Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196k (Proposition 1964:50)

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196k

Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående universitetens och
högskolornas organisation och förvaltning m. to.; given
Stockholms slott den 6 mars 196It.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag rörande dels organisationen av universitets/
högskoleväsendets centrala ledning, dels de enskilda universitetens och högskolornas
organisation och förvaltning. Vidare framlägges förslag rörande erforderlig
personalorganisation för de skilda förvaltningsenheterna.

För universitets/högskoleväsendets centrala ledning föreslås upprättande av
ett nytt ämbetsverk, benämnt universitetskanslersämbetet. Under detta verk
föreslås skola sortera de läroanstalter, vilka för närvarande är underställda kanslern
för rikets universitet, överstyrelsen för de tekniska högskolorna och styrelsen
för farmaceutiska institutet.

Chef för universitetskanslersämbetet blir enligt förslaget en av Kungl. Maj:t
utsedd universitetskansler. Inom ämbetet föreslås skola upprättas fem fakultetsberedningar,
vilkas uppgift blir att närmast svara för planeringsarbetet för universitetens
och högskolornas fortsatta utbyggnad. Ledamöter av fakultetsberedningama
föreslås skola förordnas av Kungl. Maj:t, till en del inom förslag upprättade
av de berörda fakulteterna. Universitetskanslern föreslås bli ordförande i
ämbetsverkets styrelse, som därjämte föreslås komma att bestå av fakultetsberedningamas
ordförande och ytterligare tre ledamöter.

Inom universitetskanslersämbetet skall enligt förslaget finnas en planeringsbyrå,
en utbildningsbyrå, en administrativ byrå och en rationaliseringsgrupp.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 196lf. 1 saml. Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Avnämarintresset i fråga om den akademiska utbildningens innehåll och organisation
företrädes enligt förslaget dels inom fakultetsberedningama, dels genom
särskilda utbildningsråd, vilka föreslås skola träda i stället för bl. a. de tekniska
högskolornas nuvarande avdelningsråd. Utbildningsråden föreslås som regel bli
centrala i stället för som nu lokalt anknutna. Undantag härifrån göres i fråga om
råden för civilekonomutbildning.

Tandläkarhögskoloma i Stockholm och Malmö föreslås bli infogade i karolinska
institutet respektive universitetet i Lund. Principbeslut föreslås om att
även farmaceutiska institutet vid en senare tidpunkt skall infogas i en större läroanstalt,
antingen universitetet i Uppsala eller karolinska institutet.

Vissa ändringar i fakultetsindelningen föreslås, varigenom samhällsvetenskapliga
fakulteter tillkommer vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och
Stockholm. Odontologiska fakulteter bildas enligt förslaget vid universiteten i
Lund och Umeå samt vid karolinska institutet. Den nuvarande ekonomiska fakulteten
i Lund föreslås uppgå i den nya samhällsvetenskapliga fakulteten där.
Universitetet i Umeå föreslås tills vidare få en odelad filosofisk fakultet.

Var och en av de enskilda läroanstalterna föreslås bli ställd under styrelse av
ett konsistorium, bestående av en vald rektor såsom ordförande och såsom ledamöter
bl. a. fakulteternas dekaner. Varje läroanstalts centrala förvaltning skall
enligt förslaget hållas samman under en chef. För ledningen av de största förvaltningarna,
de vid universiteten i Uppsala och Lund, föreslås inrättande av
tjänster som universitetsråd. För ledningen av övriga förvaltningar föreslås byråchefstjänster.
Universitetsråden föreslås tillika bli ledamöter av vederbörande
konsistorium. Inom envar av de största förvaltningarna skall enligt förslaget
finnas en utbildningsbyrå och en administrativ byrå. Övriga förvaltningar föreslås
få en motsvarande organisation.

En avlastning av den forskande personalens administrativa arbetsbörda eftersträvas.
En ny institutionsindelning avses komma till stånd, innebärande en
sammanslagning av flera enprofessorsinstitutioner till större enheter. Varje enskild
institution avses komma att förvaltas av en prefekt, vilken skall ha att i alla
viktiga ärenden samråda med ett institutionskollegium.

Det totala medelsbehovet för den nya organisationen beräknas för budgetåret
1964/65 till 10 633 000 kr., vilket i jämförelse med medelsanvisningen för motsvarande
ändamål budgetåret 1963/64 innebär en ökning med 5 157 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6
mars 1961f.

N ärvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,
Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga angående universitetens
och högskolornas organisation och förvaltning m. m. och anför därvid
följande.

I årets statsverksproposition, bil. 10 s. 342, har Kungl. Maj:t på min hemställan
under punkten 165 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1964/65 beräkna

till Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning m. m. ett
belopp av 1 488 000 kr.

Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196 ^

I. INLEDNING

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1955 tillkallade dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet fem sakkunniga för att verkställa
utredning och avgiva förslag angående universitetens och högskolornas uppgifter
och behov. Riktlinjer för de sakkunnigas arbete angavs i departementschefens
yttrande till statsrådsprotokollet nämnda dag. De sakkunniga antog benämningen
1955 års universitetsutredning.

Med skrivelse den 29 juni 1957 avgav universitetsutredningen sitt första betänkande,
Den akademiska undervisningen. Forskarrekryteringen (SOU 1957:24).
På grundval härav framlades i proposition 1958: B 1 under åttonde huvudtiteln,
punkten 1, förslag om förstärkningsanordningar vid universiteten m. m.
Riksdagen beslöt i enlighet med de sålunda framlagda förslagen (SU B 48; Rskr
B 76).

Universitetsutredningen har vidare — med skrivelser den 17 december 1957
samt den 10 januari och den 16 maj 1958 — avlämnat redogörelser för tre på
utredningens initiativ genomförda statistiska undersökningar, nämligen Akademikerräkningen
1955 (SOU 1957:51), Reserverna för högre utbildning. Beräkningar
och metoddiskussion (SOU 1958:11) samt Lärarbrist och läraröverskott
(SOU 1958: 21).

Som ett andra led i sina förslag till upprustning av våra vetenskapliga institutioner
avgav universitetsutredningen med skrivelse den 20 september 1958 sitt
femte betänkande, Forskningens villkor och behov (SOU 1958: 32). På grundval
härav framlades i propositionen 1959:105 förslag om ökat stöd åt forskning
m. m. Riksdagen beslöt i enlighet med de sålunda framlagda förslagen (SU 126;
Rskr 294).

Med skrivelse den 22 december 1959 avgav universitetsutredningen sitt sjätte
betänkande, benämnt Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle. Riktlinjer
och förslag till utbyggnad (SOU 1959: 45). På grundval av detta betänkande
framlades i propositionen 1960:119 förslag till riktlinjer för utbyggande av det
högre utbildningsväsendet m. m. Riksdagen godkände dessa riktlinjer (SäU 1;
Rskr 327). Därefter har vid 1961, 1962 och 1963 års riksdagar beslut fattats i en
rad konkreta frågor rörande utbyggnaden av universitet och högskolor, varjämte
riksdagen under föregående års höstsession biträtt de förslag till riktlinjer för
den erforderliga ytterligare utbyggnaden av det högre utbildningsväsendet
m. m., varom förslag framlades i propositionen 1963: 172.

Som det sista ledet i sitt arbete har universitetsutredningen behandlat frågorna
om de högre läroanstalternas organisatoriska ställning och förvaltningsmässiga
struktur. Sina överväganden och förslag härutinnan redovisar utredningen1 i

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1964 5

sitt med skrivelse den 17 januari 1903 avgivna betänkande VII, Universitetens
och högskolornas organisation och förvaltning (SOU 1963:9). Såsom b.hang till
detta betänkande avlämnade utredningen en av statskontoret utarbetad rapport
över organisationsundersökningar, som gjorts efter hemställan av utredningen,
jämte därtill anknytande rekommendationer och förslag rörande umversitetsoch
högskoleväsendets organisation och administration (Universitetsväsendets
organisation. Rapport av statskontoret. SOU 1963.10).

Över universitetsutredningens betänkande och statskontorets rapport har utlåtanden
avgivits av statskontoret, kanslern för rikets universitet, överstyrelsen
för de tekniska högskolorna, styrelsen för farmaceutiska institutet, styrelsen för
lantbrukshögskolan, styrelsen för skogshögskolan, styrelsen för vetcrinarhogskolan,
skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, riksrevisionsverket,
byggnadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, riksarkivet,
t. f. riksbibliotekarien, interimsstyrelserna för socialmstituten i Stockholm,
Göteborg och Umeå, styrelsen för sydsvenska socialinstitutet, styrelserna for
journalistinstituten i Stockholm och Göteborg, utrustningsnämnden för universitet
och högskolor, statens medicinska forskningsråd, statens humanistiska forskningsråd,
statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för atomforskning,
statens råd för samhällsforskning, statens tekniska forskningsråd, statens
råd för byggnadsforskning, jordbrukets forskningsråd, rymdkommittén, styrelsen
för stiftelsen Malmfonden, överbefälhavaren, kommerskollegium, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Örebro samt Västerbottens län, garantilånenämnden, Frescatikommitten,
1962 års Umeåkommitté, lärarutbildningssakkunniga, gymnasieutredningen, studiesociala
utredningen, farmaceututbildningskommittén, veterinärhögskoleutredningen,
riksmuseiutredningen, läkarutbildningsberedningen samt nämnden for
internationellt bistånd.

Kanslern för rikets universitet har överlämnat yttranden från vederbörande
akademiska myndigheter vid honom underställda läroanstalter. Överstyrelsen
för de tekniska högskolorna har överlämnat yttranden från lärarkollegierna vid
tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola samt från organisationskommittén
för teknisk högskola i Lund. Styrelserna for farmaceutiska
institutet samt lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna har överlämnat yttranden
från vederbörande läroanstalts lärarkollegium (kollegium). Överbefälhavaren
har överlämnat yttrande från försvarets forskningsanstalt. Kommerskollegium
har överlämnat yttranden från Östergötlands och Södermanlands handelskammare,
Smålands och Blekinge handelskammare, Skånes handelskammare,
handelskammaren i Göteborg, handelskammaren i Gefle samt Västernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare. Länsstyrelsen i Örebro lan har överlämnat.

yttrande från drätselkammaren i Örebro.

Vidare har vissa organisationer och sammanslutningar beretts tillfälle att yttra 1

1 Professorn T. Segerstedt, ordförande, professorn S. Bergström, numera t.f. statssekreteraren
S. Moberg, direktören Hj. Olson och professorn I. Svenndson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

sig över betänkandet och statskontorets rapport. I anledning härav har yttranden
avgivits av Vetenskapsakademien, Ingeniörsvetenskapsakademien, lärarrådet
vid Handelshögskolan i Stockholm, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas
förbund, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund
(gemensamt yttrande), Handelns arbetsgivareorganisation och Sveriges
Grossistförbund (gemensamt yttrande), Svenska teknologföreningen, Svenska
civilekonomföreningen, Kooperativa förbundet, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Tekniska samfundet i Göteborg, Landsorganisationen i Sverige
(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges förenade
studentkårer (SFS), Sveriges konservativa studentförbund, Centerns studentförbund,
Sveriges socialdemokratiska studentförbund, Sveriges kristliga
studentrörelse, Sveriges fria kristliga studentförening, Sveriges evangeliska student-
och gymnasiströrelsee, Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund,
Svenska tandläkaresällskapet och Skånska ingenjörsklubben.

SACO har överlämnat yttranden från Sveriges juristförbund, Sveriges samhällsvetareförbund,
Universitetslärarförbundet, Sveriges universitets- och högskoleamanuensers
förbund (SUHAF), Läroverksläramas riksförbund (LR),
Svenska arkitekters riksförbund, Sveriges tandläkarförbund, Sveriges jägmästares
och forstmästares riksförbund och Sveriges veterinärförbund. Vetenskapsakademien
har överlämnat yttrande från föreståndarkollegiet vid naturhistoriska
museet.

Härjämte har kollegienämnden vid Chalmers tekniska högskola inkommit med
särskild skrift i ärendet.

I det följande återges det huvudsakliga innehållet i universitetsutredningens
betänkande. I fråga om statskontorets rapport torde få hänvisas till dels själva
rapporten, dels de sammanfattande jämförelser mellan utredningens och statskontorets
ställningstaganden, som utredningen redovisat i betänkandet.

Vidare redovisas i det följande huvudinnehållet i de över betänkandet och
rapporten avgivna yttrandena.

I fråga om många av universitetsutredningens förslag erfordras icke beslut av
riksdagen. För överblickens och sammanhangets skull lämnas emellertid även för
vissa dylika förslag en kortfattad redovisning.

Härjämte kommer att tagas upp de förslag till anslagsäskanden för budgetåret
1964/65, som inkommit från universitetskanslern beträffande kanslersämbetets
anslag till omkostnader samt ämnes- och fakultetskonferenser, från antagningsnämnden
för civilekonomutbildning, från utrustningsnämnden för universitet
och högskolor angående nämndens avlönings- och omkostnadsanslag samt
från akademiska rektorskon ven tet i Stockholm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

II. PRINCIPIELLA UTGÅNGSPUNKTER

1. Universitetsutredningen

A. Universitetsväsendets expansion

De svenska universiteten och vetenskapliga högskolorna har under de senaste
decennierna undergått en utomordentligt stark utveckling i kvantitativt hänseende.
Ett mått på denna utveckling utgör antalet närvarande studerande, som,
efter att ha legat relativt konstant under krigsåren och stigit från ca 14 000 till
ca 17 000 under de fem första efterkrigsåren, därefter har stigit i snabb takt, så
att studentantalet höstterminen 1961 låg mer än dubbelt så högt som det gjorde
höstterminen 1950 (39 000 mot 16 800).

Expansionen kommer att fortsätta. Prognos- och planeringsgruppen inom
ecklesiastikdepartementet har i SOU 1962:55 offentliggjort ett programmatiskt
räkneexempel rörande tillströmningen till akademiska studier och efterfrågan på
akademiskt utbildad arbetskraft. Detta räkneexempel slutar på siffran 82 700
närvarande studerande höstterminen 1975 vid universiteten och samtliga högskolor
(inklusive jordbrukets högskolor och gymnastiska centralinstitutet). Den i
exemplet tänkta fördelningen mellan fakulteter och högskolor under ecklesiastikdepartementet
framgår av nedanstående sammanställning, i vilken även redovisas
det beräknade antalet närvarande höstterminen 1962.

	1962	1975
	....... 2 494	6 300
	........ 891	1 500
Vforl fl t ...........	...... 3 639	8 300
	....... 18 225	22 400
	...... 8101	20 700
	........ 5 823	15 300
Handelshögsk./ekon. fak..........	...... 1969	4 200
	........ 1 186	2 200
...... 582	750
	Summa 42 910	81 650

Emellertid utgör studentantalets utveckling endast en av komponenterna i
hela universitets- och högskoleorganisationens tillväxt. I själva verket blir denna
tillväxt sannolikt ännu starkare än totalsiffrorna rörande antalet studenter
antyder. Man måste härvidlag, förutom med utbildningsuppgiftens kvantitativa

8 Kungl. Maj:ts ■proposition nr 50 år 1964

tillväxt, rakna med en fortsatt differentiering av de enskilda fakulteternas och
hogskolornas forsknings- och utbildningsprogram och med de ytterligare personalbehov,
som uppkommer som en följd av det fortlöpande arbetet för att få till
stand en genom intensivare undervisning uppnådd effektivisering av utbildningsorganisationen.
Vidare måste man räkna med forskningens egen, av utbildningsuppgifterna
oberoende utveckling och de krav denna kommer att ställa i fråga
om förstärkning av såväl de personella som de materiella resurserna.

Särskilt bör framhållas, att utbyggnaden av de högre läroanstalterna enligt
statsmakternas beslut i mycket hög grad kommer att gälla fakulteter och läroanstalter
för experimentell forskning, d. v. s. vetenskapsgrenar som redan i nuläget
är relativt sett mycket personalkrävande och som dessutom kräver en
omfattande utrustning i form av lokaler och apparatur. Det torde emellertid
finnas anledning räkna med att all forskning, och speciellt då den experimentella
forskningen, utvecklas i den riktningen, att den kräver en alltmera omfattande
personell och materiell basorganisation, per forskare räknad.

Av det här anförda framgår, att en ren extrapolering utifrån angivna eller
antagna riktpunkter i fråga om studentantalets utveckling men med bibehållande
av nuvarande relationer mellan antalet studerande och antalet lärare och
övriga tjänstemän liksom av nuvarande anslagsbehov räknade per student endast
skulle ange en undre gräns för universitets- och högskoleorganisationens tillväxt
i avseende på personal och anslag.

Även om hänsyn tages till de rationaliseringsvinster, som kan göras i en på
antytt sätt växande organisation, måste man, såvitt utredningen förstår, räkna
med att universitets- och högskoleväsendets såväl personal- som medelsbehov
kommer att stiga minst till det dubbla inom ett decennium.

B. De högre läroanstalternas dubbla uppgift. Frihet och planering

En allmän förutsättning för universitetsutredningens överväganden i förevarande
liksom i tidigare sammanhang är den, att de akademiska läroanstalterna
— universiteten och de vetenskapliga högskolorna — även i framtiden
skall ha den dubbla uppgiften att vara centra för forskning och läroanstalter
för akademisk yrkesutbildning.

Denna dubbelhet i universitetens och högskolornas uppgift blir av avgörande
betydelse för utformningen av deras organisation och administration. Dessa
måste återspegla den dualism, som råder i fråga om universitetens verksamhet.

Visserligen torde man allmänt kunna säga, att forskning och vetenskaplig
utbildning ömsesidigt stimulerar och förutsätter varandra, men icke minst då
det gäller de organisatoriska och administrativa problemen måste konstateras,
att forskningens och utbildningens intressen i vissa hänseenden kan förefalla
stå i ett visst motsatsförhållande till varandra.

Dualismen mellan forskarens frihet och samhällsintresset av forskning kan på

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år lOGJi.

olika sätt taga sig uttryck i det organisatoriska systemet för forskningsmedlens
fördelning. Det är naturligt att forskningspolitiken påverkas såväl av en bedömning
av olika områdens betydelse från samhällssynpunkt som av tillgången på
kvalificerade forskare. Den forskare, som utsetts till innehavare av en tjänst
inom ett ämnesområde, med vilken är förenad skyldighet att forska, har därmed
också tillförsäkrats möjlighet till en fritt vald personlig forskningsinsats inom
detta område. Denna frihet bygger på förtroende från samhällets sida och måste
motsvaras av ett forskarens ansvar. Enligt regler, som tidigare föreslagits av
utredningen, tillförsäkras han därjämte vissa resurser för sin forskning i form
av en basorganisation. Ytterligare resurser för sin forskning kan han tillföras
av materielanslag, apparatanslag etc., som av de lokala universitetsmyndigheterna
fördelas på olika forskare. Fördelningen av huvudparten av de medel,
som krävs för enskilda forskares verksamhet, har emellertid av statsmakterna
delegerats till jorskningsråd, i vilka ingår representanter för forskarna själva.

Det faller utanför utredningens uppgift att taga ställning till forskningspolitikens
utformning och systemet för forskningsmedlens fördelning. Denna fråga
skall här endast beröras i den mån den berör den till universiteten förlagda
forskningen och de där verksamma forskarnas ställning.

Utredningen har utgått från det förhållandet, att forskningen vid universiteten
är förlagd till deras olika institutioner. Utredningen förutsätter vidare, att
forskarna själva inom institutionerna leder forskningsverksamheten utan att
därvid styras av universitetens egna eller andra myndigheter. Genom att en
forskare har ställning som självständig ledare av forskningsföretag, skapas enligt
utredningens uppfattning garantier för att universitetsforskarna beredes en erforderlig
grad av frihet. Forskarens valfrihet gäller i första hand rätten att fritt
välja sitt forskningsobjekt och sin forskningsmetod.

I fråga om utbildningslinjernas dimensionering konstaterar utredningen, att
de avgörande besluten måste dikteras av faktorer, som ligger utanför universitets/högskoleorganisationen.
Det är samhällets ansvar och samhällets angelägenhet
att bedöma tendensen på arbetsmarknaden och dess konsekvenser för
olika utbildningslinjers dimensionering. Däremot blir det de akademiska läroanstalternas
uppgift att bedöma, vilka resurser som erfordras för att få till stånd
en kapacitetsökning, utan att denna ökning blir till förfång för forskningen och
f orskarutb ildningen.

Med utbildningens innehåll avses i första hand följande ting, nämligen (1)
vilka ämnen som bör ingå i en akademisk utbildning; (2) i vilken inbördes proportion
dessa ämnen skall ingå i utbildningen; samt (3) i vilka inbördes proportioner
ett visst i utbildningen ingående ämnes olika delar eller moment bör ingå
i utbildningen.

De här angivna frågorna måste besvaras främst med hänsyn till utbildningens
ändamålsenlighet för det yrke eller yrkesområde, som utbildningen avser att förbereda
för. Bedömningen av den akademiska utbildningens innehåll kan därför
icke göras uteslutande av universiteten och högskolorna själva. Intresserade

1* — Bihang till riksdagens •protokoll 1961. 1 sand. Nr 50

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

parter är dessutom avnämarna av den akademiska arbetskraften, allmänheten
som beröres av den akademiska arbetskraftens verksamhet samt de utbildade
eller under utbildning varande akademikerna. Men även de akademiska läroanstalterna
själva måste deltaga i en bedömning av utbildningens innehåll. Här
finns den pedagogiska sakkunskap som kan ange, vilka grundläggande kunskaper
som erfordras för en viss, av någon annan part krävd specialisering. Universiteten
och högskolorna måste även bedöma, vilka verkningar förändringar i utbildningens
innehåll kan ha på universiteten möjligheter att rekrytera och utbilda
lorskare.

Även då det gäller den akademiska utbildningens organisation fordras en samordning
av skilda intressen, men intressenterna är härvidlag delvis andra än då
det gäller utbildningens innehåll. Att läroanstalterna själva är en av dessa är
självklart. Här framför allt finns den pedagogiska erfarenheten av olika undervisningsformers
och undervisningsorganisatoriska anordningars resultat. Läroanstalterna
har därjämte även då det gäller undervisningsorganisationen både
intresse och skyldighet att bevaka de rent vetenskapliga aspekterna. Delvis gäller
det härvidlag att för de mest kvalificerade undervisningsuppgifterna, forskarutbildningen
och examinationen reservera den högst kvalificerade lärarpersonalen.
Framför allt gäller det emellertid för vetenskapens representanter att
bevaka vetenskapligheten i den akademiska undervisningen och utbildningen,
d. v. s. att bevaka den del av utbildningsmålet, som avser att ge studenterna
kännedom om eller åtminstone känsla för vetenskaplig metod och debatt, och
som — återigen — utgör den yttersta motiveringen för att utbildningen förlagts
till vetenskapliga läroanstalter.

En annan huvudintressent i fråga om den akademiska undervisningens organisation
är givetvis studenterna. De har ett naturligt, icke minst ekonomiskt betingat
intresse av att utbildningen ges en sådan organisation, att det uppställda
utbildningsmålet kan nås och nås på så kort tid som möjligt. Studenternas intressen
sammanfaller härvidlag delvis med arbetsgivarnas intressen såsom avnämare
av den akademiskt utbildade arbetskraften och med statens intressen
såsom finansiär av kostnaderna för den akademiska utbildningsorganisationen.

Även från allmänt samhällsekonomisk synpunkt är en effektivt arbetande
organisation av den akademiska yrkesutbildningen av stort värde. En förlängd
utbildningstid för ett stort antal människor innebär nämligen samhällsekonomiskt
sett en investering av betydande dimensioner, bl. a. i form av avstådda
produktionsinsatser.

Såsom underlag för en bedömning av en utbildningsorganisations effektivitet
måste ligga ett kontinuerligt insamlat och relativt omfattande statistiskt primärmaterial
rörande studenttillströmning, studieval och studieresultat. Icke
minst med hänsyn till mångfalden av utbildningsvägar och den snabbhet, med
vilken undervisningens innehåll och organisation förändras, är bearbetningen och
värderingen av detta statistiska primärmaterial en komplicerad arbetsuppgift.

Med det här sagda vill universitetsutredningen redan i detta sammanhang

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 60 år 196J/.

understryka vikten av att universitets- och högskoleorganisationen ges en sådan
utformning, att den ger möjlighet till en kontinuerlig bevakning av utbildningsorganisationens
effektivitet. Härvidlag fordras, liksom beträffande utbildningens
innehåll, ett samspel mellan olika intressenter, av vilka universiteten och högskolorna
själva endast är en.

C. Rationell arbetsfördelning

Universitetsadministrationen får i betydande omfattning till uppgift att fördela
personal, lokaler och utrustning för forsknings- och utbildningsändamål.
Denna fördelning fordrar dels administrativ skicklighet och överblick, dels vetenskaplig
sakkunskap. En sådan fördelning till forskningens och utbildningens
fromma kan endast åstadkommas genom ett gott samarbete mellan de akademiska
intressena och dem som har att företräda de administrativa effektivitetskraven.
Detta måste beaktas vid de fördelande organens sammansättning och
vid angivandet av deras arbetsområden. Organen måste äga en sådan sammansättning,
att man vid administrationen av universitetsforskningens resurser beaktar
de krav, som vetenskapens egen utveckling ställer, och att man underlättar
en anpassning till nya förhållanden. Icke minst är det av vikt, att man uppmärksammar
de möjligheter till vetenskapligt och administrativt samarbete, som
yppar sig. Det stigande behovet av hjälpresurser leder till att vi måste räkna
med en ökning av de personaladministrativa och redovisningsmässiga arbetsuppgifterna.
Det innebär vidare, att universitetsforskningen kräver absolut sett
ökade insatser från samhällets sida per forskare räknat, vilket i sin tur leder till
att samhället får ett starkare intresse än tidigare av att de till forskningens förfogande
ställda resurserna effektivt utnyttjas. Det blir därför naturligt att
tänka sig olika åtgärder för att få till stånd ett ökat sambruk eller i varje fall
en gemensam förvaltning av forskningsresurser i form av personal, lokaler och
materiel. Därmed kan man också, om organisationen ges en ändamålsenlig utformning,
tillgodose kontakt- och samarbetsbehov, som betingas av vetenskapens
egen utveckling.

Administrationens uppgift blir att bedöma, huruvida de till universitetsväsendets
förfogande ställda resurserna förvaltas på ett ändamålsenligt sätt och med
avsett resultat. Det torde av den förda diskussionen ha framgått, att en förutsättning
för både frihet och effektivitet är en rationell planering. Varje större
forskningsprojekt kräver överväganden av planeringsart, och en felaktig dimensionering
av utbildningslinjer kan lätt leda till frihetsinskränkande åtgärder.
Denna uppfattning leder till den slutsatsen, att man inom universitetsvärlden
måste ha ett starkt behov av en slagkraftig framtidsplanering. Universitetsoch
högskoleorganisationen måste vara så utformad, att den förmår att på ett
rationellt sätt planera och genomföra en expansion av mycket stora dimensioner
inom både utbildningens och forskningens områden. Planeringen för de

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196J/.

olika utbildningslinjernas utbyggnad måste bygga på en fortlöpande analys
av statistiskt material rörande den akademiska arbetsmarknadens tillgångs- och
efterfrågesidor. Detta liksom även utbyggnadens genomförande fordrar mångsidiga
kontakter och gott samarbete mellan universitetsmyndigheter å ena sidan
och andra myndigheter och organisationer å den andra. På motsvarande sätt
måste utbildningens innehåll och organisation planläggas i nära kontakt och
samarbete med representanter för forskningen, avnämarna, arbetstagarna och
studenterna liksom med andra offentliga myndigheter. Planeringsarbetet för
forskningsorganisationens utbyggnad fordrar slutligen ingående kännedom om
forskningens egen utveckling och arbetsvillkoren inom i avseende på metod och
problematik vitt skilda forskningsgrenar. Icke minst i sistnämnda avseende måste
universitets- och högskoleorganisationens utbyggnad planeras och genomföras i
kontakt med och under inverkan från utvecklingen utanför vårt lands gränser.

Dessa krav på en rationellt verkande universitets- och högskoleorganisation är
till sin natur starkt disparata. De fordrar för uppgifternas rätta handhavande
organ med starkt varierande slag av sakkunskap men samtidigt ett smidigt
samarbete mellan dessa organ. Detta fordrar enligt utredningens mening en
starkt differentierad organisation med åtskilda men samarbetande organ för
skilda typer av ärenden, vilka för sin handläggning fordrar skilda slag av sakkunskap.
Härigenom uppnår man en rationalisering i den meningen, att cn forskares
tid icke behöver tagas i anspråk för uppgifter, som utföres väl, lika väl
eller bättre av särskilda tjänstemän, samtidigt som en förvaltningstjänstemän
ej behöver tagas i anspråk för bedömningar, som fordrar vetenskaplig sakkunskap.
Man uppnår härigenom en högre grad av saklig tyngd i de enskilda avgörandena:
Ett organ som är utmärkt väl lämpat för uppgifter av en viss typ
behöver ej åläggas uppgifter av en helt annan typ.

Å andra sidan blir en på antytt sätt differentierad organisation ofrånkomligen
komplicerad i den meningen, att vi får ett relativt stort antal organ. Till övervägande
del är emellertid detta en nödvändig konsekvens av universitetens
dubbla uppgift att vara centra för på vetenskaplig grund bedriven både forskning
och utbildning. Med hänsyn till att man i universitetsorganisationen enligt
utredningens mening nödgas arbeta med flera sinsemellan parallellställda organ
för skilda slag av uppgifter, blir det självfallet särskilt angeläget att i andra
hänseenden eftersträva en så långt driven förenkling som möjligt. Förvaltningsavgörandena
bör träffas så långt nere som möjligt och efter att ha passerat så
få instanser som möjligt. Detta åstadkommes dels genom att de enskilda organen
ges saklig tyngd och förmåga till självständigt ansvarstagande, dels genom
att man för de fall, där en instansordning är nödvändig, konstruerar denna så,
att ett ärende passerar från ett sakkunnigt organ till ett annat med överhoppande
av sådana mellanled, som icke kan väntas tillföra ärendets behandling
någon särskild sakkunskap.

Även om man på antytt sätt anförtror en mycket stor del både av de rena
förvaltningsavgörandena och av planeringsarbetet åt lokala organ, är det emel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

lertid ofrånkomligt, att förvaltningen måste skötas enligt centralt givna reglementen,
instruktioner och anvisningar och att planeringsarbetet bedrives inom
riktlinjer, som dragits upp centralt. För att den lokala universitets- och högskoleorganisationen
skall fungera väl, är det därför under alla förhållanden nödvändigt,
att man på eu nivå ovanför de lokala universitetsmyndighetcma har centrala
organ, som både är väl ägnade såsom administrativa överorgan och hai
förmåga att draga upp riktlinjerna för universitets/högskoleväsendets vidare
utbyggnad. Även på denna nivå blir det enligt utredningens mening nödvändigt
att skapa flera, sinsemellan sidoordnade specialorgan.

I fråga om fördelningen av det administrativa ansvaret mellan de lokala och
de centrala myndigheterna vill utredningen redan i detta sammanhang framhålla,
att denna frågas lösning av naturliga skäl sammanhänger med frågan hur
man vill konstruera de myndigheter, varom här är fråga. Eftersträvar man en
mycket hög grad av decentralisering i fråga om ansvaret för t. ex. dispositionen
av de växande anslagen till avlöningar åt ickc-ordinarie personal och till materiel
m. m., måste man rimligen räkna med en sadan konstruktion av den lokala
universitetsstyrelsens organ, som är den normala för organ med ett administrativt
ansvar av denna omfattning. Eftersträvar man å andra sidan för den lokala
universitetsstyrelsen en hög grad av självstyrelse utövad av forskarna själva i
kollegiala organ, torde decentraliseringen av det rent administrativa ansvaret
icke kunna föras lika långt. Det blir även härvidlag nödvändigt att göra en
avvägning mellan skilda synpunkter och intressen. De förslag utredningen i det
följande framlägger rörande de lokala och de centrala universitetsmyndigheternas
organisation och uppgifter bör ses som resultat av en dylik avvägning.

2. Yttranden

Universitetsutredningens här redovisade utgångspunkter har i de inkomna
remissyttrandena mötts i stort sett av instämmanden i vad avser synpunkterna
på forskningens och den akademiska utbildningens betydelse för samhällsutvecklingen
och synpunkterna på de högre läroanstalternas dubbla uppgift samt forskningens
frihet och behovet av planmässig utbyggnad av resurserna. Däremot har
delade meningar yppats beträffande utredningens rekommendationer om en
arbetsfördelning mellan akademiska och administrativa organ. Även i frågorna
om angelägenhetsgraden av en organisationsreform inom universitets/högskoleväsendet
och om på vilka principer en sådan reform bör byggas har delvis diametralt
skiljaktiga meningar uttalats i de inkomna yttrandena.

I det följande lämnar jag en redogörelse för de i yttrandena redovisade allmänna
synpunkterna. Jag börjar därvid — liksom i motsvarande avsnitt i det följande —
med de yttranden, som inkommit från näringslivets, arbetsmarknadens och studenternas
organisationer, varefter jag redovisar yttrandena från statliga myndigheter
och utredningar utanför universitets/högskoleväsendet. Därefter redogör

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196^

jag för de akademiska myndigheternas yttranden och i anslutning därtill för de
yttranden som avgivits av akademierna, de statliga forskningsråden och motsvarande
organ.

I sitt gemensamma yttrande anför Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges
Industriförbund bl. a. följande:

Det torde vara allmänt erkänt, att takten i den ekonomiska utvecklingen i hög
grad sammanhänger med möjligheterna att främja den vetenskapliga och den
tekniska utvecklingen. Vetenskaplig och teknisk forskning är därför en vital angelägenhet
för hela samhället, antingen den bedrives vid universitetsinstitutioner, i
företagslaboratorier eller annorstädes. Inriktningen, omfattningen och organisationen
av forskningen vid universiteten1 bestämmer också i hög grad förutsättningarna
för annan forskning inom landet. Universiteten svarar vidare i ständigt
ökad utsträckning för utbildningen av kvalificerade befattningshavare inom alla
sektorer av samhällslivet. Allt detta gör att avnämarna av akademiskt utbildad
arbetskraft av olika kategorier måste ställa allt större anspråk på universiteten.

Sveriges Hantverks- och Industriorganisation (SHIO) anför i huvudsak följande:

Svårigheten att finna en enhetlig och samlande lösning bottnar uppenbarligen
i den bundenhet till historiskt framvuxna institutions- och beslutsformer, som
framför allt präglar de gamla universiteten och vilket i vissa avseenden kontrasterar
mot de organisationsformer, som tillämpas i senare tillkomna högre
läi osäten. En allvarlig brist när det gäller den nuvarande centrala ledningen är
den otillräckligt dimensionerade planerings- och samordningsfunktionen. Universitets-
och högskoleväsendets centrala administrativa ledning måste därför
kraftigt förstärkas, om det skall vara möjligt att inom rimlig tid bygga ut det
högre utbildningsväsendet, ge såväl grundforskningen som den tillämpade forskningen
bättre resurser och skapa bättre integration mellan vetenskaplig utbildning
och forskning.

SHIO "v ill understryka, att det framstar som ett starkt intresse såväl för det
allmänna som för näringslivet att undervisningen på det akademiska planet och
förutsättningarna för vetenskapligt arbete och forskning ägnas större omsorg än
soin hittills varit fallet. Utbildningsväsendets väntade expansion måste mötas
av åtgärder, som snarast möjligt eliminerar nuvarande brister i universitetsväsendets
organisation och skapar möjligheter till en översiktlig planering och
utbyggnad av den högre undervisningen och den vetenskapliga forskningen.
Organisationen förordar för sin del en förstärkning av den centrala, planerande
och samordnande organisationen med bibehållande av stor självständighet och
handlingsfrihet för universitet och högskolor och garantier för forskningens frihet.

Kooperativa Förbumlets styrelse anför bl. a. följande:

Den väldiga expansion av vårt högre undervisningsväsende som skett, kommer
sannolikt att ytterligare mycket starkt markeras, både ifråga om ökningen
av antalet studerande och de därav följande kraven på utrustning och resurser.

Styrelsen önskar framhalla, att denna utveckling, trots den anspänning av
samhällets resurser som den innebär, är utomordentligt glädjande och tillfreds -

1 I fortsättningen avser ordet universitet även högskolor.

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1064

ställande. Den innebär att utbildningsmöjligheterna oeh bildmngsvägarna gjorts
tillgängliga för allt fler grupper inom vårt samhälle. Detta medför i s.n tur att
forskning och utbildning vid universitet och högskolor allt mer kommer att mta

en central plats i samhället. , .. i

Styrelsen accepterar utredningens bedömningar och understryker att den
nya organisationens uppgift bör vara att frigöra krafter för universitetens egentliga
uppgifter inom forskning och utbildning. Den utveckling, som skett pa dessa
områden visar onekligen, att de organisatoriska och administrativa institutioner,
som hittills utvecklats, icke räcker till för att lösa de uppgifter infor vilka universiteten/högskolorna
nu ställes. ....

Styrelsen anser sig helt kunna ansluta sig till de krav utredningen uppställt
för den nya organisationen. Utredningens huvudtes, att en organisation som
skall tillgodose dessa krav, i olika hänseenden måste differentieras, ar, enligt styrelsens
mening, höjd över all diskussion. Det framlagda forslaget innebar också

en sådan uppdelning. .... •„

Även om ett erkännande bör ges för det konstruktiva alternativ till organisation
som arbetsgruppen inom statskontoret framfört, bor, enligt styrelsens mening
de förslag och rekommendationer som universitetsutrednmgen framlagt,
vara vägledande för det fortsatta reformarbetet av det högre undervisningsväsendet.
Styrelsen vill därvid speciellt framhålla vikten av att denna uppbyggnad
sker under beaktande av nödvändigheten av kontakt och samverkan mellan
de olika leden i det svenska skolsystemet och att universitets- och högskoleorganisationen
får en uppbyggnad som ansluter sig till och utgor ett fullföljande av
övrigt reformarbete inom det svenska skolväsendet.

Svenska Tetnologi öreningen anför i huvudsak följande:

En objektiv värdering av en organisationsapparats arbetsduglighet är mycket
svår troligtvis omöjlig, att genomföra. Svenska Teknologforeningen vill redan
inledningsvis framhålla, att föreningen inte delar alla de vardenngar som kommer
till uttryck i betänkandet och framförallt i bihanget vad galler den nuvarande
organisationens funktionsduglighet. De erfarenheter som vunnits i Uotebor0,
beträffande samarbetet mellan olika lärosäten har enligt Svenska Teknologföreningens
åsikt beklagligt nedvärderats. Föreningen anser att storre vik, borde
lagts vid de organisationsformer, som visat sig fungera tillfredsställande.

Svenska Civilekonomföreningen anför:

Med hänsyn till de intressen föreningen har att företrada, har föreningen funnit
sig i huvudsak böra instämma i de förslag utredningen framlagt.

Skånes handelskammare anför:

Inom universitets- och högskoleväsendet har, såvitt Handelskammaren kan
förstå, en betydande eftersläpning ägt rum i organisatoriskt hanseende och organisationen
brister uppenbarligen på väsentliga områden i tidsenlighet och « e
tivitet. En genomgripande omdaning av sjalva organisationen och den admin -strativa förvaltningen är därför otvivelaktigt nödvändig for att universitets-och
högskoleväsendet skall kunna fylla sin allt mera centrala uppgift i samhällslivet.
En effektiviscring av förvaltningen är av behovet pakallad icke minst med tan
på de betydande anslag av allmänna medel som kräves for den högre utbildningen
nu och framdeles.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

Handelskammaren i Göteborg anför:

Det torde ej rada nagon tvekan om att en allmän översyn över universitetens
och hogskolornas organisation och förvaltning under de förhållanden, som just
nu ar för handen, ar i hog grad befogad. Den ökade tillströmningen av stude“abb»
utvecklingen inom de olika vetenskapliga disciplinerna och
.. ikff!°,,beh0Vet ,av arbetskraft med högre skolning inom hela vårt samhälle
gor det till en angelagenhet av största betydelse, att våra högre undervisningsanstalter
kan utbyggas och arbeta på ett så effektivt sätt som möjligt, och ått
e anslag, som av staten anvisas for den högre undervisningen, kommer till användning
pa sadana områden, där de ur samhällets synpunkt bäst behövs. Den
forel^gande utrednmgen har på ett, såvitt Handelskammaren kan finna, mycket

nått ''fram Sta|M?en0marbct,aVlet, Vldstrackta frågekomplexet, och i det stora hela
natt fram till lösningar och förslag, som, med bibehållande av den högre undervisningens
och forskningens traditionellt självständiga ställning och frihet bör
kunna medverka till en mera effektiv administration och en förbättrad planläggning
av universitetens och högskolornas framtida verksamhet.

Handelskammaren i Gefle tillstyrker allmänt universitetsutredningens förslag.

T ästemorrlands och Jämtlands läns handelskammare anför:

Universitets- och högskoleorganisationen får av naturliga skäl icke ses som
en isolerad företeelse inom samhällslivet utan måste ses som en integrerande del
a7 det,ta’ ,nafot som, med nödvändighet medför kontakter och samarbete med
saval forskningen och dess berättigade krav på frihet i valet av forskningsobjekt
och forskningsmetoder som avnämarna av den akademiska arbetskraften med
dess önskemal och synpunkter.

Andra intressen kommer jämväl med i bilden: studenterna med dess krav på
effektiv utbildning samt statsmakterna, som ställer de nödvändiga resurserna
till universitets- och högskoleväsendets förfogande. Slutligen tillkommer det ällmänt
samhalleliga kravet pa att universitets- och högskoleorganisationen ges en
sadan utformning och effektivitet, att den lätt kan anpassas till de förändringar
s°m sker icke bara inom den egna verksamhetens ram utan även och icke minst i
samhallet.

E,n organisation som bl. a. skall tillgodose ovannämnda krav, måste vara
starkt differentierad och specialiserad, vilket i båda förslagen kommit till uttrvck
i att de rent administrativa och de akademiska uppgifterna anförtros skilda o/can
med olika sammansättning och organisation.

De.av såväl universitetsutredningen som statskontoret föreslagna förändringarna
i universitetsväsendets organisation äro av så genomgripande natur, att eu
ingående och i detalj övertänkt planering torde erfordras. Då förslagen dessutom
! f trflertaI avseenden äro ofullständiga, finner Handelskammaren starka skäl
tala tor att ytterligare ett organ skapas med samma status som fakultetsberedningarna
— den av experten Rydén föreslagna organisationsberedningen med
huvudsaklig uppgift att planera och genomföra det förslag till ny organisation
for universitet och högskolor, som riksdagen beslutar.

Svenska Stadsförbundet och Svenska Landskommunernas Förbund anför i
likalydande yttranden följande:

Styrelsen finner det på intet sätt anmärkningsvärt att de rådande organisations-
och förvaltningsformerna vid våra universitet och högskolor nu framstår

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196It

som föråldrade och föga ägnade att tillgodose dagens krav på effektivitet och
ändamålsenlighet. Universitet och högskolor är av ålder traditionsbundna institutioner,
ett förhållande som även avspeglar sig i deras organisation och förvaltning.
Det kraftigt ökande antalet studenter under senare år och den framskjutna
plats i samhällslivet, som den vetenskapliga forskningen framförallt inom de
naturvetenskapliga ämnena nu intar, har medfört att de organisations- och förvaltningsmässiga
uppgifterna vid ett universitet eller en högskola blivit så stora
och för dess verksamhet så viktiga, att det är angeläget att söka lösa dem på ett
sådant sätt att inte organisationen och förvaltningen blir den flaskhals där utvecklingen
hejdas. Bristen på vetenskapsmän och lärare gör det också naturligt
att man bör eftersträva att frigöra den som sysslar med vetenskap och undervisning
från onödigt betungande administrativa sysslor. Styrelsen finner det därför
vara av stort värde att ett betänkande nu överlämnats med förslag till nyorganisation
i dessa avseenden.

SFS yttrar bl. a. följande:

Det betänkande som nu presenterats utgör slutskedet i ett unikt utredningsarbete,
vilket spänt över viktiga områden och resulterat i en rad angelägna reformer.
SFS vill uttrycka sin tillfredsställelse över den grundliga och allsidiga behandling
frågorna rörande universitetens och högskolornas organisation och förvaltning
erhållit.

SFS ansluter sig i huvudsak till de principiella utgångspunkter som redovisas i
betänkandets inledande kapitel.

Organisationen önskar betona vad utredningen anför om dualismen mellan
forskningens frihet och samhällets intresse av att forskning bedrives på skilda
områden. Den enskilde forskarens frihet gäller främst rätten att välja forskningsmetod
och forskningsobjekt. Samhällets stöd till universitetsforskningen måste
bygga på ett visst mått av förtroende. Å andra sidan kräver samhällets intresse
i forskningen en samlad anslagspolitik, där särskild stimulans ges åt områden
inom vilka behovet av forskningsinsatser ter sig speciellt stort.

Universitetens och högskolornas andra huvuduppgift, den utbildande, kan
inte isoleras från forskningen. För SFS är det ett starkt önskemål, att utbildningen
även i fortsättningen nära anknytes till denna, på så sätt att de aktiva
forskarna anlitas för undervisningen.

Utbildningen ställer dock delvis andra krav på den organisatoriska uppbyggnaden
än forskningen, beroende på att intressenterna här är flera. Från samhällets
synpunkt måste undervisningen göras så effektiv som möjligt utan att
kvalitetskraven eftersättes. Det är också samhällets angelägenhet att bedöma
tendensen på arbetsmarknaden och dess konsekvenser för olika utbildningslinjers
dimensionering. Avnämarsidan kan resa berättigade krav på en utbildning, utformad
efter arbetsmarknadens behov. Samarbetet med denna intressent bör förstärkas
och utsträckas till samtliga läroanstalter och utbildningslinjer.

SFS vill betona betydelsen av en sådan uppdelning av arbetsuppgifterna för
framtiden, att forskarnas insatser inom förvaltningen begränsas till de ärenden,
där deras speciella kompetens gör en sådan medverkan lämplig. Likaledes är det
önskvärt att man, som statskontoret framhåller i sin rapport, åstadkommer en
förkortning av ärendevägarna. SFS ansluter sig dessutom till det av utredningen
uttryckta önskemålet om att en boskillnad i görligaste mån företas mellan å ena
sidan den handläggning som innebär en vetenskaplig bedömning och vilka vetenskapsmännen
själva måste svara för, å andra sidan bedömningar av administrativ
natur. Därigenom kan forskarnas insatser i större utsträckning än för närvarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961/.

koncentreras på deras egentliga uppgifter: undervisning och forskning. Endast
genom en sådan uppdelning blir det möjligt att genomföra den decentralisering
av beslutanderätten till det lokala planet i vissa typer av ärenden, vilken utredningen
förordat.

Läroverkslärarnas Riksförbund (LR) anför bl. a. följande:

Det är samhället, som bär ansvaret för forskningen och utbildningen, och samhällets
intresse för universitetens förvaltning ökar självfallet ju större dess investeringar
blir. Vad här anförts leder förbundet till den åsikten, att detta samhällets
ansvar för forskning och utbildning även måste avspegla sig i sammansättningen
av de organ, som har att besluta i olika akademiska angelägenheter.
Förbundet vill således redan i detta sammanhang framhålla nödvändigheten av
att större utrymme beredes allmänna intressen i universitetens och högskolornas
organisation än vad utredningen för sin del föreslagit.

SUHAF anför:

SUHAF har med beklagande konstaterat, att universitetsutredningen i sitt
förslag till ny organisation bibehållit alltför många av oformligheterna i det hittillsvarande
systemet. I presskommentarerna till förslaget användes flitigt uttrycket
»halvmesyrer», vilket SUHAF finner vara en riktig karakteristik.

Utredningen har sökt bevara, vad man kallar, forskningens frihet. Denna frihet,
som hittills huvudsakligen varit en angelägenhet för professorerna, vill man
nu låta övriga ordinarie lärare, dvs. laboratorer och universitetslektorer, komma
i åtnjutande av i begränsad omfattning. Att både forskning och undervisning
till största delen nu utföres av andra personalkategorier har utredningen inte
tagit hänsyn till. Vidare har SUHAF svårt att se, hur kravet på frihet för forskningen
skulle nödvändiggöra ett inflytande från vetenskapsmännen även på sådana
administrativa beslut, som ej kräver vetenskaplig bedömning.

SUHAF anser för sin del, att ett väsentligt krav på en ny universitetsorganisation
måste vara, att den skapar förutsättningar för en fruktbärande arbetsgemenskap
inom forskning och undervisning. Det nuvarande hierarkiska systemet
är oförenligt med detta krav och framstår som helt otidsenligt. De olika
befattningshavarnas inflytande får inte vara en gång för alla fixerat. Omfattningen
av de arbetsuppgifter och tyngden av det ansvar, som följer med en
tjänst, avgörs nämligen ingalunda av att denna tillhör en viss kategori av
befattningar.

Universitetslärarförbundet (ULF) anför bl. a.:

Förbundet kan helt ansluta sig till de principiella krav på den framtida organisationen,
som utredningen uppställt, och vill särskilt understryka vikten av
att den traditionella dualismen forskning-högre undervisning icke i något avseende
rubbas.

Om det av utredningen uppställda grundväsentliga effektivitets- och kvalitetskravet
skall kunna uppfyllas, är det oundgängligen nödvändigt att de forskningsoch
utbildningsadministrativa och därtill hörande uppgifter, som måste och bör
ligga på universitetslärare, i väsentlig mån får ombesörjas av personer som heltidsengageras
för dessa arbetsuppgifter. En brist i det nuvarande och även i det
av utredningen föreslagna systemet är nämligen att detta arbete främst på fakultets-
och konsistorieplanen fullgöres som bisysslor av personer, som bibehåller
huvuddelen av sin forskning och undervisning, till förfång för båda kategorierna
arbetsuppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 1961/.

Med hänsyn till det anförda anser ULF att de forsknings-och undervisningsadministrativa
uppgifterna på fakultets- och konsistorienivan niaste läggas pa
universitetslärare, som helt frikopplas från sina ordinarie arbetsuppgifter.

SACO anför i huvudsak följande:

De akademiska lärosätenas administrativa resurser är sedan länge starkt
underdimensionerade. Organisationen är inte anpassad efter de kvantitativa och
kvalitativa krav, som numera ställes på universiteten och högskolorna. I sitt
yttrande över universitetsutredningens sjätte betänkande framhöll SACO, att
reformförslag beträffande administrationen borde föreläggas 1901 ars riksdag.
Det är således angeläget, att en reform, som leder till en effektiviserad administration,
nu genomföres utan dröjsmål.

Att den nuvarande organisationen lyckats klara de påfrestningar som de
senaste decenniernas expansion medfört, tillskriver utredningen det mått av
elasticitet som det nuvarande systemet trots allt har visat sig besitta. Men man
måste också konstatera, att det högre utbildningsväsendets funktion försvåras
av splittring, bristande samordning och underdimensionerad administration. Den
högre utbildningens uppdelning på ett flertal fackhögskolor vid sidan av universiteten
är historiskt betingad. I takt med industriella, vetenskapliga och kulturella
framsteg uppstod behovet av högre utbildad arbetskraft från specialgrenar
— civilingenjörer, läkare, tandläkare, jägmästare, civilekonomer etc. — vars
utbildning icke kunde inrangeras i den hävdvunna akademiska utbildningen vid
universiteten. Varje fackhögskola fick sin organisation och egen administration.

Man kan uppställa frågan, om detta historiskt framvuxna system numera är
rationellt. Målet för en utredning om universitetens och högskolornas organisation
och förvaltning borde enligt SACO:s mening ha varit att pröva, huruvida
man borde skapa en utbildningsmässigt och förvaltningsmässigt integrerad organisation
för den högre utbildningen.

Den enligt SACO:s mening största bristen i betänkandet är således en förutsättningslös
prövning av den högre utbildningens framtida organisation. Utredningen
borde med utgångspunkt från statskontorets förslag om enhetliga förvaltningsorgan
på varje kårort ha övervägt frågan om motsvarande organisation pa
utbildningssidan, dvs. allomfattande universitet med storinstitutionssystem, innebärande
att det på varje ort endast skulle finnas en institution för varje ämne
eller besläktade ämnen.

Om man hade genomfört en fullständig integrering av utbildningen av skisserat
slag parad med en enhetlig förvaltning av statskontorets typ, skulle många
av de samordningsproblem som karakteriserar utredningens förslag ha lösts.

Av det nu anförda torde framgå, att SACO anser att utredningens arbete i
alltför hög grad präglats av bundenhet till nuvarande förhållanden. Det äi emellertid,
som SACO ovan understrukit, viktigt, att en reform syftande till effektiviserad
administration och organisation genomföres utan ytterligare dröjsmål.
Utredningens förslag får anses utgöra en kompromiss mellan akademisk bundenhet
till traditioner och försök till rationell förvaltning och är, trots sina brister,
bättre än ingen reform alls.

TCO anför:

Den snabba fortgående expansionen inom forskningen och den akademiska
utbildningen ställer kraven om kvalitet och effektivitet samt planering i förgrunden.
Huvudfrågan är då, hur samhällets berättigade krav i dessa avseenden
skall kunna förenas med de angivna frihetskraven.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

Om man skall lyckas att rätt balansera de delvis motstridiga intressena, måste
man, menar utredningen, differentiera organisationen, så att å ena sidan i trängre
mening akademiska/vetenskapliga uppgifter får sina speciella organ och å andra
sidan administrativa/förvaltningsmässiga sina. Detta bör komma till uttryck
både på den lokala och den centrala nivån.

TCO ansluter sig till utredningens principiella uppläggning. Organisationen
anser emellertid, att denna inte konsekvent har fått sätta sin prägel på de framförda
förslagen.

LO anför bl. a. följande:

Landsorganisationen anser i likhet med vad universitetsutredningen framhåller,
att det av manga skäl är nödvändigt att från grunden ompröva och
omskapa universitets- och högskoleväsendets organisation och förvaltning. LO
viH därför tillstyrka de strävanden i denna riktning som betänkandet innehåller.

_ Med hänsyn saväl till dagsläge som till framtidsprognoser är den högre utbildningens
centrala och lokala ledning alltför otidsenlig för att kunna fungera effektivt.
Det är svart att föreställa sig att den kan behålla sin ålderdomliga och av
i huvudsak tradition utbildade karaktär. Därför måste en modern och rationellt
arbetande ledning skapas för att inte alltför allvarliga eftersläpningar ska uppstå.
Det hade varit önskvärt om utredarna i enlighet med sin målsättning föreslagit
en från grunden genomgripande omorganisation. Till synes har detta icke blivit
resultatet av utredningen.

Sveriges Konservativa Studentförbund anför i huvudsak följande:

Den kvantitativa utvecklingen vid våra universitet och högskolor har under
det senaste decenniet fortgått i en allt snabbare takt. Denna kraftiga expansion
understryker i hög grad behovet av dels en ändamålsenligare organisation av
universitets- och högskoleväsendet, dels en effektiv planering av de akademiska
läroanstalternas resurser. Universitetens och högskolornas dubbla uppgift — att
vara centra för utbildning och forskning — medför också en dubbel kvalifikation
hos lärarpersonalen. Förbundet instämmer för sin del livligt i att man av alla
universitetslärare maste kräva förmaga att både meddela undervisning och
undan för undan anpassa denna efter vetenskapens framsteg. Som ytterligt förtjänstfullt
vill vi också poängtera den strävan hos utredningen att värna om
forskningens frihet, dvs. grundforskarens rätt att själv välja sitt forskningsobjekt
och sin forskningsmetod.

Centerns Studentförbund anför:

Centerns Studentförbund vill först uttrycka sin glädje över den utförliga behandling
frågorna fått av utredningen. Den befintliga universitets- och högskoleorganisationen
är utformad för ett antal studenter, forskare och lärare av en helt
annan storleksordning än det, som nu har sin verksamhet förlagd till de akademiska
läroanstalterna. Även den väntade ytterligare snabba tillväxten av universitetsväsendet
inom den närmaste framtiden, liksom nödvändigheten av att
bättre tillgodose många berörda intressegruppers krav, gör en översyn av universitetens
och högskolornas organisation och förvaltning synnerligen angelägen.

Liksom utredningen vill vi understryka och betona vikten av frihet för forskningen
i den betydelse utredningen givit detta begrepp. Begreppet bör tolkas så,
att forskaren ges rätt att fritt välja sitt forskningsobjekt och sin forskningsmetod.
Dessutom skall han ha rätt att disponera över befintliga medel och resur -

Kungl. Maj:tu ''proposition nr 50 år 1964-

ser. En viss dirigering av forskningen är naturligtvis ofrånkomlig, da forskningspolitiken
kräver en samlad anslagsgivning. o

Beträffande utbildningen finner vi det vara av stor vikt att den även pa lagre
stadier sker i nära anknytning till forskningen. De pedagogiska problemen pa
universitetsstudiet måste dock ägnas eu mycket större uppmärksamhet än hittills.
Detta gäller inte minst så grundläggande ting som universitetsliirarutbihb
ningen och framställningen av läroböcker. I detta sammanhang vill vi också
betona angelägenheten av, att man söker åstadkomma en mera systematisk forskarutbildning
än vad som för närvarande är fallet.

Inte minst mot bakgrund av de senaste prognoserna måstc emellertid universitetsväsendet
också anpassa sig till arbetsmarknadens krav på akademisk arbetskraft.
Detta kan ske genom att studierna göres mera målinriktade. Samarbetet
måste utbyggas, så att mottagaresidans krav på akademikerutbildningen snabbt
och effektivt slår igenom i den akademiska undervisningen.

Sveriges Socialdemokratiska Studentjörbund (SSSF) yttrar bl. a.:

SSSF vill uttala sin tillfredsställelse över att en reform av universitetens och
högskolornas organisation tycks vara förestående. Utredningen har visserligen
uttryckt sin uppskattning av det nuvarande systemets s. k. elasticitet. Studentförbundet
finner istället anledning erinra om sitt i augusti 1902 framlagda program
för den svenska forskningens organisation, med dess skarpa kritik av det
nuvarande systemets otillräcklighet och brister, vilka blivit alltmer uppenbaia

och besvärande. , .

SSSF kan endast konstatera att utredningen av hänsyn till vissa värden —
sammanfattade i uttrycket forskningens frihet — i sitt förslag till ny organisation
tyvärr vill bevara många av det nuvarande systemets oformligheter. Förbundet
anser att utredningen väl har preciserat innebörden av detta begrepp
forskningens frihet. Denna innebär utan tvekan ett stort mått av förtroende
gentemot forskarna från samhällets sida, och förbundet delar naturligtvis också
uppfattningen att det är värdefullt om dessa, liksom andra medborgare, kan hysa
förtroende till samhället. SSSF kan däremot inte inse, att detta sistnämnda förhållande
i högre grad skulle vara ett villkor för forskningen än för andra verksamheter,
och kan därför inte heller dela utredningens slutsats att forskningens
administration i högre grad än annan administration bör ske i kollegiala former.

SSSF måste alltså bestämt invända mot utredningens resonemang att kravet
på frihet för forskningen skulle innebära ett behov av en särställning för universitetsväsendets
organisation och förvaltning, och förbundet kan inte finna att
kravet på förtroende mellan forskare och samhälle bör ge just de ordinarie lärarna
en särställning med betydande inflytande på förvaltningen.

Utredningens egen uppfattning tycks vara att statskontorets förslag äi det
ur effektivitetssynpunkt bästa. SSSF anser att detta kriterium måste få avgörande
betydelse, och förbundet vill därför i huvudsak förorda detta förslag.
Studentförbundet ansluter sig alltså till en uppdelning av ärendebehandlingen
i universitetsorganisationen så att vetenskapsmännens medverkan i görligaste
mån inskränkes till de moment som kräver en vetenskaplig bedömning.

Det kan inte vara rimligt att befattningshavare som utsetts på vetenskapliga
meriter skall behöva anförtros kvalificerade administrativa uppgifter, som med
den nuvarande utvecklingen dessutom kommer att bli alltmer komplicerade och
fordra allt större arbetsinsats. De hittillsvarande erfarenheterna av vetenskapsmäns
administrativa arbete har också enligt förbundets mening generellt sett
varit negativa.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

SSSF vill också framhålla behovet av en föryngring och vitalisering av de
organ, som skall ha de vetenskapliga bedömningarna om hand. Yngre forskare
och den inte sällan nyinriktade forskning som dessa representerar måste få formell
möjlighet att komma till tals. Förbundet anser därför, att även yngre
forskare bör beredas plats i forskningsråden.

Sveriges Kristliga Studentrörelse, Sveriges Evangeliska Student- och Gymnasiströrelse
och Sveriges Fria Kristliga Studentförening anför i härutinnan likaIydande
yttranden bl. a. följande:

Rörelsen vill deklarera sin anslutning till den allmänna målsättning för den
högre utbildningens inplacering i samhället, som framkommer i betänkandets
inledande avsnitt. Vid en utformning av universitetets målsättning synes oss
dock vissa aspekter böra beaktas, vilka utredningen i sitt betänkande ej upptagit
till diskussion. Hävdandet av studentens och andra parters intresse av att
»det uppställda utbildningsmålet kan nås och nås på så kort tid som möjligt»
maste kompletteras med synpunkter på den akademiska utbildningens bety nj

■ studenternas sociala fostran. Utbildningen bör ej organiseras så och
utbildnmgstakten ej drivas så högt att man allvarligt försvårar ett meningsfullt
socialt engagemang från studentens sida inom och utom universitetsorganisationen.
Särskilt vill vi understryka vikten av att studenterna icke genom undervisningens
planering och uppläggning allvarligen hindras att aktivt deltaga i
studentorganisationernas och de ideella studentföreningarnas arbete.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför beträffande behovet av utbildningsplanering
följande:

. Dimensioneringen av de olika akademiska utbildningsvägarna måste kontinuerligt
avvägas så att förändringar i forskningens villkor och arbetsmarknadens
behov under olika tidsskeden kan mötas. Brist på akademiskt utbildad
arbetskraft mom ett eller flera områden kan leda till att vunna forskningsresultat
icke kan nyttiggöras eller att planerade och av statsmakterna t. o. m. antagna
utvecklingsprojekt icke kan genomföras på sätt och inom tidsram som avsetts
Grundskolan skall enligt^ riksdagsbeslut år 1962 genomföras under 60-talet. Tvååriga
fackskolor som påbyggnad på denna organiseras, gymnasiet växer och
kommer inom de närmaste åren att reformeras. Vid ingången av höstterminen
1963 rapporteras från nästan hela landet stor brist på ämneslärare med full kompetens.
Näringslivets efterfrågan på ingenjörer och naturvetare av olika slag
kan ej tillnärmelsevis tillgodoses samtidigt som många kompetenta studenter
pa grund av platsbrist avvisas från tekniska högskolor eller från spärrade ämnen
vid naturvetenskaplig fakultet. Allt detta nödvändiggör att utbildningsplanermgen
måste ske i samverkan med arbetsmarknadsmyndigheterna och avnämarna
av den akademiska arbetskraften.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför bl. a. följande:

De kvantitativa och kvalitativa krav på universitets- och högskoleorganisatmnen
som tjanat som utgångspunkter för i första hand utredningens förslagsstallande
maste betecknas som klart berättigade. Den starkt och tillika snabbt
okande tillströmningen till universitet och högskolor, de från näringslivets sida
gang etter annan framförda önskemålen om mer differentierade utbildningsprogram,
den ur samhälls- och privatekonomiska synpunkter önskvärda intensifieringen
av undervisningen, forskningens behov av relativ frihet samt kravet på

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 196b

balans mellan undervisning och forskning, allt detta torde vara realiteter, som
inte endast kräver väsentligt ökade ekonomiska och personella insatser utan
också en sådan fördelning av med verksamheten förenade arbetsuppgifter, att
exempelvis lärare och forskare i möjligaste man befrias från organisations- och
administrationsgöromål; arbetsuppgifter, som i mångt och mycket ligger utanför
lärarnas och forskarnas intressesfär och som dessutom bäst ombesörjes av
för dylika uppgifter särskilt utbildad arbetskraft.

Sett ur rent organisatoriska och administrativa synpunkter maste givetvis
en tveklös gränsdragning mellan akademiska och organisatoriska-administrativa
uppgifter te sig önskvärd. Ett särskiljande av universitets- och högskoleverksamhetens
primära och sekundära arbetsuppgifter kan dock inte ske etter sa
renodlade principer. Enligt länsstyrelsens mening måste man i detta tall med
hänsyn till verksamhetens speciella karaktär komma fram till en kompromiss,
som ger de akademiska organen ett inte ringa inflytande i främst organisatoriska
frågor på det 1 o k a 1 a planet. Må vara att en sådan ordning måste fa nagot av
mixtum compositum över sig, för dess berättigande talar dock åtskilliga omständigheter.
Dualismen i verksamheten, forskningens krav på relativ frihet, den
högre undervisningens större beroende av uttalat personlig, på individuellt
vetenskapande byggd handledning och väl även universitetens och högskolornas
icke ifrågasatta rätt att utan åsidosättande av kravet på likvärdiga utbildnmgsresultat
ha sin egen »profil», detta utgör enligt länsstyrelsens mening tillräckliga
skäl för att man utan att därför behöva betecknas som traditionsbunden vill
förorda en mindre radikal omorganisation än den statskontoret^ företräder. Lärare
och forskare behöver otvivelaktigt avlastas en mängd av pa dem nu vilande
arbetsuppgifter, men därför måste man väl inte nödvändigtvis ställa dem i
stort sett helt utanför den organisatoriska och administrativa delen av verksamheten.
,

Länsstyrelsen vill särskilt understryka nödvändigheten av att samtliga de
intressen, som på ett eller annat sätt står i beroendeställning till den högre undervisningsverksamheten,
i större utsträckning än vad nu är fallet beredes tillfälle
deltaga i verksamhetens planering. Här avses avnämarna av den akademiska
arbetskraften, exploatörerna av forskningsresultaten och inte minst de
studerande själva, som bör få sitt försenade inträde i förvärvslivet kompenserat
genom att de ges en utbildning, som verkligen motsvarar de krav arbetsmarknaden
har anledning ställa på den.

Under åberopande av vad ovan anförts anser sig länsstyrelsen böra fororda,
att den centrala och lokala organisationen för de universitet och högskolor utredningen
omfattar utformas pa sätt universitetsutredningen föreslår.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför bl. a.:

Den expansion, som samhället på flera områden undergår, har även satt sina
kraftiga spår på den akademiska forskningens och utbildningens räjong. Detta
har ovedersägligt rest sådana ökade krav på universiteten och högskolorna, att
organisationen och förvaltningen av dessa maste omdanas, för att utbildningsanstalterna
skola effektivt kunna verka.

Länsstyrelsen anser vidare det i det särskilda yttrandet framförda föi slaget
om en organisationsberedning vara välbetänkt. En vidare detaljplanering i anledning
av de framlagda förslagen måste nämligen enligt länsstyrelsens mening
komma till stånd, och det synes därvid vara fördelaktigt att lägga denna uppgift
på ett enda organ.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför bl. a. följande:

Den utomordentlig^ snabba expansion, som under senare år ägt rum i vårt
land pa det högre utbildningsväsendets område, har tvivelsutan ställt universiteten
och högskolorna inför många besvärliga problem särskilt på det organisatoriska
planet. Även om den nuvarande organisationen visat sig besitta en viss
grad av elasticitet inför de påfrestningar, som expansionen inneburit, torde det
dock, icke mmst mot bakgrunden av de av utredningen belysta tendenserna i
avseende pa universitets- och högskoleverksamhetens kvantitativa tillväxt, framSHl,
,SO”1,. u tTT.lart att nuvarande organisatoriska resurserna blivit allt mer
otillräckliga. Härtill kommer, såsom utredningen framhållit, att de akademiska
\a»?ans . ternas utbildningsuppgifter med all sannolikhet kan väntas ytterligare
di terentieras och specialiseras samt att forskningens utveckling jämväl tenderar
till en okad specialisering och differentiering, som kräver växande materiella och
personella resurser. Mot bakgrunden härav och med hänsyn till den stora roll
som bade forskning och akademisk utbildning efter hand kommit att spela för
hela samhällsutvecklingen, synes det angeläget att universitets- och högskolevasendets
organisation och administrativa struktur blir föremål för omprövning
Mot de allmänna grundsatser, som varit vägledande för utredningens övervaganden,
— innebärande i korthet att de akademiska läroanstalterna skall bibehålla
sm dubbla uppgift, utbildning och forskning, att forskarna skall garanteras
frihet i valet av forskningsobjekt och forskningsmetod samt att universitets-
och högskoleorganisationen skall ges en sådan utformning att den icke
btott garanterar att gjorda msatser och givna resurser kommer till effektivast
mojhga anvandnmg utan även förmår på ett rationellt sätt planera och genomfora
en expansion av stora dimensioner — synes icke vara något att invända.

Väsentligen samma grundinställning redovisas av länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län.

Garantilanenämnden redovisar följande allmänna synpunkter:

Nämnden har i sin verksamhet kunnat göra iakttagelser beträffande undervisningens
effektivitet och organisation, framför allt genom erfarenheter av de
studerandes studieresultat och studietakt. Dessa förhållanden är av stor betydelse
när det gäller att bedöma de studerandes låneansökningar och i statsstipendienämndernas
rådgivande verksamhet. Nämnden har därvid funnit, att den
nuvarande organisationen inte motsvarar de krav nämnden vill ställa och att
riksdagens och Kungl. Majits intentioner i vissa fall inte kunnat omsättas i praktiken
balunda har nämnden t. ex. kunnat konstatera, att de reella studietiderna
i moderna språk avsevärt överstiger den i examensstadgan föreskrivna normalstudietiden,
och nämnden har även i en skrivelse av den 12 december 1956 till
kanslern för rikets universitet påpekat de iakttagna missförhållandena Nämnden
har vidare genom förfrågningar till statsstipendienämnderna sökt hålla sia
underrättad om studietider och studieeffektivitet i olika ämnen.

Studiesociala utredningen yttrar:

Universitet och högskolor är en hela samhällets angelägenhet. Deras organisation
och förvaltning måste utformas med hänsyn härtill, dvs. byggas på en
elt annan princip än nu är fallet. Systemet att lägga ansvaret för en så omfattande
och betydelsefull verksamhet hos vissa av ett begränsat antal ordinarie
tjänstemän valda förtroendemän är enligt studiesociala utredningens uppfattning
toraldrat.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år /.%''-}

Redan i dagsläget uppgår statens driftsutgifter för universitets- och högskoleväsendet
i vid mening till 350 000 000 kronor per år och de årliga investeringarna
till cirka 40 miljoner kr. Samtidigt kan de universitets- och högskolestuderandes
direkta studiekostnader uppskattas till kanske 240 miljoner kr. per år
och deras under studierna avstådda förvärvsinkomster beräknas till än högre
belopp. Av de direkta studiekostnaderna bidrar staten med 45—50 miljoner kr.
per år i form av stipendier och andra bidrag.

Den expansion av hela universitets- och högskoleväsendet, med vilken man i
dag kalkylerar, innebär att de statliga driftsutgifterna minst måste fördubblas
och de årliga investeringarna mångdubblas inom något tiotal år. Det ökade studentantalet
innebär att studenternas sammanlagda, direkta studiekostnader kan
antas stiga från nu beräknade 240 miljoner till cirka 500 miljoner kr. per år.
De samhällsekonomiska kostnaderna i form av de studerandes avstådda produktionsinsatser
kommer att stiga i motsvarande mån.

I syfte att underlätta studiefinansieringen har studicsociala utredningen för
avsikt att framlägga förslag om en mycket betydande ökning av statens insatser
åt studerande vid bl. a. universitet och högskolor.

Mot den här tecknade bakgrunden synes det utredningen vara utomordentligt
betydelsefullt, att universitets- och högskoleväsendet ges en fast organisation
och en effektiv förvaltning. Kostnaderna härför är små i jämförelse med de
värden, det här gäller.

Studiesociala utredningen har, ur de synpunkter utredningen har att företräda,
inte någon erinran mot att det av universitetsutredningen föreslagna reformsteget
nu genomföres.

Gymnasieutredningen anför huvudsakligen följande:

Universiteten och högskolorna har under senare år expanderat utomordentligt
starkt ifråga om såväl den grundläggande utbildningen som forskningen. Att
båda dessa verksamheter kommer att få en allt större betydelse för samhällsutvecklingen
står klart. Värdet av att samma institution har både utbildningsoch
forskningsuppgifter kan inte heller ifrågasättas under förutsättning att
institutionen kan bemästra de problem en sådan organisation medför. Den grundläggande
utbildningen är numerärt helt dominerande. Dess avnämare har ofta
— ifråga om såväl utbildningens innehåll som antalet utbildade — mycket bestämda
önskemål, vilket leder till krav på insyn i och inflytande på utbildningens
organisation. Universitetsutredningen hävdar också att den grundläggande utbildningen
måste ges en fast organisation och utformas i samråd med avnämarna
men att forskningen däremot måste vara fri. Gymnasieutredningen ansluter sig
till denna princip och vill betona vikten av att grundutbildningen i högre grad
än vad stundom är fallet anpassas efter avnämarnas krav. I de fall — vilka
sannolikt inte blir särskilt många — dessa krav avviker väsentligt från de önskemål,
som kan ställas på grundutbildningen med hänsyn till den fortsatta forskarutbildningen,
får den senare anpassas så att den nedåt ansluter väl till grundutbildningen.
För att förebygga missförstånd vill gymnasieutredningen framhålla
att det sagda givetvis inte innebär att grundutbildningen skall utformas
utan hänsyn till den vetenskapliga utvecklingen. Tvärtom måste denna utbildning,
vilket också är eu huvudtanke i universitetsutredningens betänkande och
ett av de viktigaste argumenten för dess förslag, kontinuerligt överses med hänsyn
till bl. a. den vetenskapliga utvecklingen. Just därför är det också angeläget
att både utbildning och forskning bedrives inom universitet och högskola.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

Gymnasieutredningen skall i det följande diskutera vad det sagda innebär för
de speciella frågor som berör utredningens arbetsområde. Det gäller härvid

a) universitet/högskola som avnämare av 15—20.000, kanske ännu fler gymnasieutbildade
varje år;

b) universitet/högskola såsom medverkande i utbildningen av ämneslärare bl. a.
för gymnasiets behov.

a: Som redan nämnts avser den största delen av de universitets/högskolestuderande
att efter avslutad grundutbildning söka sig ut på arbetsmarknaden i
näringsliv, förvaltning etc. De kommer till de akademiska läroanstalterna från
gymnasiet som har en relativt fast studieorganisation och ger intensiv handledning.
Lika viktigt som det enligt gymnasieutredningens mening är att gymnasiet
i hög grad ger studie- och arbetsträning med hänsyn till ungdomarnas fortsatta
verksamhet — ofta fortsatta studier — lika betydelsefullt är det att universiteten/högskolorna
utformar utbildningen så att den väl ansluter sig till av gymnasieutbildningen
givna förutsättningar och därefter successivt uppbygges till
ett för arbetsmarknaden och samhällslivet lämpat slutresultat.

b: Den teoretiska delen av ämneslärarutbildningen utgör en av universitetens/
högskolornas betydelsefullaste utbildningsuppgifter. Tvivel har ibland yppats
om dessa läroanstalters förmåga att tillfredsställande fylla denna uppgift." Gymnasieutredningen
har i sitt huvudbetänkande skisserat en organisation byggd
på samverkan mellan lärarhögskola och universitet/högskola som enligt utredningens
mening avsevärt skulle stärka utbildningens effektivitet. Mycket betydande
krav kommer emellertid vid en sådan organisation att ställas på universitet/högskolor.
Då frågan är under utredning genom 1960 års lärarutbildningssakkunniga
har dock gymnasieutredningen inte framlagt något förslag.

Om universitet/högskolor i framtiden skall kunna fylla de uppgifter som diskuterats
ovan under a) och b) kommer utomordentligt stora krav att ställas på
deras organisation.

Gymnasieutredningen är av den bestämda meningen att nuvarande organisation
inte kan fylla dessa krav. Utbildningsresultaten måste kunna lätt avläsas
om garanti för produktivitet och effektivitet skall kunna erhållas. För utbildningsanstalter
av den omfattning det här blir fråga om kan detta inte ske utan
eu ändamålsenlig »driftkontroll», inkluderande bl. a. ett tillförlitligt registreringssystem
vid universitetets/högskolans centrala förvaltning. Utbildningens innehåll
och utformning måste smidigare än nu kunna ändras och anpassas efter
utvecklingens krav. Metodiska och tekniska framsteg måste snabbt kunna tillvaratagas.
Detta förutsätter organ som har väsentligt större resurser och bättre
kontaktmöjligheter än f. n. Såväl den översiktliga som den mer speciella planeringen
för läroanstalternas utbyggnad måste intensifieras.

Gymnasieutredningen vill vidare — mot bakgrund av vad ovan sagts om de
akademiska läroanstalternas stora och ökande betydelse för samhällsutvecklingen

— framhålla att principerna för organisationen måste omprövas. Den krets som
har att bereda och besluta om utbildningens innehåll och utformning måste vidgas.
På det lokala planet bör detta i varje fall medföra att inflytande ges såväl
alla lärare som de studerande. I fråga om den centrala ledningen måste representanter
för det allmänna och för avnämarna spela en avgörande roll.

Gymnasieutredningen har i första hand uppehållit sig vid den »pedagogiska
driftkontrollen». Den andra sidan av saken — utbildningsresursernas utnyttjande

— gäller i praktiken tillämpningen av den s. k. automatiken. Gymnasieutredningen
har icke ansett sig böra gå in härpå utan vill endast understryka betydelsen
av att univeisitets/högskoleadministrationen får en sådan utformning att

Kungl. Muy.ts proposition nr 50 år 1964

garantier skapas för ett rationellt utnyttjande av lärarna och därmed för att relativa
lärarbehovet hålles så lågt sorn de pedagogiska kraven medger. Det finns
härvidlag särskild anledning understryka vikten av att balans skapas mellan
universitetens/högskolornas produktion och deras egen konsumtion av utbildade
på sådant sätt att skolväsendets och övriga avnämares stora och angelägna krav
tillgodoses.

Vad slutligen gäller tidpunkten för genomförandet av de åtgärder universitetsutredningens
förslag kan leda till vill gymnasieutredningen understryka betydelsen
av skyndsamhet. Den utomordentligt kraftiga expansionen av de akademiska
läroanstalterna kommer av allt att döma att fortsätta och därmed kräva nya
stora insatser av det allmänna. Skall dessa insatser ge ett rimligt utbyte är det
nödvändigt att universitetsorganisationen snarast reformeras. Det kunde måhända
ifrågasättas om man inte borde avvakta andra för det akademiska utbildningsväsendet
betydelsefulla utredningar som pågår, t. ex. om lärarutbildningen
och forskarutbildningen. Enligt gymnasieutredningens mening skulle i sådant fall
dyrbar tid försittas, tid som i stället bör användas för att inarbeta de nya organisationsformerna
och därmed skaffa universiteten/högskolorna de resurser i
fråga om en smidig och slagkraftig organisation och administration som är nödvändiga
för att nya reformer snabbt skall kunna genomföras.

Veterinärhögskoleutredningen intager en kritisk ståndpunkt gentemot universitetsutredningens
förslag:

Det har länge funnits och finns alltjämt ett visst motstånd från forskarnas sida
mot att inordnas i en fastare organisation. Detta motstånd torde dels ha sin
grund i den vedertagna principen om forskningens frihet, dels ock i farhågor för
att den fortlöpande och snabba anpassning till utvecklingens behov, som forskningsverksamheten
oftast kräver, skulle försvåras i en dylik organisation.

Vid uppbyggandet av en modern forsknings- och undervisningsorganisation
måste givetvis all möjlig hänsyn tas till forskningsverksamhetens krav i nyssnämnda
hänseende. Att emellertid ta detta krav som ett avgörande hinder för
en omorganisation skulle enligt veterinärhögskoleutredningens mening vara helt
felaktigt och skulle förmodligen bara leda till att forskningen och den därmed
sammanhängande högre undervisningen ej får den ställning i samhället, som dess
betydelse i och för sig motiverar.

Eftersom de administrativa problemen inom universitets- och högskoleväsendet
numera tagit den omfattningen, att de måste behandlas av särskilda krafter,
förefaller det i och för sig rimligt att överlåta behandlingen av förevarande spörsmål
åt särskilda administratörer. Emellertid har det särskilt från forskarhåll
framhållits att forskningsverksamhetens särpräglade natur gör att den ej med
fördel kan administreras av andra än sådana som har egen erfarenhet av forskningsverksamhet.
Denna sistnämnda tankegång måste leda till en uppsplittring
av det administrativa handhavandet av de personella och materiella resurserna
på ett allt större antal mer och mer detaljspecialiserade forskare som med naturnödvändighet
måste få allt svårare för att hinna med samtliga uppgifter och vidmakthålla
den önskvärda överblicken.

I såväl statskontorets som universitetsutredningens förslag har man sökt tillgodose
båda de nämnda tankegångarna genom uppbyggande av två parallellt
fungerande system inom hela universitetsorganisationen, ett för de administrativa
och ett för de rent vetenskapliga uppgifterna, innebärande en uttalad avgränsning
av de båda verksamhetsfälten sinsemellan.

Man har på detta sätt enligt veterinärhögskoleutredningens uppfattning kom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961+

mit fram till en orimligt invecklad organisationsform, som endast kan befaras i
praktiken ge underlag för berättigad kritik av en i och för sig nödvändig organisationsomdaning.

Enligt veterinärhögskoleutredningens mening skiljer sig de högre läroanstalternas
organisationsfråga i princip icke från andra organisationsfrågor i vad gäller
samhällsverksamhet av kvalitativt och kvantitativt betydande storleksordning.
De högre forsknings- och läroanstalterna måste få sin organisation uppbyggd
efter ett enkelt och enhetligt system, där det klart framgår vem eller vilka
som har bestämmanderätten i fråga om läroanstaltens verksamhet i hela dess
vidd och där sålunda all dualism i dessa frågor bör rensas ut. Detta innebär ej
någon obehörig inskränkning i den forskningsfrihet som inom givna gränser är
nödvändig. Tvärtom skulle klarhet och fasthet i dessa hänseenden enligt veterinärhögskoleutredningens
uppfattning bidra till ökad arbetsro för forskarna och
minska onödiga anledningar till tvister och misshälligheter.

Universitetsutredningens och statskontorets förslag har åstadkommit en fruktbärande
och nödvändig debatt rörande forskningens och den högre undervisningens
organisation. Enligt veterinärhögskoleutredningens bestämda uppfattning
är resultaten av utredningarna rörande de organisatoriska problemen dock
ej sådana att de bör läggas till grund för beslut i frågan. Veterinärhögskoleutredningen
vill med i detta yttrande anförda synpunkter förorda, att en översyn av nu
föreliggande förslag kommer till stånd med utgångspunkt från principen att man
i alla led av universitetsorganisationen bör ha en enhetlig ledning och ansvarsfördelning,
varigenom en absolut nödvändig förenkling av organisationen kan
bli möjlig.

Statskontoret anför:

Mellan utredningens betänkande och statskontorets rapport finns ett nära
samband. Å ena sidan har statskontoret vid de undersökningar, som redovisas
i rapporten, i åtskilliga hänseenden utgått från av utredningen angivna förutsättningar
och väckta förslag. Å andra sidan har utredningen i väsentlig mån
byggt sitt slutliga ställningstagande på rapportens förslag. Dessa har dock icke
genomgående godtagits, utan utredningen har föreslagit åtskilliga avvikelser, av
vilka somliga är så långtgående, att de står i strid med de grundläggande principerna
för den i rapporten föreslagna organisationen. De båda förslagen kan
därför i väsentliga delar ses som skilda alternativ, som bör vägas mot varandra.
Det bör däremot framhållas, att de allmänna kvantitativa och kvalitativa utgångspunkter,
som anges i betänkandets 1 kap., är gemensamma för utredningen
och statskontoret och således icke här föranleder några kommentarer.

Statskontoret anser alltjämt, att dess i rapporten redovisade organisationsförslag
är rationellt uppbyggt och funktionsdugligt. Det är alltså naturligt för
statskontoret att i första hand kritiskt granska de av utredningen föreslagna
avvikelserna härifrån och söka bedöma deras konsekvenser. Samtidigt finner
statskontoret det emellertid angeläget att mera förutsättningslöst pröva utredningens
förslag i dess helhet.

Drätselnämnden vid universitetet i Uppsala tar upp frågan om en motsvarighet
till nuvarande stadgande i § 2, mom. 1, universitetsstatuterna och anför:

1956 års universitetsstatuter 2 § 1 mom. stadgar, att universiteten stå under
Kungl. Maj:ts beskydd och åtnjuta oförkränkt den egendom samt de inkomster,
rättigheter, förmåner och friheter, som lagligen tillkomma dem.

Kuinjl. May.ts proposition nr BO år 196k

Motsvarande stadgande saknas i betänkandets utkast till stadga.

Med avseende på fondförvaltningen innebär stadgandet ett uttryck för universitetets
rättsliga särställning såsom självständig juridisk person och ulgor ett
st,id för universitetets äganderätt till sina donationsfonder Bestämmelserna
torde ej heller i andra avseenden sakna betydelse för att markera universitetets

frihet och självständighet. r , .

Denna universitetets särställning i jämförelse med andra statliga myndigheter
och organ får anses ha varit av betydelse bl. a. för enskilda donatorers v.lja å t
ställa medel till universitetets förfogande och man kan med säkerhet antaga a
även för framtiden ett uttryck i stadgandena för denna sjalvstandiga ställning
kommer att vara av värde. Även om liksom hittills all universitetets egendom
förvaltas under samma ansvar som annan allmän egendom (umversitetsstatuterna
C9 § - utredningens utkast till stadga 5 §) har universitetets särskilda
självständighet och frihet vid förvaltningen av små fonder varit betydelsefull tor

att möjliggöra en ekonomiskt effektiv och rationell förvaltning.

Drätselnämnden finner det mycket angeläget, att detta speciella forhallande
erhåller ett uttryck i stadgan för universitetet och således en mot statuternas
bestämmelse i 2 § 1 mom. svarande paragraf införes i de nya stadgarna.

Större konsistoriet i Uppsala anför bl. a.:

I och med avlämnandet av föreliggande betänkande har 19oo ars universitetsutredning
fullgjort sitt uppdrag. Konsistoriet vill med anledning harav uttala
sin stora tillfredsställelse över det energiska arbete till universitetsväsendets
befrämjande, som utredningen under en följd av ar nedlagt. Liksom tidigare
betänkanden innehåller även föreliggande del VII en mängd synpunkter och
uppslag, vilka konsistoriet finner synnerligen värdefulla. Med all rätt havdar
utredningen i sitt inledande avsnitt eftertryckligt forskningens och forskarens
rätt till oförkränkt frihet, samtidigt som utredningen kraftigt inskarper vikten
av rationell organisation av universitet och högskolor. I en tid som den narvarande,
då tillströmningen av studerande till de högre laroanstalterna i riket
hotar att spränga de organisatoriska ramarna och universitetsförvaltningarnas
resurser på grund av otillräckliga anslag från statsmakterna pressas till bris -ninnsgränsen, är det givet att universiteten med uppriktig tillfredsställelse maste
hälsa varje allvarligt förslag icke blott till en förbättring av det nuvarande ansträngda
läget utan också, och framför allt, till en slagkraftig, långsiktig fram tidjSplanenng^n

. yilj lösa de organisatoriska förvaltningsmässiga proble men,

står det klart för konsistoriet att en omedelbar upprustning av universiteten
i dessa hänseenden måste komma till stånd. _ .

Konsistoriet vill rent generellt konstatera att utredningen i manga punkter
icke motiverat de framförda ofta radikala reformförslagen. Konsistonm anser
det viktigt att framhålla, att den hittillsvarande organisationen och förvaltningen
visat sig besitta en mycket stor elasticitet vid de senaste årens expansion, sasom
även universitetsutredningcn konstaterar. Enligt konsistoriets mening kunde det
ha varit lämpligt att utredningen klart påvisat vilka principiella organisatoriska
nackdelar som äro förenade med nuvarande system, vidare grundligt undersökt,
om icke dessa nackdelar kunnat avhjälpas med mindre radikala ingrepp och
slutligen, för den händelse så icke bedömts vara fallet, verkligen adagalagt att
just den föreslagna organisationen är den bästa tänkbara. Dessa synpunkter
återkomma i ett flertal av de remissyttranden, som avgivits av olika universitetsorgan,
och de äro enligt konsistoriets mening av avgörande betydelse lor den

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

principiella bedömningen av universitetsutredningens reformförslag. Dessa kunna
icke frankännas ett visst drag av rent teoretisk spekulation.

Konsistoriet åberopar vidare drätselnämndens yttrande rörande behovet av
en motsvarighet till de nuvarande statuternas § 2, mom. 1, och förordar att
sagda bestämmelse överföres till den nya stadgan.

Konsistoriet sammanfattar avslutningsvis sin syn på universitetsutredningens
betänkande på följande vis:

... konsistoriet anser att man så vitt möjligt bör undvika att vissa universitetslärare
i sin egenskap av dekaner och prefekter så tagas i anspråk av administrativa
uppgifter att det staller sig svårt för dem att i nödig utsträckning uppehålla
kontakten med den forskning och undervisning, som ju äro universitetslärarnas
primara uppgifter. När det gäller rektor förefaller det som om utredningen räknat
med att detta efter två valperioder skall visa sig omöjligt. Den genomgående tendensen
i utredningens förslag, nämligen att förvandla universitetet från en självstyrande
korporation, där så många som möjligt av dess lärare nyttiggöras i universitetets
administration, till ett förvaltningsorgan i huvudsaklig överensstämmelse
med statliga styrelser och verk, med ansvaret för förvaltningens ledning
koncentrerad till några få personer, kan vidare leda till den ur demokratisk synpunkt
foga onskvarda konsekvensen att majoriteten av universitetets ordinarie
lärare utestängas från allt reellt inflytande på ärendenas behandling. Detta i sin
tur kan befaras leda till likgiltighet eller motvilja mot att överhuvud taga befattning
med administrativa angelägenheter, vilket måste på ett synnerligen
olyckligt satt begränsa den krets, ur vilken dekaner och prefekter kan rekryteras.
.Ln stor fordel med det hittillsvarande systemet har varit att även en starkt upptagen
forskare och undervisare med fallenhet för förvaltningsgöromål kunnat
intresseras för att åtaga sig administrativa uppgifter. På grund av det av utredningen
med rätta påpekade sambandet mellan många administrativa och vetenskapliga
bedömningar skulle en utveckling sådan som den skisserade enligt konsistoriets
mening vara till stor nackdel för universiteten.

Konsistoriet vill emellertid icke underlåta att framhålla en annan tendens i
e oreliggande förslaget, som den betraktar som en synnerligen stor förtjänst
nämligen den överallt märkbara strävan att decentralisera ärendenas behandling
sa langt detta ar möjligt. På denna punkt föreligger enligt konsistoriets åsikt otvivelaktigt
en tacknamhg rationalisering, ägnad att undanröja onödiga mellanmstanser.

Det förslag till universitetens och högskolornas organisation och förvaltning
som 195o ars universitetsutredning framlagt, äger flera betydande förtjänster,
förtjänster som främste i särskilt klar relief, om man jämför förslaget med det
av statskontoret framlagda, vilket konsistoriet betraktar som helt orealistiskt
och för universiteten oantagbart. Emellertid finner konsistoriet att universitetsutrednmgens
förslag på flera punkter kräver överarbetning och först därefter
kan laggas till grund för en framtida omorganisation av universitet och högskolor.

Storre konsistoriet i Lund anför i nära anslutning till ekonomiska fakultetens
yttrande — bl. a. följande:

Ett volymmässigt sett mycket betydande antal universitetsärenden kräver
for sm behandling bedömningar och avvägningar, som endast kan göras av personer
som sjalva sysslar med forskning och undervisning. Eftersom bedömningen
och avvägningen i regel ar både viktigare till sina resultat och betydligt käns -

Kungl. Maj:ts proposition nr f>() år 1964 .''il

ligarc än inslagen av administrativ teknik och formell normtillämpning, måste
rimligtvis beslutfattandet i dessa ärenden läggas på personer ur forskarnas och
lärarnas led. Givet är emellertid att den beslutande instansen måste förses med
effektiv administrativ hjälp, då det gäller att förbereda och verkställa besluten.

I statskontorets förslag har gjorts en uppdelning mellan akademiska ärenden
och administrativa ärenden och till den senare kategorien har förts icke blott
ärenden »av renodlat administrativt slag» utan också ärenden, som kräver »både
en vetenskaplig och en administrativ bedömning». Denna indelning maste anses
vara olycklig därför att den lätt leder till ohållbara slutsatser. Det ligger exempelvis
nära till hands att antaga, att de »administrativa» ärendena lämpligen
bör avgöras av administrativa tjänstemän. Konsekvensen härav skulle bli, att
beslutfattandet i de blandade ärendena icke förlägges till de personer, som har
att göra de mest kvalificerade och svåraste bedömningarna. Ur principiell synpunkt
är detta en orimlig ståndpunkt.

Om man skulle försöka urskilja de ärendegrupper, där de vetenskapliga och
pedagogiska (utbildningsmässiga) bedömningarna är av underordnad betydelse
och i stället den formella prövningen och den administrationstekniska sakkunskapen
blir avgörande, finner man framför allt personaladministrativa och kamerala
ärenden av för ämbetsverk i allmänhet vanlig typ samt egendomsförvaltning.
Dessa ärendegrupper har varken den för universitetet dominerande betydelse
eller det inbördes sammanhang, att de kan utgöra grundval för en från den
egentliga universitetsorganisationen skild och fristående förvaltningsorganisation.

I den lokala universitetsförvaltningens målsättning ingår slutligen att inför i
sista hand Kungl. Maj:t ansvara för att de till universitetet anslagna medlen
användes på ett riktigt sätt, att utfärdade föreskrifter efterföljas samt att den
samhälleliga politiken på forskningens och undervisningens område befrämjas så
långt det kan ske utan att den grundläggande principen om forskningens frihet
trädes för nära. Detta är ett ansvar som kan och bör bäras av alla inom universitetsorganisationen
verksamma, universitetsmän lika väl som förvaltningstjänstemän.
Konsistoriet vill understryka, att de senare icke står i något mera speciellt
ansvarsförhållande till Kungl. Maj:t än forskarna/lärarna.

Forskarna/lärarna är icke minst på grund av sin fatalighet allt för mycket
belastade med administrativt arbete. Problemets allvar ligger, som förut antytts,
inte så mycket på universitetets ledningsnivå. Det är ofrånkomligt att beslutfattandet
i ärenden, som innefattar moment av forsknings- eller undervisningsmässig
bedömning, tillkommer universitetslärare. Beslutfattandet i universitetets
ledning är emellertid koncentrerat till ett fåtal av professorerna, och det finns i
professorskretsen alltid sådana, som har intresse och fallenhet för detta slags
arbete, och som därigenom kan göra en betydelsefull insats.

Problemets allvar ligger främst på institutions- och fakultetsnivåerna, där sa
gott som varje forskare/lärare blir ianspråktagen. Särskilt är manga institutionschefer
inom de i vidsträckt mening humanistiska fakulteterna pa grund av otillräckliga
personalresurser allt för belastade med administrativa rutin- och kontaktuppgifter.
Även fakultetsdekanerna har i brist på tillräcklig sekreterarhjälp
måst påtaga sig rutingöromål till en betydande volym.

I viss utsträckning förekommer allt för många prövningsinstanser vid ärendenas
behandling, vilket föranleder onödig tidsutdräkt. Denna anmärkning torde
dock icke ha någon större tyngd när det gäller förhållandena inom den lokala
universitetsorganisationen. Det har icke anförts nagra konkreta exempel pa
onödigt komplicerade ärendevägar därinom, men givetvis kan en organisatorisk
undersökning komma att utvisa möjliga förkortningar. I det stora hela torde det

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196^

dock kunna sägas, att den lokala universitetsorganisationen fungerar smidigt
bl. a. med hjälp av delegering till rektor, dekaner och förvaltningstjänstemän
Däremot har anmärkningen så mycket större tyngd i fråga om förhållandet mellan
på ena sidan den lokala universitetsorganisationen och på andra sidan centrala
instanser. De viktigaste orsakerna till en komplicerad och långvarig ärendebehandling
är att finna på detta plan.

Större konsistoriet i Göteborg anför:

Sasom ett allmänt omdöme om utredningens förslag torde kunna sägas att
detta innebär betydande förstärkningar av universitetsförvaltningens personella
resurser men samtidigt en genomgripande omdaning av den nuvarande organisationen.
Av det följande framgår att konsistoriet rest invändningar mot vissa av
utredningens organisationsförslag, särskilt i fråga om den lokala universitetsstyrelsen.
Statskontorets förslag kan sägas innebära en ännu mera radikal förändring
av universitetsförvaltningens nuvarande struktur än den som innefattas
i utredningens förslag. Det synes konsistoriet som om statskontoret icke tillräckligt
beaktat de stora skillnader i fråga om verksamhetens art som föreligger mellan,
å ena sidan, universitet och högskolor och, å andra sidan, allmän förvaltning
i övrigt. Umversitetsutredningen har däremot i sitt reformprogram ständigt haft
universitetens särsprägel i fråga om arbetssätt och målsättning för ögonen. Den
kritik, som konsistoriet dock riktar mot vissa delar av utredningens förslag,
maste därför med så mycket större tyngd drabba den av statskontoret rekommenderade
nyordningen. Konsistoriet anser sig därför sakna anledning att i det
följande närmare behandla statskontorets rapport.

Såvitt konsistoriet kan finna, har alla inom ett universitet förekommande ärenden
alltså även sådana ärenden som enligt utredningen endast kräver vetenskaplig
bedömning, en samtidigt juridisk-administrativ eller åtminstone administrativ
aspekt.

Att en organisation visat stor elasticitet vid en kraftig expansion av verksamheten,
måste, såvitt konsistoriet kan förstå, betyda, att dess struktur i sina
grunddrag är bärkraftig även vid en snabb utveckling av verksamheten. Då den
nuvarande organisationen visat sig livsduglig och anpassningsbar, finns inte
nagon anledning att stöpa om formen, endast därför att arbetsuppgifter av den
art, som traditionellt åvilar universitetsförvaltningen på det lokala planet, ökar
i omfattning. Man bör i stället bevara det som befunnits värdefullt i den nuvarande
organisationen, förstärka denna för att den skall hålla för ytterligare påfrestningar
och endast göra sådana förändringar i strukturen som är äguade att
rationalisera arbetet.

Större konsistoriet i Stockholm, anför i huvudsak följande:

1955 års umversitetsutredning har under de år den arbetat framlagt en rad
betankanden som syftat till reformer, delvis av genomgripande art, av universitetens
verksamhet. Dess arbete har över lag karakteriserats av nya, okonventionella
grepp och en strävan att ge universiteten tillräckliga resurser för lösandet
av deras arbetsuppgifter. Umversitetsutredningen har också i stora stycken sett
små intentioner förverkligade. I den mån komplikationer uppstått under genomförandet
av umversitetsutredningens förslag torde detta mindre ha berott på
inneboende svagheter i förslagen än på andra faktorer, särskilt bristande personalresurser
hos de lokala universitetsorganen och långt driven centralisering av
beslutanderatten vid tilldelning av lärarkrafter. I det nu föreliggande betänkandet
har umversitetsutredningen velat ge en samlad lösning av hela det svenska

Kungl. Muj:ts proposition ur 50 år 19f>4. 33

universitets- och högskoleväsendets organisation och förvaltning, frånsett några
högskolor som av särskilda skäl undantagits i utredningens konkreta förslag.
Utredningsarbetet är en imponerande prestation och konsistoriet uttrycker sin
glädje (»ver den instruktiva kartläggning av de olika uppgifter, som ankommer
på universitetsväsendets administrationsapparat, och den — med något undantag
— ingående redovisning för de många och svåra problem som den avsedda
genomgripande omorganiseringen av universitetsväsendet innebär och drar med
sig. Det är konsistoriets livliga förhoppning att utredningsresultatet och de
remissvar som betänkandet föranleder skall ge statsmakterna underlag för den
länge väntade, trängande nödvändiga upprustningen av universitetens administrativa
resurser.

En sådan tillfredsställelse som universitetsutredningens betänkande ger anledning
till, framkallas däremot icke av statskontorets rapport. Rent teknisktadministrativt
kan den av statskontoret föreslagna organisationen te sig mera
konsekvent och mindre komplicerad än universitetsutredningens. Men i realiteten
är statskontorets förslag helt verklighetsfrämmande därför att det byggts
upp utan tillräcklig kännedom om universitetens särpräglade arbetsuppgifter och
betingelserna för dessa arbetsuppgifters rätta fullgörande. Ett grundfel i statskontorets
utredning är att det icke föregåtts av närmare studium av den primära
delen av organisationsbyggnaden, nämligen institutionen. Denna bristande förtrogenhet
med de inrättningar, för vilka organisationsformen skall skapas, måste
vara förklaringen till statskontorets egendomliga idé att helt skilja de vetenskapliga
och administrativa ärendena. Statskontorets främlingsskap för universitetslärarnas
arbete och universitetsadministrationens sätt att fungera måste man
väl också tillskriva statskontorets besynnerliga tal om »de akademiska intressegrupperna»,
som om det vore fråga om grupper med intressen, stridande mot det
allmännas.

Konsistoriet finner det uteslutet att statskontorets förslag skulle kunna läggas
till grund för universitetsväsendets organisation.

Att en översyn av organisationens former och cn avsevärd personalförstärkning
är nödvändiga torde vara obestridligt. Men det sätt på vilket universitetsorganisationen
under den våldsamma expansionen fungerat utan en mot arbetsuppgifternas
ökning tillnärmelsevis svarande förstärkning av administrationspersonalen
ger knappast motivering till en långtgående rascring av den nuvarande
organisationen och dess ersättande med helt andra förvaltningsformer. En sådan
genomgripande reform borde i varje fall ha underbyggts med en ingående objektiv
analys av vilka fel, som — frånsett underdimensioneringen —- vidlåder den
nuvarande organisationen. Konsistoriet kan icke finna att en tillfredsställande
sådan analys givits. Den organisation som beprövats under mycket svåra förhållanden
föreslås i åtskilliga stycken ersatt med konstruktioner, som enligt konsistoriets
mening är konstlade och invecklade, exempelvis rektorsämbetet eller
universitetens och högskolornas centrala ledning. Konsistoriet är icke berett
att biträda utredningens förslag med mindre det övertygat sig om att en föreslagen
organisationsform är bättre än sin nuvarande motsvarighet.

Universitetens särställning, som är betingad av idén om fri vetenskaplig forskning
och därpå grundad undervisning, gör att förebilder till deras organisation
icke utan vidare kan väljas från andra grenar av statsförvaltningen eller från
privata ekonomiska företag. Så länge man önskar bibehålla sådan forskning och
undervisning måste också de som direkt ansvarar för forskningen och undervisningen,
de akademiska lärarna, ges ett tillbörligt inflytande över universitetens
förvaltning. Svårigheterna att skapa en idealisk universitetsorganisation ligger —

2 — Bihang till riksdagens ''protokoll 196If. 1 saml. År 50

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

såsom universitetsutredningen till skillnad från statskontoret klart insett — i att
åstadkomma den rätta balansen mellan vetenskapsmännens frihet, å ena sidan,
samt de politiska instansernas inflytande och den administrativa ordningens och
effektivitetens krav, å andra sidan. Statsmakternas bestämmanderätt över de
statliga anslagen till universiteten och den administrativa makt de över universiteten
rådande statliga myndigheterna i övrigt äger innebär enligt konsistoriets
erfarenheter och uppfattning i själva verket, att universitetens på särarten av
deras verksamhet grundade självförvaltning redan i dag är så beskuren att det
ur allmänna synpunkter nu är mer angeläget att bevara och stärka vad som finns
kvar därav än att ytterligare utvidga den statliga byråkratiens grepp om universiteten.
Det är forskarna och lärarna vid universiteten som bär och kan svara
för utvecklingen på forskningens och utbildningens områden. Det då och då
yppade misstroendet mot universitetslärarnas förmåga att administrera sin egen
verksamhet grundas enligt konsistoriets mening på bristande insikt. Lärarna vid
ett universitet får i verkligheten en ofta intensiv träning i universitetsadministration,
och de som särskilt utväljs att handha administrativa funktioner inom universiteten
— förutsatt naturligtvis att de har erforderliga hjälpkrafter med speciell
juridisk eller ekonomisk administrativ utbildning — har de bästa förutsättningar
för att på ett ändamålsenligt sätt på det lokala universitetsplanet organisera
och leda undervisningen och forskningen inom de ramar och efter de allmänna
riktlinjer som fastställts av statsmakterna liksom att taga initiativ och
överhuvud medverka till framtidsplaneringen.

Universitetsutredningen har, ehuru ej så onyanserat som statskontoret, gjort
en kategoriklyvning mellan vetenskapliga och administrativa ärenden och utformat
universitetsorganisationen på grundval därav. Det finns emellertid ingen
klar gräns mellan vetenskapliga och administrativa ärenden — vilket också universitetsutredningen
på en del ställen erkänner. Varje vetenskapligt ärende,
exempelvis utseendet av sakkunniga, har en administrativ sida och varje administrativ
fråga en vetenskaplig aspekt, såtillvida att beslutet på något sätt skall
avse forskningen och/eller undervisningen. Den rationella behandlingen av ärendena
kräver därför, att det vetenskapliga syftet bestäms av personer med vetenskaplig
sakkunskap, och att samtidigt de riktiga och ändamålsenliga administrativa
formerna för syftets realiserande bedöms med erforderlig administrativ kompetens.
Denna dubbla bedömning bör icke ske inom olika organ utan i ett sammanhang
inom ett och samma organ.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför i huvudsak följande:

I fråga om det problemkomplex, som blivit föremål för behandling i betänkandet,
har lärarkollegiet den bestämda inställningen, att den omständigheten att
den nuvarande universitets- och högskoleorganisationen trots den underdimensionering,
som länge varit dess klara prägel, över huvud kunnat hjälpligt handhava
sina uppgifter under en period, då universitetsväsendets volym mer än fördubblats,
gör den förtjänt av ett mycket gott vitsord och av att allvarligt prövas
som ett alternativ i debatten om huru denna organisation bör vara beskaffad. Icke
desto mindre synas såväl utredningen som i än högi’e grad statskontoret såsom
expertorgan åt utredningen ha betraktat den nuvarande organisationen så ointressant
och värdelös, att den efter ett allmänt erkännande i stort sett avfärdas
utan diskussion. Detta förhållande anser lärarkollegiet utgöra en mycket allvarlig
brist i utredningen.

Universiteten i vårt land äro, liksom i de flesta länder inom den västerländska

Kungl. Maj:t,s proposition nr 50 år 1964

kulturkretsen, i princip autonoma lärdomssäten med full rättssubjektivitet. I
gällande universitetsstatuter förutsättas ock en bakomliggande privilegierad ställning
för universiteten, i det att i 2 § 1 inom. sagda statuter uttalas, att universiteten
oförkränkt åtnjuta »den egendom samt de inkomster, rättigheter, förmåner
och friheter, som lagligen tillkomma dem». Den omständigheten, att ett
stadgande motsvarande det citerade saknas i det föreliggande förslaget till universitetsstadga,
lärer icke vara relevant för sakläget, i det att genom eu stadga
av ekonomiskt-administrativ karaktär ändring i civilrättsligt hänseende av universitetens
status ej är möjlig att åstadkomma. Lika fullt vill lärarkollegiet förorda
ett införande av en privilegieparagraf i universitetsstadgeförslaget motsvarande
2 § 1 mom. nuvarande universitetsstatuter.

Med utgångspunkt från universitetens principiella autonomi måste det enligt
lärarkollegiets mening anses uppenbart, att universiteten likaledes principiellt
borde få själva bestämma om utformningen av och uppgifterna för sina administrativa
organ. Endast i den mån till följd av offentliga intressen avkall måste
göras på denna princip kan en annan ordning anses befogad.

De offentliga intressen, det härvid blir fråga om, äro dels den insyn och kontroll,
som motiveras av anvisade allmänna medel, dels ock den ledning av utbildningsverksamheten,
som måste utövas för att denna bäst skall tillgodose den allmänna
arbetsmarknadens behov.

Vidkommande behovet av ekonomisk insyn och kontroll har detta ökat i betydelse
i samma mån som statsanslagen till universiteten uppräknats. Det synes
emellertid böra diskuteras, om icke härvid med hänsyn till universitetens fria
ställning det engelska systemet med stora klumpanslag till universitetens fria
förfogande i kombination med effektiv revision och noggrann årlig omprövning
av anslagsmotiveringarna vore att föredraga framför det system, vi ha här i
landet med en relativt långt gående specialdestinering av statsanslagen och en
administrativ apparat av väsentligen ämbetsverkssnitt för anslagens förvaltning.
Under alla omständigheter måste regleringen av anslagen begränsas så att den
akademiska frihetsutövningen — alltså fritt val av forskningsprogram och forskningsmetoder
samt valfrihet inom ramen för gällande studieplaner beträffande
undervisningens former och innehåll — icke inkräktas.

Bäst synas de olika intressena bli tillgodosedda om de ekonomiskt-administrativa
angelägenheterna vid varje universitet handhavas av en styrelse, sammansatt
av såväl ekonomisk expertis som företrädare för den vid universitetet bedrivna
forskningen och utbildningen. Så sker i dag genom drätselnämndens handhavande
av dessa angelägenheter och enligt universitetsutredningens förslag
genom konsistoriets. Statskontoret däremot anser att universitetets ekonomi skall
handhavas av en ensam beslutande generaldirektör. Lärarkollegiet ansluter sig
till universitetsutredningens principiella och med nuvarande ordning i stort överensstämmande
uppfattning i denna fråga.

På överstyrelseplanet synes det lärarkollegiet liksom på universitetsplanet böra
gälla, att endast påtagliga offentliga intressen kunna motivera upplyftande till
denna nivå av ärenden tillhörande universiteten.

I motsats till vad nu är fallet anser lärarkollegiet överstyrclseplanet icke i
nämnvärd utsträckning behöva engageras i de personaladministrativa ärendena.

Problemställningen beträffande de undervisning sadministrativa ärendena synes
icke vara kongruent med vad som gäller de ekonomiskt-administrativa. Det
offentliga intresset torde nämligen i de nu ifrågavarande ärendena i hög grad
vara inriktat på enhetlighet i fråga om de stora linjerna: kunskapsfordringarna

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J+

för olika betygsgrader och examina, ändamålsenligheten i studiegången och produktionen
av akademiskt utbildade för samhällets skilda behov. Enligt lärarkollegiets
mening kommer det härvid icke an på blott att skaffa universiteten
cn kraftig utbildningsadministrativ organisation utan även att sörja för att problemlösningen
på riksplanet tillgodoses genom en slagkraftig administration av
dessa frågor på överstyrelsenivån.

Vidtagas, på sätt sålunda skisserats, anordningar för att förse det allmänna
med garantier i de hänseenden, som äro väsentliga med hänsyn till offentliga insatser
i universitetsväsendet, synes i övrigt universitetens autonomi böra komma
till uttryck i anordningar, som lämna rum för en långt gående självbestämmanderätt.
Sålunda synas de administrativa funktioner vid universiteten, som icke äro
involverade i de vitala allmänna intressena, böra få handhavas av dels valda
företrädare för universiteten, dels ock administrativa tjänstemän, tillsatta av
Kungl. Maj :t efter ansökningsförfarande och förslagsrätt för de akademiska
myndigheterna.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå, till vars yttrande organisationskommittén
anslutit sig, anser att betänkandet i det stora hela utgör en
värdefull grund för en ny universitets- och högskoleorganisation.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm anför:

Universitetsutredningens betänkande innefattar en imponerande arbetsvolym,
inom vilken med grundlig erfarenhet av akademiskt-organisatoriska förhållanden
och mycken klokhet det föreliggande organisationsförslaget framvuxit.
Detta förslag synes ha tre huvudlinjer: 1) självständiggörande av fakulteterna
och sektionerna i vad avser forskning och utbildning ända upp till högsta instans,
2) avlastning av de administrativa göromålen från de akademiska lärarna med
bibehållen akademisk myndighet över förvaltningen — varvid den föreslagna
organisationen strukturellt hämtat förebild i statskontorets rapport men modifierats
till överensstämmelse med den här angivna huvudlinjen — samt 3) sammanslagning
av lärosäten och anordnande av gemensam förvaltning för flera
sådana i växlande omfattning.

Sistnämnda förslag synes lärarkollegiet brista i enhetlighet i systematiskt hänseende
och delvis vila på tvivelaktiga grunder. — Vad de två första huvudlinjerna
beträffar vill lärarkollegiet däremot uttala sin tillfredsställelse med de av
utredningen hävdade grundprinciperna.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö avstyrker att statskontorets
förslag lägges till grund för omorganisation av universitetsväsendet och fortsätter:

I universitetsutredningens huvudförslag har en stark modifikation av de synpunkter,
som varit ledande för statskontoret, lett fram till ett synbarligen mer
realistiskt och för universitet och högskolor acceptabelt utkast till organisation,
avseende samtliga nivåer med utgångspunkt från institutionsenheten och fakulteten.

Kanslern anlägger följande allmänna synpunkter:

Den högre utbildningen och forskningen har under senare år mycket uppmärksammats
i den allmänna debatten. Orsakerna härtill är flera. Den allmänna
samhällsutvecklingen ställer allt större krav på tillgång på utbildad arbetskraft.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196k 37

Forskningen spelar en allt större roll i strävandena att skapa båttre samhällsförhållanden.
Statsmakternas bidrag till högre utbildning och forskning har också
under senare år kraftigt ökats. Man kan förutse än större ökningar i framtiden.
Dessa och andra förhållanden har bidragit till att rikta uppmärksamheten på
universitetens och högskolornas organisation och förvaltning.

Universitetsutredningen har i sitt betänkande framhållit vissa krav sasom särskilt
angelägna vid utformningen av den framtida universitets- och högskoleorganisationen.
Först uppställes frihetskravet. Universitets- och högskoleorganisationen
skall stimulera forskningen och garantera forskarna frihet i valet av forskningsobjekt
och forskningsmetod. Vidare måste organisationen vara uppbyggd
på förutsättningen av ett i princip fritt tillträde till högre studier och fritt val
för de studerande i fråga om studiemål och studieform. Dessutom uppställes
kravet på kvalitet och effektivitet samt på en slagkraftig framtidsplanering.
Dessa grundläggande önskemål ter sig helt naturliga och jag delar utredningens
uppfattning att önskemålen bör läggas till grund för en reform.

Betänkandet innefattar många intressanta och uppslagsrika förslag som delvis
bör kunna genomföras. På vissa viktiga punkter bör dock enligt min mening
utredningens förslag icke utan kraftiga ändringar förverkligas.

Lärarkollegiet vid farmaeeutiska institutet, vars yttrande institutets styrelse
åberopat såsom eget yttrande, anför:

Enligt lärarkollegiets uppfattning bör — med beaktande av det sätt, på vilket
den nuvarande organisationen trots underdimensionering handhaft små uppgifter
under en tid av starkt expanderande universitetsväsende — ytterligare
prövas möjligheten att i större omfattning än som utredningen föreslagit söka
förstärka vissa delar av den nuvarande organisationen i stället för att införa
nya förvaltningsformer. Detta förhållande gäller särskilt universitetens och högskolornas
centrala och lokala ledning. Lärarkollegiet ifrågasätter även lämpligheten
av en så stark differentiering av organisationen mellan vetenskapliga och
administrativa ärenden som utredningen föreslår. En dylik differentiering framkommer
ännu skarpare i statskontorets rapport. Då denna uppdelning av organisationen
ej sällan blir konstlad och ofta torde komma att försvara handläggningen,
synes det lärarkollegiet lämpligare att bedömningen om möjligt sker
inom organ, där såväl vetenskaplig som administrativ sakkunskap är representerad.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför:

Vårt lands förmåga att hålla en hög standard beror i hög grad på vår förmåga
att effektivt kunna följa med i den oerhört snabba och starkt accelererande tekniskt
vetenskapliga utvecklingen. Vi måste ha ändamålsenliga organisatoriska
former för att utan större tidsfördröjning kunna taga upp nya forskningsområden
och för att kunna knyta lämpliga toppkrafter till en sådan verksamhet. När ett
nytt område nått en tillräcklig grad av utveckling och dess allmänna vikt är
uppenbar bör detta område pa lämpligt sätt kunna inlemmas i undervisningen.
Tiden mellan skapandet av ett nytt område och dess ingående i undervisningen
på olika stadier kan variera högst avsevärt men det är av vital betydelse att
resurser och lämpliga organisatoriska former skapas för att denna starkt dynamiska
utveckling kan tillgodoses — ej såsom undantagsfall utan såsom en helt
naturlig process i högskolors och universitets verksamhet.

38 Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1964.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola redovisar följande principiella
resonemang:

Ett genomgående tema i utredningen är, att professorer betungas med administraiva
uppgifter så att deras forskning och undervisning därav blir lidande.
Detta förhållande framstår såsom ett av huvudskälen till utredningens förslag
om en markerad skiljelinje mellan administrativa uppgifter å ena sidan samt
forskning och undervisning å den andra. Ehuru lärarkollegiet anser att utredningen
i viss mån överskattat betydelsen av dessa frågor, är det uppenbart, att
här föreligger problem som bör angripas. Utredningen synes — åtminstone principiellt
mena att professorerna skall kunna avkopplas från administrativa
uppgifter. Med hänsyn härtill bör de utredningens överväganden, som resulterat
i ^förslaget om förvaltningschefen — universitetsrådet — kunna tolkas så, att
rådet skall övertaga professorernas administrativa uppgifter. Är denna tolkning
felaktig synes förslagets väsentliga mening bortfalla.

Lärarkollegiets erfarenheter utvisar, att det icke är möjligt att helt avkoppla
de administrativa uppgifterna från professorns forskning och undervisning. I
själva verket inbegriper forskning och undervisning administrativa moment, som
regelmässigt kräver medverkan av professorn eller motsvarande. Dessa administrativa
moment kan vara mer eller mindre kvalificerade och givetvis växla deras
volym från fall till fall. Lärarkollegiet anser därför, att hithörande problem varken
kan eller bör angripas genom några generellt gällande rutiner utan genom
praktiska åtgärder, som anpassas till varje särskilt fall.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna redovisar inledningsvis siffror, som
belyser de tekniska högskolornas utveckling sedan den nuvarande organisationen
upprättades. Därav framgar bl. a., att antalet lärare och assistenter vid högskolorna
stigit från 310 läsåret 1947/48 till 976 läsåret 1963/64 och att anslagen
på driftbudgeten till det tekniska högskoleväsendet (frånsett anslagen till inred
ning och utrustning av nya lokaler) under samma tid stigit från 7 till 60 miljoner
kronor per år.

Överstyrelsen anför vidare bl. a.:

Såsom universitetsutredningen betonat har den nuvarande organisationen
avpassats för en verksamhet av betydligt mindre omfattning än den som nu
bedrives vid våra lärdomssäten. Det är därför enligt överstyrelsens mening angeläget,
att förvaltningsorganisationen i skilda hänseenden avsevärt förstärkes, så
att den får ökade möjligheter att effektivt handhava de uppgifter, som nu åvila
densamma, och även att bemästra de växande upgifter av betydande omfattning,
som redan nu kunna förväntas komma att möta under en överblickbar
framtid. Det behov av förstärkning, som härvidlag främst gör sig gällande, avser
enligt överstyrelsens mening en ökning av de personella resurserna inom de administrativa
och kamerala områdena, därvid särskilt uppgifterna inom det utbildning
sadministrativa området böra uppmärksammas. I övrigt synes det överstyrelsen
förtjäna övervägas, huruvida icke med hänsyn till vad förut anförts
rörande den nuvarande högskoleorganisationens ändamålsenlighet, denna borde
kunna bibehållas i större utsträckning än vad universitetsutredningens förslag
innebär. Detta präglas genomgående av en strävan att från varandra skilja administrativa
ärenden, vetenskapliga bedömningsärenden samt till planering och

utredning hörande ärenden i en utsträckning, som — i varje fall i praktiken_

många gånger torde vara vansklig att genomföra, och den föreslagna organisa -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 106Jr 39

tionen har också utformats mot bakgrunden av denna indelning av förekommande
ärenden. Överstyrelsen vill i detta sammanhang betona, att till förvaltningsorganisationens
effektivitet även höra klara kompetensgranser mellan olika
organ och en utformning av organisationen, som möjliggör snabba beslut. Med
alltför många organ inom en förvaltning — särskilt om dessa äro kollektivt organiserade
och därtill hava delvis sammanfallande uppgifter — äventyras förutsättningarna
för dess effektivitet. Det vill förefalla överstyrelsen, som om umversitetsutredningens
förslag icke alltid i erforderlig grad beaktat dessa synpunkter.

Vidare synes det överstyrelsen som om universitetsutrednmgen i små förslag
eftersträvat en alltför långt driven likriktning vid de skilda lärosätena. Visserligen
kan på åtskilliga håll ett förenhetligande av nuvarande organisationsformer
framstå såsom lämpligt, men organisationsformer, som visat sig ändamalsenhga,
böra ej rubbas endast för att bringas i närmare överensstämmelse med organisationsformer
vid undervisningslinjer, där förutsättningarna äro helt andra. Aven
ett terminologiskt förenhetligande kan självfallet ofta vara av värde och möjliggöra
en bättre översikt. Icke heller här bör man emellertid enligt överstyrelsens
mening gå för långt och på ett område rubba hävdvunna benämningar i sadana
fall, där den nya terminologien begreppsmässigt icke väl täcker verkligheten.

Vetenskapsakademien anför:

Det synes anmärkningsvärt, att universitetsutredningen i så stor utsträckning
behandlar utbildningen som om denna nära nog vore en från universitetens
övriga åligganden fristående uppgift. Redan utbytet av beteckningen undervisningsnämnd
mot utbildningsnämnd är en ändring som akademien finner opakallad.
Med avseende på förslaget om utbildningsråd finner akademien betänkligt
att »avnämarintresset» föreslås skola få ett starkt medinflytande vid bestämmande
av studieplaner och kursinnehåll. Att anslagsbeviljande myndighe er
måste ha sista ordet i frågor om universitetsväsendets utbyggnad är självklart,
men den närmare utformningen av undervisningens art och innehåll borde rimligtvis
överlämnas åt universiteten och högskolorna själva. Deras målsättning
står icke i motsättning till samhällsutvecklingen i övrigt utan är en funktion av
denna, liksom omvänt framstegstakten i ett samhälle i högsta grad är beroende
av den nivå på vilken dess högre undervisningsväsen befinner sig. Akademien
anser, att universiteten här har ett ansvar, som icke bör överflyttas till andra,
mindre sakkunniga instanser.

Ingeniörsvetenskapsakademien anför:

Akademien har under behandlingen av ärendet kommit till den uppfattningen,
att åtskilliga av de synpunkter och motförslag, som här nedan eller av andra
akademien närstående instanser framförs, är värda ett grundligt övervägande.
Hela frågekomplexet är stort och betydelsefullt och motiverar omsorgsfulla överväganden.
Det torde ej heller kunna göras gällande att genomförandet av utredningens
förslag i allmänhet brådskar så, att tiden ej medger detta. Akademien
vill därför betona vikten av en grundlig genomarbetning med hänsynstagande
till inkomna remissvar.

Statens humanistiska forskningsråd anför i huvudsak följande.

I fråga om forskningspolitiken hävdar utredningen den enskilde forskarens ratt
att fritt välja forskningsobjekt och forskningsmetod. Den framhåller också, det
samhällsintresse, som ligger i att forskningen blir allsidigt utvecklad och intet

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

område blir försummat samt att ur samhällsintressets synpunkt centrala områden
blir intensivt bearbetade. Forskningsrådet vill livligt instämma i dessa
synpunkter samt i utredningens uppfattning, att den statliga forskningspolitiken
bör ta sig uttryck i att uppställa relativt vida finansiella ramar, inom vilka den
enskilde forskaren rör sig fritt. Då emellertid utredningen synes likställa de av
samhällsintresset bestämda finansiella ramarna med de anslag, som det ena eller
andra forskningsområdet får till sitt förfogande, vill rådet för sin del framhålla
nödvändigheten av att ingen kategoriindelning av de olika forskningsområdenas
samhällsnytta företages utan att vetenskaplig expertis haft tillfälle att allsidigt
och pa saklig grund göra sina synpunkter gällande inför den nu verksamma centrala
forskningsberedningen.

Statens råd för samhällsforskning anför:

Till en början må erinras därom, att det råder och inom överskådlig framtid
sannolikt kommer att råda icke endast knapphet på medel för forskningsändamal
utan även — delvis som en konsekvens därav — brist på utbildade forskare.
Harav följer att de resurser, som kan ställas till förfogande för den högre forskningen,
bör utnyttjas på mest effektiva sätt och samtidigt ges en sådan användning,
att forskarrekryteringen befordras. Rådet är väl medvetet om att man vid
den samhälleliga planeringen av den högre forskningen måste taga hänsyn såväl
till laroanstalternas utbildande verksamhet som till vad utredningen betecknar
som avnämareintressen, men anser sig böra betona, att erfarenheten visat att det,
i varje fall på lång sikt, är ett primärt samhällsintresse, att valet av forskningsuppgiftfT
lika väl som sättet för forskningens bedrivande i allt väsentligt lämnas
till forskarens eget skön, särskilt såvitt avser grundforskning.

Statens medicinska forskningsråd yttrar:

Rådet vid principiellt betona nödvändigheten av att universitetsväsendets organisation
förnyas och anpassas bl. a. med hänsyn till den snabbt växande forskningens
behov. Högre utbildning och forskning har mycket att ge varandra.
Utbildningen måste ständigt omformas efter vetenskapens framsteg. Förekomsten
av aktiv forskning vid en universitetsinstitution kommer därigenom att höja
utbildningens kvalitet. För att säkra rekryteringen av goda vetenskapsmän är
det också väsentligt, att forskningsinstitutioner anknytes till universitets- och
högskoleorganisationen, genom vilken den ungdom, som har kvalifikationer i
övrigt att bedriva forskning, passerar. Endast om intresset för forskning tidigt
kan väckas hos denna ungdom kommer den att få lust att ägna sig åt vetenskaplig
verksamhet. Utbildning och forskning i samma miljö kommer sålunda
att ömsesidigt starkt stimulera varandra.

Det torde vara självklart att det differentierade behovet av forskning inte
enbart kan tillgodoses genom en forskningsorganisation, som är direkt sammankopplad
med en utbildningsorganisation. Omfattande forskning måste och kan
inte annat än bedrivas helt utan direkt kontakt med grundutbildningen. Det
ar dock väsentligt, att de ökade insatser för att utveckla och differentiera forskningen
i bestämda riktningar, som måste göras av ett samhälle med en aktiv och
malmedveten forskningspolitik, där så möjligt är, bringas att komma även universitetsväsendet
till godo, och att de resurser i form av inrättande av forskarenheter
in. in., som i framtiden måste tillföras forskningen på vägar, som ligger
vid sidan om den så att säga ordinarie universitets- och högskoleorganisationen
— via forskningsråd eller på annat sätt — i görligaste mån kan utnyttjas för

Kunyl. Maj:ts proposition nr 50 är 1964

den högre utbildningen. Rådet är således för sin del inte principiellt anhängare
av tanken att särskilt uppkommande forskningsbehov skall tillgodoses genom
inrättande av från universitetsorganisationen helt fristående forskningsinstitut.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd anför bl. a.:

De problem vi idag står inför är ej resultaten av en nyligen inträffad revolution
utan av en evolution. Det är därför att beklaga att utredningen ej gjort en tillbakablick
på formerna för universitetens förvaltning under tidigare skedens historia
och då skapade organisationsformers samband med rådande förhållanden i
samhället i övrigt, universitetsväsendets omfattning och andra faktorer, som övat
inflytande på organisationens utveckling genom tiderna.

Statens råd för atomforskning anför bl. a. följande:

Ehuru det föreligger vissa behov av förstärkning av den administrativa organisationen
är det emellertid därför inte givet, att hela universitetsväsendet kan
stöpas i en form med det statliga ämbetsverket eller industriföretaget som modell.
De förslag som gjorts i denna riktning av statskontoret har tagit alltför ringa
hänsyn till universitetens fundamentala uppgifter som organ för forskning och
undervisning. En av de förutsättningar, som statskontoret och i viss mån även
universitetsutredningen utgått ifrån, är den om möjligheten att särskilja universitetens
och högskolornas »renodlat akademiska angelägenheter» från deras utbildnings-,
personal- och ekonomisk-administrativa ärenden. Det ligger i sakens
natur, att ett sådant särskiljande beträffande ärenden av väsentlig vikt är möjligt
endast i mycket få fall. Att så verkligen är fallet framgår även av det stora
antal kollegiala organ och nämnder, som utredningen ansett sig behöva föreslå
som stöd och motvikter till den administrativa förvaltningsapparaten. En som
rådet ser det beklaglig konsekvens av utredningens här nämnda synpunkter är
det minskade inflytande på universitetens verksamhet som tillerkännes de vetenskapliga
fackmännen.

3. Departementschefen

En betydelsefull utgångspunkt för universitetsutredningens överväganden har
varit den, att universiteten och högskolorna även i framtiden skall ha den
dubbla uppgiften att vara centra för forskning och läroanstalter för akademisk
yrkesutbildning. Häremot har inga erinringar rests av de myndigheter och organisationer,
vilka yttrat sig över betänkandet. Jag har för mina egna ståndpunktstaganden
haft samma utgångspunkt. Jag anser sålunda, att universitetens och
de här ifrågavarande högskolornas uppgift alltfort skall vara att på vetenskaplig
grund bedriva forskning och utbildning.

Universitetsutredningen har sammanfattat de krav den velat ställa på den
framtida universitets/högskoleorganisationen i tre punkter: Frihetskravet, kvalitets-
och effektivitetskraven samt kravet på en slagkraftig framtidsplancring.

Vad först frihetskravet beträffar vill jag understryka, att universitetsutredningens
precisering av begreppet »universitetsforskningens frihet» till att avse
frihet för forskaren i valet av forskningsobjekt och forskningsmetod synes ha

2* — Bihang till riksdagens protokoll 196h. 1 samt. Nr 50

Kungl. May.ts ''proposition nr DO år 1964.

allmänt accepterats av remissorganen. Även för egen del finner jag den gjorda
preciseringen vara väl funnen. Jag anser sålunda, att universiteten och de vetenskapliga
högskolorna alltjämt bör vara centra för en fritt vald och fritt bedriven
forskning och att deras organisation och förvaltning bör byggas upp och deras
resurser dimensioneras bl. a. med hänsyn härtill. Dessa resurser bör enligt min
mening, liksom hittills, ställas till förfogande dels direkt till läroanstalterna i form
av en basorganisation, omfattande tjänster, lokaler, utrustning in. m. dels indirekt
via forskningsråd och motsvarande organ, som har att efter prövning av
redovisade forskningsprojekt ställa för genomförandet av enskilda projekt erforderliga
speciella resurser till, bl. a., universitetsforskningens förfogande.

Den reform av universitetens/högskolornas organisation och förvaltning, varom
jag kommer att i det följande framlägga förslag, syftar sålunda icke till någon
förändring av universitetsforskningens principiella ställning eller av grunderna
för anvisandet av resurser för denna forskning. Jag är emellertid samtidigt angelägen
att stryka under, att detta mitt principiella ställningstagande ingalunda
utesluter reformer på det praktiskt-administrativa planet i fråga om formerna för
forskningsresursernas fördelning och förvaltning. Härtill återkommer jag i det
följande.

Även det andra av de av universitetsutredningen formulerade tre huvudkraven
på organisationen — kvalitets- och effektivitetskravet — har i huvudsak accepterats
i de inkomna yttrandena. Den del av detta krav, som avser utbildningens
organisation och resultat, har särskilt starkt betonats av flera myndigheter och
organisationer — bland dem SFS, garantilånenämnden, gymnasieutredningen,
lärarkollegiet vid karolinska institutet och överstyrelsen för de tekniska högskolorna.

Att universitets/högskoleorganisationen skall garantera en sakkunnig kontroll
av den vetenskapliga standarden, ser jag som en självklarhet. Lika självklart är,
att organisationen skall säkerställa ett effektivt utnyttjande av de allt större
resurser, som det allmänna ställer till förfogande för den vid de högre läroanstalterna
bedrivna forskningen och utbildningen. I sistnämnda hänseende vill jag
— liksom universitetsutredningen och flera av remissorganen — särskilt peka på
behovet av eu effektiv kontroll av utbildningsorganisationens effektivitet. I och
för sig är detta kontrollkrav ingalunda något nytt, men det fordrar enligt min
mening organisatoriska förändringar av icke så liten omfattning. Det finns därför
anledning taga fasta på att kravet på en förbättrad kontroll av utbildningens
organisation och resultat endast på något enstaka håll mötts av invändningar av
principiell natur.

Vad universitetsutredningen anfört rörande kravet på en slagkraftig framtidsplancring
har ävenledes mötts av instämmanden från praktiskt taget alla håll.
För egen del delar jag den uppfattning, som sålunda kommit till uttryck. Jag vill
redan här framhålla, att behovet av en effektiv organisation för planeringen och
genomförandet av universitets/högskoleväsendets utbyggnad enligt min mening
icke kan tillgodoses utan relativt betydande organisatoriska omläggningar.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 50 år 196J *13

Jag övergår nu till frågan om räckvidden av den erforderliga organisationsreformen.

Universitetsutredningens åsikt att den nuvarande organisationen måste omprövas
från grunden delas av ett stort antal av de myndigheter och organisationer,
som yttrat sig över betänkandet, i själva verket av praktiskt taget samtliga
utom de akademiska myndigheterna. Inom näringslivets organisationer synes
sålunda, av remissyttrandena att döma, den åsikten vara allmän, att den nuvarande
organisationen brister framför allt i avseende på planering, samordning
och kontakt med avnämarna av den akademiskt utbildade arbetskraften. —
Student- och intresseorganisationerna ställer sig allmänt på samma ståndpunkt
som näringslivets organisationer.

Medan vissa myndigheter och organisationer stannar vid universitetsutredningens
förslag, har andra velat gå längre än utredningen i fråga om universitets/högskoleorganisationens
omdaning. LO — och även TCO — beklagar t. ex.,
att utredningen icke i enlighet med sin målsättning föreslagit »en från grunden
genomgripande omorganisation». Statskontoret vidhåller i väsentliga hänseenden
sitt i rapporten redovisade, i jämförelse med universitetsutredningens avsevärt
mera långtgående organisationsförslag.

Ett stort antal av de akademiska myndigheterna anser utredningens förslag
vara onödigt långtgående. Flera av dem har därvid hänvisat till utredningens ord
om den elasticitet, som den nuvarande organisationen visat sig besitta, och efterlyst
en närmare analys av de brister i organisationen, som trots detta skulle motivera
en så grundlig omorganisation som den föreslagna. Man har i stället för en
omstöpning uttalat sig för en förstärkning av den nuvarande organisationen. Yttranden
av i huvudsak denna innebörd har avgivits av bl. a. de större konsistorierna
i Uppsala, Göteborg och Stockholm, lärarkollegiet vid karolinska institutet
och överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Liknande synpunkter har framförts
av ett par av forskningsråden.

Meningarna är sålunda delade i fråga om räckvidden av den organisationsreform,
som här är aktuell. I denna fråga vill jag för egen del anföra följande.

Vid min anmälan av propositionen 1963:172 angående riktlinjer för fortsatt
utbyggnad av universitet och högskolor m. m. framhöll jag, att en snabb vidareutveckling
av det högre utbildningsväsendet för varje år som går framstår som
en för samhället allt viktigare angelägenhet. Enighet föreligger om att högre utbildning
är en lönsam investering både för individen och för samhället, liksom
om att särskilt stora samhälleliga resurser under kommande år måste satsas på
en expansion av denna sektor, vars strategiska betydelse för alla sidor av ett
modernt välfärdssamhälle blir alltmera uppenbar.

Inom sektorn för högre utbildning utgör universitet och högskolor en stor och
betydelsefull del. Vårt reformarbete inom snart sagt alla områden liksom näringslivets
utveckling och marknadsanpassning är i hög grad beroende av dessa läroanstalters
utbildningskapacitet och förmåga att anpassa sina utbildningsprogram
efter arbetslivets krav. På längre sikt är vårt samhälles utveckling i minst lika

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196b

hög grad beroende av de resurser, vi i dag satsar på grundforskningens skilda fält.
Det program för den fortsatta utbyggnaden under 1960-talet av universitet och
högskolor, vilket framlades i nyssnämnda proposition och till vilket föregående
års riksdag anslöt sig, innebär, att dessa läroanstalters utbildningskapacitet under
loppet .av mindre än tio år skall öka från för närvarande drygt 45 000 till mer än
80 000 studerande. Jag vill därvid särskilt understryka, att utbyggnaden i förhållandevis
stor utsträckning kommer att gälla de personal-, kostnads- och utrymmeskrävande
experimentella utbildningslinjerna.

Såsom jag framhöll redan vid min anmälan av den nyssnämnda propositionen,
ställer en utbyggnad av angivna dimensioner mycket höga krav på en fortlöpande
och verkningsfull intern rationalisering i skilda hänseenden. Till en sådan
rationaliseringsverksamhet hör, bl. a., den fortlöpande kontroll av utbildningsorganisationens
effektivitet och resultat, vars betydelse jag understrukit i det
föregående.

Denna verksamhet liksom detaljplaneringen och genomförandet av det fastställda
utbyggnadsprogrammet för universitet och högskolor ställer uppenbarligen
mycket höga krav på de högre läroanstalternas organisation och förvaltning
liksom på deras centrala ledning. Man måste i själva verket konstatera, att dessa
uppgifter i förening med de senaste årens mycket starka expansion såväl inom
universitets/högskoleforskningen som av den akademiska utbildningen, skapat
en helt annan situation än den som rådde då den nuvarande universitets/högskoleorganisationen
lades fast och den nu arbetande förvaltningsapparaten konstruerades.
Denna nya situation fordrar enligt min mening en organisatorisk
reform — icke blott en organisationsförstärkning.

Med fasthållande av de principiella utgångspunkter i avseende på universitets/
högskoleverksamhetens syfte och innehåll, om vilka enighet råder, och med
hänsyn till de i det föregående angivna huvudkraven på den framtida organisationen,
om vilka ävenledes en praktiskt taget fullständig enighet råder, har jag
sålunda kommit till samma ståndpunkt som universitetsutredningen och flertalet
av de myndigheter och organisationer som yttrat sig i ärendet, nämligen att det
är nödvändigt att från grunden ompröva universitets/högskoleväsendets organisation
och förvaltning. I

I det följande kommer jag att redovisa mina konkreta ställningstaganden till
de skilda delarna av föreliggande organisationsförslag. Redan här vill jag emellertid
ange ett par väsentliga synpunkter, som därvid varit vägledande.

Universitetsutredningen har ansett, att en organisation, som skall tillgodose
de krav, som utredningen velat ställa på den framtida universitets/högskoleorganisationen,
måste i skilda hänseenden differentieras. Därvid har utredningen
systematiskt skilt mellan de rent administrativa och de i trängre mening akademiska
uppgifterna och förordat, att dessa två slag av uppgifter anförtros skilda
organ med olika sammansättning och organisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 196''4

Den av universitctsutredningen förordade differentieringen har såsom princip
accepterats av ett stort antal av de myndigheter och organisationer, som yttrat
sig över utredningens betänkande.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen att man vid uppbyggnaden
av universitets/högskoleorganisationen bör söka sig fram efter de riktlinjer, som
universitctsutredningen — och även statskontoret — härvidlag uppdragit, och
sålunda skapa en differentierad organisation med en viss funktionsfördelning
mellan dels akademiska, dels administrativa förvaltningsorgan. Självfallet finns,
som också universitctsutredningen framhållit, ett samband mellan de akademiska
och de administrativa angelägenheterna, men jag anser i likhet med utredningen
och ett stort antal remissinstanser, att det är väsentligt, att ett universitets
eller en högskolas forskare och lärare tages i anspråk för administrativa
uppgifter endast i den utsträckning uppgifternas handhavande fordrar medverkan
av den sakkunskap, som vetenskapsmännen eller lärarna såsom sådana
ensamma besitter. Självklart är vidare, att delade meningar kan råda om hur
långt differentieringen bör drivas liksom om hur uppgifterna i enskildheter bör
fördelas mellan skilda organ. Mina konkreta ställningstaganden till dessa avvägningsfrågor
redovisar jag i det följande.

Ett genomgående drag i universitetsutredningens organisationsförslag är vidare
strävandet att ge även de yngre forskarna och lärarna del i ansvaret for universitetens/högskolornas
akademiska angelägenheter. Inga principiella invändningai
har rests häremot i remissdiskussionen; i stället har man från flera håll förordat
längre gående åtgärder än dem utredningen föreslagit. För egen del vill jag
redan i detta sammanhang framhålla, att en demokratisering av den alcademiska
miljön är utomordentligt värdefull. Icke minst gäller detta den miljö, i vilken
själva forskningen och utbildningen bedrives, salunda institutionerna.

Ytterligare en synpunkt av principiell natur vill jag redovisa i detta allmänna
avsnitt. Universitctsutredningen har i sitt organisationsbetänkande genomgående
betonat universitetens/högskolornas utbildnings uppgift vid sidan av deras uppgift
som centra för forskning. I sina förslag till universitets/högskoleväsendets
organisation och förvaltning har utredningen på olika sätt sökt skapa garantier
för att utbildningen anpassas till arbetslivets krav och utformas under samverkan
mellan lärare, avnämare och studenter. Utredningen har också, som
nämnts i det föregående, lagt stor vikt vid att utbildningens effektivitet och
resultat skall kunna fortlöpande kontrolleras, varigenom en kontinuerlig reformverksamhet
på detta område möjliggöres.

Jag anser detta vara ett riktigt synsätt. En rad myndigheter och organisationer
— icke minst näringslivets organisationer — har också i sina yttranden över
betänkandet understrukit den fundamentala betydelsen av en målanpassad utbildning
och en aktiv utbildningsadministration vid universitet och högskolor.
Då vi bygger ut våra universitet och högskolor för att kunna ge akademisk ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

bildning åt 15 ä 20 000 ungdomar i varje årskull, är det enligt min mening självklart,
att denna ansvarsfulla uppgift måste i hög grad sätta sin prägel på utformningen
av universitets/högskoleväsendets organisation och förvaltning. Jag
vill tillägga, att en efter dessa syften anpassad utformning av universitetens och
högskolornas organisation och förvaltning enligt min mening är fullt möjlig att
genomföra utan förfång för läroanstalternas andra huvuduppgift, den att vara
centra för en fritt vald och fritt bedriven forskning. Skulle icke detta vara möjligt,
är man nödsakad att ompröva den principiella utgångspunkten avseende
universitetens/högskolornas dubbla uppgift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 1904

III. UNIVERSITETS/HÖGSKOLEVÄSENDETS

CENTRALA LEDNING

1. Umversitetsutredningen

A. Planerande och förvaltande uppgifter

Vad angår kanslems/överstyrelsens planerande uppgifter må till en början
erinras om att dessa gäller såväl forskningen som utbildningen. I avseende pa
forskningen gäller planeringsarbetet huvudsakligen avvägningar beträffande resursernas
fördelning mellan olika forskningsgrenar, frågor om mrattande av nya
professurer och andra forskarbefattningar, förslag till åtgärder i syfte att stimulera
forskarrekryteringen, förslag till förbättrade resurser för forskarutbildning
och -handledning samt för den vid läroanstalternas institutioner bedrivna självständiga
forskningen, vidare medverkan i utarbetandet av byggnadsprogram
m. m.

Planeringsverksamheten i avseende på utbildningen har dels en kvantitativ,
dels en kvalitativ sida. För de flesta (nämligen de spärrade) akademiska utbildningslinjerna
gäller det att bedöma det långsiktiga utbildningsbehovet, d.v.s.
det behövliga antalet nybörjarplatser, och att lägga fram på dessa bedömningar
grundade förslag i olika avseenden. En motsvarande bedömning måste goras
även för de icke spärrade utbildningslinjerna, och även dessa bedömningar bör
sedan resultera i rekommendationer och förslag. Denna kvantitativa utbildningsplanering
gäller dels totalt för en utbildningslinje (t. ex. 650 nybörjare per år vid
de medicinska läroanstalterna), dels den lokala fördelningen av de erforderliga
utbildningsplatserna mellan de skilda läroanstalterna (t. ex. 100 nya medicine
studerande per år i Uppsala, 168 i Stockholm etc.).

Den kvalitativa utbildningsplaneringen gäller i stort sett:

(1) frågor om nya utbildningslinjer och examina;

(2) ämnen som bör ingå i viss utbildning, omfattningen av dessa ämnen, innehållet
i dessa ämneskurser (kursfordringar, studieplaner); samt

(3) själva undervisningens innehåll, uppläggning och fördelning på olika undervisningsformer
och olika lärare.

De planeringsuppgifter det här är fråga om — både den kvantitativa och den
kvalitativa planeringen — måste enligt utredningens mening handhas centralt,
d. v. s. på riksplanet. Skälen härför är uppenbara. Dels fordrar knappheten på
såväl personella som finansiella resurser en samlad bedömning av var och hur
resurserna bäst skall sättas in. Dels måste de skilda slagen av akademisk utbildning
till både sin dimensionering och sitt innehåll bedömas med hänsyn till

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196/

arbetsmarknadens behov totalt sett. De lokala universitets- och högskolemyndigheterna
kan i dessa sammanhang knappast bidraga med annat än förslag,
initiativ och statistiskt primärmaterial, som sedan centralt beredes och bedömes.
o Vad som enligt utredningens mening i dagens läge fordras, är ett centralt och
långsiktigt planeringsarbete, bedrivet på grundval av ett kontinuerligt förnyat
utredningsmaterial. Både av konstitutionella skäl och med hänsyn till universitetsverksamhetens
snabba utveckling är det visserligen ofrånkomligt att anslagsäskanden
framlägges och anslag beviljas för ett år i sänder, men de årliga äskandena
bor såvitt möjligt utgöra led i vad som brukar kallas en rullande planering,
d. v. s. en kontinuerligt förnyad och reviderad planering för forsknings- och
utbildningsorganisationens utbyggnad under de närmaste tre eller fem åren.
Utredningen vill stryka under, att den ser det som ett av de allra mest betydelsefulla
syftena med de i detta betänkande framlagda organisationsförslagen att
skapa förutsättningar för ett dylikt planeringsarbete.

Som förut sagts måste planeringsarbetet för universitetens och högskolornas
utbyggnad grundas på ett kontinuerligt utredningsarbete. Visst utredningsmaterial
kommer att tillhandahållas av andra myndigheter än universitets- och högskoleväsendets
egna, främst då av arbetsmarknadsstyrelsen, statistiska centralbyrån
och byggnadsstyrelsen. Emellertid är det självfallet nödvändigt att det
centralt mom umversitets/högskoleorganisationen finns organ, som bedömer det
utifrån givna materialet, kompletterar det med egna undersökningar och sammanställer
givna data till ett konkret program. Därtill kommer, att såväl statistiken
over högre studier som byggnadsplaneringen för universitet och högskolor
måste utformas under medverkan av dem, som är statistikens respektive planeringsarbetets
avnämare, d. v. s. av dem som har ansvaret för universitets- och
högskoleplaneringen i stort.

Det utredningsarbete, som enligt utredningens mening bör utföras inom universitets/högskoleorganisationen
själv, gäller främst utbildningsorganisationens
effektivitet och den ekonomiska förvaltningen. I annat kapitel har utredningen
förordat en organisation för de lokala universitets/ högskolestyrelserna, som skall
satta dessa i stand att kontinuerligt följa utbildningens resultat och med ledning
därav ompröva organisation och metodik. De lokala universitetsmyndigheterna
skall dä^ämte enligt utredningens förslag ha som eu av sina huvudsakliga
arbetsuppgifter att fortlöpande pröva möjligheterna att genom organisatoriska
förändringar åstadkomma ett bättre utnyttjande av de resurser, som
står till läroanstalternas förfogande. I båda fallen har utredningen förutsatt, att
detta arbete bednves dels på de lokala myndigheternas eget initiativ, dels som
led i ett av de centrala universitets/högskolemyndigheterna angivet och genomfört
utredningsarbete. Även om sålunda ett omfattande utredningsarbete kommer
att bedrivas av universiteten och högskolorna själva, blir det enligt utredningens
uppfattning en huvuduppgift för de centrala universitets/högskolemyndigheterna
att initiera, samordna och leda detta arbete samt att omsätta dess
resultat dels i planläggningen för läroanstalternas fortsatta utbyggnad, dels i

Kimgl. May.ts proposition nr 50 är IOU4 19

administrativa beslut, t. ex. i fråga om studieplanernas utformning eller upprättande
av för flera institutioner eller läroanstalter gemensamma organ. De
centrala universitets/högskolemyndigheternas utredande uppgifter är sålunda
att se både som eu del av de planerande uppgifterna och som en del av de renodlat
administrativa uppgifterna.

Vad så beträffar de centrala universitets/högskolemyndigheternas rent administrativa
uppgifter har universitetsutredningen framlagt förslag om vissa förändringar.

I avseende på de personaladministrativa uppgifterna innebär dessa förslag bl. a.
följande: Ärenden rörande tillsättning av forskardocenttjänster, spcciallärarbefattningar
samt ordinarie och extra ordinarie tjänster i lönegraderna A 19—A 23
med undantag för sådana, som tillhör läroanstalternas administration, föreslås
skola avgöras av den lokala universitets/högskolestyrelsens organ i stället för,
som för närvarande, av kanslern/överstyrelsen. Även ärenden rörande cntlediganden
och förordnande av vikarier i fråga om tjänster och befattningar av nyss
nämnda slag föreslås komma att avgöras av de lokala styrelseorganen. Också
beslutsmyndigheten i avseende på förordnande av extra tjänstemän i lägst lönegrad
A 19 föreslås Överflyttad till de lokala universitets/högskolemyndigheterna,
i den mån sådan överflyttning (som fallet är beträffande extra universitetslektorer)
ej redan skett. Beträffande tjänstledighetsärenden föreslås sadan utvidgning
av de lokala myndigheternas beslutsmyndighet, att de enda ärenden, som
kommer att avgöras centralt, blir de som gäller tjänstledighet för högre tjänstemän
— tjänstemän i lägst lönegrad A 24 — under längre tid än sex månader av
ett och samma kalenderår.

Beträffande så de fördelningsärenden, som för närvarande avgöres av de centrala
myndigheterna, föreslår utredningen, som närmare redovisas i ett följande
avsnitt, att beslut rörande fördelning mellan en läroanstalts institutioner av
materiel- och apparatanslagcn genomgående skall fattas av de lokala myndigheterna.
I anslutning härtill föreslås, att även beslutsmyndigheten i fråga om de
till de enskilda läroanstalterna anvisade delarna av anslaget till Extra utgifter
och i fråga om anslag ur universitetens reservfonder och karolinska institutets allmänna
fond överflyttas till de lokala universitets/högskolestyrelserna. Utredningen
har slutligen förutsatt, att ärendena rörande tilldelning av lärarkrafter
på grundval av fastställd organisationsplan sedermera kommer att kunna avgöras
lokalt.

Vid genomförande av dessa utredningens förslag till decentralisering av beslutsmyndighet
återstår för handläggning inom central myndighet endast ett
mycket litet antal fördelningsärenden och ett starkt begränsat antal personaladministrativa
ärenden. Den förstnämnda gruppen kommer väsentligen att omfatta
viss del av anslaget till licentiand- och doktorandstipendier, viss del av
anslaget till Extra utgifter samt — tills vidare — tilldelningen av lärarkrafter
på grundval av fastställd organisationsplan eller (i vissa fall) petitaplan. De
personaladministrativa ärenden berörande de enskilda läroanstalterna, som allt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

fort skulle handläggas inom central universitets/högskolemyndighet, omfattar
främst tillsättningsärenden rörande sådana mellangradstjänster, som är knutna
till läroanstalternas administration, jämte till dessa tjänster anknytande ärenden
rörande entlediganden och förordnande av vikarier (däremot icke tjänstledighetsärenden,
vilka föreslås kunna avgöras av de lokala myndigheterna),
ärenden rörande partiell tjänstebefrielse för ordinarie lärare samt uppgiften att
avge utlåtanden i tillsättnings- och tjänstledighctsärendcn, som skall avgöras
av Kungl. Maj."t (tillsättning av och tjänstledighet för längre tid än sex månader
för innehavare av tjänster i lägst lönegrad A 24).

I fråga om ärendena rörande partiell tjänstebefrielse för ordinarie lärare har
utredningen konstaterat, att dessa ärenden dels kräver likformighet i behandlingen,
dels knappast lämpar sig för avgörande i en kollegial församling, som till
övervägande del består av ordinarie lärare. Utredningen anser därför, att dessa
ärenden alltfort och i samma utsträckning som enligt gällande statuter och stadgar
bör avgöras av central universitetsmyndighet. I detta sammanhang uttalar
utredningen, att uppgiften att utfärda bestämmelser rörande beräkningsgrunder
vid jämförelse mellan olika undervisningsformer (s. k. evalveringsbestämmelser)
även den enligt utredningens mening alltjämt bör ligga hos central myndighet.

Utredningen har övervägt, huruvida en viss förenkling av gången för de akademiska
befordringsärendenas handläggning vore motiverad, nämligen på så sätt,
att fakulteternas (motsvarande) förslag till innehavare av ordinarie lärartjänst
kunde ga direkt till Kungl. Maj:t utan att för yttrande först passera central
myndighet. Efter överväganden av skäl och motskäl har utredningen emellertid
kommit till den ståndpunkten, att den centrala universitets/högskolemyndighetens
befattning med tillsättningsärenden av nu ifrågavarande slag icke bör
slopas.

Utredningen föreslår sålunda, att utlåtanden av central universitets/högskolemyndighet
alltfort skall avges i tillsättningsärenden rörande professurer och laboraturer
(motsvarande) liksom i alla övriga tillsättningsärenden, som skall avgöras
av Kungl. Maj:t (tillsättning — med vissa undantag, bl. a. beträffande docenttjänsterna
— av ordinarie och extra ordinarie tjänster i lägst lönegrad A 24).

Däremot föreslår utredningen (s. 217), att beslutsmyndigheten beträffande
docentförordnanden (meddelande av docentkompetens) överflyttas från de centrala
myndigheterna till fakultetsorganen.

I fråga om de centrala universitets/högskolemyndighetemas befattning med
fakidtetsorganisatoriska frågor anför utredningen i huvudsak följande.

Enligt utredningens mening talar övervägande skäl för ett förenhetligande av
de bestämmelser, som reglerar fakultetsorganisationen vid en läroanstalt. Utredningen
finner det därvidlag vara riktigast, att Kungl. Maj:t fattar beslut i ärenden
rörande fakultets- och sektionsindelningen, rörande de enskilda lärartjänsternas
ämnesomfattning (deras benämning och motiveringen för denna) samt rörande
innehavarnas ledamotskap av fakultet och sektion (i förekommande fall även
ledamotskap av två eller flera fakulteter/sektioner). För de tekniska högskolornas

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 är 10GJ,\

del innebär detta förslag, att sådana ändringar av de för högskolornas professurer
gällande programmen, som innebär en reell förändring av en professurs ämnesomfattning
och sålunda — bl. a. — får återverkningar på prövningen av de sökandes
kompetens i samband med att professuren nästa gang skall återbesättas, bör fastställas
av Kungl. Maj:t.

Frågorna om åliggandenas fördelning mellan a ena sidan fakultet, som är delad
i sektioner, och sektionerna å den andra är enligt utredningens mening också av
den vikt, att de bör avgöras av Kungl. Maj:t. Detsamma bör enligt utredningens
mening stadgas beträffande avgörandet i ärenden rörande upprättande av fakultets-,
sektions- eller ämnesgrupp samt rörande komplettering av sektion vid
handläggningen av viss grupp av ärenden.

Bland de mest betydelsefulla av de administrativa arbetsuppgifter, som åligger
de nuvarande centrala universitets/högskolemyndigheterna, är den, som avser
utbildningsorganisationen, främst uppgiften att pröva och fastställa kursfordringar
i enskilda ämnen för skilda slag av examina (studieplaner; läro- och timplaner
för undervisningen). Denna uppgift torde höra till det nuvarande kanslersämbetets
mest arbetskrävande. Genom att studieplanerna vid de under kanslern
lydande läroanstalterna fastställes centralt av kanslern, garanteras likvärdigheten
mellan samma slag av akademisk utbildning, genomgången vid olika
läroanstalter. Därigenom garanteras vidare rätten att för examen vid ett universitet
tillgodoräkna tentamina avlagda vid ett annat universitet. Genom denna
s. k. riksgiltighet hos de akademiska betygen garanteras de studerandes möjlighet
att under utbildningstiden byta läroanstalt.

Det bör i detta sammanhang särskilt framhållas, att fastställandet av studieplaner
(kursfordringar) ingalunda är en uteslutande formell akt. Det formella
fastställandet föregås nämligen regelmässigt av informella överläggningar och
förberedande behandling vid s. k. ämneskonferenser, till vilka kanslern kallar
berörda professorer samt representanter för andra lärarkategorier och för de
studerande. Syftet med dessa överläggningar är självfallet dels att åstadkomma
likvärdighet mellan kursfordringarna i ett och samma ämne vid skilda läroanstalter,
dels att bedöma fordringarnas förenlighet med gällande bestämmelser
rörande normal studietid. Därtill kommer, beträffande studieplanerna i skolämnena,
att kanslern bereder skolöverstyrelsen tillfälle att avge yttrande över
från fakulteterna inkomna förslag till studieplaner. Härigenom säkras ett visst
mått av inflytande över utbildningens innehåll åt en av de största avnämarna
av arbetskraft med akademisk utbildning.

Den genom de centralt fastställda studieplanerna garanterade likvärdigheten
i utbildningsstandard vid skilda universitet är helt naturligt av det största värde
och har veterligen heller icke ifrågasatts. Tvärtom bör man enligt utredningens
uppfattning skapa förutsättningar för systemets utsträckning jämväl till t. ex. de
tekniska högskolornas utbildning.

Av det anförda framgår, att uppgiften att inom ramen för i examensstadgorna
meddelade bestämmelser pröva och fastställa kursfordringarna (studieplaner och

Kungl, Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

motsvarande) för de skilda akademiska utbildningslinjerna enligt utredningens
mening alltjämt bör vara en av de huvudsakliga arbetsuppgifterna för de centrala
universitets/högskolemyndigheterna.

I ett naturligt samband med denna uppgift står uppgiften att utöva den
högsta tillsynen över själva undervisningsorganisationen. Delvis är denna arbetsuppgift
en del av uppgiften att svara för planläggningen av utbildningsorganisationens
fortsatta utbyggnad, men delvis är uppgiften också av rent administrativ
natur. Främst gäller detta uppgiften att pröva och för Kungl. Maj:t framlägga
fakulteters och sektioners förslag till de organisationsplaner, som reglerar undervisningsorganisationen
i de filosofiska fakulteternas ämnen. Denna prövning, som
bl. a. ger möjlighet att astadkomma likvärdighet i fråga om undervisningsstandard
i ett och samma ämne vid de skilda universiteten, torde alltjämt böra
ankomma på central universitets/högskolemyndighet. Däremot anser utredningen
att uppgiften att på grundval av faställda organisationsplaner besluta rörande
tilldelningen av lärarkrafter till enskilda institutioner i framtiden bör kunna
överflyttas till de lokala myndigheterna. I avvaktan på en lösning av de tekniska
problem, som uppställer sig då det gäller den för tilldelningen erforderliga registreringen
och förutberäkningen av antalet i de enskilda ämnenas undervisning
deltagande studenterna, måste emellertid beslutsmyndigheten i här ifrågavarande
ärenden tills vidare alltjämt ligga hos central myndighet.

Rätt att såsom studerande inskrivas vid ett universitet tillkommer i princip
den som avlagt studentexamen eller förvärvat motsvarande förkunskaper. Begränsningen
av antalet utbildningsplatser vid vissa läroanstalter och fakulteter
och det särskilt under senare tid stigande antalet konkurrerande sökande till
dessa platser har emellertid lett till att en relativt omfattande administrativ reglering
av intagningen blivit nödvändig. I den nuvarande universitets/högskoleorganisationen
har de centrala myndigheterna betydelsefulla uppgifter i detta
sammanhang. En översyn av hithörande bestämmelser är enligt utredningens
mening starkt motiverad.

Beträffande först de behörighetsvillkor, som gäller för tillträde till olika slag av
akademiska studier, gäller som regel, att dessa villkor fastställes av Kungl. Maj:t,
nämligen där fråga är om bestämmelser rörande behörighet att inskrivas vid
viss läroanstalt. Dylika bestämmelser finns meddelade dels i universitetsstatuterna
och motsvarande stadgar för fackhögskolorna, dels i särskilda av Kungl.
Maj:t utfärdade föreskrifter, bl. a. i 1953 års kungörelse angående vidgat tillträde
till högre studier. År 1901 fastställde Kungl. Maj:t också behörighetsvillkoren
för civilekonomutbildning. Från denna huvudregel finns emellertid
vissa undantag. Kanslern har sålunda att fastställa de särskilda behörighetsvillkoren
för tillträde till medicinska studier (villkor för rätt att inskrivas vid
medicinsk fakultet), och även i övrigt ankommer det på kanslern att meddela
erforderliga föreskrifter rörande särskilda krav på förkunskaper för viss examen
eller för tentamen i visst ämne vid universiteten. Föreskrifter av sistnämnda slagmeddelas
i studieplanerna.

Kunyl. Muj:tx proposition nr 50 år 1901

Föreskrifter rörande meritvärdering sgrunder fordras for de fall dar antalet
behöriga sökande överstiger antalet till förfogande stående utbildningsplatser.
Bestämmelser rörande meritvärderingsgrunderna för medicinska och odontologisk^
studier meddelas av kanslern, medan motsvarande bestämmelser för studier
vid de tekniska högskolorna meddelas av överstyrelsen och i fråga om studier
vid farmaceutiska institutet av institutets styrelse. Däremot fastställer Kungl.
Maj:t grunderna för urvalet bland de inträdessökande till skogshögskolan. Meritvärderingsgrunder
för intagning till civilekonomutbildning fastställes av en
särskild antagningsnämnd, i vilken ingår en representant för den ekonomiska
fakulteten i Lund och eu representant för vardera av de två handelshögskolorna.

I fråga så om beslutsmyndighet m. m. då det gäller begränsning av antalet
utbildningsplatser vid institution tillhörande någon av de eljest osparrade filosofiska
fakulteterna må framhållas, att detta område endast i begränsad utsträckning
är formellt reglerat.

Samtliga här berörda förvaltningsärenden — gällande såväl behörighetsbestämmelser
för inskrivning och grunder för meritvärdering som beslut om begränsning
av intagningen till viss institution eller kurs inom osparrad fakultet —
är enligt utredningens mening av den natur, att de icke lämpligen bör avgöras
av de lokala universitets/högskolemyndigheterna. Det rör sig härvidlag om avgöranden,
som har ett nära samband med skolorganisationens utformning och
som dessutom är av stor betydelse från allmänna utbildnings- och arbetsmarknadspolitiska
synpunkter. Dessa avgöranden bör därför enligt utredningens mening
träffas antingen av Kungl. Maj:t eller av central universitets/högskolemyndighet.

Vad gäller bestämmelserna rörande behörighet att inskrivas vid viss laroanstalt
eller viss fakultet synes dessa i princip böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Beträffande meritvärderingsgrunderna är det i och för sig naturligt, att de
skilda slagen av meriter ges olika värde för skilda slag av akademisk utbildning.
Å andra sidan måste beaktas, att ett mycket stort antal, sinsemellan olika bestämmelser
på detta område av praktiska skäl bör undvikas. Icke minst med
hänsyn till rättsäkerhetssynpunkterna måste det vidare vara av stort intresse
för ungdomen och målsmännen, att meritvärderingssystemet för högre studier
är i möjligaste mån överskådligt. Så är enligt utredningens mening för närvarande
icke fallet. En översyn i syfte att få till stånd ett mera enhetligt meritvärderingssystem
synes därför vara motiverad, även om en fullständig utjämning
av nu existerande olikheter på detta område knappast är möjlig. Med hänsyn
till det stora antalet intressen, som i detta sammanhang gör sig gällande,
anser utredningen vidare, att meritvärderingsgrunder för spärrade utbildningslinjer
bör faställas av Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande centrala myndigheter.
Vad utredningen här föreslår avser spärrade utbildningslinjer; sålunda
icke enstaka ämnen eller undervisningsmoment inom filosofisk fakultet. I sistnämnda
hänseende synes det vara tillräckligt att erforderliga bestämmelser
rörande meritvärderingsgrunder fastställes av central universitets/hogskolemyn -

Kungl. Majrts proposition nr 50 år 1965

dighet. Härigenom tillgodoses det rimliga kravet på att samma grunder tillämpas
för meritvärderingen för samma slags studier vid samtliga universitet.

Vad så beträffar proceduren för beslut om begränsning av antalet utbildningsplatser
vid viss institution inom ospärrad fakultet anser utredningen, att en viss
precisering av gällande ordning är motiverad. Utredningen föreslår i detta hänseende
en stadgemässig föreskrift av innebörd att beslut som bär avses skall
fattas av central universitets/högskolemyndighet och att sådant beslut må fattas
endast då så befinnes vara oundgängligen nödvändigt. Därjämte bör enligt utredningens
mening föreskrivas, att den beslutande myndigheten skall vara skyldig
att hos Kungl. Maj:t anmäla dylikt beslut.

Efter att ha framhållit, att de centrala universitets/högskolemyndigheterna i
stort sett icke har några konkreta ekonomiska förvaltningsuppgifter, anför utredningen
följande.

Ekonomiska förvaltningsuppgifter av betydande storleksordning har däremot
ett annat centralt organ inom universitets- och högskoleväsendet, nämligen utrustning
snämnden för universitet och högskolor. Detta organ verkställer, efter
Kungl. Maj :ts uppdrag i varje särskilt fall, upphandling av inrednings- och utrustningsartiklar
för praktiskt taget alla nya institutioner. Dessutom utnyttjas
nämndens erfarenheter av utrustnings- och upphandlingsverksamheten i form av
föreskrivna samråd mellan nämnden å ena sidan och, bl. a., de statliga forskningsråden
å den andra.

Utrustningsnämndens upphandlingsverksamhet har på kort tid fått en mycket
betydande omfattning. Enligt utredningens uppfattning är det även för framtiden
nödvändigt, att den stora affärsrörelse, som arbetet med inredning och
utrustning av nya universitets/högskoleinstitutioner representerar, handhas av
en central myndighet. Den fortsatta utbyggnaden av de högre läroanstalterna
kommer, redan den, att leda till att den av utrustningsnämnden nu handhavda
upphandlingsverksamheten ökar mycket starkt i omfattning. Även därutöver
bör enligt utredningens mening en utvidgning av de centrala myndigheternas
ansvar på här ifrågavarande område komma till stånd.

I andra delar av betänkandet framlägger utredningen förslag, som syftar till
att vid universiteten och högskolorna fa till stånd en starkare service-organisation
för upphandiingsuppgifter för institutionernas och forskarnas räkning. Utredningen
uttalar därvid, att man genom att inom de lokala förvaltningarna
skapa fasta organ för upphandlingsservice bör kunna tillvarataga de möjligheter
till fördelaktiga inköp, som allmänt sett står den stora konsumenten till buds.
Detta bör, liksom fallet är i fråga om utrustningsnämndens upphandlingsverksamhet,
kunna ske på ett sådant sätt, att forskarna själva alltfort förbehålles
initiativ och kvalitetskontroll.

Samma resonemang har giltighet som argument till förmån för ett centralt,
samordnande och rådgivande organ för upphandlingsverksamheten inom universitets-
och högskoleväsendet. Denna uppgift bör rimligen ligga hos samma
organ, som anförtros uppgiften att handha upphandlingen för inredning och

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196Jr

utrustning av nya institutioner. Utredningen förordar under hänvisning liartill,
att de centrala universitets/högskolemyndigheternas uppgift på detta område
utvidgas så, att den icke blott omfattar den upphandlingsvorksamhet, som för
närvarande handhas av utrustningsnämnden för universitet och högskolor, utan
även omfattar uppgiften att samordna de lokala universitets/högskolestyrelsernas
upphandlingsservice och därvid bl. a. taga initiativ som kan leda till för
samtliga universitet och högskolor tillämpliga ramavtal. Uppgiften bör enligt
utredningens mening jämväl innefatta att i erforderlig utsträckning samråda och
samarbeta med de statliga forskningsråden. Ett sådant samarbete synes bl. a.
kunna få den formen, att den centrala myndigheten åtar sig att, efter omständigheterna
i enskilda fall, tillhandagå med råd eller handha planering och/eller upphandling
av sådan utrustning, som finansieras med hjälp av anslag från forskningsråden.
— Utredningen vill här understryka, att uppgifter av här ifrågavarande
slag redan nu åvilar utrustningsnämnden; vad utredningen härutinnan
förordar är närmast en förstärkning av den centrala upphandlingsmyndighetens
möjligheter att samverka med forskningsråden.

B. De centrala myndigheternas organisation

a) De administrativa uppgifterna

Den nuvarande organisationen innebär, att samma myndigheter fullgör administrativa
och planerande uppgifter, men att man i stället har flera sådana myndigheter,
av vilka två (kanslern och överstyrelsen för de tekniska högskolorna)
vardera har överinseende över flera läroanstalter. Denna organisation, som
väsentligen synes vara betingad av historiska tillfälligheter, har utreoningen
velat upptaga till en förutsättningslös prövning.

För att börja med de administrativa uppgifterna vill utredningen konstatera,
att övervägande skäl synes tala för att dessa uppgifter i framtiden handhas av
ett organ.

Man kan nämligen konstatera, att samtliga de högre läroanstalterna är ensartade
i avseende på sina uppgifter, på villkoren för sin verksamhet och på sin
personalorganisation. Detta utgör enligt utredningens mening ett tungt vägande
skäl för att låta hela den del av den centrala administrationen, som består i
utarbetande av föreskrifter rörande anslags användande och personals tjänstgöringsförhållanden,
handhas av en enda central myndighet. Motsvarande kan
sägas om handhavandet av en rad andra administrativa uppgifter, t. ex. intagningen
av studerande till spärrade utbildningslinjer liksom även dispens-, disciplin-
och besvärsärenden.

Det är vidare utredningens övertygelse, att utvecklingen mycket snabbt kommer
att leda till en allt större gemenskap i fråga om arbetsuppgifter och materiella
resurser. En sådan utveckling är enligt utredningens mening både önskvärd
med hänsyn till forskningens utveckling och arbetsmarknadens behov av nya

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1964

utbildningsvägar och nödvändig med hänsyn till kravet på fullt utnyttjande av
tillgängliga resurser under den utbyggnadsperiod som förestår. Utredningen anser
därför gemenskapen i arbetsuppgifter och sambruket av materiella resurser utgöra
ett mycket starkt motiv för en samordning av de högre läroanstalternas
högsta administrativa ledning.

Uppgiften att handha inredning och utrustning av nya universitets/högskoleinstitutioner
ligger redan nu praktiskt taget hos ett organ, nämligen hos utrustningsnämnden
för universitet och högskolor. Om man väljer att för administrativa
uppgifter motsvarande dem, som nu åvilar kanslern/överstyrelsen, upprätta
ett enda centralt organ, gemensamt för alla läroanstalterna under ecklesiastikdepartementet,
synes enligt utredningens mening starka skäl tala för att till detta
organ överflytta också den nuvarande utrustningsnämndens verkställande uppgifter,
främst själva upphandlingsverksamheten.

b) De planerande uppgifterna

Enligt utredningens mening råder en grundläggande och betydelsefull skillnad
mellan förvaltningsverksamhetens villkor och den planerande verksamhetens, i
det att den sistnämnda i avsevärt större utsträckning måste vara grundad på
kännedom om forskningens respektive utbildningens innehåll och syfte.

Vid utbyggnaden av forskningens resurser fordras ett betydande mått av speciell
sakkunskap beträffande aktuella frågeställningar och metoder, utvecklingstendenser
och rekryteringsförhållanden. Detta fordrar medverkan av forskarna
själva.

Den planerande verksamheten måste emellertid också innefatta en avvägning
mellan flera forskningsområdens behov. En på sakkunskap grundad dylik avvägning
kan emellertid gälla endast en begränsad krets av ämnesområden; går man
härvidlag utanför relativt snäva gränser, måste man räkna med att avvägningen
blir grundad på mera lekmannamässiga bedömningar och värderingar.

Något motsvarande gäller beträffande planläggningsarbetet på utbildningssidan.
Varje akademisk utbildningslinje syftar till att förbereda för en relativt
högt specialiserad yrkesverksamhet. För planerandet av en ny utbildningsväg
eller för omläggning av utbildningens innehåll och organisation inom en fakultet
eller en högskola fordras därför icke blott sakkunskap om de berörda forskningsområdenas
förhållanden utan även en nära och helst kontinuerligt upprätthållen
kontakt med avnämarsidan. Man kan knappast räkna med att inom ett enda
organ samla erforderlig sakkunskap för ett i detaljer genomfört planläggningsarbete
för samtliga akademiska utbildningslinjer.

Begränsar man antalet centrala planeringsorgan så starkt, som är möjligt utan
eftersättande av kraven pa saklig tyngd i utrednings- och planeringsarbetet,
kommer vart och ett av dessa planeringsorgan att omfatta ett huvudområde
inom forskningen och flera sinsemellan besläktade akademiska utbildningslinjer.
Det ena organet kan sålunda få ansvaret för planeringsarbetet för t. ex. de huma -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

nistiska utbildningsvägarna och den humanistiska forskningen, medan ett annat
organ får motsvarande ansvar för t. ex. det matematisk-naturvetenskapliga området.
Den avvägning, som måste göras mellan önskemål och behov för dessa varandra
så vitt skilda huvudområden av universitetsverksamheten, kan enligt
utredningens mening överhuvudtaget knappast göras på objektiva grunder.
Sådana avvägningar blir i sista hand beroende av allmänna värderingar, oavsett
vem som gör dem.

De här redovisade övervägandena har lett universitetsutredningen till den slutsatsen,
att då det gäller planeringsarbetet för universitetens och högskolornas
utbyggnad, övervägande skäl talar för att detta arbete anförtros jlera organ.
Vid en sådan lösning är det emellertid angeläget, att en samordning av de planerande
organens verksamhet åstadkommes.

c) Frågan om gemensamma eller separata organ för de administrativa och
de planerande uppgifterna

De redovisade resonemangen har lett till slutsatsen att övervägande skäl talar
för att de administrativa uppgifterna på kanslers/överstyrelsenivån handhas av
ett organ, men för att de planerande uppgifterna däremot handhas av jlera organ.
Dessa båda slutsatser är sinsemellan motstridande, under förutsättning att de
administrativa och de planerande uppgifterna för en läroanstalt eller en grupp
av läroanstalter bör anförtros samma organ. Alternativet är att separera de två
slagen av arbetsuppgifter, i vilket fall man kan komma till den lösningen, att ett
enda centralt organ skapas för att utöva den högsta administrativa ledningen för
samtliga universitet och högskolor, medan man för planeringsarbetet inrättar ett
lämpligt antal särskilda organ, vart och ett för en viss grupp av fakulteter eller
högskolor.

Ser man till en början på arten av de arbetsuppgifter, som ingår i den förvaltande
respektive den planerande verksamheten, finner man enligt utredningens
mening, att skillnaderna är så pass stora, att en uppdelning av de två
slagen av verksamhet på skilda organ kan vara väl motiverad. Den förvaltande
verksamheten, sådan denna preciserats i det föregående, är till stor del av
granskande natur. För dess rätta handhavande och ledning fordras framför allt
förvaltningsrättslig kunnighet och erfarenhet, överblick över det regelsystem,
som gäller för offentlig verksamhet, konsekvens i ställningstagandena och integritet
vid bedömningarna. Den högsta administrativa ledningen av en statlig
verksamhet skall självfallet också taga intitiativ, närmast då i syfte att uppnå
förbättringar i fråga om förvaltningens smidighet och effektivitet utan eftersättande
av kraven på rättssäkerhet och kontroll. För den administrativa ledningen
av de högre läroanstalterna fordras givetvis också kännedom om den
verksamhet, som skall administreras. Forskningserfarenhet eller erfarenhet från
de yrkesområden, som den akademiska utbildningen syftar mot, är emellertid,

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

ehuru önskvärda, icke nödvändiga för de uppgifter det bär gäller. Däremot fordras
som underlag för initiativ av ovan antydda slag otvivelaktigt ett datamaterial,
som delvis måste insamlas och bearbetas av det administrativa organet självt.
Även om man avgränsar de administrativa uppgifterna mycket snävt, måste administrativ
verksamhet sålunda alltid innefatta också vissa utredande uppgifter.

Den planerande verksamheten för de högre läroanstalternas utbyggnad är till
skillnad från den administrativa verksamheten uteslutande av utredande natur.
För planeringsarbetet fordras framför allt kännedom om forskningens villkor
och behov och om tendenser och förhållanden på skilda delar av arbetsmarknaden
för akademiker. Det blir alltså här mera fråga om materiella än om formella
insikter. Planeringsarbetet måste vidare bedrivas i kontinuerlig kontakt
icke blott med universiteten och högskolorna själva utan i minst lika hög grad
med andra områden av offentlig verksamhet och med avnämarna av olika slag av
akademiskt utbildad arbetskraft.

Om man väljer att skapa ett särskilt organ för de vetenskapliga läroanstalternas
administrativa ledning och särskilda organ för planeringen av deras fortgående
utbyggnad, vinner man fördelen av att i stort sett kunna anpassa organisationen
till de olikartade krav, som de två slagen av verksamhet ställer. Denna
fördel blir rimligen större, ju mera konsekvent man genomför principen att lägga
alla administrativa avgöranden på det administrativa organet och lägga de utredande
och förslagsställande uppgifterna på planeringsorganen. Nu finns det
emellertid bland de i förevarande sammanhang aktuella arbetsuppgifterna sådana,
som är av blandat administrativ och planerande natur. Här möter en svårighet,
då det gäller att konstruera ett system med separata organ för universitetsadministration
och universitetsplanering.

Redan i det föregående har framhållits, att den utredande verksamheten, som
enligt utredningens förslag skall tillhöra de centrala universitets/högskolemyndigheternas
huvudsakliga arbetsuppgifter, både skall utgöra grunden för planeringsarbetet
och vara ett led i myndigheternas administrativa verksamhet. Vid
en lösning med separata organ för administration och planering blir det därför
nödvändigt att ge utredningsresurser åt båda slagen av organ. Risken för dubbelarbete
får då motverkas genom att former skapas för ett kontinuerligt samarbete
och utbyte av informationer.

Universitetsutredningen har efter överväganden av skilda på bedömningen
inverkande faktorer för sin del kommit till den ståndpunkten, att så starka skäl
talar till förmån för en organisation med separata organ för den administrativa
ledningen respektive för planeringsverksamheten för universitet och högskolor,
att man bör välja denna organisation.

På vilka sätt den nödvändiga samordningen mellan de olika topp-organen inom
universitetsväsendet skall kunna garanteras, blir sålunda ett för organisationens
funktionsduglighet avgörande problem, som emellertid kan diskuteras först
sedan ställning tagits till frågorna om hur de planerande respektive det administrativa
organet bör vara uppbyggda och sammansatta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964 59

C. Universitetskanslersämbetet och beredningarna

a) Universitetskanslers ämbete!

Då det först gäller organisationen av det organ, som enligt utredningens i det
föregående motiverade förslag skulle anförtros den högsta administrativa ledningen
av universitetsväsendet, finner utredningen att en kollegial organisation
av det slag som representeras av t. ex överstyrelsen för de tekniska högskolorna
icke är lämplig. I och med att det nu ifrågavarande organets uppgifter inskränkes
till att omfatta administrativa avgöranden inom området för universitetens och
högskolornas interna förvaltning, bortfaller nämligen enligt utredningens mening
motiveringen för den för överstyrelsens organisation karaktäristiska lekmannarepresentationen.

I stället bör man enligt utredningens mening organisera den högsta administrativa
universitetsmyndigheten som ett kollegialt ämbetsverk av ett annat
slag, nämligen ett ämbetsverk där det stora antalet ärenden avgöres av chefen
eller av honom underställda byråchefer, men där de principiellt särskilt betydelsefulla
ärendena förbehålles avgörande i ett plenum bestående av chefen
såsom ordförande och byråcheferna såsom ledamöter. Enligt utredningens mening
bör emellertid antalet pleniärenden vara starkt begränsat och i princip endast
omfatta sådana, som direkt berör två eller flera av ämbetsverkets byråer.

Utredningen anser, att den nuvarande officiella benämningen kansler för
rikets universitet i anslutning till redan stadgad praxis bör utbytas mot benämningen
universitetskansler. Utredningen föreslår därför, att det nya ämbetsverk,
som skall fungera som administrativ chefsmyndighet för samtliga högre läroanstalter
under ecklesiastikdepartementet, benämnes universitetskansler sämbetet
och att dess chef benämnes universitetskansler.

Det nya universitetskanslersämbetet bör, som framgår av det föregående, vara
administrativ chefsmyndighet för samtliga högre läroanstalter under ecklesiastikdepartementet.
Stadgemässigt bör ämbetets ställning preciseras så, att på detsamma
ankommer överinseendet över universitetens/högskolornas verksamhet.
Därvid bör ämbetet ha att vaka över att läroanstalterna väl fyller sin uppgift
och att för dem gällande föreskrifter efterleves. Ämbetet bör vidare ha att hos
Kungl. Maj :t väcka de förslag på administrationens och den ekonomiska förvaltningens
områden, som befinnes erforderliga för att främja universitetens och
högskolornas verksamhet. Inom ramen för av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter
bör universitetskanslersämbetet vidare ha att utfärda instruktioner, reglementen
och andra föreskrifter, vilka erfordras för att reglera utbildnings-, examinations-
och förvaltningsverksamheten vid universiteten/högskolorna.

De särskilda uppgifter av administrativ natur, vilka enligt utredningens mening
bör ankomma på universitetskanslersämbetet, har sammanfattats på s. 225 f. i
betänkandet.

Universitetskanslersämbetet bör emellertid icke uteslutande fungera som ett
granskande och verkställande ämbetsverk. För att ämbetet skall kunna fullgöra

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

sin centrala uppgift att ha överinseendet över universitetens och högskolornas
utbildnings- och förvaltningsverksamhet, måste det i minst lika hög grad fungera
som ett aktivt utredning sorg an. Det är härvidlag icke så mycket fråga om det
utredningsarbete, som skall utgöra grunden för planeringsarbetet för utbyggnaden
av utbildningslinjernas kapacitet och forskningens resurser. Detta blir
utredningsuppgifter, som ankommer på de planerande organen. Fastmera skall
enligt utredningens mening universitetskanslersämbetets utredningsarbete ha
karaktären av vad man kunde kalla en driftkontroll och främst syfta till att
belysa utbildningens resultat och organisationen för de materiella resursernas
utnyttjande. Självfallet är det — som redan flera gånger påpekats — svårt att
dra en entydig gräns mellan detta utredningsarbete å ena sidan och å den andra
det utredningsarbete, som skall utgöra grundvalen för planeringsarbetet. Till
denna gränsdragningsproblematik återkommer utredningen i det följande under
rubriken Samordningsfrågan.

Även om man, som utredningen i det föregående föreslagit, anförtror planeringsarbetet
för själva forsknings- och utbildningsverksamhetens utbyggnad,
liksom det speciella planeringsarbetet för inredandet och utrustningen av nya
universitets/högskolelokaler, åt särskilda, från universitetskanslersämbetet fristående
organ, återstår visst planeringsarbete, för vilket dessa organ ej är lämpade.
Det gäller härvidlag i första hand planeringsarbetet för inrättande och
utbyggnad av vissa för gemensamt bruk avsedda anläggningar och verksamheter
inom de enskilda läroanstalterna. De för närvarande mest betydelsefulla av
sådana anläggningar och verksamheter är universitetsbiblioteken och universitetens/högskolornas
egen förvaltningsorganisation. Utredningen har emellertid i
annat kapitel framhållit, att i framtiden flera ytterligare dylika service-anläggningar
och -verksamheter torde böra komma till stånd. Planeringsarbetet för
dessa gemensamma anläggningar och verksamheter bör i princip lokalt åvila
konsistorierna och centralt åvila universitetskanslersämbetet. Sannolikt torde
ämbetet därvid i många fall böra samråda med ett eller flera av de planerande
organen.

Utredningen föreslår sålunda, att universitetskanslersämbetet förutom sina i
det föregående angivna administrativa och utredande uppgifter ges uppdraget
att handha planeringsarbetet för de gemensamma verksamheterna och anläggningarna.
Därutöver skall ämbetet självfallet årligen avlåta petita-framställningar
rörande den egna organisationens behov.

b) Fakultetsberedningarna

Vad sa beträffar organisationen av de organ, som enligt utredningens förslag
bör anförtros uppgiften att svara för den kontinuerliga planeringen av de högre
läroanstalternas utbyggnad, vill utredningen först erinra om att — såsom i det
föregående närmare utvecklats — planeringsarbetet måste grundas på en ingående
kännedom bade om forskningsmetoder och forskningens utvecklingsmöjlig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1 964

heter och om förutsättningarna för en ändamålsenlig och rätt dimensionerad
utbildningsorganisation. Ilärav följer, att ansvaret för planeringsarbetet maste
läggas hos grupper av fackmän; sålunda icke på enskilda individer och ej heller
på förvaltningstjänstemän. Dessa planerande fackmannagrupper benämner utredningen
i det följande jakultetsbercdningar.

Att var och en av dessa beredningar bör byggas upp kring någon eller några
akademiska utbildningsvägar och ett därtill anknytande, i någon mening avgränsat
forskningsområde, synes vara självklart. Frågan om antalet fakultetsberedningar
måste lösas efter en avvägning mellan två sinsemellan stridiga synpunkter,
nämligen å ena sidan kravet på sakkunskap och å andra sidan kravet
på överblick i de bedömningar, som måste utgöra grunden för beredningarnas
förslag.

Efter övervägande av på frågans bedömande inverkande faktorer har universitetsutredningen
stannat för att föreslå inrättandet av följande fem fakultetsberedningar,
nämligen

1. fakultetsberedningen för humaniora och teologi;

2. fakultetsberedningen för rätts-, samhälls- och företagsvetenskaperna;

3. fakultetsberedningen för medicin, odontologi och farmaci;

4. fakultetsberedningen för matematik och naturvetenskap; samt

5. fakultetsberedningen för de tekniska vetenskaperna.

Fakultetsberedningen för humaniora och teologi bör ha ansvaret för planeringsarbetet
för de teologiska och humanistiska fakulteternas utbyggnad. Till
denna fakultetsberedning skall sålunda de teologiska fakulteternas samt de
historisk-filosofiska och de språkvetenskapliga sektionernas petita inges.

Fakultetsberedningen för rätts-, samhälls- och företagsvetenskaperna bör
enligt utredningens mening ha ansvaret för planeringsarbetet för de juridiska
och de samhälls- och företagsvetenskapliga fakulteternas samt för handelshögskolans
i Göteborg forskningsområden och utbildningsorganisation. Även ärenden
rörande statsbidrag till handelshögskolan i Stockholm bör beredas av denna
fakultetsberedning.

Fakultetsberedningen för medicin, odontologi och farmaci bör ha ansvaret för
planläggningen av den medicinska, den odontologiska och den farmaceutiska
forsknings- och utbildningsorganisationens utbyggnad.

Fakultetsberedningen för matematik och naturvetenskap skall enligt utredningens
mening primärt svara för planeringsarbetet för de matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna.

På motsvarande sätt bör fakultetsberedningen för de tekniska vetenskaperna
primärt svara för planeringsarbetet för den tekniska forskningens och utbildningens
resurser.

I annat sammanhang i betänkandet har utredningen föreslagit, att planeringsarbetet
för de matematisk-fysiska och kemiska ämnena i Göteborg och Lund
skall anförtros sektionsgrupper på envar av dessa orter, bestående av fakultetens

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961>

matematisk-fysiska sektion och den tekniska högskolans sektion för teknisk fysisk
respektive fakultetens kemiska sektion och den tekniska högskolans sektion för
kemi. Dessa sektionsgruppers petita bör följaktligen inges både till fakultetsberedningen
för matematik och naturvetenskap och till fakultetsberedningen för
de tekniska vetenskaperna. En samordning av de två beredningarnas planeringsarbete
blir nödvändig i varje fall för de gemensamma institutionerna (institutionsgruppema)
i Göteborg och Lund. En bedömning av dessa institutioners
behov kan emellertid icke göras utan en samtidig bedömning av de för teknisk
och matematisk-naturvetenskaplig fakultet gemensamma ämnena inom ämnesområdet
matematik-fysik-kemi-teoretisk fysik överhuvudtaget.

Utredningen har med hänsyn till här angivna förhållanden övervägt att föreslå
en gemensam fakultetsberedning för de matematisk-naturvetenskapliga och
tekniska fakulteterna. Arbetsområdet för en dylik gemensam fakultetsberedning
skulle emellertid otvivelaktigt bli mycket stort. Utredningen har därför ej velat
förorda en sådan lösning.

Utredningen föreslår i stället, att de två fakultetsberedningarna ålägges att
samordna sitt utredningsarbete och avgiva gemensamma förslag beträffande de
matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas matematisk-fysiska och kemiska
sektioner och de tekniska högskolornas sektioner för teknisk fysik och för kemi.

Vad här sagts avser i första hand det planeringsarbete, som tar sig uttryck i
beredningarnas årliga petitaframställningar. Den del av fakultetsberedningarnas
arbetsuppgift, som gäller utbildningens innehåll och organisation, synes däremot
i viss utsträckning kunna fullgöras av de två fakultetsberedningarna var för sig.

Även det utredningsarbete, som avser utbildningslinjernas dimensionering synes
förberedelsevis kunna utföras inom de enskilda fakultetsberedningarna.
Dock mastc understrykas, att förslag i avseende på de här ifrågavarande sektionerna
måste avges gemensamt av de två fakultetsberedningarna, så snart fråga
är om förslag, vilkas genomförande måste få konsekvenser inom bådas arbetsområden.

I fråga om antalet ledamöter av de föreslagna fakultetsberedningarna är det
självfallet, att man med hänsyn till arbetets effektivitet bör eftersträva en begränsning
av beredningarnas storlek. Eftersom ledamotskapet måste bli ett förtroendeuppdrag
för personer med krävande uppgifter också på andra håll, måste
man räkna med svårigheter att samla beredningarna till sammanträden, om
ledamöterna är manga till antalet. Det är också angeläget, att varje ledamot
känner ett personligt ansvar för det arbete, som bedrives, något som knappast
främjas, om antalet ledamöter sättes högt. Å andra sidan måste fakultetsberedningarna
rymma sakkunskap, som täcker både ganska vidsträckta forskningsområden
och betydande delar av arbetsmarknaden. En avvägning mellan dessa
synpunkter har lett utredningen till den slutsatsen, att antalet ledamöter av var
och en av fakultetsberedningarna bör sättas till nio. Till frågan om fakultetsberedningamas
sammansättning återkommer utredningen i ett följande avsnitt.

Fakultetsberedningarnas huvudsakliga arbetsuppgift blir att årligen framlägga

Kun yl. Maj:ts proposition nr 50 år 196k

förslag till anslagsäskanden för sina respektive delar av universitets- och högskoleorganisationen.
Dessa förslag måste vara grundade på ett ganska omfattande
utredningsmaterial, delvis hämtat från de lokala myndigheternas framställningar
men delvis också framskaffat genom ett centralt bedrivet utredningsarbete.
Icke minst måste det här bli fråga om material för bedömningen av utbildningens
dimensionering, innehall och organisation samt av ifragavarande
jorskningsområdes utbyggnadsbehov och behovet av jorslcning inom särskilda
delområden. Ilärav följer, att fakultetsberedningarnas arbete maste bli av permanent
natur och att de skall ha rätt och skyldighet att väcka förslag i saväl
utbildnings- som forskningsfrågor även utanför de ordinarie petita. För att
fylla sin uppgift måste fakultetsberedningarna vidare till sitt förfogande ha egna
utredningsresurser, även om de samtidigt i stor utsträckning maste repliera pa
universitctskanslersämbetets fasta utredningsorganisation. Fakultetsberedningarna
blir kontaktorgan mellan regeringen och de akademiska läroanstalterna, men
samtidigt, och i lika hög grad, kontaktorgan mellan regeringen å ena sidan och
å den andra avnämarna av universitets/högskoleverksamhetens resultat, på utbildningssidan
lika väl som inom forskningen.

c) Utrustningsberedningen

I det föregående har utredningen föreslagit, att den verkställande delen av den
uppgift, som nu handhas av utrustningsnämnden för universitet och högskolor,
i framtiden skall handhas av det nya universitetskanslersämbetet. Denna uppgift
omfattar främst upphandlingen av inrednings- och utrustningsartiklar för
nya universitets/högskoleinstitutioner.

I fråga om den planerande delen av den nuvarande utrustningsnämndens
verksamhet — uppgiften att utarbeta översiktliga utrustningsprogram och på
grundval av dessa erforderliga anslagsframställningar för inredning och utrustning
av nya lokaler — vore det i och för sig tänkbart att fördela denna uppgift
mellan fakultetsberedningarna, vilka i sådant fall skulle åläggas att i samband
med sitt övriga planeringsarbete uppmärksamma även utrustningsfrågoma. Som
redan i det föregående antytts, talar emellertid enligt utredningens uppfattning
mycket starka skäl för ett bibehållande av den ordning, som innebär att här
ifrågavarande planeringsarbete för samtliga fakulteter och läroanstalter är koncentrerat
på en enda hand. Utredningen vill härvidlag särskilt framhalla, att
den problematik det här gäller är väsentligen gemensam för alla experimentella
vetenskaper oavsett fakultetstillhörighet. Därtill kommer, att arbetsområdet är
relativt väl avgränsat och fordrar en sakkunskap av delvis annat slag än den
som fordras för planläggningen av utbildningsorganisationens utbyggnad och
forskningsorganisationens differentiering.

Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att en särskild beredning, benämnd
utrustningsberedningen, upprättas med uppgift att svara för planeringsarbetet
för inredning och utrustning av universitets/högskoleinstitutioner. Denna be -

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 50 år 1964

redning föreslås salunda övertaga den planerande delen av den nuvarande utrustningnämndens
arbetsuppgifter.

Utrustningsberedningens verksamhet kommer i sak att motsvara fakultetsberedningarnas.
Med hänsyn till omfattningen av det planeringsarbete det härvidlag
är fråga om anser utredningen vidare, att utrustningsberedningen i organisatoriskt
hänseende bör vara helt jämställd med fakultetsberedningarna. För
fakultetsberedningarna och utrustningsberedningen användes i det följande den
gemensamma benämningen beredningarna. I utkastet till författningsbestämmelser
rörande universitetens/högskolornas centrala ledning användes den gemensamma
benämningen de centrala beredningarna.

Med hänsyn till arbetsuppgiftens särart anser utredningen emellertid, att
utrustningsberedningen i fråga om sin sammansättning bör konstrueras på ett
nagot annat sätt än fakultetsberedningarna. Nagot lekmannainslag motsvarande
det som med hänsyn till de arbetsmarknadsmässiga avnämarintressena är motiverat
för fakultetsberedningarnas del synes sålunda icke vara erforderligt i utrustningsberedningen.
Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att antalet ledamöter
av utrustningsberedningen begränsas till fem (mot nio i var och en av
fakultetsberedningarna).

d) Samordningsfrågan

I det föregående har universitetsutredningen starkt understrukit, att förutsättningen
för att den av utredningen föreslagna organisationen med separata organ
för planering och administration skall fungera tillfredsställande, är att en samordning
säkerställes mellan de förvaltande och de planerande myndigheterna och
mellan de sistnämnda inbördes.

Den enklaste och närmast till hands liggande lösningen härvidlag synes vara
att göra universitetskanslern icke blott till högste chef för de högre läroanstalternas
administration utan även till ordförande i alla de sex beredningarna.

Om alla beredningarna ges en gemensam ordförande, skulle man även vinna
den fördelen, att beredningarnas arbete på lämpligt sätt samordnades.

Emot en lösning enligt här skisserade linjer kan två principiellt olika slag av
invändningar resas. Dels kan det nämligen hävdas, att en organisation av antytt
slag lägger ett från konstitutionell synpunkt orimligt stort ansvar i en enda
persons hand. Dels kan det sägas, att den skisserade organisationen från rent
praktiska synpunkter sedd är omöjlig att genomföra: En enda person kan icke
ha tid och kraft nog att halla samman utredningsarbetet i samtliga beredningar
och samtidigt vara chef för ett ämbetsverk med en mycket omfattande arbetsuppgift.

Utredningen har för sin del funnit, att även om man icke skulle vilja tillerkänna
den första, mera principiella invändningen nagon vikt, den andra invändningen
ensam är så tungt vägande, att tanken på universitetskanslern såsom ordförande
i samtliga beredningar måste överges. Utredningen anser det sålunda icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1 ()(>4

vara realistiskt att räkna med att en person skall kunna leda både förvaltningen
och planeringsarbetet för ett snabbt expanderande universitets- och högskoleväsende.

Det närmast till hands liggande alternativet synes då vara att dela upp arbetet
på två händer, t. ex. så att man vid universitetskanslerns sida hade en vice kansler,
på vilken kunde läggas vissa av de arbetsuppgifter det här är fråga om.

Man måste dock enligt utredningens mening konstatera, att alternativet
universitetskansler + vice kansler(er) icke erbjuder en hållbar lösning på den
problematik, som ligger i kravet på säkerställd samordning mellan universitetsplaneringen
och den högsta universitetsadministrationen (betänkandet s. 245 f.).
Utredningen förordar för sin del, att beredningarna ställes under ledning av särskilda
ordförande.

Principiellt bör hinder ej föreligga mot att en och samma person fungerar som
ordförande i mer än en fakultetsberedning. Däremot vill utredningen icke förorda,
att posten som universitetskansler skulle kunna förenas med ordförandeskap i
någon av beredningarna.

Då den nödvändiga samordningen mellan planering och administration icke
kan säkerställas genom att universitetskanslern göres till ordförande i beredningarna,
måste andra vägar prövas. Självklart är härvidlag, att universitetskanslersämbetet
och beredningarna bör åläggas skyldighet att i alla frågor av
gemensamt intresse samråda och samarbeta med varandra. Universitetskanslersämbetet
bör således vara skyldigt (1) att underrätta beredningarna om sådana
inom ämbetet uppmärksammade förhållanden, som anses påkalla överväganden
från beredningarnas sida; (2) att fortlöpande hålla beredningarna informerade
om sådana av ämbetet utfärdade föreskrifter och gjorda framställningar liksom
om sådana inom detsamma pågående utredningar, som är av betydelse för beredningarnas
arbete; (3) att samråda med berörda beredningar, innan föreskrifter
utfärdas, förslag väckes eller beslut eljest fattas, som är av betydelse för beredningarnas
arbete; samt (4) att tillhandagå beredningarna med de upplysningar
och det biträde, som är erforderligt för beredningarnas verksamhet.

Stadgemässigt har utredningen sammanfattat dessa skyldigheter så, att universitetskanslersämbetet
ålägges att »i samarbete med» beredningarna främja
universitetens/högskolornas ändamål och utveckling.

Motsvarande skyldigheter bör åvila beredningarna dels gentemot universitetskanslersämbetet,
dels gentemot varandra.

Denna ömsesidiga samarbets- och informationsskyldighet mellan universitetskanslersämbetet
och beredningarna och mellan de sistnämnda inbördes är emellertid
enligt utredningens mening icke tillräcklig som garanti för att en verklig
samordning av de skilda organens verksamhet skall komma till stånd. En möjlighet,
som naturligen erbjuder sig i detta sammanhang, är att skapa ett kanslerskollegium
bestående av kanslern och fakultetsberedningarnas ordförande.

På ett organisationsalternativ med kanslerskollegium kan flera varianter tänkas.
Den mest långtgående vore att göra detta kollegium till högsta beslutande
3 — Bihang till riksdagens protokoll 19Glf. 1 samt. Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 106Jf

och ansvariga instans för både administration och planering. Man skulle sålunda
i kansler skollegiet få den »universitetens högste företrädare» med »överinseende
över alla deras angelägenheter», som den nuvarande kanslern är enligt gällande
universitetsstatuter. Om kanslerskollegiet på detta sätt gjordes till universitetsväsendets
högsta administrativa myndighet, skulle man otvivelaktigt vinna en
garanti för en fortlöpande samordning mellan planering och administration.

Emellertid står det klart, att ett kanslerskollcgium med den tänkta sammansättningen
knappast skulle vara lämpligt såsom administrativ chefsmyndighet.
Som fakultetsberedningsordförande bör nämligen enligt utredningens mening
väljas personer med kännedom om forskningens villkor och arbetsmarknadens
krav på den akademiska utbildningen. Att därutöver kräva också intresse för
administrativa angelägenheter vore liktydigt med att ytterligare begränsa kretsen
av för dessa uppdrag tänkbara kandidater och sålunda att i icke ringa mån
äventyra de vinster, som avses med förslaget om fakultetsberedningar för planeringsarbetet.

Med hänsyn till dessa båda invändningar har universitetsutredningen funnit
sig böra avvisa tanken på ett kanslerskollegium som formellt topp-organ för
både universitetsadministration och universitetsplanering.

Utredningen har emellertid funnit, att ett kollegium bestående av universitetskanslern
och de sex beredningarnas ordförande under alla förhållanden kan
ha en mycket värdefull uppgift som ett permanent organ för samråd rörande
för universitetskanslersämbetet och beredningarna gemensamma spörsmål. Utredningen
föreslår därför, att ett sådant kollegium upprättas och benämnes
kanslerskollegiet. Utredningen föreslår vidare, att universitetskanslern skall vara
kollegiets ordförande.

Återstår frågan om att göra kanslerskollegiet till något mera än ett organ för
samråd, nämligen till ett högsta organ för planeringsarbetet och därigenom
garantera en samordning av beredningarnas arbete. Konkret kan denna tanke
utformas så, att beredningarna ålägges att till kollegiet inge sina förslag till
anslagsäskanden, varefter dessa förslag bearbetas inom kollegiet, som slutligen
har att inför Kungl. Maj:t framlägga ett samlat förslag till anslagsäskanden för
hela universitets- och högskoleväsendet.

Till förmån för en lösning efter dessa linjer talar framför allt det förhållandet,
att en utbyggnad inom ett område av universitets- och högskoleväsendet får
återverkningar inom andra områden av detsamma. En samlad angelägenhetsgradering
och bedömning av utbyggnadsbehoven över hela fältet måste därför
under alla förhållanden komma till stånd. Det är också det inom svensk statsförvaltning
normala, att denna samlade bedömning och gradering göres först på
ämbetsverksnivå och därefter av regering och riksdag.

Härtill kommer, att man, om man på antytt sätt gör kanslerskollegiet till den
samordnande petita-myndigheten, otvivelaktigt kan vinna fördelar i form av en
koncentration av utredningsresurserna, en garanti mot dubbelarbete och —
genom universitetskanslerns deltagande i kollegiets arbete — en garanti för en

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 50 är 1964

samstämmighet mellan administration och planering, som otvivelaktigt är en
förutsättning för universitets- och högskoleväsendets utveckling.

Å andra sidan måste konstateras, att huvudsyftet med utredningens förslag
att för planerings- och petita-arbetet inrätta de fem från universitctskanslersämbetet
fristående fakultetsberedningarna är att skapa förutsättningar för en
sakkunnig fackmannamässig angelägenhetsbedömning av föreliggande behov
inom vart och ett av de stora forsknings- och utbildningsområdena. Redan detta
förslag innebär ett avsteg från det inom svensk förvaltningsorganisation normala,
ett avsteg som utredningen anser vara motiverat främst av forskningens
specialisering och svårigheten, för att icke säga omöjligheten, att med sakkunskap
bedöma dess villkor och behov inom samtliga områden. Varje bedömning
och avvägning av behoven de stora forskningsområdena emellan, måste rimligen
vara grundad på värderingar. Detta gäller kanslerskollegiet i lika hög grad som
universitetskanslersämbetet och konsistorierna.

Utredningen har känt tvekan i denna fråga. Vid sina överväganden har utredningen
fäst avseende vid statskontorets bestämda förord för alternativet att
kanslerskollegiet göres till det organ, som har att avge en samlad bedömning
rörande hela universitets- och högskoleväsendets behov. Utredningen har för
egen del slutligen stannat för att föreslå, att kanslerskollegiet ålägges att för
Kungl. Maj:t framlägga universitetskanslersämbetets och beredningarnas förslag
till årliga anslag säskanden för universitet och högskolor jämte sin samlade bedömning
av dessa förslag.

Med detta förslag avser utredningen, att det egentliga planeringsarbetet skall
utföras av beredningarna och — beträffande de administrativa resurserna —
universitetskanslersämbetet, men att kanslerskollegiet skall vara det organ, som
har uppgiften att framlägga de årliga anslagsäskandena för Kungl. Maj:t. Kollegiet
skall därvid ha att överväga innehållet i de skilda förslagen till anslagsäskanden
och, därest så befinnes erforderligt, göra sin egen bedömning därav.

Konkret räknar utredningen sålunda med att de petita för hela universitets/
högskoleväsendet, som kanslerskollegiet årligen har att överlämna till Kungl.
Maj :t, kommer att bestå av de sex beredningarnas och universitetskanslersämbetets
förslag till anslagsäskanden jämte en eventuell kommentar därtill från kanslerskollegiets
sida.

Utredningen räknar vidare med att det med föreslagna bestämmelser skall bli
naturligt för kanslerskollegiets ledamöter att fortlöpande hålla varandra underrättade
om det arbete, som på de skilda hållen utföres under deras ledning.
Därigenom blir det möjligt att undvika dubbelarbete och att på ett tidigt stadium
jämka stridiga intressen.

Genom en på detta sätt kontinuerligt upprätthållen kontakt mellan beredningarna
bör det också bli möjligt att skapa ett tidsmässigt utrymme för kanslerskollegiets
handläggning av petita. Utredningen tänker sig nämligen, att
fakulteterna/sektionerna skall kunna överlämna sina petita-framställningar till
fakultetsberedningarna ungefär den 1 april och att de sistnämnda skall hinna

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1965

färdigställa sina förslag till anslagsäskanden under loppet av tre månader. Härigenom
ges — om man schematiskt räknar juli månad som semestermånad —
kanslerskollegiet en tid av en arbetsmånad för dess granskning. Detta synes, om
hänsyn jämväl tages till kollegiets möjligheter att arbeta parallellt och i samråd
med universitetskanslersämbetet och beredningarna, vara tillräckligt, eftersom
— som ovan framhållits — kollegiets granskning är avsedd att resultera icke i
en omarbetning av beredningarnas/universitetskanslersämbetets förslag utan
endast i en eventuell kommentar till dessa.

Förutom det här angivna, särskilda åliggandet bör enligt utredningens mening
kanslerskollegiet ha att behandla uppkommande frågor av gemensamt intresse
för universiteten och högskolorna. Genom en allmänt utformad bestämmelse av
denna innebörd avser utredningen att det skall överlåtas åt kanslerskollegiet att
självt finna de ytterligare arbetsuppgifter, som lämpligen löses inom kollegiets
ram.

Med de i det föregående föreslagna föreskrifterna om kanslerskollegiet och om
ömsesidig skyldighet för universitetskanslersämbetet och beredningarna att fortlöpande
samarbeta med varandra har man enligt utredningens mening icke helt
löst problemet att skapa garantier för en samordning av planeringsarbete och
administration. Denna samordning kan icke få bli begränsad till en samordning
av allmänna riktlinjer och ett samråd i vissa frågor. Det måste bli fråga om ett
samarbete även i enskilda ärenden. Utredningen tänker härvid särskilt på dels
beredningen av ärenden rörande studieplaner (kursfordringar) och organisationsplaner,
dels förberedelsearbetet för petita.

För att säkra ett sådant samarbete vid behandlingen av enskilda ärenden
föreslår universitetsutredningen, att bland ledamöterna av var och en av beredningarna
alltid skall ingå en representant jör universitetskanslersämbetet. På
så sätt kommer de administrativa synpunkterna att kunna göra sig gällande i
beredningarnas arbete och på motsvarande sätt kommer planeringsarbetets målsättningar
att vara aktuella vid de administrativa avgörandena.

Utredningen föreslår vidare, att universitetskanslern ges rätt att när han så
önskar närvara vid beredningarnas sammanträden med rätt för honom att därvid
deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

För att ytterligare säkerställa den nödvändiga samordningen av kanslerns och
fakultetsberedningarnas arbete föreslår utredningen att vederbörande beredning
regelmässigt beredes tillfälle att avge yttrande över inkomna förslag till organisationsplaner
och studieplaner respektive läro- och timplaner för undervisningen.

Utredningen är klar över att den organisation utredningen föreslagit för universitetsväsendets
högsta ledning med separata organ för administrativa och planerande
uppgifter överhuvudtaget innebär en nykonstruktion, som är oprövad
inom den svenska förvaltningen. Utredningen har emellertid kommit till den
uppfattningen, att universitetsverksamhetens villkor är speciella både med hänsyn
till verksamhetens art och med hänsyn till den expansion, som organisationen

Kun yl. Maj: tv proposition nr 50 år JöC-4 (>9

står inför. Utredningen finner det därför naturligt, att den organisatoriska ramen
för denna verksamhet oeli dess utveckling ges en principiellt annan utformning
än den organisatoriska ramen för annan statlig verksamhet.

e) Tillsättningsförfarande in. m.

Som utredningen redan i olika sammanhang starkt framhållit, måste såsom ett
faktum konstateras, att universitetsverksamhetens villkor i vissa hänseenden äi
så specifika, att särskilda hänsyn härtill är motiverade då det galler konstruktionen
av den organisatoriska ram, som skall reglera men också främja denna
verksamhet. Ett utmärkande och betydelsefullt särdrag hos universitetsväsendet
är härvidlag det förhållandet, att en stor del av de universiteten och högskolorna
anvisade resurserna är ställda till förfogande för möjliggörande av en fritt
vald och fritt bedriven forskning, vars villkor, utveckling och behov i detaljer

kan bedömas endast av forskarna själva.

Dessa förhållanden utgör i viss mån bakgrunden till den inom svensk förvaltning
unika institution, som kanslersämbetet utgör. Universitetskanslern är våld
av professorer och vissa laboratorer men förordnad av Kungl Maj:t; de inom
kanslerns expedition verksamma tjänstemännen är statstjänstemän, men kanslern
själv uppbär ett arvode av statsmedel. Däremot saknas motsvarigheter i
fråga om överstyrelsen för de med universiteten i avseende på uppgifter och
arbetsvillkor helt jämställda tekniska högskolorna liksom i fråga om styrelserna
för de mindre högskolorna. Samtliga dessa styrelser är i sin helhet eller till sin
övervägande majoritet tillsatta av Kungl. Maj :t.

Tydligt är, att kanslerns ställning såsom en vald förtroendeman för universiteten
på många håll uppfattas som en synnerligen värdefull garanti för universitetsverksamhetens
arbetsvillkor och universitetens möjligheter att hos statsmakterna
vinna gehör för sina synpunkter och önskemal.

Universitetsutredningen har i denna sak fört ingående överläggningar med alla
intresserade parter inom universitetsväsendet och dettas ledning, och utredningen
har därefter själv mycket ingående övervägt alla på frågans bedömande
inverkande faktorer. Resultaten av dessa överväganden vill utredningen redovisa
på följande sätt.

Som framgår av den i bihanget lämnade redogörelsen fyller kanslern och
överstyrelsen för de tekniska högskolorna i allt väsentligt samma uppgiftei
såsom både administrerande och planerande myndigheter. Utredningen har icke
kunnat finna, att skillnaden i fråga om tillsättningsförfarandet lett till skillnader
i fråga om forskningens eller undervisningens arbetsvillkor eller till några skillnader
i avseende på de två myndigheternas möjligheter att vinna gehör för små
intressen. Ej heller har under utredningens överläggningar med intresserade parter
gjorts gällande, att några sådana skillnader skulle föreligga och vara att föra
tillbaka på olikheten i fråga om tillsättningsförfarandet.

I fråga om kanslerns/överstyrelsens mera renodlat administrativa uppgifter

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

består dessa väsentligen av sådana, som normalt ankommer på centrala ämbetsverk,
nämligen att tolka och tillämpa av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter.
De planerande uppgifterna är, även de, i viss utsträckning kanslern och överstyrelsen
förelagda genom av statsmakterna beslutade utbyggnadsprogram. Men
i betydande mån är det då det gäller planeringen av de högre läroanstalternas
utbyggnad också fråga om att insamla, värdera och för Kungl. Maj:t framlägga
de initiativ, som kommer från universiteten och högskolorna själva. Icke minst
beträffande förslag om förstärkning och differentiering av forskningens resurser
fordras för själva värderingen en sakkunskap, som endast forskarna själva kan
erbjuda. Särskilt med hänsyn till sistnämnda förhållande anser utredningen, att
universiteten och högskolorna hör tillförsäkras företrädare i de planerande organen,
d. v. s. i fakultetsberedningama och utrustningsberedningen.

I fråga om den högsta administrativa ledningen, universitetskanslersämbetet,
är enligt utredningens mening skälen för att ge universitetsorganisationen en särställning
i jämförelse med annan statlig verksamhet icke lika starka som då det
gäller planeringsverksamheten. Utredningen vill härutinnan erinra om att universitetskanslerns
befattning med akademiska befordringsärenden enligt utredningens
mening bör bestå i en uteslutande formell granskning; icke vara en överprövning
a\ de sakkunnigas och fakulteternas (motsvarande) bedömning av de
sökandes vetenskapliga skicklighet och förtjänst. Universitetskanslersämbetets
verksamhet kommer att väsentligen bestå i dels tolkning och tillämpning av
föreskrifter utfärdade av Kungl. Maj:t, dels utredningsarbete. Däremot blir det
icke det nya ämbetsverkets uppgift att såsom universitetens och högskolornas
högste företrädare för Kungl. Maj:t framlägga deras önskemål och behov. Denna
del av den nuvarande kanslerns uppgifter skall enligt utredningens i det föregående
redovisade förslag överflyttas till beredningarna, i vilka universiteten/
högskolorna föreslås få ett medinflytande. Universitetskanslern i den här föreslagna,
nya organisationen blir däremot i avsevärt högre grad än i den nuvarande
eu Kungl. Majrts förtroendeman.

Efter övervägande av dessa synpunkter har utredningen stannat för att föreslå,
att universitetskanslern i den nya organisationen förordnas av Kungl. Maj:t.
För att skapa ytterligare en garanti för ett gott samarbete mellan universitetskanslern
och beredningarna föreslår utredningen, att förordnande av universitetskansler
sker efter anmälan av beredningarna.

Utredningen har icke velat formbinda det föreslagna anmälningsförfarandet.
En konsekvens av utredningens här framlagda förslag beträffande formerna
för förordnande av universitetskansler blir, att denne bör ges ställning som statlig
tjänsteman. Universitetsutredningen föreslår, att så sker och att universitetskanslerstjänsten
utom beträffande tjänstetiteln jämställes med tjänst som generaldirektör.
Utredningen föreslår, att tjänsten placeras i lönegrad B 7, att förordnande
meddelas för högst sex år i sänder och att pensionsfrågan regleras som för
högre förtroendeämbetsmän i motsvarande ställning.

Vad så beträffar fakultetsheredningarnas sammansättning vill utredningen till

Kungl. Maj:ts -proposition nr BO år 1964

en början understryka, att uppgiften att planlägga universitetens oeh högskolornas
fortsatta utbyggnad till sin väsentliga del är en samhällelig uppgift i den
meningen, att planeringen måste bestå av en fortlöpande avvägning mellan
många olika intressenters önskemål och synpunkter.

Utredningen har stannat för att föreslå, att samtliga ledamöter av fakultetsberedningama,
utom de av universitetskanslersämbetet utsedda, forordnas av
Kungl. Maj:t.

Eu enda av intressenterna i universitetens och högskolornas verksamhet, nämligen
universiteten och högskolorna själva, har utredningen — som ovan sagts

_ velat tillförsäkra företrädare i beredningarna. Utredningen föreslår, att detta

sker på så sätt, att tre av ledamöterna i beredningarna för humaniora och teologi
respektive för de tekniska vetenskaperna samt fyra av ledamöterna av de Övriga
beredningarna utses inom förslag, upprättade av de berörda fakulteterna själva.
Förslagsställandet bör enligt utredningens mening gå så till, att envar av de
berörda fakulteterna upprättar särskilda förslag, vart och ett upptagande minst
tre namn, för var och en av de ledamotsplatser, som skall besättas inom förslag,
som här avses. Varje fakultet bör sålunda upprätta sina förslag, men samråd bör
givetvis kunna äga rum, varigenom två, flera eller alla berörda fakulteter enar
sig om tre eller flera namn för var och en av de ifrågavarande ledamotsplatserna.
En fakultet bör dock icke kunna vid ett och samma tillfälle föreslå samma person
till mer än en plats. Antalet föreslagna kommer härigenom att vid varje
förordnandetillfälle motsvara minst tre gånger det antal ledamotsplatser, som
skall besättas i här föreslagen ordning.

Förslaget att ett så stort antal kandidater skall nomineras motiverar utredningen
därmed, att det måste vara önskvärt att varje beredning, sedd som en
helhet, täcker de huvudsakliga forskningsområden den har att arbeta for, men
att å andra sidan varje form av direkt ämnes- eller ortsrepresentation bör undvikas.

Utredningen anser det vara lämpligast, att förslagsställande myndighet genomgående
är fakulteterna och sålunda icke sektionerna vid sektionsindelade fakulteter.

Här föreslaget nomineringsförfarande avser tre respektive fyra av föreslagna
nio ledamotsplatser i var och en av fakultetsberedningarna. Återstående sex
respektive fem platser avser utredningen skall komma att besattas med företrädare
för allmänna intressen, däribland företrädare för avnämarna av akademiskt
utbildad arbetskraft.

Utredningen vill vidare framhålla, att gränsdragningen mellan de skilda fakultetsberedningarnas
områden helt naturligt är svår att göra och att varandra \
vissa hänseenden närstående ämnen kommer att tillhöra skilda beredningar,
hur man än gör denna gränsdragning. Med hänsyn härtill är det enligt utredningens
mening i hög grad önskvärt, att det inom envar av beredningarna finns
minst en ledamot, som tillika är ledamot av* den av de Övriga beredningarna, vars
arbetsområde ligger den förstnämnda beredningen närmast. Att stadgemässigt

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

binda tanken på dylika personalunioner är emellertid av praktiska skäl svårt.
Utredningen har därför stannat för att rekommendera, att Kungl. Maj:t vid
förordnandet av ledamöter av fakultetsberedningarna måtte eftersträva att få
till stand dubbla ledamotskap av här ifrågavarande slag.

Vad här sagts rörande värdet av en nära kontakt mellan fakultetsberedningarna
mbordes har enligt utredningens mening motsvarande giltighet i avseende
på förhållandet mellan fakultetsberedningarna å ena sidan och de statliga forskningsråden
å den andra.

Utredningen har övervägt olika varianter av en långtgående samorganisation
av forskningsråden och fakultetsberedningarna. En av dessa varianter är en fullständig
sammanslagning på så sätt, att, t. ex. fakultetsberedningen för humaniora
och teologi anförtroddes handhavandet jämväl av de arbetsuppgifter, som nu
ankommer på statens humanistiska forskningsråd. Utredningen har emellertid
funnit sig böra bestämt avvisa denna möjlighet och detta främst av det skälet,
att starkt divergerande krav gör sig gällande i avseende på sammansättningen
av å ena SIdan en fakultetsberedning och å den andra ett forskningsråd. I det
förstnämnda slaget av organ fordras enligt utredningens mening ett icke obetydligt
inslag av företrädare för avnämarna av den akademiskt utbildade arbetskraften,
något som ej är fallet beträffande forskningsråden. I fråga om dessa
fordras å andra sidan en förhållandevis mycket stark representation av aktiva
forskare inom skilda discipliner, medan fakultetsberedningarnas arbetsuppgifter
a andra sidan enligt utredningens mening motiverar, att en starkare tyngdpunkt
vid deras sammansättning lägges på en representation från det allmännas sida.
Dessa krav ar enligt utredningens mening oförenliga och utredningen förordar
därför ett bibehållande av forskningsråden såsom från fakultetsberedningarna
helt fristående organ.

En annan variant av fast samverkan forskningsråd—beredningar är den, som
på kort sikt förordats av statskontoret och som innebär, att rådens förslag till
anslagsäskanden skulle passera kanslerskollegiet, som sålunda skulle få möjlighet
att avge yttrande över dem.

Det skäl, som framför andra talar för denna lösning, är det att bedömningen
av forskningens villkor och behov inom en fakultetsgrupp (motsvarande) underlättas,
om den göres med anlitande av såväl vederbörande fakultetsberednings
som vederbörande forskningsråds erfarenheter och överblick. Likväl har utredningen
for sin del funnit sig böra avvisa även detta uppslag. Från rent principiella
synpunkter sett talar nämligen enligt utredningens mening bestämda skäl
till forman for att ansvaret för planläggningen av forskningsresursernas utbyggnad
pa denna nivå delas mellan två skilda organ för varje fakultetsgrupp (motsvarande).
I detta sammanhang bör även understrykas, att forskningsråden
såtillvida har ett vidare arbetsfält än fakultetsberedningarna, som de har att
stödja och initiera forskning även utanför universiteten och högskolorna.

Utredningen förordar sålunda, att forskningsrådens förslag till anslagsäskanden
alltjämt skall inges direkt till Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 10G4-

En tredje möjlig utväg för att säkra ett nära samarbete mellan forskningsråd
och fakultetsberedningar är att föreskriva att någon eller några av en fakultetsberednings
ledamöter tillika skall vara ledamot av motsvarande forskningsråd.
Utredningen anser för sin del, att värdet av en kontinuerlig kontakt mellan beredningar
och råd är så stort, att personalunioner av detta slag bör komma till
stånd. Utredningen har också övervägt olika förslag till stadgemässiga föreskrifter
i detta syfte. Emellertid har utredningen — i detta fall liksom i fråga om
personalunioner fakultetsberedningarna emellan — stannat för att rekommendera,
att Kungl. Maj:t vid utseendet av ledamöter av fakultetsberedningarna
respektive forskningsråden måtte tillse, att minst en ledamot alltid är gemensam
för varje beredning och dess motsvarighet på rådssidan.

Vad så beträffar frågan om utrustningsberedningens sammansättning har utredningen
redan i det föregående föreslagit, att antalet ledamöter av denna
beredning sättes till fem. Beträffande sammansättningen i övrigt synes bestämmelserna
i väsentliga hänseenden kunna anknytas till gällande föreskrifter rörande
utrustningsnämndens sammansättning.

Utredningen föreslår, att i utrustningsberedningen, liksom i utrustningsnämnden,
skall ingå en av Kungl. Maj:t förordnad ordförande och en av Kungl. Maj:t
förordnad representant för byggnadsstyrelsen. I anslutning till sitt i det föregående
framlagda förslag om upphandlingsorganisationens överflyttning till universitetskanslersämbctet
föreslår utredningen vidare, att såsom ledamot av
utrustningsberedningen skall ingå chefen för den avdelning inom universitetskanslersämbetet,
som kommer att få handha upphandling av inrednings- och
utrustningsartiklar för universiteten och högskolorna (ämbetets ekonomisktadministrativa
byrå).

Enligt utredningens mening talar vidare starka skäl för en viss omläggning av
det nuvarande systemet med s. k. fjärde ledamot, vilken endast deltar i handläggningen
av ärenden berörande viss fakultet eller högskola. Utredningen anser
för sin del, att inrednings- och utrustningsfrågornas betydelse för universitetens
och högskolornas utbyggnad motiverar, att läroanstalterna beredes en fast
representation i utrustningsberedningen. Av praktiska skäl synes emellertid ett
förslagsförfarande motsvarande det, som i det föregående föreslagits i fråga om
fakultetsberedningarna, i detta fall vara mindre lämpligt. Förslag skulle nämligen
i sådant fall behöva upprättas av samtliga fakulteter (motsvarande) till samma
ledamotsplats eller ledamotsplatser i utrustningsberedningen, vilket synes göra
förslagsförfarandet onödigt svårhanterligt. Utredningen föreslår i stället, att i
utrustningsberedningen skall ingå två av Kungl. Maj:t utsedda representanter
för universiteten och högskolorna. Förslaget innebär sålunda, att tillvägagångssättet
vid nominerandet av dessa två universitets/högskolerepresentanter lämnas
utan stadgemässig reglering.

I fråga om mandatperioder, arbetsformer m. m. för samtliga beredningar framlägger
utredningen slutligen följande förslag.

Ordförande i samtliga beredningar bör förordnas för en tid av högst tre år i

3* — Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 sand. Nr 60

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196Jf.

sänder. Samma bestämmelse bör gälla i fråga om de av universitetskanslern
förordnade ledamöterna av fakultetsberedningarna.

Övriga ledamöter av fakultetsberedningarna bör förordnas för en tid av tre
år i sänder, varvid dock — i anslutning till motsvarande bestämmelser rörande
de flesta av de statliga forskningsråden — föreslås, att den som varit ledamot av
en och samma beredning under två på varandra följande treårsperioder icke skall
kunna förordnas till ledamot av samma beredning för den därpå närmast följande
treårsperioden. I anslutning till detta förslag, som syftar till en viss rörlighet
i beredningarnas personsammansättning, vill utredningen förorda en övergångsbestämmelse
av innebörd att då ledamöter av beredningarna första gången
utses, möjligheten till omförordnande för en andra treårsperiod begränsas på så
sätt, att sådant omförordnande skall kunna ifrågakomma endast för halva antalet
ledamöter av varje beredning. Genom det här förordade förfarandet uppnås, att
personsammansättningen i beredningarna kommer att förnyas successivt.

Utrustningsberedningen skall enligt utredningens förslag, förutom av ordföranden
och chefen för universitetskanslersämbetets ekonomiskt-administrativa
byrå, bestå av tre av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter. Dessa bör enligt utredningens
mening förordnas för en tid av högst tre år i sänder.

Varje beredning, liksom även kanslerkollegiet, bör ha en sekreterare, som
normalt fungerar som föredragande. Beredning bör vidare ha rätt att — inom
ramen för tillgängliga medel— tillsätta särskild kommitté eller uppdraga åt en
eller flera sakkunniga att bistå beredningen med utredning.

Med hänsyn till betydelsen av beredningarnas arbete torde det vidare vara
lämpligt att en beredningsordförande ges möjlighet att under viss tid helt ägna
sig åt arbete för beredningens räkning. Medelsanvisningen för beredningarnas
verksamhet bör avvägas med hänsyn härtill.

D. Utbildningsråden

a) Rådsinstitutionens utsträckande. Rådens benämning

De tekniska högskolornas avdelningsråd, vilka nu varit i verksamhet under
ungefär femton år, har varit av mycket stort värde såsom kontaktorgan mellan
näringslivet å ena sidan och de tekniska högskolorna å den andra. Detta omdöme
har kanske främst men ingalunda uteslutande gällt kontakten i avseende på
utbildningsorganisationen i mera snäv mening, kontakten sålunda mellan högskolorna
å ena sidan såsom ansvariga för civilingenjörsutbildningen och å den
andra näringslivet såsom arbetsgivare åt nyexaminerade civilingenjörer. Omdömet
har även gällt avdelningsråden som kontaktorgan mellan näringslivet och
den vid de tekniska högskolorna bedrivna forskningen, en kontakt som bedömts
såsom värdefull i och för sig och därjämte såsom ländande till båtnad för högskolorna
i deras strävan efter en mot den tekniska utvecklingens behov svarande
differentiering av den fasta forskningsorganisationen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1001+ 75

Efter mönster av de tekniska högskolornas avdelningsråd har under de senaste
åren tillkommit ett par organ av motsvarande slag iiven vid andra läroanstalter.
Utredningen avser härmed främst de rådgivande organ för civilekonomutbildning,
som är knutna till den ekonomiska fakulteten vid Lunds universitet respektive
till handelshögskolan i Göteborg. Dessa organ benämnes i Lund fakultetsradet
för ekonomutbildning; i Göteborg handelshögskolans utbildning sråd. Dessa
råd har liksom avdelningsråden som sin huvudsakliga uppgift att fungera som
kontaktorgan mellan läroanstalterna och avnämarna på civilekonomernas arbetsmarknad
och att därvid främst till vederbörande fakultet (lärarkollegium) avge
yttranden i utbildningen berörande ärenden. Såväl i fråga om sin sammansättning
som i fråga om sitt kompetensområde skiljer de sig emellertid något från
avdelningsråden vid de tekniska högskolorna.

Under hänvisning till erfarenheterna av avdelningsrådens verksamhet framhöll
utredningen i sitt sjätte betänkande, att organ av motsvarande slag kunde befinnas
lämpliga i fråga om vissa av de nya utbildningsvägar vid de humanistiska
fakulteterna, som utredningen föreslog till övervägande inom en särskild, senare
också tillsatt kommitté.

Utredningen vill nu gå ett steg vidare och föreslå, att i den nya universitetsorganisationen
möjlighet öppnas att till samtliga akademiska utbildningslinjer
knyta rådgivande organ, i huvudsak motsvarande avdelningsråden vid de tekniska
högskolorna, för samarbete i utbildningsfrågorna mellan läroanstalterna
och avnämarna av akademiskt utbildad arbetskraft. Utredningen föreslår vidare,
att fasta samarbetsorgan av här avsett slag dels i omändrad form bibehålies för
civilingenjörs- och civilekonomutbildning, dels snarast upprättas för lärarutbildning,
för annan filosofisk utbildning samt för rätts- och samhällsvetenskaplig
utbildning, dels ock i samband med den föreslagna ombildningen av farinaceutiska
institutet upprättas för den farmaceutiska utbildningen.

Utredningen föreslår, att de rådgivande organ som här avses generellt benämnes
utbildningsråd.

Till stöd för förslagen om upprättande av utbildningsråd för lärarutbildning,
för annan filosofisk utbildning samt för rätts- och samhällsvetenskaplig utbildning
anför universitetsutredningen i huvudsak följande.

Det framhålles inledningsvis, att ett visst mått av inflytande i frågor rörande
utbildningens innehåll inom de examensämnen, som motsvarar skolämnen eller
delar av sådana, i praktiken redan tillkommer en av de huvudsakliga avnämarna
av arbetskraft utbildad vid dessa fakulteter. Förslag till studieplaner i dylika
ämnen inom ramen för filosofisk ämbetsexamen remitteras nämligen regelmässigt
av kanslern till skolöverstyrelsen för yttrande. Representanter för skolöverstyrelsen
inbjudes också att deltaga i sådana av kanslern anordnade s. k. ämneskonferenser,
som gäller examensämnen av nyss nämnt slag.

Enligt utredningens mening föreligger — icke minst med tanke på skolreformens
nu påbörjade genomförande och den förestående gymnasiereformen — ett
klart behov av kontakter och ett nära samarbete mellan universitet och skola

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

i avseende på utformningen av den vid universiteten bedrivna lärarutbildningen.
Med hänsyn härtill finner utredningen det naturligt, att man beträffande studieplaner
för ämnen ingående i filosofisk ämbetsexamen ytterligare stärker det samarbete,
som inletts mellan kanslern och skolöverstyrelsen. Lärarutbildningen är
enligt utredningens mening av en så avgörande betydelse för skolan och dess
utveckling, att det inte rimligen kan förbli en universitetsorganisationens ensak
att — låt vara i kontakt med skolöverstyrelsen — besluta rörande utformningen
av dess innehåll. Utredningen föreslår därför, att föreskrift meddelas om att studieplaner
för filosofisk ämbetsexamen skall fastställas gemensamt av universitetskanslersämbetet
och skolöverstyrelsen.

Samarbetet mellan universitet och skola bör emellertid enligt utredningens
uppfattning gälla icke blott utbildningens innehåll utan även, och i minst lika
hög grad, utbildningens organisation, innefattande såväl den kvantitativa dimensioneringen
av ämneslärarutbildningens resurser, som frågorna rörande studiegång
och utbildningsorganisationens effektivitet (cxamensfrekvens; studietidens
längd). Ett sådant samarbete kan leda mer eller mindre långt, men det synes i
varje fall böra innefatta frågorna om en samordning av den praktiska och den
teoretiska ämneslärarutbildningen och om gemensamt utnyttjande vid universitet
och lärarhögskolor av vissa lärarkrafter och andra undervisningsresurser. Ett
sådant samarbete synes vara i mycket hög grad motiverat av den rådande lärarbristen
och svårigheterna då det gäller att snabbt få till stånd ett ökat utbud av
lärare. Därtill kommer de särskilda krav, som själva skolreformen ställer i fråga
om översyn av ämnesinnehållet i den vid universiteten bedrivna lärarutbildningen.

De filosofiska fakulteterna utbildar emellertid icke blott lärare för skolväsendets
och universitetens eget behov. Personer med naturvetenskaplig, samhällsvetenskaplig
och allmänt humanistisk utbildning efterfrågas inom en mycket
vid sektor av arbetsmarknaden. Enligt utredningens mening, utförligt motiverad
i utredningens sjätte betänkande, bör detta i framtiden bli fallet i än högre
grad än det är i dag. För närvarande är särskilt tillkallade sakkunniga — kommittén
för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna — sysselsatta med
att utarbeta förslag i bär angivna syfte. Även efter det att denna kommitté
avslutat sitt arbete, kommer emellertid enligt utredningens uppfattning att finnas
behov av ett samarbete mellan universitetsväsendet och avnämarna i syfte att
fortlöpande anpassa de filosofiska fakulteternas utbildningsprogram till en
föränderlig arbetsmarknads behov. Det är därför enligt utredningens övertygelse
nödvändigt att skapa ett fast kontakt- och samarbetsorgan mellan de filosofiska
fakulteterna å ena sidan och å den andra avnämarna av annan arbetskraft med
filosofiska examina än de blivande lärarna.

Även vad beträffar de juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningarna
anser utredningen, att starka skäl talar för upprättandet av rådgivande organ
för kontakter mellan fakulteter och arbetsliv. Juridisk och samhällsvetenskaplig
utbildning syftar att förbereda för ett stort antal fält med sinsemellan starkt
skiftande krav. Utbildningsinnehåll och utbildningsorganisation för juridiska och

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 10G4

juridiskt-samhällsvctenskapliga examina liar nyligen varit föremål for ett omfattande
utredningsarbete och i anslutning därtill underkastats en rätt genomgripande
omläggning. Emellertid torde man ha att räkna med att samhällsutvecklingen
relativt snart påkallar förnyade överväganden. Utredningen föreslår
därför, att det för den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningens fortlöpande
anpassning till arbetsmarknadens förhållanden upprättas ett fast samarbetsorgan
av nu diskuterad typ.

b) Frågan om lokala eller centrala rad

De redan existerande motsvarigheterna till de framtida utbildnmgsråden har
alla en lokal anknytning, d. v. s. de är, ehuru tillsatta av Kungl. Maj:t eller central
myndighet, knutna till viss läroanstalt, fakultet eller avdelning och deras initiativrätt
är begränsad till att gälla förslag hos vederbörande lokala fakultetsorgan.
Alternativet härtill är att inrätta för fakulteter/sektioner av samma slag gemensamma
utbildningsråd, t. ex. utbildningsråd för utbildningen av kemi-mgenjörer
vid samtliga tre tekniska högskolor.

I denna fråga har under utredningens arbete förts diskussioner inom flera av de
tekniska högskolornas avdelningsråd. Rörande dessa diskussioner torde få hänvisas
till betänkandet, s. 271 ff. _

För egen del vill utredningen i frågan om lokala eller centrala utbildningsråd
anföra följande. Utbildningsrådens uppgift skall vara att ge avnämarna av akademiskt
utbildad arbetskraft tillfälle att deltaga i utformningen av de skilda
slagen av akademisk utbildning och i bedömningen av de skilda utbildningslinjernas
dimensionering. Detta avnämarintresse gäller rimligen de stora fragorna
rörande utbildningsinnehåll, utbildningsorganisation och utbildningsdimensionering,
d. v. s. de frågor som för sin lösning fordrar en samlad överblick över föreliggande
resurser och behov. Endast i mycket begränsad utsträckning kan avnämarintresset
gälla sådana mindre ärenden av typen val av kurslitteratur och
examinationsformer, som i realiteten avgöres på lokal nivå. Dessa skal vager
enligt utredningens mening tungt till förmån för alternativet att upprätta centrala
utbildningsråd.

Å andra sidan står det klart, att ett utbildningsråds verksamhet främjas, om
en förtroendefull kontakt kan etableras mellan rådets ledamöter å ena sidan och
å den andra de enskilda läroanstalternas lärare och studenter. Av naturliga skäl
blir det lättare att få till stånd en sådan kontakt, om man arbetar med lokala
utbildningsråd, än om ett centralt utbildningsråd skall hålla kontakt med lärare
och studenter på fyra eller fem universitetsorter. Detta argument talar otvivelaktigt
till förmån för alternativet med lokala utbildningsråd. Utredningen vill
likväl understryka, att kontakten mellan utbildningsråd och läroanstalt, ehuru
i och för sig värdefull, enligt utredningens mening icke utgör utbildningsrådens
huvuduppgift. Huvuduppgiften måste vara den samlade överblicken över utbild -

78 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196^

ningsbehovet på den sektor av arbetsmarknaden, som varje enskilt utbildningsråd
har att bevaka.

Med hänsyn härtill väger enligt utredningens mening skälen för centrala utbildningsråd
allmänt sett tyngre än skälen för lokala sådana råd. Utredningen
föreslår därför, att utbildningsråden göres till centrala råd, d. v. s. att ett enda
råd upprättas för varje utbildningslinje, oavsett om denna finns organiserad vid
en eller flera läroanstalter. Nybildade centrala råd bör sålunda ersätta de befintliga
avdelnings-, fakultets- och utbildningsråden med lokal anknytning. Den i
och för sig önskvärda kontakten mellan utbildningsråd och läroanstalt bör enligt
utredningens mening åvägabringas på andra vägar än genom inrättande av
lokala utbildningsråd, nämligen genom att man vid sammansättning av ett
centralt utbildningsråd tillser, att bland ledamöterna ingår företrädare för berörda
lokala intressen och att rådet uppdrar åt dessa ledamöter att fungera som
särskilt utsedda kontaktmän mellan rådet och vederbörande läroanstalter.

I det föregående har utredningen föreslagit inrättandet av utbildningsråd för
vissa av de akademiska utbildningslinjerna. Vidare har utredningen föreslagit,
att ytterligare sådana råd, därest behov därav anses föreligga, skall kunna upprättas,
då rimligen efter förslag av vederbörande fakultetsberedning. Beslut om
upprättande av utbildningsråd bör meddelas av Kungl. Maj.-t och bl. a. innefatta
en precisering av vilken eller vilka utbildningslinjer varje enskilt råds verksamhet
skall omfatta.

c) Rådens organisation och befogenheter

I det föregående har fastslagits, att utbildningsrådens uppgift enligt utredningens
mening skall vara att utgöra organ, genom vilka avnämarna av den
akademiskt utbildade arbetskraften ges möjlighet att göra sitt inflytande gällande
i frågor om utbildningens dimensionering, innehåll och organisation. Vidare
har framhållits, att utbildningsråd enligt utredningens mening skall fungera som
kontaktorgan mellan avnämarna och universitetsväsendet. De bör därför kanske
framför allt fungera som specialorgan i utbildningsfrågor åt fakultetsberedningarna.

Med hänsyn till den sistnämnda uppgiften synes det utredningen vara riktigast,
att ledamöter av utbildningsråd utses av Kungl. Maj:t efter hörande av
vederbörande fakultetsberedning. Eftersom utbildningsråden skall företräda avnämarintresset
i utbildningsfrågornas behandling, är det självfallet, att till ledamöter
av utbildningsråden bör utses personer med sakkunskap och förtroende
inom den sektor av arbetsmarknaden, vars intressen vederbörande utbildningsråd
skall företräda. Det kan vidare förutsättas såsom självklart, att fakultetsberedningama
kommer att avge sina yttranden efter samråd med myndigheter
och organisationer inom ifrågavarande sektor av arbetsmarknaden.

Utredningen förutsätter, att de centrala skolmyndigheterna ges en stark representation
i utbildningsrådet för lärarutbildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196h

Ordförande i utbildningsråd bör utses av Kungl. Maj:t. Rådet bor däremot
självt inom sig utse vice ordförande. Hinder bör enligt utredningens mening icke
möta mot att ledamot av fakultetsbcredning utses att jämväl vara ledamot av
utbildningsråd.

Enligt utredningens mening bör föreskrift ges att utbildningsråd äger att till
sammanträde kalla representant för de lokala universitets/högskolemyndighe Vederbörande

fakultetsberednings ledamöter bör även underrättas om och ha
rätt att deltaga i utbildningsråds sammanträden.

Utredningen förutsätter vidare, att utbildningsråden, liksom avdelnmgsråden
nu gör, kommer att inbjuda studentrepresentanter att deltaga i rådssammanträdena.

Olikheter i avsende på omfattningen av den arbetsmarknad, som en akademisk
utbildningslinje är avsedd för, liksom i avseende på antalet av de avnamarintressenter,
som ett utbildningsråd skall företräda, måste enligt utredningens
mening i viss utsträckning avspegla sig i fråga om antalet ledamöter i de skilda
utbildningsråden. Av praktiska skäl synes antalet ledamöter böra begränsas, men
råden måste självfallet å andra sidan vara så stora, att de verkligen kan sägas
företräda den med varje råd avsedda sektorn av arbetsmarknaden. Vissa utbildningsråd
måste av dessa skäl bli något större än andra. Så är också för narvarande
fallet beträffande de tekniska högskolornas avdelningsråd, vilkas storlek
fritt bestämmes av överstyrelsen. Enligt utredningens mening bör emellertid,
liksom i gällande bestämmelser rörande råden för ekonomutbildning, i de nja
bestämmelserna anges ett maximi- och ett minimiantal inom vilka gränser Kungl.
Maj :t med hänsyn till förhållandena i varje enskilt fall bestämmer utbildningsrådens
storlek. Utredningen förordar, att antalet ledamöter bestämmes till högst
nio, lägst fem.

Mandattiden för utbildningsrådens ledamöter bör enligt utredningens mening
vara tre år.

Som framgått av utredningens i det föregående förda resonemang, ser utredningen
utbildningsrådsinstitutionen såsom motiverad av avnämarnas naturliga
intresse i fråga om den akademiska utbildningens dimensionering, innehåll och
organisation. Härav följer, att utredningen förordar ett överförande till den nya
organisationen av i huvudsak de bestämmelser, som för närvarande gäller beträffande
rådens för ekonomutbildning befogenheter. Utbildningsråden bör sålunda
enligt utredningens mening ha till uppgift att ägna uppmärksamhet åt att
utbildningen dimensioneras, utformas och organiseras på ett från arbetsmarknad
ssynpunkter, särskilt från näringslivets och den allmänna förvaltningens synpunkter,
ändamålsenligt sätt.

Den sålunda förordade begränsningen av utbildningsrådens befogenheter till
att gälla utbildningssidan av de akademiska läroanstalternas verksamhet innebär
självfallet icke, att råden skulle bli förhindrade att t. ex. avge yttranden
beträffande behovet av en ny professur eller behandla frågor rörande amnes -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

innehållet i utbildningen eller rörande ändring av viss lärartjänsts ämnesomfattmng.
Sådana ställningstaganden från rådens sida blir naturliga led i deras arbete
att anpassa utbildningsinnehållet och utbildningsorganisationen till arbetslivets
behov. På motsvarande sätt blir det naturligt för utbildningsråden att med
utgångspunkt i utbildningsbehoven deltaga i planeringsarbetet för de akademiska
läroanstalternas utbyggnad.

Den här förordade begränsningen av utbildningsrådens uppgifter till att gälla
ärenden med anknytning till utbildningen innebär en bestämd avgränsning såtillvida,
som därigenom från utbildningsrådens handläggning undantages sådana
ärenden, som i betänkandet benämnes vetenskapliga bedömningsfrågor, dvs.

ärenden som innefattar en bedömning av vetenskapliga insatser och vetenskaplig
kompetens.

Utbildningsråden bör sålunda enligt utredningens mening vara rådgivande
organ åt de akademiska myndigheterna i frågor som berör den akademiska utbildmngens
dimensionering, innehåll och organisation. Inom denna allmänna ram
bör råden ha full initiativrätt. Som en konsekvens av vad i det föregående sagts
om utbildningsrådens ställning som på en gång specialorgan åt fakultetsberednmgarna
och kontaktorgan mellan läroanstalterna och avnämarintresset förordar
utredningen vidare, att rådens initiativrätt blir obegränsad i den meningen, att
raden ges ratt att vacka förslag icke blott — som nu är fallet — hos de enskilda
läroanstalternas myndigheter utan även hos fakultetsberedningama liksom hos
näringslivets organisationer.

Utredningen förordar, att utbildningsråd skall vara skyldigt att avge vttranden
i ärenden, som av vederbörande fakultet/sektion eller dennas utbildningsnämnd
eller av vederbörande fakultetsberedning för yttrande hänskjutes till
rådet. Däremot har utredningen ansett det överflödigt att förorda formella föreskrifter
om skyldighet för de tre sistnämnda slagen av organ att inhämta yttrande
från utbildningsråd i vissa grupper av ärenden.

E. Förvaltningens uppbyggnad

a) Universitetskanslersämbetet

De arbetsuppgifter som enligt utredningens förslag skall åvila den för samtliga
akademiska läroanstalter under ecklesiastikdepartementet gemensamma, centrala
förvaltningsmyndigheten — universitetskanslersämbetet — ger vid handen,
att förslaget innebär betydande förändringar i jämförelse med nuvarande förhallanden.
En icke obetydlig del av de juridiskt-administrativa uppgifter av
granskande natur, som nu utföres inom kanslersämbetet och överstyrelsen för
de tekniska högskolorna, föreslås sålunda överflyttade till de lokala universitets/
högskolemyndigheterna. Vidare föreslås ansvaret för planeringsarbetet för forsknings-
och utbildningsresursernas utbyggnad bli överflyttat till de nya fakultetsberednmgarna,
medan umversitetskanslersämbetets uppgift i planeringsarbetet

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1961+

skall begränsas till att gälla dels universitetsadministrationen, dels universitetsbiblioteken
och andra för forskningen och undervisningen inom flera fakulteter
gemensamt avsedda resurser.

Å andra sidan föreslås det nya universitetskanslersämbetet få såsom en huvuduppgift
att bedriva ett kontinuerligt utredningsarbete såväl på utbildningsområdet
som i fråga om universitetsverksamhetens ekonomiska administration.
Detta utredningsarbete avses skola tjäna som underlag dels för fakultetsberedningarnas
och kanslerskollegiets petitaarbete, dels för universitetskanslersämbetets
egna initiativ såsom central myndighet med överinseende över universitetens
och högskolornas utbildande, ekonomiska och administrativa angelägenheter.

På det ekonomiskt-administrativa området tillkommer därutöver en mycket
stor del av det arbete, som för närvarande utföres inom utrustningsnämnden för
universitet och högskolor, nämligen utarbetande av utrustningsprogram och upphandling
av inrednings- och utrustningsartiklar för nya universitets/högskoleinstitutioner.

Det nya universitetskanslersämbetets arbetsuppgifter kan indelas i följande
tre huvudkategorier, nämligen (1) de utbildningsadministrativa, (2) de ekonomiskt-administrativa
och (3) de juridiskt-administrativa. Härtill kommer dels
vissa kamerala och personaladministrativa uppgifter och slutligen de allmänna
informations- och kontaktuppgifterna.

Med hänsyn till vad som anförts rörande de tre huvudslagen av universitetskanslersämbetets
administrativa uppgifter samt till den beräknade omfattningen
av ämbetets arbetsbelastning föreslår utredningen, att universitetskanslersämbetet
organiseras med tre byråer, nämligen en utbildningsadministrativ byrå, en
ekonomiskt-administrativ byrå och en kanslibvrå. Till den sistnämnda bör enligt
utredningens mening hänföras dels de ovan nämnda rent juridiska uppgifterna,
dels de på ämbetet ankommande kamerala och personaladministrativa uppgifterna
liksom även de uppgifter, som sammanfattats i benämningen informationsoch
kontaktuppgifter.

Såsom framgår av utredningens i ett föregående avsnitt redovisade förslag bör
universitetskanslern fungera som universitetskanslersämbetets chef. På ämbetets
handläggning ankommande ärenden bör sålunda, med nedan angivet undantag i
fråga om vissa ärenden som bör handläggas i kollegial form, i princip avgöras av
universitetskanslern. Universitetskanslerns beslut bör dock alltid fattas i närvaro
av en föredragande, vilken därvid bör ha skyldighet att till protokoll anteckna
sin mening, därest denna ej överensstämmer med universitetskanslerns beslut.
Såsom föredragande inför universitetskanslern bör fungera antingen chefen för
den av de tre i det föregående föreslagna byråerna, till vars område ärendet hör,
eller annan tjänsteman inom byrån. I sistnämnda fall bör vederbörande byråchef
ha rätt att närvara. Vissa ärenden av större vikt berör emellertid två eller tre
byråer. För dessa ärendens handläggning bör enligt utredningens mening föreskrivas
handläggning i kollegial form, d. v. s. handläggning i ett kollegium bestå -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196b

ende av universitetskanslern såsom ordförande och cheferna för de tre byråerna
— eller, vid förfall för någon av dem, deras ställföreträdare — såsom ledamöter.

De ärenden, vilka enligt utredningens mening inom universitetskanslersämbetet
bör handläggas såsom pleniärenden, är följande: (1) viktigare ärenden rörande
universitetskanslersämbetets organisation och arbetsformer; (2) ärenden rörande
utfärdande, ändring eller upphävande av författningar och andra föreskrifter
beträffande verksamheten vid universiteten och högskolorna; (3) ärenden rörande
förslag till anslagsäskanden; (4) ärenden rörande tillsättning av annan tjänst än
byråchefstjänst inom universitetskanslersämbetet i lägst lönegrad A19; (5)
ärenden rörande åtal eller disciplinär bestraffning; (6) ärenden av större vikt,
i vilka yttranden skall avges till Kungl. Maj:t; samt (7) ärenden som av universitetskanslern
hänskjutes till avgörande i plenum.

Ärendena under punkt 6 ovan avses väsentligen omfatta remissyttranden i viktigare,
universitetsväsendet berörande ärenden; däremot icke yttranden i ärenden
rörande t. ex. tillsättning av ordinarie lärartjänster. Ärenden av sistnämnda slag
synes böra handläggas av universitetskanslern på föredragning av chefen för
kanslibyrån.

Utredningen föreslår vidare, att universitetskanslern ges rätt att till cheferna
för de tre byråerna eller annan tjänsteman delegera beslutsmyndigheten i visst
ärende eller viss grupp av ärenden.

Cheferna för universitetskanslersämbetets tre byråer blir sålunda enligt utredningens
förslag delaktiga i ansvaret för ämbetets beslut på tre sätt, nämligen
dels såsom ledamöter vid handläggningen av pleniärenden, dels såsom självständigt
beslutande i ärenden, i vilka beslutsmyndigheten delegerats till dem, dels
såsom föredragande i ärenden, vilka avgöres av universitetskanslern. Detta förhållande
jämte arten av de ärenden, som skall handläggas inom universitetskanslersämbetet,
gör det enligt utredningens mening nödvändigt, att man till här
ifrågavarande tjänster kan förvärva högt kvalificerad arbetskraft. Utredningen
föreslår fördenskull att tjänsterna placeras i någon av lönegraderna B 1—3.

Vid genomförande av utredningens i det föregående framlagda förslag beträffande
universitetskanslersbefattningens ombildande till en administrativ chefstjänst
bortfaller enligt utredningens mening behovet av en administrativ kanslichefstjänst
under universitetskanslern. Utredningen föreslår därför, att de tre
föreslagna tjänsterna som chefer för universitetskanslersämbetets tre byråer lönegradsmässigt
jämställes och att innehavarna ges tjänstebenämningen byråchefer.
Vid förfall för universitetskanslern bör, i den mån Kungl. Maj:t ej annat föreskriver,
universitetskanslerns ämbete bestridas av den av byråcheferna, som
universitetskanslern förordnar därtill.

I fråga om kompetensfordringar för de tre byråchefstjänstema vill utredningen
förorda, att juridisk eller juridisk-samhällsvetenskaplig utbildning föreskrives såsom
kompetenskrav för tjänsten som chef för kanslibyrån, men att inga formella
kompetensfordringar uppställes för de två övriga tjänsterna. Byråchefstjänsterna
bör tillsättas av Kungl. Maj:t efter anmälan av universitetskanslern. I fråga om

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196 k

tillsättning av övriga tjänster inom ämbetet bör normalt inom förvaltningen
förekommande bestämmelser gälla.

Beträffande universitetsutredningens konkreta förslag till personalorganisation
inom de tre byråerna torde jag få hänvisa till betänkandet, s. 330—339.

b) Fakultetsberedningarnas och kanslerskollegicts sekretariat

Av vad i det föregående anförts torde framgå, att fakultetsberedningarnas och
kanslerskollegiets verksamhet kommer att vara av kontinuerlig natur. De behöver
därför fasta sekretariatsresurser.

Emellertid har också i det föregående framhållits, att särskilt fakultetsberedningamas
verksamhet till icke ringa del kommer att omfatta specialutredningar,
som för sitt genomförande kräver personal med olika slag av specialiserad sakkunskap.
Dessa utredningar kommer väsentligen att vara av tillfällig natur.
Med hänsyn härtill är det enligt utredningens mening icke lämpligt att skapa en
fast organisation tillräckligt stor för att kunna bestrida hela verksamheten inom
ett beredningssekretariat.

Under hänvisning till här angivna förhållanden vill utredningen förorda, att
vart och ett av fakultetsberednings- och kollegiesekretariaten organiseras med en
relativt liten fast kärna, bestående av en sekreterare och möjligen någon biträdeshjälp,
och att därjämte till varje fakultetsberednings respektive till kanslerskollegiets
disposition ställes särskilda medel, avsedda att disponeras för erforderlig
ytterligare, mer eller mindre tillfälligt anlitad, sekreterar-, expert- och biträdeshjälp.
För att möjliggöra för fakultetsberedningama och kollegiet att i särskilda
fall genomföra mera omfattande och kostnadskrävande utredningar föreslår
utredningen vidare, att medel beräknas för detta ändamål under åttonde
huvudtitelns kommittéanslag. Resurser kan därigenom ställas till en fakultetsberednings
eller till kanslerskollegiets förfogande efter Kungl. Maj:ts prövning i
varje särskilt fall.

Ehuru utredningen sålunda i princip förordar, att en heltidsanställd sekreterare
skall knytas till var och en av fakultetsberedningama och en därjämte till kanslerskollegiet,
anser utredningen det vara tveksamt, om fasta tjänster omedelbart
bör inrättas för ändamålet. Utredningen föreslår i stället, att — i varje fall för
det första året — anslaget till fakultetsberedningarnas och kanslerskollegiets
förvaltningskostnader beräknas så, att däri inbegripes medel jämväl för arvoden
till beredningarnas och kollegiets sekreterare. Denna beräkning bör enligt utredningens
mening grundas på antagandet, att arvodet till kanslerskollegiets
sekreterare motsvarar lön i lönegradsintervallet B 1—3 och arvodena till envar
av fakultetsberedningarnas sekreterare motsvarar lönen i lönegrad A 27.

Med dispositionen av här ifrågavarande anslagsmedel förenad redovisningsskyldighet
i kameralt och personaladministrativt hänseende bör enligt utredningens
mening åvila universitetskanslersämbetet, som sålunda bör åläggas att
verkställa erforderliga utbetalningar i enlighet med av kanslerskollegiets respek -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

tive beredningarna fattade beslut och meddelade anvisningar. Då sedermera
fasta sekreterartjänster inrättas, bör dessa uppföras på universitetskanslersämbetets
personalförteckning.

Ett motsvarande arrangemang synes kunna vara lämpligt beträffande forskningsrådens
förvaltningsorganisation. Det bör enligt utredningens mening därför
övervägas, om icke tjänster inom åtminstone flertalet forskningsråds förvaltningsorganisationer
borde uppföras på universitetskanslersämbetets personalförteckning
och medel i övrigt till dessa forskningsråds administrationskostnader
anvisas under universitetskanslersämbetets anslag.

För närvarande tillhör statens tekniska forskningsråd handelsdepartementets
verksamhetsområde. Med hänsyn till det samarbete, som enligt utredningens
mening bör komma till stånd mellan forskningsråden och fakultetsberedningarna,
synes mycket starka skäl tala för att det tekniska forskningsrådet överföres till
ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. Utredningen föreslår därför, att
så sker. Därigenom skulle även detta forskningsråds förvaltningsorganisation
kunna i formellt hänseende anknytas till universitetskanslersämbetet.

Utredningen vill avslutningsvis understryka, att vad utredningen här anfört
beträffande forskningsrådens förvaltningsorganisation uteslutande avser en eventuell
omläggning av den formella organisationen. En sådan omläggning skulle
icke rubba forskningsrådens ställning som självständiga organ, direkt underställda
Kungl. Maj:t, eller rådens rätt att disponera de till deras förfogande
ställda sekretariatsresurserna och leda sekretariatens arbete.

c) Uthildningsrådens sekretariat

Vid de överläggningar utredningen fört med företrädare för de tekniska högskolornas
avdelningsråd liksom i flera av de i betänkandet redovisade skrivelserna
till utredningen rörande avdelningsrådens verksamhet och ställning har
starkt understrukits behovet av utredningsresurser för råden. I allmänhet synes
man därvid ha tvekat inför tanken på en mera fast sekretariatsorganisation
utan i stället hänvisat till att utredningsbehovet erfarenhetsmässigt varit koncentrerat
till vissa skeden, varvid frågan om sekretariatsresurser bäst lösts från
fall till fall, ofta med hjälp av arbetskraft, som ställts till förfogande från privat
håll. Vad man efterlyst har därför varit former för bidrag även från det
allmännas sida i syfte att sätta avdelningsråden i stånd att i tillräcklig omfattning
bedriva ett även från samhällets synpunkt nödvändigt utredningsarbete.

Med hänsyn bl. a. till ovan refererade erfarenheter rörande arten av här ifrågavarande
arbete vill utredningen icke förorda upprättandet av en fast och för alla
utbildningsråd likartad organisation för nu ifrågavarande ändamål. Utredningen
förordar i stället, att erforderliga resurser ställes till fakultetsberedningamas
förfogande för att av dem användas på det sätt som efter prövning av arbetsbetingelserna
för varje enskilt utbildningsråd befinnes mest ändamålsenligt.

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 19G4

2. Yttranden

A. Förenhetligande av den centrala universitets/högskoleledningen

Universitetsutredningens förslag att sammanföra den centrala ledningen for
de läroanstalter, som nu är underställda kanslern för rikets universitet, överstyrelsen
för de tekniska högskolorna och styrelsen för farmaceutiska institutet,
tillstyrkes av bl. a. SFS, som anför:

SFS finner det glädjande, att de sakkunniga upptagit frågan om de centrala
administrativa organen till förutsättningslös prövning, och stöder helt förslaget
att samtliga högre läroanstalter skall inordnas under en administrativ myndighet.
Den lösningen ter sig naturlig eftersom utbildningens och forskningens organisation
överallt är i stort sett densamma, samt med tanke på de rationalisermgsoch
samordningsvinster som står att göra.

Handelskammaren i Gejle anför:

Det får anses rationellt och riktigt att det fortsättningsvis endast kommer att
finnas en enda överstyrelse för samtliga högre läroanstalter under ecklesiastikdepartementet.
En bättre samordning av de administrativa uppgifterna pa universitetsväsendets
centrala nivå torde med all sannolikhet vara lattare åt
genomföra med ett enda överstyrelseorgan.

Riksrevisionsverket anför:

Beträffande universitetsväsendets centrala ledning har såväl statskontoret
som universitetsutredningen föreslagit en sammanslagning av umversitetskanslersämbetet
och överstyrelsen för de tekniska högskolorna till ett gemensam
or<ran, benämnt universitetskanslersämbetet. Riksrevisionsverket ansluter sig
till detta förslag. Enligt riksrevisionsverkets mening är det särskilt angelaget att
åt universitetskanslersämbetet gives en så stark ställning att det effektivt skal
kunna fylla sin funktion som det samlande organet inom universitetsområdet.

Överbefälhavaren anför:

Överbefälhavaren vill mot bakgrunden av pågående utveckling och omorganisation
inom försvaret framhålla betydelsen av en samordnad central organisation
med tillgång till effektiva planeringsorgan. Denna bedömning grundar sig inte
minst på de olägenheter, som den nuvarande splittrade organisationen inom
universitetsväsendet medför vid samverkan mellan krigsmakten och de akademiska
myndigheterna i olika hänseenden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att förslagen om en för
de tekniska högskolorna och universiteten gemensam central ledning och en för
dem gemensam stadga innebär goda betingelser för samverkan och bättre utnyttjande
av befintliga resurser.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför i huvudsak följande:

överstyrelsen har framhållit, att det enligt dess mening förtjänade övervägas
huruvida icke den nuvarande förvaltningsorganisationen borde kunna bibehållas

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

i Sitörn; utsträckning än vad universitetsutredningens förslag innebure, under
förutsättning att organisationen i skilda hänseenden förstärktes. Detta gäller
enligt överstyrelsens uppfattning i tillämpliga delar även med avseende å den
centrala ledningen för dessa högskolor. Då de tekniska högskolorna år 1947 ställdes
under i forhallande till universitetskanslersämbetet fristående ledning hade
detta sm grund såväl i den särprägel, som utmärkte utbildningen och forskningen
därstädes med hansyn till verksamhetens avpassning efter näringslivets behov
som i det förhållandet att ett inordnande jämväl av dessa lärosäten under universitetskanslersambetet
bedömdes giva detta ett alltför omfattande förvaltningsområde
Med den expansion av de tekniska högskolornas och även Övriga
akademiska lärosätens förvaltningsområden, som sedan dess ägt rum och som
kan torvantas inom den närmast överblickbara framtiden avsevärt öka hava
onekligen dessa motiv för en för de tekniska högskolorna fristående överstyrelse
vuxit i styrka.

Å andra sidan hava även skälen för en gemensam central ledning för de under
ecklesiastikdepartementet lydande lärosätena genom utvecklingen fått ökad
tyngd. Utöver förekomsten av analoga administrativa bestämmelser i skilda
hanseenden och betydelsen av en enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser
vid administrativa avgöranden samt möjligheten för ett rationellare utnyttjande
av personel a resurser - skäl som redan tidigare talat för en gemensam ledning
— hava tillkommit den gemensamma utbildningen och forskningen i vissa grundläggande
ämnen vid universitetet och tekniska högskolan i Göteborg och Lund
cmlinge^orsutbddmngen i Uppsala samt gemensamma anslag för vissa ändamål
vid de tekniska högskolorna och universiteten. Uppenbarligen tala dessa omständigheter
för en gemensam central ledning för de tekniska högskolorna och de
under kanslersambetet lydande lärosätena, varvid överstyrelsen i enlighet med
universitetsutredningens förslag skall upphöra. Å andra sidan må anmärkas, att
därest överstyrelsen bibehalles som fristående styrelseorgan för högskolorna samrad
med den centrala ledningen för universiteten i gemensamma frågor — såsom
nu ar fallet — bor kunna aga rum i tillfredsställande omfattning med den gemenskap
i fråga om ambetslokaler, som numera föreligger. Ett bibehållande av överstyrelsen
utesluter ej heller att personella resurser i viss utsträckning kunna göras
gemensamma, särskilt mom det utbildningsadministrativa området

Efter vägande av de olika synpunkter, som kunna läggas å förevarande spörsmal,
har överstyrelsen kommit till den uppfattningen, att en gemensam central
ledning för ifragavarande lärosäten bor komma til] stånd och organiseras i stort
sett etter de linjer, som angivits i universitetsutredningens förslag, även om —
sasom utredningen själv framhållit - detta med separata organ för administrativa
och planerande uppgifter innebär eu nykonstruktion, som är oprövad inom
den svenska forvaltnmgen. Överstyrelsen delar nämligen utredningens uppfattning,
att det med hansyn till universitetsverksamhetens speciella villkor kan
vara naturligt att giva den organisatoriska ramen därför en principiellt annan
utformning an den organisatoriska ramen för annan statlig verksamhet. Vid
detta ställningstagande har överstyrelsen förutsatt en konstruktion av fakultetseredningen
för de tekniska vetenskaperna i huvudsaklig överensstämmelse med
\ad överstyrelsen i det följande förordar.

I fråga om detta ställningstagande är överstyrelsen icke enhällig. En reservant
mom överstyrelsen — professor S. Brohult — anför:

För egen del vill jag ifrågasätta om några väsentliga fördelar kunna uppnås
genom en gemensam central ledning för de tekniska högskolorna och universi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964 H7

tetcn m. fl. lärosäten. Starka skäl tala enligt min mening för att frågan om ett
bibehållande av den nuvarande överstyrelsen för de tekniska hogskolorna som ett
fristående styrelseorgan göres till föremål för fortsatta överväganden.

Universitetsutredningens förslag i denna del tillstyrkes även av Skånes handelskammare,
Kooperativa Förbundet, skolöverstyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala
och Malmöhus län, farmaceututbildningskommittén, kanslern, lärarkollegiet
vid Chalmers tekniska högskola och SUIIAF.

Viss tveksamhet i fråga om lämpligheten av den föreslagna sammanföringen
av den centrala ledningen anmäles — förutom av reservanten inom överstyrelsen
för de tekniska högskolorna — av vissa myndigheter och organisationer. Sålunda
anför Svenska Teknologföreningen följande:

En genomgående princip i betänkandet är att åstadkomma en for alla akademiska
utbildningsanstalter enhetlig stadga. Detta resulterar i att forslagens konkreta
utformning i många avsnitt, enligt Svenska Teknologforenmgens mening,
kan medföra nedsatt funktionsduglighet. Sålunda utsages bl. a. att mstitutionsbegreppet
såvitt möjligt bör vara entydigt inom hela universitets- och högskoleväsendet.
Med hänsyn till de mycket skiftande uppgifterna i utbildning och
forskning, till de stora olikheter vad gäller antalet vid institutionerna tjänstgörande
personal samt till institutionernas skiftande ställning i undervisningen
inom olika utbildningsvägar kan Svenska Teknologförenmgen icke finna att ett
entydigt institutionsbegrepp är önskvärt. Föreningen ifrågasätter om icke en för
varje utbildningsinriktning utformad stadga, åtminstone vad gäller de avsnitt
som direkt berör forskning och utbildning, vore att föredraga framför en stadga
som i sig rymmer ett stort antal undantag från huvudprinciperna. Däremot ar
en gemensam central administration och en gemensam stadga för denna admimstration
önskvärd, för att på ett likvärdigt sätt få till stånd en avvägning me an
olika forsknings- och utbildningsområden.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm, anför.

Enligt lärarkollegiets uppfattning har de tekniska högskolorna under de senaste
decennierna — vilka varit karakteriserade av mycket snabb expansion i vad
avser både ökad utbildningskapacitet och utbyggda forskningsresurser — fungerat
förhållandevis väl och kollegiet vill som sin uppfattning uttala att det ytterligare
synes böra prövas huruvida icke de tekniska högskolorna som sm
undervisning och forskning samt sin målsättning avpassade efter näringslivets
behov och former — ur landets synpunkt bör bibehållas som en fristående enhet.
Härvid bör den nuvarande överstyrelsen ersättas, med ett organ svaiande mot
den typ av fakultetsberedning som lärarkollegiet i det följande kommer att
föreslå.

Vissa av de myndigheter och organisationer, vilka yttrat sig över betänkandet,
har berört frågan om inordnande under den av utredningen föreslagna centrala
universitets/högskoleledningen jämväl av andra slag av högre läroanstalter.
Sålunda anför Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund
följande:

Enligt utredningens förslag skall universitetskanslersämbetet icke ha att befatta
sig med exempelvis skogshögskolan eller handelshögskolan i Stockholm,

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J/.

Organisationerna har intet att erinra mot denna begränsning av ämbetets kompetensområde
men vill likväl föreslå, att det för åstadkommande av lämplig
arbetsfördelning mellan olika högskolor överväges, om och på vad sätt de nyssnämnda
högskolorna bör samordnas med de utbildningsanstalter, som enligt
utredningsförslagen skall lyda under universitetskanslersämbetet.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att en fullständig integration av ledningen
för universitets- och högskoleväsendet förutsätter att även de under jordbruksdepartementet
stående läroanstalterna föres in under de centrala organen. Styrelsen
utgår ifrån att så senare kommer att ske.

Universitetslärarjörbundet anför i denna fråga bl. a. följande:

. ^ 1''khet med statskontoret anser förbundet att även de tre högskolorna under
jordbruksdepartementet bör överföras till åttonde huvudtiteln och inordnas
under det nya universitetskanslersämbetet. Denna förändring bör ske i detta
sammanhang och icke som så många gånger tidigare skjutas på framtiden.

Aven lärarhögskolorna bör läggas under universitetskanslersämbetet.

SFS anför:

SFS ansluter sig till utredningens förslag att de högre läroanstalterna skall
sortera under ett departement och inordnas under en central förvaltning. Detta
skänker uppenbara fördelar, främst i form av en samlad planering och en förbättrad
samordning olika utbildningsvägar emellan.

Normerande för urvalet av läroanstalter bör vara dels den nära anknytningen
till forskningen, dels likheten i fråga om utbildningens utformning och organisation.
Mot bakgrund härav har SFS funnit, att skäl kan åberopas för att på sikt
inlemma de under jordbruksdepartementet hörande högskolorna i den nya organisationen.
Å andra sidan är forskningen vid dessa högskolor nära sammanknuten
med fältförsöks verksamheten, vilket gör att en fortlöpande kontakt med under
jordbruksdepartementet lydande organ för dem är av utomordentlig vikt. I vart
fall bör dock de tre högskolorna ges en sådan ställning, att en samordning i vad
avser planeringen mellan dessa och övriga högskolor och universitet underlättas.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskamare uttalar sig i princip för
att de tre under jordbruksdepartementet lydande högskolorna överföres till ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde. Några rationella motiv för den nuvarande
ordningen föreligger enligt handelskammarens mening ej.

B. Den centrala ledningens arbetsområde

I fråga om den centrala universitets/högskoleledningens arbetsuppgifter har
diskussionen i de inkomna yttrandena i hög grad gällt dels forskningsrådens, i
någon mån forskningsberedningens, ställning i förhållande till universitetskanslersämbetet
och de centrala beredningarna, dels universitetsutredningens förslag
rörande utrustnmgsuppgifternas inordnande under dessa organ. I det följande
redovisar jag remissdiskussionen i dessa delar var för sig, varefter jag redovisar
de inkomna yttrandena i vad de i övrigt rör den centrala universitets/högskoleledningens
arbetsuppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

a) Forskningsrådens ställning

Statskontorets rekommendation om närmare samordning mellan forskningsråd
och centrala beredningar och universitetsutredningens förslag rörande det tekniska
forskningsrådets överförande till ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde
och rådssekretariatens formella anknytning till nniversitetskanslersämbetet
har utlöst en livlig remissdiskussion.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund anför i sitt
gemensamma remissyttrande i denna fråga huvudsakligen följande:

Enligt vår erfarenhet är industrin i stort sett tillfredsställd med forskningsrådens
nuvarande ställning. Det torde därför vara befogat att vänta med ett
ställningstagande till förslaget om förändring av forskningsrådens status, tills
man fått någon erfarenhet av verksamheten inom universitetsväsendets nya centrala
organ och även inom den nu inrättade forskningsberedningen.

Enligt industrins uppfattning är tekniska forskningsrådets anknytning till handelsdepartementet
väl motiverad. En förändring av departementsanknytningen
synes oss i avbidan på erfarenheterna av den nya organisationen böra anstå.

I detta sammanhang må beröras verksamheten inom statens råd för atomforskning.
Den inriktning, som forskningen på atomenergiområdet numera fått, bör
föranleda en omprövning av behovet av ett särskilt forskningsråd på detta område.
Vi förordar att frågan om lämpligheten av en uppdelning av detta råds
uppgifter på statens naturvetenskapliga forskningsråd och statens tekniska forskningsråd
utredes.

Större konsistoriet i Lund yttrar:

I likhet med universitetsutredningen vill konsistoriet bestämt avvisa statskontorets
förslag, att forskningsrådens förslag till anslagsäskanden skall passera
kanslerskollegiet. Något skäl för en sådan handläggning av forskningsrådens
äskanden har konsistoriet icke funnit. Ett överförande av vissa tjänster inom
forskningsrådens förvaltningsorganisation till kanslersämbetets stat finner konsistoriet
likaledes omotiverat.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna uttalar, att överstyrelsen ej funnit
tillräckliga skäl föreligga för den av utredningen föreslagna åtgärden att överföra
statens tekniska forskningsråd till ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde.

Ingeniörsvetenskapsakademien yttrar:

Forskningsråden utövar ett betydelsefullt inflytande på forskningens inriktning
genom sin anslagspolitik. Det är akademiens uppfattning att dessa råd varit
till stort gagn. Råden står enligt nuvarande ordning fria från universitets- och
högskoleorganisationen. Utredningen framkastar tanken att råden administrativt
skulle anknytas till universitetskansler sämbetet. Därjämte föreslås att tekniska
forskningsrådet överflyttas från handelsdepartementet till ecklesiastikdepartementet.
Akademien finner att båda dessa förslag bör avstyrkas. Råden fullgör
bäst sin funktion om de står helt fria från universitetens och högskolornas högsta
centrala instanser. En sådan anordning skapar en nyttig fördelning av ansvaret
för forskningen och den återfinnes på många håll utrikes. Tekniska forsknings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

rådets förläggning till handelsdepartementet finner akademien vara motiverad
med hänsyn till att detta råd har till uppgift att stödja forskning av betydelse
för näringslivet och att främja forskningsresultatens utnyttjande i näringslivet.
Rådets målsättning är alltså olik övriga råds och måste lösas i nära samarbete
med näringslivet.

Statens råd för samhällsforskning anför i här ifrågavarande hänseenden väsentligen
följande:

En i förvaltningsavseende självständig forskningsinstitution, i stort sett uppbyggd
och arbetande på sätt nu är fallet, framstår som ett nödvändigt komplementärt
organ till den av utredningen föreslagna lokala och centrala universitets-
och högskoleförvaltningen. Rådet vill i detta hänseende, med instämmande
i vad utredningen anför mot en ifrågasatt mer långtgående samorganisation mellan
forskningsråden och de föreslagna fakultetsberedningarna, särskilt framhålla,
att uppgiften att avgöra, huruvida understöd bör lämnas åt forskning, som ej
kan inpassas i universitetens och högskolornas redan uppgjorda forskningsprogram,
lämpligen anförtros ett fristående forskarkollegium, vari dock kan ingå
någon företrädare för det allmänna. Tillika bör beaktas, att forskningsråden som
fristående organ har möjlighet att stödja forskare, som ej är knutna till dessa
läroanstalter, och därigenom medverkar till att skapa större rörlighet för forskningen.
Som följd härav anser rådet, att forskningsrådens förslag till anslagsäskanden
alltjämt bör ingivas direkt till Kungl. Maj:t.

Utredningen framkastar tanken att man bör överväga, om icke tjänster inom
åtminstone flertalet forskningsråds förvaltningsorganisationer bör uppföras på
universitetskanslersämbetets personalförteckning och medel i övrigt till dessa
forskningsråds administrationskostnader anvisas under universitetskanslersämbetets
anslag. Rådet har bär den uppfattningen, att forskningsråden liksom hittills
i administrativt hänseende bör vara helt fristående i förhållande till universitetskanslersämbetet.

Statens medicinska forskningsråd uttalar sin anslutning till universitetsutredningens
uppfattning rörande forskningsrådens ställning i förhållande till de centrala
universitets/högskolemyndigheterna och fortsätter:

Rådet anser det av statskontoret diskuterade alternativet att sammanföra
rådsorganisationen med den centrala universitets/högskoleorganisationen —
sammanslagning av forskningsråd och motsvarande fakultetsberedning, om sådana
inrättas — icke vara rationellt med hänsyn till de skilda uppgifter, som
skulle komma att åvila de två organen. Ansvaret för planläggningen av forskningsresursernas
utbyggnad måste även enligt rådets mening delas mellan två
skilda organ för varje fakultetsgrupp, nämligen forskningsråd och fakultetsberedning
(motsvarande).

Enligt de hittillsvarande erfarenheterna såväl i Sverige som i andra länder har
organisationsformen med helt självständiga forskningsråd vid sidan om den
ordinarie universitetsorganisationen visat sig mycket lämplig när det gällt att
fördela samhällets resurser till forskning. Det saknas därför enligt rådets mening
nu helt anledning att frångå denna princip.

Att, som experten J. Rydén föreslagit i sitt särskilda yttrande, slå samman den
nyligen inrättade forskningsberedningen med de föreslagna planeringsorganen
förefaller rådet likaså helt orealistiskt. Detta förslag bör således icke föranleda
någon åtgärd.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196J+

Rådet ur medvetet om att nära kontakt måste hållas mellan planeringsorganen
inom den centrala universitets/högskoleförvaltningen och forskningsråden. Det
synes därför även rådet värdefullt med personalunioner mellan forskningsråd och
motsvarande fakultetsberedning. De båda organen bör vidare hålla varandra
underrättade om de åtgärder, som de vidtager inom olika områden, samt utbyta
de långtidsplaner, som vartdera organ lägger upp för sin verksamhet.

Utredningen överväger om inte tjänster inom forskningsrådens förvaltningsorganisationer
borde uppföras på univcrsitetskanslersämbetets personalförteckning,
och medel i övrigt till dessa forskningsråds administrationskostnader anvisas
under univcrsitetskanslersämbetets anslag. Enligt rådets mening saknas
helt motiv för en sådan formell omläggning. Rådet avstyrker därför angivna
anordning.

Rådet konstaterar vidare med förvåning att universitetsutredningen utan att
närmare ange skälen för sitt ställningstagande föreslår, att det tekniska forskningsrådet
överföres till ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. Statens
medicinska forskningsråd kan icke finna motiv föreligga för en dylik överföring.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd avstyrker bestämt förslaget om ändrad
departementstillhörighet för det tekniska forskningsrådet. Naturvetenskapliga
forskningsrådet anför vidare:

Något bärande skäl för det tekniska rådets förflyttning har enligt rådets mening
ej framförts. Rådet anser det i själva verket för forskningen mycket betydelsefullt
att flera departementschefer genom befattning med forskningsrådsärenden
får en fortlöpande information om forskningens arbetsvillkor och behov.

Även om förslag ej föreligger beträffande den löst framkastade tanken att
tjänster inom forskningsrådens förvaltningsorganisationer skulle uppföras på universitetskanslersämbetets
personalförteckning och medel till dessa råds administrationskostnader
anvisas under ämbetets anslag, så vill rådet dock anföra följande
synpunkter.

Ett realiserande av detta förslag skulle innebära enbart nackdelar; även från
administrativ synpunkt är förslaget en avgjord försämring. Den omständigheten,
att utredningen endast eftertraktar eu rent formell omläggning av rådens förvaltningsorganisation,
kan inte dölja den egendomliga dualism som skulle uppstå
därigenom att rådens förvaltningsorgan skulle ligga under universitetskanslersämbetet,
på vilket rådens administrationsanslag skulle uppföras, medan råden
i sin verksamhet skulle vara direkt underställda Kungl. Maj:t.

Statens råd för atomforskning ger uttryck för samma synpunkter och anför
vidare följande, som i något förkortad form även återfinnes i naturvetenskapliga
forskningsrådets yttrande:

Det för samverkan mellan råden och för fördelning av statens resurser för
forskning på olika forskningsfält betydelsefullaste organet är den nyligen inrättade
forskningsberedningen. Rådet är övertygat om att denna organisationsform
representerar ett lyckligt grepp. Samarbetet mellan forskningsberedningen och
universitetskanslersämbetet blir av stor betydelse, men detta torde utan särskilda
administrativa åtgärder automatiskt komma till stånd i behövlig omfattning.

För att råden skall kunna fullgöra sin uppgift är det av helt avgörande vikt
att de får behålla sina möjligheter till självständiga initiativ. Den nuvarande
svenska forskningsrådsorganisationen med självständigt arbetande råd, vilka

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

dels samarbetar genom ett eget samarbetsorgan, forskningsrådens samarbetsdelegation,
dels också genom regeringens eget policyorgan, forskningsberedningen,
ter sig ur dessa synpunkter som en mycket positiv konstruktion. I ett särskilt
yttrande till betänkandet har en av utredningens experter framfört motsatt uppfattning.
Detta yttrande synes rådet överhuvud taget avspegla ett administrativt
tänkande som ej tar hänsyn till universitetens, den högre undervisningens och
särskilt forskningens särart. Rådet avstyrker på det bestämdaste att dylika synpunkter
får bilda grundval för den aktuella omorganisationen. I stället ansluter
sig rådet till utredningens eget yttrande i dessa frågor.

I den utländska forskningsrådsorganisationen är ett genomgående drag att
råden är fristående och är direkt underställda resp. regeringsdepartement. Som
exempel härpå kan rådet nämna förhållandena i USA, Storbritannien, Frankrike,
Nederländerna och Norge.

Statens tekniska jorskningsråd anför i dessa frågor i huvudsak följande:

Den verksamhet som följer av målsättningen att verka för forskningens utnyttjande
ger rådet betydelsefulla uppgifter av annan art än de som ankommer
på flertalet under ecklesiastikdepartementet lydande råd. Denna målsättning
understryker den tekniska forskningens roll som framför allt en betydelsefull
produktionsfaktor. Den vid universitet och högskolor bedrivna forskningen
utgör endast en del av rådets arbetsfält. Rådets sammansättning, organisation
och arbetssätt bär också tydligt prägel av denna olikhet relativt de under ecklesiastikdepartementet
lydande råden.

Det anförda är ägnat att belysa det orealistiska i ett överförande av rådets
förvaltningsorganisation till universitetskanslersämbetets personalförteckning
samt anvisande av medel för rådets administration under universitetskanslersämbetets
anslag.

Vad kontakten med högskole- och universitetsinstitutioner beträffar skulle den
föreslagna ändringen ej medföra några fördelar. Ett nära samarbete med dessa
institutioners administrativa avdelningar sker sedan en längre tid tillbaka vad
beträffar administration av tilldelade anslag.

Med hänsyn till rådets arbetsuppgifter och vikten av närmast möjliga kontakt
med näringslivet synes det riktigast att rådet även i fortsättningen tillhör handelsdepartementets
verksamhetsområde. Ett genomförande av utredningens förslag
beträffande rådets överförande till ecklesiastikdepartementet och beträffande
anknytning till universitetskanslersämbetet skulle kunna motverka de
syften för vilka rådet har att verka. Rådet måste därför bestämt avstyrka de
av utredningen i dessa frågor framlagda förslagen.

Rådet delar synpunkten att eu nära kontakt mellan fakultetsberedningar och
råd är önskvärd. Rådet finner emellertid att detta önskemål för den tekniska
forskningens del bör kunna tillgodoses på betydligt enklare och smidigare sätt
än det av utredningen föreslagna.

Även för andra forskningsråd bör en i förhållande till universitetsväsendet så
självständig ställning som möjligt eftersträvas. Det har varit och bör förbli fördelen
med forskningsråden, att de kan verka fritt och snabbt för att tillgodose
aktuella forskningsuppgifter, speciellt nya initiativ, både inom universiteten och
högskolorna och utanför dessa. Forskningen har en allt viktigare funktion i skilda
delar och organisationer av vårt samhälle, och det är farligt både för universiteten
och för samhället, om forskningen skulle reserveras för eller monopoliseras
av universiteten, även om dessa som hittills är centrala högborgar.

Rådet vill understryka att forskningsberedningen genom sin tillkomst på ett

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1064 9:i

betydelsefullt sätt ändrat de förutsättningar som varit för handen da universitetsutredningen
behandlat rådsverksamheten. Ett nära samarbete har etablera s
mellan forskningsberedningen och råden. Tekniska forskningsrådet vantar or
sin del att detta samarbete leder till betydande praktiska resultat och laster s oi
vikt vid att dessa möjligheter till samverkan inte försvåras.

Statens råd för byggnadsforskning anför i huvudsak följande:

Rådet anser liksom utredningen att forskningsråden alltjämt bör vara från
högskoleorganisationen fristående organ med samma uppgifter som hittills, bjalvfallet
bör forskningsråd och högskolemyndigheter i olika hänseenden samverka
med varandra. En sådan samverkan, som i själva verket är av avgörande betydelse
för en rationell utbyggnad av forsknings- och utbildningsresurserna over
hela linjen, skulle enligt rådets mening avsevärt underlättas om umversitetsutredningens
förslag om upprättande av fakultetsberedningar för det centrala
planeringsarbetet för denna utbyggnad realiseras. Rådet tillstyrker salunda universitetsutredningens
förslag om fakultetsberedningar och förutsätter därvid,
liksom utredningen, att Kungl. Maj:t kommer att söka underlätta samarbetet
mellan forskningsråd och beredningar genom att ledamöter av fakulte tsberedning
i lämplig utsträckning också blir ledamöter av närmast berörda forskningsråd.

Jordbrukets forskningsråd yttrar bl. a.:

Utredningen utgår från att forskningsrådens uppgifter och organisation skall
vara i huvudsak desamma som nu. Rådet har intet att erinra häremot och kommer
i sin verksamhet liksom hittills städse att eftersträva sa god och nara kontakt
som möjligt med de till rådets verksamhet hörande läroanstalternas administrativa
ledning och dess forskare.

Utredningen förordar vidare, att forskningsrådens förslag till anslagsaskanden
alltjämt skall inges direkt till Kungl. Maj:t. Rådet delar helt denna uppfattning
Utredningen understryker ju också tydligt, att forskningsråden såtillvida har ett
vidare arbetsfält än de föreslagna fakultetsberednmgarna som radon bär att
stödja och initiera viss forskning även utanför universiteten och högskolorna.
Utredningen uttalar emellertid på annat ställe, att det »bör övervägas, om icke
tjänster inom åtminstone flertalet forskningsråds förvaltningsorganisationer borde
uppföras på universitetskanslersämbetets personalförteckning och medel i övrigt
till dessa forskningsråds administrationskostnader anvisas under universitetskanslersämbetets
anslag». Någon motivering härför lämnas ej. Namnda uttalande
föranleder rådet att framhålla, att inga administrativa fördelar torde sta
att vinna genom en dylik formell omläggning av rådens förvaltningsorganisation.
Snarare innebär den betydande nackdelar.

Rådet anmäler slutligen stark tveksamhet beträffande utredningens förslag
om att tekniska forskningsrådet skall överföras till ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde.

Malmfonden yttrar:

Tillskapandet av från universitet och högskolor fristående forskningsråd har
inneburit ett stort framsteg för forskningens organisation. Råden bär visat sig
på ett snabbt, smidigt och ändamålsenligt sätt kunna tdlgodose vid universitet
och högskolor uppkommande behov inom forskningen. Rådens fria ställning hai
bidragit till att skapa en gynnsam atmosfär för kontakter och samarbete med

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

organisationer, företag och enskilda, som utanför universitetsorganisationen bedriver
eller stöder forskning.

Utredningen framför tanken att råden administrativt skulle knytas till universitetskanslersambetet.
Även om en sådan ändring endast, såsom utredningen
uttalat, innebär en omläggning av den formella organisationen och icke skulle
rubba radens ställning som självständiga organ, anser Malmfonden dock med
hänvisning till vad som nyss anförts starka skäl tala för att den nuvarande ordningen
bibehalles.

Utredningen har föreslagit, att tekniska forskningsrådet skall överföras till
ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. Enligt Malmfondens mening har
utredningen härvid inte tillräckligt beaktat omfattningen och värdet av den
tekniska forskning, som numera bedrives inom industrien och de av staten och
industrien gemensamt bildade branschforskningsinstituten. Tekniska forskningsrådets
verksamhet avser numera till ej oväsentlig del forskning utanför universiteten
och hogskolorna. Dessa och andra förhållanden talar starkt för att rådet
bor kvarhgga under handelsdepartementet.

b) Utruslningsnämndens ställning

Universitetsutredningen och statskontoret har framlagt sinsemellan något skiljaktiga
förslag om en närmare anknytning i organisatoriskt hänseende av den
nuvarande utrustningsnämnden för universitet och högskolor till den nya organisationen
för universitets/högskoleväsendets centrala ledning. Utredningen föreslår,
att den nuvarande nämndens uppgifter uppdelas på dels en utrustningsberedning
(för de planerande uppgifterna) med samma ställning som fakultetsberedningarna,
dels universitetskanslersämbetet (för de verkställande uppgifterna),
medan statskontoret vill föra in utrustningsnämnden i universitetskanslersämbetet
som en kommitté av närmast permanent karaktär.

o Sveriges hantverks- och industriorganisation förordar en utrustningsberedning
sasom en av avdelningarna av det vetenskapliga råd, som bör upprättas vid sidan
av det centrala ämbetsverk, åt vilket ansvaret för såväl planering som förvaltning
enligt organisationens mening bör anförtros.

Styrelsen för Kooperativa Förbundet -bedömer universitetsutredningens förslag
om en utrustningsberedning för planeringsarbetet och en avdelning inom
universitetskanslersämbetet för inköpsverksamheten såsom innefattande eu praktisk
och riktig lösning av ifrågavarande problem.

Byggnadsstyrelsen anför följande:

D;i det gäller utrustning bör man särskilja dels den utrustning, som består av
tast inredning, möbler, armatur, gardiner m. m. dels den vetenskapliga och pedagogiska.
utrustningen. Utrustning av det förra slaget är av största betydelse för
undervisningsmiljön och ligger inom de kompetensområden, på vilka byggnadsstyrelsen
har kvalificerad personal av olika och varandra kompletterande slag.
badan utrustning hänger också i högsta grad samman med byggnadernas planeung
och tekniska utformning. Möbler och inredningar påverkar i hög grad rumsmatten
och som följd därav stomsystem, fasadmoduler osv. I stor omfattning
mbygges i den fasta inredningen installationer av olika slag, som ingår i bygg -

Kungl. Maj:tx proposition nr 50 av 19G4 95

nadsarbetet. Vid modern projektering måste på tidigast möjliga stadium installations-
och inredningssystem koordineras med övriga byggnadsarbeten. Om ett
utvecklingsarbete skall bedrivas beträffande universitetslokalers planering för
att åstadkomma bättre lokaler till om möjligt lägre kostnader, måste utgångspunkten
alltid vara arbetsplatsen, dess utrustning, mått, installationsbehov etc.

I denna situation skulle det i och för sig vara av största vikt att samoidningen
av såväl projekteringen som utvecklingsarbetet beträffande både byggnaden som
sådan och inredningar, möbler och installationer låge på ett och samma organ.

Den 1 oktober i år startar byggnadsstyrelsen den särskilda utvecklingsavdelning,
som tidigare på grund av personalbrist tyvärr icke kunnat komma i gang.
Avsikten är att denna avdelning i första hand skal! angripa de många problem
som sammanhänger med universitetens och högskolornas byggnader. Det blir
därvid ofrånkomligt, att utgångspunkterna härför är det detaljerade studiet av
varje enskild verksamhets rums- och inredningsbehov. Väsentligt är då, att planeringen
av denna del av utrustningen samordnas med byggande^ dvs. ligger
på det organ, som har ansvar för planeringen av byggandet. 1 den mån en sådan
total samordning av olika skäl icke anses böra åvägabringas, bör styrningen av
detta arbete dock ligga hos det byggnadsplanerande organet.

Beträffande den vetenskapliga och pedagogiska utrustningen verkar denna i
viss mån bestämmande på den fasta inredningen. Då utrustning av detta slag
— till vars anskaffande det särskilda expertorganet (utrustningsberedningen) bör
taga ställning — i högre eller mindre grad påverkar lokalprogrammets utformning,
är det av största vikt att på ett så tidigt stadium som möjligt även på detta
område samarbete kommer till stånd mellan å ena sidan planerande och upphandlande
organ (utrustningsberedningen resp. kanslersämbetet) och å andra
sidan byggnadsstyrelsen.

Riksrevisionsverket anför:

Vid ställningstagandet till denna fråga bör enligt riksrevisionsverkets mening
särskild hänsyn tagas till att den pågående starka upprustningen vid universitet
och högskolor övergångsvis kräver stora insatser och speciella resurser på området
samt till att utrustningsnämnden ålagts vissa funktioner vid sidan om universitetens
och högskolornas verksamhet. Såvitt ämbetsverket kunnat finna har
utrustningsnämnden hittills väl fullgjort sina uppgifter. I detta sammanhang bör
även beaktas, att en översyn av den statliga upphandlingsverksamhetens organisation
överväges inom statskontoret. Även om det i och för sig kan befinnas
rationellt att inordna utrustningsnämnden i universitetskanslersämbetet på sätt
statskontoret föreslagit i sin rapport förordar riksrevisionsverket med hänsyn till
nämnda förhållanden, att frågan om nämndens organisatoriska hemvist tills
vidare hålles öppen.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att praktiska skäl talar för att utrustningsfrågorna
i enlighet med universitetsutredningens förslag handlägges i en fakultetsberedningarna
sidoställd beredning med bl. a. chefen för ekonomiskt-administrativa
byrån som ledamot.

Utrustning snämnden för universitet och högskolor avstyrker saväl univeisitetsutredningens
som statskontorets förslag och anför i huvudsak följande:

Enligt nämndens mening finnes en mycket väsentlig olikhet mellan fakultetsberedningarnas
och utrustningsberedningens planeringsverksamhet. Fakultetsberedningarnas
planering går sålunda ut på klarlägganden och bedömanden av

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

vittutseende frågor om utbildnings- och forskningsorganisationens storlek och
uppläggning. Denna planering omfattar jämväl bedömanden och avgivande av
förslag beträffande erforderliga personal- och lokalresurser m. m. Utrustningsorganets
planering begränsar sig däremot väsentligen till ett bedömande av
utrustningsbehoven för forskning och undervisning m. in. inom en av statsmakterna
på grundval av bland annat fakultetsbcredningarnas planering redan beslutad
ram. Utrustningsorganets planering blir därför på sitt sätt — liksom byggnadsstyrelsens
motsvarande lokalplanering — sekundär i förhållande till fakultetsberedningarnas
planering. I varje fall är den till sin omfattning mera begränsad
och fixerad samt till innebörden mer teknisk än de andra beredningarnas.
Enär alltså egentlig och på visst objekt inriktad utrustningsplanering bör och
kan slutligt sätta in först sedan statsmakterna tagit ställning till bland annat
objektets ram i avseende å personal och lokaler, har den ett förhållandevis begränsat
samband med fakultetsbcredningarnas planering.

Nämnden utgår vidare ifrån, att utredningen avser att uppgiften att svara för
de s. k. utrustningsprogrammen skall tillhöra den planerande verksamheten. Om
detta ej är förhållandet, skulle i realiteten praktiskt taget hela planeringsverksamheten
bli förlagd inom universitetskanslersämbetet. För utrustningsberedningen
skulle i så fall återstå väsentligen endast allmänna analyser samt uppgiften
att framlägga utrustningsförslagen för statsmakterna. Fn så begränsad uppgift
kan rimligen ej utgöra grunden för att ett särskilt organ inrättas.

Utrustningsnämnden lämnar en sammanfattande redogörelse för nämndens
hittillsvarande funktioner och arbetssätt. Därvid framhålles, att nämnden givits
utrustningsuppdrag för institutioner även utanför universitet och högskolor.
Nämnden anför vidare bl. a. följande:

Erfarenheten torde ha gett vid handen, att nämnden i sin verksamhet utanför
sitt förstahandsområde kunnat göra för det allmänna värdefulla insatser. Utan
varje tvekan anser nämnden det sakligt mycket behövligt, att ett centralt utrustningsorgan
— utrustningsnämnden eller annat — kan i ökad utsträckning omhänderha
olika utrustningsobjekt även utanför universitets- och högskoleområdet.
Denna uppfattning vinner ock stöd i förslagen om ytterligare uppdrag m. m.
Tyvärr har nämnden under senaste året nödgats möta varje sådant förslag med
att nämndens personalorganisation måste förstärkas redan för ett fullgörande
av de å nämnden automatiskt fallande och successivt synnerligen starkt ökande
uppdragen. I avvaktan därpå har nämnden måst ställa sig avböjande till förslagen.
Förutsättningar för en nämndens ändrade inställning härutinnan synes
snarast böra tillskapas.

Därest utrustningsnämndens verksamhet skulle inordnas i en central organisation
i enlighet med universitetsutredningens förslag, uppstår frågan om lämpligheten
av att i större utsträckning utrustningsuppdrag utanför denna centrala
administrations område lägges på de nya organen. Formellt synes hinder därför
ej föreligga men ändamålsenligheten kan med skäl från skilda svnpunkter starkt
ifrågasättas — eller direkt förnekas.

. För den planerande verksamheten för ett visst utrustningsobjekt har hittills
i första hand svarat ordföranden och byråchefen. Normalt förlöper denna verksamhet
i stort sett i följande ordning.

På ett tidigt stadium tas kontakt med vederbörande institutionsföreståndare
för allmän diskussion av aktuella utrustningsfrågor. Därvid lämnas direktiv och
riktlinjer, varjämte institutionsföreståndaren anmodas att till nämnden avlämna

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1904

(■It institutionens utrustningsförslag. Likaså diskuteras på ett tidigt stadium med
byggnadsstyrelsen (draga om tekniska högskolan i Stockholm dess byggnadskommitté)
förekommande problem på gränsområdena mellan bygge samt inredning
och utrustning ävensom de byggnadsmässiga förutsättningarna lör installationer
av många slag av tyngre utrustning m. in. samt byggnadstider.

Av eu institution avlämnat utrustningsförslag underkastas i olika avseenden
granskning och prövning inom nämnden och i erforderlig omfattning av för ändamålet
tillkallad expertis. Sedan resultaten av dessa granskningar föreligger samlade,
göres behövliga sammanställningar och jämförelser med andra uLrustningsobjekt.
Utredningarna och undersökningarna härutinnan är av synnerlig oetydelse
för nämndens ställningstagande till kostnadsramar in. m. samt i hög grad
arbetskrävande. I samband härmed pågår normalt fortsatta diskussioner mellan
nämnden samt institutionsföreträdare och experter angående förutsättningarna
för att ytterligare nedbringa och begränsa anskaffnings- och investeringsbehoven.
På grundvalen av de sålunda framkomna resultaten utarbetar nämnden och
avger till Kungl. Maj:t sitt slutliga förslag till kostnadsram in. m.

Nämndens ifrågavarande prövning har ett dubbelt syfte. Det gäller sålunda
dels att söka objektivt bedöma arten och omfattningen av den utrustningsanskaffning
för ett akuellt objekt, som från undervisningens, forskningens och
andra saksynpunkter må anses i och för sig påkallad, dels och- att från allmänna
synpunkter söka göra en avvägning av de sålunda i och för sig berättigade behoven
mot andra — på universitets- och högskoleområdet och i övligt föieliggandc
investeringskrav. Som en väsentlig bedömningsfaktor bland åtskilliga
andra har därvid den statsfinansiella situationen och dennas utveckling på kortare
och längre sikt trätt fram. Denna flcrsidiga prövning har varit eu vid nämndens
tillkomst av vederbörande i kanslihuset klart uttalad uppgift. Sydtet har sålunda
varit, att de vid denna prövning framkomna resultaten och förslagen skall obeskurna
kunna godtas inom kanslihuset. Från begynnelsen har nämnden alltså
avsetts att tjäna som ett kanslihusets beredande organ och ej blott som ett
ämbetsverk med huvudsakligen facksynpunkter.

Förutsättningen att nämndens förslag — såsom hittills varit fallet i stort sett
helt — godtas har i själva verket i ej oväsentlig grad utgjort en utgångspunkt för
nämndens handlande gent emot institutionerna. Att nämnden kunnat deklarera,
att eu institution bör kunna räkna med ett godtagande på högsta ort av vad
nämnden föreslår, har påtagligt stärkt nämndens ställning utåt och utan tvivel
avsevärt ökat institutionernas beredvillighet till objektiv samverkan och återhållsamhet.
De s. k. fjärde ledamöterna av nämnden (dvs. de ledamöter, som
företräder viss läroanstalt eller institution) har härvid som regel spelat eu mycket
värdefull roll.

Även utrustningsnämndens upphandlingsverksamhet bör i detta sammanhang
redovisas som grundval för bedömningarna i det följande.

Av universitetsutredningen beskrives ifrågavarande verksamhet kort och gott
som en upphandling av inrednings- och utrustningsartiklar. Givetvis går verksamheten
ut på inköp men arbetet omfattar dock åtskilligt mer än utformandet
och avsändandet av bestäliningsskrivelser. Och i eu ständigt ökande utsträckning
har nämnden att företa ekonomiskt omfattande upphandlingar, vilka tekniskt
och i övrigt förutsätter ingående och från skilda synpunkter krävande förberedelser
inom nämnden. Exempel härå är de större upphandlingarna av snickeriinredningar
in. m. En enda dylik upphandling kan belöpa sig på en miljon kronor och
mycket mera.

! upphandlingsverksamheten ingår emellertid utöver det anförda mycket

4 — Bihang till riksdagens protokoll lOGIf. 1 sand. Nr SO

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

annat, exempelvis avslutandet av rabattöverenskommelser, prisövervakningar
och kontinuerligt följande av marknadsutvecklingen.

I det föregående bär en åtskillnad gjorts mellan den * planerande» och »verkställande»
delen av utrustningsnämndens verksamhet. Utan tvivel föreligger
också anledning att göra en dylik åtskillnad. Men det måste understrykas, att
dessa olika verksamheter i väsentliga avseenden griper in i och är beroende av
varandra, vilket tydligt framkommer i det dagliga arbetet inom nämnden.

Erfarenheten visar sålunda, att en nära samorganisation under en enhetlig och
i sista hand ansvarig ledning av planerings- och inköpsverksamheten är nödvändig
på ifrågavarande område.

Utredningens förslag om att utrustningsnämndens »planerande» verksamhet
skall förläggas till en utrustningsberedning och dess »verkställande» uppgifter
(upphandling m. m.) inordnas i universitetskanslersämbetet får anses föranlett
av bristande kännedom om vad frågan praktiskt gäller. Förslaget innebär bland
annat en helt orealistisk splittring av funktioner och ansvarsfördelning. Utrustningsberedningens
verksamhet skulle i stort sett fullgöras med anlitande av
kanslersämbetets personal. Beredningen skulle vidare vara undandragen utformmngen
av och ansvaret för upphandlingsverksamheten oaktat denna står i ett
ofrånkomligt sa,mmanhang med planeringen. Överhuvud griper de olika verksamheterna
så in i och är så beroende av varandra, att en samorganisation av
dem är ofrånkomlig under en enhetlig och en enda i sista hand ansvarig ledning.
Ett förväntat aldrig så gott inbördes samarbete mellan olika organ kan icke
förringa angelägenheten av en enhetlig organisation för uppgifternas fullgörande.
.Nämnden måste bestämt avstyrka den föreslagna uppdelningen. På motsvarande
satt som planering och byggande är samordnat inom byggnadsstyrelsen bör sålunda
till ett enhetligt organiserat centralt utrustningsorgan förläggas all planerings-och
upphandlingsverksamhet i utrustningssammanhangen. Den rimliga och
praktiska konklusionen härav måste bli, att utrustningsnämnden bibehålies.

Sasom framhållits ovan, har de olika fjärde ledamöterna som regel spelat en
mycket värdefull roll för upprätthållandet av fortlöpande och nära kontakter
med läroanstalterna. Ett ersättande av detta system med av utredningen föreslagna
tva ledamöter såsom »fast representation» för läroanstalterna skulle enligt
nämndens mening innebära en från skilda synpunkter betänklig försvagning
korslaget avstyrkes bestämt. b

Under åberopamde av vad som i olika sammanhang ovan anförts får utrustningsnämnden
föreslå, att nämnden bibehålies såsom det fristående centrala
utrustmngsorganet på ifrågavarande område.

Statskontoret anför:

Då det, som utredningen framhåller, icke är fråga om att i utrustningsberedningen
engagera något utomstående element och då det är önskvärt att samma
expertis som deltar i planeringsarbetet också är inkopplad på verkställighetsstadiet,
saknas enligt statskontorets mening skäl för den föreslagna uppspaltningen
av utrustningsnämndens funktioner: den i statskontorets rapport föreslagna organisationen
synes därför i och för sig vara att föredraga. Vid bedömningen av
ifrågavarande organisationsförslag bör dock enligt statskontorets mening följande
förhållanden förtjäna uppmärksamhet. Utrustningsnämnden fullgör för närvarande
även uppgifter som faller utom den skisserade ramen för universitetens och
högskolornas verksamhetsområde. Sålunda har uppdragen hittills jämväl omfattat
så disparata organ som bl. a. riksarkivet, kungl. biblioteket, statens bakteriologiska
laboratorium, statens institut för folkhälsan och statens polisskola.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1061,.

Något förslag till placering av denna speciella upphandlingsverksamhet har ej
framlagts. Ej heller har samordningen mellan byggnadsverksamheten (i byggnadsstyrelsens
regi) och utrustningsfrågornas handläggning tillräckligt belysts.

I sammanhanget bör även beaktas, att inom statskontoret övervägs en översyn
av den statliga upphandlingsverksamheten. Att därför i detta läge vidtaga mera
genomgripande åtgärder inom ett upphandlingsområde som fungerar väl synes
mindre välbetänkt. Av angivna skäl föreslår statskontoret, att ställningstagandet
till frågan om infogande av utrustningsnämnden i universitetskanslersiimbetet
tills vidare uppskjutes.

Statskontorets yttrande är på denna punkt icke enhälligt, hyra reservanter
(tre av styrelsens ledamöter1) med instämmande av överdirektören) har anfört
följande:

Utrustningsfrågorna är av största betydelse för forskningen och undervisningen
vid universitet och högskolor. De har också stor ekonomisk räckvidd. Utrustningsplaneringen
och utrustningsanskaffningen sammanhänger nära med planering
och verkställande av personell och lokalmässig upprustning. Dessa omständigheter
talar för att utrustningsnämnden utan dröjsmål närmare anknytes till
universitetskanslersämbetet på det sätt som föreslagits i rapporten. Det bör
understrykas att om upphandlingsorganet skall anlitas för uppdrag fallande utanför
det högre undervisningsväsendets område — i och för sig är det icke osannolikt
att det är rationellt att exempelvis på skolområdet systematiskt tillvarataga
organets sakkunskap — dess personalorganisation måste vara avpassad härför.

Kanslern anför:

Under hänvisning till vad som anförts i läroanstalternas yttranden avstyrker
jag utredningens förslag och ifrågasätter alltså inte någon ändring i utrustningsnämndens
status. Sedan lärosätenas förvaltningar upprustats, bör dock vissa
uppgifter kunna decentraliseras från nämnden till lokalförvaltningarna.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför:

Överstyrelsen förordar, att den nuvarande utrustningsnämnden bibehålies
såsom ett i förhållande till den centrala ledningen självständigt organ. För att
säkerställa erforderlig samverkan med den centrala ledningen bör emellertid
enligt överstyrelsens mening en företrädare för utrustningsnämnden och även
en företrädare från byggnadsstyrelsen kallas att deltaga i fakultetsberedningssammanträde
vid dess behandling av frågor, som beröra inredning och utrustning
av lokaler samt byggnadsfrågor.

c) Övriga arbetsuppgifter

Utredningens förslag rörande universitetskanslersämbetets och de centrala
beredningarnas uppgifter i övrigt — sålunda med bortseende från de i det föregående
redovisade frågorna om forskningsrådens och utrustningsnämndens ställning
_ bär i många yttranden lämnats helt utan erinran. I andra yttranden

tillstyrker man i mera allmänna ordalag utredningens förslag om decentralisering
av administrativa uppgifter från de centrala till de lokala myndigheterna.

1 Ledamoten av riksdagens andra kammare H. Gustafsson, avdelningschefen L. Lindmark och
direktören O. Söderström.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196U

Utförligt diskuteras dessa frågor av SFS, som bl. a. yttrar:

SFS tillstyrker förslagets mycket omfattande decentralisering av personaladministrativa
ärenden och fördelningsfrågor till de lokala organen, och anser
liksom de sakkunniga att denna decentralisering i en framtid även bör omfatta
beslut angående tilldelningen av lärarkrafter. Det förutsätter emellertid ett tillförlitligt
system för registrering av de studerande samt säkra normer för beräkningen
av lärarbehovet under ett kommande budgetår.

Det är angeläget att kursfordringar i de enskilda ämnena liksom tidigare fastställes
centralt, och att kanslersämbetet förblir den beslutande instansen i dessa
frågoi. Endast därigenom är det möjligt att bibehalla den likvärdighet i fråga om
utbildningen vid skilda universitet och högskolor, vilken av flera skäl ter sig
angelägen. SFS anser att möjlighet skall finnas att hemställa om Kungl. Majrts
prövning av Kanslersämbetets beslut rörande studieplanefrågor, något som nu
inte är fallet.

De ämneskonferenser som anordnas av universitetskanslern utgör eu synnerligen
värdefull form för överläggningar rörande studiefordringar, studietid m. m.
Organisationen förutsätter, att dessa konferenser också i framtiden skall utgöra
ett centralt inslag i arbetet med utbildningens innehåll och administration.

Utredningen anför helt riktigt, att behörighetsbestämmelser för inskrivning,
grunder för meritvärdering samt beslut om en begränsning av intagningen i enskilda.
ämnen ej lämpar sig för avgörande på det lokala planet. SFS stöder på
samtliga punkter utredningens förslag i vad gäller intagningsärendenas handläggning.
Utöver de motiv som anförs i betänkandet till stöd för en centraliserad
intagning till spärrade utbildningslinjer kan påpekas, att en samordning av intagningen
till skilda utbildningslinjer underlättas om denna företas inom ett och
samma organ. För vissa utbildningsvägar t. ex. medicinsk och odontologisk kan
ett klart behov av en sådan samordning konstateras. Även för de spärrade ämnena
vid filosofisk fakultet kan en central intagning vara att föredra, bl. a. beroende
på de stora lokala variationerna i antalet sökande.

SFS har i flera tidigare framställningar till såväl Kungl. Maj:t som till universitetsutredningen
och universitetskanslern påpekat de nackdelar som är förenade
med nuvarande intagningsbestämmelser för olika slag av spärrad utbildning.
Dessa bestämmelser har som regel utformats oberoende av varandra, varvid
skilda principer kommit att tillämpas och meriteringsgrunderna tillmätts olika
stor vikt, utan att detta haft någon saklig grund i skillnader mellan utbildningarna.
Det är ett starkt önskemål att klara och så långt möjligt likvärdiga meriteringsgrunder
tillämpas.

Det är därför tillfredsställande att utredningen föreslagit en översyn över intagningsbestämmelserna
för att nå större enhetlighet. En sådan översyn bör
under alla omständigheter företas sa snart beslut fattats om det nya gymnasiets
konstruktion.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför rörande samarbetet mellan styrelsen å ena
sidan och den centrala universitets/högskoleledningen å den andra:

Utredningen framhåller, att fakultetsbcredningarnas arbete i viss utsträckning
måste repliera på det material som arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut
framlägger och att ett nära samarbete bör etableras mellan prognosdelegationen
och fakultetsberedningarna. Genom att en ledamot av kanslerskollegiet
föreslås ingå i prognosdelegationen har visserligen en form för samarbete anbefallts
och styrelsen tillstyrker den föreslagna representationen. Därutöver bör

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19GJf

emellertid fasta former etableras för fortlöpande information om prognosinstitutets
utredningsresultat.

Kanslersämbetets uppgift att kontinuerligt följa utbildningsorganisationens
effektivitet har enligt utredningen karaktär av driftkontroll. Styrelsen finner
denna kontrollerande verksamhet utomordentligt väsentlig. Studieavbrotten
inom de fria fakulteterna torde delvis hänga samman med brister i undervisningen.
Knappheten på akademiskt utbildad arbetskraft liksom hänsynen till
den enskilde studenten kräver kontinuerlig tillsyn över att undervisningen bedrivs
i sådana former och med sådana metoder att utbildningsmålet kan nås
inom de gränser som anges som »normalstudietid».

Då kanslersämbetet har att fastställa studieplanerna (motsvarande) blir ytterst
denna myndighet ansvarig för att universitets- och högskoleutbildningen motsvarar
samhällets behov. Styrelsen vill liksom utredningen understryka nödvändigheten
av att kanslersämbetet i dessa frågor upprätthåller kontinuerligt samarbete
bl. a. med arbetsmarknadsstyrelsen.

Byggnadsstyrelsen anför:

Vid nybyggnad inom universitets- och högskoleområdet har byggnadsstyrelsen
att svara för såväl planering och projektering som byggande. Det åligger sålunda
byggnadsstyrelsen att bland annat utarbeta byggnadsprogram för lokalbehovens
tillgodoseende. Vid mer omfattande byggnadsverksamhet tillsättes av Kungl.
Maj:t särskilda programkommittéer för utarbetande av lokalprogram. Till ledamöter
i dessa kommittéer utses fackmän på det område, som omfattas av byggnadsföretaget,
jämte representanter för byggnadsstyrelsen m. fl. myndigheter.
Byggnadsstyrelsen vill understryka det starka samband, som föreligger mellan
planeringen av lokalfrågorna och den planeringsverksamhet, som skall åvila universitetskanslersämbetet.
Byggnadsstyrelsen förutsätter emellertid, att programkommittér
kommer att tillsättas även i fortsättningen och att den erforderliga
samordningen ernås genom en ändamålsenlig sammansättning av dessa kommittéer.

Skolöverstyrelsen förordar upprättandet av sektioner inom universitetskanslersämbetets
utbildningsbyrå för pedagogiskt utvecklingsarbete och användning
av tekniska hjälpmedel i universitetsundervisningen. Överstyrelsen anför vidare
bl. a.:

Såvitt överstyrelsen kunnat finna har personalfrågan när det gäller universitetsförvaltningens
insatser i fråga om pedagogiskt utvecklingsarbete för universitetsundervisningen
icke närmare utretts eller preciserats. Att dessa uppgifter
bör anförtros åt en grupp personer, vilkas meriter, utöver akademisk examen,
bör ligga på det rent pedagogiska planet både vad beträffar formell kompetens
och praktisk undervisningserfarenhet synes självklart.

Även för bedömning och upphandling av undervisningsmateriel och hjälpmedel
— t. ex. standardutrustning för skilda lokaler inom olika ämnen -— bör
anlitas expertis, som har god kännedom om vilken materiel, som erfordras, och
som är väl förtrogen med hur den skall utnyttjas vid undervisningen. Även frågan
om den interna televisionens utnyttjande och dess pedagogiska fördelar måste
beaktas. Samverkan med skolväsendet torde också i sistnämnda avseenden kunna
ge visst utbyte.

Utvecklings- och rationaliseringsarbete av här berört slag utgör ett av medlen
att åstadkomma den ökning av utbildningskapaciteten, som kontinuerligt kom -

102

Kungi. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

mer att behövas. Överstyrelsen vill än en gång med eftertryck betona den omfattande
bildningsuppgift, som förestår och som för varje år måste få ta universitetens
resurser allt mera i anspråk. Genom införandet av nioårig obligatorisk
grundskola och genom den omfattande utbyggnaden av de gymnasiala skolformerna
ovanför grundskolan kommer utbildningsintresset, som med explosionsartad
kraft ger sig till känna på alla områden, att inom kort i allt större utsträckning
gälla studier på akademisk nivå. Ökat behov kommer att framträda av t. ex.
kvällsundervisning, korrespondensundervisning, fasta studiegångar av olika slag,
decentraliserad akademisk undervisning m. m. Det torde bli en viktig sak för
såväl planerings- som utbildningsbyrån att snarast klarlägga, vilka åtgärder som
behövs för att sådana eller andra nya arbetsformer skall i tillräcklig omfattning
kunna introduceras.

Gymnasieutredningen anför:

Åtskilligt har föreslagits som med säkerhet kommer att medföra avsevärt bättre
utbyte av den akademiska utbildningen om det genomföres. Förslagen tar i betydande
utsträckning sikte på att svagheter skall kunna upptäckas och analyseras;
i mindre grad anvisas instrument och metoder för avhjälpande av svagheterna.
Viktiga sådana förslag finns visserligen — framförallt när det gäller studieplansarbetet
— men det område, som kan kallas »universitetspedagogik», dvs. såväl
formerna för undervisningens bedrivande som den enskilde akademiske lärarens
pedagogiska utbildning, synes icke ha blivit föremål för universitetsutredningens
behandling. När det gäller utbildning på forskarstadiet har detta knappast någon
relevans men i fråga om den lägre utbildningen är de pedagogiska spörsmålen
uppenbarligen av stor vikt. De blir inte mindre betydelsefulla därför att man nu
och sannolikt för lang tid framåt tvingas såsom lärare på detta stadium i stor
utsträckning använda unga studenter utan pedagogisk utbildning och erfarenhet.
Vad som bör göras häråt kan givetvis inte avgöras utan mera ingående prövning.
Att varken de lokala eller centrala förvaltningarna utrustats så att de på detta
område kan göra någon större insats står emellertid klart. Gymnasieutredningen
finner det därför i hög grad angeläget att skyndsamma åtgärder vidtages. Otvivelaktigt
skulle universitetens/högskolornas effektivitet kunna i avsevärd grad
höjas genom förbättrade pedagogiska metoder. En förstärkning av universitetskanslersämbetets
utbildningsbyrå som gåve ämbetet möjligheter att genom en
rådgivande inspektion dels bilda sig en uppfattning om den pedagogiska verksamheten
— i undervisning och examination på det grundläggande stadiet —
dels injicera förbättrade pedagogiska metoder synes gymnasieutredningen böra
genomföras. Inom skolväsendet gjorda erfarenheter i fråga om pedagogiska hjälpmedel
av olika slag liksom i fråga om undervisningsmetodik synes därvid böra
beaktas. Förstärkningen bör emellertid inte få formen av nya tjänster utan
åstadkommas genom en höjning av expertanslaget för att möjliggöra att lämpliga
personer tillfälligt engageras för nämnda uppgifter.

Statskontoret anför:

Statskontoret vill på i rapporten angivna grunder förorda det där framförda, av
utredningen icke behandlade förslaget att antagningsnämnden för civilekonomutbildning
skall på lämpligt sätt anknytas till universitetskanslersämbetet, bl. a.
beträffande administrationsapparat och medelsanvisning.

Kanslern anför i anledning av universitetsutredningens förslag rörande gemensam
intagning och gemensamma intagningsbestämmelser följande:

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

Enligt utredningens förslag skall meritvärderingsgrunder för intagning vid spärrade
linjer fastställas av Kungl. Maj:t medan motsvarande grunder i fråga om
spärrade ämnen skulle fastställas av kanslersämbetet, som också skulle äga bestämma
ämnesspärrens omfattning. Häremot har jag i och för sig ingen erinran
men vill i detta sammanhang gärna understryka utredningens rekommendation
om en översyn i syfte att få till stånd ett mera enhetligt meritvärderingssystem
i fråga om tillträde till högre studier. Mot förslaget att kanslersämbetet fortfarande
i regel skall handha nybörjarintagningen vid spärrade linjer synes intet
vara att erinra.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför:

Överstyrelsen tillstyrker universitetsutredningens förslag att meritvärderingsgrunder
för intagning vid spärrade utbildningslinjer göras till föremål för en översyn
för att i den mån det är möjligt ernå en viss utjämning av nu existerande
olikheter på detta område, även om full enhetlighet på detta område icke torde
vara möjlig eller ens lämplig, samt att — efter en dylik översyn — meritvärdesgrunderna
för olika utbildningslinjer fastställas av Kungl. Maj:t.

Överstyrelsen anför vidare rörande universitetsutredningens förslag i vissa
fakultetsorganisatoriska frågor följande:

Universitetsutredningen har förordat att Kungl. Maj:t skall fatta beslut i
fråga om lärartjänsters ämnes omfattning samt om ledamotskap av fakultet eller
sektion. Överstyrelsen vill härtill anmärka, att för närvarande ankommer på
överstyrelsen att inom sitt förvaltningsområde avgöra dylika frågor. Ett överförande
av beslutanderätten härutinnan kommer enligt överstyrelsens mening
att medföra en omotiverad och betungande omgång för administrationen. Såvitt
angår programändringar må framhållas att — även om endast ordinarie lärartjänster
skulle avses — ärenden härom äro tämligen ofta förekommande, särskilt
i samband med återbesättande av professors- och laboratorstjänster. Om därvid
fråga uppkomme om en så genomgripande programändring, att därigenom det i
gällande personalförteckning fastställda ämnesområdet skulle sprängas, gäller för
närvarande principiellt, att överstyrelsen givetvis — och då i samband med
förslag till årliga anslagsäskanden — skulle underställa ärendet Kungl. Maj:ts
prövning. Så bör självfallet ske även i fortsättningen. I övrigt framstår det såsom
lämpligt att den administrativa chefsmyndigheten tillerkännes beslutanderätten.
Överstyrelsen kan sålunda ej biträda universitetsutredningens förslag till ändring
av härutinnan gällande ordning. Icke heller kan överstyrelsen ansluta sig till
utredningens förslag att till Kungl. Maj:t överföra beslutanderätten i ärenden,
som avse fördelning av lärartjänster på olika avdelningar.

C. Den centrala ledningens organisation

a) Principdiskussion

Universitetsutredningens förslag till uppdelning av den centrala universitets/
högskoleledningen på dels ett universitetskanslersämbete, dels de centrala beredningarna
och kanslerskollegiet har utlöst en livlig principiell diskussion i yttrandena.

104 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964.

Härvidlag anför Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund
i huvudsak följande:

Organisationerna vill för sin del starkt ifrågasätta om detta är den mest ändamålsenliga
lösningen. De planerande och de administrativa uppgifterna griper
ofta in i varandra på ett sätt, som gör det svårt för att inte säga omöjligt att
strängt halla isär dessa uppgifter från varandra. En förnuftig planering kräver
sålunda goda kunskaper om det arbetsområde, som skall planeras; översiktliga
sådana kunskaper torde särskilt finnas hos de personer, som har ansvaret för
administrationen. Likaså förutsätter en god administration insikter i vad som
planeras. Även utredningen har känt tvekan inför förslaget att göra kanslerskollegiet
till en central petitamyndighet, en ordning, som för övrigt skulle innebära
ett avsteg från det inom svensk förvaltningsorganisation normala. Härtill
kommer att kanslerskollegiets planerande funktion är så vagt utformad i utredningens
förslag, att det förefaller ytterligt ovisst huruvida den skall kunna på
ett tillfredsställande sätt fullgöras.

Från nu angivna utgångspunkter har organisationerna stannat vid att de planerande
och de administrativa uppgifterna på högsta nivå bör sammanföras hos
ett och samma ämbetsverk. Det av utredningen föreslagna universitetskanslersämbetet
bör alltsa vid sidan av den högsta administrativa ledningen av universitetsväsendet
anförtros uppgiften att vara den centralt planerande myndigheten
på detta område.

Organisationernas förslag innebär att det av utredningen föreslagna kanslerskollegiet
icke inrättas. Kollegiets uppgifter övertages i stället av kanslersämbetet.
Under sadana omständigheter bör fakultetsberedningarna enligt organisationernas
mening närmare anknytas till kanslersämbetet. Detta synes kunna ske på sådant
sätt, att beredningarna i förhallande till ämbetet får en ställning av rådgivande
organ, var och eu inom sitt verksamhetsområde. Fn motsvarighet härtill är t. ex.
de till arbetsmarknadsstyrelsen hörande delegationerna. Fakultetsberedningarna
bör ha ett intimt samarbete med universitetskanslersämbetet, i vad gäller anslagsfrågor
för de skilda fakulteterna, och ha ett reellt inflytande på frågornas
behandling i ämbetet. Endast under dessa förutsättningar torde det bli möjligt
att utöver de självskrivna ledamöterna förvärva andra personer som är tillräckligt
kvalificerade såsom ledamöter i fakultetsberedningarna.

Styrelsen för Kooperativa Förbundet diskuterar den skillnad som i här berört
hänseende föreligger mellan universitetsutredningens betänkande och statskon
torets rapport och anför därvid i huvudsak följande:

Beträffande den uppdelning som utredningen föreslagit om hur det administrativa
organet och de planerande organen skall förhålla sig till varandra, skiljer sig
statskontorets förslag från utredningens på så sätt att statskontoret anser att
universitetskanslersämbetet skall ha en underordnad ställning i förhållande till
de planerande organen, såtillvida som det skall vara beredningsorgan för dessa,
medan utredningen anser, att de olika organen skall uppfattas som från varandra
fristående myndigheter med ömsesidiga samrådsskyldigheter. Enligt utredningen
vinner man, om man följer dess förslag, att man kan samla den administrativa
ledningen hos ett organ men samtidigt dela upp de planerande uppgifterna mellan
flera organ. Det förefaller styrelsen uppenbart, att statskontoret eftersträvat
en fastare sammanhållning mellan de centrala myndigheterna än vad utredningen
föreslagit, men att utredningen funnit tillfredsställande lösningar för den samordning
mellan de olika organen för förvaltning och planering som är oundgängligen
nödvändig.

105

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1964

Svenska Telcnologföreningen anför bl. a. följande:

Svenska Teknologförcningen tillstyrker utredningens förslag om samordningen
av de administrativa arbetsuppgifterna i ett universitetskanslersämbete. Det är
emellertid synnerligen väsentligt att arbetsfördelningen mellan kanslerskollegiet,
fakultetsberedningarna och universitetskanslersämbetet blir klarlagt innan förslaget
genomföres. Speciellt gäller detta samordningen mellan kanslersämbctets
utbildningsbyrå, fakultetsberedningarna och utbildningsråden av ärenden rörande
utbildningen. Det är likaledes av vikt att framtagningen av prognoser
inom det akademiska området sker i nära samarbete mellan alla berörda instanser
inom den centrala organisationen och förvaltningen.

Även SFS tillstyrker förslagen om ett universitetskanslersämbete för administrativa
uppgifter och beredningar för planeringsuppgiften, men framhåller, som
redovisas i ett följande avsnitt, att det kan övervägas att i högre grad än utredningen
gjort överbrygga uppdelningen mellan de två funktionerna.

SACO däremot anför följande i principfrågan:

Utredningens förslag innebär uppsplittring av de föreslagna centrala organen
på olika enheter. Utredningen har enligt SACO:s mening icke framfört bärande
skäl för en sådan separation och SACO avstyrker därför utredningens förslag till
organisation av den centrala universitets- och högskoleförvaltningen.

SACO föreslår i stället, att universitetskanslersämbetet organiseras efter
samma mönster som de centrala ämbetsverken, varvid de planerande organen
inordnas i ämbetet som rådgivande organ.

Samma uppfattning i principfrågan redovisas av Sveriges Juristförbund:

Förbundet anser inte att fakultetsberedningarna skall vara sidordnade med
universitetskanslersämbetet. De bör ingå i ämbetet som rådgivande organ.

Enligt förbundets mening är det angeläget att för den fortsatta uppbyggnaden
och ledningen av det högre utbildningsväsendet skapa ett starkt centralt organ.
Detta organ skall ha samma ställning och befogenheter på sitt område som tillkommer
centrala ämbetsverk i övrigt med de modifikationer som nödvändiggörs
av universitetens, i den fria akademiska forskningen och undervisningen bottnande,
särprägel. Genom sitt förslag har utredningen i stället tillskapat ett antal
sidordnade myndigheter, som förutsättes skola samråda och samverka. Denna
konstruktion kan knappast komma att främja den högre utbildningen. Kompetenskonflikter
och dubbelarbete kommer att göra organisationen otymplig och
mindre effektiv.

TCO anser det vara en svaghet i utredningens förslag, att intet av de centrala
organen tilldelats funktionen att som en central styrelse vara högsta myndighet.
TCO föreslår inrättandet av en central universitetsstyrelse med högsta ansvar för
landets universitetsväsende.

LO anser, att utredningens förslag icke ensamma kan tillfredsställa kravet på
tillskapandet av en modern överstyrelse över denna del av utbildningsväsendet,
och anför:

För den övriga utbildningen i landet när det gäller grundskolan, den allmänna
yrkesutbildningen, de kommande fackskoloma och gymnasiet finns eller kommer

4* — Bihang till riksdagens ■protokoll 196i. 1 samt. Nr 50

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

att finnas överstyrelser med starka inslag av representanter för näringsliv och
arbetsmarknad m. fl. Det avlämnade förslaget, gällande det högre utbildningsväsendet,
kan icke anses gå i sådan riktning. Det kan därför icke biträdas av LO.
En universitetskanslersämbetets överstyrelse med i stort sett samma sammansättning
som den blivande skolöverstyrelsen borde alternativt utredas.

Sveriges Konservativa Student]örbund hälsar med tillfredsställelse förslaget
om särskilda organ för planering, men ifrågasätter om problemet om kommunikation
och samordning mellan de olika beredningarna inbördes lösts på ett tillfredsställande
sätt.

Sveriges Socialdemokratiska Student]örbund anser det vara väsentligt att
fakultetsberedningama samordnas genom ett överordnat organ.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför i principfrågan följande:

En organisatorisk samordning av universiteten och de vetenskapliga högskolorna
är i nuvarande läge en förutsättning för att de betydande tillgångar samhället
ställer till forskningens och undervisningens förfogande skall bli rationellt
utnyttjade. För att kunna överblicka och förutse en kommande utveckling är det
nödvändigt att långsiktiga planer utarbetas. Dessa planer måste samordnas och
en avvägning mellan olika utbildningsbehov måste kontinuerligt göras. De organ
för central administration och planering som utredningen föreslår synes i princip
ägnade att fullgöra denna samordning.

Kommerskollegium anför:

Den på det centrala planet föreslagna uppdelningen i administrativa och planerande
funktioner innebär enligt kollegii mening olägenheter. Dessa olika funktioner
ha ett intimt samband och det synes därför önskvärt att planeringsverksamheten
inordnas under universitetskanslerns ledning. Fakultetsberedningama
böra sålunda enligt kollegii åsikt inbyggas i kanslersämbetet och närmast få
karaktären av rådgivande organ åt universitetskanslern.

Skolöverstyrelsen anför följande:

Sammanförandet av universiteten och vissa högskolor under en central ledning
är en mycket betydelsefull åtgärd, som överstyrelsen tillstyrker. Utan den kan
en samordnad planering och ett samordnat bruk av de resurser, materiella och
personella, som står till förfogande, ej komma till stånd. Icke minst mot bakgrunden
av den omfattande differentiering, som i det hela kännetecknar den föreslagna
organisationen, framträder med stor skärpa behovet av en stark, samlande
central ledning. Enligt överstyrelsens mening svarar icke den tänkta organisationen
med tre centrala myndigheter (universitetskanslersämbetet, de sex centrala
beredningarna, kanslerskollegiet) mot detta krav. Dels synes en sådan uppdelning
föga rationell från arbetssynpunkt, dels lämnar den en mycket viktig
part, samhällslivets representanter, utan tillräcklig del i beslutanderätten.

Såsom utredningen flerstädes betonat har både forskning och utbildning vid
universitet och högskolor kommit att intaga en allt mera central plats i samhället,
ekonomiskt, socialt och kulturellt. För hela samhällsutvecklingen spelar de en
så avgörande roll, att universitetspolitiken måste ses som en väsentlig sida av

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

samhällspolitiken. I ett sådant läge synes ansvaret för beslut i frågor av stor räckvidd,
t. ex. rörande ekonomi och planering, böra falla på eu av Kungl. Maj:t utsedd
styrelse.

Länsstyrelsen i Uppsala län tillstyrker att universitetsväsendets centrala ledning
organiseras på sätt utredningen föreslår.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför i principfrågan följande:

Länsstyrelsen vill för sin del framhålla, att en mer utbyggd samordning av de
centrala myndigheterna och deras arbete bör medföra fördelar framför den av
utredningen föreslagna mera löst sammanfogade organisationen. Visserligen har
utredningen ålagt centrala myndigheterna samrådsskyldighet. En fastare sammanhållning
mellan de centrala myndigheterna torde emellertid mera verksamt
främja effektiviteten av dessas arbete.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför i huvudsak följande:

Enligt länsstyrelsens mening synes en fördelning av de administrativa och planerande
uppgifterna på skilda organ befogad. Detta gäller icke minst med avseende
å universitets- och högskoleväsendets centrala ledning. Mot ett införande
av en differentierad organisation i fråga om denna centrala ledning av det slag,
som föreslås av såväl utredningen som statskontoret, har länsstyrelsen i och för
sig icke något att invända. Länsstyrelsen vill sålunda för sin del tillstyrka ett
inrättande av ett centralt ämbetsverk. Länsstyrelsen ansluter sig därjämte till
förslaget att de planerande uppgifterna på det centrala planet blir anförtrodda
helt nya organ — fakultetsberedningarna och utrustningsberedningen — i vilka
ingår företrädare för såväl universiteten som för allmänna intressen, samt att ett
kanslerskollegium upprättas.

Visserligen framstår det som uppenbart att förutsättningen för att den av
utredningen föreslagna organisationen med separata organ för planering och
administration skall fungera tillfredsställande är, att en samordning säkerställes
mellan de förvaltande och planerande myndigheterna och mellan de sistnämnda
inbördes. Enligt länsstyrelsens mening bör man emellertid i sammanhanget icke
bortse från möjligheten att även vid ett aldrig så förtroendefullt samarbete dessa
organ emellan konfliktsituationer kan uppstå, vars lösande kräver insatser av
ett avgörande organ. Härtill kommer, såsom i betänkandet framhållits, att den
föreslagna organisationen för universitets- och högskoleväsendets högsta ledning
med separata organ för administration och planerande uppgifter utgör en nykonstruktion,
som är oprövad inom den svenska förvaltningen. Även om hänsynen
till universitetsverksamhetens speciella art i icke ringa grad talar för att den
organisatoriska ramen för denna verksamhet och dess utveckling ges en principiellt
annan utformning än för annan statlig verksamhet, synes dock skillnaden
mellan allmän förvaltning och universitetsförvaltning icke böra överbetonas. En
fastare sammanhållning mellan de olika organen är enligt länsstyrelsens uppfattning
önskvärd. Länsstyrelsen vill mot bakgrunden härav ifrågasätta, huruvida
icke kanslerskollegiet bör ges ställning av högsta beslutande och ansvariga instans
för både administration och planering. Härigenom skulle tvivelsutan verkliga
garantier för en fortlöpande samordning mellan planering och administration
vinnas. Utredningen har varit inne på denna tanke men avvisat densamma med
hänsyn till att ordförandena i de olika beredningarna bör väljas bland personer
med kännedom om forskningens villkor och arbetsmarknadens krav på den aka -

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

demiska utbildningen. Att därutöver kräva intresse jämväl för administrativa
angelägenheter vore enligt utredningen liktydigt med att kretsen av för dessa
uppdrag tänkbara kandidater ytterligare begränsades. Enligt länsstyrelsens mening
synes emellertid, därest kanslerskollegiet får ett större antal ledamöter,
genom att tillföras för administrativa uppgifter skolade personer, invändningen
icke böra tillmätas alltför stor betydelse.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

Uppenbarligen kommer tyngdpunkten i den centrala ledningens verksamhet
att ligga hos beredningarna med dessas planerande och utredande uppgifter. Om
universitetskanslern skall inta en ledande ställning synes han därför även böra
leda beredningarnas arbete. Däremot torde kanslern med en rationell arbetsfördelning
utan olägenhet kunna avlastas mycket av de administrativa uppgifterna
i själva kanslersämbetet. Med tanke på ansvar och arbetsbelastning bör
en samlad ledning av universitets- och högskoleväsendets samtliga centrala organ
kunna anförtros åt en person lika väl som t. ex. ledningen av skolväsendets centrala
styrelse åvilar en chef.

Länsstyrelsen i Örebro län har från sina synpunkter intet att erinra mot utredningens
förslag.

Statskontoret anför:

Det förslag till organisation av universitetens och högskolornas centrala ledning
som utredningen framlägger överensstämmer i sina huvuddrag med vad
som föreslås i statskontorets rapport. Den sistnämnda är till väsentlig del baserad
på lösningar som tidigare diskuterats inom utredningen, och utredningen har
åtminstone på en viktig punkt — förslaget att kanslerskollegiet göres till det
organ, som har att avge en samlad bedömning rörande hela universitets- och
högskoleväsendets behov — angivit att den fäst särskilt avseende vid det i rapporten
förordade alternativet.

En närmare jämförelse mellan de båda nu föreliggande förslagen visar likväl
att utredningen gjort åtskilliga avvikelser från rapportens förslag, avvikelser som
enligt statskontorets mening nästan genomgående går i försämrande riktning.
Den organisation varom enighet råder och som innebär att de administrativa och
planerande uppgifterna förläggs till skilda organ är, som utredningen framhåller,
en inom svensk förvaltning hittills icke prövad konstruktion; utredningen har
också utförligt redovisat de nackdelar som kan vara förknippade med denna från
andra synpunkter fördelaktiga lösning. Under sådana omständigheter är det
ytterst viktigt att starka garantier skapas för en tillräcklig samordning mellan
de föreslagna fakultetsberedningarna. Statskontorets rapport ger i långt högre
grad än betänkandet anvisningar om en sådan samordning.

.Större konsistoriet i Uppsala anför:

Enligt konsistoriets mening är det nödvändigt att bibehålla kanslersämbetet
såsom ett centralt verk för universitetsfrågor i allmänhet och att alltjämt låta
kanslern inneha ställningen av universitetens högste företrädare. Därav följer
bland annat, att kanslern icke bör avskäras från kontakt med universitetens
petita. Då konsistoriet samtidigt med tillfredsställelse hälsar förslaget om särskilda
fakultetsberedningar, bör kanslers befattning med petita kunna så ordnas,
att kanslern göres till ordförande i samtliga fakultetsberedningar.

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J,\

Av fakulteter oeli konsistorium vid universitetet i Lund liar inga invändningar
rests mot universitetsutredningens förslag om särskilda organ för de administrativa
och de planerande uppgifterna inom universitets/högskoleväsendets centrala
ledning. Inom det större konsistoriet i Göteborg liar däremot delade meningar
yppats i detta hänseende. Konsistoriets majoritet anför i huvudsak följande
:

Ingen torde vilja bestrida att universitetskanslersämbetet för närvarande är
otillräckligt utrustat för att bemästra den alltjämt växande mängd av ärenden
det har att handlägga. Det är uppenbarligen under intryck härav som utredningen
framlagt sitt omfattande förslag till nyorganisation av universitetens centrala
ledning. Denna nyorganisation utmärkes dels av sin storlek, dels av sin
heterogenitet. Även om man bortser från de föreslagna utbildningsråden, vilkas
tillsättande beror på Kungl. Maj:t, är antalet styrande och rådgivande organ
imponerande. Två av dem är närmast att betrakta som sidoordnade med varandra,
samtidigt som de i viss mån ingriper i varandras verksamhet.

En minoritet omfattande fyra reservanter1 i konsistoriet anför i principfrågan
följande:

Enligt gällande statuter (§ 3) utövas överstyrelsen över universiteten av Kanslern
för rikets universitet. I stället för denna enda instans skulle träda tre eller
rent av fyra organ med uppgifter som delvis kompletterar varandra, delvis ingriper
i varandra. Det kan betvivlas, huruvida en dylik splittring skulle v ara till
båtnad för en effektiv, auktoritativ och planmässig ledning av universitetens
arbete och utveckling. Den vetenskapliga forskningens och undervisningens intressen
torde vara mera betjänade av att företrädas av ett centralt ämbetsverk,
som har att ensamt svara för universitetens gemensamma angelägenheter och att
föra deras talan inför Kungl. Maj:t.

Större konsistoriet i Stockholm anför:

Förslaget innebär enligt konsistorets mening att man skapar icke ett topporgan
utan en plattform för ett antal myndigheter som förutsattes skola samråda och
samverka men i verkligheten knappast kan tänkas fungera utan dubbelarbete
och kompetenstvister. Oklara kompetensgränser och samma.nflytande funktioner
gör hela denna organisation otymplig och med all sannolikhet föga effektiv.
Utredningen har haft den vällovliga avsikten att skapa organ som kan tänkas
åtnjuta Kungl. Maj:ts förtroende och på den vägen åstadkomma garantier för
att petitaframställningarna från universiteten i större utsträckning än hittills
beaktas av Kungl. Maj:t. Enligt konsistoriets mening bör dessa intentioner kunna
förverkligas med enklare medel och med en mindre komplicerad organisation. I
denna bör universitetskanslern — som enligt konsistoriets mening liksom hittills
bör benämnas kansler för rikets universitet bl. a. med hänsyn till benämningen
på främmande språk — ha en klar chefsställning och leda det centrala planeringsarbetet
på universitetens alla områden. Universitetsutredningen har befarat
att arbetsuppgifterna skulle bli alltför omfattande. Konsistoriet ifrågasätter huruvida
de i och för sig skulle bli mera betungande än exempelvis chefens för skolöverstyrelsen
eller för medicinalstyrelsen. 1

1 Universitetets rektor, professor Hj. Frisk, professorerna S. Renström och B. Rosengren samt
akademisekreteraren S. Ströberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196h

Lärarkollegiet vid karolinska institutet uttalar sig för en något starkare samordning
av verksamheten inom den centrala ledningens skilda organ än den universitetsutredningen
föreslagit.

Lärarkollegierna vid medicinska högskolan i Umeå och vid tandläkare g skolorna
i Stockholm och Malmö har inga erinringar mot utredningens ståndpunktstagande
i principfrågan.

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför i denna fråga följande:

Värdet av de föreslagna reformerna förefaller lärarkollegiet diskutabelt. I och
med att kanslern berövas de planerande uppgifterna, har han också berövats sitt
väsentliga inflytande och sin möjlighet att i realiteten framstå som en universitetens
talesman i förhållande till regering och departement. De fristående fakultetsberedningama
synes vara en konstruktion, som knappast kan väntas fungera
i praktiken på ett tillfredsställande sätt.

Enligt lärarkollegiets mening bör man inte göra någon gränsdragning mellan
kanslersämbetets planerande och administrativa uppgifter. I stället borde man
skapa ett enhetsämbetsverk för universitet och högskolor, med vars hjälp man
skulle kunna få fram en samlad värdering av lärosätenas anslagskrav.

Kanslern anför i principfrågan följande:

Det är självfallet synnerligen angeläget att den organisatoriska ramen för vår
universitets- och högskoleförvaltning blir effektiv och ändamålsenlig. Utredningens
förslag, som bygger på en delning av planerande och administrativa arbetsuppgifter,
skulle, om det förverkligas, icke ge oss en effektiv förvaltning. De planerande
uppgifterna och den löpande förvaltningen glider så in i varandra, att
det skulle vara till stor skada att skilja dem åt. Liksom t. ex. skolöverstyrelsen
varje år, på grundval av sina administrativa och andra erfarenheter i det löpande
arbetet, presenterar sina på planering grundade äskanden till statsverkspropositionen,
så bör också den centrala myndigheten på universitetsområdet göra detsamma.
Vår förvaltning är ju uppbyggd så att centrala ämbetsverk svarar inför
Kungl. Maj :t för att utvecklingen på verkets område sker på ett tillfredsställande
sätt, verket sköter sina löpande uppgifter och presenterar sina petita. Exempel
härpå kan naturligtvis tas var som helst: väg- och vattenbyggnadsstyrelsen svarar
för vägväsendet m. m., arbetsmarknadsstyrelsen för arbetsmarknadsfrågorna,
medicinalstyrelsen för medicinalväsendet osv. På samma sätt bör universitetens
och högskolornas centrala myndighet inför Kungl. Maj:t svara för sitt område.

Men detta stora och viktiga ansvar bör icke åvila universitetskanslern ensam.
I den nya situation, som inträtt, bör till ämbetet knytas en styrelse efter modell
som skett vid flera andra ämbetsverk.

Lärarkollegiet vid farmaceutiska institutet, i vars yttrande institutets styrelse
instämt, anför följande:

Kanslerns ställning synes oklar och fördelningen av arbetsuppgifterna mellan
de olika organen äro icke tillräckligt klart angivna. Fakultetsberedningarna och
kanslerskollegiet torde böra ingå i själva universitetskanslersämbetet och kanslerskollegiet
även få representanter för avnämarna.

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1964.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna förordar, under hänvisning till angelägenheten
av en samordning av kanslersämbctets och beredningarnas verksamhet,
att det av utredningen föreslagna kanslerskollegiet ges karaktär också av
styrelse för själva universitetskanslcrsämbetet. På kollegiet skulle därvid ankomma
att avgöra inom ämbetets område fallande frågor av principiell eller
eljest större betydelse.

b) Universitetskanslersämbetet, fakultetsberedningarna och kanslerskollegiet

Som framgår av den nyss lämnade redogörelsen har ett stort antal av de myndigheter
och organisationer, som yttrat sig, förordat en starkare organisatorisk
sammanhållning av de administrativa och de planerande funktionerna inom
universitetets/högskoleväsendets centrala ledning, medan andra tillstyrkt universitetsutredningens
förslag om separata organ för dessa båda huvuduppgifter.
Övriga myndigheter och organisationer har lämnat utredningens förslag utan
erinran eller överhuvudtaget icke yttrat sig i denna fråga.

Inom den förstnämnda gruppen — de myndigheter och organisationer som
förordar en starkare organisatorisk sammanhållning — har vissa tänkt sig denna
sammanhållning åstadkommen genom en starkare ställning för det av universitetsutredningen
föreslagna kanslerskollegiet. Detta är fallet beträffande bl. a.
reservanterna inom det större konsistoriet i Göteborg, lärarkollegiet vid tekniska
högskolan i Stockholm och överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Fyra myndigheter
— kommerskollegium, de större konsistorierna i Uppsala och Stockholm
samt lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg — förordar att det högsta
ansvaret för såväl administrationen som det centrala planeringsarbetet skall
läggas hos universitetskanslern ensam. Andra myndigheter och organisationer
åter föreslår för universitets/högskoleväsendets centrala ledning en kollegial
styrelse av ett principiellt annat slag än som diskuteras i universitetsutredningens
betänkande.

Då jag nu går att redovisa de inkomna yttrandena i avseende pa de centrala
organens sammansättning m. m., torde det av praktiska skäl vara lämpligt att
först redovisa dessa sistnämnda förslag.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund anför i huvudsak
följande rörande organisationen av universitets/högskoleväsendets centrala
ledning:

Vid den av organisationen förordade lösningen torde en förändring av den av
utredningen föreslagna organisationen av universitetskanslersämbetet bli påkallad.
Om även de planerande uppgifterna förlägges dit, förefaller den föreslagna
typen av kollegialt ämbetsverk mindre ändamålsenlig. Med hänsyn till dessa
uppgifters utomordentliga betydelse inte minst för avnämarna av akademiskt
utbildad arbetskraft, synes ämbetsverkets ledning böra inrymma representanter
även för näringslivet och arbetsmarknaden. En sadan ordning tillämpas inom
andra viktiga ämbetsverk, såsom arbetsmarknadsstyrelsen och den nya skol -

112

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1964

överstyrelsen och även vissa av de statliga affärsverken. Organisationerna anser
emellertid att endast principiellt särskilt betydelsefulla ärenden bör behandlas
i ämbetsverkets plenum, medan i övriga fall avgörandet kan träffas av verkschefen
ensam.

Utredningens förslag om universitetskanslersämbetets organisation och uppgifter
föranleder i övrigt ingen invändning från organisationernas sida.

Vad härefter angar fakultetsberedningarna, anser organisationerna att förslaget
i denna del är välbetänkt. Organisationerna hälsar med tillfredsställelse,
att envar av beredningarna enligt förslaget skall inrymma företrädare för allmänna
intressen, däribland företrädare för avnämarna av akademiskt utbildad
arbetskraft.

Enligt organisationernas mening bör industrins — liksom andra »allmänna
*^r^ssens* . rePresen tat ion i de olika fakultetsberedningarna anpassas efter
förhallandena i det särskilda fallet. Inom den totala ram för denna representation
som utredningen föreslår och som synes väl avpassad, vill organisationerna förorda
att industrin — representerad av dem — får rätt att föreslå

en„ företrädare i fakultetsberedningen för medicin, odontologi och farmaci,

två företrädare i fakultetsberedningen för rätts-, samhälls- och företagsvetenskaperna,

^Va företrädare i fakultetsberedningen för matematik och naturvetenskap samt

tre företrädare i fakultetsberedningen för de tekniska vetenskaperna.

Utöver vad nyss åberopats vill organisationerna erinra, att industrins nuvarande
inflytande i den närmaste motsvarigheten till fakultetsberedningen för de
tekniska vetenskaperna överstyrelsen för de tekniska högskolorna — är synnerligen
betydande och att detta med all säkerhet varit till gagn för överstyrelsens
verksamhet.

Även Sveriges Grossistförbund och Handelns Arbetsgivareorganisation förordar
ett universitetskanslersämbete för saväl administrativa som planerande uppgifter
och anför vidare huvudsakligen följande:

Ämbetet bör ledas av en styrelse, som företräder olika samhällsintressen, däribland
näringslivet. Därigenom uppnås en liknande ordning som i den nya skolöverstyrelsen.

_ Därest universitetsutredningens förslag skulle vinna beaktande, vill organisationerna
framhålla, att det föreslagna planerande topporganet, kanslerskollegict,
i utredningens förslag fått en diffus roll. Det bör enligt organisationernas uppfattning
klart utsägas, att kanslerskollegiet skall avgiva yttranden över de förslag,
som framlägges av fakultetsberedningarna. Organisationerna anser också,
att kanslerskollegiet inte bara skall bestå av universitetskanslern samt ordförandena
i de skilda fakultetsberedningarna och i utrustningsberedningen utan också
av representanter för skilda samhällsintressen, som kan representera olika avnämarintressen.
Härigenom kan en ur allmänna synpunkter ändamålsenlig avvägning
mellan olika anslagsäskanden åstadkommas. Antalet sådana representanter
blir en avvägningsfråga, som organisationerna för dagen icke vill yttra
sig om. Väsentligt är dock, att näringslivet under alla förhållanden blir representerat
i kollegiet.

Organisationerna tillstyrker allmänt förslaget om fakultet sberedningar, men
föreslår att fakultetsberedningen för rätts-, samhälls- och företagsvetenskaperna
jämväl skall behandla ärenden rörande statsbidrag till handelshögskolan i Stoek -

113

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196b

holm, som därvid liksom berörda fakulteter skall ha rätt att upprätta förslag till
ledamöter av beredningen. Vidare föreslås, att organisationer, som företräder
avnämarintressen även ges rätt att föreslå ledamöter av fakultetsberedningarna.
Handelns organisationer bör därvid ha rätt att föreslå en ledamot av fakultetsberedningen
för rätts-, samhälls- och företagsvetenskaperna.

Även SÄ CO föreslår en organisation av ämbetsverksmodell och anför härom
bl. a. följande:

Som högsta ledning för det av SACO föreslagna ämbetsverket skall finnas en
styrelse, bestående av bl. a. arbetsmarknadsrepresentanter och ordförandena i
fakultetsberedningarna. SACO bör få föreslå minst en av ledamöterna. Ämbetsverkets
chef och styrelsens ordförande skall vara universitetskanslern. Universitetskanslern
bör tillsättas på samma sätt som utredningen föreslagit med den
avvikelsen, att anmälan från beredningarna icke kan komma ifråga med den här
föreslagna uppbyggnaden av den centrala organisationen.

Behovet av särskilda sekretariat för fakultetsberedningarna och utbildningsråden
bortfaller i SACO:s förslag till organisation av den centrala ledningen. I
stället måste de administrativa resurserna inom universitetskanslersämbetet förstärkas
i jämförelse med utredningens förslag.

Som en följd av SACO:s förslag till organisation kommer kaiislcrskollegiets
uppgifter att överföras till universitetskanslersämbetet, som alltså har att framlägga
förslag till anslagsäskanden för hela universitetsväsendet.

SACO tillstyrker däremot inrättandet av fakultetsberedningarna med den
ändring av deras ställning, som betingas av den av SACO föreslagna organisationen
av universitetskanslersämbetet.

Som framgått av det föregående förordar SACO vidare, att det primära ansvaret
för utbildningens innehåll skall läggas hos de centrala organen. Organisationen
anför härom vidare:

Ansvaret för samordningen av den kvalitativa sidan av utbildningen bör enligt
SACO:s mening överflyttas till universitetskanslersämbetet och ingå i fakultetsberedningamas
uppgifter.

Genom den utökning av fakultetsberedningarnas uppgifter som SACO föreslår
kommer stora krav att ställas på deras sammansättning. Kravet på sakkunskap
i utbildnings- och forskningsfrågor måste ställas mycket högt. Genom att ett
antal ledamöter i beredningarna föreslås tillsättas på förslag av berörda fakulteter
kommer ett visst mått av sakkunskap att tillgodoses. Det måste emellertid
förutsättas, att även övriga ledamöter besitter tillräcklig sakkunskap och bedömes
ha tid att ägna sig åt beredningarnas viktiga uppgifter. SACO föreslår, att
SACO eller dess medlemsorganisationer beredes tillfälle att inkomma till Kungl.
Maj:t med förslag på lämpliga ledamöter i beredningarna.

Universitetslärarförbundet anför däremot i sitt av SACO överlämnade yttrande
bl. a. följande:

Tjänsten som universitetskansler bör som föreslagits tillsättas av Kungl. Maj:t.
Anmälan bör dock ske av kanslerskollegiet förstärkt med rektorerna vid lärosätena
ifråga och ej som utredningen föreslagit av fakultetsberedningarna.

114

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964-

Däremot tillstyrker förbundet de av universitetsutredningen föreslagna fakultetsberedningarna,
vilka enligt förbundets bestämda mening dock skall ingå i
universitetskanslersämbetet och icke vara sidoordnade med detta. Denna ändrade
ställning bör föranleda att universitetskanslern blir ordförande även i dessa
beredningar.

Beträffande beredningarnas sammansättning i övrigt förordar förbundet att
dessa skall bestå enbart av fakultetsdekanerna inom ämnesområdena ifråga.
Förbundet kan icke finna att bärande skäl förebragts för förslaget med särskilda
av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter vid sidan om universitetsrepresentanterna.

TCO anför:

TCO vill i fråga om den centrala ledningen hävda principen, att allmänintresset
skall tillförsäkras inflytande. I det fallet kan nu dras paralleller med vad som
är fastställt för det nya skolverket. TCO ser det också som en svaghet, att inget
av de centrala organen tilldelats funktionen att som en central styrelse vara
högsta myndighet.

Med utgångspunkt från dessa principiella och praktiska överväganden föreslår
TCO, att en central universitetsstyrelse med högsta ansvaret för landets universitetsväsen
tillsätts. I denna styrelse skulle den av Kungl. Maj:t i enlighet med
utredningens förslag förordnade universitetskanslern vara ordförande. Förutom
ordförandena i beredningarna skulle ingå av Kungl. Maj:t utsedda företrädare
för allmänintresset.

Under den centrala universitetsstyrelsen skulle universitetskanslersämbetet
vara det högsta administrativa organet.

De centrala beredningarna skulle i förhållande till styrelsen vara sidoställda
organ med de enligt utredningens förslag tänkta planerande uppgifterna. Årliga
petita skulle dock efter yttrande från kanslersämbetet överlämnas till styrelsen
för en sammanfattande bedömning.

TCO finner inrättandet av de centrala beredningarna vara ett utmärkt grepp.
Darmed bör man också på det centrala planet ha skapat garantier för forskning™s™et
°ch för att det akademiska inflytandet skall på tillbörligt sätt beaktas.
ICO har sålunda inget^att invända mot, att vissa av ledamöterna utses av Kungl.

efter förslag från fakulteterna. Med tidigare redovisade principiella inställning,
att allmänintresset bör ges inflytande på de olika universitetsnivåerna
halsar organisationen givetvis med tillfredsställelse, att det i fakultetsberedningarna
dessutom skall ingå företrädare för allmänintresset. Det måste då vara
angelaget,_ att dessa inte utväljs så att de ensidigt kommer att representera arbetsgivarsidan
inom näringsliv/förvaltning utan att också respektive områdens
arbetstagargrupper kan bli företrädda.

Skolöverstyrelsen anför i huvudsak följande:

Ansvaret för beslut i frågor av stor räckvidd bör falla på en av Kungl. Maj:t
utsedd styrelse, som ledes av universitetskanslern och där majoriteten utgöres
av lekmän, utsedda för viss tid och företrädande för universitetsväsendet viktiga
samhällsområden. Genom att representanter för dessa områden knytes till
styrelsen torde universitetsväsendet tillförsäkras intresse och stöd från samhällslivets
sida pa ett helt annat sätt än vad som blir fallet vid en organisation med
ett kanslerskollegium.

Vad fakultetsberedningarna beträffar bör de utgöra beredande och rådgivande
organ, vilkas förslag efter behandling inom kanslersämbetets kansli föres vidare
till styrelsen för beslut. När det gäller den mest omfattande utbildningsuppgif -

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

ten, ämnesutbildningen av lärare, berör denna ett så stort och mångskiftande
område, att den, om utredningens förslag ej kompletteras, skulle sortera under
flera av de föreslagna s. k. fakultetsberedningarna. Enligt överstyrelsens uppfattning
är det icke lämpligt, att den krävande och betydelsefulla uppgift, som
det här är fråga om, fördelas på flera av fakultetsberedningarna. Ett enda organ
bör handha och samordna ifrågavarande ärenden. Överstyrelsen föreslår darfor
upprättande av en särskild beredning för den del av lärarutbildningen, som kommer
att ombesörjas av universiteten. Eftersom denna beredning också bör ha
till uppgift att främja samarbetet i utbildningsfrågor mellan läroanstalterna och
avnämarna av akademiskt utbildad arbetskraft, synes den böra få en sådan
sammansättning (med bl. a. stark representation för de centrala skolmyndigheterna)
att den eventuellt kan träda i stället för det utbildningsråd, som utredningen
tänkt sig som centralt rådgivande organ för universitetens lärarutbildning.

Länsstyrelsen i Östergötlands län förordar att kanslerskollegiet och de centrala
beredningarna fungerar som chefsmyndigheter med universitetskanslersämbetet
som beredande organ.

Kanslern anför rörande den av honom föreslagna styrelsen för umversitetskanslersämbetet
följande:

Styrelsen bör inför Kungl. Maj:t ha det direkta ansvaret för universitets- och
högskoleområdets funktion och utbyggnad. I styrelsen bör ingå framstående
representanter för viktiga samhällsområden och då inte minst för »avnämarna»,
alltså de arbetsområden, åt vilka universitet och högskolor utbildar arbetskraft
(arbetsmarknadens parter, industrin, handeln, den allmänna förvaltningen, skolväsendet,
medicinalväsendet etc.). Ledamöterna i styrelsen bör tillsättas av
Kungl. Maj:t. Antalet bör lämpligen vara åtta, exklusive kanslern, som bör vara

styrelsens ordförande. ... . .

Styrelsen bör handlägga ärenden av principiell betydelse och da särskilt petitaoch
andra planeringsfrågor. Övriga ärenden, som ankommer på kanslersämbetets
handläggning, bör avgöras av kanslern ensam eller eventuellt, efter delegation,
av tjänstemän inom kanslersämbetet. _ .

Även med de sålunda angivna utgångspunkterna bör enligt min mening fakultetsberedningar
inrättas för att underlätta ämbetets kontakt med opinionen
inom de olika fakulteterna. Antalet beredningar bör överensstämma med antalet
slag av fakulteter även om vissa undantag härifrån kan tänkas. I fakultetsberedning
torde lämpligen varje fakultet vara representerad, vid de mindre fakulteterna
genom en ledamot och vid de större fakulteterna genom tva ledamöter.
Ledamöterna bör fakulteten själv utse. Fakultetsberedning bör inom sig utse en

ordförande. _

Eftersom olika samhälleliga intressen kommer att bli starkt representerade i
universitetskanslersämbetets styrelse, framstar det inte sasom ett särskilt starkt
önskemål att dessa intressen skulle representeras också i fakultetsberedningarna.
Något hinder häremot föreligger givetvis dock icke.

I frågan om sättet för utseende av universitetskansler anför kanslern följande:

Att kansler nu tillsättes genom val har sin rot i historiska förhållanden. Tidigare
hade universiteten en ställning såsom ett slags fri korporation i samhället

116

Kungi. Maj:ts proposition nr BO år 1964

med bland annat viss egen domsrätt m. m. Paralleller kan dragas med förhållandena
på, kyrkans område. Men idag är läget helt förändrat. Universitet och högskolor
är inordnade i den allmänna samhällsorganisationen och i allt väsentligt
beroende av allmänna medel. Skulle i dag ett kanslersämbete nyskapas, råder
det icke något tvivel om att kanslern skulle komma att tillsättas direkt av KW]
Maj :t. 6 ''

Nu har vi emellertid systemet med en vald kansler och detta system uppfattas,
såsom utredningen framhållit, på många håll som en synnerligen värdefull garanti
för universitetsverksamhetens arbetsvillkor och universitetens möjligheter att
hos statsmakterna vinna gehör för sina synpunkter och önskemål. Med hänsyn
härtill bör universitets- och högskoleintressena på lämpligt sätt få tillfälle att
göra sin röst hörd vid tillsättningen av kansler. Såsom framgår av utredningens
överväganden och de synpunkter som framlagts i remissyttrandena, möter det
vissa svårigheter att finna lämpliga former härvidlag. En svårighet är att i fortsättningen
praktiskt taget alla högre läroanstalter kommer att tillhöra kanslerns
arbetsområde och att valförsamlingen därför kommer att bli mycket stor. Naturligtvis
kan man tänka sig att konstruera ett nytt system med elektorer eller att
på annat sätt skapa ett valsystem, men försök i denna riktning visar, att man
snarast ställs inför onödiga svårigheter.

Det gäller här att skapa en lämplig avvägning mellan de olika delvis motsägande
synpunkter som anförts i det föregående. En sådan avvägning kan enligt
min mening ske därigenom att utnämningen av kansler föregås av ett samråd
mellan vederbörande statsråd, å ena, samt en korporation bestående av universitet11;’
och högskolornas rektorer samt kanslersämbetets stvrelse å andra sidan.
Möjlighet bor naturligtvis finnas för denna korporation att ha förberedande
diskussioner före mötet med statsrådet. Några särskilda former för samrådet
mellan statsrådet och korporationen torde icke behöva föreskrivas Kansler
skulle sedan samrådet ägt rum tillsättas av Kungl. Maj:t.

Sedan jag nu redovisat de yttranden, i vilka förordas en principiellt annorlunda
uppbyggnad av universitets/högskoleväsendets centrala ledning än den
universitetsutredningen föreslagit, övergår jag till att redovisa yttrandena från
de myndigheter och organisationer, vilka förordar mer eller mindre starka modifikationer
av utredningsförslaget i avseende på fakultetsberedningarnas och kanslerskollegiets
ställning och sammansättning samt i avseende på tillvägagångssättet
vid utseende av universitetskansler.

Skånska Ingenjörsklubben anför:

Ingenjörsklubben godtager i huvudsak utredningens förslag till central organisation.
Kanslerskollegiet bör emellertid vara ett verkligt topporgan, en styrelse
för hela universitets- och högskoleområdet. Det är väl då icke lämpligt att det
endast är en representation av specialorganen fakultetsberedningarna. Kollegiet
bor därför kompletteras med ett lämpligt antal representanter för allmänna intressen
och avnämarintressen.

Fakultetsberedningen för tekniska vetenskaper blir delvis en ersättning för
överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Även här bör därför representanter
för avnämarintressen med personliga suppleanter utses efter förslag från vederbörande
organisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 1964 117

Styrelsen för Kooperativa Förbundet anför:

Utredningens förslag, för att säkerställa ett fortlöpande samråd och samarbete
mellan universitetskanslersämbetet å ena sidan oeh beredningarna å den andra,
samt mellan beredningarna inbördes, genom upprättandet av ett kanslerskollegium
bestående av universitetskanslern och beredningarnas ordförande, tillstyrkes.

Svenska Tehnologföreningen anför beträffande kanslerskollegiet följande:

Svenska Teknologföreningen anser att ett samlat yttrande från kanslerskollegiet
över behoven inom den akademiska utbildningen och forskningen kan vara
av värde vid de avväganden som skall ske på departementsnivå. Föreningen
tillstyrker därför inrättandet av kanslerskollegiet. Samtidigt förutsätter föreningen
att äskandena icke blir föremål för realbehandling inom kollegiet.

Beträffande så frågan om fakultetsbercdningamas sammansättning anför föreningen
följande:

En förutsättning för en effektivt arbetande fakultetsberedning är att ordföranden
och de andra ledamöterna har möjlighet att ägna sig åt arbetet inom
beredningarna i erforderlig utsträckning. De arbetsuppgifter som åligger ledamöterna
i beredningarna är så betydelsefulla och tidskrävande, att de icke kan
handläggas enbart under ledamöternas fritid. o

I betänkandet saknas motiv för förslaget om olika antal representanter från
lärosätena i de skilda beredningarna. Samtidigt som det kan vara värdeiullt att
de olika lärosätena är representerade i beredningarna är det nödvändigt att de
olika tekniska huvudområdena (de mekaniska, elektrotekniska, kemiska och
byggnadstekniska områdena) blir företrädda i beredningarna. En ökning av antalet
akademiska lärosäten kräver vidare en ökning av antalet ledamöter i beredningarna,
om varje lärosäte skall bli direkt representerat. Föreningen anser
att ledamotsantalet bör begränsas och att således de berörda fakulteterna bör
utse ett bestämt antal ledamöter i varje beredning, lika för alla beredningar.

SFS anför i huvudsak följande:

Enligt förslaget kommer kanslersämbetet att i huvudsak befrias från vetenskapliga
bedömningar. Det är därför befogat att, som de sakkunniga föreslår,
chefen utses av Kungl. Maj:t samt att samma former för beslutsfattandet tilllämpas
som inom andra centrala ämbetsverk.

Att kanslersämbetet ej skall ägna sig åt vetenskaplig bedömning innebär dock
inte, att dess uppgifter kan karakteriseras som rent administrativa. Det är omöjligt
att dra någon klar gräns mellan kanslersämbetets utredande funktioner och
den övriga planeringen.

SFS tillstyrker oreserverat de sakkunnigas förslag om inrättandet av fem fakultetsberedningar
för den centrala planeringen, liksom förslaget om ett samordnande
kanslerskollegium. Sannolikt ligger den mest väsentliga förstärkningen av
universitets- och högskoleorganisationen i dessa organ, vilka skapar förutsättningar
för en sammanhållen, slagkraftig och långsiktig planering, där petitaarbetet
ej utgör det enda eller ens det huvudsakliga inslaget. Vidden av de negativa
effekter en bristande eller utebliven planering kan medföra har tydligt nog
belysts under de senaste årens kraftiga expansion på den högre utbildningens
område.

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Det är angeläget, att planeringen sker under så goda arbetsbetingelser som
möjligt. Ovan har påtalats den nära samhörigheten mellan denna och kanslersämbetets
verksamhet. Problemet har uppmärksammats i betänkandet, där man
föreslagit en personallians mellan de planerade och administrativa organen samt
dessutom en omfattande informations- och samrådsskyldighet dem emellan.

Utredningen har emellertid förordat, att de båda verksamhetsgrenarna skall
ha var sin personalorganisation. Detta förefaller knappast rationellt, och SFS
ansluter sig i stället till den i statskontorets rapport redovisade tanken att personalresurserna
i huvudsak koncentreras till kanslersämbetet.

Det kan övervägas, om inte den delvis konstlade uppdelningen mellan administrativa
och planerande funktioner ytterligare borde överbryggas, på så sätt
att kanslerskollegiet omvandlas till en styrelse för ämbetet, eventuellt med
en vidgad sammansättning. Därigenom skulle samordningsproblemen få en tillfredsställande
lösning, samtidigt som planeringen garanterades tillräckliga personella
resurser utan att en dubblering av personalstaben behövde tillgripas.

Utredningen har berört detta alternativ, men avfärdat det med motiveringen
att man inte kan fordra administrativt intresse av kanslerskollegiets ledamöter.
Argumentet kan knappast tillmätas avgörande betydelse. Det finns inget hinder
för att styrelsen tillämpar en långtgående delegering, i synnerhet av personaladministrativa
ärenden och fördelningsärenden. Däremot utgör en sådan styrelse
ett naturligt forum för behandling av exempelvis frågor om fakultets- och
sektionsindelning samt om intagningsbestämmelser och intagningsbegränsningar.

LO anför:

De föreslagna fakultetsberedningarna vilka enligt förslaget skulle få typen av
permanenta utredningar med uppgift att framlägga rullande flerårsplaner är ett
sätt att lösa planeringsfrågorna på sikt. En samordning av beredningarnas planer
måste göras. De skilda fakulteternas expansionsbehov måste med utgångspunkt
från sakliga bedömningar därvid klargöras. Frågan är också om inte planeringen
måste göras på väsentligt längre sikt än 3—5 år. Med hänsyn till den
nuvarande utbildningsfrekvensen samt dess absoluta och relativa ökning i förhållande
till de ökande studentkullarna under de kommande åren, måste det
högre utbildningsväsendet kunna överblickas under en längre tidsperiod, än vad
som enligt förslaget blir möjligt. Kraftfulla åtgärder måste snarast till för att
möta expansionen fram mot 1970 och därefter.

LO biträder förslaget om inrättandet av ett gemensamt överstyrelseorgan för
samtliga universitet och högskolor och att detta underställes ecklesiastikdepartementet.
Att det tidigare tillämpade valförfarandet av universitetskansler avskaffas
till förmån för utnämning av Kungl. Maj:t på viss tid är ett steg i rätt
riktning. Men enbart detta kan inte tillfredsställa kravet på tillskapandet av en
modern överstyrelse över denna del av utbildningsväsendet.

Sveriges Konservativa Studentjörbund framhåller beträffande fakultetsberedningarnas
sammansättning, att antalet representanter för universitet och högskolor
enligt förbundets uppfattning är alltför litet, i synnerhet i beredningarna
för humaniora och teologi respektive de tekniska vetenskaperna.

Centerns Studentjörbund anför:

. Förslaget om inrättande av fasta planeringsorgan i form av fem fakultetsberedningar
hälsar vi med den största tillfredsställelse. Enligt vår mening bör sam -

119

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1904

arbetet mellan fakultetsberedningarna och kanslersämbetet organiseras enligt de
riktlinjer Statskontoret föreslagit. Universitetskanslersämbetet bör sålunda fungera
som beredningsorgan åt de planerande organen och förvaltningsapparaten
vara gemensam. I konsekvens härmed behöver inte heller kanslerskollegiet tillföras
särskilda sekretariatsresurser.

Beträffande tillsättningen av universitetskansler anser vi liksom utredningen,
att denne bör förordnas av Kungl. Maj:t. Inte minst i egenskap av besvärsinstans
bör universitetskanslersämbetet stå fritt från beroende av de lokala universitetsintressena.

Sveriges Socialdemokratiska Studentförbund anför följande:

Förbundet menar att det är väsentligt att fakultetsberedningarna samordnas
genom ett överordnat organ. Detta kan lämpligen ske genom att låta beredningarna
ingå som avdelningar i kanslersämbetet, där kanslerskollegiet blir ämbetets
styrelse och den av regeringen utsedde kanslern i verklig mening ansvarig för
avvägningen mellan beredningarnas yttranden över petita. Kanslersämbetets
planerande och dess mer löpande arbete bör hållas åtskilda, men ämbetet bör
kunna använda samma utredningsresurser för båda dessa uppgifter.

Arbetsmarknadsstyrelsen understryker nödvändigheten av att de olika organ,
som kommer att medverka i det utredningsarbete som skall ligga till grund för
fakultetsberedningarnas planeringsverksamhet samverkar, så att dubbelarbete
undvikes.

Statskontoret anför bl. a. följande:

Statskontoret vill i anslutning till rapporten och i motsats mot utredningen
föreslå att universitetskanslersämbetet skall fungera såsom gemensamt planerings-
och utredningsorgan för fakultetsberedningarna. Detta innebär, att universitetskanslern
på ett helt annat sätt än enligt utredningens förslag kan såsom
initiativtagare och koordinator bli en drivande kraft i planeringsarbetet, att beredningarna
oaktat sin självständighet får ett starkt sammanhållande band och
att en fastare grund läggs för kanslerskollegiets slutliga samlade bedömning, vid
vilken statskontoret lägger stor vikt. Vidare skapas härigenom bättre kontakter
mellan den fortlöpande utredningsverksamhet av typen effektivitetskontroll, som
universitetskanslersämbetet avses utföra, och den utredningsverksamhet som
mera direkt är knuten till petitaarbete och annan planering. Ävenledes minskas
riskerna för bristande kontakter mellan och dubbelarbete av fakultetsberedningar
med angränsande ämnesområden, ett särskilt för de tekniska och naturvetenskapliga
fakultetsberedningarna viktigt spörsmål, liksom riskerna för motsvarande
svagheter i fråga om sådant planerings- och petitaarbete som avser
fakulteterna och sådant som avser service-organ etc. utan fakultetstillhörighet.

I fråga om det av universitetsutredningen föreslagna anmälningsförfarandet
vid utseende av kansler anför statskontoret:

Statskontoret är icke övertygat om att man kan finna lämpliga former för
ett sådant förslagsställande från beredningarnas sida. Om olika beredningar eller
fraktioner inom beredningarna skulle ha skilda uppfattningar i personfrågan
skulle vidare det av utredningen angivna syftet kunna snarare motverkas än
främjas. Enligt statskontorets mening kan man räkna med att Kungl. Maj:t

120

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196k

även utan anmälningsförfarande kommer att utse en universitetskansler som kan
vinna också beredningarnas och universitetens förtroende; den föreslagna proceduren,
som närmast ter sig som ett relikt av nuvarande kanslersval, bör därför
kunna utgå.

I sistnämnda fråga är statskontorets styrelse icke enhällig. En reservant1 inom
styrelsen anför följande:

I likhet med vad som för närvarande är stadgat bör såväl läroanstalternas
rektorer som universitetskanslern utses genom val av universitetens ordinarie
lärare. Endast härigenom skapas förutsättningar för att de skall kunna självständigt
och kraftfullt hävda forskningens behov och dess oberoende i förhållande
till statliga myndigheter. Betydelsen av detta oberoende, som överensstämmer
med en stark och värdefull tradition inom svenskt universitetsväsen, är visserligen
under ordinära omständigheter föga märkbar. Erfarenheter från vissa andra
länder visar emellertid, att under särskilt svåra förhållanden de akademiska läroanstalternas
frihet haft en så vittgående både principiell och praktisk betydelse,
att till dess förmån även vägande effektivitets- och rationaliseringssynpunkter
på organisationen av läroanstalternas ledning måste få vika.

Läkarutbildning sberedning en anför huvudsakligen följande:

Läkarutbildningsberedningen finner tanken tilltalande att det på det centrala
universitetsplanet upprättas planerande organ inom skilda ämnesområden.
Läkarutbildningsberedningen är medveten om bl. a. de problem av gränsdragningsnatur,
som kan uppkomma om man har var för sig relativt självständiga
organ för planering och för förvaltning. Det är dock enligt beredningens mening
väsentligt, att fakultetsberedningarna utformas till slagkraftiga organisationer,
som skall kunna framlägga rationella och väl underbyggda planer för forskningsoch
utbildningsorganisationens uppbyggnad. Det är därvid bl. a. nödvändigt, att
de erhåller sådana sekretariatsresurser, som sätter dem i stånd att var för sig
genomföra de omfattande och mycket varierande utredningar, som kan komma
att aktualiseras.

Det framgår icke klart, hur långt i detalj planeringsarbetet ansetts skola bedrivas
av de centrala planeringsorganen, t. ex. när det gäller sådana frågor som
ny-, om- eller tillbyggnader av institutioner. Konstruktionen av fakultetsberedningarna
maste emellertid bli beroende av i vilken omfattning sådana uppgifter
kommer att läggas på beredningarna. Exempelvis kan långtgående engagemang
från fakultetsberedningarna i byggnadsfrågor komma att förutsätta, att speciell
byggnadsteknisk sakkunskap är företrädd i beredningarna samt att deras sekretariat
dimensioneras med särskild hänsyn till härigenom aktuella behov.

Därest de centrala beredningarnas planeringsfunktioner blir så vittgående,
som ovan antytts, kan det vara ändamålsenligt att de omedelbart även övertager
de mer tillfälliga och begränsade planeringsuppgifter, som tidigare ålagts
skilda kommittéer eller beredningar. Läkarutbildningsberedningen utgör själv
ett sådant organ, vars planerande uppgifter sålunda skulle kunna tänkas bli övertagna
av den föreslagna fakultetsberedningcn för medicin, odontologi och farmaci.

Med hänsyn till det anförda kan det finnas anledning för läkarutbildningsberedningen
att kortfattat beröra några erfarenheter från läkarutbildningsberedningens
egen verksamhet.

1 Redaktören M. Ståhl.

121

Kungl. Maj:ts proposition nr BO ur 19(H

Beredningen liar inom ramen för sitt uppdrag dels redovisat förslag till principiella
lösningar vad gäller program för läkarutbildningens utbyggande, dels ock
avlämnat konkreta förslag till successiva vidgningar av läkarutbildningskapaciteten
vid de olika lärosätena. Beredningen har vidare medverkat vid uppföljningen
av statsmakternas beslut i fråga om ökad läkarutbildning, såväl vad gäller
utbyggnad av lärar- och övrig personalorganisation som på byggnadssidan.

För dess arbete har det varit av väsentlig betydelse för beredningen att ha
noggrann kännedom om den organisation, som finnes vid de olika lärosätena,
både vad gäller personella och byggnadsmässiga resurser. Det bär varit angeläget
för beredningen att hålla sig informerad om de övriga planer till utbyggnader av
intresse för läkarutbildningen, som efter hand framkommit, t. ex. inom sjukvårdsorganisationen.
För beredningen har det därvid varit nödvändigt att ha tillgång
till en fast sekretariatsorganisation, som kontinuerligt kunnat följa utvecklingen
inom berörda fält.

Beredningen vill framhålla, att hittillsvarande svårigheter att på grundval av
universitetsstatistikens data kontinuerligt kunna följa bl. a. examensfrekvensen
och studietidsförändringarna känts såsom en brist för beredningens verksamhet.
För att få underlag för bedömningar i skilda frågor har beredningen själv tvingats
genomföra vissa punktutredningar rörande utbildningens effektivitet i nyssnämnda
avseende. Det är därför synnerligen angeläget — oavsett de förbättrade
förhållanden, som kommer att råda, när den studiestatistiska avdelningens vid
statistiska centralbyrån verksamhet börjat giva resultat ■— att såväl den lokala
som den centrala förvaltningsmyndigheten för universitet och högskolor erhåller
den förstärkning, som möjliggör att utbildningen på ett rationellt sätt kan
bevakas.

I beredningens verksamhet har byggnadsfrågor av varierande natur varit vanliga.
Visserligen är byggnadsstyrelsen den centrala myndigheten för byggnadsplanering,
byggande och byggnadsförvaltning för de högre läroanstalterna. Byggnadsstyrelsen
är emellertid bl. a. för sitt arbete med programmering av till-, omoch
nybyggnader beroende av samråd med det centrala planeringsorganet inom
ämnesområdet i fråga. Med hänsyn till den centrala roll som byggnadsfrågor kan
komma att intaga i ett permanent centralt planeringsorgans verksamhet, är det
således av värde, att en kontinuerlig samverkan etableras mellan dessa organ
var för sig och byggnadsstyrelsen.

Teologiska fakulteten i Uppsala anför i huvudsak följande:

Fakulteten ansluter sig till förslaget om inrättande av fakultetsberedningar.

Universitetskanslern får enligt utredningens förslag vid sin sida ett kanslerskollegium,
mot vars upprättande och sammansättning fakulteten icke har något
att erinra. Kanslers uppgift blir, vid sidan av åliggandet att vara chef för förvaltningen,
att i kanslerskollegiet granska, överarbeta och samordna universitetens
petita, innan dessa inges till departementet, samt att dessutom taga sadana
initiativ, som främjar universitetens verksamhet. Principiellt sett blir hans
ställning därför i allt väsentligt densamma som tidigare, nämligen att såsom universitetens
högste förtroendeman företräda dessas intressen inför statsmakterna.
Under sådana förhållanden kan fakulteten icke finna att tillsättningsförfarandet
i princip bör ändras utan anser att kanslern i överensstämmelse med sunda demokratiska
principer alltjämt bör väljas av universiteten. Detta utesluter icke att
en enklare och smidigare valprocedur än den hittills tillämpade bör kunna användas,
om så befinnes särskilt önskvärt. Förvandlas emellertid kanslern till att
bli en utan universitetens hörande och medverkan av Kungl. Maj:t utnämnd

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

ämbetsman, kommer universitetskanslersämbetet automatiskt att förvandlas till
en departementet i alla hänseenden underordnad instans. Under sådana omständigheter
måste fakulteten fråga sig, om icke mycken tid och framförallt kostnad
kan sparas genom en förenklad organisation. Fakulteten, som sedan åratal tillbaka
arbetar med otillräckliga anslag, anser för sin del att alla tänkbara besparingar
bör göras på det administrativa och förvaltningsmässiga planet i syfte att
en rikligare tilldelning av'' medel kan ske till det som är avsikten med universitetsorganisationen,
forskning och undervisning i förening med utbildning. En Länkbar
förenkling vore att något förstärka vederbörande byrå i departementet, som
handlägger ärenden gällande universitet och högskolor, att delegera ytterligare
en del ärenden till universiteten, att sammanhålla fakultetsberedningarna i ett
fristående organ under en av universitet och högskolor utsedd ordförande. En
ledande princip i all statsförvaltning borde vara att undvika onödiga mellaninstanser,
som endast försinkar och fördyrar ärendenas behandling. Den sista
granskningen, som i realiteten innebär en avsevärd nedprutning av anslagsäskandena
utföres till sist — vilket system man än väljer — i departementet,
under hänsynstagande till finansdepartementets synpunkter.

För en effektiv universitetsadministration och förvaltning är kanslersämbetet
visserligen ingalunda oumbärligt. Under förutsättning att kanslern alltjämt får
behålla sin ställning som universitetens valde förtroendeman representerar dock
universitetskanslersämbetet enligt fakultetens mening en sådan tillgång för
svenskt universitetsväsen att övervägande skäl talar för dess bibehållande.

Juridiska fakidteten i Uppsala anför:

Fakulteten kan i princip ansluta sig till förslaget om fakultetsberedningar och
finner tanken om en särskild fakultetsberedning för rätts-, samhälls- och företagsvetenskaperna
riktig. Fakulteten vill dock framhålla att en dylik beredning icke
kan anses tillfredsställande ur de juridiska fakulteternas synpunkt, såvida icke
dess sammansättning göres sådan, att beredningen kommer att innehålla åtminstone
två representanter för dessa fakulteter. För fakulteten har det framstått
som oklart, hur man bör ordna förhållandet mellan beredningarna och kanslersämbetet,
Möjligen böra de knytas närmare till kanslersämbetet än som skett i
förslaget, åtminstone på så sätt att kanslern göres till ordförande i fakultetsberedningarna.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför följande:

Medicinska fakulteten anser, att de föreslagna fakultetsberedningarna bör
kunna fylla en utomordentligt viktig funktion vid planeringen av universitetens
och forskningens framtida utveckling. Fakulteten har ingen erinran mot förslaget
om beredningarnas sammansättning.

Närvaron i beredningarna av representanter för både universitet och allmänhet
bör ge en möjlighet att vid planeringen utnyttja skilda typer av specialkunskap.
Skapandet av ett kanslerskollegium innebär garanti för en lämplig samordning
av planeringen. Medicinska fakulteten vill också med skärpa framhålla, att den
delar universitetsutredningens uppfattning, att de statliga forskningsråden även
i fortsättningen bör ha en från den centrala universitetsledningen fristående ställning.
Fakulteten delar sålunda på denna punkt icke — liksom ej heller för övrigt
— statskontorets mening, enligt vilken universitetens centrala ledning, i högre
grad än enligt universitetsutredningens förslag, anses böra vara koncentrerad till
kanslerskollegiet. I stället vill fakulteten livligt på alla punkter tillstyrka den av
universitetsutredningen föreslagna organisationen av den centrala universitetsledningen.

12.''!

Kungl. Maj:tu ''proposition nr 50 år 19Gb
Eu reservant inom fakulteten har emellertid anfört i huvudsak följande:

l)ct nya kanslcrsämbetets uppgift blir icke längre att såsom universitetens
och högskolornas högste företrädare framlägga deras önskemål och behov för
Kungl. Maj:t. Denna del av den nuvarande kanslerns uppgifter skall enligt utredningens
förslag överflyttas till beredningarna, i vilka universiteten föreslås få
ett medinflytande. Det måste emellertid da beaktas, att detta medinflytande är
förhållandevis mycket litet. Eu bestämmelse om att universitetskanslern skall
förordnas efter anmälan av beredningarna kan därför visserligen sägas skapa
någon garanti för gott samarbete mellan universitetskanslern och beredningarna
men icke med skäl sägas åvägabringa detsamma mellan universitetskanslern och
universiteten.

Endast en minoritet av ledamöterna i fakultetsberedningarna utses inom förslag,
upprättade av de berörda fakulteterna själva. Reglerna för uppgörande av
förslag äro sådana, att vid varje förordnandetillfälle antalet föreslagna skall motsvara
minst tre gånger det antal ledamotsplatser, som skall besättas. Kungl.
Maj:t beredes härigenom relativt god möjlighet att utse personer, som kunna
väntas lyhörda för dess intentioner.

Utredningens förslag medföra sålunda, att universitetens medinflytande i universitetens
centrala styrelse kan komma att reduceras till eu fiktion.

Jag anser sålunda, att utredningens förslag beträffande universitetens centrala
ledning i vissa avseenden icke äro för universiteten godtagbara. Universitetskanslern
bör utses av universitet och högskolor, och av fakulteterna utsedda ledamöter
i fakultetsberedningarna böra äga majoritet i dessa.

Ilis torisk-filosof iska sektionen i Uppsala anför i huvudsak följande.

Beträffande tillsättningen av universitetskansler innebär utredningens förslag
enligt sektionens mening en avgjord förbättring. Sektionen utgår från att Kungl.
Maj :t skall träffa sitt val bland dem som föreslagits av fakultetsberedningarna
och att detta kommer till klart uttryck i stadgarna.

Sektionen vill för sin del tillstyrka upprättandet av fakultetsberedningar och
vill understryka vikten av att till ledamöter utses personer, som verkligen har
tid och intresse för ett aktivt deltagande.

Sektionen anser emellertid icke, att utredningen kommit fram till ett väl avvägt
system vid uppdelningen av vetenskapsområdena pa de olika beredningarna.

Det framgår icke varför utredningen föreslår att de teologiska och humanistiska
fakulteterna (liksom också de tekniska vetenskaperna) skulle ha endast tre
representanter, medan i övriga beredningar vederbörande fakulteter skulle ha
fyra ledamöter.

Svagheten i utredningens system synes emellertid framför allt vara disproportionen"mellan
bredden av de vetenskapsområden som varje fakultetsberedning
skall svara för. Medan en beredning skulle handlägga alla frågor rörande de tekniska,
långt differentierade och i antal snabbt växande ämnena, och en annan
beredning skulle handlägga samtliga naturvetenskapers ärenden, skulle en beredning
representera den i förhallande till dessa områden i varje fall ännu mycket
smala samhällsvetenskapliga och juridiska sektorn.

En bättre balans i systemet synes kunna uppnås genorn att minska detta med
en beredning och sammanföra de teologiska, juridiska, sprakvetenskapliga, historisk-filosofiska
och samhällsvetenskapliga ämnesområdena till en beredning. En
sådan beredning torde icke få ett mindre homogent vetenskapsområde än den
tekniska och den naturvetenskapliga beredningen. I gengäld borde i varje fall
universitetsrepresentanternas antal ökas både i denna beredning och i de övriga.

124

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

Med åtta universitetsrepresentanter i den här föreslagna beredningen för teologi,
juridik, humaniora inklusive samhällsvetenskap och den ekonomiska gruppen
torde bättre garantier vinnas för verkligt sakkunniga bedömningar och avvägningar
än genom universitetsutredningens förslag och en bättre samordning
mellan varandra naturligt närstående vetenskapsområden skulle kunna komma
till stånd. Visserligen skulle icke därmed alla fakulteter och sektioner vara företrädda,
vilket kanske i sig skulle kunna vara önskvärt, men genom ett lämpligt
urval och genom ett effektivt samråd mellan de förslagsställandc grupperna borde
både samtliga lärosäten och samtliga större ämnesområden kunna bli företrädda.
Det kan övervägas i vad man särskilda bestämmelser kan behövas för att garantera
detta syfte, som bör vara klart uttryckt i vederbörande stadga.

Om en sådan i vidaste bemärkelse humanistisk beredning skulle anses alltför
omfattande, borde de teologiskt-humanistiska och juridisk-samhällsvetenskapliga
beredningarna avge gemensamma petita och liknande förslag i analogi med vad
som föreslås för de tekniska och naturvetenskapliga beredningarna, detta för att
uppnå en effektivare samordning redan före behandlingen i kansler skollegiet.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala anför i huvudsak följande:

I förhållande till nuvarande system innebär universitetsutredningens förslag
om sättet för utseende av universitetskansler en förenkling. Universiteten vilja
gärna betrakta universitetskanslern såsom sin förtroendeman, och sektionen får
därför som sin mening uttala den bestämda förhoppningen, att Kungl. Maj:t
kommer att träffa sitt val bland dem, som föreslagits av fakultetsberedningarna.

Sektionen tillstyrker utredningens förslag, att fakultetsberedningar inrättas.
Mot den föreslagna grupperingen av fakulteter på de olika beredningarna har
sektionen den invändningen, att språkvetenskap liksom även ett flertal andra
humanistiska ämnen å ena sidan och teologi å den andra sidan ofta äro så vitt
skilda fält, att det måste anses fullt motiverat med inrättandet av en särskild
fakultetsberedning för humaniora. Sektionen vill även bestämt avvisa det förslag
rörande sammansättningen av beredningarna, som framlagts och som innebär,
att företrädarna för universiteten skulle komma i en minoritetsställning.
De avvägningar, som komma att göras i fakultetsberedningarna komma uppenbarligen
att bli av vital betydelse för forskningens och utbildningens kvalitet,
icke blott dess dimensionering. Det vore synnerligen olyckligt, om vid dessa
avvägningar lekmannarepresentanter och företrädare för avnämarna finge det
avgörande inflytandet. Denna kategoris dominans i planeringsarbetet skulle f. ö.
ytterligare ökas genom utbildningsråden. Sektionen tycker sig finna, att utredningen
både i fråga om fakultetsberedningarna och i andra sammanhang vill tillförsäkra.
avnämargruppen ett mycket starkt, kanske avgörande inflytande på
utformningen av utbildningens innehåll. Det förefaller sektionen, som om utredning™
inte tillräckligt beaktat, att all utbildning inte kan skäras over cn kam.
Vad gäller utbildningen åtminstone inom humanistiska fakulteten, torde avnämarnas
anspråk på att få göra sina intressen gällande vara mindre befogade, när
det gäller den högre utbildningens innehåll och organisation, än när det gäller
den lägres. Inte heller kan sektionen finna, att de olika fakulteterna över lag stå
i samma förhållande till »allmänna intressen» och avnämargruppen. Sektionen
kan icke medge, att innehållet av den utbildning, sektionen ger, i realiteten skall
fixeras av företrädare för allmänna intressen och de avnämarintressen, som icke
äro universitetens. Ett drag ha de olika fakulteterna gemensamt i avnämarfrågan:
de äro i viss utsträckning sina egna avnämare, nämligen i den mån inom dem

125

Kungl. Maj:Is proposition nr 50 år 19ti.i

bedrives högre utbildning och forskning; forskningens villkor bestämmas i hög
grad av den lägre utbildningens kvalitet. Det är redan därför skäligt, att fakulteterna
ges betryggande möjligheter att hävda sina synpunkter inom fakultetsberedningarna.
För de fakulteter, som handha utbildningen av lärare, gäller dessutom,
att de även indirekt äro sina egna avnämare, i det att de ha att utbilda
dem, som fått sin tidigare utbildning av dem, som fakulteterna själva utbildat.
Beträffande dessa fakulteter föreligga tydligen ännu starkare skäl, att universitetsintressena
få en stark representation i beredningarna. Sektionen vill på dessa
grunder föreslå, att fakultetsberedningarna ges en sådan sammansättning, att
varje sektion och fakultet i dem företrädes av en sin ledamot och att falcultetsberedningens
ledamöter begränsas till dessa. Sammanträdena kunde lämpligen äga
rum under kanslers ordförandeskap och därigenom en instans i en tungrodd organisation
inbesparas.

Därest fakultetsberedningar tillkomma med företrädare för varje fakultet och
sektion, kommer en länge känd brist i petitabehandlingen att kunna avlägsnas,
nämligen den, att en samordning icke kunnat ske på riksplanet fakulteterna
emellan under gemensamt ansvar. Det avnämarintresse, som utredningen tänkt
sig företrätt i fakultetsberedningarna, synes sektionen närmast höra hemma i
utbildningsråden.

Större konsistoriet i JJppsala, som, enligt vad som framgår av det föregående,
anser att kanslerns ansvar för planeringsarbetet bör bevaras i den formen, att
universitetskanslern göres till ordförande i samtliga beredningar, anför rörande
kanslerns och beredningarnas ställning i huvudsak följande:

Konsistoriet anser att kanslers ställning såsom universitetens högste företrädare
vid tillsättningsförfarandet bör markeras därigenom, att det med ett visst
antal universitetsrepresentanter förstärkta kanslerskollegiet upprättar förslag,
varefter Kungl. Maj:t förordnar universitetskanslern för en sexårsperiod.

Utredningens förslag att inrätta fakultetsberedningar anser konsistoriet vara
ett av utredningens värdefullaste uppslag.

Konsistoriet finner en bedömning av antalet fakultetsberedningar och dessas
arbetsområden svår att verkställa, särskilt som meningarna vid universitetet
divergera och anser att denna viktiga fråga behöver ytterligare belysas.

Sammansättningen av fakultetsberedningarna ger anledning till betänkligheter.
Det kan anses givet att universitetens representanter inom varje beredning
komma att stanna i en på förhand garanterad minoritet. Konsistoriet kan icke
finna det riktigt att den av universitet och högskolor företrädda sakkunskapen,
vilken är absolut nödvändig, om fakultetsberedningarna skola kunna tillfredsställande
fylla sin uppgift, blir så svagt företrädd i dessa organ, som ju enligt
utredningens förslag komma att spela en utomordentligt viktig roll. Konsistoriet
måste därför yrka på en representation, som är så beskaffad, att den åt sakkunskapen
säkrar ett avgörande inflytande på ärendenas behandling.

Teologiska fakulteten i Lund förordar, att inom fakultetsberedningen för
humaniora och teologi fyra ledamöter utses inom förslag av de berörda fakulteterna.

Juridiska fakulteten i Lund anser, att i varje fakultetsberedning en representant
bör ingå för varje berörd fakultet. Denna komplettering av fakultetsbered -

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

ningarna kan enligt fakultetens mening utan olägenhet göras utan ökning av
antalet övriga ledamöter av beredningarna.

Medicinska fakulteten i Lund anför följande:

Den föreslagna sammansättningen av de s. k. fakultetsberedningarna vill fakulteten
med skärpa motsätta sig. Varje berörd fakultet skall ovillkorligen vara
företrädd på detta plan.

Humanistiska fakulteten i Lund anför:

Beträffande de av utredningen föreslagna fakultetsberedningarna skulle fakulteten
helst sett, att den inte sammankopplats med teologiska fakulteten. Den vill
emellertid bestämt hävda, att representationen måtte utökas till att omfatta fyra
till fem ledamöter mot av utredningen föreslagna tre, så att en representant för
varje universitet kommer att ingå i beredningen. Fakulteten kan nämligen under
inga förhållanden dela utredningens åsikt att »ortsrepresentation bör undvikas».

Större konsistoriet i Lund anför i huvudsak följande i anledning av universitetsutredningens
förslag om avskaffande av kanslersvalet:

Det är ej förvånande, att detta förslag väcker stora betänkligheter inom universiteten.
Alltsedan universitetens tillkomst har kansler valts av universiteten
såsom en deras förtroendeman inför Kungl. Maj:t. Den viktigaste orsaken till
att universiteten — till skillnad från övriga statliga organ och institutioner — har
behov av särskild representation inför Kungl. Maj:t ligger, som universitetsutredningen
framhåller, i det mycket betydelsefulla särdrag hos universitetsväsendet,
att en stor del av dess resurser är ställda till förfogande för möjliggörande
av en fritt vald och fritt bedriven forskning vars villkor, utveckling och
behov kan bedömas endast av forskarna själva. Konsistoriet kan bekräfta, att
kanslerns ställning som en vald förtroendeman för universiteten uppfattas »som
en värdefull garanti för universitetsverksamhetens arbetsvillkor och universitetens
möjligheter att hos statsmakterna vinna gehör för sina synpunkter och
önskemål».

Emellertid måste man vid frågans bedömande taga hänsyn till de ändringar
av universitetskanslersämbetets uppgifter som den nya organisationen kommer
att föra med sig. Enligt universitetsutredningens förslag skall petitaärendena
överflyttas på ett antal fakultetsberedningar; konsistoriet har som nedan framgår
funnit sig böra tillstyrka att sådana beredningar inrättas. Det blir då icke längre
kanslerns uppgift att såsom universitetens representant framlägga dessas önskemål
och behov för Kungl. Maj:t. Denna uppgift kommer att åvila fakultetsberedningarna
och deras sammanhållande organ, kanslerskollegiet.

Kanslersämbetets uppgifter i den nya organisationen kommer i stort sett att
reduceras till dels administrativ kontroll, dels utredningsarbete.

Konsistoriet har känt tvekan inför denna konstruktion av kanslersämbetet.
För universitetsutredningens förslag talar dock med styrka, att det är ofrånkomligt
att statsmakterna, som anslår och i framtiden i långt högre grad måste
bevilja mycket stora belopp till universitetsväsendet, önskar utöva såväl formell
kontroll som sakkontroll över hur resurserna användes och utnyttjas. Det synes
härvid vara lämpligast, att kanslersämbetet utformas som ett organ för sådan
kontroll, varvid det givetvis måste i största möjliga utsträckning frikopplas från
uppgifter av annan art.

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19G^

Med en sådan utformning av universitetskanslersämbetet är det riktigt, att
universitetskanslern kommer att bli en Kungl. Maj:ts förtroendeman mera än
universitetens.

Av nu anförda skäl anser sig konsistoriet kunna tillstyrka universitetsutredningens
förslag att universitetskanslern i den nya organisationen förordnas av
Kungl. Maj:t. Givet är dock, att om kanslersämbetets uppgifter utformas på
annat sätt än ovan angivits, kan konsistoriets ståndpunkt i frågan bli en annan.

I syfte att skapa en garanti för gott samarbete inte endast med fakultetsberedningarna
utan också med de underställda universiteten föreslår konsistoriet, att
förordnandet av universitetskansler sker efter förslag av kanslerskollegiet, förstärkt
med universitetens rektorer.

Universitetsutredningens förslag om inrättande av fakultetsberedningar för
planeringsarbetet tillstyrkes i princip av konsistoriet, som vidare anför följande:

Konsistoriet har förut understrukit universitetsutredningens uttalande att
universitetsväsendet företer det mycket betydelsefulla särdraget, att en stor del
av dess resurser är ställda till förfogande för möjliggörande av en fritt vald och
fritt bedriven forskning, vars villkor, utveckling och behov endast kan bedömas
av forskarna själva. Detta särdrag medför, att universiteten har behov av en
särskild representation, som inför Kungl. Maj:t framlägger deras synpunkter och
önskemål. Enligt universitetsutredningens av konsistoriet tillstyrkta förslag
kommer denna uppgift icke i framtiden att åvila universitetskanslern utan i
stället fakultetsberedningarna. Dessa beredningar måste därför organiseras
på ett sådant sätt, att de verkligen blir representativa för åsikter och önskemål
inom universiteten. Fakultetsberedningarna skall vidare fungera som kontaktorgan
mellan regeringen och de akademiska läroanstalterna. Även för fyllandet
av denna funktion är det nödvändigt, att beredningarna är så organiserade, att
de kan anses representera universiteten. Givetvis är det av vikt, att universitetens
petita blir belysta och bedömda även ur avnämarnas synpunkt. Det är därför
i och för sig riktigt att företrädare för olika avnämarsynpunkter ingår i beredningarna,
men detta får icke leda till att universitetsväsendets företrädare kommer
i minoritet inom beredningarna.

Av vad konsistoriet ovan anfört framgår, att fakultetsberedningarna, om de
skall kunna fullgöra sina uppgifter att framlägga och bedöma universitetens
behov och önskemål, måste ha en sådan sammansättning att en sakkunnig
behandling av petitaärendena blir garanterad. Först därigenom blir universitetsutredningens
grundtanke angående sakkunskap i varje instans genomförd även
på högsta planet.

Konsistoriet finner, att fakultetsberedningarna framför allt bör sammansättas
så att de verkligen kan anses representera universiteten. Detta kan endast ske
på så sätt att forskarna/lärarna tillförsäkras majoritet inom beredningarna. Konsistoriet
vill därför bestämt yrka, att så sker. Med hänsyn till önskvärdheten av
att beredningarna har ingående kännedom om de olika fakulteternas speciella
förhållanden, finner konsistoriet att övervägande skäl talar för att varje fakultet
blir representerad. Det finns däremot ingen anledning att ändra på universitetsutredningens
förslag i fråga om antalet representanter för avnämargruppen.

Då fakultetsberedningarna skall föra universitetens talan hos och representera
universiteten inför Kungl. Maj:t, synes det konsistoriet självklart, att ordförandena
i de olika fakultetsberedningarna utses av beredningarna själva och icke av
Kungl. Maj:t.

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Medicinska fakidteten i Göteborg yttrar:

Fakulteten uppskattar i princip universitetsutredningens förslag om inrättandet
av fakultetsberedningar. Beträffande deras sammansättning har fakulteten
emellertid avvikande mening men vill här blott beröra beredningen för medicin,
odontologi och farmaci. Enligt betänkandet skall blott fyra av de nio ledamöterna
väljas från vederbörande fakulteters resp. högskolors lärarstaber. Detta skulle
innebära, att de medicinska läroanstalterna torde få två representanter, varav
eventuellt en även skulle tillhöra det medicinska forskningsrådet. Det måste
anses uteslutet att man genom en sådan organisation skulle kunna erhålla en
tillfredsställande behandling av den för varje fakultets verksamhet så utomordentligt
viktiga pctitan. Inte heller skulle det bli möjligt att fungera som ett
nära kontaktorgan mellan regeringen och de olika lärosätena eller, såsom universitetsutredningen
åsyftar täcka de huvudsakliga forskningsområden beredningen
har att arbeta för. Fakulteten anser det nödvändigt, att varje medicinsk fakultet
får en representant i den här berörda fakultetsberedningen. Detta kan vinnas
utan nämnvärd ökning av antalet ledamöter genom att minska lekmannarepresentationen,
vilket ej kan anses ofördelaktigt om, såsom fakulteten föreslår, ett
särskilt utbildningsråd inrättas.

Humanistiska fakulteten i Göteborg anför:

Fakulteten hälsar förslaget om fakultetsberedningar med stor tillfredsställelse
men vill samtidigt framhålla angelägenheten av att de humanistiska fakulteterna
erhåller större representation i motsvarande fakultetsberedning än vad som föreslås
i betänkandet samt att humaniora ej sammanföres med de teologiska disciplinerna
till en gemensam fakultetsberedning.

Större konsistoriet i Göteborg anför bl. a. följande:

Ändamålet med fakultetsberedningarna är att söka åstadkomma en fortlöpande
central avvägning mellan de önskemål och behov som de olika lärosätenas fakulteter
anmäler i sina till beredningen ingivna petita. En dylik central avvägning
och samlad bedömning är att hälsa med största tillfredsställelse.

Det synes konsistoriet tvivelaktigt, huruvida den för universiteten föreslagna
representationen kan garantera en allsidig och tillfredsställande belysning av
fakulteternas anslagsäskanden inom beredningarna.

En ökning av universitetsrepresentationen i dessa beredningar är utan tvivel
ett angeläget önskemål. Med en för varje universitetsort utsedd representant för
medicin och odontologi tillsammans samt en representant för farmaceutiska institutet
skulle sammanlagda antalet ledamöter i den medicinska beredningen med
i övrigt bibehållen representation för allmänna intressen och för kanslersämbetet
uppgå till elva i stället för de föreslagna nio. Med en på samma sätt konstituerad
representantion för de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna
skulle motsvarande fakultetsberedningar komma att bestå av elva resp.
tio ledamöter. En sådan förstärkning av universitetsinslaget bör vara möjlig utan
att beredningarna växer till ett omfång som försvårar deras arbete.

Konsistoriet understryker slutligen, att ett stort ansvar kommer att vila på
fakultetsberedningarnas sekreterare, vilka torde komma att fungera som föredragande.

I frågan rörande proceduren vid utseende av kansler anför konsistoriet följande:

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196It

Det kan enligt konsistoriets mening starkt ifrågasättas, huruvida sex korporationer
med tillsammans över fyrtio överläggande och beslutande ledamöter verkligen
utgör en smidigare och lätthanterligare apparat än den nuvarande elektorsförsamlingen.
Om tillsättningsförfarandet skall kunna omgivas med nödig diskretion
och grannlagenhet, måste valet läggas i händerna på en väsentligt mindre
församling, bestående av t. ex. de centrala beredningarnas ordförande. För att
säkerställa universitetens inflytande skulle denna församling kunna utökas med
ett begränsat antal universitetsrepresentanter, en för varje lärosäte, valda av
vederbörande konsistorium eller motsvarande korporation. Fn annan utväg vore
att behålla elektorsinstitutionen men samtidigt väsentligt nedbringa elektorernas
antal. Eu på något av dessa sätt sammansatt församling skulle utan tvivel ha
större förutsättningar att lösa denna ömtåliga uppgift än de centrala beredningarna
tillsammantagna.

Konsistoriet vill således liksom utredningen förorda att Kanslern tillsättes av
Kungl. Maj:t på sex år men att detta sker efter anmälan av en förslagsställande
församling, bestående antingen av ordförandena i de centrala beredningarna samt
representanter för de berörda läroanstalterna, eller av valda elektorer. Denna
församling skall äga att för Kungl. Maj:t framlägga förslag om högst tre personer.

Större konsistoriet i Göteborg är emellertid, som framgått av det föregående
ej enigt i sitt yttrande rörande universitets/högskoleväsendets centrala ledning.
De fyra reservanter, vilka förordar ett sammanförande till ett organ av såväl de
administrativa som de planerande uppgifterna, anför vidare följande:

Universitetskanslersämbetet bör organiseras som ett centralt ämbetsverk
under en styrelse med universitetskanslern som ordförande och ordförandena i
de centrala beredningarna som ledamöter. Denna styrelse skulle sålunda till sin
sammansättning överensstämma med det föreslagna kanslerskollegiet. Till denna
styrelse bör fakultetsberedningarna anslutas som beredande och initiativtagande
organ. Därav följer bl. a. att de förslag till åtgärder som beredningarna kan finna
påkallade eller lämpliga alltid kommer att behandlas av universitetens överstyrelse,
kanslersämbetet. Den befogenhet som utredningen vill tilldela beredningarna,
nämligen att, med förbigående av universitetskanslersämbetet, väcka
förslag om dylika åtgärder, skulle därigenom bortfalla.

En reservant1 inom konsistoriet uttalar sig för att det bör ankomma på Kungl.
Maj :t att utan föregående anmälningsförfarande utse kansler.

Juridiska fakulteten i Stockholm anför i frågan om kanslerns ställning följande:

Fakulteten vill hävda att utredningen icke tillräckligt beaktat värdet av att
universitetskanslern så långt möjligt har universitetens förtroende. Utan tvekan
blir ett sådant förtroende mycket svårare att uppnå med det av utredningen
föreslagna systemet.

I detta sammanhang berör fakulteten även universitetsutredningens förslag
rörande rätt för universitetskanslern att till tjänsteman inom ämbetet delegera
beslutanderätt i visst ärende eller viss grupp av ärenden. Fakulteten anför:

Fakulteten anser att en översyn i restriktiv anda här är erforderlig. Det är icke
lämpligt att förslag från universitetsmyndigheterna i stor utsträckning formellt
avgöras av tjänstemän i universitetskanslersämbetet.

1 Professor A. Attman.

5 — Bihang till riksdagens ■protokoll 196lf. 1 sand. Nr 50

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

Beträffande förslaget om fakultetsberedningar anför fakulteten bl. a.:

Utredningens förslag, att fakultetsorganens petita i framtiden skola ingivas
direkt till vederbörande fakultetsberedning, finner fakulteten lämpligi, dock
endast under det bestämda villkoret att beredningen inrymmer representation
från respektive fakulteter.

Utredningens förslag att de nio ledamöterna av varje fakultetsberedning, utom
den av universitetskanslersämbetet utsedde, förordnas av Kungl. Maj:t, dock
att ett visst antal — i den rätts- och samhällsvetenskapliga beredningen fyra av
ledamöterna — utses inom förslag, upprättade av de berörda fakulteterna själva,
kan fakulteten icke godtaga. Nämnda förslag garanterar endast ett ringa, om
ens något deltagande och inflytande från berörda juridiska fakulteters sida. Det
synes fakulteten naturligt att beredningens förslag, vilka avse fakulteternas verksamhet,
tillkomma under representation från varje berörd fakultet och att beredningens
ledamöter till övervägande del väljas av fakulteterna.

Humanistiska jakulteten i Stockholm anför i huvudsak följande:

Vid granskningen av detalj förslagen tvingas fakulteten att anföra starka betänkligheter,
särskilt mot fakultetsberedningarnas konstruktion. Utredningen har
ansett det nödvändigt att begränsa antalet dylika beredningar till fem, vilket
bl. a. medfört att de humanistiska disciplinerna sammanförts med de teologiska
till en beredning och samhälls- och företagsvetenskaperna sammanslagits med
juridiken till en annan. Även om detta korresponderar ganska väl mot de nuvarande
forskningsrådens ämnesdomäner och även om ett större antal beredningar
givetvis försvårar budgetarbetet, kan utredningens förslag icke betraktas som
välgrundade. Den första förutsättningen för samverkan i planeringsfrågorna är
självfallet åtminstone ett minimum av överensstämmande intressen och ämnesinriktning.
Några bärande skäl att frångå den traditionella fakultetsgrupperingen
har utredningen enligt fakultetens bestämda mening icke presenterat. Det rimliga
alternativet måste vara en beredning för varje fakultet. Fakulteten betraktar det
vidare som självklart, att varje lokal fakultet måste få sin egen representant i
riksorganet.

Ett samgående med de teologiska fakulteterna finner fakulteten av flera skäl
ytterst betänkligt. Visserligen kommer vissa av fakulteternas ämnen varandra
nära i sin forskning, men utbildningssidan uppvisar utomordentligt stora innehållsliga
och formella olikheter: det är vidare svårt att inse, hur man i en dylik
gemensam beredning skall kunna ge avnämarintressena en representation, som
kan omfatta både humaniora och teologi. Med tanke på hur de teologiska fakulteterna
hittills behandlats i reformarbetet synes betänkandets tal om »utbyggnad»
f. ö. närmast ge en ironisk effekt, och fakulteten betraktar även av det skälet
den föreslagna samarbetskonstruktionen som oroväckande. De anförda invändningarna
uppfattas som så vägande, att fakulteten tvingas ta bestämt avstånd
från de nu framlagda förslagen, vilka måste bli föremål för ytterligare utredning
och en grundlig omarbetning.

Matematisk-natur vetenskaplig a jakulteten i Stockholm anför bl. a. följande:

Fakulteten anser det fördelaktigt, att kontaktorgan på detta sätt skapas mellan
regeringen och de akademiska läroanstalterna och tillstyrker därför i princip
förslaget. Ifråga om den föreslagna sammansättningen av dessa fakultetsberedningar
hyser fakulteten däremot vissa betänkligheter. Framför allt med hänsyn
till det stora ämnesområde, som var och en av de fem fakultetsberedningarna

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b 131

skall ansvara för, anser fakulteten, att fackmannarepresentationen i beredningarna
gjorts alldeles för svag. Enligt fakultetens mening bör såsom ett minimum
sex ledamöter utses inom de av fakulteterna upprättade förslagen, detta för att
åtminstone en något så när allsidig sakkunnigrepresentation skall kunna säkerställas.
Denna förändring i beredningarnas sammansättning skulle kunna tänkas
ske enligt två alternativ. Antingen kan det sammanlagda antalet ledamöter i
varje beredning förbli oförändrat nio, varvid de av Kungl. Maj:t utsedda lekmannarepresentanterna
skulle minskas från fyra till två, eller också kan antalet
ledamöter utökas till elva. Med hänsyn till den vikt som universitetsutredningen
lägger vid att de allmänna intressena får fullgod representation i fakultetsberedningarna
vill fakulteten förorda det senare alternativet.

Enligt fakultetens mening bör dessa fakultetsberedningar utgöra rådgivande
organ på kanslers nivå. Petitaärenden exempelvis bör sålunda gå direkt från universiteten
till Kansler, för att därefter, om Kansler så finner påkallat, kunna
remitteras till respektive fakultetsberedning för yttrande.

Större konsistoriet i Stockholm förordar, som framgår av det föregående, att
universitetskanslern ges högsta ansvar för såväl den administrativa ledningen
som planeringsarbetet för universitets/högskoleväsendet. Någon kollegial styrelse
för universitetskanslersämbetet förordas icke av konsistoriet. Rörande tillvägagångssättet
vid utseende av universitetskansler anför konsistoriet följande:

Konsistoriet anser det beklagligt, om tillsättningsförfarandet skulle ändras så,
att kanslern icke längre komme att framstå såsom en universitetens förtroendeman.
Konsistoriet föreslår, att ett valsystem bibehålls, som innebär att universitetskanslern
vid sin utnämning åtnjuter både universitetens och Kungl. Maj:ts
förtroende. Den nuvarande valkorporationen bör ersättas med en församling
som består av fakultetsberedningarnas ordförande samt universitets- och högskolerektorerna.

Beträffande organisationen för planeringsarbetet yttrar konsistoriet följande:

Både planläggning och petitaarbete bör försiggå under kanslerns medverkan.
Enligt nuvarande praxis brukar kanslern före sitt ställningstagande till universitetens
petita rådgöra med representanter för varje lärosäte. Denna anordning,
som konsistoriet finner mycket ändamålsenlig, borde kunna kompletteras med
ett samråd på fakultetslinjen. Huruvida ett sådant samråd verkligen behöver
bindas till organisatoriska former synes icke helt självfallet.

Beträffande de föreslagna fakultetsberedningarna anser konsistoriet att varje
fakultet måste äga en representant i vederbörande beredning. Endast därigenom
skulle fakultetsberedningarna kunna framstå såsom auktoritativa företrädare
för universiteten. Om beredningarna icke får sådan karaktär, finner konsistoriet
det riktigare att de endast ges rådgivande karaktär och inordnas i kanslersämbetet.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i IJmeå, till vars yttrande organisationskommittén
anslutit sig, anför följande:

I likhet med utredningen anser lärarkollegiet att universitetskanslern bör förordnas
av Kungl. Maj:t för högst sex år i sänder efter anmälan av de centrala
beredningarna. Lärarkollegiet vill tillstyrka inrättandet av fakultetsberedningar,
som torde bli värdefulla instanser för att samordna de olika lärosätenas petitafrågor
och för planeringen av den högre undervisningen och forskningen.

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför i huvudsak följande:

För de till universitetskanslersämbetet hörande ärendena vill lärarkollegiet
tänka sig en anknytning till fakultetsberedningarna och kanslerskollegiet likartad
med den, som motsvarande ärenden på universitetsplanet ha till fakulteter och
sektioner ävensom konsistoriet. De av dessa ärenden, som avse forskning och
utbildning, skulle härvid liksom motsvarande petita- och andra planeringsärenden,
behandlas i fakultetsberedningarna och antingen avgöras där — eventuellt
efter delegering till ordförande eller tjänsteman — eller gå vidare till kanslerskollegiet.
Ärenden, som icke avse forskning eller utbildning, skulle gå direkt till
kanslerskollegiet. På kanslerskollegienivån skulle antingen yttrande till Kungl.
Maj :t avgivas av kollegiet, såsom i petitaärenden, eller avgörande träffas av kollegiet
eller dess ordförande, universitetskanslern, motsvarande konsistoriet respektive
rektor på universitetsplanet.

Lärarkollegiet vill särskilt understryka, att lärarkollegiets mening är att petita
skola gå från fakultetsberedningarna till Kungl. Maj:t obeskurna på samma sätt
som fakulteternas petita gå till överstyrelseplanet utan annan befattning med
dem från konsistoriets sida än ett samlat yttrande från konsistoriets synpunkter.

Universitetskanslern skulle enligt detta lärarkollegiets organisationsförslag
såväl som enligt universitetsutredningens vara ordförande i ett kanslerskollegium,
vilket i övrigt lämpligen skulle bestå av fakultetsberedningarnas ordförande ävensom
ytterligare tre av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter.

Enligt lärarkollegiets mening bör såsom chef för ett överstyrelseorgan, konstruerat
på sätt lärarkollegiet ovan angivit, befinna sig en universitetskansler,
beträffande vilken genom lämpligt anordnande av tillsättningsförfarandet garantier
skapats för att han äger såväl Kungl. Maj:ts som lärosätenas förtroende.
I sin ämbetsgärning har han nämligen den dubbla uppgiften att nedåt sörja för
den av statsmakterna önskade utbildningsverksamhetens ändamålsenliga handhavande
och uppåt rikta effektiva och välunderbyggda framställningar om medel
till den vetenskapliga verksamhet och akademiska undervisning, som fritt bedrives
vid universiteten.

Lärarkollegiet anser att den föreslagna ordningen möjliggör en i stort sett tillfredsställande
beredning av tillsättningsärendet. Av gammalt har lärosätenas val
av kansler ansetts utgöra en akademisk fri- och rättighetsutövning av grundläggande
betydelse, samtidigt som Kungl. Maj:ts stadfästelse av valet utgjort
inseglet på den högsta statsmaktens förtroende för universitetsväsendets främsta
företrädare. Lärarkollegiet förutsätter därför att fakultetsberedningarnas informella
överläggningar angående tillsättande av universitetskansler ske under nära
kontakt med såväl lärosätena som statsmakterna. Enligt lärarkollegiets mening
är det icke lämpligt att resultatet av överläggningarna, dvs. beredningarnas anmälan
till Kungl. Maj:t, offentliggöres.

Lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i Stockholm har ingen erinran mot universitetsutredningens
förslag rörande universitetskanslersämbetets och fakultetsberedningarnas
ställning. Kollegiet anser att de sistnämnda kommer att få stor
betydelse i petitasammanhang som representationer på högsta nivå för de akademiska
lärarna.

Som framgår av det föregående hör lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg
till de myndigheter, som uttalat sig principiellt till förmån för ett centralt

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 19GJf 133

organ med både planerande och förvaltande uppgifter. Detta betyder, framhåller
kollegiet,

att de föreslagna fakultetsberedningarna lämpligen borde inbyggas i kanslersämbetet
och framstå såsom kanslerns rådgivande organ. I dessa fakultetsberedningar
bör enligt lärarkollegiets uppfattning varje fakultet ha sin egen representant,
som kan föra fakultetens talan. En lekmannarepresentation på denna nivå
förefaller knappast påkallad, enär de bedömanden som skall företagas sa helt
förutsätter en ingående kännedom om akademiska förhållanden.

Ett kanslersämbete i nu antydd utformning synes också förutsätta, att man
håller fast vid systemet med en på ett eller annat sätt vald universitetskansler.
Men det är samtidigt klart, att den nuvarande valproceduren i så fall måste
reformeras. Framför allt måste man göra elektorsförsamlingen mycket begränsad
till omfattningen.

Farmaceututbildning skommittén, liksom lärarkollegiet vid farmaceutiska institutet,
vars yttrande institutets styrelse åberopat såsom eget yttrande, anser det
angeläget, att den farmaceutiska fakulteten blir representerad i fakultetsberedningen
för medicin, odontologi och farmaci. Lärarkollegiet anser det dessutom
vara önskvärt, att farmacien om möjligt även blir representerad på avnämarsidan
i beredningen.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför i huvudsak följande:

Avsikten med inrättandet av fakultetsberedningar är givetvis bl. a.^ den att
på hög nivå förslag till avvägning mellan de äskanden som framföres från fakulteterna
eller andra organ vid de olika lärosätena skall utaibetas innan Kungl.
Maj:t har att själv taga ställning till desamma — en tanke som lärarkollegiet
finner helt riktig.

Tanken att de olika fakulteterna skall kunna göra sin röst hörd aven inom
fakultetsberedningen finner lärarkollegiet i hög grad motiverad. Vad de tekniska
högskolorna beträffar är förslaget helt otillfredsställande i det att varje sektion
(nuvarande avdelningskollegium) har samma och lika vägande skäl att fa komma
till tals.

Enligt lärarkollegiets mening bör jakultetsberedningen för de tekniska vetenskaperna
utgöras av en ordförande utsedd av Ivungl. Maj:t samt därutöver
av ordförandena i de olika utbildningsråden. Ledamöterna av fakultetsberedningen
bör utses av Kungl. Maj:t vilken likaledes skall förordna
ordförande. Varje ledamot skall automatiskt bli ordförande i ett utbildningsråd
— något som måste beaktas vid utväljandet av fakultetsledamcter. De
ledamöter som skall ingå i utbildningsråden synes däremot i fortvarighetstillstånd
kunna förordnas av fakultetsberedningen. — Då anledning finnes att förmoda
att ordförandena i utbildningsråden i regel kommer att vara hämtade från
näringslivet eller från statligt område skulle sektionerna vid högskolorna icke få
direkt möjlighet att göra sin röst hörd vid fakultetsberedningens behandling av
ärendena. För att högskolornas berättigade önskemål härvidlag skall tillgodoses
synes högskolornas rektorer böra vara självskrivna ledamöter av fakultetsberedningen.
Denna skulle i vad avser de tekniska vetenskaperna i dagsläget sälunda
komma att bestå av en ordförande, 9 representanter för utbildningsråden samt 3
rektorer — tillhopa 13 personer. Denna församling kan synas månghövdad men
det får förutsättas att ordföranden ges rättighet att från fall till fall endast kalla

134

Kungl. Maj.ts -proposition nr 50 år 1961

den eller de ledamöter som i första hand beröres av de frågor som skall handläggas
varvid dock förutsattes att berörd rektor alltid skall ges tillfälle närvara.
^ idare förutsätter lärarkollegiet att vid handläggning av anslagsärende den
eller de därav berörda dekanerna skall deltaga. Det kan ifrågasättas huruvida
fakultetsberedningen skall vara ett beslutande organ eller huruvida beslutanderätten
skall ligga hos ordföranden och ledamöterna få karaktär av rådgivare.
Då ett organ i regel arbetar under större ansvar om det är beslutande vill lärarkollegiet
bestämt förorda att denna form väljes.

Beträffande universitetskanslersämbetets organisation vill lärarkollegiet endast
anmäla sin anslutning till universitetsutredningens förslag att kanslern skall förordnas
av Kungl. Maj:t för högst sex år i sänder.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anför:

Lärarkollegiet tillstyrker förslaget om en samordning av högsta ledningen av
universitet och vissa högskolor i ett kansler sämbete. Kollegiet tillstyrker också
förslaget om fakultetsberedningar. Om dessa skall kunna effektivt genomföra sin
uppgift som planerande och petitaberedande organ, bör deras ordförande och
eventuellt även andra ledamöter beredas tillfälle till erforderlig ledighet från sina
ordinarie befattningar i näringsliv eller allmän tjänst. Deras uppgifter är så viktiga
och arbetskrävande, att de måste ägna mer än sin fritid däråt. Detta är ett
krav som icke får eftersättas.

De tekniska högskolornas utbildning och forskning ansluter sig nära till svensk
industri. I stort sett kan denna uppdelas i fyra stora fack, nämligen mekanisk-,
elektrisk-, byggnads- och kemisk industri. Motsvarande fack eller avdelningar
inom KTH och CTH är redan så stora, att de var för sig kunde tänkas bilda en
fakultet. Det är därför motiverat, att även fakultetsberedningen för de tekniska
vetenskaperna får fyra ledamöter från de tekniska högskolorna, även om formell
ämnes- eller ortsrepresentation bör undvikas.

Det kan befaras, att gränserna mellan kanslerns, kanslerskollegiets och beredningarnas
kompetensområden i många fall blir flytande och att ett effektivt
arbete därigenom försvåras. Hur dessa frågor skall lösas undandrager sig lärarkollegiets
bedömande.

Viktigt är, att såväl beredning som kollegium genom åtminstone årliga besök
vid respektive lärosäten skaffar den kännedom om lokala förhållanden, som är
nödvändig för en saklig prövning av de betydelsefulla avvägningsfrågor, som
härvid måste uppkomma.

Organisationskommittén för teknisk högskola i Lund tillstyrker förslaget om
inrättande av en fakultetsberedning för de tekniska vetenskaperna med de uppgifter,
som utredningen föreslagit,

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför följande:

Enligt för de tekniska högskolorna gällande stadgar må vid teknisk högskola
anställd befattningshavare icke vara ledamot av överstyrelsen, dock att högskolans
rektor äger närvara vid överstyrelsens sammanträden och deltaga i överläggningarna
men ej i besluten. Det har ansetts vara en ur olika synpunkter otillfredsställande
ordning, att lärare och eventuellt även annan befattningshavare
vid ett lärosäte skulle tillhöra dess styrelse. Samma princip synes överstyrelsen
böra upprätthållas i fråga om fakultetsberedningarnas sammansättning. Däremot
synas — i allt fall såvitt gäller fakultetsberedningen för de tekniska veten -

Kun yl. Maj:ts proposition nr oO är 19(11+

skaperna — rektorerna höra tillerkännas samma rätt att deltaga i beredningens
överläggningar, som för närvarande tillkommer dem i fråga om öveistyic Isens
överläggningar. Denna ordning har enligt överstyrelsens mening fungerat tillfredsställande
för överstyrelsens del. Överstyrelsen förutsätter emellertid, att det
bör vara ett naturligt led i fakultetsbcredningarnas arbete att hålla överläggningar
med dekanerna ävensom med andra av förekommande frågor berörda
befattningshavare vid högskolorna. I detta sammanhang vill överstyrelsen vid.u<
erinra, att enligt för de tekniska högskolorna gällande stadgar fem av överstyrelsens
sju ledamöter utses av Kungl. Maj:t efter förslag av vetenskapsakademien,
ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges industriförbund, svenska teknologföroningen
och tekniska samfundet i Göteborg. Det synes överstyrelsen böra övervägas.
huruvida ej samma organisationer — lämpligen utökade med skånska
ingenjörsklubben — borde ifrågakomma som förslagsställare vid utseende av
ledamöter av eu fakultetsberedning för de tekniska vetenskaperna. Härvid synas
två ledamöter böra utses efter förslag av de tre sistnämnda teknikersammanslutningarna.
Om en dylik beredning, som universitetsutredningen föicslagit,
finnes böra omfatta nio personer, kunde därjämte tre utses efter förslag av vederbörande
högskolor och ordföranden utses av Kungl. Maj it. I anslutning härtill
vill överstyrelsen framhålla önskvärdheten av att den tekniska fakultetsberedningen
gives en med hänsyn till fackomraden så allsidig sammansättning som
möjligt. Med avseende å fakultetsberedningarna vill överstyrelsen vidare uttala,
att enligt dess mening — om en begränsning av antalet mandatperioder för de
av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna skall föreskrivas — denna synes böra
sättas vid sammanlagt tre perioder i stället för två, som universitetsutredningen
föreslagit; i annat fall kan kontinuiteten äventyras. För ordförandens del synes
dock ingen maximering av mandatperiodernas antal böra förekomma.

I likhet med lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola vill överstyrelsen
understryka vikten av att fakultetsberedningarnas ordförande beredes tillfälle till
ledighet från sina befattningar i allmän eller enskild tjänst. Det synes sålunda
överstyrelsen ofrånkomligt, om beredningarna skola bliva i stånd att i avsedd
omfattning effektivt fullgöra sina planerande och utredande uppgifter, att ordförandena
— åtminstone tidvis — helt ägna sig åt detta arbete.

Överstyrelsen finner ävenledes motiverat, att universitetskanslern framdeles
till sättes av Kungl. Maj:t och förordnas för en tid av sex år i sänder, varför
överstyrelsen alltså ansluter sig till universitetsutredningens förslag härom. I
vad detsamma avser att tillsättningen skulle ske efter anmälan av beredningarna,
som själva skulle finna formerna därför, vill överstyrelsen dock anmärka.
att — om ett anmälningsförfarande skall förekomma -— formerna för detta synas
böra vara angivna i vederbörande författning och ej helt godtyckliga. Såvitt överstyrelsen
kan finna förefaller emellertid något särskilt anmälningsförfarande ej
vara påkallat.

Universitetsutredningens förslag att inrätta ett kanslerskollegium finner överstyrelsen
i den föreliggande organisationsplanen motiverat av behovet av en
samlad bedömning av kanslersämbetets och de centrala beredningarnas årliga
petita ävensom av behovet av ett forum för behandling av i övrigt förekommande
frågor av gemensamt intresse. Överstyrelsen vill emellertid betona att —
såsom universitetsutredningen även förutsatt — det bör vara fakultetsberedningarna
som avgiva petita; kollegiets samlade bedömning av de olika petita
kommer till uttryck i ett yttrande över dessa i samband med att petita av kollegiet
vidarebefordras till ecklesiastikdepartementet. Vidare vill överstyrelsen förorda,
att kanslcrskollegiet därjämte — med hänsyn till angelägenheten av eu

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

samordning av kanslersämbetets och beredningarnas verksamhet — gives karaktär
av styrelse för själva kanslersämbetet, å vilken det bör ankomma att avgöra
inom kanslersämbetets område fallande frågor av principiell eller eljest av större
betydelse ävensom ärenden, som kanslern vill hänskjuta till kanslerskollegiets
prövning. Denna ytterligare uppgift för kollegiet synes i allmänhet icke behöva
bliva betungande.

Statens råd för byggnadsforskning tillstyrker universitetsutredningens förslag
om fakultetsberedningar.

D. Utbildningsråden

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund anför i huvudsak
följande:

De erfarenheter som vunnits av avdelningsråden vid de tekniska högskolorna
och av utbildningsråden för ekonomutbildningen har utan tvivel visat, att dessa
organ varit av värde inte bara för näringslivet utan även för undervisningen.
Organisationerna tillstyrker fördenskull utredningens rekommendationer i denna
del. De vill emellertid tillägga att det av nyss anförda skäl är angeläget att utbildningsråd
upprättas i vart fall för de tekniska, matematisk-naturvetenskapliga
samt rätts-, samhälls- och företagsvetenskapliga utbildningslinjerna.

Centrala utbildningsrad, knutna till fakultetsberedningarna, är icke någon
ersättning för de lokala rad som nu finns vid de tekniska högskolorna, handelshögskolan
i Göteborg och den ekonomiska fakulteten vid Lunds universitet.
Organisationerna vill betona vikten av att de lokala råden bibehålies och att
kontaktmöjligheterna även utvidgas.

Sveriges Grossistförbund och Handelns arbetsgivareorganisation anför:

Organisationerna vill allmänt tillstyrka universitetsutredningens rekommendation
att upprätta ett utbildningsråd för civilekonomutbildningen. De slutsatser,
som rådet kan uppnå i fråga om avnämarnas krav på utbildningens innehåll’
torde ha giltighet för all civilekonomutbildning, således även den som bedrivs
inom handelshögskolan i Stockholm. Det torde därför vara angeläget att markera
att utbildningsrådet för civilekonomutbildningen även bör befatta sig med
utbildningen vid denna högskola.

Organisationerna uttalar sig vidare för att lokala råd bibehålies vid sidan av
de centrala.

Svenska Teknologföreningen anför:

Svenska Teknologföreningen instämmer i önskemålen om likvärdighet mellan
olika högskolor, men anser att civilingenjörsutbildningen är av den karaktären
att den eftersträvade likvärdigheten kan åstadkommas utan att man samtidigt
kräver likformighet. Tvärtom anser föreningen en viss nyansering värdefull.
Genom kontakter på lokalplanet mellan näringsliv och högskola kan specialiteter
vid de olika högskolorna utvecklas genom ett utnyttjande av de speciella resurser
som finnes på varje ort. Vidare kan en viss konkurrens verka både stimulerande
och effektiviserande pa utbildningen och forskningen, men konkurrensen

137

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196 tf

får cj vara av den karaktären att samarbetet mellan forskarna blir försvårat.
Enligt föreningens åsikt kan den åstadkommas genom bibehållandet av kontaktorgan
mellan de enskilda högskolorna oeh näringslivet på varje högskoleort. Föreningen
anser emellertid även att den samlade överblicken över en sektions/
avdelnings utbildning inom landet är av stort värde, varför de av utredningen
föreslagna utbildningsråden bör inrättas, dock med eu fastare lokal anknytning
än vad utredningen föreslagit.

Föreningen tillstyrker utredningens förslag, att ledamöterna i utbildningsråden
skall utses av Kungl. Maj:t. Föreningen anser dock att tillsättandet skall föregås
av hörande av i stadgan angivna instanser. För utbildningsråden inom den tekniska
fakultetsberedningen bör samråd ske med Sveriges Industriförbund,
Svenska Teknologföreningen, Skånska Ingenjörsklubben samt Tekniska Samfundet
i Göteborg.

I betänkandet anför utredningen att den förutsätter »att utbildningsråden,
liksom de nuvarande avdelningsråden, kommer att inbjuda studentrepresentanter
att deltaga i rådssammanträdena». Föreningen instämmer helt i utredningens
synpunkter på teknologrepresentation, och anser den vara så värdefull att den
bör införas i stadgan.

Styrelsen för Kooperativa Förbundet betecknar förslaget om utbildningsråd
vid fakultetsberedningarnas sida såsom välbetänkt.

SACO anför huvudsakligen följande:

Beträffande utbildningsråden finner SACO det uppenbart, att akademikerorganisationerna
måste representeras i dessa. SACO yrkar därför att SACO eller
det SACO-förbund som berörs blir representerat i utbildningsråden. Ur arbetsmarknadssynpunkt
finner SACO vidare, att separata utbildningsråd tills vidare
bör upprättas för de juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningsvägarna,
då den samhällsvetenskapliga utbildningen arbetsmarknadsmässigt mer och mer
närmar sig den företagsekonomiska utbildningen. När civilekonomutbildningen
och den samhällsvetenskapliga utbildningen helt samordnats, kan utbildningsråden
för dessa utbildningsvägar slås samman.

TCO yttrar:

TCO finner förslaget om centrala utbildningsråd gott. Organisationen vill
dock hävda, att »näringslivet» inte skall få representeras enbart av arbetsgivarsidan
utan att också de inom respektive utbildningslinjer utbildade arbetstagargrupperna
skall bli företrädda.

Kontakten mellan universiteten och avnämarna/arbetstagarna måste ske redan
på den lokala nivån, om påverkan av respektive studieplaners utformning skall
kunna ske i behövlig utsträckning. I de lokala utbildningsnämnderna — eventuellt
utbildningsråden — bör sålunda i vad det gäller lärarutbildningen finnas
representanter för såväl skolmyndigheter inom det allmänna skolväsendet som
för motsvarande lärargrupper. Universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen
bör godkänna ifrågavarande studieplaner, sedan utbildningsrådet för lärarutbildningen
beretts tillfälle att yttra sig.

TCO föreslår att företrädare för avnämare och arbetstagare inom respektive
områden skall ingå i de lokala utbildningsnämnderna. Om inte detta förslag
kan realiseras, bör också lokala utbildningsråd med anknytning till utbildningsnämnderna
inrättas.

5* — Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt Nr 50

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Arbetsmarknadsstyrelsen anser, att utbildningsråden kommer att fylla en
viktig funktion och att deras verksamhet i första hand bör inriktas på utbildningens
utformning och anpassning av utbildningens innehåll till nya eller förändrade
arbetsuppgifter. Styrelsen anför härefter i huvudsak följande:

Utbildningsrådet för civilekonomutbildningen bör sammanslås med utbildningsrådet
för juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning. Civilekonomer,
jurister och samhällsvetare har i stor utsträckning gemensam arbetsmarknad.
Därtill kommer att genom införandet av undervisning i ämnet företagsekonomi
och alternativa studieplaner med merkantilteknisk inriktning i de moderna språken
har det blivit möjligt att vid de filosofiska fakulteterna skaffa sig en utbildning
som är praktiskt taget identisk med civilekonomutbildningen.

Vidare bör kontaktorganet för lärarutbildning ej begränsa sin verksamhet
till enbart lärarutbildning inom de filosofiska fakulteterna utan taga befattning
med ämneslärarutbildning för det allmänna skolväsendets behov över huvud
taget.

Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar sig vidare till förmån för utbildningsråd även
för medicinsk och odontologisk utbildning.

Byggnadsstyrelsen finner det, med hänsyn till styrelsens funktion enligt 7 §
byggnadslagen, vara angeläget, att regelmässigt en representant för byggnadsstyrelsen
ingår i de utbildningsråd, som berör styrelsens verksamhetsområde.

Skolöverstyrelsen anför rörande formerna för samarbetet universitet—skola
i huvudsak följande:

Överstyrelsen vill först framhålla, att dessa frågor enligt överstyrelsens mening
är av den största betydelse även från universitetens synpunkt. De direktiv,
som lämnats 1960 års lärarutbildningssakkunniga att inom ramen för de resurser,
som representeras av de filosofiska fakulteterna och en i erforderlig omfattning
utbyggd lärarhögskoleorganisation, söka sammanknyta den ämnesteoretiska och
den praktisk-pedagogiska utbildningen i syfte att nå fram till en ökad integration
mellan de nämnda inslagen i lärarutbildningen ställer nämligen särskilda
krav på organisationen, t. ex. när det gäller formerna för studieplanernas utarbetande
och fastställande, koordinationen av den undervisning i olika kurser och
delstudiekurser, som leder fram till ämnesteoretisk behörighet i skilda skolämnen,
och det större sambruk av universitetens och lärarhögskolornas lärarkrafter,
som blir erforderligt.

Liksom universitetsutredningen och helt nyligen även gymnasieutredningen
utgår överstyrelsen vid sin bedömning från det nuvarande läget på lärarutbildningssidan
med en under uppbyggnad varande lärarhögskoleorganisation samverkande
med övriga berörda akademiska läroanstalter. Att lärarförsörjningen
av det starkt expanderande och rikt differentierade skolväsendet upp till universitetsnivån
kommer att innebära mycket stora anspråk på både universitetens
och lärarhögskolornas utbildningskapacitet är i en tid med så markant utbildningsbehov
som vår alldeles uppenbart. Så mycket angelägnare är att varje
möjlighet till ekonomisering och rationalisering ifråga om utbildningsresurserna
och deras användning tillvaratas. I avvaktan på resultatet av lärarutbildnings -

Kungl. Majrts proposition nr 50 ur lOGJf 139

sakkunnigas arbete inskränker sig överstyrelsen dock till att framhålla vikten
av att den organisation som fastställes på allt sätt underlättar samarbetet
mellan universitet, lärarhögskola och övriga lärarutbildningsanstalter.

Eftersom den ämnesteoretiska undervisningens innehåll har en avgörande betydelse
när det gäller att genom en målinriktad utbildning få fram lärare, som
blivit på ett adekvat sätt förberedda för sin yrkesutövning, tilldrar sig frågan
om studieplanerna särskild uppmärksamhet. Det samarbete, som i dessa ärenden
redan kommit till stånd mellan kanslersämbetet och skolöverstyrelsen, har haft
sin betydelse, men det har av olika skäl icke kunnat utvecklas till det nära och
resultatrika samarbete som här är av nöden. Vissa drag i utvecklingen pekar
på att särskilda organisatoriska anordningar nu behöver vidtagas för att skolans
behov skall bli tillräckligt och kontinuerligt beaktade vid studieplanernas utformning.
I den mån universitetsämne och skolämne i stort sett sammanfallit,
har svårigheterna vid utformningen av studieplanerna för blivande lärare ej
varit så stora. Den direkta överensstämmelsen mellan universitetsämne och
skolämne har emellertid hittills minskat i snabb takt. Genom uppdelning av universitetsämnen
uppstår nya discipliner med egna professurer och egna institutioner,
och på skolans område är läroämnenas kursinnehåll ej sällan hopfogat
av kursmoment, som i den akademiska undervisningen tillhör en rad olika
ämnen och institutioner. Den utformning, som vissa ämnen i det nya gymnasiet
föreslagits få, synes också förutsätta ett sammanfogande av delstudiekurser från
två eller flera akademiska ämnen. Ett mera flexibelt beräkningssystem vad
avser universitetsexamina, innebärande att dessa grundas på mindre enheter
än 1 betyg (= 1 termin), torde bli nödvändigt och framhäver då ytterligare
nödvändigheten av ett till skolans behov mera anpassat system vid studieplanernas
utarbetande än det av utredningen föreslagna.

Att skolöverstyrelsen som representant för den stora avnämargrupp, som
lärarutbildningen gäller, deltar i det slutliga fastställandet av studieplanerna
finner skolöverstyrelsen väl motiverat och betydelsefullt. Detta synes emellertid
med hänsyn till den utveckling, som ovan skisserats, ej vara tillfyllest för att
målet skall nås. Det är nämligen nödvändigt att ämnessakkunniga företrädare
för skolan, utsedda av skolöverstyrelsen, får följa studieplansarbetet och delta
däri redan från dess början. Här öppnar sig bl. a. möjlighet till naturlig samverkan
mellan universitet och lärarhögskola.

Statskontoret delar universitetsutredningens uppfattning att ett mera generellt
införande av utbildningsråd såsom rådgivande organ för olika utbildningslinjer
utgör ett värdefullt medel för att åstadkomma kontakt mellan universiteten
och arbetsmarknaden. Ämbetsverket anför vidare bl. a.:

Med hänsyn till det i vårt land hävdvunna och utan tvivel välmotiverade
systemet med i huvudsak enhetlig utformning av motsvarande utbildningslinjer
vid olika lärosäten, till att varje läroanstalt får sägas vara avsedd att utbilda
arbetskraft för hela landet och icke blott för eu regions behov och till att tillgången
på sakkunskap rörande avnämarintressena varierar starkt mellan olika
delar av landet finner statskontoret principen om centrala utbildningsråd riktig.

I statskontorets rapport avses möjlighet att upprätthålla lokala råd alltjämt
böra föreligga. Enligt statskontorets mening saknas anledning att till följd av
att centrala utbildningsråd inrättas avbryta ett lokalt samarbete som av berörda
parter befunnits värdefullt. Däremot bör genom viss personalunion kontakt.

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

upprätthållas mellan de riksomfattande och de lokala råden. Framtiden torde
snart nog utvisa, hur arbetsfördelningen dem emellan bör avvägas och vilket
mått av livskraft de lokala råden äger.

I fråga om rådens kompetenssfär råder den skillnaden att rapporten mera
allmänt vill betrakta råden som ett slags beredningsorgan åt fakulteterna,
medan utredningen förordar en begränsning till frågor rörande »utbildning».
Under förutsättning att sistnämnda begrepp icke tolkas alltför snävt kan någon
större meningsskiljaktighet knappast sägas råda på denna punkt.

Större konsistoriet i Uppsala anför — i nära anslutning till språkvetenskapliga
sektionens yttrande — väsentligen följande:

Utredningens förslag att efter mönster från de tekniska högskolorna inrätta
utbildningsråd innebär för universitetens del etablerandet av ett organ av delvis
oprövat slag. Om ett sådant organ skall tjäna samarbetet mellan universitet och
avnämare utanför universiteten, förefaller det dock konsistoriet lämpligt att
utbildningsråden erhålla ett relativt starkt inslag av universitetsrepresentanter.
Särskilt tveksamt känner sig konsistoriet inför det planerade samarbetet mellan
universiteten och skolmyndigheterna. Om önskvärdheten att ett sådant länge
saknat samarbete snarast möjligt kommer till stånd kan endast en mening råda.
Men då utredningen föreslår att vissa studieplaner skall fastställas gemensamt
av universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen kan konsistoriet icke biträda
en sådan anordning. Fastställandet av studieplaner måste alltjämt anses
vara uteslutande en universitetens angelägenhet, även om ett samråd med skolöverstyrelsen
i sådana ärenden givetvis är ändamålsenligt och högeligen att anbefalla.
Ett samarbete med skolan får emellertid icke vara ensidigt utformat.
Det är i synnerlig grad befogat att universiteten å sin sida få göra sin röst hörd,
när det gäller utgestaltningen av den skola, från vilken universitetens alumner
begiva sig till fortsatt utbildning vid de högre läroanstalterna. Den alltför väl
bekanta eftersläpningen i vetenskapligt hänseende i skolans läroböcker vittnar
i själva verket om hur viktigt det är att skolans kontakt med universitet och
högskolor förbättras.

Ekonomiska fakulteten i Lund yttrar:

Enligt fakultetens uppfattning bör det till fakulteten knutna lokala fakultetsrådet
bibehållas med oförändrade funktioner. Detta organ har visat sig ytterst
värdefullt för samarbetet mellan fakulteten och det sydsvenska näringslivet.

Större konsistoriet i Lund anför:

Konsistoriet ställer sig mycket tveksamt till huruvida de av universitetsutredningen
föreslagna utbildningsråden kommer att fylla en behövlig funktion men
anser sig icke ha tillräckligt underlag för att avstyrka förslaget. I varje fall måste
det anses nödvändigt att i råden även ingår representanter för universiteten.

Det till den ekonomiska fakulteten knutna fakultetsrådet bör bibehållas med
oförändrade funktioner. Detta organ har visat sig vara ytterst värdefullt för att
skapa samarbete mellan fakulteten och det sydsvenska näringslivet. Som förut
framhållits är detta samarbete av avgörande betydelse för såväl utbildningen
som forskningen inom fakulteten, i all synnerhet under fakultetens uppbyggnadsperiod.
Ett centralt utbildningsråd för civilekonomutbildningen kan under inga
omständigheter ersätta dessa lokala funktioner.

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Större konsistoriet i Göteborg anför:

De föreslagna bestämmelserna utvisar, att utbildningsrådens uppgifter delvis
skulle bli likartade med fakultetsbercdningarnas eller rent av sammanfalla med
dessa. Båda korporationerna ålägges att se till att den akademiska utbildningen
tillgodoser de krav som olika sidor av samhällslivet, arbetsmarknaden, näringslivet
och den allmänna förvaltningen, kan ställa på den. Konsistoriet är av den
uppfattningen, att redan fakultetsberedningarna, med den sammansättning som
konsistoriet föreslagit, kommer att vara fullt ut skickade att ombesörja, denna
bevakning. Konsistoriet föreslår därför att centrala utbildningsrad åtminstone
tills vidare icke inrättas.

Stöi~re konsistoriet i Stockholm, som är tveksamt huruvida utbildningsrad
överhuvudtaget är motiverade, anför i fråga om deras organisatoriska ställning
följande:

I den mån centrala utbildningsrad inrättas bör de ges en något annan ställning
och organisation än vad utredningen föreslår. För det första bör de inordnas i
kanslersämbetet, lämpligen på så sätt att kanslern äger utse ordförande i varje
råd. Vidare bör utbildningsråden — om de verkligen skall göra skäl för att vara
rådgivande organ — vara en mötesplats för »avnämare» och »producenter».
Obligatoriskt medlemskap bör därför tillförsäkras icke blott representanter för
avnämarna av akademiskt utbildad arbetskraft utan även representanter för
dem som utbildar denna arbetskraft, med andra ord vederbörande fakultetsdekaner
eller andra ämnesrepresentanter.

I fråga om förslaget att studieplaner inom ramen för filosofisk ämbetsexamen
skall fastställas gemensamt av universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen
konstaterar konsistoriet, att det ej framgår av betänkandet huruvida motsvarande
problem föreligger för andra fakulteter, t. ex. för de teologiska fakulteterna
i förhållande till kyrkan eller för de medicinska läroanstalterna i förhållande till
medicinalstyrelsen. Konsistoriet fortsätter:

Den självklarhet varmed universitetsutredningen betonar avnämarsidans intressen
för de akademiska kursernas innehåll motsvaras icke av ett konstaterande
att universitet och högskolor som avnämare gentemot olika högre skolformer
har ett lika självklart intresse av skolkursernas innehåll och av. det sätt varpå
de penetreras. Likaså är utformningen av den examen som. årligen admitterar
15—20 000 studenter till högre studier en angelägenhet som i högsta grad berör
universitet och högskolor. Administrativt faller den utanför dessas åligganden,
men förutsättningen har sedan 100 år varit censorsinstitutionens existens. Skulle
denna bortfalla — och antydningar härom kommer tid efter annan — aktualiseras
frågan om särskilda inträdesprov vid universitet och högskolor vilket i sin
tur kommer att kräva ytterligare personella resurser och en särskild administrativ
apparat. Frågan torde få upptagas i samband med gymnasieutredningens blivande
förslag.

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför:

Ett lokalt utbildningsrad finns vid handelshögskolan i Göteborg. Lärarkollegiet
anser sig därför ha särskild anledning betyga, att denna lokala kontakt med
näringslivet och den offentliga förvaltningen i praktiken visat sig mycket värde -

142

Kiingl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196J

full. Utredningens argument, att avnämarsidan endast skulle ha intresse för utbildningslinjen
som sådan och icke för lokal representation, stämmer i vart fall
icke med högskolans erfarenhet. En centralisering av i betänkandet föreslagen
art skulle avbryta den stimulerande kontakten med den yttre miljö, i vilken
lärosätet fungerar. Lärarkollegiet föreslår därför, att det nuvarande lokala utbildningsrådet
alltjämt skall bestå.

Kanslern anför:

De av utredningen föreslagna centrala utbildningsråden tillstyrker jag i princip.
Allteftersom centrala råd inrättas, torde motsvarande lokala råd böra avvecklas.

Råden är i utredningens förslag tänkta som fakultetsberedningarnas specialorgan
för utbildningsfrågor. Med den av mig föreslagna organisationen av den
centrala ledningen kommer de att bli kanslersämbetets specialorgan för dylika
frågor. Råden bör, liksom fallet är med de nuvarande lokala råden, utses av
Kungl. Maj:t.

I anledning av förslaget rörande formerna för fastställandet av studieplaner
inom ramen för filosofisk ämbetsexamen anför kanslern:

Gemensamma beslut mellan två ämbetsverk är en administrativ oformlighet,
som numera knappast förekommer i förvaltningen. Jag är därför inte beredd att
tillstyrka utredningens nämnda förslag utan föreslår att ifrågavarande studieplaner
fortfarande fastställes av kanslersämbetet efter samråd med överstvrelsen.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola yttrar:

Efter, viss tvekan har lärarkollegiet stannat för att tillstyrka gemensamma
utbildning sråd för hela landet. Lärarkollegiet vill emellertid framhålla, att hittillsvarande
erfarenhet av centrala liknande råd icke varit den bästa, då det visat
sig, att deras sammankomster i regel förlagts till Stockholm och att råden därför
icke kunnat skaffa sig erforderlig kännedom om lokala förhållanden på andra
utbildningsorter. Lärarkollegiet vill därför starkt framhålla vikten av att utbildningsråden
förlägger sina sammanträden omväxlande vid berörda lärosäten.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna yttrar:

För egen del är överstyrelsen väl medveten om värdet av att de ifrågavarande
råden i sin verksamhet beakta förhållandena vid samtliga berörda utbildningslinjer
i landet och ej ensidigt inrikta sig på förhållandena vid ett särskilt
lärosäte, vilket de nuvarande avdelningsrådens lokala förankring i viss utsträckning
medfört. Till undvikande härav har överstyrelsen vid tillsättande av ledamöter
i avdelningsråden eftersträvat att till en del utse gemensamma ledamöter
i avdclningsråd, där samma avdelning finnes vid tekniska högskolan i Stockholm
och Chalmers tekniska högskola.

Överstyrelsen kan emellertid tillstyrka förslaget om centrala råd i den bemärkelsen,
att endast ett råd upprättas för varje utbildningslinje, även om denna
förekommer vid flera lärosäten. Däremot ställer sig överstyrelsen mera tveksam
till tanken att göra råden till centrala organ i den meningen, att de huvudsakligen
skulle få karaktären av specialorgan åt fakultetsberedningarna, då därmed
den lokala kontakten med lärosätena lätt äventyras. Överstyrelsen vill också för

143

Kungl. May.ts ''proposition nr 50 är 1964

sin del vitsorda värdet av den nuvarande avdelningsrådsinstitutionen. Under
angivna förhållanden finnes enligt överstyrelsens mening anledning att iakttaga
försiktighet vid en omorganisation av densamma, så att ej dess av erfarenheterna
ådagalagda ändamålsenlighet därvid äventyras. Bland annat bör vid utseende
av ledamöter i råden tillses att alltjämt en viss lokal anknytning till varje lärosäte
kommer att bevaras. Vidare bör på lämpligt sätt garantier skapas för att
genom sammanträdenas förläggning och eljest erforderliga kontakter hållas med
alla de berörda lärosätena.

Det ankommer på överstyrelsen att tillsätta ledamöterna av avdelnmgsraden,
varvid överstyrelsen brukat under hand inhämta förslag från svenska teknologföreningen,
tekniska samfundet i Göteborg och Sveriges industriförbund.
Detta har visat sig vara en lämplig anordning. Överstyrelsen vill ej motsatta sig,
att befogenheten att utse ledamöter av ifrågavarande råd förbehålles Kungl.
Maj :t. Erinras må emellertid att uppgiften att utse ledamöter av avdclmngsråden
enligt 194.7 års stadgar för de tekniska högskolorna ursprungligen tillkom
Kungl. Maj :t men redan genom en författningsändring 1948 överläts på överstyrelser!.

Enligt vad utredningen uttalat, skulle hinder ej möta mot att ledamot av
fakultetsberedning utses att jämväl vara ledamot av utbildningsråd. Med anledning
härav vill överstyrelsen framhålla, att överstyrelsen iakttagit den principen,
att ledamotskap av avdclningsråd ej får förenas med ledamotskap av överstyrelsen
och att ej heller befattningshavare vid teknisk högskola får vara ledamot
av avdclningsråd. Då fakultetsberedning enligt förslaget kommer att i viktiga
hänseenden hava karaktären av styrelseorgan, bör vad nu sagts även iakttagas
i fråga om ledamotskap av fakultetsberedning och utbildningsråd.

Främst med hänsyn till kontinuiteten i utbildningsrådens verksamhet bör
vidare enligt överstyrelsens åsikt mandattiden där ej bestämmas till mindre än
fyra år.

E. Förvaltningens uppbyggnad

Beträffande den centrala förvaltningsorganisationens uppbyggnad är det närmast
frågan om självständiga sekretariat för fakultetsberedningarna och kanslerskollegiet,
som tilldragit sig intresse.

Kooperativa Förbundet understryker allmänt, att om man skall kunna följa
och förbättra utbildningsresultaten och tillse att resurserna blir effektivt utnyttjade,
universitetsutredningens förslag beträffande universitetskanslersämbetets
resurser också bör följas.

Svenska Teknologföreningen tar upp frågan om utbildningsrådens sekretariatsresurser
och anför:

Enligt föreningens åsikt är det av stor vikt att de personer som utses till sekreterare
i utbildningsråden är väl förtrogna med den aktuella utbildningen vid
sektionerna/avdelningarna. Sekreteraren bör därför gärna utses bland nyligen
utexaminerade civilingenjörer (motsvarande). Även om en viss stabilitet i sekreterarposten
är önskvärd anser dock föreningen att tjänsten bör tillsättas under
samma tidsperiod som ordföranden, tre år.

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

Även Tekniska samfundet i Göteborg understryker betydelsen av att utbildningsråden
får effektivt fungerande sekretariat för att kunna fullgöra sina uppgifter
så som utredningen föreslagit.

SFS anför:

Utbildningsråden kommer att fungera som fakultetsberedningarnas berednings-
och specialorgan. SFS vill liksom de sakkunniga avstyrka, att de ges egna
personalresurser; det utredningsarbete som erfordras på det centrala planet bör
samordnas av ett organ och utföras med en sammanhållen personalstab.

SÄ CO anför:

I likhet med Sveriges Juristförbund föreslår SACO, att universitetskanslersambetet
organiseras på tre enheter, nämligen en utbildningsbyrå, en kanslibyrå
och en organisations- och budgetbyrå, var och en under ledning av en byråchef,
av vilka en tillika får ställning som souschef och kanslerns ställföreträdare. Beredningarnas
och utbildningsrådens behov av sekreterarpersonal bör tillgodoses
av organisations- och budgetbyrån.

Statskontoret anför:

Rapportens och betänkandets förslag rörande universitetskanslersämbetets
byråindelnmg och personalorganisation är i huvudsak överensstämmande. I rapporten
har emellertid förutsatts, att kanslerskollegiets sekretariatsgöromål skall
handhas av universitetskanslersämbetets personal, vilken därjämte skall kunna
anlitas för utredningsuppgifter även åt fakultetsberedningarna; utredningen har
för kanslerskollegiet räknat med en särskild, tills vidare arvodesanställd, sekreterare
i byråchefs ställning och har i övrigt starkare betonat beredningarnas
självständighet från universitetskanslersämbetet. I anslutning till sin ovan uttalade
principståndpunkt beträffande relationerna mellan å ena sidan universitetskanslersämbetet
och a andra sidan fakultetsberedningarna och kanslerskoHegiet
förordar statskontoret, att uppgiften att betjäna kanslerskollegiet inräknas
bland universitetskanslersämbetets reguljära arbetsuppgifter och att även
i oyrigt ett samarbete i personalhänseende mellan ämbetet och beredningarna
etableras.

Utredningen föreslår att vissa ärenden inom universitetskanslersämbetet skall
handlaggas i kollegial form under medverkan av universitetskanslern och byråcheferna.
Enligt statskontorets mening saknas anledning att frångå det för det
hittillsvarande universitetskanslersämbetet kännetecknade enrådighetssystemet;
det synes riktigast att överlämna åt universitetskanslern att avgöra genom vilken
form av samrad med sina medarbetare han vill förbereda viktigare beslut.

Kanslern anför:

Med hänsyn till vad jag i det föregående förordat angående ämbetets uppgifter
och styrelse samt om fakultetsberedningarnas inordnande i ämbetet som rådgivande
organ får jag för egen del i fråga om organisationen föreslå följande.
Ämbetet bor under styrelsen och kanslern organiseras på två avdelningar, nämligen
en avdelning för planerings-, organisations- och utbildningsfrågor och en
avdelning för juridiska, kamerala och personaladministrativa frågor. Den förstnämnda
avdelningen kan lämpligen benämnas planeringsavdelningen och den
sistnämnda kansliavdelningen. Ledningen av var och en av avdelningarna bör
anförtros en avdelningschef i Bo 4.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 10G4 145

Planeringsavdelningen bör indelas i tre byråer, nämligen två planeringsbyråer
oeh eu utbildningsbyrå. Planeringsbyråerna har i utredningens förslag sin motsvarighet
i sektionen för organisationsfrågor m. m. oeh i fakultetsberedningarnas
och kanslerskollegiets sekretariat. Utbildningsbyrån motsvarar den av utredningen
förcslaga utbildningsadministrativa byrån. Varje byrå bör stå under
ledning av en byråchef i B 1. I övrigt bör, i avvaktan på närmare erfarenheter
om personalbehovet, varje byrå tilldelas en byrådirektör i A 27, en byrådirektör
i A 25 och tre förste byråsekreterare i A 23.

Kansliavdelningen motsvaras i utredningens förslag av kanslibyrån. För de
juridiska, kamerala och personaladministrativa arbetsuppgifterna har utredningen
enligt min uppfattning beräknat personalbehovet för knappt. För nämnda
uppgifter bör till avdelningschefens förfogande stå en byråchef i B 1 och åtminsstone
en byrådirektör i A 27 och två förste byråsekreterare i A 23. Samtliga dessa
tjänstemän bör ha avlagt juridisk examen. För byråns informations- och kontaktuppgifter
bör finnas en tjänsteman i A 25.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna biträder universitetsutredningens
förslag om att medel skall kunna ställas till utbildningsrådens förfogande för
att ge dessa erforderliga sekretariatsresurser.

I övrigt har överstyrelsen cj uttalat sig rörande den centrala förvaltningens
uppbyggnad.

3. Förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1964/65

I fråga om anslagsäskanden för budgetåret 1964/65 föreligger förslag från dels
universitetskanslersämbetet beträffande omkostnader vid ämbetet samt ämnesoch
fakultetskonferenser, dels överstyrelsen för de tekniska högskolorna beträffande
avlöningar och omkostnader vid överstyrelsen, därest överstyrelsen skulle
kvarstå efter den 1 juli 1964, dels antagningsnämnden för civilekonomutbildning
beträffande kostnader för nämndens verksamhet, dels ock akademiska rektorskonventet
i Stockholm beträffande bidrag till rektorskonventets verksamhet. Jag
kommer att i det följande lämna en kortfattad redogörelse för förslagen. Vad avser
framställningen från överstyrelsen för de tekniska högskolorna tillåter jag mig
dock — med hänsyn till mitt senare ställningstagande i fråga om organisationen
av universitetens och högskolornas centrala ledning — att endast hänvisa till
handlingarna.

A. Universitetskanslersämbetet

a) Omkostnader

Under riksstatens åttonde huvudtitel har för innevarande budgetår upptagits
förslagsanslag till dels omkostnader vid universitetskanslersämbetet, dels omkostnader
vid överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Förstnämnda anslag är
därvid uppfört med 80 000 kr., medan det för överstyrelsen avsedda anslaget
uppförts med 68 000 kr.

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196h

I anslutning till sitt förslag i utlåtanden den 12 september och den 1 oktober
1963 över universitetsutredningens betänkande rörande universitetens och
högskolornas organisation och förvaltning hemställer universitetskanslern i skrivelse
den 22 oktober 1963, att de båda omkostnadsanslagen till kanslersämbetet
och överstyrelsen fr. o. m. nästa budgetår sammanföres till ett gemensamt förslagsanslag,
benämnt Universitetskanslersämbetet: Omkostnader. Kanslern föreslår
vidare att det gemensamma anslaget för budgetåret 1964/65 uppföres med
326 000 kr. och anför därvid bl. a. följande:

I de för innevarande budgetår fastställda omkostnadsstaterna för kanslersämbetet
och överstyrelsen har under anslagsposterna till reseersättningar uppförts
förslagsvis respektive 27 000 kr. och 7 000 kr. eller tillhopa 34 000 kr.
Kanslern, som — i sina nyssnämnda utlåtanden över universitetsutredningens
omförmälda betänkande — med avseende på kanslersämbetet i dess tänkta nya
utformning föreslagit jämväl tillkomsten av en styrelse samt fakultetsberedningar
och utbildningsråd, finner att kostnader för reseersättningar även beträffande
sistnämnda enheter torde böra bestridas från en under det föreslagna
gemensamma anslaget uppförd anslagspost till reseersättningar. Kanslern hemställer,
att sagda anslagspost uppföres med 140 000 kr.

Under delposterna till övriga expenser har för budgetåret 1963/64 uppförts
för kanslersämbetet 45 000 kr. och för överstyrelsen 9 700 kr. eller sammanlagt
54 700 kr. Kanslern beräknar i sitt förslag för nästa budgetår 145 000 kr. under
en motsvarande delpost i den blivande omkostnadsstaten för det nya universitetskanslersämbetet.
I det av kanslern föreslagna beloppet ingår en engångsanvisning
av 30 000 kr. för nyanskaffning av möbler, mattor, gardiner m. m.

Kanslerns framställning utmynnar i följande förslag till omkostnadsstat:

1. Sjukvård, jörslagsvis ......................................... 1 500

2. Reseersättningar, jörslagsvis................................... 140 000

3. Expenser:

a) bränsle, lyse och vatten, jörslagsvis.......................... 14 000

b) övriga expenser ........................................... 145 000

4. Kanslerskonferenser, jörslagsvis................................ 15 000

5. Intagningsförfarande medelst databehandlingsmaskin: driftkostnader,
jörslagsvis............................................... 10 500

Summa kr. 326 000

Förslaget innebär, jämfört med de för innevarande budgetår anvisade omkostnadsanslagen
till kanslersämbetet och överstyrelsen, en ökning med
178 000 kr.

b) Ämnes- och fakultetskonferenser

I riksstaten för innevarande budgetår har uppförts ett reservationsanslag av
10 000 kr. till ämnes- och fakultetskonferenser vid universitetskanslersämbetet.
Vid budgetårets början uppgick behållningen under anslaget till omkring
63 000 kr.

Universitetskanslern föreslår i skrivelse den 22 oktober 1963, att anslaget för
budgetåret 1964/65 uppföres med oförändrat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

B. Utrustningsnämnden för universitet och högskolor

147

a) Avlöningar

I riksstaten för innevarande budgetår har uppförts ett förslagsanslag av
296 000 kr. till avlöningar vid utrustningsnämnden för universitet och högskolor.

I skrivelse den 31 maj 1963 föreslår utrustningsnämnden, att anslaget för
budgetåret 1964/65 uppföres med 481 000 kr. Nämnden anför därvid bl. a. följande.

Utrustningsnämnden intar i anslagshänsecnde cn särställning såtillvida, att
avlöningskostnadema för dess kanslipersonal bestrides dels från nämndens avlöningsanslag,
dels från åttonde huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar
genom sakkunniga. Denna uppdelning möjliggör en smidig anpassning av
arbetskrafttillgången till växlingarna i arbetssituationen.

Omfattningen av nämndens verksamhet har de senaste åren successivt ökat
till följd av den fortlöpande utbyggnaden och upprustningen av universiteten
och högskolorna. Härtill har även bidragit vissa utrustningsföretag utanför universitets-
och högskoleområdet, vilka enligt särskilda Kungl. Maj:ts beslut uppdragits
åt nämnden. Med anledning härav är nämndens arbetsbelastning för
närvarande avsevärd.

Utrustningsnämndens arbetsuppgifter fördelas huvudsakligen — framhåller
nämnden — på tre grupper, nämligen dels planeringsverksamhet, dels upphandlingsverksamhet,
dels ock kassa-, redovisnings- och expeditionsverksamhet. Särskilt
karaktäriserande för nämndens arbete synes vara, att de många utrustningsobjekten
till sin art är synnerligen olika. Härav följer, att tidskrävande utredningar
och bedömningar måste företagas inom ett betydande antal från varandra
ofta helt skilda inrednings- och utrustningsområden. I samband härmed synes
arbetsbelastningen för särskilt nämndens ordförande och byråchef bli omfattande.

I sin framställning föreslår nämnden att dess kansli framdeles skall helt omorganiseras
och därvid uppdelas på olika arbetsenheter.

Jag lämnar i det följande en kortfattad redogörelse för de förslag i utrustningsnämndens
framställning, som — förutom automatiska utgiftsförändringar
— betingar den begärda höjningen av anslaget. Vid min redogörelse kommer jag
att närmare beröra endast vissa av nämndens förslag. Jag tillåter mig att i övrigt
hänvisa till handlingarna i ärendet.

1) byråchef i Be 3 i stället för i Bc 1,

2) byrådirektör i Ae 27,

3) förste byråintendent i Ae 23,

4) kamrerare i Ae 19 i stället för assistent i Ae 15,

5) inköpsassistent i Ae 17 i stället för i Ae 15,

6) kontorsskrivare i Ae 13,

7) kansliskrivare i Ae 11 i stället för kontorist i Ae 9,

8) kontorist i Ae 9,

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

9) tre kanslibiträden i Ae 7,

10) skrivbiträde i reglerad befordringsgång.

11) Ökad inedelsanvisning till tillfällig arbetshjälp och vikariatsersättningar
m. in. (kostnad 4 500 kr.).

Av tillgängliga handlingar inhämtas bl. a. följande.

Punkterna 3 och 5. För nämndens löpande inköp svarar för närvarande i
första hand en byrådirektör i Ae 27. Emellertid synes det nämnden — med hänsyn
till den växande verksamheten — vara av vikt, att en tjänst tillkommer
med främsta syfte att avlasta innehavaren av byrådirektörstjänsten för att denne
därigenom även skall kunna föra förhandlingar om priser och rabattöverenskommelser,
uppmärksamma standardfrågor, följa marknadsutvecklingen m. m.
För denna mellanställning mellan byrådirektören och de befintliga inköpsassistenterna
— av vilka en samtidigt föreslås uppflyttad från Ae 15 till Ae 17 —
hemställer nämnden att en tjänst som förste byråintendent i Ae 23 inrättas.

Punkterna 4 och 6. En ändamålsenligt organiserad kassa- och redovisningsverksamhet
har — framhåller nämnden — till följd av den ökade omfattningen
av utrustningsnämndens arbetsområde kommit att utgöra en allt mera central
förutsättning för nämndens behöriga funktion. En väsentlig förstärkning av den
nuvarande personalen synes därför i hög grad erforderlig. Nämnden föreslår, att
en befintlig tjänst som assistent i Ae 15 omvandlas till en tjänst som kamrerare
i Ae 19; ansvar och arbetsuppgifter för innehavaren av tjänsten förutsättes därvid
bestå i visst utanordningsansvar och ansvar för undertecknande av vissa
handlingar, upprättande och avlämnande av bokslut, ekonomiskt utredningsarbete
m. m. Vidare förordar nämnden inrättande av en tjänst som kontorsskrivare
i Ae 13, för vilken arbetsuppgifterna avses bestå i bl. a. omhänderhavande
av den för nämndens verksamhet betydelsefulla dispositionsbokföringen.

Punkt 9. De tre föreslagna kanslibiträdestjänsterna är redan knutna till utrustningsnämnden
och har hittills avlönats från kommittéanslaget.

I utlåtande den 29 augusti 1963 över utrustningsnämndens framställning anför
liksrevisionsverket, att högre lönegrad än Ae 17 icke torde vara motiverad för
den tjänst som kamrerare, vilken av nämnden föreslås träda i stället för en befintlig
tjänst som assistent i Ae 15. Vidare anser riksrevisionsverket, att en tjänst
som kontorist i Ae 9 torde vara tillräckligt med avseende på de arbetsuppgifter,
för vilkas omhänderhavande nämnden föreslagit en kontorsskrivare i Ae 13.

b) Omkostnader

I riksstaten för innevarande budgetår har uppförts ett förslagsanslag av
64 000 kr. till omkostnader vid utrustningsnämnden för universitet och högskolor.
För nämnden har fastställts följande omkostnadsstat:

1. Sjukvård m. m., förslags vis..................................... 500

2. Reseersättningar, förslagsvis.................................... 23 000

3. Expenser:

a) bränsle, lyse och vatten, förslagsvis........................... 3 ooo

b) övriga expenser ............................................ 37 500

Summa kr. 64 000

149

Kur tgl. Maj:ts proposition nr 50 år 196i

Utrustningsnämnden hemställer i skrivelse den 31 maj 1903, att anslaget för
budgetåret 1964/65 höjes med 22 000 kr. Den föreslagna höjningen betingas huvudsakligen
av ökade kostnader under delposten till övriga expenscr, varvid
10 900 kr. avser engångsanskaffning av viss utrustning.

C. Antagningsnämnden för civilekonomutbildning

I riksstaten för innevarande budgetår har uppförts ett förslagsanslag till antagningsnämnden
för civilekonomutbildning av 19 000 kr. Anslaget är fördelat pa
anslagsposter enligt följande uppställning.

Arvoden åt ledamöter och suppleanter, förslagsvis................

Arvode åt sekreteraren ........................................

Ersättning åt annan personal, förslagsvis........................

Reseersättningar åt ledamöter, suppleanter och sekreterare, förslagsvis
..........................................................

Expenser, förslagsvis ..........................................

Publikationstryck, förslagsvis...................................

Summa kr.

1200
1 500
9 100

4 000
1 600
1 600

19 000

Antagningsnämnden för civilekonomutbildning beräknar i skrivelse den 13
september 1963 medelsbehovet för budgetåret 1964/65 till 25 600 kr., vilket i förhållande
till det för innevarande budgetår anvisade anslaget skulle kräva en
ökning med 6 600 kr. Nämnden föreslår därvid, att anslagsposten till arvoden
åt ledamöter och suppleanter minskas med 200 kr. till 1 000 kr. samt att posten
till ersättning åt annan personal höjes med 6 800 kr. till 15 900 kr. Höjningen av
sistnämnda anslagspost betingas av ökat antal ansökningar till civilekonomutbildning
samt av höjd ersättning åt personalen.

D. Bidrag till akademiska rektorskonventet i Stockholm

I riksstaten för innevarande budgetår har uppförts ett reservationsanslag till
bidrag till akademiska rektorskonventet i Stockholm av 31 000 kr. Vid budgetårets
början fanns under detta anslag ingen behållning.

I skrivelse den 7 oktober 1963 med förslag till anslagsäskande för budgetåret
1964/65 hemställer akademiska rektorskonventet i Stockholm om en höjning av
förevarande anslag med 35 000 kr. till 66 000 kr. Härav beräknas ett med 9 000 kr.
till 25 000 kr. förhöjt belopp för bestridande av rektorskonventets egna utgifter
och 41 000 kr. för den akademiska musikverksamheten i Stockholm, vilket i jämförelse
med det för sistnämnda ändamål för innevarande budgetår beräknade beloppet
innebär en höjning med 16 000 kr.

150

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 50 år 196J

4. Departementschefen

Universitetsutredningen har föreslagit gemensamma organ för den centrala
ledningen av de högre läroanstalter, vilka nu är underställda kanslern för rikets
universitet, överstyrelsen för de tekniska högskolorna och styrelsen för farmaceutiska
institutet, dvs. universiteten, karolinska institutet, tandläkarhögskoloma,
handelshögskolan i Göteborg, de tekniska högskolorna och farmaceutiska
institutet. Utredningens motivering för detta förslag är huvudsakligen den, att
de ifrågavarande läroanstalternas uppgifter är desamma — forskning och på
vetenskaplig grund bedriven utbildning — att deras personalorganisation är i
väsentliga hänseenden ensartad, att gällande bestämmelser rörande deras verksamhet
och organisatoriska uppbyggnad också är i stort sett ensartade samt —
icke minst — att under skilda överstyrelser lydande läroanstalter redan i viss
utsträckning har gemensamma uppgifter och gemensamma resurser och att planeringsarbetet
för de högre läroanstalternas fortsatta utbyggnad bör vila på en
gemensam utredningsgrund.

Universitetsutredningens förslag om ett förenhetligande av den centrala universitets/högskoleledningen
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det helt
övervägande antalet myndigheter och organisationer, som yttrat sig över betänkandet.
Såväl kanslern som överstyrelsen för de tekniska högskolorna har
tillstyrkt förslaget.

Enligt min mening föreligger övertygande motiv för en förenhetligad central
universitets/högskoleledning. Jag vill härvidlag kanske något starkare än utredningen
gjort trycka på behovet av enhetlighet i planeringsarbetet för universitets/högskoleväsendets
fortsatta utbyggnad. Jag vill också stryka under, att
en för de skilda läroanstalterna gemensam överstyrelse och ett för dem gemensamt
planeringsarbete är förutsättningen för det intensifierade samarbete dem
emellan och det sambruk av institutionella och personella resurser, utan vilket
det vid 1963 års riksdag beslutade utbyggnadsprogrammet för universitet och
högskolor enligt min mening svårligen kan genomföras inom avsedd tid.

Vissa myndigheter och organisationer har ifrågasatt eller förordat ett längre
gående förenhetligande av den centrala ledningen inom universitets/högskoleväsendet
och därvid pekat på dels lärarhögskolorna, dels de under jordbruksdepartementet
lydande högskolorna.

\ad därvid först lärarhögskolorna beträffar vill jag erinra om att hela frågan
om såväl klass- som ämneslärarutbildningen för närvarande är under utredning
av 1960 års lärarutbildningssakkunniga.

I fråga om de tre till jordbruksdepartementets verksamhetsområde hörande
högskolorna — lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan —
ligger saken i viss mån annorlunda till. Rent principiellt kan skäl anföras till förmån
för ett förenhetligande av den centrala ledningen av samtliga de läroanstal -

151

Kungl. Muj:ts proposition nr 50 ur lOGJ/.

tor, vilkas uppgift på samma sätt som universitetens är forskning och på vetenskaplig
grund bedriven utbildning. Särskilda skäl motiverar emellertid, att avsteg
från denna princip göres i fråga om de tre nu ifrågavarande läroanstalterna.
Den programbundna försöksverksamhet, som ingar såsom en betydelsefull del
av verksamheten vid såväl lantbrukshögskolan som skogshögskolan, utgör enligt
min mening ett sådant skäl. Vad veterinärhögskolan beträffar far jag erinra om
att denna högskolas organisation för närvarande utredes av veterinärhögskoleutredningen.
Anledning saknas därför att i nu förevarande sammanhang förändra
densamma. Jag vill slutligen tillägga, att man enligt min mening av praktiska
skäl bör undvika att från början belasta en helt ny organisation med flera
arbetsuppgifter än som är oundgängligen nödvändigt.

Under hänvisning till det här anförda förordar jag — i anslutning till universitetsutredningens
förslag — att de läroanstalter, vilka nu lyder under kanslern
för rikets universitet, överstyrelsen för de tekniska högskolorna och styrelsen för
farmaceutiska institutet, ges en gemensam central ledning, som därvid får ersätta
de tre nyss nämnda centrala universitets/högskolemyndighetema.

För närvarande står sjukgymnastinstituten under kanslerns överinseende.
Eftersom dessa institut i administrativt och institutionellt hänseende replierar på
karolinska institutet respektive universitetet i Lund, anser jag, att överinseendet
över dem tills vidare bör åvila samma myndighet som har överstyrelsen över universiteten
och karolinska institutet. Med hänsyn till sjukgymnastutbildningens
karaktär av icke-akademisk yrkesutbildning bör emellertid i fråga om denna
utbildnings innehåll och organisation ett fortlöpande samråd äga rum mellan
sagda myndighet å ena sidan och skolöverstyrelsen å den andra.

Jag övergår nu till frågan om de arbetsuppgifter, som bör åvila universitets/
högskoleväsendets centrala ledning. Därvid behandlar jag först de två delfrågor,
som mest ingående diskuterats i yttrandena över universitetsutredningens
betänkande, nämligen frågorna om forskningsrådens ställning i den nya
organisationen samt om den framtida organisationen för utrustningsplanering och
upphandling.

Beträffande forskningsrådens ställning har statskontoret i sin rapport till universitetsutredningen
förordat en närmare samordning mellan den centrala universitets/högskoleledningen
å ena sidan och forskningsråden å den andra. —
Universitetsutredningen däremot anser det vara från principiella synpunkter
riktigt, att ansvaret för planläggningen av forskningsresursernas utbyggnad på
denna nivå delas mellan flera, sinsemellan fristående organ. Utredningens uppslag
att fasta tjänster inom forskningsrådens kansliorganisationer skulle uppföras i
den centrala myndighetens personalförteckning anges uttryckligen avse en omläggning
uteslutande av den formella organisationen. En sådan omläggning skulle
icke rubba forskningsrådens organisatoriska ställning eller deras rätt att disponera
för dem avsedda sekretariatsresurser.

För egen del delar jag — i likhet med flertalet remissinstanser — universitets -

152

Kangl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964.

utredningens principiella mening, att forskningsråden alltjämt bör utgöra från
de centrala universitets/högskolemyndigheterna fristående organ, direkt underställda
Kungl. Maj:t. Att ett samarbete bör äga rum dem emellan, ser jag som
en självklarhet, men jag anser icke, att någon förändring av forskningsrådens
organisatoriska ställning är påkallad.

Ej heller anser jag mig böra ifrågasätta någon förändring beträffande statens
tekniska forskningsråds departementstillhörighet. Verksamheten inom detta
forskningsråd har nyligen givits eu i viss mån ny inriktning med sikte på en
nära samverkan med näringslivet, vilket enligt min mening motiverar att rådet
kvarligger inom handelsdepartementets verksamhetsområde.

Vad så beträffar organisationen för utrustning splanering och upphandling förordas
såväl i statskontorets rapport som av universitetsutredningen, att den
nuvarande utrustningsnämnden för universitet och högskolor skall upphöra såsom
självständigt verk. Utredningen föreslår därvid, att de planerande uppgifterna
övertages av en särskild utrustningsberedning, medan de verkställande
uppgifterna ålägges det nya universitetskanslersämbetet. Statskontoret å sin
sida förordar i rapporten, att utrustningsuppgifterna i sin helhet övertages av
universitetskanslersämbetet, varvid den nuvarande utrustningsnämnden skulle
ingå i detta ämbete såsom en kommitté av närmast permanent karaktär.

Remissmyndigheterna har starkt delade uppfattningar i denna fråga. För egen
del har jag — i likhet med majoriteten inom statskontorets styrelse — kommit
till den uppfattningen, att tidpunkten ännu icke är inne för ett ställningstagande
till spörsmålet om utrustningsnämndens inlemmande i den nya organisationen
för universitets/högskoleväsendets centrala ledning. Jag kommer att i det
följande framlägga förslag om en relativt långtgående omläggning av universitets/högskoleorganisationen
på såväl central som lokal nivå. Delvis helt nyskapade
organ föreslås bli inrättade och ges ansvarsfulla uppgifter. Nya arbetsuppgifter
föreslås komma till. Nya vägar föreslås för ärendenas behandling. Att
under sådana omständigheter redan från början tillföra den centrala myndigheten
ansvaret även för den mycket omfattande verksamhet, som bedrives av
utrustningsnämnden för universitet och högskolor, synes mig vara ägnat inge
betänkligheter.

Under hänvisning till det här anförda bör i dagens läge inte någon ändring
göras i fråga om utrustningsnämndens organisatoriska ställning. Jag anser emellertid
att utrustningsnämnden vid en senare tidpunkt bör upphöra och att nämndens
verksamhet vid ifrågavarande tidpunkt bör övertagas av det nya universitetskanslersämbetet.
Den verksamhet inom nämnden som avser planering och
upphandling av snickeriinredningar (laboratorieinredningar, hörsalsinredningar)
samt el-armatur och möbler m. m. bör dock enligt min mening nu avlastas nämnden
och överföras till byggnadsstyrelsen respektive tekniska högskolans byggnadskommitté
om möjligt från och med nästa budgetår.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1964 153

När det gäller organisationen för planläggningen av nya institutionsbyggen
och dessas utrustning synes mig däremot vissa omläggningar i nu tillämpad ordning
vara motiverade. Jag delar visserligen den åsikt, som framförts av bl. a.
utrustningsnämnden, att utrustningsplaneringen i viss mån är sekundär i förhållande
till långsiktsplaneringen för de enskilda läroanstalternas och utbildningslinjernas
utbyggnad. Utrustningsplaneringen måste göras inom ramen för
de utarbetade långtidsplanerna. Men jag delar också byggnadsstyrelsens uppfattning,
att utrustningsplaneringen bör igångsättas så tidigt, att den kan påverka
och påverkas av lokalprogrammen. Lokalprogram och utrustningsprogram
måste med andra ord utformas samtidigt och under samverkan mellan de organ
som har ansvaret för deras utarbetande.

För stora utbyggnadsprojekt har under senare år tillkallats ett antal lokalprogramkommittéer
med uppgift att utarbeta program för den byggenskap, som
bedömes erforderlig för viss beslutad kapacitetsökning vid viss läroanstalt eller
del av en sådan. Såsom dylika lokalprogramkommittéer arbetar för närvarande
följande kommittéer: Organisationskommittén för teknisk högskola i Lund,
naturvetenskapliga samordningskommittén i Göteborg, läkarutbildningsberedningen,
Frescatikommittén (för Stockholms universitets lokalbehov i Frescatiområdet),
1962 års Umeåkommitté (lokalbehov för samhällsvetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga
ämnen), programkommittén för Uppsala humanistiska
fakultet, programkommittén för Göteborgs humanistiska fakultet och
lokalprogramkommittén för de humanistiska och ekonomiska fakulteterna vid
universitetet i Lund. I flertalet av dessa kommittéer ingår bl. a. företrädare för
byggnadsstyrelsen. Därjämte har kommittéerna att i sitt arbete samråda med utrustningsnämnden.

För genomförandet av det mycket omfattande utbyggnadsprogram för universitet
och högskolor, vilket fastställdes vid 1963 års riksdag, fordras självfallet
att nya lokal- och utrustningsprogram utarbetas även för läroanstalter och
fakulteter (motsvarande), vilka icke innefattas i de nu arbetande programkommittéernas
uppdrag. I syfte att i största möjliga utsträckning kunna tillvarataga
föreliggande möjligheter till gemensamt utnyttjande två eller flera läroanstalter
eller fakulteter emellan av lokaler och utrustning bör enligt min mening
ifrågavarande programarbete anförtros åt en programkommitté för envar
av universitetsorterna. De nuvarande kommittéerna bör sålunda successivt ersättas
av en programkommitté för samtliga läroanstalter på var och en av universitetsorterna.

Jag förordar således, att lokal- och utrustningsprogramkommittéer organiseras,
en för envar av universitets/högskoleorterna. Dessa kommittéers uppgift bör
vara att inom ramen för av statsmakterna godtagna program för verksamhetens
utbyggnad utarbeta lokalprogram och förslag till utrustning (bl. a. kostnadsramar)
för samtliga läroanstalter på ifrågavarande universitetsort. I kommittéer -

154

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 196J+

na bör ingå representanter för den byggande myndigheten och utrustningsnämnden
för universitet och högskolor. Vidare bör i kommittéerna ingå företrädare
för den centrala universitets/högskoleledningen, vars uppgift det bl. a. är att utarbeta
erforderliga driftprogram avseende tjänster och anslag för de nya eller
utvidgade institutionernas verksamhet.

Lokal- och utrustningsprogrammen måste givetvis utformas under hänsynstagande
till de lokala förhållandena. I kommittéerna bör därför ingå representanter
jämväl för de läroanstalter, som beröres av varje enskild kommittés
arbete. Jag är angelägen understryka den betydelse jag vill tillmäta den lokala
förankring, som därigenom tillförsäkras kommittéerna.

De av lokal- och utrustningsprogramkommittéerna utarbetade programmen
överlämnas till byggnadsstyrelsen respektive utrustningsnämnden. Förslag till
byggnadsprogram och anslagsäskanden för enskilda budgetår bör härefter utarbetas
av respektive myndigheter efter samråd med universitetskanslersämbetet.

Den här förordade organisationen står i full överensstämmelse med 1902 års
riksdagsbeslut rörande byggnadsstyrelsens uppgifter och organisation. Den utgör
en naturlig stabilisering av den aktivitet, som sedan år 1960 pågått inom ett
antal lokalprogramkommittéer.

Slutligen vill jag nämna, att det vid förslagets genomförande kan bli påkallat
att överväga vissa ändringar i utrustningsnämndens sammansättning.

Beträffande den centrala universitets/högskoleledningens arbetsuppgifter har
universitetsutredningen förordat att den skall ges resurser dels för ett fortlöpande
planeringsarbete, dels för ett aktivt utredningsarbete och initiativverksamhet
avseende såväl utbildningsorganisationen som de högre läroanstalternas
ekonomiska förvaltning. Utredningen har vidare föreslagit decentralisering av
beslutsmyndigheten från central till lokal nivå i vissa personaladministrativa
ärenden och i fråga om fördelningen av vissa anslagsmedel m. m. Därutöver har
utredningen föreslagit, att intagningen av nya studerande till spärrade utbildningslinjer
skall göras av central myndighet, vilken även skulle ha att — där så
är oundgängligen nödvändigt — fatta beslut beträffande införande av spärr i ett
enskilt ämne inom fri fakultet. Bestämmelser rörande behörighet att inskrivas
vid viss läroanstalt eller fakultet liksom bestämmelser rörande meritvärderingsgrunder
för urval bland sökande till spärrad utbildningslinje föreslås skola meddelas
av Kungl. Maj:t. I fråga om meritvärderingsgrunderna föreslås därjämte
en allmän översyn av gällande bestämmelser i förenhetligande syfte.

Vad universitetsutredningen i dessa stycken föreslagit har av remissinstanserna
i stort sett tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Betydelsen av den centrala universitets/högskolemyndighetens
uppgift att kontinuerligt följa ubildningsorganisationens
effektivitet understrykes av bl. a. SFS, arbetsmarknadsstyrelsen och

Kungl. Ma]:ts proposition nr 50 är 196h 155

garantilåncnämnden. Förslagen beträffande regleringen av intagningen av nya
studerande m. m. har fått ett uteslutande positivt mottagande. Likaså har förslagen
om decentralisering av beslutsmyndigheten i vissa grupper av ärenden
överlag tillstyrkts.

Beträffande de centrala myndigheternas befattning med utbildningsorganisationen
har gymnasieutredningen och skolöverstyrelsen efterlyst förslag om resurser
för en aktiv utrednings- och initiativverksamhet inom vad gymnasieutredningen
kallar »universitetspedagogikens» fält, dvs. hela frågekomplexet beträffande
universitetsundervisningens metodik och hjälpmedel samt universitetslärares
pedagogiska utbildning.

För egen del delar jag i allt väsentligt universitetsutredningens syn på den
centrala universitets/högskolemyndighetens arbetsuppgifter, här då bortsett från
den i det föregående behandlade frågan om organisationen för utrustningsplanering
och upphandling. I fråga om prognosverksamheten och statistiken över
högre studier förutsätter jag, att ett aktivt och fortlöpande samarbete kommer
till stånd i dessa frågor mellan de prognos- och statistikproducerande myndigheterna
å ena sidan och den centrala universitets/högskoleledningen å den andra.

Den av utredningen föreslagna decentraliseringen av beslutsmyndighet i vissa
personaladministrativa ärenden och vissa fördelningsärenden synes mig i allt
väsentligt vara väl motiverad. Jag anser sålunda, i likhet med utredningen, att
beslut rörande fördelningen mellan institutionerna av materiel- och apparatanslagen,
liksom beslut rörande dispositionen av de till de enskilda läroanstalterna
anvisade delarna av anslaget till extra utgifter vid universitet och högskolor
och beslut i fråga om anslag ur universitetens reservfonder och karolinska
institutets allmänna fond i framtiden genomgående bör kunna fattas av
de lokala universitets/högskolestyrelserna.

Universitetsutredningen har förutsatt, att även uppgiften att på grundval av
fastställda organisationsplaner besluta rörande tilldelningen av lärarkrafter till
enskilda institutioner i framtiden skall överflyttas till de lokala myndigheterna,
detta dock först sedan man nått en lösning på de tekniska problem, som uppställer
sig då det gäller den för systemet erforderliga registreringen och förhandsberäkningen
av antalet i de enskilda ämnenas undervisning deltagande studenter.
— Jag delar utredningens uppfattning härvidlag. Även om, som närmare redovisas
i det följande, en lösning av registrerings- och förutberäkningsproblematiken
nu synes ligga inom räckhåll, anser jag att ytterligare erfarenheter bör vinnas,
innan en omläggning av ansvarsfördelningen i angiven riktning kommer till
stånd. Jag förordar således, att beslutsmyndigheten i här ifrågavarande ärenden
tills vidare alltjämt skall ligga hos den centrala myndigheten men att den överföres
till de lokala myndigheterna, så snart Kungl. Maj:t finner förutsättningar
härför föreligga.

Vad universitetsutredningen föreslagit beträffande ordningen för meddelande
av bestämmelser rörande behörighet att inskrivas vid läroanstalt eller utbild -

156

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 50 år 1964-

ningslinje, meritvärderingsgrunder för urvalet bland de sökande till spärrad utbildningslinje,
liksom förslagen beträffande ordningen vid införande av spärr i
enskilt ämne tillhörande fri fakultet, anser jag böra genomföras. Jag avser att
sedermera upptaga till prövning utredningens av ett stort antal myndigheter
och organisationer tillstyrkta förslag om en översyn i förenhetligande syfte av
gällande bestämmelser rörande meritvärderingsgrunderna för urvalet bland de
sökande till spärrade utbildningslinjer.

Såsom framgår av vad jag inledningsvis anfört delar jag helt uppfattningen,
att det skall höra till den centrala universitets/högskoleledningens mest betydelsefulla
uppgifter att genom ett aktivt utredningsarbete söka tillvarataga
föreliggande och uppkommande rationaliseringsmöjligheter. Denna utredningsuppgift
skall icke minst avse utbildningsorganisationen. Härvidlag anser jag, att
gymnasieutredningen och skolöverstyrelsen på ett mycket värdefullt sätt kompletterat
bilden genom sitt påpekande av betydelsen av ett universitetspedagogiskt
utrednings- och upprustningsarbete. Även jag är övertygad om att
aktiva insatser på detta hittills alltför litet uppmärksammade område är i hög
grad påkallade. Jag anser, att en försöksverksamhet efter i huvudsak de av
gymnasieutredningen skisserade riktlinjerna bör igångsättas.

Sedan jag nu tagit ställning till frågan om den centrala universitets/högskoleledningens
uppgifter, övergår jag till frågan om dess organisation. Härutinnan
har universitetsutredningen föreslagit en organisation av ett annat slag än det,
som eljest är vanligt inom den statliga förvaltningen, nämligen en organisation
där de planerande uppgifterna och de administrativa uppgifterna anförtros skilda
och från varandra principiellt fristående organ. För de planerande uppgifterna
föreslås upprättandet av fem s. k. fakultetsberedningar, vilka i sin helhet skulle
tillsättas av Kungl. Maj:t men innefatta ett visst inslag av fakultetsrepresentanter.
För de administrativa uppgifterna föreslår utredningen ett universitetskanslersämbete
under en av Kungl. Maj:t förordnad universitetskansler. I syfte
att säkerställa erforderlig samordning mellan den planerande och den administrativa
verksamheten föreslår utredningen en rad åtgärder, främst inrättandet av
ett kanslerskollegium med universitetskanslern såsom ordförande och de centrala
beredningarnas ordförande såsom ledamöter. Kollegiets huvuduppgift skall enligt
förslaget vara att för Kungl. Maj:t framlägga de av de planerande organen utarbetade
förslagen till anslagsäskanden jämte kollegiets egen samlade bedömning
av dessa förslag.

Såsom framgår av min i föregående avsnitt lämnade redovisning uppvisar
remissyttrandena rörande den centrala universitets/högskoleledningens organisation
ett helt spektrum av synpunkter och förslag. Man kan emellertid konstatera,
att de bärande principerna i universitetsutredningens förslag tillvunnit sig en
relativt bred anslutning från myndigheternas och organisationernas sida. Härmed
avser jag principerna om att de administrativa uppgifterna för sitt handhavande
fordrar ett enda överstyrelseorgan av normalt ämbetsverksnitt, men att man å

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 19G4

andra sidan för planeringsarbetet på central nivå har behov av ett antal kollegiala
organ med uppgift att vart och ett inom sitt huvudområde av forskningsoch
utbildningsorganisationen planlägga utbyggnaden och att grunda denna
planläggning på en vägning mot varandra av de mångahanda intressen, som därvidlag
gör sig gällande. För egen del ansluter jag mig till dessa principer för
organisationens uppbyggnad.

Meningsskiljaktighetema gäller väsentligen dels spörsmålet om universitetsutredningen
anvisat tillräckliga garantier för den nödvändiga samordningen
mellan administration och planering, dels fragan om grunderna för fakultetsberedningarnas
sammansättning. I den förra frågan har ett stort antal myndigheter
och organisationer uttalat sig för organisationsformer, som ger ett enda
organ det högsta ansvaret för såväl administration som planering. Även jag
anser, att universitetsutredningens lösning med flera, sinsemellan principiellt fristående
organ innebär risker för en splittring av den centrala universitets/högskoleledningen.
Jag anser, att man bör välja en organisationsform, där ett enda
organ har det högsta ansvaret för planeringsarbetet över hela fältet och där
detta organ samtidigt är högsta administrativa myndighet.

Å andra sidan bör man, som jag nyss framhöll, hålla fast vid utredningens
förslag om att huvuddelen av det centrala planeringsarbetet skall bedrivas fakultetsgruppvis
och innefatta en på ett kontinuerligt utredningsarbete grundad avvägning
mellan skilda intressen. De av universitetsutredningen föreslagna fakultetsberedningarna
bör därför enligt min mening komma till stand och i allt väsentligt
ges de uppgifter som utredningen föreslagit. De bör emellertid, i enlighet
med mitt nyss redovisade ställningstagande, göras till beredande organ inom det
centrala ämbetsverket. För att tillförsäkra fakultetsberedningarna ett tillbörligt
inflytande i planeringsarbetet i stort, anser jag det emellertid vara riktigast, att
beredningarnas ordförande ingår även i det centrala ämbetsverkets ledning. Jag
ansluter mig sålunda till grundtankarna i universitetsutredningens och statskontorets
förslag, men jag förordar vissa modifikationer däri, avsedda att ge organisationen
en större fasthet och sammanhållning. Jag förordar, att ansvaret
såväl för universitetens/högskolomas administrativa ledning som för planeringsarbetet
för deras fortsatta utbyggnad anförtros ett ämbetsverk, benämnt universitetskanslersämbetet
med en universitetskansler sasom chef och tillika ordförande
i verkets styrelse. För planeringsarbetet för utbyggnaden av de skilda
fakulteternas forsknings- och utbildningsresurser förordar jag, att det inom ämbetsverket
upprättas fem fakultetsberedningar. Ämbetsverkets styrelse bör enligt
min mening utgöras av, förutom universitetskanslern såsom styrelsens ordförande,
fakultetsberedningarnas ordförande och därjämte tre ytterligare av
Kungl. Maj :t förordnade ledamöter. Inom ämbetsverket bör organiseras en planeringsbyrå,
som skall fungera sasom sekretariat åt fakultetsberedningarna.
vidare en utbildningsbyrå, en administrativ byrå och en rationaliseringsgrupp.
Jag avser att i det följande återkomma till dessas arbetsuppgifter och organisation.

158

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 196b

På umversitetskanslersämbetets styrelse bör ankomma att handlägga ärenden,
som är av större vikt eller eljest av principiell natur, samt ärenden som av universitetskanslern
hänskjutes till styrelsen för avgörande.

Fakultetsberedningamas uppgift bör enligt min mening vara i huvudsak följande,
nämligen att var och en inom sitt område

a) följa forskningens och utbildningens utveckling, villkor och behov ävensom
samhällslivets krav pa den akademiska utbildningens innehåll och organisation
samt hos umversitetskanslersämbetets styrelse föreslå de åtgärder, vilka de finner
påkallade, samt

b) ärligen för styrelsen framlägga förslag till anslagsäskanden och övriga framställningar
avsedda att föreläggas riksdagen beträffande de särskilda fakulteterna
eller sektionerna.

Beträffande fakultetsberedningamas antal och ämnesområden ansluter jag mig
helt till universitetsutredningens förslag. Följande fakultetsberedningar bör sålunda
upprättas, nämligen en för humaniora och teologi, en för rätts- och samhällsvetenskaperna,
en för medicin, odontologi och farmaci, en för matematik och
naturvetenskap samt en för de tekniska vetenskaperna.

I fråga om beredningarnas sammansättning har från vissa håll förordats, att
de ges ett dominerande inslag av företrädare för fakulteterna själva. För min del
kan jag icke dela denna mening. Som jag i det föregående framhållit, ser jag det
sasom mycket väsentligt, att fakultetsberedningamas planeringsarbete grundas
pa en avvägning mellan de olika intressen, som gör sig gällande i detta sammanhang,
forskarnas och lärarnas lika väl som samhällets i övrigt och då icke
minst avnämarintresset. I likhet med det övervägande antalet remissinstanser
anser jag universitetsutredningens förslag i detta avseende vara i huvudsak
väl avvägt. Någon särskild representation för universitetskanslersämbetet i de
enskilda fakultetsberedningarna erfordras emellertid icke vid den lösning av frågan
om ämbetsverkets organisation, som jag här förordat. Vidare anser jag att
beredningarna bör sammansättas efter likartade grunder, var och en med en ordförande
och ytterligare åtta ledamöter, samtliga förordnade av Kungl. Maj:t. Av
ledamöterna bör fyra i envar av beredningarna på sätt universitetsutredningen
föreslagit utses inom förslag av de berörda fakulteterna. I övrigt bör universitetsutredningens
förslag i avseende på fakultetsberedningamas organisation i huvudsak
genomföras.

Jag förordar vidare i enlighet med universitetsutredningens av det Övervägande
antalet remissorgan tillstyrkta förslag, att en tjänst som universitetskansler
inrättas och att innehavare av denna tjänst förordnas av Kungl. Maj:t för en
tid av högst sex år i sänder.

Till de tekniska högskolornas skilda avdelningar är sedan 1947 års omorganisation
knutna s. k. avdelningsråd, vilka fungerar som avnämarnas kontaktorgan
med de enskilda högskolorna. En liknande ställning har fakultetsrådet för
ekonomutbildning i Lund och utbildningsrådet vid handelshögskolan i Göteborg.

Universitetsutredningen föreslår, att möjlighet att inrätta utbildningsråd öpp -

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 19GJ

nas i fråga om samtliga utbildningslinjer vid universitet och högskolor. Det skall
enligt förslaget ankomma på Ivungl. Maj:t att besluta rörande inrättande av
sådant råd. Råden föreslås bli centrala i stället för som nu lokalt anknutna, och
deras uppgift föreslås bli att fungera som rådgivande organ i frågor rörande utbildningens
innehåll och organisation, närmast åt fakultetsberedningarna men
med rätt för dem att även för vederbörande lokala myndigheter framlägga de
förslag rörande utbildningen, som befinnes påkallade. Råden förutsattes komma
att bestå av företrädare för avnämarna av akademiskt utbildad arbetskraft,
medan företrädare för vederbörande läroanstalt förutsättes deltaga i rådens
överläggningar, men ej i besluten. Utredningen föreslår, att utbildningsråd organiseras
för de skilda slagen av civilingenjörsutbildning, för civilekonomutbildning,
lärarutbildning, annan utbildning vid filosofisk fakultet, juridisk och samhällsvetenskaplig
utbildning samt för farmaceutisk utbildning.

I detta sammanhang föreslår universitetsutredningen vidare att, med hänsyn
till betydelsen av en anpassning av ämneslärarutbildningen till skolans behov,
studieplaner för filosofisk ämbetsexamen skall fastställas gemensamt av universitetskanslersämbetet
och skolöverstyrelsen.

Utredningens förslag om rådsinstitutionens utsträckande har fått ett i stort
sett gynnsamt mottagande i remissdiskussionen. Denna har väsentligen gällt två
delproblem, nämligen dels frågan om centrala eller lokala råd, dels förslaget rörande
formerna för fastställandet av studieplaner inom ramen för filosofisk ämbetsexamen.

Även jag delar utredningens mening i principfrågan. Jag anser sålunda, att
dessa utbildningsråd, som bör upprättas genom beslut av Kungl. Maj:t i varje
särskilt fall, bör ha karaktären av centrala råd. Beträffande civilekonomutbildningen
anser jag emellertid, att undantag är motiverat av denna utbildnings
oenhetliga organisation med en universitetsfakultet, en statlig och en privat
handelshögskola. De nuvarande råden för civilekonomutbildningen i Lund och
Göteborg bör sålunda finnas kvar. Ett motsvarande utbildningsråd bör komma
till stånd för den av mig i annat sammanhang förordade civilekonomutbildningen
i Umeå. Samtliga utbildningsråd bör ha de arbetsuppgifter och vara organiserade
i huvudsak på det sätt utredningen föreslagit. Universitetskanslersämbetet bör
vid behov tillhandahålla sekretariatshjälp åt utbildningsråden. Jag vill här tilllägga,
att jag anser universitetsutredningens förslag om ett utbildningsråd för
ämneslärarutbildningen vara välmotiverat, även om det måhända kan vara
svårt att överblicka detaljerna i fråga om detta råds organisation, så länge de
lärarutbildningssakkunnigas arbete pågår.

Utredningens förslag att studieplaner för filosofisk ämbetsexamen skall fastställas
gemensamt av universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen anser
jag böra förverkligas. En motsvarande ordning torde böra tillämpas även beträffande
studieplaner för teknisk magisterexamen. Jag torde senare få anmäla
denna fråga för Kungl. Maj:t.

I anledning av vad flera av de akademiska myndigheterna anfört rörande behovet
av ett inflytande även för universiteten/högskolorna i frågor rörande ut -

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

formningen av skolans läroplaner vill jag här erinra om att det vid föregående
ars riksdag fattade beslutet rörande organisationen av den nya skolöverstvrelsen
bl. a. innebär, att en företrädare för universitets/högskoleväsendets avnämarintressen
skall ingå i det nya skolämbetsverkets styrelse.

Sedan jag nu redovisat mina ställningstaganden beträffande den centrala universitets/högskoleledningens
uppgifter och principerna för dess organisation,
övergår jag till organisationens enskildheter, däribland frågan om de personella
resurser, som bör ställas till det nya ämbetsverkets förfogande.

Mot den i det följande föreslagna lönegradsplaceringen av tjänsterna inom
det nya universitetskanslersämbetet har vederbörande personalorganisationer
förklarat sig icke ha någon erinran.

Jag föreslår, att tjänsten som universitetskansler inplaceras i lönegrad B 7.

Inom universitetskanslersämbetet bör, förutom fakultetsberedningarna, finnas
byråer. I det föregående har jag därvidlag förordat, att sekretariatsresurserna
för fakultetsberednmgarnas arbete sammanföres till en plcineringsbyrå. På denna
hyra bör i främsta rummet ankomma att svara för dels det långsiktiga planeringsarbetet,
dels de årliga förslagen till anslagsäskanden, dels slutligen den på
universitetskanslersämbetet ankommande delen av planeringsarbetet för den
lokala utbyggnaden på de skilda universitetsorterna. Planeringsbyrån bör sålunda
dels fungera som sekretariat åt fakultetsberedningarna, dels även samarbeta
med de i det föregående föreslagna lokal- och utrustningsprogramkommittéerna
och därvid eventuellt tillhandahålla sekretariatsresurser åt vissa av
dessa.

För ledningen av planeringsbyrån föreslår jag en byråchefstjänst med placering
i lönegrad B 3. Vidare föreslår jag, att till byrån knytes fem tjänster som
avdelningsdirektör i lönegrad B 1, två tjänster som förste byråsekreterare eller
byråsekreterare i högst lönegrad A 23. I övrigt räknar jag för denna byrå med
att permanent behov kommer att föreligga av en kanslist i högst A 13, en kansliskrivare
i A 11, två kontorister i A 9, två kanslibiträden i A 7 och två kontorsbiträden
i högst A 5.

Den personal jag här räknat med för planeringsbyråns verksamhet måste enligt
min mening kunna kompletteras genom anlitande av experter och annan
tillfällig personal. Jag återkommer i det följande till medelsbehovet för detta
ändamål.

Jag anser universitetsutredningens förslag om en särskild utbildning sbyrå inom
universitetskanslersämbetet vara starkt motiverat. En rad myndigheter och
organisationer har också i sina yttranden understrukit denna byrås betydelse för
hela universitets/högskoleorganisationen. Jag föreslår, att en dylik byrå organiseras
i huvudsaklig överensstämmelse med universitetsutredningens förslag. Dess
huvudsakliga arbetsuppgifter bör bli att bedriva utredningsarbete och handlägga
på den centrala myndigheten ankommande ärenden rörande (1) utbildningens
innehåll och organisation, (2) utbildningens metodik och hjälpmedel, samt (3)
utbildningens resultat (driftkontroll).

161

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196J+

Även för ledningen av denna byrå föreslår jag en byråchefstjänst med placering
i lönegrad B 3. Vidare bör inom byrån finnas en tjänst som byrådirektör
i lönegrad A 27 och fem tjänster som förste byråsekreterare eller byråsekreterare
i högst lönegrad A 23. För byråns verksamhet räknar jag vidare med att permanent
behov kommer att föreligga av en kanslist i högst A 13, en kansliskrivare
i All, en kontorist i A 9 och ett kanslibiträde i A 7. Förutom denna
personal erfordras för verksamheten även inom denna byrå möjlighet att anlita
experter och annan tillfällig personal. Härvidlag vill jag särskilt nämna den
försöksverksamhet med tillfälligt anlitad universitetspedagogisk ämnesexpertis,
som jag i det föregående förordat. Vidare bör i detta sammanhang medel beräknas
för att sätta universitetskanslersämbetet i stånd att bistå utbildningsråden
med sekretariatshjälp.

Enligt universitetsutredningens förslag skall inom universitetskanslersämbetet
organiseras en kanslibyrå för juridiska och andra mera renodlat administrativa
uppgifter. Jag förordar, att en sådan byrå organiseras och benämnes administrativa
byrån. Byråns arbetsuppgifter bör bl. a. innefatta utlåtanden rörande tillsättningen
av ordinarie lärartjänster vid läroanstalterna, besvärs-, dispens- och
behörighetsfrågor, löne- och tjänstefrågor samt intagning av studerande till
spärrade utbildningslinjer. Inom byrån bör vidare den av universitetsutredningen
föreslagna kontakt- och informationsverksamheten organiseras. Vidare bör inom
byrån handläggas ärenden rörande reglementen och andra föreskrifter för regleringen
av verksamheten vid läroanstalterna. Slutligen bör byrån ha ansvaret för
utformningen av universitetskanslersämbetets förslag till årliga anslagsäskanden
samt framställningar och yttranden i ärenden, som icke direkt faller under någon
av de andra byråernas verksamhetsområden.

För ledningen av den administrativa byrån föreslår jag en tjänst som byråchef
med placering i lönegrad B 3. Vidare föreslår jag en tjänst som byrådirektör
i lönegrad A 27, en tjänst som pressombudsman i lönegrad A 27, en tjänst som
byrådirektör i lönegrad A 25 och sex tjänster som förste byråsekreterare eller
byråsekreterare i högst lönegrad A 23. Jag räknar vidare med att behov kommer
att föreligga av två kontorsskrivare i A 13, en kansliskrivare i A 11, en kontorist
i A 9, ett kanslibiträde i A 7 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

I fråga om den av universitetsutredningen föreslagna ekonomiskt-administrativa
byrån bortfaller de upphandlande uppgifterna som en följd av att utrustningsnämnden
föreslås komma att bestå tills vidare. De ekonomiska utredningsoch
rationaliseringsuppgiftema bedömer jag dock som så viktiga, att en särskild
rationaliserings grupp är motiverad. Dennas arbetsuppgift bör vara att genom
utredningsarbete och initiativ främja samordning och sambruk av forskningsoch
utbildningsresurser samt andra former av rationaliseringar inom universitets/
högskoleförvaltningen. Jag anser det vara särskilt angeläget, att det centrala
ämbetsverket genom denna enhet ges möjlighet att studera arbetsrutinerna inom
den omorganiserade lokala förvaltningen och framlägga de förslag till förbättringar
i skilda hänseenden, som därvid befinnes påkallade.

G — Bihang till riksdagens protokoll 196tf. 1 samt. Nr 50

162

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 196b

För ledningen av universitetskanslersämbetets rationaliseringsenhet föreslår
jag en tjänst som avdelningsdirektör med placering i lönegrad B 1. Vidare föreslår
jag, att till enheten knytes en tjänst som byrådirektör i lönegrad A 25 och
en tjänst som förste byråsekreterare eller byråsekreterare i högst lönegrad A 23.
Vidare räknar jag med att permanent behov kommer att föreligga inom enheten
av en assistent i A 17, en kontorist i A 9 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

Rationaliseringsgruppen bör enligt min mening arbeta i nära samverkan med
statskontoret och från detta ämbetsverk kunna erhålla experthjälp och andra
resurser för utredningar.

I fråga om övrig, för hela ämbetsverket gemensam personal, räknar jag med
dels en kontorsskrivare (handsekreterare åt universitetskanslern) i A 13, dels en
kontorist i A 9, två kanslibiträden i A 7 och två kontorsbiträden i högst A 5
såsom verkets gemensamma skrivcentral, dels ock en förste expeditionsvakt i
A 9 och två expeditionsvakter i A 7.

Vad jag här anfört rörande fördelningen av arbetsuppgifterna mellan och
behovet av personal inom de enskilda byråerna bör självfallet icke utgöra hinder
för ämbetsverkets ledning att vidtaga sådana omdispositioner, som kan vara
påkallade.

Det är självfallet svårt att beräkna omfattningen av det sammanlagda extra
medelsbehov, som kommer att föreligga för universitetskanslersämbetets verksamhet.
Det är emellertid enligt min mening angeläget, att det nya ämbetsverket
redan från början ges resurser, som möjliggör en omfattande arbetsinsats. Jag
föreslår, att för anlitande av experter och annan tillfällig arbetskraft inom universitetskanslersämbetet
för budgetåret 1964/65 beräknas 500 000 kr. Jag räknar
med att mera omfattande utredningar från beredningarnas sida, som kan
bli erforderliga, bör prövas av Kungl. Maj:t och att medel för sådana ändamål
bör utgå från ecklesiastikdepartementets anslag till kommittéer och utredningar
genom sakkunniga.

Det nya ämbetsverket föreslås träda i stället för det nuvarande universitetskanslersämbetet
och den nuvarande överstyrelsen för de tekniska högskolorna.
Vissa övergångsanordningar torde komma att visa sig nödvändiga i samband
med organisationsförändringarna. Sådana anordningar blir bl. a. erforderliga,
därest inom den föreslagna personalramen icke kan placeras all den personal,
vilken genom ordinarie anställning har rätt till eller på grund av anställningstidens
längd har berättigade anspråk på att beredas sysselsättning inom statsverket.
Jag förordar därför, att Kungl. Maj:t, såsom tidigare skett i liknande
sammanhang, inhämtar riksdagens bemyndigande att vidtaga sådana åtgärder.
Därest befintlig ordinarie tjänst därvid finnes böra uppföras på övergångsstat,
bör tjänsten samtidigt överföras till det nya universitetskanslersämbetet.

Den av mig i det föregående föreslagna organisationen av det nya universitetskanslersämbetet
illustreras i två figurer, vilka torde få såsom bilagor 1 och 2
fogas till statsrådsprotokollet.

16;}

Kungl. Maj:ts proposition nr SO år 196J(

En jämförelse mellan den nuvarande organisationen inom universitetskanslersämbetet
och överstyrelsen för de tekniska högskolorna å ena sidan och den här
förordade organisationen å den andra ger vid handen, att de fasta personalresurserna
föreslås bli ungefär fördubblade. Dessutom föreslås medelsanvisningen för
anlitande av experter och annan tillfällig personal uppräknad från 245 000 till
500 000 kr.

I det föregående har jag förordat, att utrustningsnämnden för universitet
och högskolor tills vidare skall bestå. Jag torde då i detta sammanhang få upptaga
frågorna om medelsanvisningen för budgetåret 1964/65 under utrustningsnämndens
avlöningsanslag.

En förstärkning av utrustningsnämndens personalorganisation synes mig angelägen.
Med anledning av nämndens förslag beräknar jag därför under detta anslag
medel för en kansliskrivare i Ae 11, en kontorist i Ae9, tre kanslibiträden i
Ae7 och ett kontorsbiträde i högst Ae5. Jag beräknar vidare medel för två
tjänster som byråassistent i Ae 19 i stället för två befintliga tjänster som inköpsassistent
i Ae 17, en tjänst som inköpsassistent i Ae 17 i stället för en befintlig
sådan tjänst i Ae 15 samt en tjänst som kanslibiträde i Ag 7 i utbyte mot
en tjänst som skrivbiträde i Ag 5. Dessutom finner jag den nuvarande tjänsten
som assistent i Ae 15 böra uppflyttas till Ae 17 med tjänstebenämningen kamrerare.

Mina förslag rörande medelsanvisning under de centrala universitets/högskolemyndighetemas
omkostnadsanslag m. m. redovisar jag i samband med mina
anslagsberäkningar.

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

IV. LÄROANSTALTERNAS OMFATTNING

1. Universitetsutredningen

Värdet av underlättade kontakter och ett intensifierat samarbete mellan vetenskapsmän
och institutioner bedömer utredningen som mycket stort. Den
mycket starka rent kvantitativa expansion, som vårt universitets- och högskoleväsende
redan befinner sig i, kan enligt utredningens mening icke fullföljas i
önskvärd takt utan en samordnad planering och ett samordnat bruk av till förfogande
stående resurser. Detta gäller icke blott de materiella resurserna i form
av lokaler, apparativ utrustning och annan materiel, utan även de personella
resurserna, icke minst då de inom vissa områden starkt begränsade resurserna
i fråga om högt kvalificerade forskare för de akademiska lärartjänsterna.

Av detta drar utredningen den principiella slutsatsen, att små fackhögskolor,
om väsentliga skäl ej talar däremot, bör inordnas såsom delar av större läroanstalter.

Tandläkarhögskolorna replierar redan — och sedan länge — på de medicinska
fakulteterna (motsvarande) för sin grundläggande, prekliniska utbildning. Undervisningen
i ämnen som anatomi, histologi och farmakologi för odontologie studerande
meddelas såväl i Stockholm som i Malmö vid karolinska institutets respektive
medicinska fakultetens institutioner av lärare, som visserligen i formellt
hänseende tillhör vederbörande tandläkarhögskola men som i realiteten ingår
i institutets respektive fakultetens forskningsorganisation. En i huvudsak motsvarande
organisation torde böra komma till stånd vid den förestående kompletteringen
av den odontologiska utbildningsorganisationen i Umeå liksom vid den
principbeslutade organisationen i Göteborg.

I fråga om såväl Umeå som Göteborg torde vidare betydande fördelar vara
förbundna med att planläggningen redan på ett tidigt stadium inriktas på att
lokaler, utrustning och personal skall betjäna en läroanstalt, som omfattar jämväl
annan än odontologisk forskning och utbildning. Motsvarande synes utredningen
gälla i avseende på tandläkarhögskolan i Stockholm, vars lokalfråga torde
få betecknas som mycket angelägen.

Vad så beträffar tandläkarhögskolan i Malmö finns enligt utredningens mening
inga avgörande skäl att ge denna högskola en särställning i organisatoriskt
hänseende bland de odontologiska läroanstalterna. Avståndet mellan Lund och
Malmö synes härvidlag icke kunna utgöra ett hinder för en organisatorisk samordning,
detta så mycket mindre som såväl läkar- som tandläkarutbildningen i
Lund-Malmö sedan länge är uppbyggd på förutsättningen att såväl studenter
som lärare förflyttar sig mellan de två städerna.

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Utredningen föreslår sålunda, att de nuvarande tandläkarhögskolorna organisatoriskt
anknytes till större låroanstalter, inom vilka de nuvarande lärarkollegierna
bör bilda odontologiska fakulteter. Pa motsvarande sätt bör enligt utredningens
mening nya odontologiska läroanstalter organiseras sasom odontologiska
fakulteter inom större universitetsenheter.

I samband med denna omorganisation bör enligt utredningens mening eu
översyn göras rörande den för den odontologiska forskningen och utbildningen
erforderliga patientvårdande verksamhetens ledning och organisatoriska ställning
i förhållande till de nya läroanstalterna.

I fråga om tandläkarhögskolan i Malmö föreslår utredningen att denna inordnas
i universitetet i Lund. På motsvarande sätt bör enligt utredningens mening
den framtida odontologiska utbildnings- och forskningsorganisationen i Göteborg
bli en del av universitetet där.

Beträffande tandläkarhögskolan i Stockholm anser utredningen, att denna
mest naturligt anknytes till karolinska institutet. Utredningen föreslår därför,
att karolinska institutet, med bevarande av namnet karolinska mediko-kirurgiska
institutet, ombildas till en läroanstalt av universitetstyp omfattande — i första
hand — en medicinsk och en odontologisk fakultet. I samband med att det nuvarande
institutets lärarkollegium i enlighet med detta förslag omorganiseras
till en medicinsk fakultet av det ombildade institutet, bör självfallet fonder och
uppdrag, som enligt donationer och motsvarande bestämmelser för närvarande
förvaltas respektive bestrides av institutets lärarkollegium, överföras till det
ombildade institutet och dettas medicinska fakultet. På motsvarande sätt bör
donationer och uppdrag, som givits till de två nuvarande tandläkarhögskolorna,
överföras till de nya läroanstalterna och dessas odontologiska fakulteter.

Vad slutligen Umeå beträffar vill utredningen erinra om att vid 1961 års
riksdag beslut fattades om att såväl den medicinska som den odontologiska
forskningen och utbildningen i Umeå skulle ges en fullständig och från äldre
läroanstalter fristående organisation. Beslutet innebär, att organisationen skall
successivt kompletteras, så att både medicine och odontologie studerande där
skall kunna ges fullständig läkar- respektive tandläkarutbildning. Från och med
den 1 juli 1963 skall vidare det organisatoriska bandet mellan tandläkarhögskolan
i Stockholm och det till denna nu hörande tandläkarinstitutet i Umeå
upphöra.

Under hänvisning till vad i det föregående anförts föreslår utredningen nu,
att den nuvarande medicinska högskolan i Umeå och det nuvarande tandläkarinstitutet
där infogas såsom fakulteter i eu organisatorisk enhet, benämnd universitetet
i Umeå. Då organisationen utbygges med institutioner i samhällsvetenskapliga
och matematisk-naturvetenskapliga ämnen, bör detta självfallet
leda till ytterligare fakultetsbildningar inom universitetsramen. I

I huvudsak samma skäl som talar för att sammanfoga tandläkarhögskolorna
med större universitetsenheter talar för ett motsvarande förfarande i avseende

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

på farmaceutiska institutet. Det nära sambandet mellan farmaci å ena sidan
och å den andra farmakologi och kemi utgör redan det ett tungt vägande skäl
till förmån för en organisatorisk samverkan. Därtill kommer de redan aktualiserade
kraven på införandet av nya utbildningslinjer, vilka skulle innefatta dels
medicinsk, dels annan utbildning. Det är här till en del fråga om utbildning med
sikte på läkemedelsindustriens behov av specialiserad arbetskraft, ett behov som
för närvarande i viss utsträckning tillgodoses genom farmaceutiska institutet.
— Enligt utredningens mening främjas farmaceutiska institutets ändamål bäst
genom att institutet infogas som en del i en större läroanstalt.

Frågan om farmaceutiska institutets lokalisering är för närvarande föremål
för överväganden inom farmaceututbildningskommittén. Enligt vad utredningen
erfarit, överväges inom kommittén dels en förläggning liksom hittills till Stockholm,
dels eu förläggning till Uppsala. Med hänsyn till angivna förhållanden
inskränker sig universitetsutredningen för sin del till att föreslå, att farmaceutiska
institutet infogas antingen i det ombildade karolinska institutet eller i
universitetet i Uppsala. Oavsett lokaliseringen bör institutets nuvarande lärarkollegium
ombildas till en farmaceutisk fakultet. Även om denna fakultet skulle
ingå i det ombildade karolinska institutet, synes enligt utredningens mening
detta kunna behålla namnet karolinska mediko-kirurgiska institutet. Det nuvarande
farmaceutiska institutet genom donationer och motsvarande bestämmelser
tillkommande fonder och uppdrag bör överföras till att avse den nya fakulteten
och dennas ändamål.

De skäl som enligt utredningens mening motiverar tandläkarhögskolornas och
farmaceutiska institutets infogande i större universitetsenheter kan självfallet
anföras även för ett infogande av handelshögskolan i Göteborg i universitetet
därstädes. Den företagsekonomiska utbildnings- och forskningsorganisationen i
Göteborg skulle därigenom ges samma organisatoriska ställning som motsvarande
organisation i Lund.

Emellertid regleras handelshögskolans i Göteborg organisatoriska ställning
genom ett så sent som under år 1961 träffat avtal mellan staten å ena sidan och
högskolans dåvarande styrelse å den andra. Enligt detta avtal har högskolan
från och med den 1 juli 1961 ombildats till en statlig högskola. Ett inlemmande
av denna högskola såsom en fakultet i universitetet förutsätter enligt utredningens
bedömande en överenskommelse därom mellan de parter, vilka var
engagerade i 1961 års förhandlingar. Med hänsyn härtill avstår utredningen från
att framlägga ett konkret förslag om handelshögskolans inlemmande i Göteborgs
universitet.

Vad så slutligen beträffar de tre under jordbruksdepartementet lydande högskolorna,
lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan, vill utredningen
som sin principiella uppfattning uttala, att även dessa högskolor på sätt
motsvarande vad som här föreslagits beträffande tandläkarhögskolorna och
farmaceutiska institutet bör anknytas till större universitetsenheter.

167

Kungl. Majrts proposition nr 50 ur 196ty

Då emellertid beslut helt nyligen fattats rörande lantbruks- och skoghögskolornas
organisation, har utredningen ansett sig böra avstå från att föreslå förändringar
härutinnan. I fråga om veterinärhögskolan är det formella läget ett
annat, i det att statsmakterna i fråga om denna högskolas organisation ännu
icke fattat något beslut motsvarande 1961 års beslut i fråga om de tva övriga
högskolorna. Som veterinärhögskoleutredningen framhållit i sitt första delbetänkande
(SOU 1962: 33), har veterinärmedicinen vetenskapligt sett en mycket nära
anknytning till humanmedicinen. Eldigt universitetsutredningens uppfattning
bör med hänsyn härtill övervägas, huruvida veterinärhögskolan i organisatoriskt
hänseende bör utgöra en del av det ombildadc karolinska institutet, vilket salunda
skulle omfatta jämväl en veterinärmedicinsk fakultet. Da fragan diskuteras
i särskild ordning, avstår utredningen emellertid för egen del från att framlägga
ett konkret förslag i denna riktning.

Behovet av kontakter och samarbete liksom behovet av en samordnad planering
och av ett gemensamt utnyttjande av till förfogande ställda resurser gäller
självfallet samtliga de läroanstalter och fakulteter, som utredningens förslag
avser. I ett senare avsnitt redovisas utredningens förslag om upprättande av
samarbetsnämnder i Göteborg, Lund och Stockholm.

2. Yttranden

Universitetsutredningens förslag om infogande i större enheter av tandläkarhögskolorna
och farmaceutiska institutet har i allmänhet rönt ett positivt mottagande
i de inkomna yttrandena. De kritiska synpunkter, som framkommer i
yttrandena rörande här ifragavarande kapitel (sjunde kapitlet) av utredningens
betänkande, innebär i allmänhet, att man skulle önskat en längre gående sammanfogning
av läroanstalter till större universitetsenheter.

Skånska Ingenjörsklubben deklarerar beträffande tekniska högskolan i Lund
den uppfattningen, att en nära samverkan med Lunds universitet är den bästa
lösningen. Ingenjörsklubben avser att för organisationskommittén närmare motivera
denna uppfattning.

Skånes handelskammare anför:

Beträffande den tekniska högskolan i Lund ställde sig Handelskammaren i
samband med utredningen om högskolans tillkomst pa den standpunkten, att
högskolan lämpligen borde inga som en särskild fakultet vid Lunds universitet.
Handelskammaren vidhåller alltjämt denna ståndpunkt. Om denna väg med den
tekniska högskolan som tillika teknisk fakultet väljes skulle en naturlig ordning
skapas för samarbetet med universitetet, pa vars lärarkrafter den tekniska högskolan
i varje fall under uppbyggnadsskedet i hög grad måste repliera.

Samma ståndpunkt intar Smålands och Blekinge handelskammare.

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196U

Handelskammaren i Göteborg anför:

Utredningen har föreslagit, att Handelshögskolan i Göteborg alltjämt skall
förbli en fristående enhet och som sådan utgöra en odelad fakultet. Handelskammaren
kan helt ansluta sig till de skäl, som anförts av utredningen i denna del
Ur näringslivets synpunkt är det angeläget, att de goda kontakter, som under
arens lopp skapats mellan företagarna och ledningen för högskolan och dess lärare
fortfarande kan bibehållas.

Svenska Tandläkaresällskapet anför i huvudsak följande:

Sällskapet biträder utredningens förslag att tandläkarhögskolorna omvandlas
till fakulteter vid respektive universitet, varigenom tandläkarhögskolornas lärare
far samma undervisningsskyldighet som universitetens.

SFS anför i huvudsak:

Universitetsutredningen föreslår en lokal samordning av medicinsk och odontologisk
utbildning inom en och samma läroanstalt. Ett sådant samgående, vilket
nu inledes i Umeå, ter sig naturligt mot bakgrund av de mycket nära kontakterna
mellan de båda slagen av utbildning. SFS tillstyrker av liknande skäl och
med hänvisning till det uttalade behovet av farmaceutisk-medicinsk blandutbildnmg
förslaget att, oavsett lokaliseringen, omvandla farmaceutiska institutet till
en farmaceutisk fakultet, anknuten till den medicinska.

Även för den veterinärmedicinska utbildningen och forskningen föreligger en
nara slaktskap med den humanmedicinska. Utredningen anför att detta talar
för en organisatorisk samordning, men ser sig med hänvisning till pågående utredningsarbete
förhindrad att själv framlägga ett konkret förslag i den riktningen.
SFS förutsätter, att detta alternativ noga överväges inom veterinärhögskoleutredningen.

SFS måste uttrycka sin förvåning över att de sakkunniga ej tagit ställning till
den framtida organisationen för den tekniska utbildningen i Lund, vare sig vad
gäller ett eventuellt inlemmande i Lunds universitet eller i frågan om förvaltningsorganisationens
utformning. Flera skäl synes tala för att högskolan, vilken
ännu är under uppbyggnad, ingår som en teknisk fakultet vid universitetet.
Därigenom vinnes fördelarna med en gemensam förvaltningsorganisation och
garantier för en god planeringsgemenskap. Vidare främjas enligt organisationens
mening ett utbildningsval som inte paverkas av ovidkommande prestigesynpunkter,
samt en kombinering i framtiden av utbildningsmoment från teknisk och
annan utbildning, framför allt den ekonomiska.

Sveriges Juristförbund anför:

Det är uppenbart att alltför små förvaltningsenheter bli orationella och dyra i
drift. Förbundet tillstyrker därför att karolinska institutet och tandläkarhögskolan
i Stockholm samt farmaceutiska institutet sammanförs till en enhet samt att
tandläkarhögskolan i Malmö sammanförs med Lunds universitet.

Sveriges Tandläkarförbund tillstyrker universitetsutredningens förslag i avseende
på tandläkarhögskolornas ställning.

SUIIAF anför:

SUIIAF anser, att gränserna mellan de enskilda högskolorna på samma lärosäte
bör brytas ned i samband med en ny fakultetsindelning, baserad på intressegemenskap.
Denna integrering bör följas fullt ut och samtliga högskolor vid lärosätet
sammanföras till en enda läroanstalt under enhetlig ledning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

169

TCO anför:

TCO finner det riktigt, att man skapar likformighet i fråga om organisation
och beteckningar för hela det akademiska området. Utredningens förslag gör
dock halt vid vissa läroanstalter. När omorganisationen nu sker, bör också dessa
inbegripas. Sålunda bör lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan
på motsvarande sätt ombildas till fakulteter och integreras med respektive
universitet. Handelshögskolan i Stockholm bör liksom den i Göteborg ombildas
till en företagsvetenskaplig fakultet; de formella skäl som härvid föreligger, böi
kunna undanröjas. I varje fall på något längre sikt bör socialinstituten ombildas
till samhällsvetenskapliga fakulteter eller eventuellt som sektioner föras till de
föreslagna samhälls- och företagsvetenskapliga fakulteterna pa respektive uni\(isitetsorter.
Man bör också så småningom kunna göra konsthögskolan och musikhögskolan
till sektioner inom den humanistiska fakulteten. De förslag som utredningen
i sjunde kapitlet framlägger om att inordna vissa av fackhögskolorna i
respektive orters universitet ansluter sig TCO till.

Länsstyrelsen i Malmöhus län förklarar sig icke ha något att invända emot
universitetsutredningens förslag i avseende på tandläkarhögskolan i Malmö.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser för sin del, att handelshögskolan
i Göteborg bör behålla sin nyligen genomförda organisatoriska status.

Umeåkommittén biträder universitetsutredningens förslag beträffande organisationen
i Umeå.

Farmaceututbildning skommittén anför:

Farmaceututbildningskommittén ansluter sig till de av universitetsutredningen
uttalade principiella slutsatserna angående samordning och samarbete mellan
läroanstalter och fakulteter. Farmaceututbildningskommittén biträder därför förslaget,
att farmaceutiska institutet anknytes till ett större lärosäte. Kommittén
avser att inom kort framlägga förslag om en reformerad farmaceututbildning
med vidgade differentieringsmöjligheter åt bl. a. medicinskt håll. Ett realiserande
av denna differentierade utbildningsorganisation skulle i hög grad befrämjas
genom en nära samverkan mellan farmacin och medicinen. Den farmaceutiska
forskningen skulle även kunna stimuleras genom en anknytning av den farmaceutiska
forskningsorganisationen till en medicinsk sådan. På skäl, som farmaceututbildningskommittén
närmare kommer att utveckla i sitt kommande betänkande,
föreslår kommittén, att farmaceutiska institutet anknytes till Uppsala
universitet och att dess lärarkollegium i samband därmed ombildas till en farmaceutisk
fakultet.

Véterinärhögskoleutredningen anför i huvudsak följande:

I fråga om samarbetet mellan läroanstalter inom samma område ansluter sig
veterinärhögskolan i princip till förslaget att desamma bör inordnas i en enhetlig
universitetsorganisation. Veterinärhögskoleutredningen kan dock för sin del inte
finna, att universitetsutredningens förslag i detta hänseende är tillräckligt konsekvent
och genomgripande. Bland annat finner veterinärhögskoleutredningen att
skäl icke anförts för att karolinska institutet och Göteborgs handelshögskola skall
bibehållas utanför universiteten i Stockholm respektive Göteborg.

6* — Bihang till riksdagens ■protokoll 1961. 1 samt. AV 50

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

I enlighet med vad veterinärhögskoleutredningen nyss nämnt, ansluter sig utredningen
i princip till förslaget att ett sammanförande till gemensamma universitetsenheter
bör ske i all den utsträckning så är praktiskt möjligt och sakligt
motiverat. Eu samordning av skilda läroanstalter till ett gemensamt universitet
förutsätter dock en enhetlighet även på högsta nivå på så sätt att ärenden rörande
ifrågavarande läroanstalter i Kungl. Maj:ts kansli handläggs inom ett och
samma departement. Ett inordnande av lantbrukshögskolan, skogshögskolan och
veterinärhögskolan i större universitetsenheter förutsätter således, att en häremot
svarande departementsreform genomförs. Enligt veterinärhögskoleutredningens
uppfattning är tidpunkten därför icke nu inne.

Däremot bör man redan nu vidta förberedelser för att då tiden är mogen så
smidigt som möjligt kunna genomföra den samordning, som på längre sikt bör
komma till stånd. Veterinärhögskoleutredningen har för sin del beaktat detta,
såtillvida att utredningen kommer att föreslå viss samordning redan nu på områden,
där detta visat sig ändamålsenligt och värdefullt, exempelvis när det gäller
biblioteksfunktionen och vissa centrala tekniska funktioner.

Veterinärhögskoleutredningen vill i detta sammanhang betona, att inriktningen
mot ett samordnande i större sammanhang bör ske med utgångspunkt
från att Stockholms universitet kommer att vara denna större enhet till vilken
veterinärmedicinen skulle knytas. I överensstämmelse med vad veterinärhögskoleutredningen
förut framhållit förutsätter detta, att även karolinska institutet
inlemmas i universitetet. Att veterinärhögskolan skulle ingå som en fakultet i ett
institut, som även i fortsättningen skulle vara en från övriga läroanstalter i
övrigt fristående enhet skulle enligt veterinärhögskoleutredningens mening icke
medföra sådana fördelar, som avses med universitetsreformen. Därtill kommer
att veterinärhögskolan lokalmässigt ligger i nära anslutning till de nya lokalerna
för Stockholms universitet, varför ett samarbete kring serviceanordningar och
dylikt är lättare att genomföra.

Statskontoret anför följande:

Statskontoret tillstyrker att tandläkarhögskolorna och farmaceutiska institutet
infogas i större universitetsenheter. Av vad som sagts ovan i anslutning till 3 kap
framgår att statskontoret anser att frågan särskilt bör utredas om handelshögskolan
i Göteborg bör bestå som fristående läroanstalt. En ytterligare rationalisering
torde åstadkommas om de under jordbruksdepartementet lydande högskolorna
infogas i större organisationsenheter. Statskontoret, som beklagar att
utredningen inte ansett sig kunna gå in på hithörande problem, kan icke finna
att till lantbruks- och skogshögskolorna hörande försöksverksamhet bör utgöra
hinder för utredning av samordningsfrågorna. En utredning bör även omfatta
veterinärhögskolan.

Interimsstyrelsen för socialinstitutet i Stockholm anför:

Styrelsen vill understryka vikten av att socialinstitutens starkt yrkesinriktade
utbildning inte går förlorad genom en integration i en omfattande universitetsförvaltning.
För att det skall vara möjligt att hålla samman en yrkesutbildning
av socionomexamens karaktär fordras en samverkan mellan arbetsmarknad och
utbildningsanstalt, mellan teoretiska studier och studiepraktik och mellan olika
teoretiska ämnen representerande flera fakulteter. Det verkar knappast möjligt
att tillfredsställa dessa krav på ett effektivt sätt inom en förvaltningsorganisation
av den föreslagna storleksordningen.

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 100^

lnterimsstyrclsen för socialinstitutet i Umeå anför:

Såväl socionomutbildningen som den samhällsvetenskapliga universitetsutbildningen
befinner sig i ett inledande uppbyggnadsskede i Umeå. I detta läge,
då ännu icke på någondera sidan några traditionella former hunnit utbildas, bör
enligt styrelsens mening närmare undersökas hur för Umeås del den framtida
samverkan mellan dessa båda utbildningsvägar lämpligen skall gestalta sig. Lokalmässigt
förutsattes redan ett samgående. Fördelarna med en integrering av
socionomutbildningen i Umeå universitet består, såsom styrelsen ser det, främst
i eu bättre samordning av forskning och undervisning, vari även innefattas ett
rationellare utnyttjande av kvalificerade lärarkrafter. Möjligen skulle också administrativa
fördelar kunna uppnås. De eventuellt förefintliga nackdelarna med
en integrering sammanhänger med att socionomutbildningen är en klart inriktad
yrkesutbildning med inslag av undervisningsmoment (praktisk utbildning), som
är främmande för den traditionella universitetsutbildningen inom den samhällsvetenskapliga
sektorn. Socialinstitutens intagningsrcgler överensstämmer ej heller
med universitetens.

Styrelsen, som icke nu är beredd att ta ställning till hur intim denna anknytning
bör vara, föreslår att vid ett beslut om inrättande av en samhällsvetenskaplig
fakultet vid universitetet i Umeå den här väckta frågan blir föremål för särskild
prövning.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför:

Fakulteten vill uttala att om det nuvarande farmaceutiska institutet skulle
förflyttas till Uppsala, vilket synes vara en möjlighet, bör den farmaceutiska
utbildningens lärare få bilda en självständig farmaceutisk fakultet. Fakulteten
vill även framhålla, att fakulteten med största tillfredsställelse skulle se att eu
farmaceutisk fakultet infogades i universitetet i Uppsala.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala anför:

Fakulteten tillstyrker utredningens förslag att farmaceutiska institutet ombildas
till en farmaceutisk fakultetet och skulle med största tillfredsställelse se, att
denna fakultet anslöts till universitetet i Uppsala.

Medicinska fakulteten i Lund anför bl. a. följande:

Fakulteten vill ge utredningen ett oförbehållsamt erkännande för det utomordentligt
samvetsgranna och mödosamma arbete den nedlagt på sitt utredningsuppdrag
och sitt betänkande. Fakulteten är också helt införstådd med att utredningen
eventuellt ansett det falla utanför dess uppdrag och befogenheter att
vid framläggande av sitt betänkande komma med sådana förslag till planlösningar
som skulle nödvändiggöra en ny departementsindelning. Likväl finner
fakulteten det anmärkningsvärt, att utredningen, då den inledningsvis konstaterar,
att den snabba expansionen av universitets- och högskoleväsendet nödvändiggör
att från grunden ompröva dess organisation och förvaltning, ej fullföljt
denna tankegång och gjort följande överväganden.

1. Är det rimligt att av ett departement, som skall ansvara för landets utomordentligt
omfattande skolväsende och lärarutbildning, utbildningen av jurister
och samhällsvetare för landets rättsskipning, administration och förvaltning, utbildningen
av naturvetare, tekniker och ekonomer för landets handel och industri,
begära, att det även i framtiden — med den förutsedda våldsamma expansionen
— med erforderlig sakkunskap och effektivitet jämväl skall kunna

172

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1964-

vara högsta myndighet för utbildningen av läkare och övriga medicinska yrkeskategorier
avsedda för landets hälso- och sjukvård?

2. Är det lämpligt, att inom ett och samma departement organisera utbildning
och forskningsmöjligheter för högst differentierade yrkesgrupper, som i sin kommande
yrkesutövning till större delen kan anses tillhöra helt andra departement?

3. Är det överhuvudtaget möjligt, att inom den ecklesiastika ramen bygga
upp en starkt uniformerad universitets- och högskoleorganisation, som åtminstone
under några decennier framöver, kan beräknas hålla inför de stora påfrestningar,
som en starkt differentierad forskning och akademisk utbildning
kommer att medföra, kanske redan inom den närmaste 10-års perioden?

Frågorna har endast av utredningen tangerats, då fakulteten konstaterar, att
utredningen på departementsnivå ej företagit en överflyttning till ecklesiastikdepartementet
av de under jordbruksdepartementet ställda tre högskolorna, av
vilka åtminstone den veterinärmedicinska har en mycket nära anknytning till
den medicinska disciplinen. Därjämte tränger sig osökt frågan i förgrunden, om
ett universitet i dagens läge och i framtiden bör vara den adekvata organisatonsenheten
för en starkt differentierad forskning och akademisk utbildning. Ej
heller denna fråga analyserar utredningen med tillräcklig skärpa, och utredningens
grundinställning till densamma är oklar. På universitetsnivå har utredningen
sålunda, å ena sidan låtit tandläkarhögskolorna och farmaceutiska institutet
upphöra som självständiga organisationer och införlivat dem i större
medicinska universitets-, resp. högskoleorganisationer, å andra sidan låtit karolinska
institutet och tekniska högskolan i Stockholm samt handelshögskolan i
Göteborg kvarstå som självständiga med ett universitet jämställda organisationer
och slutligen lämnat frågan öppen angående tekniska högskolans i Lund
eventuella inordnande under Lunds universitet. I dessa överväganden och beslut
har man svårt att se någon konsekvent linje i utredningens handlande.

Större konsistoriet i Stockholm förklarar sig anse den av universitetsutredningen
föreslagna samarbetsnämnden i Stockholm olämplig och anför därefter i
huvudsak följande:

Å andra sidan vill konsistoriet starkt understryka, att den nuvarande uppsplittringen
av den akademiska forskningen och undervisningen på olika läroanstalter
icke är rationell. I verkligheten griper forskningen och undervisningen
vid de olika lärosätena i stor utsträckning in i varandra, och en organiserad samordning
skulle otvivelaktigt kunna ge värdefulla resultat. Det synes utan vidare
klart, att samarbetsfrågorna inklusive sådana som avser gemensamt anskaffande
och utnyttjande av lokaler, dyrbarare apparatur o. d. skulle få sin effektivaste
lösning genom att de skilda lärosätena sammanfördes till ett universitet, varvid
kanske av historiska eller praktiska skäl cn särställning kunde ges åt de stora till
fakulteter omvandlade läroanstalterna. Genom en dylik sammanslagning vunnes
maximala samarbetsmöjligheter utan de olägenheter, som beredningens förslag
om en oklar samarbetsorganisation mellan självständiga lärosäten innebär.

Konsistoriet finner det beklagligt, att utredningen avfärdat ett så viktigt problem
för universitetsväsendet i Stockholm. Det är oriktigt, att förslaget skulle
tillgodose samarbetsbehovet över hela det akademiska fältet, dels därför att flera
högskolor —- såsom skogshögskolan, handelshögskolan, socialinstitutet — lämnats
utanför, och dels därför att den för vissa lärosäten föreslagna organisationsformen
icke ens i denna begränsade omfattning verkligen tillgodoser samarbetsbehoven.
Vidare synes det svårt att förstå, varför den av utredningen i första

17::

Kungl. Maj ris proposition nr BO år l9GJt

band borörda sammanslagningen mellan universitetet och karolinska institutet
icke borde ske, i fall man — av något skäl — icke skulle medtaga andra läroanstalter.
Om man genom förstnämnda sammanslagning, för vilken utredningen
funnit mycket tala, löser eu viktig del av samordningsproblemen, är ju redan
detta en stor vinning.

Konsistoriet föreslår, att frågan om ett sammanförande av de olika lärosätena
i Stockholm görs till föremål för en omedelbar utredning. Denna bör ha möjlighet
att, om utredningsresultatet pekar i sådan riktning, föreslå en mera begränsad
sammanslagning, som t. cx. lämnar tekniska högskolan utanför. Utredningen skall
givetvis söka klarlägga vilka rationaliseringsvinster för forskningen och undervisningen,
som kan göras genom en mer eller mindre omfattande sammanslag
ning. Det skall naturligtvis icke vara fråga om det som universitetsutredningen
varnar för, nämligen en sammanslagning såsom »självändamål, enbart motiverad
av en allmän universitetsidé». Men konsistoriet vill a andra sidan betona, att en
rätt fattad »universitetsidé» bärs upp icke enbart av önskemål om ett effekth t
samarbete mellan olika forsknings- och undervisningslinjer utan också av tanken,
att en isolering av olika forsknings- och utbildningsområden genom deras hänförande
till skilda läroanstalter innefattar risker för en fackspecialisering, som
motverkar en balanserad och harmonisk kulturutveckling. Konsistoriet vill i
detta sammanhang framhålla, att det finns anledning att varna för en ofta framförd
föreställning, nämligen att universitetet i Stockholm genom en sammanslagning
av nu diskuterat slag skulle bli »för stort». Även ett samlat Stockholmsuniversitet
skulle bli litet i jämförelse med många utländska storuniversitet.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför i huvudsak följande:

En ofrånkomlig förutsättning för att ett förslag om en sammanfogning av fria
akademiska lärosäten skall kunna godtagas är enligt lärarkollegiets uppfattning
att en hög grad av självständighet för vart och ett av de ingående lärosätena far
bestå. Då detta otvivelaktigt är innebörden av universitetsutrednmgens förslag
rörande karolinska institutet, finner lärarkollegiet icke anledning till principiella
invändningar mot detta.

Icke blott tradition utan även starka praktiska skäl synas lärarkollegiet tala
för en fortsatt förläggning av farmaceutiska institutet till Stockholm. I studierna
vid institutet torde efter pågående studieplanreform komma att inga en termins
sammanhängande praktisk tjänstgöring på apotek inom Stockholmsområdet
jämte viss teoretisk specialundervisning, som kräver lärare från Stockholm. Vid
förläggning av institutet till Uppsala skulle de studerande under tiden for
nämnda praktiska tjänstgöring i huvudstaden nödgas företaga dagliga resor.
Även inom forskningen ha lärarna vid farmaceutiska institutet ett omfattande
samarbete med olika institutioner i Stockholm. För karolinska institutet vore det.
från vetenskaplig synpunkt mycket beklagligt, om de band, som nu finnas till
institutionerna vid farmaceutiska institutet, skulle behöva geografiskt uttänjas
och därmed försvagas.

För lärarkollegiet råder det icke tvivel om att farmaceutiska institutets lokalfråga
låter sig lösa på karolinska institutets område.

Lärarkollegiet förordar med hänvisning till det anförda varmt att farmaceutiska
institutet ombildas till en i ett nyorganiscrat karolinskt institut ingående
fakultet med lokalisering till karolinska institutets område.

Det nära samarbetet ifråga om såväl utbildning som forskning mellan medicin
och odontologi har sitt ursprung i att tandläkarhögskolorna utgått från den medi -

174 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

cinska lärosätesorganisationen och vidmakthålles till följd av att arbetsområdet
för båda dessa forskningsgrenar är human-medicinskt med i alla väsentliga avseenden
gemensam metodologi. Lärarkollegiet finner det därför i och för sig
naturligt att de medicinska och odontologiska lärosätena sammanfogas. Vidkommande
Stockholmsförhållandena sker redan nu all undervisning i teoretiskmedicinska
ämnen gemensamt för de båda lärosätena inom karolinska institutets
institutioner; härjämte är huvuddelen av den tekniska undervisningen för odontologer
provisoriskt lokaliserad till institutets område. Tandläkarhögskolans institution
för tandhistopatologi är förlagd till karolinska sjukhuset, och undervisningen
vid högskolan i kliniskt-medicinska ämnen är anförtrodd lärare vid
institutet, verksamma vid karolinska sjukhuset. Ett mycket nära vetenskapligt
samarbete råder mellan de båda lärosätena.

Det samarbete, som således i olika former äger rum mellan de båda här ifrågavarande
lärosätena, är så intimt, att en organisatorisk sammanfogning av dem
förefaller lärarkollegiet mycket naturlig. Att denna sammanfogning sker genom
att lärosätena såsom två sidoordnade fakulteter ingå i det ombildade karolinska
institutet synes adekvat.

Beträffande benämningen på det ombildade karolinska institutet hemställer
lärarkollegiet om att efter ytterligare överväganden och diskussioner med berörda
parter senare få inkomma med förslag.

Sammanfattningsvis tillstyrker lärarkollegiet, att i Stockholm en ny universitetsbildning
kommer till stand, innefattande en medicinsk, en odontologisk och
en farmaceutisk fakultet.

För den vetenskapliga utvecklingen vid karolinska institutet vore det till synnerlig
fördel, om veterinärhögskolan snarast ombildades till en i det omorganiserade
institutet ingående veterinärmedicinsk fakultet. Lärarkollegiet avser att i
denna fråga rikta särskild skrivelse till veterinärhögskoleutredningen. I

I detta sammanhang torde jämväl få redovisas vad i yttrandena anförts rörande
organisationen av den patientvårdande verksamheten vid tandläkarhögskolorna.
Lärarkollegiet vid karolinska institutet hänvisar härutinnan till att
fr. o. m. den 1 juli 1963 en särskild tandsjukvårdscentral etablerats i Umeå och
fortsätter:

Lärarkollegiet finner ett sådant frigörande av tandsjukvården nödvändigt, om
tandläkarhögskoloma ombildas till odontologiska fakulteter. För ett universitet
är det praktiskt omöjligt att åtaga sig huvudmannaskapet för den i och för sig
inom universitetets intressesfär liggande sjukvården, vare sig i anknytning till
en medicinsk fakultet eller i förbindelse med en odontologisk. Genom upprättande
under särskild styrelse av en tandsjukvårdscentral i förbindelse med varje
odontologisk fakultet skulle en organisatorisk parallell till förhållandena vid de
medicinska fakulteterna vinnas.

En särskild fråga av stor vikt gäller huvudmannaskapet för tandsjukvårdscentralema.
Den i Umeå upprättade är statlig, och erforderliga medel till densamma
an\ isas under tandläkarhögskolans riksstatsanslag. Enligt lärarkollegiets
uppfattning borde genom överenskommelser med de kommunala sjukvårdshuvudmännen
den ordningen åvägabringas, att tandsjukvårdscentralerna ställas
under huvudmannaskap av landsting eller utanför landsting stående städer. Kan
detta icke omedelbart astadkommas, synas tandsjukvårdscentralerna böra underställas
socialdepartementet och erhålla egna riksstatsanslag, disponerade av
styrelserna för centralerna.

175

Kungl. Maj:ls proposition nr 50 år 196k

Även lärarkollegiet, vid tandläkarhögskolan i Stockholm behandlar sistnämnda
fråga och anför däri i huvudsak följande:

Alldeles oberoende av eventuell omorganisation anser lärarkollegiet det numera
nödvändigt, att man som en motsvarighet till sjukhusdirektion organiserar en
tandsjukvårdsstyrelse eller ett liknande organ med uppgift att administrera allt
som sammanhänger med patientvärden och dess ordnande, personellt och ekonomiskt.
En verkställd utredning med förslag rörande tandsjukvardscentralernas
organisation och författningsreglering bifogas. Lärarkollegiet ger däri framlagda
förslag sin anslutning, såvitt avser stockholmshögskolan.

I huvudfrågan rörande läroanstalternas omfattning anför lärarkollegiet till en
början följande:

Lärarkollegiet anser det vara mest tilltalande om man i ett universitet kunde
samla alla akademiska läroanstalter i huvudstaden — även skogs-, veterinär-och
handelshögskolorna samt gymnastiska centralinstitutet — och kan i ett sadant
sammanförande även se praktiska fördelar för samarbetet mellan fakulteterna,
smidigt handhavande av gemensamma angelägenheter samt möjlighet att utat
framträda som samlad enhet för akademisk forskning och undervisning i btockholm.
Lärarkollegiet anser, att frågan om bildande av ett enhetligt Stockholms
universitet bör utredas under beaktande jämväl av de särskilda svårigheter som
ligga i att skogs- och veterinärhögskolorna lyda under annat departement an
övriga statliga lärosäten samt att handelshögskolan är privat.

I avvaktan på att den sålunda föreslagna utredningen verkställes kan lärarkollegiet
med hänsyn till de särskilda band av både vetenskaplig och undervisningsmässig
samhörighet, som finnas mellan karolinska och farmaceutiska instituten
samt tandläkar- och veterinärhögskolorna förorda en provisorisk sammanfogning
av dessa lärosäten, antingen som fakulteter under ett konsistorium eller
som alltfort självständiga enheter, sammanknutna genom en samarbetsnamnd.

Den för tandläkarhögskolan avgörande frågeställningen, huruvida konsistoneeller
samarbetsnämndsformen bör väljas för denna sammanfogning, beror av
vilka fördelar, som kunna vara förenade med det ena respektive andra alternativet
från (1) undervisningens, (2) forskningens och (3) administrativa och ekonomiska
synpunkter.

Efter att närmare ha belyst samorganisationsproblematiken från dessa tre
synpunkter anför lärarkollegiet:

Om ett fyrafakultetsuniversitet bildades, skulle otvivelaktigt en starkare sammanhållning
åvägabringas, och det är åtminstone tänkbart, att viss rationalisering
kunde följa härav. Å andra sidan måste starkt framhållas att tandläkarhögskolan
med dess ca 500 studenter, 140 lärare och 140 andra tjänsteman, dess
tandsköterske- och teknikerskolor samt dess omfattande tandsjukvård utgör en
så stor operativ enhet, att underlag otvivelaktigt finnes för en autonom kameral
och förvaltningsmässig organisation. Behovet av lokal anknytning av denna organisation
till tandläkarhögskolan är också mycket stort. Dessa olika överväganden
tala snarast för att samordningen mellan de fyra berörda lärosätena icke bor ges
en alltför fast organiserad administrativ eller ekonomisk karaktär utan begränsas
till att gälla regelbundna kontakter i akademiska samarbetsfrågor över fakultets gränsema.

0 , .

Det här anförda behöver inte i och för sig utgöra nagot hinder tor att det i
Stockholm bildas ett medicinskt universitet bestående av de fyra angivna fakul -

176

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

teterna och att det ifrågasatta samarbetsorganet får konsistorieform. Från rent
praktiska och administrativa synpunkter torde dock i så fall få tillses, att konsistoriets
uppgifter stadgemässigt begränsas på sådant sätt att det totala administrationsarbetet
icke blir mer betungande än oundgängligen nödvändigt för de
akademiska lärare, som komma att ingå i konsistoriet. En närmare utredning av
olika ärendetyper och deras frekvens vid de olika lärosätena skulle otvivelaktigt
skapa ökad klarhet beträffande vilken handläggning av ärendena som kan vara
mest arbetsbesparandc. Om en sådan utredning leder till slutsatsen, att ett fastare
administrativt samgående icke är befogat och att det nödiga samarbetet
enklast och bäst kan ske under mera obundna former, kan måhända istället för
konsistorium en samarbetsnämnd bildas för de fyra nämnda, i så fall administrativt
sett självständiga lärosätena.

Lärarkollegiet är medvetet om, att förslaget om samarbetsnämnd kan vara
motiverat från framför allt odontologiska synpunkter. I den mån övriga lärosätens
intressen eller ett samlat hänsynstagande till eventuella rationaliseringsvinster
trots allt på ett avgörande sätt bedömas tala för en universitetsbildning
av den typ som universitetsutredningen förordat är lärarkollegiet berett att
biträda förslaget därom, dock under betonande av att universitetsbildningen om
möjligt bör få en verkligt universell medicinsk karaktär och bestå av fyra fakulteter
motsvarande nuvarande karolinska institutet, tandläkarhögskolan, veterinärhögskolan
och farmaceutiska institutet. Universitetet bör helst benämnas
Karolinska universitetet i Stockholm, alternativt Stockholms medicinska universitet.
Ett infogande av de odontologiska fakulteterna i universitet eller andra
större enheter måste vidare enligt lärarkollegiets uppfattning såsom första förutsättning
bygga på ett sådant självständiggörande av fakulteterna såvitt avser
vetenskapliga angelägenheter och undervisning, vilket föreslås av universitetsutredningen,
och särskilt beakta fakulteternas starka intresse av att få sina petita
oantastade framförda till högsta instans.

Lärarkollegiet framhåller vidare, att eu nybyggnad för högskolan är ofrånkomlig
inom en snar framtid, och hänvisar till att kollegiet tidigare uttalat sig för
att cn sådan nybyggnad förlägges inom karolinska sjukhusets område. Lärarkollegiet
fortsätter:

Lärarkollegiet vill med hänvisning till vad här anförts bestämt förorda en
snabbutredning angående placeringen av den nya tandläkarhögskolan i Stockholm.
Resultatet av denna utredning kan då tjäna som bidragande grund för
ställningstagandet i vad avser självständig tandläkarhögskola contra fakultet vid
ett gemensamt medicinskt universitet i Stockholm.

Lärarkollegiets yttrande i samorganisationsfrågan är icke enhälligt. Två särskilda
reservationer har avgivits. Professorn J. Hertz anför bl. a. följande:

Det är mitt bestämda intryck — också speciellt som läkare — att den nuvarande
isoleringen har verkat starkt hämmande på hela utvecklingen av den
svenska odontologin och för såväl forskning som undervisning varit till stor nackdel
under det att grundbegreppen helt snedvridits med snäv »tandteknisk» räckvidd.
Det får därför med största tillfredsställelse emotses, att denna isolering
snarast och definitivt brytes och att intimast möjliga anknytning till den medicinska
högskolan kommer till stånd samt att den påpekade upprustningen av
högt kvalificerade forskare med tillräckligt bred grundval blir följden.

177

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196 4

Laboratorn G. Bergman anför i .sin reservation bl. a. följande:

Med undervisningens nuvarande organisation intar tandläkarhögskolan icke eu
fullt fristående ställning i förhållande till karolinska institutet. Tvärtom föieliggei
ett faktiskt beroendeförhållande, som såvitt jag kan första till övervägande del
har gynnat tandläkarhögskolans intressen. När fragan om en medicinsk univcisitetsbildning
nu blivit aktuell, är det enligt min mening inte fråga om ett ingrepp
i tandläkarhögskolans frihet utan snarare eu bekräftelse pa den odontologiska
undervisningens och forskningens behov av samhörighet med en medicinsk
moderinstitution. Enligt min övertygelse behöver man inte hysa nagia
farhågor för att tandläkarhögskolan genom sin relativa litenhet skulle komma
i en mindre gynnad position i förhållande till karolinska institutet. Tvärtom tioi
jag att en universitetsbildning skulle medföra den stora fördelen, att karolinska
institutet får ett ökat intresse och känner ännu större ansvar än tidigare för
tandläkarhögskolans angelägenheter.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö anför i huvudsak följande:

Då utredningen föreslagit en för tandläkarhögskolan i Malmö sa omvälvande
förändring som ett ingående i Lunds universitet såsom odontologisk fakultet,
är det helt naturligt, att kollegiet särskilt och i detalj önskar framlägga sina synpunkter
härpå. Kollegiet vill icke se detta enbart som en rationalisciingsatgärd
utan betraktar också inlemmandet i universitetet som en åtgärd av ideellt om
ock imponderabelt värde för högskolan. Det är kollegiets förhoppning, att därigenom
vägen öppnas för ökat samgående i vetenskaplig forskning på gemensamma
problem, utnyttjande av tung apparatur, gemensamma verkstäder, forskningsservice
etc. Såsom utredningen emellertid pa ett flertal ställen framhallcr,
är tandläkarhögskolornas arbetsformer och uppgifter i viss mån väsensfrämmande
för universiteten, och innan en sammanslagning äger rum, synes det riktigt
att på lämpligt sätt avskilja de funktioner, som ej äro att anse som liggande
inom den akademiska intressesfären i trängre bemärkelse.

Tandläkarhögskolan är en tandsjukvårdsinrättning, med omfattande klinisk
verksamhet och med viss personal och förvaltning, som huvudsakligen sysslar
med denna del av högskolans arbetsuppgifter. Det förefaller da logiskt att vid ett
ingående i Lunds universitet klart göra den uppdelning, som redan tidigare varit
aktuell, nämligen att avskilja en akademisk sida med forsknings- och undervisningsuppgifterna,
vilken skulle utgöra den nya fakulteten, och en tands jukvardssida,
som ej skulle belasta universitetet. Automatiskt bortfaller da från universitetet
den ovidkommande utbildningen av tandtekniker, tandsköterskor och tandhygienister,
vilken helt naturligt närmast bör höra hemma under tandsjukvården.
Då universitetsstatuterna skulle komma att ersätta stadgan för högskolan måste
emellertid en författningsreglering ske för denna fria tandsjukvårds del.

Lärarkollegiet hänvisar härutinnan till redan föreliggande utredningsmaterial
och förslag. Då tidpunkten för inrättande av en tandsjukvårdscentral ännu ej
kan fastställas, anser lärarkollegiet, att ett särskilt reglemente bör utfärdas och
i samband därmed en tandsjukvårdsnämnd (-styrelse) och en av Kungl. Maj:t
utsedd styresman tillsättas. En slutgiltig samordning av tandsjukvårdens och
undervisningens krav torde, enligt lärarkollegiets mening, först efter särskild
utredning kunna organiseras.

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför, i anledning av universitetsutredningens
uttalande rörande högskolans organisatoriska ställning följande:

Universitetsutredningens hänvisning till avtalet är givetvis övertygande i den
meningen, att ett förslag av utredningen att reglera handelshögskolans ställning
på ett sätt som avviker från vad som överenskommits i avtalet närmast skulle
framstå såsom ett undanryckande av grundvalen för detta avtal. Viktigare är
emellertid enligt lärarkollegiets mening att hänvisa till de många reella skäl,
vilka låg bakom avtalet och medförde, att parterna enades om att bibehålla högskolan
såsom fristående. Till dessa skäl hör, att verksamheten vid handelshögskolan
sammanhålles av ett enda konkret utbildningsmål, civilekonomutbildningen,
något som medför en långtgående och vid universitetsundervisningen
alls icke iakttagen integration mellan huvudämnena. I vårt land har vi numera
en drygt femtioårig tradition av framgångsrik handelshögskoleutbildning, på
vilken man har all anledning att bygga vidare. Det är också på goda grunder som
den ekonomiska fakulteten i Lund i sin verksamhet synbarligen strävar efter att
hålla sig så nära handelshögskoletraditionen som dess avvikande organisation
över huvud medger. Bland övriga skäl må nämnas de fördelar i administrativt
hänseende, som handelshögskolans begränsade storlek medför.

Lärarkollegiet anser det därför vara ofrånkomligt, att handelshögskolan i Göteborg
i överensstämmelse med utredningens förslag alltjämt består såsom ett
självständigt lärosäte.

Kanslern anför följande:

Genom beslut den 28 juni 1963 har Kungl. Maj:t meddelat bestämmelser angående
den provisoriska organisationen av högre utbildning och forskning i
Umeå, benämnd universitetet i Umeå. Till universitetet hör medicinska högskolan
och tandläkarhögskolan därstädes samt vissa enheter för matematiskna
t urvetenskaplig och samhällsvetenskaplig utbildning och forskning, som tills
vidare organisatoriskt ingår i medicinska högskolan. Såsom utredningen föreslagit
bör högskolorna infogas i universitetet som en medicinsk fakultet och en
odontologisk fakultet samt ytterligare fakultetsbildning inom universitet komma
till stånd allteftersom utbildningen och forskningen bygges ut.

Jag tillstyrker utredningens förslag att tandläkarhögskolan i Stockholm anknytes
till karolinska institutet, som därvid ombildas till en läroanstalt av universitetstyp,
omfattande till en början en medicinsk fakultet och en odontologisk
fakultet. Härvid förutsätter jag att lokalfrågorna kan ordnas på ett för denna
universitetsbildning tillfredsställande sätt.

I likhet med utredningen anser jag också att tandläkarhögskolan i Malmö bör
infogas i Lunds universitet såsom en odontologisk fakultet.

I samband med tandläkarhögskolomas ombildning till odontologiska fakulteter
torde det bli nödvändigt att den patientvårdande delen av högskolornas verksamhet
självständiggöres och lägges under särskild styrelse.

I likhet med utredningen förutsätter jag att den i princip beslutade organisationen
för odontologisk forskning och utbildning i Göteborg i sinom tid kommer
att ingå i Göteborgs universitet som en odontologisk fakultet.

Till utredningens förslag att farmaceutiska institutet skall som en farmaceutisk
fakultet inordnas antingen i karolinska institutet eller Uppsala universitet torde
ställning få tagas sedan farmaceututbildningskommittén avgivit sitt betänkande.
Oavsett lokaliseringen bör institutets lärarkollegium, som utredningen förutsatt,
ombildas till cn farmaceutisk fakultet.

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Ett inlemmande av handelshögskolan i Göteborg som fakultet i Göteborgs
universitet förutsätter enligt utredningens bedömande en överenskommelse
•därom mellan de parter som varit engagerade i de förhandlingar som ledde till
1961 års avtal om handelshögskolans förstatligande. Med hänsyn härtill har utredningen
avstått från att framlägga ett konkret förslag om handelshögskolans
inlemmande i universitetet. Frågan härom torde enligt min mening böra upptagas
till förnyat övervägande.

Lärarkollegiet vid farmaceutiska institutet, vars yttrande institutets styrelse
åberopat såsom eget utlåtande, anför i huvudsak följande:

Lärarkollegiet ansluter sig i princip till utredningens förslag och avser att i
samband med handläggningen av farmaceututbildningskommitténs kommande
betänkande precisera sitt ställningstagande.

3. Departementschefen

Universitetsutredningens förslag om tandläkarhögskolomas inlemmande i respektive
karolinska institutet, universitetet i Lund och universitetet i Umeå har
fått ett mycket positivt mottagande i remissdiskussionen. Förslaget har icke
avstyrkts från något håll. Till dem som uttryckligen tillstyrkt detsamma hör
lärarkollegierna vid karolinska institutet och tandläkarhögskolan i Malmö samt
kanslern. Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm förklarar sig även
hunna biträda förslaget, men vill därvid betona, att det ombildade karolinska
institutet om möjligt bör omfatta även farmaceutiska institutet och veterinärhögskolan.

Flera av de akademiska myndigheterna — bl. a. kanslern — önskar, att en
översyn av den vid tandläkarhögskoloma bedrivna patientvårdande verksamhetens
organisatoriska ställning kommer till stånd, i samband med att tandläkarhögskolorna
upphör såsom självständiga läroanstalter.

För egen del ansluter jag mig till universitetsutredningens förslag. Jag förordar
sålunda, att karolinska institutet och tandläkarhögskolan i Stockholm ombildas
till en läroanstalt benämnd karolinska mediko-kirurgiska institutet och omfattande
en medicinsk och en odontologisk fakultet. Vidare föreslår jag, att tandläkarhögskolan
i Malmö infogas i universitetet i Lund, som därigenom kommer
att omfatta jämväl en odontologisk fakultet, samt att universitetet i Umeå organiseras
med fakulteter på samma sätt som övriga universitet. Medicinska högskolan
och tandläkarhögskolan i Umeå bör sålunda upphöra såsom organisatoriska
enheter och deras lärarkollegier ombildas till en medicinsk och en odontologisk
fakultet.

Genom dessa av mig förordade åtgärder skapas — som också lärarkollegiet vid
tandläkarhögskolan i Malmö framhåller — förutsättningar för ett ökat samgående
i forskningshänseende och ett intensifierat samarbete i fråga om utnytt -

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

jande av tung apparatur, gemensamma verkstäder och forskningsservice. Jag
räknar med att åtgärder vidtages i denna riktning.

Jag är icke beredd att förorda andra omläggningar i organisationen för den
patientvårdande verksamheten vid de nuvarande tandläkarhögskolorna än sådana,
som direkt följer av högskolornas infogande i större läroanstalter. De uppgifter
av styrelsekaraktär, som nu åvilar lärarkollegierna bör enligt min mening
överflyttas på de nya läroanstalternas konsistorier.

I fråga om farmaceutiska institutet har universitetsutredningen föreslagit, att
institutet infogas i antingen universitetet i Uppsala eller karolinska institutet
och att dess nuvarande lärarkollegium i samband därmed ombildas till en farmaceutisk
fakultet. Frågan om institutets förläggning bör enligt utredningens mening
avgöras först i samband med att ställning tages till farmaceututbildningskommitténs
kommande betänkande.

Även detta förslag har rönt ett mycket positivt mottagande. Såväl farmaceututbildningskommittén
som farmaceutiska institutets lärarkollegium och styrelse
ansluter sig till detsamma.

Även jag ansluter mig till universitetsutredningens förslag. Ställning till frågan
om institutets förläggning bör även enligt min mening tagas först då farmaceututbildningskommitténs
betänkande föreligger. Däremot förordar jag, att principbeslut
redan nu fattas om att farmaceutiska institutet skall infogas i antingen
universitetet i Uppsala eller karolinska institutet. Redan i det föregående har
jag förordat, att institutet, som nu har en särskild styrelse, underställes det nya
universitetskanslersämbetet. Under tiden intill dess förläggningsfrågan avgjorts
bör institutets organisatoriska ställning i övrigt vara analog med den, som jag
förordar i fråga om handelshögskolan i Göteborg. Detta innebär bl. a. att institutets
lärarkollegium redan nu ombildas till en farmaceutisk fakultet och att den
nya universitetsstadgan skall tillämpas även på institutet.

Beträffande handelshögskolan i Göteborg finner jag för egen del, att starka
skäl i och för sig talar för att den företagsekonomiska utbildnings- och forskningsorganisationen
där får samma organisatoriska ställning som motsvarande
organisation i Lund. Med hänsyn till att starka invändningar från vissa remissinstanser
riktats mot en dylik omläggning samt framför allt med hänsyn till
det till grund för förstatligandet liggande avtalet, är jag emellertid nu icke
beredd att framlägga förslag om att handelshögskolan infogas i universitetet.

Universitetskanslersämbetet och de detta ämbete underställda läroanstalterna
anges i en figur, vilken som bilaga 3 torde få fogas till statsrådsprotokollet.

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196b

181

Y. DEN LOKALA UNIVERSITETS/HÖGSKOLESTYRELSEN
OCH DET LOKALA PLANERINGSARBETET

1. Universitetsutredningen

A. De administrativa uppgifterna
a) Allmän tillsyn och vård

Utredningen har understrukit den stora betydelse, som utredningen tillmäter
universitets/högskolemiljön. Härvidlag ligger det enligt utredningens övertygelse
ett mycket stort allmänt värde i de kontakt- och samarbetsmöjligheter, som erbjuder
sig inom ramen för i avseende på utbildningsuppgifter och forskningsprogram
differentierade akademiska läroanstalter. Stora praktiska fördelar star
därjämte enligt utredningens mening att vinna, om man i framtiden får organisatoriskt
starka läroanstalter, vilkas personella, materiella och administrativa
resurser kan brukas gemensamt för forskningen och den akademiska utbildningen
inom flera fält.

Med detta är också sagt, att en betydande del av ansvaret för universitetens
och högskolornas förvaltning och utveckling enligt utredningens mening bör
ligga hos den lokala universitets/högskolestyrelsens organ. Den allmänna tillsyn
och vård om läroanstalternas alla angelägenheter — de vetenskapliga, de
ekonomiska och de administrativa — som gällande statuter och stadgar alägger
rektor och konsistorier (motsvarande), bör sålunda alltfort vara den första uppgiften
för en akademisk läroanstalts ledning. Detta innebär bl. a., att ledningen
för en akademisk läroanstalt bör ha rätt — självfallet inom ramen för av överordnad
myndighet eller Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter och inom ramen för
principen om universitetsforskarens frihet i val av forskningsobjekt och forskningsmetod
— att utfärda erforderliga föreskrifter och instruktioner rörande allt
som rör läroanstaltens verksamhet. Universitets/högskolestyrelsen bör vidare
tillkomma full rätt och skyldighet att hos överordnad eller annan myndighet
väcka de förslag och att taga de initiativ i övrigt, som den anser kunna gagna
universitetet/högskolan och dess verksamhet. Å andra sidan bör givetvis universitets/högskolestyrelsens
organ ha allmän tillsyn över all vid läroanstalten
anställd personal och den bör vidare ha skyldighet tillse, att läroanstaltens utbildningsorganisation
fungerar på ett tillfredsställande sätt och att för läroanstaltens
verksamhet meddelade föreskrifter efterleves.

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

b) Vetenskapliga bedömningar

De lokala universitetsstyrelsernas uppgifter är till övervägande del av administrativ
natur, ehuru ärendenas handläggning i många fall även förutsätter ett
visst mått av vetenskaplig bedömning. Som regel är emellertid gången för handläggningen
den, att ett ärende passerar institutions- och fakultetsnivåernas
organ, innan det kommer till konsistorium (motsvarande) för avgörande eller
fortsatt beredning. Den för ärendets handläggning erforderliga vetenskapliga
bedömningen torde därvid som regel anses ankomma på de förstnämnda organen,
medan konsistoriets (motsvarande) handläggning kan begränsas till ett på
en formell granskning grundat ställningstagande till fakultetens (motsvarande)
bedömning.

Denna rollfördelning mellan å ena sidan bedömande och förslagsställande och
å den andra granskande och beslutande akademiska myndigheter finner universitetsutredningen
vara rationell och väl ägnad att tillgodose såväl de vetenskapliga
som de juridiskt-administrativa synpunkter, som måste anläggas vid behandlingen
av ett mycket stort antal ärenden inom universitetsorganisationen.
Utredningens i detta betänkande framlagda förslag siktar också i betydande mån
mot en systematisering av denna rollfördelning.

Utredningen föreslår, att forskardocenttjänsterna vid universiteten göres fakultetsbundna
i den formen, att bestämmelser meddelas om det antal av ett
universitets forskardocenttjänster som företrädesvis skall stå till förfogande för
docenter inom envar av universitetets fakulteter. Den föreslagna företrädesrätten
för viss fakultets docenter till vissa tjänster är avsedd innebära, att tjänst
som ej kan besättas med fullt kompetent sökande tillhörande den fakultet, för
vars docenter tjänsten företrädesvis är avsedd, skall, genom en förnyad tillsättningsprocedur,
kunna besättas med docent tillhörande annan fakultet.

Vid genomförandet av den här föreslagna omläggningen måste emellertid de
nuvarande tjänsteinnehavarnas intressen beaktas. Inskränkning bör sålunda enligt
utredningens mening icke göras vare sig i redan meddelade förordnanden
eller i tjänsteinnehavares möjlighet till förordnande för en andra treårsperiod.
Omläggningen måste därför genomföras successivt.

I och med att forskardocenttjänsterna göres fakultetsbundna, bör fakulteterna
självfallet bli förslagsställande myndigheter i ärenden rörande tillsättning av
dylika tjänster. Tillsättningsordningen bör da även i övrigt göras analog med
den för docenttjänster gällande. Utredningen föreslår därför, att beslutsmyndigheten
i fråga om tillsättning av forskardocenttjänst överflyttas från kanslern till
den lokala universitets/högskolestyrelsen.

Utredningens förslag rörande fakultetsbindning av forskardocenttjänsterna är
begränsat till att gälla universiteten. I fråga om det ombildade karolinska institutet
torde böra föreskrivas, att vid institutet nu befintliga forskardocenttjänster
företrädesvis skall stå till förfogande för docenter inom det ombildade institutets
medicinska fakultet. Pa motsvarande sätt bör förfaras i fråga om det nya universitetet
i Umeå beträffande den nu till medicinska högskolan knutna forskar -

18a

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

docenttjänsten. Då i framtiden dylika tjänster inrättas för främjande även
av odontologisk forskning, bör detta ske i den formen, att tjänsterna inrättas
med företrädesrätt för docent inom odontologisk fakultet.

Ej heller de tekniska högskolorna beröres av förslaget om fakultetsbindning av
forskardocenttjänsterna, eftersom var och en av dessa högskolor enligt förslagen
i tredje kapitlet kommer att omfatta en enda, teknisk fakultet. För närvarande
tillsättes dessa högskolors forskardocenter av överstyrelsen för de tekniska högskolorna
efter förslag av vederbörande lärarkollegium. I den nya organisationen
bör enligt utredningens mening fakulteten, eller, efter delegation av fakulteten,
konsistoriet vara tillsättande myndighet.

Skäl av samma slag som de, vilka talar för en fakultetsbindning av forskardocenttjänsterna,
talar enligt utredningens mening till förmån för att den lokala
universitets/högskolestyrelsen befrias från uppgiften att utse sakkunniga. Oavsett
vilken sammansättning man ger dessa styrelseorgan, måste de nämligen bli
mindre skickade än fakulteterna (sektionerna) att handlägga rent vetenskapliga
bedömningsfrågor av det slag, varom här är fråga. Utredningen föreslår därför,
att uppgiften att utse sakkunniga överflyttas till fakultetsorganen.

Detta förslag är begränsat till att gälla utseendet av sakkunniga i sådana
befordringsärenden, som gäller professors- och laboratorstjänster.

c) Fördelningsärenden

Den av utredningen föreslagna omorganisationen av petitaärendenas behandling
innebär, att petita på kanslersnivån kommer att bearbetas och sammanfattas
fakultetsgruppvis. Detta innebär i sin tur, att underlaget för statsmakternas
ställningstaganden till de akademiska läroanstalternas anslagsbehov i framtiden
kommer att vara uppdelat dels på fem fakultetsgrupper, dels på två särskilda
avdelningar av för de enskilda läroanstalterna gemensamma behov gjorda äskanden,
av vilka den ena avdelningen avser äskanden rörande inrednings- och utrustningsanslag
för nya lokaler, medan den andra avdelningen avser övriga gemensamma
ändamål. En konsekvens av den föreslagna omläggningen av petitagången
blir den, att den centrala, administrativa universitets/högskolemyndigheten
— universitetskanslersämbetet — icke kommer att på samma sätt som
dess nuvarande motsvarigheter göra en samlad bedömning av skilda fakulteters
verksamhet och behov. Därmed förfaller motiveringen för att hos denna myndighet
lägga ett ansvar för prövningen av här ifrågavarande fördelningsärenden.
Utredningen föreslår därför, att ansvaret för dessa fördelningsavgöranden, i den
mån fördelningsbesluten ej fattas av Kungl. Majt:, lägges hos lokala myndigheter.

Med den föreslagna omläggningen av det centrala petita-arbetets organisation
kan det vidare enligt utredningens mening vara naturligt att de enskilda läroanstalternas
anslag av nu ifrågavarande slag även i formellt hänseende — i statsverksproposition
och regleringsbrev — av Kungl. Maj:t fördelas mellan fakul -

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

teterna i den mån de icke uppföres under särskilda delposter för de för varje
enskild läroanstalt gemensamma behoven. Man skulle på så sätt under t. ex.
anslaget Uppsala universitet, Materiel m. m. få särskilda delposter för var och en
av universitetets fakulteter och sektioner samt därjämte en delpost för de för
universitetet gemensamma materielbehoven. På motsvarande sätt skulle förfaras
beträffande universitetets apparatanslag och de delar av avlöningsanslaget, vilka
nu fördelas av konsistorium, liksom beträffande de mera speciella anslagen till
biträdeshjälp åt docenter och handledararvoden vid de filosofiska fakulteterna.
— Det bär sagda har i första hand giltighet för de läroanstalter, som beröres av
mer än en fakultetsberednings verksamhet.

Den nackdel utredningen kan se skulle kunna vara förknippad med en omläggning
i nu skisserad riktning av den formella anslagstekniken är den, som
sammanhänger med att besparingar inom en fakultets delpost icke utan vidare
skulle kunna användas för tillgodoseende av en annan fakultets behov.

Enligt utredningens mening talar övervägande skäl till förmån för en omläggning
av anslagstekniken på sätt som här angivits. Utredningen föreslår därför — i
första hand beträffande läroanstalter som beröres av mer än en fakultetsberednings
arbete — att anslagen till materiel m. m., till nyanskaffning av apparater,
till biträdeshjälp åt docenter m. m. och till vissa handledararvoden samt därjämte
de delar av avlöningsanslagen, som gäller annan icke-ordinarie personal än
viss lärarpersonal, av Kungl. Maj:t fördelas så, att särskilda belopp anvisas för
var och en av fakulteterna, varjämte särskilda belopp anges såsom avseende för
läroanstalten gemensamma behov.

Härigenom skulle universitets/högskolestyrelserna befrias från uppgiften att
mellan fakulteterna fördela nu ifrågavarande tjänster och anslagsmedel. Fakulteternas
uppgift att i förekommande fall avväga en fördelning mellan institutionerna
kan vidare enligt utredningens mening lösas på ett effektivare sätt, om
fakulteterna därvid har av statsmakterna fastställda anslagsramar att hålla sig
inom. För att möjliggöra sistnämnda förfarande blir det nödvändigt att göra en
något mera långtgående uppdelning än den som motsvarar de fem fakultetsberedningarna.
Det blir sålunda nödvändigt att tillskapa särskilda delposter för
de juridiska och teologiska samt de samhälls- och företagsvetenskapliga fakulteterna.
På motsvarande sätt måste särskilda delposter anges för de sektionsgrupper
i Lund och Göteborg, vilka får ansvaret för vad som i det föregående
benämnts gemensamma institutioner. Utredningen föreslår, att nu angiven uppdelning
av ifrågavarande tjänster och anslagsmedel kommer till stånd, men vill
för sin del icke uttala någon mening om huruvida en motsvarande uppdelning
på de humanistiska fakulteternas sektioner eller en ytterligare uppdelning på de
matematisk-naturvetenskapliga och tekniska fakulteternas sektioner är motiverad.

Universitetsmyndigheternas fördelningsbeslut kommer, med här föreslagen
ordning, att gälla fördelningen mellan institutionerna av de enskilda fakulteternas
(sektionernas) delposter. Förslag till dessa fördelningar bör i fråga om de

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 10(i.i

större av de nu ifrågavarande anslagsposterna (anslag till vissa avlöningar samt
materiel- och apparatanslagen) enligt utredningens mening upprättas av vederbörande
fakulteter (sektioner), som därvid gör den erforderliga vetenskapliga
bedömningen av de enskilda institutionernas behov. Själva besluten synes däremot
böra fattas av universitets/högskolestyrelsen. Denna behandlingsordning
anser utredningen vara motiverad främst därav, att styrelseorgancn kommer att
ha ansvaret för personalregistrering, löneutbetalningar och medelsredovisning liksom
i betydande utsträckning för upphandlingen av materiel och apparater.
Styrelseorganen skall därjämte enligt utredningens uppfattning ha som en av
sina mest betydelsefulla arbetsuppgifter att genom självständigt utredningsarbete
skaffa sig en överblick över forskningens och utbildningens behov av personella
och materiella resurser samt över föreliggande möjligheter till sambruk och rationaliseringar
i övrigt. Därtill kommer, att den apparativa utrustningen, vare sig
den är inköpt med anlitande av medel inom den ena eller inom den andra fakultetens
anslagsram, är läroanstaltens egendom, som skall av läroanstaltens myndigheter
förtecknas och vårdas.

I fråga om de mindre omfattande anslagen till biträdeshjälp åt docenter synes
dock även själva fördelningsbesluten kunna fattas av fakultetsorganen. Dessa
fördelningsärenden kommer sålunda att handläggas på samma sätt som ärendena
rörande fördelning av anslagen till främjande av ograduerade forskares vetenskapliga
verksamhet. Det beslutande organet bör självfallet vara skyldigt att
underrätta läroanstaltens styrelse om fattade beslut.

Utredningen har i detta förslag icke inbegripit de fördelningsärenden, som
består i tilldelning av lärarkrafter enligt för ämnen inom de filosofiska fakulteterna
fastställda organisationsplaner. Beslut i dessa ärenden fattas för närvarande
av kanslern. I fråga om ämnen, för vilka organisationsplan ännu icke
fastställts, fattas motsvarande beslut av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande, av kanslern. — Enligt utredningens mening bör i framtiden även
dessa ärenden kunna avgöras av de lokala universitetsmyndigheterna. Detta förutsätter
emellertid, att problemet om registrering och förutberäkning av antalet
deltagare i undervisningen i de enskilda ämnena först fått en tillfredsställande
lösning.

I detta sammanhang vill utredningen även beröra behandlingsordningen för
ytterligare ett par slag av fördelningsärenden, nämligen dels ärendena rörande
anslag från riksstatsanslaget till Extra utgifter, dels ärendena rörande anslag ur
Uppsala och Lunds universitets reservfonder samt karolinska institutets allmänna
fond. Beslut beträffande anslag av här ifrågavarande slag fattas för närvarande
av kanslern utom då fråga är om användning av fondkapital för utomordentliga
behov eller om försäljning, byte, inteckning eller köp av fast egendom,
i vilka fall avgörandet ligger hos Kungl. Maj:t.

Utredningen föreslår, att även bcslutsmyndigheten i fråga om sistnämnda
anslag överflyttas från de centrala till de lokala universitetsmyndigheterna.

Nu gällande bestämmelser om att vissa, särskilt betydelsefulla ärenden rörande

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

dessa fonder skall hänskjutas till Kungl. Maj:t för avgörande, synes dock böra
bibehållas oförändrade. Den centrala universitetsmyndighetens befattning med
förvaltningen av fonderna kommer sålunda att begränsas till uppgiften att avgiva
yttrande i sådana, fonderna berörande ärenden, vilka skall avgöras av Kungl.
Maj:t.

d) Personaladministration

En av universitets/högskolestyrelsernas mest arbetskrävande uppgifter gäller
ärenden, som i detta betänkande sammanfattas under benämningen personaladministration.
Det är härvidlag främst fråga om dels förordnanden, dels beslut
rörande entlediganden, tjänstledigheter och partiell tjänstebefrielse, dels slutligen
yttranden eller förslag i dylika ärenden.

För universitetsutredningen framstår det såsom självklart, att de lokala universitets/högskolestyrelserna
bör ges en sådan administrativ tyngd, att på dem
kan läggas avgörandet av ett mycket stort antal personaladministrativa ärenden.

Som framgår av de i de föregående avsnitten av detta kapitel förda resonemangen
anser utredningen principiellt, att man på de lokala universitets/högskolestyrelserna
ensamma, oavsett hur de sammansättes, icke bör lägga vetenskapliga
bedömningar.

En dubbel behandling av personaladministrativa ärenden blir enligt utredningens
mening nödvändig i alla de fall, där ärendet fordrar en bedömning av
både vetenskapligt och juridiskt-administrativt slag. Emellertid anser utredningen,
liksom statskontoret, att man i förenklande syfte bör sträva efter att
inskränka antalet instanser, som har att handlägga varje typ av ärenden, till
högst två, av vilka den ena svarar för den vetenskapliga och den andra instansen
svarar för den juridiskt-administrativa behandlingen av ärendet.

Beträffande tillsättningsförfarandet i avseende på de ordinarie högre forskaroch
lärartjänsterna, professurer och laboraturer samt universitetslektorat, föreslår
utredningen ingen ändring av nu gällande bestämmelser, som innebär att
tjänsterna tillsättes av Kungl. Maj:t efter förslag — med visst undantag beträffande
de tekniska högskolornas universitetslektorat — av vederbörande fakultet/
sektion (motsvarande) och yttrande av den centrala universitetsmyndigheten.

I detta sammanhang vill utredningen tillägga, att bestämmelser rörande förfaringssättet
vid tillsättning av ordinarie universitetslektorat enligt utredningens
mening bör inarbetas i den nya universitetsstadgan. Därvid bör föreskrivas, att
förslag till innehavare av sådana tjänster vid samtliga läroanstalter skall upprättas
av vederbörande fakultet eller sektion.

Varje tillsättningsärende, som gäller tjänst för vilken någon grad av vetenskaplig
kompetens erfordras, bör — som framgår av det ovan sagda — förberedelsevis
behandlas av antingen fakultetsnivåns eller institutionsnivåns organ.
Därvid synes det utredningen vara lämpligast, att — i den mån ej beträffande
vissa tjänster annat särskilt föreskrives — förslag till innehavare av tjänster,

187

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 19G4

som är i någon mening institutionsbundna, upprättas inom vederbörande institution,
medan förslag till innehavare av andra tjänster upprättas av vederbörande
fakultet/sektion. Några formella föreskrifter hiirutinnan vill utredningen dock
ej föreslå.

Även i fråga om sådana tjänster, vilka tillsättes av universitets/högskolestyrelsen
och rörande vilka ingen vetenskaplig kompetensprövning erfordras, bör
förslagen gå direkt från vederbörande institution (motsvarande) till den tillsättande
myndigheten.

I fråga om utredningens konkreta förslag beträffande handläggningen av skilda
slag av personaladministrativa ärenden torde få hänvisas till betänkandet (s.
175 ff.) samt till den i avsnittet III (s. 49) intagna översikten.

Till sist vill utredningen framhålla, att de lokala universitets/högskolestyrelsernas
ansvar för och arbete med de personaladministrativa ärendena kommer att
växa icke blott som en följd av utredningens i detta avsnitt framlagda förslag
utan även — och med säkerhet i än högre grad — som en följd av de i avsnittet
om institutionsorganisationen framlagda förslagen rörande förvaltningen av
sådana utifrån givna anslag, som gäller finansiering av inom de högre läroanstalternas
institutioner bedrivet forskningsarbete. Härvidlag föreslår utredningen,
att alla dylika anslag skall förvaltas av läroanstalternas styrelser och att all
med anlitande av medel ur dylika anslag anställd personal formellt skall anställas
av läroanstalternas styrelser. Härav följer, att sistnämnda myndigheter beträffande
personal av här avsett slag måste fatta beslut även rörande t. ex. tjänstledighet,
förordnande av vikarier, semester och entledigande i samma ordning
som i fråga om den personal, som tillhör vederbörande institutioners fasta personalorganisation.

e) Ekonomisk förvaltning

Den lokala universitets/högskolestyrelsens organ har i fråga om samtliga läroanstalter
ett i huvudsak självständigt ansvar för läroanstalternas ekonomiska
förvaltning.

Detta ansvar innefattar främst följande ting: (1) Ansvaret för att anslagna
medel användes för därmed avsedda ändamål; (2) ansvaret för utbetalningar och
uppbörd samt för bokföring och redovisning; (3) ansvaret för tillämpningen av
allmänna avlöningsreglementets bestämmelser rörande bl. a. inplacering i lönegrad
och löneklass, semesterrätt, löneavdrag, sjukvårdsförmåner och avgifter till
den allmänna försäkringen; (4) ansvaret för vården av läroanstaltens lösa egendom;
(5) ansvaret för förvaltningen av åt läroanstalten givna eller anförtrodda
fondmedel; samt — endast beträffande universiteten i Uppsala och Lund —
(6) ansvaret för vården av läroanstaltens fastigheter och byggnader.

Vid universitetsutredningens överväganden har det varit ställt utom diskussion,
att ansvaret för den ekonomiska förvaltningen alltjämt skall åvila den
lokala universitets/högskolestyrelsen såsom en av dennas huvuduppgifter.

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Frågorna om organisationen för byggnadsplanering, byggenskap och fastighetsförvaltning
inom de akademiska läroanstalternas verksamhetsområde har utretts
respektive utredes av 1960 års byggnadsstyrelseutredning och utredningen om
universitetens egendomsförvaltning. Med hänsyn härtill har universitetsutredningen
avstått från att behandla dessa spörsmål. I fråga om egendomsförvaltningen
har utredningen — i avvaktan på förslag från de särskilda sakkunniga —
funnit sig böra utgå från nu gällande bestämmelser, innebärande att universiteten
i Uppsala och Lund själva förvaltar delfonder av statens allmänna fastighetsfond,
medan övriga läroanstalters fastigheter förvaltas genom byggnadsstyrelsens försorg,
samt att för Uppsala universitets del en särskild organisation är erforderlig
för förvaltningen av universitetets jordbruks- och skogsegendomar.

Vad beträffar universitets/högskolestyrelsernas befattning i övrigt med läroanstalternas
ekonomiska förvaltning har utredningen kommit till den uppfattningen,
att styrelseorganens ekonomiska ansvarsområde i vissa betydelsefulla
hänseenden bör vidgas, att den ekonomiska förvaltningen i högre grad än nu är
fallet bör koncentreras till varje läroanstalts centrala förvaltning samt att universitets/högskolestyrelserna
bör ges resurser för en aktivt planerande verksamhet
inom den ekonomiska förvaltningens ram.

Med vidgningen av de lokala universitets/högskolestyrelsernas ekonomiska
ansvarsområde avses främst förslagen om överförande till läroanstalternas förvaltning
av alla utifrån givna anslag — främst rådsanslagen — som är avsedda
för finansiering av inom läroanstalternas institutioner bedrivet forskningsarbete.

Utredningen har vidare föreslagit ett system, innebärande att alla utbetalningar
efter attest av vederbörande institutionsföreståndare eller anslagsmottagare
göres av läroanstaltens kassa.

Utredningen har vidare föreslagit, att de enskilda läroanstalternas ekonomiförvaltningar
ges vidgade resurser i syfte att sätta dem i stånd att vara institutionerna
och forskarna behjälpliga vid upphandlingen av för forskningen och
undervisningen erforderlig utrustning.

Emellertid står det klart, att den förordade utbyggnaden av inköpsverksamheten
vid de enskilda läroanstalterna förutsätter en förstärkning av dessas ekonomiska
förvaltningsorganisation. Därtill kommer, att man enligt utredningens
mening måste räkna med att framför allt den experimentella forskningens utveckling
fordrar upprättande av för forskningen inom flera vetenskapsgrenar
gemensamma seviceinstitutioner, i princip sålunda institutioner av det slag, som
av ålder representeras av universitetsbiblioteken. Det kan härvid bli fråga
om gemensamma verkstäder, gemensamma djurstallar, gemensamma skriv- och
räknecentraler etc. Det kan sannolikt även komma att röra sig om gemensam
apparatur för vetenskapliga ändamål, eventuellt sammanförd till en anläggning
av institutionskaraktär med särskild personal och särskilda lokaler. I den mån
icke, som i det sist skisserade fallet torde vara naturligt, en organisation av här
ifrågavarande slag ställes under förvaltning av särskild föreståndare, torde den
böra ingå som en serviceavdelning inom den för läroanstalten gemensamma
förvaltningsorganisationen.

189

Kungl. Maj:ts ''proposition nr f>0 år l(J6Jt

De växande kostnaderna för universitets- och högskoleväsendet och de allt
större materiella värden, som detta har att förvalta, motiverar enligt utredningens
mening, att universitetens och högskolornas ekonomiska förvaltningsorganisation
får sina uppgifter vidgade även såtillvida, att däri inbegripcs icke blott förvaltning
i ordets mera begränsade mening utan även en alctivt planerande vciksamhet.
De lokala universitets/högskolestyrelserna bör sålunda enligt utredningens
mening ha som en av sina huvuduppgifter att noggrant följa kostnadsutvecklingen
för läroanstaltens skilda verksamhetsgrenar och att på grundval av gjorda
erfarenheter vidtaga eller föreslå sådana organisatoriska förändringar, varigenom
de till läroanstaltens förfogande stående personella och materiella hjälpresurserna
kommer till effektivast möjliga användning. Universitets/högskolestyrelsen bör,
med andra ord sagt, ha som en huvuduppgift att fortlöpande rationalisera den
ekonomiska och administrativa verksamheten.

f) Utbildningsorganisationens administration

De betydande samhälleliga och privata investeringar, som göres i akademisk
utbildning, liksom den akademiska utbildningsorganisationens betydelse för utvecklingen
inom snart sagt alla grenar av näringsliv och samhällelig verksamhet
motiverar enligt utredningens mening en hög grad av fasthet i den akademiska
utbildningens administration.

Universitetsutredningen föreslår, att det lokala universitets/högskolestyrelsernas
allmänna tillsynsuppgift i avseende på utbildningsorganisationen preciseras
till att omfatta följande ting: (1) Skyldighet att verka för ett gott samarbete i
alla frågor rörande utbildningens innehåll och organisation dels mellan universitetets/högskolans
lärare och studenter, dels mellan fakulteterna/sektionerna och
deras utbildningsnämnder å ena sidan och utbildningsråden å den andra; (2) skyldighet
att med uppmärksamhet följa utvecklingen i avseende på studieresultat
och studietidens längd såväl inom enskilda ämnen som för hela examina och rätt
att, då så befinnes erforderligt, hos fakultet eller sektion påfordra förslag till erforderliga
ändringar i kursfordringar och undervisningsorganisation; samt (3)
skyldighet att vara fakulteterna/sektionerna behjälpliga vid planläggningen av
utbildningsorganisationens utbyggnad.

Utredningen vill understryka, att detta förslag icke syftar till att minska
fakulteternas/sektionernas ansvar. Initiativrätten härutinnan liksom överhuvudtaget
ansvaret för den akademiska utbildningens innehåll och organisation bör
enligt utredningens mening alltjämt ligga hos fakulteter och sektioner och därvid
begränsas endast genom av Kungl. Maj:t i examensstadgorna (motsvarande)
meddelade föreskrifter. Vad de lokala, liksom de centrala, universitets/högskolemyndigheterna
enligt utredningens bär framlagda förslag skall vara skyldiga
göra, är att bistå fakulteterna med utredningsresurser, att främja samarbetet
med studenter och avnämare, att följa utvecklingen och — i sista hand — att
hos fakulteterna/sektionerna påfordra förslag till åtgärder för avhjälpande av
konstaterade brister i utbildningsorganisationen.

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196k

g) Intagning av nya studerande m. m.

Vissa av de lokala högskolemyndigheterna har för närvarande uppgiften att
med tillämpning av särskilda av överordnad myndighet eller av Kungl. Maj:t
meddelade föreskrifter besluta om intagning av nya studerande till högskolorna.
Detta gäller dels de tekniska högskolorna, dels farmaceutiska institutet och de
tre högskolorna under jordbruksdepartementet.

I fråga om intagningen av studerande till medicinska och odontologiska studier
gäller, att beslut härom fattas av universitetskanslern, som därvid också
beslutar rörande till vilken av de medicinska respektive odontologiska läroanstalterna
varje intagen studerande skall hänvisas. Beträffande intagningen till civilekonomutbildning
fattas motsvarande beslut av en särskild antagningsnämnd.

Det beträffande medicinska och odontologiska studier sedan länge tillämpade
systemet med central intagning har såvitt utredningen kunna utröna fungerat
fullt tillfredsställande.

Univeisitetsutredningen förordar, att beslutsmyndigheten rörande intagning
till de tekniska högskolorna helt överföres från de lokala till de centrala myndigheterna.

Beträffande övriga högskolor, som nu har att lokalt förrätta intagning av nya
studerande, ligger saken annorlunda till, eftersom en enda högskola finns av vartdera
slaget. Å andra sidan torde det förekomma, att samma sökande anmäler
sig för inträde vid t. ex. såväl farmaceutiska institutet som tandläkarhögskola.
För sådana fall vore enligt utredningens mening en central och samtidig bearbetning
av samtliga ansökningshandlingar värdefull. Utredningen föreslår därför, att
även beslutsmyndigheten beträffande intagning av nya studerande för farmaceutisk
utbildning överflyttas till central myndighet.

Här anförda skäl till förman för central intagning har i och för sig giltighet
även i fråga om intagningen av studerande för civilekonomutbildning. Gällande
ordning, som innebär att intagningen förrättas av en särskild antagningsnämnd,
är emellertid tillkommen genom ett helt nyligen träffat avtal mellan berörda
parter. Med hänsyn härtill avstår utredningen från att framlägga ett konkret
förslag rörande ändring av denna ordning

Även vid de i princip ospärrade filosofiska fakulteterna förekommer en antalsmässig
begränsning av intagningen till undervisningen i vissa ämnen, främst
laborationsämnena. Beslut rörande vilka av de inträdessökande, som skall beredas
undervisning, torde härvidlag fattas av vederbörande institutionsföreståndare.

Beslut av det slag det här rör sig om är otvivelaktigt av stor betydelse för den
inträdessökande. Frågan om beslutsförfarandet saknar således ej rättsäkerhetsaspekter.
Det är därför angeläget, att själva intagningsförfarandet ges en formell
reglering. Därtill kommer, att intagningen av studerande vid vissa institutioner
utgör en icke helt obetydlig administrativ arbetsbelastning för institutionernas
vetenskapliga personal.

Med hänsyn till här anförda förhallanden föreslår utredningen, att intagningen
av studerande till de filosofiska fakulteternas spärrade ämnen överflyttas till de

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1004 191

administrativa myndigheterna. I den mån det konstateras, att antalet utbildningsplatser
i ett ämne vid ett universitet ej utnyttjas, medan på andra håll alla
sökande till samma ämne ej kan beredas plats, synes den centrala myndigheten
böra övertaga intagningen. Detsamma synes böra gälla, då sökande i någon större
utsträckning samtidigt anmäler sig för inträde vid flera läroanstalters institutioner
i ett och samma ämne. Eljest synes intagningen till de filosofiska fakulteternas
spärrade institutioner böra göras av den lokala myndigheten. Det bör vidare
enligt utredningens mening stå lokal universitetsmyndighet fritt att delegera
beslutanderätten i nu ifrågavarande ärenden till, förslagsvis, utbildningsnämnd.

Huvudsakligen som en följd av det förhållandet att tidpunkten för höstterminens
början är olika vid olika slag av läroanstalter, tillämpas för närvarande
olika ansökningstider för olika slag av utbildningslinjer, varför även intagningsbesluten
meddelas vid skilda tidpunkter. Detta medför olägenheter, som särskilt
under senare år gjort sig starkt kännbara, i det att många studerande i avvaktan
på besked om intagning vid t. ex. teknisk högskola skriver in sig vid t. ex.
matematisk-naturvetenskaplig fakultet, för att sedan efter någon månads studier
där flytta över till teknisk högskola, kanske på annan ort. Bl. a. i syfte att undanröja
de här antydda olägenheterna för såväl läroanstalterna som de studerande
vill utredningen föreslå ett förenhetligande av tidpunkterna för termins början.
I utkastet till universitetsstadga har utredningen emellertid ej fixerat dessa tidpunkter,
emedan ändringar härutinnan föranleder ändringar jämväl i gällande
bestämmelser rörande årets fördelning på termins- och ferietid samt rörande rätt
att inställa undervisningen för examination och i samband med vissa helger.
Dessa bestämmelser har i gällande statuter och stadgar en något olika utformning,
varför dessa förhållanden enligt utredningens mening bör regleras av Kungl.
Maj :t i särskild ordning och efter erforderliga överläggningar med berörda myndigheter
och andra.

B. De planerande uppgifterna

Redan inledningsvis har utredningen framhållit det starka behovet av en slagkraftig
framtidsplanering. Universitets- och högskoleorganisationen måste vara
så utformad, att den förmår att på ett rationellt sätt planera och genomföra en
expansion av mycket stora dimensioner inom både utbildningens och forskningens
områden.

Utredningen har den uppfattningen, att forskningens och utbildningens behov
klarast kommer till uttryck på den administrativt sett lägsta nivån (institutionsnivån),
och att den erforderliga detaljplaneringen för utbildningsorganisationen
därför i mycket stor utsträckning måste utföras inom institutionerna. De inom
de enskilda institutionerna beräknade behoven måste emellertid sedan på högre
nivåer vägas mot andra ämnens och andra forsknings- och utbildningsområdens
krav. Som redovisas i ett följande avsnitt förordar utredningen att det
primära ansvaret för utbildningens innehåll och organisation åvilar fakultets -

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

organen. I och med detta är också fakultetsorganens uppgifter i fråga om planeringsarbetet
motiverade. En omläggning eller differentiering av undervisningen
inom ett ämne i syfte att möjliggöra en ny utbildningsväg eller en reform
av utbildningen för viss examen bör helt naturligt föreslås av det organ, som har
ansvaret för utbildningsorganisationen, d. v. s. av vederbörande fakultet (motsvarande).
I fråga om planeringsarbetet för forskningsresursernas utbyggnad
och förstärkning är läget i formellt hänseende ett annat; ansvaret för forskningen
ligger uteslutande hos forskarna själva. Men även härvidlag är ett samarbete
nödvändigt och en gemensam bedömning värdefull. Planeringsarbetet kan t. ex.
gälla resurser avsedda att tillgodose för flera institutioner gemensamma behov
(institutionsbyggnader, verkstäder, apparativ utrustning etc.) eller gälla tillskapandet
av en fast organisation för ett nytt ämne, som kanske uppstått i gränsområdet
mellan två äldre vetenskaper. Det är utredningens övertygelse, att planeringsarbetet
för forskningsresursernas utbyggande i allt större utsträckning
kommer att inriktas på sådana, för flera discipliner gemensamma projekt, som
naturligen förutsätter ett samarbete inom organ motsvarande de nuvarande
fakulteterna.

Under hänvisning till det här anförda vill utredningen förorda, att ett primärt
ansvar för planeringsarbetet alltjämt skall åvila organ motsvarande de nuvarande
fakulteterna. Enligt utredningens mening bör detta planeringsarbete vidare alltjämt
gälla såväl utbildningsorganisationens som forskningsorganisationens utbyggnad.
Organ av fakultetskaraktär är härvidlag de enda fullt sakkunniga kollegiala
organen på den enskilda universitetsorten.

Beträffande den lokala universitets/högskolestyrelsens uppgifter i planeringsarbetet
anför utredningen i huvudsak följande.

Självfallet måste universitets/högskolestyrelsen för att kunna utöva en allmän
tillsyn och vård om läroanstaltens alla angelägenheter, ha en allmän överblick
över såväl forskningens som utbildningens villkor och behov. En sådan överblick
maste grundas på kännedom bl. a. om utbildningsmål och utbildningsresultat
inom de skilda utbildningslinjerna, om riktpunkter och förutsättningar för utbildningskapacitetens
utbyggnad, om forskningsaktivitet och forskarrekrytering
inom skilda ämnen och om skilda forskningsmetoders krav i fråga om materiella
och personella hjälpmedel. Därtill kommer, att det planeringsarbete för de gemensamma
resursernas utbyggnad, som under alla förhållanden måste utföras
inom den lokala universitets/högskolestyrelsen, självfallet måste vara beroende av
planläggningsarbetet för den egentliga universitetsverksamhetens, forskningens
och utbildningens, utveckling. Dessa skäl talar otvivelaktigt till förmån för ett
bevarande av gällande ordning innebärande att den lokala universitets/högskolestyrelsen
tar ställning till de enskilda fakulteternas (motsvarande) petita och av
dessa jämte utbyggnadsbehoven för de för läroanstalten gemensamma resurserna
sammanställer ett petitum för läroanstalten i dess helhet.

Å andra sidan måste konstateras, att en styrelse, i varje fall en styrelse för
ett universitet med många fakulteter, i avseende på sakkunskap rörande torsk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J+ 1!).''!

ningens och undervisningens villkor och behov inom de enskilda fakulteterna
alltid måste vara underlägsen fakulteterna själva.

Härtill kommer, att mot fakultetsorganens planerande arbete på det lokala
planet enligt förslaget skall svara ett fakultetsgruppvis genomfört planeringsarbete
på riksplanet, utfört av fakultetsberedningarna.

Att i en behandlingsgång av här skisserat slag bevara skyldigheten för den
lokala universitets/högskolestyrelsen att pröva de enskilda fakulteternas petita,
vore enligt utredningens mening knappast fullt logiskt; det skulle nämligen innebära
att man skulle skjuta in en administrativ bedömning mellan den lokala och
den centrala sakkunnigprövningen av föreliggande utbyggnadsbehov för en
fakultet. Utredningen finner med hänsyn härtill övervägande skäl tala för att de
konsistoriala myndigheterna befrias från skyldigheten att till de centrala myndigheterna
avlåta petita beträffande de enskilda fakulteternas resurser. Utredningen
föreslår därför, att fakulteterna och sektionerna ålägges att direkt till
fakultetsberedningarna inge sina årliga förslag till anslagsäskanden för nästkommande
budgetår liksom sina övriga förslag rörande förstärkning av de personella
och materiella resurserna för den inom fakulteten respektive sektionen bedrivna
forskningen och utbildningen.

Utredningen förordar emellertid, att fakulteterna och sektionerna ålägges att
fortlöpande hålla universitetets styrelse underrättad om alla de förslag och framställningar
i nu ifrågavarande hänseenden, vilka av fakulteterna och sektionerna
inges till fakultetsberedningarna. Det kommer sedan givetvis att stå styrelsen
fritt att till fakultetsberedningarna avge yttrande över ifrågavarande framställningar
och förslag, där så anses påkallat i följd av styrelsens åliggande att utöva
en allmän tillsyn och vård om läroanstaltens alla angelägenheter.

Den här föreslagna organisationen för samordning av fakultetsorganens planeringsarbete
berör dock inte den planering som avser utbyggnaden av de för de
enskilda läroanstalterna gemensamma resurserna. Planeringsarbetet för dessa
ändamål — t. ex. bibliotek, administration och, i samarbete med byggnadsstyrelsen,
lokaler — måste nämligen självfallet ligga kvar hos universitetsstyrelserna.
De framställningar, årliga och särskilda, som detta planeringsarbete utmynnar
i, bör av universitetsstyrelserna inges till den centrala universitetsmyndigheten
eller, i fråga om byggnadsplaneringen, till byggnadsstyrelsen eller särskild
programkommitté.

Vad de tekniska högskolorna beträffar torde utredningens förslag i praktiken
innebära endast vissa formella ändringar i avseende på behandlingsgången för
petitaärendena. Detta sammanhänger med att dessa högskolors lärarkollegier
föreslås få formell ställning av fakulteter och deras avdelningskollegier formell
ställning av sektioner. Fakulteterna, d. v. s. motsvarigheten till de nuvarande
lärarkollegierna, kommer enligt utredningens förslag icke att få ansvaret för planeringsarbetet.
Denna uppgift skall i stället övertagas av sektionerna, vilka redan
nu — under namnet avdelningskollegier — utför huvuddelen av det förberc 7

— Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 50

194

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196Ji

dande planeringsarbetet. Med hänsyn till att vid en teknisk högskola den ena
sektionens verksamhet i speciellt hög grad är beroende av den andra sektionens
resurser, torde en teknisk högskolas styrelse, d. v. s. motsvarigheten till den nuvarande
kollegienämnden, regelmässigt ha anledning att på sätt i det föregående
föreslagits avgiva yttrande över sektionernas petita.

C. Universitets/högskolestyrelsens organisation

Den lokala universitets/högskolestyrelsens arbetsuppgifter enligt utredningens
i föregående avsnitt av detta kapitel framlagda förslag kan sammanfattas sålunda.

Universitets/högskolestyrelsen skall — liksom hittills — ha allmän tillsyn och
vård om läroanstaltens alla angelägenheter, de vetenskapliga lika väl som de
ekonomiska och allmänt administrativa. Den skall vidare svara för läroanstaltens
hela ekonomiska förvaltning. Denna förvaltning skall därvid innefatta såväl
penningförvaltning som vården om all läroanstaltens lösa egendom; den skall
vidare innefatta förvaltningen av såväl på riksstaten åt läroanstalten anvisade
medel som anförtrodda donationer och alla för finansiering av forskningsarbete
vid läroanstaltens institutioner av forskningsråd och andra särskilt anslagna
medel. Den ekonomiska förvaltningen skall enligt utredningens mening vidare
innefatta en aktiv planering med sikte på en fortlöpande effektivisering av utnyttjandet
av forskningens och utbildningens hjälpresurser. Den skall därjämte
omfatta den direkta ledningen av viss för läroanstalten gemensam serviceverksamhet.

På den lokala universitets/högskolestyrelsens organ skall vidare ankomma att
träffa avgörandet eller framlägga förslag i alla administrativa ärenden — främst
vissa fördelningsärenden samt de personaladministrativa ärendena — som icke
är av rent vetenskaplig art.

Utredningen föreslår vidare, att på universitets/högskolestyrelsen skall ankomma
ansvaret för utbildningsorganisationens administration. Slutligen skall
enligt utredningens förslag universitets/högskolestyrelsen följa fakulteternas planeringsarbete
för utbyggnaden av forskningens och utbildningsorganisationens
resurser, och den skall i anslutning härtill själv svara för planeringsarbetet för
utbyggnaden av de för läroanstalten gemensamma anläggningarna och verksamhetsgrenarna.

Däremot skall enligt förslaget den lokala universitets/högskolestyrelsens organ
befrias från alla rent vetenskapliga bedömningar; däribland från skyldigheten
att själva taga ställning till och mot varandra väga de enskilda fakulteternas
förslag till utbyggnad av forskningens och utbildningens resurser.

Den lokala universitets/högskolestyrelsens uppgifter blir sålunda vid genomförande
av utredningens här framlagda förslag av avsevärt mera renodlat administrativ
art än de är för närvarande.

Detta har varit utgångspunkten för utredningens överväganden beträffande
universitets/högskolestyrelsens organisation.

195

K in tgl. Maj:ts proposition nr f>() år 196 It

Självfallet blir, med denna utgångspunkt för övervägandena, den närmast till
hands liggande slutsatsen den, att den lokala styrelsen för de akademiska läroanstalterna
bör anförtros rent administrativa organ med eu sammansättning och
en ställning i organisatoriskt hänseende av i princip samma slag, som eljest är
vanlig inom den offentliga förvaltningen. Huvudalternativen skulle då bli
antingen en av Kungl. Maj:t utsedd kollegial styrelse eller en av Kungl. Maj:t
utsedd chef eller en kombination av dessa båda möjligheter.

Till förmån för en lösning av organisationsfrågan efter dessa riktlinjer talar
främst det förhållandet, att universitets/högskolestyrelsernas liksom andra förvaltningsmyndigheters
verksamhet i mycket stor utsträckning kommer att bestå
i att tolka och tillämpa av Kungl. Maj:t givna författningar och i att förvalta
och vårda av samhället för universitetens och högskolornas verksamhet anvisade
resurser. Icke minst med hänsyn till storleksordningen av dessa resurser, den
hastighet med vilken universitets/högskoleorganisationen måste expandera samt
forskningens och den akademiska utbildningens betydelse för samhällets allmänna
utveckling är det i och för sig naturligt, om man för den lokala administrationen
av ett universitet eller en vetenskaplig högskola vill kunna lita till
förvaltningsorgan av de slag, som man funnit vara de mest effektiva för administrationen
av offentlig verksamhet överhuvudtaget.

Å andra sidan vill universitetsutredningen för sin del starkt stryka under, att
den allmänna tillsyn och vård om en akademisk läroanstalts alla angelägenheter,
som måste vara en av universitets/högskolestyrelsens huvuduppgifter, gäller en
verksamhet med i vissa och väsentliga hänseenden mycket särpräglade arbetsbetingelser.
I första kapitlet har utredningen utförligt redovisat de speciella krav,
som enligt utredningens mening, främst med hänsyn till forskningen, måste ställas
på universitetsorganisationens uppbyggnad och administration. Utredningen
har därvid särskilt framhållit, att av principen om universitetsforskningens frihet
i valet av forskningsobjekt och forskningmetod följer, att universitetsorganisationen
i mycket måste byggas på förutsättningen av ett ömsesidigt förtroendeförhållande
mellan samhället och forskarna.

Den här skisserade situationen med å ena sidan kravet på administrativ effektivitet
och å andra sidan nödvändigheten av ett förtroendeförhållande mellan
förvaltningen och forskarna är otvivelaktigt en av de betydelsefullaste komponenterna
i den problematik, som detta betänkande behandlar. Situationen torde
vara ofrånkomlig, hur man än löser organisationsproblemet. Den bästa lösningen
är därför den, genom vilken det väsentliga i båda intressena tillgodoses. Samma
situation föreligger vidare på alla organisationsnivåerna inom universitets- och
högskoleväsendet. Avvägningen på en nivå är därför endast ett av leden i en
samlad avvägning och måste bedömas med hänsyn härtill.

I fråga om konsistorienivåns organisation har universitetsutredningen för sin
del stannat för följande förslag: Styrelsen av varje akademisk läroanstalt anförtros
ett konsistorium bestående av fakulteternas och sektionernas dekaner jämte
läroanstaltens av de ordinarie akademiska lärarna valde rektor. Såsom ledamot

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

av detta konsistorium ingår därjämte en av Kungl. Maj:t utsedd chefstjänsteman,
vid de stora förvaltningarna benämnd universitetsråd, vilken under konsistoriet
fungerar som chef för den samlade universitets/högskole/örnaZfmm/en. Universitets/högskoleförvaltningen
föreslås innefatta all för universitetet/högskolan
gemensam administrativ personal och sålunda närmast motsvara vad som nu vid
universiteten benämnes kansli och drätselverk; däremot icke institutionerna och
ej heller universitets/högskolebiblioteken, vilka föreslås lyda direkt under konsistoriet.

För att möjliggöra en smidig handläggning av löpande ärenden föreslås dels
inrättande i formell mening av ett rektorsämbete, bestående av rektor och universitetsrådet,
dels införande av rätt för konsistoriet att till rektorsämbetet eller
till förvaltningschef delegera beslutanderätten i visst ärende eller viss grupp av
ärenden.

Huvudsakligen i syfte att inom den lokala förvaltningsorganisationen få ett
tillräckligt underlag för specialiserade funktioner föreslås Göteborgs universitet
och Chalmers tekniska högskola få en gemensam förvaltningsorganisation. Därutöver
föreslås viss förvaltningsgemenskap även mellan dels Stockholms universitet,
det ombildade karolinska institutet och tekniska högskolan i Stockholm,
dels Lunds universitet och tekniska högskolan i Lund.

Efter denna sammanfattande redovisning av huvudpunkterna i utredningens
förslag övergår utredningen till att var för sig behandla de tre huvudkomponenterna
i den föreslagna styrelseorganisationen — konsistoriet, rektor och universitetsrådet.

a) Konsistoriet

I den nuvarande organisationen utövas varje universitets styrelse av tre i
viss utsträckning parallellställda kollegiala organ — det större konsistoriet,
det mindre konsistoriet och drätselnämnden. En motsvarande uppdelning på
i viss mån parallella organ återfinnes vid karolinska institutet och tandläkarhögskolorna;
däremot icke vid de tekniska högskolorna och ej heller vid handelshögskolan
i Göteborg. Vid sidan av de kollegiala församlingarna har vid samtliga
läroanstalter dessas rektorer självständig del i läroanstalternas styrelse.

Enligt utredningens mening talar övervägande både principiella och praktiska
skäl för att styrelsen för ett universitet eller en högskola anförtros ett enda kollegialt
organ. Genom att ledamöterna av en sådan församling får del i ansvaret
för handläggningen av såväl de ekonomiska som de administrativa ärendena,
bör enligt utredningens mening hela styrelseorganisationen vinna i styrka.

Under hänvisning till det här anförda föreslår universitetsutredningen, att
styrelsen för varje enskild akademisk läroanstalt anförtros ett enda kollegialt
organ, benämnt konsistoriet.

Därest ingen sektionsindelning kommer till stånd inom de medicinska fakulteterna,
blir dessa alltför svagt företrädda i konsistorier, som eljest består av
såväl fakultets- som sektionsdekaner. Med hänsyn härtill föreslår utredningen,

197

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1961

att odelad medicinsk fakultet skall genom val för tre år i sänder utse en av sina
ledamöter att såsom ledamot ingå i läroanstaltens konsistorium.

Läroanstaltens rektor bör vara självskriven ledamot av konsistoriet och såsom
självskriven ordförande leda dettas arbete.

Beträffande tjänstemannainslaget i den nya konsistorieorganisationen har utredningen
som ovan nämnts framhållit att chefen för läroanstaltens centrala
förvaltning, universitetsrådet (motsvarande), bör vara självskriven ledamot av
konsistoriet. Därjämte bör överbibliotekarie ha säte och stämma i konsistoriet
vid dettas handläggning av ärenden inom hans förvaltningsområde. Övriga
tjänstemän inom läroanstalternas förvaltning är i tjänsten underställda universitetsrådet
(motsvarande) och de bör av detta skäl icke ha ställning såsom ledamöter
av konsistoriet. Däremot skall de såsom föredragande självfallet ha skyldighet
att till protokollet anteckna sin mening, därest denna ej överensstämmer
med konsistoriets beslut.

Den här föreslagna organisationen av ett konsistorium är icke utan vidare
tillämpbar i fråga om handelshögskolan i Göteborg, som förutsättes besta av en
enda, odelad fakultet med högskolans rektor som ordförande. Enligt utredningens
mening bör konsistoriet vid handelshögskolan i Göteborg bestå av, förutom högskolans
rektor och chefen för högskoleförvaltningen, ytterligare en ledamot. Den
sistnämnde bör utses för högst tre år i sänder genom val av högskolans företagsvetenskapliga
fakultet bland dennas ledamöter.

Utredningens här framlagda förslag innebär, att den kommunala representation,
som finns i Göteborgs universitets drätselnämnd, ej föreslås överförd till
den nya organisationen.

Den nu för samtliga drätselnämnder gällande bestämmelsen om möjlighet för
sådan nämnd att efter bemyndigande av kanslern utse högst två personer utanför
universitetet att såsom rådgivande deltaga i handläggningen av vissa ärenden
synes jämväl kunna slopas i den nya stadgan. Enligt utredningens mening bör
nämligen konsistoriet ha full möjlighet, utan särskild föreskrift därom i stadgan,
att i erforderlig utsträckning inhämta råd från och även till sina sammanträden
kalla personer utanför ledamöternas och tjänstemännens krets.

Konsistoriet bör enligt utredningens mening ges ställning av läroanstaltens
styrelse. Såsom sådan skall det utöva allmän tillsyn och vård i fråga om läroanstaltens
vetenskapliga, administrativa och ekonomiska angelägenheter och
handha alla de uppgifter av administrativ natur, som enligt utredningens i det
föregående redovisade förslag skall ankomma på den lokala universitets/högskolestyrelsens
organ. Därjämte bör konsistoriet ha en allmän skyldighet att så
snart anledning därtill föreligger, vidtaga eller föreslå de åtgärder, som konsistoriet
finner kunna gagna läroanstalten och dess verksamhet.

De arbetsuppgifter, som enligt utredningens förslag i princip skall ankomma
på konsistoriet såsom läroanstaltens styrelse, är till både art och omfattning
sådana, att beslut i alla ärenden varken kan eller bör fattas av konsistoriet i
plenum. Löpande ärenden måste handläggas i annan ordning. Härvidlag anser

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

utredningen det vara riktigast, att man i anknytning till nu gällande bestämmelser
och vid läroanstalterna tillämpad praxis överlåter åt styrelseorganet självt
att genom delegation uppdraga åt andra organ att på styrelsens vägnar fatta
beslut i vissa ärenden eller vissa grupper av ärenden.

Principen vid delegationsförfarandet bör självfallet vara den, att konsistoriet
självt avgör alla ärenden av principiell eller eljest större betydelse, medan framför
allt löpande ärenden och rutiner delegeras. I konsistoriernas delegationsrätt
bör enligt utredningens mening allenast den inskränkningen stadgemässigt föreskrivas,
att beslutanderätten i besvärs- och disciplinärenden samt i anslagsären -den berörande mer än en fakultet och sådana fondärenden, som skall underställas
central myndighet, icke må av konsistorium delegeras.

Beslut om delegation av beslutanderätt bör enligt utredningens mening fattas
med kvalificerad majoritet. Utredningen föreslår, att bestämmelsen härom i den
nya stadgan utformas så, att för delegationsbeslut erfordras, att minst två
tredjedelar av konsistoriets ledamöter är ense därom.

Ärenden av löpande natur bör enligt utredningens mening delegeras till förvaltningschef
ensam. Med förvaltningschef avser utredningen universitetsråd
(motsvarande) och överbibliotekarie.

Ärendena bör i konsistoriet föredragas av vederbörande förvaltningschef —
universitetsråd (motsvarande) respektive överbibliotekarie — eller av den tjänsteman
rektorsämbetet respektive överbibliotekarien därtill förordnar.

b) Rektorsämbetet

Även vid en omfattande delegation av beslutanderätt till förvaltningscheferna
torde återstå ett stort antal ärenden, som konsistoriet finner icke vara av natur
att lämpligen kunna avgöras av en förvaltningschef ensam. En del av dessa
ärenden fordrar å andra sidan snabb handläggning och är även i övrigt sådana,
som ej fordrar plenarbehandling i konsistorium. För att öppna en möjlighet för
konsistorierna att delegera beslutanderätten även i sådana ärenden föreslår utredningen
upprättandet i formell mening av ett rektorsämbete, bestående av
rektor och universitetsråd (motsvarande). Utredningen föreslår sålunda, att
konsistorium ges möjlighet att till detta rektorsämbete delegera visst ärende
eller viss grupp av ärenden att av rektor avgöras i närvaro av universitetsrådet
(motsvarande). Sistnämnda befattningshavare skall därvid ha skyldighet
att till protokoll anteckna sin mening, därest denna ej överensstämmer
med rektors beslut. Sådant protokoll bör anmälas vid första inträffande konsistoriesammanträde.

Förutom sådana ärenden, rörande vilka konsistoriet genom delegation överlåter
beslutmyndigheten till rektorsämbetet, synes på rektorsämbetet böra
läggas ansvaret för vissa uppgifter av blandad akademisk och administrativ
natur. Sålunda bör enligt utredningens mening stadgemässigt fastslås, att rektorsämbetet
har att öva tillsyn över att institutionerna förvaltas enligt för institutionsförvaltningen
gällande föreskrifter. Rektorsämbetet synes vidare böra utse

Kungl. Majrts proposition nr BO ur 1964 199

föreståndare för sådana för universitetet/högskolan gemensamma anläggningar
och verksamheter, som ej har karaktär av ämnesinstitutioncr, t. ex. en matematikmaskinanläggning.
Slutligen synes på rektorsämbetet böra läggas vissa vetenskapligt-administrativa
rutinuppgifter, t. ex. ledigförklarande av ordinarie tjänster
och docenttjänster samt inhämtande av förslag till sakkunniga i befordringsärenden.

Redan av det föregående framgår, att enligt utredningens mening var och en
av de akademiska läroanstalterna, liksom fallet är i dag beträffande de under
kanslern och överstyrelsen för de tekniska högskolorna lydande läroanstalterna,
bör stå under ledning av en vald rektor, som bl. a. skall vara konsistoriets, d. v. s.
styrelsens, ordförande och jämte universitetsrådet (motsvarande) utgöra läroanstaltens
rektorsämbete, till vilket konsistoriet skall kunna delegera sin beslutsmyndighet
i så gott som alla på konsistoriet eljest ankommande ärenden.

I nu gällande organisation har såväl universitetens som de tekniska högskolornas
rektorer vid sidan av sin ställning som konsistorieorganens ordförande och
verkställande ledamöter en självständig del i sina läroanstalters styrelse.

Denna rektors särställning föreslår utredningen i oförändrad form överförd
till den nya universitetsorganisationen. Utredningen föreslår salunda, att i den
nya stadgan rektor i egenskap av självskriven ordförande i konsistoriet karaktäriseras
såsom universitetets/högskolans högste företrädare med skyldighet att
öva inseende över läroanstaltens samtliga angelägenheter. Särskilt bör det därvid
åligga honom att verka för goda forsknings- och studiebetingelser vid läroanstalten
samt att vaka över att undervisningen och examinationen vederbörligen
handhas.

Som en följd av förslaget om att det närmaste ansvaret för den ekonomiska
och administrativa förvaltningen respektive för universitetsbiblioteket skall
åläggas universitetsrådet respektive överbibliotekarien sasom förvaltningschefer,
kommer rektors allmänna tillsynsskyldighet att få sin tyngdpunkt förlagd till
de rent akademiska delarna av universitetets/högskolans verksamhet. Detta äi
enligt utredningens mening en logisk konsekvens av rektors ställning såsom
vetenskapsmännens valde förtroendeman. Självfallet skall rektor likväl ha det
högsta överinseendet även över förvaltningscheferna. Särskilt bör han därvid
med dem och — i sista hand — i konsistoriet dryfta sådana administrativa förändringar,
genom vilka han anser att forsknings- och studiebetingelserna vid
läroanstalten skulle kunna förbättras. På så sätt blir rektor den medlande och
förmedlande kraft i samspelet mellan vetenskap och förvaltning, som enligt utredningens
övertygelse är nödvändig för de akademiska läroanstalternas verksamhet.

Som redan antytts skall enligt utredningens mening de här ifrågavarande akademiska
läroanstalternas rektorer alltjämt vara valda. Val av rektor förrättas
för närvarande vid universiteten av den akademiska församlingen; vid faekhögskolorna
av vederbörande lärarkollegium. Enligt utredningens mening bör — som
framgår av det föregående — rektor vara en universitetets /högskolans för -

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

troendeman och högste företrädare med överinseende över dess såväl forskande som
utbildande verksamhet. Med hänsyn härtill framstår det för utredningen såsom
självklart, att rösträtt vid rektorsval bör tillkomma läroanstaltens samtliga ordinarie
lärare, såväl professorer som laboratorer (motsvarande) och universitetslektorer.
Även överbibliotekarie synes, med hänsyn till för hans tjänst gällande
vetenskapliga kompetensfordringar, böra äga rösträtt vid rektorsval. Eftersom
cn på detta sätt sammansatt valförsamling vid de tekniska högskolorna skulle bli
praktiskt taget identisk med den tekniska fakulteten och eftersom rektorsval är
det enda ärende, som skulle komma att handläggas av en sådan församling, synes
det utredningen vara onödigt att för ändamålet tillskapa ett särskilt organ. I
stället föreslår utredningen den bestämmelsen, att val av rektor skall förrättas
av de vid univesitetet/högskolan anställda ordinarie lärarna jämte överbibliotekarien
vid ett gemensamt sammanträde, vilket ledes av läroanstaltens rektor
eller, om rektor ej är närvarande, prorektor.

Enligt gällande universitetsstatuter fordras för valbarhet till rektor och prorektor
att vederbörande under minst tre år innehaft professorstjänst vid det
ifrågavarande universitetet. Kretsen av möjliga kandidater är sålunda begränsad
dels till professorskretsen, dels till det egna lärosätets professorer. Ungefär motsvarande
bestämmelser gäller för de övriga här ifrågavarande läroanstalterna.

Dessa bestämmelser rörande valbarhet till rektor är enligt utredningens mening
onödigt rigorösa. En vid ett universitet nyutnämnd professor kan från tidigare
tjänstgöring där vara minst lika förtrogen med universitetets förhållanden som
den, som innehaft professur där i tre ar efter att tidigare ha varit knuten till
annat lärosäte. De akademiska läroanstalternas ändamål är vidare att på vetenskaplig
grund bedriva forskning och utbildning, varför det enligt utredningens
mening ej är fullt konsekvent att begränsa valbarheten för rektorat till professorskretsen.
Det kan därjämte mycket väl tänkas, att i något fall en person med
anställning utanför universitetsvärlden allmänt anses vara den för rektora tet bäst
skickade.

Utredningen föreslår den bestämmelsen, att till ett universitets eller en högskolas
rektor må utses den person, som med hänsyn till vetenskapliga och pedagogiska
kvalifikationer bedömes vara för rektoratet bäst skickad.

Rektors mandattid är vid universiteten tre och vid de tekniska högskolorna
fyra år. Med hänsyn till värdet av en viss kontinuitet i ledningen för en organisation
av den omfattning det här rör sig om anser utredningen för sin del, att
den längre mandattiden vid de tekniska högskolorna är att föredraga. Utredningen
föreslår därför, att rektors mandatperiod sättes till fyra år.

Någon annan begränsning av möjligheten till omval än den som anges av
pensioneringsperiodens övre gräns vill utredningen ej förorda. Val av rektor bör
sålunda förrättas för en tid av högst fyra år i sänder.

För närvarande gäller i fråga om såväl universiteten som de tekniska högskolorna
den bestämmelsen, att rektor behåller sin professur, men i den utsträckning
han själv önskar är befriad från den därmed förenade undervisnings- och exami -

201

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

nationsskyldigheten, som då i stället bestrides av vikarie. Detta medför, att vid
upprepat omval av rektor dennes professur under lång tid, kanske decennier,
upprätthålles av vikarie. Ilärutinnan erfordras enligt utredningens mening, oavsett
hur valbarhetsbestämmelserna för rektoraten utformas, en ändring av gällande
ordning.

Under två på varandra följande fyraårsperioder synes rektors tjänst, därest
denna är knuten till sådan akademisk läroanstalt, för vilka den nya universitetsstadgan
föreslås gälla, utan stora olägenheter kunna bestridas med vikarie på
sätt som nu sker. Blir rektor emellertid omvald för en tredje mandatperiod, bör
enligt utredningens mening hans ordinarie lärartjänst föras över stat och den på
stat uppförda tjänsten återbesättas. Uppkommer efter utgången av den tredje
tjänstgöringsperioden den situationen, att avgången rektor skall inträda i utövning
av den över stat uppförda tjänsten, bör denna föras på övergångsstat,
d. v. s. göras till en personlig befattning.

Utredningens här framlagda förslag innebär, att en ordinarie lärartjänst vid
ett universitet eller eu högskola alltjämt kan under flera år i följd behöva bestridas
av vikarie, därför att den ordinarie innehavaren fungerar som rektor.
Därest sådan vikarie innehar kompetens för det slag av tjänst, varom fråga är,
bör enligt utredningens mening till honom utgå lön enligt samma grunder, som
gäller för den som med stöd av vikariatslöneförordnande bestrider tjänst av ifrågavarande
slag.

För det fall att annan än professor vid universitet eller högskola, som här avses,
väljes till rektor, synes böra föreskrivas, att Kungl. Maj:t efter förslag av
vederbörande konsistorium och yttrande av universitetskanslersämbetet i varje
särskilt fall fattar beslut angående avlöning och andra ersättningar åt den valde.

Såsom rektors ställföreträdare finns vid universiteten och de större fackhögskoloma
en prorektor, vald på samma sätt och för samma tid som rektor.

I det föregående har utredningen föreslagit, att ett universitets eller en högskolas
konsistorium skall bestå av rektor och universitetsrad (motsvarande) samt
av såväl fakulteternas som sektionernas dekaner och därjämte en av odelad
medicinsk fakultet vald ledamot. Utredningen föreslår vidare en längre gående
fakultets- och sektionsuppdelning än den nuvarande. Detta får till följd, att
konsistorierna vid de största läroanstalterna kommer att få minst tolv ledamöter.
Med hänsyn till att konsistorierna sålunda blir relativt omfattande styrelseförsamlingar,
anser utredningen det vara mindre välbetänkt att tillföra dem ytterligare
en ledamot, vilkens uppgift i övrigt skulle inskränka sig till den att vara
rektors ställföreträdare. Utredningen föreslår därför, att konsistoriet ges skyldighet
att genom val utse antingen en av dekanerna eller den av medicinsk
fakultet valde ledamoten av konsistoriet att tillika vara universitetets/högskolans
prorektor och såsom sådan fungera som rektors ställföreträdare och konsistoriets
vice ordförande. Sådant val bör förrättas för en tid av högst tre år i
sänder.

För handelshögskolan i Göteborg är den här föreslagna ordningen för val av
7* — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 50

202

Knngl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196k

prorektor icke lämplig. Utredningen föreslår, att vid denna högskola en särskild
prorektor väljes för högst tre år i sänder och i övrigt på samma sätt som rektor.
Hinder bör ej föreligga mot att uppdragen som prorektor och som tredje ledamot
av högskolans konsistorium förenas hos samma person. Vid förfall för rektor
vid sammanträde med konsistoriet bör då den särskilt valde suppleanten ingå
som ledamot av detta.

Som framgått av vad utredningen i de närmast föregående avsnitten anfört,
föreslår utredningen att det omedelbara ansvaret för den administrativa och
ekonomiska förvaltningen av en akademisk läroanstalt anförtros en administrativ
tjänsteman med ställning som ledamot av konsistoriet och under detta chef för
läroanstaltens centrala förvaltning, d. v. s. motsvarigheten till vad som vid universiteten
nu benämnes drätselverk och kansli. Den redan genomförda och den
för den närmaste tiden erforderliga expansionen av hela universitets- och högskoleorganisationen,
en expansion som till väsentlig del förutsättes ske genom
successiv utbyggnad av de redan befintliga läroanstalterna, gör, redan den, enligt
utredningens bestämda mening en kraftig förstärkning av de enskilda universitetens/högskolornas
administrativa organisation till en ofrånkomlig nödvändighet.
Därtill kommer, att den lokala universitets/högskoleadministrationen enligt
utredningens i det föregående redovisade förslag får nya uppgifter och ansvarsområden.
Utredningen har sålunda föreslagit, dels att de lokala akademiska
myndigheterna ges ansvar — och resurser — för en fastare administration av
utbildningsorganisationen, dels att de som en av sina huvuduppgifter får att
handha en aktivt planerande verksamhet inom den ekonomiska förvaltningens
område, dels slutligen att dessa myndigheter ges ansvaret för den kamerala förvaltningen
av utifrån givna forskningsanslag och för den direkta ledningen av
för läroanstalten gemensamma verksamheter av servicekaraktär.

Utredningens förslag innebär vidare, att på den lokala universitets/högskolestyrelsens
organ lägges avgörandet av ett icke obetydligt antal ärenden, vilka nu
avgöres av de centrala akademiska förvaltningsmyndigheterna (kanslern respektive
överstyrelsen för de tekniska högskolorna).

För att universitets/högskoleadministrationen skall kunna på ett tillfredsställande
sätt handha sin sålunda avsevärt utvidgade arbetsuppgift fordras
enligt utredningens bestämda mening dels en differentierad personalstab inom
läroanstalternas centrala förvaltning, dels en sammanhållande, administrativ
ledning för denna förvaltning. För att tillgodose sistnämnda behov föreslår
universitetsutredningen inrättandet vid de akademiska läroanstalterna av en ny
typ av administrativa chefsbefattningar. För innehavarna av vissa av dessa
tjänster föreslår utredningen tjänstebenämningen universitetsråd.

Universitetsrådet (motsvarande) bör, som ovan nämnts, under konsistoriet
vara chef för den för läroanstalten gemensamma administrationen med undantag
för universitetsbiblioteket, som alltjämt bör lyda direkt under konsistoriet och
förvaltas av överbibliotekarien såsom chef. Universitetsrådet (motsvarande) bör

203

Kungl. Maj:ls proposition nr BO år 19Gb

vidare — som framgår av tidigare avsnitt av detta kapitel — vara självskriven
ledamot av konsistoriet och vid dettas sammanträden antingen själv eller genom
förvaltningens tjänstemän svara för föredragningen av alla ärenden utom rena
biblioteksärenden, vilka förcdrages av överbibliotekarien eller genom dennes
försorg. Universitetsrådet (motsvarande) skall vidare jämte rektor utgöra rektorsämbetet
och därvid närvara vid handläggningen av de ärenden, vilka enligt
gällande bestämmelser ankommer på rektorsämbetet eller av konsistoriet hänvisats
till detsamma för avgörande. Universitetsrådet (motsvarande) skall därjämte
själv avgöra de ärenden eller grupper av ärenden, vilka genom delegationsbeslut
av konsistoriet hänvisats till honom för avgörande.

I egenskap av förvaltningschef bör universitetsrådet (motsvarande) leda och
fördela arbetet inom universitets/högskoleförvaltningen och öva tillsyn över där
anställd personal.

Såsom föredragande i konsistoriet bör universitetsrådet (motsvarande) svara
för beredningen av alla på universitets/högskolestyrelsen ankommande ärenden.
Särskilt skall han därvid ha att svara för det förberedande planeringsarbetet för
utbyggnaden av de för läroanstalten gemensamma resurserna och att därvid
tillse, att detta planeringsarbete samordnas med motsvarande arbete inom
fakulteterna.

Eftersom all högre administrativ personal enligt utredningens mening bör tillhöra
läroanstaltens centrala förvaltning, bör det åligga universitetsrådet (motsvarande)
att tillse, att fakulteter och sektioner får det bistånd med sekretariatsresurser
och utredningar, som fordras framför allt för deras planerande verksamhet
och för administrationen av utbildningsorganisationen. I särskilda fall bör
universitetsrådet (motsvarande) själv kunna fungera som föredragande i fakultet
eller sektion.

Allmänt bör det slutligen åligga universitetsrådet (motsvarande) att följa
verksamheten vid universitetet/högskolan, att verka för goda forsknings- och
studieförhållanden och att vidtaga eller föreslå alla åtgärder, som han finner
kunna gagna läroanstalten och dess verksamhet.

Såsom framgår av det ovan sagda är universitetsrådsbefattningarna (motsvarande)
avsedda som rent administrativa chefstjänster. På innehavarna av dessa
tjänster skall enligt förslaget bl. a. ankomma att tolka och tillämpa de författningar
och andra föreskrifter, som av överordnad myndighet eller av Kungl.
Maj :t meddelats för den administrativa regleringen av de akademiska läroanstalternas
verksamhet. Därav följer, att universitetsrådet (motsvarande) står i ett
särskilt ansvarsförhållande gentemot i sista hand Kungl. Maj:t. Med hänsyn
härtill anser utredningen, att innehavare av universitetsrådstjänsterna (motsvarande)
utan ansökningsförfarande bör förordnas av Kungl. Maj:t efter anmälan
av universitetskanslersämbetet.

Med hänsyn till det ansvar, som följer med dessa tjänster, och till de kvalifikationer,
som fordras för att väl fylla dem, måste universitetsrådsbefattningarna
(motsvarande) enligt utredningens mening placeras på chefslöneplanen.

204

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196b

Själva lönegradsplaceringen måste bli beroende framför allt av omfattningen av
den förvaltning, som de enskilda tjänsternas innehavare skall svara för.

Sammanfattningsvis anför utredningen följande beträffande förslaget om administrativa
chefstjänster vid sidan av konsistorier och rektorer.

Det här framlagda förslaget om inrättande av universitetsrådstjänster (motsvarande)
bör enligt utredningens mening ses som ett förslag om en i dagens
läge helt nödvändig förstärkning av den nuvarande rektorsinstitutionen. Genom
förslaget att lägga det omedelbara ansvaret för själva administrationen på administrativa
chefstjänstemän menar sig utredningen ge läroanstalternas rektorer
möjlighet att helt ägna sig åt vården om den egentliga universitets/högskoleverksamheten
— forskningen och den vetenskapliga utbildningen. Rektorerna är
som konsistoriernas ordförande läroanstalternas högsta företrädare och har
sålunda alltfort överinseendet över alla deras angelägenheter, däribland även de
administrativa. Motiveringen härför är den, att administrationen även den är en
serviceverksamhet åt forskningen och den vetenskapliga utbildningen.

c) Samarbetsnämnder

De hittills förda resonemangen rörande konsistoriernas uppgifter förutsätter,
att ledningen av varje självständig läroanstalt utövas av ett enda konsistorium
såsom läroanstaltens styrelse. Särskilda överväganden blir emellertid nödvändiga
i ett par hänseenden, nämligen dels i fråga om styrelsen för de s. k. gemensamma
institutionerna eller institutionsgrupperna i Lund och Göteborg, dels i fråga
om styrelsen av för de tre läroanstalterna i Stockholm gemensamma verksamheter.

Vad beträffar frågan om styrelseorganisationen för de gemensamma institutionerna
i Lund och Göteborg föreslår utredningen, att förslag till petita för dessa
institutioner skall utarbetas av sektionsgrupper, omfattande de berörda sektionerna
vid båda de berörda läroanstalterna på var och en av de nämnda universitetsorterna.
Dessa förslag till petita skall behandlas gemensamt av de två
berörda fakultetsberedningarna. Härav följer, att det ställer sig naturligt, att
Kungl. Maj:t vid sin fördelning mellan fakulteter och sektioner av icke-ordinarieposten
samt materiel- och apparatanslagen i fråga om var och en av de berörda
läroanstalterna anger särskilda delposter för de gemensamma institutionernas
ämnen. Forskar- och högre lärartjänster förutsättes även i fortsättningen komma
att av Kungl. Maj:t formellt fördelas på de skilda läroanstalterna, även om med
innehav av dessa tjänster kommer att förknippas undervisnings- och examinationsskyldighet
vid båda läroanstalterna. De för tilldelningen av lärarkrafter
enligt fastställd organisationsplan gällande bestämmelserna förutsättes vidare
komma att gälla även för tilldelning av lärarkrafter för den del av de gemensamma
institutionernas undervisning, som avser filosofiska examina.

Här angivna förhållanden och förutsättningar har lett utredningen till den
ståndpunkten, att styrelsen för de gemensamma institutionerna lämpligen utövas
gemensamt för dessa institutioner men skilt från styrelsen för de ifrågavarande

205

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964-

läroanstalternas övriga institutioner. Utredningen föreslår därför, att de på konsistorierna
eljest ankommande uppgifterna i avseende på de gemensamma institutionerna
anförtros särskilda konsistorieorgan. Dessa organ bör enligt utredningens
mening benämnas samarbetsnämnder (sarnarbetsnämnden jör universitetet
i Göteborg och Chalmers tekniska högskola respektive sarnarbetsnämnden
jör universitetet och tekniska högskolan i Lund). Varje sadan samarbetsnämnd
synes böra bestå av lika antal, förslagsvis tre, ledamöter från vart och ett av
de berörda läroanstalternas konsistorier samt därjämte vederbörande universitetsråd
(motsvarande) såsom ledamot (Göteborg) respektive ledamöter (Lund).
Av de förstnämnda sex ledamöterna synes läroanstalternas rektorer böra vara
självskrivna, medan vartdera konsistoriet genom val bör utse tva ledamöter
jämte suppleanter för dem.

Samarbetsnämnds arbete synes böra ledas av de berörda läroanstalternas rektorer
såsom ordförande respektive vice ordförande, varvid ordförandeskapet bör
alternera så, att varje läroanstalts rektor är ordförande det ena läsåret och vice
ordförande läsåret därpå. Under samarbetsnämnds första verksamhetsår bör
vederbörande universitets rektor vara nämndens ordförande.

Utredningen vill avslutningsvis påpeka, att vad här sagts om rektors ställning
och uppgifter får motsvarande giltighet i avseende pa ordförandena i samarbetsnämnderna
i Göteborg och Lund. I

I fråga så om de tre läroanstalterna i Stockholm föreligger en annan situation
än den i Göteborg och Lund. Några gemensamma ämnesinstitutioner förutsättes
här icke finnas vid övergången till den nya organisationen. Däremot finns självfallet
ett behov av samarbete och samverkande planering med sikte på ett för två
eller alla tre läroanstalternas gemensamt nyttjande av anläggningar och verksamheter
av olika slag. Därjämte förordar utredningen, att redan från början en viss
jörvaltningsgemenskap kommer till stand avseende främst den ekonomiska förvaltningen
och de administrativa utredningsresurserna.

Sina överväganden rörande dessa spörsmål redovisar utredningen utförligt i
ett följande avsnitt. Här må endast konstateras, att även för Stockholms del
ett organ av styrelsekaraktär bör upprättas på en nivå ovanför läroanstalternas
konsistorier men med dessa som huvudkomponenter. Utredningen föreslår därför,
att en samarbetsnämnd kommer till stånd med uppgift att handha de angelägenheter,
som är eller i framtiden kan bli gemensamma för Stockholms universitet,
det ombildade karolinska institutet och tekniska högskolan i Stockholm.

Då det gäller organisationen av denna samarbetsnämnd, som utredningen föreslår
skall ges benämningen akademiska sarnarbetsnämnden i Stockholm, måste
beaktas, dels att intressenterna bär är tre (mot två i vartdera Göteborg och
Lund), dels att sarnarbetsnämnden i Stockholm avses få, förutom vissa rent
administrativa styrelse-uppgifter, allmänt utredande uppgifter med sikte på en
fastare organisatorisk samverkan på områden, där en sadan befinnes kunna lända
forskningen och utbildningen till fördel. Med hänsyn härtill har utredningen

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

funnit, att den akademiska samarbetsnämnden i Stockholm bör ges en något
annorlunda organisation än samarbetsnämnderna i Göteborg och Lund.

Utredningen föreslår, att såsom ledamöter av den akademiska samarbetsnämnden
i Stockholm skall ingå dels de tre berörda läroanstalternas rektorer, dels
chefen för samarbetsnämndens kansli samt därjämte, att samarbetsnämndens
arbete skall ledas av en av Kungl. Maj:t förordnad ordförande. Ordföranden bör
enligt utredningens mening förordnas för en tid av högst sex år i sänder.

Samarbetsnämnden bör sammanträda så ofta ordföranden finner sammanträde
erforderligt samt då någon av ledamöterna påkallar sammanträde. Föredragande
vid sammanträdena bör vara chefen för nämndens kansli eller den tjänsteman
inom kansliet, som chefen bestämmer. Samarbetsnämnden bör liksom ett konsistorium
ha möjlighet att delegera sin beslutsmyndighet i visst ärende eller viss
grupp av ärenden. Härutinnan bör dock gälla, dels att beslutsmyndighet må
kunna delegeras endast till chefen för nämndens kansli, dels att förutsättningen
för delegationsbeslut skall vara, att nämndens samtliga ledamöter är ense därom.

Utredningen vill här tillägga, att den utgår från att det akademiska rektorskonventet
i Stockholm som en följd av inrättandet av den här föreslagna samarbetsnämnden
kommer att få delvis andra arbetsuppgifter, än det för närvarande
har.

I fråga om samtliga de här föreslagna samarbetsnämnderna bör i den nya universitetsstadgan
föreskrivas, att de skall vara skyldiga att allmänt verka för ett
förstärkt samarbete mellan berörda läroanstalter och att de skall ha att för vederbörliga
myndigheter framlägga de förslag, som de i detta syfte finner påkallade.

Utredningen förordar, att det skall ankomma pa Kungl. ]VIaj:t att för varje
enskild samarbetsnämnd besluta rörande fördelningen av åligganden mellan
nämnden å ena sidan och berörda konsistorier å den andra.

D. Förvaltningens uppbyggnad
a) Gemensam förvaltning inom en läroanstalt

Inom den nuvarande universitets/högskoleorganisationen är, bortsett från de
mindre fackhögskolorna, administrationen uppdelad på två avdelningar, en ekonomisk
och en allmänt-administrativ.

Av förslaget om inrättande av universitetsrådstjänster (motsvarande) följer,
att den nuvarande uppdelningen på två sinsemellan helt eller så gott som helt
självständiga avdelningar måste ersättas med en under universitetsrådets (motsvarande)
chefskap ställd gemensam förvaltningsorganisation, som på lämpligt
sätt uppdelas på underavdelningar. Däremot förordar utredningen ett bibehållande
av den huvudprincip för uppbyggnaden av den nuvarande förvaltningsorganisationen,
som innebär att förvaltningen är gemensam för såväl de administrativa
styrelseorganen (konsistorier och motsvarande) som för fakulteter och

207

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961/.

sektioner. Trots att fakulteterna (sektionerna) enligt utredningens förslag —
framför allt i fråga om planeringsarbetet — får cn starkare och mera ansvarsfull
ställning i universitetsorganisationen, än de för närvarande har, vill utredningen
sålunda icke föreslå en formell fakultetsuppdelning av t. ex. sekretariats- och
utredningsresurserna, utan föreslår, att alla för saväl fakultetsorgancns som styrelseorganens
arbete erforderliga administrativa resurser sammanhalles i cn gemensam
universitets/högskoleförvaltning, underställd universitetsrådet (motsvarande)
och — i sista hand — konsistoriet.

En motsvarande ståndpunkt intager utredningen i avseende på institutionernas
förvaltning. Utredningen vill sålunda icke förorda, att högt kvalificerad kameral
och annan administrativ personal ingår i institutionernas fasta organisation.
Den lättnad i den forskande personalens, främst prefekternas, administrativa
arbetsbörda, som enligt utredningens mening är synnerligen angelägen, vill
utredningen i stället uppnå på den vägen, att administrativa uppgifter berörande
verksamheten vid institutionerna såvitt möjligt flyttas över till universitetets/
högskolans centrala förvaltning. De väsentliga förslagen härutinnan gäller dels
överflyttning till den sistnämnda av den kamerala och personaladministrativa
förvaltning, som följer med forskningsrådsanslagen (motsvarande) till institutionernas
forskare, dels resurser inom den centrala förvaltningen till hjälp för institutionernas
upphandlingsverksamhet, dels förstärkning av den centrala förvaltningens
resurser för de administrativa uppgifter, som följer med undervisningen.
Därtill har utredningen pekat på möjligheten att ur ämnesinstitutionsorgamsationen
bryta ut vissa anläggningar och verksamheter av service-karaktär och
sammanföra dem under den centrala förvaltningens ledning. För de administrativa
uppgifter, som trots allt detta måste komma att åvila institutionerna, fordras
självfallet även i fortsättningen att administrativ biträdespersonal står till dessas
förfogande.

En av universitets/högskoleadministrationens mest betydelsefulla uppgifter
blir emellertid — som framgår av det sagda — att tillhandagå fakulteterna (sektionerna)
med dels sekretariat sresurser av allmänt-administrativt slag, dels utredningsresurser
för planeringsarbetet och för utbildningsadministrationen. Utredningens
förslag innebär härvidlag icke någon förändring i principerna för gällande
ordning, men fakultetsorganens här föreslagna större ansvar både för planeringsarbetet
och för utbildningsorganisationen innebär, att det blir ännu mera betydelsefullt
än för närvarande, att universitetets/högskolans centrala förvaltning
kan fullgöra sin service-uppgift gentemot fakulteter och sektioner.

b) Gemensam förvaltning för två eller flera läroanstalter

Utredningens förslag om att förvaltningsorganisationen inom en läroanstalt
alltfort skall vara gemensam för konsistorium och fakulteter (sektioner) grundar
sig huvudsakligen på den allmänna uppfattningen, att en stor förvaltningsorganisation
ger rum för specialisering, innebärande att de skilda administrativa specialfunktionerna
fördelas mellan grupper av tjänstemän, som var och en genom

208 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

utbildning, intresseinriktning och rutin är särskilt ägnad för ett visst slag av
uppgifter.

Detta resonemang kan föras ett steg vidare och leder då till frågan om en för
två eller flera läroanstalter gemensam förvaltningsorganisation.

I denna fråga har utredningen fört ingående överläggningar, under vilka skäl
framkommit, som talar både för och emot en förvaltningsorganisatorisk gemenskap
mellan läroanstalterna på en och samma universitetsort. Några entydiga
principer att lägga till grund för konkreta förslag härutinnan har utredningen
emellertid ej kunnat finna.

Utredningen har i denna situation funnit det vara riktigast att framlägga
konkreta organisationsförslag för varje universitetsort för sig och att därvid
beakta de särskilda förhallanden — institutionella, lokalmässiga och andra —,
som föreligger på var och en av dessa. Dessa förslag redovisas i det följande.

Utredningen är klar över att en förvaltningsorganisation, som är uppbyggd på
angivet sätt, kan behöva justeras allteftersom de förhållanden förändras, som
utgjort förutsättningar för organisationens konstruktion. Utredningen hänvisar
här till sitt i annat avsnitt närmare redovisade förslag om att inom universitetskanslersämbetet
skall upprättas en särskild byrå med uppgift, bl. a., att fortlöpande
följa erfarenheterna av den nya organisationen och framlägga de förslag
till omläggningar och reformer, som befinnes påkallade.

De universitetsorter, där det enligt utredningens förslag kommer att finnas
mer än en läroanstalt underställd det ombildade universitetskanslersämbetet och
där följaktligen frågan om en helt eller delvis gemensam förvaltningsorganisation
för dem bör övervägas, är Lund, Göteborg och Stockholm. Förutsättningarna är
härvidlag i skilda hänseenden så olika på dessa tre orter, att särskilda överväganden
blir nödvändiga för var och en av dem.

Göteborg

I avseende pa fragan om en, mer eller mindre fullständig, förvaltningsorganisatorisk
gemenskap mellan ett universitet och en teknisk högskola vill utredningen
strax uttala, att enligt dess mening inga principiella hinder föreligger mot en
dylik gemenskap, därest — som i detta betänkande föreslås — de två slagen av
högre läroanstalter underställes en och samma centrala myndighet och får sin
verksamhet reglerad i en gemensam stadga. Avgörande blir i stället rent praktiska
överväganden, varvid ställningstagandena bl. a. blir beroende av lokala
förutsättningar i skilda hänseenden.

Det måste nämligen konstateras, att uppgifter och verksamhet för de två
slagen av läroanstalter i manga hänseenden är ensartade. De skilda typerna av
akademiska lärartjänster är i stort sett gemensamma och reglerna rörande tillsättningsförfarande,
tjänstgöringsskyldighet m. m. är också väsentligen lika.
Detsamma gäller i fråga om reglerna för den kamerala förvaltningen. Dessa likheter
i fråga om administrationens uppgifter och villkor kommer att förstärkas

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1964 209

ytterligare vid genomförande av förslagen om gemensam stadga och om eu för
båda läroanstalterna gemensam övermyndighet.

De största olikheterna torde vara att finna inom utbildningsorganisationen.
Men icke heller dessa olikheter utgör enligt utredningens mening något avgörande
hinder för en gemenskap i förvaltningsorganisatoriskt hänseende. Såvitt
utredningen kunnat finna, är nämligen skillnaderna i fråga om utbildningens
utformning och organisation mellan teknisk och filosofisk utbildning visserligen
stora men knappast större än motsvarande skillnader mellan medicinsk och filosofisk
utbildning.

För Göteborgs del föreligger den situationen, att ett mycket nära samarbete
mellan Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet under alla förhållanden
är nödvändigt som eu följd av besluten om att lokaler och vetenskaplig
utrustning samt i viss utsträckning även personella resurser för de centrala matematisk-naturvetenskapliga
ämnena matematik, fysik, kemi och teoretisk fysik
skall vara gemensamma för de båda läroanstalterna. Styrelsefunktionerna för
dessa gemensamma institutioners angelägenheter kommer enligt utredningens i
det föregående framlagda förslag att utövas av en särskild samarbetsnämnd, bestående
av företrädare för de två läroanstalternas konsistorier. För universitetsutredningen
framstår det som självklart, att detta samarbete om gemensamma
resurser och i viss mån även gemensamma arbetsuppgifter avsevärt skulle underlättas
genom en förvaltningsorganisatorisk gemenskap mellan läroanstalterna.

Härtill kommer, att det vid 1960 års riksdag antagna programmet för de högre
läroanstalternas utbyggnad under 1960-talet för Göteborgs del innebär en relativt
sett avsevärt starkare expansion än den som beslutats för de övriga tre äldre
universitetsorterna. Utbyggnaden gäller såväl universitetet som Chalmers tekniska
högskola. Utöver detta program kan tillkomma utbyggnadsuppgifter av
betydande omfattning inom dels det medicinska, dels det odontologiska området.

Under sådana omständigheter måste det vara särskilt angeläget, att förvaltningsorganisationen
utformas på ett sådant sätt, att ansvaret för förvaltningens
ledning liksom förvaltningen av de skilda specialuppgifterna inom densamma kan
anförtros en högt kompetent personal. Det torde härvidlag i och för sig vara
obestridligt, att dessa synpunkter lättare kan tillgodoses inom ramen för en stor
förvaltningsorganisation än inom två mindre förvaltningsenheter.

Efter övervägande av skilda på frågans bedömande inverkande faktorer föreslår
utredningen, att en för Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola
gemensam förvaltningsorganisation upprättas. Denna förvaltningsorganisation
bör enligt utredningens mening ledas av ett universitetsråd som chef, medan
styrelsefunktionerna utövas av de två läroanstalternas konsistorier samt av den
för dem gemensamma samarbetsnämnden.

Konkret avser utredningen med förslaget om förvaltningsorganisatorisk gemenskap
mellan Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola, att alla
förvaltningsgöromål för dessa två läroanstalter skall handhas gemensamt av en
enda förvaltningsorganisation under ledning av en gemensam förvaltningschef

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

(universitetsrådet), men att styrelsefunktionerna för universitetets förvaltningsangelägenheter
utövas av universitetets konsistorium och rektorsämbete (universitetets
rektor jämte universitetsrådet), medan styrelsefunktionerna för Chalmers
tekniska högskolas förvaltningsangelägenheter på motsvarande sätt utövas av
högskolans konsistorium och rektorsämbete (högskolans rektor jämte universitetsrådet).
Styrelsen för de med de s. k. gemensamma institutionerna (i framtiden
eventuellt även institutionsgrupperna) sammanhörande angelägenheterna kommer
slutligen att utövas av samarbetsnämnden, i vilken såväl de berörda läroanstalternas
rektorer som universitetsrådet ingår bland ledamöterna. Universitetsrådet
blir sålunda chef för en gemensam förvaltningsorganisation men ansvarar
för föredragningen i två konsistorier och inom två rektorsämbeten samt därjämte
i samarbetsnämnden.

Lund

Uppbyggnaden av den tekniska högskolan i Lund har nyligen igångsatts. Även
här kommer vissa institutioner att utnyttjas gemensamt av universitetet och
högskolan. I detta hänseende kommer sålunda på något längre sikt förutsättningarna
i fråga om förvaltningsorganisationens uppbyggnad att bli ungefär
desamma i Lund som de för närvarande är i Göteborg.

Enligt utredningens uppfattning finns det emellertid i dagens läge ej anledning
att fatta definitiva beslut rörande förvaltningsorganisationens utformning för den
tekniska högskolan i Lund. Detta synes böra ske först i samband med att uppbyggnadsarbetet
slutföres och det bör rimligen ankomma på den särskilda organisationskommittén
att härutinnan framlägga förslag.

Allteftersom högskolan bygges upp och verksamheten där kommer i gång, ökar
emellertid förvaltningsgöromålen för den nya läroanstalten. De av dessa göromål,
som direkt sammanhänger med själva uppbyggnaden och med organiserandet av
civilingenjörsutbildningen inom de skilda avdelningarna bör självfallet handhas
av organisationskommittén och dess sekretariat med hjälp av till högskoleorganisationen
knuten biträdande personal. De mera rutinmässiga förvaltningsgöromålen
däremot kommer inom kort att få en sådan omfattning, att de bör handläggas
inom en fastare organisation. Att för dessa uppgifter, som i allt väsentligt
är desamma som motsvarande göromål inom universitetets förvaltning, redan nu
bygga upp en särskild organisation, fristående från universitetsförvaltningen,
vore enligt utredningens mening å andra sidan knappast välbetänkt. Dessa uppgifter
synes i stället tills vidare böra omhänderhas av universitetets förvaltning
(som enligt utredningens förslag skall omfatta jämväl den nuvarande tandläkarhögskolan
i Malmö). Utredningen föreslår sålunda, att åt den nya förvaltningsorganisationen
vid Lunds universitet uppdrages att för den tekniska högskolans
räkning och under organisationskommitténs ledning tills vidare handha följande
förvaltningsuppgifter, nämligen (1) den kamerala förvaltningen; (2) de personaladministrativa
uppgifterna; (3) uppgiften att vara högskoleinstitutionerna och
deras forskare till hjälp vid sådan upphandling, som icke handhas av den nu -

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19Gb

varande utrustningsnämndens motsvarighet inom universitetskanslersämbetet;
samt (4) de uppgifter, som i det föregående sammanfattats med benämningen
informations- och kontaktuppgifterna.

Förslaget att de uppräknade uppgifterna tills vidare skall handhas av universitetsförvaltningen
i Lund är avsett innebära, att ansvaret för verksamheten skall
åvila universitetsförvaltningens chef, universitetsradet, medan styrelsefunktionerna,
d. v. s. beslutsmyndigheten i här ifrågavarande ärenden, alltjämt utövas
av organisationskommittén eller av dem eller den kommittén bestämmer. Som en
konsekvens härav synes universitetsrådet i Lund böra göras delaktig i denna
beslutsmyndighet i avseende på ärenden hänförliga till området för universitetsförvaltningens
uppdrag för tekniska högskolans räkning. Det bör också sta
organisationskommittén fritt att till universitetsrådet delegera beslutsmyndighet
i ärenden eller grupper av ärenden inom ramen för sagda uppdrag.

I övrigt bör, som framgår av det föregående, förvaltningsgöromålen för den
nya högskolan tills vidare alltjämt handhas av organisationskommittén och dess
sekretariat, intill dess en definitiv organisation för högskolan upprättas. I avvaktan
härpå synes emellertid bestämmelserna för organisationskommitténs
verksamhet böra överses i syfte att så mycket som möjligt anpassa dem till den
nya universitetsstadgan.

Stockholm

Vad så beträffar de tre under det omorganiserade universitetskanslersämbetet
stående läroanstalterna i Stockholm, Stockholms universitet, det ombildade
karolinska institutet (innefattande jämväl den nuvarande tandläkarhögskolan,
eventuellt även det nuvarande farmaceutiska institutet) och tekniska högskolan
i Stockholm, måste till en början konstateras, att situationen beträffande dem i
många hänseenden skiljer sig från dem i Göteborg och Lund. Nagra för tva eller
tre av dessa läroanstalter gemensamma ämnesinstitutioner förutsättes icke förefinnas
vid övergången till den nya organisationen. Å andra sidan är det självfallet,
att behov redan nu föreligger och i framtiden blir allt starkare av en samverkan
i relativt fasta former mellan dessa läroanstalter, en samverkan som bl. a.
torde böra taga sikte på gemensamma anläggningar och verksamheter av skilda
slag, avsedda att brukas gemensamt för forskningen och den akademiska utbildningen
i Stockholms-området.

Det måste emellertid strax konstateras, att en gemensam förvaltningsorganisation
för de tre till Stockholm förlagda läroanstalterna skulle bli avsevärt större än
t. ex. den i det föregående föreslagna förvaltningsorganisationen i Göteborg. Det
kan därför icke uteslutas, att de i det föregående angivna allmänna fördelarna
hos en gemensam förvaltning i detta fall skulle mer än uppvägas av nackdelar i
form av tungroddhet och friktioner, som i varje fall till en början kan uppstå som
en följd av olikheterna i traditioner och i verksamhetens inriktning. En särskild
svårighet ligger också i det förhållandet, att de akademiska läroanstalterna i
Stockholm geografiskt sett är spridda inom ett relativt stort område.

212

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 50 år 196b

Med utgångspunkt i här angivna förutsättningar har utredningen prövat olika
alternativ för organisationen av universitetsväsendet i Stockholm.

Utredningen har övervägt möjligheten att sammanslå endast vissa akademiska
enheter inom Stockholms-området till större enheter. Ett steg i denna riktning
är dess förslag att infoga tandläkarhögskolan, eventuellt även farmaceutiska
institutet, som fakulteter i karolinska institutet. Den har också övervägt möjligheten
att i enlighet med traditionell universitetsorganisation sammanslå nuvarande
Stockholms universitet och karolinska institutet till ett universitet. Mycket
talar för en sådan sammanslagning. Men lika starka skäl talar för en samordning
av verksamheten vid tekniska högskolan med verksamheten vid övriga
läroanstalter. Utredningen har icke velat föreslå en organisationsform, som skulle
lösa vissa samordningsfrågor men som vore oförmögen att lösa andra. Den har
därför stannat för att framlägga ett förslag, som möjliggör, att samarbetsbehovet
kan tillgodoses över hela det akademiska fältet.

Utredningen har även övervägt möjligheten att — på samma sätt som ovan
föreslagits beträffande Göteborg — föreslå att hela administrationen vid två eller
alla tre läroanstalterna i Stockholm skall ledas av en chefstjänsteman (universitetsråd),
vilken skulle vara underställd de skilda läroanstalternas konsistorier.
Utredningen har emellertid därvid konstaterat, att den redan etablerade intressegemenskap,
som de s. k. gemensamma institutionerna konstituerar i Göteborgsfallet,
saknas i fråga om Stockholm, och att behovet av en fullständig förvaltningsorganisatorisk
samordning i varje fall på kort sikt därför är mindre starkt
beträffande den sistnämnda universitetsorten.

Med hänsyn härtill anser sig utredningen icke böra förorda en helt gemensam
förvaltningsorganisation för de tre läroanstalterna i Stockholm. Det finns enligt
utredningens mening full anledning att, innan ett sådant steg tages, avvakta
erfarenheterna av den här föreslagna förvaltningsorganisatoriska gemenskapen
mellan Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola.

Den organisationsform som utredningen valt att föreslå innebär, att särskilda
konsistorier finns vid var och en av de tre enheterna och att de administrativa
uppgifter, som intimt sammanhänger med den enskilda läroanstaltens speciella
akademiska verksamhet, ledes av en varje enhets konsistorium underställd chefstjänsteman.
Vid sidan därav finns emellertid administrativa uppgifter av mera
teknisk natur, som å ena sidan icke intimt sammanhänger med varje enhets speciella
akademiska verksamhet och som å andra sidan antingen med fördel centraliseras
eller med fördel får en enhetlig utformning vid de skilda läroanstalterna.
Därtill kommer, som ovan framhållits, behovet av en samordning av planeringsarbetet
för de akademiska läroanstalterna i Stockholm och behovet av eu samverkan
dem emellan i syfte att få till stånd och förvalta för gemensamt bruk
dimensionerade service-anläggningar och -verksamheter, kanske även institutioner.
För detta fordras ett sammanhållande organ med en fast organisation. Utredningen
föreslår, att dessa dels förvaltande, dels utredande uppgifter anförtros
en gemensam styrelse och en till denna knuten chefstjänsteman. För denna sty -

213

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

relse för gemensamma angelägenheter föreslår utredningen benämningen den akademiska
samarbetsnämnden i S tockholm.

Samarbetsnämndens uppgift blir sålunda tvåfaldig. Den ena av dessa blir att
planera för och sedermera utgöra styrelse för service-anläggningar och andra
institutioner och inrättningar, som är gemensamma för mer an en av de skilda
läroanstalterna. Nämnden bör allmänt verka för ett lokalt samarbete mellan laroanstalterna
i såväl forskning som utbildning.

Samarbetsnämndens andra huvuduppgift föreslås bli att i de tre konsistoriernas
ställe handha vissa av de rent administrativa uppgifter, som enligt utredningens
i fjärde kapitlet redovisade förslag skall åvila den lokala universitets/
högskolestyrelsens organ. Vad utredningen härvidlag föreslår är sålunda en uppdelning
av dessa uppgifter på dels gemensamma, dels sådana som skall handhas
separat av de enskilda universitets/högskoleförvaltningarna.

Beträffande nu frågan hur denna uppdelning konkret skall genomföras vill
utredningen omedelbart uttala, att denna uppdelnings enskildheter självfallet
förutsätter mera ingående detaljundersökningar än utredningen haft möjlighet
att företaga. Det måste härvidlag också vara riktigt, att man prövar sig fram
steg för steg. Vad som från utredningens synpunkt bedömts som det väsentliga,
har varit att skapa en organisation, som kan bevaka dessa samordningsfrågor
och genomföra en samordning, i den mån och i den takt det klarlägges, att fördelar
därigenom står att vinna. Utredningen har utgått från att frågan om en
samordning bör bedömas utifrån sådana praktiska överväganden. Den bör sålunda
icke bli ett självändamål, enbart motiverad av en allmän universitetsidé.

För egen del har utredningen kommit till den uppfattningen, att de administrativa
uppgifter, som redan från början med fördel bör kunna handhas av den
akademiska samarbetsnämnden och den till denna knutna gemensamma förvaltningsorganisationen,
är följande, nämligen (1) den kamerala förvaltningen, (2)
uppgiften att vara institutionerna och deras forskare till hjälp i arbetet med
inköpsplanering och upphandling; (3) uppgiften att bedriva ett fortlöpande utredningsarbete
av företagsekonomisk karaktär och med sikte bl. a. på gemensamma
service-anläggningar och andra gemensamma institutioner och inrättningar, (4)
uppgiften att fungera som styrelse för gemensamma anläggningar, institutioner
och inrättningar, som under (3) avses; samt (5) de uppgifter, som i det föregående
sammanfattats med benämningen informations- och kontaktuppgifterna.

Utredningen vill tillägga, att uppgiften under (3) kan komma att innefatta
även deltagande i utarbetandet av lokalprogram för nybyggnader.

Utredningen föreslår, att ovan uppräknade uppgifter från början anförtros den
akademiska samarbetsnämnden i Stockholm och handhas av den till nämnden
knutna förvaltningsorganisationen.

Utredningen vill i detta sammanhang framhålla, att universitetsverksamhetens
egen snabba utveckling liksom utvecklingen inom den rent administrativa teknikens
område mycket snart kan förändra förutsättningarna för de förvaltningsorganisatoriska
förslag, som utredningen framlägger i detta betänkande.

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J/.

Utvecklingen kan relativt snart på vissa områden aktualisera en mera långtgående
förvaltningsorganisatorisk samverkan på det lokala planet. Överhuvudtaget
är det enligt utredningens mening angeläget, att erfarenheterna av den här
föreslagna organisationen redan från början ingående studeras och möjligheterna
till ytterligare reformer därvid prövas.

Sedan samarbetet utvecklats och stabiliserats, så att mera väsentliga områden
av den akademiska verksamheten lagts under en gemensam styrelse kan måhända
samarbetsnämnden ersättas av ett för Stockholmsorten gemensamt akademiskt
konsistorium och rektorsämbete. En sådan styrelse för gemensamma
frågor skulle kunna förenas med en viss grad av självstyrelse under särskilda
konsistorier och rektorsämbeten vid de större lokala enheterna. Stockholmsortens
akademiska verksamhet är så omfattande, att man — i likhet med förhållandet
i utländska storstäder — troligen på detta sätt bör söka finna en medelväg
mellan centralisering och decentralisering. Till den definitiva utformningen av
Stockholmsorganisationen får man emellertid taga ställning, när erfarenhet
vunnits rörande formerna och omfattningen av det lokala samarbetet.

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag i avseende på Stockholm, att
fyra särskilda förvaltningsorganisationer föreslås upprättade, nämligen en för
envar av de tre läroanstalterna och därjämte en förvaltning — benämnd samarbetsnämndens
kansli — för handhavandet av de för de tre läroanstalterna
gemensamma förvaltningsangelägenheterna. Med hänsyn till att uppgifterna för
var och en av dessa fyra förvaltningsorganisationer otvivelaktigt blir av mindre
omfattning än motsvarande uppgifter för den föreslagna, helt gemensamma förvaltningsorganisationen
i Göteborg liksom för förvaltningsorganisationerna vid
vart och ett av universiteten i Uppsala och Lund, anser utredningen, att cheferna
för de fyra förvaltningarna i Stockholm bör vara byråchefer med placering
i någon av lönegraderna B 1—3.

c) Principerna för den lokala förvaltningens organisation

Utredningens i det föregående redovisade förslag innebär, att de lokala universitets/högskoleförvaltningarna
föreslås bli följande, nämligen

(1) förvaltningsorganisationen vid Uppsala universitet;

(2) förvaltningsorganisationen vid Lunds universitet, åt vilken tills vidare
jämväl vissa förvaltningsuppgifter för tekniska högskolan i Lund föreslås uppdragna; (3)

den gemensamma förvaltningsorganisationen för Göteborgs universitet och
Chalmers tekniska högskola;

(4) förvaltningsorganisationen vid Stockholms universitet;

(5) förvaltningsorganisationen vid karolinska institutet;

(6) förvaltningsorganisationen vid tekniska högskolan i Stockholm;

215

Kungl. Maj:tv proposition nr 50 år 19Gb

(7) akademiska samarbetsnämndens i Stockholm kansli (för handhavandet
av för Stockholms universitet, karolinska institutet och tekniska högskolan i
Stockholm gemensamma angelägenheter);

(8) förvaltningsorganisationen vid Umeå universitet; samt

(9) förvaltningsorganisationen vid tekniska högskolan i Lund (se dock punkt
2 ovan).

Vid sidan om dessa nio förvaltningsorganisationer ligger dels förvaltningarna
vid lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan, vilka icke beröres
av utredningens förslag, dels förvaltningen vid handelshögskolan i Göteborg.
Rörande den sistnämnda förvaltningen framlägger utredningen inga förslag
till förändringar. Av vad som anförts följer emellertid, att den nya universitetsstadgans
bestämmelser rörande universitetsråd (motsvarande) i fråga om
handelshögskolan i Göteborg skall avse förste byråsekreteraren vid högskolan.

Var och en av de ovan uppräknade nio förvaltningsorganisationerna skall enligt
utredningens förslag utgöra en sammanhållen organisatorisk enhet under ledning
av en administrativ chef. De under punkterna 1—3 uppräknade förvaltningarna
blir de största. För deras ledning föreslår utredningen inrättandet av tre tjänster
som universitetsråd med placering i lönegrad B 4. För ledningen av de under
punkterna 4—8 angivna förvaltningsorganisationerna föreslår utredningen inrättandet
av fem tjänster som byråchefer med placering i någon av lönegraderna
B 1—3. Rörande organisationen av förvaltningen för tekniska högskolan i Lund
anser utredningen, att förslag bör framläggas av organisationskommittén, men
utredningen räknar med att efter uppbyggnadsperiodens slut en byråchefsbefattning
bör inrättas även här.

För universitetsråden och övriga här angivna byråchefer användes i betänkandet
den gemensamma benämningen universitetsråd (motsvarande). Rörande universitetsrådens
(motsvarande) ställning och uppgifter m. m. har utredningens
förslag redovisats i ett föregående avsnitt.

Varje universitets/högskoleförvaltning bör rimligen uppdelas på avdelningar.
Principen för denna uppdelning bör, som redan framhållits, enligt utredningens
mening vara densamma som den som redan tillämpas vid universiteten och
högskolorna, nämligen en fördelning efter funktioner. En uppdelning efter fakulteter
eller, i fråga om den gemensamma förvaltningsorganisationen i Göteborg,
efter läroanstalter bör sålunda icke tillämpas. Endast genom en uppdelning efter
funktioner tillgodoser man nämligen, som utredningen ser saken, effektivitetskravet
inom en förvaltningsorganisation med så många och sinsemellan så olikartade
arbetsuppgifter som universitets/högskoleförvaltningens.

Då utredningen i det följande talar om »avdelningar» inom de skilda förvaltningsorganisationerna,
har utredningen därmed icke velat föreslå, att samtliga
dessa avdelningar på alla håll skall arbeta fristående från varandra och vara
direkt underställda universitetsrådet (motsvarande). Utredningen kan som
ovan framhållits — tänka sig, att det i undantagsfall kan vara lämpligt att vissa
av »avdelningarna» göres till sektioner inom en större enhet. Frågan härom synes
emellertid på förevarande stadium böra hållas öppen.

216

Kun tgl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

Inom varje förvaltning måste finnas ett sekretariat. Detta bör vara gemensamt
för konsistorium (konsistorier) och rcktorsämbete(n) samt för fakulteter och
sektioner. Härmed avser utredningen att på sekretariatet bör ankomma att i
fråga om dessa myndigheter svara för (1) diarium, (2) kallelser och föredragningslistor,
(3) protokoll (motsvarande), (4) expediering av beslut samt (5) arkivering.

Vad här sagts om sekretariatets uppgifter, innebär att sekretariatet får ansvaret
för expedieringen bl. a. av fakulteternas/sektionernas petitaframställningar.
Dock bör redan här understrykas, att det utredningsarbete, som bildar underlaget
för dessa framställningar, enligt utredningens mening icke bör åvila sekretariatet
utan andra avdelningar inom förvaltningen. Däremot torde på sekretariatet
få ankomma ansvaret för beredningen av remissärenden av mera allmänt
innehåll.

Universitets/högskolesekretariatet bör enligt utredningens mening förutom
sina ovan angivna mera formella sekretariatsuppgifter ha att fungera som förvaltningens
juridiska specialavdelning. På dess handläggning bör sålunda ankomma
alla ärenden av rent juridisk natur och sekretariatet bör överhuvudtaget
tillhandagå läroanstaltens beslutande myndigheter och förvaltningens övriga
avdelningar med råd i juridiska spörsmål. För kompetens till de högre tjänsterna
inom sekretariatet bör därför fordras, att vederbörande avlagt juridisk eller
juridisk-samhällsvetenskaplig examen.

Universitets/högskolesekretariatet föreslås sålunda få den dubbla uppgiften
att dels utgöra läroanstaltens gemensamma kansli, dels fungera som förvaltningens
specialavdelning för juridiska angelägenheter. Förslaget innebär i jämförelse
med gällande ordning en förändring väsentligen såtillvida, att de uppgifter,
som vid universiteten nu handhas av fakultetssekreterarna, föreslås uppdelade
på flera avdelningars befattningshavare. De formella uppgifterna avseende
kallelser, protokoll, expediering av beslut m. m. för fakulteters och sektioners
räkning avses alltfort ligga hos sekretariatet, men utredningen räknar
med att det skall vara möjligt att överföra en betydande del av dessa arbetsuppgifter
till kanslister och andra tjänstemän utan akademisk examen. Endast i
undantagsfall torde nämligen själva protokollföringen vid fakultetssammanträden
fordra juridisk skolning. Uppgifterna att bereda och inför fakultet och sektion
föredraga ärendena föreslås däremot fördelade mellan specialister tillhörande
skilda avdelningar inom förvaltningen, varvid endast uppgifter av rent juridisk
natur avses ankomma på de högre tjänstemännen inom sekretariatet.

Vid den praktiska utformningen av en efter denna princip uppbyggd förvaltningsorganisation
för de högre läroanstalterna måste emellertid beaktas det stora
värde den nuvarande fakultetssekreterarfunktionen har för sammanhållningen
av själva fakultetsarbetet. Denna uppgift kan enligt utredningens mening icke
läggas på dekanerna ensamma. Det torde därför vara lämpligt, att även i den
nya organisationen någon av tjänstemännen inom sekretariatet får som uppgift
att särskilt följa varje enskild fakultets och sektions ärenden. På denne tjänste -

Kurujl. Maj.ts proposition nr 50 år 1964 217

man bör då ilven ankomma att vara den inom sekretariatet, som i första hand
svarar för den på sekretariatets handläggning ankommande delen av ifrågavarande
fakultets eller sektions ärenden.

Vid sidan av sekretariatet bör, som framhållits i det föregående, finnas avdelningar
för de skilda huvudgrupperna av universitetsadministrativa arbetsuppgifter.
Eu av dessa avdelningar blir helt naturligt den kamerala avdelningen. Dennas
uppgift bör omfatta all läroanstaltens kassarörelse, bokföring och annan redovisning
av penningmedel. Denna kamerala förvaltning bör, som i flera sammanhang
i''cdan framhållits, omfatta icke blott de till läroanstalterna direkt på riksstaten
anvisade medlen utan även andra för finansiering av vid läroanstalterna
bedriven verksamhet anvisade medel liksom även fondmedel och motsvarande.

Enligt utredningens mening bör vidare inom en universitets/högskoleförvaltning
finnas en särskild personalavdelning. Till denna bör hänföras all pa läroanstalten
ankommande avlöningsuträkning samt uträkning av skatteavdrag och
avgifter till den allmänna försäkringen i fråga om all personal, inklusive sådan
som avlönas med medel ur särskilda forskningsanslag. Det blir under sådana förhållanden
naturligt att till personalavdelningen även koncentrera all förekommande
personalredovisning. Detta förutsätter i sin tur, att alla personaladministrativa
beslut (rörande utnämningar, förordnanden, löneklassplacering, tjänstledigheter,
semestrar etc.) delges personalavdelningen och att denna också
mottar och vidarebefordrar alla sjukanmälningar från vid läroanstalten verksam
personal.

Personalavdelningen bör vidare bereda eller deltaga i beredningen av alla
personaladministrativa ärenden, för vilkas bedömning erforderliga uppgifter eller
erforderlig sakkunskap finnes inom avdelningen. Ett självklart undantag utgör
härvid beredningen av ärenden rörande tillsättning av vetenskapliga tjänster.

På personalavdelningen bör också ankomma att tillhandahålla material för
tjänstgöringsbetyg och motsvarande handlingar.

Slutligen må framhållas, att utredningens här framlagda förslag innebär, att
på de skilda universitets/högskoleförvaltningarnas kameral- och personalavdelningar
överföres en betydande del av de rent administrativa uppgifter, som nu
handlägges inom enskilda institutioner. I

I det föregående har framhållits, att de akademiska läroanstalternas förvaltningsorganisationer
bör ges resurser även för en intensifierad informations- och
kontaktverksamhet, icke minst med sikte på kontakterna med utlandet. Även
för denna typ av verksamhet fordras personal med speciell utbildning och intresseinriktning
och utredningen föreställer sig, att det är lämpligast att inom
varje förvaltning organiseras en särskild injormationsavdelning.

De informationsuppgifter, som kan sammanfattas i beteckningen studieråd -

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

givning, bör dock enligt utredningens mening icke tillhöra informationsavdelningens
utan i stället den utbildningsadministrativa avdelningens arbetsuppgifter.

På informationsavdelningen bör närmast ankomma att svara för allmän informationsverksamhet
rörande universiteten/högskolorna och deras verksamhet, att
besvara förfrågningar från myndigheter och enskilda, från in- och utlandet
rörande studievillkor och studieförhållanden.

Det torde vidare enligt utredningens mening vara lämpligt att på informationsavdelningen
lägga ansvaret för åtminstone vissa delar av universitetens/
högskolornas publiceringsverksamhet.

De tre sist behandlade avdelningarna av universitets/högskoleadministrationen
— kameral-, personal- och informationsavdelningarna — blir väsentligen avdelningar
för administrativa rutingöromål. För de utredande uppgifterna förordar
utredningen, att särskilda avdelningar upprättas. Bortsett från de rent juridiska
utredningsuppgifterna, vilka enligt i det föregående redovisat förslag skulle åvila
sekretariatet, är det härvidlag fråga om utredningsuppgifter av väsentligen två
skilda slag, nämligen dels ekonomiskt-administrativt utredningsarbete, dels sådant
arbete sammanhängande med utbildningens innehåll och organisation. Var och
en av dessa huvuduppgifter fordrar särskilda kvalifikationer hos dem, som skall
handha dem. Utredningen föreslår därför, att för dessa uppgifter två särskilda
avdelningar upprättas, en utbildningsadministrativ och en ekonomiskt-administrativ
avdelning.

Inom den utbildningsadministrativa avdelningen bör enligt utredningens mening
alla sådana ärenden beredas, som gäller utbildningens innehåll och organisation.
Det innebär, att tjänstemän inom denna avdelning bör fungera som föredragande
i utbildningsnämnderna och såsom föredragande i alla utbildningen
berörande frågor vid sammanträden med fakulteter och sektioner.

Den utbildningsadministrativa avdelningen bör vidare ha till uppgift att fortlöpande
bedriva ett aktivt utredningsarbete i syfte dels att innehållsmässigt anpassa
de skilda slagen av akademisk yrkesutbildning till arbetslivets behov, dels
att följa utbildningsorganisationens effektivitet bl. a. i avseende på examensfrekvens
och studietidens längd. Utredningen förutsätter, att detta utredningsarbete,
som utredningen anser höra till universitets/högskoleförvaltningens allra
mest betydelsefulla uppgifter, bedrives dels efter lokala initiativ, dels i enlighet
med centralt, främst inom universitetskanslersämbetets utbildningsbyrå, uppdragna
riktlinjer. Fortlöpande kontakter bör självfallet även upprätthållas mellan
de utbildningsadministrativa avdelningarna å ena sidan och utbildningsråden
och fakultetsbcredningarna å den andra.

Som underlag för utredningsarbete av de slag, varom här är fråga, fordras bl. a.
statistiska data rörande studieresultat och studietider. Av detta skäl förordar
utredningen, att den uppgift att insamla data av dessa slag, som redan nu åvilar
de akademiska läroanstalterna inom ramen för den av statistiska centralbyrån
omhänderhavda statistiken över högre studier, skall utföras inom läroanstalternas

219

Kungl. Maj:ts -proposition nr BO år 1964

utbildningsadministrativa avdelningar. Det blir då också naturligt att på dessa
avdelningar lägga uppgiften att föra de lokala register över de studerande och
deras studieresultat m. m., som erfordras dels för det ovannämnda utredningsarbetet
rörande utbildningsorganisationens effektivitet, dels som underlag för
tilldelningen av lärarkrafter för undervisningen i de filosofiska fakulteternas
ämnen.

Såsom univex^sitets/högskoleförvaltningens specialavdelning för utbildningsfrågor
kommer den utbildningsadministrativa avdelningen givetvis att få betydelsefulla
och arbetskrävande uppgifter som serviceorgan åt fakulteterna (sektionerna)
i dessas petita-arbete.

På den utbildningsadministrativa avdelningen bör slutligen ankomma att
svara för en i jämförelse med nuvarande förhållanden avsevärt förstärkt studierådgivning.
Denna verksamhet, som bör innefatta kollektiv och individuell information
och rådgivning rörande studiernas uppläggning inom de skilda akademiska
utbildningslinjerna, måste bygga på den utbildningsprognostiska och yrkesvägledande
verksamhet, för vilken arbetsmarknadsstyrelsen har att svara. Det
bör därför åligga tjänstemännen inom universitets/högskoleförvaltningarnas utbildningsadministrativa
avdelningar att hålla sig underrättade om yrkesvägledningens
arbetsmaterial och fortlöpande hålla kontakt med den genom arbetsmarknadsstyrelsens
försorg bedrivna yrkesvägledningen för gymnasister och
studenter.

Även den ekonomiskt-administrativa avdelningen kommer att som en av sina
huvuduppgifter ha att deltaga i planeringsarbetet för forsknings- och utbildningsresurserna
fortsatta utbyggnad. Denna avdelning bör enligt utredningens
mening handha den centrala universitets/högskoleadministrationens uppgifter i
avseende på vården om läroanstaltens egendom, inklusive fastighetsförvaltning
i den utsträckning sådan förekommer. Dessa universitets/högskoleförvaltningens
uppgifter består, som framgått av det föregående, dels i att utarbeta förslag till
föreskrifter för institutionsförvaltningen, dels i att direkt handha förvaltningen
av sådana för universitetet/högskolan gemensamt avsedda anläggningar och
verksamheter, vilka icke ingår i ämnesinstitutionsorganisationen och för vilka
särskilda föreståndare icke utsetts. Vidare bör till den ekonomiskt-administrativa
avdelningen förläggas den i det föregående föreslagna service-organisation, som
är avsedd att vara institutionerna och deras forskare behjälplig vid upphandling
av för verksamheten erforderlig utrustning m. m.

Den ekonomiskt-administrativa avdelningen bör utarbeta förslag till konsistoriets
petita samt förslag till regleringsbrev och till fakulteternas/sektionernas
förslag och konsistoriets beslut rörande fördelningen mellan institutionerna av
icke-ordinarie biträdespersonal samt materiel- och apparatanslag. På avdelningen
bör vidare ankomma att bereda alla ärenden rörande disposition av lokaler,
förhyrningar och byggnadsprogram. En fortlöpande kontakt torde därvid böra
hållas med byggnadsstyrelsen och med särskilt tillkallade programkommittéer.

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

På denna avdelning bör vidare — och detta blir en av avdelningens mest betydelsefulla
uppgifter — ankomma att biträda fakulteter och sektioner i deras
planerings(petita-)arbete. Inom den ekonomiskt-administrativa avdelningen bör
sålunda huvuddelen av det så att säga tekniska petita-arbetet försiggå. Här bör
sålunda — delvis på grundval av material, som lämnas av personalavdelningen —
beräknas belastningen på avlöningsanslaget till följd av löneregleringar och löneklassuppflyttningar
samt vid genomförande av i fakulteternas/sektionernas petita
framförda förslag om personalförstärkningar. Här bör vidare motsvarande beräkningar
göras rörande medelsbehovet under t. ex. omkostnads-, materiel- och apparatanslagen.
Dessa beräkningar bör grundas dels på fakulteters och sektioners
förslag, dels även på den inom den ekonomiskt-administrativa avdelningen samlade
erfarenheten beträffande medelsbehov och medelsförbrukning för skilda
ändamål.

Avdelningen bör överhuvudtaget uppmärksamt följa belastningen på läroanstaltens
anslag och resurser, utreda möjligheterna till organisatoriska omläggningar
i rationaliserande syfte och framlägga härav föranledda förslag. Liksom i
fråga om den utbildningsadministrativa avdelningen förutsätter utredningen, att
utredningsarbetet bedrives dels efter lokala initiativ, dels enligt centralt inom
vederbörande byrå inom universitetskanslersämbetet uppdragna riktlinjer. En
fortlöpande kontakt måste överhuvudtaget hållas mellan de ekonomiskt-administrativa
avdelningarna inom de lokala förvaltningarna å ena sidan och universitetskanslersämbetet
å den andra.

För de olika typerna av tjänster inom de högre läroanstalternas förvaltningar
fordras — som redan flera gånger understrukits — flera skilda slag av sakkunskap
och intresseinriktning. Med ett i det föregående redan angivet undantag —
det gäller de högre tjänsterna inom sekretariaten — vill utredningen emellertid
icke föreslå nagra särskilda formella kompetensfordringar för någon av de här
föreslagna tjänsterna. Utredningen vill endast allmänt framhålla, att samhällsvetenskaplig
eller företagsvetenskaplig utbildning i många fall torde vara lämplig.

Vad så beträffar tillsättningsförfarandet har utredningen föreslagit, att universitetsrådstjänsterna
och de byråchefstjänster, som motsvarar universitetsrådstjänster
och vilkas innehavare sålunda avses fungera som förvaltningschefer, skall
utan ansökningsförfarande tillsättas av Kungl. Maj:t efter anmälan av universitetskanslersämbetet.
I fråga om övriga till de skilda förvaltningarna knutna
tjänster på löneplan B föreslår utredningen att de — likaledes utan ansökningsförfarande
— tillsättes av Kungl. Maj:t efter anmälan av vederbörande rektorsämbete^).
Tjänster i lönegraderna 24—27 på löneplan A bör, liksom de flesta
övriga tjänster i dessa lönegrader vid universiteten/högskolorna, tillsättas av
Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande konsistorium respektive samarbetsnämnd.
Beträffande slutligen de administrativa tjänsterna med placering i lönegradsintervallet
A 19—23 har utredningen föreslagit, att dessa skall tillsättas av
universitetskanslersämbetet.

221

Kungl. Ma]:11< ''proposition nr 50 ur 196b

<1) De enskilda förvaltningarnas organisation

Universitetsutredningen föreslår, att vid de enskilda förvaltningarna inrättas
tjänster i lönegrad A 19 och högre till ett antal av

a) vid Uppsala universitet 211, varav 51 på löneplan 13, mot för närvarande
16,1 2 varav 31 på löneplan B,

b) vid Lunds universitet 16, varav 3 på löneplan B, mot för närvarande (inkl.
tandläkarhögskolan i Malmö) 102, varav ingen på löneplan B,

c) vid Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola 15, varav 3 pa
löneplan B, mot för närvarande 92, varav ingen på löneplan B,

d) vid Stockholms universitet 6, varav en på löneplan B, mot för närvarande
62, varav ingen på löneplan B (jfr punkt g nedan),

e) vid karolinska institutet 5, varav en på löneplan B, mot för närvarande
(inkl. tandläkarhögskolan och farmaceutiska institutet) 5, varav ingen pa
löneplan B (jfr punkt g nedan),

f) vid tekniska högskolan i Stockholm 5, varav en pa löneplan B, mot föi
närvarande 3, varav ingen på löneplan B (jfr punkt g nedan),

g) inom samarbetsnämndens i Stockholm kansli 7, varav en på löneplan B,

h) vid Umeå universitet 3, varav en på löneplan B, mot för närvarande en
(på löneplan A), samt

i) vid tekniska högskolan i Lund tills vidare och i avvaktan på förslag av
organisationskommittén en extra tjänst på löneplan A,

sammanlagt sålunda 79 tjänster, varav 16 på löneplan B, mot för närvarande
50 tjänster, varav 3 på löneplan B.

I fråga om den närmare motiveringen till dessa förslag torde få hänvisas till
betänkandet, s. 316—326.

2. Yttranden

A. De administrativa uppgifterna

Vad universitetsutredningen föreslagit beträffande den lokala universitets/
högskolestyrelsens administrativa uppgifter har till övervägande del antingen tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av de myndigheter och organisationer, som
yttrat sig över betänkandet.

I fråga om de mera specifikt akademiska ärendena möts förslaget om fakultetsbindning
av universitetens forskardocenttjänster nästan uteslutande av tillstyrkanden,
medan däremot förslaget om överflyttande till fakultetsorganen av uppgiften
att utse sakkunniga i vissa befordringsärenden kritiseras i flera yttranden,
bl. a. statskontorets och kanslerns.

1 Inklusive ett oförändrat antal tjänster för jordbruks- och skogsförvaltningen.

2 Schablonmässigt har en arvodesanställd undervisningsnämndssekreterare räknats som innehavare
av tjänst i lönegrad A 19 eller högre.

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196£

Beträffande förslagen rörande de administrativa uppgifternas handhavande i
övrigt understrykes i inånga yttranden värdet av den av utredningen eftersträvade
decentraliseringen och förkortningen av ärendevägarna.

SFS anför:

I sitt förslag rörande den lokala universitets/högskolestyrelsens arbetsuppgifter
har de sakkunniga eftersträvat att renodla de administrativa funktionerna,
så att styrelseorganen befrias från vetenskapliga ärenden. Sålunda skall de vetenskapliga
bedömningsfrågornas behandling på styrelsenivån endast avse en juridiskt-administrativ
prövning, och detsamma är fallet beträffande fördelningsärenden,
personaladministration, ekonomisk förvaltning och intagningsärenden.
SFS tillstyrker de av utredningen förordade riktlinjerna på dessa punkter.

SFS tar vidare upp frågan om studierådgivningen såsom en del av universitets/
högskolestyrelsens utbildningsadministrativa uppgifter och anför:

SFS har i flera sammanhang understrukit betydelsen av en effektiv och ändamålsenligt
organiserad studierådgivning. En särskild tjänst inom den utbildningsadministrativa
avdelningen bör därför reserveras för detta ändamål. Med hänsyn
till det ansvar som åvilar studierådgivarna, vilkas arbete i vissa fall måste bygga
på ett samråd med andra inom läroanstaltens ram verksamma personer med bl. a.
kurativa uppgifter, synes det angeläget att tjänsterna besättes med personer med
hög kompetens och dokumenterad erfarenhet av sådan eller liknande verksamhet.

_ Speciellt vill SFS kraftigt understryka behovet av studierådgivning vid de tekniska
fakulteterna. I studentkårernas regi har sedan ett antal år tillbaka studierådgivning
lämnats av vad som med en något missvisande term benämnts kuratorer-
De har visat sig väl motsvara ett existerande behov. Statsbidrag bör därför
utgå till studentkårerna för denna verksamhet.

Därutöver skall styrelsen svara för en allmän tillsyn och vård, inklusive överinseendet
över utbildningsorganisationen. SFS anser, att uppgiften huvudsakligen
bör innebära en kontroll av läroanstaltens förvaltning, att meddela erforderliga
instruktioner och föreskrifter samt att tillse att dessa följes. De sakkunniga förordar
även att den lokala styrelsen skall utöva en aktiv kontroll av utbildningens
innehall och organisation. SFS finner mera naturligt att den uppgiften koncentreras
till utbildningsnämnderna samt på den centrala nivån.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför:

Med den sakkunskap i utbildningsfrågor som finns representerad i utbildningsnämnderna
är det naturligt att studierådgivningen ålägges denna organisation.

Otvivelaktigt uppkommer ofta i samband med studierådgivningen frågor om
yrkesval och arbetsmarknad, vilka förutsätter kännedom om utbildningsförhållanden
och arbetsmarknadsprognoser inom vitt skilda områden. För att möta
dessa situationer bör ett nära samarbete besta mellan studierådgivningen och den
under utbyggnad varande yrkesvägledningen. Ett sådant samarbete mellan
arbetsmarknadsverkets yrkesväglcdare och utbildningsnämndernas studierådgivare
torde kunna etableras utan att särskilda kontaktorgan inrättas.

Statistiska centralbyrån anför beträffande de lokala myndigheternas utbildningsstatistiska
uppgifter följande:

Centralbyrån vill framhalla att det krävs att de bearbetningar som avser förhållanden
som innebär jämförelser mellan olika ämnen och lärosäten, framför allt

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964 223

studietiden i olika ämnen, göres enligt entydiga principer. För att säkra eu sådan
jämförbarhet bör en central bearbetning komma till stand. Centralbyrån är dock
medveten om att i särskilda fall lokala bearbetningar kan vara nödvändiga.
Samma beräkningskonventioner bör då tillämpas som vid de centralt genomförda
beräkningarna. Det är därför önskvärt att dessa konventioner utarbetas i samråd
mellan centralbyrån och övriga intresserade institutioner och läggas till grund
för alla beräkningar inom området.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala anför:

Sektionen vill uttrycka sina betänkligheter i anledning av utredningens yttrande:
»Likaså måste krävas ... att undervisningsorganisation och kursfordringar
anpassas med hänsyn till av statsmakterna angivna riktpunkter i avseende pa
examensfrekvens och studietidens längd.» Med den ökning av studentantalet,
som uppenbarligen är att emotse, torde, som framhållits från statistikerhall, den
genomsnittliga studietiden komma att förlängas och studieavbrotten bli allt fler.
Det förefaller även finnas skäl att befara att det gymnasium, som nu planeras,
kommer att ge ett sämre kunskapsunderlag för universitetsstudier i åtskilliga
ämnen än det nuvarande gymnasiet. Att under sadana förhallanden anpassa kursfordringarna
efter studieresultatet beräknat efter examensfrekvens och studietidens
längd skulle utan tvivel medföra en betänklig sänkning av utbildningens
och forskningens standard. På det nya gymnasiets konstruktion och förmaga att
bibringa alumnerna nödvändiga förberedande kunskaper för universitetsstudier
kommer frågan om spärr eller icke-spärr vid de humanistiska fakulteterna att
bero. Det är sålunda nu för tidigt att börja tala om en anpassning av kursfordringarna
efter av statsmakterna angivna riktpunkter. Om, som tydligen är utredningens
mening liksom sektionens, universitetsundervisningen skall vara vetenskaplig
och intimt förbunden med forskningen, ges därmed även normer för kunskapsfordringarna,
som icke låta sig rubba av arbetsmarknadsprognoser och tentamensstatistik.

Större konsistoriet i Göteborg anför i anledning av vad universitetsutredningen
uttalat rörande en eventuell uppdelning mellan fakulteterna av vissa anslagsmedel
redan i statsverksproposition och regleringsbrev:

Konsistoriet frågar sig om man inte kan bespara Kungl. Maj:ts kansli dessa
detalj fördelningar. I Göteborg har de i realiteten hittills skötts av mindre konsistoriet,
vars förslag utan ändring fastställts av Kanslern. Fakulteterna har själva
lämnat förslag till fördelning av de dem tilldelade beloppen, vilka förslag — efter
passage genom konsistoriet — fastställts av Kanslern. Vad särskilt gäller anslagsposten
avlöningar till annan icke-ordinarie personal skulle en uppdelning i ett
antal delposter på de skilda fakulteterna m. fl. medföra ett betydande merarbete
i redovisningshänseende.

Den föreslagna decentraliseringen av dessa ärenden till de lokala universitetsmyndigheterna
tillstyrker konsistoriet, dock inte på grund av den tilltänkta omorganisationen
av kanslersämbetet utan därför att erfarenheten visat, att den
lokala myndigheten väl bemästrar handläggningen av ifrågavarande ärenden.
— Av samma skäl tillstyrkes förslaget att till den lokala universitetsmyndigheten
överflytta rätten att besluta rörande dispositionen av läroanstaltens delpost av
anslaget till Extra utgifter.

Konsistoriet delar utredningens synpunkter och tillstyrker dess förslag under
rubriken Personaladministration (s. 175—180 i betänkandet).

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Konsistoriet ansluter sig också i allt väsentligt till vad utredningen anfört
under rubriken Ekonomisk förvaltning (s. 180—182 i betänkandet).

Utredningen har fastslagit, att i universitetsorganisationen varje läroanstalts
högsta ledning har en allmän tillsyn över undervisningen, studieförhållanden och
den undervisande personalen. På sid. 183 tredje stycket har denna allmänna tillsyningsuppgift
närmare preciserats. Konsistoriet har icke något att invända mot
denna beskrivning. Bland de uppgifter som utbildningsorganisationen inom en
läroanstalt skall omhänderha må dock icke förglömmas studierådgivningen, vilken
blivit en alltmer arbetskrävande uppgift för det sekretariat, som numera står
till undervisningsnämndernas förfogande. Detta gäller för Göteborgs universitets
del i alldeles övervägande grad de filosofiska fakulteterna.

Konsistoriet instämmer i utredningens uttalande, att en »hög grad av fasthet»
krävs i den akademiska utbildningens administration och att utbildningen måste
följsamt anpassas till både forskningens och arbetsmarknadens behov.

Juridiska fakulteten i Stockholm anför:

Utredningen föreslår att konsistoriets tillsynsuppgift bl. a. skall omfatta rätt
att, då så befinnes erforderligt, hos fakultet eller sektion påfordra förslag till
erforderliga ändringar i kursfordringar och undervisningsorganisation. Fakulteten
finner nämnda befogenhet möjliggöra en alltför långtgående inblandning i fakulteternas
och ämnesrepresentanternas verksamhet. Förslaget harmonierar icke
heller med utredningens fortsatta framhållande av att ansvaret för den akademiska
utbildningens innehåll och organisation alltjämt bör ligga hos fakulteter
och sektioner och därvid begränsas endast genom av Kungl. Maj:t i examensstadgorna
meddelade föreskrifter.

Fakulteten instämmer i utredningens förslag att anslagen till materiel m. m.,
till nyanskaffning av apparater, till biträdeshjälp åt docenter m. m. och till vissa
handledararvoden samt därjämte de delar av avlöningsanslagen, som gälla annan
icke-ordinarie personal än viss lärarpersonal, av Kungl. Maj:t fördelas så, att särskilda
belopp anvisas för var och en av fakulteterna, varjämte särskilda belopp
angivas sasom avseende för läroanstalten gemensamma behov.

Humanistiska fakulteten i Stockholm vill understryka universitetsutredningens
principuttalande till förmån för en överflyttning till de lokala myndigheterna av
beslutsmyndigheten beträffande tilldelning av lärarkrafter på grundval av fastställd
organisationsplan.

Större konsistoriet i Stockholm anför:

Ärenden angående fördelning av anslag och tillsättning av tjänster har de
senare åren i stor utsträckning decentraliserats till mindre konsistoriet och rektor.
Det skulle vara ett tillbakasteg om Kungl. Maj:t ånyo skulle fördela anslagen
och därtill mera i detalj än vad som var fallet före decentraliseringen. Den nödvändiga
detaljfördelningen av beviljade statsanslag bör äga rum inom universitetet,
där det finns vida bättre möjligheter att vetenskapligt och administrativt
bedöma de aktuella behoven än i högre instanser. Den nackdel som universitetsutredningen
finner förknippad med sitt förslag angående omläggning av anslagstekniken
— att besparingar inom en fakultets delpost icke utan vidare skulle
kunna användas för tillgodoseende av en annan fakultets behov — är högst allvarlig.
Den skulle i själva verket medföra att de av statsmakterna anvisade resurserna
icke alltid komme att utnyttjas fullt ut eller på lämpligaste sätt. De rör -

225

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196J

liga och hastigt växlande förhållandena inom ett universitet gör det tvärtemot
vad universitetsutredningen åsyftar nödvändigt att universitetsstyrelsen, i vilken
samtliga fakulteter är representerade och som har den bästa överblicken över hela
universitetet, anförtros beslutanderätten rörande anvisade anslag och har möjlighet
att utan omgång överflytta exempelvis en inom en fakultet icke utnyttjad
docenttjänst till en annan fakultet.

Kanslern förklarar sig icke ha någon erinran mot utredningens förslag till precisering
av den lokala universitets/högskolestyrelsens tillsynsuppgift i avseende
på utbildningsverksamheten. I fråga om fördelningsärendenas handläggning anför
kanslern:

Jag vill ifrågasätta nödvändigheten av att Kungl. Maj:t så detaljerat som föreslagits
befattar sig med dessa ärenden. Däremot har jag ingen erinran mot förslaget
i vad det innebär decentralisering av beslutanderätten från kanslersämbetet
till lokal universitetsmyndighet (detta gäller materiel- och apparatanslagen).
Jag tillstyrker också av utredningen i detta sammanhang framförda förslag om
överflyttning till den lokala styrelsen av kanslerns nuvarande beslutanderätt i
fråga om anvisande av medel ur universitetens och högskolornas anslagsposter
till extra utgifter samt ur Uppsala och Lunds universitets reservfonder och karolinska
institutets allmänna fond.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför i huvudsak följande:

Överstyrelsen kan för sin del godtaga utredningens förslag i avseende på tillsättning
av lärartjänster, dock att beträffande universitetslektorat — om en
ändring skall vidtagas — förslag torde böra avgivas av en på lämpligt sätt kompletterad
avdelning (sektion).

I fråga om fördelningsärendenas handläggning synes universitetsutredningen
hava avsett att beslutsmyndigheten i ärenden rörande fördelning av anslag,
i den utsträckning den för närvarande utövades av överstyrelsen, skulle överflyttas
på de lokala instanserna. Överstyrelsen har intet att erinra mot att dessa
fördelningsbeslut överflyttas på de lokala högskolestyrelserna.

Universitetsutredningens förslag om för enhetlig ande av tidpunkten för termins
början diskuteras i flera av yttrandena.

Universitetslärarförbundet tillstyrker förslaget.

Sveriges Konservativa Studentförbund anför:

Som särskilt beaktansvärt finner förbundet förslaget att såväl tidsmässigt som
organisatoriskt samordna och i vissa fall centralisera ansökningsförfarandet till
spärrade linjer och institutioner. Det bör emellertid understrykas att detta ej
får medföra att de studerande i onödan dirigeras till vissa orter mot sina önskemål.

Sveriges Kristliga Studentrörelse, Sveriges Fria Kristliga Studentförening och
Sveriges Evangeliska Student- och Gymnasiströrelse anför i härutinnan likalydande
yttranden följande:

Rörelsen noterar med tillfredsställelse det sätt på vilket utredningen till behandling
upptagit den skrivelse av den 2 april 1962 vår rörelse tillsammans med
ett antal andra studentföreningar ingav till utredningen beträffande samordningen
av tidpunkterna för termins början vid olika läroanstalter. Det synes oss
vara av största vikt att utredningens synpunkt härvid blir beaktad av stats 8

— Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt Nr 50

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

makterna med tanke på den roll studentföreningarnas arbete spelar inom universitetsmiljön
och den uppgift de där har att bidraga till studenternas orientering
i allmänna och samhälleliga frågor. Nuvarande förhållanden försvårar i hög grad
studentföreningarnas arbete, då lämpliga tidpunkter för konferenser och överläggningar
med studenter från olika läroanstalter ofta ej går att finna. För en
sådan samordning talar givetvis även andra skäl, som rörelserna ej har anledning
att här gå in på.

Överbejälliavaren anför:

Vid planeringen av den militära utbildningen har man sökt ta skälig hänsyn
till de värnpliktiga studenterna. Sålunda har inryckningen anpassats till tiden
för avläggande av studentexamen. Under senare år har en tendens kunnat iakttagas
till tidigareläggning av bl. a. vissa akademiska propedeutiska kurser. Detta
har i flera fall skapat stora svårigheter, enär detta lett till ett stort antal framställningar
om ledighet för de värnpliktiga under just slutskedet för den militära
utbildningen. Skall utbildningstiden kunna genomföras på beslutat sätt, är det
icke möjligt att i förekommande fall medge ledighet i slutskedet av utbildningen.
Än mera försvåras möjligheterna till rättvisa och enhetlighet, om tidpunkten för
terminens början icke sammanfaller vid olika universitet och högskolor. Detta
skapar en speciellt ogynnsam situation för de värnpliktiga manliga studenterna
vid jämförelse med deras kvinnliga kamrater. Hänsyn till de manliga studenterna
bör därför tagas såväl vid bestämmande av terminens början som vid prövningen
av möjligheterna att ge anstånd med studiernas påbörjande från de akademiska
myndigheternas sida. I första hand gäller detta de befälsuttagna studenterna,
som fullgör mera kvalificerad militär utbildning. Överbefälhavaren,
som bl. a. i särskild framställning till Statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
(Skr Fst/PV 8/12 1962 nr 141) påtalat dessa svårigheter för såväl de
militära utbildningsmyndigheterna som för berörda studenter, vill även framhålla
att av berörda skäl studieterminens början icke bör läggas tidigare än den
1 september för höstterminen. Denna fråga torde emellertid även påverkas av
de förslag, som kan väntas från 1960 års värnpliktsutredning.

Farmaceututbildningskommittén anför:

Enligt vad farmaceututbildningskommittén inhämtat är erfarenheterna från
nuvarande anordning med lokal intagning av nya studerande goda. Den farmaceutiska
utbildningen torde även i framtiden bli förlagd enbart till en läroanstalt.
Detta skulle kunna synas vara skäl för bibehållande av nuvarande intagningsförfarande.
Kommittén är emellertid medveten om de fördelar — bl. a. ur rationaliseringssynpunkt
samt med hänsyn till möjligheten att övervaka dubbelansökningar
— som en central intagning av studerande till skilda utbildningslinjer
kan erbjuda. Kommittén vill därför icke motsätta sig universitetsutredningens
förslag i nu aktuella avseende.

Gymnasieutredningen anför:

Ytterligare en fråga som gäller .gymnasiets och universitetets/högskolans anpassning
till varandra vill gymnasieutredningen beröra, nämligen spörsmålet om
intagningsbestämmelser m. m. Som utredningen i sitt huvudbetänkande (SOU
1963: 42, särskilt avsnittet 13.5.5) framhållit är utformningen av behörighetsbestämmelserna
för inskrivning och grunderna för meritvärdering vid de akademiska
läroanstalterna av stor betydelse för gymnasiets sätt att fungera. Den
grundsyn universitetsutredningen har i dessa hänseenden synes i allt väsentligt

227

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 19Gb

överensstämma med gymnasieutredningens. Utredningen kan därför beträffande
mer detaljerade synpunkter på den praktiska utformningen av bestämmelser
och handläggningen av ärendena hänvisa till sitt huvudbetänkande.

Kanslern anser sig i huvudsak kunna biträda utredningens förslag i här ifrågavarande
hänseenden.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför:

Utredningen har förordat ett förenhetligande av tidpunkterna för termins början
vid skilda slag av lärdomssäten samt uttalat, att därav berörda förhållanden
enligt utredningens mening borde regleras av Kungl. Maj:t i särskild ordning.
Till denna tanke vill överstyrelsen ansluta sig, därvid överstyrelsen samtidigt
vill framhålla fördelen — såväl ur de studerandes synpunkt med hänsyn till pa
hösten förekommande militärtjänstgöring som ur lärarnas synpunkt med hansyn
till i september månad ofta förlagda kongresser — av att läroåret vid de tekniska
högskolorna tager sin början den 22 september.

B. De planerande uppgifterna

Remissdiskussionen under denna punkt har väsentligen kommit att röra sig
om utredningens förslag, att fakulteters/sektioners petita skall inges direkt till
vederbörande fakultetsberedning, medan en läroanstalts konsistorium endast
skulle underrättas om petitas innehåll med möjlighet för konsistoriet att i anslutning
därtill avge yttrande till fakultetsberedningen.

SFS anför:

SFS tillstyrker förslaget, men önskar påtala behovet av en samlad lokal utbyggnadsplanering,
framför allt avseende lokalresurserna. Denna synpunkt bör
beaktas då ställning tas till frågan om styrelseorganens sammansättning.

TCO anför i huvudsak följande:

Den lokala styrelsen blir inte någon mellaninstans för fakulteternas/sektionernas
äskanden, och därmed torde ärendevägen förkortas. I princip har TCO ställt
sig positiv till den föreslagna ordningen, och detta då främst av den anledningen,
att den ger garantier för att de akademiska lärarna och forskarna ska få tillbörligt
inflytande.

Rihsmuseiutredningen anför:

Den uppspaltning av universitetsorganisationen, som universitetsutredningens
förslag innebär, strider helt mot den aktuella allmänna utvecklingen mot integration
mellan olika vetenskapsområden, exempelvis naturvetenskap—medicin
och naturvetenskap—teknik. På grund härav finner riksmuseiutredningen förslaget
i denna del högst betänkligt. En dylik förändring måste dessutom reducera
möjligheterna för en inom en matematisk-naturvetenskaplig fakultet befintlig
museiorganisation att hävda sig i konkurrensen med exempelvis experimentella
ämnen.

Juridiska jakidteten i Uppsala vill ifrågasätta, om ej konsistoriet alltjämt borde
ha såsom en av sina uppgifter att göra en samlad bedömning av petita från lärosätets
olika avdelningar.

228

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196/

Medicinska fakulteten i Uppsala anför:

Fakulteten anser, i likhet med utredningen, att fakultetens petitaframställning,
när det gäller ärenden som enbart berör fakultetens arbete, bör direkt överlämnas
till respektive beredning. När det gäller ärenden som även berör universitetets
övriga fakulteter, t. ex. biblioteksärenden, synes det däremot lämpligt att
denna del av petitaframställningen överlämnas till konsistoriet för bedömning.

Teologiska fakulteten och historisk-jilosofiska sektionen i Uppsala anser däremot,
att konsistoriet bör behandla lärosätets petita, innan dessa går vidare till
vederbörande fakultetsberedning.

Även språkvetenskapliga sektionen i Uppsala, som anser att det större konsistoriet
bör bibehållas, förordar att detta såsom hittills får sig anförtrodd uppgiften
att samordna fakulteternas och sektionernas petita.

Större konsistoriet i Uppsala anser, att det nya konsistoriet bör övertaga det
nuvarande större konsistoriets funktioner vid bl. a. petitabehandlingen.

Medicinska fakulteten i Göteborg anför:

Det synes ändamålsenligt, att fakulteternas petita centralt handlägges av de
av universitetsutredningen föreslagna fakultetsberedningama. Ur universitetets
synpunkt är det emellertid av betydelse, att även konsistoriet får tillfälle att till
vederbörande beredning framföra sina synpunkter på nyssnämnda petita. Det
bör därför övervägas, om det ej vore lämpligt att dessa inlämnades till konsistoriet,
vilket med eget yttrande hade att vidarebefordra dem till vederbörande
fakultetsberedning. Motsvarande torde även gälla av fakulteten gjorda utredningar
och planeringar. Härigenom skulle samarbetet inom lärosätet samt ett
rationellt utnyttjande av dess resurser befrämjas.

Humanistiska fakulteten i Göteborg anför i huvudsak:

Humanistiska fakulteten vill för sin del tillstyrka den föreslagna omläggningen
av petitagången, även om den finner lämpligt att äskanden regelmässigt inges
genom konsistoriet. Fakulteten är medveten om att den ikläder sig ett större
ansvar för planerings- och avvägningsfrågor än som tidigare varit fallet.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Göteborg hälsar med stor tillfredsställelse
universitetsutredningens förslag om att petita skall av fakulteterna/
sektionerna inges direkt till vederbörande fakultetsberedning. Fakulteten understryker
vidare, liksom humanistiska fakulteten, behovet av förstärkta utredningsresurser
för fakultetsorganens planeringsarbete.

Större konsistoriet i Göteborg anför i huvudsak följande:

Utredningens förslag innebär en väsentlig ändring i jämförelse med nuvarande
ordning, i varje fall i formellt hänseende. Fakulteterna blir beslutande och därmed
också ansvariga myndigheter på det lokala planet i alla petitafrågor, som
berör undervisnings- och forskningsverksamheten. Konsistoriet inträder endast
som remissinstans, om och i den mån det utnyttjar sin fakultativa möjlighet att
yttra sig. Administrativt innebär förslaget på denna punkt en avsevärd minsk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b 22lJ

ning av den lokala universitetsstyrelsens arbete oeli en avlastning av dess ansvar
för denna viktiga grupp av ärenden.

Konsistoriet vill inte bestrida att vissa skäl talar för den av utredningen förordade
omläggningen av petitaarbetet på det lokala planet, varvid konsistoriet
främst fäster avseende vid den förenkling och den tidsvinst som därigenom skulle
ernås. På grund härav finner sig konsistoriet — ehuru dess principiella betänkligheter
kvarstår — kunna biträda den föreslagna anordningen. I likhet med utredningen
förutsätter konsistoriet, att fakulteterna skall vara skyldiga att fortlöpande
delge universitetsstyrelsen alla förslag i petitafrågor liksom att konsistoriet
skall äga rätt att till fakultetsberedningarna vttra sig över dessa förslag.

Juridiska jakulteten i Stockholm tillstyrker utredningens förslag.

Större konsistoriet i Stockholm anför i huvudsak följande:

Vad gäller planeringsfrågorna är petitaarbetet otvivelaktigt det viktigaste
instrumentet för planeringen. Detta lärosätes myndigheter har sedan åtskilliga
år tillbaka betraktat och utformat sina årliga anslagsäskanden såsom en rullande
planering. Utarbetandet av petita sker under nära kontakt mellan ämnesrepresentanter
och rektorsämbete. Initiativ tages ofta till äskanden, särskilt för ämnen
som icke företräds av professor i fakulteten. Sluligen sker i mindre konsistoriet
en samlad bedömning av hela universitetets behov i fråga om tjänster och sakanslag.
Konsistoriet kan icke finna att det skulle bli en förbättring om detta
arbete fördelades på flera organ så att fakulteterna skulle uppgöra en del av
petita, konsistoriet en annan del utan någon samordning av dessa och utan någon
samlad bedömning av universitetets behov. Att till fakulteternas färdigställda
petita i efterhand foga ett uttalande från konsistoriet synes vara en bakvänd
och olämplig anordning. Det borde vara till fördel såväl för ämnesrepresentanter
och fakulteter som för överordnade myndigheter, att de petita, som lämnar universitetet,
är grundade på ett intimt samarbete mellan institutioner, fakulteter
och konsistorium. Endast därigenom har man någon garanti för att en väl balanserad
planering, en nödvändig gallring och gradering, ett genomförande av den
enhetlighet, som erfordras, skett på ett för den fortsatta petitabehandlingen
lämpligt och vägledande sätt.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför:

Den ärendekrets, som enligt betänkandet skulle falla på konsistoriet, synes
kunna sammanfattningsvis beskrivas som administrativ. Endast i begränsad
utsträckning skulle konsistoriet komma att taga befattning med ärenden som
röra undervisningen och forskningen och då väsentligen den formella sidan av
dessa aktiviteter. Lärarkollegiet hyser full förståelse för de sakliga fördelar som
stå att vinna med en dylik ärendefördelning och kan vad beträffar förfarandet i
petitafrågor förutse både tidsvinst och annan administrativ lättnad i det nu mycket
betungande petitaarbetet vid lärosätena om förslaget genomföres. Lärarkollegiet
vill därför ej motsätta sig detta. I enlighet med universitetsutredningens
förslag måste dock konsistoriet såsom universitetets styrelse hållas underrättat
om fakulteternas och sektionernas petita samt i erforderlig omfattning från de
synpunkter, konsistoriet har att företräda, nämligen de organisatoriska och administrativa,
yttra sig över dem.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå, till vars yttrande organisationskommittén
anslutit sig, anför:

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

Till konsistoriets uppgifter vill lärarkollegiet lägga skyldigheten att yttra sig
över fakulteterna/sektionernas petita. Konsistoriet skulle härigenom få ökade
möjligheter att samordna och leda universitetets utbyggnad, vilket torde vara
särskilt viktigt när det gäller frågor, som rör mer än en fakultet.

Lärarkollegiet vid tandläkare g skolan i Malmö anför:

Kollegiet finner att utredningen syftar till en viss upplösning av universitetets
centrala roll för fakulteter och institutioner speciellt för förhållandet gentemot
kanslersämbete och departement. Viktiga uppgifter, t. ex. petita-arbete, vilka
förut ansetts tillhöra universitetets gemensamma angelägenheter, överföras exklusivt
till fakulteterna. Med hänsyn till de intressen kollegiet har att bevaka, väcker
emellertid denna tendens till decentralisering av universitetsfunktioner och
självständiggörande av fakulteterna ingen gensaga från kollegiet.

Kanslern anför följande:

Den föreslagna ordningen, som sammanhänger med utredningens uppfattning
om petitaärendenas handläggning på kanslersnivån, ansluter sig också till utredningens
grundtanke att vetenskapliga bedömningar på det lokala planet skall
äga rum uteslutande på fakultetsnivå. Ett genomförande av förslaget torde
komma att medföra eu avsevärd minskning i konsistoriets arbete samt möjliggöra
en snabbare handläggning av petitaärendena på det lokala planet. Oavsett
hur frågan om petitaärendenas handläggning på det centrala planet löses, anser
jag mig därför kunna — ehuru icke utan tvekan — tillstyrka den föreslagna omläggningen
på det lokala planet. Jag anser dock att konsistoriet obligatoriskt bör
yttra sig över fakulteternas förslag.

Lärarkollegiet vid jarmaceutiska institutet, vars yttrande institutets styrelse
åberopat såsom eget utlåtande, anför:

Lärarkollegiet förordar, att av fakulteterna till vederbörande fakultetsberedning
ställda petitaframställningar och övriga planeringsförslag överlämnas till
konsistoriet för yttrande, huvudsakligen ur organisatorisk och administrativ synpunkt.
Härigenom kan fakultetsberedningen taga del av fakulteternas förslag i
oförändrad form, samtidigt som fakultetsberedningen genom konsistoriet med
sin kännedom om lokala förhållanden får en samlad bedömning av universitets
totala behov.

Avdelningskollegiet för teknisk fysik vid tekniska högskolan i Stockholm anför:

Avdelningskollegiet vill även till behandling upptaga de kommande avdelningarnas
(sektionernas) handläggande av petitafrågor. Avdelningskollegiet ansluter
sig till utredningen i vad avser dessa frågor. Sektionerna bör sålunda själva
till vederbörande fakultetsberedning ingiva petitaförslag. Avdelningskollegiet är
medvetet om att detta innebär ett betydande ökat ansvar men finner anordningen
ofrånkomlig för att nå paritet med motsvarande universitetsfakulteter,
som framför sina äskanden direkt. Detta är särskilt viktigt vid en teknisk högskola,
eftersom sektionerna (avdelningarna) F och K där har att vända sig såväl
till fakultetsberedningen för matematik och naturvetenskap som till fakultetsberedningen
för de tekniska vetenskaperna. Avdelningskollegiet finner liksom
utredningen, att konsistoriet (kollegienämnden) skall yttra sig över sektionernas
förslag. Som även antydes i utredningens skrivning, bör detta konsistoriets yttrande
innehålla högskolans egna synpunkter på sektionernas resurser i förhål -

231

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196),\

lande till varandra, lokalfrågor m. in., under det att planeringen av institutionernas
utveckling och resurser samt relationerna till landets samlade forskningsoch
utbildningskapacitet ankommer på sagda fakultetsberedningar.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anser att konsistoriets uppgifter
— utöver vad universitetsutredningen föreslagit — bör omfatta jämväl
åliggande att avge yttrande över sektionernas förslag till anslagsäskanden. Lärarkollegiet
fortsätter:

Anslagsäskanden skall enligt lärarkollegiets mening utarbetas av varje institutionsföreståndare
eller i vissa fall i samråd med andra berörda institutionsföreståndare.
Dessa anslagsäskanden skall inges till berörd sektion vilken har att
utarbeta sektionens äskande varvid i vissa fall samrad förutsättes ske mellan av
samma ärende eller fråga berörda sektioner. Sektionens äskande ställes sedan till
fakultetsberedningen men ingives till konsistoriet varefter konsistoriet med eget
yttrande har att vidarebefordra sektionernas äskanden till fakultetsberedningen.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola yttrar:

Även om det kan förutsättas att den centrala beredningen genom besök vid
lärosätena håller sig väl underrättade om sektionernas behov av personella resurser
m. m., synes det motiverat, att konsistoriet såsom lärosätets styrelse yttrar
sig över petitaförslagen.

Konsistoriets yttrande torde innefatta en översiktsbild av de ingivna äskandena
— samt där så bedöms nödvändigt — en angelägenhetsgradering av dessa.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför i huvudsak följande:

Rent principiellt sett framstår uppgiften att framlägga petita som ett väsentligt
led i det organs verksamhet, som skall utöva en allmän vård och tillsyn över
en läroanstalts verksamhet och det planeringsarbete för de gemensamma resursernas
utbyggnad, som även enligt utredningens tanke under alla förhållanden
skulle utföras inom den lokala universitets/högskolestyrelsen, måste självfallet
vara beroende av planläggningsarbetet för lärosätet i övrigt.

Möjligt är att för universitetens del den av utredningen föreslagna ordningen
kan vara lämplig. Beträffande de tekniska högskolorna gäller emellertid, att
verksamhetsområdena för olika avdelningar i flertalet fall gripa in i varandra i
en utsträckning som icke torde ha sin motsvarighet vid övriga lärosäten. Överstyrelsen
vill erinra om att exempelvis vid flera avdelningar teknologerna under
första och andra läroåret åtnjuta undervisning i huvudsak i grundläggande ämnen
och sålunda av lärare knutna till avdelningen för teknisk fysik, dvs. en annan
avdelning än elevens egen fackavdelning. Vidare bör erinras om att flera avdelningar
inom en teknisk högskola till inriktning och innehåll stå varandra betydligt
närmare än sektionerna vid ett universitet.

Detta gör för de tekniska högskolornas del, att planläggningen av utbildningen
och utvecklingen inom de olika avdelningarna bör hållas samman på ett särskilt
sätt. Enligt överstyrelsens mening kräver detta i sin tur att anslagsframställningarna
utformas i ett sammanhang. Ett i efterhand avgivet yttrande över centrala
delar av petita kan enligt överstyrelsens åsikt ej tillgodose samordningsbehovet
härutinnan. Överstyrelsen vill därför bestämt förorda, att — såvitt gäller de
tekniska högskolorna — uppgiften att framlägga petita bibehålies hos det lokala
styrelseorganet (kollegienämnden). Vid sitt ställningstagande till förevarande
spörsmål har överstyrelsen ej förbisett angelägenheten av att vederbörande fakul -

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J

tetsberedning beredes erforderlig tid för behandling av högskolornas petita. Det
är emellertid överstyrelsens övertygelse, att den tidsförlust med avseende å påbörjandet
av behandlingen av från lärosätena inkommande petitaframställningar,
som uppstår för fakultetsberedningen genom att sektionernas (avdelningarnas)
förslag ej ingivas direkt till beredningen, mer än väl kommer att uppvägas av
tidsvinsten i beredningens arbete av att erhålla ett av det lokala styrelseorganet
(kollegienämnden) genomarbetat förslag till anslagsäskanden. Härtill kommer att

den förutsatta förstärkningen av den lokala förvaltningsorganisationen bör _

vill det synas överstyrelsen vara ägnad att möjliggöra en förkortning av den
tid, som för närvarande åtgår för petitaarbetet vid högskolorna.

C. Universitets/högskolestyrelsens organisation

Remissdiskussionen rörande universitetsutredningens förslag till utformning av
den lokala universitets/högskolestyrelsen samt förslagen rörande de skilda styrelseorganens
sammansättning och ställning har varit mycket omfattande. Jag
redovisar i detta avsnitt diskussionen i vad avser den enskilda styrelsen, varefter
jag i ett följande avsnitt redovisar yttrandena över förslaget om samarbetsnämnder
i Lund, Göteborg och Stockholm.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund, anför i sitt
gemensamma yttrande följande:

I fråga om den lokala universitets/högskolestyrelsen vill organisationerna som
sin uppfattning uttala, att det är utomordentligt värdefullt att bevara ett betydande
mått av akademisk självstyrelse på denna nivå av organisationen. Något
lekmannainflytande i den lokala universitetsstyrelsen kan med hänsyn till de på
styrelsen ankommande arbetsuppgifterna icke anses behövligt. Organisationerna
tillstyrker sålunda utredningens förslag i denna del. Vid detta sitt ställningstagande
liar organisationerna utgått från att näringslivets inflytande på lokal
universitetsnivå bör komma till uttryck genom de utbildningsråd som utredningen
föreslår och att detta inflytande enligt förslaget kommer att förstärkas.
De biträder vidare förslaget att rektor skall väljas av de ordinarie akademiska
lärarna för viss tid i sänder. Organisationerna är medvetna om att eu sådan valprocedur
kan tänkas leda till att den utsedde rektorn icke besitter sådan administrativ
förmåga, som kräves i en mera omfattande universitetsförvaltning. De
är emellertid av den uppfattningen, att detta knappast utgör någon nämnvärd
olägenhet, förutsatt att de administrativa göromålen vid universiteten, såsom
utredningen förordat, kommer att handhavas av en väsentligt förstärkt organisation.

En förstärkning av den administrativa apparaten vid universiteten med en
högt kvalificerad befattningshavare såsom chef är även enligt organisationernas
mening ofrånkomlig. Å andra sidan har inom industrin förhågor uttalats att
utredningens förslag — särskilt att universitetsrådet skall ingå i rektorsämbetet

kan vara ägnat att skapa en dualism mellan rektor och den administrative
chefen som kunde fa icke önskvärda konsekvenser. För samarbetet mellan universiteten
och näringslivet — ett samarbete som särskilt i fråga om de tekniska
hogskolorna är värdefullt — vore det utan tvivel väsentligt att näringslivets män
kan vanda sig till en rektor, som verkligen är universitetets chef. Det har också
ansetts tveksamt om ett »dubbelkommando» av detta slag blir funktionsdugligt.

233

Kungl. Maj-.ts proposition nr 50 år 1964

Organisationerna har emellertid utgått från att det också varit utredningens
avsikt att universitetsrådet trots sin i mycket självständiga ställning skall vara
underställd rektor och att fördenskull några komplikationer inte skall behöva
uppkomma. För att emellertid full klarhet härutinnan skall skapas vill organisationerna
förorda att universitetsrådet icke skall ingå i rektorsämbetet.

Sveriges Hantverks- och Industriorganisation (SIIIO) anför väsentligen följande: SIIIO

förordar, att rektor fungerar som högsta förvaltningschef. Det är av
väsentlig betydelse att rektor, som utredningen föreslår, väljes med hänsyn till
vetenskapliga och pedagogiska kvalifikationer. Endast en person med de gedigna
kunskaper om och insikter i respektive lärosätes speciella problem och
arbetsförhållanden, som en sålunda meriterad rektor äger, kan utöva den ledning
och utföra de representativa uppgifter, som åvilar chefen för ett universitet
eller en högskola. Rektor bör vid sin sida få en hög administrativ tjänsteman,
enligt utredningens förslag betitlad universitetsråd.

Universitetets lokala administrativa ledning bör i enlighet med utredningens
förslag åvila ett konsistorium, i vilket rektor ingår som ordförande och universitetsrådet
som föredragande inom sitt verksamhetsfält. Ansvaret för det direkta
vetenskapliga och pedagogiska arbetet bör åvila fakulteter och sektioner.

Skånska Ing enjör sklubb en anför:

Ingenjörsklubben delar helt utredningens åsikt att rektor bör väljas av universiteten
själva. Prorektor bör utses av samma församling, men icke utväljas bland
dekanerna.

Universitet och tekniska högskolor är mycket stora förvaltningsenheter med
årsomsättning på flera tiotal miljoner kronor. Ingenjörsklubben delar därför utredningens
åsikt att förvaltningen bör förstärkas med förvaltningschef. Förvaltningschefen
skall vara en högt kompetent person i minst professors löneklass,
men det måste dock göras helt klart, att rektor är läroanstaltens chef och högsta
företrädare — något dubbelkommando kan ej tolereras.

Styrelsen jör Kooperativa Förbundet accepterar universitetsutredningens förslag
rörande organisationen av den lokala universitets/högskolestyrelsen. Gentemot
vad som anföres i det särskilda yttrandet av en av utredningens experter
anför styrelsen:

Styrelsen anser att den väsentliga frågan i dessa avseenden blir om den föreslagna
organisationen får den administrativa slagkraft som utredningen förutsätter.
Styrelsen kan icke finna, att de akademiska intressegruppernas strävanden
i de avseenden det här är fråga om, kan vara annat än positiva inslag i det organisatoriska
arbetet.

Svenska Teknologjöreningen anför i huvudsak följande:

Universitetsutredningen föreslår att det omedelbara ansvaret för själva administrationen
skall läggas på administrativa chefstjänstemän (universitetsråd).
Därigenom skulle rektorerna helt kunna ägna sig åt forskningen och den vetenskapliga
utbildningen. Svenska Teknologföreningen anser att stora problem kan
komma att uppstå i denna form av dubbelkommando, eftersom högskolornas
verksamhet är av den karaktären att en fortlöpande kontakt mellan den admi 8*

— Dihang till riksdagens protokoll 1961). 1 saml. Nr 50

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 196-4

nistrativa och den utbildande sektorn kräves. Detta samarbete anser föreningen
bli bäst realiserat om rektor i alla frågor är högskolans chef och att han under sig
har den nödvändiga förvaltningspersonalen.

Tekniska Samfundet i Göteborg yttrar väsentligen följande:

Tekniska Samfundet avstyrker att befattningar som universitetsråd inrättas
att under konsistoriet och vid rektors sida vara chef för läroanstaltens förvaltning.
Det torde vara att vänta att en sådan uppdelning av läroanstaltens ledning
kommer att medföra åtskilliga kompetenstvister och svårigheter.

Läroanstaltens administrations- och förvaltningsorgan bör enligt Tekniska
Samfundets åsikt sortera under rektor »såsom universitetets högste företrädare».
För att den av utredningen föreslagna decentraliseringen av besluten skall bli
möjlig förefaller det Tekniska Samfundet rimligt att rektor bör vara Kund.
Maj :ts förtroendeman och inte vetenskapsmännens valda representant. Vid förordnande
av rektor skulle därvid hänsyn tas även till administrativa meriter.
Tekniska Samfundet föreslår därför att det utredes om rektor i denna sin egenskap
bör förordnas, efter lärarkollegiets hörande, av Kungl. Maj:t.

Smålands och Blekinge handelskammare anför väsentligen följande:

Beträffande den lokala styrelseorganisationen menar handelskammaren att
denna bör såsom hittills vila på ett betydande mått av självstyrelse för universiteten
och högskolorna. Någon anledning att rubba den nuvarande maktbalansen
mellan de politiska makthavandena å ena sidan och universiteten och högskolorna
å den andra, föreligger icke. Handelskammaren vill därför förorda universitetsutredningens
förslag att det av den akademiska församlingen utsedda konsistoriet
skall fungera som högsta styrande organ med en av samma församling
utsedd rektor i spetsen.

Förslaget att rektorsämbetet skall ombildas och bestå av två högsta chefstjänstemän,
nämligen rektor som har hand om de akademiska angelägenheterna
och en särskild befattningshavare i samma ställning, universitetsrådet, med uppgift
att leda administrationen i övrigt måste handelskammaren bestämt avstyrka
såsom utgörande en högst olycklig konstruktion. Fn dylik dubblering av ledningen
måste här som eljest ge upphov till ständiga kompetenskonflikter. Förvaltningens
effektivitet måste bli lidande härpå. I än högre grad skulle olägenheterna
av ett dylikt system med dubbelkommando framträda, därest statskontorets
tanke på en generaldirektör i spetsen för förvaltningen skulle vinna gehör.
Angeläget är att ledningen blir enhetlig.

Skånes handelskammare anför i huvudsak följande:

Den nuvarande lokala styrelseorganisationen vilar på självförvaltningens princip.
Om denna principiella självstyrelse för universiteten och högskolorna bör
man enligt handelskammarens mening på allt sätt slå vakt. Den har, såvitt
handelskammaren kunnat finna, i allmänhet fungerat väl. Att i universitetsutredningens
förslag denna självstyrelse i väsentliga stycken bibehålies med
konsistoriet såsom högsta styrande organ och med en rektor som högste styresman,
utsedd av den akademiska församlingen på sätt nu sker, kan handelskammaren
icke annat än hälsa med tillfredsställelse.

Någon anledning att särskilja de akademiska och administrativa funktionerna
synes icke föreligga. Att som statskontoret föreslår anförtro den administrativa
ledningen på lokal nivå åt en av Kungl. Maj:t utsedd ämbetsman med generaldirektörs
ställning, skulle införa en dualism i organisationen, som sannolikt

235

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 1964

komme att få ytterst olyckliga konsekvenser för hela förvaltningen. Här som
inom näringslivet torde en enhetlig ledning bäst främja effektiviteten. Även universitetsutredningen
synes med sitt förslag, att vid rektors sida skulle placeras
ett universitetsråd som chef för administrationen, skatta åt liknande dualistiska
tankegångar. En sådan ordning synes mindre välbetänkt, då den torde inrymma
rika möjligheter till kompetenskonflikter under förutsättning att icke denne
ämbetsman underställes rektor och hans befogenheter klart begränsas.

Handelskammaren i Göteborg anför bl. a.:

Trots de försök till gränsdragning, som gjorts av utredningen, synes det svårt
att få någon konkret bild av kompetensfördelningen mellan rektor och universitetsråd.
Såvitt handelskammaren kan finna måste en organisatorisk anordning
av denna art i praktiken få olyckliga konsekvenser. Handelskammaren har den
uppfattningen, att den högsta ledningen av universiteten och högskolorna alltjämt
bör ligga hos en rektor, vald av lärosätets egna professorer, eventuellt utökade
på lämpligt sätt med vissa andra kategorier av lärare och ämbetsmän.

Handelskammaren i Gefle anför:

Handelskammaren finner det vara värdefullt, om de akademiska läroanstalterna
får behålla sin lokalt kollegiala självstyrelse, även då det gäller ekonomin.
Det måste nämligen anses viktigt, att vetenskapen garanteras möjlighet att fritt
välja forskningsobjekt och metod. Kravet på universitetens och högskolornas
självständighet får därför icke tillbakasättas. En avvägning av detta krav på
självstyrelse och rörelsefrihet mot det offentligas krav och intressen kan enligt
kammarens mening mycket väl ske på det sätt universitetsutredningen föreslagit.
Handelskammaren, som finner universitetsutredningens förslag vara väl ägnat
att ge den lokala universitetsorganisationen smidighet och effektivitet i sitt
arbete, förordar således en lösning enligt dess riktlinjer framför statskontorets
förslag.

Västemorrlands och Jämtlands läns handelskammare anför:

Handelskammaren ansluter sig till statskontorets förslag, vilket innebär, att
den differentierade organisationen får slå igenom i de högsta lokala styrelseorganen.
Handelskammaren anser nämligen, att den av universitetsutredningen
förordade organisatoriska lösningen med styrelseorgan av både administrativ och
akademisk karaktär utgör ett avsteg från de grundläggande organisationsprinciper,
som utredningen i övrigt har tillämpat.

Handelskammaren förordar även statskontorets förslag vad avser den högsta
administrativa styrelsen med en ämbetsman med generaldirektörs ställning som
högsta beslutande instans. Likaså anser handelskammaren, att den lokala administrativa
ledningen och den tillhörande administrationen göres gemensam för
samtliga läroanstalter på en ort.

Svenska Stadsförbundet och Svenska Landskommunernas Förbund anför i
likalydande yttranden i huvudsak följande:

Ett universitet betyder självfallet mycket för den stad och den region där det
är beläget. Detta gäller inte bara de redan bestående lärdomssätena utan säkerligen
i än högre grad de städer till vilka nyupprättade universitet eller andra
högre läroanstalter lokaliseras. För både stadens och universitetets utveckling är
det nödvändigt med en samverkan mellan de båda myndigheternas olika organ

236

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196b

i frågor av gemensamt intresse. Som exempel på dylika ämnen kan nämnas frågor
och synpunkter beträffande stadsplanens utformande, tillgodoseendet av universitetets
eller högskolans behov av mark för byggnader och anläggningar av olika
slag, en för studenterna särskilt anpassad bostadsproduktion, fritids- och gemensamhetsanläggningar
samt studentsociala åtgärder etc. Styrelsen anser sig böra
framhålla dels vikten av att administrativa förutsättningar skapas för smidiga
kontakt- och förhandlingsformer mellan å ena sidan universitet och högskolor
och å andra sidan vederbörande kommun, dels önskvärdheten av att det organ
som skall företräda universitetet i dylika sammanhang verkligen blir förhandlingsdugligt
och får kompetens att förhandla å universitetets eller högskolans
vägnar i alla de frågor, som kan komma upp till överläggning. Inte minst viktigt
i dylika sammanhang är att besked i god tid kan lämnas beträffande olika ställningstaganden
och planerade åtgärder från universitetets sida. Det synes styrelsen
som om dessa frågor måhända inte tillräckligt beaktats av de sakkunniga och
det kan ifrågasättas om inte utredningen borde kompletteras med särskilda överväganden
just med hänsyn till ovan relaterade förhållanden.

SFS anför i huvudsak följande:

SFS vill hänvisa till de allmänna synpunkter, som anföres i utredningens inledande
kapitel rörande den centrala problematiken kring avvägningen mellan
å ena sidan behovet av en effektiv förvaltning, å andra sidan de aktiva forskarnas
legitima önskemål att få ett betryggande inflytande över vetenskapliga bedömningsärenden.

Frågan om styrelseorganens sammansättning är vidare, som utredningen likaledes
anför, nära beroende av den grad av decentralisering man önskar för de
administrativa uppgifterna. Vill man ge de akademiska intressegrupperna ett
avgörande inflytande i de lokala styrelseorganen, kan man knappast föreslå en
ökad decentralisering inom universitets- och högskoleförvaltningen.

Utredningen har föreslagit dels att styrelsen skall befrias från alla moment som
innebär en vetenskaplig bedömning, dels en icke obetydlig decentralisering av
administrativa funktioner. Likväl har utredningen i strid mot det här redovisade
resonemanget stannat för en lösning som innebär, att styrelsen lägges i händerna
på forskarnas förtroendemän genom ett konsistorium bestående av rektor samt
fakulteternas och sektionernas dekaner. Den motivering som anföres härför är
»nödvändigheten av ett förtroendeförhållande mellan förvaltningen och forskarna».
SFS kan inte finna att detta leder till slutsatsen, att forskarna själva bör
bära ansvaret för administrationen. Organisationen vill också än en gång betona
det önskvärda i att de i görligaste mån friställes för sina egentliga uppgifter:
forskning och undervisning. SFS har i stället övervägt ett förslag, innebärande
att konsistoriet ersättes med en av Kungl. Maj:t utsedd kollegial styrelse. I
denna borde lämpligen ingå bland annat rektor och prorektor som vetenskapsmännens
företrädare, chefen för den lokala förvaltningen samt en representant
för läroanstaltens studentkår. Därutöver skulle styrelsen sammansättas av företrädare
för allmänna intressen, inklusive för näringslivet och kommunala myndigheter.
En på så sätt sammansatt styrelse skulle kunna spela en framträdande
roll för planeringen på sikt av läroanstaltens utveckling och utbyggnad, särskilt
i frågor rörande fastighets- och markförvärv. Det bör särskilt understrykas att
denna planering även bör omfatta studentbostadsbyggandet. Eu direkt anknytning
till näringslivet kan innebära en klar fördel för planeringsarbetet, exempelvis
för att främja ett utnyttjande av industrins resurser inom forskningen samt
anskaffande av lärarkrafter i bristämnen.

237

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 ur 196b

En lösning av det här antydda slaget förutsätter en långtgående delegering
från styrelsen till förvaltningschefen. Denne bör direkt underställas universitets/
högskolestyrelsen.

SFS ställer sig tvekande till förslaget om ett särskilt rektorsämbete bestående
av rektor och universitetsrådet. I betänkandet nämns, att vissa delegationsärenden
ej bör handläggas av förvaltningschefen ensam. Några exempel på sådana
ärenden har dock ej givits, och organisationen ifrågasätter om behov av en
sådan delegationsmöjlighet reellt föreligger. Vidare skulle rektorsämbetet direkt
åläggas vissa uppgifter. SFS kan inte tillstyrka att föreståndare för gemensamma
anläggningar skall utses av rektorsämbetet; den uppgiften bör i stället åvila styrelsen.
Det är tveksamt om de återstående, i betänkandet omnämnda uppgifterna
— tillsynen över att institutionerna förvaltas i enlighet med gällande föreskrifter
samt vissa rutinärenden, exempelvis ledigförklarande av vissa tjänster — är av
den betydelsen och omfattningen att de kräver inrättandet av ett rektorsämbete.

SUHAF anför:

SUHAF anser principiellt, att vetenskapsmännen skall frikopplas från de administrativa
avgörandena inom universitetsväsendet. Som en följd härav ansluter
sig förbundet till statskontorets förslag, att den lokala administrativa ledningen
skall läggas hos en av Kungl. Maj:t utsedd generaldirektör.

SUHAF ansluter sig också till statskontorets förslag om inrättande av ett
universitetets råd vid varje läroanstalt.

Beträffande de akademiska styrelseorganen i statskontorets förslag (rektor,
prorektor, konsistorium) yrkar SUHAF bestämt ett helt annat valsystem än det
föreslagna. Rektor, prorektor och ledamöterna av konsistoriet bör utses av ett
valkollegium med företrädare för samtliga lärarkategorier samt studenter. Detta
krav gäller självklart också, om den av utredningen föreslagna styrelsen skulle
genomföras.

En annan uppfattning redovisas av Universitetslärarförbundet (ULF), som
anför i huvudsak följande:

Konsistorierna och rektorerna måste ges en betydligt starkare ställning än som
universitetsutredningen förordat och de nuvarande större konsistorierna bör
på visst sätt bibehållas. Enligt utredningens förslag får man icke en enhetlig ledning
för universiteten och ansvarsfördelningen i toppen är mycket oklar. ULF,
som anser detta vara en väsentlig brist i förslaget, förordar för sin del att konsistorierna
icke blott till namnet utan även till gagnet blir universitetens styrelse.
Rektor skall närmast under konsistoriet vara chef för hela universitetet.

Enligt förbundets mening talar många skäl för ett bibehållande av en motsvarighet
till nuvarande större akademiska konsistoriet för behandling av de
viktigaste principfrågorna. För att få bättre garantier för en tillfredställande
belysning av ärendena måste varje fakultet få minst tre ledamöter i konsistoriet.

Rektor, ordförande, prorektor, vice ordförande, och dekanema (ej prodekanerna)
bildar tillsammans dekankollegiet, på vilket huvuddelen av de icke rutinmässiga
avgörandena förutsätts skola läggas.

Som inledningsvis anförts måste särskilda visstidstjänster (6 år) som rektor
inrättas. Rektorerna skall närmast under konsistorierna och dekankollegierna
vara chefer för hela universiteten inklusive universitetsförvaltningen och måste
därför förutsättas vara heltidsengagerade för denna uppgift och sålunda helt
frikopplade från forskning och undervisning.

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196 k

Rektor bör väljas av de av läroanstaltens lärare, som äger säte och stämma i
någon av läroanstaltens fakulteter/sektioner jämte överbibliotekarien och valet
fastställas av Kungl. Maj:t.

Förbundet anser, att prorektor bör väljas av samma församling som rektor och
ej av konsistoriet.

Enligt förbundet synes det icke vara nödvändigt att lägga det närmaste ansvaret
för denna förvaltning på en chefsadministratör, universitetsrådet. De 3 avdelningscheferna
kan och bör i stället vara direkt underställda den heltidsanställda
rektorn.

SACO anför följande:

SACO tillstyrker inrättandet av en administrativ chefsbefattning vid universiteten.
I utredningens förslag ter sig emellertid kompetensfördelningen mellan
rektor och den administrative chefstjänstemannen något oklar. Fastän SACO har
uppfattat utredningens avsikt så, att universitetsrådet trots sin relativt självständiga
ställning skall vara underställd rektor, finns det enligt SACO:s uppfattning
anledning att antaga att risk för ett »dubbelkommando» kan uppkomma. En
lösning av detta problem vore, att rektor formellt gjordes till chef för förvaltningen.
En sådan ordning skulle emellertid icke vara förenlig med den inställningen,
att de befattningshavare som »producerar» vid universiteten — forskare
och universitetslärare — ostört skall ägna sig åt dessa uppgifter. Den närmast
liggande lösningen av problemet är att så långt som möjligt stadgeenligt skapa
klara gränser, varvid den administrative chefstjänstemannen svarar för de rent
administrativa arbetsuppgifterna. Han blir därvid direkt underställd universitetets
styrelse, konsistoriet, vars ordförande är rektor.

För att ge ökad belysning åt ärendena bör konsistorierna förstärkas med ytterligare
en representant för varje fakultet. SACO anser, att de den administrative
chefen närmast underställda cheferna även bör ingå i konsistoriet.

Utredningen föreslår, att rektor som nu skall utses genom val. Ehuru en sådan
procedur måste anses föråldrad, kan SACO tillstyrka förslaget med hänsyn till
att rektor utåt skall representera universitetet och därmed dess lärare.

För chefen för universitetsadministrationen har utredningen föreslagit benämningen
universitetsråd. SACO finner denna titulatur olämplig. Rådstiteln motsvarar
enligt SACO:s mening — i jämförelse med svensk statsförvaltning i övrigt
— icke den ställning som chefstjänstemannen har. Även med hänsyn till att det
inom den föreslagna oganisationen förekommer ett organ på universitetskanslersnivå
— utbildningsråd — med vilka universitetsrådet kan förväxlas, bör titeln
ändras. SACO föreslår, att chefstjänstemannens titel blir akademidirektör.

TCO yttrar väsentligen följande:

Det mest omvälvande i utredningens förslag avser den lokala universitetsstyrelsen.
Man kan här urskilja två grundtankar, som varit vägledande för utredningens
ställningstagande: dels strävan till ökad decentralisering, dels den inledningsvis
berörda målsättningen att dra gränser mellan å ena sidan ärenden som
kräver enbart vetenskaplig bedömning och å andra sidan ärenden av mera renodlat
administrativ art. Denna gränsdragningsfråga bedömer också TCO som
kärnpunkten i problematiken. Utredningens diskussion härav är synnerligen
intressant. Den utmynnar emellertid i förslag, som har utpräglad kompromisskaraktär
med därav betingade svagheter.

Det synes TCO, som om den ställning universitetsrådet (motsvarande) skulle
komma att få i flera hänseenden måste bli oklar. Sålunda kan beträffande rela -

239

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19G4

tioncrna till rektor noteras, att utredningens beskrivning av rektors och universitetsråds
allmänna uppgifter föga skiljer sig från varandra. Det kan alltså konstateras,
att man skulle få två personer i chefsställning med till en del sammanfallande
funktioner och ansvar. Dylika konstruktioner torde i allmänhet, inte
förbättra eu förvaltningsapparats funktionsduglighet. Visserligen skulle inom
rektorsämbetet universitetsrådet vara underordnad rektor (dock med självständig
reservationsrätt). Men å andra sidan förutsätts delegation av ärenden från
konsistorium kunna ske till universitetsrådet som förvaltningschef — men inte till
rektor.

Enligt TCO:s mening är det tveksamt, om utredningens förslag i här nämnda
avseenden skulle fylla erforderliga krav pa administrativ effektivitet hos universitetsförvaltningen.
Det är väl inte heller ovedersägligt, att »förtroendeförhallandet
mellan förvaltningen och forskarna» skulle bli det allra bästa.

TCO har vidare en principiellt viktig invändning mot sammansättningen av
den lokala styrelsen, konsistoriet. Denna skulle — med undantag av universitetsrådet
— enbart bestå av akademiker, som utsetts av akademikerna själva. Den
lokala styrelsen skulle med andra ord vara en helt intern akademisk angelägenhet.
TCÖ finner inte detta rimligt med tanke på att den lokala universitetsstyrelsen
måste uppbära ansvaret för en verksamhet, som har den största betydelse
för samhället som helhet och som dessutom bekostas med allmänna medel.
I en styrelse av detta slag bör samhällsintresset tillgodoses genom representanter
också för det allmänna.

Enligt TCO:s mening torde statskontorets modell för den lokala styrelsen ge
den effektivaste administrationen. Mot den modellen kan emellertid invändas,
att den ger alltför stor makt åt den administrative chefen. Vidare kan mot statskontorets
förslag sägas, att det visserligen ger utrymme åt allmänintresset men
att detta inte sker på det ansvarsplan som är önskvärt.

TCO förordar en lokal universitetsstyrelse efter ungefär följande modell:

På varje universitetsort inrättas en lokal universitetsstyrelse med högsta ansvaret
på den lokala nivån för de akademiska läroanstalterna på orten. I denna
ingår av de akademiska lärarna vald rektor som självskriven ordförande, pa
samma sätt utsedd prorektor, ytterligare två av den akademiska församlingen
valda representanter, den av Kungl. Maj:t tillsatta högste förvaltningschefen
(universitetsrådet) samt fem andra ledamöter, vilka utses av Kungl. Maj.t som
företrädare för allmänna intressen.

Under den lokala universitetsstyrelsen fungerar universitetsrådet som högste
lokale förvaltningschef, och till denne delegerar styrelsen alla ärenden av förvaltningsmässig
art.

Under universitetsrådet ordnas den gemensamma lokala förvaltningen med
avdelningar allt efter funktioner.

De akademiska organen — fakulteterna/sektionerna samt den akademiska
församlingen och konsistorium med rektor som ordförande — behålls för akademiska
angelägenheter i enlighet med statskontorets förslag.

Med här föreslagen modell borde man kunna vinna fördelarna i statskontorets
förslag och skapa en effektiv förvaltning med långtgående samordning av läroanstalter
på samma ort men utan de med statskontorets förslag förenade riskerna
för administrativt övervälde och alltför långt driven byråkratisering. Man skulle
vidare ha säkerställt allmänintressets inflytande och därmed även gett reella
möjligheter för en decentralisering till lokal nivå i enlighet med intentionerna från
både utredningen och statskontoret. En decentralisering av viktiga ärenden kan
rimligen inte ske utan att allmänintresset blir företrätt i den lokala styrelsen.

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Sveriges Konservativa Studentförbund anför:

Förbundet ställer sig i huvudsak positivt till utredningens förslag till lokal
styrelse. Möjligen kan man ifrågasätta om det inte hade varit rationellt att knyta
samman närbelägna lärosäten än fastare än som föreslagits i utredningen.

Utredningens förslag till uppdelning i administration och akademisk förvaltning
förefaller att bättre än statskontorets tillvarata de mest värdefulla elementen
i universitetens självstyrelse. Med hänsyn till den mycket starka ställning
som universitetsråden kommer att få bör tjänsterna ledigförklaras i vanlig ordning
och konsistoriet därefter ges tillfälle till yttrande över inkomna ansökningar.

Utredningen föreslår att rektor som omväljes för en tredje period skall få personlig
professur vid återinträdandet i vetenskaplig tjänst, medan den ordinarie
professuren ledigförklaras. Detta förslag finner förbundet i princip tillfredsställande
men anser att så bör ske senast då rektor omväljes för sin andra period.
Om så befinnes önskvärt bör emellertid tjänsten utlysas redan tidigare.

Den snabba expansionen av universiteten skapar på den lokala nivån behovet
av en förstärkt administration. Det förefaller oss naturligt att den erforderliga
personalen utgöres av fackmän, såsom fallet är inom en växande del av samhället
i övrigt, även dess privata sektor.

Chefsbefattningen i denna administration måste på grund av sin betydelse
göras konkurrenskraftig gentemot andra statliga och privata topptjänster av
motsvarande slag, vilket vinnes genom att innehavaren placeras på B-löneplan.

Universitetets rektor, vald av de ordinarie lärarna, komme icke att leda den
administrativa apparaten, men skulle entydigt vara forskningens och undervisningens
talesman. Såsom ordförande i läroanstaltens råd är han dess representant
i alla icke specifikt administrativa sammanhang.

Förbundets uppfattning, vad gäller lämpligheten att dela de akademiska och
administrativa funktionerna inom styrelsen, sammanfaller således delvis med
statskontorets förslag till organisation. Detta är emellertid icke fallet vad gäller
administrationens befogenheter.

Stor frihet är i de demokratiska länderna av tradition tillerkänd universiteten
i deras arbete, icke blott forskning. Detta fria arbete utföres av institutionerna
och vi ser i en klar boskillnad mellan deras och administrationens kompetensområden
en säkrare garanti för dess bibehållande än i ett akademiskt inflytande
över administrationen via en rektor med dubbla uppdragsgivare. Att en sådan
boskillnad kan upprätthållas är en central och helt avgörande förutsättning för
att statskontorets förslag på denna punkt skall kunna accepteras. Vi finner således
till skillnad från statskontoret att tillsättning av institutionsprefekt är en
självklart akademisk angelägenhet och bör åvila konsistorium liksom nu är fallet.

Centerns Studentförbund anför:

Studentförbundet kan inte dela statskontorets uppfattning om nödvändigheten
av en uppdelning på två organ, ett för administrativa ärenden och ett för akademiska
ärenden. Studentförbundet kan emellertid inte heller dela utredningens
uppfattning om nödvändigheten av ett organ bestående enbart av representanter
för de ordinarie akademiska lärarna (jämte lärosätets administrative chef). Studentförbundet
anser liksom utredningen, att många av de frågor som den lokala
styrelsen kommer att handlägga »fordrar ett inslag av akademisk bedömning».
Detta tillgodoses emellertid genom beredningen i fakulteter eller för tillfället bildade
kommittéer av »akademisk karaktär». Beslutet bör däremot fattas av ett
allsidigt sammansatt organ representerande jämte akademisk och administrativ

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 196b 241

sakkunskap jämväl samhällsintresset, studenternas intressen och de lokala (kommunala)
intressena.

Vi vill därför föreslå, att universitetets ledning ges åt en styrelse på förslagsvis
11 personer med universitetets rektor som ordförande. I styrelsen bör därjämte
ingå förvaltningschefen, prorektor, ytterligare någon representant för de akademiska
lärarna, studentkårens ordförande samt sex personer utsedda av Kungl.
Maj:t. De sistnämnda bör representera kommunala myndigheter, näringsliv och
det allmänna samhällslivet samt i övrigt äga intresse för universitetens och högskolornas
angelägenheter.

Sveriges Socialdemokratiska Studentjörbund anför:

Förbundet anser att vetenskapsmännen skall frikopplas från det administrativa
arbetet inom universitetsorganisationen. Som en följd härav ansluter sig
förbundet till statskontorets förslag att den lokala administrativa ledningen bör
utövas av en av Kungl. Maj:t efter förslag av universitetets råd utsedd generaldirektör.
Förbundet ansluter sig alltså även till förslaget om ett universitetets råd.

När det gäller de riktlinjer efter vilka organisationen skall uppbyggas, kan man
förenklat säga att det finns två tänkbara synsätt. Det ena ser i administrationens
chef främst en företrädare för de högre vetenskapsmännen, dvs. en förtroendeman
för lärarna. De andra vill i organisationens chef främst se en företrädare för
den centrala förvaltningen, dvs. en generaldirektör utsedd av Kungl. Maj:t. Förbundet
föredrar liksom statskontoret detta senare synsätt, medan det anser att
utredningens kompromiss är ohållbar och utan egna fördelar.

Beträffande det akademiska konsistoriet vill förbundet framhålla att det, som
en konsekvens av förbundets krav på en organisation där institutionerna är de
centrala enheterna, främst kommer att bli ett organ för information och samråd
ovanför fakulteterna men utan beslutanderätt i viktigare frågor. De vetenskapliga
bedömningsfrågorna skall, som förbundet ovan framhållit, i största
möjliga utsträckning avgöras inom institutionerna och i fakultetsberedningarna
samt i någon mån i fakulteterna.

Kommerskollegium anför:

Kollegium anser det icke tillfredsställande därest de akademiska och administrativa
funktionerna på lokal nivå skulle särskiljas. Den administrativa förvaltningen
bör vara underordnad universitetets rektor, som sålunda bör vara den
främste företrädaren för universitetet såväl i akademiska som administrativa
spörsmål.

Kollegium vill även ifrågasätta om det icke är behövligt att en representation
för näringslivsintressena även kommer till stånd saväl inom den lokala universitetsorganisationen
som i kanslerskollegiet.

Riksrevisionsverket anser, att statskontorets förslag från effektivitetssynpunkt
klart är att föredraga framför universitetsutredningens. Verket framhåller att den
administrative chefstjänstemannens tjänstebenämning bör vara en annan än
generaldirektör, förslagsvis akademidirektör.

Emot riksrevisionsverkets yttrande har inom verkets styrelse reservation avgivits
av styrelsens ledamot, generaldirektören I. Löfqvist, vilken hänvisar till
sin reservation i statskontorets styrelse.

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Försvarets jorskningsanstalt anför:

Beträffande den lokala läroanstaltsstyrelsen må anmärkas, att utredningens
förslag väsentligt skiljer sig från statskontorets. I valet mellan dessa två synes
utredningens förslag vara att föredraga, av den anledningen att en så klar gränsdragning
mellan akademiska och administrativa ärenden, som statskontorets
förslag förutsätter, inte i praktiken torde kunna genomföras.

Forskningsanstalten anser, att ansvaret för läroanstaltens ledning såväl i vad
avser frågor rörande administration och ekonomi som forskning och utbildning
bör ligga hos en och samma person. Därför biträder forskningsanstalten i princip
universitetsutredningens förslag om rektorsämbetets uppgifter och rektors ställning
sasom läroanstaltens högste företrädare. Det bör dock av universitetsstadgan
klarare än vad utredningen angivit framgå, att rektor har skyldighet att öva
överinseende över läroanstaltens samtliga angelägenheter. Detta torde bland
annat böra komma till uttryck i stadgan på så sätt, att den avsedda chefen för
den centrala förvaltningen (universitetsråd) har att fullgöra sina uppgifter såsom
befattningshavare underställd läroanstaltens rektor.

Utredningen synes i denna och därmed sammanhängande frågor ha tagit betydande
hänsyn till den tradition av akademisk demokrati, som råder i landets
universitets- och högskoleliv. I en del hänseenden torde ett längre steg från hittills
gängse procedurer vara sakligt sett befogad. Sålunda kan arrangemanget
med en av lärarkåren vald rektor och ett av Kungl. Maj:t utsett universitetsråd
befaras leda till vissa motsatsförhållanden i läroanstaltens administrativa ledning,
vilka skulle kunna undvikas, om rektor utsåges av Kungl. Maj:t efter förslag av
respektive lärarkår.

Länsstyrelsen i Uppsala län, som förordar att den lokala organisationen utformas
på sätt universitetsutredningen föreslagit, anför följande:

Såsom länsstyrelsen tidigare framhållit måste man vid ett särskiljande av universitetens
och högskolornas vetenskapliga och administrativa arbetsuppgifter
göra en avvägning mellan två inte alltid helt förenliga intressen. Rent principiellt
sett är det naturligtvis riktigt, att lärarna undervisar, forskarna forskar och att
andra står för organisationen av verksamheten. Det skulle emellertid enligt länsstyrelsens
mening vara olyckligt om man ansåge sig böra ställa de lärare och
forskare, med vilka hela det högre undervisningsväsendet och forskningen står
och faller, praktiskt taget utan avgörande inflytande i vad det gäller de ekonomiska
och organisatoriska förutsättningarna för själva verksamhetens bedrivande.
Universitetsledningen, såsom den nu är utformad och såsom den enligt
länsstyrelsens mening till sina huvudlinjer även i framtiden bör vara utformad,
behöver otvivelaktigt vid sin sida en betydligt utbyggd och mer effektiv administration
med en chef med säte och stämma i universitetets styrelse, men länsstyrelsen
kan däremot inte finna det nödvändigt och lyckligt att man — såsom
statskontoret föreslår — bryter ut det administrativa organet ur verksamheten
i övrigt, ger det vidgade ekonomiska och organisatoriska uppgifter och gör det
till ett i vissa avseenden överordnat organ.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:

Vad angår den lokala organisationen vill länsstyrelsen endast framhålla, att
statskontorets förslag, att genom anordnandet av ett specialistbetonat administrativt
instrument söka särskilja de akademiska och de administrativa funktionerna
inom läroanstalternas styrelse, torde medföra fördelar framför utredningens
lösning. Det bör bland annat ligga i samhällsintresset att söka frigöra

243

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

forskare och lärare från rent administrativa uppgifter så långt det är görligt.
Vidare synes detta förslag skapa betingelser för ett bättre utnyttjande av tillgängliga
resurser genom specialisering av uppgifter. Utformningen av lokala
administrativa ledningen på anfört sätt skulle vidare innebära, att den gives en
fristående ställning i förhållande till de akademiska intressegrupperna vilket synes
länsstyrelsen enbart fördelaktigt.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Det torde helt allmänt kunna ifrågasättas, huruvida icke risk föreligger för att
den av utredningen föreslagna utformningen av den lokala administrativa ledningen
i vissa fall kan komma att innebära en lägre effektivitet hos administration
sapparaten därigenom att de organ, vilka skall avgöra ofta mycket svarbemästrade
och ömtåliga administrativa frågor, inte givits en tillräckligt fristående
och obunden ställning i förhållande till de akademiska intressegrupperna.
Den organisationsform för läroanstalternas administrativa ledning, som statskontoret
föreslagit och vilken innebär att ledningen göres självständig gentemot
nyssnämnda grupper, synes i och för sig bättre ägnad att tillgodose effektiviteten.
Emellertid måste det rationella i en viss lösning bedömas under hänsynstagande
till alla givna faktorer i sammanhanget. Den organisationsform statskontoret
föreslagit skulle måhända, särskilt med beaktande av vikten av att viss hänsyn
tages till tradition och historiska förutsättningar, betyda en alltför kraftig omedelbar
omvälvning. Länsstyrelsen vill därför ehuru med tvekan ansluta sig till
det av utredningen framlagda förslaget till utformning av den lokala organisationen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar:

För ett i utveckling statt industri- och handelsområde är tillgång till en aktiv
forskningsmiljö och högre utbildningsanstalter av stor betydelse. Verksamheten
vid handelshögskolor, tekniska högskolor, medicinska fajsulteter,. sociologiska
institutioner osv. är å andra sidan nära beroende av områdets näringsliv, samhällsplanering,
sjukvård etc. ,

Dessa förhållanden leder länsstyrelsen till att ta upp fragan om de lokala
intressenas inflytande på universitets- och högskoleväsendet. Då länsstyrelsen
föreslår, att företrädare för allmänna lokala intressen skall ingå i de lokala universitetsstyrelserna,
får detta inte betraktas som uttryck för misstro mot den konsistoriala
formen, sådan den utbildats i vart land. Självfallet är i flera frågor
vetenskapens företrädare mest skickade att vara beslutande. Men det finns frågor,
där en smidig och snabb lösning gagnas av intim samverkan med företrädare
för lokala instanser såsom universitetsstadens och vederbörande landstings
styrelse.

För att kommunen skall bli representerad i styrelsen talar onekligen den nära
samverkan mellan universitetet och kommunen, som är nödvändig, då det gäller
klinisk undervisning och forskning, mark- och planfrågor, bostadsfrågor osv. Ur
andra synpunkter skulle det säkert vara till gagn, om t. ex. näringslivet inom
universitetets huvudsakliga upptagningsområde vore representerat i universitetsstyrelsen.
Under åberopande härav och av vad som tidigare anförts i denna fråga
föreslår länsstyrelsen, att universitetsstyrelsen utökas med förslagsvis tre av
Kungl. Maj :t utsedda företrädare för allmänna lokala intressen.

Länsstyrelsen i Örebro län förklarar sig icke ha nagot att erinra mot universitetsutredningens
förslag. Länsstyrelsen överlämnar vidare yttrande av drätselkammaren
i Örebro, som bl. a. yttrar:

244

Kungl. Maj:ts ''proposition nr BO år 1964.

Läroanstaltens och kommunens/regionens planeringsarbete måste med nödvändighet
komma att intimt beröra och gripa in i varandra. Ett samarbete, som
siktar till ömsesidiga fortlöpande informationer samt synkroniserad aktivitet
måste skapa de bästa förutsättningarna för en lycklig utveckling både för läroanstalterna
och för de orter resp. regioner, till vilka dessa äro förlagda. Samarbetet
bör ske i organiserad form. Då huvudmannaskapet för dessa högre läroanstalter
helt åvilar staten synes systemet med en helt statlig lokalstyrelse principiellt
riktig. På grundval av vad ovan anförts om behovet av samarbete med de lokala
kommunala myndigheterna vill drätselkammaren förorda inrättandet av ett
lokalt samarbetsorgan, sammansatt av representanter för läroanstaltens lokalstyrelse,
kommunen och landstinget.

Veterinärhögskolentredningen yttrar i huvudsak följande:

Det som för närvarande brister i den nuvarande organisationen gäller framför
allt ledningen av den lokala verksamheten vid universiteten och högskolorna.
Veterinärhögskoleutredningen finner universitetsutredningens förslag i förevarande
hänseende icke lämpligt.

Enligt universitetsutredningens förslag kommer nämligen många viktiga frågor
däribland petitabehandlingen beträffande de vetenskapliga institutionerna, att
avgivas vid sidan om såväl rektor som lokalstyrelse (konsistorium).

Enligt veterinärhögskoleutredningens mening skulle man söka en utformning
av den lokala ledningsfunktionen efter följande linjer.

I ledningen för läroanstalter med flera fakulteter bör stå ett konsistorium (styrelse),
bestående av rektor, prorektor samt dekanerna (eller motsvarande). Ordförande
i styrelsen bör vara rektor.

Uppgifterna att leda och samordna verksamheten vid läroanstalten bör när
det gäller frågor av principiell natur eller som eljest är av större vikt, åvila konsistoriet
i dess helhet men i övrigt anförtros åt rektor. Rektor bör för en period
av högst sex ar utses av Rungl. Maj:t på förslag av läroanstaltens konsistorium,
som i ärendet bör höra professorskollegium eller motsvarande.

Rektor bör helt ägna sig åt samordnande och administrativa uppgifter.
Rektorstillsättningen bör ske utifrån bakgrunden att vederbörande skall ha
adagalagt framstående egenskaper saväl som vetenskapsman som administratör.

Med hänsyn till de sålunda uppställda fordringarna torde rektor i allmänhet
komma att utses bland läroanstaltens professorer. Emellertid synes hinder ej
böra möta att välja annan person, som har motsvarande meriter och i övrigt är
särskilt lämplig till befattningen.

Det måste anses lämpligt att rektor har en sådan fristående ställning, att han
kan vara obunden vid ställningstaganden och opartisk i kontroversiella frågor
mellan exempelvis olika institutioner eller fakulteter. På grund härav bör den
som utsetts till rektor i förekommande fall lämna sin professur. Detta medför
da också den fördelen att befattningen kan besättas med annan ordinarie innehavare.
En särskild rektorsbefattning bör under sådana förhållanden inrättas vid
läroanstalten.

Statskontoret anför:

De båda förslagen överensstämmer i uppfattningen att en omfattande decentralisering
från kanslers- (överstyrelse-)nivån bör genomföras och att sålunda
de lokala styrelseorganen skall utrustas med ett avsevärt större självständigt
ansvar för olika avgöranden än de hittills haft. Utredningen utgår från, att den

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196b 245

lokala universitets/högskolestyrelsens uppgifter bör vara av avsevärt mera renodlat
administrativ art än de f. n. är. Detsamma gäller rapporten, vilket sammanhänger
med den organisation och de arbetsuppgifter som föreslås för kanslers/överstyrelsenivån.

Utredningens förslag kan i jämförelse med rapportens med stark förenkling
karakteriseras så, att hos utredningen generaldirektörsbefattningen motsvaras
av två, nämligen rektors- och universitetsrådsbefattningarna. Inom ett universitetscentrum
skulle alltså kunna komma att finnas ett flertal administrativa
chefstjänstemän. Konsistoriet, som i rapporten betraktas som ett kollegialt
organ för vetenskapliga bedömningsfrågor, blir enligt utredningens förslag universitetets
styrelse med ansvar för alla dess angelägenheter, akademiska såväl
som administrativa, vari också inbegripes frågor rörande den ekonomiska förvaltningen.
Den avsedda delegeringen väntas dock medföra, att flertalet av
de ärenden som i rapporten förutsatts bli avgjorda genom enrådighetsbeslut
av generaldirektören, enligt utredningens förslag skall avgöras av rektorsämbetet,
dvs. rektor jämte universitetsrådet (resp. byråchef) eller av den senare
ensam. Enligt utredningens uppfattning, ådagalagd genom dess förslag till förvaltningsorganisation
i Göteborg, skall dock hinder icke föreligga för att de
olika läroanstalternas förvaltningsapparat under ledning av en gemensam
chefstjänsteman (universitetsrådet) integreras på nivån under rektorernas.

Den i rapporten föreslagna organisationsutformningen innebär enligt statskontorets
mening alltfort en i fråga om förvaltningseffektivitet överlägsen lösning,
som tillika möjliggör den avsedda decentraliseringen av åtskilliga administrativa
beslut från överstyrelsenivå till den lokala administrativa ledningen.
Organisationslösningen anvisar former för en radikal förkortning av ärendevägarna.
I princip erfordras endast en beredning och ett beslut vid ett ärendes
handläggning. Organisationsutformningen säkerställer vidare en kontinuerligt
likformig ärendehandläggning vid de skilda universiteten/högskolorna. Statskontoret
förordar alltså bestämt en organisation enligt dessa riktlinjer.

Om man emellertid i likhet med utredningen vill låta alla ärendetyper höra
hemma under konsistorium och rektorsämbete fordras enligt statskontorets
uppfattning att man drar konsekvenserna härav genom att klarare markera
rektors ställning såsom motsvarighet även till den i rapporten föreslagne generaldirektören.
I synnerhet gäller detta om man vill behålla de nyss berörda
decentraliseringsmöjligheterna. Det kan da knappast ifragakomma att rektor
tillsättes genom val av, huvudsakligen, universitetets ordinarie lärare; Kungl.
Maj :t bör tillsätta rektor utan särskild kandidatnominering. Statskontoret delar
utredningens uppfattning att rektor med av utredningen avsedda uppgifter bör
kunna utses även bland personer utanför professorskretsen och överhuvudtaget
utanför universitetsvärlden.

Beträffande konsistoriets sammansättning gäller enligt statskontorets mening,
att vid en organisation, som innebär att rektor är läroanstaltens administrative
chef, ett inslag av företrädare för allmänna intressen är motiverat. Dessa
bör utses av Kungl. Maj:t och det på detta sätt sammansatta konsistoriet,
vari rektor är ordförande, skall fungera såsom universitetets styrelse.

Vid den nyss angivna konstruktionen av rektorsämbetet ifrågasätter statskontoret,
huruvida behov föreligger av ytterligare en chefstjänsteman — universitetsrådet
— vid rektors sida i de fall, då universitetsförvaltningen har att
betjäna endast en läroanstalt. En mellanliggande instans mellan rektor och
sektionscheferna kan visserligen friställa rektor för arbetsuppgifter av central

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

betydelse. Denna effekt torde emellertid i lika hög grad kunna uppnås genom
en beslutsdelegation till de enligt både utredningens och rapportens förslag kvalitativt
starka administrativa sektionerna och genom att det föreslagna prorektoratet
inrättas.

Beträffande utredningens förslag att en av dekanerna skall fungera som prorektor
anför statskontoret i huvudsak följande:

Denna koncentration av två uppgifter hos samma person — uppenbarligen
föreslagen endast i syfte att begränsa konsistoriets numerär — synes olämplig.
En särskild prorektorsbefattning bör enligt statskontorets mening bibehållas;
prorektor bör utses på samma sätt som rektor.

I fråga om det föreslagna rektorsämbetet anför statskontoret väsentligen följande: Om

rektor skulle uppfattas i första hand som administrativt överhuvud för
universitetet och tillsattes under däremot svarande former, skulle det te sig
naturligt att rektor äger fatta enrådighetsbeslut på samma sätt som verkschefer
i allmänhet. Den av utredningen förordade dualistiska principen synes i så fall
onödigt komplicerad. Då rektors beslut givetvis fattas efter föredragning och
med reservationsrätt för föredraganden, skulle den här angivna ändringen icke
medföra större reell skillnad; den innebure emellertid en anpassning till sedvanlig
förvaltningspraxis.

Sammanfattningsvis finner statskontoret att utredningens förslag beträffande
den lokala styrelsen icke är lämpat att ligga till grund för en reform.

Statskontorets här redovisade yttrande rörande organisationen av den lokala
universitets/högskolestyrelsen är icke enhälligt. Tre reservanter* 1, till vilka den
särskilt förordnade föredraganden anslutit sig, anför:

Ledningen för en läroanstalt bör i fråga om såväl administrativa som rent
akademiska frågor vara koncentrerad hos en person. Den i utlåtandet angivna
alternativa organisationsutformningen bör därför väljas i stället för den i rapporten
föreslagna.

En av reservanterna2 förordar bibehållande av universitetens rätt att välja
rektor. Motiveringen sammanfaller med motiveringen för samme reservants förord
för bibehållande av kanslersvalet. Denna motivering har redovisats ovan
under avsnittet III. Universitets/högskoleväsendets centrala ledning (s. 120).

Föredraganden i statskontorets styrelse anför följande särskilda mening:

Den alternativt förordade organisationsutformningen har som bestämd förutsättning,
att rektor utses av Kungl. Maj:t. Med denna princip bör dock kunna
förenas ett system enligt vilket rektor utses efter förslag, i vars tillkomst de
ordinarie akademiska lärarna medverkat, dvs. ett system motsvarande det som
för närvarande tillämpas vid farmaceutiska institutet och vid de under jordbruksdepartementet
hörande högskolorna.

1 Generaldirektören I. Löfqvist, direktören G. Luthman och ledamoten av riksdagens andra kammare,
redaktören M. St&hl.

1 Redaktören M. Ståhl.

247

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196J+

Teologiska jakidteten i Uppsala anför i huvudsak följande:

Fakulteten liar svårt att inse att några olägenheter skulle vara förenade med
den nuvarande utformningen av konsistorierna i ett större och ett mindre, hördelen
med denna anordning är eu mera demokratisk representation, varigenom
opinionen bland universitetets professorer får komma till uttryck. För den händelse
att det större konsistoriet avskaffas, bör det mindre konsistoriet i varje
fall göras fylligare, så att personer intresserade och skolade i ekonomiska ärenden
ingår däri.

Statskontorets förslag förutsätter att det under alla omständigheter skulle
vara möjligt att draga en skarp gräns mellan vetenskapliga och administrativa
ärenden, ett betraktelsesätt som enligt fakultetens mening icke vittnar om djupare
erfarenhet av universitetens sätt att fungera. Fakulteten anser det vara
ett betydande framsteg, icke minst ur kostnadssynpunkt, att universitetsutredningen
så klart avvisat tanken på att förvandla universitetsförvaltningarna till
ämbetsverk med generaldirektörer som chefer. Även mot det av utredningen
framlagda förslaget kan emellertid vissa invändningar riktas. Det har således
icke heller i detta fall av utredningen uppvisats vilka olägenheter, som kan anses
vara förenade med nuvarande organisation. Framförallt har emellertid
förhållandet mellan rektors och det föreslagna universitetsrådets befogenheter
och åligganden icke på ett tillfredsställande sätt fixerats. Fakulteten anser för
sin del att rektor alltjämt bör vara chef för den centrala förvaltningen vid universitetet.
Därest den föreslagna befattningen dock skulle tillskapas, är fakulteten
av den åsikten, att det i stadgan klart skall utsägas att universitetsrådet
är underställd rektorsämbete och konsistorium. Fakulteten kan icke finna att
det av utredningen uppvisats att innehavaren av en sådan (enligt fakultetens
mening onödig och kostnadsökande) befattning skulle stå i något slags speciellt
ansvarsförhållande till Kungl. Maj:t och finner därför att därest befattningen
inrättas intet skäl föreligger att vid tillsättningen avvika från normalt tillsättningsförfarande.

Fakulteten anser att rektor alltjämt såsom universitetets förtroendeman och
primus inter pares bör väljas av den akademiska församlingen. Detsamma bör
gälla för prorektor. Fakulteten kan heller icke finna att någon sådan förändring
i rektors arbetsuppgifter kan komma att inträda att det motiverar särskilda
önskemål om hans kvalifikationer. Under sådana omständigheter är det svårt
att inse lämpligheten i den föreslagna stadgans § 29: »Valbar till rektor är den
som med hänsyn till vetenskapliga och pedagogiska kvalifikationer finnes därtill
skickad.» Det är icke lätt att se vilken nytta rektor kan ha av dessa eventuella
kvalifikationer under utövandet av sitt mandat. Han skall ju icke längre uppehålla
sin professur och förutsättes således tagas i anspråk av andra uppgifter
än forskning och undervisning.

Juridiska jakidteten i Uppsala anför:

För Uppsala universitets del bör drätselnämnden bibehållas. Skall framdeles
endast ett konsistorium finnas, bör detta enligt fakultetens mening göras något
större än som föreslagits. Skulle drätselnämnden avskaffas, borde den nyss förordade
utvidgningen av konsistoriet göras på sådant sätt, att konsistoriet förstärktes
med förslagsvis tre av den akademiska församlingen valda ledamöter
med särskild erfarenhet av ekonomiska frågor. I konsistoriet bör också ingå
en särskilt vald prorektor.

Rektor bör enligt fakultetens mening få en ställning, genom vilken hans chefskap
för den lokala administrationen klart markeras, och erhålla en däremot

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

svarande avlöning. I fråga om det föreslagna systemet med universitetsråd känner
sig fakulteten tveksam. Om en tjänst som universitetsråd införes, bör innehavaren
klart vara underordnad rektor, och bestämmelserna om hans funktioner
böra förtydligas. Det förefaller t. ex. oklart, hur man skall tolka orden ’i närvaro
av universitetsrådet’ i den föreslagna stadgans 24 §. Förhållandet bör vara analogt
med en landssekreterares ställning i förhållande till landshövdingen. Även
regeln om föredragning i 27 § förefaller oklar. Universitetsrådstjänsten bör icke,
såsom utredningen föreslår, besättas genom förordnande efter anmälan utan tillsättas
på vanligt sätt efter ansökningsförfarande.

Enligt fakultetens mening bör det emellertid övervägas, om icke det hävdvunna
systemet med två likställda avdelningar av den lokala förvaltningen
— kansliet och räntekammaren — och följaktligen två sidoordnade, rektor
underställda administrativa chefer är att föredraga framför utredningens förslag.

Medicinska fakulteten i Uppsala ansluter sig till universitetsutredningens förslag
rörande organisationen av den lokala universitetsledningen. Dock anser
fakulteten, att rektors professorstjänst redan efter första omvalet bör föras över
stat.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anför väsentligen följande:

Beträffande konsistoriernas framtida utformning och kompetens vill sektionen
biträda förslaget, att i fortsättningen endast ett konsistorium skall fungera som
universitetets styrelse.

Det förefaller som om gränsdragningen mellan rektors och det föreslagna universitetsrådets
befogenheter och åligganden ej är tillräckligt klart definierad.
Därest det anses riktigt — något som sektionen för sin del icke blivit övertygad
om — att ett universitetsråd skall fungera som chef för den för universitetet
gemensamma administrationen, bör han enligt sektionens åsikt vara klart underställd
rektor och konsistorium.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala anför i huvudsak följande:

I sitt ställningstagande till de olika instanserna i den lokala universitetsstyrelsen
synes utredningen enligt sektionens mening ha underskattat den bestående
organisationens värde. Den nuvarande relationen mellan de större och de mindre
konsistorierna och drätselnämnden är enligt sektionens mening väl avvägd.
Utredningen har icke förebragt någon övertygande motivering, varför det större
akademiska konsistoriet och drätselnämnden skulle avskaffas. Det är visserligen
sant, att det större akademiska konsistoriet efter den senaste universitetsreformen
icke längre har samma stora värde för sammanhållningen och relationerna
mellan de olika fakulteterna. Det vore emellertid synnerligen olyckligt
om den gemenskap, den universitas, som de större konsistorierna representera,
skulle försvinna. Sektionen föreslår för sin del, att de nuvarande konsistorierna
och den nuvarande drätselnämnden bibehålies oförändrade, alternativt att det
föreslagna ensamma konsistoriet utökas till att omfatta förutom dekaner och
prodekaner^ minst en vald representant för varje sektion eller odelad fakultet
och att i så fall ett sådant påbyggt konsistorium utser ett förvaltningsutskott,
som har att fullgöra den nuvarande drätselnämndens uppgifter.

Enligt sektionens uppfattning är en förstärkning av rektors ställning önskvärd.
Utredningens förslag innebär emellertid jämfört med gällande statuter och stadgar
en försvagning icke blott formellt sett utan även i realiteten. Beträffande

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964 249

utredningens förslag om en administrativ tjänst, benämnd universitetsråd, som
under konsistoriet skulle vara chef för universitetets gemensamma administration,
anser sektionen, att därest en sådan tjänst trots allt skulle beslutas, tjänstens
innehavare bör vara direkt underställd rektor och tillsättas efter vanligt
ansökningsförfarande och efter förslag till Kungl. Maj:t av universitetet.

Matematislc-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala anför:

Vad beträffar konsistoriets framtida sammansättning vill fakulteten föreslå
att möjlighet gives att komplettera detta med förslagvis två ledamöter med
särskild erfarenhet i exempelvis ekonomiska frågor. Dessa ledamöter bör väljas
på samma sätt, som föreskrives rörande val av rektor.

Särskilt prorektor bör utses.

Beträffande det föreslagna överstatförandet av rektors professorstjänst föreslår
fakulteten, att detta måtte ske redan efter det första omvalet.

Drätselnämnden vid universitetet i Uppsala anför väsentligen följande:

Drätselnämnden ansluter sig helt till utredningens förslag, att universitetets
högsta ledning skall utgöras av endast ett organ — konsistorium — med de
uppgifter och befogenheter utredningen föreslår. Därigenom erhålles enligt drätselnämndens
uppfattning en önskvärd enhetlighet i universitetets ledning och en
tillräckligt fast sammansatt och effektiv styrelse. Drätselnämnden avstyrker
bestämt en organisation av universitetets högsta ledning enligt de riktlinjer som
framlagts i statskontorets förslag.

Det är ofrånkomligt och önskvärt att konsistoriet på styrelseplanet har tillgång
till personer med sakkunskap, erfarenhet och intresse för de frågor som
rör fondförvaltningen. Särskilt skötseln av universitetets fastighetsinnehav medför
ett stort antal ärenden, som icke lämpligen kunna handläggas på konsistoriesammanträden
utan böra delegeras till ett särskilt organ, i huvudsak motsvarande
den nuvarande drätselnämnden.

Ett väsentligt värde ligger i att vid förvaltningen kunna ta i anspråk den
expertis, som finnes inom universitetets egen krets och att taga till vara det
stora intresse och vilja till personligt engagemang som är tillgängligt. Detta
kan åstadkommas endera genom att det föreslagna konsistoriet utökas med
vissa valda ledamöter samt att konsistoriet tillsätter ett särskilt utskott, till
vilket vissa ekonomiska ärenden delegeras, eller ock att konsistoriet till ett
sådant utskott väljer personer, som ej äro konsistorieledamöter.

Ur de synpunkter på administrationen och förvaltningen som drätselnämnden
har att företräda synes frågan om vilket av de ovannämnda alternativen man
väljer icke vara av väsentlig betydelse.

Större konsistoriet i Uppsala anför i huvudsak följande:

Huruvida såsom utredningen föreslår det i fortsättningen bör finnas endast
ett konsistorium eller den nuvarande ordningen bör bevaras, är en fråga som
icke är så alldeles lätt för konsisoriet att taga ställning till. Vissa skäl tala förvisso
för ett bevarande av den nuvarande organisationen, tack vare vilken en rationell
arbetsfördelning genomförts. Om större konsistoriet avskaffas, innebär
detta i själva verket ett avsteg från de demokratiska principer, som hittills tilllämpats
i universitetens självstyrelse. Konsistoriet kan för sin del icke finna
att några mera påfallande fördelar uppnås genom denna reform, för vilken utredningen
icke förebragt verkligt bärande skäl. Genom bibehållande av större
akademiska konsistoriet är det möjligt att låta opinionen inom lärarkåren

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1965

komma till ett mera representativt uttryck än som kan bli fallet i en så liten
grupp som det av utredningen föreslagna nya konsistoriet. Hittillsvarande erfarenheter
av konsistoriernas roll som samordnande organ i sakkunnigärenden,
vid petitabehandling och som remissinstans i besvärsärenden ha varit övervägande
positiva. Konsistoriet ifrågasätter därför om icke den nuvarande ordningen
kan bibehållas, eventuellt med någon omorganisation av formerna för
ledamotskap i konsistorium och drätselnämnd.

Om man däremot väljer en organisationsform som den av utredningen föreslagna,
med endast ett konsistorium och ingen drätselnämnd, anser konsistoriet
a-tt detta reducerade konsistorium i varje fall vid Uppsala universitet ovillkorligen
måste innesluta personer med särskild kompetens i ekonomiska och förvaltningsmässiga
frågor. Det föreslagna konsistoriet bör därför utökas med prorektor
och med tre av akademiska församlingen valda ledamöter förtrogna
med ekonomiska och administrativa spörsmål.

Konsistoriet anser att rektor och prorektor liksom hittills bör väljas av den
akademiska församlingen. Utredningen föreslår att rektors professur föres över
stat vid val för en tredje mandatperiod, ett förslag som konsistoriet dock vill
ändra därhän att hans professur föres över stat vid början av andra mandatperioden.
Med hänsyn till den omständigheten att ingående kännedom om universitetets
verksamhet och förvaltning i varje fall för Uppsala universitets del
måste anses vara ett oundgängligt villkor för att rektors åligganden på ett
tillfredsställande sätt skola kunna fullgöras, avstyrker konsistoriet på det bestämdaste
utredningens förslag att till rektor må kunna utses person utanför
kretsen av universitetets professorer.

Utredningens förslag innebär i allmänhet både formellt och reellt en försvagning
av rektors ställning. Vidare blir hans position gentemot det föreslagna
konsistoriet rätt obestämd. Det bör vara klart utsagt att rektor är underordnad
konsistoriet såsom universitetsstyrelse, utom i de fall, där annorlunda är särskilt
stadgat. Oklarhet råder också i fråga om rektors ställning i förhållande till det
föreslagna universitetsrådet. Formuleringen i § 2 finner sålunda konsistoriet
anmärkningsvärd. Där utsäges nämligen att det »vid rektors sida finnes ett universitetsråd»,
en ordalydelse som antyder att universitetsrådet i förhållande till
rektor intager en sidoordnad ställning. Likaså heter det i § 23 att »rektorsämbetet
skall öva inseende över allt, som rör universitetet» etc., men då har väl att
märka under rubriken »Rektorsämbetet» upptagits även universitetsrådet,
men anmärkningsvärt nog icke prorektor.

Konsistoriet, som finner de här anförda formuleringarna icke blott otydliga
och därför olyckliga utan jämväl allvarligt befarar att dylika bestämmelser äro
ägnade att avsevärt försvaga rektorsämbetets arbetsduglighet och auktoritet,
anser att det i stadgan bör klart utsägas att universitetsrådet, för det fall att
en sådan post inrättas, är underställd rektor.

Med den principiellt förenklade organisation som konsistoriet för sin de! helst
skulle se tillämpad även i framtiden bortfaller också behovet av ett särskilt
universitetsråd, en befattning, vars inrättande enligt konsistoriets åsikt är
ägnat att i universitetsförvaltningen skapa en olycklig dualism i chefsförhållandena,
alldeles frånsett den omständigheten att det torde möta hart när
oöverstigliga svårigheter att finna en person, besittande både den administrativa
förmåga och den ekonomiska insikt som erfordras för den tänkta befattningen.
Gränserna mellan rektors och det föreslagna universitetsrådets befogenheter
bli i realiteten synnerligen svåra att draga med därav följande risker för
kompetenskonflikter.

251

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

Konsistoriet har redan uttryckt sin bestämda asikt att det, därest befattning
som universitetsråd inrättas, klart skall stadgas att han är rektor underställd,
men anser den föreslagna befattningen vara onödig och endast ägnad att
komplicera och fördyra förvaltningen. Chef för universitetsförvaltningen skall
rektor vara.

Juridiska fakulteten i Lund anför huvudsakligen följande:

Beträffande universitetsstyrelsens organisation vill fakulteten föreslå en viss
utvidgning av konsistoriet för tillvaratagande av den sakkunskap, som för närvarande
finnes representerad i drätselnämnden. Utöver de av utredningen föreslagna
ledamöterna bör konsistoriet tillföras ytterligare tre valda ledamöter,
av vilka en lämpligen bör vara jurist. __

Rektors ämbetstid bör såsom hittills, och i likhet med vad som föreslås tor
dekanerna, vara tre år. Fakulteten hälsar med tillfredsställelse förslaget, att av
rektor innehavd tjänst vid universitetet skall föras över stat och den på stat
uppförda tjänsten återbesättas, om rektor omväljes efter två tjänstgöringsperioder.
Fakulteten anser emellertid, att denna åtgärd bör vidtagas redan vid

första omvalet. . .

Prorektor bör utses enligt samma principer som hittills. I kontinuitetens
intresse bör prorektor äga närvara vid avgörande av ärenden, som ankomma
på rektorsämbetets prövning.

Det av utredningen föreslagna universitetsradets ställning förefaller fakulteten
synnerligen oklar. Arbetsfördelningen inom rektorsämbetet, i vilket universitetsrådet
skall ingå utan att äga någon beslutanderätt, torde i praktiken kunna
komma att medföra svårigheter. Vidare kan oklarhet befaras i fråga om kompetensfördelningen
mellan rektorsämbetet samt universitetsrådet i dennes egenskap
av förvaltningschef.

Humanistiska fakulteten i Lund yttrar väsentligen följande:

Den föreslagna ordningen skulle enligt fakultetens uppfattning komma att
innebära en dualism, som kan leda till allvarliga konsekvenser. Den administrativa
ledningen bör vara helt underställd universitetets rektor.

Fakulteten är av den bestämda meningen, att rektor bör väljas bland universitetets
ordinarie lärare. Endast dessa kan förutsättas vara insatta i alla de
frågor, som det ankommer på rektor att avgöra. Däremot hälsar fakulteten
med tillfredsställelse förslaget, att om rektor blir omvald för en tredje mandatperiod,
hans ordinarie lärartjänst förs över stat och den på stat uppförda tjänsten
återbesättes. Fakulteten finner emellertid olägenheterna med att rektors
professur uppehälles av vikarie vara sa stora, att den vill förorda, att den av
utredningen föreslagna anordningen inträder redan när rektor väljes för en andra
mandatperiod.

Större konsistoriet i Lund anför — i nära anslutning till den ekonomiska fakultetens
yttrande — i huvudsak följande:

Universitetsutredningens förslag, att de nuvarande konsistorierna och drätselnämnden
sammanslås till ett enda kollegialt styrelseorgan, benämnt konsistoriet,
synes vara lämpligt. Emellertid torde sammansättningen av det nya konsistoriet
icke vara till alla delar ändamålsenlig. Det kan för det första anmärkas, att den
med all sannolikhet kommer att lida brist på kontinuitet. Erfarenheten hittills
talar för att flertalet dekaner på grund av den stora arbetsbördan inte kommer

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196tf

att vilja fungera längre tid än den obligatoriska treårsperioden. Detta skulle
föra med sig att konsistoriet vart tredje år mer eller mindre fullständigt förnyades.
Det har hittills varit en styrka, att den kvalificerade juridiska och ckonomiskt-administrativa
sakkunskap, som ett universitet alltid förfogar över bland
sina forskare/lärare, kunnat på ett kontinuerligt sätt bli representerad i drätselnämnden,
vars ledamöter, fastän valda för treårsperioder, brukat fungera under
lång tid. Om det nya konsistoriet skall övertaga även de ekonomiskt-administrativa
ärendena synes det därför nödvändigt att det kompletteras och får större
inslag av kontinuitet. Detta kan lämpligen ske på så sätt, att konsistoriet utökas
med prorektor samt med tre av den akademiska församlingen valda ledamöter,
vilka bör utses med hänsyn tagen till intresse och erfarenhet av ekonomisktadministrativa
angelägenheter och vilka bör förutsättas fungera period efter
period. Att härigenom konsistoriets ledamotsantal kommer att ökas från ungefär
12 till 16 kan icke menligt inverka på konsistoriets funktionsduglighet. Eu
lämplig anordning synes vara, att rektor, prorektor och de tre av akademiska
församlingen valda ledamöterna bildar ett konsistoriets arbetsutskott för ekonomiskt-administrativa
ärenden, som ej är av större principiell betydelse.

Genom förslaget om universitetsråd skapas ett egendomligt dubbelkommando
över förvaltningen. Å ena sidan säger universitetsutredningen, att universitetsrådet
under konsistoriet skall fungera som chef för den samlade universitetsförvaltningen.
Å andra sidan uttalar den, att rektor skall ha det högsta överinseendet
även över förvaltningscheferna. Uppdelningen av befogenheter mellan
rektor och universitetsråd blir därmed oklar.

Det är ett misstag att tro, att tva toppchefer skall kunna åstadkomma bättre
samordning och effektivitet i förvaltningen. Resultatet kan snarare väntas bli
det motsatta. Universitetsförvaltningen måste ledas av en enda person. Denna
måste, för att tala med universitetsutredningen, vara en medlande och förmedlande
kraft, som kan garantera det samspel mellan vetenskap — och kan man
tillägga utbildning — samt förvaltning som är nödvändigt för universitetsverksamheten.
Då de vetenskapliga och utbildning smässig a frågorna är så
sammanvävda med förvaltningsaspektema, att de vid beslutfattandct i allmänhet
ej kan skiljas åt, är endast en universitetslärare tänkbar på denna post.

Att en universitetsrådsbefattning inskjutits mellan rektor och förvaltningen
kan ha berott pa att man ej ansett sig ha tillräckliga garantier för att rektor —
som ju måste väljas av forskarna/lärarna för att den ytterst viktiga principen
om forskningens frihet skall bli understruken på ett effektivt sätt — alltid har
tillräcklig administrativ förmåga. En sådan misstro är dock oberättigad. För
forskarna/lärarna är det under nutida förhållanden av yttersta vikt att deras
valda representant besitter administrativ förmåga, förhandlingsskicklighet o. d.
och sådana egenskaper kommer därför nödvändigtvis att spela en avgörande
roll vid valet.

Systemet med en chef, utsedd på grund av sin allmänna erfarenhet och duglighet,
och ett antal honom direkt underställda avdelningar eller byråer förekommer
allmänt inom statsförvaltningen t. ex. vid de centrala verken och vid länstyrclserna.
Det finns ingen anledning att antaga, att ett sådant system skulle vara
mindre lämpat för universitetsorganisationen. Tvärtom har det där fungerat
utomordentligt väl under den för alla oväntat stora expansion, som universiteten
genomgått under det senaste decenniet. Det torde därför kunna sägas, att
intet annat system är överlägset när det gäller att klara upp de ännu större
påfrestningar som det kommande decenniet kan väntas föra med sig.

Av det sagda följer, att enligt konsistoriets mening rektor bör vara universite -

253

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196-4

tets högste styresman och tillsättas enligt samma principer som för närvarande
av den akademiska församlingen. Valet bör avse en tid av tre år, icke fyra.

Prorektor bör väljas enligt samma principer som hittills.

Det måste bli svårt för en enda person att behärska så olikartade frågor som
kansli- och informationsärenden, ekonomisk-administrativa ärenden, däribland
en för universiteten egenartad omfattande egendomsförvaltning, samt pedagogiska
och andra utbildningsfrågor. Det är uteslutet, att ett universitetsråd skulle
på ett effektivt sätt kunna utöva en verklig driftsledning på alla dessa disparata
områden.

Rektors professur måste upprätthållas av vikarie såsom också regelmässigt
skett hittills. En docent bör emellertid ej tvingas att åtaga sig ett sådant vikariat
för längre tid än tre år, eftersom i annat fall hans framtidsutsikter på den
akademiska banan kan äventyras. Även för institutionen och för eleverna på
högstadiet kan det medföra synnerligen allvarliga olägenheter att rektors professur
upprätthålles av vikarie under så lång tid som mer än tre år. Konsistoriet
vill av dessa skäl livligt tillstyrka universitetsutredningens förslag, att rektors
tjänst föres över stat och den på stat uppförda tjänsten återbesättes, men anser
att dessa åtgärder bör vidtagas redan då rektor omväljes efter en första treårsperiod.

Medicinska fakulteten i Göteborg anför:

Fakulteten vill bestämt reservera sig mot universitetsutredningens förslag
att en administrativ befattning inrättas, vars innehavare realiter blir sidoordnad
rektor. Den senare bör i varje sammanhang vara läroanstaltens högste företrädare.

Fakulteten anser det vara av värde, att ett universitet resp. en högskola styres
av en församling med så stor vidsyn och sakkunskap som möjligt. Fakulteten
anser därför, att man kan överväga, om ej konsistoriet borde förstoras med
förslagsvis ytterligare en representant för varje mindre och två för stor, ej sektionsindelad
fakultet. Handläggningen av enklare frågor kunde delegeras till ett
arbetsutskott inom konsistoriet samt rutinärenden av skilda slag till rektor resp.
de olika förvaltningsavdelningarnas chefer.

Fakulteten anser alltså, att liksom hittills varje universitet bör ha såväl rektor
som prorektor, vilka valts av den akademiska församlingen utanför dekanernas
krets.

Drätselnämnden vid universitetet i Göteborg anför i huvudsak följande:

Drätselnämnden delar utredningens uppfattning, att både principiella och
praktiska skäl tala för en koncentration av styrelsefunktionerna till ett enda
organ, vilket lämpligen bör benämnas konsistoriet.

Enligt nu gällande avtal mellan staten och Göteborgs stad skall Göteborgs
stad lämna ett årligt bidrag till verksamheten vid universitetets filosofiska fakultet.
Göteborgs stadsfullmäktige skall välja två ledamöter av universitetets
drätselnämnd, vilka skola äga deltaga i drätselnämndens överläggningar och
beslut.

Ifrågavarande avtal gäller t. o. m. den 30 juni 1964. Enligt vad drätselnämnden
inhämtat, har avtalet uppsagts från stadens sida per sistnämnda dag. Därest
kommande förhandlingar i frågan skulle leda till att Göteborgs stad alltjämt
skall lämna bidrag till filosofiska fakulteterna, synes det naturligt, att Göteborgs
stadsfullmäktige får rätt att utse två ledamöter av det nya styrelseorganet, vilka

254 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1965

skola äga rätt att delaga i behandlingen av frågor rörande den ekonomiska förvaltningen.

Oavsett om nyssnämnda bidrag utgår eller ej, kommer verksamheten vid
universitetet i framtiden att i betydande grad vara baserad på ekonomiska engagemang
från stadens sida. Detta gäller i främsta rummet den medicinska
undervisningen och forskningen. Även i fråga om de filosofiska fakulteterna utgör
merendels markupplåtelser från stadens sida en av förutsättningarna för tillskapandet
av institutionsbyggnader. Vissa av stadens egna anläggningar såsom
museerna och botaniska trädgården stå därjämte till förfogande för verksamheten
inom de filosofiska fakulteterna.

I detta sammanhang vill drätselnämnden också erinra om att det kommunala
inflytandet i universitetets administration bygger på en historisk tradition.

Drätselnämnden finner det också angeläget att framhålla, att de hittillsvarande
erfarenheterna av nämndens sammansättning varit goda. De kommunala
representanternas synpunkter och förslag i olika inom drätselämnden behandlade
frågor ha ofta varit till stort gagn för universitetet. På grund härav
och med hänsyn till vad ovan anförts vill drätselnämnden förorda, att ett lekmannainslag
motsvarande det i drätselnämnden bibehålies även i det av universitetsutredningen
föreslagna styrelseorganet vid behandlingen av frågor rörande
den ekonomiska förvaltningen. Beträffande formen för utseendet av lekmannarepresentanterna
anser sig drätselnämnden icke här böra framlägga något förslag.
Vissa skäl synes emellertid tala för att det bör ankomma på Kungl. Maj:t
att utse dessa representanter efter hörande av stadsfullmäktige i Göteborg.

Större korisistoriet i Göteborg anför huvudsakligen följande:

Konsistoriet instämmer i utredningens förslag, att styrelsen för universitetet
anförtros åt ett enda kollegialt organ, benämnt konsistoriet.

I fråga om dess sammansättning föreslår konsistoriet dock vissa ändringar, vilka
delvis motiveras av ändringsförslag, som i detta yttrande framföres i andra sammanhang.

Sålunda bör i konsistoriet såsom ledamöter med säte och stämma ingå rektor,
prorektor, samtliga dekaner, en vald ledamot för medicinska fakulteten, en vald
ledamot för matematisk-naturvetenskapliga fakulteten, därest sektionsindelning
av denna fakultet ej sker, kansliavdelningens och ekonomiavdelningens chefer
samt i ekonomiska frågor två av Kungl. Maj:t efter förslag av Göteborgs stadsfullmäktige
utsedda ledamöter. Därjämte skall överbibliotekarien ha säte och
stämma i konsistoriet i alla frågor, som rör universitetsbiblioteket.

Vad angår förslaget att till konsistoriet knyta två av Kungl. Maj:t efter förslag
av stadens styrelse utsedda ledamöter må hänvisas till de i drätselnämndens
yttrande anförda synpunkterna.

Ehuru det nuvarande större konsistoriet under senare tid kommit att träda
något i bakgrunden genom att rena förvaltningsärenden i växande grad övertagits
av det mindre konsistoriet, fyller dock det större konsistoriet en betydelsefull
uppgift inom universitetsorganisationen. Denna församling ger på grund av
sin storlek och sammansättning bättre möjligheter till en allsidig belysning av
sådana ärenden, där en samlad universitetsopinion bör komma till uttryck, än
som erbjudes i en mindre styrelse.

På grund av vad nu anförts vill konsistoriet framföra förslaget att till nya
styrelsen knyta ett organ med endast rådgivande funktioner och sammansatt
av valda representanter för samtliga fakulteter och sektioner. Ledamöterna i
rådet bör väljas för en tid av tre år och bestå av två ledamöter från varje sek -

255

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

tion samt, för Göteborgs universitets vidkommande, tre ledamöter från fakultet,
som ej är uppdelad i sektioner. Beslut att sammankalla rådet kan ske av konsistoriet
eller rektorsämbetet. Dess sammankomster skall alltid äga rum inför konsistoriet
under rektors ordförandeskap. Konsistoriet, som är ensamt beslutande,
skall vara obundet av rådsmajoritetens mening.

Rektorsämbetets uppgifter torde i den föreslagna nya universitetsorganisationen
bli mer maktpåliggande och omfattande än för närvarande, bl. a. med hänsyn
till att konsistoriet såsom enda styrelseorgan kan förutsättas komma att till
rektorsämbetet delegera beslutanderätten i många frågor. Med tanke på att rektor
är ensam beslutande i ett ämbete, där ärenden behandlas, som spänner över hela
universitetsförvaltningens område, förefaller de i 29 § av stadgan angivna valbarhetsrekvisiten
för rektor inadekvata. Konsistoriet föreslår att denna bestämmelse
utgår. Den väljande församlingen bör själv kunna bedöma vilka krav som
bör uppställas på dess förtroendeman på rektorsposten.

Prorektor bör enligt konsistoriets mening utses i samma ordning som för närvarande.

Det föreslagna universitetsrådet måste behärska hela det område som motsvarar
det nuvarande administrativa kansliets och räntekammarens verksamhet
jämte de nya uppgifter som enligt utredningens förslag skall påläggas den lokala
universitetsförvaltningen. Konsistoriet kan för sin del inte finna att en sadan
koncentration av det »omedelbara ansvaret» till en enda chefstjänsteman är
ägnad att effektivisera förvaltningen. Den lokala universitetsförvaltningens arbetsuppgifter
sönderfaller naturligt i två huvudgrupper av ärenden, nämligen
ekonomiskt-kamerala och allmänt administrativa ärenden. De arbetsuppgifter
som utredningen betecknar »tillkommande» rubbar inte denna huvudgruppering.
Ett bibehållande i huvudsak av det nuvarande systemet med en under konsistoriet
och rektor ansvarig chef för var och en av dessa sinsemellan till sin art
klart åtskilda typer av förvaltningsuppgifter är enligt konsistoriets mening överlägset
»enchefssystemet».

Två chefspersoner med till en del sammanfallande funktioner och ansvar är
en olämplig konstruktion inom varje förvaltning och kan leda till friktioner, som
försämrar förvaltningsapparatens funktionsduglighet. Erfarenheter från vissa
utländska universitet, vid vilka ett liknande system tillämpas, manar knappast
till efterföljd.

Juridiska jahidteten i Stockholm, anser, att konsistoriet i universitetsutredningens
förslag föreslagits få en alltför vidsträckt delegationsmöjlighet. Fakulteten
anför vidare:

Enligt fakultetens mening skapas genom det föreslagna arrangemanget ett
mycket svåröverskådligt förhållande mellan rektor och universitetsråd.

Fakulteten anser i fråga om valbarhetsbestämmelserna för rektor den nuvarande
regeln att rektor är en av universitetets professorer bättre ägnad att skapa
det nödvändiga förtroendet mellan rektor och lärarkåren.

Utredningens förslag beträffande prorektor innebär enligt fakultetens mening
en olämplig försvagning av det vetenskapliga inslaget i universitetsstyrelsen jämfört
med nuvarande förhållanden.

Matematislc-naturvetenskapliga fakulteten i Stockholm,:

I motsats till statskontoret föreslår universitetsutredningen inga generaldirektörer
men däremot vid varje lärosäte en av Kungl. Maj:t utan ansökan utsedd
chefstjänsteman, som skall vara ledamot av konsistorium och jämte rektor ut -

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

göra lärosätets rektorsämbete. Vidare framföres tanken att rektor skulle kunna
väljas utanför universitetslärarnas krets. Fakulteten finner båda förslagen verklighetsfrämmande
med betydande risker för kompetenstvister och därav föranledda
slitningar och vill därför kategoriskt avstyrka desamma. Universitetsrådets
ställning enligt utredningens förslag är i själva verket synnerligen oklar
och främmande för svensk statsförvaltning; på denna punkt är till och med statskontorets
förslag bättre, under förutsättning att den administrativa chefens befogenheter
klart avgränsas och definieras.

Större konsistoriet i Stockholm betecknar förslaget om ett enda konsistorium
som rationellt. I fråga om rektorsämbetet anför konsistoriet bl. a. följande:

I varje fall vid de större lärosätena torde det icke erbjuda några svårigheter
att finna väl kvalificerade kandidater för rektorsposten. Rektor bör klart framstå
såsom universitetets högste företrädare. Han bör därför väljas, vilket är garantin
för att han åtnjuter förtroende hos åtminstone majoriteten av universitetets ordinarie
lärare.

Universitetsutredningen föreslår en ändring av den nu gällande otillfredsställande
ordningen att rektors professur uppehälles av vikarie hur länge rektorsperioden
än varar. Mot universitetsutredningens förslag kan dock riktas den
invändningen att det försvårar en återgång för rektor till hans ordinarie professur,
särskilt om den är förenad med klinik eller stor institution. Konsistoriet föreslår
därför i stället den ordningen att vid val av ny rektor dennes professur ledigförklaras
såsom vikariatslöneförordnande och vikarie utses efter sakkunnigförfarande
i den ordning som eljest gäller för tillsättning av professur. Blir rektor
omvald efter två perioder och därefter återgår till sin professur, bör den person
som under åtta år innehaft professuren erhålla en personlig tjänst på övergångsstat.
Om rektor därefter avgår med pension, blir vikarien automatiskt innehavare
av professuren.

Enligt konsistoriets mening bör särskild prorektor som hittills väljas.

Arbetsuppgifterna för universitetsrådet och rektor beskrivs i betänkandet med
ungefär samma ordalag. Dessa och författningstexten uppvisar ett oklart förhallande
mellan de båda befattningshavarna. Den föreslagna anordningen inbjuder,
därest icke personkonstellationen är ovanligt gynnsam, till intresse- och kompetenskonflikter,
som i värsta fall skulle kunna förlama universitetets ledning.
Under alla förhållanden bör av författningen klart framgå att universitetsrådet
är underställd rektor. Emellertid föreslår konsistoriet av skäl som framgår av
det följande att universitetsförvaltningen skall ha två chefstjänstemän och icke
en. Dessa båda chefstjänstemän bör i likhet med vad som föreslagits beträffande
universitetsrådet vara ledamöter av konsistoriet. Ledamotskapet bör avse alla
ärenden. Konsistoriet anser det vara av stor betydelse att lokalstyrelsens administrativa
tjänstemän som tillsammans med professorerna representerar hela
universitetets administration, såsom ledamöter i konsistoriet tillför detta sin
administrativa sakkunskap. Härigenom uppnås den i det föregående berörda
dubbla bedömningen av ärendena, dvs. bedömning ur såväl vetenskaplig som
administrativ synvinkel.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför i huvudsak följande:

Även om lärarkollegiet efter en på kollegiets initiativ 1953—1954 genomförd
organisationsundersökning fann sig i petita böra föreslå en administrativ organisation
vid institutet med en byråchef som sammanhållande kraft anser lärarkolle -

257

Kungl. MujrLs proposition nr 50 är 196It

gift det därmed icke klarlagt att eu sådan organisatorisk modell är lämpligare
för eu universitetsenhets administration än den beprövade ordningen.

Den svenska universitetsorganisationen skulle enligt lärarkollegiets mening
utan eftersättande av effektivitetskravet bäst tillgodoses om inom administrationen
den ekonomiskt-administrativa funktionen renodlades under en chef, som
vore ledamot och föredragande i hithörande ärenden i konsistoriet, medan de
akademiskt-administrativa ärendena ävenledes lades enhetligt under en chef,
vilken vore huvudföredragande i sådana ärenden hos de akademiska organen
men icke i sådan egenskap toge säte och stämma i konsistoriet. En sådan organisation
synes även bäst tillgodose de offentliga intressena beträffande universitetens
skötsel.

Vad lärarkollegiet sagt rörande svårigheterna för cn generaldirektör att sammanhålla
hela det mångfasetterade förvaltningsfältet inom ett universitet, gäller
uppenbarligen icke i tillnärmelsevis lika grad ett universitetsråd, som tillsammans
med rektor bildar ett rektorsämbete av den konstruktion universitetsutrcdningen
framfört. Naturligt vore att inom ett på sådan sätt komponerat rektorsämbete
rektor utövade det närmaste chefskapet över den »fria» akademiska sidan, »självstyrelsen»,
medan universitetsrådet såsom förvaltningschef särskilt vinnläde sig
om »självförvaltningssidan», dvs. de ekonomiskt-administrativa och utbildningsadministrativa
ärendena. Även om ilen av universitetsutrcdningen föreslagna
konstruktionen av rektorsämbetet innefattar ensambeslutanderätt för rektor,
anser lärarkollegiet emellertid att ett sidoordnande av universitetsrådet med rektor,
på sätt universitetsutrcdningen föreslagit, innebär ett större avsteg från
grundprincipen om akademisk självbestämmanderätt, än vad som är motiverat
av de offentliga intressenas styrka, och lärarkollegiet anser därför att en annan
konstruktion av rektorsämbetet bör eftersträvas. För att betona det chefskap
över administrationen, som lärarkollegiet anser att rektor bör utöva, och med
särskild hänsyn till vad lärarkollegiet ovan konstaterat beträffande den klara
uppdelningen på två huvudfunktioner inom universitetsadministrationen, vill
lärarkollegiet förorda, att omedelbart under rektor två administrativa tjänstegrenar
öppnas vid universiteten, en under ledning av akademisekreteraren och en
under ledning av akademiräntmästaren, samt att således ingen särskild chefsbefattning
över den samlade administrationen kommer till stånd.

Bortsett från att de sålunda föreslagna begränsningarna av rektors befogenheter
synas principiellt otillräckligt underbyggda, synas de lärarkollegiet betänkliga
även av andra skäl. Lärarkollegiet betvivlar sålunda, att rektorsposten
under de auspicier, som ett förverkligande av universitetsutredningens förslag
skulle erbjuda, över huvud kommer att te sig lockande för de önskvärda krafterna,
i all synnerhet som kompetenskraven för rektorat i förslaget till universitetsstadga
begränsats på ett olyckligt sätt.

Lärarkollegiet finner det ytterst beklagligt att rektorsposten på sätt som skett
föreslagits nedskruvad till relativ obetydlighet. Ett universitet är starkt beroende
av att i rektor ha en auktoritativ och allmänt aktad representant utåt, ej minst
internationellt, och härför kräves att rektor beklädes med sådana befogenheter,
att rektorsposten blir lockande nog att kunna besättas med en såväl vetenskapligt
och pedagogiskt som administrativt och allmänt personligt kvalificerad person.

Statskontorets såväl som universitetsutredningens förslag beträffande rektorsämbetet
synas vara uttryck för en för lärarkollegiet svårförståelig misströstan
om de akademiska lärarnas förmåga att i dagens samhälle bemästra universitetens
organisatoriska problem. Genom åren har vårt land dock uppvisat en lång
råd driftiga och skickliga universitets- och högskolerektorer, varjämte akade 9

— Bihavg till riksdagens protokoll ISölf. 1 samt. År SO

258 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1061+

miska lärare kommit att bestrida åtskilliga viktiga chefsposter inom enskilt och
offentligt liv.

För att stärka rektoraten synas effektiva åtgärder böra vidtagas till åstadkommande
av lättnad i rektorernas arbetsbörda till den del den sammanhänger med
deras professurer. Sålunda bör rektor beredas tillfälle att omedelbart efter det
han blivit utsedd helt frånträda sin professur och därvid ekonomiskt täckas icke
blott för ökat ansvar och representationsutgifter i form av rektorsarvode och
representationsbidrag utan även för samtliga till följd av frånträdandet av professuren
mistade avlöningsförmåner; förutom professorslönen exempelvis i förekommande
fall arvode i sadan överläkarbefattning, som kan vara förenad med
professuren. Väl medvetet om svårigheterna att mot varandra avväga rektors och
hans professorsvikaries intressen nödgas lärarkollegiet uttala, att en anordning
som den föreslagna med hänsyn till bristen på garantier för tillfredsställande
institutionella resurser för den från rektorat återvändande icke är lämplig. Lärarkollegiet
vill i stället föreslå att professuren redan första gången rektor tillträder
rektorsämbetet ledigförklaras och tillsättes efter sakkunnigförfarande i vanlig
ordning men såsom vikariatslöneförordnande i ordinarie professors lönegrad. Därefter
skall vikarien äga att, om rektor utan att återinträda i sin professur avgår
med pension, bli utnämnd till professor utan ansökan, samt att, om rektor återinträder
efter utgången av förslagsvis två mandatperioder, själv erhålla personlig
professur. För vikarien, som befinner sig i karriären och alltid har möjligheter
att under tiden för vikariatslöneförordnandet söka förekommande professurer,
kan en sådan anordning icke medföra nackdelar. För rektor själv innebär den
fördelen att, liksom nu, när som helst under hela rektorstiden kunna återgå till
sin gamla arbetsmiljö.

Lärarkollegiet anser det vara av vital betydelse att en universitetsrektor besitter
tle erfarenheter av såväl forskning och utbildning som lärosätets lokala
förhållanden, som innehav av professur någon tid vid detsamma skänker, och
anser därför nuvarande valbarhetsrekvisit böra bibehållas.

I de fall, då beslut ankommer på rektorsämbetet, synes det böra fattas av
rektor med kontrasignation av den föredragande, vilken bör ha skyldighet att
anmäla avvikande mening till protokollet. Någon anmälan av meningsskiljaktighet
till konsistoriet synes icke erforderlig, och än mindre synes någon av de
föredragande böra betraktas som ledamot av ett särskilt »rektorsämbete» i den
form universitetsutredningen tänkt sig detta.

Mot förslaget rörande konsistoriets sammansättning har lärarkollegiet intet att
erinra såvitt avser rektor, dekanerna och den valde ledamoten av den medicinska
fakulteten.

Lärarkollegiet förordar att utöver de av universitetsutredningen föreslagna
ledamöterna av konsistoriet den av akademiska församlingen valde prorektor
inträder i detsamma.

Ett konsistorium om fem personer synes utgöra en till huvudtalet alltför liten
universitetsstyrelse. Vidkommande det föreslagna ombildade karolinska institutet
måste dessutom konstateras, att dess konsistorium troligen skulle komma
att bestå av tre ledamöter av medicinska fakulteten men blott en ledamot av
odontologiska fakulteten och eu ledamot av farmaceutiska fakulteten, om en sådan
fakultet kommer till stånd vid institutet. En prorektor från annan fakultet
än den medicinska skulle här bidraga till balans; likaså ledamotskap för ytterligare
en förvaltningstjänstemän. Det borde emellertid övervägas att härutöver
låta konsistoriet innefatta ytterligare, av fakulteterna valda ledamöter så att
styrelseorganet vid universitetet alltid komme att innehålla ett visst minimiantal
ledamöter, förslagsvis nio.

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196-4 259

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå, till vars yttrande organisationskommittén
anslutit sig, anför:

Lärarkollegiet vill föreslå, att från odelad medicinsk fakultet förutom dekanus
ytterligare två ledamöter skall ingå i konsistoriet och väljas av fakulteten.

Lärarkollegiet anser att en lekmannarepresentation i universitetets lokala styrelse
skulle vara av stort värde och föreslår därför att Kungl. Maj:t utser två
ledamöter av konsistoriet representerande t. ex. näringsliv och förvaltning inom
universitetets lokala region.

Lärarkollegiet anser att rektor skall vara lärosätets verklige chef. Vid utseendet
av rektor skall hänsyn tagas inte endast till vederbörandes meriter inom
forskning och undervisning utan även till administrativ erfarenhet och skicklighet.
Vid tillsättning av rektor vill lärarkollegiet föreslå, att lärosätets ordinarie
lärare uppsätter tre professorer — icke nödvändigtvis från det egna lärosätet —
på förslag, av vilka Kungl. Maj:t utser en att för en tid av 6 år vara rektor.
Enligt lärarkollegiets åsikt bör den lärartjänst rektor innehaft direkt föras över
stat. Rektor bör efter fullbordad mandatperiod ha rätt att återgå till en personlig
professur och, efter 2 mandatperioder, även ha rätt att avgå med pension.

Under rektor bör universitetets administrativa ledning utövas av en akademisekreterare
och en akademiräntmästare. Dessa befattningar bör ges en hög
tjänsteställning, som till fullo motsvarar det stora administrativa ansvar, som
tjänsterna innebär. Däremot anser lärarkollegiet ej, att de föreslagna befattningarna
som universitetsråd skall inrättas.

Lärarkollegiet föreslår att prorektor väljes av de ordinarie lärarna för en tid
av 3 år bland lärosätets ordinarie professorer.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm anför:

Om det befinnes riktigast, att tandläkarhögskolan såsom fakultet ingår i ett
medicinskt universitet, vill kollegiet anföra följande synpunkter på konsistoriets
sammansättning.

Konsistoriets sammansättning enligt universitetsutredningens förslag skulle
i ett universitet, bildat av allenast karolinska institutet och tandläkarhögskolan,
vara tre medicinare, en odontolog och en administrativ tjänsteman. Om en dylik
universitetsbildning skulle komma till stånd, anser lärarkollegiet att den justeringen
i konsistoriets sammansättning är väsentlig, att en prorektor, vald på
samma sätt som rektor och obligatoriskt tillhörig den fakultet, som rektor icke
tillhör, inträder i konsistoriet. En konsekvens av lärarkollegiets nedan angivna
förslag beträffande chefsförhållandena inom förvaltningen blir dessutom att två
förvaltningschefer finnas, vilka enligt lärarkollegiets mening båda böra äga säte
och stämma i konsistoriet. Slutligen bör från vardera fakulteten ytterligare en
vald ledamot inträda. I ett tre- eller fyrafakultetsuniversitet utjämnas proportionerna
mellan fakulteterna; även i ett sådant konsistorium anser lärarkollegiet
dock att en prorektor från annan fakultet än rektor bör inträda.

Rektor bör väljas bland universitetets professorer. De i förslaget till universitetsstadga
angivna särskilda valbarhetsgrunderna för rektorat anser lärarkollegiet
härvid böra utgå, då dessa kvalifikationer alltid måste i erforderlig grad vara
tillfinnandes hos en professor och dessutom tyngdpunkten i rektoratet är administrativ.
Förvaltningscheferna böra, såsom berörts ovan, icke vara sidoordnade
utan underordnade rektor.

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö anför:

Kollegiet finner ej anledning föreligga att det vid rektors sida placeras ett universitetsråd
som chef för förvaltningen. Enligt kollegiets mening har tillräckliga
skäl ej heller framförts att ändra den hävdvunna uppdelningen i kansli och drätselverk,
var för sig ledda av en chefstjänsteman. Kollegiet står dock ej främmande
för tanken, att det ökade omfånget av universitetsväsendet och den stora
medelsförvaltningen kan göra det motiverat att universitetets högsta företrädare,
rektor, tillsättes av Kungl. Maj:t efter förslag av universitetet.

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför väsentligen följande:

Den lokala styrelsen skall vid handelshögskolan i Göteborg enligt utredningens
förslag bestå av rektor som ordförande, chefen för högskoleförvaltningen samt
ytterligare en ledamot. Förslaget sägs innebära, att högskolans konsistorium får
väsentligen samma organisation som den nuvarande förvaltningsnämnden. Konsistoriet
får dock en mängd uppgifter, som den nuvarande förvaltningsnämnden
icke har. Detta ligger helt i linje med utredningens strävanden att avlyfta de
administrativa uppgifterna från fakultetsnivån. Lärarkollegiet biträder bär utredningens
förslag.

Rektorsämbetet skall utöva tillsyn över institutionerna och handlägga vissa
vetenskapligt-administrativa rutinuppgifter, exempelvis ledigförklarande av ordinarie
tjänster. Förslaget sammanfaller i väsentliga punkter med den praxis, som
har utbildats vid handelshögskolan och som har visat sig vara ändamålsenlig.

Beträffande rektors uppgifter, sägs att hans allmänna tillsynsplikt skall ha sin
tyngdpunkt förlagd till de rent akademiska delarna av högskolans verksamhet.
Likväl sägs det beträffande rektor i annat sammanhang, att han alltjämt skall
ha det högsta överinseendet även över förvaltningschefen. Dessa uttalanden torde
i viss mån strida mot varandra. Det synes lärarkollegiet vara ofrånkomligt, att
hela det administrativa ansvaret i sista hand sammanflyter i en enda tjänst, och
denna kan inom akademierna inte rimligen vara någon annan än rektoratet.
Under rektor och konsistorium lyder f. n. vid de större lärosätena en akademisekreterare
och en räntmästare. På motsvarande sätt bör vid handelshögskolan
chefen för högskoleförvaltningen sortera direkt under rektor och konsistorium.

Valbar som rektor bör endast vara professor vid det egna lärosätet.

Beträffande kretsen av röstberättigade kan ifrågasättas, om icke chefen för
högskoleförvaltningen, vilken dagligen skall samarbeta med den valde rektorn,
liksom nu bör ha rösträtt vid rektorsval. Detsamma gäller högskolans bibliotekarie.

Kanslern anför i huvudsak följande:

Den av utredningen föreslagna sammanslagningen av konsistorierna och drätselnämnden
till ett organ, konsistoriet, tillstyrker jag. Om befattningen som prorektor
utformas enligt mitt förslag nedan, bör även prorektor ingå som ledamot.
Därest i anslutning till nuvarande ordning den lokala universitetsförvaltningens
uppdelning på två huvudavdelningar bibehålies, vilket jag i det följande kommer
att förorda, bör envar av dessa avdelningars chefer vara ledamot av konsistoriet.

För att möjliggöra att drätselnämnden, med eller utan kommunal representation,
i någon mån bevaras vid de lärosäten där detta anses nödvändigt, har jag,
som i övrigt ansluter mig till utredningens förslag, ansett mig böra föreslå att
konsistoriet bibehålies vid sin rätt att i lämplig utsträckning uppdraga åt särskild
nämnd att fatta beslut å konsistoriets vägnar. Ledamöterna i dylik nämnd bör
enligt min uppfattning inte nödvändigtvis vara konsistorieledamöter utan även

261

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

andra lärare och tjänstemän vid universitetet liksom även i särskilda fall personer
utanför universitetet bör kunna ingå i nämnden.

Utredningen har föreslagit att mandattiden för rektor ökas från tre till fyra
år med hänsyn till värdet av en viss kontinuitet i ledningen för en organisation
av den omfattning det här rör sig om. Jag ansluter mig till utredningens ifrågavarande
förslag. Däremot anser jag mig i likhet med de hörda akademiska myndigheterna
icke kunna tillstyrka de av utredningen föreslagna valbarhetsrekvisiten.
Rektor bör alltså alltjämt väljas inom kretsen av akademiska lärare. I sä
måtto kan jag emellertid biträda utredningens förslag att valbarheten inte nödvändigtvis
bör vara knuten till det egna universitetet (högskolan). I likhet med
utredningen anser jag vidare, att rektors grundtjänst vid omval bör kunna föras
över stat och den på stat uppförda tjänsten återbesättas. Detta bör doek enligt
min mening kunna ske redan vid ingången av den andra tjänstgöringsperioden.

Jag har för min del funnit övervägande skäl tala för att prorcktoratct bibehålies
skilt från dekanusfunktionen och prorektor tillsättes på samma sätt som
rektor. Utredningens motivering för sitt ändringsförslag beträffande prorektoratet
— att konsistoriet därigenom skulle bli för stort — förefaller mig föga övertygande.
Prorektor synes lämpligen böra tillhöra annan fakultet än rektor.

Den samlade opinionen från de i ärendet hörda akademiska myndigheternas
sida går ut på ett avstyrkande av utredningens förslag om inrättande vid iektors
sida av universitetsrådsbefattningar. Även jag har för min del funnit att detta
förslag giver anledning till starka betänkligheter, och jag har icke blivit övertygad
om att ifrågavarande förslag för universitetens del kan innebära en godtagbar
anordning. Särskilt finner jag mig icke kunna biträda ett förslag, som i den
form det framlagts, starkt kommer att försvaga den ställning universitetets rektor
enligt min mening bör intaga såsom chef för universitetet (högskolan).

Under åberopande av vad jag sålunda anfört avstyrker jag utredningens förslag
om inrättande av universitetsrådsbefattningar och förordar att de nuvarande
två huvudavdelningarna bibehålies under var sin chef: en akademisekreterare
(motsvarande) och en akademiräntmästare (motsvarande).

Rektorsämbetet bör bestå av rektor jämte i förekommande fall prorektor med
de två avdelningscheferna eller underavdelningschefer såsom föredragande.

Lärarkollegiet vid jarmaceutiska institutet, vars yttrande institutets styrelse
åberopar såsom eget utlåtande, anför:

Till rektor bör utses den av universitets professorer, som bedömes vara för
rektoratet bäst skickad. Härvid bör beaktas icke endast vetenskapliga och pedagogiska
kvalifikationer, som utredningen föreslår, utan dessutom administrativa.
Prorektor bör liksom rektor väljas bland universitets professorer och bör ej tillhöra
samma fakultet som rektor. Universitetsrådets ställning synes oklar och
behovet av denne befattningshavare icke tillräckligt övertygande.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför huvudsakligen följande: Konsistoriet

bör bestå av rektor och prorektor, dekanerna samt — vid handläggning
av biblioteksärenden — överbibliotekarien. De i det följande föreslagna
två byråcheferna eller motsvarande vid ekonomi- och personalavdelningen resp.
kansliavdelningen skall vara föredragande inom konsistoriet samt ha rätt och
skyldighet att till konsistoriets protokoll i förekommande fall anteckna avvikande
mening.

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

Universitetsutredningens förslag med inrättandet av universitetsråd innebär
att man i stället för de av statskontoret föreslagna generaldirektörerna inrättar
motsvarande chefstjänster vid varje universitet eller högskola och ger vederbörande
en lägre lönegradsplacering. Rektor skulle om förslaget realiserades komma
att få sådan ställning att han närmast bleve en galjonsfigur med huvudsakligen
representativa uppgifter — en ställning som utredningen att döma av vissa
formuleringar synes eftersträva. Med de erfarenheter lärarkollegiet kan åberopa
under KTH mångåriga existens vill lärarkollegiet på det bestämdaste avråda
från den föreslagna lösningen. I stället bör rektor dels vara ordförande i konsistoriet,
dels i sitt handlande ha att följa konsistoriets beslut i fråga om delegation
av ärenden. Under rektor bör liksom nu sortera dels en kansliavdelning och dels
en ekonomi- och personalavdelning — dock benämnda byråer — var och en företrädd
av en chef i byråchefs ställning. Liksom nu bör vissa ärenden kunna handläggas
av rektorsämbetet — dvs. av rektor i förening med endera av sagda
tjänstemän.

Lärarkollegiet uttalar sig vidare för en mandattid av fyra år icke blott för
rektor utan även för prorektor och övriga ledamöter av konsistoriet. Lärarkollegiet
anför vidare bl. a. följande:

Rektor skall enligt universitetsutredningen visserligen kunna väljas utanför
professorernas krets men torde i varje fall vid en högskola av KTH storlek säkerligen
komma att väljas bland professorerna. Då endast medlemmarna av denna
grupp kan ha någorlunda kännedom om varandra bör det enligt lärarkollegiets
mening ankomma på de ordinarie professorerna samt de självständiga laboratorerna
och möjligen laboratorerna att välja rektor. Att däremot den stora —
och helt för undervisningsuppgifter avsedda — gruppen universitetslektorer
skulle deltaga i och kunna utöva väsentligt inflytande vid rektorsval finner lärarkollegiet
i högsta grad olämpligt och föga ägnat att tjäna högskolans intressen.
Lärarkollegiet föreslår att prorektor väljes av samma församling som rektor och
att valet skall kunna ske bland högskolans samtliga professorer. — Mot förslaget
att rektorstjänsten efter det att rektor tjänstgjort viss tid skall föras över stat
och den på stat uppförda tjänsten återbesättas har lärarkollegiet intet att erinra.
Dock vill lärarkollegiet i detta sammanhang understryka vikten av att sådan
ställning och sådana arbetsmöjligheter skapas för rektor — både under och eventuellt
efter rektorsperioden — att rektorstjänsten blir attraktiv.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anför huvudsakligen följande:

Lärarkollegiet anser att direkt under rektor som chef bör placeras en kanslibyrå
för utbildnings-, planerings-, sekretariats- och informationsärenden samt en
ekonomibyrå för personal-, avlönings- kamerala- och inköpsärenden. Dessa funktioner
motsvara de som nu ankomma på respektive avdelningar.

Lärarkollegiet delar utredningens åsikt, att valbarhet till rektorat bör kunna
utsträckas utanför professorskretsen vid den egna högskolan. Speciellt vid mindre
lärosäten kan det vara svårt att inom professorskåren finna lämplig kandidat.
Lärarkollegiet vill betona, att icke endast vetenskapliga och pedagogiska kvalifikationer
bör ligga till grund för bedömningen. Eftersom rektor skall vara högskolans
högste administrative chef, bör de administrativa kvalifikationerna väga
tungt vid rektorsval, och det torde vara lämpligt att låta detta komma till uttryck
även i statuterna.

Lärarkollegiet anser vidare, att prorektor bör väljas på samma sätt som rektor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b 263

Lärarkollegiet förordar att rösträtt vid rektors- och prorektorsval tillkommer
lärosätets professorer, laboratorer samt överbibliotekarien. Lärarkollegiet vill alltså
icke utsträcka rösträtten till andra ordinarie lärare. Denna begränsning motiveras
av att endast professorer, laboratorer och överbibliotekarie kan tänkas ha
den nödvändiga överblicken över högskolans bäila viktiga funktioner: forskning
och undervisning.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför i huvudsak följande:

Det är angeläget, att förvaltningsorganisationen vid våra lärdomssäten i skilda
hänseenden förstärkes. Uppenbarligen måste med universitetens och högskolornas
snabba tillväxt, även om därvid kretsen av professorer samtidigt vidgas,
svårigheter möta att inom denna finna personer, som äro på en gång skickade och
förutom allmänna insikter i fråga om forskningen och utbildningen vid lärosätet
och allmänna ledaregenskaper — i växande grad också kräva administrativ begåvning.
Tanken att överlåta ledningen av den rent administrativa verksamheten
på en särskild förvaltningschef kan under sådana förhållanden te sig bestickande.
Överstyrelsen har emellertid icke blivit övertygad om ändamålsenligheten av
universitetsutredningens förslag härom, enär detta innebär och — vill det synas
— alltid måste innebära en dualism i ledningen, som genom oklarheten i fråga om
kompetensgränser är ägnad att skapa konflikter och därmed äventyra den eftersträvade
effektiviteten av organisationen. Överstyrelsen kan därför ej tillstyrka
en sådan lösning — i allt fall ej såvitt gäller de tekniska högskolorna. Enligt överstyrelsens
mening bör rektor vid dessa lärosäten alltjämt hava »den närmaste
vården och tillsynen över allt vad högskolan rörer» och därmed även vara chef
för dess förvaltning. Överstyrelsen vill emellertid förorda den ändringen av nuvarande
konstruktion av rektoraten, att dessa — såsom redan nu förekommer
vid vissa högskolor — tillsättas av Kungl. Maj:t. Därvid synes rektor böra utses
efter förslag av lärosätet. Även person utanför det egna lärosätet bör kunna utses.
Såvitt gäller de tekniska högskolorna torde förslaget böra avgivas av lärarkollegiet,
varvid dess sammansättning bör begränsas till att avse lärosätets professorer
och självständiga laboratorer. Enligt överstyrelsens mening bör vid denna
ordning för utseende av rektor särskilda rektorstjänster inrättas och tillsättas av
Kungl. Maj:t på förordnande för en tid av sex år. Om förordnandet därefter förlänges,
och rektor är innehavare av ordinarie lärartjänst, bör denna föras över
stat och den på stat uppförda tjänsten återbesättas.

I likhet med högskolornas lärarkollegier är överstyrelsen av den uppfattningen
att dekan icke tillika bör vara prorektor. Överstyrelsen vill förorda, att denne
väljes av lärarkollegiet bland professorerna och att detta därvid gives samma
sammansättning som förut förordats såvitt gäller upprättande av förslag till rektorat.

Överstyrelsens ställningstagande i fråga om rektoraten innebär tillika att överstyrelsen
avstyrker förslaget om inrättande av tjänster som universitetsråd (motsvarande).
I stället förordar överstyrelsen, att den administrativa och kamerala
arbetskraften vid de tekniska högskolorna förstärkes genom inrättande av tjänster
som byråchef under rektor.

Vad överstyrelsen här förordat föranleder vissa jämkningar i fråga om konsistoriets
sammansättning i förhållande till utredningens förslag. I vad förslaget
avser att i stället för »kollegienämnd» införa benämningen »konsistorium» kan
överstyrelsen biträda detsamma, även om överstyrelsen ej blivit övertygad om
angelägenheten av en sålunda ändrad benämning för de tekniska högskolornas del.

I anslutning härtill vill överstyrelsen med anledning av att universitetsutred -

264

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961/.

ningen avsett att den nuvarande lokalstyrelsen för Chalmers tekniska högskola
icke skulle överföras till den nya organisationen framhålla, att en anledning till
att densamma bibehölls vid 1947 års omorganisation var att den Chalmerska
donationen förutsatte, att frimurare barnhus direktionen i Göteborg, som nu äger
utse två ledamöter av lokalstyrelsen, skulle tillförsäkras visst inflytande över
läroanstaltens ledning. Därest hinder ur denna synpunkt ej numera anses möta
mot en indragning av lokalstyrelsen biträder överstyrelsen förslaget härom.

D. Samarbetsnämnder. Frågan om gemensam förvaltning för två
eller flera läroanstalter

Universitetsutredningens förslag om en helt eller delvis gemensam förvaltningsorganisation
för flera läroanstalter på en och samma universitetsort och
om inrättande av samarbetsnämnder med styrelsefunktioner har väckt en synnerligen
livlig diskussion vid betänkandets remissbehandling.

I sitt gemensamma yttrande anför Svenska Arbetsgivareföl eningen och Sveriges
Industriförbund i dessa frågor följande:

Vi kan inte för närvarande ta ställning till dessa delvis vittutseende förslag
om lokalt samgående men vill framföra följande allmänna synpunkter. Det är
enligt organisationernas mening synnerligen angeläget att man på olika sätt främjar
interdisciplinär forskning och utbildning. Vi anser det vidare önskvärt att
man söker uppnå de kostnadsbesparingar och effektivitetsvinster i övrigt, som
möjligen kan uppnäs genom upprättande av för flera läroanstalter gemensamma
administrationsorgan, serviceorgan och institutioner. De redan genomförda undersökningarna
bör därför föras vidare för att det mera i detalj skall klargöras vilka
konsekvenser ett mer omfattande lokalt samgående kan medföra. Den fortsatta
undersökningen synes åtminstone i vissa delar böra anförtros en särskild organisa
tionsberedning.

Kooperativa Förbundets styrelse anför:

Det förefaller styrelsen rimligt och riktigt att samarbetsnämnder upprättas för
förvaltningen av för flera läroanstalter gemensamma institutioner i Göteborg,
Lund och Stockholm, liksom att Göteborgs universitet och Chalmers tekniska
högskola får en för båda läroanstalterna gemensam förvaltningsorganisation.
Övriga förslag för att säkra det lokala samarbetet t. ex. att samarbetsnämnden i
Stockholm får ett kansli, för att sköta vissa av förvaltningsgöromålen och gemensamt
utredningsarbete för alla tre läroanstalterna, förefaller styrelsen vara praktiska
och riktiga lösningar av dessa institutioners samarbetsuppgifter.

SFS anför:

För Uppsalas del är läget förhållandevis klart. Trots sin principiella inställning
för en samordning av forskning och utbildning inom de respektive högskoleorterna,
inser dock organisationen att en förvaltningsmässig samordning mellan
universitetet och lantbrukshögskolan kan vara svår att åstadkomma, såvida inte
högskolan inordnas under samma departement som övriga universitet och högskolor.

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1961+ 265

SFS har ovan föreslagit, att den tekniska högskolan i Lund skall ingå som eu
fakultet vid universitetet. Även om så inte blir fallet vill SFS avstyrka en lösning
som innebär, att en fristående förvaltning skapas vid den tekniska högskolan
i Lund.

För Göteborg förordar de sakkunniga en förvaltning som skall betjäna Chalmers
tekniska högskola och universitetet. SFS finner i likhet med utredningen
att överensstämmelsen mellan verksamheten vid de båda läroanstalterna och
det redan beslutade sambruket av lokaler, utrustning och personal samt därutöver
den förestående kraftiga expansionen på denna ort talar för en sådan
lösning. Om handelshögskolan ej ingår i universitetets samhällsvetenskapliga
fakultet, bör den inordnas under den gemensamma förvaltningen.

Mest tvekande ställer sig SFS till den lokala organisation i Stockholm, som
föreslagits av utredningen. De tre fristående förvaltningarna och vid sidan av
dessa ett kansli knutet till den akademiska samarbetsnämnden kan lätt leda till
oklara kompetensförhållanden, en bristfällig planering samt en oekonomisk dubblering
av förvaltningen för näraliggande utbildningslinjer. Organisationen föreslår,
att frågan om eu gemensam förvaltning i Stockholm göres till föremål för förnyade
överväganden inom ecklesiastikdepartementet.

S.4CO anför följande:

Enligt utredningens förslag bör den föreslagna administrationen som sammanhållen
enhet inrättas i Lund, Uppsala och Göteborg, medan administrationen i
Stockholm uppdelas på en samarbetsnämnd och de i Stockholm belägna lärosätena.
För Stockholms universitets del finner SACO, att dess storlek motiverar
att man bygger ut administrationen i full skala.

TCO anför väsentligen följande:

Visserligen sägs att även övriga läroanstalter på respektive universitetsorter
på längre sikt troligen bör samordnas till ett enda universitet. Men de former
för samordningen som nu förordas behåller det mesta av nuvarande splittring.

TCO ansluter sig därför till den uppfattning som framförts av statskontoret
och som också hävdas av reservanten hr Rydén. TCO anser sålunda, att man
redan nu måste inrikta sig på att skapa gemensamma lokala förvaltningar för
samtliga akademiska läroanstalter på samma universitetsort. Dessa bör alltså
underställas den i det föregående föreslagna lokala universitetsstyrelsen och förvaltningschefen.
Däremot kan varje läroanstalt få utse egen rektor samt ha sina
egna rent akademiska organ. På de orter, där man med denna ordning får mer
än en universitetsrektor (motsvarande), kan rektorerna lämpligen för ett år i
taget alternera som ordförande i universitetsstyrelsen.

I fråga om den lokala förvaltningsapparatens organisation hävdar utredningen,
att arbetsuppgifterna blir lösta på ett effektivare sätt, om de differentieras efter
funktioner och fördelas mellan specialister. Detta understryker ytterligare det
rationella i att skapa gemensamma lokala förvaltningar för samtliga akademiska
läroanstalter på samma ort och att redan nu ta sikte på inrättande av storuniversitet.

Byggnadsstyrelsen anför:

Ur de speciella synpunkter, som styrelsen har att företräda, skulle en starkare
koncentration av administrationen på det lokala planet vara att föredraga. En
lokal administration, huvudsakligen uppbyggd i enlighet med de av statskontoret
uppdragna riktlinjerna, förmodas sålunda komma att decimera styrelsens kon 9*

— Bihcmg till riksdagens protokoll 196!+. 1 samt. Nr 50

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

taktpunkter och förkorta ärendevägarna, något som givetvis är väsentligt i nuvarande
hektiska utbyggnadsskede. En gemensam administration för samtliga
lärosäten på en ort skulle också enligt styrelsens mening väsentligt underlätta
ett ur ekonomisk synpunkt värdefullt sambruk av lokaler exempelvis på det sätt,
som enligt framlagt byggnadsprogram kommer att ske vid universitetet i Umeå
vad beträffar undervisningen i kemi för naturvetare, medicinare och odontologer.

Riksrevisionsverket yttrar:

Statskontorets förslag innebär beträffande universitetens lokala ledning, att
den administrativa och ekonomiska förvaltningen skall vara gemensam för flera
läroanstalter på samma ort. Detta förslag anser riksrevisionsverket vara den
rationellaste lösningen. Skulle en så stark integration icke anses praktikabel, bör
man dock eftersträva att organisera läroanstalterna inom viss region så att enheter
av sådan storleksordning ernås, att möjligheterna till rationaliseringsvinster
kan effektivt tillvaratagas. Universitetsutredningens förslag att tandläkarhögskolorna
och farmaceutiska institutet inordnas som fakulteter i andra läroanstalter
kan därvidlag betraktas som ett steg i en sådan riktning. I den mån gemensam
administration på de olika universitetsorterna icke kommer till stånd förordar
riksrevisionsverket, att serviceorgan inrättas för handläggning av vissa gemensamma
ärenden av i huvudsak den typ som universitetsutredningen tänkt sig för
läroanstalterna i Stockholm.

Överståthåttarämbetct anför:

Överståthållarämbetet finner den av utredningen föreslagna organisationen
bättre än den nuvarande svara mot de krav, som den snabba utvecklingen inom
vetenskap och teknik samt behovet av ökad utbildningskapacitet ställer. De föreslagna
reformerna inom universitets- och högskoleorganisationen synas i huvudsak
väl motiverade.

Ämbetet ställer sig emellertid tveksamt till huruvida den för de tre läroanstalterna
i Stockholm föreslagna administrativa organisationen kan väntas bli effektiv.
Den tänkta uppdelningen av de administrativa funktionerna för läroanstalterna
på dels gemensamma organ och dels till de enskilda anstalterna knutna
organ synes innebära risker för dubbelarbete, kompetenskonflikter och en i övrigt
tungrodd förvaltning. Denna del av organisationsförslaget synes överståthållarämbetet
böra överses.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar:

Även om utredningens förslag om institutioner gemensamma för universitetet
och Chalmers faller, torde det komma att bildas institutionsgrupper som omfattar
institutioner vid båda lärosätena. För denna och annan gemensam verksamhet
bör, på sätt utredningen föreslår, ett gemensamt konsistorieorgan, samarbetsnämnd,
inrättas.

Även i samarbetsnämnden bör — på skäl som ovan redovisats då det gäller
konsistorierna — ingå av Kungl. Maj:t utsedda företrädare för allmänna lokala
intressen. Beträffande samarbetsnämnden i Göteborg bör denna omfatta inte
endast universitetet och Chalmers utan även handelshögskolan.

Universitetsutredningens förslag om en för Göteborgs universitet och Chalmers
tekniska högskola gemensam förvaltningsorganisation under ledning av
ett universitetsråd har rönt bestämt motstånd från de båda lärosätenas sida.
Dessas argumentering i frågan väger enligt länsstyrelsens uppfattning tungt.

207

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 1964

Man liar utom annat all anledning att räkna med att universitetsrådets ställning
såsom på en gång chef för en stor förvaltning och föredragande i två konsistorier
och ledamot i två rektorsämbeten samt med åliggande att betjäna IT
fakulteter och sektioner skulle bli högst problematisk. Vinsterna av eu stor förvalning
i form av ökade möjligheter till specialisering för vissa funktioner bör
inte överskattas. Länsstyrelsen anser, att universitetet och Chalmers även i fortsättningen
bör ha särskilda förvaltningar.

Garantilånenämnden anför:

Beträffande universitetens centrala administration vill nämnden starkt understryka
vikten av att denna göres mera effektiv och får tillräckliga personella
resurser. Det är vidare enligt nämndens uppfattning en fördel — inte minst för
den studiesociala verksamheten — att den lokala förvaltningen vid olika lärosäten
så långt möjligt samordnas. Utredningens förslag rörande organisationen
av läroanstalterna i Stockholm med en samarbetsnämnd utan preciserad kompetens
synes från denna utgångspunkt mindre välbetänkt. Nämnden vill understryka
behovet av samarbete även i Stockholm och förordar därför en starkare
central administrationsapparat, lämpligen av samma modell som föreslås
för övriga universitetsorter. Dctaljförslaget beträffande Göteborg synes härvid
vara den naturligaste förebilden.

Studiesociala utredningen anför:

Studiesociala utredningen vill framhålla, att en gemensam förvaltningsorganisation
för samtliga högre läroanstalter på var och en av universitetsorterna
enligt utredningens mening i hög grad skulle underlätta samarbetet mellan universitetsmyndigheterna
å ena sidan och de studiesociala förvaltningsorganen
å den andra.

Gymnasieutredningen tillstyrker de av universitetsutredningen föreslagna
byråchefstjänsterna för ledningen av de utbildningsadministrativa avdelningarna
inom förvaltningarna i Uppsala, Lund och Göteborg. Utredningen anför vidare:

Gymnasieutredningen finner det otillfredsställande att detta förslag ej gäller
för Stockholm. Sistnämnda förhållande sammanhänger med att universitetsutredningen
ej föreslagit gemensam förvaltning för de akademiska läroanstalterna
i Stockholm. Denna fråga faller knappast inom ramen för vad gymnasieutredningen
har direkt anledning att beröra men utredningen vill dock framhålla
att den har svårt att finna något vägande skäl för detta avsteg från integrationsprincipen.

Statskontoret anför:

En riktpunkt vid utformningen av såväl rapportens som betänkandets förslag
rörande förvaltningens uppbyggnad har varit att söka skapa så stora administrativa
enheter att en avsevärd differentiering av personalstaben och specialisering
på skilda arbetsområden kan åstadkommas; i fråga om vilka administrativa
uppgifter som universitetsförvaltningen har att lösa råder likaså stor samstämmighet.
Utredningen synes på det hela taget ha vägletts av rapportens
grundlinjer för uppbyggnaden av de enskilda förvaltningarnas organisation, dock
med det väsentliga undantaget, att den icke godtagit rapportens förslag beträffande
läroanstalternas administrativa ledning. Detta undantag medför i realiteten
stora skillnader mellan de båda förslagen, eftersom det föranlett utred -

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

ningen till olika lösningar av de samarbetsproblem som uppkommer på universitetsorter
med mer än en läroanstalt.

På detta område är utredningens förslag enligt statskontorets mening behäftat
med svagheter. För Göteborgs del förordar utredningen en förvaltningsorgan
isatorisk gemenskap mellan Göteborgs universitet och Chalmers tekniska
högskola. De administrativa styrelsefunktionernas fördelning på två konsistorier
och två rektorsämbeten jämte en för de båda läroanstalterna gemensam samarbetsnämnd
skapar givetvis svårigheter, som icke synes ha motsvarigheter i
rapportens förslag. Konstruktionen medger dock att de tekniska förvaltningsfunktionerna
kan hållas samman under universitetsrådet såsom gemensam förvaltningschef
och ter sig rimlig utifrån de förutsättningar som utredningen skapat
genom sitt ställningstagande i fråga om den administrativa ledningen.

I Lund, där den tekniska högskolan ännu befinner sig i ett tidigt skede av
sin uppbyggnad, synes en motsvarande förvaltningsorganisatorisk gemenskap
lättare realiserbar än i Göteborg. Statskontoret finner det beklagligt, att utredningen
icke nu velat förorda ett definitivt beslut härom utan nöjt sig med att
föreslå en partiell samordning i avvaktan på »att uppbyggnadsarbetet slutföres»,
en tidpunkt som kan bli svår att fixera och som i varje fall kan ligga långt fram
i tiden.

Den administrativa uppbyggnad som utredningen föreslagit för läroanstalterna
i Stockholm har enligt statskontorets mening icke förutsättningar att
fungera på ett tillfredsställande sätt. Förslaget upptar fyra separata förvaltningsorganisationer,
knutna till de tre stora läroanstalterna och till den för dem
gemensamma samarbetsnämnden. Ledaren för varje förvaltningsorganisation
kommer till följd av dennas mindre omfattning att få en lägre tjänsteställning
än universitetsråden i Uppsala, Lund och Göteborg. Visserligen bortfaller svårigheter
som kan vara förknippade med att en förvaltningschef, såsom i Göteborg,
skall vara underordnad flera styrelser; i stället skapas andra svårigheter beroende
på att av nära besläktade förvaltningsuppgifter somliga skall handläggas
vid läroanstalten, andra hos samarbetsnämnden. Så skall exempelvis den sistnämnda
handha den ärendegrupp som utredningen sammanfattat såsom informations-
och kontaktuppgifter, medan därmed nära samhöriga utbildningsorganisatoriska
frågor och därtill knutet utredningsarbete kvarligger hos läroanstalternas
förvaltning. Statskontoret finner det icke sannolikt att man med en sådan kompetensfördelning
kan få förvaltningen att löpa effektivt och någorlunda friktionsfritt.
Statskontoret avstyrker därför universitetsutredningens förslag beträffande
förvaltningsorganisationen i Stockholm. Om universitetsutredningens
förslag i fråga om den administrativa ledningen skulle godtas bör man likväl
genomgående söka realisera en förvaltningsorganisatorisk gemenskap mellan
läroanstalterna på en och samma ort. Statskontoret förordar att man närmare
utreder huruvida den konstruktion, som utredningen föreslår för läroanstalterna
i Göteborg, bör tillämpas för läroanstalterna i Stockholm.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund anför:

Enligt fakultetens förslag avses inga gemensamma institutioner f. n. komma
till stånd, varför samarbetsnämnd i enlighet med utredningen icke synes erforderlig.

Fakulteten måste avstyrka en organisation, som kommer att innebära en
dualism såväl inom de enskilda institutionerna som i dessas förhållande till
universitetet i övrigt.

Kungl. Majds ''proposition nr 50 år 106£ 269

Fakulteten föreslår därför att Lunds tekniska högskolas och universitetets institutioner
organiseras som självständiga enheter samt att de därefter pa lämpligt
sätt sammanföras i institutionsgrupper under ledning av en institutionsgruppsprefekt
och ett institutionsgruppskollegium bestående av de enskilda
institutionernas prefekter. Kollegiet skall ha till uppgift att tillvarataga institutionernas
gemensamma intressen och tillse att deras resurser utnyttjas gemensamt,
där detta är möjligt samt fatta beslut härom. Kan ej enighet uppnås i
eu viss fråga, bör den hänskjutas till Kanslern, som har att avgöra ärendet
sedan berörda fakulteter och konsistorier yttrat sig.

Medicinska fakulteten i Göteborg anför:

Fakulteten anser, att universitetsutredningen starkt överskattat förmågan hos
eu så stor förvaltning att arbeta snabbt och smidigt samt med erforderlig sakkunskap
och lokalkännedom. Fakulteten föreslår dels att universitetet och
Chalmers tekniska högskola bildar skilda administrativa enheter, dels att förvaltningen
organiseras på högst tre avdelningar, nämligen ett kansli, en ekonomisk
avdelning och en utbildningsavdelning.

Större konsistoriet i Göteborg yttrar i huvudsak följande:

Att de administrativa och kamerala arbetsuppgifterna inom universitetet och
CTII till sin art företer stora likheter kan inte bestridas. Någon närmare analys
som skulle visa vilka praktiska fördelar eller vinster i form av personalbesparing
som kunde ernås genom sammanslagning av de administrativa och kamerala
arbetsuppgifterna till en förvaltningsenhet har emellertid inte verkställts av
utredningen.

Konsistoriet har inte heller någon möjlighet att under den korta remisstid som
står till buds närmare analysera dessa problem. Konsistoriet hyser dock den
uppfattningen, att några rationaliseringsvinster och kostnadsbesparingar knappast
står att vinna genom en sammanslagning av de administrativa och kamerala
arbetsuppgifterna inom de två lärosätena, utan anser fastmer att en sådan
anordning skulle medföra betydande olägenheter. I detta sammanhang finner
sig konsistoriet böra upptaga frågan om möjligheterna att anskaffa lämpliga
administrationslokaler, som kan inrymma en förvaltningsorganisation av denna
storlek. CTH har nyligen tagit i bruk en nyuppförd administrationsbyggnad,
som är dimensionerad med hänsyn endast till högskolans behov. Universitetets
centrala förvaltning är förlagd till huvudbyggnaden i Vasaparken. När den enda
kvarvarande institutionen i byggnaden flyttar till nya lokaler, får universitetsadministrationen
ett lokaltillskott, som torde kunna täcka dess ökade lokalbehov
även vid den expansion av verksamheten som beräknas i föreliggande
prognoser. Om en för universitetet och CTII gemensam förvaltning skulle
komma till stånd, synes lokalproblemet inte kunna lösas på annat sätt än genom
uppförandet av en ny förvaltningsbyggnad på ett område, som är centralt beläget
i förhållande till både universitetets och CTH:s institutioner.

När utredningen som motiv för gemensam förvaltning åberopar nödvändigheten
av ett nära samarbete mellan de två lärosätena på grund av sambruket i
vissa ämnen av lokaler, utrustning och personal, bör inte förglömmas att detta
dock berör en förhållandevis liten sektor av verksamheten inom både universitetet
och CTH. Det samarbete som måste äga rum inom detta begränsade fält
kan därför enligt konsistoriets mening icke utgöra ett skäl för en sådan genomgripande
organisatorisk förändring som utredningens förslag innebär. Det bör
även framhållas att samordningsproblemen på utbildningssidan blir betydligt

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196Jf

mindre i och med tillkomsten av nya professurer och andra lärartjänster på
både universitetets och CTH:s stat i berörda ämnen än de varit under de senaste
årens provisoriska förhållanden.

På grund av skillnaderna i fråga om utbildningens innehåll och utformning
vid universitetet och CTH i angivna ämnen är gemensam undervisning i de
grundläggande ämnena för universitetsstuderande och tcknologer olämplig för
att inte säga omöjlig. I fråga om undervisningen på högre stadium söker sig
universitetsstudenten eller teknologen till den lärare, vars forskningsområde bäst
svarar mot hans intresseinriktning, oavsett om läraren står på universitetets
eller CTH:s stat. Detta förekommer redan nu och har inte förorsakat några
administrativa problem.

Vad nu sagts innebär att utbildningsverksamheten vid universitetet och CTH
i sadana ämnen som studeras vid båda lärosätena inte kräver någon gemensam
förvaltningsapparat för att fungera på ett tillfredsställande sätt. Eventuellt
uppkommande samordningsfrågor på detta område torde, om de inte löses på
institutionsnivå, med tillförsikt kunna hänskjutas till behandling av samarbetsnämnden.
Ärenden, som kräver gemensam behandling, t. ex. rörande utnyttjandet
av för universitetet och CTH gemensamma lokaler och utrustning, bör
också handläggas av samarbetsnämnden.

Konsistoriet kan inte biträda utredningens uppfattning att handläggningen
av uppkommande samarbetsfrågor »skulle avsevärt underlättas» om, utöver
samarbetsnämnden, tillskapades en gemensam förvaltningsorganisatorisk apparat
på tjänstemannanivå.

Helt oförstående ställer sig konsistoriet till utredningens resonemang, när den
söker motivera behovet av en gemensam förvaltningsorganisation med att både
universitetet och CTH väntas komma att expandera relativt snabbare än andra
lärosäten. Tvärtemot utredningen anser konsistoriet, att denna utvecklingsprocess
utgör ett ytterligare och mycket starkt skäl för att de båda läroanstalterna
även i fortsättningen blir i administrativt avseende åtskilda.

Utredningens förslag om den förvaltningsorganisatoriska gemenskapen mellan
universitetet och CTH innebär att ett universitetsråd med honom underställd
förvaltningsapparat skulle betjäna två lärosäten, vart och ett med egna styrelsefunktioner
(konsistorium och rektorsämbete). Tar man i beaktande lärosätenas
storlek och den kraftiga expansion som kännetecknar dem båda samt de sinsemellan
stora olikheterna särskilt i fråga om utbildningens innehåll och organisation,
ter sig den av utredningen föreslagna konstruktionen alldeles ohållbar.

Konsistoriet avstyrker sålunda bestämt, att en för universitetet och CTH
gemensam förvaltning kommer till stånd utöver den som är avsedd att utövas
av den tilltänkta samarbetsnämnden.

Vad samarbetsnämnden angår tillstyrker konsistoriet, att bestämmelser därom
utformas i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens utkast till ny
universitetsstadga.

Större konsistoriet i Stockholm anför:

I Stockholm skulle sålunda inrättas en samarbetsnämnd, som skulle handha
två av de sex avdelningar som universitetsutredningen tänkt sig att den lokala
universitetsförvaltningen skall omfatta. Konsistoriet har svårt att inse att en
tredjedel av en organisatorisk enhet utan vidare kan flyttas bort och läggas
under en annan chefsmyndighet. I varje fall torde den få svårt att arbeta
effektivt, och risken för intressekonflikter och motsättningar är uppenbar.

271

Kungl. Maj:ts ''proposition nr BO år lOGJf

Konsistoriet finner sålunda den för samarbetet mellan de akademiska läroanstalterna
i Stockholm föreslagna organisationen klart olämplig.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför väsentligen följande:

I Göteborg föreslås under konsistoriet vid universitetet och under konsistoriet
vid Chalmers tekniska högskola lyda en gemensam förvaltningsapparat Vid
institutet finns i blygsam skala erfarenheten av en liknande anordning såtillvida
som sedan 1957 institutet och tandläkarhögskolan i Stockholm haft såväl sekreterare
som biträdande sekreterare gemensamma. Erfarenheterna från denna anordning
ge vid handen, att en klar tendens till splittring uppkommer i sekreterarnas
arbetssituation och att anordnande av två skilda sekretariat skulle vara

fördelaktigare. .

Även om det tekniskt är möjligt att anordna gemensam förvaltning for dessa
lärosäten, är det knappast att förvänta att ekonomiska rationaliseringsvinster
skulle uppstå härigenom. Invägas sedan de olägenheter som skulle uppstå genom
att en central förvaltning måste vända sin service åt två håll, tala starkt övervägande
skäl för att vart och ett av nu ifrågavarande båda lärosäten bibehåller
sin egen administrativa enhet.

Att för Stockholms akademiska lärosäten gemensamma intressen finnas och
indicera förekomsten av ett eller flera samarbetsorgan är ställt utom allt tvivel.
Samarbetets omfattning och former måste emellertid diskuteras.

Även om det tekniskt är möjligt att förenhetliga kameralföryaltningen, är det
knappast att förvänta att rationaliseringsvinster skulle uppstå jämfört med en
på tre förvaltningsenheter fördelad kameralförvaltning. Härtill komma de olägenheter
som skulle uppstå genom de mellan tre lokala förvaltningsenheter och en
central sådan ömsesidiga krav på snabb, fullständig och noggrann rapportering.
Det måste också förväntas komma att brista i kännedom hos centralförvaltningen
om de lokala förhållandena i övrigt, särskilt vad gäller de mångskiftande
forskningsanslagen och enskilda fondmedlen. Med hänsyn till dessa omständigheter
avstyrker lärarkollegiet med största bestämdhet och skärpa att kameralförvaltningen
vid det ombildade karolinska institutet samordnas med universitetet
och tekniska högskolan.

Härigenom skulle den föreslagna samarbetsnämndens uppgifter bli begränsade
till att utgöra styrelse för de ännu så länge fåtaliga gemensamma inrättningarna
inom Stockholms universitetsvärld, att handhava den likaledes ännu blygsamma
gemensamma informations- och kontaktverksamheten samt att handhava vissa
former av inköpsservice åt Stockholmslärosätena och verka för ytterligare rationalisering
genom samarbete dessa emellan. I sådan gestalt synes nämnden i och
för sig ha berättigande. Då de gemensamma intressena otvivelaktigt äro under
utbredning och fördjupning i samma mån som bade forskning och utbildning gar
ut över fakultets- och lärosätesgränser måste det vara eu viktig uppgift för en
akademisk samarbetsnämnd i Stockholm att följa upp de utvecklingslinjer, som
leda hän emot ökat samarbete och upprättande av gemensamma anläggningar
av olika slag.

Lärarkollegiets principiella uppfattning om behovet av att tillvarataga gemensamma
intressen och rationaliseringsmöjligheter inom det akademiska Stockholm
genom en samarbetsnämnd avviker således i själva
sitetsutredningens. Vidkommande samarbetsnämndens sammansättning anser
lärarkollegiet nämnden böra bestå av de tre rektorerna och de tre prorektorerna
med cirkulation på ordförandeposten mellan rektorerna årsvis. Då det
synes lärarkollegiet naturligt att samarbetsnämnden tillika kan fullgöra det nu -

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

varande akademiska rektorskonventets i Stockholm funktioner, böra i nämnden
även ingå rektorerna vid veterinärhögskolan, skogshögskolan och handelshögskolan
i Stockholm.

Kanslern anför beträffande förslaget i avseende på Göteborg följande:

Konsistoriet vid universitetet har riktat en ingående kritik mot förslaget och
bestämt avstyrkt detsamma. Vad konsistoriet anfört har jag funnit bärande och
kan för min del icke biträda ett förslag, som framförallt skulle innebära betydande
administrativa olägenheter.

Liksom konsistoriet tillstyrker jag emellertid att en för universitetet och
Chalmers tekniska högskola gemensam samarbetsnämnd inrättas i huvudsak
enligt utredningens förslag.

I avseende på organisationen i Lund anför kanslern:

Jag vill erinra om att organisationskommittén ännu icke framlagt något förslag
rörande den definitiva utformningen av högskolans förvaltning. Något överförande
till universitetet av vissa pa organisationskommittén nu ankommande
förvaltningsuppgifter synes därför icke för närvarande böra äga rum.

En för universitetet och tekniska högskolan gemensam samarbetsnämnd synes
däremot böra inrättas i huvudsak enligt utredningens förslag.

Beträffande slutligen organisationen i Stockholm anför kanslern följande:

Utredningens ifrågavarande förslag är jag icke beredd att tillstyrka. Förevarande
spörsmål innefattar nämligen en mångfald problem, som uppenbarligen
kräva ytterligare överväganden, varför särskild utredning i ärendet synes
mig påkallad innan definitiv ställning kan tagas till detsamma.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför väsentligen följande:

I experten J Rydéns särskilda yttrande uttalas att de två förslagen är helt
oförenliga och att »den nu påtalade skillnaden leder till att de båda förslagen
i sin helhet kommer att stå mot varandra». Lärarkollegiet instämmer helt i detta
uttalande och vill därutöver framhålla att en och samma person i generaldirektörs
ställning näppeligen på det lokala planet torde kunna handha så väsensskilda
områden som skulle kunna ifrågakomma. Lärarkollegiet anser sig därför_

ävensom av psykologiska och andra skäl — bestämt böra avstyrka inrättandet
av lokala generaldirektörstjänster och därmed även avstyrka statskontorets förslag
i dess helhet.

Den i och för sig goda tanken att samarbete skall äga rum i organiserad form
mom orter där två eller flera universitet eller högskolor finnes är enligt lärarkollegiets
mening riktig. Den av universitetsutredningen föreslagna utformningen
av samarbetsnämnd finner lärarkollegiet icke rationell. Samarbetsnämnder bär
givetvis stora uppgifter att fylla men de bör från fall till fall ges den storlek
och den sammansättning som svarar mot de uppgifter som skall handhas. Gränsdragningen
ifråga om arbetsuppgifter mellan nämnden och universitetets resp.
högskolornas förvaltning är synnerligen oklar — särskilt mot bakgrunden av
formuleringarna i § 21 enligt vilken det bl. a. skulle åligga kanslichefen att
folja verksamheten vid de under nämndens styrelse ställda institutionerna och
inrättningarna, uppmärksamma utvecklingen samt framlägga de förslag han
kan finna pakallade i syfte att förstärka samarbetet. Universitetsutredningens
uttalande att »Den har därför stannat för att framlägga förslag, som möjliggör,
att samarbetsbehovet kan tillgodoses över hela det akademiska fältet», synes ej
heller kunna realiseras i den föreslagna formen — särskilt som överraskande nog
varken handelshögskolan eller skogshögskolan och veterinärhögskolan förutsät -

273

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1004

tes ingå i den nya organisationen. Lärarkollegiet delar helt experten Rydéns
uppfattning om utformningen av stockholmsorganisationen att det kan »starkt
ifrågasättas om utredningens förslag överhuvudtaget kommer att ge en tillfredsställande
effektiv organisation». Lärarkollegiet avvisar sålunda helt samarbetsnämnden
för Stockholm i den nu föreslagna formen men utgår ifran att genom
fortsatt utredningsarbete skall studeras hur och i vad mån viss förvaltning, statistik
etc. bör centraliseras eller icke samt hur samarbetsorgan bör utformas. Universitetsutredningens
förhoppning att nämnden senare måhända kan ersättas
av »ett för Stockliolmsorten gemensamt akademiskt konsistorium och rektorsämbete»
delas icke av lärarkollegiet som mot bakgrunden av den snabba expansion
i vilken det akademiska området befinner sig bestämt vill varna för strävanden
att skapa för stora enheter sammansatta av mer eller mindre heterogena
element.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola yttrar i huvudsak följande:

Vid besök i Göteborg i oktober 1955 frågade universitetsutredningen om undervisning
i fysik och kemi kunde anordnas vid CTIi för studenter vid GU.
Efter utredning av ärendet tillstyrktes de förslag som kollegienämnden framlade
i ärendet. Undervisningen i fysik och teoretisk fysik började hösten 1950.
(Kemi började ett år senare.)

Ur kollegienämndens skrivelse till överstyrelsen den 20 april 1956 angående
hithörande frågor må här följande citeras:

»För genomförandet av förevarande projekt synes sålunda ofrånkomligt, att
högskolan blir administrativ huvudman för den planerade undervisningen för
universitetsstudenterna och att de medel, som komma att härför anvisas, ställas
till kollegienämndens förfogande.»

Dessa krav från CTH:s sida accepterades. Något administrativt samarbete
mellan GU och CTH — utöver samråd i frågan om tillsättning av vissa lärartjänster
— har på det hela taget icke förekommit i anledning av denna undervisning,
som enbart betraktats som provisorier i avvaktan på att GU skulle
erhålla egen undervisningsorganisation i sagda ämnen. De försök till samundervisning
för teknologer och fisosofie studerande som till en början gjordes, visade
sig medföra så påtagliga nackdelar att särskild undervisning för universitetsstudenterna
måste införas redan efter något år.

Den snabba expansionen av såväl GU som CTH har emellertid framtvingat
en successiv avveckling av dessa provisorier. Tillkomsten av en matematisknaturvetenskaplig
fakultet vid GU har givetvis påskyndat denna avveckling.
Professur i teoretisk fysik samt professurer i de tre grundläggande kemiämnena
har nu tillkommit vid GU. Från och med den 1 juli 1964 beräknas den vid CTH,
huvudsakligen för universitetsundervisningen, inrättade professuren i fysik III
(med tillhörande tjänster) bli överförd till GU:s stat.

I fråga om jorskning och högre undervisning är det däremot naturligt och
motiverat att det samarbete, som redan förekommer mellan de båda lärosätena,
utvecklas och fördjupas. Sådant samarbete bör rimligtvis icke utgöra skäl för
förvaltningsgemenskap mellan lärosätena. Problem av organisatorisk eller förvaltningsmässig
art, som kan uppkomma i samband med detta samarbete —
eller till följd av att kemi- och fysikinstitutionerna är inrymda inom samma
byggnader med gemensamma verkstadsfunktioner — bör lämpligen kunna lösas
av den föreslagna samarbetsnämnden, i den mån de icke kan lösas på institutionsplanet.

Nu angivna förhållanden samt förekomsten av viss för lärosätena gemensam

274

Kungl. May.ts ''proposition nr 50 år 1964.

utrustning — t. ex. en blivande datamaskinanläggning — som enligt utredningen
synes motivera gemensam förvaltningsorganisation, anser lärarkollegiet vara
motiv för en samarbetsnämnd.

Mot bakgrund av den expansion, som högskolan undergått, finner lärarkollegiet
förvånande, att utredningen — och statskontoret, som varit expertorgan
åt utredningen — icke tagit upp till närmare överväganden de positiva
sidor, som förvisso torde inrymmas i den administrativa organisation, som under
dessa år fungerat praktiskt taget oförändrad. Såvitt gäller den centrala administrationen
kan tillläggas, att denna sedan 1950-talets början har kvarhållits
inom en ram, som i förhållande till arbetsuppgifternas tillväxt får betecknas
som rudimentär. Att högskolans expansion trots detta kunnat genomföras vill
lärarkollegiet främst tillskriva den nuvarande organisationens anpassbarhet och
slagkraft, vilka egenskaper kunnat utvecklas i en atmosfär, som i största möjliga
utsträckning varit fri från byråkrati.

Högskolans expansion synes med hänsyn till det nu anförda, mer vara ett
motiv för att bibehålla och förstärka dess nuvarande organisation än att radikalt
omstöpa densamma.

Lärarkollegiet finner helt verklighetsfrämmande att en förvaltningschef skall
kunna sammanhålla och effektivt betjäna GU:s tre fakulteter och CTH:s sju
sektioner omspännande så vitt skilda verksamheter. Förslaget om rådets ställning
såsom föredragande i två konsistorier och inom två rektorsämbeten samt
i samarbetsnämnden framstår såsom en konstruktion utan förankring i de arbetsuppgifter
och arbetsmiljöer, som i verkligheten råder. Lärarkollegiet är för sin
del helt övertygat om att detta skulle leda till betydande nackdelar för båda
lärosätena. Däremot talar den hittillsvarande utvecklingen starkt för, att GU
och CTH har goda förutsättningar att var för sig — även förvaltningsmässigt
— fullfölja sina uppgifter med bibehållande av nuvarande förvaltningsprinciper.

Lärarkollegiet avstyrker sålunda bestämt den föreslagna förvaltningsgemenskapen
mellan GU och CTH. Av motiven för lärarkollegiets avstyrkande torde
framgå, att lärarkollegiet jämväl avstyrker statskontorets förslag i nu berörda
hänseenden.

Lärarkollegiet tillstyrker utredningens förslag om en för lärosätena gemensam
samarbetsnämnd. En central uppgift för samarbetsnämnden blir, att som
högsta lokala instans pröva och avgöra sådana av lärosätenas samarbete betingade
frågor, som icke kunnat lösas på institutions- eller fakultets/sektionsplan.
Därjämte förutsättes, att samarbetsnämnden skall positivt verka för tillvaratagande
av möjligheterna till ökat sambruk av personella och materiella
resurser. Mot förslaget till samarbetsnämndens sammansättning är intet att
erinra.

Organisationskommittén för teknisk högskola i Lund anför:

_ Vad beträffar förvaltningen av den tekniska högskolan i Lund anser kommittén
att någon självständig förvaltning ej bör inrättas förrän högskolan varit
i verksamhet ytterligare minst två läsår. Först då torde det uppbyggnadsarbete
som kommittén leder ha kommit så långt att det blir möjligt att utan men för
högskoleverksamheten föreslå vilken förvaltningsorganisation högskoleenheten
definitivt bör få. Kommittén anser sig därför för närvarande ej böra framlägga
förslag till definitiv lösning av denna fråga.

En samarbetsnämnd bör under övergångstiden skapas mellan universitetet och
tekniska högskolan i Lund avseende de ämnen, som har gemensamma intressen,
gemensamma lokalfrågor, fördelningsfrågor och dylikt.

275

Kanyl. May.ts proposition nr 50 år lOGJ/.

överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför i huvudsak följande:

Överstyrelsen har icke blivit övertygad om angelägenheten av en gemensam
förvaltningsorganisation för Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola,
för vilken universitetsrådet skulle vara chef. Såväl högskolan som universitetet
äro enligt överstyrelsens mening redan nu tillräckligt stora förval tningsenheter
för att »högt kompetent personal» skall kunna anförtros skilda specialuppgifter.
Några rationaliseringsvinster skulle därför knappast stå att vinna
genom en gemensam förvaltning, som enligt överstyrelsens åsikt tvärtom kan
befaras komma att bliva en tungrodd och onödigt komplicerad organisation.
Sambruket mellan högskolan och universitetet inom vissa ämnesområden berör
en relativt liten sektor av lärosätenas verksamhet och det därav betingade samarbetsbehovet
synes väl kunna tillgodoses med tillkomsten av den av utredningen
föreslagna samarbetsnämnden. Överstyrelsen avstyrker alltsa förslaget
om en gemensam förvaltningsorganisation för Chalmers tekniska högskola och
Göteborgs universitet.

Däremot kan överstyrelsen tillstyrka inrättandet av en samarbetsnämnd för
de båda lärosätena i Göteborg i huvudsaklig överensstämmelse med universitetsutredningens
förslag, därvid överstyrelsen emellertid med hänsyn till sitt ställningstagande
med avseende å universitetsrådstjänsten och förvaltningsgemenskapen
i likhet med lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola finner vederbörande
administrativa eller kamerala chefstjänstemän vid lärosätena alltefter
arten av i nämnden förekommande ärenden böra adjungeras såsom ledamöter
av densamma.

I princip har överstyrelsen ej heller någon erinran mot att en samarbetsnämnd
för Lunds universitet och tekniska högskolan i Lund tillskapas i huvudsaklig
överensstämmelse med vad överstyrelsen i det föregående förordat beträffande
samarbetsnämnden i Göteborg.

Om överstyrelsen ställer sig avvisande till förslaget om en gemensam förvaltningsorganisation
för Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola
gäller det än mera tanken på en likartad organisation för Stockholms universitet,
det ombildade karolinska institutet och tekniska högskolan i Stockholm. Utredningen
har också själv framhållit nackdelarna i form av tungroddhet och friktioner,
som kunde uppstå. Icke desto mindre har utredningen förutsatt, att samarbetsnämnden
skulle i de tre konsistoriernas ställe handhava vissa administrativa
uppgifter. Detta förslag kan överstyrelsen ej biträda. Utredningen har emellertid
också uttalat, att vad som från utredningens synpunkt bedömts som det
väsentliga varit att skapa en organisation, som kunde bevaka och genomföra en
samordning i den mån och i den takt det klarlades att fördelar därigenom stode
att vinna. Till denna tanke kan överstyrelsen ansluta sig och vill därför förorda,
att samarbetsnämndens i Stockholm uppgifter begränsas till att verka och planera
för lokal samverkan, där och efterhand som sådan befinnes ändamålsenlig.
Därvid synes emellertid för närvarande ej tillräckliga motiv föreligga för inrättandet
av en särskild tjänst som kanslichef hos nämnden. Härutöver vill överstyrelsen
förorda, att jämväl rektorerna för veterinärhögskolan, skogshögskolan och
handelshögskolan skola ingå som ledamöter av nämnden med hänsyn till önskvärdheten
av samverkan också för dessa lärosätens vidkommande. Samarbetsnämnden
bör sålunda enligt överstyrelsens mening bestå av de sex ovan berörda
lärosätenas rektorer samt en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande.

276

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1961/.

E. Förvaltningens uppbyggnad
a) Principerna för den lokala förvaltningens organisation

Jag övergår nu till att redovisa de inkomna yttrandena i vad avser den lokala
universitets/högskoleförvaltningens organisation. Därvid börjar jag med de principiella
synpunkter, som därutinnan framförts.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund anför i sitt gemensamma
yttrande:

I fråga om universitetens administration vill organisationerna ytterligare framhålla
att den betydande förstärkning av utbildningsorganisationens administration
som utredningen föreslagit är att hälsa med tillfredsställelse. Det är även
enligt deras mening angeläget att såväl de centrala som de lokala universitetsmyndigheterna
ges ett mer aktivt ansvar för utbildningsorganisationen än fallet
är för närvarande. Organisationerna utgår härvid från, liksom utredningen, att
de utbildningsadministrativa frågorna skall handläggas av tjänstemän med intresse
för och sakkunskap i utbildningsfrågor och icke av personer med i huvudsak
andra meriter.

SFS anför:

Enligt betänkandet kommer de lokala universitets- och högskolestyrelsernas
arbetsuppgifter att utökas. Organisationen har icke ansett sig kunna gå in på
en granskning av förslagets enskildheter, men vill understryka betydelsen av en
fortlöpande utredningsverksamhet avseende utbildningens innehåll och organisation
samt en aktiv ekonomisk kontroll och kostnadsplanering.

Universitet och högskolor mottar i växande utsträckning förfrågningar från
myndigheter och enskilda i utlandet om studievillkor och studieförhållanden.
Den service som innefattar information om inskrivningskrav, dispensmöjligheter,
studiernas uppläggning osv. har hittills till betydande del ombesörjts av studentkårerna.
SFS noterar därför med tillfredsställelse, att dessa uppgifter i fortsättningen
är avsedda att läggas på universitetens och högskolornas informationsavdelningar.

I och med att de lokala förvaltningarna får utvidgade och samtidigt mera
varierande uppgifter ter det sig särskilt angeläget, att man genomför den av
utredningen föreslagna specialiseringen inom personalstaben och en motsvarande
organisation av förvaltningen efter funktioner, och att således inte någon fakultetsuppdelning
av de administrativa resurserna behålles. Detta kräver i sin tur
tillräckligt stora administrativa enheter, för att fördelarna med en sådan organisationsform
skall kunna utnyttjas, något som bör beaktas då ställning tas till
de enskilda förvaltningarnas storlek samt frågan om en eller flera förvaltningar
på samma högskoleort.

Sd.CD anför:

Under akademidirektören bör förvaltningen organiseras på tre avdelningar
för att en enligt SACO:s mening ändamålsenlig administrativ pyramid med
ett väl avvägt antal kontaktpunkter för akademidirektören skall erhållas. SACO
anser, att den indelning som universitetslärarförbundet föreslår bäst kan tillgodose
de anspråk på service, som utbildningsorganisationen kan ställa på de administrativa
organen. De uppgifter som enligt utredningens förslag skall ligga på

277

Kungl. Maj:ts proposition nr öO är 196b

sekretariat, personalavdelning och informationsavdelning kan härvid lämpligen
överföras på kansliavdelningen inom vilken sektioner för dessa uppgifter inrättas.
Kamerala avdelningens uppgifter bör på samma sätt överföras på den
av SACO föreslagna ekonomisk-administrativa avdelningen.

TCO anför i huvudsak följande:

Företagsnämnder finns sedan 1961 vid varje universitet och högskola. TCO
delar utredningens uppfattning, att erfarenheten av företagsnämndsverksamheten
varit relativt god. Denna verksamhet är emellertid av ganska nytt datum. Flertalet
nämnder inrättades först under år 1961. Endast Uppsala- och Stockholmsuniversiteten
har haft sådan verksamhet sedan år 1955. TCO vill understryka
vikten av att företagsnämndsverksamheten intensifieras och ansluter sig till förslaget,
att liksom för närvarande en nämnd skall finnas vid varje universitet/
högskola. Det är likaså angeläget, att det inrättas en central företagnämnd för
hela området. En sådan bör kunna ge impulser till de lokala nämnderna och
dra upp riktlinjer för aktiviteter, som är gemensamma för personalen inom hela
området, t. ex. beträffande utbildningsfrågor och andra gemensamma angelägenheter.
.

Behovet av personalkonsulenter inom universitet/högskolor är av vital betydelse.
TCO yrkar därför, att personalkonsulenttjänster inrättas i samband med
fastställandet av den nya personalorganisationen.

Byggnadsstyrelsen framhåller, att åtgärder för att tillgodose behovet av administrationslokaler
bör vidtagas, så snart förvaltningsorganisationernas totala storlek
klarlagts.

Nämnden för internationellt bistånd anför:

Nämnden har med största tillfredsställelse hälsat universitetsutredningens förslag
i vad avser skapandet av resurser för en utvidgad informations- och kontaktverksamhet
inom såväl den lokala universitetsadministrationen som vid universitetskanslersämbetet.
Uppgiften att inventera tillgången på studieplatser av
angivet slag för stipendiater från de underutvecklade länderna och att bista vid
uppgörandet av studieprogram för dessa faller enligt nämndens, mening helt
inom ramen för de funktioner som av utredningen föreslagits bli anförtrodda
respektive informationsavdelningar. De med stipendiatverksamheten förenade
kurativa och sociala uppgifterna bör däremot liksom hittills kunna skötas av
nämnden i samarbete bland annat med den lokala studentkarsorganisationen.
Från sina utgångspunkter vill nämnden sålunda livligt tillstyrka utredningens
förslag i nu nämnda avseenden.

Studiesociala utredningen anför:

Utifrån de synpunkter studiesociala utredningen har att bevaka är det naturligt
att särskilt fästa uppmärksamheten på behovet av en effektiv utbildningsadministration.
Särskilt vad beträffar den filosofiska fakulteten är den nuvarande
administrationen, sedan länge, föråldrad och fungerar icke på ett tillfredsställande
sätt.

Universitetsutredningen föreslår, att det primära ansvaret för utbildningens
innehåll och organisation alltjämt skall åvila fakulteter/sektioner. Det innebär
bl. a. att initiativ i sådana frågor normalt beräknas komma från dessa organ,
medan de överordnade myndigheterna förutsättes alltjämt fullgöra en mera gran -

278

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196k skande

uppgift. Universitetsutredningen föreslår vidare, att den lokala tillsynen
över utbildningsorganisationen alltjämt skall utövas av en vald rektor och av
ett konsistorium, som till sin helt övervägande del består av valda förtroendemän
inom professorernas krets.

Å andra sidan föreslår universitetsutredningen på den lokala nivån en precisering
av såväl konsistoriets som fakulteters/sektioners ansvar för utbildningsorganisationens
effektivitet samt en förstärkning av de nuvarande undervisningsnämndernas
ställning och ansvar. Vidare, och framför allt, föreslår universitetsutredningen,
att förstärkta sekretariatsresurser för fakulteter/sektioner och
utbildningsnämnder skall tillhandahållas inom en för utbildningsfrågor särskilt
organiserad avdelning av universitetets centrala förvaltning, att denna avdelning
ställes under ledning av en kvalificerad chefstjänsteman och att hela ett
universitets centrala förvaltning skall hållas samman under en chef, som är
utsedd av Kungl. Maj:t och salunda icke är en de ordinarie lärarnas förtroendeman.
Även inom universitetsväsendets centrala ledning föreslår universitetsutredningen
upprättandet av en särskild utbildningsadministrativ byrå under
en kvalificerad chef såsom en av avdelningarna i ett fast organiserat universitetskanslersämbete.

Enligt studiesociala utredningens uppfattning är förslagen i dessa delar mycket
starkt motiverade och deras genomförande en förutsättning för att man överhuvudtaget
skall kunna räkna med att få till stånd en tillfredsställande administration
av den expanderande utbildningsorganisationen inom universitetsväsendet.

Gymnasieutredningen yttrar:

Utbildningsnämndernas liksom givetvis övriga nämnders (och fakultetens/sektionens
som helhet) effektivitet beror emellertid inte enbart på dess sammansättning
utan i minst lika hög grad på sekretariatsresurserna. Universitetsutredningen
föreslår att alla sekretariatsuppgifter skall samlas och sammanhållas inom
universitetets centrala förvaltning. Härvid har man valt att organisera förvaltningen
efter funktioner. Båda dessa förslag — den centrala förvaltningen
såsom sammanhållande serviceorgan till de många beslutande församlingarna
och dess uppdelning efter funktioner — synes vara av fundamental betydelse
och i själva verket en förutsättning för att hela systemet skall bli funktionsdugligt.
Genom den föreslagna organisationen blir det möjligt att effektivt och
sakkunnigt täcka, de olika uppgiftsområdena. Av särskild betydelse blir den
utbildningsadministrativa avdelningen, där ärenden rörande utbildningens innehåll
och organisation skall beredas och där »ett aktivt utredningsarbete i syfte
dels att innehållsmässigt anpassa de skilda slagen av akademisk yrkesutbildning
till arbetslivets behov, dels att följa utbildningsorganisationens effektivitet bl. a.
i avseende på examensfrekvens och studietidens längd» fortlöpande skall bedrivas.
Denna avdelning får salunda uppgifter som — enligt gymnasieutredningens
ovan deklarerade uppfattning — det är avgörande att de fullgöres
pa ett effektivt sätt i framtiden. Skall detta bli möjligt krävs emellertid mvcket
kvalificerad personal. Av chefen för dylik avdelning torde man böra kräva
bade erfarenhet från kvalificerat utbildningsarbete och administrativ talang.
Med hänsyn till avdelningens utomordentliga betydelse vill utredningen bestämt
tillstyrka att byråchef stjänster inrättas för ledningen av utbildningsavdelningarna
i enlighet med universitetsutredningens förslag beträffade de större förvaltningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19G1+ 279

Statskontoret anför:

Med hänsyn till ovan konstaterade överensstämmelse mellan rapportens och
betänkandets förslag beträffande de särskilda förvaltningsorganisationernas
interna uppbyggnad har statskontoret icke anledning att här närmare behandla
dithörande frågor.

Större konsistoriet i Uppsala anför huvudsakligen följande:

Konsistoriet finner utredningens förslag om avskaffande av fakultetssekreterarbefattningarna
och förläggandet av fakultets och sektions kansliarbete till
ett centralt sekretariat omöjligt att acceptera. Tanken att protokollföringen vid
sammanträden endast i undantagsfall skulle kräva juridisk skolning anser konsistoriet
vara föga realistisk. Konsistoriet förordar att samma indelning som
hittills bibehålies, nämligen en kansliavdelning med akademisekreteraren som
chef och en ekonomisk-administrativ avdelning med räntmästaren som chef.
Någon ombenämning av dessa två chefstjänstemän finner konsistoriet icke av
behovet påkallad, men det ökade ansvaret som följer av universitetets och
därmed även dess administrativa avdelningars snabba tillväxt torde en högre
löneplacering vara väl motiverad, för att universitetet skall kunna fa resp.
kunna behålla tillräckligt kvalificerade chefer. De båda befattningarna böra
tillsättas av Kungl. Maj:t efter ansökan och på förslag av konsistoriet. Konsistoriet
är väl medvetet om att det nuvarande administrativa läget beträffande
utbildningsfrågor och den därmed sammanhängande planeringen icke är tillfredsställande
men anser det icke därför självklart att dessa administrativa problem
bäst lösas genom upprätttande av en självständig avdelning för utbildningsfrågor.
För att fakulteterna och sektionerna, på vilka ansvaret för utbildningsfrågornas
rikiga handhavande vilar, skola kunna ytterligare effektivisera sin organisering
och planering av utbildningen erfordras i första hand en förstärkning av utbildningsnämndernas
sekretariat, en konkret åtgärd som utredningen i detta sammanhang
icke särskilt omnämnt. En nödvändig förutsättning för att på längre
sikt och för längre tid kunna förvärva verkligt kompetent personal är inrättandet
av åtminstone någon eller några högre tjänster, särskilt vid de största fakulteterna,
och möjligt är att organisations- och utredningsarbetet kan bedrivas
mera energiskt och effektivt under ledning av en erfaren administratör i chefsställning.

Större konsistoriet i Lund yttrar:

Den nödvändiga utvecklingsplaneringen saknar administrativa resurser. Alldeles
särskilt har denna brist gjort sig kännbar beträffande utbildningsfrågorna.
De sekreterartjänster, som inrättats vid undervisningsnämnderna, har ej varit
avsedda för eller räckt till för att biträda vid någon utvecklingsplanering. I avsaknad
av ett samlat stöd för universitetets ansträngningar för utvecklingen av
undervisningen har universitetet icke kunnat få fram det material som erfordras
för en planmässig politik på detta område. Utbyggnaden av utbildningslinjer,
arbetet på en ökad differentiering av utbildningsprogrammen och utnyttjandet
av moderna pedagogiska erfarenheter har därför måst ske på grundval av eu
viss improvisation och intuition, som väl fallet oftast är i starkt expanderande
organisationer. I längden är emellertid ett sådant arbetssätt icke försvarligt
med hänsyn till det stora ansvar för studenternas utbildning som universitetet bär.

Under rektor som universitetsförvaltningens högste chef skall enligt konsistoriets
förslag förvaltningsorganisationen indelas i tre huvudavdelningar: en

280

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196Jf

kansliavdelning, en ekonomisk-administrativ avdelning och en utbildningsadministrativ
avdelning. Var och en av dessa ledes av en kvalificerad chef som också
skall vara föredragande i konsistoriet och inför rektor.

Den föreslagna utbildningsavdelningen skall bland annat omhändertaga clcls
det utredningsarbete, som erfordras för att innehållsmässigt anpassa de skilda
slagen av akademisk utbildning till samhällslivets behov och för att följa utbildningens
effektivitet, dels den samordning, som i utbildningsfrågor kräves mellan
olika fakulteter, dels registrering och bearbetning av studieresultat, intagning
av studerande till spärrade ämnen i filsofisk fakultet, tilldelning av lärarkrafter
i ämnen med organisationsplan m. m., dels de nuvarande undervisningsnämndssekreterarnas
uppgifter, alltså organisering av den löpande undervisningen och
studierådgivningen, och dels slutligen den pedagogiska rådgivningen till lärarna.
Om i framtiden olika former av akademisk undervisning på orter utanför universitetsstaden
kommer att uppdragas åt universiteten, kommer utbildningsavdelningen
att få ytterligare betydelsefulla uppgifter. Det bör till slut understrykas,
att utbildningsavdelningen måste se som sin uppgift dels att självständigt taga
initiativ till förbättringar av utbildningens innehåll och organisation samt dels
att fungera som service-organ åt fakulteter och institutioner och således så långt
som möjligt avlasta dessa från administrativt arbete utan att förfalla till förkvävande
kontroll och självtillräcklighet. Den skall vara ett hjälpande men ej ett
kontrollerande organ. Vad här sagts innebär i själva verket inte några avvikelser
från universitetsutredningens uttalanden utan har endast varit avsett att framhäva
utbildningsavdelningens stora betydelse.

Konsistoriet anser det vara nödvändigt, att fakultetssekreterartjänster fortfarande
är knutna till de olika fakulteterna. I annat fall skulle det inte finnas
någon funktionär som har kontakt med samtliga de mångskiftande ärenden som
tillhör en fakultets handläggning. Dekanus skulle då få sig pålagd en orimlig
administrativ arbetsbelastning. Han ensam skulle svara för sammanhållningen
av fakultetsarbetet, för att fakultetsarbetet sker med konsekvens och kännedom
om sammanhangen mellan de olika ärendetyperna. Det skulle falla på honom
att samordna en rad olika tjänstemäns medverkan i form av föredragning inför
dekanus eller vid fakultetssammanträdena.

Konsistoriet yrkar därför, att vid universitetets sekretariat inrättas ett antal
fakultetssekreterartjänser, som fördelas på de olika fakulteterna. En sådan tjänsteman
skall dels svara för fakultetens sekretariatsgöromål och förestå fakultetens
expedition, ansvara för protokoll, bereda och föredraga alla ärenden som ej
uppdragits åt annan, expediera fakultetens beslut och redigera remissyttranden,
dels avlasta dekanus med utredningar och utarbetandet av skrivelser och i övrigt
biträda honom ej minst vid planerings- och petitaarbetet, dels efter delegation
fatta beslut i rutinärenden.

Större konsistoriet i Göteborg anför i huvudsak följande:

Den föreslagna decentraliseringen från Kanslern till universiteten av vissa
fördelnings- och personalärenden påverkar icke nämnvärt vare sig arbetets omfattning
eller dess art på universitetsnivån.

Att undervisningsnämndernas sekretariat måste förstärkas är sedan länge
uppenbart för konsistoriet. Konsistoriet är också medvetet om behovet av en
förstärkt utredningsapparat till tjänst för utbildningsorganisationen och om
de ökade krav som ställes pa studieradgivningen. Eu fastare organiserad och
avsevärt förstärkt förvaltningsenhet för dessa uppgifter är därför erforderlig.
En sådan enhet låter sig väl infogas i den nuvarande universitetsorganisationen.

281

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

De uppgifter som tillkommer genom att förvaltning av forskningsanslag i
växande omfattning lägges på universitetsförvaltningen medför självfallet ökat
arbete både för den personaladministrativa och den kamerala sidan. Dessa ärenden
är emellertid till sin art inte främmande för universitetsförvaltningen. Det är
arbetets omfång som ökat, vilket ytterligare skärper kraven på en förstärkning
av både den personaladministrativa och den kamerala arbetskraften. Tillskapandet
av en särskild personaladministrativ avdelning bär på grund av den
starka ansvällningen av personalärenden sedan länge varit ett önskemal för
universitetet. Utredningens förslag att bilda en sådan avdelning är därför tillfredsställande.
Även denna enhet kan mycket väl — lämpligen som eu avdelning
under kansliet — infogas i den nuvarande organisationen.

De utredningsuppgifter »av företagsekonomisk natur» varom här är fråga kan
inte betecknas som nytillkommande uppgifter. Vid Göteborgs universitet ledes
dessa utredningar av räntekammarens chef, som är civilekonom.

Serviceverksamheten för upphandling och för driften av gemensamma anläggningar
innebär en nytillkommande arbetsuppgift, som kiäver specialutbildad
personal. När det gäller upphandlingsfragor bör emellertid papekas, att den lokala
universitetsadministrationen endast i begränsad omfattning kommer att få
befattning med dessa ärenden, eftersom upphandlingen av dyrbarare apparatui
är avsedd att ombesörjas av en central nämnd.

Det är av stor vikt att resurser skapas för att utvidga och effektivisera informations-
och kontaktverksamheten.

Av vad ovan anförts torde framgå, att de arbetsuppgifter som utredningen
betecknar som »tillkommande» väl kan inordnas inom ramen för den nuvarande
lokala universitetsorganisationen.

Erfarenheten från arbetet inom det akademiska kansliet har visat, att detta
för att fylla sin uppgift har större behov av tjänstemän med kunskaper om och
överblick över ett vidsträckt område av universitetsförvaltningen än av »specialister»
inom begränsade fack. Detta gäller i lika mån fullgörandet av utredande
och allmänt-administrativa funktioner.

Tvärtemot utredningens intentioner vill konsistoriet bestämt rekommendera,
att det nuvarande systemet med fasta fakultetssekretariat bibehålies. Om de
arbetsuppgifter som nu handhas av fakultetssekreterarna skulle fördelas på
befattningshavare inom skilda specialavdelningar, skulle fakultetsarbetet försvåras
och kompliceras till skada för effektiviteten. Möjligheterna att fullgöra de
nuvarande fakultetssekretariatens viktiga uppgift att ge råd och upplysningar
åt lärare och studenter i universitetsadministrativa angelägenheter skulle starkt
försämras. Slopandet av fasta sekretariat skulle vidare medföra, att fakulteternas
dekaner i än högre grad än för närvarande måste befatta sig med administrativa
göromål. Med hänsyn till att universitetsutredningen föreslår eu förstärkt fakultetsfunktion,
är det förvånande att man — samtidigt som värdet av den nuvarande
fakultetssekreterarefunktionen erkännes — vill avskaffa denna för sammanhållningen
av fakultetsarbetet omistliga institution. Utredningen bjuder som
ersättning olika föredragande från den enligt specialistprincipen uppsplittrade
förvaltningen samt någon tjänsteman från sekretariatet med särskild uppgift
att följa fakultetsärendena. Konsistoriet anser sig bestämt kunna lrävda att eu
sådan anordning skulle försämra universitetsförvaltningens funktionsduglighet.

De uppgifter som enligt utredningen skulle omhänderhas av den kamerala
avdelningen bör självfallet inordnas under ekonomiavdelningen, eventuellt såsom
ett särskilt kamrerarkontor. Den av utredningen föreslagna uppdelningen av
löneärenden på så sätt, att den kamerala avdelningen skulle verkställa alla löne -

282

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

utbetalningar samt inbetalningar av skatt och försäkringsavgifter, medan själva
avlöningsuträkningen samt uträkningar till ledning för erläggande av skatt och
vissa avgifter skulle åvila en annan förvaltningsenhet förefaller icke ändamålsenlig.
Nämnda uppgifter förutsätter ett kontinuerligt och nära samarbete mellan
de tjänstemän som handhar dem och bör därför inordnas under samma avdelning.

Konsistoriet anser i motsats till utredningen, att personalavdelningen icke
skall befatta sig med avlöningsuträkning samt uträkning av skatteavdrag och
avgifter till den allmänna försäkringen, vilka uppgifter enligt konsistoriets
mening faller inom ekonomiavdelningens verksamhetsfält. För undvikande av
dubbelarbete bör emellertid personalredovisningen i görlig mån koncentreras
till ett enda, för den lokala förvaltningen gemensamt register utöver den tjänstematrikel
som varje förvaltning är skyldig att föra. En sådan koncentration
låter sig mycket väl genomföras, även om personalavdelningen befrias från det
rent tekniska avlöningsarbetet.

Konsistoriet har tidigare i detta yttrande, med instämmande i utredningens
synpunkter, framhållit behovet av ökade resurser för universitetens informationsoch
kontaktverksamhet. Uppgifterna faller naturligt inom det akademiska kansliets
arbetsområde.

Den utbil dn i n g säd ministrativa avdelningen skall enligt utredningen ombesörja
beredning av alla sådana ärenden som gäller utbildningens innehåll och organisation.
Den skall vidare följa utbildningsorganisationens effektivitet i avseende
på examensfrekvens och studietidens längd. Så långt delar konsistoriet utredningens
uppfattning. Utredningen tilldelar emellertid avdelningen även uppgiften
att »fortlöpande bedriva ett aktivt utredningsarbete» i syfte »att innehållsmässigt
anpassa de skilda slagen av akademisk yrkesutbildning till arbetslivets
behov». Utredningar av detta slag anser emellertid konsistoriet uteslutande
böra bedrivas centralt, närmast inom den till universitetskanslersämbetet knutna
utbildningsbyrån och till fakultetsberedningarna.

De lokala utbildningsadministrativa avdelningarnas uppgifter i detta sammanhang
bör begränsas till att tillhandahålla vederbörande centrala utredningsorgan
erforderligt statistiskt eller annat material. Uttalandet att den utbildningsadministrativa
avdelningen skall överta »en betydande del .......... av det

utrednings- och beredningsarbete i fråga om utbildningsinnehåll och utbildningens
reformering som nu belastar lärarna och, framför allt, institutions- och
avdelningsföreståndarna» väcker också betänkligheter. Frågor, som rör utbildningens
innehåll, är exklusiva fakultetsärenden, i vilka vederbörande ämnesföreträdare
av naturliga skäl blir starkt engagerade. Den utbildningsadministrativa
avdelningen bör i dessa liksom i andra frågor fullgöra eu service-funktion på
samma sätt som de nuvarande undervisningsnämndernas sekretariat. Som tidigare
nämnts är det för konsistoriet uppenbart, att detta organ behöver förstärkas
och ges en fastare form än för närvarande. Det förefaller emellertid
som om utredningen något övervärderat den utbildningsadministrativa avdelningens
betydelse i jämförelse med andra administrativa organs funktioner inom
den lokala universitetsförvaltningen.

En av den ekonomiskt-administrativ a avdelningens huvuduppgifter anges vara
att »deltaga i planeringsarbetet för forsknings- och utbildningsresursernas fortsatta
utbyggnad». Innebörden av denna allmänt hållna beskrivning ter sig något
dunkel. Om emellertid utredningen därmed endast avser att avdelningen skall
betjäna fakulteter och sektioner i det »tekniska petita-arbetet», dvs. beräkna
medelsbehovet under skilda anslag vid ett genomförande av fakulteternas eller

28Ö

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1904

sektionernas i petita framförda förslag samt lämna råd och upplysningar i anslagstekniska
frågor, så har konsistoriet inte något att invända.

Utredningens redogörelse för de arbetsuppgifter av ekonomisk-administrativ
art som i övrigt bör ankomma på den lokala universitetsförvaltningen bitiädei
konsistoriet. Om — såsom konsistoriet föreslagit den lokala förvaltningens
nuvarande uppdelning på två huvudavdelningar bibchålles, bör samtliga häi
ifrågavarande uppgifter handhas av den ekonomiska avdelningen.

Större konsistoriet i Stockholm anför:

Enligt konsistoriets mening har utredningen överdrivit specialiseringen och
den olika karaktären hos arbetsuppgifterna. Den nuvarande uppdelningen på
kansli och räntekammare torde i själva verket motsvara eu i stort sett naturlig
fördelning av ärendena. I varje fall har icke inom kansliet framträtt en så stark
skillnad i ärendenas karaktär att en fördelning av ärendena på mer eller mindre
självständiga avdelningar är påkallad. Däremot sker helt naturligt av arbetstekniska
skäl eu viss differentiering av ärendena. Vid Stockholms universitets
kansli har sålunda redan sedan några år tillbaka personalärendena föredragits
av en särskild tjänsteman som fått specialisera sig på författningarna rörande
hithörande frågor. Vissa spörsmål rörande utbildningens och undervisningens
organisation kräver personal med härför särskilt lämpad utbildning, bland annat
statistisk. Ej heller inom räntekammaren är en uppdelning på självständiga
avdelningar befogad, även om där en viss differentiering gör sig gällande exempelvis
av ärenden som är av i huvudsak kameral natur, ärenden som hänför
sig till lokalernas förvaltning eller ärenden som gäller inköp och service. ^

Kansliets och räntekammarens ärenden kan sägas i stort sett skilja sig sa tillvida
att de förra är juridiskt-administrativa och de senare ekonomiskt-administrativa.
Härav följer att kansliets chef lämpligen bör äga juridisk utbildning
och räntekammarens chef ekonomisk utbildning och erfarenhet.^ Mera sällan
torde dessa kvalifikationer förenas hos en och samma person i sådan grad att
han är skickad att med sakkunskap leda arbetet inom båda förvaltningsgrenarna.
Vad nu anförts talar starkt emot universitetsutredningens förslag om en ensam
förvaltningschef, universitetsråd (motsvarande). Konsistoriet vill därför, såsom
redan framhållits i det föregående, förorda att det nuvarande systemet med två
chefer inom den lokala förvaltningen, direkt underordnade rektor och konsistoriet
bibchålles.

Utredningen har uppenbarligen heller icke själv varit helt övertygad om riktigheten
av den starka specialiseringen när den föreslår att den nuvarande fakultetssekreterarfunktionen,
vars stora värde för sammanhållningen av fakultetsarbetet
utredningen erkänner, på något sätt bör bibehållas. Den metod utredningen
föreslår torde vara helt oi’ealistisk. Planeringen av fakultctsarbetet från
administrativ synpunkt, bevakningen av ärendenas korrekta och likformiga
behandling och kontaktförmedlingen åt olika håll är uppgifter som nödvändigtvis
måste handhavas av en tjänsteman med eget ansvar, omfattande även kontinuiteten
av besluten i de annars till sammansättning och ledning ofta växlande
fakultetsorganen. Den sakliga beredningen av flertalet ärenden fordrar även
att vederbörande tjänsteman har förvärvat lämpligt inriktad akademisk utbildning,
äger ett betydande mått av allmänbildning och har bred orientering i aktuella
samhällsfrågor. Utan stöd av en sådan fakultetssekreterare kommer dekani
arbetsuppgifter att bli orimligt betungande och svårigheter sannolikt uppstå
att för dekanatet förvärva lämpliga fakultetsledamöter.

284

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196^

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför i huvudsak följande:

Fakultetsärendena äro till alldeles övervägande del av den typ, som universitctsutredningen
liksom statskontoret hänför till gruppen sekretariatsärenden,
dvs. sådana som ej tarva föredragande med specialinriktning på utbildning,
planering eller dylikt. Även då det gäller sistnämnda typ av ärenden är dessutom
sekretariatssidan av desamma av icke obetydlig omfattning. Som exempel
må nämnas petita, vilka om de från fakulteterna och sektionerna skola gå direkt
till överstyrelseplanet måste ägnas betydligt större formell omsorg på fakultetsnivan
än hittills. Även om olika specialavdelningar inom universitetsadministrationen
skola utarbeta var sin del av fakulteternas och sektionernas petita.
måste det mödosamma sammanställandet av de olika delarna, skrivandet av de
sammanfattande synpunkterna, konstruktionen av de erforderliga tabellerna
och allt rent expeditionelit arbete ankomma på sekretariatet. Konklusionen
av det anförda måste enligt lärarkollegiets uppfattning bli, att fakultetssekreterarorganisationen
måste dels förstärkas, dels ock kompletteras, på sätt utredningen
föreslagit, med specialavdelningar.

Ser man på det föreliggande förslaget, förefaller det lärarkollegiet uppenbart,
att, volymen och kvaliteten av de sekretariatsuppgifter, som lärarkollegiet vid
karakterisera som kvalificerat administrativt skriftställen och allmän administrativ
konsultation, underskattats av utredningen liksom av statskontoret.
Man föreställer sig, att exempelvis i Uppsala, där det antal fakulteter och sektioner
som skall betjänas av universitetsadministrationen är nio, en byrådirektör
och en byråsekreterare jämte ett obestämt antal amanuenser skola kunna medhinna
samtliga fakulteters och sektioners sekreterargöromål vid sidan av allmän
juridisk och administrativ konsultation ävensom sekreterargöromålen hos konsistoriet.
Inemot hälften av manadens arbetsdagar komma för dessa tjänstemän
att vara sammanträdesdagar. På övrig tid skola icke blott ärendena till
sammanträdena läsas in och expedieras utan även 160 ordinarie akademiska
lärare förses med effektiv administrativ rådgivning och annan service. Sammanfattningsvis
vill lärarkollegiet uttala den bestämda uppfattningen, att det
administrativa arbetet inom fakulteter och sektioner icke befrämjas av djupgående
specialisering hos tjänstemännen. En dylik har sin rätta plats på överstyrelseplanet.

Universitetsutredningens och statskontorets samstämmiga förslag innebär
enligt lärarkollegiets uppfattning en påtaglig rationalisering såtillvida som det
medgiver att personalärendena sammanhållas inom en och samma förvaltningsenhet
fram till löneutbetalningen.

Enligt universitetsutredningens och statskontorets förslag skulle den ekonomiskt-administrativa
avdelningen, vilken i övrigt skulle handhava rent ekonomiska
förvaltningsuppgifter, inom sig i en särskild utrednings- och planeringssektion
handlägga praktiskt taget all den beredning och föredragning av petita,
som icke komme att falla på den utbildningsadministrativa avdelningen. Enligt
lärarkollegiets uppfattning innebär det en icke obetydlig risk för splittring av
petitaarbetet om utbildningssidan och övriga sidor av detsamma på sätt sålunda
föreslås bli samordnade först på förvaltningschefsnivån. Lärarkollegiet tror sig
finna en mera rationell anordning i en hopknytning av de utbildningsadministrativa
funktionerna och planeringsfunktionerna direkt under en chef.

Med denna i form obetydliga men i sak viktiga justering av funktionsfördelningen
inom administrationen kan administrationen formellt lika lätt inordnas
under två chefer som under en, nämligen enligt följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

285

Kanslifunktioner

Sekretariats- och informationsärenden
Utbildnings- och plancringsärenden.

Drätselverks funktioner

Inköps- och service-ärenden
Personal- och avlöningsärenden
Kamerala ärenden.

Akademiräntmästaren synes böra besitta företagsekonomisk utbildning och
grundlig erfarenhet av ekonomisk förvaltning inklusive rationaliseringsverksamhet.
Av sektionscheferna inom drätselverket synes juridisk utbildning böra
krävas ej blott av sådan tjänsteman, som skall handhava ombudsmannaärendena,
utan även av föreståndaren för personal- och avlöningsavdelningen. Ekonomisk
utbildning erfordras beträffande föreståndarna för inköps- och service-avdelningen
ävensom kameralavdelningen.

Akademisekreteraren kommer att vara universitetets juridiskt-administrative
expert, varför han bör vara jurist. I utbildnings- och planeringsavdelningen måste
för där förekommande kvalificerat utredningsarbete finnas både personer med
pedagogisk utbildning och befattningshavare med samhällsvetenskapliga, särskilt
statistiska studier bakom sig. Inom sekretariatets informationssektion bör finnas
journalistutbildad personal.

I universitetens intresse synas de administrativa tjänsterna vid lärosätena
alltid böra tillsättas efter ansökningsförfarande och icke efter anmälan.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i LJmea, till vars yttrande organisationskommittén
anslutit sig, anför:

Då arbetet i fakulteten är mycket stort och tenderar att ständigt öka, vill
lärarkollegiet understryka betydelsen av att fakultetssekreteraren bibehålies. För
bibehållande av kontinuiteten i fakultetens arbete, och för att fakultetssekreteraren
mer än hittills skall kunna deltaga i utredningen och föredragningen
av det stora antal frågor, som skall handläggas av fakulteten är det väsentligt,
att fakultetssekreteraren erhåller en tillräckligt hög tjänsteställning. Lärarkollegiet
vill därför föreslå att byrådirektörstjänster inrättas för fakultetssekreterarna
och lärarkollegiet anser det det även betydelsefullt att tillräckligt kvalificerad
kontorspersonal ställes till sekreterarens förfogande.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm yttrar i huvudsak följande:

I fråga om chefskapet över förvaltningen anser lärarkollegiet de ekonomiska
och sekreterarmässiga förvaltningsuppgifterna alltför skilda för att förenas under
en chef. Liksom hittills bör rektor vid fullgörandet av det administrativa föreståndarskapet
biträdas av en tjänsteman för de ekonomiska uppgifterna och
en sekreterare.

Förutom tillgång till sådan ekonomisk service, som sålunda berörts, kräver
emellertid en effektiv avlastning av forskarna beträffande förvaltningsgöromål
även att de lokalt ha tillgänglig en fakultetssekreterare med juridisk utbildning.
Lärarkollegiet befarar, att det sålunda föreliggande personalbehovet ej täckes
i den specialiserade och delvis centraliserade administrativa organisation, som
föreslås. En partiell lokalisering av administrationen till annat ställe än tand -

286

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196U

läkarhögskolans lokaler måste innebära en dubbelorganisation i flera av funktionerna.
Det måste också leda till en väsentligt försämrad service åt avdelningschefer
och övrig personal.

Kanslern anför:

Den nuvarande universitetsförvaltningen är uppdelad på två avdelningar,
nämligen en i egentlig mening administrativ avdelning (kansliet under akademisekreteraren
eller motsvarande) och en ekonomisk avdelning (räntekammaren
under akademiräntmästaren eller motsvarande). Emot denna uppdelning, som
i stort sett fungerat tillfredsställande, har jag icke funnit att vägande invändningar
kunnat riktas. I likhet med universitets- (högskole-) myndigheterna
anser jag mig böra förorda att denna anordning även i fortsättningen bibehålies.
Dessa två avdelningar bör däremot för bemästrandet av universitetens mångfacetterade
verksamhet förstärkas med underavdelningar i huvudsaklig enlighet
med utredningens förslag (ett sekretariat, en kameralavdelning, en personaladministrativ
avdelning, en informationsavdelning, en utbildnings-administrativ
avdelning och en ekonomiskt-administrativ avdelning). En gruppering av dessa
underavdelningar under de två huvudavdelningarna låter sig utan svårigheter
göra.

Vidkommande först det akademiska kansliet hör naturligen till detta sekretariatet,
informationsavdelningen och den utbildnings-administrativa avdelningen.
Mitt ställningstagande att lokalförvaltningen bör vara uppdelad på två
huvudavdelningar innefattar avstyrkande av det från större konsistoriet i Lund
avlåtna förslaget att de utbildnings-administrativa uppgifterna skall vara anförtrodda
en särskild, tredje huvudavdelning inom den samlade administrationen.

Räntekammaren är en benämning, som i Uppsala traditionellt begagnas för
den avdelning inom universitetets drätselverk som handhar fondförvaltningen.
Till undvikande av en flertydig terminologi anser jag det därför lämpligt att
universitetens och högskolornas avdelningar för den ekonomiska förvaltningen
genomgående benämnes drätselverket. Till detta hör utan vidare den underavdelning,
som ovan betecknats som kameralavdelningen. I överensstämmelse
med förslag av större konsistoriet i Uppsala vill jag såsom benämning på denna
avdelning förorda redovisningsavdelning.

Den organisatoriska uppbyggnaden och placeringen av de underavdelningar,
som jag ovan kallat personal-administrativ avdelning och ekonomiskt-administrativ
avdelning, har visat sig vara föremål för skilda meningar, vilket även kommit
till synes i lärosätenas till mig ingivna förslag.

Den personal-administrativa avdelningen skall handhava beslutsfunktionerna
inom personaltjänsten men principiellt även de exekutiva momenten inom densamma,
dvs. avlöningsväsendet med vad detta innefattar av samröre med
skattemyndigheter, försäkringskassor m. fl. Otvivelaktigt är avlöningsväsendet
väsentligen en verksamhet av kameral natur. Samtidigt hör beslutsfunktionerna
inom tjänstegrenen klart samman med sekretariatets och den utbildnings-administrativa
avdelningens arbete, ej minst gäller detta de filosofiska fakulteternas
peisonal. Vid de flesta lärosäten under mitt överinseende torde personalärendena
nu handläggas inom kanslierna i vad avser beslutsfunktionerna och inom drätselverken
(motsvarande) i vad avser de exekutiva funktionerna. En oförändrad
dylik organisation föreslås av större konsistorierna vid universiteten i Lund,
Göteborg och Stockholm, medan större konsistoriet i Uppsala, lärarkollegierna5
vid karolinska institutet och tandläkarhögskolan i Stockholm ävensom interimsstyrelsen
för universitetet i Umeå förordar enhetliga personal-administrativa

287

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år /•%''-{

avdelningar. Härvid inplaceras ifrågavarande avdelning av större konsistoriet
i Uppsala under kansliet, medan övriga nämnda lärosäten föreslår placering
under drätselverket.

För egen del har jag kommit till uppfattningen, att en samlad personal-administrativ
avdelning bör kunna på ett mera enhetligt och effektivt sätt än en uppdelad
handha personaltjänsten vid sitt lärosäte. Vad som härvid — bortsett från
allmänna överväganden — övertygat mig är den redogörelse för personaltjänstens
gång och personalchefens uppgifter, som större konsistoriet i Uppsala lämnat
i sin förslagsskrivelse. Jag är dock medveten om att för de flesta lärosäten en
organisation av personaltjänsten på dylikt sätt skulle framtvinga en omläggning
av tjänsterutiner, som måhända under en övergångstid skulle tynga arbetet.
Jag är därför icke beredd att i denna fråga lämna ett bestämt förslag. Enligt
universitetsutredningens betänkande bör en översym av den kontorstekniska
organisationen föregå den anpassning av den administrativa amanuens- och
biträdespersonalens omfattning och den kontorstekniska utrustningen till ådagalagda
behov, som utredningen föreslår. Jag förutsätter att vid denna översyn
uppmärksamhet ägnas åt personaltjänstens organisation och att klarhet härigenom
skall vinnas angående den lämpliga anordningen härav.

Vad beträffar utrednings- och planeringsärendena inom universitets- och högskoleförvaltningarna
kan dessa sägas sönderfalla i tre kategorier: forskningsadministrativ
planering, utbildningsadministrativ planering samt allmän ekonomisk
planering, inkluderande lokal- och utrustningsplanering. Hittills torde
samtliga dessa verksamhetsgrenar inom planeringsarbetet i regel ha tillhört
kansliet. Dit hör ofrånkomligen den forskningsadministrativa planeringen (till
sekretariatet) och den utbildningsadministrativa planeringen (till den utbildnings-administrativa
avdelningen). Att för en utvidgad och förbättrad ekonomisk
planering en särskild organisation uppbygges, finner jag starkt önskvärt,
och denna organisation hör naturligt hemma inom drätselverket, vilket för ändamålet
bör hysa en underavdelning för utrednings- och planeringsverksamhet.

Även upphandlingsuppgifterna lyder lämpligen under drätselverket och bör
handläggas inom en särskild underavdelning för intendenturärenden, innefattande
även den personal som erfordras för service-uppgifter, såsom expeditionsvakter,
telefonister, maskinpersonal, städningspersonal, trädgårdspersonal m. fl.

Slutligen bör till drätselverket höra en underavdelning för fond- och fastighetsförvaltning,
i Uppsala bestående av räntekammaren, byggnadskontoret, jordbruksförvaltningen
och skogsförvaltningen, i Lund lämpligen av räntekammare
och byggnadskontor men vid övriga lärosäten icke för närvarande sektionsindelad.

Vid universitetet i Lund och det föreslagna ombildade karolinska institutet
bör de med tandsjukvården sammanhängande förvaltningsärendena sammanföras
till en tandsjukvårdsadministrativ avdelning med underavdelningar för
sekretariat, intendenturavdelning, personalavdelning och redovisningsavdelning,
i sin helhet lydande under den av mig förordade särskilda tandsjukvårdsstyrelsen.
I överensstämmelse med vad interimsstyrelsen för universitetet i Umeå föreslagit
torde däremot förvaltningen av tands juk vårdscen trålen i Umeå intill dess universitetet
nått större omfattning än för närvarande kunna handhavas gemensamt
med förvaltningen av universitetet i övrigt, dock med en särskild underavdelning
för de med tandsjukvården sammanhängande intendenturgöromålen.

Sammanfattningsvis föreslår jag följande organisationsschema för unversitetsförvaltningen.

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196Jf

Kansli

Sekretariat

Utbildnings-administrativ avdelning
Informationsavdelning

Eventuellt personal-administrativ avdelning eller personalsektion
Drätselverk

Utrednings- och planeringsavdelning
Intendenturavdelning

Fond- och fastighetsförvaltning (i förekommande fall med underavdelningarna
räntekammare, byggnadskontor, jordbruksförvaltning och skogsförvaltning)
Redovisningsa vdelning

Eventuellt personal-administrativ avdelning eller avlöningssektion
I Umeå dessutom tandsjukvårdscentralens intendenturavdelning
I Lund och vid karolinska institutet härförutom

Tåndsfukv årdscentr edens administration

Sekretariat

Intendenturavdelning

Personalavdelning

lledovisningsavdelning

Lärarkollegiet vid jarmaceutiska institutet, vars yttrande institutets styrelse
åberopar såsom eget utlåtande, anför:

Fakultetssekreterarnas arbete bör enligt lärarkollegiets uppfattning icke uppdelas
på ett flertal befattningshavare utan centraliseras till en kvalificerad
fakultetssekreterare, förslagsvis i byrådirektörs ställning. För farmacevtiska
fakultetens del kommer sekretariatsgöromålen att bli omfattande. Genom centraliseringen
av sekretariatarbetet på detta sätt erhålles bättre möjlighet att avlasta
dekanus med utredningar och utarbetandet av skrivelser och i övrigt
biträda honom bl. a. med planerings- och petitaarbetet. Fakultetssekreleraren
torde även kunna fungera som sekreterare i utbildningsnämnden.

I sak samma synpunkter anlägges av farmaceututbildningskommittén.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför:

Enligt lärarkollegiets mening är det nödvändigt att man har två skilda byråer.
Chefen för den ena byrån skulle i sådant fall kunna vara speciellt inriktad på
de för en akademisk läroanstalt specifika ärendena medan chefen för den andra
byrån skulle kunna vara inriktad på ärenden vilkas handläggning kräver kunskap
och erfarenhet i frågor som är generella för statsförvaltningen.

På kanslibyrån skulle ankomma alla ärenden angående utbildningens innehåll
och organisation och därmed sammanhängade frågor. Hit hör utredningar
för förbättring av utbildningens kvalitet och för effektivisering av utbildningsorganisationen.
Dessutom bör byrån handha planläggningsärenden för utbildnings-
och forskningsorganisationens fortsatta utbyggnad, då dessa ärenden är
nära anknutna till nyss berörda frågor om utbildningsorganisationen. Härutöver
bör på byrån ankomma sekretariatgöromål, såsom besvarande av remisser, ärenden
av juridisk natur, protokollföring, expediering, diarieföring, arkivering m. m.
Informations- och kontaktverksamheten synes även böra handhas av kansli -

Kungl. Maj:tu proposition nr 50 ur 196j

byrån, då donna verksamhet i väsentlig grad avser frågor som sammanhänger
med utbildningen och forskningen.

Ärenden angående tillsättning av ordinarie lärartjänster synes böra handhas
av kanslibyrån. Detta sammanhänger med att arbetet med sistnämnda ärenden
väsentligen utgöres av protokollföring, uppsättning av skrivelser samt andra
sekretariatsgöromål, exempelvis skriftväxling med sakkunniga.

Vad angår lönegradsplaceringen för chefen för kanslibyrån anser lärarkollegiet
uppenbart att tjiinsten bör placeras i lägst lönegrad Bo 1 med hänsyn till
de betydelsefulla och kvalificerade arbetsuppgifter som ifrågakommer och med
hänsyn till den förmansställning han skulle intaga för en starkt förstärkt personaluppsättning.
Det synes ändamålsenligt att byrån uppdelas på två avdelningar,
sekretariatet och utbildningsadministrativa avdelningen. Som skäl härför vill
lärarkollegiet hänvisa till universitetsutredningens förslag, enligt vilket såväl
ett sekretariat som en utbildningsadministrativ avdelning skulle inrättas. Vad
beträffar lönegradsplaceringar för cheferna för dessa avdelningar ansluter kollegiet
sig i huvudsak till universitetsutredningens förslag och föreslår att chefen
för sekretariatet placeras i lönegrad A 23 och chefen för utbildningsadministrativa
avdelningen i lönegrad A 27. Till eu början synes tjänsterna böra placeras
som Ae.

Funktionsmässigt kan de på ekonomi- och personalbyrån ankommande uppgifterna
uppdelas i tre huvudgrupper av göromål. Härvid måste likväl beaktas
att vissa omfattande arbetsuppgifter, främst utrednings- och annat arbete i
samband med sammanställandet av petita, hänför sig till samtliga dessa grupper.
Byrån föreslås på grund härav organiserad på tre avdelningar, motsvarande
de tre huvudgrupperna av göromål och få benämningarna personalavdelningen,
kameralavdelningen samt inköps-, förråds- och serviceavdelningen (ev. intendenturav
delning en).

Tjänsten som chef för byrån bör såsom fullt jämförlig med tjänster som chef
för administrativa byråer inom statsförvaltningen placeras i lönegrad Bo 1.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anför:

Lärarkollegiet föreslår, att på motsvarande sätt som nu är fallet sekretariats-,
utbildnings-, planerings- och informationsärenden hänföres till kanslibyrån samt
personal-, avlönings-, kameral- och inköpsärenden till ekonomibyrån.

Kanslibyrån föreslås omfatta sekretariat med registratorskontor samt utbildningsadministrativ
avdelning med betygsexpedition och statistikkontor. Någon
särskild organisationsenhet för planeringsärenden föreslås tills vidare icke. Det
förutsattes, att byråechefen bereder sådana ärenden för behandling inom rektorsämbetet
och konsistoriet och — i förekommande fall — samarbetsnämnden ävensom
att byråchefen — motsvarande vad som nu är fallet — ingår i högskolans
byggnadsberedning.

Ekonomibyrån föreslås omfatta kameralkontor, personalkontor samt inköpskontor,
som även skall ha hand om service- och underhållsfrågor.

Byråchefen skall leda och övervaka arbetet inom ekonomibyrån samt bereda
och föredraga ekonomiskt-administrativa ärenden inom konsistoriet och rektorsämbetet
samt i förekommande fall samarbetsnämnden.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför:

Överstyrelsen har tidigare framhållit, att det enligt dess mening är angeläget,
att förvaltningsorganisationen i skilda hänseenden förstärkes och att behovet av
en förstärkning främst gör sig gällande med avseende å de personella resurserna
10 — Bihang till riksdagens protokoll 196J/. 1 sand. Nr 50

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

inom. de administrativa och kamerala områdena, särskilt inom det utbildningsadministrativa
området. I sistnämnda hänseende vill överstyrelsen betona den
med verksamhetens växande omfattning allt större vikten av att resultatet av
studierna vid de olika avdelningarna ingående följes och redovisas, så att lämpliga
åtgärder snabbt kunna vidtagas för undvikande så långt möjligt av eftersläpningar
eller avbrott i studierna. Betydelsen härav ur såväl den enskilde studerandens
som det allmännas synpunkt kan ej nog understrykas. Med hänsyn
härtill och till den snabba utvecklingen på teknikens område har överstyrelsen
övervägt, huruvida icke den utbildningsadministrativa verksamheten vid högskolorna
borde organiseras på en särskild byrå under ledning av en chef i byråchefs
ställning. Överstyrelsen har emellertid stannat för att förorda en särskild
avdelning för ändamålet med en byrådirektör (A 27) som chef, dock under den
förutsättningen, att denne erhåller ställning som föredragande direkt inför
rektor av till avdelningen hörande ärenden. Härvid förutsätter överstyrelsen
tillika, att medel även skola komma att ställas till högskolans förfogande för
anlitande av särskilda experter i hithörande speciella frågor, där detta finnes påkallat.
I övrigt vill överstyrelsen ansluta sig till högskolornas förslag till organisation
av den lokala förvaltningen, som i sina grunddrag överensstämma med
nuvarande ordning och i stort sett visat sig ändamålsenlig.

b) De enskilda förvaltningarnas organisation

I fråga om den konkreta utformningen av personalorganisationen vid de skilda
universitets/högskoleförvaltningarna har universitetsutredningen framlagt förslag
endast beträffande tjänster i lönegraden A 19 och högre, medan utredningen
i fråga om behovet av övrig personal föreslagit en särskild kontorsteknisk undersökning,
vars resultat skulle läggas till grund för definitiva ställningstaganden
liärutinnan. I anslutning till en av utredningen uttalad rekommendation bär jag
vid betänkandets remitterande anmodat vederbörande universitetsmyndigheter
att i sina yttranden framlägga en skiss till personalorganisation jämväl i fråga
om erforderlig amanuenspersonal och övrig biträdande förvaltningspersonal, detta
i syfte att möjliggöra en viss förstärkning av denna personalorganisation redan
från och med budgetåret 1964/65.

I det följande redovisar jag endast kanslerns och överstyrelsens för de tekniska
högskolorna yttranden. Beträffande vederbörande universitets/högskolemyndigheters
motsvarande yttranden torde få hänvisas till handlingarna.

Kanslern anför i huvudsak följande:

Universitetsutredningen har i sitt betänkande föreslagit, att de lokala förvaltningsavdelningarna
vid de lärosäten, som lyder under ecklesiastikdepartementet,
handelshögskolan i Göteborg undantagen, skall omfatta 79 tjänster i lönegradsintervallet
A 19—B 4 till en kostnad, som med det av utredningen begagnade,
i betänkandet redovisade beräkningssättet uppgår till 2 880 500 kronor. Vid
samma lärosäten med ytterligare undantag av tekniska högskolan i Lund uppskattas
behovet av amanuenser i reglerad befordringsgång ävensom biträdespersonal
i högst lönegraden A 18 till 376 tjänster. För dessa beräknas kostnaderna
utgöra 5 436 000 kronor eller i genomsnitt 14 470 kronor per tjänst.

Av de föreslagna högre tjänsterna avses till såväl antal som belopp nästan

Kungl. Maj.ts proposition nr ~>0 år 19G4 291

exakt 80 procent falla på de lärosäten, som slår under mitt överinseende, nämligen
83 till en kostnad av omkring 2 305 000 kronor. Om procenttalet 20 begagnas
även i vad gäller de lägre tjänsterna, torde det få anses korrekt att hänföra
cirka 305 till de under mitt överinseende stående lärosätena. Med anlitande av
universitetsutrredningcns genomsnittsberäkningsmetod skulle den sammanlagda
lönekostnaden för dessa tjänster bli omkring 4 415 000 kronor. Sammanlagt
skulle de lokala förvaltningarna vid nu ifrågavarande lärosäten omfatta inemot
370 tjänster till eu lönekostnad av 0 720 000 kronor.

Från lärosätena har hos mig framställts förslag om att de lokala förvaltningarnas
personal skall omfatta sammanlagt 9514 tjänster i lönegradsintervallet
A 19—B 3 och 331 lägre tjänster, i allt 420y2 tjänster. Kostnaderna för dessa
tjänster, beräknade enligt universitetsutredningens normer, belöper sig till för
högre tjänster 3 424 434 kronor, för lägre tjänster 4 789 570 kronor och sammanlagt
8 214 004 kronor.

När jag på grundval av min kännedom om förhållandena vid lärosätena
granskat de föreliggande förslagen, har jag funnit dem i stort sett väl underbyggda
och förtjänta av att realiseras. Den administrativa organisationen befinner
sig vid samtliga under mitt överinseende stående lärosäten i ett nödläge,
i det att under en lång följd av år klara upprustningsbehov måst lämnas otillfredsställda
med hänsyn till den ovisshet om den framtida förvaltningsapparatens
utformning och dimensionering, som rått i avvaktan på universitetsutredningens
här aktuella betänkande. Med anledning härav har jag funnit det angeläget
att i detalj granska och bedöma behovet av högre personal i syfte att kunna
bereda Kungl. Maj:t möjlighet att framlägga ett fullständigt förslag i denna del
redan för 1964 års riksdag. Vad beträffar amanuens- och biträdestjänster har
jag däremot ansett det böra få bli beroende på resultatet av den föreslagna
översynen av den kontorstekniska organisationen vid lärosätena huru dessa
tjänster skall avvägas till antal och lönegradsplacering. För egen del anser jag
mig dock böra redovisa min allmänna uppfattning om behovet av sådana
tjänster vid lärosätena, särskilt som även i vad avser dessa lägre tjänster en
begynnande upprustning redan från och med budgetåret 1964/65 är ofrånkomlig.
Jag framlägger därför ett förslag härutinnan, som till sagda budgetår hänför
ett visst antal amanuens- och biträdestjänster vid varje lärosäte. Jag förutsätter,
att detta förslag upptages i statsverkspropositionen 1964 och att samtidigt
den ovanberörda kontorstekniska översynen sker, så att lärosätena med beaktande
av översynens resultat i sina regleringsbrevsförslag för budgetåret 1964/65
kan framlägga konkreta förslag rörande inrättande av amanuens- och biträdestjänster
för nämnda budgetår.

I fråga om egendomsförvaltningarna, tandsjukvårdsförvaltningarna samt vaktoch
telefonistpersonalen har jag ansett mig kunna med mycket små justeringar
följa lärosätenas förslag. Jag föreslår för dessa enheter sammanlagt IS högre
och 89i/2 lägre tjänster. Vid beträffar lokalförvaltningarnas huvuddelar har jag
däremot på åtskilliga punkter bedömt personalbehovet på sätt som avviker
från vederbörande lärosätes förslag. Sammanlagt förordar jag i denna del inrättande
av 77 högre tjänster. Vidkommande amanuens- och biträdespersonalen har
universitetsutredningen förordat eu sådan dimensionering av denna, att den
skulle utgöra cirka 83 procent av all personal. Större konsistoriet i Uppsala har
ansett att en biträdestäthet av cirka fem per högre tjänst icke innebär en rimlig
proportion mellan högre och lägre tjänster. Konsistoriets förslag är att — frånsett
egendomsförvaltningen — i stället proportionen 1:3 kommer till användning.
Jag har funnit mig böra ansluta mig till detta förslag och vill i detta
sammanhang särskilt hänvisa till det av utredningen refererade förslaget till

292

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 ur 1964

organisation för ett gemensamt centralt skolverk, där motsvarande proportion
är cirka 1:2. I överensstämmelse härmed beräknar jag för lokalförvaltningarnas
huvuddelar samanlagt 231 biträdestjänster.

Sammanlagt omfattar mitt förslag således 95 högre tjänster till en lönekostnad
av tillhopa 3 403 476 kronor, samt 3201/4 amanuens- och biträdestjänster till
en lönekostnad av tillhopa 4 637 635 kronor; i allt 4151/4 tjänster till en lönekostnad
av tillhopa 8 041 111 kronor enligt universitctsutredningens beräkningssätt.

Den förvaltningsapparat, över vilken lärosätena förfogar innevarande budgetår,
drager en kostnad som med universitetsutredningens beräkningssätt uppgår
till 3 790 224 kronor. Mitt förslag innebär att ytterligare kostnader om 4 250 887
kronor skulle tillkomma. Vid fördelningen av kostnadsökningen på tre budgetår
måste enligt min mening iakttagas, att såsom redan ovan berörts eftersläpningen
i fråga om administrativ standard vid lärosätena för närvarande är
ytterst besvärande, varför en fördelning med lika belopp på de tre åren ej skulle
ge eu tillräckligt snabb upprustning. Det gäller enligt min uppfattning att först
fylla iögonenfallande luckor i organisationen och därefter upprusta densamma
till kapacitet att påtaga sig de omfattande tillkommande göromålen enligt universitetsutredningens
förslag. Jag föreslår, att grovt taget hälften av den erforderliga
anslagsökningen tillföres lärosätena under det första budgetårets etapp
samt återstoden ungefär lika fördelad på de båda senare etapperna. Att härvid,
såsom universitetsutredningen föreslagit, hänföra samtliga högre tjänster till
första etappen skulle dock, såvitt jag kan förstå, medföra att alltför få amanuenser
och biträden rymmes inom etappen. Jag förordar därför, att ett mindre antal
högre tjänster får anstå till den andra etappen, och att amanuens- och biträdespersonalen
antalsmässigt uppdelas på etapperna ungefär i relationerna 1:1:2.
Kostnadsmässigt föreslår jag att till den första etappen hänföres 2 082 943 kronor,
till den andra 1 068 224 kronor och till den tredje 1 099 720 kronor.

Universitetsutredningen uttalar i sitt betänkande att även om hänsyn tages
till de rationaliseringsvinster, som kan göras i en växande organisation, universitets-
och högskoleväsendets såväl personal- som medelsbehov måste beräknas
komma att stiga minst till det dubbla inom ett decennium. Redan innevarande
budgetår är den driftsanslagssumma, som här avses, 182 988 000 kronor. Om
man anteciperar en jämn utveckling under budgetåren 1964/65—1971/72 upp
till summan 303 772 000 kronor (= summan budgetåret 1962/63 fördubblad)
skulle driftsanslagssumman budgetåret 1966/67 vara 228 285 000 kronor. På detta
belopp utgör den anslagssumma, jag finner behövlig för lärosätenas allmänna
förvaltningsavdelningar och tandsjukvårdsförvaltningarna (således mitt förslag
minskat med kostnaderna för egendomsförvaltningarna) 3,5 procent eller mycket
nära det procenttal, som universitetsutredningens totala förslag i betänkandet
anges utgöra av driftskostnaderna för universitetens och högskolornas under
ecklesiastikdepartementet centrala och lokala administration budgetåret 1963/64.
Jag anser mig kunna hävda, att mitt här framlagda förslag'' beloppsmässigt icke
överskrider universitetsutredningens i vidare mån än vad den anslagsutveckling
under den treåriga upprustningstiden, vilken nu kan överblickas, motiverar.

Flera av de lärosäten, som till mig inkommit med förslag i förevarande ärende,
har framhållit betydelsen av att den nya personalorganisationen vid lärosätenas
förvaltningar innehåller ett rimligt antal ordinarie tjänster. Min uppfattning
i denna fråga överensstämmer med förslagsställarnas.

I detta sammanhang anser jag mig också böra tillstyrka ett av lärarkollegiet
vid handelshögskolan i Göteborg framfört förslag om förändring av den nuvarande
tjänsten som förste byråsekreterare i Ae 23 vid högskolan till tjänst som
byrådirektör i Ao 27.

Kungl. Ma] ds ‘proposition nr Öl) är JOGJf

Behov av ökad mcdelsanvisning för kontorsteknisk utrustning har anmalls
av vissa lärosäten. Övriga lärosäten har icke för närvarande framlagt preciserade
förslag i ifrågavarande hänseende. Enligt min mening bör, sedan den föreslagna
översynen av den kontorstekniska organisationen vid liirosatena kommit till
stånd, erforderlig upprustning av lärosätenas kontorstekniska utrustning kcmm.i
till stånd med början budgetåret 1965/6(5.

Överstyrelsen jör de tekniska högskolorna anför i huvudsak följande.

Enligt överstyrelsens mening inrymma högskolornas förslag - såvitt gällei
högre tjänster — personalförstärkningar, som förefalla väl avvägda. Överstyrelsen
vill förorda, att verksamheten vid den lokala förvaltningen organiseras på
två byråer, nämligen en kanslibyrå och inom denna en utbildningsadministrativ
avdelning med en byrådirektör (A 27) som chef och självständig föred.agandt
samt en ekonomi- och personalbyrå. Överstyrelsen vill vidare förorda, att chefen
för personalavdelningen (personalkontoret) placeras i Ae 25, chefen för kameralavdelningen
(kameralkontoret) i Ae 23 och chefen för intedenturavdelningen
(inköpskontoret) i likaledes Ae 23.

Den ovan förordade förstärkningen av högre tjänster inom den lokala förvaltningen
kan och bör enligt överstyrelsens mening genomföras redan från och
med budgetåret 1964/65 — oberoende av ett ställningstagande till frågan om
den centrala förvaltningsorganisationen — och kan med av överstyrelsen förordade
jämkningar av högskolornas förslag beräknas föranleda en arlig merkostnad
av i runt tal 265 000 kronor, varav 130 000 kronor vid tekniska högskolan
i Stockholm och 135 000 kronor vid Chalmers tekniska högskola.

I remisskrivelsen har angivits att utlåtandet skulle innehålla skiss över vilken
förvaltningspersonal med lägre löneställning än den i betänkandet föreslagna
och vilka kontorstekniska resurser, som bedömdes erforderliga för ett genomförande
av den av utredningen föreslagna omorganisationen av universitets- och
högskoleväsendets förvaltning. Från högskolornas sida hava också föislag i dessa
hänseenden framlagts med utgångspunkt från den av dem föreslagna organisationen.
Överstyrelsen vill erinra, att slutlig ställning till fragan om biträdespersonalens
organisation liksom beträffande behovet av kontorsmaskiner i betänkandet
förutsatts skola ske efter av vederbörande myndigheter i samråd med statskontoret
därom framlagda förslag. Enligt vad överstyrelsen inhämtat från
statskontoret kan emellertid dess medverkan icke för närvarande påiäknas.
Uppenbarligen kan ej heller någon definitiv ställning till dessa frågor tagas, förrän
statsmakterna fattat beslut beträffande den lokala förvaltningsorganisationen
i stort. Preliminärt beräknar överstyrelsen emelleritd ett medelsbehov för ifrågavarande
personalförstärkning för nästa budgetår i enlighet med högskolornas
förslag (i runt tal 225 000 kronor).

För inköp av möbler, skriv- och räknemaskiner, bokföringsmaskiner in. m.
har från tekniska högskolans i Stockholm sida vidare beräknats ett medelsbehox
av engångskaraktär för budgetåret 1964/65 av 90 000 kronor. För dessa kostnader
finner överstyrelsen — likaledes prelimiärt — medel böra beräknas för
nästa budgetår. För motsvarande kostnader vid Chalmers tekniska högskola
torde böra beräknas ett preliminärt belopp av 75 000 kronor.

Slutligen har från tekniska högskolans i Stockholm sida föreslagits en medelsanvisning
av 90 000 kronor för anlitande av expertis och tillfällig arbetskraft.

Överstyrelsen vill för egen del föreslå att härför — och särskilt för utbildningsadministrativa
uppgifter — för nästa budgetår beräknas ett tills vidare till
60 000 kronor begränsat medelsbehov. Framdeles torde även för Chalmers tekniska
högskolas del en motsvarande mcdelsanvisning böra ifrågakomma.

294

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J

3. Departementschefen

Såsom framgår av den nyss lämnade redogörelsen har remissdiskussionen i
fråga om universitetsutredningens förslag rörande läroanstalternas styrelse och
förvaltning i mycket stor utsträckning gällt styrelseorganens sammansättning och
den för vissa läroanstalter föreslagna förvaltningsorganisatoriska gemenskapen.
Däremot har utredningsförslagen i vad avser universitets/högskolestyrelsens
uppgifter i allt väsentligt accepterats av de myndigheter och organisationer, vilka
yttrat sig över betänkandet.

Dessa förslag får ses som konkreta tillämpningar av utredningens principiella
strävan att decentralisera förvaltningsansvaret, förkorta ärendevägarna och anförtro
de två huvudslagen av uppgifter — de akademiska och de mera renodlat
arministrativa — åt skilda organ. Jag kan i det väsentliga ansluta mig till utredningens
konkreta förslag i fråga om uppgifternas fördelning mellan centrala
och lokala organ liksom i fråga om fördelningen på det lokala planet mellan styrelseorganen
å ena sidan och fakulteter/sektioner å den andra.

I fråga om planeringsarbetet för de enskilda forskningsområdena och utbildningslinjerna
har universitetsutredningen föreslagit, att detta skall utföras icke
av styrelsen utan av de enskilda fakulteterna/sektionerna, vilka enligt förslaget
skall ha att direkt till vederbörande fakultetsberedning inge sina årliga förslag till
anslagsäskanden.

Detta förslag har kritiserats av vissa av de akademiska myndigheterna, bl. a.
av de större konsistorierna i Uppsala och Stockholm samt av överstyrelsen för
de tekniska högskolorna, men tillstyrkts av andra, bl. a. av större konsistoriet i
Göteborg och av kanslern. För egen del delar jag utredningens uppfattning i
denna fråga.

Den föreslagna ordningen är en naturlig konsekvens av det av mig i det föregående
förordade förslaget att det centrala planeringsarbetet för forsknings- och
utbildningsresursernas utbyggande skall bedrivas fakultetsgruppvis av fakultetsberedningarna.
Fakulteterna/sektionerna bör självfallet fortlöpande hålla läroanstaltens
ledning underrättad om sitt planeringsarbete och om de förslag, som
avlåtes till fakultetsberedningarna. Härigenom ges läroanstaltens ledning möjlighet
att, där så är påkallat, ta egna initiativ eller komplettera fakulteters/sektioners
förslag med egna yttranden. Jag vill också framhålla, att goda garantier
för den erforderliga samordningen av planeringsarbetet inom en läroanstalt erhålles
genom att, som jag kommer att i det följande förorda, fakulteternas/sektionernas
utrednings- och sekretariatsresurser tillhandahållcs inom en organisatoriskt
sammanhållen universitets/högskoleförvaltning.

295

Kungl. Maj:ta proposition nr 50 år 1964

Fakulteternas/sektionernas årliga förslag till anslagsäskanden bor således inges
direkt till vederbörande fakultetsbercdning. Ansvaret för planeringsarbetet
för de för en läroanstalt gemensamma verksamheterna och anläggningarna bor
däremot, i enlighet med vad universitetsutredningen föreslagit, åvila läroanstaltens
ledning.

Även i fråga om de mera renodlat administrativa uppgifterna har universitetsutredningen
strävat efter att såvitt möjligt befria universitets/högskolestyrelsen
från uppgifter, som för sitt handhavande fordrar vetenskapliga bedömningar.
För egen del anser jag denna strävan vara i princip riktig. Med hänsyn härtill
förordar jag bl. a., att universitetens forskardoeenttjänster gores fakultetsbundna
på det sätt och i den ordning universitetsutredningen föreslagit. Härigenom
befrias universitetens ledning från uppgiften att mot varandra vaga de vetenskapliga
meriterna hos de enskilda fakulteternas kandidater till en ledig forskardocenttjänst.
Jag delar även universitetsutredningens uppfattning att beslutsmyndigheten
i de rent vetenskapliga bedömningsärendena rörande utseende av
sakkunniga i vissa befordringsärenden samt meddelande av docentforordnanden
(docentkompetens) bör anförtros fakulteter/sektioner.

De fördelningsärenden, som nu ankommer på de lokala imiversitets/hogskolestyrelsernas
prövning, gäller väsentligen fördelning eller upprättande av förslag
till fördelning mellan en läroanstalts samtliga institutioner av medel, som
anvisats under vederbörande läroanstalts anslag till materiel m. m., till nyanskaffning
av apparater, till biträdeshjälp åt docenter m. in. och till vissa handledararvoden
samt därjämte de delar av medelsanvisningen under avlöningsanslagen,
som gäller annan icke-ordinarie personal än viss lararpersonal. Härutinnan
har universitetsutredningen föreslagit en omläggning innebärande att dessa
medel av Kungl. Maj:t fördelas så, att särskilda belopp anvisas för var och en av
en läroanstalts fakulteter (i vissa fall sektioner), varjämte särskilda belopp anvisas
för de för läroanstalten gemensamma ändamålen. Härigenom skulle universitets/högskolestyrelsen
befrias från att mot varandra väga de skilda fakulteternas
behov av tjänster och anslagsmedel.

Detta förslag har i yttrandena kritiserats från enstaka håll men i allmänhet
lämnats utan erinran. För min del anser jag, att en budgetteknisk omläggning i
den riktning, som utredningen angivit, bör komma till stånd. En sådan omläggning
blir enligt min mening en naturlig konsekvens av den ordning jag i det föregående
förordat för planeringsarbetet i stort.

I detta sammanhang vill jag i korthet mera allmänt beröra frågan om en andrad
redovisning i riksstaten av universitetens och här berörda högskolors avlönings-
och sakanslag. För närvarande redovisas nämnda anslag lärosätesvis, dvs.
för varje lärosäte uppföres ett anslag till respektive avlöningar, omkostnader,
materiel och, i förekommande fall, apparater samt bokinköp m.m. för bibliote -

296 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196J/.

ket. Vid ett genomförande av den av mig i det föregående redovisade omläggningen
av anslagsäskandena för läroanstalterna ter det sig från vissa synpunkter
naturligt att fakultetsvis redovisa de anslag till avlöningar, materiel och
apparater, som är avsedda för enskilda fakulteter. Underlaget för universitetskanslersämbetets
årliga förslag till anslagsäskanden för universitetens och högskolornas
verksamhet kommer nämligen i framtiden att utgöras av förslag utarbetade
av de fem fakultetsberedningarna. Därigenom blir det naturligt att såväl
i budgetberedningen som i statsverkspropositionerna behandla universitets/
högskoleväsendets utbyggnadsbehov fakultetsgruppvis och ej efter läroanstalter.
En sådan funktionell redovisning även av anslagen skulle möjliggöra eu bättre
överblick över de skilda utbildnings- och forskningsområdenas personella och
materiella resurser. Vidare åstadkommes därigenom den fakultetsbindning av
anslagen som universitetsutredningen föreslagit.

Jag anser med hänsyn till det här anförda, att en något längre gående omläggning
av anslagsredovisningen i riksstaten än den universitetsutredningen
föreslagit vore att föredraga, nämligen att i framtiden särskilda anslag upptages
i riksstaten för var och en av de fem fakultetsberedningarnas sektorer av
universitets/högskoleväsendet. Därjämte bör finnas anslag för gemensamma
ändamål vid universitet och högskolor. Under varje anslagsrubrik bör upptagas
delposter för de enskilda läroanstalterna och fakulteterna. Jag räknar med att
den av mig här skisserade omläggningen — därest riksdagen ej har någon erinran
häremot — bör kunna genomföras från och med budgetåret 1966/67.

Redan i det föregående har jag redovisat mitt ställningstagande till universitetsutredningens
förslag om decentralisering från de centrala till de lokala universitets/högskolemyndigheterna
av beslutsmyndigheten i vissa fördelningsärenden.

Vad jag därvid anfört jämte den här skisserade omläggningen av anslagsredovisningen
innebär, att de lokala universitets/högskolestyrelsernas befattning med
fördelningsärenden i framtiden, på sätt universitetsutredningen föreslagit, kommer
att gälla ställningstaganden till av fakulteter/sektioner upprättade förslag
till fördelning av för deras särskilda ändamål anvisade medel. I fråga om de
mindre omfattande anslagen till biträdeshjälp åt docenter m. in. torde — i enlighet
med utredningens förslag — även själva fördelningsbesluten böra fattas
av fakulteter/sektioner. Universitets/högskolestyrelsen kommer att ha att besluta
rörande dispositionen av de medel, som anvisats för verksamheter och anläggningar,
som är gemensamma för vederbörande läroanstalt.

I fråga om de lokala universitets/högskolemyndigheternas befattning med
personaladministrativa ärenden har jag i det föregående uttalat, att eu decentralisering
av beslutsmyndigheten i sådana ärenden bör komma till stånd i huvudsak
enligt de av utredningen angivna riktlinjerna. Jag vill här också uttala
mm anslutning till universitetsutredningens förslag om att en förkortning av
ärendevägarna inom läroanstalterna åstadkommes på så sätt, att ärendena rc -

297

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

gclmässigt går direkt från förslagsställande till beslutande myndighet. Med en
fastare institutionsorganisation torde det vara fullt tillråckligt, att förslag i det
alldeles övervägande antalet personaladministrativa ärenden upprättas inom vederbörande
institution. I ett begränsat antal tillsättningsärenden, avseende dels
ordinarie lärartjänster, dels vissa andra tjänster, vilka ej är knutna till viss
institution och rörande vilka en bedömning av vetenskapliga meriter erfordras,
synes dock fakultet/sektion böra vara förslagsställande myndighet. Detsamma
torde böra gälla beträffande ärenden rörande förordnande av vikarie på ledig
professors- eller laboratorstjänst.

Vad här sagts innebär självfallet ej hinder mot att den beslutande myndigheten
i enstaka fall hänskjuter ett ärende, i vilket förslag upprättats av vederbörande
institution, till fakultet eller sektion för yttrande.

Mot vad universitetsutredningen anfört rörande den lokala universitets/högskolestyrelsens
ansvar för läroanstaltens ekonomislca jörvaltning har jag ingen
erinran. Jag delar utredningens mening, att styrelsens ekonomiska ansvarsområde
bör vidgas till att gälla jämväl förvaltningen av alla för finansiering av
forskningsarbete inom läroanstalterna utifrån givna anslag, främst radsanslagen.
Jag delar också utredningens mening att medelsförvaltningen och -redovisningen
i största möjliga utsträckning bör koncentreras till varje läroanstalts centrala
förvaltning.

Jag anser det vidare vara av stor vikt, att de enskilda läroanstalterna i enlighet
med universitetsutredningens förslag ges resurser i syfte att sätta dem i stånd
att vara institutionerna och forskarna behjälpliga vid upphandlingen av för
forskningen och undervisningen erforderlig utrustning. Minst lika betydelsefullt
är det enligt min mening, att universitetens/högskolornas centrala förvaltningar
ges resurser för en direkt förvaltning av sadana för läroanstalten gemensamma
serviceanläggningar och -verksamheter, av vilka ett allt starkare behov kommer
att föreligga.

De lokala universitets/högskolestyrelserna bör slutligen i enlighet med universitetsutredningens
förslag ha som en huvuduppgift att bedriva ett aktivt utredningsarbete
i syfte att fortlöpande rationalisera läroanstalternas ekonomiska
och administrativa verksamhet.

Vad universitetsutredningen anfört och föreslagit i avseende på den lokala universitets/högskolestyrelsens
ansvar för utbildningsorganisationens administration
och dess tillsynsuppgift i avseende på utbildningsorganisationen ger jag min anslutning.
Jag anser sålunda i likhet med utredningen, vars uttalanden på denna
punkt understrukits i flera av de inkomna yttrandena, att universitets/högskolestyrelsen
bör vara skyldig att främja samarbetet i frågor rörande utbildningens
innehåll och organisation mellan fakultetsorganen å ena sidan och studenter
och avnämare å den andra. Styrelsen bör vidare vara skyldig att med
uppmärksamhet följa utvecklingen i avseende på studieresultat och studie 10*

— Bihang till riksdagens protokoll 106i. 1 samt. Nr 50

298

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J

tidens längd och, där så befinnes erforderligt, hos fakultet eller sektion påfordra
förslag till ändringar i kursfordringar och utbildningsorganisation. Slutligen bör
läroanstaltens förvaltning vara skyldig att bistå fakulteter/sektioner med utredningsresurser
och vara dem behjälplig vid planläggningen av utbildningsorganisationens
utbyggnad.

Med detta avser jag icke någon inskränkning i det primära ansvar för utbildningens
innehåll och organisation, som även enligt min mening bör ligga hos fakulteter/sektioner.
Härtill återkommer jag i ett följande avsnitt.

Universitetsutredningen föreslår, att intagningen av nya studerande till spärrade
utbildningslinjer — med undantag för intagningen till civilekonomutbildning,
som förutsättes alltfort handhas av den särskilda antagningsnämnden —
skall handhas av universitetskanslersämbetet. Vidare föreslår utredningen att intagningen
till de filosofiska fakulteternas spärrade ämnen skall handhas av administrativa
myndigheter, antingen — där omständigheterna gör ett centralt
förfarande motiverat — av universitetskanslersämbetet eller av den lokala styrelsen.
Dessa förslag har icke mötts av erinringar i remissdiskussionen. Jag delar
utredningens synsätt i hithörande frågor.

I detta sammanhang förordar universitetsutredningen även ett förenhetligande
av tidpunkterna för termins början. Också detta förslag har i remissyttrandena
i stort sett lämnats utan erinran. Överbefälhavaren samt vissa studentorganisationer
har starkt framhållit den föreslagna omläggningens värde.

Även jag anser, att ett förenhetligande av tidpunkterna för termins, eller i
varje fall läsårs, början är starkt motiverat.

Av vad jag i det föregående anfört torde framgå, att jag i allt väsentligt ansluter
mig till universitetsutredningens synpunkter och förslag i vad avser den lokala
universitets/högskolestyrelsens uppgifter. I det väsentliga råder i dessa frågor
full överensstämmelse också mellan utredningen och statskontoret. Likväl
skiljer sig universitetsutredningens och statskontorets i rapporten redovisade
förslag rörande den lokala styrelsens organisation starkt ifrån varandra. Medan
statskontoret vill lägga de renodlat administrativa uppgifterna hos en för varje
universitetsort gemensam lokal förvaltningsorganisation under en chefstjänsteman
i generaldirektörs ställning och de allmänna tillsynsuppgifterna (jämte vissa
vetenskapliga bedömningsärenden) hos dels ett konsistorium, dels ett rådgivande
organ, har universitetsutredningen rekommenderat, att dessa båda funktioner
skall hållas samman i en integrerad styrelseorganisation.

I remissyttrandena har statskontoret fått stöd för sitt organisationsförslag från
ett fåtal håll, medan flertalet myndigheter och organisationer utalat sig för en
organisation med en enda styrelse för såväl administrativa som allmänna tillsynsuppgifter.

För egen del vill jag i denna centrala fråga anföra följande.

Den lokala universitets/högskolestyrelsens uppgifter blir till övervägande del
av rent administrativ natur. Med hänsyn till storleken av de personella och

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196Jf

299

materiella resurser, som det expanderande universitets/högskoleväsendet kräver,
och icke minst med hänsyn till den akademiska utbildningsorganisationens betydelse
för hela samhällsutvecklingen är det enligt min mening nödvändigt att
skapa en effektiv förvaltning av de högre läroanstalterna. Detta ser jag som
ett allmänt samhällsintresse av mycket stor vikt, inför vilket många hänsyn
måste vika. Emellertid skall universiteten och högskolorna icke blott utgöra
enheter inom en utbildningsorganisation; de skall därjämte vara centra för
en fritt vald och fritt bedriven forskning. Detta ställer otvivelaktigt speciella
krav när det gäller utformningen av deras styrelse. De intressen, som härvidlag
gör sig gällande, är onekligen svårförenliga, och det är säkerligen insikten härom,
som förestavat statskontorets organisationsförslag.

Som framgår av vad jag i ett föregående avsnitt anfört rörande principerna
för den centrala universitets/högskolemyndighetens — universitetskanslersämbetets
— organisation, är jag på allmänna grunder obenägen förorda en organisation,
som innebär ett splittrat ansvar. Då därtill kommer, att statskontorets
förslag mött ett starkt mostånd hos de närmast berörda myndigheterna, har jag
kommit till den uppfattningen, att man i första hand bör söka en lösning med
en styrelseorganisation, uppbyggd ungefärligen enligt universitetsutredningens
förslag. Om det skulle visa sig, att man på denna väg icke når målet — en effektiv
förvaltning —, bör man emellertid enligt min mening ånyo aktualisera den
utväg, som statskontoret anvisat.

I fråga om de lokala styrelse- och förvaltningsorganens konstruktion, har universitetsutredningens
förslag med konsistorium, rektorsämbete och universitetsråd
(motsvarande) fått ett blandat mottagande av remissinstanserna.

Enligt min mening finns det anledning att pröva, om det av universitetsutredningen
framlagda förslaget kan vara funktionsdugligt och ge tillräckliga garantier
för en effektiv förvaltning. Förutsättningen för effektivitet i förvaltningsorganisationen
är enligt min mening, att denna sammanhålles under en chef.
Denne förvaltningschef anser jag bör vara utsedd av Kungl. Maj:t. Dessa
krav uppfylles av universitetsutredningens förslag. Frågan blir då om samarbetet
inom konsistorium och rektorsämbete konstruerade enligt utredningens förslag
kan väntas bli effektivt. Jag har härvidlag konstaterat, att förslaget icke innebär
de risker för ett »dubbelkommando», som hävdats i vissa yttranden, och som
kunde leda till en förlamning av den administrativa verksamheten vid en läroanstalt.
Det är i utredningens styrelseorganisation sörjt för att varje ärende
vederbörligen beredes och avgöres och för att de administrativa lika väl som de
akademiska synpunkterna därvid blir beaktade. Förslaget innefattar icke någon
självständig beslutanderätt för rektor personligen. Även i övrigt anser jag, att
den av universitetsutredningen föreslagna styrelsekonstruktionen innefattar en
sorgfälligt gjord avvägning av de skilda synpunkter, som härvidlag måste göra
sig gällande. Jag förordar därför, att den lokala universitets/högskolestyrelsen
ges den principiella uppbyggnad, som utredningen föreslagit.

Jag ansluter mig till tanken, att styrelsen för varje läroanstalt anförtros ett
konsistorium. Jag anser vidare, att en på sätt utredningen föreslagit vald rektor

300

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

bör fungera som konsistoriets ordförande och läroanstaltens främste företrädare.
Vidare anser jag, att läroanstaltens centrala förvaltning bör sammanhållas under
en chef, universitetsråd eller motsvarande. Såsom utredningen tänkt sig,
bör konsistoriet ha vidsträckt möjlighet att delegera sin beslutsmyndighet.

Universitetsutredningen har föreslagit, att chefen för en läroanstalts centrala
förvaltning (universitetsråd eller motsvarande) ges ställning som ledamot
av konsistoriet. Som framgår av vad jag i det följande anför förordar jag i fråga
om läroanstalterna i Göteborg, Stockholm och Umeå en förvaltningsorganisation,
som i vissa hänseenden har karaktär av provisorium. Med hänsyn härtill
har jag i viss utsträckning måst begränsa mina förslag i fråga om personalorganisationen
vid dessa förvaltningar. Bl. a. har jag icke ansett mig böra förorda,
att cheferna för dem ges ställning som ordinarie tjänstemän. Jag anser det
icke heller vara motiverat, att dessa förvaltningschefer är ledamöter av vederbörande
konsistorier. Däremot bör de fungera som huvudföredragande vid konsistoriernas
sammanträden. För ledningen av förvaltningarna vid universiteten
i Uppsala och Lund föreslår jag däremot i det följande inrättande av ordinarie
tjänster som universitetsråd. Dessa förvaltningschefer bör, i enlighet med utredningens
förslag, tillika vara ledamöter av vederbörande läroanstalts konsistorium.

Mot vad universitetsutredningen anfört rörande ställning och uppgifter för
chefen för en läroanstalts centrala förvaltning har jag i övrigt ingen erinran.

Bestämmelserna om konsistoriets sammansättning synes mig i huvudsak böra
utformas på sätt universitetsutredningen föreslagit. I fråga om universitetet i
Göteborg föreligger emellertid särskilda förhållanden. Enligt ett mellan staten
och Göteborgs stad träffat avtal skall stadsfullmäktige i Göteborg välja två ledamöter
av universitetets drätselnämnd, vilka äger deltaga i nämndens överläggningar
och beslut i ärenden, som angår universitetets filosofiska fakulteter.

Efter uppsägning från stadens sida har statens nämnd för förhandlingar med
kommuner fått i uppdrag att med Göteborgs stad upptaga förhandlingar beträffande
ifrågavarande avtalsförhållande för tid efter den 1 juli 1964. Intill dess
ett nytt avtal träffats med Göteborgs stad, bör representanter för staden ges
ledamotskap av den närmaste motsvarigheten vid universitetet till den nuvarande
drätselnämnden. Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare
föreskrifter härom.

I yttrandena har av vissa akademiska myndigheter efterlysts någon form av
motsvarighet till de nuvarande drätselnämnderna. Kanslern har i anslutning härtill
föreslagit, att konsistoriet ges rätt att uppdraga åt särskild nämnd att fatta
beslut på konsistoriets vägnar. Såsom ledamöter av dylik nämnd skall enligt
kanslerns förslag kunna utses icke blott ledamöter av konsistoriet utan även
andra lärare och tjänstemän vid läroanstalten liksom i särskilda fall även personer
utanför densamma.

För egen del anser jag att en nämnd av det slag kanslern föreslagit skulle
kunna vara motiverad för handläggningen av dels vissa ärenden sammanhängande
med den åt vissa läroanstalter anförtrodda fondförvaltningen, dels vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196Jf 301

ärenden avseende den patientvårdande verksamheten vid de nuvarande tandliikarhögskolorna.
I fråga om det första slaget av ärenden kan det, som påpekas
i några yttranden, vara av värde att personer utanför läroanstalten får tillfälle
deltaga i handläggningen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare
taga ställning till huruvida möjlighet bör öppnas att i vissa fall tillskapa särskilda
organ av här ifrågasatt slag.

Vad universitetsutredningen föreslagit beträffande särskilda åligganden för
rektorsämbetet, bl. a. i vad avser tillsyn över att institutionerna förvaltas enligt
gällande föreskrifter, ger jag min anslutning.

Rektorsämbetet bör i enlighet med universitetsutredningens förslag bestå av
rektor och universitetsrådet (motsvarande) eller, vid förfall för nagon av dem,
den som uppehåller rektorsbefattningen respektive tjänsten som chef för läroanstaltens
centrala förvaltning. Detta innebär — det vill jag i anledning av vissa
remissyttranden uttryckligen uttala — att prorektor skall ingå i rektorsämbetet,
endast då han fungerar såsom rektor.

De av utredningen föreslagna bestämmelserna rörande rösträtt vid rektorsval,
valbarhet till rektor och rektors mandattid anser jag välmotiverade.

Jag vill förorda vad universitetsutredningen föreslagit i fråga om förfarandet
med de professorstjänster, vilkas innehavare omväljes efter att ha innehaft samma
rektorsbefattning under två tjänstgöringsperioder i följd. Detta innebär att
professorstjänsten skall föras över stat och den på stat uppförda tjänsten återbesättas.
Härvid bör gälla att rektor skall så länge han innehar rektorsbefattningen
frånträda utövningen av de med professorstjänsten förenade göromålen
men behålla till tjänsten knutna avlönings- och pensionsförmåner. Skulle rektor
efter utgången av den tredje tjänstgöringsperioden inträda i utövning av den
över stat uppförda tjänsten, bör denna föras på övergångsstat. Motsvarande förfarande
bör tillämpas, därest rektor innehar annan ordinarie lärartjänst än professorst
jänst.

Jag förordar, att övergångsvis den bestämmelsen skall gälla, att tjänst, vars
innehavare är rektor den 1 juli 1964, skall föras över stat från och med den 1
juli 1968, under förutsättning att innehavaren då fungerat som rektor under
minst åtta år i följd.

Jag anser vidare, att därest rektor, som är innehavare av en över stat förd
tjänst, skulle vilja avgå från rektorsbefattningen under löpande tjänstgöringsperiod,
Kungl. Maj:ts medgivande till avgången bör inhämtas.

Den här förordade organisationen av de enskilda läroanstalterna illustreras i
bilagan 2.

Jag övergår nu till att behandla frågorna om den lokala universitets/högskoleförvaltningens
organisation och börjar därvid med universitetsutredningens förslag
om samarbetsnämnder och viss förvaltningsorganisatorisk gemenskap inom
universitetsorterna Lund, Göteborg och Stockholm.

Med utgångspunkt i den vid 1960 års riksdag beslutade institutionsorganisatoriska
gemenskapen för ämnesområdena matematik, fysik, kemi och teoretisk

302

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1964

fysik mellan dels universitetet i Göteborg och Chalmers tekniska högskola, dels
universitetet i Lund och den nya tekniska högskolan där har universitetsutredningen
föreslagit, att styrelsen för dessa gemensamma institutioner skall anförtros
särskilda samarbetsnämnder, var och en bestående av de två berörda läroanstalternas
rektorer, vederbörande förvaltningschefer samt ytterligare fyra ledamöter,
av vilka vartdera konsistoriet skulle utse två. Förutom sin uppgift att
fungera såsom styrelser för de gemensamma institutionerna skulle samarbetsnämndcrna
enligt förslaget ha att allmänt verka för ett förstärkt samarbete mellan
de berörda läroanstalterna och att framlägga de förslag de i detta syfte finner
påkallade. Närmast i sistnämnda syfte har utredningen föreslagit upprättandet
av en samarbetsnämnd även i Stockholm. Denna nämnd skulle enligt förslaget
ges en något annorlunda sammansättning än samarbetsnämnderna i Lund
och Göteborg.

Utredningen har vidare — dels med hänsyn till de gemensamma institutionernas
förvaltning, dels i syfte att inom den lokala förvaltningsorganisationen få ett
tillräckligt underlag för specialiserade funktioner — föreslagit en för universitetet
i Göteborg och Chalmers tekniska högskola gemensam förvaltning under ett
universitetsråd såsom chef. I fråga om Lund har utredningen, som funnit det
böra ankomma på den särskilda organisationskommittén för den tekniska högskolan
där att framlägga förslag rörande den slutliga organisationen, föreslagit
att i avvaktan härpå förvaltningen vid universitetet i Lund får i uppdrag att
för den tekniska högskolans räkning handha vissa förvaltningsuppgifter. Utredningen
har därjämte föreslagit, att även vissa förvaltningsuppgifter för de tre
laroanstalterna i Stockholm — universitetet, karolinska institutet och tekniska
högskolan — skall handhas gemensamt inom ett kansli, underställt den föreslagna
samarbetsnämnden i Stockholm.

Universitetsutredningens förslag om samarbetsnämnder såsom styrelser för
gemensamma institutioner och om olika former av förvaltningsorganisatorisk
gemenskap har mött en stark kritik i ett flertal remissyttranden. Endast i några
få yttranden tillstyrkes förslaget beträffande organisationen i Stockholm. Förslaget
om en gemensam förvaltning för de två stora läroanstalterna i Göteborg
tillstyrkes eller lämnas utan erinran av det övervägande antalet myndigheter
och organisationer utanför universitets/högskoleväsendet (bl. a. av SFS, SACO,
TCO, de studentförbund och de länsstyrelser, som yttrat sig, samt gymnasieutredningen)
men avstyrkes allmänt av de akademiska myndigheterna, bl. a. av
de berörda läroanstalterna samt av kanslern och överstyrelsen för de tekniska
högskolorna.

Vad först beträffar förvaltningsorganisationen för läroanstalterna i Stockholm
vill jag framhålla, att det utrednings- och planeringsarbete med sikte på för läroanstalterna
gemensamma anläggningar och verksamheter, som skulle vara en
av huvuduppgifterna för den av universitetsutredningen föreslagna samarbetsnämnden
och dennas kansli, nu enligt mitt i det föregående redovisade förslag
kommer att åvila den nya lokal- och utrustningsprogramkommittén för univer -

303

Kungl. Maj:tu proposition nr 50 år 1964

sitetsorten Stockholm. Med hänsyn härtill synes eu samnrbctsnämnd av det
slag utredningen förordat icke vara behövlig för Stockholms vidkommande.

Av de arbetsuppgifter, som enligt utredningsförslaget skulle åvila samarbetsnämndens
kansli, skulle — sedan utrednings- och planeringsuppgifterna frandragits
— återstå kassa och redovisning, inköpsservice samt kontakt- och informationsverksamhet.
Dessa uppgifter synes enligt min mening icke motivera,
att en särskild förvaltning nu organiseras för deras handhavande. Jag förordar
därför, att var och cn av de tre läroanstalterna i Stockholm tills vidare ges separata
förvaltningsorganisationer.

För Göteborgs del är utgångsläget delvis ett annat. 1900 års riksdagsbeslut
om upprättande av en matematisk-naturvetenskaplig fakultet vid universitetet
i Göteborg byggde på förutsättningen av en lokalmässig samordning av institutionerna
för ämnen, som är gemensamma för en sadan fakultet och Chalmers
tekniska högskola. I anslutning till detta riksdagsbeslut har sedermera i de successivt
för riksdagen redovisade investeringsplanerna för nybyggnader vid Chalmers
tekniska högskola upptagits dels nybyggnad för den kemiska ämnesgruppen,
dels ett matematiskt centrum, vilka båda angivits skola vara gemensamma
för universitetet och högskolan (propositionen 1961:83, s. 50, respektive propositionen
1962:43, s. 88). Även det år 1960 beslutade nya övningslaboratoriet för
ämnet fysik är avsett för båda läroanstalternas behov. Vid anmälan av mina efter
1960 års riksdagsbeslut framlagda förslag om inrättande vid universitetet och
högskolan av nya professurer i de gemensamma ämnena har jag vidare konsekvent
(statsverkspropositionerna, bilaga 10, 1961 s. 415 f., och 534 f., 1962 s. 383
f., 1963 s. 505 f. samt propositionen 1962: 43, s. 72 f.) framhållit, att de ifrågavarande
tjänsterna vore att se som tillskott till den högre tekniska och matematisk-naturvetenskapliga
utbildnings- och forskningsorganisationen i dess helhet
i Göteborg och att tjänsternas innehavare av detta skäl borde åläggas tjänstgöringsskyldighet
vid båda läroanstalterna. Sadana bestämmelser rörande tjänstgöringsskvldigheten
har också, efter riksdagens beslut, regelbundet meddelats.

I anledning av vissa yttranden — bl. a. överstyrelsens för de tekniska högskolorna
— har jag särskilt velat understryka dessa förhallanden och konstatera, att
institutionsgemenskap mellan de två läroanstalterna i Göteborg sålunda sedan
fyra år tillbaka är beslutad. Någon omprövning av detta statsmakternas beslut
kan ej komma i fråga.

I detta sammanhang vill jag tillägga, att jag delar den av flera remissinstanser
starkt understrukna uppfattningen att stora institutioner, omfattande flera professorer,
laboratorer och andra forskare, allmänt sett utgör en för forskningen och
forskarutbildningen mera stimulerande miljö än de traditionella enprofessorsinstitutionerna.
Jag återkommer härtill i ett följande avsnitt, i vilket jag bthandlar
frågan om de allmänna principerna för institutionsindelningen vid universitet
och högskolor.

Utgångspunkten för övervägandena när det gäller förvaltningsorganisationen
i Göteborg måste följaktligen vara den, att det i Göteborg finnes en enda insti -

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

tution för t. ex. ämnet matematik. De gemensamma institutionernas resurser
skall dimensioneras för utbildningen vid både universitetet och Chalmers tekniska
högskola; forskningsresurserna skall avse forskningen inom vederbörande
ämnesområde, icke forskningen vid viss läroanstalt. Härav följer, att institutionsledningen
måste ha möjlighet att disponera institutionens personella och materiella
resurser pa ett rationellt sätt utan hinder av viss tjänstemans eller visst
anslags redovisningsmässiga hemvist under viss läroanstalt.

För att möjliggöra detta bör enligt min mening institutionerna vid samtliga
här ifragavarande läroanstalter i enlighet med universitetsutredningens förslag
ställas under ledning av en prefekt, som bl. a. skall ha att, efter samråd i insti
tutionskollegium, besluta om dispositionen av institutionens lokaler och materiel
samt om fördelningen av arbetsuppgifterna mellan tjänstemännen och övriga
anställda. Även till denna fråga återkommer jag i avsnittet om institutioners
och institutionsgruppers organisation.

Då det gäller att med dessa utgångspunkter skapa en ändamålsenlig organisation,
är självfallet flera möjligheter tänkbara. Den administrativt sett enklaste
lösningen är att sammanfoga universitetet och högskolan till en läroanstalt, som
då skulle omfatta bl. a. en teknisk fakultet. Detta är emellertid en långtgående
åtgärd, som fordrar överväganden icke blott för Göteborgs del. Något förslag
till en dylik lösning föreligger icke och har därför ej kunnat diskuteras i yttrandena.
Den lösningen är i dagens läge därför icke aktuell.

Detsamma gäller en annan, också den i och för sig möjlig, lösning innebärande
att all personal och alla materiella resurser för de ifrågavarande ämnena föres
till den ena av läroanstalterna, vilken därvid skulle åläggas att svara jämväl för
viss undervisning och examination inom ramen för av den andra läroanstalten
eljest meddelad utbildning. Icke heller en lösning efter dessa riktlinjer kan i dag
betraktas som aktuell.

Under dessa omständigheter kan det vara naturligt att pröva den av uni\
ersitetsutredningen föreslagna och av flera myndigheter och organisationer tillstyrkta
lösningen med en för båda läroanstalterna gemensam förvaltning och en
samarbetsnämnd såsom styrelse för de gemensamma institutionerna. Enligt min
mening är denna lösning i och för sig fullt acceptabel. Emellertid har utredningens
förslag på denna punkt mött ett bestämt motstånd från de närmast
berörda myndigheternas sida. Med hänsyn härtill och efter övervägande jämväl
av övriga på bedömningen inverkande faktorer är jag därför ej beredd att förorda
detsamma. I stället vill jag övergångsvis förorda en lösning, som är mindre
ingripande än utredningens och de två andra i det föregående anvisade möjligheterna,
men som likväl synes kunna tillgodose det krav, som jag anser oeftergivligt,
nämligen att redan från början skapa en förvaltningsorganisation, som
möjliggör ett bibehållande av gemensamma institutioner i vissa matematisknaturvetenskapliga
ämnen. Därest det framdeles befinnes lämpligt att sammanslå
de båda läroanstalternas förvaltningar till en enda förvaltningsorganisation,
synes den av mig nu förordade lösningen kunna underlätta en dylik omläggning.

För att en rationell förvaltning av de ifrågavarande institutionerna skall

305

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1961f

kunna komma till stånd utan vare sig en samarbetsnämnd eller en för båda läroanstalterna
gemensam förvaltningsorganisation, måste enligt min mening huvuddelen
av deras personal och alla deras materiella resurser (lokaler, utrustning,
anslag) hänföras till endera läroanstalten. Av praktiska skäl bör detta bli
Chalmers tekniska högskola, inom vars område institutionsbyggnaderna är uppförda
respektive är avsedda att uppföras. Däremot synes det mig vara möjligt
att på universitetets personalförteckning alltfort uppföra de ordinarie tjänster,
vilkas innehavare är ledamöter av universitetets matematisk-naturvetenskapliga
fakultet. På detta sätt synes denna kunna bevaras såsom en universitetsfakultet
med ansvaret för utbildningsinnehåll och utbildningsorganisation inom ramen
för stadgan angående filosofiska examina.

Jag anser det även vara möjligt att fortsättningsvis på universitetets personalförteckning
uppföra docenttjänster avsedda för docenter i här ifrågavarande
ämnen inom den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten. Däremot är det enligt
min mening lämpligast, att all övrig lärarpersonal liksom assistent- och
biträdespersonalen är anställd vid högskolan, vilken sålunda skall ha att tillse,
att erforderliga personella och materiella resurser ställes till förfogande — förutom
för högskolans ändamål — för dels den inom universitetets matematisknaturvetenskapliga
fakultet bedrivna utbildningen, dels de ifrågavarande, vid
universitetet anställda professorernas, laboratorernas och docenternas forskning.
Härav följer, att bestämmelserna rörande lärartilldelning på grundval av fastställd
organisationsplan bör göras tillämpliga jämväl för Chalmers tekniska högskola
i vad avser den vid denna läroanstalts institutioner bedrivna utbildningen
för filosofiska examina.

I de gemensamma institutionerna kommer med den ordning jag här skisserat
att ingå såväl den berörda lärarpersonalen hos universitetet som lärarpersonal
och övrig ifrågakommande personal hos Chalmers tekniska högskola. I fråga
om åliggandena för denna personal bör på grund härav i överensstämmelse med
under senare år tillämpad ordning gälla, att tjänstgöringsskyldigheten för
tjänstemännen eller befattningshavarna inom en institution omfattar hela den
verksamhet som där bedrives oavsett vilket av lärosätena som har att svara för
densamma.

Då de gemensamma institutionerna — bortsett från vissa till dem knutna
tjänstemän — i administrativt hänseende kommer att vara hänförda till Chalmers
tekniska högskola, bör de förvaltas under överinseende av högskolans rektorsämbete.
Prefekter bör därför utses av högskolans konsistorium, men självfallet
skall det därvid stå konsistoriet fritt att till prefekt utse ordinarie lärare,
vars tjänst är hänförd till universitetet. I överensstämmelse med universitetsutredningens
förslag bör planeringsarbetet för dessa institutioner bedrivas såsom
en för båda läroanstalterna gemensam angelägenhet av sektionsgrupper, var och
en omfattande en sektion vid envar av läroanstalterna.

Jag förordar, att de gemensamma institutionernas organisation och förvaltning
tills vidare ordnas enligt dessa av mig nu angivna riktlinjer. Därmed bortfaller
behovet av en samarbetsnämnd med styrelsefunktioner av det slag uni -

306

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

versitetsutredningen föreslagit. Ej heller blir det då nödvändigt att organisera
en för båda läroanstalterna gemensam förvaltning, varför jag förordar, att envar
av dem tills vidare ges sin egen förvaltningsorganisation.

I fråga om förvaltningsorganisationen i Lund anser jag liksom universitetsutredningen,
att det bör ankomma på den särskilda organisationskommittén för
den tekniska högskolan där att i samband med uppbyggnadsarbetets slutförande
framlägga förslag om högskolans organisatoriska ställning i förhållande till
universitetet och om dess förvaltning. I avvaktan härpå bör kommittén alltjämt
fungera som högskolans styrelse. Jag anser dock, att förvaltningsuppgifterna
inom området redovisning och kassa för högskolans räkning tills vidare bör
handhas av universitetets förvaltning. Jag förutsätter, att personal, som i övrigt
erfordras för högskolans förvaltning under verksamhetsåret 1964/65, skall kunna
anställas med anlitande av i årets statsverksproposition föreslagen medelsanvisning
för högskolan.

Vad universitetsutredningen anfört rörande principerna för den lokala universitets/högskoleförvaltningens
organisation har — om man här bortser från den
i det föregående behandlade frågan om chefskapet för förvaltningen — i det
väsentliga antingen tillstyrkts eller lämnats utan erinringar av de myndigheter
och organisationer, vilka yttrat sig över betänkandet. Den kritik, som härvidlag
kommer till uttryck i yttrandena, gäller väsentligen två ting: Dels har man på
flera håll ansett, att utredningen skisserat en alltför splittrad förvaltningsorganisation,
dels har man, särskilt bland de akademiska myndigheterna, understrukit
de nuvarande fakultetssekreterarnas betydelse och efterlyst en organisation,
som gör det möjligt att varje fakultets/sektions arbete hålles samman, förutom
av dekanus, av en tjänsteman inom förvaltningen.

Redan i det föregående har jag förordat, att varje läroanstalts förvaltning ställes
under ledning av en chef (universitetsråd eller motsvarande). Även i övrigt
delar jag i huvudsak universitetsutredningens mening beträffande principerna
för förvaltningsorganisationens uppbyggnad. Jag anser sålunda, att förvaltningens
indelning i arbetsenheter bör vara en indelning efter funktioner, icke en indelning
efter exempelvis fakulteter. Jag anser vidare, att de utbildningsadministrativa
uppgifternas betydelse motiverar särskilda hänsyn både i vad avser
såväl den för dessa uppgifter avsedda arbetsenhetens organisatoriska ställning
som dess personalresurser. Endast beträffande karolinska institutet, som även i
sitt ombildade skick kommer att ha ett jämförelsevis litet antal studerande,
fördelade på endast två utbildningslinjer, anser jag att ett visst avsteg från
denna princip är motiverat.

Jag anser vidare i likhet med utredningen, att de personaladministrativa uppgifterna
i största möjliga utsträckning bör koncentreras till en arbetsenhet, och
att det inom varje förvaltning bör finnas särskilda resurser för utrednings- och
planeringsarbete jämte inköps- och annan serviceverksamhet. I fråga om sist -

307

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

nämnda verksamhet vill jag framhålla, att en läroanstalts inköpsservice liksom
förvaltningen av andra för flera institutioners forskare avsedda verksamheter av
naturliga skäl måste få relativt blygsamma proportioner under det första året.

I fråga om Lunds universitet och karolinska institutet blir utgångsläget i vad
avser inköpsverksamheten delvis annorlunda än på övriga håll, i det att en
inköpsservice för vederbörande läroanstalts hela verksamhet här kan byggas upp
med utgångspunkt i inköpsorganisationen vid de nuvarande tandläkarhögskolorna.
Jag har i mitt förslag till personalorganisation för verksamhetsåret
1964/65 tagit hänsyn till dessa förhållanden, men jag vill understryka, att den
verksamhet, varom här är fråga, enligt min mening överlag bör expandera och
att den därför avsedda personalen efterhand bör förstärkas.

Jag delar vidare universitetsutredningens mening, att vid personalorganisationens
dimensionering särskild hänsyn bör tagas till behovet av en förstärkt
kontakt- och informationsverksamhet, detta icke minst med tanke på behovet
av information om nya utbildningsvägar m. m. och på de allt livligare internationella
förbindelserna på forskningens område.

Vad beträffar sekretariaten delar jag helt utredningens mening att samtliga
arbetsenheter inom förvaltningsorganisationen, var och en inom sitt specialområde,
skall biträda såväl fakulteter/sektioner som konsistorium och rektorsämbete
med utredningsmaterial och sekretariatshjälp. Jag delar också utredningens
uppfattning att det inom förvaltningen bör finnas en arbetsenhet, som
fungerar som juridisk specialavdelning. Samtidigt anser jag det vara betydelsefullt,
att fakulteter/sektioner garanteras resurser för allmänna sekretariatsgöromål.
Då fakulteternas/sektionernas verksamhet i stor utsträckning avser utbildningsorganisationen,
finner jag det vara naturligt, att sistnämnda resurser tillhandahålles
inom den utbildningsadministrativa enheten. Å andra sidan bör
enligt min mening den arbetsenhet inom förvaltningen, som skall fungera som
juridisk specialavdelning, samtidigt utgöra sekretariat för läroanstaltens centrala
ledning.

Jag övergår nu till att framlägga mina konkreta förslag beträffande de enskilda
förvaltningarna. Därvid utgår jag från de två största förvaltningarna,
de i Uppsala och Lund.

Jag förordar, att var och en av dessa två förvaltningar ställes under ledning
av ett universitetsråd och organiseras med två byråer, utbildningsbyrån och
administrativa byrån.

På utbildningsbyrån bör ankomma i huvudsak följande arbetsuppgifter, nämligen (1)

de utbildningsadministrativa uppgifterna, innefattande ärenden rörande
utbildningens innehåll och organisation (studieplaner; organisations- och undervlsningsplaner;
lärartilldelning på grundval av fastställd organisationsplan), utbildningens
metodik och hjälpmedel, utbildningens resultat (registrering; statistik;
driftkontroll), ärenden sammanhängande med decentraliserad akademisk utbild -

308

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1961+

ning, studierådgivning, inskrivning av studerande, intagning till spärrade kurser
samt meddelande av examina;

(2) allmänna sekretariatsuppgifter för fakulteter/sektioner och dessas utbildningsnämnder;
samt

(3) kontakt- och informationsverksamhet, innefattande bl. a. redigering och
distribution av meddelanden, kataloger och annat tryck, allmän information
samt kontaktverksamhet icke minst med utländska forskare och institutioner.

Inom den administrativa byran bör enligt min mening organiseras en juridisk
sektion, pa vilken bör ankomma i huvudsak följande arbetsuppgifter, nämligen
dels juridiska ärenden, innefattande bl. a. allmänna frågor av juridisk natur,
juridiska ärenden sammanhängande med domänförvaltningen, stipendie- och
donationsärenden, besvärsärenden, ärenden rörande reglementen samt skyddsfrågor,
dels ärenden rörande tillsättning av lärartjänster m. fl., dels ock allmänna
sekretariatsuppgifter åt universitetets centrala ledning.

På den administrativa byrån i övrigt bör i huvudsak ankomma följande arbetsuppgifter,
nämligen

(1) utrednings- och planeringsarbete jämte inköps- och annan serviceverksamhet,
innefattande bl. a. långsiktsplanering i samverkan med vederbörande
lokal- och utrustningsprogramkommitté, upprättande av förslag till anslagsäskanden
för gemensamma anläggningar och verksamheter, bistånd åt fakulteter/sektioner
vid utformningen av förslagen till anslagsäskanden, utredningsarbete
i rationaliseringssyfte, upprättande av förslag till anslagsfördelningar,
granskning av redovisningsmaterial;

(2) fastighetsförvaltande uppgifter;

(3) personaladministrativa uppgifter, innefattande bl. a. alla personalärenden
utom ärenden rörande tillsättning av lärartjänster m. fl., ärenden rörande personalens
anställnings- och lönevillkor, personalutbildnings- och pensionsfrågor,
personalregistrering, löneuträkning, skatteredovisning, försäkringsärenden, uppbörd
av avgifter o. d.; samt

(4) redovisnings- och kassauppgifter.

Den här skisserade organisationen för förvaltningarna i Uppsala och Lund
illustreras i en figur, vilken som bilaga 4 torde få fogas till statsrådsprotokollet i
detta ärende.

De lösningar, som jag i det föregående förordat rörande förvaltningsorganisationen
för läroanstalterna på universitetsorterna Göteborg och Stockholm, bör
enligt min mening i viss utsträckning ses som provisorier. Den samordning i
skilda hänseenden mellan läroanstalterna på en och samma ort, som universitetsutredningen
velat säkerställa genom sina förslag om viss förvaltningsorganisatorisk
gemenskap, anser jag — som framgår av det tidigare anförda — i och
för sig vara nödvändig både av ekonomiska skäl och för forskningens utveckling.
Därest en sådan samordning icke i erforderlig utsträckning kan komma
till stånd med den nu förordade förvaltningsorganisationen i Göteborg och
Stockholm, måste denna därför omprövas, varvid universitetsutredningens för -

309

Kungl. Majrts proposition nr BO ar 196J

slag på nytt kan aktualiseras. Med hänsyn till dessa överväganden har jag
ansett det angeläget att i fråga om de mindre universitets/högskoleförvaltningarna
undvika lösningar, som i onödan skulle försvåra en sådan omprövning.
Jag har därför i viss utsträckning måst begränsa mina förslag i avseende på
personalorganisationen för dessa förvaltningar. De nyss angivna principerna
för förvaltningsorganisationens uppbyggnad bör dock gälla för samtliga förvaltningar.

Förvaltningarna vid universiteten i Göteborg, Stockholm och Umeå, tekniska
högskolan i Stockholm samt Chalmers tekniska högskola bör sålunda enligt min
mening ges en organisation i huvudsak likartad den för universiteten i Uppsala
och Lund föreslagna, dock med den avvikelsen, att var och en av dessa förvaltningar
bör ledas av en byråchef, varvid utbildningsavdelningen och den administrativa
avdelningen vardera bör ledas av en byrådirektör. Även förvaltningen
vid karolinska institutet bör ledas av en byråchef. Av skäl, som redovisats i det
föregående, bör den utbildningsadministrativa enheten inom denna förvaltning
ges en något annorlunda ställning än inom övriga förvaltningar.

Jag övergår nu till att redovisa mitt förslag rörande den personal, som enligt
min mening erfordras inom envar av de åtta universitets/högskoleförvaltningar,
som här är aktuella. Därvid vill jag först uttala, att mitt förslag icke berör tjänsten
som akademiombudsman vid universitetet i Uppsala och ej heller organisationen
av detta universitets egendoms- och skogsförvaltning. Icke heller beröres
befintliga expeditionsvakts-, telefonist- och maskinisttjänster, däri inräknade
två på tekniska högskolans i Stockholm förråds- och servicedetalj nu placerade
kontoristtjänster. Samtliga de här nämnda tjänsterna bör sålunda överföras till
den nya organisationen.

Mot de i det följande föreslagna lönegradsplaceringarna av tjänsterna inom de
enskilda universitets/högskoleförvaltningarna har vederbörande personalorganisationer
förklarat sig icke ha någon erinran.

För ledningen av förvaltningsorganisationen vid universitetet i TJppsala föreslår
jag en tjänst som universitetsråd i lönegrad B 4. För ledningen av vardera
av de två i det föregående förordade byråerna inom denna förvaltning föreslår
jag en tjänst som byråchef i lönegrad B 1.

Inom utbildningsbyrån bör enligt min mening finnas en tjänst som byrådirektör
i lönegrad A 27, tre tjänster som förste byråsekreterare i lönegrad A 23, en
tjänst som förste byråsekreterare i lönegrad A 21 samt två amanuenstjänster i
reglerad befordringsgång. Förutom denna personal bör finnas en amanuens med
halvtidstjänstgöring närmast avsedd för medicinska fakultetens utbildningsnämnd.
Vidare räknar jag med att behov kommer att föreligga av en kanslist
i högst A 13, en kansliskrivare i A 11, eu kontorist i A 9, ett kanslibiträde i A 7
och ett lcontorsbiträde i högst A 5.

Av den här beräknade personalen torde en av de tre förste byråsekreterartjänsterna
i A 23 och kanslistens halva arbetstid böra avses för kontakt- och
informationsverksamheten.

310

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1964

I detta sammanhang torde jag få upptaga frågan om resurser för budgetåret
1964/65 för registreringen av i undervisningen deltagande studerande i de filosofiska
fakulteternas ämnen.

Lärartilldelningen på grundval av fastställd organisationsplan för de filosofiska
fakulteternas ämnen måste fotas på en effektiv registrering av antalet närvarande
studerande i de skilda ämnenas undervisning. Denna registrering utgör
därjämte ett utgångsmaterial för bedömningen av utbildningsorganisationens
effektivitet. Frågan om utformningen av ett tillförlitligt system för dylik registrering
och förutberäkning av antalet i undervisningen deltagande har utretts
av universitetskanslersämbetet i samråd med expertis från statistiska centralbyrån
och cn på grundval av detta utredningsarbete organiserad försöksverksamhet
har igångsatts under läsåret 1962/63 och fortsätter under innevarande läsår.
Kostnaderna för denna verksamhet under innevarande budgetår kan beräknas
uppgå till ca 500 000 kr.

Resultaten av denna försöksverksamhet är enligt min bedömning sådana,
att verksamheten bör fortsätta i huvudsak enligt de sålunda uppdragna riktlinjerna.
I annat sammanhang avser jag att framlägga förslag till lösning av
vissa speciella metodproblem, som sammanhänger med registreringsförfarandet.

En betydande del av registreringsarbetet har hittills bedrivits vid de enskilda
institutionerna, vilka med anlitande av de förut nämnda, särskilt anvisade medlen
för ändamålet anställt tillfällig arbetskraft. Det torde vara ofrånkomligt,
att viss del av registreringsarbetet belastar institutionerna. Som framgått av
vad jag i det föregående anfört är det emellertid min uppfattning, att läroanstalternas
centrala förvaltningar i största möjliga utsträckning bör utföra det med
utbildningen förenade, rent administrativa arbetet, däribland även registreringsarbetet.
Då det emellertid icke är möjligt att på förevarande stadium överblicka
personalbehovet vid en i denna riktning omlagd registreringsorganisation,
anser jag, att man även under budgetåret 1964/65 i viss utsträckning bör använda
metoden att anvisa särskilda medel för registreringsverksamheten vid
de filosofiska fakulteterna. För att möjliggöra den i det föregående förordade
avlastningen för institutionerna anser jag, att dessa medel bör tillföras vederbörande
läroanstalts centrala förvaltning, dock med rätt för denna att i den
utsträckning, som befinnes nödvändig, disponera medlen även för tillfällig arbetskraft
inom institutionerna.

Vid min avvägning av personalorganisationen för utbildningsbyrån inom
Uppsala universitets förvaltning — liksom i fråga om personalorganisationen
vid motsvarande arbetsenheter vid universiteten i Lund, Göteborg, Stockholm
och Umeå samt Chalmers tekniska högskola — har jag beräknat, att den förordade
personalorganisationen skall vara tillräcklig för bestridande av de med
registreringen förenade göromål, vilka under innevarande budgetår bestrides
av läroanstaltens centrala förvaltning. För de göromål, som nu bestrides inom
institutionerna, anser jag, att den centrala universitetsförvaltningen för budgetåret
1964/65 bör tillföras 135 000 kr. att disponeras på sätt jag nyss angivit.

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196i 311

Det bör uppdragas åt universitetskanslersämbetet att, efter förslag från vederbörande
läroanstalter, inkomma med förslag till eu mera definitiv inpassning av
registreringsverksamheten i läroanstalternas förvaltningsorganisation.

För ledningen av den administrativa byråns juridiska sektion förordar jag en
tjänst som byrådirektör i A 27. Vidare föreslår jag för denna sektion en tjänst
som förste byråsekreterare i A 23 och en tjänst som amanuens i reglerad befordringsgång.
Vidare räknar jag med att behov kommer att föreligga av en
kontorsskrivare (registrator) i A 13, två kansliskrivare i A 11 (i första hand avsedda
att vara rektors respektive universitetsrådets sekreterare), två kontorister
i A 9, två kanslibiträden i A 7 och två kontorsbiträden i högst A 5. Till den
juridiska sektionen bör jämväl knytas den från den nuvarande organisationen
överförda tjänsten som akademiombudsman i lönegrad Ao 25.

För utrednings- och planerings- samt inköps- och annan serviceverksamhet
inom den administrativa byrån föreslår jag en tjänst som byrådirektör i A 27
och en tjänst som förste byråsekreterare i A 23. Därjämte räknar jag med att
under det första året behov kommer att föreligga av en assistent i A 17, en
kanslist i högst A 13, en kontorist i A 9 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

För fastighetsförvaltningen förordar jag en tjänst som byggnadsingenjör i
A 23.

För de personaladministrativa uppgifterna föreslår jag en tjänst som byrådirektör
i A 27 och en tjänst som förste byråsekreterare i A 23. Därjämte räknar
jag med att behov kommer att föreligga av en kanslist i högst A 13, två kansliskrivare
i A 11, en kontorist i A 9, ett kanslibiträde i A 7 och två kontorsbiträden
i högst A 5.

För redovisnings- och kassaverksamheten föreslår jag en tjänst som byrådirektör
i A 25. Vidare räknar jag med att för denna verksamhet behov kommer att
föreligga av en kamrerare i A 17, en kansliskrivare i A 11, två kontorister i A 9,
ett kanslibiträde i A 7 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

Till universitetsförvaltningens administrativa byrå bör därjämte höra de från
den nuvarande organisationen överförda egendoms- och skogsförvaltningarna.

Beträffande förvaltningsorganisationen vid universitetet i Lund föreslår jag,
liksom i fråga om Uppsala, en tjänst som universitetsråd i lönegrad B 4 och två
byråchefstjänster i lönegrad B 1.

För utbildningsbyrån inom förvaltningen i Lund föreslår jag samma uppsättning
av tjänster och räknar jag med samma personalbehov i övrigt som i fråga
om motsvarande byrå vid universitetet i Uppsala. Med samma motivering som
i fråga om universitetet i Uppsala föreslår jag vidare, att förvaltningen vid universitetet
i Lund, förutom den föreslagna personalorganisationen, för budgetåret
1964/65 tillföres 122 000 kr. att disponeras för bestridande av kostnaderna för
viss del av de med registreringen av studerande vid filosofisk fakultet förenade
göromålen.

För administrativa byråns juridiska sektion föreslår jag, liksom för motsvarande
sektion i Uppsala, en tjänst som byrådirektör i A 27, en tjänst som förste

312

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1964

byråsekreterare i A 23 och en amanuenstjänst i reglerad befordringsgång. Vidare
räknar jag med att behov kommer att föreligga av en kontorsskrivare (registrator)
i A 13, tre kansliskrivare i A 11 (därav två i första hand avsedda att vara
rektors respektive universitetsrådets sekreterare), en kontorist i A 9, två kanslibiträden
i A 7 och två kontorsbiträden i högst A 5.

För arbetsuppgifter inom området för utredning, planering, inköp och service
föreslår jag en tjänst som byrådirektör i A 27, en tjänst som intendent i A 25
och en tjänst som förste byråsekreterare i A 23. Vidare räknar jag med att
under det första verksamhetsåret behov kommer att föreligga av en assistent i
A 17, en kanslist i högst A 13, en kontorist i A 9, ett kanslibiträde i A 7 och ett
kontorsbiträde i högst A 5.

För fastighetsförvaltningen föreslår jag en tjänst som byggnadsingenjör i
A 23.

För de personaladministrativa uppgifterna förordar jag en tjänst som byrådirektör
i A 27 och en tjänst som förste byråsekreterare i A 23. Vidare räknar
jag med att behov kommer att föreligga av en kanslist i högst A 13, två kansliskrivare
i A 11, en kontorist i A 9, ett kanslibiträde i A 7 och två kontorsbiträden
i högst A 5.

För redovisning och kassa förordar jag en tjänst som byrådirektör i A 25.
Vidare räknar jag med att behov kommer att föreligga av en kamrerare i A 17,
en kansliskrivare i A 11, tre kontorister i A 9 (därav en i första hand avsedd som
patientkassör vid tandvårdsverksamheten), ett kanslibiträde i A 7 och ett kontorsbiträde
i högst A 5. Vid denna avvägning har jag tagit hänsyn till att universitetsförvaltningen
i Lund tills vidare skall handha redovisnings- och kassaverksamheten
jämväl för tekniska högskolan där.

För ledningen av förvaltningsorganisationen vid universitetet i Göteborg föreslår
jag en tjänst som byråchef i lönegrad B 1.

För ledningen av förvaltningens utbildningsavdelning (med jämväl kontaktoch
informationsuppgifterna) föreslår jag en tjänst som byrådirektör i lönegrad
A 27. För denna avdelning förordar jag vidare en tjänst som byrådirektör i lönegrad
A 25, en tjänst som förste byråsekreterare i lönegrad A 23, en tjänst som
förste byråsekreterare i lönegrad A 21 och en tjänst som amanuens i reglerad
befordringsgång. Dessutom bör finnas en amanuens med halvtidstjänstgöring
närmast avsedd för medicinska fakultetens utbildningsnämnd. I övrigt räknar
jag med att behov kommer att föreligga av en kanslist i högst A 13, en kansliskrivare
i A 11, en kontorist i A 9 och ett kanslibiträde i A 7.

Med samma motivering som i fråga om universitetsförvaltningen i Uppsala
föreslår jag vidare, att förvaltningen vid universitetet i Göteborg, förutom den
föreslagna personalorganisationen, för budgetåret 1964/65 tillföres 75 000 kr. att
disponeras för bestridande av kostnaderna för viss del av de med registreringen
av studerande vid filosofisk fakultet förenade göromålen.

Även för ledningen av förvaltningens administrativa avdelning föreslår jag en
tjänst som byrådirektör i lönegrad A 27.

313

Kuvgl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

För avdelningens juridiska sektion föreslår jag en tjänst som byrådirektör i
lönegrad A 25 och räknar vidare med att behov kommer att föreligga av en
kontorsskrivare (registrator) i A 13, två kansliskrivare i A It (närmast avsedda
att vara sekreterare åt rektor respektive förvaltningschefen), ett kanslibiträde i
A 7 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

För arbetsuppgifterna inom området för utredning, planering, inköp och service
föreslår jag en tjänst som byrådirektör i lönegrad A 25. Vidare räknar jag
med att under det första verksamhetsåret behov kommer att föreligga av en
assistent i A 17, en kanslist i högst A 13 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

För de pcrsonaladministrativa uppgifterna föreslår jag en tjänst som byrådirektör
i lönegrad A 25 och räknar därutöver med att behov kommer att föreligga
av en kansliskrivare i A 11, en kontorist i A 9 och två kanslibiträden i A 7.

För redovisning och kassa föreslår jag en tjänst som kamrerare i lönegrad
A 23. Vidare räknar jag med att behov kommer att föreligga av en kontorsskrivare
i A 13, en kontorist i A 9, ett kanslibiträde i A 7 och ett kontorsbiträde
i högst A 5.

För ledningen av den centrala förvaltningen vid Chalmers tekniska högskola
föreslår jag en tjänst som byråchef i lönegrad B 1 och för ledningen av utbildningsavdelningen
(med jämväl kontakt- och informationsuppgifterna) respektive
administrativa avdelningen två tjänster som byrådirektör i lönegrad A 27.

Inom förvaltningens utbildningsadministrativa avdelning beräknar jag att
behov därutöver kommer att föreligga av en kanslist i högst A 13, en kansliskrivare
i A 11, en kontorist i A 9, ett kanslibiträde i A 7 och två kontorsbiträden
i högst A 5.

Av mina i det föregående framlagda förslag rörande förvaltningen av de gemensamma
institutionerna följer, att den lokala myndighetens ansvar i samband
med lärartilldelning till dessa institutioner på grund av fastställd organisationsplan
för utbildning för filosofiska examina kommer att åvila högskolan.
Med samma motivering som i fråga om universitetsförvaltningen i Uppsala föreslår
jag därför, att högskolans förvaltning förutom den här föreslagna personalorganisationen,
för budgetåret 1964/65 tillföres 25 000 kr. att disponeras för bestridande
av kostnaderna för viss del av de med registreringen av de filosofie
studerande förenade göromålen.

För den administrativa avdelningens juridiska sektion föreslår jag en tjänst
som byrådirektör i lönegrad A 25 och räknar vidare med att behov kommer att
föreligga av en kontorsskrivare (registrator) i A 13, två kansliskrivare i A 11
(närmast avsedda att vara sekreterare åt rektor respektive förvaltningens chef),
ett kanslibiträde i A 7 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

För uppgifter inom området för planering, personaladministration, inköp och
service föreslår jag en tjänst som byrådirektör i lönegrad A 25. Vidare räknar
jag med att under det första verksamhetsåret behov kommer att föreligga av en
assistent i A 17, en kontorsskrivare i A 13, en kontorist i A 9, två kanslibiträden
i A 7 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

314

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196/

För redovisning och kassa föreslår jag en tjänst som kamrerare i lönegrad A 23
och räknar vidare med att behov kommer att föreligga av en kontorsskrivare i
A 13, en kontorist i A 9, ett kanslibiträde i A 7 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

Jag vill här tillägga, att jag vid min avvägning av personalorganisationen vid
Göteborgs universitets och Chalmers tekniska högskolas förvaltningar tagit hänsyn
till den omfördelning av arbetsuppgifter mellan de två läroanstalterna, som
följer av vad jag i det föregående anfört rörande de gemensamma institutionernas
förvaltning.

För ledningen av förvaltningen vid universitetet i Stockholm föreslår jag en
tjänst som byråchef i lönegrad B 1 och för ledningen av utbildningsavdelningen
(med jämväl kontakt- och informationsuppgifterna) respektive administrativa
avdelningen två tjänster som byrådirektör i lönegrad A 27.

För utbildningsavdelningen föreslår jag vidare en tjänst som byrådirektör i
lönegrad A 25, två tjänster som förste byråsekreterare, varav en i lönegrad A 23
och en i lönegrad A 21, samt två tjänster som amanuens i reglerad befordringsgång.
Vidare räknar jag med att behov kommer att föreligga av en kanslist i
högst A 13, en kansliskrivare i A 11, en kontorist i A 9, ett kanslibiträde i A 7
och ett kontorsbiträde i högst A 5.

Med samma motivering som i fråga om universitetsförvaltningen i Uppsala
föreslår jag vidare, att förvaltningen vid universitetet i Stockholm, förutom den
här föreslagna personalorganisationen, för budgetåret 1964/65 tillföres 135 000
kr. att disponeras för bestridande av kostnaderna för viss del av de med registreringen
av studerande vid filosofisk fakultet förenade göromålen.

För den administrativa avdelningens juridiska sektion föreslår jag en tjänst
som byrådirektör i lönegrad A 25 och räknar vidare med att behov kommer att
föreligga av en kontorsskrivare (registrator) i A 13, två kansliskrivare i A 11
(närmast avsedda att vara sekreterare åt rektor respektive åt förvaltningschefen),
ett kanslibiträde i A 7 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

För uppgifter inom området utredning, planering, inköp och service föreslår
jag en tjänst som byrådirektör i lönegrad A 25 och räknar vidare med att under
det första verksamhetsåret behov kommer att föreligga av en assistent i A 17,
en kanslist i högst A 13 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

För de personaladministrativa uppgifterna föreslår jag en tjänst som byrådirektör
i lönegrad A 25 och räknar vidare med att behov kommer att föreligga
av två kansliskrivare i A 11, en kontorist i A 9, ett kanslibiträde i A 7 och ett
kontorsbiträde i högst A 5.

För ledningen av förvaltningsorganisationen vid karolinska institutet föreslår
jag en tjänst som byråchef i lönegrad B 1.

För utbildnings- samt kontakt- och informationsuppgifterna inom förvaltningen
föreslår jag en tjänst som byrådirektör i lönegrad A 25, en tjänst som
förste byråsekreterare i lönegrad A 23 och en tjänst som amanuens i reglerad

315

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 1964

befordringsgång. Vidare räknar jag med att behov kommer att föreligga av en
kansliskrivarc i A It och ett kanslibiträde i A 7.

För juridiska och personaladministrativa uppgifter föreslår jag en tjänst som
byrådirektör i lönegrad A 25 och räknar vidare med att behov kommer att föreligga
av en kontorsskrivare (registrator) i A 13, en kanslist i högst A 13, fyra
kansliskrivare i A 11 (därav två i första hand avsedda att vara sekreterare åt
rektor respektive förvaltningschefen), en kontorist i A 9, två kanslibiträden i A 7
och två kontorsbiträden i högst A 5.

För uppgifter inom området för utredning, planering, inköp och service föreslår
jag en tjänst som byrådirektör i lönegrad A 27 och en tjänst som intendent i
lönegrad A 25. Vidare räknar jag med att under det första verksamhetsåret behov
kommer att föreligga av en assistent i A 17, en kontorist i A 9 och ett kontorsbiträde
i högst A 5.

För redovisning och kassa föreslår jag en tjänst som kamrerare i lönegrad A 23
och räknar vidare med att behov kommer att föreligga av en kontorsskrivare i
A 13, en kontorist i A 9 (närmast avsedd som patientkassör vid tandvårdsverksamheten),
ett kanslibiträde i A 7 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

För ledningen av förvaltningen vid tekniska högskolan i Stockholm föreslår
jag en tjänst som byråchef i lönegrad B 1. För ledningen av förvaltningens utbildnings-
och administrativa avdelningar föreslår jag vidare två tjänster som
byrådirektör i lönegrad A 27.

För utbildningsavdelningen, som jämväl bör handha kontakt- och informationsuppgifterna,
föreslår jag vidare en tjänst som amanuens i reglerad befordringsgång
och räknar därutöver med att behov kommer att föreligga av en
kansliskrivare i All, två kontorister i A 9, två kanslibiträden i A 7 och två
kontorsbiträden i högst A 5.

För den administrativa avdelningens juridiska sektion föreslår jag en tjänst
som byrådirektör i lönegrad A 25. Vidare räknar jag med att behov kommer att
föreligga av en kontorsskrivare (registrator) i A 13, två kansliskrivare i A 11
(närmast avsedda att vara sekreterare åt rektor respektive förvaltningschefen),
en kontorist i A 9, ett kanslibiträde i A 7 och två kontorsbiträden i högst A 5.

För uppgifterna inom området för utredning, planering, inköp och service föreslår
jag en tjänst som byrådirektör i lönegrad A 25 och räknar vidare med att
under det första verksamhetsåret behov kommer att föreligga av en assistent i
A 17 och en kontorist i A 9.

För de personaladministrativa uppgifterna föreslår jag en tjänst som byrådirektör
i lönegrad A 25. Vidare räknar jag med att behov kommer att föreligga
av en kanslist i högst A 13, två kansliskrivare i All, en kontorist i A9, ett
kanslibiträde i A 7 och två kontorsbiträden i högst A 5.

För redovisning och kassa föreslår jag en tjänst som kamrerare i lönegrad A 23.
Vidare räknar jag med att behov kommer att föreligga av en kontorsskrivare i
A 13, en kansliskrivare i A 11, två kontorister i A 9, två kanslibiträden i A 7 och
ett kontorsbiträde i högst A 5.

316

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

För ledningen av förvaltningen vid universitetet i TJmeå föreslår jag en tjänst
som byråchef i lönegrad B 1.

För ledningen av förvaltningens utbildningsavdelning föreslår jag en tjänst
som byrådirektör i lönegrad A 27. Vidare föreslår jag för denna avdelning en
tjänst som amanuens i reglerad befordringsgång och jag räknar därutöver med
att behov kommer att föreligga av eu kanslist i högst A 13, en kansliskrivare i
All och ett kanslibiträde i A 7.

Med samma motivering som i fråga om förvaltningen vid universitetet i Uppsala
föreslår jag vidare, att universitetsförvaltningen i Umeå, förutom den här
föreslagna personalorganisationen, för budgetåret 1964/65 tillföres 8 000 kr. att
disponeras för bestridande av kostnaderna för viss del av de med registreringen
av studerande vid filosofisk fakultet förenade göromålen.

Även för ledningen av förvaltningens administrativa avdelning föreslår jag
en tjänst som byrådirektör i lönegrad A 27. Vidare föreslår jag för denna avdelning
en tjänst som förste byråsekreterare i lönegrad A 23, en tjänst som intendent
i lönegrad A 23 och en tjänst som kamrerare i lönegrad A 23. Därjämte
räknar jag med att behov kommer att föreligga av två kontorsskrivare (därav
en registrator) i A 13, tre kansliskrivare i A 11 (därav två i första hand avsedda
att vara sekreterare åt rektor respektive förvaltningschefen), två kontorister i
A 9 (därav en i första hand avsedd att vara patientkassör vid tandvårdsverksamheten),
två kanslibiträden i A 7 och tre kontorsbiträden i högst A 5.

Vid min avvägning av de enskilda personalorganisationerna har jag, som framgår
av det föregående, även beträffande den biträdande personalen räknat med
vissa antal och vissa typer av tjänster för de skilda slagen av verksamhet. Detta
bör emellertid icke utgöra hinder för förvaltningschefen att, sedan erfarenheter
vunnits, göra de omdisponeringar i fråga om den biträdande personalens placering
inom förvaltningen, som befinnes påkallade. Jag utgår vidare från att den
fördelning av arbetsuppgifter mellan skilda arbetsenheter, som ovan angivits,
kan behöva successivt överses med ledning av vunna erfarenheter. Det bör i
första hand åligga universitetskanslersämbetet, som erhåller resurser för sådan
rationaliseringsverksamhet, att meddela föreskrifter eller anvisningar härutinnan.

Till vissa ytterligare frågor i samband med den här föreslagna omorganisationen
återkommer jag i samband med mina anslagsberäkningar.

I fråga om erforderliga övergångsanordningar vid övergången till den nya
organisationen får jag hänvisa till vad jag i detta hänseende anfört i avsnittet
III. Där föreslaget bemyndigande för Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga övergångsåtgärder
torde böra gälla såväl den centrala som den lokala universitets/
högskoleförvaltningen.

En jämförelse mellan den här föreslagna och den nuvarande organisationen av
universitetens och här berörda högskolors förvaltningsorganisationer ger vid
handen, att antalet tjänster inom den fasta personalorganisationen föreslås öka
med ungefär 45 %.

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1964

317

VI. FAKULTETER, SEKTIONER OCH
ÄMNESGRUPPER M. M.

1. Universitetsutredningen

A. Fakultetsorganens uppgifter

Fakultetsorganens uppgifter enligt universitetsutredningens förslag framgår till
stora delar av avsnittet om den lokala universitets/högskolestyrelsen och det
lokala planeringsarbetet.

Utredningen sammanfattar uppgifterna i fyra huvudgrupper, nämligen (1) fördelningsärenden;
(2) övriga vetenskapliga bedömningsärenden, (3) ärenden rörande
utbildningens innehåll och organisation; samt (4) planläggning.

Beträffande fördelningsärendena innebär utredningens förslag att fakultetsorganen
skall upprätta förslag till fördelning mellan institutionerna av vederbörande
fakultets (sektions) anslagsposter (anslag till vissa avlöningar samt materiel-
och apparatanslagen) och därvid göra den erforderliga avvägningen mellan
de enskilda institutionernas behov. I fråga om de mindre omfattande anslagen
till biträdeshjälp åt docenter och till främjande av ograduerade forskares
vetenskapliga verksamhet föreslår utredningen att även själva fördelningsbesluten
skall fattas av fakultetsorganen, vilket beträffande den senare anslagsposten
överensstämmer med nu gällande ordning.

Även i fråga om de vetenskapliga bedömningsfrågoma, dvs. ärenden som
kräver en sakkunnig prövning av vetenskaplig kompetens och vetenskapliga
insatser, gäller att fakultetsorganen är omväxlande förslagsställande och beslutande
myndigheter.

I gällande ordning, liksom enligt utredningens förslag, skall fakultetsorganen
svara för de akademiska disputationema, utse opponent och avge betyg över det
avlagda disputationsprovet. Enligt gällande bestämmelser skall fakultetsorganen
vidare hos universitetskanslersämbetet göra framställning om docentförordnande
för de forskare, som ådagalagt s. k. docentkompetens. Här föreslår universitetsutredningen
att fakulteten/sektionen skall ges beslutande myndighet.

Beträffande de till fakulteterna knutna e.o. docenttjänsterna, vilka enligt utredningens
förslag skall tillsättas av konsistoriet — tidigare av mindre konsistoriet
—, har vederbörande fakultet (sektion) att avge förslag och att vid konkurrens
bedöma vilken eller vilka som i första hand bör komma i fråga.

Som tidigare redovisats föreslår utredningen att tillsättningsordningen för
forskardocenttjänsterna vid universiteten göres analog med den för e. o. docent -

318

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

tjänster gällande. Vidare föreslår utredningen, att uppgiften att utse sakkunniga
överflyttas från konsistoriet till fakultetsorganen.

Beträffande så fakultetsorganens befattning med utbildningens innehåll och
organisation konstaterar utredningen till en början, att det är på dessa organ,
som själva ansvaret för utbildningsorganisationen vilar. Vissa ramar i fråga om
t. ex. utbildningens målsättning, studietidens längd och för skilda slag av examina
erforderliga ämneskunskaper anges visserligen i gällande examensstadgor,
men ansvaret för att en för förverkligande av examensstadgornas intentioner
ändamålsenlig utbildning ges de studerande åvilar fakultetsorganen. Det är sålunda
dessa som har skyldighet att tillse, att studieplaner (motsvarande) finns
utarbetade, att examinationen upprätthålles och att en ändamålsenlig undervisning
står till de studerandes förfogande. Allmänt åligger det vidare en fakultet
att vidtaga eller hos vederbörande myndighet föreslå de åtgärder, som anses
påkallade eller eljest lämpliga, särskilt i fråga om undervisningens och examinationens
anordnande.

Fakulteternas ansvar för utbildningens innehåll och organisation tar sig bl. a.
uttryck däri, att det är fakulteterna, som avger förslag till nya eller reviderade
studieplaner och undervisningsplaner samt — beträffande de filosofiska fakulteterna
— organisationsplaner. Självfallet utarbetas förslagen till sådana planer
av de enskilda ämnesprofessorerna eller inom de enskilda institutionerna, men
fakulteternas ansvar för själva slutprodukten kan sägas ha sin motivering däri,
att en viss grad av samordning de enskilda ämnena emellan under alla förhållanden
är nödvändig för att utbildningens målsättning skall nås. Graden av
sådan samordning är, som framhölls redan i nästföregående kapitel, olika inom
de skilda fakulteterna. Inom fakulteter med ett enda eller endast ett par utbildningsmål
och en fast studiegång — de juridiska, teologiska och medicinska
fakulteterna — är kraven på samordning inom utbildningsorganisationen helt
naturligt starka, särskilt som undervisningen i det ena ämnet många gånger
maste läggas upp under vissa bestämda förutsättningar beträffande elevernas
förkunskaper, inhämtade under studierna inom ett annat ämne, och de skilda
ämnenas inplacering i studiegången och undervisningsmomentens placering under
terminerna måste fastställas efter överenskommelse de enskilda ämnenas
lärare emellan. Inom de filosofiska fakulteterna gör däremot själva examenskonstruktionen
främst det fria ämnesvalet — att samordningskraven blir
mindre starkt uttalade, men en samordning blir även här nödvändig, dels med
hänsyn till behovet av en planmässig ämnesföljd och studiegång inom de vanligaste
ämneskombinationerna, dels för att garantera den standardmässiga likvärdigheten
mellan de enskilda ämnenas studieplaner (kursfordringar) för skilda
utbildningsnivåer.

Med hänsyn till vad som ovan framhållits anser utredningen det vara klart,
att frågor rörande den akademiska utbildningens innehåll och organisation inom
samtliga fakulteter och fackhögskolor i framtiden liksom hittills bör behandlas
av organ av fakultetskaraktär, dvs. behandlas gemensamt av lärare i alla de i

319

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 196k

vederbörande examen ingående ämnena, Fftersom varje akademisk yrkesutbildning
från samhällets liksom från arbetsmarknadens och de studerandes synpunkt
måste bedömas som en helhet, vill utredningen vidare förorda, att det stadgemässigt
slås fast på ett klarare sätt ån fallet är i nu gällande universitetsstatuter,
att det primära ansvaret för utbildningens innehall och organisation avilar fakultetsorganen.
Dessa bör sålunda kunna fatta för enskilda ämnen bindande beslut
såväl rörande studieplaner (kursfordringar) som rörande undervisningsorganisation
och examination.

I fråga om fakultctsorganens fjärde huvuduppgift, planeringsarbetet, har utredningen
framhållit att fakultetsorganens planeringsarbete redan med nuvarande
organisation är av utomordentligt stor betydelse för de högre läroanstalternas
utveckling. Genom utredningens förslag, att fakulteternas (motsvarande)
petita och andra utbyggnadsförslag i framtiden skall inges direkt till planeringsorganen
på riksplanet, accentueras betydelsen av fakultetsorganens planeringsarbete
ytterligare.

Sammanfattningsvis vill utredningen konstatera, att universitetsorganisationen
även i framtiden har behov av samarbetsorgan med huvudsakliga arbetsuppgifter
motsvarande fakulteternas. Det samarbete det här är fråga om gäller saväl
forskningen som utbildningen. Det är vidare fråga om ett samarbete mellan
läroanstalternas lärare och forskare i och för forskningen och undervisningen,
om ett gemensamt ansvar för utbildningens innehåll och organisation, om en
gemensam bedömning av vetenskaplig kompetens och vetenskapens resultat samt
— icke minst — om en gemensam planläggning av forskningsresursernas och
utbildningsorganisationens fortsatta utbyggnad och differentiering. Däremot är
fakultetsorganens arbetsuppgifter icke i egentlig mening administrativa; de omfattar
sålunda varken ansvar för förvaltning av medel och egendom eller ansvar
för personaladministrativa beslut. Universitetsutredningen vill för sin del understryka
detta och allmänt förorda, att fakultetsorganens arbete så långt som
möjligt begränsas till att gälla just samarbete i och för forskning och utbildning.
Personaladministrativa ärenden synes sålunda böra passera fakultetsorganen
endast i den mån deras behandling förutsätter en bedömning av vetenskaplig
kompetens. Ärenden rörande fördelning mellan institutioner och institutionsgrupper
av personella och materiella resurser, som avdelats för en fakultets verksamhet,
bör av fakultetsnivåns organ behandlas såsom ett led i samarbetet för
forskningen och utbildningen. Fakultetsorganen bör därför som regel vara förslå
gsställande, icke beslutande, i sådana frågor.

B. Fakultets- och sektionsindelningen

a) Allmänna synpunkter

Utredningen konstaterar inledningsvis att två av fakultetsorganens huvuduppgifter,
nämligen de vetenskapliga bedömningsfrågorna och uppgiften att
fungera som huvudmän för utbildningens innehåll och organisation, är av sins -

320

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

emellan så olikartad natur, att vissa svårigheter uppstår då det gäller att bestämma
grunderna för fakultetsindelningen och principerna för fakultetsorganens
sammansättning.

Med hänsyn härtill har utredningen övervägt en radikal lösning av den här
angivna problematiken, innebärande en separation av utbildningsfrågornas och
de vetenskapliga bedömningsfrågornas handläggning på två skilda slag av organ,
av vilka det ena slaget, lämpligen med benämningen fakulteter, då uteslutande
skulle anförtros de vetenskapliga bedömningsfrågorna och kunna sammansättas
strikt efter vetenskapligt släktskap. Den andra typen av organ på fakultetsnivån
skulle ges ansvaret för utbildningens innehåll och organisation och därför bestå
av lärarna i de ämnen, som ingår i de skilda slagen av akademisk utbildning.

Det för utredningen avgörande skälet emot en lösning med separata organ på
fakultetsnivån för utbildningsfrågorna å ena sidan och de vetenskapliga bedömningsfrågorna
å den andra ligger i den roll, som fakultetsorganen enligt utredningens
mening bör spela i fråga om planeringsarbetet för de högre läroanstalternas
fortsatta utbyggnad. Detta planeringsarbete måste gälla såväl forskningsresursernas
som utbildningsorganisationens utveckling och eftersom dessa båda
intressen griper in i varandra då det gäller planering för en verksamhet, som
skall omfatta både utbildning och forskning, är det enligt utredningens mening
icke tänkbart att anförtro planeringsarbetet för en och samma grupp av ämnen
åt två separata organ.

Med hänsyn till här redovisade synpunkter har utredningen funnit, att en
formell upplösning av de nuvarande fakulteterna (motsvarande) icke erbjuder en
god lösning av den föreliggande problematiken. Utredningen har i stället stannat
för den lösningen att rekommendera ett bibehållande i huvudsak av den nuvarande
fakultetsorganisationen men i stället öppna förbättrade möjligheter att för
särskilda ändamål bilda olika slag av samarbets- och specialorgan.

En lämplig utgångspunkt da det gäller att inom fakultetsorganisationen skapa
särskilda samarbets- och specialorgan utgör enligt utredningens mening sektionsbildningen
inom de humanistiska universitetsfakulteterna. Sektionerna är angivna
i universitetsstatuerna och lärartjänsternas fördelning mellan en humanistisk
fakultets sektioner bestämmes av Kungl. Maj:t. Däremot ankommer det
på kanslern att, efter hörande av fakulteten själv och det större konsistoriet,
bestämma fördelningen av fakultetens åligganden mellan fakulteten å ena sidan
och dess sektioner å den andra. I princip kan denna fördelning av arbetsuppgifter
göras på olika sätt för skilda sektionsindelade fakulteter.

En andra utgångspunkt har varit universitetsstatuternas bestämmelser rörande
ämnesgrupper. Ämnesgrupp kan omfatta lärare inom närbesläktade ämnen,
oavsett om de tillhör samma fakultet eller ej. Beslut om bildande av sådan
ämnesgrupp meddelas av kanslern efter hörande av vederbörande fakulteter
(sektioner) och det större konsistoriet. Kanslern har att därvid besluta jämväl
om ämnesgruppens arbetsuppgifter, vilka då även kan innefatta åligganden,
vilka eljest åvilar fakultet eller sektion.

321

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Med vissa modifikationer i skilda hänseenden av de nuvarande universitetsstatuternas
sektions- och ämnesgruppsinstitut kan enligt utredningens mening
fakultetsorganisationen ges en sådan utformning, att den dels kan utsträckas till
att gälla för samtliga här ifrågavarande högre läroanstalter, dels kan bli ett
effektivt instrument för såväl de bedömande som de utbildningsorganisatoriska
och de planerande uppgifterna.

På en punkt anser emellertid utredningen, att en förändring av själva fakultetsindelningen
vid universiteten är motiverad, nämligen i fråga om de samhällsvetenskapliga
ämnenas organisatoriska ställning.

b) Universiteten

Tanken på en särskild fakultets- eller sektionsbildning för de samhällsvetenskapliga
ämnena är ingalunda ny. Såväl vetenskapliga som utbildningsorganisatoriska
skäl har anförts till förmån därför. Att ingen samhällsvetenskaplig sektion
eller ens ämnesgrupp ännu kommit till stånd, torde bl. a. sammanhänga med avgränsningsfrågan.
Vare sig man ser denna från vetenskaplig eller från utbildningsorganisatorisk
synpunkt måste man nämligen konstatera, att det icke utan
svårigheter låter sig göra att inom gruppen av humanistiska discipliner skilja ut
en samhällsvetenskaplig grupp av ämnen.

I fråga om de centrala av de i traditionell mening samhällsvetenskapliga ämnena
— ämnena nationalekonomi, sociologi, statistik och statskunskap — torde
kunna sägas, att de i avseende på forskningsobjekt och i väsentlig mån även
forskningsmetod bildar en från de traditionella humanistiska disciplinerna avgränsad
grupp. Till denna grupp kan naturligen hänföras även ämnet företagsekonomi,
som tidigare uteslutande tillhörde handelshögskolornas forskningsfält
men numera tillika har ställning som humanistisk disciplin vid universiteten.
Ämnena ekonomisk historia och ekonomisk geografi — kulturgeografi kan, även
de, i vetenskapligt hänseende sägas ha en nära anknytning till övriga ekonomiska
discipliner, även om de samtidigt har ett oavvisligt behov av kontakter åt andra
håll. Ämnena psykologi och pedagogik kan också hänföras till samhällsforskningen
i vidare mening. Även de arbetar i stor utsträckning med statistisk metod,
även om de samtidigt kan sägas i metodiskt hänseende tillhöra de experimentella
vetenskaperna.

Vid ett försök till klassifikation av här antytt slag måste emellertid hållas i
minnet, att samhällsvetenskapliga problemställningar och samhällsvetenskaplig
metod förekommer även inom andra discipliner än de här nämnda (t. ex. inom
ämnena historia, litteraturhistoria och konsthistoria), liksom att historisk metod
och historisk problemställning förekommer inom ämnen, som eljest väsentligen
kan sägas vara samhällsvetenskapliga, främst måhända då inom ämnena statskunskap
och ekonomisk historia. Därtill måste framhållas, att flera av de samhällsvetenskapliga
disciplinerna har betydelsefulla anknytningar även till matematik
och naturvetenskap.

11 — Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 sand. Nr 50

322 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Ser man så problemet rörande de samhällsvetenskapliga ämnenas organisatoriska
ställning från utbildningsorganisatorisk synpunkt, kan först konstateras,
att den i det föregående antydda gruppen av ämnen innefattar de till humanistisk
fakultet hörande kärnämnena inom fyra särskilda utbildningslinjer. Ämnena
nationalekonomi, statistik och statskunskap är sålunda obligatoriska beståndsdelar
av saväl juridisk-samhdllsvetenskaplig som filosofisk-samhällsvetenskaplig
examen. Ämnena ekonomisk historia, företagsekonomi, kulturgeografi och sociologi
utgör dessutom — jämte ämnena historia, matematik och allmän rättsvetenskap
de valfria ämnena i den sistnämnda av dessa båda examina. Ämnena
psykologi, pedagogik, sociologi och statistik ingår vidare enligt gällande
regler i den särskilda variant av filosofie kandidatexamen, som utgör grunden
för psykologkompetens. Slutligen ingår ämnena företagsekonomi och nationalekonomi
obligatoriskt och ämnet ekonomisk geografi antingen obligatoriskt
(Göteborg) eller såsom valfritt ämne i civilekonomutbildningen.

Emellertid gäller om samtliga de här angivna ämnena, att de samtidigt som
de ingår i de skilda slagen av samhällsvetenskaplig utbildning, ofta medtages
också i filosofisk ämbetsexamen och filosofie kandidatexamen. Flera av ämnena
utgor till och med obligatoriska beståndsdelar i vissa slag av ämneslärarutbildning.
Det är vidare sannolikt, att nya utbildningslinjer med specialinriktning
upprättas inom de filosofiska fakulteternas ram med inslag av såväl samhällsvetenskapliga
som andra ämnen.

Av det sagda framgår, att från såväl vetenskaplig som utbildningsorganisatorisk
synpunkt sett skäl talar både för och emot en särskild fakultets- eller sektionsbildning
för de samhällsvetenskapliga ämnena. Emellertid kan konstateras,
att utvecklingen redan nu lett till att dessa ämnen i skilda hänseenden intager
en särställning inom den humanistiska fakultetsorganisationen. Redan vid tillkomsten
(år 1947) av de s. k. licentiand- och doktorandstipendierna avskildes
sålunda ett antal stipendier för högre studier inom de samhällsvetenskapliga
ämnena, vilka sedermera preciserats till att i detta sammanhang omfatta ämnena
ekonomisk historia, företagsekonomi, kulturgeografi, nationalekonomi, sociologi,
statistik och statskunskap (däremot icke ämnena psykologi och pedagogik). År
1947 upprättades också ett särskilt samhällsvetenskapligt forskningsråd för främjande
av forskningen inom nyss angivna ämnesområden. År 1954 ombildades
rådet till ett samhälls- och rättsvetenskapligt forskningsråd och år 1959 ombildades
sistnämnda råd till statens råd för samhällsforskning, omfattande en socialvetenskaplig,
en rättsvetenskaplig och en psykologisk-pedagogisk sektion. I
detta sammanhang må vidare erinras om att den samhällsvetenskapliga forskningen
i metodiskt hänseende utvecklats på ett sätt, som föranlett en särskild
utformning av de generella regler, som utgör grunden för tilldelningen av assistentpersonal
och biträdeshjälp till dessa ämnens institutioner.

Slutligen har vid universitetet i Lund tills vidare upprättats en ekonomisk
fakultet, vars uppgift det bl. a. är att svara för den vid universitetet meddelade
civilekonomutbildningen.

Kungl. Maj:tv ■proposition nr BO ur 19Oj 323

Redan den bär skisserade utvecklingen pekar enligt utredningens mening
mycket bestämt mot att de samhällsvetenskapliga ämnena bör ges en från de
övriga humanistiska disciplinerna skild organisation. Därtill kommer, att bade
behovet av samhällsvetenskapligt utbildad arbetskraft och behovet av ökade
insatser inom samhällsforskningens stora fält måste leda till en särskilt stark
utbyggnad av de samhällsvetenskapliga institutionernas resurser. Det blir under
sådana omständigheter mycket angeläget, att det inom universitetsorganisationen
upprättas organ med ett särskilt ansvar för de samhällsvetenskapliga utbildningslinjernas
organisation och för planläggningen av den nödvändiga utbyggnaden
av samhällsforskningens resurser. Med hänsyn till dessa förhållanden har
utredningen funnit, att de skäl, som talar till förmån för en samhällsvetenskaplig
fakultets- eller sektionsbildning, väger avgjort tyngre än de skäl, som talar däremot.

I detta sammanhang vill utredningen redovisa en skrivelse till utredningen den
29 maj 19G2 från professorerna vid Lunds universitet G. Arvidsson, O. Bjurling,
G. Carlsson, T. Hägerstrand, C.-E. Quensel, N. Stjernquist och N. Västkagen,
vilka hemställer, att utredningen ville överväga »en fastare organisation av den
samhällsvetenskapliga ämnesgruppen vid Lunds Universitet i form av en särskild
samhällsvetenskaplig sektion, eventuellt såsom en övergångsform till en
blivande samhällsvetenskaplig fakultet». En omorganisation i antydd riktning
av universitetet skulle, framhåller förslagsställarna, innebära en avsevärd lättnad
i det administrativa arbetet för berörda professorer och även på annat sätt
bli till betydande fördel för den samhällsvetenskapliga forskningen och undervisningen.
»Därjämte skulle», framhålles det, »den fördelen vinnas att en dylik
samhällsvetenskaplig sektion skulle kunna gemensamt med ekonomiska fakulteten
bereda sådana ärenden som är av intresse för båda dessa instanser.»

Den här refererade framställningen synes närmast taga sikte på en sektionseller
fakultetsbildning omfattande ämnena ekonomisk historia, kulturgeografi,
nationalekonomi, sociologi, statistik och statskunskap samt det samtidigt till
den ekonomiska fakulteten hörande ämnet företagsekonomi, men däremot icke
ämnena psykologi och pedagogik. — Av skäl, som redovisats i det föregående,
anser emellertid utredningen för sin del, att även sistnämnda två ämnen bör
inbegripas i en samhällsvetenskaplig fakultets- eller sektionsbildning.

Vidare synes av den lundensiska framställningen framgå, att man tänker sig
den nybildade samhällsvetenskapliga sektionen, eventuellt fakulteten, såsom
verksam vid sidan av den redan upprättade ekonomiska fakulteten. — Det vore
självfallet i och för sig fullt tänkbart att inom ramen för ett universitet upprätta
flera samhällsvetenskapliga fakulteter eller sektioner, t. ex. en för civilekonomutbildningen,
en för den samhällsvetenskapliga utbildningen och en för utbildningen
av psykologer. Som framgått av den i det föregående lämnade redogörelsen
ingår emellertid flera av de samhällsvetenskapliga ämnena som betydelsefulla
beståndsdelar i två eller flera av de här ifrågavarande examina. Under
sådana omständigheter ter det sig för utredningen såsom den mest praktiska

324

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

lösningen att vid vart och ett av universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och
Stockholm upprätta en fakultet eller sektion för de samhällsvetenskapliga ämnena
med uppgift att ansvara för samtliga där förekommande samhällsvetenskapliga
utbildningslinjer. En sådan lösning innebär för Lunds universitets vidkommande,
att den nybildade ekonomiska fakulteten där utvidgas och ges ansvar
även för annan samhällsvetenskaplig utbildning än civilekonomutbildningen.

I det föregående har talats om fakultets- eller sektionsbildning. Skillnaden
mellan dessa alternativ består väsentligen däri, att man vid alternativet sektionsbildning,
men däremot icke vid en fakultetsbildning, har möjlighet att bevara
den hittillsvarande fakultetsgemcnskapen för handläggningen av vissa ärenden
— t. ex. ärenden rörande studieplaner inom ramen för filosofisk ämbetsexamen.
För denna frågas bedömning anser utredningen den synpunkten vara av särskild
betydelse, att den samhällsvetenskapliga forskningens och utbildningens utbyggnad
rimligen får antagas mycket snabbt leda till en väsentlig utökning och
differentiering av den nya fakultets- eller sektionsorganisationen. Om man i dag
stannar för alternativet sektionsbildning, torde man därför inom få år stå i ett
läge, där en självständig fakultetsbildning ter sig som både naturlig och nödvändig.
Det kan då vara skäl att genast taga steget fullt ut och för de samhällsvetenskapliga
ämnena upprätta självständiga fakulteter, vilka sedermera måhända
befinnes böra delas i sektioner. Därtill kommer, att de nya fakultetsorganen
enligt utredningens mening bör ges ansvar även för företagsekonomisk forskning
och utbildning och att för detta ändamål redan upprättats en självständig
fakultet vid universitetet i Lund.

Med hänsyn till dessa förhållanden föreslår utredningen, att självständiga
fakulteter bildas för de samhällsvetenskapliga ämnena. Självfallet skall en sådan
fakultet kunna delas i sektioner, därest detta befinnes påkallat, t. ex. med hänsyn
till viss utbildningslinjes intressen.

Enligt utredningens mening bör, som ovan framhållits, den nya fakulteten i
Lund ha ansvar såväl för civilekonomutbildningen som för annan samhällsvetenskaplig
utbildning. Företagsekonomisk utbildning meddelas redan nu också
vid universiteten i Uppsala och Stockholm. Detta förhållande bör enligt utredningens
mening framgå av de nya fakulteternas benämning. Utredningen föreslår
därför, att de nya fakulteterna vid universiteten i Uppsala, Lund och Stockholm
benämnes samhälls- och företagsvetenskapliga fakulteter. I Göteborg förutsättes
däremot handelshögskolan kvarstå som en fristående läroanstalt (se därom
närmare i sjunde kapitlet). Den nya fakulteten vid universitetet i Göteborg
bör därför benämnas den samhällsvetenskapliga fakulteten.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen sålunda upprättandet
vid universitetet i Uppsala av en samhälls- och företagsvetenskaplig fakultet,
omfattande ämnena ekonomisk historia, företagsekonomi, kulturgeografi, nationalekonomi,
pedagogik, psykologi, sociologi, statistik och statskunskap;

vid universitetet i Lund av en samhälls- och företagsvetenskaplig fakultet, omfattande
ämnena ekonomisk historia, företagsekonomi, handelsrätt, kulturgeo -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964 325

grafi, nationalekonomi, pedagogik, psykologi, sociologi, statistik och statskunskap; vid

universitetet i Göteborg av en samhällsvetenskaplig fakultet, omfattande
ämnena ekonomisk historia, kulturgeografi, nationalekonomi, pedagogik, psykologi,
sociologi, statistik och statskunskap; samt

vid universitetet i Stockholm av en samhälls- och företagsvetenskaplig fakultet,
omfattande ämnena ekonomisk historia, företagsekonomi (under läsåret
1962/63 ingen ordinarie lärartjänst vid universitetet), internationell ekonomi,
kulturgeografi, nationalekonomi, pedagogik, psykologi, sociologi, statistik och
statskunskap.

Fakulteternas omfattning är här ovan (med ett, särskilt anmärkt undantag)
angiven med utgångspunkt i förteckningen över ordinarie och personliga lärartjänster
under läsåret 1962/63.

I 1956 års universitetsstatuter behölls benämningen de filosofiska fakulteterna
såsom cn gemensam benämning för de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna. Av praktiska skäl — bl. a. gemenskapen i fråga om examensorganisation
och system för tilldelning av lärarkrafter för undervisningen —
synes denna gemensamma benämning böra överföras jämväl till den nya universitetsorganisationen
och därvid utgöra den gemensamma benämningen på de
humanistiska, samhälls- och företagsvetenskapliga, samhällsvetenskapliga och
matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna.

I fråga om de humanistiska fakulteterna föreslår utredningen i övrigt ingen
ändring av organisationen. Dessa fakulteter bör sålunda alltfort vara uppdelade
i två sektioner, en historisk-filosofisk och en språkvetenskaplig.

Vad så beträffar de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna kan konstateras,
att dessa fakulteter är och under överskådlig tid kommer att vara stadda i
en mycket stark utveckling, som innebär att själva fakultetsförsamlingama
växer, samtidigt som forskningen differentieras och ett samarbete måste organiseras
mellan forskare och institutioner inom ämnen och ämnesgrenar, som för
endast kort tid sedan ansågs utgöra naturliga enheter. Med hänsyn till denna
utveckling bör man enligt utredningens mening räkna med att frågan om en
organisatorisk uppdelning av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna under
alla förhållanden mycket snart måste aktualiseras, även om något önskemål
i sådan riktning hittills icke uttalats från någon av fakulteterna.

Till detta mera allmänna skäl för en organisatorisk uppdelning av eller inom
de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna kommer det mera speciella skälet,
att samarbetet i Lund och Göteborg kring institutioner, som skall utnyttjas
gemensamt för två läroanstalters ändamål, på universitetssidan fordrar en smidigare
fakultetsorganisation än den nuvarande. På sikt kan det nämligen knappast
vara lämpligt att i dessa sammanhang arbeta med fakultetsförsamlingar, inom
vilka en betydande del av ledamöterna i övrigt saknar anledning taga befattning
med av det ifrågavarande samarbetet aktualiserade sakfrågor, främst då inom
området för fakultetsorganens planerande uppgifter.

326

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19GU

Detsamma kan i viss mån sägas beträffande den läsåret 1962/63 inledda utbildningen
av civilingenjörer inom den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten
i Uppsala. Denna utbildnings innehål! och organisation är av naturliga skäl
en angelägenhet, som direkt berör endast vissa av fakultetens ledamöter och
institutioner, och det synes utredningen därför vara naturligt, att ansvaret för
denna utbildning icke ligger hos hela fakulteten utan på en avdelning inom densamma
eller på ett särskilt fakultetsorgan.

På här anförda skäl vill utredningen förorda en organisatorisk uppdelning
även för de matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas del. Så långt som till
en uppdelning i flera självständiga fakulteter vill utredningen dock icke gå. Gemenskapen
i fråga om de utbildningsorganisatoriska arbetsuppgifterna utgör enligt
utredningens mening ett tungt vägande skäl emot en dylik uppdelning. Bortsett
från den nyligen påbörjade utbildningen av civilingenjörer i Uppsala har
nämligen de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna för närvarande inga
sådana särskilda utbildningsuppgifter vid sidan av utbildningen för filosofiska
examina, som för utredningen framstår som ett av de väsentliga motiven för
upprättandet av särskilda fakulteter för de samhällsvetenskapliga ämnena. Även
kemi-ämnets nära anknytningar till såväl de biologiska som de matematiskfysiska
disciplinerna utgör enligt utredningens mening ett betydelsefullt skäl
emot en delning av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna. Därtill kommer,
att fakultetsförsamlingarnas storlek ännu knappast är tillräcklig för en
uppdelning av fakulteterna vid handläggningen av samtliga på dem ankommande
ärenden.

Valet står för utredningen i stället mellan en sektionsuppdelning och bildandet
av ämnesgrupper. I båda fallen kan — som ovan framhållits — vissa av fakultetsuppgiftema
överföras till de mindre organen, medan de övriga förbehålles
fakulteten själv.

Skillnaden mellan sektion och ämnesgrupp är i förevarande sammanhang
väsentligen den, att bestämmelserna om ämnesgrupper närmast är avsedda att
främja samarbete av tillfällig karaktär eller samarbete kring vissa, mera speciella
uppgifter, medan sektionsindelningen är fastslagen i statuterna och därmed har
en mera permanent karaktär. Då nu samarbetet universitet—teknisk högskola
kring gemensamma institutioner för centrala ämnesområden skall vara av permanent
karaktär, är det enligt utredningens mening riktigast, att de organ
inom de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna, som bör bildas icke minst
för underlättandet av detta samarbete, också får permanent karaktär. Utredningen
förordar därför en sektionsindelning av de matematisk-naturvetenskapliga
fakzdtetema.

I fråga om antalet sektioner synes kunna konstateras, att biologi-ämnena utgör
en relativt väl sammanhållen enhet. Beträffande dessa ämnen gäller dessutom,
att de står utanför det institutionella samarbetet universitet—teknisk högskola
i Lund och Göteborg. En sektionsuppdelning med en biologisk och en ickebiologisk
sektion har emellertid vissa klara nackdelar, sammanhängande främst

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 196J/. 327

med kemi-ämnenas ställning i såväl vetenskapligt som utbildningsorganisatoriskt
hänseende.

Vetenskapligt sett har kemien uppenbara och betydelsefulla anknytningar
både till den matematisk-fysiska sfären och till biologien i vid mening liksom
även till ämnesområdet mineralogi-petrografi. I utbildningsorganisationen är
kombinationen biologi-kemi ungefär lika vanlig som ämneskombinationer med
kemi och matematik-fysik. I fråga om det institutionella samarbetet universitet
—teknisk högskola är situationen den, att ämnena matematik-fysik vid universiteten
har sin närmaste motsvarighet i de tekniska högskolornas avdelningar
för teknisk fysik, medan kemi-ämnena i universitetsorganisationen motsvaras av
avdelningarna för kemi vid de tekniska högskolorna.

Med hänsyn till här anförda förhållanden har utredningen kommit till den
ståndpunkten, att var och en av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna
bör delas i tre sektioner, nämligen en matematisk-fysisk, en kemisk och en
biologisk-geografisk sektion. Var och en av de två förstnämnda sektionerna kommer
därigenom att få en naturlig motsvarighet inom de tekniska högskolornas
organisation, vilket i hög grad bör främja det erforderliga samarbetet mellan
dessa två slag av läroanstalter såväl i planeringsarbetet och utbildningsorganisationen
som i rent vetenskapligt hänseende.

Det står emellertid för utredningen klart, att de matematisk-naturvetenskapliga
fakulteternas organisation i dagens läge är i minsta laget för en uppdelning
i tre sektioner. Utredningen bedömer det emellertid som sannolikt, att denna
fakultetsorganisation kommer att expandera så snabbt, att tredelningen mycket
snart kommer att framstå som fullt naturlig. Till en början kan det emellertid
vara motiverat att vid fördelningen av åligganden mellan fakulteterna å ena
sidan och deras sektioner å den andra förbehålla en i jämförelse med motsvarande
fördelning inom de humanistiska fakulteterna relativt stor del av arbetsuppgifterna
åt fakulteterna. Utredningen tänker härvid närmast på de av fakulteternas
åligganden, som gäller utbildningens innehåll och organisation. Dessa
uppgifter synes utredningen i de delar de gäller utbildningen för filosofiska examina
tills vidare böra ankomma på fakulteterna, detta i varje fall så länge
kemien utgör ett enda examensämne i grundexamina.

Utredningen vill här tillägga, att den känt tvekan beträffande frågan, huruvida
kemi-ämnenas organisation redan nu på alla håll är tillräcklig för att bära
upp en sektionsbildning. Utredningen har emellertid stannat för att framlägga
förslag härom utan särskilda förbehåll. Vid själva genomförandet av sektionsindelningen
kan det emellertid måhända vara rimligt att i särskilda fall något
avvakta, då det gäller upprättandet av kemisk sektion.

I fråga om de tre sektionernas ämnesomfattning är utredningen klar över att
tvekan kan råda rörande vissa ämnens ställning. Främst torde detta gälla geologiämnena.
Efter överväganden har utredningen emellertid stannat för att föreslå
följande fördelning:

328

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964
De matematisk-fy siska sektionerna föreslås omfatta

vid Uppsala universitet ämnena astronomi, elektricitetslära, elektronik, fasta
tillståndets fysik, fysik, högenergifysik, hållfasthetslära, matematik, meteorologi,
seismologi, teoretisk elektroteknik och teoretisk fysik;

vid Lunds universitet ämnena astronomi, elektronik, fysik, matematik, numerisk
analys och teoretisk fysik;

vid Göteborgs universitet ämnena fysik, matematik, matematisk statistik,
numerisk analys och teoretisk fysik; samt
vid Stockholms universitet ämnena elektronik, fysik, matematik, matematisk
statistik, meteorologi och teoretisk fysik.

De kemiska sektionerna föreslås omfatta

vid Uppsala universitet ämnena analytisk kemi, biokemi, fysikalisk kemi,
kvantkemi, oorganisk kemi och organisk kemi;

vid Lunds universitet ämnena analytisk kemi, biokemi, fysikalisk kemi, oorganisk
kemi och organisk kemi;

vid Göteborgs universitet ämnena analytisk kemi, biokemi, fysikalisk kemi,
oorganisk kemi och organisk kemi; samt
vid Stockholms universitet ämnena analytisk kemi, fysikalisk kemi, oorganisk
kemi och organisk kemi.

De biologisk-geografiska sektionerna föreslås omfatta

vid Uppsala universitet ämnena botanik, entomologi, genetik, geologi, kvartärgeologi,
limnologi, naturgeografi, växtbiologi, zoofysiologi och zoologi;

vid Lunds universitet ämnena botanik, cytologi, entomologi, geologi, kvartärgeologi,
limnologi, naturgeografi, växtbiologi, zoofysiologi, zoologi och ärftlighetslära; vid

Göteborgs universitet ämnena botanik, geologi, marin botanik, naturgeografi,
oceanografi, zoofysiologi och zoologi; samt
vid Stockholms universitet ämnena allmän och historisk geologi, botanik,
experimentell zoologi och cellforskning, kvartärgeologi, mineralogi och petrografi,
naturgeografi, strålningsbiologi, zoofysiologi, zoologi och ärftlighetslära.

Sektionernas ämnesomfattning är här ovan angiven med utgångspunkt i förteckningen
över ordinarie och personliga lärartjänster läsåret 1962/63 med tilllägg
av professurerna inom den kemiska sektionen i Göteborg, vilka enligt beslut
vid 1962 års riksdag inrättas från och med läsåret 1963/64. Beträffande ämnena
fysik, geologi, matematisk statistik och numerisk analys i Göteborg gäller dock,
att ifrågavarande ordinarie tjänster i formellt hänseende är knutna till Chalmers
tekniska högskola. I fråga om ämnet genetik i Uppsala gäller på motsvarande
sätt, att ifrågavarande ordinarie tjänst tillhör lantbrukshögskolan.

I detta sammanhang vill utredningen även behandla frågan om ordningen för
fördelningen mellan sektionsindelad fakultet och dess sektioner av de på fakultetsorganen
ankommande arbetsuppgifterna. Enligt gällande ordning bestämmes
denna fördelning från fall till fall av kanslern. Fördelningen av uppgifter kan
sålunda göras på olika sätt för skilda fakulteter. Utredningen föreslår, att denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b 329

ordning i princip överföres till den nya organisationen. Därigenom uppnås, att
ärenden rörande t. ex. studie- och organisationsplaner, om så anses lämpligt,
kan handläggas i odelad matematisk-naturvetenskaplig fakultet, medan samma
slag av ärenden för de humanistiska fakulteternas del liksom hittills kan handläggas
av sektionerna.

Emellertid anser utredningen, att ärenden rörande denna fördelning av uppgifter
mellan fakultet och sektioner är av den betydelse, att de bör avgöras av
Kungl. Maj:t och då efter förslag av fakulteten själv och yttrande av universitetskanslersämbetet.

På en punkt anser utredningen vidare, att rollfördelningen mellan fakultet och
sektioner bör vara enhetlig, nämligen i fråga om uppgiften att svara för planeringsarbetet
för forsknings- och utbildningsresursernas fortsatta utbyggnad
(petita-arbetet).

Med hänsyn till utredningens i det föregående redovisade förslag, att petita
för de matematisk-fysiska och kemiska sektionerna skall behandlas av två fakultetsberedningar
gemensamt, förordar utredningen, att ansvaret för planeringsarbetet
inom sektionsindelad fakultet skall åvila sektionerna.

Även för de medicinska fakulteternas del har utredningen prövat frågan om
en sektionsindelning. Utredningen har dock funnit, att övervägande skäl talar
till förmån för ett bibehållande av de medicinska fakulteternas organisatoriska
enhet.

Även vid genomförande av utredningens i det föregående framlagda förslag
beträffande fakultets- och sektionsindelningen vid universiteten kommer vissa
såsom mindre tillfredsställande kända gränsdragningar att bestå. Som exempel
härpå kan ånyo nämnas den ställning, som vissa ordinarie lärartjänster inom
ämnet nationalekonomi har, i det att de med hänsyn till inriktningen av den
med tjänsterna förenade undervisnings- och examinationsskyldigheten hänförts
till juridisk fakultet, trots att innehavarna såsom forskare självfallet har sin
naturliga plats inom samhälls- och företagsvetenskaplig fakultet.

Utredningen har för sin del funnit, att här antydda problematik mest praktiskt
löses på så sätt, att i fall där så prövas lämpligt innehavare av viss tjänst
ges säte och stämma i mer än ett fakultetsorgan. Utredningen förordar därför
en stadgeföreskrift av innebörd att beslut rörande ledamotskap av mer än en
fakultet eller sektion för innehavare av viss lärartjänst vid en läroanstalt (t. ex.
ledamotskap av såväl juridisk som samhälls- och företagsvetenskaplig fakultet
för innehavare av professurer i ämnena nationalekonomi och handelsrätt) fattas
av Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande fakultet (sektion) och yttrande
av universitetskanslersämbetet.

Utredningen förordar vidare, att den som är ledamot av flera än en fakultet
eller sektion skall ha rätt att deltaga i handläggningen av alla på ifrågavarande
fakulteters (sektioners) prövning ankommande ärenden.

Vad här anförts till förmån för ledamotskap av mer än en fakultet (sektion)

11* — Bikang till riksdagens protokoll 1S61. 1 saml. Nr 50

330

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

inom en och samma läroanstalt har enligt utredningens mening giltighet även
beträffande ledamotskap av fakultetsorgan inom två läroanstalter. Principiella
eller formella hinder synes sålunda icke möta mot att t. ex. en professor i ämnet
matematik vid Chalmers tekniska högskola med undervisnings- och examinationsskyldighet
jämväl vid Göteborgs universitet ingår såsom ledamot även av
universitetets matematisk-naturvetenskapliga fakultet.

Utredningen förordar därför en stadgeföreskrift av innebörd att beslut rörande
ledamotskap av fakultet eller sektion för den, som utan att vara anställd vid
den läroanstalt till vilken fakulteten (sektionen) hör, därstädes meddelar undervisning
och förrättar examination, meddelas av Kungl. Maj:t efter förslag av
vederbörande fakultet (sektion) och yttrande av universitetskanslersämbetet.

Ledamot som här avses bör enligt utredningens mening som regel icke ha rösträtt
vid val av rektor.

c) Fackhögskolorna

Utredningen har i det föregående allmänt understrukit fackhögskolornas principiella
jämställdhet med universiteten såsom centra för forskning och vetenskaplig
utbildning. Utredningen har också framhållit, att ett mycket nära samarbete
mellan de skilda akademiska läroanstalterna enligt utredningens mening
är nödvändigt och på skilda sätt bör främjas. Vissa ordinarie lärare har redan nu
undervisnings- och examinationsskyldighet vid mera än en läroanstalt, och motsvarande
arrangemang torde i framtiden böra träffas i ytterligare ett antal fall.
Två fackhögskolor (karolinska institutet och medicinska högskolan i Umeå) fullgör
samma uppgifter som de medicinska fakulteterna vid de tre äldre universiteten
och ett universitet (Uppsala) har genom beslut vid 1962 års riksdag ålagts
en utbildningsuppgift av samma slag som en av dem som eljest åligger de tekniska
högskolorna. Utredningen har vidare föreslagit, att vissa av de mindre
fackhögskolorna sammanföres med universiteten respektive karolinska institutet
och inom dessa bildar enheter motsvarande universitetsfakultetema. Utredningen
har slutligen föreslagit en för alla akademiska läroanstalter inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde gemensam högsta administrativ ledning.

Med hänsyn till allt detta finner utredningen det vara naturligt att så långt
det är praktiskt möjligt eftersträva ett förenhetligande även i avseende på den
organisatoriska nomenklaturen. På så sätt blir det möjligt att sammanfatta de
för universitetsverksamheten och de akademiska läroanstalternas förvaltning
grundläggande bestämmelserna i en för samtliga läroanstalter gemensam stadga,
något som enligt utredningens mening måste underlätta både det praktiska förvaltningsarbetet
och det fortsatta utbyggnads- och reformarbetet. Utredningen
föreslår därför, att vid samtliga akademiska läroanstalter införes de vid universiteten
hävdvunna benämningarna fakultet och sektion.

I det föregående har utredningen föreslagit, att lärarkollegiet vid tandläkar -

331

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

högskolan i Malmö ombildas till en odontologisk jakultet av universitetet i Lund,
att lärarkollegierna vid de nuvarande läroanstalterna i Umeå infogas såsom en
medicinsk och en odontologisk fakultet av ett universitet i Umeå och att lärarkollegierna
vid karolinska institutet och tandläkarhögskolan i Stockholm på
motsvarande sätt ombildas till en medicinsk och en odontologisk fakultet av det
härigenom ombildade karolinska institutet. Vidare föreslår utredningen, att
farmaceutiska institutets nuvarande lärarkollegium ombildas till en farmaceutisk
fakultet inom — beroende på lokaliseringen, till vilken fråga utredningen
ej tar ställning — antingen Uppsala universitet eller det ombildade karolinska
institutet.

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg bör enligt utredningens mening
ges benämningen företagsvetenskaplig fakultet.

Beträffande så de tekniska högskolorna har utredningen övervägt två alternativ;
det ena att föreslå benämningen fakulteter för de nuvarande avdelningarna
och bevara lärarkollegierna endast som valförsamlingar; det andra att föreslå
benämningen fakultet för lärarkollegiet och benämningen sektioner för de nuvarande
avdelningarna.

De nuvarande lärarkollegiernas storlek och deras i forskningshänseende i viss
mån heterogena sammansättning talar otvivelaktigt för det förstnämnda alternativet.
Å andra sidan måste hänsyn tagas till de speciella förhållanden vid de
tekniska högskolorna, som bl. a. innebär att de nuvarande avdelningskollegierna
icke utan vidare kan sägas motsvara fakulteter och sektioner vid ett universitet.

Utredningen har stannat för alternativet att föreslå benämningen teknisk
fakultet för motsvarigheten till de nuvarande lärarkollegierna och benämningen
sektioner för motsvarigheten till de nuvarande avdelningarna (avdelningskollegierna).
En teknisk högskola kommer sålunda enligt utredningens förslag att
omfatta en enda fakultet (den tekniska fakulteten), vilken emellertid liksom
t. ex. humanistisk fakultet blir delad i sektioner, motsvarande de nuvarande
avdelningarna. I fråga om gränsdragningen mellan sektionerna och dessas benämning
föreslår utredningen i övrigt inga ändringar av nuvarande förhållanden.

C. Fakulteters/sektioners sammansättning

I det föregående har antytts den problematik, som gäller fakulteternas (sektionernas)
sammansättning. Utredningen har konstaterat, dels att ansvaret för
utbildningsorganisationen motiverar att samtliga i undervisningen deltagande,
fast anställda lärare deltar i fakultets(sektions)arbetet, dels att de vetenskapliga
bedömningsfrågoma bör handläggas inom en mindre krets, bestående av lärare
med kvalificerade vetenskapliga meriter.

Förhållandena härutinnan är inom den nuvarande universitets- och högskoleorganisationen
mycket växlande. Laboratorer är sålunda ledamöter av de medicinska
fakulteterna men står utanför karolinska institutets lärarkollegium. De
tekniska högskolornas lärarkollegier består uteslutande av högskolornas profes -

332

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964-

sorer, men avdelningskollegierna består däremot av samtliga till vederbörande
avdelning hörande professorer, laboratorer och speciallärare. Generellt gäller, att
universitetslektorer för närvarande icke är ledamöter av fakultetsorganen.

I flera sammanhang i detta som i tidigare avlämnade betänkanden har universitetsutredningen
såsom sin principiella mening uttalat, att laboratorerna i
organisatoriskt hänseende bör vara jämställda med professorerna såsom ordinarie
universitetslärare med självständig forskning som en av sina arbetsuppgifter.
Med hänsyn härtill har utredningen i två tidigare betänkanden föreslagit, att
tjänstebenämningen för innehavare av laboratorstjänster (motsvarande) ändras
till adjungerade professorer. Såsom en självklar konsekvens av denna sin principiella
uppfattning vill utredningen nu föreslå, att laboratorerna (motsvarande)
vid samtliga här ifrågavarande läroanstalter göres till ledamöter av fakulteter
(sektioner).

I det föregående har vidare understrukits, att handhavandet av utbildningsorganisationen
(främst frågor rörande utbildningens innehåll och organisation)
måste utgöra en av fakulteternas (sektionernas) mest omfattande och mest
maktpåliggande uppgifter. Vidare har understrukits, att planeringsarbetet för
de högre läroanstalternas fortsatta utbyggnad måste utföras med beaktande av
såväl forskningens som utbildningsorganisationens behov. Detta planeringsarbete
föreslås vidare i mycket stor utsträckning bli anförtrott fakulteter och sektioner.
Med hänsyn till dessa förhållanden står det för utredningen klart, att det vore
helt orimligt att från fakulteternas (sektionernas) arbete utesluta den kategori
av ordinarie lärare, universitetslektorerna, som handhar en mycket stor del
— i flera ämnen huvuddelen — av utbildningen för grundexamina. Utredningen
förordar därför, att även ordinarie universitetslektorer göres till ledamöter av
fakulteter och sektioner.

Farmaceutiska institutets laboratorstjänster är för närvarande icke ordinarie
tjänster. Då emellertid enligt utredningens mening dessa tjänster i avseende
på såväl kompetensfordringar som tjänsteåligganden för innehavarna bör vara
fullt jämställda med övriga laboratorstjänster inom universitets- och högskoleväsendet,
föreslår utredningen att ifrågavarande tjänster ombildas till ordinarie
tjänster och placeras i lönegrad B 1.

Utredningen har övervägt de skäl som talar för att ge även andra kategorier
av akademiska lärare ställning av fakultetsledamöter. De mest betydelsefulla av
de kategorier det härvidlag gäller är följande: (1) E. o. docenter och forskardocenter;
(2) de tekniska högskolornas speciallärare; (3) de medicinska fakulteternas
kliniska lärare; (4) tandläkarhögskolornas avdelningstandläkare; (5) de
språkvetenskapliga sektionernas utländska lektorer i främmande levande språk;

(6) icke-ordinarie universitetslektorer, biträdande lärare, forskarassistenter; samt

(7) assistent- och amanuenspersonalen.

I fråga om samtliga dessa lärarkategorier gäller att de har betydelsefulla undervisningsuppgifter.
I fråga om kategorierna 1, 2 och 3 gäller därutöver, att de

333

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

har cn prövad vetenskaplig kompetens, soin normalt ej torde vara underlägsen
den som gäller som minimikrav för ordinarie universitetslektorat. I fråga om de
tekniska högskolornas speciallärare gäller därjämte, att de enligt gällande stadgar
är ledamöter av avdelningskollegiema (men ej av lärarkollegierna).

Vid sina överväganden har utredningen konstaterat, att i varje fall de fem
första av de ovan uppräknade lärarkategorierna bör behandlas lika i nu aktuellt
hänseende. Att göra alla dessa slag av akademiska lärare till fakultetslcdamöter
skulle emellertid leda till enligt utredningens mening orimliga konsekvenser i avseende
på fakulteternas storlek och arbetsduglighet. Utredningen har därför
övervägt olika former av representation genom val för ifrågavarande kategorier.
Emellertid har utredningen slutligen stannat för att föreslå den huvudregeln,
att ledamotskap av fakultet (sektion) förbehålles de ordinarie akademiska lärarna,
varmed avses professorer, laboratorer (motsvarande) och universitetslektorer.

Denna huvudregel bör emellertid enligt utredningens mening kompletteras
med en bestämmelse motsvarande de nuvarande universitetsstatutemas stadgande
(§ 37) om att icke-ordinarie lärare, som självständigt svarar för visst ämne
inom fakulteten (sektionen), äger deltaga i dennas överläggningar i sådana
ärenden, som omedelbart berör ifrågavarande ämne; dock ej i ärenden rörande
tillsättning av lärartjänster och rörande docentförordnanden. Genom en sådan
bestämmelse öppnas möjlighet för bl. a. de tekniska högskolornas speciallärare
att, som hittills, deltaga i t. ex. behandlingen av alla ärenden rörande utbildningens
innehåll och organisation. Såtillvida innebär emellertid förslaget cn förändring
i fråga om speciallärarnas ställning, att deras medverkan kommer att
gälla överläggningarna, men ej besluten. Då det emellertid i vissa fall kan vara
starkt motiverat att ge speciallärare fullt ledamotskap av fakultet (sektion),
föreslår utredningen, att universitetskanslcrsämbetet ges rätt att efter förslag av
vederbörande fakultet (sektion) ge speciallärare annan ställning än den som
följer av här föreslagna generella stadgeregler.

Kvar står frågan om viss begränsning av laboratorers och universitetslektorers
ledamotskap, nämligen vid fakulteternas handläggning av frågor rörande tillsättning
av ordinarie lärarbefattningar samt — måhända — även vid handläggningen
av vissa andra vetenskapliga bedömningsfrågor, t. ex. om docentförordnanden
och betygsättning av avhandlingar.

Utredningen har emellertid efter överväganden av skilda på frågans bedömande
inverkande faktorer kommit till den slutsatsen, att någon begränsning av
laboratorernas ledamotskap icke synes erforderlig i fråga om ärenden rörande
tillsättning av laboratorstjänster. Laboratorskårens vetenskapliga kvalifikationer
synes utredningen nämligen genomgående ligga på en sådan nivå, att laboratorernas
deltagande i bedömningen av de sökande till lediga laboratorstjänster är
fullt motiverat. I fråga om ärenden rörande tillsättning av professurer anser utredningen
däremot, att det vore mindre lämpligt att laboratorer deltager i hand -

334

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

läggningen. Utredningen föreslår sålunda, att laborator (motsvarande) icke skall
äga deltaga i fakultets (sektions) behandling av ärende rörande tillsättning av
tjänst som professor.

I fråga om universitetslektorerna får utredningen erinra därom, att för behörighet
till ordinarie universitetslektorat normalt krävs med godkänt betyg avlagt
disputationsprov. För universitetslektoraten vid de tekniska högskolorna gäller
dock, att även annan sökande må utan dispens kunna utnämnas till innehavare
av sådan tjänst. Visserligen torde de flesta av universitetens nuvarande ordinarie
universitetslektorer vara docentkompetenta — i några fall har vederbörande
även förklarats kompetent för professur —, men eftersom utredningen
finner en gränsdragning inom gruppen universitetslektorer vara mindre tilltalande,
har utredningen stannat för att förorda, att universitetslektor icke skall
äga deltaga i ärende rörande tillsättning av tjänst som professor eller laborator;
ej heller i ärende rörande betygsättning av gradualavhandling eller ärende rörande
docentförordnande (docentkompetens). Undantag från denna generella
begränsning av universitetslektors ledamotskap av fakultet bör dock kunna
beslutas av universitetskanslersämbetet efter förslag av vederbörande fakultet.

D. Fakultetsarbetets organisation

Fakultets- och sektionsförsamlingama blir av mycket olika storlek. Vissa fakulteter,
t. ex. de juridiska, teologiska och odontologiska, kommer att bestå av
10 ä 20 ledamöter. Dessa fakulteter kan självfallet även i fortsättningen arbeta
i samma former som hittills, dvs. genom plenarsammanträden. Andra fakulteter
blir däremot mycket stora, så stora att en realbehandling av ärendena vid
sammanträden med hela fakulteten givetvis är en orimlighet.

Utredningen har redan i det föregående antytt denna problematik och därvid
framhållit, att förutsättningen för förslagen beträffande fakultetsindelnängen och
fakulteternas sammansättning är att möjligheter öppnas för fakulteterna att
arbeta med och genom mindre specialorgan. Utredningen övergår nu till att
närmare diskutera dessa möjligheter och framlägga sina förslag härutinnan.

a) Utbildningsnämnder

I gällande universitetsstatuter stadgas, att inom varje odelad fakultet och
varje sektion skall finnas en undervisningsnämnd, bestående av representanter
för lärarna och för studenterna och med uppgift att bereda ärenden »om undervisningens
planmässiga ordnande, granska studieplaner och studiehandböcker
samt framlägga förslag i sådana eller liknande frågor». Denna föreskrift om undervisningsnämnder
är av tvingande natur både såtillvida, att själva inrättandet
av undervisningsnämnder är obligatoriskt, och såtillvida, att alla ärenden, som
direkt berör undervisningen, skall beredas av dessa nämnder. Även beträffande
undervisningsnämndemas sammansättning anger universitetsstatuterna vissa
bestämda regler.

335

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196Jr

Efter beslut vid 1901 års riksdag gäller för lantbruks- och skogshögskolorna i
allt väsentligt samma föreskrifter rörande undervisningsnämnder vid dessa högskolor
som rörande universitetens undervisningsnämnder. Detsamma gällei tandläkarhögskolorna,
farmaceutiska institutet och handelshögskolan i Göteborg.
Även vid karolinska institutet finns en undervisningsnämnd, som i praktiken
fungerar på samma sätt som de medicinska fakulteternas undervisningsnämnder,
ehuru gällande bestämmelser härom, främst i avseende pa studentrepresentationen,
formellt är annorlunda utformade än motsvarande bestämmelser i universitetsstatu
terna.

Vid de tekniska högskolorna saknas undervisningsnämnder. Kollegienämnden
vid tekniska högskolan i Stockholm har dock rekommenderat avdelningskollegierna
»att då så med hänsyn till ärendets beskaffenhet kan anses påkallat låta
representanter för studentkåren närvara vid överläggningar och deltaga i diskussioner
men inte i besluten».

Undervisningsnämndernas arbete har under senare år snabbt vuxit i omfattning
och betydelse. Vid samtliga fakulteter (sektioner) där undervisningsnämnder
finns inrättade utför nämnderna den granskning av de enskilda institutionernas
förslag till studieplaner (kursfordringar), som har sin grund i fakulteternas
(sektionernas) ansvar för att dessa planer står i överensstämmelse med gällande
examensstadgors bestämmelser rörande bl. a. utbildningens innehåll och
studietidens längd. Någon sakdiskussion av studieplansförslagen vid fakultets(sektions-)sammanträdena
torde numera ytterst sällan förekomma i de stora
fakulteterna (sektionerna).

Vid de filosofiska fakulteterna har undervisningsnämnderna därutöver att
bereda ärendena rörande organisationsplaner och de till dessa planer anknytande
undervisningsplanema för undervisnmgsorganisationen i de enskilda ämnena.
Även i fråga om denna arbetsuppgift, som av dessa undervisningsnämnder torde
kräva det mest omfattande arbetet, gäller att sakbehandlingen på fakultetsnivån
är koncentrerad till undervisningsnämnderna, vilkas förslag som regel utan
närmare diskussion bifalles av fakulteterna (sektionerna).

Övriga fakulteters undervisningsnämnder, liksom undervisningsnämnderna vid
de fackhögskolor, där dylika nämnder finns inrättade, har förutom uppgiften
att granska förslag till studieplaner den minst lika omfattande arbetsuppgiften
att bereda ärenden rörande ämnes- och kursföljd samt samordning av undervisningen
i skilda ämnen.

Förutom sina här nämnda uppgifter som beredningsorgan åt fakulteterna (sektionerna)
i fråga om ärenden rörande utbildningens innehåll och organisation
har undervisningsnämnderna självfallet behållit sin funktion som fora för diskussioner
mellan undervisare och undervisade.

Universitetsutredningen vill för sin del konstatera, att de arbetsuppgifter för
fakultetsnivåns organ, som redan nu väsentligen fullgöres av undervisningsnämn -

336

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

derna, i framtiden maste bli ännu mera omfattande och ställa ännu större krav
än de gör i dagens läge.

Fakulteterna och sektionerna blir, även vid genomförande av utredningens i
det föregående framlagda förslag till omläggningar av fakultets- och sektionsindelningen,
i många fall alltför stora för att ensamma handhava de här antydda
arbetsuppgifterna. Ett beredningsorgan för utbildningsärendena ter sig
därför i fråga om de flesta fakulteter (sektioner) nästan självklart motiverat.

Redan i första kapitlet har utredningen vidare utvecklat sin syn på värdet av
medverkan, medansvar och medinflytande för studenterna i frågor som gäller
deras utbildning. Fasta organ för ett kontinuerligt samarbete mellan läroanstalt
och studentkår i utbildningsfrågor är enligt utredningens mening en oundgänglig
beståndsdel i universitetsorganisationen.

Under hänvisning härtill föreslår universitetsutredningen, att beredningsorgan
med i huvudsak samma sammansättning och samma arbetsuppgifter, som de
undervisningsnämnderna vid universiteten redan har, inrättas vid samtliga akademiska
läroanstalter, där så ej redan skett. Detta innebär, att utredningen
förordar nyinrättande av sådana organ vid de tekniska högskolorna samt förordar
en formell ombildning av undervisningsnämnden vid karolinska institutet.

För dessa organ föreslår utredningen benämningen utbildningsnämnder såsom
med hänsyn till aroetsuppgifterna mera adekvat än benämningen undervisningsnämnder.

Utredningen har kommit till den slutsatsen, att det vid de sektionsindelade
fakulteterna bör finnas möjlighet bade att inrätta en för hela fakulteten gemensam
utbildningsnämnd och att upprätta en särskild utbildningsnämnd för var
och en av sådan fakultets sektioner. Därjämte bör möjlighet finnas att arbeta
med en dubbel utbildningsnämndsorganisation. Särskilt synes sistnämnda lösning
vara motiverad för de tekniska högskolornas del. Valet mellan de olika
möjligheterna måste eljest uppenbarligen träffas efter prövning av de i de enskilda
fallen föreliggande omständigheterna. Detta val träffas lämpligen första
gången i samband med fördelningen av arbetsuppgifterna mellan en fakultet å
ena sidan och dess sektioner å den andra. Beslutanderätten synes lämpligen böra
läggas hos den högsta akademiska förvaltningsmyndigheten, universitetskanslersämbetet,
men initiativet bör självfallet utgå från den berörda fakulteten själv.

I det föregående har antytts, att det förhållandet att en fakultet eller sektion
kan ha ansvar för flera utbildningslinjer, var och en med relativt särpräglad
inriktning och särpräglade arbetsbetingelser, i vissa fall kan motivera en specialisering
även inom utbildningsnämndsorganisationen. Vissa skäl kan till och med
tala för att skapa särskilda utbildningsnämnder för var och en av dessa särskilda
utbildningslinjer. Emellertid måste betonas, att det i flertalet fall av ifrågavarande
slag rör sig om på skilda sätt inriktad undervisning, som meddelas i ett och
samma ämne vid en och samma institution, vilket synes göra en fullständig
uppsplittring av en utbildningsnämnd olämplig. I syfte att i organisatoriskt
hänseende tillgodose båda de här antydda intressena anser utredningen, att

.''(37

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 or 196h

universitetskanslersämbetct bör ges möjlighet att, efter förslag av vederbörande
fakultet eller sektion, medge att utbildningsnämnd må för handläggningen av
vissa, i beslutet närmare angivna ärenden arbeta på avdelningar, vilka i dessa
ärenden ges rätt att besluta på utbildningsnämndens vägnar.

I fråga så om utbildningsnämndernas uppgijter vill utredningen först erinra
om vad i det föregående sagts om att dessa enligt utredningens mening bör i
huvudsak vara desamma som de uppgifter, som nu åvilar undervisningsnämnderna
vid universiteten. Utbildningsnämnden bör sålunda vara fakultetens (sektionens)
beredningsorgan i fråga om alla på fakultetens (sektionens) handläggning
ankommande ärenden, vilka berör utbildningens innehåll och organisation.

Utbildningsnämndernas allmänna uppgift som fakulteternas (sektionernas)
beredningsorgan för utbildningsfrågor synes emellertid enligt utredningens mening
även böra innefatta uppgiften att kontinuerligt insamla sådant erfarenhetsmaterial,
som erfordras för nämndens eget liksom för fakultetens (sektionens)
bedömande av uppkommande frågor rörande förändringar i utbildningsinnehåll
och utbildningsorganisation. Det synes utredningen därför vara rimligt, att åt
utbildningsnämnderna och deras sekretariat uppdrages att handhava den registrering
av de studerande och av undervisningens resultat, som inom alla fakulteter
är en nödvändig förutsättning för en bedömning av utbildningsorganisationens
effektivitet. Detta synes böra återspeglas i den nya universitetsstadgan
på så sätt, att utbildningsnämnderna där ålägges att uppmärksamma studieförhållandena
och följa de studerandes studieresultat.

I detta sammanhang vill utredningen framhålla, att ett starkt behov föreligger
av en inom universiteten meddelad studierådgivning. Även detta behov synes
böra tillgodoses inom ramen för utbildningsnämndsorganisationen, vars sekretariatsresurser
bör dimensioneras med hänsyn härtill.

Utbildningsnämnderna bör enligt utredningens mening vidare fungera som
fakulteternas (sektionernas) kontaktorgan med statsstipendienämndema, vilka i
sitt arbete med ansökningar om stipendier och studielån även de har att uppmärksamma
studieförhållandena och utbildningens resultat.

Redan enligt bestämmelserna i gällande universitetsstatuter åligger det undervisningsnämnderna
att taga initiativ i utbildningsfrågor. Utredningen finner det
naturligt, att denna uppgift att, då så befinnes påkallat, framlägga förslag till
förbättringar i utbildningsorganisationen överföres till den nya universitetsorganisationen
och där blir gällande för utbildningsnämnderna vid samtliga läroanstalter.
Utbildningsnämnds förslag bör riktas till vederbörande fakultet eller
sektion såsom den för utbildningsorganisationen ansvariga myndigheten.

Av det här anförda torde framgå, att utredningen tänker sig utbildningsnämnderna
mera såsom fakulteternas (sektionernas) specialorgan för utbildningsfrågor
än som rena beredningsorgan eller organ för överläggningar mellan lärare
och studenter. Detta bör enligt utredningens mening framgå i den nya universitetsstadgans
precisering av nämndernas uppgifter. Utredningen har även övervägt
att föreslå en formalisering av detta förhållande på så sätt, att utbildnings -

338

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

nämnderna gåves rätt att i vissa grupper av ärenden fatta beslut på fakulteternas
(sektionernas) vägnar. Utredningen har dock funnit det vara mindre lämpligt
att föreskriva, att det formella ansvaret för utbildningens innehåll och organisation
i vissa fall skall utövas av — låt vara sakkunniga — specialorgan, som till
betydande del om ock ej till sin majoritet består av personer, som icke är fakultetsledamöter.
Däremot bör självfallet hinder ej möta mot att en fakultet (sektion)
själv beslutar uppdraga åt sin utbildningsnämnd att i visst ärende eller
vissa grupper av ärenden självständigt fatta beslut på fakultetens (sektionens)
vägnar. Det bör därvid stå fakultet (sektion) fritt att i samband med sådant
delegationsbeslut ange vissa förutsättningar för utbildningsnämndens beslutförhet.

Beträffande utbildningsnämndernas sammansättning föreslår utredningen, att
utbildningsnämnds arbete skall ledas av fakultetens (sektionens) dekanus såsom
självskriven ledamot och ordförande eller, därest dekanus önskar bli befriad
från detta åliggande, av den av fakultetens (sektionens) övriga professorer, som
fakulteten (sektionen) därtill utser.

De förändringar utredningen i övrigt föreslår i gällande universitetsstatuters
bestämmelser rörande undervisningsnämndernas sammansättning kan sammanfattas
sålunda: Enligt gällande bestämmelser består undervisningsnämnd vid
universiteten av tre professorer (varav en är dekanus såsom självskriven ledamot),
en annan lärare än professor samt tre studentrepresentanter, utsedda av
vederbörande studentkår på sätt denna själv beslutar. Enligt här föreslagna
bestämmelser skall utbildningsnämnd bestå av fyra lärarrepresentanter, varav
minst två skall vara professorer (därav är som regel den ena fakultetens/sektionens
dekanus), minst en skall vara annan lärare än professor eller laborator och
den fjärde fritt kan väljas inom samtliga lärarkategorier. Därutöver tillförsäkras
— vilket är en nyhet i jämförelse med nuvarande förhållanden — assistent/
amanuensgruppen en representant i varje utbildningsnämnd. Antalet studentrepresentanter
föreslås bli oförändrat tre. Skillnaden i förhållande till gällande
ordning vid universiteten är sålunda, förutom uppmjukningen beträffande dekanus’
självskrivenhet, dels den, att assistenter/amanuenser tillförsäkrats representation
i utbildningsnämnderna, dels den, att gruppen andra lärare än professorer/laboratorer
tillförsäkras en plats, medan professorsgruppen garanteras
två platser mot för närvarande tre och en plats fritt kan besättas med professor,
laborator eller annan lärare.

Student- och assistentrepresentanterna i utbildningsnämnd bör ha rätt att
deltaga i fakultets/sektions överläggningar i ärende, som beretts av nämnden.

b) Fakultets-, sektions- och ämnesgrupper m. m.

Den i det föregående förordade fakultets- och sektionsindelningen innebär,
som också framhållits, att vi i vissa fall får fakultets-(sektions-)församlingar,
som blir mycket stora; i andra fall att vi som ledamöter av en och samma församling
får forskare inom vetenskapliga discipliner, mellan vilka släktskapen i

339

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196b

avseende på metod och teori är starkt uttunnad, medan å andra sidan ordinarie
lärare i samma eller varandra mycket närstående ämnen sitter som ledamöter av
skilda fakulteter (sektioner). Dessa förhållanden gör otvivelaktigt, att fakultetsförsamlingarna
ej alltid får den från saklig synpunkt mest adekvata sammansättning
för handläggning av de vetenskapliga bedömningsfragorna.

Redan i det föregående har utredningen framlagt ett förslag, som syftar till
att i någon mån komma till rätta med här antydda svårigheter och förstärka de
ordinarie fakultctsorganens (fakulteternas och sektionernas) sammansättning
med sikte på de vetenskapliga bedömningsfrågornas behandling. Utredningen
syftar härvidlag på förslaget att en ordinarie lärare skall kunna vara ledamot
av mer än en fakultet och av mer än en sektion.

Det föreslagna arrangemanget med dubbelt fakultets-(sektions-)ledamotskap
löser emellertid endast till en del den problematik, som gäller den lämpliga sammansättningen
av de fakultetsorgan, som skall handlägga de vetenskapliga bedömningsfrågorna.
De i det föregående antydda, särskilda svårigheterna beträffande
de tekniska högskolorna kan sålunda endast i begränsad utsträckning
övervinnas på detta sätt.

Om man, som synes utredningen sannolikt, ej vill betunga de tekniska högskolornas
professorer och laboratorer i grundläggande ämnen med permanent
ledamotskap i flera sektioner samtidigt, förefaller det emellertid vara möjligt att
en sektion vid sin handläggning av vissa slag av ärenden kompletteras med
ledamöter av annan sektion eller andra sektioner. De ärenden utredningen här
närmast tänker på är de vetenskapliga bedömningsärenden, som för närvarande
handlägges av lärarkollegiet, dvs. betygsättning av gradualavhandlingar samt
på lärarkollegiets handläggning ankommande uppgifter i samband med tillsättande
av tjänst som professor eller laborator och befattning som speciallärare
samt förordnande av docenter. Även ärenden rörande tillsättning av universitetslektorat
och rörande program samt läro- och timplaner för undervisningen kunde
måhända handläggas av en på angivet sätt kompletterad sektion.

Utredningen förordar, att möjligheten att upprätta kompletterad sektion för
handläggningen av vissa på fakultet eljest åvilande uppgifter i den nya stadgan
öppnas såsom ett alternativ till sagda ärendens handläggning inom odelad fakultet.
Beslut härom bör meddelas av Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande
fakultet och yttrande av universitetskanslersämbetet.

I Göteborg bör planeringsarbetet för de matematisk-fysiska ämnena anförtros
en sektionsgrupp, bestående av den matematisk-fysiska sektionen av universitetets
matematisk-naturvetenskapliga fakultet och sektionen för teknisk fysik vid
Chalmers tekniska högskola. Planeringsarbetet för de kemiska institutionerna
bör på motsvarande sätt anförtros en sektionsgrupp bestående av universitetets
kemiska sektion och sektionen för kemi vid Chalmers tekniska högskola. — I
Lund bör på motsvarande sätt en sektionsgrupp för ämnena matematik-fysik
upprättas och sedermera sannolikt även en sektionsgrupp för kemi.

340

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196b

I fråga om handläggningen av de utbildningsfrågor, som berör nu ifrågavarande
gemensamma institutioner, anser utredningen att dessa med hänsyn till
bl. a. olikheterna i fråga om utbildningsmål och utbildningsorganisation som regel
bör handläggas separat av berörda utbildningsnämnder och fakulteter (sektioner)
vid respektive läroanstalt.

Utredningen föreställer sig, att det i framtiden kan visa sig motiverat att bilda
även andra sektionsgrupper än de här särskilt nämnda. Goda skäl kan också
finnas för bildandet av motsvarande grupper bestående av två fakulteter eller
av en fakultet och en sektion tillhörande annan fakultet. Utredningen tänker härvidlag
närmast på kontaktbehovet mellan juridisk och samhälls- och företagsvetenskaplig
fakultet och på kontaktbehovet mellan fakultet av sistnämnda slag
och historisk-filosofisk sektion.

Beslut om bildande av fakultets- eller sektionsgrupp bör enligt utredningens
mening meddelas av Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande lokala myndigheter
och yttrande av universitetskanslersämbetet. Sådant beslut bör självfallet
innefatta beslut om de ärenden, som skall ankomma på gruppens handläggning.

Universitetsverksamhetens utveckling kommer säkerligen att leda till att vetenskapliga
samarbetsfrågor även av andra slag än de, som föranlett förslagen
om kompletterade sektioner och sektionsgrupper, kommer att aktualiseras. Även
om i sådana sammanhang tillfälliga samarbetskommittéer alltid kan tillsättas
efter beslut av berörda fakultetsorgan, har utredningen funnit det motiverat att
föreslå en stadgemässigt fastlagd form för bildande inom eller över fakultetsgränserna
av särskilda organ för vetenskapligt samarbete kring för några eller
flera ämnen gemensamma frågor. Härigenom öppnas möjlighet att till dylika
samarbetsorgan även överlämna vissa vetenskapligt-administrativa ärenden.

Utredningen har härvidlag närmast tagit sin utgångspunkt i universitetsstatuternas
stadganden angående ämruts grupp er. I gällande universitetsstatuter stadgas,
att »lärare som företräda närbesläktade vetenskaper» må kunna bilda en
ämnesgrupp med uppgift »att handlägga sådana till dessa vetenskaper anknytande
ärenden, vilka enligt gällande föreskrifter eller särskilda beslut hänvisas
till gruppen». Sådan ämnesgrupp bildas inom ett universitet men däremot utan
hänsyn till ledamöternas fakultetstillhörighet. Dess arbetsuppgifter beskrives
ytterligare så, att gruppen skall »verka för utbyte av erfarenheter mellan ledamöterna
i fråga om forskning, undervisning och examination, bereda frågor av
gemensamt intresse samt hos fakultet eller sektion framlägga därav betingade
förslag».

Enligt utredningens mening utgör de nuvarande universitetsstatutemas bestämmelser
om ämnesgrupper ett smidigt och användbart instrument för att få
till stånd sakkunniga grupper på fakultetsnivån för behandling dels av uppkommande
samarbetsfrågor, dels av vissa vetenskapliga bedömningsfrågor, för vilka
den i det föregående föreslagna fasta fakultets- och sektionsorganisationen ej är
fullt lämplig. Utredningen förordar därför, att universitetsstatutemas stadganden

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 19G4 341

rörande ämnesgrupper i väsentligen oförändrad form överföres till den nya organisationen.

Stadgans bestämmelser rörande ämnesgrupper bör sålunda enligt utredningens
mening ges i huvudsak följande innehåll: Lärare inom närbesläktade vetenskaper
må, oavsett om de tillhör samma läroanstalt, fakultet eller sektion, kunna bilda
en ämnesgrupp med uppgift att, förberedelsevis eller i fakultets (sektions) ställe,
handlägga sådana till dessa vetenskaper anknytande ärenden, vilka enligt gällande
föreskrifter eller särskilda beslut hänvisas till gruppen. Beslut om bildande
av ämnesgrupp meddelas av Kungl. Maj:t efter förslag av universitetskanslersämbetet.
Därvid skall i varje särskilt fall meddelas erforderliga föreskrifter
rörande gruppens sammansättning och verksamhet.

c) Fakultets- och sektionsnämnder

Med förslagen rörande utbildningsnämnder och ämnesgrupper har universitetsutredningen
främst avsett att på fakultetsnivån skapa specialorgan för dels
utbildningsfrågorna, dels de vetenskapliga bedömningsfrågorna. För fakultetsorganens
tredje huvuduppgift, planerings- (inkl. petita-) arbetet, är dessa specialorgan
emellertid som regel ej lämpliga, eftersom detta arbete måste innefatta en
samlad bedömning av både utbildningsorganisationens och forskningsorganisationens
utbyggnadsbehov. Planeringsarbetet blir följaktligen i princip en uppgift
— och den mest betydelsefulla uppgiften — för den samlade fakulteten respektive
(i fråga om fakultet som är delad i sektioner) sektionen, eller, i speciella fall,
för de i det föregående föreslagna sektionsgrupperna i Göteborg och Lund.

Nu blir, som också flera gånger framhållits, enligt utredningens förslag fakulteterna
och sektionerna relativt olika till sin storlek. Flera fakulteter, sektioner
och sektionsgrupper blir otvivelaktigt så stora, att de knappast utan mindre
organ för eu omsorgsfull och sakkunnig beredning kan bemästra sin planeringsuppgift.

Utredningen vill därför förorda, att möjlighet öppnas för fakulteter och sektioner
att i stadgemässigt föreskrivna former tillsätta berednings- och exekutivorgan.
För dessa organ föreslår utredningen benämningen jakultets- respektive
sektionsnämnder.

Motsvarande organ vid för två läroanstalter gemensamma sektionsgrupper bör
enligt utredningens mening lämpligen benämnas sektionsgruppernas arbetsutskott
och föreskrifter rörande deras bildande och sammansättning bör meddelas
i samband med att beslut meddelas beträffande själva sektionsgrupperna.

Bortsett från de gemensamma sektionsgruppernas arbetsutskott, om vilka universitetskanslersämbetet
bör meddela erforderliga föreskrifter, anser utredningen
att det bör ankomma på fakulteterna (sektionerna) själva att besluta om tillsättande
av fakultets-(sektions-)nämnder. Med hänsyn till att dessa nämnders
huvudsakliga arbetsuppgift blir att bereda ärenden rörande petita och motsvarande
framställningar och med hänsyn till att i detta arbete såväl forskningens

342

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

som utbildningens intressen måste tillgodoses, anser utredningen det emellertid
vara nödvändigt att stadgemässigt föreskriva, att — där icke som en följd av
fakultetens (sektionens) sammansättning särskilda skäl talar däremot — bland
ledamöterna av fakultets-(sektions-)nämnd skall ingå minst en professor, minst
en laborator och minst en universitetslektor. I fråga om det totala antalet ledamöter
av fakultets-(sektions-)nämnd anser utredningen däremot ingen annan
föreskrift erforderlig än den, att antalet skall vara lägst fem samt att fakultetens
(sektionens) dekanus och prodekanus bör vara självskrivna ledamöter och ordförande
respektive vice ordförande i sådan nämnd. De icke självskrivna ledamöterna
av nämnd, som här avses, bör enligt utredningens mening väljas för en
tid av högst tre år i sänder.

I formellt hänseende bör, som framgår av det föregående, fakultets-(sektions-)
nämnd ha ställning av fakulteternas (sektionernas) beredningsorgan. Beslutanderätten
och därmed ansvaret bör sålunda tillkomma fakulteten (sektionen) själv.
Liksom beträffande utbildningsnämnderna synes emellertid enligt utredningens
mening i fråga om de flesta slag av fakultetsärendcn hinder ej böra möta mot
att fakulteten (sektionen) själv beslutar uppdraga åt fakultets-(sektions-)nämnden
att i visst ärende eller viss grupp av ärenden fatta beslut på fakultetens
(sektionens) vägnar. Sådant delegationsbeslut bör dock, där det ej gäller delegation
av beslutanderätt i visst enstaka ärende, anmälas hos universitetskanslern.
Vidare synes vissa inskränkningar böra gälla beträffande fakultetsorganens frihet
att till nämnderna delegera sin beslutanderätt.

Det här framlagda förslaget rörande fakultets- och sektionsnämnder kräver
särskilda överväganden i avseende på främst de tekniska högskolorna.

Enligt utredningens i det föregående framlagda förslag skall i den nya organisationen
petita-arbetet vid fakultet, som är delad i sektioner, anförtros sektionerna,
dvs. i detta fall motsvarigheten till de nuvarande avdelningskollegierna.
Därmed bortfaller en väsentlig del av motiveringen för tillsättandet av fakultetsnämnder
vid de tekniska fakulteterna. Däremot kan självfallet sektionerna ha
anledning att för petitaberedningen tillsätta sektionsnämnder.

Nu skall emellertid på de odelade tekniska fakulteterna ankomma vissa andra
uppgifter, vilka i och för sig med fördel skulle kunna överlåtas till fakultetsnämnder.
Utredningen tänker härvidlag på vissa fördelningsuppgifter beträffande
såväl tjänster som anslag, vilka i den nuvarande organisationen åvilar
kollegienämnderna och vilka i den nya organisationen icke kan läggas på sektionerna,
så länge ifrågavarande tjänster och anslag ej gjorts sektionsbundna.

Enligt utredningens mening är det emellertid icke lämpligt att för dessa ärendens
handläggning eller beredning tillsätta särskilda fakultetsnämnder inom de
tekniska fakulteterna. I stället bör enligt utredningens mening en stadgemässig
möjlighet öppnas för teknisk fakultet att till vederbörande högskolas konsistorium
delegera beslutsmyndigheten i vissa på fakultetens prövning eljest ankommande
ärenden eller grupper av ärenden. I denna delegationsrätt bör samma
inskränkningar gälla, som i det föregående föreslagits beträffande delegation av

843

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

beslutanderätt från fakultet till fakultetsnämnd. För delegationsbeslut, som här
avses, bör med hänsyn härtill enligt utredningens mening krävas, att en kvalificerad
majoritet av tre fjärdedelar av fakultetens ledamöter skall vara ense
därom.

d) Dekanerna

Utredningen föreslår, att den nuvarande universitetsorganisationens dekanusinstitution
i väsentligen oförändrad form överföres till den nya organisationen.
Dock bör de tekniska högskolornas rektorer tillika fungera som ordförande i de
tekniska fakulteterna liksom (som regel) i de för var och en av dessa gemensamma
utbildningsnämnderna. På motsvarande sätt bör förfaras i fråga om
handelshögskolan i Göteborg. I övrigt bör emellertid varje fakultets och varje
sektions arbete ledas av en delcanus, vald av fakulteten (sektionen) bland dennas
professorer. Som dekanus vid sektionsindelad fakultet bör — utom beträffande
de tekniska fakulteterna — fungera den till fullmaktsåldern äldste av sektionsdekanerna.
Mandattiden för dekanus bör enligt utredningens mening sättas till
tre år, vilket innebär en förkortning med ett år i jämförelse med gällande ordning
i fråga om de tekniska högskolornas avdelningsföreståndare.

Dekanus bör enligt utredningens mening vara självskriven ordförande jämväl
i fakultets-(sektions-)nämnd. I fråga om ordförandeskapet i utbildningsnämnder
samt i fakultets-, sektions- och ämnesgrupper har utredningens förslag redan
redovisats.

Som dekanus’ ställföreträdare bör finnas en prodekanus, vald på enahanda sätt
och för samma tid som dekanus.

Utredningen föreslår vidare, att fakultet och sektion ges rätt att till dekanus
delegera sin beslutsmyndighet i visst ärende eller viss grupp av ärenden. Dekanus
bör medges en mot arbetet såsom dekanus svarande partiell tjänstebefrielse.
Utredningen förordar att beslut rörande dylik partiell tjänstebefrielse för
dekanus meddelas efter prövning i varje särskilt fall av universitetskanslersämbetet
eller av Kungl. Maj:t i enlighet med bestämmelser motsvarande dem i
gällande universitetsstatuters § 52, mom. 3 b och 4.

2. Yttranden

A. Fakultetsorganens uppgifter

SFS anför:

SFS ansluter sig till utredningens förslag, att fakulteternas uppgifter skall vara
att handlägga vetenskapliga bedömningsärenden, inklusive fördelningsärenden,
samt planeringen på fakultetsnivå. Organisationen vill understryka vikten av,
att de ärenden varmed aktiva forskare skall befatta sig så långt görligt är begränsas
till sådana, för vilka dessa äger en speciell sakkunskap. Det synes därför
riktigt att, som utredningen framhåller, personaladministrativa ärenden skall

344

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

passera fakulteterna endast i den mån deras behandling förutsätter en bedömning
av vetenskaplig kompetens.

Därutöver har de sakkunniga föreslagit, att fakulteter och sektioner formellt
skall bära det primära ansvaret för utbildningens innehåll och organisation.

På denna punkt vill SFS anmäla avvikande mening.

Till stöd för sitt förslag anför de sakkunniga principen, att ansvaret för utbildningen
måste ligga hos ett kollegium av lärare i de ämnen, vilka ingår i
ifrågavarande utbildning. SFS kan för sin del inte dela den principiella uppfattningen,
att vissa kategorier befattningshavare som meddelar undervisning ensamma
skall ges den formella rätten att besluta i dessa frågor.

De akademiska lärarna har på skilda nivåer garanterats ett mycket betydande
inflytande över utbildningens utformning. De studerandes medverkan har däremot
begränsats till institutions- och fakultetsnivån, och även där saknar de formellt
den ansvarsställning, som de enligt utredningens allmänna resonemang bör
äga.

Vid sidan av de vägande principiella skälen för att utbildningsnämnderna skall
göras till beslutande organ vill SFS ytterligare understryka de odelat goda erfarenheter,
som vunnits av studenternas medverkan i undervisningsnämndema.
De har där klart dokumenterat, att de liksom de akademiska lärarna företräder
en sakkunskap i hithörande frågor. Någon garanti för att deras synpunkter och
önskemål skall beaktas vid den efterföljande fakultetsbehandlingen lämnar inte
utredningens förslag, vilket SFS finner både sakligt omotiverat och principiellt
oriktigt. Organisationen vill därför bestämt föreslå, att utbildningsnämnderna
göres till beslutande organ pa fakultetsnivån i alla utbildningens angelägenheter.

SUHAF anför:

På fakultetsplanet vill SUHAF förorda en delvis annan konstruktion än den,
som universitetsutredningen föreslagit. Först och främst bör utbildningsnämnderna
ges en fristående ställning med även formell beslutanderätt i frågor rörande
utbildningen. Utredningen förutsätter, att nämnderna i realiteten skall vara beslutande
men anser, att det formella ansvaret bör ligga hos fakulteterna. Något
vägande skäl mot en frikoppling tycks inte föreligga.

Universitetslärarförbundet (ULF) tillstyrker universitetsutredningens förslag
att fakulteter/sektioncr åläggges ansvaret för petita-arbetet för de till fakulteten
(motsvarande) hörande institutionerna i avseende på såväl forskningen som utbildningen.

TCO anför:

Fakultetsorganen får uppgiften att på det lokala planet svara för petitaarbetet.
Äskandena skall sedan från fakultetema/sektionema föras direkt upp till den
centrala instansen. TCO finner denna anordning riktig, eftersom den garanterar
att forskarna och lärarna själva får göra de behövliga bedömningarna för att
planera de olika forsknings- och utbildningsgrenarnas utbyggnad. Det är med
denna anordning som bakgrund TCO ger sitt förslag om hur den lokala universitetsstyrelsen
bör vara ordnad.

Centerns Studentförbund anför:

Beträffande fakultetsorganens ärendebehandling bör denna i mesta möjliga
mån begränsas till rent »akademiska» angelägenheter såsom vetenskapliga bedömningsfrågor
och planeringsfrågor. Med den av oss föreslagna förstärkningen

345

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196h

.av institutionernas administrativa resurser kan en stor del av det beredande
arbetet åläggas institutionerna och fakulteternas uppgift blir att sammanjämka
och avväga de olika institutionernas krav mot varandra. »Blandade» ärenden
till vilka de flesta personaladministrativa ärenden kan hänföras — och ärenden
av rent administrativ natur bör såvitt möjligt koncentreras till universitetets
styrelse. Inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt är det en fördel om betygsättning
och tjänstetillsättningar kan handläggas av skilda organ. Man bör därjämte
eftersträva att i mesta möjliga mån befria de akademiska lärarna från rent administrativa
åligganden.

Sveriges Socialdemokratiska Student]örbund anför:

Förbundet anser, att om institutionernas ledning organiseras på sätt som här
skisseras och om institutionerna kommer att bli av den stora departementstypen,
bör beslutanderätten i stor utsträckning kunna decentraliseras från de högre
universitetsinstanserna till institutionsplanet. Fakulteterna som redan nu tycks
ha vissa svårigheter att arbeta effektivt, och som efter ett genomförande av utredningens
förslag om att alla ordinarie lärare skall vara ledamöter torde fa ännu
större svårigheter, skulle bli enbart rådgivande i petita- och forskningsfrågor.
Besluten i dessa frågor bör ske i fakultetsberedningarna — där ramarna dras upp
för de lägre nivåernas verksamhet — och i institutionskollegierna. På så sätt
skulle institutionernas anslagskrav föras fram effektivare, dvs. mer direkt inför
högre myndigheter, vilket vore en naturlig konsekvens av deras nyckelställning i
universitetsorganisationen.

Sveriges Fria Kristliga Student]örening anför:

Vid en utformning av universitetets målsättning synes oss vissa aspekter böra
beaktas, vilka utredningen i sitt betänkande ej upptagit till diskussion. Hävdandet
av studentens och andra parters intresse av att »det uppställda utbildningsmålet
kan nås och nås på så kort tid som möjligt» måste kompletteras med synpunkter
på den akademiska utbildningens betydelse för studenternas sociala
fostran. Undervisningen måste ses mot bakgrunden av hela universitetsmiljön.
Utbildningen bör ej organiseras så och utbildningstakten ej uppdrivas så högt att
man allvarligt försvårar ett meningsfullt socialt engagemang från studentens sida
inom och utom universitetsorganisationen. Enligt vår uppfattning är så för närvarande
fallet för flera kategorier av studenter, t. ex. medicine och teknologie
studeranden under deras första studieår.

Skolöverstyrelsen anför i huvudsak följande:

Överstyrelsen vill erinra om arbetssättet vid den översyn av vissa studieplaner
med anledning av grundskolereformen m. m., vilken i år anbefallts av kanslern
för rikets universitet. Översynen har ombesörjts av särskilda, till respektive
fakulteters och sektioners förfogande ställda arbetsgrupper, som utsetts av rektorsämbetet
och bestått av vederbörande ämnesrepresentant(er) samt ett antal
företrädare för övriga lärare i ämnet (ämnena) och för de studerande. För sin
verksamhet har varje arbetsgrupp haft tillgång till en eller två skolämnesexperter.

Också planläggningen och fullgörandet av de många olika undervisningsuppgifterna
kommer att fordra ständig kontakt och samverkan med lärare — icke
sällan tvärsöver fakultetsgränserna — i andra discipliner, som lämnar större eller
mindre bidrag till kursinnehållet i ett visst skolämne. De institutionskollegier,
som utredningen tänkt sig, torde inte bli särskilt tjänliga som arbetsredskap i

3 4 ti

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19G4-

detta sammanhang. Det bör därför övervägas, om inte på såväl institutions- som
fakuitetsnivån ett sammanhållande organ bör komma till stånd för de ämnen,
som med\ er kar i den ämnesteoretiska lärarutbildningen i de olika skolämnena.
På annat sätt torde det icke vara möjligt att till en organisk enhet sammangjuta
de olika delar, som konstituerar vissa skolämnen.

I betänkandet beröres frågan, hur utbildningens kvalitet fortlöpande skall
kunna förbättras och utbildningsorganisationens kapacitet och effektivitet samtidigt
höjas. I det sammanhanget betonas den roll, som utbildningsnämnderna
bör spela såsom fakulteternas (sektionernas) specialorgan för utbildningsfrågor.
Vidare framhåller utredningen den nya uppgift, som tiilagts den lokala universitetsförvaltningen,
i det den har att stimulera användningen av nya metoder och
hjälpmedel i undervisningen och att verka för ett fortlöpande erfarenhetsutbyte
på detta område. Överstyrelsen vill starkt framhålla den stora betydelsen av den
fråga som här berörts. Stora ansträngningar görs f. n. att effektivisera och modernisera
lärarutbildningen och lärarfortbildningen för att därigenom få in i undervisningen
de nya arbetssätt, som skall prägla grundskolan och dess påbyggnader.
Ett omfattande pedagogiskt förnyelse- och utvecklingsarbete pågår. Nya hjälpmedel
av olika slag framställes. Resultaten av denna mångsidiga verksamhet
söker man på olika sätt (tryckt material, konsulentverksamhet, informationsverksamhet,
kurser, rikscentralen och länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel
otc.) föra vidare ut på skolans arbetsfält. De riktlinjer för arbetets bedrivande
på det framtida gymnasiet, som föreslagits av gymnasieutredningen, ansluter till
och vidareutvecklar de undervisnings- och studiesätt som på grundskolans område
redan börjat tillämpas i enlighet med anvisningarna i dess läroplan. Det är
under sådana omständigheter en angelägenhet av allra största vikt, att de studerande,
som efter avslutade gymnasiestudier fortsätter med akademiska studier,
vid universiteten kommer att möta undervisnings- och arbetsmetoder, som vidareutvecklar
de metoder, som de lärt känna och tillämpa på gymnasiet.

i ör arbetet att på universitetsnivå stimulera till användning av nya metoder
och hjälpmedel torde nära kontakt med motsvarande arbete inom skolväsendet
kunna vara av värde. Samarbetet med lärarhögskolorna och deras psykologiskpedagogiska
institutioner måste därvidlag vara av betydelse. Genom den dokumentation
av inom konsulentorganisationen vunna erfarenheter, vilken skall äga
rum vid de till lärarhögskolorna anknutna fortbildningsinstituten, kan kontakt
nås även med denna del av utvecklingsarbetet på skolans område.

Veterinärhögskoleutredningen anför:

Förslaget att den lokala petitabehandlingen helt skall ske inom ramen för en i
detta avseende så otymplig organisation som en fakultet, bestående av samtliga
ordinarie lärare inom området kan enligt utredningens mening aldrig leda till en
verkligt granskad och gallrad petitaframställning.

Större konsistoriet i Lund anför:

Konsistoriet har i och för sig inte något att erinra mot vad utredningen anför
rörande fakultetsorganens uppgifter men viil framhålla följande. De fyra anförda
ärendegrupperna uttömmer givetvis inte fakulteternas arbetsuppgifter, som
är långt mera mångskiftande än vad uppräkningen låter förmoda. Här skall endast
eiimas om att fakulteterna i mycket stor utsträckning anlitas som remissorgan,
att de svarar för en del av universitetets vetenskapliga och samhälleliga
kontakter samt att de fungerar som forum för diskussioner och initiativ rörande

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 106i 347

samarbetet mellan de olika institutionerna. Man bör ej heller missförstå utredningens
uttalande, att fakultetsorganens arbetsuppgifter icke är i egentlig mening
administrativa. Fakultetsarbetet nödvändiggör ganska omfattande och betungande
sekretariatsgöromål. Fakultetens beslut om utbildningens innehåll och
organisation kräver förberedelser och verkställighetsatgärder, som ofta innefattar
en relativt invecklad författningstillämpning. Såväl petita- som remissarbetet
kräver utredningar och sammanställningar samt skrivning av fakultetens
ståndspunktstaganden.

Större konsistoriet i Stockholm anför:

Konsistoriet har svårt att acceptera det för universitetsutredningen avgörande
skälet mot en lösning med separata organ på fakultetsnivån för utbildningsfrågorna,
å ena sidan, och de vetenskapliga bedömningarna, a andra sidan, nämligen
att planeringsarbetet därigenom skulle bli lidande. I själva verket spelar åtminstone
de stora fakulteterna praktiskt taget ingen roll för sådan planering.
Denna sker inom institutionerna och har på det lokala planet sitt effektivaste
stöd i rektorsämbetet och mindre konsistoriet.

Lärarkollegiet vid tandläkare g skolan i Stockholm anför:

Vidkommande fakulteternas uppgifter vill lärarkollegiet ännu en gång uppehålla
sig vid betydelsen, därest odontologiska fakulteter skulle komma till stånd,
av långt gående självständighet för dessa i forsknings- och utbildningsangelägenheter
såsom en grundval för infogande i universitetssamfälligheten.

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför:

En grundtanke i utredningens förslag är, att fakulteternas arbete sa langt möjligt
skall begränsas till att gälla samarbete i och för forskning och utbildning.
En mängd rent administrativa uppgifter avses att lyftas bort från fakultetsnivan.
Häremot har lärarkollegiet inga erinringar.

B. Fakultets- och sektionsindelningen
SFS anför i huvudsak följande:

SFS stöder tanken på bildandet av samhälls- och företa gsvetenskapliga fakulteter.
Den beteckning som föreslås för de nya fakulteterna förefaller onödigt
tung.'' SFS föreslår, att benämningen ändras till samhällsvetenskaplig fakultet.
Organisationen ansluter sig till förslaget, att den ekonomiska fakulteten i Lund
skall uppgå i den samhällsvetenskapliga. _

Utredningen föreslår en uppdelning av de matematisk-naturvetenskaphga fakulteterna
i tre sektioner. Till stöd för förslaget kan flera argument anföras, bl. a.
den mycket snabba expansionen inom de berörda ämnena. Det senare förhållandet
är emellertid samtidigt ägnat att inge en viss tveksamhet, eftersom utvecklingstendenserna
är svåra att överblicka. Förslaget innebär också en gränsdragning
mellan varandra mycket närstående forskningsområden, exempelvis biologi
och kemi. SFS anser därför inte, att i nuläget tillräckliga skäl för en sektionsindelning
föreligger.

Organisationen tillstyrker utredningsförslaget i vad avser teknisk, odontologisk
och medicinsk fakultet samt sektionsindelningen vid den förstnämnda av dessa.

348

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

SACO anför:

Inrättandet av en samhälls- och företagsvetenskaplig fakultet är en i princip
positiv åtgärd, men då den på delvis formella grunder icke kan genomföras helt
får den egendomliga och otillfredsställande konsekvenser. I enlighet med SACO:s
allmänna inställning om ökad integration av den högre utbildningen finner
SACO, att samma utbildning vid två läroanstalter på samma ort, där den enda
skillnaden ligger i att den ena utbildningen är spärrad, är oacceptabel. I likhet
med samhällsvetareförbundet anser också SACO, att den nyinrättade fakulteten
bör benämnas »Samhällsvetenskaplig fakultet».

TCO yttrar:

Att nu en särskild samhälls- och företagsvetenskaplig fakultet förordas, hälsar
TCO med tillfredsställelse.

De förslag, som utredningen framfört i syfte att åstadkomma en samordning
av den splittrade utbildningen för lärare, är helt otillfredsställande.

En särskilt tillsatt utredning, lärarutbildningssakkunniga, arbetar för närvarande
med att lägga fram förslag för den framtida lärarutbildningen. Det skulle
därför vara olyckligt, att nu definitivt binda fakultetsindelningen. Om den
nämnda utredningen kommer fram till uppfattningen att all lärarutbildning bör
vara integrerad och att den bör sammanföras till pedagogiska fakulteter, måste
detta nämligen leda till en helt annan fakultetsindelning inom det filosofiska
fältet.

TCO yrkar med hänvisning till vad ovan framförts om den framtida lärarutbildningen,
att i frågan om fakultetsindelningen inte träffas några avgöranden,
förrän även lärarutbildningssakkunniga framlagt sina förslag.

Sveriges Konservativa Studentjörbund anför:

Beträffande den samhälls- och företagsvetenskapliga fakulteten i Lund föreslår
förbundet att en uppdelning göres i en samhällsvetenskaplig och en ekonomisk
sektion.

Centerns Studentjörbund anför:

Fakultets- och sektionsindelningen bör enligt Studentförbundets mening reformeras
enligt de riktlinjer utredningen dragit upp. Vi vill sålunda ansluta oss till
förslaget om samhälls- och företagsvetenskapliga fakulteter. För Lunds vidkommande
föreslår utredningen att de samhällsvetenskapliga ämnena inom den humanistiska
fakulteten och den ekonomiska fakulteten föres samman. Samma förfarande
bör enligt Studentförbundets mening eftersträvas i Göteborg.

Sveriges Socialdemokratiska Studentjörbund anför:

Enligt förbundets mening talar de flesta vetenskapliga och utbildningsorganisatoriska
skäl för inrättandet av en särskild .samhällsvetenskaplig fakultet. Som
utredningen påpekar kommer dessutom det starkt ökande behovet av samhällsvetenskapligt
utbildad arbetskraft att leda till en särskilt stark utbyggnad av de
samhällsvetenskapliga institutionerna. Förbundet vill därför liksom utredningen
förorda en särskild samhällsvetenskaplig fakultet.

Sveriges Fria Kristliga Studentjörening anför:

\ i önskar fästa uppmärksamheten pa den dubbla betydelse som begreppet
teologi för närvarande har i svenskt språkbruk, dels konfessionellt normativ teologi,
dels allmänt deskriptiv teologi. Vi önskar därför i klarhetens intresse föreslå
en namnändring av de teologiska fakulteterna till de religionsvetenskapliga fakulteterna.

849

Kungl. Maj ds proposition nr 50 år 1964

1960 års lärarutbildningssakkunniga anför:

I sitt betänkande föreslår utredningen en ganska långtgående uppdelning av
nuvarande fakulteter. Från lärarutbildningssynpunkt utgör en så genomgripande
uppdelning en olägenhet med hänsyn till de strävanden till integration olika universitetsämnen
emellan, som måste göra sig gällande utöver de föreslagna fakultetsgränserna.

Lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm anför:

Det är enligt lärarrådets mening viktigt, att civilekonomutbildningen handhaves
av ett organ med ett eget ansikte utåt, inriktat på att skapa och vidmakthålla
goda kontakter med det ekonomiska livet. Om det brister i dessa kontakter,
kan följden bli att civilekonomutbildningen isoleras och icke ger det ekonomiska
livet den rekryteringsbas som är avsedd.

Skulle civilekonomutbildningen anförtros åt en samhälls- och företagsvetenskaplig
fakultet av föreslagen sammansättning, blir denna utbildning^ blott en
del av ett större utbildningsprogram och det finns risk att den får stå tillbaka
för andra uppgifter.

Av nu anförda skäl anser lärarrådet att civilekonomutbildningen om möjligt
alltjämt bör anförtros åt självständiga organ av typen handelshögskola eller ekonomisk
fakultet.

Skulle det emellertid anses att skälen för universitetsutredningens förslag överväga,
bör man vidtaga särskilda åtgärder för att inom ramen för den större fakulteten
ge civilekonomutbildningen en särskild målsman. En nära till hands liggande
utväg är att inom den samhälls- och företagsvetenskapliga fakulteten
skapa en särskild sektion med ansvar för civilekonomutbildningen.

Juridiska fakulteten i TJppsala anför:

Den juridiska fakulteten vill för sin del framhålla, att det ur fakultetens synpunkt
framstår som en fördel, om de samhälls- och företagsvetenskapliga ämnena
på ett eller annat sätt bilda en särskild organisatorisk grupp, med vilken fakulteten
kan etablera ett regelmässigt samarbete i utbildningsfrågor.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anför:

Utredningen framhåller att utbildningsorganisationen fordrar »ett nära samarbete
mellan lärare i samtliga de i utbildningen ingående ämnena», att de filosofiska
fakulteternas examensämnen kan medtagas i flera slag av examina, att
en smidig anpassning av utbildningsorganisationen icke främjas av en fakultetsuppsplittring,
»då det synes sannolikt att nya utbildningsbehov lättare och snabbare
tillgodoses inom ett organ än genom samarbete mellan två, sinsemellan fristående
sådana».

I dessa resonemang kan sektionen helt instämma och vill speciellt till den sist
anförda synpunkten foga den anmärkningen att hittills gjorda erfarenheter tycks
visa, att de redan nu statutmässigt möjliga samarbetsmöjligheterna mellan olika
sådana organ (fakulteter eller sektioner), såsom t. ex. upprättandet av ämnesgrupper,
icke fungerat tillfredsställande och att samarbetet över fakultetsgränser
på det administrativa planet inte heller varit utan vanskligheter. Allt detta understryker
vikten av att inte annat än av tvingande skäl utbildningsmässigt och
vetenskapligt varandra närstående ämnen bör placeras i skilda, sinsemellan fristående
fakultetsorgan.

Utredningen konstaterar själv att det både ur vetenskapliga och utbildningsorganisatoriska
synpunkter är svårt att inom gruppen av humanistiska discipli -

350

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

ner skilja ut en särskild samhällsvetenskaplig ämnesgrupp. Den bland annat i
vetenskapliga bedömningsfrågor önskvärda homogeniteten i fakultetens sammansättning
uppnås ändå icke genom den föreslagna förändringen, som tvärtom just
i detta avseende skulle medföra uppenbara nackdelar. Om de samhällsvetenskapliga
ämnena med avseende på tilldelningen av vissa stipendier, assistent- och
biträdeshjälp samt forskningsanslag under senare år kommit att intaga en förmånligare
ställning än övriga humanistiska ämnen, så beror väl detta icke på
deras vetenskapliga eller utbildningsorganisatoriska särart.1 Snarare är det så att
man speciellt har önskat understödja dessa ämnen på grund av samhällets stora
behov av forsknings- och utbildningsinsatser just på det samhällsvetenskapliga
området.

Utredningen menar tydligen att fullgoda skäl ännu inte finns för upprättandet
av en fakultet, men att man förväntar sig att utvecklingen skall göra en sådan
fakultet motiverad. Varför denna utveckling inte skulle omfatta också de humanistiska
ämnena så att med samma motivering även en språkvetenskaplig och en
historisk-filosofisk fakultet skulle inrättas, anger inte utredningen.

Sektionen anser att en allmän och snabb upprustning av den samhällsvetenskapliga
forsknings- och undervisningsorganisationen är ofrånkomlig.

Men även om sektionen är av samma uppfattning som utredningen angående
den samhällsvetenskapliga institutionens utbyggnadsbehov, så förstår sektionen
ej varför detta behov skulle kunna tillfredsställas inom den nuvarande fakultetsorganisationens
ram. Sektionen kan på intet sätt gå med på en uppfattning som
förutsätter, att de samhällsvetenskapliga ämnena skulle ha mindre inneboende
dynamik, utvecklingskraft och attraktionsförmåga än andra ämnen, och att de
därför skulle behöva ett särskilt organisatoriskt stöd.

Flertalet av de problem, vilka utredningen berör, när den diskuterar behovet
av särskilda fakultetsorganisationer över institutionsnivån — fördelningen av
resurser, garantin för likvärdiga kursfordringar, samordningen av läroämnen ingående
i en och samma examen, tillgodoseendet av nya utbildningsbehov och
planeringen av forskningen på för flera discipliner gemensamma utredningsprojekt
— kommer enligt sektionens uppfattning att försvåras, därest de samhällsvetenskapliga
ämnena skulle avskiljas från den historisk-filosofiska sektionens
övriga ämnen. Samhällsvetenskapliga problemställningar och metoder förekommer
ju i en rad humanistiska ämnen, och samhällsvetenskaperna kan icke
arbeta utan historiska och filosofiska problemställningar och metoder. Det skulle
exempelvis vara till stor skada både ur utbildnings- och forskningssynpunkt om
man från varandra isolerade sådana ämnen som historia — ekonomisk historia
— statskunskap.

Fn del av olägenheterna med att bryta ut samhällsvetenskaperna skulle kunna
undgås, om dessa bildade en sektion inom den humanistiska fakulteten. Denna
komme då att kvarstå som ett samordnande organ, och man skulle liksom nu
kunna ha vissa gemensamma resurser, vilka fördelades mellan de olika sektionerna
efter vissa angivna regler. Uppdelningen av de olika läroämnena på olika
grupper finge då ej heller en sådan avgörande betydelse som när det gäller en
klyvning på skilda fakulteter och skilda centrala beredningsorgan.

Skulle det emellertid med hänsyn till de samhällsvetenskapliga ämnenas väntade
expansion visa sig att den nuvarande humanistiska fakulteten bleve för stor

1 När utredningen anför reglerna för tilldelning av assistent- och biträdeshjälp till samhällsvetenskapliga
institutionerna som en indikation för att dessa i metodiskt hänseende utvecklats på ett
särskilt sätt, kommer man att tänka på Winnie-the-Pooh och Piglet, som när de var ute i skogen
och jagade inte märkte att det var deras egna spår, som de följde.

251

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 190^

och för heterogen, borde det enligt sektionens mening snarare vara språkvetenskaperna
som skulle brytas ut. Vetenskapligt och utbildningsorganisatoriskt är
gränsen betydligt lättare att dra mellan dessa och den historisk-filosofiska sektionens
ämnen än mellan samhällsvetenskaperna och sektionens övriga ämnen.
Under alla förhållanden vill sektionen på det bestämdaste ta avstånd från varje
organisationsåtgärd, som kan ställa dessa senare ämnen i ett försämrat läge. Ett
eventuellt upprättande av en särskild fakultet för de samhällsvetenskapliga ämnena
kräver med nödvändighet att även de språkvetenskapliga och historiskfilosofiska
sektionerna omvandlas till självständiga fakulteter.

Om den nuvarande humanistiska fakulteten skulle splittras upp på flera av
varandra oberoende fakulteter krävs en uppdelning av de resurser som för närvarande
är gemensamma för de olika sektionerna, och särskilda regler måste införas
för att möjliggöra att doktorand- och licentiandstipendier, docentbefattningar
m.m., som ej kan utnyttjas av en fakultet, får utnyttjas av de andra.
Vidare krävs ytterligare utredningar om var sådana ämnen som de historiskt inriktade
ämnena inklusive statskunskap, etnografi, kulturgeografi, pedagogik,
psykologi och praktisk filosofi lämpligen bör placeras, vilka ämnesrepresentanter
som bör ha säte i mer än en fakultet, och vilka övriga samordningsanordningar,
som kan väntas bli erforderliga. Flera skäl talar enligt sektionens uppfattning
för att man vid lösningen av dessa problem bör ta hänsyn till de speciella förhållandena
vid varje enskilt lärosäte, varför man åtminstone under en övergångstid
ej bör sträva till en i detalj likformig organisation de olika universiteten
emellan.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala anför:

Fakulteten tillstyrker den föreslagna sektionsuppdelningen. Inom fakulteten
har emellertid tanken framförts att den biologisk-geografiska sektionen skulle
kunna uppdelas ytterligare, så att vissa ämnen, t. ex. zoofvsiologi, fysiologisk
botanik, genetik, mikrobiologi och biokemi skulle bilda en fjärde sektion, som
bleve särskilt lämpad för samarbete med medicinska fakulteten. I avvaktan på
den vidare utformningen av aktuella planer beträffande dylikt samarbete önskar
fakulteten f. n. ej framlägga ett preciserat förslag men avser att återkomma till
denna fråga.

Större konsistoriet i Uppsala instämmer med historisk-filosofiska sektionen beträffande
förslaget om samhälls- och företagsvetenskapliga fakulteter.

Humanistiska fakulteten i Lund anför:

Fakulteten vill hänvisa till den samhällsvetenskapliga ämnesgruppens särskilda
yttrande och för egen del anmäla, att den icke har något att erinra mot utredningens
förslag om en samhälls- och företagsvetenskaplig fakultet. Den vill emellertid
starkt betona, att detta icke får bidraga till uppfattningen att det föreligger
någon markant och konsekvent skillnad mellan de samhällsvetenskapliga
ämnena och övriga humanistiska ämnen vare sig i fråga om forskningsmetoder
eller forskningsinriktning. I själva verket är gränserna här fullständigt flytande.

Universitetsutredningen föreslår, att humanistiska fakulteten även efter utbrytningen
av den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen förblir uppdelad på två
sektioner, en historisk-filosofisk och en språkvetenskaplig. Många skäl talar
emellertid för att denna klyvning upphör, sedan fakultetens omfång minskats.

Två reservanter inom fakulteten önskar bevara den nuvarande sektionsindelningen
med en historisk-filosofisk och en språkvetenskaplig sektion. En av reser -

352

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

vanterna önskar därutöver, att de samhällsvetenskapliga ämnena kvarstår inom
den humanistiska fakulteten men där bildar en särskild sektion.

I det yttrande av sju ledamöter av fakulteten (professorerna i ämnena ekonomisk
historia, kulturgeografi, pedagogik, psykologi, sociologi, statistik och statskunskap),
till vilket fakultetens majoritet hänvisar, anföres i huvudsak följande:

Vi äro väl medvetna om att inga skarpa gränser kunna dragas mellan olika
forsknings- och utbildningssektorer, men dragas inga gränser bliva de akademiska
beslutande organen numerärt stora med tungrott arbetssätt, varför en
med tiden föränderlig uppdelning i olika fakulteter och sektioner är en ofrånkomlig
följd av universitetens allmänna expansion.

De ämnen, som föreslagits ingå i den nya fakulteten, bilda ett tämligen skarpt
avgränsat område, och den föreslagna uppdelningen har redan förutsetts i skilda
sammanhang.

Vi finner det angeläget att organisationen i detta hänseende är likartad vid
rikets universitet, och föreslår därför, att de samhällsvetenskapliga ämnena vid
Lunds universitet bildar en egen fakultet, som lämpligen bör benämnas samhällsvetenskapliga
fakulteten. Samtidigt skulle den nuvarande ekonomiska fakulteten
kvarstå som fristående fakultet. Att låta de samhällsvetenskapliga ämnena
bilda en särskild sektion inom humanistiska fakulteten vilja vi bestämt avstyrka
med hänsyn till att dessa ämnen har minst lika stor kontakt med ämnen i andra
fakulteter.

I särskild protokollsanteckning anför professorn i psykologi, G. Smith, att han
i valet mellan humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet godtar universitetsutredningens
förslag beträffande psykologiämnets fakultetstillhörighet, men
att övervägande skäl talar för att ämnet hänföres till matematisk-naturvetenskaplig
fakultet (biologisk-geografisk sektion).

I särskilt yttrande till större konsistoriet anför professorn G. Arvidsson i huvudsak
följande:

Hur fakultetsfrågan för de ekonomiska och de övriga samhällsvetenskapliga
ämnenas del lämpligen bör lösas, är väsentligen en fråga om handelshögskolornas
ställning. Denna fråga sammanhänger i sin tur intimt med frågan om förhållandet
mellan å ena sidan civilekonomutbildningen och å andra sidan den utbildning
i främst företags- och nationalekonomi, som ges inom de humanistiska fakulteterna.

Utgår man ifrån att handelshögskolan i Göteborg skall för överskådlig framtid
bibehålla sin ställning som fristående läroanstalt, kan det ligga nära till hands att
med hänvisning till önskemål om så långt möjligt likformig organisation över hela
landet förorda ett bibehållande av den ekonomiska fakulteten i Lund i nuvarande
utformning.

Det finns enligt min mening starka skäl som talar för, dels att icke blott handelshögskolan
i Göteborg utan även handelshögskolan i Stockholm snarast möjligt
införlivas med respektive universitet, dels att i samband därmed de inträdesspärrar,
som nu tillämpas, antingen helt slopas eller, i den män de tillfälligt eller
lokalt skulle behövas, förvandlas från spärr för viss utbildningslinje till ämnesspärr.

Det sistnämnda underlättas självfallet om kursfordringarna i berörda ämnen
göres så långt möjligt enhetliga för olika examina. För närvarande tillämpas i
Lund i ämnet företagsekonomi samma fordringar för och ges samma undervis -

353

Kuvcjl. Maj:ts proposition nr 50 ur 106k

ning åt studerande i humanistiska fakulteten och studerande i ekonomiska fakulteten.
Samma ordning borde kunna gälla i hela landet. I ämnet nationalekonomi
finns för närvarande åtminstone i Lund smärre skillnader i kursfordringarna för
civilekonom- respektive filosofiska och samhällsvetenskapliga examina, men
dessa skillnader är av slumpartad karaktär och kan utan olägenhet elimineras;
även undervisningen borde utan olägenhet kunna uniformeras.

Om man vidare finner det vara svårt att motivera att tillträdet till studier i nu
berörda ämnen skulle vara spärrat för ekonomie studerande snarare än för filosofie
och politices studerande —■ för egen del kan jag icke finna annat än att det
minst lika gärna kunde vara tvärtom — så följer tämligen omedelbart slutsatsen
att, i den mån spärrar icke kan undvaras, dessa bör konstrueras som ämnesspärr
och icke som spärr för viss utbildningslinje.

Om man eliminerar skillnaderna ifråga om såväl kursfordringar som inträdesspärr
mellan olika utbildningslinjer inom ämnena företagsekonomi och nationalekonomi,
skulle ett viktigt motiv för bibehållande av handelshögskolornas fristående
ställning bortfalla. De skäl, som talar för att handelshögskolorna bör införlivas
med universiteten, är uppenbara och uppenbarligen starka; det kan inte
gärna vara rationellt att ha två skilda institutioner för samma ämne på samma
plats.

Nu är emellertid förutsättningarna för ett genomförande av den här skisserade
ordningen olika på de olika universitetsorterna. I Lund är redan den del av programmet,
som gäller handelshögskolans inlemmande i universitetet, genomförd.
Antag att även resten av programmet genomföres i Lund, exempelvis i den formen
att samtliga spärrar för de ämnen, som ingår i civilekonomexamen, elimineras.
Så länge icke motsvarande ordning införts i Stockholm och Göteborg, skulle
i detta fall finnas risk för att civilekonomexamen från Lund kommer att få en
viss sekundaprägel, därför att den i Göteborg och Stockholm bibehållna spärren
skulle ge handelshögskolorna på dessa platser ett bättre urval av studenter än
universitetet i Lund.

Det är därför önskvärt att samma ordning införes över hela landet, dock inte
nödvändigtvis från exakt samma tidpunkt. De nu gällande avtal, som reglerar
handelshögskolornas status, kan uppsägas till 1968 (Göteborg) respektive 1969
(Stockholm). Om statsmakterna redan nu kan fixera som sitt program att verka
för att handelshögskolorna integreras med universiteten senast 1968 respektive
1969 — vilket jag förordar — torde man kunna utgå ifrån att detta mål också
kommer att uppnås, och i så fall borde man redan nu kunna genomföra den mera
genomgripande integration av ekonomiska fakulteten i Lund med universitet
som det skulle innebära att, i den mån inträdesspärrarna för berörda ämnen
icke kan helt undvaras, spärrarna genomgående utformas som ämnesspärr och
icke som spärr för viss utbildningslinje, samtidigt som kursfordringar och undervisning
göres så långt möjligt gemensamma för olika utbildningslinjer.

I detta program får fakultetsfrågan en tämligen självklar lösning; Mönstret
bör vara en fakultet med den sammansättning, som universitetsutredningen föreslagit
för Lunds del. Denna fakultet bör dock enligt min mening icke kallas samhälls-
och företagsvetenskapliga fakulteten. Ett mera praktiskt namn är samhällsvetenskapliga
fakulteten.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund anför:

Fakulteten motsätter sig bestämt en sektionsindelning, som i betydande grad
skulle försvåra dess arbete, isolera dess olika ämnesgrupper och beröva dem en
sakkunskap, som är av väsentlig vikt för behandlingen av många ärenden. Fakul 12

— Bihang till riksdagens ''protokoll 1961. 1 samt. Nr 50

353

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Om man vidare finner det vara svårt att motivera att tillträdet till studier i nu
berörda ämnen skulle vara spärrat för ekonomie studerande snarare än för filosofie
och politices studerande — för egen del kan jag icke finna annat än att det
minst lika gärna kunde vara tvärtom — så följer tämligen omedelbart slutsatsen
att, i den mån spärrar icke kan undvaras, dessa bör konstrueras som ämnesspärr
och icke som spärr för viss utbildningslinje.

Det är därför önskvärt att samma ordning införes över hela landet, dock inte
nödvändigtvis från exakt samma tidpunkt. De nu gällande avtal, som reglerar
handelshögskolornas status, kan uppsägas till 1968 (Göteborg) respektive 1969
(Stockholm). Om statsmakterna redan nu kan fixera som sitt program att verka
för att handelshögskolorna integreras med universiteten senast 1968 respektive
1969 — vilket jag förordar — torde man kunna utgå ifrån att detta mål också
kommer att uppnås, och i så fall borde man redan nu kunna genomföra den mera
genomgripande integration av ekonomiska fakulteten i Lund med universitet
som det skulle innebära att, i den mån inträdesspärrama för berörda ämnen
icke kan helt undvaras, spärrarna genomgående utformas som ämnesspärr och
icke som spärr för viss utbildningslinje, samtidigt som kursfordringar och undervisning
göres så långt möjligt gemensamma för olika utbildningslinjer.

I detta program får fakultetsfrågan en tämligen självklar lösning: Mönstret
bör vara eu fakultet med den sammansättning, som universitetsutredningen föreslagit
för Lunds del. Denna fakultet bör dock enligt min mening icke kallas samhiills-
och före tags vetenskapliga fakulteten. Ett mera praktiskt namn är samhällsvetenskapliga
fakulteten.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund anför:

— Bihaiig Ull riksdagens protokoll 19Gb. 1 sand. Nr 50

Kungl. Maj.ts proposition nr 65 år 196b 29

Ökning

eller

minskning

e) 1 kontorist Ae 9 .................................. + 14 988

f) 1 kontorsbiträde Af 2/Ae 5.......................... + H 016

g) Minskning med 1 försöksledare Ae 25 ................

h) Minskning med 1 kontraktsanställd försöksledare Bl.. — 49 716

2. Löneomräkning ........................................ + 15 106

+ 478 000

Motiv. Inledningsvis anför anstaltsstyrelsen bl. a. att dess petitaframställning
i allt väsentligt grundas på 1961 års jordbrukstekniska utrednings
förslag. Verksamheten bör således bedrivas på tre avdelningar, en allmän
avdelning, en rent byggnadsteknisk och en mera planeringsteknisk avdelning.
För att på ett effektivt sätt sprida den information som kan lämnas,
är det av väsentlig betydelse att informationsavdelningen utökas med de
föreslagna specialrådgivarna och upplysningsspecialisten.

I den föreslagna personalorganisationen ingår 31 personer jämte två i
Röbäcksdalen. F. n. är antalet anställda vid anstalten 16, varav tre på specialanslag.

Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader: Omkostnader. För
innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag
av 142 000 kr. Såsom tidigare anförts har anslaget i statsverkspropositionen
(bil. 11 s. 120) uppförts med ett beräknat belopp av 181 000 kr.

Styrelsen för statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader hemställer,
att anslaget ökas med 125 500 kr.

	Anvisat	Av styrelsen
	1963/64	föreslagen
		ändring
Utgifter
1. Sjukvård in. in....................	..... 500	+	500
2. Reseersättningar ..................	..... 35 000	+	45 000
3. Utrustning .......................	..... 10 000	+	35 000
4. Publikationstryck .................	..... 19 100	+	10 000
5. Expenser
a) bränsle, lyse och vatten.........	..... 13 000	+	10 000
b) övriga expenser................	..... 24 000	+	25 000
6. Ersättning till jordbruksdriften.....	..... 55 500		—
	157 100	+ 125 500

Särskilda uppbördsmedel
Ersättning för vissa uppdrag, försålda meddelanden
m. .........................

15 100

+ 125 000

3 liihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 65

355

Kungl. Maj:ts ;proposition nr 50 år 196J+

Enligt konsistoriets mening talar viktiga praktiska skäl för att bibehålla den
ekonomiska fakulteten i dess nuvarande form.

För det första skall enligt utredningens förslag all övrig civilekonomutbildning
i landet ske vid fristående högskolor.

För det andra skulle utredningens förslag medföra stora svårigheter när det
gäller att vidmakthålla och vidareutveckla det nära samarbete, som redan äger
rum mellan den ekonomiska fakulteten samt de svenska och nordiska handelshögskolorna
i förhållande till universiteten.

För det tredje skulle utredningens förslag kunna komma att sätta det stöd som
det sydsvenska näringslivet hittills lämnat den ekonomiska fakulteten i fara.
Detta samarbete är utomordentligt viktigt för såväl utbildningen som forskningen
inom fakulteten. Det är en allvarlig tankeställare att näringslivet, främst
genom sina företrädare i Skånes handelskammare och i fakultetsrådet, ställt sig
absolut avvisande mot förslaget.

Det kan icke vara rätt mot de ekonomie studerande i Lund att genom en organisatorisk
förändring skapa misstro mot deras examen och inge arbetsgivarna
den föreställningen att en ekonomexamen i Lund icke har samma värde som
motsvarande examen vid handelshögskolorna.

Beträffande förslaget om sektionsindelning av den matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten anför konsistoriet följande:

Konsistoriet finner de invändningar, som matematisk-naturvetenskapliga fakulteten
framfört mot förslaget att uppdela nämnda fakulteter i sektioner, så
allvarliga att det icke kan tillstyrka förslaget.

Humanistiska fakulteten i Göteborg anför:

De anförda skälen finner fakulteten tillsammantagna utgöra tillräcklig grund
för bildande av en samhälls- och företagsvetenskaplig fakultet och har därför
på denna punkt intet att erinra mot förslaget. Emellertid förbigår utredningen
de betydelsefulla konsekvenser som den nya fakultetsbildningen skulle medföra
för de kvarvarande humanistiska ämnena och de problem denna skulle aktualisera,
exempelvis de nuvarande sektionernas ombildning till fristående fakulteter,
en fråga som fakulteten anser böra bli föremål för särskild utredning.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Göteborg anför:

För den ännu ofullständigt utbyggda Göteborgsfakultetens del framstår sektionsuppdelningen
— i varje fall i dagens läge — som något diskutabel. En del
ämnen med stark anknytning till varandra kommer att tillföras skilda sektioner,
en olägenhet, som utredningen själv pekar på. Över huvud torde de matematisknaturvetenskapliga
fakulteternas ämnen ha så nära samband med varandra, att
lämpligheten av en sektionsindelning kan starkt ifrågasättas. Om sektionsuppdelning
kommer till stånd, torde filosofie kandidatexamen och filosofisk ämbetsexamen
omfattande ämnen från minst två sektioner bliva regel och examen inom
blott en sektion komma att höra till undantagen; med hänsyn till handläggningen
av utbiidningsärenden på sektions-fakultetsnivå synes detta icke vara någon
eftersträvansvärd ordning. Fakulteten vill därför förorda att, åtminstone vad gäller
Göteborg, den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten tills vidare icke
uppdelas i sektioner.

Större konsistoriet i Göteborg ansluter sig till vad matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten anfört rörande sektionsindelning av fakulteten. Konsistoriet ansluter
sig även till vad humanistiska fakulteten anfört rörande benämningen sam -

356

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

hälls- och företagsvetenskaplig fakultet också i Göteborg men kräver samtidigt
en utredning rörande samtliga de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnenas
fördelning på fakulteter och sektioner.

Konsistoriet anför vidare:

Utredningen har föreslagit inrättande av särskilda sektionsgrupper med uppgift
att handha »planeringsarbetet för de institutioner för grundläggande matematisk-naturvetenskapliga
ämnen i Göteborg och Lund, vilka skall vara gemensamma
för två läroanstalter». Konsistoriet avstyrker i likhet med matematisknaturvetenskapliga
fakulteten inrättandet av för universitetet och CTH gemensamma
institutioner i berörda ämnen. Däremot tillstyrkes att institutionsgrupper
bildas för institutionell samverkan mellan de båda lärosätena i vissa ämnen. En
sådan samverkan kan avse bl. a. den förberedande planeringen. Konsistoriet, som
ej biträder förslaget om sektionsindelningen inom matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten, föreslår, att sådana planeringsfrågor som kan beröra både universitetet
och CTH upptas till behandling av fakulteterna, sedan frågorna förberetts av
vederbörande institutionsgrupp. För behandling av dessa ärenden inom den centrala
universitetsstyrelsen framlägges fakulteternas förslag både till fakultetsberedningen
för matematik och naturvetenskap och till fakultetsberedningen för
de tekniska vetenskaperna. Avskrift av förslagen skall samtidigt inges till den
för universitetet och CTH gemensamma samarbetsnämnden, som i dessa frågor
skall ha samma befogenheter som vederbörande konsistorium.

Mot konsistoriets yttrande har professorn A. Attman reserverat sig med följande
motivering:

I likhet med humanistiska fakulteten i Göteborg anser jag att utredningens
förslag såväl om bildandet av en samhälls- och företagsvetenskaplig fakultet som
om denna fakultets sammansättning av särskilt angivna discipliner bort tillstyrkas.
Den utredning, som konsistoriet förordar, anser jag borde begränsas till
frågan om de kvarvarande humanistiska ämnenas ställning.

Humanistiska fakulteten i Stockholm anför i huvudsak följande:

Otvivelaktigt kommer den kraftiga expansion av den samhällsvetenskapliga
ämnesgruppen, som utredningen räknar med, att medföra en starkt ökad belastning
på förvaltningsorganen. Fråga är emellertid, om inte den föreslagna uppdelningen
i sin tur leder till att svårbemästrade samordningsproblem uppstår, vilka
kräver en proportionellt större insats av administrativ personal. Att sönderdela
en ämnesgrupp som historia — ekonomisk historia — statskunskap är från forskningens
synpunkt orimligt. Även för undervisningsorganisationen innebär en
uppdelning komplikationer, såsom t. ex. för samordningen av läroämnen inom
samma examina eller införandet av nya utbildningslinjer. Med hänsyn till de här
anförda synpunkterna förefaller den lämpligaste lösningen vara, att de samhällsvetenskapliga
ämnena finge ingå som särskild sektion inom den humanistiska
fakulteten.

Utredningen har emellertid avvisat en sådan lösning under motivering, att ett
dylikt arrangemang icke kan fungera på längre sikt. Samma argument synes dock
vara giltiga även för de nuvarande sektionerna, där en skälig utbyggnad och differentiering
snabbt skulle kunna föranleda en analog omvandling till fakulteter,
vilket utredningen dock icke föreslagit. Redan nu torde man dessutom kunna
ifrågasätta, om inte de språkvetenskapliga ämnena forsknings- och undervis -

357

Kungl. Maj:ts proposition nr SO ur 1964

ningsmässigt bildar cn klarare avgränsad grupp än samhällsvetenskaperna, vilket
snarare skulle motivera en utbrytning av dessa ämnen.

Under förutsättning att utredningens vittsyftande förslag om dubbelt fakultctsledamotskap
förverkligas vill fakulteten trots de här redovisade betänkligheterna
icke motsätta sig den utbrytning av de samhälls- oeh företagsvetenskapliga
ämnena till en särskild fakultet, som betänkandet innehåller.

Matematisk-naturvetenskapliga jakulteten i Stockholm anför:

Uppenbarligen verkar fakultetsförsamlingarnas tillväxt och det ökade behovet
av samarbete mellan skilda ämnen i divergerande riktningar. Utredningen har
försökt lösa detta fundamentala problem genom att dels bryta ned de nuvarande
fakulteterna i smärre enheter, dels genom att skapa ett stort antal nya organ för
samarbete mellan dessa nya enheter. Resultatet har blivit en till ytterlighet
komplicerad organisationsform som enligt fakultetens mening inte torde ha
några som helst utsikter att fungera effektivt. Fakulteten förordar, att den bibehålies
i nuvarande odelade form och ges i stort sett de arbetsuppgifter den nu
har.

Större konsistoriet i Stockholm anför:

Konsistoriet avstyrker i enlighet med matematisk-naturvetenskapliga fakultetens
yttrande sektionsuppdelning av fakulteten. Skälen för en utbrytning av de
samhällsvetenskapliga ämnena finner konsistoriet i likhet med humanistiska
fakulteten ej i alla avseenden övertygande men vill icke motsätta sig utredningens
förslag. Namnet på den föreslagna fakulteten — samhälls- och företagsvetenskapliga
fakulteten — är klumpigt och ett smidigare namn bör övervägas.
Eftersom fakultetsnamnen ändå inte ger en uttömmande beskrivning av
ämnesomfattning och utbildningslinjer, ser konsistoriet inget hinder för att fakulteten
benämnes samhällsvetenskapliga fakulteten.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anser det logiskt att ombilda fackhögskolornas
lärarkollegier till fakulteter.

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför huvudsakligen följande:

Att utbyta termen lärarkollegium mot fakultet synes medföra vissa fördelar
vid utarbetandet av för hela den akademiska världen avsedda författningar. Benämningen
företagsvetenskaplig synes däremot knappast vara en helt lyckad
nyskapelse. Lärarkollegiet föreslår därför, att man bibehåller termen ekonomisk
fakultet.

Kanslern anför:

Enligt min mening har starka skäl anförts av vederbörande myndigheter vid
universitetet i Lund mot utredningens förslag beträffande den ekonomiska fakultetens
i Lund upphörande som självständig fakultet. I likhet med nämnda universitetsmyndigheter
har jag kommit till den uppfattningen att ifrågavarande
fakultet bör bibehållas. I övrigt har jag funnit mig böra tillstyrka vad utredningen
i förevarande avseenden förordat. De kvarvarande humanistiska ämnenas
ställning och därmed sammanhängande problem torde dock böra bli föremål för
närmare utredning. Även den nya fakulteten i Göteborg synes mig böra benämnas
samhälls- och företagsvetenskapliga fakulteten.

Den av universitetsutredningen föreslagna uppdelningen av varje matematisknaturvetenskaplig
fakultet i tre sektioner, nämligen en matematisk-fysisk, en

358

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

kemisk och en biologisk-geografisk, har avstyrkts av vederbörande fakulteter
och konsistorier i Lund, Göteborg och Stockholm men tillstyrkts av matematisknaturvetenskapliga
fakulteten i Uppsala, medan konsistoriet i Uppsala icke synes
ha yttrat sig i ämnet. Då vägande skäl synes mig ha anförts mot den föreslagna
sektionsuppdelningen är jag icke beredd att biträda utredningens förslag på
denna punkt.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna yttrar i huvudsak följande:

Överstyrelsen vill anmärka, att det knappast kan framstå som tillfredsställande
att skapa en genomgående enhetlig nomenklatur för organ, som i realiteten
ej hava överensstämmande karaktär och uppgifter. Några större svårigheter att
i en gemensam stadga för universitet och högskolor för vissa fall meddela särbestämmelser
torde knappast möta. Däremot måste det synas mindre lämpligt
att i en sådan stadga, exempelvis för en teknisk fakultet, meddela bestämmelser,
som förutsättas i väsentliga hänseenden icke skola gälla och därför i stället sättas
ur kraft genom av Kungl. Maj:t i annan ordning meddelade föreskrifter. Överstyrelsen
finner därför för egen del den vedertagna benämningen »lärarkollegium»
böra bibehållas vid de tekniska högskolorna. Icke heller har överstyrelsen
blivit övertygad om angelägenheten av att där ersätta benämningen »avdelning
(avdelningskollegium)» med »sektion».

C. Fakulteters/sektioners sammansättning

Universitetslärarförbundet (ULF) anför i huvudsak följande:

ULF måste med skärpa kräva att laboratorernas titelfråga äntligen löses i
förevarande sammanhang. I princip samtliga remissinstanser har tillstyrkt ändringen,
som icke skulle föra med sig någon som helst kostnad för statsverket.
Förbundet kan därför icke acceptera att frågan även denna gång undanskjutes.
ULF vill härvid förutskicka, att den nya forskarkarriärutredningen icke utgör
något som helst skäl för ytterligare uppskov. Den titel, som närmast synes böra
ifrågakomma, är professor eller biträdande professor.

I frågan om fakulteters/sektioners sammansättning anför ULF följande:

ULF tillstyrker förslaget att varje fakultet och sektion såsom beslutande församling
skall bestå av de till densamma hörande ordinarie lärarna men anser att
även e. o. docenterna och därjämte forskardocenterna och utländska lektorerna
bör vara representerade i dessa organ.

SACO anför:

Beträffande fakulteternas beslutande församlingar finner SACO, att dessa
förutom de ordinarie lärarna även bör omfatta representanter för e. o. docenterna,
forskardocenterna och de utländska lektorerna. Dessutom bör enligt
SACO:s mening i denna församling ingå valda representanter för kategorierna
assistenter, amanuenser, doktorander och licentiander. I de tekniska fakulteternas
sektioner bör speciallärarna, liksom nu äi fallet, representeras.

TCO anför:

Breddningen av fakulteter/sektioner till att omfatta samtliga inom respektive
områden anställda ordinarie lärare ställer sig TCO positiv till.

359

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1

Teologiska jakulteten i Uppsala anför väsentligen följande:

Fakulteten instämmer i förslaget att dessa befattningshavare på i utredningen
angivna villkor skall ingå i fakulteten och anser därjämte att forskardocenterna
i sin egenskap av i regel än mer än universitetslektorerna kvalificerade forskare
bör vara fakultetsledamöter.

Juridiska jakulteten i Uppsala anför i huvudsak följande:

I fråga om fakulteternas och sektionernas sammansättning vill fakulteten,
ehuru vid densamma universitetslektorer icke finnas anställda, uttala tvekan
beträffande förslaget att göra lektorer till ordinarie ledamöter. Enligt utredningens
förslag skall laborator (motsvarande) deltaga i ärende om tillsättning av
laboratorstjänst (motsvarande). I fakulteten ha delade meningar yppats i detta
avseende. Majoriteten av fakultetsledamöterna fäster vikt vid de ömtåliga problem
ett sådant deltagande kan medföra för en laborator (preceptor). Å ena sidan
kan denne tänkas bli beroende av någon av de sökandes omdöme vid en senare
professorskonkurrens. Å andra sidan kan han då det gäller en laboratur (preceptur)
i samma ämne som hans eget komma att i framtiden konkurrera med en
sökande och därför ha intresse av att dennes skicklighet ej värderas för högt.
Dessa ledamöter anse därför övervägande skäl tala för att endast låta sådana
ordinarie lärare som uppnått slutposter — dvs. professorerna — deltaga i ifrågavarande
ärenden. Häremot har emellertid inom fakulteten invänts, att situationen
i princip icke skilde sig från det fall då en professor bedömde ärenden rörande
tillsättning av professurer.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför:

Fakulteten har intet att invända mot utredningens förslag till fakultetens
sammansättning och funktion, men vill tillägga att överläkare vid undervisningssjukhus,
under de förutsättningar som ovan nämnts, är att betrakta som ordinarie
akademiska lärare och därför bör ingå såsom fast ledamot i fakulteten i
paritet med universitetslektor, efter förslag av fakulteten i varje enskilt fall.
Dylika överläkare företräder ofta egna och nyinrättade specialiteter inom sjukvården,
och är ofta vetenskapligt mycket framstående, vilket är en ytterligare
motivering.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala tillstyrker utredningens förslag beträffande
ledamotskap för laboratorer. Sektionen anför vidare i huvudsak följande: Sektionen

finner det också riktigt, att de ordinarie lektorerna blir företrädda i
fakulteter (sektioner). Sektionen delar därvid utredningens uppfattning, att de
icke skall deltaga i ärende som rör tillsättning av professor eller laborator, eller
i ärende rörande betygssättning av doktorsavhandling eller rörande docentförordnande.
Det finns emellertid skäl som talar för en viss begränsning i lektorernas
skyldighet att vara ledamöter i fakulteter och sektioner. Om en generell skyldighet
stadgas för samtliga ordinarie lektorer, kan detta dels leda till att fakulteter
och sektioner blir onödigt stora församlingar, utan att därför ärendena blir mera
allsidigt behandlade, dels medföra att en grupp blir överrepresenterad. Det kan
därför övervägas, huruvida icke endast en ordinarie lektor per ämne bör ges säte
och stämma i fakultet (sektion) varvid studierektor bör vara självskriven som
ämnesrepresentant.

Liknande synpunkter anföres av språkvetenskapliga sektionen i Uppsala.

360

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala anför:

Vad angår fakultetens framtida sammansättning har fakulteten konstaterat,
att antalet ledamöter kommer att bli ohanterligt stort icke minst med tanke på
de aktuella kraven på flera toppbefattningar och den väntade stora ökningen
av antalet universitetslektorer. Fakulteten har därför diskuterat olika förslag till
begränsning av antalet ledamöter, exempelvis genom att universitetslektorerna
skulle företrädas av på visst sätt utsedda representanter (en för varje ämne eller
professur).

Utredningen har emellertid föreslagit att beslutanderätten i flertalet ärenden
skall kunna delegeras till dekanus, fakultetsnämnd och utbildningsnämnd, varvid
kan fästas särskilda villkor för beslutanderättens utövande. Om denna delegationsmöjlighet
rätt utnyttjas behöver fakultetens och sektionernas sammanträden
icke bli alltför betungande.

Större konsistoriet i Uppsala anför:

Konsistoriet anser att ordinarie lektorer böra vara representerade i fakultet
och sektion och deltaga i behandling av samtliga ärenden utom sådana som gälla
tillsättning av professorer och laboratorer eller motsvarande, betygsättning å
doktorsavhandling och docentförordnanden. Flera skäl tala emellertid för en begränsning
av lektorernas representation, såsom närmare utvecklats i historiskfilosofiska
sektionens yttrande. I överensstämmelse med sektionen anser konsistoriet
det böra övervägas att begränsa representationen till en ordinarie lektor per
ämne eller professur med studierektor som självskriven ämnesrepresentant. Å
andra sidan ifrågasätter konsistoriet om icke så högt kvalificerade och erfarna
lärare som forskardocenterna böra ha säte och stämma i fakultet och sektion i
vad avser samtliga ärenden med undantag av sådana, som gälla tillsättning av
professor och laborator eller motsvarande samt docentförordnande.

Medicinska fakulteten i Lund yttrar:

Titelfrågan för laboratorerna (motsvarande) måste ovillkorligen lösas inte
minst med hänsyn till frågans allt större betydelse i internationella forskningssammanhang.
Fakulteten hälsar därför med tillfredsställelse, att universitetsutredningen
nu för tredje gången föreslår titeln adjungerad professor, ett förslag,
i vilket fakulteten helt instämmer och som snarast borde genomföras.

Humanistiska fakulteten i Lund har intet att erinra mot att ordinarie universitetslektor
ges säte och stämma i fakultet/sektion. Dock vill fakulteten bestämt
hävda, att den av utredningen föreslagna begränsningen av universitetslektors
ledamotskap bör utvidgas till att omfatta även ärenden rörande förordnande på
docent- eller forskardocenttjänst.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund anför väsentligen följande:

Fakulteten finner det vara lämpligt, att även lektorerna beredes viss representation
i fakulteten, men anser, att utredningen starkt överbetonat vikten härav
vid framhållandet av utbildningsfrågornas betydelse vid fakultetsarbetet. Den
föreslagna utbyggnaden av de s. k. utbildningsnämnderna kommer såsom framhålles
av utredningen att innebära, att dessa nämnder inte blott blir beredningsorgan
utan i realiteten även kommer att svara för handläggningen av alla utbildningsfrågor.
Dessa omständigheter gör det angeläget, att universitetslektorerna
får en så talrik x-epresentation i utbildningsnämnderna som möjligt, medan där -

301

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1064

emot deras deltagande i fakultetens arbete principiellt sett kan begränsas till
bevakandet av utbildningsfrågor av skilda slag. Enligt fakultetens åsikt uppnås
detta enklast genom att den odelade matematisk-naturvetenskapliga fakulteten
tillföres fyra av konsistoriet utsedda representanter för ifrågavarande universitets
ordinarie universitetslektorer på lämpligt sätt fördelade mellan fakultetens ämnen.

Större konsistoriet i Lund anför:

Enligt konsistoriets mening måste de av fakulteterna anförda synpunkterna bli
föremål för ett allvarligt beaktande. Å ena sidan är det, som universitetsutredningen
framhåller, ej rimligt att från fakultetsarbetet utesluta den lärarkategori,
som handhar en mycket stor del av utbildningen för grundexamina, men å andra
sidan får fakulteternas sammansättning ej förändras så, att utbildningssynpunktcr
kommer att dominera över forskningssynpunkter eller att de stora undervisningsämnena
får en i förhållande till mindre ämnen alltför överväldigande representation.
För egen del finner konsistoriet, att problemet enklast löses så, att
lektorsledamöternas antal begränsas antingen till en lektorsledamot per ämne
eller till en fjärdedel av fakultetens eller sektionens professurer och laboraturer
(motsvarande). För den händelse denna föreskrift nödvändiggör val, bör valet
göras av fakultetens (sektionens) ordinarie universitetslektorer själva och avse
en tid av tre år.

Konsistoriet tillstyrker universitetsutredningens förslag att universitetslektorerna
icke skall äga rätt att deltaga i behandlingen av vissa fakultetsärenden.
Beträffande laboratorernas titelfråga instämmer konsistoriet i medicinska fakultetens
uttalande.

Medicinska jakidteten i Göteborg anför:

Fakulteten vill framhålla, att universitetsutredningen allför litet beaktat de
kliniska lärarnas ställning i organisationen. Dessa befattningshavare är alla docentkompetenta
och många t. o. m. väl professorskompetenta. Med hänsyn till
att de innehar sexårsförordnande med möjlighet till omförordnande obegränsat
antal gånger, intar de i realiteten ungefär samma ställning på en klinik som laboratorerna
(motsvarande) på institutionerna. Fakulteten har vid flera tillfällen
framhållit, att dessa befattningar borde omvandlas till ordinarie tjänster, förslagsvis
i lönegrad B 1 med samma tillsättningsförfarande, kompetenskrav och
ställning som laboratorerna. Intill dess så eventuellt blir fallet, föreslår fakulteten,
att de kliniska lärarna erhåller samma ställning i organisationen och förvaltningen
som universitetslektorerna. Detta är desto mer motiverat som de vetenskapliga
kompetenskraven är högre för klinisk lärare än för universitetslektor.

Fakulteten har tidigare vid flera tillfällen framhållit angelägenheten av att
la bora tors gruppens titeljråga får en tillfredsställande lösning. Den delar universitetsutredningens
uppfattning att tjänstebenämningen bör vara adjungerad professor
och uttalar förhoppningen att denna gamla fråga med det snaraste blir
löst.

Humanistiska jakidteten i Göteborg anför:

Då även vissa andra grupper av ärenden i utpräglad grad avser vetenskapliga
bedömningsfrågor och lektorerna har sin primära uppgift på utbildningsområdet,
anser fakulteten att lektorernas deltagande i fakultets- och sektionsarbete måste
avgränsas genom bestämmelsen att de skall äga säte och stämma i fakultet och
sektion enbart vid behandlingen av utbildningsärenden och ärenden angående
fördelning av stipendier till de studerande.

12* — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt Nr 50

362

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Göteborg anför:

Fakulteten befarar, att om alla ordinarie universitetslektorer skulle äga säte
och stämma i sektion och fakultet, detta kunde medföra en stark överrepresentation
såväl av kategorin universitetslektorer som av ämnen med stor tillströmning
av studerande. Det torde därför böra övervägas om icke universitetslektorernas
representation i sektion och fakultet borde på lämpligt sätt begränsas. Fakulteten
vill för sin del tillstyrka att, såframt sektionsindelning icke sker, en ordinarie
universitetslektor per ämne får säte och stämma i fakulteten vid handläggning av
utbildningsärenden. Vid eventuell uppdelning i sektioner vill fakulteten tillstyrka,
att en ordinarie universitetslektor per ämne får säte och stämma i sektion
vid behandling av utbildningsärenden. Fakulteten vill emellertid avstyrka, att
lektorerna i detta fall även får säte och stämma i fakultet.

Större konsistoriet i Göteborg anför i huvudsak följande:

De föreslagna nyindelningama av de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna bottnar uppenbarligen i en strävan att söka förhindra
att dessa fakulteter skall bli alltför stora och tungmanövrerade. Den
matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vill för sin del röja denna olägenhet
ur världen genom att begränsa lektorernas representation till en lektor per ämne.
Konsistoriet vill livligt förorda detta förslag med det förtydligandet, att lektorsrepresentationen
endast skall avse ämne eller ämnesområde som är företrätt av
professor eller laborator (motsvarande). Om sättet för utseende av dessa representanter
för universitetslektorerna bör beslut fattas, sedan lektorerna själva inkommit
med förslag därom. Båda de filosofiska fakulteterna önskar dessutom
begränsa lektorernas medverkan till utbildnings- och studcntstipendieärenden.
En på så sätt formulerad begränsning av lektorernas rätt att deltaga i fakultetsoch
sektionsärendens behandling förefaller emellertid mindre lycklig. Konsistoriet
vill i stället i likhet med utredningen förorda ett stadgande av innebörd, att universitetslektor
icke skall äga deltaga i behandlingen av vissa, särskilt angivna
ärenden, vilka har karaktär av vetenskapliga bedömningsfrågor, såsom tillsättande
av vetenskapliga tjänster, dvs. professurer, laboraturer (motsvarande) och
docenturer samt ärenden rörande disputationsprov.

Humanistiska fakulteten i Stockholm anför:

Med den utökning av antalet ordinarie universitetslektorat, som måste komma
i en nära framtid, blir dessa organ mycket stora och alldeles ohanterliga församlingar,
om utredningens förslag skulle realiseras. Fakulteten vill därför föreslå ett
arrangemang för universitetslektorernas representation, enligt vilket antingen en
universitetslektor per ämne eller lektorer till samma antal som professorerna i
ämnet ges säte och stämma i fakultet och sektion. Om universitetslektor utsetts
till studierektor, bör vederbörande vara självskriven som ämnesföreträdare enligt
den föreslagna modellen. Fakulteten är i övrigt mycket positiv till universitetslektorsrepresentationen,
men praktiska skäl framtvingar en begränsning.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Stockholm förordar, att fakulteten
kompletteras med representanter för universitetslektorerna och anför till stöd
härför följande:

Starka skäl talar för att universitetslektorerna i sin egenskap av ordinarie lärare,
bör vara representerade i fakulteten vid handläggning och beslut i alla frågor
som rör utbildningens innehåll och organisation. Fakulteten menar dessutom

Kurujl. Maj:ts ''proposition nr 50 år li)6Ji

363

att dessa representanter för universitetslektorerna också bör deltaga med rösträtt
när det gäller tillsättande av ordinarie universitetslektorat. Däremot synes det
enligt fakultetens mening icke vara nödvändigt att samtliga ordinarie universitetslektorer
är medlemmar av fakulteten. Inskränkes antalet till de universitetslektorer
som utsetts till studierektorer vinner man den fördelen att antalet medlemmar
i fakulteten begränsas och inte automatiskt växer med det ökade elevantalet.
Fakulteten föreslår sålunda att utöver professorer och laboratorer även
studierektorer ingår som ordinarie ledamöter i fakulteten. Antalet studierektorer
torde kunna begränsas till fem motsvarande skolämnena matematik, fysik, kemi
och biologi. Den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet
skulle i så fall komma att omfatta 19 professorer, 8 laboratorer och 5
studierektorer, totalt 32 personer. Detta antal torde inte i och för sig motivera
någon delning av fakulteten.

Större konsistoriet i Stockholm yttrar:

Enligt konsistoriets mening är det lika självklart att universitetslektorerna
skall vara representerade i fakulteten som att det icke är nödvändigt att varje
lektor sitter i fakulteten. Konsistoriet vill för sin del förorda att studierektor alltid
är självskriven ledamot av fakulteten och att, där studierektor saknas, en
ordinarie universitetslektor i ämnet utses att ingå såsom ledamot i denna.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför:

Lärarkollegiet anser att laboratorernas och motsvarande lärares titelfråga bör
lösas, icke så som universitetsutredningen föreslagit med införande av den alls
icke adekvata benämningen »adjungerad professor» utan med professorstiteln.

Att universitetslektorerna beredes säte och stämma i fakulteterna betraktar
lärarkollegiet som en naturlig konsekvens av de principer, som universitetsutredningen
haft som grund för sina förslag.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå, till vars yttrande organisationskommittén
anslutit sig, anför:

Lärarkollegiet anser, att utredningens förslag angående fakultetens sammansättning
och funktion i stort sett är väl avvägda beträffande de medicinska fakulteterna.
Lärarkollegiet anser dock att även överläkare i självständigt ämne
vid universitetsklinik bör få rätt att ingå som fast ledamot av den medicinska
fakulteten efter förslag av fakulteten i varje enskilt fall.

Lärarkollegiet vid tandläkare g skolan i Malmö finner titeln adjungerad professor
för laborator mindre god och föreslår i stället, att laboratorerna benämnes
professorer. Samma ståndpunkt intar Svenska Tandläkaresällskapet.

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför:

Beträffande fakulteternas sammansättning har lärarkollegiet ingen annan erinran
än att lektorsrepresentationen — med hänsyn till önskvärd balans inom
fakulteten — bör bestämmas till en lektor för varje huvudämne.

Kanslern anför:

Enligt utredningens förslag skall samtliga ordinarie universitetslektorer vara
ledamöter i fakultet och sektion. I nära anslutning till vad som föreslagits i flera
av remissyttrandena vill jag föreslå att lektorsrepresentationen begränsas till en
universitetslektor per ämne, som är företrätt av professor eller laborator.

364

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 190i

Lärarkollegiet vid farmaceutislca institutet, vars yttrande institutets styrelse
åberopat såsom eget utlåtande, tillstyrker universitetsutredningens förslag beträffande
fakulteternas sammansättning. Lärarkollegiet ansluter sig vidare till
förslaget beträffande omreglering av institutets laboratorstjänster till tjänster i
Bo 1. Däremot anser kollegiet tjänstebenämningen adjungerad professor vara
inadekvat och föreslår i stället titeln professor.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna yttrar i huvudsak följande:

Överstyrelsen vill erinra, att om lärarkollegierna (fakulteterna) skulle omfatta
samtliga ordinarie lärare i enlighet med utredningens förslag, antalet ledamöter
redan för närvarande skulle uppgå till 111 vid tekniska högskolan i Stockholm
och 101 vid Chalmers tekniska högskola. Överstyrelsen delar den av utredningen
själv uttalade uppfattningen, att en realbehandling av ärendena med hela fakulteten
därmed givetvis blir en orimlighet, så mycket mera som särskilt antalet
universitetslektorer under de närmaste åren kan förväntas komma att växa avsevärt.
Vad universitetsutredningen föreslagit i fråga om fakultets (lärarkollegiums)
sammansättning i akademiska befordringsärenden kan överstyrelsen
emellertid tillstyrka med hänsyn till den inskränkning av antalet ledamöter, som
därvid för olika fall förutsatts. Däremot synes det överstyrelsen önskvärt att
fakultet (lärarkollegium) jämväl i övrigt begränsas och överstyrelsen vill därutöver
förorda, att antalet universitetslektorer i allt fall inskränkes till en inom
varje ämne.

Överstyrelsen tillstyrker, att i enlighet med utredningens förslag universitetslektor
blir ledamot av avdelningskollegium (sektion). Speciallärare, vilken är
institutionschef, bör enligt överstyrelsens åsikt — såsom för närvarande är fallet
— obligatoriskt vara ledamot av avdelningskollegium (sektion).

D. Fakultetsarbetets organisation

Svenska Teknologföreningen yttrar i huvudsak följande:

Grundprincipen för utredningen vid utformandet av den akademiska utbildningen
har varit att det uppställda utbildningsmålet skall nås på så kort tid som
möjligt. Svenska Teknologföreningen anser detta vara en viktig princip. Viktigt
är även att den genomsnittliga reella studietiden så nära som möjligt överensstämmer
med den nominella. Studiegången skall dock vara sådan att studerande
med studiesvårigheter har möjlighet att bedriva studierna i en långsammare takt.
I utbildningsorganisationen bör därför även ingå en effektiv studievägledning
och studieuppföljning, kombinerad med en kuratorsverksamhet liknande den som
för närvarande på försök bedrives vid tekniska högskolan i Stockholm.

Utredningen framlägger förslag till utbildningsnämnder, vilka skall fungera
som specialorgan i utbildningsfrågor. Föreningen tillstyrker utredningens förslag
till inrättande av dylika vid de tekniska högskolorna dels på sektionsnivå och
dels på fakultetsnivå.

Föreningen vill även tillstyrka utredningens förslag om att studentrepresentanter
skall få deltaga i sektionens överläggningar i ärenden som gäller utbildningen.
Enligt utredningen skulle ett dylikt förfarande redan finnas vid de tekniska högskolorna.
Personliga ställningstaganden av enskilda professorer har gjort att rekommendationerna
icke alltid föranlett de önskade åtgärderna. Detta gör det
nödvändigt att de studerandes närvarorätt blir stadgebunden samt att de klart
utsäges vilka frågor som är att betrakta som utbildningsfrågor.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196% 365

Tekniska samjundet i Göteborg tillstyrker förslaget om utbildningsnämndo.

SFS anför huvudsakligen följande:

Om tolkningen av undervisningsnämndernas kompetens liar delade meningar
rätt vid flera tillfällen. Dels liar ifrågasatts om nämnderna generellt skulle äga
rätt att befatta sig med vissa typer av ärenden, exempelvis frågor rörande examinationens
organisation, dels har oklarhet rått i enskilda ärenden, bl. a. sådana
som remitterats till fakulteterna för yttrande. Ett mycket belysande exempel
härpå är det föreliggande betänkandet, vilket vederbörande studentrepresentanter
i något fall förvägrats uppta till behandling i undervisningsnämnd.

SFS finner det därför synnerligen tillfredsställande, att utredningen sökt precisera
de ärendetyper, som nämnderna skall äga yttra sig över. Organisationen
förutsätter således liksom utredningen, att nämnderna skall äga behandla alla
utbildningens angelägenheter.

Utredningen understryker nödvändigheten av en uppföljning av studieresultat
och studietider. SFS ansluter sig till dess förslag att den utbildningsadministrativa
avdelningen skall svara för insamlandet av material som belyser dessa förhållanden.

SFS noterar tacksamt att utbildningsnämnder i överensstämmelse med av
organisationen tidigare framförda synpunkter skall inrättas vid samtliga fakulteter.
SFS tillstyrker också förslaget att vid de tekniska fakulteterna utbildningsnämnder
jämväl skall inrättas för var och en av fakulteternas sektioner.

Slutligen vill SFS understryka vad de sakkunniga anför om möjligheten för
nämnderna att arbeta på avdelningar, vilket tillgodoser behovet av en uppdelning
efter olika utbildningsmål. Man kan också ifragasätta, om inte upprättandet
av separata utbildningsnämnder inom en och samma fakultet eller sektion kan
komma att te sig som en befogad åtgärd.

SFS tillstyrker i huvudsak vad utredningen föreslår rörande utbildningsnämndernas
sammansättning. Vidare skall understrykas det betydelsefulla i att nämnderna
genom tillfälliga adjungeringar till sig kan knyta erforderlig sakkunskap
på såväl lärar- som studentsidan. I speciella fall kan också en adjungering av
särskilda intressenter vara att rekommendera redan på denna nivå, så t. ex. kan
en representant med erfarenhet av metodisk undervisning vid lärarhögskola deltaga
vid behandlingen av frågor som rör lärarutbildningen.

SACO anför i huvudsak följande:

SACO finner det värdefullt, att utbildningsnämnderna institutionaliseras och
inrättas vid alla lärosäten. Enligt utredningens uppfattning kommer nämnderna
mycket snart att vinna ställning som de i realiteten avgörande organen vid utbildningsfrågornas
behandling på fakultetsnivå. Denna bedömning förefaller SACO
realistisk och i konsekvens härmed bör nämnderna ges formell beslutanderätt i
sådana utbildningsfrågor, som skall avgöras på det lokala fakultetsplanet. Det
bör enligt SACO:s mening övervägas, om nämndernas kompetensområde bör utvidgas
till att gälla även tillsättningsärenden av icke ordinarie befattningshavare.
En förutsättning härför är att klara administrativa regler skapas för sådana tillsättningsfrågor.

Beträffande förslaget till utbildningsnämndernas sammansättning har SACO
ingen erinran bortsett från att, om nämnderna ges formell beslutanderätt, antalet
studentrepresentanter minskas från tre till två och en representant väljes av
fakultetens eller sektionens docenter, extra universitetslektorer, biträdande lärare
och forskarassistenter. Vid de odontologiska fakulteterna bör avdelningstandläkarna
vara representerade i utbildningsnämnderna.

366

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

TCO anför huvudsakligen följande:

TCO finner det angeläget att utbildningsnämnderna ges sammansättning, befogenheter
och funktioner, som svarar mot deras betydelse för utbildningens rätta
anordnande. Särskild vikt måste härvid läggas vid utarbetande av studieplaner,
så att utbildningen kan bli målinriktad på önskvärt sätt. I det fallet borde redan
på fakultetsnivå även allmänintresset, främst representerat av avnämar- och
arbetstagargrupper, garanteras visst inflytande. TCO vill därför föreslå, att utöver
den representation som utredningen tänkt sig skall företrädare för avnämare
och arbetstagare med anknytning till respektive utbildningsområden finnas med
i utbildningsnämnderna.

TCO ifrågasätter, om inte fakultets/sektionsnämnd obligatoriskt borde inrättas.
Denna borde i sa fall ges samma befogenheter och funktioner i fråga om
forskningen som utbildningsnämnderna förutsätts få i fråga om utbildningen.
Även i sådana nämnder kunde representanter för näringslivet, dvs. avnämare
och arbetstagare med anknytning till respektive områden, säkerligen vara av
värde.

För att de för respektive uppgifter lämpligaste personerna skall utses, förordar
TCO, att dekanus och prodekanus, liksom institutionernas prefekter och studieledare,
^ tillsätts av den lokala universitetsstyrelsen. Detta kan då ske efter förslag
från fakulteten/sektionen.

För att samverkan mellan fakulteterna/sektionerna skall kunna ske på lämpligaste
sätt förordar utredningen att det skall kunna inrättas ämnesgrupper, kompletterade
sektioner, sektionsgrupper och fakultetsgrupper. TCO finner frågan
om samverkan av antytt slag mycket väsentlig och tillstyrker de olika formerna
härför. Organisationen finner det också riktigt, att Kungl. Maj:t bestämmer
fördelningen av åligganden mellan de olika organen på fakultetsnivån.

Garantilånenämnden anför i huvudsak följande:

Mot bakgrund av sina erfarenheter vill nämnden kraftigt instämma i vad
utredningen anför rörande handläggningen av utbildningsärenden på fakultetsnivå.
Utbildningsnämnderna bör betraktas som fakulteternas specialorgan för
utbildningsfrågor snarare än som rena beredningsorgan, och avgörandet i de
flesta utbildningsärendena kommer i realiteten att fattas vid behandlingen i utbildningsnämnd.
Utredningen föreslår även, att fakulteterna skall ges möjlighet
att delegera beslutanderätten i utbildningsärenden till nämnderna. Garantilånenämnden
vill för sin del understryka, att sådan delegering bör vara det normala.

Studiesociala utredningen anför:

Studiesociala utredningen har observerat universitetsutredningens förslag att
utbildningsnämnderna skall fungera som kontaktorgan mellan universiteten och
statsstipendienämnderna eller dessas framtida motsvarighet. Studiesociala utredningen,
som finner detta förslag väl motiverat, avser för sin del att framlägga
förslag om förstärkta utredningsresurser för sistnämnda slag av organ. Härigenom
torde förutsättningar på ömse håll komma att finnas för ett aktivt samarbete
kring den akademiska utbildningens organisationsfrågor. Frågorna om
den akademiska utbildningens effektivitet och studietidens längd är nämligen
— som universitetsutredningen också understryker — ingalunda uteslutande en
intern universitetsangelägenhet utan en angelägenhet för hela samhället och
fordrar ett samarbete mellan ett stort antal intressenter, däribland de myndigheter
som närmast har att svara för samhällets ekonomiska stöd till studenterna.

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1964 067

Gymnasieutredningen anför:

Enligt universitetsutrcdningcns förslag åvilar på det lokala planet kontrollen
av studieresultaten liksom uppgiften att »vidtaga eller föreslå erforderliga förändringar
i utbildningens innehåll och organisation» fakulteterna/sektionerna.
Om dessa församlingar, som oftast kommer att omfatta 10—20 personer verkligen
blir så arbetsdugliga som man måste kräva synes tveksamt. Utredningen
synes också förutsätta att de i betydande utsträckning skall arbeta genom olika
nämnder. Då det gäller utbildningsfrågor är det den s. k. utbildningsnämnden
som är av intresse. Genom dess sammansättning med inslag från alla lärarkategorier
och en stark studentrepresentation har universitetsutrednmgen såvitt
gymnasieutredningen kan finna avsevärt ökat förutsättningarna för att nämnden
tillfredsställande skall kunna fullgöra sina uppgifter. Ett frågetecken vill
gymnasieutredningen dock sätta för förslaget om ordförandepostens besättande.
Sammankopplingen med tjänsteställningen, vilket innebär att endast professorei
kan ifrågakomma som ordförande, är otidsenlig och otillfredsställande även i sa
måtto som sannolikt majoriteten av nämndens ärenden kommer att gälla elc mentarutbildningen.

. . , ,

Vissa utbildningsnämnder kommer att få viktiga uppgifter i samband nied
lärarutbildningen. Det är synnerligen angeläget att behandlingen av dessa frågor
sker i nära samarbete med dom som — enligt gymnasieutredningens mening
bör ha det närmaste ansvaret för lärarutbildningen,, nämligen lärarhögskolorna.
Av allt att döma kommer att i anslutning till varje universitets/högskoleort i
framtiden finnas en lärarhögskola. Gymnasieutredningen vill föreslå att da utbildningsnämnd
behandlar ärende som på något sätt berör lärarutbildning ska
med nämnden adjungeras representant för den näraliggande lärarhögskolan.
Representanten bör vara lärarhögskolans rektor eller den han i sitt ställe sätter.

Teologiska fakulteten i Uppsala anför:

Utredningen föreslår att utbildningsnämnder skall ersätta de nuvarande undervisningsnämnderna.
Man observerar i detta sammanhang att utredningen i
sådan utsträckning ersätter ordet »undervisning» med »utbildning» att det bär
osäkert om utredningen över huvud taget anser att det vid ett universitet i fortsättningen
skall få förekomma någon undervisning, som icke omedelbart syltar
till en bestämd typ av utbildning. Påfallande är att de organ, som enligt utredningens
mening skulle bli de »i realiteten avgörande organen vid utbildningsfrågornas
behandling på fakultetsnivå» och »de verkliga barama av fakulteternas
ansvar för utbildningens innehåll och organisation» till 50% skulle besta av
personer, som icke är akademiska lärare, varvid 5 av 8, dvs. majoriteten av
ledamöterna av utbildningsnämnden, icke tillhör fakultet eller sektion. Fakulteten
anser att utbildningsnämnden antingen skall fungera som rådgivande organ,
i vilket fall fakulteten med viss tvekan kan godtaga den föreslagna sammansättningen
eller också att utbildningsnämnden såsom fakultetens särskilda organ i
hithörande frågor erhåller beslutanderätt, i vilket fall de högre akademiska
lärarna, enkannerligen fakultetsledamöterna måste erhålla en betydligt fylligare
representation, svarande mot deras faktiska ansvar såsom ämbetsmän.

Juridiska fakulteten i Uppsala anför:

I avsnittet om fakulteternas och sektionernas organisation uttalar utredningen,
att den räknar med att utbildningsnämnderna bli de verkliga bärarna av fakulteternas
ansvar för utbildningens innehåll och organisation och markerar uttalandets
betydelse genom att infoga att detta »bör klart sägas ifrån». Detta synes

368

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196£

dock vara svårt att förena med vad som säges i den föreslagna stadgan, och för
den juridiska fakulteten framstår det som ofrånkomligt, att fakulteten såsom
sådan måste vara den verkliga bäraren av nämnda ansvar. Fakulteten kan icke
undandraga sig det reella ansvaret i detta hänseende, hur viktig och värdefull
än fakultetens utbildningsnämnd kommer att vara.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför:

Fakultetsnämnden bör för medicinska fakultetens vidkommande föreskrivas
ha följande sammansättning: dekanus, prodekanus, en ordinarie lärare, två ordinarie
lärare (dock ej professor), eventuellt flera ledamöter.

Fakulteten instämmer med utredningen i att utbildningsnämnden, motsvarande
den nuvarande undervisningsnämnden, har en viktig funktion inom fakulteten.
Fakulteten föreslår att en studierektor skall väljas bland fakultetens
ordinarie lärare för en tid av tre år åt gången, samt att denne studierektor
automatiskt skall ingå i utbildningsnämnden.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anför i huvudsak följande:

Beträffande de föreslagna utbildningsnämnderna delar sektionen utredningens
uppfattning, att det är ändamålsenligt att en sådan nämnd, liksom nu är fallet,
finnes för var och en av fakultetens sektioner.

Liksom utredningen är sektionen av den meningen, att det formella ansvaret
för utbildningens innehåll och organisation på universitetsplanet alltfort bör
ligga hos fakulteter och sektioner.

Om dessa utbildningsnämnder icke längre skall fungera som rena beredningsorgan
eller organ för överläggningar mellan lärare och studenter, utan bli »de
verkliga bärarna av fakultetens ansvar för utbildningens innehåll och organisation»,
kan sektionen emellertid icke acceptera utredningens förslag beträffande
nämndernas sammansättning. En sektion eller fakultet kan knappast förväntas
bära det formella ansvaret i frågor, som i realiteten skall avgöras inom ett organ,
där en så betydande del består av personer som icke är fakultets- eller sektionsledamöter.

Sektionen finner sålunda, att denna del av förslaget bör modifieras därhän,
antingen att utbildningsnämnderna fortsätter att fungera som rena beredningsorgan,
i vilket fall utredningens förslag till sammansättning skulle kunna godtagas,
eller att dessa nämnder blir fakulteternas och sektionernas specialorgan
för utbildningsfrågor, där dessa frågor i realiteten avgöres. Detta senare alternativ
förutsätter enligt sektionens mening med nödvändighet, att de högre akademiska
lärarna och speciellt fakulteternas och sektionernas ledamöter där får
en dominerande ställning. Sektionen finner det också vara av vikt, att i görligaste
mån alla lärarkategorier, alltså även e. o. docenter, är representerade i nämnden.

Sektionen finner det mycket tacknämligt, att utredningen i detalj belyst
samarbetsfrågorna på fakultetsnivå och givit förslag till stadgemässiga former
för deras lösande.

Behov finns givetvis av att upprätta beredningsorgan inom fakultet och sektion
närmast motsvarande de nuvarande petitakommittéema. Sektionen är
emellertid mer tveksam om nödvändigheten av att stadgemässigt föreskriva
dessa sistnämnda organs sammansättning.

_ Sektionen delar utredningens uppfattning att den nuvarande dekanusinstitutionen
kan kvarstå i väsentligen oförändrad form och vill understryka, att det
är viktigt att utredningen vinner fullt beaktande för sitt förslag, att dekanus
skall medges en mot arbetet såsom dekanus svarande partiell tjänstebefrielse.

369

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala anför:

Vad beträffar utbildningsnämnderna anser sektionen det omotiverat att icke
behålla nuvarande benämning undervisning snämnder. Likaledes finner sektionen
utredningens förslag att öka antalet ledamöter i utbildningsnämnden från 7 till 8
med en representant för assistenter m. fl. omotiverat med hänsyn till att enligt
hittills gjorda erfarenheter i undervisningsnämnderna studentrepresentanterna
ofta tagits bland assistentgruppen. Mera berättigat vore att utöka antalet lärarrepresentanter.
För övrigt synes det sektionen rimligt, att lärarledamöternas
antal är större än studentrepresentanternas, särskilt som det är fakulteterna
(sektionerna), som bära det yttersta ansvaret för de beslut som fattas inom
undervisningsnämnderna. Även om dessa äro att betrakta som beredningsorgan,
kommer deras handläggning av utbildningsfrågor i realiteten att bli avgörande
för ärendenas utgång.

Utredningens förslag om fakultets- och sektionsnämnder tillstyrkes, likaså
förslaget att bereda möjlighet för dekanerna att erhålla en mot arbetet som
dekanus svarande partiell tjänstebefrielse.

Större konsistoriet i Uppsala anför:

Konsistoriet, som beträffande utbildningsnämnderna hänvisar till den i ett
flertal yttranden framförda kritiken mot utbildningsnämndernas sammansättning
och uppgifter, anser det för sin del oundgängligt att fakulteterna även i
fortsättningen skola ha ansvaret för undervisningens omfattning och innehåll och
att utbildningsnämnden sålunda som hittills fungerar enbart som fakultetens
respektive sektionens rådgivande och beredande organ i undervisnings- och utbildningsfrågor.

Juridiska fakulteten i Lund anför:

För vinnande av en viss lättnad i de akademiska lärarnas administrativa
arbetsbörda bör enligt fakultetens mening möjlighet införas att delegera beslutanderätten
i rutinärenden till fakultetens sekreterare.

Som utredningen anfört kommer dekanatet att medföra ett högst betydande
ansvar och omfattande arbetsuppgifter. Dekanus måste därför enligt fakultetens
mening beredas en avsevärd nedsättning av undervisningsskyldigheten.

Större konsistoriet i Lund anför:

Universitetsutredningen understryker, att den betydelse utredningen tillmätt
fakultetsorganen, framför allt beträffande planeringsarbetet för läroanstalternas
fortsatta utbyggnad, innebär ett högst betydande ansvar och en omfattande
arbetsuppgift för dekanerna. Dessa måste ovillkorligen avlastas från samordnings-
och sekretariatsgöromål genom till deras förfogande stående fakultetssekreterare,
och bör dessutom tillförsäkras en avsevärd nedsättning i sin undervisnings-
och examinationsskyldighet för att kunna hålla nödig kontakt med sin
forskningsverksamhet.

Humanistisk fakulteten i Göteborg anför:

Fakulteten får med skärpa framhålla att utbildningsnämnderna — liksom hittillsvarande
undervisningsnämnder — bör ha karaktären av beredningsorgan
och att det direkta ansvaret för utbildningsärendena liksom nu i sista hand
måste ligga hos fakulteten. Då även med denna inskränkning i verksamheten

370

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

utbildningsnämnderna kommer att få flera uppgifter än undervisningsnämnderna
är det angeläget att sakkunskapen blir väl företrädd och att vikten av kontinuitet
beaktas. Fakulteten föreslår därför att lärarnas representation utökas med
ännu en ledamot, så att både universitetslektorer och docenter samtidigt kan
vara företrädda i utbildningsnämnden. Fakulteten anser det vidare önskvärt att
en av representanterna för de studerande är licentiand eller doktorand.

Fakulteten finner att utbildningsnämndernas tänkta uppgift att »ägna uppmärksamhet
åt studieförhållandena» kan ge upphov till tolkningssvårigheter och
diskussioner om nämndernas kompetensområde. Fakulteten finner att denna
allmänt hållna formulering borde preciseras eller helt slopas.

Fakulteter och sektioner skall såsom beredningsorgan kunna tillsätta fakultets-
respektive sektionsnämnder. Humanistiska fakulteten finner denna möjlighet
vara värdefull för organ med stort antal ledamöter men vill ifrågasätta om
dessa nämnders ställning och sammansättning behöver regleras stadgemässigt.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Göteborg ansluter sig till humanistiska
fakultetens yttrande beträffande fakultets/sektionsnämnder samt anför
vidare väsentligen följande:

Undervisningsnämnderna skall enligt utredningens förslag avlösas av utbildningsnämnder
med något vidgade funktioner i jämförelse med deras nuvarande
motsvarighet. Fakulteten har ingen erinran mot att nämndernas uppgifter utökas
på det sätt som angivits men finner, att den stadgemässiga formuleringen
av deras uppgifter brister i precision i jämförelse med föreskrifterna i 43 § av
universitetsstatuterna. Särskilt nämndens tänkta uppgift att »ägna uppmärksamhet
åt studieförhållandena» kan ge upphov till tolkningssvårigheter om
nämndernas kompetensområde. Fakulteten finner att denna allmänt hållna
formulering borde preciseras. Alternativt skulle den kunna slopas utan att utbildningsnämndens
befogenheter därför i realiteten bleve mindre än vad utredningen
avsett.

Fakulteten tillstyrker den av utredningen föreslagna sammansättningen av
nämnderna, även om fakulteten hyser tvekan beträffande det befogade i att
amanuens- och assistentkategorin skall representeras i nämnderna.

Större konsistoriet i Göteborg anför:

De omorganiserade undervisningsnämndernas, de s. k. utbildningsnämndernas,
vidgade funktioner och ökade ansvar har mött stark kritik inom den humanistiska
fakulteten. Konsistoriet instämmer helt i dessa kritiska synpunkter. Det
förefaller konsistoriet uppenbart, att dessa organ med deras starka studentinslag
endast kan ha rent beredande uppgifter. Även med den av den humanistiska
fakulteten föreslagna förstärkningen av lärarrepresentationen och differentieringen
av studentrepresentationen, vilka förslag konsistoriet förordar, bör utbildnigsnämndema
liksom hittills begränsa sin verksamhet till handläggning av nya
studieplaner och därmed sammanhängande frågor.

Juridiska fakulteten i Stockholm anför:

Med tanke på de ökade och viktigare uppgifter som amanuens- och assistentpersonalen
torde komma att få enligt utredningens förslag finner juridiska fakulteten
det riktigt att denna kategori också blir vederbörligen representerad i de
s. k. utbildningsnämnderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196^ 371

Humanistiska fakulteten i Stockholm anför i huvudsak följande:

Utredningen har strävat efter att förstärka de nuvarande undervisningsnämndernas
ställning (i betänkandet föreslås namnet utbildningsnämnder, vilket dock
förefaller vara eu onödig och omotiverad namnändring; fakulteten föreslår därför,
att benämningen undervisningsnämnd bibehålies). I dagens situation, då
universitetens och högskolornas utbildande funktioner befinner sig under stark
utvidgning och omvandling, synes det vara av största vikt, att fakulteterna får
kvalificerade beredningsorgan för utbildningsfrågor. Fakulteten vill understryka
att dessa nämnder skall vara beredningsorgan och att fakulteten skall bära det
fulla ansvaret för utbildningens innehåll och organisation. I vissa ärenden kan
fakulteten givetvis delegera beslutanderätten till undervisningsnämnd. Även i
övrigt måste organisatoriska åtgärder vidtagas för att kanalisera den pappersflod,
som för närvarande hotar att dränka undervisningsnämnderna i formalia
och för att undervisningsnämndernas arbete skall kunna inriktas på sakfrågor
av stor betydelse, såsom en innehållslig granskning av studieplaner och initiativ
till nya utbildningslinjer och till pedagogiska reformer.

Undervisningsnämnden måste med hänsyn till sina uppgifter ha en majoritet
av lärarrepresentanter. Fakulteten vill därför föreslå en utökning av antalet
lärarrepresentanter från betänkandets fyra till fem och anser, att en av dessa
skall vara universitetslektor.

Beträffande utredningens synpunkter på undervisningsnämndernas uppgifter,
bl. a. i samband med registreringen, vill fakulteten kräva en inskränkning och
precisering så, att det åläggs undervisningsnämndernas sekreterare att från
institutionerna kontinuerligt insamla och sammanställa sådant registreringsmaterial,
som regelbundet insamlas på institutionerna och som är nödvändigt för
att undervisningsnämnderna skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Stockholm anför:

För att göra fakultetens arbete effektivare föreslås inrättandet av ett icke
närmare definierat antal stående kommittéer.

Till dessa kommittéer som fakulteten sålunda själv skulle kunna tillsätta, upplösa
och komplettera alltefter behov och omständigheter, skulle fakulteten ha
rätt att delegera beslutsrätt å fakultetens vägnar.

Ett konsekvent tillämpande av detta system med delegerande av beslutsrätten
till för ändamålet lämpligt sammansatta kommittéer skulle enligt fakultetens
mening i hög grad underlätta det administrativa arbetet utan att därför några
komplicerade nya organisationsformer skulle behöva inrättas.

Utredningen föreslår att benämningen undervisningsnämnd ersätts med utbildningsnämnd.
Fakulteten finner denna namnändring helt omotiverad då undervisning
i samband med eller syftande till vetenskaplig forskning alltjämt
kommer att utgöra en av universitetens viktigaste uppgifter, som måste behandlas
parallellt med frågor rörande utbildningen. Följaktligen är det vidare begreppet
undervisningsnämnd en mera adekvat benämning. Fakulteten vill föreslå
att utöver universitetsutredningens förslag lärarrepresentationen förstärkes
med en ledamot, vilken lämpligen bör tillhöra docentkåren.

Större konsistoriet i Stockholm anför:

Beträffande de föreslagna utbildningsnämnderna biträder konsistoriet de båda
filosofiska fakulteternas förslag att det nuvarande namnet undervisningsnämnd
såsom mera adekvat skall bibehållas. Konsistoriet instämmer även i förslaget om
en förstärkning av lärarrepresentationen såsom en logisk följd av den förstärk -

372

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

ning av undervisningsnämndens ställning som förslaget innebär. Konsistoriet
vill dock understryka den framlagda synpunkten att ansvaret för utbildningens
innehall och organisation skall vila på fakulteten och icke på undervisningsnämnden;
i 52 § författningsförslaget bör orden »särskilda organ» utbytas mot »beredningsorgan».
Detta synes desto mera angeläget som undervisningsnämndernas
sammansättning icke garanterar att institutionernas synpunkter på undervisningsfrågor
i tillräcklig grad beaktas.

Lärarkollegiet vid Icarolinska institutet anför:

Lärarkollegiet vill instämma med utredningen i dess förslag rörande utbildningsnämndernas
uppgifter. Däremot anser lärarkollegiet att dessa nämnder för
att kunna bli effektiva expertorgan för undervisningsfrågor borde göras mera
månghövdade och exempelvis innefatta en från tre till sju ledamöter ökad lärarrepresentation.

Lärarkollegiet vid medicinskt högskolan i Umeå, till vars yttrande organisationskommittén
anslutit sig, anför i huvudsak följande:

I medicinska fakulteterna finnes endast få universitetslektorer. Lärarkollegiet
vill därför föreslå, att fakultetsnämnden skall utgöras av dekanus, prodekanus,
en professor samt två övriga ordinarie lärare, varav minst en icke professor.

Dekanus bör vara självskriven ledamot av utbildningsnämnd, även om han
icke är ordförande i nämnden. Ordförande, studierektor, bör väljas av fakulteten
bland dess ordinarie lärare. Är dekanus ordförande bör 3, i annat fall 2, av utbildningsnämndens
övriga sju ledamöter väljas av fakulteten/sektionen bland
dess lärare. Av fakultetens fyra ledamöter i utbildningsnämnden bör enligt lärarkollegiets
uppfattning högst tre vara professorer.

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför huvudsakligen följande:

Utbildningsnämndens sammansättning förefaller icke vara godtagbar. Om
nämnden skall vara bärare av fakulteternas ansvar i undervisningsfrågor, måste
lärarrepresentationen stärkas betydligt i förhållande till representationen av
studenter. Så länge det slutliga ansvaret ligger hos fakulteten — och en sådan
ordning förefaller vara den enda rimliga — måste också det slutliga avgörandet
ligga hos fakulteten respektive dess representanter.

Kanslern anför:

De nuvarande undervisningsnämndema har sju ledamöter, varav fyra lärare
och tre studentrepresentanter. Utredningen har föreslagit att antalet ledamöter i
utbildningsnämnden, vilket skulle bli undervisningsnämndens nya namn, ökas till
åtta. Den åttonde ledamoten skulle väljas av fakultetens (sektionens) assistentamanuensgrupp.
Detta förslag tillstyrker jag. Däremot vill jag ifrågasätta om
inte också antalet lärarrepresentanter bör ökas med en. Universitetsutredningen
har tänkt sig att fakulteterna (sektionerna) i icke ringa utsträckning skall delegera^
sin beslutanderätt i utbildningsfrågor till utbildningsnämnden. Häremot har
i många yttranden hävdats att utbildningsnämnden med sitt starka studentinslag
endast bör ha rådgivande och förslagsställande funktioner. För min del vill
jag erinra om att enligt utredningens förslag till universitetsstadga för delegationsbeslut
fordras att tva tredjedelar av fakultetens eller sektionens ledamöter
är ense därom. Vidare sägs att vid beslutet må fästas särskilda villkor för beslutanderättens
utövande. Med hänsyn härtill och till den ökning av lärarrepresentationen,
som jag förordat, anser jag det inte möta några större betänk -

37a

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

ligheter att utbildningsnämnden vid sidan av sina rådgivande och förslagsställande
huvuduppgifter även, i den omfattning fakulteten eller sektionen bestämmer,
utövar beslutanderätt i utbildningsfrågor.

Lärarkollegiet vid farmaceutiskca institutet, vars yttrande institutets styrelse
åberopat såsom eget utlåtande, anför:

Lärarkollegiet ansluter sig till utredningens förslag beträffande utbildningsnämnder.
Benämningen »undervisningsnämnd» bör dock kunna bibehållas.

Avdelning skollegiet för teknisk fysik vid tekniska högskolan i Stockholm anför: Eftersom

avdelning F redan är så stor att en realbehandling av undervisningsoch
utbildningsfrågor utan tidigare förberedande arbete i en beredande kommitté
synes svår, anser avdelningskollegiet att eu utbildningsnämnd på sektionsnivå ar
motiverad. Det synes också lämpligt att studentrepresentanter på ett sa tidigt
stadium som möjligt av ett ärendes behandling får tillfälle att yttra sig.

Avdelningskollegiet finner det ändamålsenligt att den kommande sektionen x
har möjlighet att särskilt för detta petitaarbete tillsätta en sektionsnämnd.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför.

Tanken med inrättandet av utbildningsnämnder finner lärarkollegiet i och för
sig riktig men vill framhålla att vid en teknisk högskola undervisningen i varje
ämne — till skillnad från vid universiteten — är snävt bunden av för varje ar
fastställt program samt läro- och timplaner och att undervisningen i^huvudsak
rättas härefter. Vid KTH har sedan många år den sedvänjan vant utbildad att
varje avdelningskollegium vid handläggning av studiefragor tillkallar representanter
för berörda studerande. Fördelen härmed är att samtliga lärare inom avdelningskollegiet
(den blivande sektionen) får tillfälle och skyldighet att med
sina kolleger och med de studerande diskutera och besluta rörande utbildningsfrågor.
Med den begränsning som universitetsutredningens förslag innebar skulle
endast 4 av lärarna ha att handlägga samtliga lärares ämnen. Detta skulle innebära
en försämring varför lärarkollegiet rekommenderar att den nu befintliga

anordningen bibehålies men stadgebindes.

Förslaget att ämnesgrupp skall kunna bildas oavsett om de berörda lararna
tillhör samma universitet eller icke och med uppgift att handlägga till deras
vetenskaper anknytande ärenden finner lärarkollegiet vara en anordning som
även stadgeenligt bör införas för de tekniska högskolorna.

Lärarkollegiet vid Chalmers teknislca högskola anför:

Beträffande mandattiden för dekanerna avstyrker lärarkollegiet utredningens
förslag, att tiden skall sättas till tre år. Erfarenheterna utvisar att nuvarande
fyra år är en väl avpassad mandattid.

Bland uppgifterna för utbildningsnämnden — i vars arbete kanslibyråns utbildningsavdelning
förutsättes aktivt deltaga — torde upprättandet av läro- och
timplaner komma att ingå. Lärarkollegiet förutsätter, att vid behandlingen av
dessa och liknande ärenden samtliga i sektionen ingående läroämnen blir representerade
i nämnden. Eftersom åtskilliga av högskolans läroämnen skär igenom
två eller flera sektioner, bör i förekommande fall samråd ske mellan utbildningsnämnderna.
, , „ ,

Förslaget att lärare inom närbesläktade vetenskaper skall kunna bilda ämnesgrupp,
oavsett om de tillhör samma lärosäte eller ej, tillstyrkes.

374

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196
överstyrelsen för de tekniska högskolorna yttrar:

Överstyrelsen har för egen del funnit sig vilja tillstyrka, att jämväl vid de
tekniska högskolorna inrättas organ motsvarande de nuvarande undervisningsnämndema
vid universiteten och vissa fackhögskolor och med i huvudsak samma
uppgifter. Enligt överstyrelsens åsikt bör nämnderna sålunda bibehålla kalare11
av beredningsorgan för fakultetsorganen. Att de ifrågavarande nämnderna
också — såsom utredningen avsett — genom fakultetsorganens överlåtande
pa dem av sitt ansvar för utbildningens innehåll och organisation skulle
bil de verkliga bärarna därav, finner överstyrelsen däremot icke helt tillfredsställande.
Nämnderna bör självfallet icke inskränka sig till att bli passiva
diskussionsorgan, utan de bör aktivt ägna sig åt sina uppgifter och följa upp
dessa. Det beslutande ansvaret bör emellertid enligt överstyrelsens mening alltjamt
ligga hos fakultetsorganen; utredningens förslag i detta hänseende bör alltså
i viss man jämkas i enlighet med vad överstyrelsen nu angivit. Med anledning
av vad som från lärarkollegiernas sida anförts rörande angelägenheten av att
även andra lärare än de, som tillhöra vederbörande nämnd, skola kunna deltaga i
handläggningen av förekommande ärenden vill överstyrelsen — som uppmärksammat
att enligt utredningens förslag ytterligare lärarrepresentanter skola
kunna adjungeras — betona att så bör ske i önskvärd omfattning. Slutligen vill
överstyrelsen fororda att den nuvarande benämningen »undervisningsnämnd»
bibehalles sasom mera lämplig.

Beträffande förslaget om kompletterade sektioner anför överstyrelsen följande:

Detta förslag, som närmast avser de tekniska högskolorna, där en sektion eljest
— ofta utan företrädare för lärare i grundläggande ämnen — ej skulle få en fullt
lämplig sammansättning för handläggning av alla vetenskapliga bedömningsarenden,
kan överstyrelsen i princip tillstyrka. Det torde emellertid — såsom
ock forutsatts — få framdeles närmare övervägas i vad mån denna utväg bör
anlitas.

I fråga så om de föreslagna sektions- och ämnesgrupperna anför överstyrelsen:

Närmast för planeringsarbetet för institutioner för grundläggande matematisknaturvetenskapliga
ämnen i Göteborg och Lund har utredningen föreslagit bildandet
av för vederbörande universitet och tekniska högskola gemensamma
sektionsgrupper.

För egen del kan överstyrelsen tillstyrka, att möjlighet härför öppnas, därvid
överstyrelsen förutsätter att frågan framdeles får närmare prövas i den ordning
iorslaget förutsätter. 6

Utredningens förslag om ämnesgrupper, som överstyrelsen i likhet med lärarkollegiet
vid tekniska högskolan i Stockholm finner kunna vara av särskilt värde
for samarbetet mellan skilda lärosäten, vill överstyrelsen tillstyrka.

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 19G4

375

3. Departementschefen

Universitetsutredningen föreslår, att den nuvarande fakultetsorganisationen i
sina huvuddrag oförändrad överföres till den nya organisationen. Dock föreslås
vissa betydelsefulla modifikationer, främst i avseende på fakultetsindeln ingen
och fakulteternas sammansättning samt beträffande de särskilda nämnderna för
ärenden rörande utbildningens innehåll och organisation.

Fakultetsorganisationens uppgifter skall enligt förslaget liksom hittills vaia i
huvudsak följande tre, nämligen (1) att handlägga vissa vetenskapliga bedömningsärenden,
(2) att ansvara för den akademiska utbildningen, samt (3) att
ansvara för planeringsarbetet för utbyggnaden av forskningens och utbildningens
resurser.

Redan i det föregående har jag uttalat min anslutning till universitetsutredningens
förslag i fråga om det lokala planeringsarbetets organisation, vilket bl. a.
innebär, att fakulteter/sektioner i framtiden skall direkt till vederbörande fakultetsberedning
inge sina förslag till anslagsäskanden. Även i fråga om de vetenskapliga
bedömningsärendena har jag i det föregående nämnt, att enligt min
mening ett i vissa hänseenden större ansvar bör åläggas fakulteter/sektioner än
fallet är i den nuvarande organisationen.

I fråga om organisationen av de skilda slagen av akademisk utbildning förutsätter
jag, att vissa ramar i fråga om t. ex. utbildningens målsättning och studietidens
längd för skilda slag av examina liksom hittills skall anges av Kungl.
Maj:t i särskilda examensstadgor. Ansvaret för att en för förverkligande av
examensstadgornas intentioner ändamålsenlig utbildning ges de studerande bör
däremot alltjämt åvila fakulteter/sektioner. Dessa bör sålunda vara skyldiga
tillse, att studieplaner och motsvarande föreskrifter finns utarbetade och
fortlöpande överses, att examinationen upprätthalles och att en ändamålsenlig
undervisning ställes till de studerandes förfogande. Fakulteter/sektioner bör med
uppmärksamhet följa de studerandes studier och studieresultat och med ledning
av vunna erfarenheter vidtaga eller föreslå erforderliga förändringar i utbildningens
innehåll och organisation.

Uppgiften att granska och fastställa fakulteters/sektioners förslag till studieplaner
bör liksom hittills åvila central myndighet, i den nya organisationen sålunda
universitetskanslersämbetet. Organisationsplaner för undervisningen i de
filosofiska fakulteternas ämnen bör liksom hittills fastställas av Kungl. Maj:t.

Den här angivna ansvarsfördelningen i avseende på utbildningsorganisationen
innebär icke någon förändring i jämförelse med nu gällande ordning. Jag vill
emellertid samtidigt framhålla angelägenheten av att man inom ramen för en
sålunda i formellt hänseende oförändrad ansvarsfördelning tar ett avsevärt
fastare grepp om utbildningsorganisationen än som hittills skett. För att möjliggöra
detta har jag i det föregående bl. a. föreslagit upprättande av särskilda
utbildningsadministrativa enheter dels inom universitetskanslersämbetet, dels

376

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196J

inom de enskilda läroanstalternas förvaltningar. Härigenom tillföres universitets/
högskoleorganisationen avsevärt förstärkta resurser för utredningar och initiativ
beträffande utbildningens innehåll och organisation, dess metodik och hjälpmedel
samt dess resultat (driftkontroll). Jag har i det föregående också framhållit, att
den lokala universitets/högskoleledningen (konsistorium och rektorsämbete) bör
vara skyldig att uppmärksamt följa utbildningsverksamheten vid läroanstalten
och, där så befinnes påkallat, hos fakultet/sektion påfordra förslag till erforderliga
ändringar i kursfordringar och utbildningsorganisation.

Jag vill i detta sammanhang särskilt framhålla, att fakultetemas/sektionernas
ansvar för utbildningsorganisationen bl. a. innebär ett ansvar för en ändamålsenlig
samordning av saväl ämnesstoff som undervisning inom ramen för varje
enskild utbildning. Av detta fakulteternas/sektionernas ansvar följer rätt för dem
att — självfallet inom ramen för av högre myndighet meddelade föreskrifter —
fatta för den enskilda institutionen eller den enskilde läraren bindande beslut i
frågor som rör utbildningens innehåll och organisation.

Universitetsutredningen föreslår, att benämningen fakultet införes även vid de
fackhögskolor, som underställes det nya universitetskanslersämbetet. Utredningen
föreslår vidare en utsträckning även till andra fakulteter av den sektionsindelning,
som nu tillämpas vid de humanistiska fakulteterna och som innebär,
att en fakultet för handhavandet av vissa på fakulteten eljest ankommande uppgifter
uppdelas på två eller flera sektioner.

Dessa universitetsutredningens förslag har tillstyrkts eller i vart fall accepterats
av det övervägande antalet remissinstanser. Även jag ger dessa förslag min
anslutning.

I enlighet med utredningens förslag bör fördelningen mellan sektionsindelad
fakultet och dess sektioner av de på fakultetsorganen ankommande arbetsuppgifterna
beslutas efter förslag av vederbörande fakultet av Kungl. Maj:t eller
den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer. Därvid bör, också i enlighet med
utredningens förslag, uppgiften att utarbeta och till vederbörande fakultetsberedning
inge förslag till anslagsäskanden ankomma på sektionerna.

I fråga om jakultets- och sektionsindelningen vill jag anföra följande.

Redan i det föregående har jag uttalat, att universitetet i Lund bör omfatta
jämväl en odontologisk fakultet, att universitetet i Umeå och det ombildade
karolinska institutet vartdera bör omfatta en medicinsk och en odontologisk
fakultet och att farmaceutiska institutets lärarkollegium bör ombildas till en
famaceutisk fakultet. Vad beträffar den under uppbyggnad varande forskningsoch
utbildningsorganisationen i Umeå för ämnen tillhörande de filosofiska fakulteterna
anser jag i likhet med Umeåkommittén, att denna organisation tills vidare
bör ges formen av en filosofisk fakultet. Universitetet i Umeå kommer sålunda
att till en början omfatta tre fakulteter, nämligen en medicinsk, en odontologisk
och en filosofisk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964 377

Vad beträffar de tekniska högskolorna anser jag i likhet med universitetsutredningen,
att dessa högskolors lärarkollegier bör ombildas till tekniska fakulteter,
vilka i sin tur indelas i sektioner, motsvarande de nuvarande avdelningarna.

Universitetsutredningens förslag om upprättande av samhälls- och företagsvetenskapliga
fakulteter vid universiteten i Uppsala, Lund och Stockholm och en
samhällsvetenskaplig fakultet vid universitetet i Göteborg har väckt en livlig
diskussion i remissyttrandena. Denna diskussion har gällt dels frågan om bevarande
av den ekonomiska fakulteten i Lund, dels frågan om det lämpliga i att
bryta ut de samhällsvetenskapliga ämnena ur de humanistiska fakulteterna.

För egen del anser jag, att universitetsutredningen givit fullgoda skäl för
sitt förslag om en självständig fakultetsbildning för samtliga de samhällsvetenskapliga
ämnena, inklusive ämnena psykologi och pedagogik. Dessa ämnen har
otvivelaktigt under senare tid både forskningsmässigt och i andra hänseenden
allt mera kommit att bilda en från övriga humanistiska ämnen avgränsad grupp.
Enligt min mening är en fakultetsbildning för dem därför nu fullt motiverad. Jag
hyser förståelse för de synpunkter, som framförts särskilt av historisk-filosofiska
sektionen i Uppsala, och som främst gäller svårigheten att dra en gräns mellan
å ena sidan vissa samhällsvetenskapliga ämnen och å den andra de historiska
ämnena. Jag anser emellertid, att de med en dylik gränsdragning förknippade
olägenheterna kan neutraliseras genom att, på sätt universitetsutredningen förordat,
de ordinarie lärarna i gränsämnena eller vissa av dem göres till ledamöter
av båda fakulteterna.

Flera av de samhällsvetenskapliga ämnena ingår som betydelsefulla beståndsdelar
i såväl den samhällsvetenskapliga utbildningen som civilekonomutbildningen.
Med hänsyn härtill anser jag i likhet med universitetsutredningen övervägande
skäl tala för att en enda fakultet ges ansvaret för båda utbildningarna.
Det samarbete med näringslivet, som även jag anser vara av stort värde för civilekonomutbildningcn,
bör enligt min mening kunna säkerställas genom de särskilda,
lokalt anknutna utbildningsråd för denna utbildning, som jag i det föregående
förordat. Jag anser sålunda, att den i anslutning till 1960 års riksdagsbeslut
provisoriskt organiserade ekonomiska fakulteten vid universitetet i Lund
bör ersättas av en fakultet omfattande samtliga de samhällsvetenskapliga ämnena.

I fråga om de nya fakulteternas benämning anser jag, att den i vissa remissyttranden
föreslagna benämningen samhällsvetenskaplig fakultet är att föredraga
framför den av utredningen förordade benämningen samhälls- och företagsvetenskaplig.

Under hänvisning till det här anförda föreslår jag, att en samhällsvetenskaplig
jakultet upprättas vid vart och ett av universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg
och Stockholm. I fråga om de nya fakulteternas ämnesomfattning anser jag, att
universitetsutredningens förslag i huvudsak bör förverkligas med de kompletteringar,
som betingas av att vissa nya ordinarie lärartjänster inrättats, sedan förslaget
framlades.

378

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 50 år 1964

Universitetsutredningens förslag om sektionsindelning av de matematisknaturvetenskapliga
fakulteterna har fått ett blandat mottagande i remissyttrandena.
Av de berörda fakulteterna själva har endast Uppsala-fakulteten tillstyrkt
förslaget, medan övriga tre matematisk-naturvetenskapliga fakulteter avstyrker.
Även kanslern har avstyrkt förslaget.

I denna fråga vill jag först framhålla, att fördelningen av en sektionsindelad
fakultets arbetsuppgifter mellan fakulteten å ena sidan och dess sektioner å den
andra enligt vad jag nyss anfört bör bestämmas från fall till fall och efter förslag
av vederbörande fakultet. Denna fördelning kan göras på olika sätt för skilda
fakulteter. Det är sålunda möjligt — och sannolikt även lämpligt — att vid en
sektionsindelning av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna låta ärenden
rörande studieplaner handläggas av den odelade fakulteten.

I huvudfrågan — sektionsindelning eller icke — har jag kommit till samma
ståndpunkt som universitetsutredningen. Jag finner således, att var och en av de
matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna bör uppdelas i tre sektioner, nämligen
en matematisk-fysisk, en kemisk och en biologisk-geografisk sektion. Ett av
de mera vägande skälen för detta mitt ställningstagande är hänsynen till planeringsarbetet
för de gemensamma institutionerna i Lund och Göteborg. Vid en
sektionsindelning av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna på dessa
orter kan nämligen detta planeringsarbete på sätt universitetsutredningen föreslagit
anförtros åt sektions grupp er — planeringsarbetet för de matematiskfysiska
institutionerna åt en sektionsgrupp bestående av universitetets matematisk-fysiska
sektion och den tekniska högskolans sektion för teknisk fysik och
planeringsarbetet för de kemiska institutionerna åt en sektionsgrupp bestående
av universitetets kemiska sektion och den tekniska högskolans sektion för kemi.

Beträffande de enskilda sektionernas ämnesomfattning anser jag, att universitetsutredningens
förslag i huvudsak bör förverkligas med de kompletteringar,
som betingas av att vissa ordinarie lärartjänster tillkommit, sedan utredningsförslaget
framlades. I

I fråga om fakulteters/sektioners sammansättning har universitetsutredningen
föreslagit, att ledamotskap av fakultet/sektion skall tillkomma alla ordinarie
lärare, dvs. ordinarie professorer, laboratorer (motsvarande) och universitetslektorer.
Detta förslag har icke mötts av invändningar av principiell natur. Däremot
har av flera akademiska myndigheter, bland dem kanslern, föreslagits olika
bestämmelser i syfte att begränsa antalet universitetslektorer med säte och
stämma i fakultet/sektion.

Till frågan om fakulteters/sektioners sammansättning torde Kungl. Maj:t
senare fa ta ställning. Jag vill emellertid redan nu framhålla som min mening,
att några inskränkningar av det slag som nyss nämnts inte är motiverade. Jag
anser således, att ledamotskap av fakultet/sektion bör tillkomma samtliga ordinarie
lärare. Även i övrigt anser jag, att universitetsutredningens förslag i fråga

379

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 106J

om fakulteters/sektioners sammansättning bör i allt väsentligt förverkligas. En
speciell fråga, nämligen rörande närvarorätt i vissa fall för representant för lärarhögskola,
behandlar jag i det följande i samband med utbildningsnämnderna.

Frågan om farmaceutiska institutets laboratorstjänster torde böra prövas i
samband med farmaceututbildningskommitténs betänkande. I avvaktan härpå
bör det tillses, att institutets laboratorer i avseende på ledamotskap av fakultet
jämställes med universitetslektorer.

I fråga om fakultetsarbetets organisation har universitetsutredningen framlagt
förslag om att för handläggning av vissa på fakultet/sektion eljest ankommande
grupper av ärenden skall kunna bildas dels fakultets- och sektionsgrupper, dels
ämnesgrupper, dels ock kompletterade sektioner. Dessa förslag har knappast
mött invändningar i remissyttrandena och de bör enligt min mening i det väsentliga
förverkligas.

Universitetsutredningens förslag om utbildningsnämnder såsom fakulteters/
sektioners särskilda organ för utbildningsfrågor diskuteras livligt i remissyttrandena.
På vissa håll har man velat utvidga nämndernas befogenheter, medan man
på andra håll understrukit deras karaktär av beredningsorgan. Tvekan uttalas
också i vissa yttranden beträffande den föreslagna sammansättningen, som
anses ge en alltför svag lärarrepresentation. På det hela taget har emellertid utredningens
förslag på denna punkt rönt ett positivt mottagande.

För egen del anser jag, att utredningens förslag beträffande utbildningsnämnderna
bör förverkligas med en enda mera väsentlig modifikation. Jag anser nämligen,
i likhet med gymnasieutredningen, att en representant för vederbörande
lärarhögskola, därest sådan finnes inrättad på universitetsorten eller i dennas
närhet, bör ingå såsom ledamot av utbildningsnämnd i ärenden som gäller utbildningen
för filosofisk ämbetsexamen och teknisk magisterexamen. En konsekvens
härav bör bli, att vederbörande representant för lärarhögskolan jämväl ges rätt
att deltaga i vederbörande fakultets/sektions överläggningar i ärenden, som nyss
sagts. Såsom representant för lärarhögskolan bör, som gymnasieutredningen föreslagit,
fungera högskolans rektor eller den han sätter i sitt ställe.

Jag vill i detta sammanhang tillägga, att jag i likhet med flera remissinstanser
fäster stort avseende vid utbildningsnämnderna och deras verksamhet. Vid avvägningen
av mitt i det föregående redovisade förslag till personalorganisation
för de enskilda läroanstalternas förvaltning har jag också strävat efter att tillförsäkra
nämnderna sekretariatsresurser för en aktiv utrednings- och initiativverksamhet.

Utbildningsnämnder bör på sätt universitetsutredningen föreslagit inrättas vid
samtliga läroanstalter under det nya universitetskanslersämbetet. Utbildningsnämnds
uppgift bör, som utredningen föreslagit, vara att såsom fakultetens/
sektionens särskilda organ för utbildningsfrågor ägna uppmärksamhet åt studieförhållandena,
samverka med vederbörande studiesociala myndighet, bereda alla

380

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1964

på fakultetens/sektionens prövning ankommande ärenden rörande utbildningens
innehåll och organisation samt i övrigt hos fakulteten/sektionen föreslå de åtgärder,
som befinnes påkallade.

Närmare bestämmelser rörande utbildningsnämndernas uppgifter och organisation
torde böra meddelas av Kungl. Maj:t i annat sammanhang. Jag vill
emellertid redan nu nämna, att jag anser utredningens förslag rörande utbildningsnämnds
normala sammansättning — fyra lärarrepresentanter, tre studentrepresentanter
utsedda av vederbörande studentkår och en representant för
assistent/amanuensgruppen — vara väl avvägt. Jag vill också nämna, att jag
anser benämningen utbildningsnämnd lämplig.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196b

381

VII. INSTITUTIONER OCH INSTITUTIONSGRUPPER

1. Universitetsutredningen

A. Vissa avgränsningar

Sin redovisning av sina överväganden och förslag rörande institutionsorganisationen
inleder universitetsutredningen med att ange vissa avgränsningar av uppgiften.
Utredningen anför härutinnan i huvudsak följande.

Institutioner av ett mera speciellt slag utgör universitetsbiblioteken i Uppsala,
Lund och Göteborg samt de särskilda högskolebiblioteken vid fackhögskolorna.
Dessa är för läroanstalterna gemensamma institutioner, vilka förvaltas av särskilda
chefstjänstemän under de större konsistoriernas (motsvarande) överinseende.

Utredningen vill redan i detta sammanhang påpeka de ökade krav, som den
expanderande forskningen måste ställa på universitets/högskolebibliotekens liksom
på övriga offentliga forskningsbiblioteks resurser. Utredningen finner det
angeläget, att frågan om dessa institutioners organisation och administration
snarast utredes.

Forskningsbiblioteken utgör emellertid endast en del av den för modern forskning
erforderliga dokumentationsbasen. Ingeniörsvetenskapsakademien har nyligen
i en framställning till Kungl. Maj:t belyst hithörande problematik, främst
dokumentalistutbildningens behov.

Enligt utredningens mening fordrar hela detta problemkomplex, i vilken forskningsbibliotekens
funktioner ingår som en betydelsefull del, en samlad översyn.
En sådan översyn bör göras av särskild expertis.

Under hänvisning till det ovan anförda föreslår universitetsutredningen, att
särskilda sakkunniga tillkallas med uppgift att företaga en samlad översyn av
forskningsdokumentationen, däribland den vid forskningsbiblioteken bedrivna,
med särskild hänsyn till dess organisationsproblem och att framlägga härav
föranledda förslag. Härvid torde också möjligheterna till internationellt samarbete
böra ingående granskas.

Utredningens i detta kapitel redovisade överväganden och förslag beträffande
institutionsorganisationen gäller därför icke universitets- och högskolebiblioteken.

Även de kliniskt-medicinska ämnenas institutioner, undervisningsfclmi/cerna,
skiljer sig i fråga om organisation och arbetsvillkor i vissa väsentliga hänseenden
från de övriga vetenskapliga ämnesinstitutionerna. De är inrymda i undervisningssjukhusens
lokaler och är även till vissa delar för sin forskande och under -

382

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

visande verksamhet beroende av resurser, som ställes till deras förfogande av
sjukhusens huvudmän. Klinikcheferna är tillika överläkare och även huvuddelen
av den övriga personalen har ställning av tjänstemän jämväl inom sjukhusorganisationen.
Viss personal och vissa anslag vid undervisningsklinikerna är
dock anställd vid, respektive anvisade genom universiteten. Universitetsutredningen
avser icke att i förevarande sammanhang föreslå några förändringar i
avseende på undervisningsklinikernas ställning i förhållande till undervisningssjukhusen.
Vad i det följande säges och föreslås beträffande de högre läroanstalternas
institutioner gäller därför undervisningsklinikerna endast i den mån så är
förenligt med klinikernas ställning såsom tillika sjukhusinstitutioner.

B. Institutionsindelningen

a) Allmänna synpunkter

Institutionerna kan numera sägas utgöra universitetens och de vetenskapliga
högskolornas arbetsenheter. Institutionsorganisationens framväxt, huvudsakligen
under de två senaste decennierna, torde i själva verket ha varit förutsättningen
för att de högre läroanstalterna kunnat expandera i den takt som skett både som
utbildningsorganisationer och som forskningsinrättningar.

Institutionernas ökande betydelse motiverar enligt utredningens mening en
översyn av deras inre organisation och förhållande till övriga organ inom läroanstalterna
liksom även en översyn av principerna för institutionsindelningen.

I den nuvarande universitets- och högskoleorganisationen ligger så gott som
hela det ekonomiska och administrativa ansvaret på den lokala universitetsstyrelsens
organ (rektor, konsistorier och motsvarande), medan så gott som hela
ansvaret för utbildningen, den vetenskapliga värderingen och det vetenskapliga
samarbetet formellt sett ligger hos fakulteterna (motsvarande). I framtidens
växande universitetsorganisation kommer såväl arbetsuppgifterna och personalorganisationen
som det vetenskapliga arbetet självt att undergå en successiv
differentiering och specialisering. I denna situation är det enligt universitetsutredningens
övertygelse nödvändigt att lägga en betydande del av ansvaret för
verksamheten på mindre enheter och mindre heterogena organ än de nuvarande.
Därvid måste det falla sig naturligt att på institutionerna, vilka i dagens organisation
formellt sett betyder intet, men inom vilka det väsentliga i de högre
läroanstalternas verksamhet bedrives, lägga något även av det formella ansvaret
inom organisationen.

Universitetsutredningen föreslår därför, att det stadgemässigt slås fast, att de
akademiska läroanstalterna för forskningen, undervisningen och examinationen
skall vara indelade, förutom i fakulteter (motsvarande), även i institutioner.
Mied hänsyn till institutionernas betydelse är det därtill enligt utredningens
mening nödvändigt att skapa ett visst regelsystem för samarbetet inom institutionsramen
och för ändringar i institutionsindelningen.

383

Kurujl. Maj:ts ''proposition nr BO år 1964

Den första fråga, som det härvidlag gäller att taga ställning till, blir frågan
om grunderna för själva institutionsindelningen.

De flesta institutionerna har uppkommit i samband med tillkomsten av en
professur och professorn har vanligen ensam haft högsta ansvaret för såväl forskningen
som undervisningen i »ämnet» eller »examensämnet». Under de senaste
decenniernas allt snabbare utveckling och differentiering av speciellt den naturvetenskapliga,
medicinska och tekniska forskningen liksom den kvantitativa
ökningen av studentantalet har denna organisation med en professor—en institution
förändrats på olika sätt inom olika områden.

I vissa fall har inom ett examensämne inrättats flera ordinarie tjänster (professurer,
laboraturer och motsvarande), som dock sammanhållits inom en gemensam
institution för ett (examens-)ämne. Dennas ordinarie lärare har då vanligen
gemensamt under en prefekt utfört undervisningen, medan var och en självständigt
svarat för sin forskningsverksamhet och sin forskarhandledning.

Ibland har utvecklingen i samma ämne vid en annan läroanstalt lett till bildningen
av formellt särskilda ämnen och institutioner (fysiologi I, II etc.). På
andra håll har ur moderinstitutionen urskilts speciella institutioner för nya ämnen,
som dock ej alltid blivit nya »examensämnen».

Vidare har ett antal personliga forskningstjänster tillkommit, vilka antingen
erhållit helt fristående forskningsinstitutioner eller på ett eller annat sätt anslutits
till en befintlig institution. I förra fallet är forskningsinstitutionerna formellt
helt frikopplade från all kontakt med eller inflytande på utbildningen för
grundexamina.

Vid de tekniska högskolorna har systemet en professur—en institution konsekvent
genomförts, medan laboratorerna oftast ingår i en professorsinstitution
eller fördelats mellan två institutioner. I några fall har särskilda institutioner
upprättats även för laboratorstjänster. Vid de filosofiska fakulteterna är institutioner
med ett flertal ordinarie lärare ej ovanliga. De medicinska fakulteterna
intar i det avseendet en mellanställning.

Enligt utredningens mening bör institutionsbegreppet såvitt möjligt vara
entydigt inom hela universitets- och högskoleväsendet. Detta ställningstagande
ser utredningen såsom naturligt i och för sig och därjämte såsom en nödvändig
konsekvens av de överväganden, som lett utredningen till att föreslå en gemensam
central administration och ett gemensamt stadgekomplex för universiteten
och samtliga vetenskapliga högskolor under ecklesiastikdepartementet.

Det blir sålunda nödvändigt att välja mellan de två principer, som — ehuru
på intet håll fullt konsekvent tillämpade — ligger bakom den nuvarande institutionsindelningen,
nämligen å ena sidan den vid universiteten tillämpade principen
med ämnesinstitutioner, som ibland kan innefatta flera professorer/laboratorer,
och å andra sidan det bl. a. vid de tekniska högskolorna tillämpade systemet
med särskilda institutionsenheter för enskilda forskartjänster.

Universitetsutredningen har i sina överväganden stannat för alternativet med
vad som här kallas ämnesinstitutioner, dvs. institutionsenheter som i fråga om

384

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

de större ämnena kommer att innefatta flera forskartjänster. Särskilt har utredningen
därvid fäst avseende vid att själva undervisningsorganisationen redan är
och i framtiden i än högre grad kommer att bli en så arbetskrävande och maktpåliggande
uppgift, att den bör hållas samman ämnesvis och att dess ledning i
stora ämnen måste kunna anförtros för undervisningsadministrationen särskilt
avdelade lärarkrafter. Även behovet av samarbete och sambruk i avseende på
lokaler och forskningsutrustning har varit av betydelse för utredningens ställningstagande.
Utredningen har heller icke kunnat undgå att taga hänsyn till det
förhållandet, att en konsekvent genomförd indelning enligt principen en professor/laborator—en
institution bl. a. skulle innebära delning av de institutioner
vid de tekniska högskolorna, som nu innefattar en professor och en laborator,
och över huvud taget inom kort skulle leda till ett så stort antal institutioner, att
organisationens hanterlighet därigenom skulle äventyras.

Utredningen är klar över att vid en institutionsindelning efter »ämnen» själva
avgränsningen av ett »ämne» kan göras på olika sätt med olika konsekvenser i
fråga om institutionernas storlek. Utredningen framlägger, som kommer att
framgå av det följande, för egen del icke något konkret förslag till ny institutionsindelning
vid de enskilda läroanstalterna utan förordar, att förslag härtill
utarbetas av dessa själva.

b) Forskningsavdelningar

Universitetsutredningen förordar — som framgår av det föregående — i princip,
att de personella och materiella resurserna för forskningen och utbildningen
inom ett ämnesområde organiseras såsom en institution. Enligt denna princip
organiserade institutioner kan sålunda omfatta mer än en professor/laborator.
Med hänsyn till de i betänkandet redovisade, i och för sig tungt vägande skäl,
som talar för en organisation med enprofessorsinstitutioner, föreslår utredningen
vidare, att bestämmelsen om institutionerna kompletteras med en icke-tvingande
bestämmelse av innebörd, att inom en institution omfattande mer än en professor/laborator
må bildas särskilda forskningsavdelningar. En dylik forskningsavdelning
bör dock enligt utredningens mening endast kunna omfatta en professor/laborator
jämte de för hans forskningsarbete vid varje tillfälle tillgängliga
resurserna, omfattande t. ex. personal och materiel.

Den här föreslagna möjligheten att inom institution bilda särskild forskningsavdelning
ser utredningen uteslutande som en följd av den med tjänst som
professor eller laborator (motsvarande) förenade skyldigheten att bedriva forskning
och rätten för tjänstens innehavare att därvid fritt få välja forskningsobjekt
och forskningsmetod och fritt få disponera de för hans forskningsarbete anvisade
resurserna. En forskningsavdelning blir sålunda icke en del av institutionen i
den meningen, att på forskningsavdelningen skulle kunna överflyttas någon del
av de institutionen gemensamt åvilande uppgifterna, t. ex. någon del av utbildningsorganisationen.
Forskningsavdelningen blir i stället — som den föreslagna

385

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

benämningen anger — uteslutande en arbetsenhet för det forskningsarbete, som
vederbörande professor eller laborator bedriver eller ansvarar för.

Möjligheten att inom en institution bilda eu forskningsavdelning skall enligt
utredningens förslag gälla för innehavare av ordinarie forskar- och lärartjänster,
dvs. för professorer och laboratorer (motsvarande).

Emellertid är utredningen klar över att ytterligare en kategori av forskare i
nu berörda hänseende kan jämställas med professorer/laboratorer, nämligen
innehavare av särskilda forskartjänster. Dessa tjänster ingår icke i universitets/
högskoleorganisationen och innehavarnas placering på olika universitets/högskoleinstitutioner
måste i varje särskilt fall föregås av överenskommelser mellan
vederbörande forskningsråd å ena sidan och vederbörande universitets/högskolemyndigheter
å den andra. I samband med att dylika överenskommelser träffas,
torde forskarens ställning och arbetsförhållanden vid institutionen också böra
preciseras. Om så befinnes lämpligt, bör enligt utredningens mening därvid även
kunna bestämmas, att forskaren och för hans arbete särskilt anvisade resurser
skall utgöra en forskningsavdelning inom institutionen.

c) Översyn av institutionsindelningen

Under hänvisning till vad i det föregående anförts föreslår utredningen, att
institutionsbegreppet stadgemässigt definieras på så sätt, att för forskningen och
utbildningen inom visst ämnesområde anställda lärare och övriga tjänstemän
jämte för deras verksamhet anvisade lokaler, samlingar, apparater och övrig
materiel anges tillsammans utgöra en institution.

Principen för själva institutionsindelningen skulle sålunda kunna sammanfattas
i formeln ett ämnesområde—en institution.

En generell regel för vad som skall förstås med sådant ämnesområde, för vilket
institution skall bildas, är mycket svår för att icke säga omöjlig att ange. Även
om det läte sig göra att ange en sådan regel, vore det vidare enligt utredningens
mening knappast lämpligt att stadgemässigt fastslå den. Indelningen i institutioner
bör successivt kunna omprövas med hänsyn till forskningens utveckling
och läroanstalternas fortgående utbyggnad.

Beslut rörande institutionsindelningen bör enligt utredningens mening fattas
av universitetskanslersämbetet, normalt efter förslag av vederbörande myndigheter
vid universitet och högskolor. Med hänsyn till institutionernas betydelse
för planeringsarbetet för utbyggnaden av de högre läroanstalternas forskningsoch
utbildningsresurser anser utredningen vidare, att universitetskanslersämbetets
beslut i ärenden av nu ifrågavarande slag obligatoriskt bör föregås av yttrande
även från av ärendet berörd fakultetsberedning. Med hänsyn till institutionernas
betydelse för såväl utbildningsorganisationen som forskningens dagliga
arbetsvillkor anser utredningen, att initiativrätt i fråga om institutionsbildning
och institutionsindelning bör tillkomma även andra intressenter än dem som är
representerade i fakulteter och konsistorier. Utredningen föreslår därför, att rätt

13 — Jlihang Ull riksdagens protokoll 1064. 1 sand. Nr 50

386

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196b

att hos universitetskanslersämbetet väcka förslag rörande institutionsindelningen
skall tillkomma, förutom fakulteter (motsvarande) och konsistorier, jämväl dels
vederbörande utbildningsnämnd, dels envar av förslaget berörd lärare. Härigenom
utsträckes möjligheten att väcka förslag rörande institutionsindelningen
även till de lärare, vilka såsom icke-ordinarie ej är ledamöter av fakulteterna
(motsvarande), och — genom utbildningsnämnderna — till assistentgruppen och
studenternas organisationer.

Av rätten att väcka förslag rörande institutionsindelningen följer — det vill
utredningen särskilt nämna — rätt att hos Xungl. Maj:t anföra besvär över
universitetskanslersämbetets beslut.

Under hänvisning till vad i det föregående anförts förordar utredningen, att
inför övergången till den nya universitets/högskoleorganisationen en översyn
göres av institutionsindelningen vid samtliga av omorganisationen berörda läroanstalter.
Den ledande principen härvid bör enligt utredningens mening vara
den, att en utbildningsorganisation omfattande lärare, som har att sinsemellan
fördela undervisnings- och examinationsuppgifterna inom ett examens- eller läroämne,
oavsett om dessa uppgifter gäller ett enda eller flera olika utbildningsmål
bör hållas samman i en institution. Därjämte bör ämnesorganisationer av mycket
liten omfattning antingen sammanföras till en institution eller anknytas till
ett större ämne i en gemensam institution. Hänsyn måste därvid — som ovan
framhållits — tagas till institutionslokalemas aktuella belägenhet och till andra
motsvarande mera speciella förhållanden.

Denna översyn av institutionsindelningen bör enligt utredningens mening
igångsättas snarast möjligt. Förslagen bör vidare utarbetas lokalt inom de enskilda
läroanstalterna. Utredningen föreslår därför, att vederbörande universitets/högskolemyndigheter
anmodas att redan i samband med sina yttranden
över detta betänkande framlägga förslag rörande institutionsindelningen vid
de enskilda läroanstalterna.

d) Institutionsgrupper m. in.

Utredningen räknar med att man vid den föreslagna översynen av institutionsindelningen
liksom framdeles, då frågor rörande institutionssammanslagningar
och institutionsuppdelningar aktualiseras, kommer att finna, att i enskilda fall
vissa skäl talar starkt till förmån för en vidgad eller bibehållen institutionell
samverkan, medan andra skäl talar lika starkt däremot.

Med hänsyn till dessa förhållanden anser utredningen, att i den nya universitetsstadgan
formella möjligheter bör öppnas för ett institutionellt samarbete,
som omfattar vissa men icke alla av institutionsuppgifterna. Utredningen föreslår
därför, att två eller flera institutioner skall kunna bilda en institutions grupp
för gemensamt handhavande av uppgifter, som är gemensamma för de i gruppen
ingående institutionerna.

Tillvägagångssättet vid bildande av en institutionsgrupp bör vara detsamma
som det, som i det föregående föreslagits i fråga om institutionsindelningen. Även

387

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1964

bestämmelserna rörande rätt att väcka förslag bör gälla i fråga om institutionsgruppsindclningen
lika väl som i fråga om institutionsindclningen. Förslag, yttrande
och beslut rörande bildande av institutionsgrupp bör vidare innefatta
ställningstagande till avgränsningen av gruppens arbetsuppgifter i förhållande
till däri ingående institutioners.

Utredningen framhåller avslutningsvis, att den med förslaget om institutionsgrupper
velat skapa en övergångsform, som kan lämpa sig vare sig utvecklingen
inom ett visst ämnesområde pekar mot ett allt fastare samarbete mellan tidigare
självständiga institutioner eller den pekar mot en allt längre gående differentiering
inom forskning och undervisning.

Är de gemensamma angelägenheterna av liten omfattning, kan det självfallet
vara tveksamt, om de utgör ett tillräckligt skäl för bildande av en institutionsgrupp.
Sådan samverkan kan föranledas av att två institutioner är inrymda
inom samma byggnad eller att vissa lokaler, viss utrustning eller viss personal
anvisats för deras gemensamma nyttjande. I sådant fall bör konsistoriet förordna
en av institutionsföreståndama att efter samråd med de övriga handha de gemensamma
angelägenheterna.

C. Gemensamma institutionsenheter

I fråga om valet i de enskilda fallen mellan de olika formerna för samarbetet
på institutionsnivån har utredningen endast angivit en allmän riktpunkt, innebärande
att gemenskap i fråga om arbetsuppgifter bör motsvaras av en gemenskap
även i institutionsorganisatoriskt hänseende. Utredningen förutser sålunda
allmänt sett en utveckling mot större institutionsenheter än de nu på många
håll vanliga. Behovet av samarbete mellan forskare tillhörande skilda discipliner
och behovet av samarbete kring gemensamma forskningsresurser kommer sålunda
enligt utredningens övertygelse att göra sig allt mera märkbart och leda
till en växande benägenhet för institutionsorganisatorisk samordning.

På en punkt vill utredningen framlägga konkreta förslag rörande institutionsindelningen.
Det gäller de för Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola
respektive för Lunds universitet och tekniska högskolan i Lund gemensamma
institutionsorganisa tion erna för vissa s. k. grundläggande ämnen. Statsmakternas
vid 1960 års riksdag fattade beslut rörande upprättande av en matematisk-naturvetenskaplig
fakultet i Göteborg och av en teknisk högskoleorganisation
i Lund bygger på förutsättningen av en lokalmässig samordning i här
ifrågavarande ämnen. Härutinnan torde enligt utredningens mening ingen ändring
böra ifrågakomma.

Emellertid innebär utredningens i det föregående framlagda förslag om en valmöjlighet
mellan institution och institutionsgrupp självfallet en valmöjlighet
även i fråga om dessa institutionsenheters konkreta organisation. Utredningen
föreslår, att beslut beträffande valet av institutionsformen eller institutionsgruppsformen
för de här ifrågavarande gemensamma institutionsenheterna fattas

388

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

i samband med den i det föregående förslagna översynen av institutionsindelningen.
Med hänsyn till utformningen av den redan under uppförande varande
kemibyggnaden i Göteborg bör emellertid den inskränkningen härvidlag gälla,
att därest man skulle välja institutionsgruppsformen för ämnet kemi i Göteborg,
denna institutionsgrapp icke skall kunna omfatta mer än en institution i vart
och ett av ämnena analytisk kemi, biokemi, fysikalisk kemi, oorganisk kemi och
organisk kemi. Föreliggande lokalprogram för de matematiska och teoretiskfysiska
ämnesområdena förutsätter vidare, i fråga om såväl Göteborg som Lund,
en organisation motsvarande den för kemi-ämnena i Göteborg ovan angivna.

De för Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola gemensamma
institutionerna eller institutionsgrupperna blir sålunda följande, nämligen

(1) en institution eller institutionsgrapp för matematik, innefattande ämnena
matematik, matematisk statistik och numerisk analys;

(2) en institution eller institutionsgrapp för fysik, innefattande ämnena fysik
och fasta tillståndets fysik;

(3) en institution eller institutionsgrapp för kemi, innefattande ämnena analytisk
kemi, biokemi, fysikalisk kemi, oorganisk kemi och organisk kemi; samt

(4) en institution eller institutionsgrapp för teoretisk fysik, innefattande ämnena
matematisk fysik, mekanik och teoretisk fysik.

De för Lunds universitet och Lunds tekniska högskola gemensamma institutionerna
eller institutionsgrupperna blir följande, nämligen

(1) en institution eller institutionsgrapp för matematik, innefattande ämnena
matematik, matematisk statistik och numerisk analys;

(2) en institution eller institutionsgrapp för fysik, innefattande ämnena fysik,
elektronik, fasta tillståndets fysik och kärnfysik;

(3) en institution eller institutionsgrapp för kemi, innefattande ämnena analytisk
kemi, biokemi, fysikalisk kemi, oorganisk kemi och organisk kemi; samt

(4) en institution eller institutionsgrapp för teoretisk fysik, innefattande ämnena
matematisk fysik, mekanik och teoretisk fysik.

De organisatoriska konsekvenserna av utredningens förslag om dessa för två
sinsemellan i övrigt fristående läroanstalter gemensamma institutioner eller
institutionsgrupper behandlar utredningen i andra sammanhang i betänkandet.

D. Institutionsorganisationens uppgifter

a) Allmänna synpunkter

Som framgår av det föregående innebär utredningens förslag, att i vissa fall
vissa av institutionsuppgifterna förutsättes kunna fullgöras av en av flera institutioner
bildad institutionsgrapp. Vad här säges om institutionernas uppgifter
gäller följaktligen även institutionsgrupperna.

Institutionernas huvudsakliga uppgifter skall helt naturligt — liksom nu —
vara forskning och utbildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J^ 389

Institutionen är administrativt sett en avdelning av läroanstalten vad beträffar
personal och materiella resurser. Inom institutionen skall (a) undervisningen
organiseras; (b) personal och materiella resurser fördelas; (c) den biträdande personalens
arbete ledas; samt (d) samlingar och utrustning vårdas. Dessa uppgifter
måste handhas med beaktande av att på institutionen ligger det omedelbara
ansvaret för (a) att utbildningens innehåll anpassas till forskningens utveckling
och står i överensstämmelse med gällande examensstadgor och studieplaner
(motsvarande); (b) att undervisningen organiseras på ett rationellt sätt inom
ramen för gällande organisations- och undervisningsplaner (motsvarande); (c) att
till institutionen hörande forskare får rimliga möjligheter att där bedriva en fritt
vald forskning; (d) att ett fortlöpande planeringsarbete bedrives för den erforderliga
utbyggnaden av forskningens och utbildningens resurser; samt (e) att
utrustning, som ställts till institutionens förfogande, väl vårdas och brukas och
att anslag, som givits till verksamhetens främjande, användes för därmed avsedda
ändamål.

Den inledningsvis skisserade, tänkbara utvecklingen av universitets- och högskoleorganisationens
omfattning och uppgifter innebär, att vi har att räkna med
en i de flesta fall mycket stark utökning av den inom de enskilda institutionerna
bedrivna forsknings- och utbildningsverksamheten. Mot denna ökning av verksamheten
kommer, vad de experimentella vetenskapernas fakulteter och läroanstalter
beträffar, att svara en ännu starkare ökning av de enskilda institutionernas
personalorganisation och av deras materiella utrustning i form av främst
lokaler och apparater. Det torde med hänsyn härtill icke råda något tvivel om
att institutionen i framtiden i än högre grad än i dag kommer att uppfattas som
en självständig organisation, på vilken det verkliga ansvaret vilar för både utbildningens
och forskningens utveckling. Under sådana omständigheter talar
onekligen vissa skäl för att även ge institutionerna en hög grad av administrativ
självständighet, t. ex. i den formen att man på institutionernas ledning lade delar
av det ansvar, som nu åvilar fakulteterna (motsvarande) och den lokala universitetsstyrelsens
organ.

Universitetsutredningen har emellertid för sin del icke velat förorda en omfördelning
av det administrativa ansvaret i här antydd riktning. På utbildningssidan
måste de enskilda läroämnenas undervisningsorganisation alltid vara en
integrerad del av organisationen för utbildningen för hela examina, omfattande
flera ämnen. Det är därför enligt utredningens mening i mycket hög grad motiverat,
att ansvaret för den sistnämnda organisationen, dvs. för samordningen
de enskilda ämnena emellan av undervisningsorganisationen, alltfort ligger hos
organ motsvarande de nuvarande fakulteterna. På det ekonomiskt-administrativa
området åter måste enligt utredningens uppfattning en spridning av de
administrativa avgörandena och uppgifterna leda till cn i längden oekonomisk
splittring av resurserna.

Utredningen förordar därför i stället, att strävandena inriktas åt motsatt håll,
nämligen i riktning mot eu koncentration så långt möjligt är av de administra -

390

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196k

tiva uppgifterna och avgörandena hos rent administrativa organ och administrativa
fackmän. Härigenom bör man uppnå, att institutionerna och deras ledning
i högre grad än fallet är i dag kan koncentrera sin verksamhet på det som är
institutionernas egentliga uppgift, nämligen forskning och utbildning och att de
befrias från mycket av det administrativa bestyr, som nu i alltför stor utsträckning
upptar högt kvalificerade forskares tid och uppmärksamhet.

Utredningen vill strax tillägga, att ett visst mått av administrativt arbete
under alla omständigheter måste åvila institutionerna och deras ledning. Här
måste de första förslagen till studieplaner och petita samt ansökningar om forskningsanslag
utarbetas, inköp och reparationer beslutas, tjänsteinnehavare föreslås
etc. Även i fråga om utbildningsadministrationen måste en ej obetydlig administrativ
arbetsbörda falla på institutionerna, även om förhållandena härvidlag
ställer sig olika vid de skilda slagen av fakulteter/läroanstalter beroende på utbildningens
organisation.

b) Särskilda service-enheter

En möjlighet då det gäller att begränsa ämnesinstitutionernas administrativa
arbetsuppgifter, är att begränsa institutionernas förvaltningsansvar till sådant,
som har omedelbart samband med den enskilda institutionens utbildande och
forskande verksamhet.

Den experimentella forskningen fordrar en alltmera växande service-organisation,
omfattande apparativa anläggningar, verkstäder, djurstallar m. m. Vanligen
ingår dessa anläggningar m. m. som delar av vetenskapliga institutioner. Administrationen
av denna service-organisation innebär redan en betydande arbetsuppgift
för institutionsledningarna, en uppgift som rimligen får beräknas växa
mycket starkt i omfattning under de närmaste åren. Endast i några undantagsfall
har service-organisationer av här ifrågavarande slag givits en organisatoriskt
sett självständig ställning och direkt underställts läroanstalternas styrelseorgan
(konsistorier och motsvarande).

En generell regel för vilka anläggningar eller verksamheter som bör göras
gemensamma för en hel läroanstalt (eventuellt för flera läroanstalter på en universitetsort)
och vilka som alltjämt bör ligga kvar inom ämnesinstitutionerna
torde icke kunna ges.

Enligt utredningens mening talar emellertid mycket starka skäl för att man
bör överväga, i vilken omfattning institutionsorganisationens mera omfattande
service-anläggningar och -verksamheter med fördel kan brytas ut ur ämnesinstitutionerna
och ges en ställning i organisatoriskt hänseende motsvarande
universitetsbibliotekens.

Vad utredningen härvidlag närmast tänker på, är dels verkstäder och djurstallar,
dels tung apparatur som kan behövas för flera institutioners forskare
men som ej rimligen kan anskaffas för enskilda institutioner. Även mindre omfattande
anläggningar och samlingar av apparativa resurser synes med fördel

391

Kungl. Maj:ts proposition nr SO är 1964

kunna organiseras och förvaltas på motsvarande sätt som självständiga enheter,
vilkas tjänster kunde utnyttjas icke blott av flera institutioners utan även av
flera läroanstalters forskare.

Utredningen föreslår, att en översyn av här skisserat slag kommer till stånd
och genomföres såsom ett led i den i det föregående föreslagna översynen av
institutionsindelningen vid de bestående läroanstalterna. De förslag till institutionsindelning
vid var och en av dessa, som enligt utredningens förslag vederbörande
universitets/högskolemyndigheter skall anmodas framlägga i sina yttranden
över detta betänkande, bör sålunda innefatta jämväl förslag beträffande
upprättande av särskilda service-enheter av här ifrågavarande slag.

I förevarande sammanhang vill utredningen även något beröra institutionernas
biblioteksorganisation. Av historiska och lokala skäl är denna organisation för
närvarande utformad på olika sätt inom skilda läroanstalter. Pa vissa håll finns
emellertid omfattande s. k. institutionsbibliotek, medan man på andra håll har
bibliotek, som är gemensamma för flera institutioner.

I sitt femte betänkande framlade utredningen vissa synpunkter och förslag,
närmast i fråga om institutionsbiblioteksorganisationen i Uppsala och Lund.
Utredningen underströk därvid bl. a. biblioteksorganisationens betydelse för
institutionernas såväl forskande som utbildande verksamhet. Utredningen framhöll
vidare, att starka skäl — avseende såväl inköpsplaneringen som biblioteksvården
— talade till förmån för att läroanstalternas centrala bibliotek gavs del i
ansvaret för institutionsbiblioteken.

Utredningen vill i nu förevarande sammanhang på nytt aktualisera denna
organisationsfråga, och nu icke blott för de äldre statsuniversitetens del utan för
samtliga de högre läroanstalter, som beröres av utredningens organisationsförslag.
Det är självfallet av den största betydelse för både forskning och undervisning
att inom institutionerna ha lokal tillgång till viss aktuell vetenskaplig
litteratur. Av minst lika stor betydelse är det vidare, att en samordning kommer
till stånd i fråga om katalogisering och biblioteksvård samt i viss utsträckning
även inköpsplanering. Denna samordning bör ankomma på läroanstalternas
centralbibliotek (universitetsbiblioteken och motsvarande).

Den här antydda problematiken bör enligt utredningens mening klarläggas
av särskild expertis. Utredningen föreslår, att detta uppdrag ges åt de särskilda
sakkunniga, som utredningen i det föregående föreslagit skola tillkallas med uppdrag
att överse hela universitetsbiblioteksorganisationen.

c) Forskningsanslagens administration

En betydande del av de administrativa göromål, som för närvarande betungar
många institutionsföreståndare, sammanhänger med det förhållandet, att en stor
och sannolikt stigande del av den inom universitetsinstitutionerna bedrivna
forskningen finansieras genom för specificerade forskningsuppgifter givna särskilda
jorskningsanslag. Anslagsgivare är härvidlag dels de statliga forsknings -

392

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

råden, dels företag och organisationer inom näringslivet, dels privata donationsfonder,
dels slutligen vissa offentliga institutioner i utlandet. Dessa forskningsanslag
ges efter prövning i varje särskilt fall av ansökningar, ingivna av vederbörande
forskare eller institutionsföreståndare. Anslagsmedlens ändamål och
användande regleras som regel i särskilda överenskommelser eller kontrakt mellan
anslagsgivaren å ena sidan och å den andra antingen forskaren eller läroanstalten.
I stort sett bestar administrationen av dessa anslag av (a) utarbetande av
ansökningar om anslag; (b) granskning av kontrakt och andra överenskommelser
med det anslagsbeviljande organet; (c) anställande av personal och inköp av
apparatur och materiel; (d) övrig personaladministration (t. ex. semestrar: socialförsäkringsavgiftcr);
samt (e) utbetalningar, bokföring och redovisning av anslagsmedel.

På vissa håll har läroanstalternas centrala administration åtagit sig vissa eller
de flesta av de här ovan uppräknade arbetsuppgifterna.

Enligt universitetsutredningens mening bör man i fråga om forskningsanslagens
administration vid samtliga akademiska läroanstalter konsekvent gå över
till ett system i huvudsak motsvarande det som sedan en tid tillämpas vid tekniska
högskolan i Stockholm. Det bör sålunda enligt utredningens mening stadgemässigt
föreskrivas, att alla anslag, som beviljas för finansiering av vid läroanstalternas
institutioner bedrivet forskningsarbete, skall förvaltas av vederbörande
läroanstalt för vederbörande anslagsmottagares räkning.

Genom den här föreslagna föreskriften vinner man den enligt utredningens
mening verkligt betydelsefulla fördelen, att institutionerna befrias från huvuddelen
av det administrativa arbete, som för närvarande följer med de särskilda
forskningsanslagen.

Kvar hos institutionen och den enskilde forskaren skulle, med här föreslaget
system, ligga det sakligt sett väsentliga, nämligen initiativet, dvs. utarbetandet
av ansökningar om anslag, samt därjämte den materiella prövningen av ovannämnda
överenskommelser och kontrakt. I fråga om valet av personer (assistenter,
biträdespersonal), som skall anställas för genomförandet av ett med anslagsmedel
finansierat forskningsprojekt, är det enligt utredningens mening självklart,
att den, för vars forskningsarbete anslaget beviljats, alltfort skall ha det
reella avgörandet, även om de formella anställningsbesluten fattas av läroanstaltens
myndigheter.

d) Personalredovisning och ekonomisk förvaltning

All personalredovisning (personalkort, tjänstgöringsbetyg, statistiska uppgifter
rörande personal m. m.) bör enligt utredningens mening handhas av läroanstalternas
centrala förvaltning. Även den ekonomiska förvaltningen bör skötas centralt
inom läroanstalten. Vid läroanstalter, där systemet med förskott och förskottsredovisningar
tillämpas i fråga om materielanslag och andra anslag, som
fördelas mellan institutionerna, synes sålunda en övergång till ett system med

393

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196b

koncentration av alla utbetalningar och all bokföring till läroanstalternas ekonomiavdelningar
böra ske. En dylik omläggning är för närvarande under genomförande
vid Göteborgs universitet och vid tekniska högskolan i Stockholm. Den
innebär, att institutionernas och forskarnas bokföring kan inskränkas till förande
av enkla anteckningar rörande gjorda beställningar, varjämte institutionsföreståndarnas
och anslagsmottagarnas krav på överblick över anslagsförbrukningen
tillgodoses genom att läroanstalternas ekonomiavdelningar regelbundet — och
vid särskild anfordran — till institutionsföreståndarna respektive forskarna
översänder kontoutdrag.

c) Upphandling

Institutionernas verksamhet — främst forskningen — förutsätter en totalt
sett mycket betydande upphandling av förbrukningsmateriel och av apparativ
utrustning. I avseende på inredning och utrustning av nya lokaler handhas
denna upphandling av utrustningsnämnden för universitet och högskolor. I fråga
om sådan upphandling av tung apparatur, som göres med anlitande av anslag
från de statliga forskningsråden, sker självfallet en sakprövning hos råden i anslutning
till dessas behandling av ifrågavarande anslagsansökningar. Råden har
därvid möjlighet att såsom villkor för beviljat anslag föreskriva att upphandlingen
skall göras av eller i samråd med utrustningsnämnden.

Den här antydda problematiken måste lösas med hänsyn både till önskvärdheten
av att i så stor utsträckning som möjligt befria forskarna från ekonomiskt -administrativt arbete och till de mycket betydande summor, som de vetenskapliga
läroanstalternas apparatupphandling årligen uppgår till, men också med
hänsyn till det förhållandet, att forskningens utveckling lett till att en sakkunnig
behovs- och kvalitetsprövning många gånger kan göras endast av en starkt
begränsad krets av specialister.

En generell föreskrift om central upphandling — genom centrala eller lokala
organ — i alla fall, där inköpssumman överstiger något visst, begränsat belopp
(t. ex. 5 000 kr.), skulle enligt utredningens mening leda till en tungroddhet i
förvaltningen, som knappast skulle uppvägas av motsvarande fördelar i ekonomiskt
hänseende. Å andra sidan måste det vara angeläget att tillvarataga de
möjligheter till fördelaktiga inköp, som allmänt sett står den store konsumenten
till buds. Därtill kommer, att en i någon mening centraliserad upphandling i
högre grad än en helt decentraliserad kan göras under hänsynstagande icke blott
till det inom en institution föreliggande behovet utan även till andra institutioners
behov och till den inom andra institutioner faktiskt förefintliga utrustningen.

Emellertid torde förutsättningarna i här förevarande hänseenden vara mycket
olika vid skilda slag av läroanstalter och skilda typer av institutioner. För alla
akademiska läroanstalter generellt gällande detaljföreskrifter rörande upphandlingsorganisationen
torde därför icke vara lämpliga. I stället bör de anslagsbevil 13*

— Dihang till riksdagens protokoll 196i. 1 saml. Nr 60

394

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196h

jande liksom de förvaltande myndigheterna — universitetskanslersämbetet och
läroanstalternas myndigheter — söka att genom anvisningar i särskilda fall eller
för viss läroanstalt eller för viss fakultets (motsvarande) institutioner reglera
upphandlingsverksamheten på ett sådant sätt, att såväl de ekonomiska som de
vetenskapliga effektivitetskraven på bästa sätt tillgodoses. Som allmänna riktlinjer
härvidlag vill universitetsutredningen för sin del ange följande.

(1) All upphandling av apparatur och annan utrustning, för vilken inköpssumman
överstiger förslagsvis 20 000 kr. bör, oavsett vilka anslagsmedel som
avses bli anlitade för inköpet, göras av eller i samråd med myndighet på kanslers/
överstyrelsenivån.

(2) Annan upphandling av apparatur och sådan utrustning, som icke är att
beteckna som förbrukningsmateriel, bör göras vid läroanstalten, antingen av
dennas centrala förvaltning eller, efter samråd med denna, av prefekten eller
anslagsmottagaren.

(3) I fråga om upphandling av förbrukningsmateriel — bortsett från sådan
materiel, som skall inköpas genom postverket — synes som regel böra gälla, att
sådan förbrukningsmateriel, som vid en och samma läroanstalt förbrukas i relativt
stor omfattning och av flera institutioner, helst synes böra upphandlas genom
läroanstalten eller av institutionen respektive anslagsmottagaren i enlighet
med ramavtal, som kan ha träffats mellan läroanstalten och vederbörande leverantörer.

Vad här sagts innebär, att det såväl centralt — i anslutning till universitetskanslersämbetet
— som lokalt inom läroanstalternas förvaltningsorganisationer
måste upprättas särskilda organ för upphandlingsservice. På dem skall ankomma
att stå institutionerna till tjänst med upphandling eller råd i upphandlingsfrågor.
De bör vidare sträva efter att träffa ramavtal med leverantörer rörande
priser och leveransvillkor för materiel och utrustning, som erfordras för institutionerna.
Ett nära samarbete måste självfallet upprätthållas mellan de centrala
och de lokala organen för universitetsverksamhetens inköpsservice.

Även vid en omläggning enligt här angivna riktlinjer av upphandlingsverksamheten
för universitets- och högskoleinstitutionerna kvarstår för institutionerna
och deras forskare emellertid den från forskningens och utbildningens synpunkt
väsentliga uppgiften, nämligen prövningen av vad som bör anskaffas, en
prövning som i sig innefattar såväl en behovs- som en kvalitetsprövning. I fråga
om inköp av sådan dyrbar apparatur, som avses bli anskaffad med hjälp av
anslag från forskningsråden, deltar även rådet i varje fall i behovsprövningen.
Allmänt torde emellertid gälla, att den sakliga prövningen av behov av vetenskaplig
specialutrustning icke kan läggas på någon annan än forskarna själva.

f) Utbildningens organisation

I det föregående har utredningen framlagt förslag, som syftar till att i avsevärt
större utsträckning än nu är fallet koncentrera framför allt den ekonomiska
administrationen till den lokala universitetsstyrelsens organ och därigenom be -

395

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 19G4

fria institutionsledningen och forskarna från en mycket betydande del av de
administrativa arbetsuppgifter, som nu åvilar dem. Av dessa uppgifter återstår
nu att behandla dem, som sammanhänger med utbildningens organisation.

Inom utbildningslinjer där studenterna hålles samman årskursvis under hela
utbildningstiden fram till grundexamen och där flera i examen ingående ämnen
läses parallellt, faller helt naturligt en betydande del av det här ifrågavarande
arbetet på fakultetsnivåns organ.

Inom de filosofiska fakulteterna däremot kan varje ämne ha sin egen undervisningsorganisation,
relativt oberoende av motsvarande organisation för andra
ämnen. Orsaken härtill är den, att studenterna här regelmässigt koncentrerar
sina studier på ett ämne i sänder och att ämneskombinationer och ämnesföljd är
fria för de studerande. Med hänsyn härtill och med hänsyn även till att undervisningsorganisationen
generellt sett torde vara mest omfattande inom dessa
fakulteter kan vissa skäl anföras för att tyngdpunkten i det utbildningsadministrativa
arbetet vad dessa fakulteter beträffar alltjämt skall ligga hos institutionerna.
Ansvaret för utarbetande av förslag till studie-, organisations- och
undervisningsplaner samt för undervisningsuppgifternas fördelning mellan olika
lärare bör enligt utredningens mening i fråga om de filosofiska fakulteternas
ämnen åvila institutionerna. De med detta ansvar förenade arbetsuppgifterna
blir, beträffande de stora undervisningsämnena, av så betydande omfattning,
att de motiverar särskilda organisatoriska åtgärder inom institutionsorganisationens
ram i syfte att i görligaste mån befria den forskande personalen från
undervisningsadministrativt arbete.

Även i fråga om sådana uppgifter som schemaläggningen, registreringen av de
studerande och deras studieresultat samt av den sistnämnda verksamheten föranledda
initiativ till omläggningar och förändringar inom utbildningsorganisationen,
torde alltjämt ett ej helt obetydligt ansvar böra åvila institutionsnivåns
organ. Emellertid anser utredningen, att dessa arbetsuppgifter, vid de filosofiska
fakulteterna lika väl som vid övriga fakulteter och högskolor, med fördel kan
utföras av fakultetsnivåns organ (närmast utbildningsnämnderna) och av för
utbildningsadministrativa göromål särskilt avdelade tjänstemän inom läroanstalternas
centrala förvaltning (utbildningsnämndernas sekreterare).

E. Institutionsledningen

a) Allmänt

Av det närmast föregående avsnittet framgår, att universitetsutredningen generellt
rekommenderar en koncentration, så långt detta är praktiskt möjligt, av
det rent administrativa arbetet till läroanstalternas centrala organ. Sålunda
föreslås alla personaladministrativa avgöranden, all personalredovisning bokföring
och ekonomisk redovisning samt vissa uppgifter i samband med upphandling
av utrustning och materiel lagda på läroanstalterna centralt. Vidare har
framhållits, att de utbildningsadministrativa uppgifterna i betydande, ehuru från

396

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

fakultet till fakultet (motsvarande) något skiftande omfattning bör handhas av
fakultetsnivåns organ. Emellertid har utredningen i flera sammanhang understrukit,
att vissa rent administrativa uppgifter under alla förhållanden måste
läggas på institutionsorganisationen. Förslag till förordnanden liksom yttranden
i andra personaladministrativa ärenden måste sålunda avges av den närmast
berörda myndigheten, dvs. bl. a. institutionernas ledning. Utbildningsadministrationen
inom ett ämne måste vidare i stor utsträckning handhas inom institutionerna.

Till dessa, i mera begränsad mening administrativa uppgifterna kommer så de
som sammanhänger med institutionsorganisationens stora uppgifter, nämligen
att fungera som den organisatoriska ramen för ett samarbete mellan forskare
kring gemensamma problem och gemensamma resurser, ett samarbete mellan
akademiska lärare kring en gemensam utbildningsuppgift och ett samarbete mellan
forskare och lärare för planläggningen av en fortgående utbyggnad av ett
ämnesområdes resurser för forskning och utbildning.

Det är enligt universitetsutredningens mening främst tre faktorer, som måste
påverka utformningen av institutionernas administrativa ledning. Den första är
den, att institutionerna blir av mycket växlande storlek. Den andra är den, att
institutionernas administrativa uppgifter består både i att träffa förvaltningsavgöranden
och i att organisera ett samarbete. Den tredje faktorn, slutligen, som
måste påverka konstruktionen av institutionernas ledning, är den att samarbetet
endast i viss utsträckning gäller en för institutionen gemensam uppgift (utbildningen)
men i övrigt består i ett samarbete mellan självständiga forskare om
materiella nyttigheter, som skall fördelas eller brukas gemensamt.

Vad beträffar det förstnämnda förhållandet — institutionernas mycket varierande
storlek — vill utredningen understryka, att vissa av dem i varje fall för
närvarande är så små, att några egentliga problem i fråga om funktioner och
organ för deras administration knappast är aktuella. Problematiken blir självfallet
mera svårbemästrad, ju större institutionen är. De i det följande redovisade
resonemangen tar i första hand sikte på de stora institutionernas förhållanden
och förslagen är i dagens läge endast i begränsad utsträckning tillämpliga på
sådana institutioner, som innefattar en enda fast lärartjänst.

Vad i det föregående anförts rörande institutionernas uppgifter utesluter för
alla större institutioners del den i administrativa sammanhang eljest vanliga
konstruktionen med ledningen lagd i händerna på en chef, som har att med ansvar
endast inför överordnade myndigheter leda den övriga personalens arbete
och fatta besluten om arbetsuppgifternas fördelning mellan befattningshavarna.
Det nödvändiga samarbetet pekar i stället mot någon form av kollegial ledning.
Härvidlag stöter man emellertid på den svårigheten, att samarbetet i undervisningen
gäller institutionens samtliga lärare, medan samarbetet i avseende på
forskningsresursernas fördelning och bruk i första hand måste vara ett samarbete
endast mellan vissa av lärarna, främst professorer och laboratorer. Därtill
kommer, att vissa av de på institutionsledningen ankommande administrativa

397

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961f

uppgifterna — främst de uppgifter som kan sammanfattas i benämningen arbetsledning
— icke lämpligen handhas av kollegiala organ.

Utredningen har stannat för ett förslag, vars huvudsakliga innebörd är följande: (1)

Vid varje institution, som omfattar mer än en lärartjänst, upprättas ett
institutionskollegium, omfattande institutionens samtliga lärare jämte en på visst
sätt begränsad representation för assistentgruppen och för studenterna.

(2) Detta institutionskollegium ges initiativrätt i institutionens angelägenheter
men i övrigt endast rådgivande funktioner. Å andra sidan föreslås, att viktigare
beslut i institutionens angelägenheter obligatoriskt skall föregås av samråd i
kollegiet.

(3) Uppgiften att för fakultet (motsvarande) framlägga förslag till petita samt
studie- och organisationsplaner för undervisningen liksom — med en formellt
något annorlunda föreskrift — uppgiften att upprätta förslag till innehavare
av icke-ordinarie tjänster vid institutionen ålägges dennas ordinarie lärare kollektivt.

(4) Den dagliga ledningen av den vid institutionen meddelade undervisningen
liksom avgörandena beträffande fördelningen av uppgifter och dispositionen av
gemensamma resurser lägges hos institutionens prefekt.

De juridiska och teologiska fakulteterna har för närvarande institutioner, som
omfattar vederbörande fakultets samtliga ämnen. I den mån denna organisation
anses böra bibehållas, bortfaller behovet av särskilda kollegiala organ för dessa
institutioners förvaltning.

Vad i det följande säges rörande institutions ordinarie lärare, institutionskollegier
och institutionsprefekt gäller följaktligen icke utan vidare de juridiska
och teologiska fakulteterna; ej heller de medicinska fakulteternas undervisningskliniker.

b) De ordinarie lärarna

De ärenden, rörande vilka beslut måste fattas inom institutionerna, bestar till
en betydelsefull del av sådana ärenden, som i formellt hänseende har karaktär
av förslag till fakultets (motsvarande) beslut rörande förslag till petita samt
studie- och organisationsplaner.

Med hänsyn härtill har utredningen ansett det naturligt, att uppgiften att för
institutionens del utarbeta sådana förslag lägges såsom ett kollektivt åliggande
hos institutionens ordinarie lärare, vilka samtidigt blir de av institutionens
lärare, som tillika är ledamöter av fakultet (motsvarande). Då emellertid såväl
institutionens petita som förslag till studie- och organisationsplaner (motsvarande)
är angelägenheter av stort intresse jämväl för övriga ledamöter av
institutionskollegiet, har utredningen ansett det vara motiverat att föreslå en
föreskrift om att utarbetandet av förslag, som här avses, skall föregås av samråd
i institutionskollegiet.

398

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 50 år 196

Utredningen anser vidare, att den nya universitetsstadgan bör innehålla en
entydig bestämmelse rörande förfarandet på institutionsnivån vid upprättandet
av förslag till innehavare av sådana tjänster inom en institution, rörande vilka
särskild tillsättningsprocedur ej finns föreskriven, dvs. väsentligen de icke-ordinarie
institutionstjänsterna. Härvid måste beaktas, att vid institutioner som
omfattar mer än en forskare ingen eller så gott som ingen av de här ifrågavarande
tjänsterna uteslutande är knuten till en viss forskare. Utredningen
föreslår, att förslag till innehavare av dylika tjänster skall upprättas av institutionens
prefekt i samråd med institutionens övriga ordinarie lärare.

Vad här sagts avser förslag till innehavare av tjänster. I fråga om förordnanden
av andra befattningshavare, t. ex. timarvoderade lärare och extra biträdeshjälp,
synes ett enklare förfaringssätt kunna begagnas. Utredningen förordar
härvidlag, att förslag upprättas av prefekten eller, då fråga är om arbetskraft
som skall avlönas med hjälp av särskilt forskningsanslag, av vederbörande
anslagsmottagare.

c) Institutionskollegiet

Såsom framgått av det föregående föreslår utredningen att vid alla institutioner,
som omfattar mer än en lärartjänst, skall finnas ett institutionskollegium
med rådgivande och förslagsställande uppgifter.

Institutionskollegium bör enligt utredningens mening bestå av samtliga till
institutionen hörande lärare utom oavlönade docenter. Någon skillnad bör i
detta sammanhang icke göras mellan ordinarie, extra ordinarie och extra lärare.
Helt tillfälligt anställda timarvoderade lärare bör dock icke annat än i undantagsfall
deltaga i kollegiets arbete.

Bestämmelserna om institutionskollegiets sammansättning synes dock böra
kompletteras med en möjlighet för konsistoriet (motsvarande) att på förslag av
kollegiet förorda, att även oavlönad docent, annan till institutionen knuten
forskare, tjänsteman eller tillfälligt anlitad lärare skall såsom ledamot tillhöra
institutionskollegiet.

Till gruppen »lärare i formell mening räknar utredningen icke assistenter,
amanuenser och övningsassistenter. Många av dessa tjänstemän fullgör emellertid
mycket betydelsefulla uppgifter i undervisningen och forskningen. En medverkan
från dessa gruppers sida i institutionskollegiernas arbete framstår därför
såsom självklart motiverad. Bl. a. i syfte att begränsa kollegiernas storlek vill
utredningen emellertid förorda, att endast de av varje enskilt ärende berörda av
institutionens assistenter, amanuenser och övningsassistenter skall ingå såsom
ledamöter av kollegiet. Denna inskränkning i de ifrågavarande kategoriernas deltagande
i institutionskollegiernas arbete torde få praktisk betydelse endast inom
de största institutionerna.

Utredningen har i olika sammanhang understrukit vikten av att de studerande
ges fullgoda möjligheter att göra sina synpunkter gällande i avseende på
frågor om utbildningens innehåll och organisation. Detta bör icke minst gälla

.‘599

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1964

arbetet inom institutionskollegierna. Utredningen föreslår därför, att tva representanter
för de av varje enskilt ärende berörda studenterna skall ingå såsom
ledamöter av institutionskollegiet. Med hänsyn till att samma institutionskollegium
kan ha att handlägga ärenden inom ramen för flera utbildningslinjer, innebär
utredningens förslag, att flera än två studentrepresentanter kan behöva utses.
Endast två sådana representanter kommer emellertid att fungera såsom
ledamöter vid kollegiets behandling av ett enskilt ärende rörande utbildningens
innehåll och organisation. Vid kollegiets behandling av ärende, som icke berör
de studerande, bortfaller studentrepresentationen.

I fråga om sättet för utseende av studentrepresentanter vill utredningen anföra
följande. Liccntianders och doktoranders intressen synes som regel vara
företrädda genom de yngre lärarna och genom assistentgruppens representation
i institutionskollegierna. De särskilda studentrepresentanterna synes därför normalt
böra vara utsedda med hänsyn till de ärenden, som sammanhänger med
utbildningen för preliminärexamina. Vissa skäl kan otvivelaktigt tala för att
dessa studentrepresentanter utses genom någon form av valförfarande bland de
aktuella studerande i institutionens ämne. Å andra sidan kan det vara tveksamt,
om man med ett sådant förfarande, särskilt i nybörjarämnen, skulle få representanter,
som med tillräcklig erfarenhet och auktoritet kunde framföra studentsynpunkterna.
Sättet för utseendet av studentrepresentanter synes därför böra
avgöras av vederbörande studentorganisationer själva. Utredningen föreslår fördenskull,
att studentrepresentanterna i institutionskollegierna skall utses av
vederbörande studentkårer på sätt dessa själva beslutar.

Som framgått av det föregående föreslår utredningen, att institutionskollegiet
huvudsakligen skall ha rådgivande uppgifter. Utredningen tänker sig sålunda
institutionskollegiet väsentligen som ett organ för samråd mellan institutionens
forskare, lärare och studenter. Rörande vissa slag av ärenden föreslår utredningen,
att samråd i institutionskollegiet skall vara obligatoriskt, innan beslut
fattas eller förslag utarbetas.

Obligatoriskt samråd i institutionskollegiet bör sålunda enligt utredningens
mening äga rum i första hand beträffande alla ärenden rörande nya eller ändrade
studie- och organisationsplaner för den vid institutionen meddelade utbildningen.

Även utarbetandet av de årliga förslagen till petita för institutionen skall
enligt utredningens förslag obligatoriskt föregås av samråd i institutionskollegiet.

Utredningen vill understryka, att fördelningsärendenas handläggning inom en
stor institution är en uppgift, som erbjuder en speciell problematik. Detta sammanhänger
dels med universitets/högskoleinstitutionernas dubbla uppgift —
forskning och utbildning —, dels med den grundläggande principen om den självständige
universitetsforskarens rätt att för ett fritt valt och pa eget ansvar
bedrivet forskningsarbete disponera sin del i institutionens resurser. Fördelningsuppgifterna
ställer höga krav på samarbetsviljan hos de berörda. Besluten måste
fattas efter samråd och, såvitt möjligt, i samförstånd.

400

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

Med hänsyn till dessa förhållanden har utredningen kommit till den ståndpunkten,
att de här ifrågavarande fördelningsärendena bör avgöras av institutionens
prefekt, men avgöras efter ett obligatoriskt samråd i institutionskollegiet.
Därvid bör särskilt föreskrivas, att fördelningen av institutionens resurser
och arbetsuppgifter skall göras med beaktande av såväl forskningens som utbildningens
behov.

Med detta har utredningen redovisat de uppgifter, som enligt utredningens
mening obligatoriskt bör ankomma på ett institutionskollegium. I övrigt torde
få lamnas åt de enskilda kollegierna att själva välja sina arbetsuppgifter. Institutionskollegium
bör ha stadgemässig rätt att hos vederbörande myndighet vid
läroanstalten framlägga de förslag, som kollegiet finner kunna gagna institutionens
verksamhet och utveckling.

Institutionens prefekt bör vara självskriven som kollegiets ordförande.

d) Prefekten

I den nuvarande universitets/högskoleorganisationen förestås en institution
av en av de till institutionen hörande ordinarie lärarna — i de allra flesta fall en
professor sasom institutionsföreståndare eller prefekt.

Utredningens förslag innebär, att denna ordning väsentligen oförändrad överföres
till den nya organisationen. Utredningen föreslår, att föreståndaren för en
ämnesinstitution vid samtliga läroanstalter benämnes prefekt.

Inom institutioner, som omfattar en enda lärartjänst, bör innehavaren av
denna tjänst automatiskt fungera som institutionens prefekt och såsom sådan
ensam ansvara för institutionens förvaltning. Vid övriga institutioner får prefekten
som framgått av det föregående — vid sin sida det rådgivande institutionskollegiet,
vars arbete prefekten leder såsom kollegiets självskrivne ordförande.

Som framgått av det föregående föreslår utredningen, att förslag till petita för
institutionen, förslag till studie- och organisationsplaner för den vid institutionen
meddelade utbildningen samt — som regel — förslag till innehavare av ickeordinarie
tjänster vid institutionen skall utarbetas respektive upprättas gemensamt
av institutionens ordinarie lärare, i den mån flera sådana finns. I övrigt
föreslår utredningen, att ansvaret för institutionens gemensamma angelägenheter
ytterst skall åvila prefekten. I vissa — i det föregående angivna — slag av
ärenden skall dock prefekten enligt utredningens förslag vara skyldig att samråda
med institutionskollegiet, innan beslut fattas.

Allmänt bör det åligga prefekten att verka för goda arbets- och studieförhållanden
för forskare lika väl som för studenter — och för ett gott samarbete
mom institutionen. Vid fördelningen av institutionens personella och materiella
resurser för forskningen måste prefekten särskilt beakta, att de av institutionens
tjänstemän, vilkas tjänster är förenade med skyldighet att bedriva forskning,
skall ges rimliga möjligheter att bedriva ett fritt valt forskningsarbete. Detta

401

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

måste självfallet ske inom ramen för tillgängliga resurser och utan avbräck för
institutionens övriga verksamhet.

Utbildningsuppgiften ser utredningen såsom en institutionen som helhet åvilande
uppgift. Utbildningsorganisationen måste därför enligt utredningens mening
vara en hela institutionens angelägenhet, handhavd av prefekten i samråd
med institutionskollegiet. Prefekten bör vara den i första hand ansvarige för
undervisningens behöriga gång.

Prefekten bör vidare enligt utredningens mening svara för att även andra
institutionen gemensamt åvilande arbetsuppgifter fullgöres på behörigt sätt. Han
bör vaka över att den vid institutionen anställda personalen noggrant fullgör
sina åligganden.

Prefekten bör vidare vara den i första hand ansvarige för vården av till institutionens
förfogande ställda lokaler, samlingar och apparater och han bör därvid
vara skyldig ställa sig till efterrättelse de föreskrifter rörande vård och förvaltning
av till institutionens disposition ställd egendom, som kan fastställas av
universitetets/högskolans styrelse (konsistoriet).

Prefekten torde normalt komma att fungera som föredragande vid och bereda
ärendena inför institutionskollegiets sammanträden. I kollegiet eller hos vederbörande
myndighet vid universitetet bör han framlägga de förslag han finner
kunna gagna institutionens verksamhet och utveckling.

Vid institutioner, som omfattar en enda ordinarie lärartjänst, bör innehavaren
av denna tjänst automatiskt fungera som institutionens prefekt. I fråga om sättet
att utse prefekt för andra institutioner är två möjligheter tänkbara: Antingen
bör prefekt för sådan institution utses genom val inom institutionskollegiet, eller
också bör prefekt förordnas av konsistoriet (motsvarande) bland kollegiets ledamöter.
Med hänsyn till att prefekten enligt utredningens förslag skall bli den
inför högre akademiska myndigheter i första hand ansvarige för såväl undervisningen
som egendomsvärden, vill utredningen för sin del förorda det sistnämnda
alternativet, dvs. förordnande av läroanstaltens styrelseorgan. Förordnande
bör av praktiska skäl vara tidsbegränsat och förslagsvis meddelas för en
tid av högst tre år i sänder. Laborator eller universitetslektor bör enligt utredningens
mening icke vara utesluten vid utseende av prefekt, även om ifrågavarande
institution innefattar en eller flera professurer.

Utredningen föreslår sålunda, att prefekt för institution, som omfattar flera
än en lärartjänst, förordnas av universitetets/högskolans styrelse (konsistoriet)
bland institutionens ordinarie lärare samt för en tid av högst tre år i sänder.

Handhavandet av de stora institutionernas förvaltning kommer otvivelaktigt
att innebära en betydande arbetsbörda för prekterna även efter ett genomförande
av utredningens i det föregående framlagda förslag om en koncentration
av administrativa uppgifter till läroanstalternas centrala administration. Genom
en stadgebestämmelse av i sak samma innebörd som de nuvarande universitetsstatuternas
§ 52, mom. 3 b och 4 bör därför möjlighet öppnas för prefekt att
genom beslut av universitetskanslersämbetet eller Kungl. Maj:t erhålla befrielse

402

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1961+

från en mot arbetet såsom prefekt svarande del av den honom eljest åvilande
undervisnings- och examinationsskyldigheten (partiell tjänstebefrielse). Det torde
vidare bli nödvändigt att inrätta olika slag av befattningar, vilkas innehavare
kan biträda prefekten vid fullgörandet av vissa med prefektskapet förenade
åligganden. Härvid måste beaktas dels institutionernas varierande storlek, dels
det förhållandet, att det administrativa arbetet är av relativt olika natur vid
skilda slag av institutioner.

Redan har vid vissa stora experimentella institutioner placerats särskilda
institutions- eller laboratorieintendenter. Utredningen finner för sin del denna
typ av befattningar lämplig och förordar, att frågan om inrättande av nya dylika
tjänster prövas i samband med den i det föregående förordade översynen av
institutionsindelningen. Därvid måste emellertid också beaktas, att behovet
inom själva institutionsorganisationen av befattningar av nu ifrågavarande slag
påverkas av att vissa service-anläggningar och -verksamheter enligt vad utredningen
i det föregående anfört torde böra brytas ut ur ämnesinstitutionema och
förvaltas som särskilda enheter.

Inom vissa av de experimentella vetenskapernas institutioner samt inom de
stora icke-experimentella institutionerna, t. ex. de för ämnena matematik, engelska
och historia, kommer utbildningsorganisationen att utgöra en mycket arbetskrävande
uppgift. I syfte att såvitt möjligt befria prefekten från ett omfattande
utbildningsorganisatoriskt detaljarbete vill utredningen föreslå, att möjlighet
öppnas för universitets/högskolestyrelsen att förordna någon annan av institutionens
lärare att i egenskap av institutionens studierektor under prefekten handha
vissa med undervisningen förknippade delar av dennes åligganden. Studierektor
torde böra utses bland institutionskollegiets ledamöter och utredningen räknar
med att uppgiften som regel kommer att anförtros någon av institutionens universitetslektorer.

Eftersom studierektorernas arbetsuppgifter till både innehåll och omfattning
kommer att variera inom rätt vida gränser från institution till institution, synes
det utredningen vara lämpligt, att studierektor kompenseras genom en med hänsyn
till arbetsbördan i det enskilda fallet lämpligt avpassad nedsättning i den
honom eljest åliggande undervisningsskyldigheten.

F. Institutionsgruppernas organisation

I det föregående har utredningen förordat, att i den nya universitetsstadgan
möjlighet öppnas att bilda institutionsgrupper. En institutionsgrupp avses bli
organiserad för gemensamt handhavande av uppgifter, som är gemensamma för
två eller flera institutioner. Beslut om upprättande av sådan institutionsgrupp
skall enligt utredningens förslag meddelas av universitetskanslersämbetet. I
samband med sådant beslut skall jämväl bestämmas, vilka arbetsuppgifter som
skall ankomma på varje enskild institutionsgrupp.

403

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1964-

Institutionsgrupps uppgifter kan sålunda bli av varierande omfattning och
innehåll. Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att även institutionsgruppens
organisation och förvaltning får regleras genom beslut i varje särskilt fall. Utredningen
föreslår sålunda en stadgeföreskrift av innebörd att universitetskanslersämbetet
i samband med beslut om upprättande av institutionsgrupp jämväl skall
meddela erforderliga föreskrifter rörande förvaltningen av de för gruppen gemensamma
angelägenheterna.

Så snart institutionsgrupps uppgifter blir av någon större betydelse och omfattning
— och sannolikt kommer institutionsgrupper knappast att upprättas i
andra fall —, torde gruppen enligt utredningens mening böra ges en organisation
analog med den som i det föregående föreslagits för institutionerna, dvs. en
organisation med en institutionsgruppsprejekt och ett institutionsgruppskollegium.
Därest på institutionsgrupp lägges ansvaret eller del av ansvaret för utbildningens
organisation och innehåll, bör enligt utredningens mening under alla
förhållanden föreskrift meddelas om att institutionsgruppskollegium skall upprättas.

Institutionsgruppsprefekt synes böra utses på enahanda sätt som institutionsprefekt
och då bland de till institutionsgruppen hörande ordinarie lärarna, oavsett
om vederbörande samtidigt är prefekt för någon av de i gruppen ingående
institutionerna eller ej.

Institutionsgruppskollegium synes böra ges i princip samma sammansättning
och samma uppgifter i avseende på de för institutionsgruppen gemensamma
angelägenheterna, som institutionskollegium föreslagits få inom institution.

G. Övriga institutioner och inrättningar

I ett föregående avsnitt av detta kapitel har utredningen förordat, att i samband
med den föreslagna översynen av institutionsindelningen jämväl skall
prövas, huruvida och i vilken utsträckning vissa anläggningar och verksamheter
av servicekaraktär lämpligen kan brytas ut ur ämnesinstitutionsorganisationen
och sammanföras till eller bilda särskilda förvaltningsenheter direkt underställda
universitets/högskolestyrelsens organ.

Vissa av de anläggningar och verksamheter, som här är i fråga, kommer otvivelaktigt
att rätt mycket likna institutioner. Den avgörande skillnaden blir
emellertid den, att här ifrågavarande inrättningar icke får den dubbla uppgiften
att bedriva forskning och utbildning och att de ej heller blir organisatoriskt
bundna till visst ämnesområde. De får i stället karaktär av service-organ,
ställda till förfogande för forskningen och — i avsevärt mindre mån — utbildningen
inom flera ämnesområden, fakulteter (motsvarande) och, i vissa fall,
läroanstalter.

I detta sammanhang kan lämpligen också behandlas de inrättningar för undervisning
i fria konster och färdigheter (t. ex. ritteknik, ridning, gymnastik, fäktning),
vilka på vissa håll benämnes institutioner men skiljer sig från ämnes -

404

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

institutionerna därigenom, att deras uppgifter uteslutande omfattar undervisning,
icke forskning.

Alla dessa institutioner och inrättningar för forskningsservice och undervisning
kan enligt utredningens mening ges en avsevärt enklare organisation än
ämnesinstitutionerna. Utredningen föreslår, att envar av dessa institutioner och
inrättningar ställes under ledning av en föreståndare, utsedd av vederbörande
rektorsämbete.

En föreståndare av här ifrågavarande slag bör ges ställning av chef för vederbörande
institution eller inrättning. Föreståndarens förvaltning bör stå under
rektorsämbetets tillsyn, vilket bl. a. innebär, att det skall ankomma på rektorsämbetet
att meddela erforderliga specialföreskrifter för verksamheten och dess
förvaltning.

I fråga om petita för utbyggnaden av de i detta avsnitt behandlade serviceinstitutionerna
och särskilda inrättningarna föreslår utredningen, att de i princip
bör utarbetas av universitetskanslersämbetet efter förslag av konsistorium. Eventuellt
kan därvid samråd böra äga rum mellan konsistoriet och en eller ett par
fakulteter (motsvarande) respektive mellan universitetskanslersämbetet och berörda
beredningar.

2. Yttranden

A. Institutionsindelningen

Svenska Teknologföreningen anför i huvudsak följande:

Civilingenjörsutbildningen är mera strängt schemabunden än vissa andra typer
av akademisk utbildning. Samtidigt måste kunskapsstoffet vara utformat så att
det är lämpligt för olika avdelningars (sektioners) målsättning. Detta medför att
det i ett flertal ämnen finnes olika kurser, en för varje avdelning. Genom detta
system blir avdelningarna de sammanhållande enheterna för de olika utbildningsformerna
vid de tekniska högskolorna. En enskild institution kommer sålunda
icke att bli avgörande för samordningen av utbildningen fram till primärexamen.
Svenska Teknologföreningen anser att de förslag som finnes i betänkandet
vad gäller institutionsnivån ej är tillämpliga på den studieform som
maste finnas vid de tekniska högskolorna.

Föreningen instämmer helt i utredningens önskemål om sambruk av lokaler
och materiel för forskningen. Föreningen anser dock att det är fakultets-/sektionsorganisationen
som närmast blir berörd av ett dylikt sambruk för de tekniska
högskolornas del.

Av ovan angivna skäl finner föreningen att de motiv som utredningen framlagt
för en ändrad institutionsindelning icke bör föranleda någon ändring i principen
för institutionsorganisationen vid de tekniska högskolorna.

SFS anför väsentligen följande:

SFS vill förorda upprättandet av fristående service-enheter, gemensamma för
flera institutioner, när detta medför en mera rationell användning av personella
och materiella resurser utan att servicekraven eftersättes.

SFS vill allmänt framhålla svårigheten att vid de filosofiska fakulteterna sam -

405

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

ordna all undervisning för ett läroämne inom en och samma institution. Det är
exempelvis realistiskt att räkna med en ökad integrering av moment från skilda
examensämnen inom den framtida lärarutbildningen. Dessa samordningsbehov
kan i stället väl tillgodoses genom upprättandet av institutionsgnipper.

Organisationen tillstyrker utredningens förslag i vad avser medicinsk fakultet
med de undantag som gjorts för de kliniskt-medicinska ämnenas institutioner.

I fråga om de juridiska fakulteterna anser SFS inte att anledning till ändring
av nuvarande förhållanden föreligger. Däremot vill organisationen förorda en
gruppering av undervisningsämnena vid teologisk fakultet på tre institutioner
med vardera ett institutionskollegium.

De möjligheter utredningen föreslår att bilda forskningsavdelningar hälsar
SFS med tillfredsställelse. Även forskardocenter och docenter bör kunna ställas
i ledningen för en forskningsavdelning.

Med tanke på att en översyn av institutionsindelningen sannolikt kommer att
resultera i en ytterligare institutionsuppdelning för vissa ämnen, är det av stor
betydelse att goda möjligheter skapas att bilda institutionsgrupper. Som exempel
härpå kan framhållas önskvärdheten av samarbete mellan de av utredningen
förordade institutionerna för närbesläktade ämnen, för vilka bl. a. de metodologiska
problemen är gemensamma, t. ex. slaviska respektive romanska språk.
SFS anser liksom de sakkunniga att ett institutionsgruppskollegium med i princip
samma uppbyggnad som vid en enskild institution skall upprättas, då de
gemensamma uppgifterna gör en sådan organisation motiverad.

Sveriges Samhällsvetareförbund anför väsentligen följande:

Utredningen har närmast tagit ställning till förmån för stora institutioner och
räknar t. o. m. med sammanslagning av vissa nu separata institutioner; i gengäld
skall särskilda forskningsavdelningar kunna inrättas inom de större institutionerna.
Samhällsvetareförbundet vill ansluta sig till denna principinställning.
I praktiken uppkommer för de samhällsvetenskapliga ämnenas del frågor om
institutionsindelningen särskilt när ett ämne förekommer inom flera olika utbildningslinjer
(såsom ämnet nationalekonomi). I sådana fall synes det vara
lämpligast att en gemensam institution får tillgodose dessa utbildningslinjer och
att sålunda de personella och materiella resurserna för ett ganska stort ämnesområde
hålles samman. Institutionerna bör alltså i princip snarare omfatta
ämnesområden bestämda som nationalekonomi, statistik, statskunskap etc. än
ämnesområden bestämda som internationell ekonomi, demografi, offentlig förvaltning
etc.

SUHAF anför:

SUHAF anser, att institutionerna måste organiseras så, att ett ökat lagarbete
kan komma till stånd. Forskningsprojekt inom olika avsnitt av ämnet måste
naturligt kunna rymmas inom organisationen. Om en viss forskningsinriktning
skulle bli så speciell i förhållande till ämnet som helhet, att en friare ställning
gentemot detta behövs, bör särskilda avdelningar kunna upprättas men detta
får inte bli ett privilegium för vissa befattningshavare.

SACO anför:

SACO har i andra sammanhang understrukit, att man bör skapa stora enheter
med möjlighet till specialisering och differentiering. Institutionerna bör således
omfatta stora ämnen, som handhar utbildningen för olika utbildningslinjer. Som
exempel härpå vill SACO peka på vad Sveriges Samhällsvetareförbund anför om

406

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

institutionsindelningen i sitt yttrande. Kraven på specialisering och differentiering
kan tillgodoses genom den av utredningen föreslagna möjligheten att bilda
forskningsavdelningar. Ehuru det synes naturligt, att denna möjlighet i första
hand skall stå öppen för av utredningen nämnda befattningshavare anser SACO,
att man icke skall utesluta möjligheten att bilda forskningsavdelningar även för
andra.

TCO anför:

Institutionerna har alltmer kommit att bli de reella arbetsenheterna vid universiteten
och högskolorna. Det måste därför vara angeläget, att man nu skapar
regler för hur indelningen i institutioner skall ske, hur samarbetet inom institutionernas
ram skall bedrivas och hur samverkan över institutionsgränserna skall
kunna etableras.

TCO ansluter sig till utredningens riktlinjer för indelning och samverkan och
om att förslag härvidlag skall avlämnas lokalt och beslut sedan fattas centralt.
Särskilt angeläget synes det vara, att inte bara fakulteten utan även respektive
utbildningsnämnd samt berörda lärare skall ha förslagsrätt. TCO tillmäter frågan
om en rationell organisation av institutionerna och deras samverkan så stor
vikt att den därutöver anser, att initiativ också skall kunna tagas av de centrala
myndigheterna.

Utredningen föreslår, att en översyn skall ske avseende samordningen i fråga
om verkstäder och djurstallar samt tung apparatur, som brukas av flera institutioners
forskare. TCO ansluter sig till förslaget.

Sveriges Konservativa Studentförbund anför:

Beträffande institutionernas roll ansluter vi oss i stort sett till utredningens
förslag. Vi är eniga med utredningen om de svårigheter, som måste uppstå vid
indelningen i institutioner och instämmer i förslaget om att de lokala universitetsmjndigheterna
skall föreslå och kanske fastställa indelningen. Vi hade vidare
funnit det värdefullt om utredningen hade diskuterat frågan om uppdelande av
de teologiska och juridiska fakulteterna.

Centerns Studentförbund anför:

Liksom utredningen vill studentförbundet förorda en institutionsindelning
efter ämnen. En institutionsindelning efter principen »en professor — en institution»
vill vi bestämt avvisa. I stället för en uppsplittring av de nuvarande
ämnesinstitutionema med mer än en professor, bör man eftersträva att sammanföra
mindre och närbesläktade ämnen till gemensamma institutioner. Enligt
vår mening kan på detta sätt tillgängliga resurser bättre utnyttjas varjämte
forskning och undervisning i ämnesgränserna stimuleras. Dessa fördelar är enligt
vår uppfattning så stora, att de mer än väl uppväger de nackdelar, som kan
uppstå.

Sveriges Socialdemokratiska Studentförbund anför i huvudsak följande:

Utredningen konstaterar med rätta att »institutionerna i dagens organisation
formellt sett betyder intet», men att det är inom dem som »det väsentligaste i
de högre läroanstalternas verksamhet bedrives». Det blir därför naturligt att på
dem »lägga något även av det formella ansvaret inom organisationen».

Förbundet anser att den konkreta utformningen av förslaget borde ha skett i
större överensstämmelse med utredningens eget resonemang. Enligt förbundets
mening måste institutionerna såsom varande universitetets arbetande enheter

407

Kungl. Maj:ts proposition nr BO ur 196J+

ha så stor bestämmanderätt som möjligt och de övriga universitetsorganen
fakulteter, konsistorium, rektor- och kanslersämbete — skall betraktas som serviceorgan
åt den forskning och det arbete i övrigt, främst undervisning, som
bedrivs inom institutionerna. Det amerikanska departementssystemet bör kunna
användas som förebild för den praktiska utformningen av detta synsätt: Institutionerna
bör vara stora med många professurer och andra fasta lärartjänster,
indelade efter ämnets huvudområden. Detta system skulle alltså vara utformat
efter helt andra principer än det nuvarande med dess som regel små enprofessorsinstitutioner
även i rikt differentierade ämnen. Detta innebär att tendensen till
uppdelning av ämnen på skilda institutioner måste brytas.

Det är främst två skäl som varit bestämmande för förbundets inställning. För
det första kan en effektiv forskarutbildning endast komma till stånd inom stora
institutionsenheter. En sådan förutsätter nämligen att det finns en stab av fast
anställda lärare som är specialister på olika forskningsområden inom vilka de
kan ge undervisning och handledning. För det andra betyder större enheter
effektivare administration och större möjligheter till ekonomisk rörelsefrihet.

Det torde inte vara tillräckligt att som utredningen helt allmänt uttala att
institutionsindelningen bör ske efter ämnesområden och inte efter professurer,
och sedan överlåta åt de akademiska remissinstanserna att komma med förslag
om hur principen bör genomföras. Ett sadant tillvägagångssätt kommer antagligen
inte att medföra några större förändringar.

Riksrevisionsverket anför:

Universitetsutredningen har uttalat, att mycket starka skäl talar för att man
bör överväga, i vilken omfattning institutionsorganisationens mera omfattande
serviceanläggningar och -verksamheter med fördel kan brytas ut ur ämnesinstitutionerna
och ges en ställning i organisatoriskt hänseende motsvarande
universitetsbibliotekens. Utredningen nämner i detta sammanhang verkstäder,
djurstallar, tung apparatur samt — i en framtid — anläggningar för automatisk
databehandling. Riksrevisionsverket förordar att en översyn i angivet syfte
kommer till stånd.

Farmaceututbildning skommittén anför:

Farmaceututbildningskommittén biträder universitetsutredningens förslag i
fråga om institutions- och institutionsgruppsorganisationen. Enligt kommitténs
mening kommer den fortsatta utbyggnaden av universitet och högskolor att
innebära, att man i betydligt större utsträckning än hittills sammanför institutioner
inom närbesläktade ämnen — även om de tillhör olika fakulteter till
byggnadsmässiga enheter. Härigenom skapas förutsättningar för att forskare
och lärare på de olika institutionerna gemensamt skall kunna utnyttja lokala och
instrumentella resurser. Genom denna samordning ges även underlag för en
stimulerande forskningsmiljö, där de dagliga kontakterna mellan forskare, vars
forskningsinriktning ligger varandra nära, kan möjliggöra ömsesidigt utbyte.

1960 års lärarutbildningssakkunniga anför i huvudsak följande:

Det finns skäl att antaga, att skolans ämnen och universitetens examensämnen
i fortsättningen alltmera sällan kommer att helt överensstämma. Det synes därför
bli nödvändigt att på institutionsgruppsnivån skapa ett nytt slags samordnande
organ, som lämpligen kan betecknas sasom skolämneskollegier.
Dessa kollegiers främsta arbetsuppgift bör bli att utforma de huvudsakliga riktlinjerna
för studieplanerna i de delar av den ämnesteoretiska utbildningen, som

408

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

motsvarar skolans ämnen. Detaljarbetet med delstudiekursernas utformning
torde böra anförtros åt institutionskollegierna. I skolämneskollegierna bör även
ingå av skolöverstyrelsen anvisad skolexpertis. Anordningar av denna art har
redan vuxit fram flerstädes.

Gymnasieutreaningen anför i huvudsak följande:

Genom utbildningsnämndernas och utbildningsadministrativa avdelningarnas
konstruktion synes förutsättningar ha skapats för ett effektivare och enhetligare
studieplansarbete pa det lokala planet. Härtill bidrar också utredningens förslag
om institutionernas organisation och ledning. Gymnasieutredningen vill bestämt
tillstyrka att institutionerna skall omfatta större ämnesområden och inte så som
nu ofta är fallet byggas upp kring enskilda tjänster. Även förslaget om institutionskollegium,
prefekt och studierektor synes innebära väsentliga framsteg.

Läkarutbildning sberedningen anför väsentligen följande:

Läkarutbildningsberedningen vill för sin del tillstyrka universitetsutredningens
förslag i förevarande hänseende. Den framtida utbyggnaden av universitets- och
högskoleväsendet kommer enligt beredningens mening att innebära, att man i en
betydligt större utsträckning än vad som hittills varit fallet sammanför institutioner
i närbesläktade ämnen till större enheter. Härigenom skapas förutsättningar
för ett gemensamt utnyttjande av lokala och instrumentella resurser.
Samtidigt kan en stimulerande forskningsmiljö erhållas. Det är emellertid väsentligt,
att organisationen och ledningen av dessa enheter, som även bör kunna
innehalla institutioner tillhöriga olika fakulteter, anpassas så, att garantier erhalles
för att cn enhets totala utbildnings- och forskningsresurser användes på
det sätt, som vid varje särskilt tillfälle är det mest ändamålsenliga. Universitetsutredningens
förslag ger enligt läkarutbildningsberedningen underlag för tillfredsställande
lösning i detta avseende.

Statskontoret anför:

Institutionsindelningen har icke berörts i statskontorets rapport. Utredningen
har däremot ingående diskuterat institutionsindelningen. Statskontoret har icke
funnit anledning till erinran mot de av utredningen anförda synpunkterna.

Teologislta fakulteten i Uppsala anför huvudsakligen följande:

Fakulteten, som nyligen genomfört en uppdelning på institutioner, hälsar med
glädje den synnerligen positiva inställning till institutionsarbetet, som kommer
till uttryck i betänkandet. Att detta arbete statutmässigt regleras är förvisso
värdefullt, enär da åtskilliga oklarheter kan undvikas. För fakulteten med dess
små institutioner och ofta gemensamma arbetsuppgifter måste det uppenbart bli
aktuellt med bildande av institutionsgrupper, samtidigt som samtliga institutioner
inom fakulteten alltfort synes kunna administreras centralt.

Juridiska fakulteten i Uppsala anför i huvudsak följande:

Utredningens förslag rörande institutionerna innehåller åtskilliga värdefulla
nyheter. Såvitt nu kan bedömas, kommer den juridiska institutionen att under
åtskillig tid framåt liksom nu omfatta samtliga ämnen inom fakulteten, en organisationsform
som ter sig befogad med hänsyn till det nära sambandet mellan
juridikens olika grenar. I den mån forskningsarbetet på de olika ämnesområdena
skulle påkalla, att särskilda arbetsenheter bildas, synes den av utredningen
föreslagna möjligheten att bilda forskningsavdelningar vara av värde.

Kungl. Maj:t.s proposition nr 50 år 1964 !()!>

Medicinska fakulteten i Uppsala anför i huvudsak följande:

Fakulteten förmodar att förslaget om forskningsavdelningar liar tillkommit för
att skapa garantier för att forskare med ett självständigt vetenskapligt status
skall tillförsäkras institutionens faciliteter i tillbörlig grad. Detta är dock nödvändigt
endast om prefekten ensam styr institutionen, och institutionskollegiet i
enlighet med universitetsutredningens förslag enbart har en rådgivande funktion.
Fakulteten instämmer i att i sä fall ett behov av att inrätta forskningsavdelningar
inom institutionerna kan föreligga. Fakulteten vill då framföra en avvikande
mening om vilka som bör kunna bilda forskningsavdelning. Fakulteten
anser att — om forskningsavdelningar inrättas — samtliga forskare med åtminstone
docentkompetens bör få möjlighet att bilda forskningsavdelning.

Fakulteten har stannat för att ej föreslå några förändringar beträffande institutionsindelningen
för de teoretiska ämnenas del.

Det finnes flera olika motiv för att bilda större funktionsenheter än de nuvarande
kliniska institutionerna. Därvid kan nämnas samordningen av undervisningen
till med. lic.-examen, samordningen av underläkarnas vidareutbildning
och kliniska randutbildning, forskarutbildningen inom de kliniska ämnena, och
administrationen av vissa gemensamma service-enheter eller andra nyttigheter.
Även för åtskilliga forskningsprojekt, som fordrar en god samverkan mellan flera
olika ämnen, skulle större funktionsenheter vara till fördel. Även den sjukvårdsmässiga
samhörigheten och samfunktionen skulle främjas därvid, och i själva
verket är det för sjukvårdens del över hela världen ett aktuellt problem att
finna vägar för att säkra »medicinens enhet» under en utveckling som obönhörligt
medför ökad specialisering och därmed risk för fraktionering. I detta sammanhang
måste emellertid även praktiska faktorer spela in, t. ex. den geografiska
placeringen av olika ämnen inom undervisningssjukhuset. Fakulteten har stannat
för att föreslå en oförändrad institutionsindelning för de kliniska ämnena.

Frågan om bildandet av större funktionsenheter bör emellertid ägnas fortsatt
uppmärksamhet. En god möjlighet att åstadkomma detta i framtiden vore att
enligt utredningens förslag bilda institutionsgrupper. Fakulteten är visserligen
ej beredd att nu lägga fram definitiva förslag om dylika institutionsgrupper, men
föreslår att möjligheten i framtiden säkras för institutioner, som så önska, att
bilda institutionsgrupper efter anmälan hos universitetskanslern.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anför:

Sektionen vill understryka det stora värdet av att institutionernas roll vid
universiteten här så klart blivit definierad och att nu en radande praxis kan
ersättas av ett statutmässigt regelsystem.

Utredningen rekommenderar en lokal översyn av institutionsindelningen.
Några skäl att ändra nuvarande förhållanden har ej anförts av de olika ämnesrepresentanterna.
Principen en institution — ett examensämne synes i huvudsak
kunna gälla med vissa (i yttrandet angivna) undantag.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala anför:

Utredningens förslag rörande institutionerna innebär i stort en kodifiering av
rådande praxis. Sektionen finner det riktigt, att institutionerna erhålla en förvaltningsnrässig
särställning. Beträffande institutionsindelningen anser sektionen
det naturligt, att varje examensämne i princip bildar en egen institution och att
några av sektionens ämnen ingå i särskilda institutionsgrupper.

410

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196J,\

Större konsistoriet i Uppsala anför:

Särskilt förtjänstfullt torde utredningens förslag vara i fråga om institutionerna.
Under hänvisning till yttranden av humanistiska fakultetens bägge sektioner
finner konsistoriet, att principen ett examensämne — en institution är
naturlig för humanistiska fakultetens del, medan denna regel icke utan vidare
kan tillämpas i teologiska och juridiska fakulteterna. Beträffande institutionsindelningen
får konsistoriet i övrigt hänvisa till fakulteternas yttranden.

Juridiska fakulteten i Lund anför i huvudsak följande:

Som utredningen framhållit ha de juridiska fakulteterna för närvarande institutioner,
som omfatta vederbörande fakultets samtliga ämnen. Denna organisation
bör enligt fakultetens mening i huvudsak bibehållas.

Fakulteten föreslår, att den juridiska institutionen skall omfatta samtliga till
fakulteten hörande ämnen, dock med de modifikationerna, att det till fakulteten
hörande ämnet nationalekonomi hänföres till nationalekonomiska institutionen,
samt att det till ekonomiska fakulteten hörande ämnet handelsrätt med beskattningsrätt
hänföres till den juridiska institutionen.

Humanistiska fakulteten i Lund anför väsentligen följande:

Beträffande institutionsindelningen har utredningen stannat inför den ordning,
som redan vuxit fram mera av sig själv och som kan uttryckas i principen ett
ämnesområde -—- en institution. Fakulteten har ingen anledning att i och för sig
uttala en annan mening.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund anför i huvudsak följande:

Fakulteten ansluter sig till utredningens förslag att ämnesområdet och icke de
högre lärartjänsterna även i fortsättningen skall utgöra grunden för institutionsindelningen
och finner det naturligt, att särskilda forskningsavdelningar skall
kunna inrättas inom en institution.

Da fakulteten uppgjort förslag till institutionsindelning, har en större likformighet
än den nu radande eftersträvats. Detta har inneburit en viss ökning av
antalet institutioner men fakultetens bestämda strävan är att till varje institution
få ett flertal professurer.

Av olika skäl blir avgränsningen av de ämnesområden, på vilka institutionsindelningen
baseras, ofta ganska snäv. Fakulteten finner i likhet med utredningen,
att även formella möjligheter för samarbete mellan närstående institutioner
kan vara av behovet påkallade och ansluter sig till stadgeförslaget att två
eller flera institutioner må kunna bilda en institutionsgrupp. Ett sådant samarbete
över institutionsgränserna förekommer sedan länge inom fakulteten.

Service-enheterna spelar för den växande experimentella forskningen en betydande
roll. Fn allmän centralisering av institutionsverkstäderna är klart olämplig.
Däremot är en centralisering av djurstallarna möjlig, varvid dock lokala
anläggningar för pågående undersökningar, där smådjur ingår, måste tillåtas.

Dyrbar utrustning, som är gemensam för hela universitetet, torde med fördel
kunna sammanföras till centrala enheter. Detta gäller sålunda anläggningar för
Ci4-datering och automatisk databehandling.

Ekonomiska fakulteten i Lund anför:

I fråga om institutionsindelningen föreslår fakulteten ingen ändring av nuvarande
ordning.

Kurujl. May.ts proposition nr 50 år 1964 411

Forskning och undervisning vid institutionen för handelsrätt förutsätter ett så
nära samarbete och en så intim integration med verksamheten vid de ekonomiska
institutionerna, att en nära anslutning till dem måste vara för handen.

Större konsistoriet i Luncl anför huvudsakligen följande:

Konsistoriet ansluter sig till utredningens förslag, att ämnesområdet och icke
de högre lärartjänsterna även i fortsättningen skall utgöra grunden för institutionsindelningen
och finner det naturligt, att särskilda forskningsavdelningar
skall kunna inrättas inom en institution, och detta även då den forskare, som
leder en dylik avdelnings arbete genom anställning vid forskningsråd e. d. formellt
står utanför universitetet.

Eftersom avgränsningen av de ämnesområden, på vilka institutionsindelningen
baseras, inom flera fakulteter blir ganska snäv, finner konsistoriet i likhet med
utredningen, att även formella möjligheter för samarbete mellan närstående
institutioner kan vara av behovet påkallade och ansluter sig till förslaget, att
två eller flera institutioner må kunna bilda en institutionsgrupp. Dylik institutionsgrupp
kan grundas på gemensam undervisning eller gemensam förvaltning
av lokalutrymmen, service-anläggningar o. d. Indelningen bör bedömas med hänsyn
till de lokala förhållandena och kan sålunda bli olika vid skilda lärosäten.

Konsistoriet finner att ämnen representerade såväl vid Lunds universitet som
Lunds tekniska högskola ej bör sammanslås i institutioner, men väl kan samlas i
institutionsgrupper, alltefter ämnenas karaktär och lokalisering. I den mån så
varit möjligt har fakulteterna i enlighet med remisskrivelsens direktiv avgett
förslag till indelning i institutioner respektive institutionsgrupper och konsistoriet
hänvisar i denna fråga till fakulteternas särskilda yttranden.

Service-enheterna spelar för den växande experimentella forskningen cn betydande
roll. Det kommer allt framgent att krävas serviceanläggningar vid institutioner
med omfattande experimentellt arbete. En allmän centralisering av
institutionsverkstädema är icke till fördel för den institutionsbundna forskningen.

Dyrbar utrustning, som är gemensam för hela universitetet, torde med fördel
kunna sammanföras till centrala enheter. Det gäller sålunda anläggningar för
Ci4-datering och automatisk databehandling.

Medicinska fakulteten i Göteborg anför i huvudsak följande:

Beträffande rätten att väcka förslag om institutionsindelningen vill fakulteten
framhålla, att detta är en angelägenhet, som bäst bedömes av en samlad fakultet.
Det kan därför ej anses lämpligt, att vederbörande utbildningsnämnd och en
var av förslaget berörd lärare skall ha rätt att direkt hos universitetskanslersämbetet
väcka dylikt förslag. Fakulteten anser, att förslag om ny institutionsindelning
skall väckas av fakultet och att ärendet därefter behandlas av lärosätets
konsistorium och vederbörande fakultetsbcredning, innan beslut fattas av
universitetskanslersämbetet.

I betänkandet förordas en översyn av institutionsindelningen i samband med
dess remissbehandling. Med anledning härav föreslår fakulteten, att ämnet medicinsk
fysik med tillhörande personal, lokaler och utrustning avgränsas från den
fysiologiska institutionen och bildar en egen institution. För övrigt anser fakulteten
den nuvarande institutionsindelningen tillfredsställande.

Humanistiska fakulteten i Göteborg anför huvudsakligen följande:

Humanistiska fakulteten delar den uppfattning om institutionernas funktioner
och betydelse i universitetsorganisationen, som kommit till uttryck i universitets -

412

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1964-

utredningens betänkande, och finner i likhet med utredningen att institutionerna
med hänsyn härtill bör ges en stadgemässigt mera reglerad ställning. Fakulteten
instämmer också i förslaget att ämnesprincipen tillämpas vid indelningen i institutioner.

Det infordrade detaljförslaget till institutionsindelning närslutes såsom bilaga.
I några fall har där beaktats möjligheten att sammanföra institutioner till
institutionsgrupper.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Göteborg anför:

Fakulteten delar den uppfattning om institutionernas funktioner och betydelse
i universitetsorganisationen, som kommit till uttryck i universitetsutredningens
betänkande, och finner i likhet med utredningen att institutionerna med hänsyn
härtill bör ges en stadgemässigt mera reglerad ställning. Fakulteten instämmer
också i förslaget att ämnesprincipen tillämpas vid indelningen i institutioner.

Juridiska fakulteten i Stockholm anför i huvudsak följande:

Den ökning av studentantalet som förutsetts måste leda till att den stab av
personer i lärar- och biträdesställning som sysselsättes inom varje ämnesområde
blir så betydande, att det måste bereda stora svårigheter och olägenheter att
undervisningsuppgifterna administreras gemensamt för alla till fakulteten hörande
ämnen. Med hänsyn till utbildningsfunktionerna blir sålunda en institutionsindelning
av de juridiska fakulteterna en praktisk nödvändighet.

När fakulteten sålunda kraftigt förordar institutionsindelning efter de skilda
juridiska disciplinerna, avvisar den också tanken att vissa grupper av ämnen
skulle sammanföras till gemensamma institutioner, vilket måhända skulle kunna
tänkas ske med de olika civilrättsämnena.

Fakultetens nu redovisade standpunkt till institutionsfrågan innebär emellertid
icke att övergången till institutionssystemet bör ske tvångsvis och i omedelbart
sammanhang med den akademiska organisationsreform som universitetsutredningen
föreslagit. Fakulteten vill emellertid med skärpa framhålla att den
professor som önskar övergå till institutionssystemet för sitt ämnes vidkommande
ovillkorligen skall äga rätt därtill efter anmälan till fakulteten.

Hur nu än institutionsindelningen i de juridiska fakulteterna var för sig utformas,
är fakulteten helt enig med universitetsutredningen i dess förslag att
fakultetens juridiska bibliotek bibehalles som en för samtliga ämnen gemensam
institution.

Humanistiska fakulteten i Stockholm anför:

Det av utredningen begärda förslaget till institutionsindelning bifogas som
bilaga. Därvid vill fakulteten emellertid starkt understryka, att förslaget närmast
är att betrakta som en beskrivning av dagens situation. Frågan är i övrigt
så komplicerad, att fakulteten icke nu kan binda sig vid ett definitivt förslag
utan måste begära tid för ytterligare utredning och överväganden.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Stockholm anför väsentligen följande: Institutionsbegreppet

är sedan länge vedertaget vid universiteten. Fakulteten
ansluter sig till universitetsutredningens förslag att stadgemässigt slå fast att de
akademiska läroanstalterna skall vara indelade, förutom i fakulteter, även i
institutioner. Vid olika läroanstalter har begreppet institution olika innebörd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 196.b 413

Valet står mellan principen ett ämne — en institution eller principen eu professor
— en institution. Fakulteten förordar i de flesta fall den förstnämnda principen,
där varje ämne utgör en institution, vilket svarar mot den organisation som
redan finns. Givetvis kommer svårigheter att uppstå vid gränsdragningen mellan
självständiga ämnen och delar av ett ämne. Här utgör de institutionsgrupper,
som utredningen föreslår, ett viktigt komplement. Fakulteten vill understryka
vikten av att institutionsindelningen vid behov kan ändras med hänsyn till
forskningens framtida utveckling. Enligt fakultetens mening bör beslut om inrättande
och upplösande av institutionsgrupp ej åvila kanslersämbetet utan
fattas av konsistoriet efter förslag från fakulteten.

Vidare föreslås att speciella service-enheter bryts ut ur institutionerna och
görs till hela läroanstaltens serviceorgan. Fakulteten har redan i särskilt yttrande
avvisat förslag om eu teknisk institution. Kravet på snabbhet och smidighet vid
beställning av icke kommersiell specialapparatur låter sig icke förena med tanken
på en centralverkstad.

Fakulteten vill icke motsätta sig inrättandet av centrala djurstallar. En total
centralisering är dock klart olämplig bl. a. på grund av infektionsrisken. Djurstallar
i anslutning till institutionerna måste därför också bibehållas.

Större konsistoriet i Stockholm anför i huvudsak följande:

Institutionsindelningen måste, såsom utredningen framhåller, göras även under
hänsynstagande till rent lokala förhållanden. En effektiv och smidig indelning
torde bäst åstadkommas genom att beslutanderätten såvitt möjligt ligger
hos den lokala universitetsstyrelsen. Så bör vara förhållandet vid bildande av
institutioner och institutionsgrupper inom ett och samma lärosäte. Blir det däremot
fråga om inrättande av sådana som är gemensamma för två eller flera lärosäten
torde beslut därom böra fattas av universitetskanslersämbetet.

Att de juridiska institutionerna av naturliga skäl tills vidare blir relativt små
bör icke vara något hinder för inrättande av sådana institutioner, ej heller den
omständigheten att de eventuellt icke kommer till stånd vid samtliga tre juridiska
fakulteter på en gång.

Enligt remissen skall konsistoriet i detta sammanhang avge förslag till institutionsindelning.
Förslag härom framläggs av fakulteterna, till vilka förslag
konsistoriet hänvisar. Konsistoriet utgår från att dessa förslag endast skall betraktas
som preliminära; beslut i frågan torde få fattas sedan den nya universitetsstadgan
trätt i kraft och universitetsmyndigheterna i där föreskriven ordning
får tillfälle att ånyo överväga frågan.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför i väsentliga delar följande:

Yad som i detta sammanhang är väsentligt är att sådana administrativa anordningar
skapas, att akademisk lärare, som författningsenligt äger bedriva akademisk
undervisning samt fri och självständig forskning, får möjlighet härtill
inom ramen för anvisade medel och övriga resurser. För tillgodoseende härav
måste i smidig form rättsmedel mot institutionsprefekts beslut tillskapas. Dessutom
måste lärare, till vilken anvisats särskilda befattningar eller anslag för
forskning — ehuruväl alla institutionella resurser tillhöra universitetet och principiellt
skola stå till förfogande för alla där verksamma personer — erhålla direkt
tjänsteväg beträffande sin forskningsenhet till den centrala administrationen.
Enligt lärarkollegiets mening tillfredsställes detta behov i princip väl genom
utredningens förslag rörande särskilda forskningsavdelningar, men förslaget
måste kompletteras med bestämmelser dels om vem som äger besluta rörande

414

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

inrättande av särskild forskningsavdelning, dels ock om de ärenden, i vilka chef
för forskningsavdelning äger förbigå prefekten för den institution, i vilken forskningsavdelningen
ingår. Principen synes lärarkollegiet böra vara den, att chef
för forskningsavdelning äger full självständighet i frågor som rör hans forskning
och utövningen av hans ius docendi men är skyldig att underordna sig prefekten
i frågor rörande den institutionen såsom sådan åliggande undervisningen.

När det gäller avgränsningen av institution mot andra institutioner finner
lärarkollegiet det otillfredsställande att, som universitetsutredningen tänkt sig,
en och samma institution skall kunna betjäna flera fakulteter eller sektioner, i
det att ärendena då stundom gå genom en prefekt, som tillhör en fakultet, till
en annan fakultet, i vilken prefekten saknar säte och stämma. Lösningen av
detta problem synes böra sökas sålunda, att institution aldrig sträckes ut över
fakultets- eller sektionsgräns. För att tillgodose behov av sådan utsträckning
begagnas då i stället institutionsgruppbildning.

Enligt lärarkollegiets uppfattning är det icke nödvändigt att belasta högre
myndighet med fråga om institutionsindelningen eller bildande av särskild forskningsavdelning.
Dylika avgöranden synas böra få träffas av konsistoriet.

Att reglera rätten att ställa förslag rörande indelningen i forskningsavdelningar,
institutioner och institutionsgrupper på sätt utredningen föreslår anser
lärarkollegiet obehövligt.

Den institutionsindelning, som det åligger lärarkollegiet att lämna förslag till i
samband med detta remissyttrande, synes böra i allt väsentligt bygga på den
nuvarande.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå, till vars yttrande organisationskommittén
anslutit sig, förordar, att den nuvarande institutionsindelningen
bibehålies.

Lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i Stockholm anför:

Förslagen rörande bildande av forskningsavdelningar, institutioner och institutionsgrupper
väcka icke annan gensaga från lärarkollegiets sida än att med
hänsyn till behovet av att vid tandläkarhögskolorna upprätta särskilda institutioner
för vissa specialiteter som icke företrädas av ordinarie lärare formlig
möjlighet härtill bör tillskapas.

Lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i Malmö anför:

Kollegiet är ej berett att redan nu för högskolans del föreslå någon institutionsindelning
i utredningens bemärkelse. Det synes som om en viss erfarenhet
av det nya systemet bör ha vunnits, innan kollegiet hos kanslern väcker förslag
om dylik indelning. Tills vidare torde de olika avdelningarna vid högskolan sammantagna
böra betraktas som en institutionsgrupp.

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför i huvudsak följande:

Institutionsindelningen inom handelshögskolan har sedan gammalt vilat på
principen om ämnesinstitutioner. I ämnet företagsekonomi finns sedan länge två
institutioner, och till vardera hör för närvarande två professurer. Metodiken
inom de olika ämnesdelarna har utvecklats i sådan riktning, att betydande olikheter
har uppkommit. Detta har vidare medfört, att utbildningsproblemen blivit
ganska olika.

Kungl. Muj:ts proposition ur BO ur 100 i 415

Med hänsyn till det anförda finner lärarkollegiet det vara lämpligt att fortsätta
på den inslagna vägen med tillskapande av flera institutioner inom det
stora ämnet företagsekonomi på så sätt, att ämnet representeras av fyra institutioner,
en för »varje huvudämnesdel. Dessa institutioner bör i frågor, som är
gemensamma för hela ämnet företagsekonomi, samarbeta i form av en institutionsgrupp.
Till förekommande av missförstånd må framhållas, att den föreslagna
vidare uppdelningen icke innebär en övergång till systemet med enprofessorsinstitutioner.
Tvärtom räknar lärarkollegiet med att man i framtiden
måste få flera professurer inom varje ämnesdel.

Kanslern yttrar:

Liksom utredningen anser jag att principen ett ämnesområde — en institution
principiellt bör läggas till grund för institutionsindelningen. Inom universitetsområdet
sker för övrigt så i stor utsträckning redan nu.

Beslut rörande institutionsindelning och institutionsgruppindelning skall enligt
utredningens förslag meddelas av kanslersämbetet. I vissa yttranden har
hävdats att, om sådan indelning endast berör ett lärosäte, beslut borde få meddelas
av konsistoriet. Med hänsyn särskilt till institutionernas stora betydelse i
utbildningsorganisatoriskt hänseende anser jag mig icke kunna biträda den uppfattning,
som kommit till uttryck i dessa yttranden.

Utredningen har sökt reglera rätten att hos kanslersämbetet väcka förslag
rörande institutionsindelningen. Sådan rätt skulle tillkomma förutom vederbörande
myndigheter vid universitetet jämväl vederbörande utbildningsnämnd och
av förslaget i tjänsten berörd lärare. Mot denna utsträckning av förslagsrätten
till utbildningsnämnd och lärare vilken kan bli ägnad att framkalla kontroverser,
ställer jag mig tveksam. Jag kan icke finna att behovet av denna ovanliga administrativa
form är tillräckligt styrkt.

Från de olika lärosätenas sida har i enlighet med remissen framlagts förslag till
institutionsindelning m.m., till vilka jag tillåter mig hänvisa. Förslagen måste
betraktas som preliminära. Beslut i ämnet torde böra fattas, sedan den nya
universitetsstadgan trätt i kraft och sedan ytterligare utredning och överväganden
ägt rum.

Enligt utredningens förslag skall inom institution kunna bildas särskild forskningsavdelning.
Vem som äger fatta beslut härom har utredningen icke angivit.
Dylikt beslut bör enligt min mening fattas av konsistoriet efter fakultetens
hörande. I beslutet bör förhållandet mellan forskningsavdelningen och institutionen
i övrigt i varje särskilt fall närmare regleras.

Lärarkollegiet vid jarmaceutiska institutet, vars yttrande institutets styrelse
åberopat såsom eget utlåtande, anför i huvudsak följande:

Universitetsutredningen föreslår, att institutionsindelningen vid de enskilda
läroanstalterna huvudsakligen sker efter principen ett ämnesområde — en institution.
Lärarkollegiet ansluter sig helt till denna uppfattning.

Enligt lärarkollegiets uppfattning bör ytterligare utredas om icke den lokala
universitetsstyrelsen (konsistoriet) bör meddela beslut rörande institutionsindelning,
institutionsgruppindelning och bildande av särskild forskningsavdelning.

Lärarkollegiet biträder förslaget om forskningsavdelningen och vill särskilt
framhålla betydelsen av att forskarna fritt få välja forskningsobjekt inom sitt
ämnesområde och fritt få disponera de för hans forskningsarbete anvisade resur -

serna.

416

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

För egen del anser lärarkollegiet att möjlighet bör finnas till upprättande av
institution sgrupp, när vederbörande fakultet eller fakulteter finner en sådan åtgärd
vara lämplig och önskvärd.

Utredningen föreslår att ett antal för ett lärosäte eller vissa institutioner gemensamma
serviceorgan inrättas, omfattande apparativa anläggningar, verkstäder,
djurstallar och biblioteksorganisation. Lärarkollegiet finner dessa förslag
ändamålsenliga.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför i huvudsak följande:

På konsistoriet bör ankomma att besluta om inrättandet av institutionsgrupp
liksom upplösandet av sådan — ett ärende som enligt lärarkollegiets mening alls
ej behöver handläggas av universitetskanslersämbetet efter hörande av berörd
fakultetsberedning.

Beträffande speciallärare vill lärarkollegiet mot universitetsutredningens förslag
understryka vikten av att speciallärare skall kunna förestå egen institution.
Tekniken är sa mangfasetterad att vissa i och för sig komplicerade områden
blivit så speciella men samtidigt så begränsade att de icke kan företrädas av
professur men att i stället speciallärarbefattning är den lämpliga lösningen varvid
i många fall specialläraren inom sitt område besitter profcssorskompetens.

Mot möjligheten att forskningsavdelning må kunna bildas inom institutionen
har lärarkollegiet intet att anföra.

Frågan om bildandet av institutionsgrupper har varit underställd samtliga avdelningskollegier
varvid tanken med olika motiveringar avvisats även om enstaka
ledamöter i vissa fall haft avvikande mening. Inom avdelning F har bl. a.
diskuterats huruvida icke tre institutionsgrupper borde bildas — en för Matematik,
en för Teoretisk fysik och en för Experimentell fysik. En närmare analys
av arbetsförhållandena visar emellertid att det enda verkligt gemensamma intresset
för matematikgruppen är ett gemensamt bibliotek — något som också
gäller för gruppen Teoretisk fysik. För gruppen Experimentell fysik redovisas
såväl ett gemensamt bibliotek som gemensam verkstad. Dessa önskemål om
samarbete kan enligt lärarkollegiets mening enkelt lösas genom tillämpning av
§ 67 i universitetsutredningens förslag innebärande att om institutionsgrupp ej
bildas en av prefekterna skall förordnas att efter samråd med övriga prefekter
handha de gemensamma angelägenheterna. Även i vissa andra fall kan med
fördel denna paragraf tillämpas när det gäller gemensamma serviceinrättningar
såsorn^ verkstäder, datamaskinanläggningar, speciell apparatur etc. ävensom i
fall då vissa laboratorier är gemensamma för olika ämnen eller avdelningar. I

I skrivelse till överstyrelsen för de tekniska högskolorna den 30 maj 1963
anför sju ledamöter av avdelningskollegiet för teknisk fysik vid högskolan, att
det i lärarkollegiets yttrande intagna referatet av avdelningskollegiets yttrande
är missvisande. Som bilaga till denna skrivelse är fogad avskrift av avdelningskollegiets
ifrågavarande yttrande. Däri anföres bl. a. följande:

\ ad beträffar institutionsindelningen synes många skäl tala för utredningens
åsikt att skapandet av större institutioner, väsentligen svarande mot var sitt
ämnesområde, skulle främja effektiviteten av det administrativa arbetet och
därigenom innebära en starkt behövlig avlastning för forskare och lärare. Vidare
synes en sådan indelning kunna främja ett rationellare utnyttjande av tillgänglig
materiel, bibliotek etc. samt medföra ett intensivare samarbete beträffande forskning
och undervisning. Erfarenheterna från större institutioner utomlands, t. ex.

417

Kungl. Ma j:ts ''proposition nr BO år 1964

de amerikanska universitetens departments, synes också vara övervägande goda,
vilket omvittnats av flera av avdclningskollcgiets ledamöter, vilka varit i tillfälle
att arbeta inom sådana organisationer.

Erfarenheterna inom Sverige och särskilt vid de tekniska högskolorna av större
institutioner arbetande efter de av utredningen föreslagna kollegiala linjerna är
emellertid mycket begränsade. Vissa skäl kunde tala för att systemet löper risker
att urarta, antingen mot alltför stor tungroddhet med ständiga konferenser
och kollegier, eller också åt andra hållet, mot alltför stor maktkoncentration.

Erfarenheterna från systemet med små institutioner enligt pi-incipen en institution
per professor kan å andra sidan heller icke sägas vara odelat goda. Mycket
talar för att man vid bibehållande av småinstitutionssystemet måste tilllämpa
detta system konsekvent och slå in på det av utredningen anvisade alternativet
till storinstitutioner, nämligen en institution per självständig ordinarie
forskare, dvs. en institution per professor och per laborator.

På grund av vad som ovan anförts föreslår avdclningskollegiet, att man inom
avdelningen tills vidare under ett övergångsskede bibehåller de befintliga institutionerna
oförändrade men inrättar forskningsavdelning för varje professor och
varje laborator. Med de befintliga institutionerna som primära enheter, verkande
som tidigare, bildas lämpliga institutionsgrupper. Till dessa institutionsgrupper
överförs försöksvis handläggande av sådana gemensamma ärenden, som den
fortsatta erfarenheten kan visa vara lämpligt.

Avdelningskollegiet förordar bildandet av tre institutionsgrupper, nämligen för
matematik, för teoretisk fysik och för experimentell fysik. Kollegiet fortsätter:

Det har även diskuterats huruvida inte berörda institutioner bör sammanslås
till en enda fysikinstitution. Avdelningskollegiet har emellertid funnit en sådan
institution bli så ohanterligt stor och så svår att rätt handlägga för en enda
prefekt, att det icke funnit möjligt att föreslå en sådan sammanslagning. Däremot
finns för institutionerna betydande gemensamma frågor. Dessa bör i fortsättningen
ankomma på institutionsgruppen. Dessa funktioner är främst den
gemensamma verkstaden, det för institutionen gemensamma biblioteket och
liknande gemensamma anordningar samt undervisningen fram till civilingenjörsexamen.

Mot ovanstående förslag angående institutionsindelningen reserverade sig ledamöterna
Brulin, Hjalmars, Hulthén, Kreiss och Rådström, vilka avgav särskilt
yttrande.

I detta särskilda yttrande anföres i huvudsak följande:

Med beaktande av de synpunkter på institutionsindelningen, som framförts
av universitetsutredningen, har vi kommit till den slutsatsen att undervisning
och forskning bäst gagnas av en institutionsindelning väsentligen efter ämnesområde.
Som naturliga ämnesområden erbjuder sig matematik, teoretisk fysik
och (experimentell) fysik.

Reservanterna förordar bildandet av fem institutioner inom avdelningens område,
nämligen en institution för vart och ett av ämnesområdena matematik,
teoretisk fysik, fysik, regleringsteknik och reaktorfysik.

Avdelningskollegiet behandlar även frågan om de s. k. speciallärarinstitutionerna
och anför därvid i huvudsak följande:

14 — Bihang till riksdagens ''protokoll lOG^. 1 sand. Nr 50

418

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J/.

Utredningen föreslår slopande av speciallärarinstitutionerna. Speciallärarna
får i stället tillhöra en större institution med likartat ämne. I många fall torde
detta innebära att specialläraren hamnar på en annan sektion (avdelning) än
den som hans undervisning avser.

Härvid torde följande fördelar vara att vinna, nämligen att den större
institutionens sekreterare- och skrivhjälp kan utnyttjas, varigenom det rent
expeditionella arbetet minskas,

tillgång finnes till den större institutionens instrumentutrustning. En tendens
är för närvarande att instrument blir alltmer avancerade och dyrbara; en stor
institution har större möjlighet att anskaffa dylika instrument,
laboratorielokaler bör kunna utnyttjas effektivare.

Samtidigt kan följande nackdelar förutses, nämligen att specialläraren ej
får lika stor självständighet och känsla av ansvar som för närvarande. Detta
kan försvåra rekryteringen av speciallärare,

att specialläraren kan förlora kontakten med undervisningsproblemen vid den
avdelning där han undervisar.

Avdelningskollegiet tillstyrker att speciallärarinstitutionerna i enlighet med
utredningens förslag slopas och att speciallärarna inordnas i professorsinstitutioner.

Beträffande frågan om speciallärare reserverade sig herrar von Håmos, Ingelstam
och Lindholm.

I sistnämnda särskilda yttrande anföres bl. a.:

Huvudavsikten med varje ändring i universitetsorganisationen bör vara en
minskning av den administrativa belastning som för närvarande åvilar institutionernas
föreståndare. Vi kan icke finna att detta nödvändiga kriterium har uppfyllts
i utredningens förslag om institutionskollegium. Tvärtom kan en ytterligare
byråkratisering av institutionernas verksamhet bli följden.

Å andra sidan anser vi liksom utredningen att många av de uppgifter som
redan åvilar en institution är av kollektiv natur. Sålunda gäller detta ofta om
vissa forskningsprojekt inom institutionerna och beträffande undervisningens
planläggning och praktiska genomförande. Vi anser, att dessa fakta talar för att
ansvaret för institutionen bör åvila dess ordinarie lärare samt speciallärare. Endast
dessa har den långsiktiga överblick över utvecklingen inom forskningen och
utbildningen, som är nödvändig för kontinuiteten i institutionens verksamhet.
Institutionen bör sålunda förestås av en prefekt, som skall samråda med institutionens
ordinarie lärare och speciallärare.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anför:

Såvitt gäller samgående mellan närstående institutioner syftande till gemensamt
utnyttjande av utrustning, verkstäder, föreläsningssalar m. m. torde befintliga
förutsättningar vara väl beaktade vid CTII i såväl befintliga byggnader,
som i planerade.

I detta sammanhang vill lärarkollegiet något beröra frågan om status för de
tre institutioner vid CTH, inom vilka även i fortsättningen utbildning av filosofie
studerande beräknas komma att ske, dvs. geologi och mineralogi, matematisk
statistik och numerisk analys. I avvaktan på den utveckling, som ökat studerandeantal
m. fl. faktorer kan leda till, anser lärarkollegiet, att nuvarande utbildningsorganisation
för filosoferna i dessa ämnen bör kunna bibehållas. Förutsättningarna
för att detta skall fungera under fortsatt expansion bör bli större

Kuntjl. Muj.ts proposition nr 50 är l!)6’t

II!)

genom tillskapandet av samarbetsnämnden. Emellertid är det viktigt att ifrågavarande
institutioner i administrativt hänseende blir underställda enbart det
ena eller andra lärosätet. Blir så fallet, lärer förekomsten av dessa institutioners
dubbla utbildningsverksamhet icke behöva föranleda några större problem.

Överstyrelsen jur de tekniska högskolorna anför i huvudsak följande:

Vad till en början angår frågan om att inom ett lärosäte sammanföra befintliga
institutioner inom samma eller besläktade ämnesområden till en gemensam
institution eller institutionsgrupp så torde enligt överstyrelsens mening för de
tekniska högskolornas vidkommande större förutsättningar härför ej förefinnas
såvitt gäller tekniska tillämpningsämnen med hänsyn till den långt drivna
specialiseringen på därvid ifrågakommande ämnesområden. I viss utsträckning
kunna emellertid befintliga speciallärarinstitutioner tänkas sammanslås med
andra institutioner. Såsom lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anfört
synes frågan om en dylik sammanslagning i förekommande fall lämpligen
böra prövas i samband med den årliga petitabehandlingen.

Såvitt gäller institutioner inom ämnen av grundläggande natur finner överstyrelsen
för egen del institutionsgruppsbildningen utgöra en form för organisatorisk
samverkan mellan institutioner inom samma eller närbesläktade ämnesområden,
varigenom intressegemenskapen kan i önskvärd omfattning tillgodoses
samtidigt som fördelarna av den traditionella ordningen vid de tekniska högskolorna
med mindre institutionsenheter bibehålies. Överstyrelsen vill här erinra
om universitetsutredningens uttalande om institutionsgrupperna som en övergångsform,
som kan lämpa sig vare sig utvecklingen inom ett visst ämnesområde
pekar mot ett fastare samarbete mellan tidigare självständiga institutioner eller
mot en allt längre gående differentiering inom forskning och undervisning.

Överstyrelsen finner alltså skäl tala för att — såsom ifrågasatts inom avdelningskollegiet
för avdelningen för teknisk fysik vid tekniska högskolan i Stockholm
— vissa institutioner i grundläggande ämnen vid högskolan sammanföras
till institutionsgrupper i enlighet med vad i det föregående angivits.

Överstyrelsen vill erinra, att enligt universitetsutredningens förslag beslut
rörande institutions- och institutionsgruppsindelning skall meddelas av det nybildade
universitetskanslersämbetet efter hörande av vederbörande fakultetsberedning.
Slutlig ställning till förevarande spörsmål torde därför efter närmare
undersökningar böra tagas först framdeles i den ordning, som därför kan bliva
föreskriven. Därvid torde jämväl ståndpunkt få tagas till huruvida för de tekniska
högskolornas vidkommande jämväl ytterligare förändringar av institutionsindelningen
kunna finnas påkallade.

Universitetsutredningens förslag om möjlighet att inom cn institution, som
omfattar mer än en professor/laborator, bilda särskild forskningsavdelning vill
överstyrelsen tillstyrka. Vidare tillstyrker överstyrelsen förslaget att — om institutionsgrupp
ej bildas — för två eller flera institutioner gemensamma angelägenheter
skola handhavas av den prefekt konsistoriet därtill förordnar efter samråd
med övriga prefekter. Såsom lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm
framhållit, kan denna ordning vara ändamålsenlig i vissa fall, när det gäller förvaltningen
av gemensamma serviceanläggningar m. m.

Statens naturvetenskapliga jorskningsråd anför:

Serviceenheter spelar för den växande experimentella forskningen en betydande
roll. Rådet har för att underlätta eller möjliggöra forskning av skilda
typer, i anslutning till universitet och andra vetenskapliga centra, inrättat eller -

420

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 19GJf

ekonomiskt stött inrättandet av en rad serviceanläggningar. Då utredningen nu
föreslår, att mera omfattande serviceverksamheter frigöres från institutionsorganisationen
och ställes under rektorsämbetenas tillsyn, är det enligt rådets
mening naturligt, att dylika av rådet stödda anläggningar, som visar sig vara av
permanent natur, överföres på universitetens stat samtidigt som behovet av fast
personal tillgodoses.

Statens råd för atomforskning anför huvudsakligen följande:

En intressant nyhet, som utredningen inför, är begreppet institutionsgrupp.
I första hand tänker man därvid på samverkan vid utnyttjandet av vissa lokaler
och serviceanläggningar. I andra hand bör emellertid bildandet av en institutionsgrupp
kunna tjäna ett annat syfte, nämligen som ett medel att utjämna de
personella forsknings- och utbildningsresurserna vid två eller flera institutioner.
Särskilt tänker man därvid på assistenterna med deras dubbla uppgifter att
forska och undervisa. Emellertid torde det ej vara lyckligt att låsa institutioner
vid varandra med alltför strikta eller permanenta bestämmelser om sådan samverkan.

Vid atomforskningsrådet har inrättats ett antal forskarbefattningar med arvode
i lönegrad A 25 eller högre. Rådet föreslår att även innehavare av dylik
befattning skall, efter överenskommelse med vederbörliga universitets/högskolemyndigheter
i varje särskilt fall, tillsammans med för hans arbete anvisade
resurser kunna utgöra en forskningsavdelning.

Statens råd för byggnadsforskning (BFR) anför:

Icke minst inom de forskningssektorer, som beröres av BFR:s verksamhet,
ställer forskningen sådana krav i fråga om såväl utrustning som personal, att en
organisatorisk koncentration av tillgängliga resurser allmänt sett ter sig starkt
motiverad. BFR delar därför det synsätt, som universitetsutredningen anlagt på
dessa spörsmål.

B. Frågan om gemensamma institutionsenheter i Lund och Göteborg

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund anför:

Fakulteten finner, att ämnen representerade såväl vid Lunds universitet som
Lunds tekniska högskola ej bör sammanslås i institutioner, men väl kan samlas i
institutionsgrupper, alltefter ämnenas karaktär och lokalisering.

Större konsistoriet i Lund anför:

I likhet med matematisk-naturvetenskapliga fakulteten finner konsistoriet,
att den föreslagna konstruktionen skulle skapa en olycklig dualism såväl inom
de enskilda institutionerna som i deras förhållande till universitetet i övrigt.

Konsistoriet föreslår därför, att särskilda institutioner organiseras såväl vid
universitetet som vid tekniska högskolan samt att de, där så erfordras, sammanföres
i institutionsgrupper under ledning av en institutionsgruppsprefekt
och ett institutionskollegium bestående av de enskilda institutionernas prefekter.
Kollegiet skall ha till uppgift att tillvarataga institutionernas gemensamma intressen
och att tillse att deras resurser utnyttjas gemensamt, där det är möjligt.

Konsistoriet vill slutligen framhålla, att samarbetsfrågoma mellan universitetet
och tekniska högskolan kommer i ett nytt läge, om den senare ingår som en
fakultet i universitetet.

Kuvgl. Maj:l.s proposition liv öO av t\ -1^1

Ma tematish-na tu rrv tenska jiliga jahulicten i Göteborg anför:

Fakulteten vill för sin del bestämt avstyrka utredningens förslag, att det i
ämnen företrädda av professorer vid båda läroanstalterna bör bildas institutioner,
som är gemensamma för Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola.
De två läroanstalterna har så olikartade uppgifter i fråga om den elementära
utbildningen att en sammanslagning av institutionerna icke kan medföra
någon fördel men väl innebära en onödig och skadlig komplikation. Specialiserad
utbildning handhaves bäst av specialiserade organ, i detta fall den grundläggande
tekniska utbildningen av eu under den tekniska högskolan sorterande
institution och den akademiska utbildningen av eu universitetsinstitution. Ett
gemensamt ansvar för dessa två skilda utbildningsgrenar skulle endast medföra
en onödig belastning av de två lärargrupperna utan någon motsvarande vinst.
Det gemensamma intresset för de tva läroanstalternas lärare i samma eller närliggande
ämnen börjar, vad undervisningen beträffar, pa licentiatniva, där den
studerande skall ha frihet att välja den lärare, vars inriktning passar den studerande
bäst. Detta gemensamma intresse, liksom gemensamma problem rörande
forskningen, handlägges bäst på institutionsgruppsnivå och motiverar därför
icke att det inrättas för de två läroanstalterna gemensamma institutioner i varje
särskilt ämne, som är företrätt vid båda läroanstalterna. Samma gäller handläggning
av gemensamma ärenden rörande dispositionen av lokaler, verkstäder
och apparatsamlingar.

Fakulteten vill för sin del förorda, att separata institutioner inrättas vid Göteborgs
universitet och vid Chalmers tekniska högskola i ämnen, som är representerade
vid båda läroanstalterna. Fakulteten ansluter sig till tanken att dessa
institutioner därefter förenas i institutionsgrupper i stort sett i enlighet med utredningens
förslag. Beträffande institutionsgruppen för kemi torde denna emellertid
utöver de ämnen, utredningen föreslår, även böra omfatta de övriga ämnen,
som för närvarande ingår i avdelningen för kemi vid Chalmers tekniska
högskola.

Beträffande serviceorgan, som kan vara gemensamma för flera institutioner,
för flera fakulteter eller för flera lärosäten, vill fakulteten peka på den centrala
kemiverkstaden i Göteborg, en teknisk institution för rådgivning och eventuellt
biträde vid apparatkonstruktion och inköp av apparater, en institution för
reproduktion, offsettryck och liknande, en institution för vetenskaplig fotografering,
en institution för Ci4-analyser samt ett för hela universitetsväsendet gemensamt
undersökningsfartyg.

Större konsistoriet i Göteborg anför:

En alldeles särskild räckvidd och betydelse äger det av utredningen framlagda
förslaget om gemensamma institutioner för universitetet och Chalmers tekniska
högskola. Förhållandet mellan dessa båda lärosäten har konsistoriet anledning
att beröra i flera sammanhang. Konsistoriet vill här endast i likhet med matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten bestämt avstyrka utredningens förslag, att
ämnen som är företrädda av professorer vid båda läroanstalterna organiseras i
institutioner gemensamma för dem båda. De av denna fakultet andragna skälen
mot en dylik institutionsgemenskap finner konsistoriet helt övertygande och
oemotsägliga. Däremot tillstyrker konsistoriet liksom fakulteten utredningens
förslag om sammanförande av institutioner i samma eller närbesläktade ämnen,
t. ex. kemiämnena, till för de båda läroanstalterna gemensamma institutionsgrupper.

422

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

Kanslern yttrar:

Både Lunds universitet ocli Göteborgs universitet har avstyrkt bildande av
institutioner, gemensamma för universitetet och vederbörande tekniska högskola,
och i stället föreslagit att samarbetet på institutionsnivån sker genom
bildande av institutionsgrupper. Jag anser att de båda universiteten anfört goda
skäl för detta sitt ställningstagande.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anför:

Frågor av speciell art uppkommer då det gäller institutionsindelningen och
upprättandet av institutionsgrupper för en rad ämnen vid CTH och GU. Utredningen
framlägger i detta avseende konkreta förslag, vilket innebär bildandet av
fyra för de båda läroanstalterna gemensamma institutioner eller institutionsgrupper
omfattande s. k. grundläggande ämnen (matematik, fysik, kemi, teoretisk
fysik).

Iris ti tutionsalte ma tiv et finner lärarkollegiet helt otänkbart, eftersom det skulle
medföra arbetsenheter av ohanterlig storlek. En för de grundläggande kemiämnena
vid CTH och GU gemensam institution t. ex. skulle omfatta åtta professorer,
ett flertal lektorer, biträdande lärare och docenter samt minst ett
femtiotal assistenter.

Beträffande institutionsgruppsalternativet förutsätter utredningen att vid de
båda läroanstalterna befintliga institutioner inom samma läroämne skall sammanslutas
till gemensamma institutioner.

Ehuru lärarkollegiet, såsom i det föregående framhållits, är medvetet om nödvändigheten
och önskvärdheten av samarbete mellan CTH och GU i fråga om
forskning och högre undervisning inom de här berörda ämnesområdena, kan lärarkollegiet
icke ansluta sig till utredningens förslag beträffande den organisatoriska
formen för detta samarbete utan förordar, att det organisatoriska sambandet
mellan »grundläggande» och »tekniska» ämnen inom CTH bibehålies i
sin nuvarande jonn.

Lärarkollegiet avstyrker sålunda bestämt utredningens förslag att bilda för
CTH och GU gemensamma institutioner i läroämnen tillhörande områdena matematik,
fysik, kemi och teoretisk fysik.

Det samarbete mellan varandra närstående institutioner tillhörande de båda
lärosätena som givetvis kommer att äga rum, bör lämpligen kunna hänföras till
den organisationsform för gemensamma angelägenheter, som anges i stadgeförslaget
§ 67.

Lärarkollegiet ansluter sig i princip till utredningens tanke, att institutionsgruppen
utgör en lämplig organisationsform för de gemensamma uppgifterna,
men vill förorda, att institutionsgruppen för kemi utöver CTH:s och GU:s s. k.
grundläggande ämnen även skall omfatta övriga kemiinstitutioner vid CTH.
Vad institutionsgruppskollegiets sammansättning beträffar, bör det enligt lärarkollegiets
bestämda mening endast bestå av institutionernas prefekter.

Lärarkollegiet^förordar sålunda, att de separata CTH- och GU-institutionerna
mom dessa områden sammanföres till institutionsgrupper för matematik fvsik
teoretisk fysik och kemi.

Lärarkollegiet är medvetet om, att den ovan föreslagna institutionsgruppen
för kemi enligt sin omfattning är identisk med den av utredningen diskuterade
sektionsgruppen, bestående av universitetets kemiska sektion och sektionen för
kemi vid CTH. Utredningen har emellertid uttalat tvekan beträffande bildandet
av kemisektioner vid universitet och bildandet av en gemensam sektionsgrupp
för kemi i Göteborg torde därför ej vara särskilt aktuellt. Lärarkollegiet avstyr -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19Gb 423

ker de av utredningen diskuterade sektions- eller fakultetsgrupperna, eftersom
de skulle komma att verka som ett betungande led i kedjan av organisatoriska
enheter.

Organisationskommittén för teknisk högskola i Lurul anför:

I fråga om institutionsfrågans lösning delar kommittén universitetsutredmngens
uppfattning att i vart och ett av ämnena matematik, matematisk statistik,
numerisk analys, fysik, elektronik, fasta tillståndets fysik, kärnfysik, teoretisk
fysik, matematisk fysik samt mekanik och teoretisk fysik inte skall finnas mer
•in en institution i Lund. Detta förutsätter beträffande fysiken en översyn av
ämnesindelningen på universitetssidan. Förslaget innebär, att om dessa ämnen
är eller blir representerade både vid universitetet och tekniska högskolan da
skall en för båda lärosätena gemensam institution bildas. I fråga om kemiämnena
är det ännu för tidigt att uttala sig i frågan. Vad beträffar frågan huruvida
institutioner eller institutionsgrupper skall bildas för de grupper av ämnen som
utredningen angivit, — nämligen en benämnd matematik, en fysik, en kemi och
en teoretisk fysik — torde svaret böra ges samtidigt som för övriga ämnen och
lärosäten.

Organisationskommitténs yttrande är icke enhälligt. Tva av kommitténs ledamöter,
professorerna N. Gralén och It. Woxen, har i särskilt yttrande anfört
bl. a. följande:

Att bilda en för två lärosäten gemensam institution måste av många skäl anses
synnerligen oklokt — något som klart framgår bl. a. av de ogynnsamma erfarenheter
man har i Danmark och som där lett till att man helt frångått sådana
lösningar. De flesta av de föreslagna gemensamma institutionerna representerar
stora ämnen var för sig vid LU och LTH och de kommer var för sig att ha en
omfattande kader av lärare, forskare och studerande och ingen rationaliseringsvinst
erhålles genom sammanslagning vare sig ur lokal- eller utrustningssynpunkt.
Tvärtom skulle den komplicera det önskvärda samarbetet. Grundutbildningen
har väsentligen olika målsättning och olika art vid de tva lärosätena.

Skall man emellertid ha en institution bör denna sortera antingen under universitetet
eller under högskolan men ha skyldighet att åtaga sig undervisning för
det andra lärosätet. En dylik lösning är bättre men ej heller särskilt lyckad dels
eftersom målsättningen är olika på universitetssidan och på högskolesidan och
dels därför att önskemål från högskolans sida kanske alls icke blir beaktade i
tillräcklig grad om institutionen i fråga tillhör universitetet eller vice versa. Därför
bör denna lösning tillgripas endast i undantagsfall, exempelvis i ett sådant
ämne som numerisk analys där matematikmaskinanläggningen näppeligen kan
dubbleras.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför:

Om överstyrelsen ej nu är beredd att för tekniska högskolans i Stockholm del
förorda ett sammanförande av institutionerna i vissa grundläggande ämnen i
vidare mån än vad institutionsgruppsalternativet innefattar, gäller detta än mer
universitetsutredningens förslag om gemensamma institutioner för Chalmers
tekniska högskola och Göteborgs universitet, respektive för tekniska högskolan i
Lund och Lunds universitet beträffande ämnesområden, som förekomma vid
båda lärosätena. Enligt överstyrelsens mening företer den grundläggande utbildningen
vid vederbörande universitet och högskola ännu sådana skiljaktigheter

424

Kungl. Maj ds ''proposition nr 50 år 1964.

att inte skulle vara att vinna genom en dylik sammanslagning, som endast torde
komma att leda till komplikationer och en onödig belastning av lärarkrafterna
vid vederbörande lärosäte. På licentiandnivån kan däremot gemenskapen förväntas
bliva mera framträdande men lärarnas och de studerandes intresse av
samverkan på denna invå liksom intresset av samverkan i fråga om forskningsverksamheten
tillgodoses enligt överstyrelsens åsikt bäst genom organiserandet
av institutionsgrupper utöver lärosätesgränserna. Denna organisationsform framstår
även som ändamålsenlig för tillgodoseendet av intressegemenskapen i fråga
om apparater, verkstäder och serviceanläggningar i övrigt. Överstyrelsen har
även uppmärksammat, att enligt vad förutnämnda två reservanter anfört i ett
vid organisationskommitténs för teknisk högskola i Lund remissyttrande fogat
yttrande, en lösning med gemensamma institutioner för skilda lärosäten prövats
i Danmark men på grund av ogynnsamma erfarenheter frångåtts. Med hänsyn
till universitetsutredningens antydan, att föreliggande lokalprogram i viss utsträckning
skulle kräva gemensamma institutioner i Göteborg och Lund har
överstyrelsen inhämtat, att lokalmässigt sett den samverkan, som framstår såsom
önskvärd, utan olägenheter kan tillgodoses genom institutionsgruppsalternativet.
Överstyrelsen vill alltså tillstyrka detta alternativ.

Med denna ståndpunkt skulle alltså för Chalmers tekniska högskolas vidkommande
bildas en institutionsgrupp för ettvart av ämnesområdena matematik,
fysik, kemi och teoretisk fysik omfattande förutom högskolans olika institutioner
inom vederbörande område jämväl Göteborgs universitets. I tillämpliga delar
skulle motsvarande ordning komma att gälla för tekniska högskolans i Lund och
Lunds universitets del.

C. Institutionsorganisatioiiens uppgifter

SFS anför:

SFS utgar liksom de sakkunniga från, att institutionerna även i framtiden skall
utgöra de enheter inom vilka undervisningen organiseras och forskningen bedrives.
Dessa båda uppgifter kommer rent kvantitativt att växa i betydelse i takt med
ett stigande studentantal och ökade anslag till forskningen. Det är därför väl
motiverat att ge institutionerna en statutsmässig reglering av det slag utredningen
föreslår.

I nuläget är institutionerna hårt belastade med administrativa göromål. Det
är givet att ett visst matt av förvaltningsuppgifter ej kan undvikas på institutionsnivån,
men SFS stöder helt utredningens förslag om en centralisering på
det lokala planet av vissa administrativa funktioner: förvaltningen av forskningsanslag
och övrig medelsförvaltning, upphandlingsverksamheten samt personaladministrationen.

Det är självklart att institutionerna bör bära ansvaret för utbildningen i den
bemärkelsen, att de själva handhar undervisning, handledning och examination
samt fördelningen av undervisningsuppgifterna mellan olika lärare. Härutöver
anförs emellertid i betänkandet att i fråga om de filosofiska fakulteternas ämnen
det primära ansvaret för utarbetande av förslag till studie-, organisations- och
undervisningsplaner bör åvila institutionerna samt att vissa skäl talar för att
tyngdpunkten i det utbildningsadministrativa arbetet skall ligga på denna nivå.
SFS är inte av den uppfattningen att dessa skäl är tillräckligt starka.

Utbildningen vid de filosofiska fakulteterna tenderar att bli allt mera målinriktad,
en utveckling som ansetts önskvärd och som även utredningen önskar
främja. Denna utveckling kommer också med all sannolikhet att fortsätta, vilket

425

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196^

torde medföra att studiegången blir fastare eftersom den siktar på specialiserade
utbildningsmål. Med tanke på bl. a. eu framtida integration mellan ämnen får
man således räkna med ett ännu starkare behov av samarbete över ämnesgränserna
i utbildningsorganisatoriska frågor. Av detta skäl anser SFS, att det primära
ansvaret för ärenden som rör utbildningens innehåll och organisation
måste ligga hos ett organ, som har en samlad överblick över utbildningen i fråga,
och således inte på institutionsnivån.

Universitetslärarförbundet (ULV) anför:

Det bör övervägas om icke den föreslagna centraliseringen av förvaltningen av
forskningsanslag kan göras fakultativ under ett visst belopp.

ULF tillstyrker den föreslagna centraliseringen av personalredovisning och
ekonomisk förvaltning under förutsättning att vederbörande centralorgan erhåller
tillräckliga personella och maskinella förstärkningar.

Organisationen tillstyrker vidare universitetsutredningens förslag om att inom
de centrala universitets/högskoleförvaltningarna särskilda avdelningar upprättas
med uppgift att stå institutionerna och deras forskare till tjänst med avseende
på upphandling av apparatur och övrig materiel.

TCO anför i huvudsak följande:

Strävan att i mesta möjliga utsträckning avlasta institutionerna ekonomisk
förvaltning och administrativa uppgifter och i stället lägga dessa funktioner
inom den gemensamma lokala förvaltningen vill TCO ge sitt stöd. Institutionerna
bör göras till effektiva arbetsenheter för forskning och utbildning och ges
de personella och andra resurser som är nödvändiga härför. Allt som ligger utanför
den härav betingade ramen bör föras över till de gemensamma förvaltningsorganen.

Över huvud taget måste avlönings- och anställningsvillkoren liksom tryggheten
i anställningen regleras för hela den personalkategori det här gäller. För närvarande
förekommer inte sällan, att man till institutionerna knyter personal,
som avlönas med medel, vilka tillförts institutionen antingen från forskningsråden
eller genom privata donationer till forskarna. Biträdespersonal, som således
arbetar inom en statlig verksamhet, kommer på detta sätt att bli ställda vid
sidan av de avlönings- och anställningsvillkor och den anställningstrygghet, som
tillförsäkras deras på löneplan placerade kolleger. TCO tillstyrker därför utredningens
förslag om att samtliga forskningsanslag skall tillföras läroanstalten och
handläggas av dess lokala förvaltning.

Det är vanligt, att t. ex. på forskningsanslag från USA anställd personal kommer
i ett besvärligt läge, när det gäller att erhålla gängse sociala förmåner,
främst pension (ATP och SPR). Avgifter till sådana ändamål kan nämligen ofta
inte uttagas ur de donerade anslagen. Enligt TCO:s mening borde i dylika fall
staten stå för den erforderliga kostnaden.

När på anslag anställd personal övergår till reguljär statstjänst, förlorar ofta
vederbörande intjänade löneklasser vid löneplansplaceringen. Praxis bör här bli
liberalare, så att även tiden för anställning på särskilt anslag kan tillgodoräknas.

Riksrevisionsverket anför:

Utredningen föreslår, att alla anslag, som beviljas för finansiering av vid läroanstalternas
institutioner bedrivet forskningsarbete, skall förvaltas av vederbörande
läroanstalt för vederbörande anslagsmottagares räkning. Förslaget, som
innebär att institutionerna befrias från all mcdelsförvaltning och vissa bestyr

14* — Bihang till riksdagens protokoll 106!i. 1 samt. Nr 50

426

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961+

med personaladministration och upphandling, tillstyrkes av riksrevisionsverket.
Ämbetsverket får erinra att riksräkenskapsverket i underdånigt utlåtande den
26 april 1948 över 1945 års universitetsberednings betänkande rörande universitetsadministrationen
m. m. uttalat sig för en centraliserad redovisning vid universiteten.

Statskontoret anför:

Beträffande institutionernas ekonomiska förvaltning m. fl. förvaltningsuppgifter
har statskontoret i sin rapport förordat ett fullföljande av den centralisering
till läroanstalternas centrala administration som på sina håll är genomförd.
Statskontoret finner det angeläget att tillstyrka utredningens förslag härvidlag.
Likaså delar statskontoret utredningens uppfattning att upprättandet av gemensamma
särskilda service-enheter för två eller flera institutioner är ett viktigt
led i strävan att effektivt utnyttja tillgängliga personella och materiella resurser
samt minska den administrativa belastningen på ämnesinstitutionerna.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför:

Fakulteten vill instämma i utredningens förslag om att den ekonomiska redovisningen
överföres till den lokala universitetsstyrelsens administration. Övertagandet
av det ekonomiska arbetet måste emellertid föregås av ett noggrant
detaljstudium, enär eljest komplikationer kan förutses.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala anför:

En utbyggd central ekonomisk förvaltning som skulle kunna fungera med den
snabbhet och effektivitet som oundgängligen erfordras för att institutionernas
vetenskapliga arbete skall kunna fortgå som hittills blir mycket stor och dyrbar.
Dessutom erhåller alla större institutioner forskningsanslag från så många olika
håll med krav på individuell redovisning, att institutionernas interna bokföring
(»enkla anteckningar» enligt universitetsutredningen) efter en centralisering
knappast skulle bli mindre omfattande än den nuvarande.

Fakulteten vill därför bestämt avstyrka en centralisering, vilken skulle leda
till omfattande dubbelarbete och onödiga kostnader. Erfarenheter från vissa utländska
universitet är avskräckande.

Beträffande upphandling inser fakulteten värdet av en viss centralisering i
fråga om förbrukningsmateriel m.m. Fakulteten utgår därvid från att utredningens
förslag innebär frihet för prefekten att i flertalet ärenden anlita det
centrala upphandlingsorganet endast då han så önskar.

Större konsistoriet i Uppsala anför väsentligen följande:

Under förutsättning att en grundlig upprustning av den centrala förvaltningen
genomföres, vill konsistoriet icke motsätta sig det system för den ekonomiska
förvaltningen som redan tillämpats vid vissa högre läroanstalter.

Vad upphandlingen angår, anser konsistoriet att frihet bör medges institutionsprcfekt
att efter eget gottfinnande anlita det centrala upphandlingsorganet.

Större konsistoriet i Lund anför — i nära anslutning till mateinatisk-naturvetenskapliga
fakultetens yttrande — följande:

Redan nu förvaltas åtskilliga anslag, beviljade för forskning vid universitetets
institutioner, av dess räntekammare, och en utvidgning av detta förhållande
synes önskvärd. Om i enlighet med utredningens mening en stadgemässig regle -

427

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

ring av forskningsnit slagens administration kommer till stand, bör denna dock
inte omfatta smärre anslag, avsedda för omedelbar konsumtion, såsom reseunderstöd
o. d.

I enlighet med utredningens åsikt bör personalredovisningen, liksom också
institutionernas ekonomiska förvaltning skötas centralt inom läroanstalten.
Detta förutsätter dock, liksom vad som ovan sagts om forskningsanslagens administration,
att kontoutdrag regelbundet och vid särskild anfordran översändes
till prefekterna, vilket i sin tur förutsätter eu förstärkning av personalen vid
den centrala förvaltningsorganisationen.

En fortsatt centralisering av institutionernas upphandling rekommenderas av
utredningen. Konsistoriet finner det naturligt, att dyrbarare instrument och
annan utrustning inköpas av eller i samråd med myndighet på kanslersnivan.
Däremot bör institutionsprefekten även i fortsättningen ges frihet att inhandla
billigare apparater och annan utrustning samt den förbrukningsmateriel, som är
nödvändig för det pågående forskningsprogrammet.

Medicinska fakulteten i Göteborg anför:

Den av alla eftersträvade avlastningen av forskarna och lärarna vad angår de
administrativa uppgifterna kan komma till stånd, om såväl lärosätets centrala
som institutionernas egen förvaltningspersonal är tillräckligt kvalificerad och
omfattande och samarbetar på ett effektivt och förtroendefullt sätt. All bedömning,
som fordrar vetenskaplig kompetens respektive kännedom om de på institutionen
rådande förhållandena, bör ske av där verksamma befattningshavare.
Detta gäller personal, lokaler, utrustning samt inköp. I den utsträckning så visar
sig lämpligt och rationellt bör råd, anvisningar och hjälp lämnas av lärosätets
centralt placerade administrativa personal. Primäruppgifterna inlämnas av institutionen
till den centrala förvaltningen, som handhar alla personaladministrativa
ärenden och dessas registrering. Detta gäller även de studerandes genomgångna
kurser och avlagda tentamina. Löneärenden, kassarörelsen och den definitiva
bokföringen av anslagen bör skötas av den centrala administrationen.
Denna skall även ha till uppgift att med jämna mellanrum till institutionerna
överlämna kontoutdrag beträffande alla de till förfogande stående anslagen samt
till forskningsråd och fonder lämna redovisning av beviljade anslags förbrukning.
Likaså bör det på den centrala administrationen ankomma att träffa ramavtal
o. d. samt föreslå åtgärder, som kan dels bidra till att rationalisera och förbilliga
institutionernas verksamhet dels befrämja sambruket av gemensamma nyttigheter.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Göteborg anför i huvudsak följande: Fakulteten

ansluter sig till utredningens uppfattning att ansvaret för utbildningens
administration bör åligga institutionerna, men att administrativa uppgifter
i övrigt så långt möjligt och lämpligt är skall ligga hos centrala förvaltningsorgan
inom universitetet och icke hos institutionerna.

Fakulteten vill för sin del bestämt avstyrka en generell byråkratisering av
upphandlingen. Fakulteten har ingenting att erinra mot att ett organ för upphandlingsservice
inrättas vid universitetet. Men fakulteten finner det synnerligen
väsentligt att institutionerna äger rätt att själva från fall till fall avgöra i vilken
utsträckning de skall anlita serviceorganet i fråga. Fakulteten har nämligen icke
den uppfattningen att central upphandling alltid är fördelaktig.

428

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196Jf

Större konsistoriet i Göteborg anför:

Realprövningen och bestämmanderätten över institutionernas egna angelägenheter
och medel måste alltid ligga hos institutionerna själva. Likaså är institutionernas
fortlöpande medverkan vid anställande av personal, fördelning av semester,
tillsyn av lokaler osv. oumbärlig. På de centrala organen faller därför egentligen
blott de formellt beslutande och verkställande funktionerna, grundade på
institutionernas egen sakkunniga bedömning. Även upphandlingen kan med fördel
i många fall ombesörjas av institutionerna själva.

Utredningen har anfört, att institutionerna och forskarna genom starkare
koncentration av den ekonomiska förvaltningen till läroanstaltens centrala förvaltningsorganisation
komme att »i princip» befrias från all kassarörelse och
att deras bokföringsarbete kunde inskränkas »till förandet av enkla anteckningar
rörande gjorda beställningar». Denna uppfattning synes konsistoriet vara verklighetsfrämmande.
Vid Göteborgs universitet har sedan länge tillämpats ett
system, innebärande att alla utbetalningar för institutionernas del (frånsett dem
som sker från en mindre förskottskassa) göres av räntekammaren efter attest av
vederbörande institutionsföreståndare eller anslagsmottagare. Institutionschefen/
forskaren måste emellertid för verksamhetens planering och drift själv ha tillgång
till en fortlöpande, för varje anslagstyp förd redovisning av inkomster och
utgifter. Dessa bokföringsgöromål utgör vid de större institutionerna en icke
obetydlig del av arbetsuppgifterna för den befattningshavare som omhänderhar
institutionens övriga kansligöromål.

Konsistoriet förutsätter, att det fortfarande skall vara möjligt för enskilda
forskare att, då särskilda skäl därtill föranleder, själv förvalta till hans förfogande
ställda forskningsmedel.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Stockholm anför i huvudsak följande: För

att så långt möjligt är befria institutionerna och institutionsledningen
från deras administrativa arbetsbörda föreslår utredningen att personalredovisning
och hela den ekonomiska förvaltningen, även forskningsanslag, skall centraliseras.
Fakulteten tillstyrker detta förslag förutsatt att den centrala förvaltningen
ges sådana personella resurser att verksamheten kan skötas på ett tillfredsställande
sätt.

Central upphandling enligt det av utredningen skisserade förslaget tillstyrkes
av fakulteten med den reservationen att institutionerna själva må äga rätt att
inköpa önskad materiel.

Större konsistoriet i Stockholm anför:

Konsistoriet ifrågasätter om icke utredningens förslag borde mjukas upp så
att en forskare icke förhindras att ta emot anslag vid vilket donator knutit villkoret
att forskaren själv skall förvalta anslagsmedlen; i varje fall bör detta vara
möjligt om medlen uteslutande är avsedda för inköp av materiel eller utrustning
och icke för avlöning av personal.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför:

Fn viktig konsekvens av den grundprincip, till vilken lärarkollegiet vill bekänna
sig, blir att liksom hittills överlämnandet av privata forskningsanslag till
administration genom universitetsmyndighets försorg bör få ankomma på anslagsmottagarens
fria skön, även om hans forskning skall bedrivas vid universitetsinstitution.

429

Kungl. Maj:ts ''proposition nr f>0 år 1964

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå, till vars yttrande organisationskommittén
anslutit sig, anför:

I förslaget till universitetsstatuter anges, att konsistoriet skall förvalta förutom
statsmedel alla övriga medel, vilka anvisas för forskning. Enligt lärarkollegiets
uppfattning bör denna paragraf omformas så, att statliga forskningsmedel
skall och icke-statliga forskningsmedel lean förvaltas av konsistoriet.

Lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i Stockholm anför i huvudsak följande:

En klar lättnad i den enskilde forskarens administrativa arbetsbörda ligger i
utredningens förslag att alla anslag skola förvaltas av den centrala lärosätesförvaltningen.
Lärarkollegiet vill dock betona, att forskare, som själv vill handhava
anslag av enskilda medel, även i fortsättningen bör kunna ha möjlighet
härtill. Frågan om service åt forskarna beträffande inköp, egen apparattillverkning
samt val av teknisk utrustning och leverantörer har redan lösts vid högskolan,
då alla sådana frågor underställas intendenten, som i samråd med verkmästaren
bereder sådana frågor för avgörande i förvaltningsnämnden. Alla beställningar
skola vara godkända av intendenten, innan de expedieras till leverantörerna.

Kanslern yttrar:

Utredningen föreslår, att den lokala styrelsen skall svara för förvaltningen av
alla medel, allmänna och enskilda, som är avsedda för finansiering av forskning
inom läroanstalten. Häremot vill jag endast invända att det liksom hittills bör
vara möjligt för forskare att själv förvalta forskningsmedel, som tillkommer
honom enskilt.

Vidare har utredningen förordat ett system innebärande att alla utbetalningar
efter attest av vederbörande institutionsföreståndare eller anslagsmottagare
göres av läroanstaltens kassa. Härigenom och genom möjligheten att erhålla
kontoutdrag rörande belastningen skulle enligt utredningen institutionerna och
forskarna i princip befrias från all kassarörelse och deras bokföringsarbete inskränkas
till förande av enkla anteckningar rörande gjorda beställingar. Utredningens
förslag anser jag mig i princip kunna godta men vill framhålla, att
många institutioners bokföring nog icke kan begränsas till »förande av enkla
anteckningar».

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför:

Med högskolans fortgående expansion följer givetvis en ökning av personalkontorets
arbete. Härtill kommer ett betydande arbete i samband med att den
personal, som avlönas av andra medel än högskolans avlöningsanslag — för närvarande
ca 400 personer —, numera anställes centralt vid högskolan och icke
såsom tidigare enbart av vederbörande institutionsföreståndare. Denna personal
är berättigad till vissa sociala förmåner, främst pension, och på grund härav
krävs matrikelföring eller annan noggrann registrering av denna personals anställnings-
och avlöningsförhållanden. Än så länge sker upprättandet av lönelistor
för denna personal av vederbörande institutioner inom högskolan. Detta
fungerar emellertid mycket otillfredsställande, och det framstår såsom ofrånkomligt
att allt arbete i samband med avlöningsuträkning o. d. ombesörjes av
högskolans centrala administration. Härtill kommer att i den mån lönerna till
denna personal bestridas av icke-statliga medel, statsverket tillkommande ersättning
för kostnader i form av socialförsäkringsavgifter och pensionskostnader
skall uträknas för att tillgodoföras särskild inkomsttitel.

430

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 19Gh

Statens råd jör samhällsforskning anför:

Rådet ansluter sig till förslaget att av forskningsråden beviljade anslag till
forskare, knutna till universiteten och högskolornas institutioner, som regel förvaltas
av läroanstalten för forskarens räkning samt att för sådana anslag inköpt
utrustning i princip anses vara anstalten tillhörig egendom.

Statens medicinska forskningsråd anför i huvudsak följande:

Statens medicinska forskningsråd anser, att betydande fördelar står att vinna
med en centralisering av administrationen av rådsanslagen. Den för närvarande
pågående omläggningen vid vissa läroanstalter av den administrativa redovisningen
av på rådsmedel anställd personal från institutionsförvaltningen till läroanstalternas
centrala förvaltning står i överensstämmelse med de av universitetsutredningen
angivna riktlinjerna. Ett ytterligare steg, som även enligt rådets
mening bör tagas, är att förvaltningen av rådets anslag för täckande av driftskostnader
samt för inköp av materiel och utrustning centraliseras. Den formella
granskningen av räkenskaper m. m. bör i det läget, anser rådet, kunna bli läroanstaltens
och forskarens angelägenhet.

Rådet måste dock förbehålla sig rätten till sakgranskning av forskares användning
av forskningsanslag, framför allt vad gäller inköp av materiel och utrustning.
Rådets sekretariat måste ha möjlighet att kontrollera, att dessa inköp står
i överensstämmelse med rådets intentioner vid anslagsbevillningen. Sekreteraren
måste vid sin granskning ha tillgång till såväl de skilda forskningsansökningarna
som anteckningar från rådets behandling av ansökningsärendena.

Rådet förutsätter, att vid den föreslagna centraliseringen av förvaltningen
ärenden rörande bl. a. omdisponering av anslag även i fortsättningen handlägges
av rådet. Självklart är också, att den vetenskapliga redovisningen av forskningsanslag
enbart blir en angelägenhet mellan anslagsmottagaren och rådet.

En konsekvens av universitetsutredningens förslag i nu aktuella avseende är
enligt utredningens mening, att all på rådsanslag inköpt forskningsutrustning
omedelbart och utan särskilda beslut blir läroanstaltens egendom. Rådet anser
emellertid en dylik anordning ha betydande olägenheter. Ett forskningsanslag
från rådet är avsett att ge forskaren möjlighet att bl. a. inköpa den speciella
forskningsutrustning, som han behöver för lösandet av ett visst bestämt problem,
under det att universitetsorganisationen skall tillhandahålla forskaren den basutrustning,
som utgör rent allmänna förutsättningar för bedrivande av forskningsverksamhet.
Den för rådsmedel inköpta utrustningen på en institution är
därför ofta mer specialiserad än övrig utrustning och helt beroende av den enskilde
forskarens forskningsinriktning. När bl. a. en forskare, som haft rådsanslag,
flyttar från ett lärosäte till ett annat kan det vara värdefullt för forskaren
att få medtaga den specialapparatur och utrustning, som han är beroende av
i sin forskarutövning.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd och statens råd för atomforskning
anför i härutinnan likalydande yttranden huvudsakligen följande, vari rymdkommittén
instämt:

Införandet av den allmänna tilläggspensioneringen medförde vissa konsekvenser
för rådsanslagens administration. Fr. o. m. den 1 januari 1962 tillämpas de
riktlinjer för regleringen av ifrågavarande personals ställning, vilka meddelats i
cirkulärskrivelse av den 12 februari 1962. Cirkulärskrivelsens principer innebär i
korthet att personal som är anställd med medel från forskningsanslag är att

-131

Kungl. Muj:ta proposition nr 50 ur 1005

betrakta som statsanställd om anslaget förvaltas och löneutbetalningen sker vin
statlig myndighet. Kostnaderna för socialförsäkringsavgifter bestrides i dylika
fall från anslag under tolfte huvudtiteln och belastar således ej rådets forskningsanslag.
_ .

Genom detta arrangemang har den förvaltningsform, som innebär att anslagsinnehavaren
själv sköter löneutbetalningarna från anslaget successivt kommit
att avvecklas.

Det måste betraktas som en felbedömning om man tror att forskaren kommer
att befrias från administrativa uppgifter genom att man låter de lokala läroanstalternas
styrelser fatta de formella besluten i en mängd personal- och anslagsfrågor.
I verkligheten kommer forskarens arbete givetvis att bli större om
han i fortsättningen i forskningsrådsärenden i större grad än nu måste ha kontakt
både med forskningsråd och universitetsmyndigheter i stället för att som
nu i de flesta fall direkt kommunicera med forskningsråden. Primärmaterialet för
alla formella beslut av universitetsmyndigheterna måste ju ändå komma från
den enskilde forskaren om denne verkligen skall bibehålla kontrollen över hur de
av honom disponerade anslagsmedlen används. Universitetsutredningens förslag
på denna punkt, om man skall tolka detta som innebärande en ytterligare förskjutning
i den utveckling för vilken nyss redogjorts, torde närmast komma att
resultera i en dyrbarare och för forskningen hindersam administration. Såvitt
det är bekant, har inga olägenheter med nuvarande enkla system med direkt
kommunikation mellan forskaren och rådet påtalats.

Den del av förvaltningen som skötes av universiteten måste naturligtvis ske i
enlighet med de av rådet för varje särskilt fall utfärdade bestämmelserna. Anslagsmottagaren
måste utan administrativ omgång liksom hittills kunna hos
rådet begära ändring av dessa bestämmelser då så erfordras.

Det kan anmärkas, att vissa slag av anslag till personer verksamma vid universitet
och högskolor av mera personlig karaktär, t. ex. reseanslag, även i fortsättningen
blir en angelägenhet endast mellan anslagsinnehavaren och rådet.

Det framgår sålunda ej klart av betänkandet hur utredningen sett på de bär
nämnda problemen. Om utredningen endast har avsett att nagot mera explicit
kodifiera nuvarande praxis har rådet intet att erinra mot utredningens förslag
på denna punkt. Skulle så ej vara fallet bör hänsyn tagas till de ovan framförda
synpunkterna. Bäst görs detta genom att som hittills överlata till raden och
universiteten att allt eftersom problemen aktualiseras överenskomma om lämpliga
lösningar. Någon svårighet att komma fram på denna väg har hittills ej
förelegat.

Vid universitets- och högskoleinstitutionerna anskaffas ofta dyrbarare apparatutrustning
med anlitande av anslag från de statliga forskningsråden. Enligt nu
gällande praxis förblir dylik utrustning som regel ifrågavarande råds egendom,
tills slutredovisning äger rum, då beslut om den framtida dispositionen fattas.

De nu gällande bestämmelserna skiljer sig från de föreslagna endast däri, att
överförandet till universitetsinstitution enligt utredningens förslag sker vid
anslagets beviljande och ej som nu vid dess slutredovisning. Rådet anser de
nuvarande bestämmelserna bättre. Dels måste det anses vara en rättighet för
den person till vilken ett anslag beviljats att disponera beviljad apparatur under
an slagsperioden. Dels är det lättare för rådet att i samband med slutredovisningen
ha en klar uppfattning om huruvida specialbestämmelser bör utfärdas
eller ej. Undantagsvis kan det vara mycket viktigt att specialbestämmelser för
inventariernas disposition utfärdas, detta för att und\ ika att staten t\ingas till
onödig dubblering av apparatur.

432

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961/.

Rådet finner salunda att utredningens förslag angaende inventarier är såväl
från forskarens som det allmännas synpunkter mindre ändamålsenliga än nu
gällande bestämmelser.

Beträffande upphandlingsservice anför naturvetenskapliga forskningsrådet:

Rådet kan inte underlåta att starkt framhålla riskerna för att en byråkratisering
blir till förfång för forskningen. En utvidgning av den centrala upphandlingsmyndighetens
verksamhet bör i varje fall inte medföra en inskränkning i
den enskilde forskarens frihet att inhandla billigare apparater och annan utrustning
samt den förbrukningsmateriel, som är nödvändig för det pågående forskningsarbetet.

Statens tekniska forskningsråd anför:

Den bästa sakkunskapen för modern utrustning finns i regel hos forskarna,
och upphandling genom utrustningsnämnden för all apparatur över ett visst
inköpspris innebär i många fall en onödig och därför olämplig omväg. Utrustningsnämndens
tjänster bör tas i anspråk då råd eller forskare så finner önskvärt.

Statens råd för byggnadsforskning (BFR) anför:

Utredningen vill överföra administrativa uppgifter från institutionerna till
administrativa organ, vilka skulle svara för personalredovisning och kamerala
uppgifter. De skulle även svara för administrationen av forskningsanslag.

En sadan organisation skulle bidra till att minska det administrativa arbetet
även vid forskningsrådens kanslier. Genom att för administration specialiserade
organ omhändertar uppgifter för ett stort antal institutioner åstadkommes en
rationalisering av anslagsredovisningen, som totalt bör medföra minskade administrationskostnader
och förenklade rutiner. BFR tillstyrker därför kraftigt
den föreslagna överföringen.

Malmfonden anför i huvudsak följande:

I utredningens förslag till universitetsstatuter ålägges konsistorierna att förvalta
till universitetens och högskolornas förfogande ställda medel. Fonden vill
tillstyrka detta förslag och utgår från att förfarandet skall medge en smidig och
för institutionerna ej betungande form för förvaltningen av beviljade anslag.

D. Ledningen av institutioner, institutionsgrupper och gemensamma

inrättningar

SFS anför i huvudsak följande:

Såvitt SFS kunnat finna medför utredningens förslag upprättandet av separata
kollegiala organ på institutionsnivå med delvis skilda funktioner. Beslutanderätten
åvilar i vissa typer av ärenden institutionens prefekt ensam. I tillsättningsärenden
skall prefekten fortfarande behalla beslutanderätten vid upprättande
av förslag till icke-ordinarie befattningshavare, dock i samråd med övriga
ordinarie lärare.

Vad däremot gäller utarbetandet av förslag till studie- och organisationsplaner
samt upprättandet av petita för institutionen, har dessa uppgifter i stadgan
ålagts prefekten tillsammans med institutionens ordinarie lärare. SFS kan inte
fmna annat än att dessa måste fungera som ett kollektivt organ, något som de

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 19Glr 433

sakkunniga själva i ett tidigare avsnitt av betänkandet avvisat. Nagra föreskrifter
för hur denna grupp skall fungera anges inte.

Institutionskollegiet är ett enbart rådgivande organ, vars hörande är obligatoriskt
i en rad viktiga ärenden. Kollegiets sammansättning skall skifta vid
handläggningen av skilda ärenden. Den föreslagna stadgan anger, att studentrespektive
assistent- och amanuensrepresentationen skall begränsas till »särskilt
ärende». För vilka ärenden denna begränsning skall gälla anges ej konkret, än
mindre vem som äger besluta om en begränsning av närvarorätten.

Slutligen vill SFS notera, att kollegiet endast skall fungera som rådgivande
organ till befattningshavare eller grupp av befattningshavare vid den egna institutionen,
däremot inte till några organ på fakultetsnivån.

Ett system som erbjuder så många oklarheter som det föreslagna kan SFS
inte finna tillfredsställande. SFS vill för sin del föreslå, att prefekten ensam ges
beslutanderätt i samtliga här nämnda ärenden efter obligatoriskt samråd med
institutionskollegiet, dock med undantag för personalärenden, inklusive ärenden
rörande tillsättande av ickc-ordinarie tjänster. I dessa bör samrådet i enlighet
med förslaget begränsas till övriga ordinarie lärare.

Det bör särskilt understrykas att de studerande enligt SFS:s mening skall ha
rätt att deltaga vid behandlingen av alla frågor som behandlas i kollegiet. Organisationen
vill också betona värdet av att utbildningsnämnderna ges möjlighet
att rådfråga institutionskollegierna.

SFS ansluter sig till utredningens förslag rörande institutionskollegiernas sammansättning
och vill betona det väsentliga i att studentrepresentanterna enligt
detta skall utses på sätt vederbörande studentkår beslutar.

Därigenom kan tryggas att dessa representanter äger såväl kännedom om den
aktuella situationen inom ämnet i fråga som tillräcklig erfarenhet i utbildningsfrågor
för att på ett aktivt sätt kunna delta i kollegiets arbete. Studentkårerna
torde också bäst kunna bedöma huruvida det vid någon institution behöver utses
mera än två studentrepresentanter, exempelvis i de fall då samma institutionskollegium
har att handlägga ärenden inom ramen för flera utbildningslinjer.

Som redan framgått delar SFS utredningens åsikt, att en prefekt bör ställas i
ledningen för institutionen. Det är väsentligt att befattningen skall kunna beklädas
av samtliga ordinarie lärare, och att inte möjligheten begränsas till professorer
och laboratorer.

Organisationen tillstyrker vidare förslaget att särskilda tjänster som studierektorer
inrättas vid större institutioner. Vid de tekniska fakulteterna bör studierektorsbefattningarna
knytas till sektionerna.

SUIIAF anför i huvudsak följande:

I fråga om formerna för beslutsfattande på institutionerna finner SUHAF det
i och för sig utmärkt, att utredningen föreslår en ändring av det nuvarande
systemet, enligt vilket en professor automatiskt också är beslutande chef över
»sin» institution. Beträffande utformningen av en ny konstruktion har utredningen
och statskontoret stannat för olika lösningar. SUHAF finner inte någon
av dessa helt tillfredsställande. Samtliga befattningshavare, som har skyldighet
att bedrivna forskning (inklusive stipendiater), har intresse av fördelningsfrågorna.
En mycket stor del av den aktiva forskning, som bedrives inom en institution
utförs otvivelaktigt av de yngre forskarna. Enligt SUHAF:s uppfattning
består en av de största vinsterna av en omorganisation av universitetsväsendet i
att reformer på institutionsnivån kan öppna möjligheter för en mer dynamisk
och effektiv forskningsverksamhet med karaktär av arbetsgemenskap.

434

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961+

STJHAF anser, att ett institutionskollegium måste inrättas som garanti för att
samråd verkligen kommer till stånd, men anser det inte lämpligt, att detta
kollegium belastas med beslutanderätt i alla administrativa frågor. Institutionens
behov av forskningsresurser bedömes enligt förbundets mening lämpligen av
samtliga forskare gemensamt. Önskvärdheten av ett utvidgat lagarbete inom
forskningen gör det även nödvändigt, att nyrekryteringen inte blir en persons
uppgift.

SUHAF anser vidare, att till institutionsprefekt bör utses den härför mest
lämpade, oavsett om denne tillhör institutionens ordinarie eller extra ordinarie
tjänstemän. Om ett organ av konsistorietyp göres till universitetets högsta
ledning, bör institutionsprefekten utses av institutionskollegiet.

Universitetslärarförbundet (ULF) anför i huvudsak följande:

ULF hälsar med tillfredsställelse att ett kollegialt styrelsesätt vid institutionerna
(institutionsgrupperna) lagfästes men anser att systemet bör utsträckas.
Enligt förbundet bör sålunda beslutanderätten i samtliga ärenden principiellt
ligga på de ordinarie lärarna jämte representanter för forskardocenterna, e. o.
docenterna och utländska lektorerna, medan det föreslagna större institutionskollegiet
bör ges yttranderätt.

Den föreslagna sammansättningen av det rådgivande kollegiet tillstyrkes i det
väsentliga.

ULF förordar vidare utredningens förslag med avseende på prefekten, dock
med tillägget att kollegiet skall höras innan konsistoriet fattar beslut om tillsättningen.

SACO anför:

U tredningens förslag om inrättande av särskilda intendentstjänster vid stora
institutioner, som icke kan beräknas helt repliera på universitetsadministrativa
organ, tillstyrkes av SACO. Även studierektorsbefattningar synes SACO ägnade
att underlätta en effektiv verksamhet vid institutionerna.

Institutionerna kan betraktas som universitetens »verkställande organ». Det
finns därför enligt SACO:s uppfattning ingen anledning att belasta institutionsorganisationen
med fler kollegiala organ än nödvändigt. Beträffande institutionskollegiet
skulle kunna övervägas att göra detta beslutande i vissa frågor. Den
samrådsskyldighet med kollegiet som föreslås gälla för prefekten, finner SACO
emellertid tillräcklig för att behovet av kollegialt inflytande skall vara tillgodosett.
SACO kan därför tillstyrka det föreslagna institutionskollegiets sammansättning,
åligganden och befogenheter med det undantaget, att representanter
för lärarhögskolorna bör ingå i institutionsgruppskollegierna. När det gäller tillsättande
av institutionsprefekt anser SACO, att det bör övervägas, att institutionskollegiet
höres innan konsistoriets beslut fattas.

TCO anför i huvudsak följande:

TCO finner det riktigt, att samtliga institutionens lärare samt representanter
för assistentgruppen och studenterna bildar institutionskollegium med initiativrätt
i institutionens angelägenheter men med i övrigt enbart rådgivande funktioner
samt att viktiga beslut i institutionens angelägenheter obligatoriskt skall
föregås av samråd inom institutionskollegiet. Däremot finner TCO det vara
överorganisation att vid sidan av kollegiet ge vissa befogenheter enbart åt institutionens
ordinarie lärare och på så vis tillskapa ännu ett institutionsorgan.
TCO förordar därför att de fåtal frågor, som inte lämpligen kan handläggas av

Kungl. Maj:ts proposition nr SO år 196b 435

institutionskollegict som helhet, t. ex. förslag om ickc-ordinarie lärartjänsters
besättande samt vissa petitaärenden, hänförs till prefekten ensam, men att alla
Övriga frågor handläggs av det fulltaliga institutionskollegict.

Prefekten bör utses av den lokala universitetsstyrelse, varom förslag ges i ett
annat avsnitt. På samma sätt bör studierektor för institutionen utses.

Sveriges Konservativa Student)örbund anför huvudsakligen följande:

Vi vin för vår del föreslå ett institutionskollcgium av rådgivande karaktär, i
vilket alla frågor som rör institutionen skall behandlas, med undantag av de
personaladministrativa som handlägges direkt av prefekten. Denne bör utses
av konsistorium efter förslag av vederbörande institutionskollcgium. Studentrepresentanter
bör äga rätt att närvara vid alla ärendens behandling med undantag
av tillsättningsärenden. Vi är helt eniga med utredningen om att studentkårerna
bör bestämma angående sättet för utseendet av studentrepresentanter.

1 frågan om tillsättandet av de icke ordinarie tjänsterna bör påpekas att en föreskrift
om dessas utlysande bör finnas.

Centerns Student)örbund anför i huvudsak följande:

Förslaget om inrättande av ett institutionskollegium hälsar vi med tillfredsställelse.
Vi föreslår att prefekten i alla ärenden utom personalärenden samråder
med institutionskollegiet. Beslutanderätten bör tillkomma prefekten ensam.
De ordinarie lärarna får därigenom mindre beslutanderätt än enligt utredningens
förslag, men man måste då beakta, att de har möjlighet att påverka
frågorna i fakulteten, där de enligt utredningens förslag skall få säte.

Sammansättningen av institutionskollegierna finner vi vara tillfredsställande i
förslaget. För att största möjliga sakkunskap i utbildningsfrågor skall finnas hos
studentrepresentanterna bör dessa få utses av respektive studentkår.

För att erhålla bästa möjliga rekrytering till samtliga forskartjänster bör tillsättandet
av amanuens- och assistenttjänster ske efter ledigförklarande.

Sveriges Socialdemokratiska Student)örbund anför i huvudsak följande:

Vi vill stödja universitetsutredningens förslag om institutionskollegier men
anser dessutom att detta kollegium bör vara beslutande i de frågor som i statskontorets
förslag kallas akademiska. I de ärenden som i samma förslag benämns
administrativa bör prefekten besluta. Det är viktigt att yngre forskare blir väl
representerade i kollegiet och genom detta får formell möjlighet till inflytande i
utbildnings- och forskningsfrågor.

Enligt studentförbundets mening skall alltså kollegiet besluta i undervisningsoch
petitaärenden, och det skall diskutera anställningen av icke-ordinarie lärare
och amanuenser-assistenter. I dessa senare frågor bör kollegiet dock endast vara
rådgivande, medan beslut om anställning skall fattas av ordinarie lärare. (Det
är viktigt att dessa tjänster ledigförklaras, eftersom den nuvarande »handplockningen»,
som leder till gunstlingssystem och beroendeställning till prefekten, bör
försvinna.)

Den viktigaste konsekvensen av förbundets förslag kommer naturligtvis att
bli ett vidgat inflytande för de icke-ordinarie lärarna, vilket förbundet finner
berättigat och värdefullt; docenter och extra lektorer har i regel samma undervisning
och samma reella ansvar som de ordinarie lärarna.

Förbundet anser också, att i den mån fördelningen av forskningsresurser kommer
att bestämmas av institutionerna, bör beslut härom fattas av kollegiet, eftersom
alla forskarkategorier bör få möjlighet att inverka på denna fördelning.

436

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196 If.

Statskontoret yttrar i huvudsak följande:

Förslagen beträffande institutionsnivån i statskontorets rapport och i utredningens
betänkande skiljer sig i ett väsentligt hänseende. Medan statskontoret
velat lägga institutionens ledning i händerna på en person, prefekten (eventuellt
med biträde av en underprefekt) och förutsatt att samrådsorgan omfattande
även annan personal där så befinnes lämpligt kan bildas på frivillig väg, har
utredningen i institutionsledningen infört ett väsentligt kollegialt moment och
velat i universitetsstadgan regelbinda detta.

Bakom de båda förslagen döljer sig dock icke några delade meningar i fråga
om önskvärdheten av samrad mellan de olika berörda kategorierna om institutionens
angelägenheter utan huvudsakligen en skiljaktig uppfattning av den tänkta
formaliseringens möjliga verkningar i byråkratiserande riktning. Om det av de
akademiska lärarna och studenterna skulle framföras såsom en bestämd uppfattning
att en formalisering är önskvärd, vill dock statskontoret icke motsätta
sig utredningens förslag på denna punkt.

I rapporten och betänkandet föreslås, att en del av prefektens uppgifter skall
kunna överföras på en annan lärare inom institutionen. Utredningen föreslår att
en av institutionskollegiets ledamöter skall ges ställning som studierektor och
särskilt svara för undervisningen vid institutionen, medan däremot statskontoret
i rapporten förordar en befattning som underprefekt (måhända hade benämningen
»biträdande prefekt» varit att föredraga), avsedd för de uppgifter som
det i varje särskilt fall befinnes lämpligt att prefekten överlåter. Om ordet »studierektor»
är tänkt som en benämning på befattningen och icke enbart som en
funktionsbeskrivning, kan vad beträffar titulaturen först ifrågasättas om det är
lämpligt att vid ett lärosäte, i vars ledning finns en rektor, ha ett mycket stort
antal olika studierektorer vid lärosätets primära enheter. En viktigare fördel
hos rapportens förslag är likväl att det enligt detta skall vara möjligt att överlåta
administrativa uppgifter i vidare utsträckning. Därmed kan man åstadkomma
en smidigare arbetsfördelning och ibland även bättre utnyttja den administrativa
skickligheten hos en befattningshavare, som icke i första hand kommer i fråga
som prefekt. Den i rapporten använda formuleringen, att annan lärare än ordinarie
»i undantagsfall» skall kunna ifrågakomma som underprefekt är måhända
val snäv; statskontoret har i här berörda avseende intet att invända mot utredningens
förslag.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför huvudsakligen följande:

Teoretiskt-medicinska ämnen. Långtidsplaneringen och resursfördelningen,
rörande lokaler såväl som årliga driftsanslag och underordnad personal, kommer
att bli sa betydelsefull vid framtidens institutioner med ett flertal självständiga
forskare att det enligt fakultetens åsikt är nödvändigt att alla de olika kategorierna
av forskare blir representerade i ledningen av en institution. Majoriteten
av företrädarna för de teoretiskt-medicinska ämnena förordar ett beslutande
institutionskollcgium i alla de fall da fler än en ordinarie lärare finns på institutionen.
Majoriteten av företrädarna för de kliniskt-medicinska ämnena önskar
här dock endast rådgivande institutionskollegier på sätt universitetsutredningen
föreslagit.

Institutionernas skötsel och administration har under åren blivit en alltmer
betungande börda, och utredningens förslag att nu ge institutionerna formell
status som organisation innebär en ytterligare accentuering av arbetsbördan.
Det är därför nödvändigt att eu betydande delegering av olika uppgifter — och

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 196J,\ 437

därmed också ansvar — kan ske till olika medlemmar av institutionskollegiet.
Detta bör — enligt majoriteten av företrädarna för de tcoretiskt-mcdicinska
ämnena —- underlättas om medlemmarna i kollegiet äger att deltaga i besluten
och icke endast ha en rådgivande funktion.

Det förutsättes att ett flertal typer av beslut av kollegiet skatt kunna delegeras
till prefekten eller annan medlem av kollegiet. Kollegiets åligganden bör
vara de som utredningen föreslagit.

Då institutionskollegiet har att ta ställning till undervisningsfrågor bör representanter
för icke-docentkompetenta lärare samt för studenter konsulteras pa
det sätt som föreslås av universitetsutredningen.

Under förutsättningen att institutionskollegierna blir beslutande på ovan
nämnda sätt anser fakulteten att utredningens förslag om forskningsavdclmngar
blir obehövligt. Det förefaller att vara en olycklig uppdelning som skulle kunna
resa murar mellan olika avdelningar inom en och samma institution. i\falet bör i
stället vara att intensifiera samarbete, och varje tendens till isolation bör brytas
eller i vart fall inte underlättas av föreskrifter.

Undervisningen, som omfattar bade lågstadiet och forskarutbildningen, bör
enligt fakultetens mening vara en angelägenhet för institutionen. Systemet att
vid en persons tillträde av en tjänst definitivt reglera hans undervisningsskyldighet
är därför ett stelbent system. Fakulteten föreslår i stället att institutionskollegiet
får besluta om fördelningen av den inom institutionen bedrivna undervisningen.
Därvid bör alla vid institutionen arbetande forskare-lärare deltaga i
undervisningen dock högst så mycket som i universitesstatuterna eller i
börandes personliga reglemente stadgas.

I § 64 önskar fakulteten göra tillägget att prefekt utses av konsistoriet bland
de till institutionen hörande ordinarie lärarna efter förslag av institutionskollegiet.

Kliniskt-medicinska ämnen. Universitetsutredningen har avstått från att ge
närmare förslag om de kliniska institutionernas organisation och förvaltning.
Utan tvekan föreligger det skillnader mellan de teoretiska och kliniskt-medicinska
institutionerna, framför allt betingade av sjukvården men även sammanhängande
med det faktum att de kliniska institutionerna som regel ur akademisk
synpunkt är små, i flertalet fall med endast en ordinarie lärare, med litet antal
underordnad personal på akademisk stat och med åtminstone för nä^ arande
mycket begränsade utrymmen avsedda särskilt för undervisning och forskning.
Åtminstone för en del av de kliniska institutionerna har den dagliga verksamheten
beträffande undervisning och forskning dock en avsevärd likhet med de
teoretiska institutionernas. Fakulteten anser att denna fråga bör ägnas fortsatt
intresse. Fakultetens majoritet, vilken dock icke infattar majoriteten av företrädarna
för de kliniskt-medicinska ämnena, anser att de kliniska ämnesföreträdarna
bör tillåtas att efter anmälan till universitetskanslern införa rådgivande
institutionskollegium av den typ som utredningen föreslår. I sådant fall bör man
för sammansättningen av institutionskollegiet beakta de typer av kliniska lärare
som för närvarande existerar.

Om institutionsgrupper skulle bildas, anser fakulteten det vara en möjlig^ utvecklingslinje
att institutionsgruppskollegiet övertar vissa funktioner från såväl
de enskilda institutionerna som fakulteten. I så fall synes det fakulteten vara
lämpligt att institutionsgruppskollegiet göres relativt litet. Ett dylikt institutionsgruppskollegium
borde förslagsvis omfatta samtliga ordinarie lärare i de
berörda institutionskollegierna och vara beslutande, ej enbart rådgivande.

438

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

Historisk-filosofiska sektionen i TJppsala anför i huvudsak följande:

Inrättandet av institutionskollegier innebär ett fastare reglerande av kollegiala
arbetsformer, som redan är vanliga vid många institutioner. Utredningens förslag
kan ur många synpunkter vara till fördel och torde ofta icke medföra några
radikala förändringar av rådande förhållanden. I stadgan bör dock klart utsägas
att, såsom också framgår av utredningens skrivning, ansvaret för institutionens
förvaltning åvilar prefekten, som därvid förutsättes samråda med institutionskollegiet.
Sektionen finner det rimligt och lämpligt, att av vederbörande studentorganisationer
valda studentrepresentanter deltar i kollegiets behandling av ärenden,
som direkt och huvudsakligen berör de studerande. För att dessa med tillräcklig
erfarenhet och auktoritet skall kunna framföra studentsynpunkterna är
det dock enligt sektionens mening inte tillfyllest enbart att de utses av studentorganisationerna
på sätt dessa beslutar, utan det torde vara nödvändigt att
kräva, att de aktivt bedrivit eller bedriver studier i vederbörande ämne och i
regel har avlagt minst två betyg i ämnet.

För att undvika en överrepresentation av en viss grupp torde, särskilt vid
större institutioner, en begränsning i lektorernas skyldighet att deltaga i institutionskollegiet
kunna övervägas.

Det är synnerligen tillfredsställande att institutionsprefektens ställning och
åligganden blivit på ett så klart sätt utredd och definierad av utredningen. På
grund av åliggandenas och ärendenas art borde förordnandetiden dock icke vara
kortare än sex år.

Tanken att i vissa fall annan befattningshavare än vederbörande ämnesprofessor
skulle kunna fungera som prefekt är enligt sektionens mening riktig, bl. a.
därför att på så sätt en högt kvalificerad forskare kan befrias från betungande
administrativa sysslor.

För att en prefekt skall kunna sköta sin uppgift på ett tillfredsställande sätt
är det nödvändigt, att han garanteras tillräckliga lättnader i andra åligganden.
Det^är också viktigt, bl. a. för att avlasta honom från rutinsysslor, att han får
tillgång till välkvalificcrad institutionssekreterare, vilket förutsätter att sådana
sekreterarbefattningar får en tillräckligt hög lönegradsplacering.

Sektionen hälsar med tillfredsställelse förslaget om möjlighet för prefekten att
delegera vissa uppgifter till en studierektor.

Synpunkter liknande dem, som historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anfört
lörande sättet att utse studentrepresentanter i institutionskollegium, anföres av
teologislca fakulteten, sprakvetenskapliga sektionen, matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten och större konsistoriet i Uppsala, matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten och större konsistoriet i Lund, humanistisk och matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna i Göteborg, humanistiska fakulteten och
större konsistoriet i Stockholm, lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i Stockholm,
kanslern, lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola samt av överstyrelsen
för de tekniska högskolorna.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala anför huvudsakligen följande:

Utredningens förslag om en fastare utformning av institutionernas arbete och
om införandet av institutionskollegier kan av sektionen accepteras under vissa
förutsättningar. Sektionen föreslår, att kollegiets sammansättning begränsas till

4.''(it

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

samtliga ordinarie lärare, varutöver representanter för övriga lärare vid institutionen
till ett antal av högst antalet ordinarie lärare må ingå i kollegiet.

Sektionen vill bestämt hävda att till prefekt skall utses någon av institutionens
professorer. Sektionen ställer sig även tveksam till utredningens förslag, att vid
institutioner, som omfatta en enda ordinarie lärartjänst, innehavaren därav
automatiskt bör fungera som institutionens prefekt, även om han icke är professor.
I sådana fall bör enligt sektionens mening denne innehavare få ställning som
underprefekt i förhållande till någon till prefekt förordnad professor.

Vad angår relationen mellan institutionskollegium och prefekt, bör det enligt
sektionens mening klart uttalas, att ansvaret för institutionens eller institutionsgruppens
administration åvilar prefekten i samråd med institutionskollegiet.

Sektionen instämmer i utredningens förordande av att särskilda tjänster för
högt kvalificerat kansliarbete inrättas vid sådana institutioner. För att dessa
tjänster skola kunna bli till en effektiv nytta och till avlastning av prefekter och
professorer i deras administration, böra dessa institutionssekreterartjänster fa en
hög lönegradsplacering. Även förslaget om möjlighet att förordna studierektor
finner sektionen vara välbetänkt.

Matematisk-naturvetcnskapliga fakulteten i Uppsala anför i huvudsak följande: Det

föreslagna systemet med institutionskollegier företer stora likheter med
arbetsformer, som redan med gott resultat tillämpas på flera institutioner. Fakulteten
vill därför tillstyrka inrättandet av sådana kollegier.

Förslaget att annan ordinarie lärare än professor skall kunna utses till prefekt
finner fakulteten tilltalande. Det är också utomordentligt värdefullt att möjligheter
öppnas att vid institutionen förordna särskild studierektor, vilken skulle
avlasta prefekten arbete. Emellertid anser fakulteten att prefekter vid stora
institutioner kan komma att behöva ytterligare avlastning. På grund härav
förordar fakulteten i likhet med statskontoret att möjlighet ges att vid stora
institutioner dessutom utse underprefekt.

Förslaget om tillsättande av särskilda intendenter tillstyrkes livligt. Vid vissa
institutioner kan det komma att bli nödvändigt med två typer av intendenter,
med olika kvalifikationer. För chefskapet vid verkstaden erfordras nämligen
teknisk yrkeskunskap (lämpligen gymnasieingenjör) medan övriga uppgifter,
som är av mer administrativ och ekonomisk natur, kräver häremot svarande
utbildning och erfarenhet.

Det är utomordentligt viktigt att de föreslagna särskilda tjänsterna för högt
kvalificerat kansliarbete (institutionssekreterare) kommer till stånd. Eftersom
institutionerna har livliga internationella kontakter kräves av dessa »institutionssekreterare»
mycket goda språkkunskaper.

Större konsistoriet i Uppsala anför:

I likhet med flera fakulteter anser konsistoriet att ansvaret för institution
respektive institutionsgrupp måste åvila prefekten efter hörande av det föreslagna
institutionskollegiet. Konsistoriet är av den åsikten att det bör vara ett
minimikrav att prefekten äger professorskompetens och finner det naturligt, om
prefekten utses bland institutionens professorer, ehuru detta icke behöver vara
obligatoriskt. Att prefekten bör beredas kompensation för sitt tidskrävande arbete
genom lättnader i andra sina åligganden, finner konsistoriet uppenbart.
Från olika håll har framhållits att en underprefekt bör utses, som kan fungera

440

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

som ställföreträdare åt prefekten, och konsistoriet ansluter sig till detta förslag.
Likaså understryker konsistoriet vikten av att vid institutioner, där så bedömes
lämpligt, nya befattningar som institutionsintendenter inrättas. I regel måste
intendenterna äga en god vetenskaplig utbildning men lönegradsplaceringen av
de nya tjänsterna torde behöva bli tämligen varierande vid olika institutioner.
Vad angår utredningens förslag, att eu av institutionens lärare skall kunna förordnas
som studierektor, finner konsistoriet detta väl motiverat.

Utredningens förslag om införande av institutionskollegier innebär huvudsakligen
ett stadgemässigt fastläggande av ett sedan länge existerande kollegialt
samarbete mellan de till en institution knutna forskarna i olika grader och befattningar.
Konsistoriet anser det fördelaktigt att den praxis, som i hithörande
fall utbildats, förlänas fastare former och regleras i uttryckliga föreskrifter. I
sammansättningen av institutionskollegierna måste likvisst iakttagas att dessa
icke få göras alltför stora och därigenom ohanterliga, något som påpekats i olika
yttranden. Enligt konsistoriets mening bör institutionskollegiet utöva en rådgivande
funktion. Dock synes vid de medicinska fakulteternas teoretiska institutioner
särskilda förhållanden föreligga.

På grund av de krävande arbetsuppgifterna vid institutionerna bör i enlighet
med utredningens förslag en både kvantitativ och kvalitativ förstärkning av
kanslipersonalen genomföras. Ett oavvisligt krav på denna personal är att den
bättre än hittills behärskar de stora internationella språken, vilket förutsätter
att personalens löneställning förbättras.

Humanistiska fakulteten i Lund anför i huvudsak följande:

Universitetsutredningens förslag vad angår ledningen av institutionerna kan
fakulteten i väsentliga punkter biträda. Dock vill fakulteten understryka att det
normalt bör vara professorn, eller vid institutioner som inrymmer flera professorer
en av dessa, som utses till prefekt.

Det torde bli svårt att avgöra, vilka assistenter eller amanuenser, som kan
komma att bli berörda eller känna sig berörda av beslut, som kollegiet fattar.
Fakulteten vill här i stället förorda ett representationsförfarande exempelvis så,
att assistenter och amanuenser för varje läsår väljer två till fyra representanter,
beroende på institutionens storlek, till medlemmar av kollegiet.

Fakulteten biträder vidare förslaget om studierektorer.

Matematisk-natur ve tenskapliga fakulteten i Lund anför i huvudsak:

Fakulteten ställer sig positiv till utredningens förslag att vid varje institution,
som omfattar mer än en lärartjänst, upprättas ett institutionskollegium. Vid flera
av fakultetens institutioner finns redan nu motsvarigheter därtill, vilka visat
sig vara ändamålsenliga. Vad gäller institutionskollegiets sammansättning ansluter
sig fakulteten i huvudsak till vad som säges i stadgeförslaget men vill framhålla,
att det vid stora institutioner torde möta praktiska svårigheter att i varje
särskilt fall avgöra vilka assistenter och amanuenser, som beröres av ett ärende.
För den skull föreslår fakulteten i stället att assistent- och amanuenskåren vid
varje institution i kollegiet får 1—2 fasta representanter, utsedda bland de vid
institutionen i dessa befattningar tjänstgörande.

Fakulteten finner det naturligt att professor eller laborator utses till institutionens
prefekt. Med hänsyn till institutionernas roll vid forskningsarbetet bör i
första hand nämligen sådan ordinarie lärare utses, som aktivt medverkar i ledningen
av institutionens forskning.

Kungl. Maj:ts proposition vr 50 år 196.''t 141

Med liiinsyn till omfiittningen av det utbildningsorganisatoriska arbetet vid
många institutioner vill fakulteten understryka vikten av utredningens förslag,
att en studierektor vid behov må utses bland någon av institutionens lärare.

I eu institutionsgrupp bör en av institutionsprefekterna förordnas såsom
institutionsgruppsprefekt.

Upprättande av ett institutionsgruppskollegium bör kunna ifrågakomma, då
en institutionsgrupps uppgifter blir av större betydelse och omfattning.

Större konsistoriet i Lund anför i huvudsak följande:

Konsistoriet ställer sig positivt till utredningens förslag att vid varje institution,
som omfattar mer än en lärartjänst, ett institutionskollegium upprättas.
Vad gäller dettas sammansättning ansluter sig konsistoriet i huvudsak till vad
som säges i stadgeutkastet men vill framhålla, att det vid stora institutioner
torde möta praktiska svårigheter att i varje särskilt fall avgöra vilka assistenter
och amanuenser, som beröres av ett ärende. För den skull vill konsistoriet i stället
föreslå att assistenter, amanuenser och biträdande lärare vid varje institution
i kollegiet får en representant, utsedd bland de vid institutionen i dessa befattningar
tjänstgörande.

Konsistoriet anser, att i stadgan klart bör utsägas att institution förvaltas av
prefekten samt att kollegiet har rådgivande och förslagsställande uppgifter.

Konsistoriet finner det naturligt, att professor eller laborator utses till institutionens
prefekt med hänsyn till dess befattningshavares medverkan i ledningen
av institutionens forskning och deras skyldighet att vaka över att den anställda
personalen fullgör sina åligganden.

För serviceanläggning, som ej är fast knuten till viss institution, bör i enlighet
med utredningens förslag utses en föreståndare, i vars förvaltning av anläggningen
rektorsämbetet har insyn, i likhet med vad gäller för övriga institutioner
och inrättningar. Då en serviceinrättning är ansluten till en bestämd institution
bör emellertid vederbörande prefekt förordnas som föreståndare för anläggningen.

Med hänsyn till omfattningen av det utbildningsorganisatoriska arbetet vid
många institutioner vill konsistoriet understryka vikten av utredningens förslag,
att en studierektor vid behov må utses bland någon av institutionens lärare.

I enlighet med utredningens förslag bör i en institutionsgrupp en av institutionsprefekterna
av de lokala universitets/högskolemyndigheterna förordnas
såsom institutionsgruppsprefekt att i samråd med de övriga handha gemensamma
angelägenheter. Upprättande av ett institutionsgruppskollegium bör
kunna ifrågakomma, då en institutionsgrupps uppgifter blir av större betydelse
och omfattning.

För att förverkliga universitetsutredningens grundtanke på institutionsplanet
är det nödvändigt, att institutionernas administrativa organisation väsentligt
förstärkes. Detta sker lämpligast genom att sekreterareorganisationen på institutionsnivån
förstärkes såväl kvantitativt som kvalitativt. Det är för universitetsorganisationen
utomordentligt angeläget, att tjänsterna blir så lönegradsplacerade,
att de blir konkurrenskraftiga.

Medicinska jakultcten i Göteborg anför:

Vid de institutioner, där en eller flera särskilda forskningsavdelningar inrättats,
föreslår fakulteten följande organisation. Institutionskollegiet har att handlägga
de ärenden, som är gemensamma för hela institutionen. Därvid intar undervisningen
av de studerande en central plats men härtill kommer även sådana delar
av institutionen, som kan betecknas som gemensamma serviceorgan, exempelvis

442

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

sekretariatet med registrering av de studerandes examinationer, av personalens
sjuk- och tjänstledigheter och av inventarierna, verkstäderna med dess personal,
fotoavdelningen, institutionstekniker — vaktmästarpersonalen och djuravdelningen.
Fördelningen av anslag till undervisningen samt till de för institutionen
gemensamma serviceorganen bör även åvila institutionskollegiet. Däremot synes
det ej fakulteten riktigt att detta skall ha något inflytande på forskningsavdelningarna.
Varje föreståndare för en forskningsavdelning bär ansvaret för dess
personal, inventarier och verksamhet.

För att handlägga vissa gemensamma frågor såsom sambruket av tyngre apparatur,
utnyttjandet av kvalificerade tekniker, t. ex. forsknings- och laboratorieingenjörer,
planering av inköp av apparatur, som kan betjäna mer än en forskningsavdelning
osv. erfordras ett särskilt, kollegialt organ, vilket bör bestå av
samtliga till institutionen hörande forskare på B-löneplanen. Detta organ skall
även bära ansvaret för institutionens förvaltning. Bland dess medlemmar utses
en att handlägga alla såväl för hela institutionen som för dess forskningsavdeln
in gar gemensamma löpande ärenden. Denna bör vara självskriven ordförande i
institutionskollegiet samt i det nyssnämnda kollegiala organet och kan lämpligen
kallas prefekt.

Humanistiska fakulteten i Göteborg anför huvudsakligen följande:

I stort sett är fakulteten beredd att godtaga vad som föreslås beträffande
institutionsledningen men vill på några punkter ge en avvikande uppfattning till
känna.

Fakulteten finner det lämpligt att företrädare för de studerande redan på
institutionsplanet deltar i beredningen av utbildningsärenden och kan också
tänka sig att dessa företrädare då ingår i institutionskollegiet.

Fakulteten har för sin del intet emot att majoritetsbeslut i initiativfrågor,
oavsett vilka av kollegiets medlemmar som står bakom beslutet, vidarebefordras
till organ inom universitetet. Därigenom får dessa möjlighet att pröva även
ärenden som kan vara kontroversiella på institutionsplanet. Fakulteten förutsätter
dock att sådana lägen i regel ej skall behöva uppkomma.

Till prefekt skall enligt förslaget kunna utses ordinarie lärare, universitetslektorer
inräknade. Fakulteten vill med tanke på den framträdande funktion som
forskningen skall inta inom institutionernas verksamhet likväl yrka att prefekt
utses endast inom de kategorier av ordinarie lärare som tillika har en klar forskningsinriktning,
nämligen professorer och laboratorer. Annars uppkommer bl. a.
den oformligheten att universitetslektor kan utöva chefsskapet för hela institutionen
men ej för de forskningsavdelningar inom denna, som skall kunna upprättas.
För utbildningsuppgifterna bör i stället studierektor förordnas som prefektens
medhjälpare. Möjligheten härtill kan bli av utomordentlig betydelse för
institutionernas effektivitet både på utbildnings- och forskningsplanet.

Matematisk-naturvc tenskapliga fakulteten i Göteborg anför i huvudsak följande:
I

I stort sett biträder fakulteten, om än med tvekan, förslaget beträffande
institutionsledningen. Fakulteten förutsätter därvid, att förslaget utformas och
tillämpas på sådant sätt att det i praktiken icke innebär någon större avvikelse
från den praxis med helt informella sammankomster, som redan tillämpas på
flertalet institutioner. Detta synes överensstämma med utredningens intentioner.

Fakulteten finner det lämpligt att företrädare för de studerande redan på

443

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 50 ur 196 Jf

institutionsplanet deltar i beredning av utbildningsärenden oeli deltar i institutionskollegiets
överläggningar och beslut i sådana ärenden.

Prefekten har att handlägga viktiga ärenden rörande forskningsverksamheten
vid institutionen, och fakulteten vill därför bestämt förorda, att prefekt bör utses
endast inom de kategorier av ordinarie lärare, som har en klar forskningsinriktning,
nämligen professorer och laboratorer.

Fakulteten ansluter sig till utredningens förslag att en av institutionens lärare
må förordnas att såsom studierektor under prefekten fullgöra uppgifter i fråga
om undervisningen, vilka eljest ankommer på prefekten.

Fakulteten föreslår, att institutionernas representanter i institutionsgruppskollegier
begränsas till prefekten jämte, i förekommande fall, en av institutionskollegict
utsedd ledamot.

Större konsistoriet i Göteborg anför:

De av de olika fakulteterna framlagda förslagen till institutionsindelnmg,
institutionsgruppering och studentrepresentation i institutionskollegicrna biträdes
av konsistoriet. Vad institutionsindelningen beträffar, ligger det enligt konsistoriets
mening makt uppå dels att de administrativa formerna blir så enkla
och tidsbesparande som möjligt, dels att prefek.tens och institutionskollegiets
befogenheter preciseras i klara bestämmelser. Prefektbefattningarna bör förbehållas
ordinarie lärare i professors eller laborators (motsvarande) ställning. Prefekt
bör förordnas av konsistoriet på förslag av vederbörande institutionskollegium.

Humanistiska fakulteten i Stockholm anför i huvudsak följande:

Humanistiska fakulteten kan till största delen biträda utredningens förslag,
samtidigt som den vill framhålla, att betänkandets på sina håll mycket uppmärksammade
strävan att tillgodose den s. k. institutionsdemokratins krav för
fakultetens del i huvudsak endast innebär en formalisering av en sedan länge
utbildad praxis. Att denna nu ges stadgefixerade former synes emellertid vara av
värde.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Stockholm anför i huvudsak följande: Fakulteten

tillstyrker förslaget om inrättande av institutionskollegier, vilket
på många håll endast innebär ett stadfästande av redan förekommande praxis.
Kollegiets sammansättning torde dock kunna begränsas till institutionens lärare
med rättighet (men ej skyldighet) för kollegiet att adjungera medlemmar ur
assistentkåren. Assistenternas talan i frågor där de berörs, dvs. huvudsakligen
undervisningsfrågor, är tillgodosedd genom deras representation i undervisningsnämnden.
Även studenterna är väl representerade i undervisningsnämnden och
bör ej ingå i institutionskollegiet.

Institutionskollegiet skall huvudsakligen vara ett organ för samråd mellan
institutionens forskare och lärare. Enligt fakultetens mening bör samråd obligatoriskt
förekomma i alla för institutionen viktiga angelägenheter. För att en
fortlöpande gemensam planläggning skall komma till stånd bör samtliga anslagsäskanden
diskuteras i kollegiet. Dessa frågor berör ej blott den enskilde forskaren
utan större anslag inverkar ofta på exempelvis fördelning av institutionens
personella resurser och är således av det allmänna intresse som motiverat institutionskollegicrnas
upprättande. Det bör understrykas att institutionskollegierna
endast har rådgivande karaktär.

444

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Organisationen av undervisningen utgör inom de experimentella vetenskapernas
institutioner och de stora icke-experimentella institutionerna, t. ex. matematik,
en synnerligen arbetskrävande uppgift. Det synes fakulteten ytterst angeläget
att utredningens förslag om införandet av studierektorer med de föreslagna
arbetsuppgifterna går i verkställighet.

Större konsistoriet i Stockholm anför:

Förslaget om inrättande av institutionskollegier innebär, i varje fall för de
större institutionerna vid Stockholms universitet, huvudsakligen en kodifiering
av praxis. Konsistoriet vill ifrågasätta huruvida icke en organisatorisk förenkling
vinnes därest assistenter och studerande alltid är representerade i kollegiet, icke
blott i ärenden som berör vederbörande grupper.

Å andra sidan blir vissa institutioner mycket små, varför antalet assistenter
och studentrepresentanter icke alltid bör vara två utan lämpligen bestämmas
till en representant för vardera gruppen, därest antalet lärare understiger fem.
Uppgår antalet lärare till fem eller flera, bör antalet representanter vara två för
vardera gruppen.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför i huvudsak följande:

Utredningens förslag rörande förvaltningen av institution synes vid första
påseende innefatta en mycket stor nyhet, nämligen införande av institutionskollegier.
I själva verket torde dock, såsom utredningen själv antyder, liknande
organ rent faktiskt existera sedan länge vid de flesta större institutioner. Vid
institutet förekomma de allmänt.

Institutionskollegiets roll är enligt förslaget rent rådgivande. Då kollegiet således
icke bär ansvar för institutionens förvaltning, bör det klart utsägas att
prefekten ensam förvaltar institutionen.

Enligt lärarkollegiets uppfattning bör, där professor eller befattningshavare i
laboratorsgraden finns vid institutionen, prefekten alltid hämtas ur denna kategori.

Av praktiska skäl synes i föreskrifterna om institutionskollegium förekomsten
av sådant böra begränsas till institutioner som omfatta åtminstone en ordinarie
lärartjänst. Samrådet kvalificeras i utredningens förslag i vad gäller petita ävensom
studie- och organisationsplaner genom bestämmelsen, att förslag i sådana
ärenden skola avgivas av prefekten »tillsammans med» övriga ordinarie lärare.
Dylikt kvalificerat samråd eller kollegialt beslut synes obehövligt då var och en
av de ordinarie lärarna har tillfälle att som fakultetsledamot yttra sig i dessa
ärenden på fakultetsplanet.

Enligt lärarkollegiets mening bör institutionskollegiets kärna utgöras av de
ordinarie lärarna, medan övriga befattningshavare böra ingå i kollegiet, i den
mån de äro berörda av förekommande ärenden. Adjunktion synes böra få
beslutas av prefekten; vägrar han adjunktion, som synes institutionskollegiet
önskvärd, bör hans beslut kunna bringas till omprövning i konsistoriet.

Termen »studierektor» synes icke lämplig på institutionsnivån och torde eventuellt
kunna utbytas mot »studieledare». Förordnande av sådan synes böra ske
efter förslag av prefekten.

I fråga om de personella service-anordningarna på institutionsplanet hälsar
lärarkollegiet med tillfredsställelse tillskapande i ökad omfattning av institutionsintendenttjänster
såsom en mycket ändamålsenlig anordning.

•145

Kungl. Muy.ts proposition nr 50 år 1964

Lärarkollegiet vid mcdicinslca högskolan i Umeå. till vars yttrande organisationskommittén
anslutit sig, anför:

Lärarkollegiet vill framhålla att samråd numera i regel förekommer mellan
lärarna inom en institution beträffande de frågor, som utredningen anfor. Vidare
brukar normalt vid en institution med flera lärare utbildas en sådan arbets-,
ansvars- och bestämmandefördelning, att de olika lärarnas krav på arbetsmöjligheter
blir tillgodosedda. Lärarkollegiet anser det sannolikt att tillsättandet av
en prefekt på en sådan institution skulle kunna framkalla motsättningar, som
för närvarande inte finnes och därför snarare hindra än effektivisera institutionsarbetet.
Kollegiet vill därför inte förorda att prefekt obligatoriskt tillsattes vid
flerlärarinstitutioner. Vid vissa institutioner kan emellertid arbetsförhållandena
vara sådana, att behov av prefekt uppenbarligen föreligger, och lärarkollegiet vill
därför föreslå dels att varje till en institution knuten lärare, dels att universitetets
eller högskolans rektor skall ha rätt att påyrka att prefekt förordnas. Prefekten
bör i dessa fall utses av konsistoriet efter förslag av berörd(a) fakultet(er).

Lärarkollegiet ifrågasätter också behovet av institutionskollegium vid en normalt
fungerande institution. Det synes troligt att mstitutionskollegierna ytterligare
skulle öka de ordinarie lärarnas administrativa arbete^ och lärarkollegiet
anser att institutionskollegium endast bör inrättas i de fall, då någon av institutionernas
lärare finner att samarbetet härigenom skulle underlättas. Institutionskollegierna
bör i dessa fall tjänstgöra som rådgivande organ. Studenternas berättigade
krav på medinflytande över undervisningsfrågor anser lärarkollegiet vara
väl tillgodosedda genom utbildningsnämnderna.

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför i huvudsak följande.

En nyhet i utredningens betänkande är, att det i varje institution skall finnas
ett institutionskollegium. Detta förslag innebär i själva verket, att man kodifierar
en praxis som på många håll förekommer och har visat sig ändamålsenlig.
Inom handelshögskolans institutioner har alltid samråd skett. Om detta sajnrad
nu kläs i fastare former, innebär det ett naturligt fullföljande av en pågående
utveckling.

Enligt utredningens förslag skall adjungering av assistenter och studentrepresentanter
ske »i särskilt ärende». Vad studentrepresentationen beträffar synes
denna anordning vara fördelaktig, när det gäller behandling av schemaläggning
och liknande undervisningsfrågor på institutionsnivå. I fråga om assistenterna
anser lärarkollegiet emellertid, att dessa alltid bör vara representerade vid
mstitutionskollegierna enligt principen, att dessa kollegier bör omfatta representanter
för all inom institutionerna verksam lärarpersonal.

Kanslern yttrar:

Jag vill för min del framhålla att jag anser att av författningstexten maste
klart framgå, att det är prefekten som förvaltar institutionen och att institutionskollegiet
har en rådgivande och förslagsställande funktion samt att, därest
professor eller laborator finnes vid institutionen, sådan i första hand bör ifrågakomrna
till prefektbefattningen.

I fråga om institutionskollegiets sammansättning har utredningen bl. a. föreslagit,
att »i särskilt ärende» adjunktion skall ske av samtliga av ärendet
berörda assistenter och amanuenser samt av två representanter för de av ärendet
berörda studerandena, utsedda av studentkåren på sätt denna beslutar. I

446 Kiingl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1964

praktiken torde det förvisso många gånger bli svårt att avgöra när någon av
dessa kategorier skall anses berörd av visst ärende. Jag vill därför härvidlag
föreslå en permanent men begränsad representation. För vardera av assistentamanuensgruppen
och studentgruppen torde sålunda böra utses en representant
om antalet lärare understiger fem och två representanter om antalet lärare är
fem eller flera.

Lärarkollegiet vid farmaceutiska institutet, vars yttrande institutets styrelse
åberopat såsom eget utlåtande, anför:

Institutets lärarkollegium ansluter sig till förslaget om upprättande av institut
tionskollegium och dess uppgifter.

Ansvaret för institutionens gemensamma angelägenheter åvilar prefekten med
vissa undantag. Prefekten förordnas av konsistoriet bland institutionskollegiets
ledamöter för en tid av tre ar i sänder. Utredningen förordar vidare en admimstrativ
befattningshavare (institutionsintendent) för att avlasta prefektens
arbetsbörda. Lärarkollegiet ansluter sig till utredningens förslag. Mindre institutioner
kunna lämpligen ha en gemensam institutionsintendent. Dessutom må
särskilt framhållas behovet av kvalificerade institutionssekreterartjänster.

Även förslaget om studierektorer finner lärarkollegiet ändamålsenligt. Dock
synes benämningen studierektor vara olämplig och bör ersättas förslagsvis med
studieledare.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm, anför i huvudsak följande:

_ Inrättandet av institutionskollegier och överlämnandet av vissa ledningsfunktioner
till kollegiala organ vill lärarkollegiet bestämt avvisa och ansluter sig helt
till statskontorets uttalande att en dylik formbindning på institutionsnivå skulle
kunna innebära en byråkratisering som strider mot önskemålet att institutionerna
så långt som möjligt skall utgöra informellt fungerande arbetsgemenskaper.
Visserligen skall en prefekt utses för institutionen och det skall åligga denne att
efter samråd med institutionskollegiet utarbeta förslag till anslagsäskanden och
besluta om disposition av lokaler och materiel etc. men det oaktat är man på
väg att skapa en otymplig och — sett med en teknikers ögon — helt olämplig
organisation. Samarbete bör givetvis ske och samråd bör äga rum såväl inom
institutionerna som dem emellan men detta bör alltid ske i frivillighetens form
— något som nu är fallet.

I vissa fall blir det tillräckligt med en studierektor inom en institution, i andra
fall kan flera sådana erfordras, under det att för vissa lokalt närbelägna institutioner
det kan visa sig lämpligast att en studierektor är gemensam. Lärarkollegiet
finner den föreslagna titeln studierektor missvisande och föreslår i stället
benämningen biträdande prefekt. I

I det i det föregående nämnda yttrandet av avdelningskollegiet jör teknisk
jysik vid tekniska högskolan i Stockholm anföres bl. a.:

Avdelningskollegiet delar utredningens åsikt att institutionskollegiets befogenheter
skall inskränka sig till initiativrätt och rådgivning.

Avdelningskollegiet delar också utredningens mening att i institutionskollegiet
bör inga samtliga till institutionen knutna lärare (utom oavlönad docent), samt
att helt tillfälligt anställda timarvoderade lärare icke annat än i undantagsfall
bör deltaga i kollegiets arbete. Enligt avdelningskollegiets mening måste emellertid
övningsassistenterna vid de tekniska högskolorna klart räknas till denna

417

Kungl. Maj:ls proposition nr 50 ur 196.^

senare kategori. Det bör dock vara av stort värde för institutionskollegiet att
inhämta råd oeli synpunkter åtminstone från en eller flera mera erfarna representanter
för övningsassistenterna. Vad beträffar assistenterna deltager dessa
givetvis väsentligt mer kontinuerligt i institutionsarbetet, varför det kan vara
på sin plats att samtliga av ett ärende berörda assistenter deltager i diskussionen
av ärendet. Detsamma torde gälla studentrepresentanterna.

Vad beträffar institutionsprefekten skall denne handlägga avvägningsfrågor
av såväl forsknings- som undervisningskaraktär. Stadgan bör såvitt möjligt
säkra, att vederbörande har tillräcklig kompetens härför. Vidare bör institutionskollegiet
få ha ett visst inflytande på utseendet av prefekt.

Beträffande formerna för institutionsarbetet vill avdelningskollegiet särskilt
understryka och tillstyrka utredningens förslag, att en av institutionens lärare,
vanligen en av universitetslektorerna, må förordnas som studierektor för att
under prefekten handha organisationen av utbildningsverksamheten.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anför i huvudsak följande:

Lärarkollegiet ansluter sig helt till utredningens uppfattning att en högskoleinstitution
är mera en arbetsenhet än en administrativ enhet. Även om mycket
talar för att en sådan enhet — såsom hittills varit fallet — väl kan fylla sina
funktioner under förhållandevis fria arbetsformer, vill lärarkollegiet i princip
inte motsätta sig utredningens förslag, att institutionens inre organisation och
dess ställning inom högskoleväsendet erhåller en stadgemässig reglering. Det är
emellertid av stor vikt, att de administrativa uppgifter, som skall åläggas institutionen,
ej bli onödigt betungande för institutionens personal och därmed
inkräkta på dess undervisnings- och forskningsverksamhet.

Enligt utredningen skall institutionens förvaltning omhänderhas av en prefekt
i samarbete med ett institutionskollegium. Det senare skall ha rådgivande funktion.
Besluten fattas av prefekten efter samråd med institutionskollegiet. Lärarkollegiet
konstaterar, att utredningens förslag i dessa avseenden överensstämmer
tämligen väl med vad som redan nu är praxis vid högskolans institutioner. Det
torde ligga i sakens natur, att detta samarbete inom institutionen skall kunna
ske relativt informellt. Blir så icke fallet kan befaras, att kollegiet ger upphov
till byråkratiska och arbetskrävande procedurer, vilket givetvis icke är meningen.

Prefektens uppgifter och särskilt hans ansvar för forskningsverksamheten vid
institutionen är av sådan art, att enligt lärarkollegiets bestämda mening endast
professor eller laborator bör kunna ifrågakomma för prefekturen. Det torde få
förutsättas, att prefekten får avgöra vilka av institutionens assistenter otc., som
skall kallas till sammanträde.

Utredningen föreslår, att konsistoriet må förordna en av institutionens lärare
att såsom studierektor under prefekten fullgöra uppgifter i fråga om undervisningen,
vilka eljest ankomma på prefekten. Vid teknisk högskola torde en sådan
anordning vara ändamålsenlig endast vid de största institutionerna. Lärarkollegiet
föreslår därför, att inom varje sektion en av ledamöterna utses att vara
studiesekreterare (denna benämning föredras framför den föreslagna benämningen
»studierektor»), vilken skall biträda dekanus framför allt i utbildningsorganisatoriska
uppgifter.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna yttrar i huvudsak följande:

Från båda lärarkollegiernas sida har uttalats farhågor för att ett genomförande
av universitetsutredningens förslag i förevarande avseende skulle komma att
medföra en otymplig arbetsform och ge upphov till en byråkratisering av arbe -

448

Kungl. Mctj:ts proposition nr 50 år 1904.

tet på institutionsnivån, där samarbetet borde vara mera informellt. Överstyrelsen
delar dessa farhågor. Tanken på kollegialt organ inom institutionerna har
även ur nu angivna synpunkter avvisats av statskontoret, som framhållit, att
det medinflytande som här eftersträvas kunde tillgodoses inom fakultetsorganen.
Även universitetsutredningen har uppmärksammat risken för en tungrodd organisation,
då utredningen förklarat sig frångå en inom utredningen hyst tanke på
ett »stort» institutionskollegium innefattande samtliga lärarkategorier jämte
assistent/amanuens- och studentrepresentanter och ett »mindre» kollegium omfattande
de ordinarie lärarna eller vissa av dem. Det vill emellertid synas överstyrelsen
som om universitetsutredningens eget förslag härutinnan i själva verket
innebär en dylik dualism, då enligt detsamma vissa ärenden skulle avgöras av
prefekten och övriga ordinarie lärare kollektivt efter samråd med institutionskollegiet
och vissa av prefekten ensam efter samråd med kollegiet. Härtill kommer
att enligt förslaget vissa ärenden skulle avgöras av prefekten efter samråd
med övriga ordinarie lärare. Överstyrelsen vill emellertid ej motsätta sig, att
institutionskollegier inrättas. Dessa bör dock därvid givas klart rådgivande karaktär.
Även om institutionerna för de tekniska högskolornas del som regel
kommer att bli mindre enheter, synes det vidare angeläget, att kretsen av kollegieledamöter
begränsas. I förekommande fall synas sålunda en assistent, en
övningsassistent och en eller två företrädare för studentkåren, som bör vara
aktiva studerande vid institutionen, vara tillfyllest. Samråd synes böra inskränkas
till frågor av principen eller eljest av större betydelse ävensom frågor i övrigt,
beträffande vilka prefekten finner samråd påkallat. Därjämte bör — såsom även
utredningen föreslagit — samråd äga rum, då minst två ledamöter av kollegiet
för uppgivet ändamål gör framställning därom. Någon stadgebunden form
därjämte för kollektiva beslut av prefekten och övriga ordinarie lärare synes
icke tillräckligt motiverad.

Mot universitetsutredningens förslag att institutionsföreståndama även vid
de tekniska högskolorna benämnas prefekt har överstyrelsen ingen erinran och
icke heller mot att prefekten utses av »konsistoriet». Med hänsyn till att prefekt
skall ansvara såväl för utbildnings- som forskningsverksamheten vid högskolan
finner överstyrelsen emellertid i likhet med lärarkollegiet vid Chalmers
tekniska högskola endast innehavare av professur eller laboratur (motsvarande)
böra ifrågakomma som prefekt för institutionen, där dylik tjänst finnes.

Överstyrelsen tillstyrker universitetsutredningens förslag att en av institutionens
lärare skall kunna förordnas att under prefekten fullgöra uppgifter i fråga
om undervisningen, vilka eljest ankomma på prefekten. Den av universitetsutredningen
föreslagna benämningen studierektor för sådan lärare finner överstyrelsen
emellertid olämplig och vill i stället förorda benämningen biträdande
projekt. Liksom prefekt bör sålunda förordnad lärare i enlighet med universitetsutredningens
förslag kunna erhålla nedsättning i sin undervisningsskyldighet.

I fråga om institutionsgruppsledningen vill överstyrelsen i likhet med lärarkollegiet
vid Chalmers tekniska högskola förorda, att institutionsgruppskollegierna
begränsas till att omfatta de berörda institutionernas prefekter. En av
dem bör förordnas till institutionsgruppsprefekt.

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

449

3. Departementschefen

Universitetsutredningen karaktäriserar institutionerna som de egentliga arbetsenheterna
för såväl forskningen som utbildningen vid universitet och högskolor.
Med hänsyn till institutionernas betydelse föreslår utredningen en precisering
av institutionsbegreppet, en översyn av institutionsindelningen och en närmare
reglering av institutionsförvaltningen. Rörande behovet av en sådan precisering
av institutionernas ställning och förvaltning råder praktiskt taget full
enighet bland remissinstanserna.

Jag delar denna uppfattning. I den nya universitetsstadgan måste därför slås
fast, att de högre läroanstalterna för forskningen och utbildningen skall vara indelade
i institutioner. Institutionerna bör i enlighet med utredningens definition
vara av två slag, nämligen dels institutioner för forskningen och utbildningen
inom de skilda ämnesområdena, dels institutioner för anläggningar, samlingar
och verksamheter, vilka är avsedda att stå till förfogande för forskningen och
utbildningen inom flera ämnesområden vid läroanstalten, eventuellt vid flera
läroanstalter på samma ort.

I det följande behandlar jag först det sistnämnda huvudslaget av institutioner,
serviceinstitutionerna, och övergår därefter till ämnesinstitutionema.

I fråga om serviceinstitutionerna har universitetsutredningen framhållit, att
forskningen i växande utsträckning är beroende av en serviceorganisation omfattande
apparativa anläggningar, verkstäder, djurstallar m. m. Dessa anläggningar
är ofta både omfattande och dyrbara. Såväl ekonomiska som administrativa
skäl talar enligt utredningens mening för att dylika anläggningar i större
utsträckning än nu mångenstädes är fallet organiseras och förvaltas såsom självständiga
enheter, vilkas tjänster kan utnyttjas icke blott av flera ämnesinstitutioners
utan även av flera läroanstalters forskare. Utredningen förordar en utveckling
i denna riktning och föreslår, att varje sådan serviceinstitution skall
förvaltas under rektorsämbetets överinseende av en av rektorsämbetet utsedd
föreståndare.

Jag ansluter mig till universitetsutredningens uppfattning härvidlag. Forskningens
växande behov av kostnadskrävande utrustning och omfattande service
gör det enligt min mening nödvändigt att i den utsträckning, som är möjlig utan
men för forskningen själv, på angivet sätt koncentrera forskningens hjälpresurser
till anläggningar, som är gemensamma för en hel läroanstalt eller för flera läroanstalter
på samma universitetsort. Härigenom ges förbättrade möjligheter till
ett rationellt utnyttjande av resurserna och därjämte uppnås en enligt min mening
mycket angelägen lättnad i fråga om den forskande personalens administrativa
arbetsbörda. I det föregående har jag förordat upprättande dels av en
arbetsgrupp för rationaliseringsuppgifter inom universitetskanslersämbetet, dels
av särskilda enheter för utrednings- och serviceverksamhet inom de lokala uni15
— Bihang till riksdagens protokoll 7964- 7 saml. Nr 50

450

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196J

versitets/högskoleförvaltningama. Det bör bli en av dessa arbetsenheters främsta
uppgifter att medverka till åtgärder i den av mig nu angivna riktningen.

Beslut om upprättande av serviceinstitutioner bör meddelas i samma ordning,
som jag i det följande förordar beträffande beslut rörande indelningen i ämnesinstitutioner.

Jag övergår så till ämnesinstitutionema och upptar därvid först den i remissyttrandena
livligt diskuterade frågan om principerna för institutionsindelning en.

Universitetsutredningen har härutinnan förordat en institutionsindelning efter
ämnesområden. Som ledande princip härvidlag har utredningen angivit, att utbildningsorganisationen
inom ett ämnesområde bör hållas samman i en institution,
oavsett om utbildningsuppgifterna avser ett enda eller flera olika utbildningsändamål.
Utredningen har vidare föreslagit, att möjlighet öppnas att av två
eller flera institutioner bilda en institutionsgrupp för handhavande av uppgifter,
som är gemensamma för de i gruppen ingående institutionerna. Utredningen har
framlagt konkreta förslag i avseende på institutionsorganisationen för vissa matematisk-naturvetenskapliga
ämnen, vilka är gemensamma för Göteborgs universitet
och Chalmers tekniska högskola respektive Lunds universitet och den tekniska
högskolan där, men i övrigt ansett att förslag till institutions- och institutionsgruppsindelning
borde utarbetas av universitetsmyndigheterna i samband med
remissgranskningen av betänkandet.

För egen del vill jag först uttala, att mina i det följande gjorda uttalanden —
liksom utredningens förslag — har giltighet i fråga om de medicinska fakulteternas
undervisningskliniker, endast i den mån så är förenligt med klinikernas ställning
inom sjukhusorganisationen.

Utredningens förslag om en institutionsindelning efter ämnesområden har som
princip tillstyrkts av det övervägande antalet remissinstanser. Även jag ansluter
mig till denna princip. En institutionsindelning efter principen en professor eller
laborator — en institution anser jag icke vara förenlig med utvecklingstendenserna
inom vare sig utbildning eller forskning. Det är min övertygelse, att stora
institutioner, omfattande flera professorer, laboratorer och andra forskare, allmänt
sett utgör en mera fruktbar miljö för forskning och forskarutbildning än
den nu på flera håll vanliga enprofessorsinstitutionen. Jag anser sålunda, att det
är lämpligt att sammanföra närbesläktade ämnen inom en institution, även om
det inom ämnesområdet finns flera examens- eller läroämnen.

Utredningens förslag om möjlighet att bilda institutionsgrupper biträder jag
ävenledes.

En institutions- och institutionsgruppsindelning bör därför komma till stånd
efter de av universitetsutredningen angivna riktlinjerna. Detta fordrar enligt min
mening en väsentligt längre gående omläggning av den nuvarande indelningen än
som föreslås i universitetsmvndigheternas yttranden. Omläggningen måste självfallet
göras under hänsynstagande till de lokala förhållandena. Jag anser, att
institutions- och institutionsgruppsindelningen inför övergången till den nya universitets/högskoleorganisationen
bör fastställas av Kungl. Maj:t. I detta syfte

451

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

överarbetas för närvarande inom ecklesiastikdepartementet de förslag till institutions-
och institutionsgruppsindelning, som inkommit i samband med yttrandena
över universitetsutredningens betänkande. Det är min avsikt att, sa snait resultatet
av denna överarbetning föreligger, för Kungl. Maj:t framlägga förslag till
institutions- och institutionsgruppsindelning vid universiteten och här ifrågavarande
högskolor.

De av mig här förordade riktlinjerna för institutions- och institutionsgruppsindelningen
bör vara vägledande i det fortsatta arbetet med lokalprogram för
universitetens och högskolornas utbyggnad.

I anledning av vad i vissa av yttrandena säges får jag erinra om vad jag redan
i ett föregående avsnitt anfört rörande institutionsorganisationen för de ämnen,
vilka är gemensamma för universitet och teknisk högskola i Göteborg respektive
Lund. Innebörden härav är den, att — för att ta ett exempel — på var och en av
dessa universitetsorter en enda institution för ämnet matematik skall finnas.

I fråga om tillvägagångssättet vid ändringar i den inför övergången till den
nya organisationen fastställda institutions- och institutionsgruppsindelningen ansluter
jag mig till universitetsutredningens förslag. Beslut i sådana ärenden bör,
också i enlighet med utredningens förslag, meddelas av universitetskanslersämbetet.

I detta sammanhang vill jag uttala, att det bör åligga universitetskanslersämbetet
att i framtiden i samband med förslag om inrättande av nya tjänster vid
universiteten och högskolorna tillika ange, till vilka institutioner de nya tjänsterna
avses bli hänförda, alternativt om nya institutioner avses bli upprättade.

Universitetsutredningen föreslår, att bestämmelserna rörande institutionerna
ges en sådan utformning, att möjlighet öppnas att inom en institution, som omfattar
mer än en professor/laborator, bilda vad utredningen benämnt forskningsavdelningar.
En sådan forskningsavdelning avses enligt förslaget endast kunna
omfatta en professor/laborator (i undantagsfall annan forskare) jämte de föi
hans forskningsarbete vid varje tillfälle tillgängliga resurserna, omfattande t. ex.
personal och materiel.

Vad utredningen här föreslagit föranleder från min sida ingen annan kommentar
än att bildandet av en dylik forskningsavdelning synes vara en rent
intern institutionsangelägenhet. En direkt tjänsteväg från forskningsavdelning
till läroanstaltens styrelse, som förutsatts i vissa yttranden, är följaktligen utesluten.

Vad universitetsutredningen anfört och föreslagit beträffande institutioneis och
institutionsgruppers arbetsuppgifter har i huvudsakliga delar vunnit instämmande
från remissinstansernas sida. Även jag delar i allt väsentligt utredningens
uppfattning i dessa delar. Jag är medveten om att såväl utbildningsorganisationens
ansvällning som den allt mera intensifierade forskningsverksamheten vid de
högre läroanstalternas institutioner lett till att en relativt omfattande, lent admi 15*

— Bihang till riksdagens protokoll 196>i. 1 samt. Nr 50

452

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19S4

nistrativ arbetsbörda nu åvilar forskarna och i synnerhet institutionsföreståndania.
Visserligen torde det vara ofrånkomligt, att ett visst mått av administrativt
arbete utföres av institutionerna och deras ledning, men jag anser det å
andra sidan vara synnerligen angeläget, att energiska åtgärder vidtages i syfte
att befria forskarna från alla sådana administrativa bestyr, som icke nödvändigvis
bör ankomma på dem.

De åtgärder, som universitetsutredningen anvisat i detta syfte, anser jag vara
lampliga. Utredningens förslag om en koncentration till läroanstalternas centrala
förvaltningar av den ekonomiska förvaltning och de personaladministrativa uppgifter,
vilka sammanhänger med av forskningsråd och andra givna anslag för
finansiering av vid institutionerna bedrivet forskningsarbete, anser jag sålunda
vara ändamålsenliga. Likaså anser jag det lämpligt att en läroanstalts centrala
förvaltning på sätt utredningen föreslagit står institutionerna och forskarna till
tjänst med inköpsservice och råd i upphandlingsfrågor. Vid min bedömning av
personalbehovet inom de lokala förvaltningarna har jag tagit hänsyn till dessa
arbetsuppgifter.

I det föregående har jag vidare förordat upprättandet av särskilda serviceinstitutioner
för ändamål, som är gemensamma för flera institutioners eller läroanstalters
forskare. Även detta bör ses som ett led i strävandena att befria främst
professorer och laboratorer från administrativa göromål.

Vad så beträffar de av institutionernas administrativa uppgifter, som avser utbildningens
organisation, vill jag framhålla, att läroanstalternas centrala förvaltningar
bör från institutionerna övertaga även uppgifter av detta slag, t. ex. uppgifter
i samband med registreringen av de studerande och deras studieresultat.
De av mig i det föregående föreslagna resurserna för förvaltningarnas utbildningsenheter
är avsedda att möjliggöra detta.

Sammanfattningsvis vill jag konstatera, att den av mig i anslutning till universitetsutrednmgens
förslag förordade koncentrationen av de administrativa uppgifterna
till läroanstalternas centrala förvaltningar uteslutande har till svfte att
befria institutionerna och deras ledning från sådana uppgifter och därigenom
möjliggöra för dem att i högre grad än fallet är i dag koncentrera sitt arbete på
vad som är institutionernas uppgift, nämligen forskning och utbildning.

Slutligen upptar jag frågan om institutions- och institutionsgmppdedningens
organisation. De förslag, som universitetsutredningen härutinnan framlagt, har
fått ett övervägande positivt mottagande i remissyttrandena, även om man på
vissa håll anmält från universitetsutredningen avvikande meningar, främst beträffande
sättet för utseende av prefekt och beträffande institutionsgruppernas
organisation.

För egen del anser jag universitetsutredningens förslag vara i huvudsak väl
avvägda. Jag anser det sålunda vara riktigt med en viss regelbindning av formerna
för institutioners och institutionsgruppers styrelse. Jag anser det också
riktigt, att styrelsen av en institution eller institutionsgrupp anförtros en av ve -

Kungl. Maj:ls proposition nr 50 år 19GJ> 15.''!

tlerbörande konsistorium för tre år i sänder utsedd prefekt. Till prefekt skall
kunna utses vilken som helst av institutionens eller institutionsgruppens ordinarie
lärare.

Universitetsutredningens förslag om möjlighet att förordna någon av en institutions
lärare att såsom studierektor under prefekten fullgöra med utbildningen
förknippade delar av dennes åligganden, anser jag väl motiverat.

Utredningens förslag om ett institutionskollegium, med vilket prefekten skall
samråda i alla betydelsefulla ärenden, anser jag vara synnerligen värdefullt.
Införandet av dessa kollegier kommer enligt min mening att verksamt bidraga
till en — som jag inledningsvis framhöll — eftersträvansvärd demokratisering av
den akademiska miljön. Rätt att deltaga i kollegiets överläggningar och beslut
skall tillkomma dels de av varje enskilt ärende berörda inom assistent/amanuensgruppen
vid institutionen, dels två av vederbörande studentkår utsedda representanter
för de av varje enskilt ärende berörda studenterna.

I fråga om institutionsgruppskollegierna delar jag utredningens uppfattning,
att sådant kollegium bör ha en sammansättning helt analog med institutionskollcgiernas.

Ej heller mot övriga utredningens förslag rörande formerna för institutioners
och institutionsgruppers organisation och förvaltning har jag någon invändning.

De av mig i det föregående förordade förslagen till omläggning av universitetens
och högskolornas organisation och förvaltning innebär, att en enhetligt uppbyggd
förvaltningsorganisation tillskapas för universiteten och de högskolor som
beröres av förslagen. För genomförande av dessa förslag erfordras, att nya författningar
utfärdas och att omfattande ändringar vidtages i nuvarande författningsbestämmelser
och övriga regler för de olika läroanstalterna. Härmed uppkommer
frågan hur författningssystemet beträffande universiteten och högskolorna
i vad gäller de grundläggande reglerna rörande deras organisation och förvaltning
bör uppläggas för den kommande tiden.

För närvarande råder i detta hänseende den ordningen att för universiteten
gäller gemensamma regler, upptagna i universitetsstatuterna, medan beträffande
övriga läroanstalter finnes särskilda stadgar för varje slag av dem. Utredningen
har förordat, att de grundläggande reglerna rörande organisationen på det lokala
planet skulle sammanföras i en för samtliga läroanstalter gemensam stadga, och
utredningen har också för att illustrera detta till betänkandet fogat ett utkast till
sådan stadga.

Den av mig nu berörda frågan om utformningen av författningssystemet är
inte av sådan beskaffenhet, att den bör underställas riksdagens prövning. Jag vill
emellertid, eftersom utredningen ägnat uppmärksamhet åt densamma, här nämna
något om efter vilka linjer det fortsatta arbetet härmed kommer att bedrivas.
För närvarande är författningssystemet på detta område som nyss antytts förhållandevis
splittrat, vilket nödvändigt medfört att det blivit ganska svårt att

454

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1961/.

överblicka. Med hänsyn till önskemålet att erhålla ett lättillgängligt och lätthanterligt
regelsystem är det en fördel, om åtminstone grundläggande föreskrifter
rörande verksamheten vid skilda enheter kan återfinnas i en och samma författning.
Detta gäller dock endast under förutsättning att det alldeles övervägande
flertalet regler blir desamma för alla enheterna. Den nu föreslagna reformen i vad
den avser ett långt gående förenhetligande av universitetens och övriga läroanstalters
organisation och förvaltning synes göra det inte bara möjligt utan
t. o. m. nödvändigt att sammanföra bestämmelserna till en enhetlig stadga och
detta även om i viss mindre utsträckning avvikelser läroanstalterna inbördes
måste kvarstå på grund av den speciella karaktären hos vissa av dem. Med
denna utgångspunkt kommer inom ecklesiastikdepartementet ytterligare beredning
av denna fråga att ske i samband med behandlingen av övriga författningsfrågor,
därvid viss samverkan torde böra ske bl. a. med berörda läroanstalter och
myndigheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

455

VIII. ANSLAGSBERÄKNINGAR FÖR
BUDGETÅRET 1964/65

1. Centrala myndigheter

I det föregående har jag föreslagit, att det nuvarande universitetskanslersämbetet
och överstyrelsen för de tekniska högskolorna skall upphöra och ersättas
av ett nytt ämbetsverk, benämnt universitetskanslersämbetet. Utrustningsnämnden
för universitet och högskolor avses däremot — liksom antagningsnämnden
för civilekonomutbildning — komma att bestå under nästa budgetår.

Bidraget till akademiska rektorskonventet i Stockholm, för vilket under innevarande
budgetår uppförts ett särskilt anslag, bör enligt min mening hänföras
till universitetens och högskolornas lokala förvaltning.

Jag kommer i det följande att redogöra för mina anslagsberäkningar i fråga
om de centrala universitets/högskolemyndigheterna. Det bör här framhållas, att
jag därvid icke beaktat vare sig kostnader som kan uppkomma till följd av att
vissa tjänster överföres till övergångsstat på det nya universitetskanslersämbetets
personalförteckning eller kostnaderna för eventuella andra övergångsanordningar.

I detta sammanhang torde böra anmälas, att delposten Arvode till universitetskanslern
i universitetskanslersämbetets avlöningsstat för innevarande budgetår
kommer att överskridas som en följd av Kungl. Maj:ts beslut den 19
december 1963 i samband med förordnande av kansler.

A. Universitetskanslersämbetet: Avlöningar

I följande tablå redovisas de tjänster jag i det föregående räknat med beträffande
det nya universitetskanslersämbetet. Av tablån framgår även den fördelning
som jag förordar på ordinarie och icke-ordinarie tjänster.

Tjänst/lönegrad Antal

Universitetskansler Bp 7 ..................................... 1

Byråchef Be 3............................................... 3

Avdelningsdirektör Be 1...................................... 6

Byrådirektör Ae27 .......................................... 2

Pressombudsman Ae 27 ...................................... 1

15** — Bihang till riksdagens protokoll 19611 samt. Nr 50

456

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961).

Byrådirektör Ae 25 .......................................... 2

Förste byråsekreterare eller byråsekreterare högst Ae 23......... 14

Assistent Ae 17.............................................. 1

Kontorsskrivare Ao 13 ....................................... 2

Kontorsskrivare Ae 13 ....................................... 1

Kanslist högst Ae 13......................................... 2

Kansliskrivare Ao 11......................................... 2

Kansliskrivare Ae 11 ......................................... 1

Förste expeditionsvakt Ao 9 .................................. 1

Kontorist Ao 9 .............................................. 4

Kontorist Ae 9 .............................................. 2

Expeditionsvakt Ao 7 ........................................ 1

Expeditionsvakt Ae 7 ........................................ 1

Kanslibiträde Ao 7 .......................................... 2

Kanslibiträde Ae 7 .......................................... 4

Kontorsbiträde högst Ae 5.................................... 6

Jag föreslår, att Kungl. Maj:t måtte inhämta riksdagens bemyndigande att
inrätta de tjänster, som i tablån angivits som ordinarie eller som extra ordinarie
i högre lönegrad än Ae 19.

Kostnaderna för avlöningar för de i nyssnämnda tablå upptagna tjänsterna
beräknar jag för budgetåret 1964/65 till 1 692 800 kr. Med hänsyn till svårigheterna
att beräkna den erforderliga personalen för en ny organisation förordar
jag, att anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal under budgetåret 1964/65
uppföres förslagsvis. Anslagsposten bör dock inte få belastas med högre belopp
än det i staten angivna utan Kungl. Maj:ts medgivande.

Härutöver har jag i det föregående föreslagit, att för bestridande av kostnader
för anlitande av experter och annan tillfällig personal beräknas ett belopp
av 500 000 kr. Även anslagsposten för ifrågavarande ändamål bör betecknas förslagsvis.

Vidare bör under förevarande anslag uppföras en förslagsvis betecknad anslagspost
av 97 200 kr. till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj :t. Jag har härvid räknat med följande arvoden, nämligen 8 400 kr.
till var och en av fakultetsberedningarnas ordförande, 1 200 kr. till var och en
av beredningarnas ledamöter samt 2 400 kr. till var och en av tre ledamöter av
universitetskanslersämbetets styrelse.

Det sammanlagda medelsbehovet för avlöningar vid det nya universitetskanslersämbetet
under budgetåret 1964/65 beräknar jag sålunda till (1 692 800 -j500
000 + 97 200 =) 2 290 000 kr., vilket i jämförelse med motsvarande anslagunder
innevarande budgetår till universitetskanslersämbetet och överstyrelsen
för de tekniska högskolorna innebär en ökning med 1 370 000 kr.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196It

457

B. Universitetskanslersämbetet: Omkostnader

Kanslerns uppskattning av medelsbehovet under det nya univcrsitetskanslersämbetets
omkostnadsanslag har icke givit mig anledning till erinran. Anslaget
torde sålunda i enlighet härmed för budgetåret 1964/65 böra uppföras med
326 000 kr., vilket belopp jämfört med innevarande års anslag till omkostnader
vid universitetskanslersämbetet och överstyrelsen för de tekniska högskolorna
innebär en höjning med 178 000 kr.

C. Universitetskanslersämbetet: Ämnes- och fakultetskonferenser

I enlighet med kanslerns förslag torde till ämnes- och fakultetskonferenser för
nästa budgetår böra uppföras ett reservationsanslag av 10 000 kr. eller samma
belopp som för innevarande budgetår.

D. Antagningsnämnden för civilekonomutbildning

I fråga om kostnader för antagningsnämndens för civilekonomutbildning verksamhet
förordar jag, att förslagsanslaget till nämnden höjes med 1 000 kr. och
sålunda för budgetåret 1964/65 uppföres med 20 000 kr.

E. Utrustningsnämnden för universitet och högskolor: Avlöningar

Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört rörande erforderliga
förstärkningar av personalorganisationen vid utrustningsnämnden och med
beaktande jämväl av automatiska utgiftsökningar bör detta anslag för nästa
budgetår uppföras med 406 000 kr., vilket i jämförelse med innevarande budgetår
innebär en höjning med 110 000 kr.

F. Utrustningsnämnden för universitet och högskolor: Omkostnader

Utrustningsnämndens beräkning av medelsbehovet under nämndens omkostnadsanslag
har icke givit mig anledning till erinran. Av praktiska skäl finner
jag det emellertid dessutom lämpligt, att kostnaderna för de av nämndens ordförande
företagna resorna — vilka kostnader hittills bestritts från ecklesiastikdepartementets
reservationsanslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga
— framdeles bestrides från förevarande anslag. Med anledning härav
bör anslaget ökas med ytterligare 3 000 kr. Anslaget torde sålunda för nästa
budgetår böra uppföras med (64 000 -f- 25 000 =) 89 000 kr.

458

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J.

2. Lokala myndigheter m. m.

I det följande kommer jag att redogöra för mina anslagsberäkningar i fråga
om avlöningar vid de enskilda läroanstalternas förvaltningar. Vidare kommer
jag att beräkna medelsbebovet för registrering av studerande vid de filosofiska
fakulteterna. Jag beräknar slutligen ett bidrag för nästa budgetår till akademiska
rektorskonventet i Stockholm samt medel för vissa av den lokala förvaltningens
omorganisation föranledda kostnader för inredning och utrustning, materiel
m. m.

Vid min beräkning av avlöningarna har jag — liksom i fråga om de centrala
myndigheterna — icke beaktat vare sig kostnader som kan uppkomma till följd
av att vissa tjänster måste överföras till övergångsstat på respektive läroanstalters
personalförteckningar eller kostnaderna för eventuella andra övergångsanordningar.

Mitt förslag i det föregående i fråga om de för Göteborgs universitet och
Chalmers tekniska högskola gemensamma institutionerna medför, att kostnaderna
för vissa avlöningar samt för materiel och apparater m. m. för dessa institutioner
fr. o. m. nästa budgetår helt skall bestridas från anslag till nämnda
högskola. De härav föranledda förskjutningarna i fråga om medelsbehovet för
nämnda läroanstalter har självfallet inte beaktats i de anslagsäskanden som i
årets statsverksproposition förelagts riksdagen.

Detta innebär, att medel för här ifrågavarande avlöningar samt materiel och
apparater m. m. för nästa budgetår beräknats under anslagen till universitetet,
medan kostnaderna kommer att bestridas från anslag som ställes till högskolans
förfogande. Med anledning härav anser jag, att högskolans avlöningsanslag för
nästa budgetår bör få överskridas med de belopp som till följd härav erfordras
och att mot dessa belopp svarande medel icke skall få disponeras av universitetet.
Vidare bör universitetets anslag för nästa budgetår till materiel m. m. och till
nyanskaffning av apparater m. m. uppdelas på anslagsposter, av vilka under
vartdera anslaget en bör avse kostnader för de gemensamma institutionerna och
ställas till högskolans förfogande.

Jag avser att i annat sammanhang, sedan förslag inhämtats från universitetskanslersämbetet,
föreslå Kungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder som erfordras i
fråga om här nämnda anslag. Jag förordar, att Kungl. Maj:t måtte inhämta
riksdagens bemyndigande att dels vidtaga de ändringar i personalförteckningarna
för Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola, som erfordras för
genomförande av förslaget, dels medgiva erforderliga överskridanden i fråga om
poster i nämnda högskolas avlöningsanslag som maximerats av riksdagen.

Det bör här framhållas, att jag vid mina beräkningar i det följande inte har
beaktat den kostnadsförskjutning mellan universitetet och högskolan som föranledes
av förslaget om de gemensamma institutionerna.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

459

A. Avlöningar till de lokala förvaltningarna

I följande sammanställning redovisas de tjänster jag i det föregående räknat
med för de lokala förvaltningarna. Av sammanställningen framgår även den
fördelning som jag förordar i avseende på ordinarie och icke-ordinarie tjänster.

Tjänst/lönegrad	Upp- sala univ.	Lunds univ.	Göte- borgs univ.	Chal- mers tekn. högsk.	Stock- holms univ.	Karo- linska inst.	Tekn. högsk. i Stock-holm	Umeå univ.	Totalt
Universitetsråd Bo 4 ......	i	i							2
Byråchef Be 1 ............	2	2	1	1	1	1	1	i	10
Byrådirektör Ao 27........	1	1							l
Byrådirektör Ae 27........	3	3	2	2	2	1	2	2
Byrådirektör Ao 25........	1	1
Byrådirektör Ae25........			4	2	4	2	3		1 19
Intendent Ae 25 ..........		1				i			J
Kamrerare Ao 23 .........			1	1	1	i	1	1
Byggnadsingenjör Ae 23 ...	1	1
Förste byråsekreterare									25
Ae 23 ..................	6	6	1		1	i		1
Intendent Ae 23 ..........								1
Förste byråsekreterare
Ae 21 ..................	1	1	1		1				4
Amanuens högst Ae 19 ....	3%	3%	1%		2	i	1	1	13%
Kamrerare Ao 17 .........	1	1
Assistent Ae 17 ...........	1	1	1	1	1	i	1
Kontorsskrivare Ao 13.....	1	1	2	2	2	2	2	1
Kontorsskrivare Ae 13 .....				1				1
Kanslist högst Ae 13 ......	3	3	2	1	2	1	1	1	14
Kansliskrivare Ao 11 ......	4	4	2	2	3	3	3	2
Kansliskrivare Ae 11 ......	2	3	2	1	2	2	3	2
Kontorist Ao 9 ...........	3	4	2	2	2	2	3	1
Kontorist Ae 9 ...........	4	3	1	1	1	1	4	1	So
Kanslibiträde Ao 7 ........	2	2	2	2	2	2	2	1
Kanslibiträde Ae 7 ........	3	4	3	3	2	2	4	2
Kontorsbiträde högst Ae 5 .	7	7	3	5	5	4	7	3	41
Totalt	50 Va	53%	31%	27	34	28	38	22	284%

Jag föreslår, att Kungl. Maj:t måtte inhämta riksdagens bemyndigande att
inrätta de tjänster, som i sammanställningen angivits som ordinarie eller som
extra ordinarie i högre lönegrad än Ae 19.

Vid bifall till mitt förslag i fråga om ny organisation av läroanstalterna torde
samtliga nu befintliga tjänster och arvodesbefattningar inom den av omorgani -

460

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

sationen berörda verksamheten böra indragas. Detta innebär bl. a., att följande i
respektive personalförteckningar uppförda ordinarie tjänster, i förekommande
fall, skall överföras till övergångsstat, nämligen vid

TJppsala universitet:

1 akademiräntmästare ............................................ g0 j

1 akademisekreterare ............................................. Ao 27

1 kamrerare ......................................................... Ao23

1 kamrerare ..................................................... Ao 19

2 kansliskrivare .................................................. Ao 11

1 kontorist ...................................................... Ao 9

1 kanslibiträde................................................... ^o 7

Lunds universitet:

1 akademiräntmästare ............................................ Ao 27

1 akademisekreterare ............................................. Ao 27

1 akademikamrerare.............................................. Ao 23

1 kansliskrivare .................................................. Ao 11

1 kontorist ...................................................... 9

tandläkarhö g skolan i Malmö:

1 intendent............. 23

1 kansliskrivare .................................................. Ao 11

Göteborgs universitet:

1 akademiräntmästare ............................................ Ao 27

1 akademisekreterare ............................................. Ao 27

1 kansliskrivare .................................................. Ao 11

1 kontorist ...................................................... 9

Chalmers teknislca högskola:

2 byrådirektörer ................................................. Ao 27

1 kontorsskrivare ................................................ Ao 13

Stockholms universitet:

1 akademiräntmästare ............................................ Ao 27

1 akademisekreterare ............................................. Ao 27

2 kontorsskrivare ................................................ Ao 13

1 kansliskrivare .................................................. Ao 11

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

2 kontorister..........................................

1 kanslibiträde ........................................

461

Ao!)
A o 7

karolinska institutet:

1 byrådirektör .......

2 kontorsskrivare

1 kansliskrivare ......

1 kontorist ..........

Ao 25
Ao 13
Ao 11
A o!)

tandlälcarhö g skolan i Stockholm:

1 intendent .....................

1 kontorsskrivare ..............

1 kansliskrivare .................

1 kontorist ....................

1 kontorsbiträde ...............

Ao 23
Ao 13
Ao 11
Ao 9
Ao 5

tekniska högskolan i Stockholm:

2 byrådirektörer ...............

2 kontorsskrivare ..............

1 kontorist ....................

5 kanslibiträden................

Ao 27
Ao 13
Ao 9
Ao 7

Nyssnämnda tjänster vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö bör, i
förekommande fall, uppföras på övergångsstat i personalförteckningarna för
karolinska institutet respektive Lunds universitet.

Härjämte skall, vid bifall till mina förslag, följande extra ordinarie tjänster i
högre lönegrad än Ae 19 utgå ur respektive personalförteckningar, nämligen vid

Uppsala universitet:

1 förste byråsekreterare
1 byggnadsingenjör ....

1 förste byråsekreterare
1 kamrerare .........

Ae 23
Ae 21
Ae 21
Ae 21

Lunds universitet:

2 förste byråsekreterare
1 byggnadsingenjör ...
1 förste byråsekreterare

Ae 23
Ae 21
Ae 21

462

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J/.
Göteborgs universitet:

2 förste byråsekreterare................................

1 kamrerare .......................................

Stockholms universitet:

1 förste byråsekreterare..............................

1 kamrerare .......................................

karolinska institutet:

1 byrådirektör ........................................

1 förste byråsekreterare.............................

Ae 21
Ae 21

Ae 27
Ae 21

tandläkarhögskolan i Stockholm:

1 intendent ................................................. Ae 23

Umeå universitet/medicinska högskolan i Umeå:

1 byrådirektör .............................................. Ae 27

De av mig i det föregående framlagda förslagen i fråga om bl. a. läroanstalternas
omfattning, styrelse och organisation i övrigt får även den följden, att hittills
utgående arvoden bl. a. till ledamöterna av drätselnämnderna samt till vissa
rektorer och sekreterare inte längre kommer att erfordras. Å andra sidan bör
— med hänsyn till angivna förhållanden och till den av mig förordade fakultetsindelningen
i stället vissa andra arvoden tillkomma. Vid mina beräkningar i
det följande har jag beaktat de härav föranledda kostnadsförändringarna med
utgångspunkt i nuvarande arvodesgrunder. Frågan om själva grunderna för beräkningen
av här ifrågavarande arvoden torde nämligen icke böra prövas i detta
sammanhang. Beträffande representationsbidragen till rektorerna föreslår jag
vissa justeringar, så att dessa bidrag vid samtliga universitet, karolinska institutet,
tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola kommer att
uPPga till 5 000 kr. samt vid handelshögskolan i Göteborg och farmaceutiska
institutet till 1 500 kr.

I följande sammanställning redovisas dels medelsbehovet under avlöningsanslagen
enligt mina förslag till ny förvaltningsorganisation dels medelsbehovet
under avlöningsanslagen för de av omorganisationen berörda delarna av den
nuvarande förvaltningsorganisationen, dels ock de av förslagen föranledda
förändringarna av medelsbehovet för här ifrågavarande ändamål. Samtliga belopp
har i sammanställningen avrundats till närmaste tusental kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

46:$

Läroanstalt	Den förordade organisationen (berörda delar)	Nuvarande organisation (berörda delar)1	Ökning eller minskning
Uppsala universitet ....................	1 195 000	645 000	+ 550 000
Lunds universitet ......................	1 266 000	516 000	+ 750 000
Tandläkarhögskolan i Malmö............	—	165 000	— 165 000
Göteborgs universitet...................	764 000	418 000	-f 340 000
Chalmers tekniska högskola .............	585 000	326 000	+ 259 000
Handelshögskolan i Göteborg ...........	1 000	1 000	—
Stockholms universitet .................	831 000	523 000	+ 308 000
Karolinska institutet ...................	066 000	323 000	+ 343 000
Tandläkarhögskolan i Stockholm ........	—	174 000	— 174 000
Farmaceutiska institutet................	1 000	2 000	— 1000
Tekniska högskolan i Stockholm ........ Umeå universitet/medicinska högskolan i	816 000	003 000	+ 213 000
Umeå ...............................	523 000	292 000	+ 231 000
Totalt	6 048 000	3 988 000	+2 600 000

1 Den i årets statsverk:-proposition föreslagna liöjningen av rektorsarvodet vid tandläkarhögskolan
i Malmö påverkar icke de här avrundade beloppen.

För innevarande budgetår har sålunda för berörda delar av här föreslagen omorganisation
av förvaltningarna vid universiteten och här avsedda högskolor
under avlöningsanslagen beräknats ca 3 988 000 kr. Samma belopp ingår i de
förslag till avlöningsanslag för berörda läroanstalter för budgetåret 1964/65.
som Kungl. Maj:t förelagt riksdagen i årets statsverksproposition. Den av mig
förordade nya organisationen för förvaltningarna beräknas, som framgår av min
tidigare redogörelse, kräva en medelsanvisning av sammanlagt ca 6 648 000 kr.,
vilket jämfört med innevarande budgetår innebär en ökning med (6 648 000 —
3 988 000 =) 2 660 000 kr. Medel härför bör i riksstaten för nästa budgetår beräknas
under ett förslagsanslag, benämnt Förstärkning av universitetens och
vissa högskolors förvaltning in. m.

Då det av praktiska skäl är olämpligt att kostnaden för den nya organisationen
vid varje läroanstalt redovisas under två anslag, bör det av mig nyss förordade
förslagsanslaget beträffande här ifrågavarande kostnader endast fungera
som s. k. täckningsanslag för riksstaten. Detta innebär, att samtliga kostnader
för den nya organisationen av myndigheterna skall redovisas under respektive
avlöningsanslag, för vilka härvid överskridande bör medgivas. Jag förordar, att
Kungl. Maj :t måtte inhämta riksdagens bemyndigande att för nästa budgetår
få överskrida av riksdagen maximerade anslagsposter eller delposter i avlöningsstaterna
för berörda läroanstalter med de belopp, som erfordras för att den av
mig förordade nya organisationen skall kunna komma till stånd. Med hänsyn
till svårigheten att beräkna den erforderliga personalen för en ny organisation,
bör nämnda bemyndigande jämväl innefatta medgivande till överskridande för
eventuellt erforderlig förstärkning av den nya organisationen.

464

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961+

B. Registrering av studerande vid de filosofiska fakulteterna

I det föregående har jag förordat, att särskilda medel ställes till de lokala
förvaltningarnas förfogande för bestridande av viss del av kostnaderna i samband
med registrering av studerande vid de filosofiska fakulteterna. För detta
ändamål föreslår jag, i enlighet med vad jag tidigare anfört, ett sammanlagt
belopp av 500 000 kr. för nästa budgetår. Medel härför bör beräknas under nyssnämnda
anslag till förstärkning av universitetens och högskolornas förvaltning
m. m.

C. Övriga kostnader

För innevarande budgetår är uppfört ett reservationsanslag av 31 000 kr. till
bidrag till akademiska rektorskonventet i Stockholm. Med anledning av rektorskonventets
framställning förordar jag, att bidraget för nästa budgetår med hänsyn
till medelsbehovet för den akademiska musikverksamheten höjes med 13 000
kr. till 44 000 kr. Något särskilt anslag bör emellertid enligt min mening inte
uppföras för detta ändamål. I stället torde för nästa budgetår medel härför böra
beräknas under anslaget till förstärkning av universitetens och vissa högskolors
förvaltning in. m. Medel för detta ändamål torde fr. o. m. budgetåret 1965/66
böra beräknas under omkostnadsanslaget till Stockholms universitet.

Mina i det föregående framlagda förslag innebär, att antalet tjänster inom
de berörda universitets/högskoleförvaltningama ökar med sammanlagt ett hundratal.
Till följd härav uppkommer även kostnader för inköp av möbler, kontorsmaskiner
och annan inredning och utrustning, varjämte bör räknas med ökade
kostnader för materiel m. m. Med hänsyn härtill föreslår jag, att för bestridande
av dessa kostnader beräknas ett belopp av 300 000 kr. under anslaget till förstärkning
av universitetens och vissa högskolors förvaltning m. m. Det bör uppdragas
åt universitetskanslersämbetet att uppgöra förslag i fråga om dispositionen
av ifrågavarande belopp.

3. Sammanfattning av anslagsberäkningarna

Mina i det föregående redovisade anslagsberäkningar kan sammanfattas på
följande sätt.

Till avlöningar vid det nya universitetskanslersämbetet bör anvisas ett förslagsanslag
av 2 290 000 kr., vilket i jämförelse med anslagen under innevarande
budgetår till det nuvarande kanslersämbetet och överstyrelsen för de tekniska
högskolorna innebär en ökning med 1 370 000 kr.

Universitetskanslersämbetets omkostnadsanslag bör uppföras med 326 000 kr.
Budgetåret 1963/64 har för ändamålet anvisats sammanlagt 148 000 kr. till det
nuvarande ämbetet och överstyrelsen, varför förslaget innebär en ökning med
178 000 kr.

465

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196h

Reservationsanslaget till universitetskanslersämbetets ämnes- och fakultetskonferenser
bör uppföras med oförändrat belopp, 10 000 kr.

Förslagsanslaget till antagningsnämnden för civilekonomutbildning bör uppföras
med 20 000 kr., vilket innebär cn ökning med 1 000 kr. jämfört med medelsanvisningen
för innevarande budgetår.

Utrustningsnämndens för universitet och högskolor avlöningsanslag bör uppföras
med 406 000 kr., vilket betyder en ökning med 110 000 kr. i jämförelse med
det för innevarande budgetår anvisade anslaget.

Omkostnadsanslaget till utrustningsnämnden bör höjas med 25 000 kr. till
89 000 kr.

Medelsbehovet för universitetens och högskolornas centrala ledning uppgår
enligt mina förslag till ett sammanlagt belopp av 3 141 000 kr., vilket i jämförelse
med medelsanvisningarna för motsvarande ändamål under innevarande budgetår
innebär en ökning med 1 684 000 kr. Vid denna jämförande kostnadsredovisning
har beaktats, att bidraget till akademiska rektorskonventet i Stockholm
enligt förslaget under nästa budgetår hänföres till den lokala förvaltningen i stället
för till den centrala.

Beträffande läroanstalterna bör för avlöningar vid de lokala förvaltningarna
beräknas ett sammanlagt belopp av 6 648 000 kr., vilket i jämförelse med för
motsvarande ändamål under innevarande budgetår anvisade medel innebär en
ökning med sammanlagt 2 660 000 kr., och för viss del av kostnaderna i samband
med registrering av studerande vid de filosofiska fakulteterna ett belopp av
500 000 kr. För bestridande av övriga av den lokala förvaltningens omorganisation
föranledda kostnader bör beräknas ett sammanlagt belopp av 344 000 kr.,
innebärande en nettoökning med 313 000 kr. Den totala kostnaden för omorganisationen
m. m. i nu ifrågavarande del uppgår sålunda till ett belopp av
3 473 000 kr. Även vid denna redovisning har beaktats de särskilda förhållandena
med avseende på akademiska rektorskonventet i Stockholm.

I detta sammanhang bör nämnas, att medel för bestridande av kostnaderna
för registrering av de studerande vid filosofisk fakultet under innevarande budgetår
anvisas från anslaget till extra utgifter vid universitet och högskolor.

Den föreslagna nya organisationen av universitetens och högskolornas centrala
ledning och lokala förvaltning m. m. kräver sålunda en sammanlagd medelsanvisning
av 10 633 000 kr., vilket i jämförelse med medelsanvisningarna för
motsvarande ändamål under budgetåret 1963/64 innebär en ökning med sammanlagt
5 157 000 kr.

466

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

IX. HEMSTÄLLAN

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. a) godkänna de av mig i det föregående förordade riktlinjerna
för dels organisationen av universitets/högskoleväsendets
centrala ledning, dels de enskilda läroanstalternas organisation
och förvaltning;

b) besluta att kanslersämbetet för rikets universitet och
överstyrelsen för de tekniska högskolorna skall upphöra med
utgången av juni 1964;

c) besluta att fr. o. m. den 1 juli 1964 inrätta ett centralt
ämbetsverk för universiteten och vissa högskolor, benämnt universitetskanslersämbetet; d)

besluta att tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö
fr. o. m. den 1 juli 1964 skall infogas i karolinska mediko-kirurgiska
institutet respektive universitetet i Lund;

e) besluta att farmaceutiska institutet skall fr. o. m. den 1
juli 1964 underställas universitetskanslersämbetet och från tidpunkt,
som senare fastställes, infogas i antingen universitetet i
Uppsala eller karolinska mediko-kirurgiska institutet;

f) bemyndiga Kungl. Maj:t att, i enlighet med de i det föregående
framlagda förslagen, dels upprätta personalförteckning
för universitetskanslersämbetet, dels — utöver de ändringar
som föreslagits i 1964 års statsverksproposition — vidtaga ändringar
i personalförteckningarna för universiteten i Uppsala,
Lund, Göteborg och Stockholm, karolinska mediko-kirurgiska
institutet, tekniska högskolan i Stockholm samt Chalmers tekniska
högskola;

g) bemyndiga Kungl. Maj:t att — utöver vad som föreslagits
i statsverkspropositionen — i personalförteckning för universitetet
i Umeå uppföra tjänster i enlighet med vad jag förordat
i det föregående;

h) bemyndiga Kungl. Maj:t att under budgetåret 1964/65, i
enlighet med vad jag förordat i det föregående, medgiva överskridande
av sådana anslagsposter eller delposter i avlöningsstaterna
för berörda läroanstalter, som är maximerade av riksdagen; -

467

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

i) bemyndiga Kungl. Maj:t att besluta om de övergångsanordningar
och vidtaga de åtgärder i övrigt, som erfordras för
förslagens genomförande;

2. a) godkänna följande avlöningsstat för universitetskanslersämbetet
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret

1964/65:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 195 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis .................... 97 200

3. Arvoden till experter och tillfällig personal m. m.,

förslagsvis ................................. 500 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
.................................... 972 500

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................... 525 300

Summa kr. 2 290 000

b) till Universitetskanslersämbetet: Avlöningar för budgetåret
1964/65 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 2 290 000 kr.;

c) till Universitetskanslersämbetet: Omkostnader för budgetåret
1964/65 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 326 000 kr.;

d) till Universitetskanslersämbetet: Ämnes- och fakultetskonferenser
för budgetåret 1964/65 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 10 000 kr.;

3. till Antagningsnämnden för civilekonomutbildning för budgetåret
1964/65 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 20 000 kr.;

4. a) godkänna följande avlöningsstat för utrustningsnämnden
för universitet och högskolor att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1964/65:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal.......... 283 000

2. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... 123 000

Summa kr. 406 000

468

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1964

b) till Utrustning »nämnden för universitet och högskolor:
Avlöningar för budgetåret 1964/65 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 406 000 kr.;

c) till Utrustning snämnden för universitet och högskolor:
Omkostnader för budgetåret 1964/65 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 89 000 kr.;

5. till Förstärkning av universitetens och vissa högskolors
förvaltning m. m. för budgetåret 1964/65 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 3 504 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

E. Erlandsson

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961*

469

Bilaga 1

Betitagången

från andra fakultetsberedningar -

ev. yttrande
från konsistoriet

från andra
läroanstalter

kopia till
konsistoriet

från andra
institutioner

K. M:t

Fakultets/

sektionsnämnden

bearbetar

Fakultet en [sektionen
inger

Fakultet sberedningen
bearbetar och inger förslag

Förslag utarbetas av
institutionens
ordinarie lärare efter samråd
i institutionskollegiet

Universitetskanslersämbetets styrelse
avger petita för samtliga universitet/högskolor

470

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 50 år 1964

Bilaga £

Universitetskanslersämbetet-s och universitetens organisation

K. M:t

Univcrsitetskanslersämbetet

□ □ □ □

□ □□

□ □ □ □

Ttbildningsråd

Lunds univ.

Styrelse
Fakultetsberedningar	Byråer (motsv.)
Hum.	Samh.	Med.	Nät.	Tekn.	Plan.	Utb.	A dm.	Rat.

Fakultetcr/sektioner

Institu

tioner

Uppsala universitet

Konsistoriet (styrelse)
(Rektor -f- univ.-rådet + dekanema)

Rektorsämbetet
(Rektor + univ.-rådet)

Univ.-

rådet

Universitetets

centrala

förvaltning

F akulteter/sektioner

Institutioner

Sthlm

univ.

Bilaga 3

Uppsala
univ.
44,7 mkr
10 900 stud.

Universitetskanslersämbetet och läroanstalterna

K. M:t

Universitetskanslersämbetet

Styrelse
Fakultetsberedningar	Byråer (motsv.)
llum.	Samli.	Med.	Nät.	Tekn.	Fjäll.	rtb.	Adtn.	Kat.

Lunds
univ.
49,6 mkr
9 200 stud.

L	Göteborgs	Chalmers
T	univ.	tekn. högsk.
II	27,9 mkr	26,4 mkr
6,6	5 300 stud.	2 600 stud.
mki

Sthlms
univ.
26,7 mkr
10 700 stud.

Handelshögsk.
i
Göteborg
1,9 mkr
700 stud.

Karol.

inst.

26,8 mkr
1 700 stud.

Tekn. högsk.		Umeå
i Stockholm		univ.
32,9 mkr		U.8
3 600 stud.		mkr

Farm.
inst.
2,6 mkr
600 stud.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196k 471

472

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Bilaga 4

Principskiss för förvaltningen i Lund

Byrå-		Bvrå- J
chef		chef

lr t bildning*by rå n

Studieplaner

Organisations- o. undervisningsplaner
I,ärart indelning

Driftkontroll (registrering, statistik
in. m.)

Studierådgivning
Inskrivning av studerande
Meddelande av examina

Sekretariat åt fakulteterna oeli deras
utbildningsnämnder

Kontakt- och informationsverksamhet

Administrativa byrån

.luridiska frågor	1 1 Vtredningar o. planering (bl. a.
(bl. a. besvär, regle-	1 petita för gemensamma verk-
men ten, stipendie- b.	. samheter; petita-sekretariat åt
donationsa remien)	fakulteterna''
Tillsättning av lärar-tjänster	'' Inköpsservice 1
1 Personaladministrativa ärenden
Skyddsfrågor	■ (utom tillsättning av lärartjiins-, *er)
Sekretariat åt kon-
sistoriet.	1 Kassa och l>okföring
Diarium	1 i Byggnndsförvaltning
Arkiv	l ! I 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964 473

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning .................................................... 4

II. Principiella utgångspunkter.................................... 7

1. Universitetsutredningen .................................... 7

2. Yttranden ................................................ 13

3. Departementschefen ....................................... 41

III. Universitets/högskoleväsendets centrala ledning ................. 47

1. Universitetsutredningen .................................... 47

2. Yttranden ................................................ 85

3. Förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1964/65 .......... 145

4. Departementschefen ....................................... 150

IV. Läroanstalternas omfattning................................... 164

1. Universitetsutredningen .................................... 164

2. Yttranden ................................................ 167

3. Departementschefen ....................................... 179

V. Den lokala universitets/högskolestyrelsen och det lokala planeringsarbetet
...................................................... 181

1. Universitetsutredningen .................................... 181

2. Yttranden ................................................ 221

3. Departementschefen ....................................... 294

VI. Fakulteter, sektioner och ämnesgrupper m. m..................... 317

1. Universitetsutredningen .................................... 317

2. Yttranden ................................................ 343

3. Departementschefen ....................................... 375

VII. Institutioner och institutionsgrupper............................ 381

1. Universitetsutredningen .................................... 381

2. Yttranden ................................................ 404

3. Departementschefen ....................................... 449

VIII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1964/65 ...................... 455

1. Centrala myndigheter...................................... 455

2. Lokala myndigheter m. m................................... 458

3. Sammanfattning av anslagsberäkningarna.................... 464

IX. Hemställan .................................................. 466

Bilagor ............................................................ 469