om att protokollet i regel skall uppsättas
under förhandlingen och att, om memorial föres, efter vilket protokollet
senare skall utskrivas, protokollets innehåll i allt fall skall i memorialet
ha erhållit sin slutliga avfattning sist före förhandlingens slut. Att
protokollet, så snart det är uppsatt, skall uppvisas för ordföranden, torde
icke innebära, att det skall närmare granskas av ordföranden; någon justering
av protokollet ifrågakommer uppenbarligen ej i detta sammanhang.
Det är fastmera ytterligare en spärr, avsedd att förebygga dröjsmål med
protokollets färdigställande och beröva den, som möjligen så önskat, tillfälle
att efteråt »förbättra» protokollet.

Emellertid förekommer vid sidan av protokollet en mera utförlig, ofta
fullständig upptagning av bevisutsagor medelst stenografi eller på fonetisk
väg. Dessa medel voro avsedda att användas endast i begränsad omfattning,
såsom när särskild vikt låg på innehållet eller de använda ordalagen, och
även då helst endast i fråga om särskilt betydelsefulla delar av utsagan. I
praktiken ha de dock kommit till mycket stor användning, varvid ringa
uppmärksamhet synes ha ägnats frågan om utsagans större eller mindre betydelse.
Anledningen härtill är uppenbarligen, att man därigenom undgår
de uppehåll i handläggningen, som äro ofrånkomliga vid vanlig protokollering
av utsagor och kontroll av vad sålunda upptagits i protokollet. Den
vidgade användningen av särskilt fonetisk upptagning synes ha godtagits av
riksdagen (se NJA II 1958 s. 84). Denna utveckling av förfarandet vid underrätt
innebär, att anordningar, som föreskrivits med tanke på överrättsprocessen
och kunde antagas förenkla rättegången därstädes, kommit till utförande
på ett sätt, som allvarligt tynger förfarandet i den högre rätten, säkerligen
ofta utan att det varit påkallat för sakens bedömande.

Den begränsade betydelse som numera tillagts protokollet medför, att detta
ej heller, såsom tidigare, kan formellt betraktas som ett underlag eller
komplement till domen. Denna måste ges ett så fullständigt innehåll, att
den kan läsas och förstås utan tillgång till protokoll och andra handlingar.
För rättens ledamöter kommer således arbetet att genast inriktas på sakens
avgörande och domens avfattande i stället för, såsom ofta förut, till en början
på protokollets uppsättande. Det sagda torde ha sin giltighet även då
flera huvudförhandlingar erfordras. Vidlyftigheten av ett mål sammanhänger
ofta med anhopningen av ett stort antal helt eller delvis separata
frågor. Åtskilligt arbete på domens avfattning torde kunna bedrivas även

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1960

under förhandlingens gång, om man på grundval av preliminära överläggningar
och beslut till en början inriktar sig på frågor som redan behandlats.

Nu angivna grundsatser om förhållandet mellan huvudförhandling och
protokoll ha vid den nya rättegångsordningens genomförande tillmätts den
allra största betydelse, och de ha ansetts böra tillämpas beträffande underdomstolarna
överlag. Som något avsteg i detta hänseende torde knappast få
åberopas det för vattendomstolar och ägodelningsrätter gjorda medgivandet,
att avgörandet skall grundas å vad vid syn eller annan förhandling förekommit
inför domstolen och handlingarna i övrigt innehålla. Det sista innefattar
nämligen en hänvisning till förrättningshandlingar och kartor, avvägningsprotokoll,
konstruktionsritningar, förteckningar, beräkningar och annat tekniskt
material, vilket måste kunna beaktas vid avgörandet, även om det icke
lämpar sig för eller icke kräver någon diskussion vid domstolsförhandlingarna.
Till handlingar av detta slag torde däremot ej kunna räknas protokoll
över dessa förhandlingar. (Jfr NJA II 1946 s. 451, 465, 468, 625.)

Mot bakgrunden av det här anförda måste det remitterade förslaget såvitt
angår regler för protokollföringen anses ägnat att inge allvarliga betänkligheter.

Kravet på att fullständiga förhandlingsprotokoll skola få föras och att
för detta ändamål avsevärt förlängd tid skall medgivas för protokollets färdigställande
inger farhågor för att arbetet med domens avfattande kan komma
att anstå i avbidan på protokollets uppsättande. Detta står i bestämd
strid med det ovan utvecklade och kunde medföra olägenheter av skilda
slag. Måhända ligger bakom förslaget den tanken, att protokollet såsom under
den äldre rättegångsordningen skulle få ses som ett komplement till domen,
vilken därför kunde ges en enklare avfattning (jfr Löwing, De stora
kraftutbyggnadsmålens behandling, 4:e uppl. 1956, s. 118; stencil). Även detta
står emellertid i strid med det förut anförda, låt vara att i vattenmål säkerligen
åtskilliga praktiska anordningar, såsom användande av bilagor till domen,
kunna användas i förenklande syfte.

Ett sakligt starkare skäl för att fullständiga förhandlingsprotokoll finge
föras kunde vara den ofta långa tid som åtgår för huvudförhandlingar i vattenmål
av särskilt vidlyftig beskaffenhet och den mångfald frågor som därvid
underställes domstolens prövning. Man måste emellertid fråga varför
ej dessa svårigheter skulle kunna bemästras på liknande sätt som vid andra
domstolar. Även där är domaren ofta för domens avfattning beroende av
gjorda minnesanteckningar från huvudförhandlingen, och hinder torde knappast
föreligga att dessa vid behov ersättas av särskilt för domstolens räkning
verkställd upptagning medelst stenograf i eller på fonetisk väg (jfr Gärde
m. fl., Kommentar till rättegångsbalken s. 60, processnämndens handbok,
Underrättsförfarandet, s. 52 samt Knut Elliot i Svensk juristtidning 1958
s. 569).

Det har uppgivits och i yttrandena bekräftats, att fullständiga protokoll
skulle vara önskvärda för att myndigheter och företag skulle kunna taga del

42j Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

av förhandlingarna utan alt behöva inställa sig eller vara hänvisade till rapporter
från personer, som för deras räkning närvarit vid förhandlingarna.
Emellertid måste ifrågasättas, om ett intresse av detta slag hör få inverka,
då för dess tillgodoseende skulle krävas avsteg från grundsatser, som tillmätts
en så avgörande betydelse för processens anordnande.

På nu anförda skäl finner jag utredningsmannens förslag till ändringar
i lråga om reglerna för protokollföring vid vattendomstolarna icke böra genomföras.
Det har framlagts som ett led i ett förslag om kontorstekniska
förbättringar, och dess principiella innebörd har måhända därför icke tillräckligt
beaktats under utredningen. Den upplysningen må lämnas, att intör
lagrådsbehandlingen av processlagberedningens förslag till ändringar i
vattenlagen vissa vattenrättsdomare under hand åberopade ett utförligt motiverat
motförslag rörande protokollföringen vid vattendomstol av alldeles
samma innebörd som det nu framlagda. Detta tidigare förslag ansågs emellertid
ej kunna godtagas. Anledningen därtill torde bl. a. lia varit frågans
principiellt ingripande karaktär samt farhågor för att liknande krav kunde
resas på andra områden.

Till vad nu i sak anförts mot förslagets genomförande kan läggas, att
enligt uppgift rättegångskommittén nyligen fått i uppdrag att upptaga till
övervägande hela problemet om protokollföringen vid domstol. Då den
kommande utvecklingen på detta område således för närvarande måste te
sig oviss, förefaller det även med hänsyn härtill betänkligt alt nu vidtaga
en så genomgripande åtgärd som att ur de för domstolarna hittills gemensamma
bestämmelserna om protokoll i rättegång utbryta till självständig
reglering protokollföringen vid vattendomstol. Att på ett särskilt område
ge fullständiga bestämmelser om protokollföringen synes för övrigt strida
mot de grundsatser som eljest tillämpades vid specialprocessens anpassning
till den nya rättegångsordningen.

Det må framhållas, att med det sagda icke tagits ståndpunkt till möjligheten
att tillåta vissa förenklingar i protokollföringen och att medge något
längre anstånd med protokollets uppsättande. Den utförliga aktregistreringen
och andra omständigheter kunna väl tänkas tala för att förenklingar vore
möjliga i fråga om skyldighet att i protokoll upptaga yrkanden in. m. (Jfr
bl. a. vad Löwing a.a. s. 119 anför beträffande 11 kap. f.O § vattenlagen.)
Anstånd med protokollets uppsättande kunde vara befogat bl. a. med hänsyn
till att förhandlingarna ofta försiggå vid syn. De därmed sammanhängande
svårigheterna kunna dock tänkas i fortsättningen bli mindre framträdande
genom att, såsom utredningsmannen upplyser, batteriapparater visat
sig kunna göra god tjänst vid fonetisk upptagning under syn på stället. Även
om säl bestämmelser i dessa hänseenden skulle kunna övervägas, synes emellertid
tillräckligt att för sådant fall i vattenlagen kort anges de önskade undantagen
från vad för allmän domstol är föreskrivet. Att vattendomstol redan
nu äger besluta om utskrift av stenogram och fonogram över utsaga,
därest så önskas, torde framgå av 11 § protokollskungörelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

Ett avslag i fråga om de föreslagna ändringarna beträffande protokollföringen
torde icke beröra det i annat sammanhang föreliggande förslaget
om användande av icke rättsbildad personal för protokollföringen vid vattendomstol.
Genomförandet av sistnämnda förslag kan snarare tyckas stå i
god överensstämmelse med uppfattningen om den begränsade uppgift som
protokollet numera rätteligen har att fylla.

Lagrådet:

I anledning av den föreslagna bestämmelsen i 11 kap. 8 § vattenlagen,
att hos vattendomstol kunna vara anställda flera vattenrättssekreterare, vill
lagrådet framhålla, att i sådant fall envar av dem bör vara behörig att fullgöra
de uppgifter som enligt 11 kap. 42 § första stycket och 11 kap. 99 §
första stycket ankomma på vattenrättssekreteraren. För att detta skall
tydligt framgå av lagtexten får lagrådet — på sätt jämväl utredningsmannen
föreslagit —- hemställa, att i nämnda båda paragrafer ordet »vattenrättssekreteraren»
utbytes mot »vattenrättssekreterare».

Ur protokollet:
Trggve Hellners

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 5 februari 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finans-,
jordbruks- och civildepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Kling, lagrådets den 1 februari 1960 avgivna utlåtande över
det till lagrådet den 18 december 1959 remitterade förslaget till lag om ändring
i vattenlagen.

Föredraganden redogör för lagrådets utlåtande och anför därefter följande.

Jag har icke något att erinra mot de ändringar i 11 kap. 42 § första stycket
och 99 § första stycket vattenlagen varom lagrådet hemställt. Jag kan
även biträda det förslag till komplettering av 72 § sista stycket nämnda kapitel,
som framlagts av majoriteten av lagrådets ledamöter. Härjämte torde
förslaget få formellt jämkas i några hänseenden.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
föreslå riksdagen

dels, jämlikt 87 § regeringsformen, att antaga det i enlighet
med vad förut anförts ändrade förslaget till lag om ändring
i vattenlagen,

dels ock att antaga det i statsrådsprotokollet för den 18
december 1959 omförmälda förslaget till förordning om ändring
i förordningen den 30 juni 1943 (nr 424) angående
kommissionärsavgift i domsagorna.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

Stockholm 1960. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

591712