Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969 (Proposition 1969:50)

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr
295) om sjömansskatt; given Stockholms slott den
14 mars 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen den
16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att krigsrisktillägg och motsvarande ersättningar
skall kunna befrias från sjömansskatt efter prövning av Kungl. Maj:t
eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Befrielsen avses gälla även
retroaktivt för tillägg och ersättningar, som utbetalats efter utgången av år
1966, och således medföra restitution av redan inbetald sjömansskatt.

Vidare föreslås förlängning av tiden för ansökan om jämkning av sjömansskatt.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969.1 samt. Nr so

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1969

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 2 och 13 §§ samt anvisningarna till 2 § förordningen
den 16 maj 1958 om sjömansskatt skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §.

I denna-------— enligt kommunalskattelagen,

beskattningsår: det--

beskattningsbar inkomst:
kontant inkomst ombord, i förekommande
fall minskad med avgifter,
som sjömannen på grund av sin
tjänst ombord har att erlägga för
egen eller efterlevandes pensionering,
med belopp, som fastställts genom
beslut om jämkning och, i den mån
det medgivits av Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer,
med belopp som enligt avtal
mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
utgör krigsrisktillägg
eller motsvarande ersättning.

■ — sjömansskatt erlägges.

(Se vidare anvisningarna.)

13 §.

Beslut om — -— -----— av sjömansskattenämnden.

Ansökan om jämkning skall vara Ansökan om jämkning skall vara
inkommen till sjömansskattekonto- inkommen till sjömansskattekontoret
senast före utgången av juli må- ret före utgången av andra kalendernad
året näst efter beskattningsåret. året näst efter beskattningsåret.

I beslut---—----—---för sjömansskatt.

Å belopp,-----------icke ränta.

Anvisningar
till 2 §.

Till gottgörelse, —-------— och dylikt.

Till kontant — —------förenade kostnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Redare, som utbetalat krigsrisktilllägg
eller motsvarande ersättning,
skall ange ersättningens storlek i redovisning
enligt 14 § 1 mom.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bestämmelserna om krigsrisktillägg och motsvarande ersättning tillämpas
på tillägg eller ersättning som utbetalats efter utgången av år 1966. Har
avdrag för sjömansskatt beräknats till högre belopp än som bort ske med
tillämpning av dessa bestämmelser, skall skatten nedsättas med vad som
sålunda tagits ut för mycket, varvid 15 § förordningen om sjömansskatt
gäller i tillämpliga delar.

Har ansökan om jämkning, som avser beskattningsåret 1967 och som
inkommit till sjömansskattekontoret före ikraftträdandet, icke upptagits
till prövning på grund av att den inkommit för sent, skall sjömansskattenämnden
utan särskild ansökan åter upptaga ansökningen till prövning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
14 mars 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff,

Wickman, Moberg, Bengtsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om skattefrihet för
krigsrisktillägg till sjömän, m. m., och anför.

På grund av krigshandlingar som förekommit och alltjämt förekommer
i Vietnam, Främre Orienten och Nigeria har träffats avtal om särskilt
krigsrisktillägg eller motsvarande tillägg till anställda ombord på
svenska handelsfartyg. Avtalsslutande parter är Sveriges redareförening,
å ena sidan, samt Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet
och Svenska sjöfolksförbundet, å andra sidan. På krigsrisktillläggen
görs f. n. skatteavdrag enligt förordningen den 16 maj 1958 (nr 295)
om sjömansskatt (sjömansskatteförordningen).

Inom 1967 års sjömansskattekommitté har väckts fråga om skattebefrielse
för krigsrisktillägg som utgår till anställd ombord på svenskt handelsfartyg.
Kommittén har i skrivelse till chefen för finansdepartementet framlagt
förslag om sådan skattebefrielse enligt utarbetad författningstext.
Författningsförslaget torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende
som bilaga 1.

I skrivelsen har kommittén också föreslagit förlängning av tiden för rätt
att begära jämkning av sjömansskatt. I detta hänseende har föreslagits en
ändring i sjömansskatteförordningen. Detta författningsförslag torde få
fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Över kommitténs skrivelse har efter remiss yttranden avgetts av kammarrätten,
riksskattenämnden, sjömansskattenämnden, länsstyrelserna i
Malmöhus och Hallands län, Sveriges redareförening, Rederiföreningen för
mindre fartyg, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet
och Svenska sjöfolksförbundet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Frågan om skattefrihet för krigsrisktillägg
Nuvarande ordning m. m.

Till skattepliktig inkomst enligt kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) räknas inte lön eller annan gottgörelse, som enligt sjömansskatteförordningen
utgör inkomst ombord (19 §). Nämnda slags intäkter
räknas inte heller som skattepliktig inkomst vid taxering till statlig inkomstskatt.
(Se 2 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt,
som i detta hänseende hänvisar till 19 § kommunalskattelagen.)

På grund av 1 § sjömansskatteförordningen er läggs sjömansskatt av
envar som är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg
med en bruttodräktighet av minst 100 registerton vilket huvudsakligast
nyttjas i närfart eller fjärrfart av närmare angivet slag. Med inkomst ombord
förstås enligt 2 § lön eller annan gottgörelse, som sjöman uppbär
på grund av sin anställning ombord och som skulle ha utgjort intäkt av
tjänst enligt kommunalskattelagen. Från den kontanta inkomsten ombord
kan dras dels avgifter som sjömannen har att erlägga för egen eller
efterlevandes pensionering, dels belopp som fastställts genom beslut om
jämkning. Det som kvarstår efter avdrag av nu angivna slag är enligt
nyssnämnda paragraf beskattningsbar inkomst.

Vid varje utbetalning till sjöman av belopp som utgör beskattningsbar
inkomst skall genom redarens försorg sjömansskatt dras av (5 § sjömansskatteförordningen).
För här i landet bosatt sjöman utgår sjömansskatt för
månad och beräknas enligt särskilda sjömansskattetabeller (7 § 1 mom.). I
den mån Kungl. Maj:t förordnar det skall sjöman som är bosatt i Danmark,
Finland, Island eller Norge erlägga sjömansskatt enligt de bestämmelser
som gäller för sjöman bosatt i Sverige (7 § 2 mom.). Genom särskilda kungörelser
(SFS 1958:541 och 542 samt 1959:544) har Kungl. Maj :t meddelat
sådant förordnande för sjömän bosatta i Danmark, Finland och
Norge.

Under andra världskriget utgick krigsriskersättning i betydande utsträckning
till de anställda i den svenska handelsflottan. Sedan ett flertal
framställningar ingetts till Kungl. Maj :t om befrielse för sjömännen från
skyldighet att betala skatt för uppburen krigsriskersättning, infördes genom
förordningar den 30 juni 1943 (nr 491) och den 25 maj 1945 (nr
200) regler om viss skattefrihet för sådan ersättning. Enligt dessa förordningar
skulle vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt 50 % av den krigsriskersättning, som för
åren 1943—1945 utgick till anställd på svenskt fartyg, inte utgöra skattepliktig
inkomst. Om krigsriskersättningen för år räknat översteg 10 000 kr.,

1-f Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

gällde skattefrihet inte beträffande den överskjutande delen. För ersättningen
gällde viss insättningsskyldighet i bank. Bestämmelserna var till
en början utformade så att sjömannen vanligen inte förrän efter viss tid
skulle få lyfta de för honom insatta medlen. Bestämmelserna upphävdes
emellertid i denna del mycket snart.

I prop. 1943:309 anförde departementschefen bl. a. följande (s. 9):

Den krigsriskersättning, som alltsedan krigsutbrottet hösten 1939 utgått
till sjömännen på svenska handelsfartyg, är uppenbarligen att anse såsom
skattepliktig intäkt enligt kommunalskattelagen samt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Emellertid torde med fog kunna
göras gällande, att sjöfolkets krigsriskersättning icke är av samma karaktär
som annan intäkt av tjänst, för vilken skatteplikt föreligger. Ifrågavarande
ersättning intjänas under mycket riskfyllda förhållanden och de
faror och påfrestningar, för vilka sjömännen utsättas under sin yrkesutövning,
ha avsevärt ökats ju längre kriget pågått. Krigsriskersättningen har
därför kommit att alltmera få karaktären av en premie, som utgår till sjömännen
för de risker till liv och lem, för vilka de utsätta sig i och för sitt
arbete. Det bör även beaktas, att ifrågavarande yrkesgrupp tidigare knappast
haft sådana inkomster, att mera avsevärda besparingar kunnat göras
till familjernas framtida underhåll. Vid angivna förhållanden finner jag
så starka billighetsskäl numera tala till förmån för en skattelindring för
sjöfolket, att de principiella betänkligheter, som obestridligen äro förenade
med en dylik åtgärd, bör få vika.

Kommittén

Kommittén framhåller i skrivelsen att krigsrisktillägg till sjöman är fritaget
från beskattning i Norge sedan den 1 januari 1967. För Danmarks
vidkommande sägs beslut ha fattats om liknande skattefrihet med giltighet
fr. o. in. den 1 januari 1969. Skattefriheten i Danmark är enligt kommittén
dock begränsad till att avse krigsrisktillägg som utgår vid fart på Vietnam.

Vidare framhåller kommittén att man övervägt frågan om skattebefrielse
för krigsrisktillägg som utgår till anställd ombord på svenskt handelsfartyg
och funnit skäl föreligga för sådan skattefrihet. Med hänsyn till sjömansskattens
karaktär av definitiv skatt bör enligt kommittén bestämmelser
meddelas snarast.

Kommittén lämnar härefter en redogörelse för de avtal om krigsrisktillägg
som nu är aktuella och deras omfattning.

Avtal den 3 september 1965 beträffande krigsrisktillägg vid uppehåll i nordoch
sgdvietnamesiska hamnar

Avtalet gäller från den 20 augusti 1965. Till ombordanställd utgår krigsrisktillägg
om 100 % beräknat på det lönebelopp, som ligger till grund för
beräkning av semesterlön. Tillägget utgör minst 50 kr. per dygn och utgår
under minst fem dygn. Enligt uppgift har avtalet hittills tillämpats bara
vid ett fåtal fartygsuppehåll i sydvietnamesisk hamn. Inget svenskt han -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969 7

delsfartyg synes ha gjort uppehåll i nordvietnamesisk hamn, sedan avtalet
träffats.

Avtal den 13 juni 1967 beträffande krigsrisktillägg vid fart inom visst i avtalet
närmare angivet område i Främre Orienten

Avtalet gällde i första hand endast tiden den 5—10 juni 1967 men är
tillämpligt även för tid därefter om krigshandlingar förekommer i det
aktuella området. Såsom krigshandling räknas bl. a. skottlossning i närheten
av svenskt fartyg. Till ombordanställd utgår krigsrisktillägg med 200 %
på månadslönen inklusive vissa lönetillägg. Tillägget utgör minst 50 kr.
per dag. Såvitt hittills kunnat utrönas har detta avtal tillämpats på högst
ett tiotal svenska fartyg.

Avtal den 13 juni 1967 beträffande särskilt tillägg till anställda ombord på
m/s »Nippon» och m/s »Killara» som ligger instängda i Suezkanalen

Avtalet gäller fr. o. in. den 11 juni 1967 t. o. m. den dag fartygen utpasserat
ur Suezkanalen efter det att denna åter öppnats för trafik. Till ombordanställd
utgår tillägg, som för dag utgör 45 kr. för befäl och 35 kr. för
övriga anställda.

Tillsynen av fartygen »Nippon» och »Killara» omliänderhas av en reducerad
besättning som f. n. uppgår till tolv personer och är gemensam för
båda fartygen. Den första tiden tjänstgjorde ca femton personer på vardera
fartyget. Tjänstgöringen ombord får inte omfatta längre tid än tre
månader, varefter avlösning sker. Det förekommer emellertid att sjömän
i undantagsfall stannar flera tjänstgöringsperioder i sträck.

Avtal den 30 augusti 1967 beträffande krigsrisktillägg vid fart på Nigeria
Avtalet gäller fr. o. m. avtalsdagen. Till ombordanställd utgår krigsrisktillägg
om 100 % beräknat på det lönebelopp, som ligger till grund för beräkning
av semesterlön. Tillägget utgör minst 50 kr. per dag.

Avtalet torde hittills inte ha tillämpats i något fall men åtminstone ett
fartyg anlöpte hamn i Nigeria innan avtalet träffades. Till besättningen på
detta fartyg har utgått s. k. krigsriskgratifikation, varvid avtalets bestämmelser
torde ha tjänat till ledning.

Bedömningen av frågan huruvida det krigsrisktillägg som utgått sedan
1965 skall fritas från beskattning bör enligt kommitténs mening göras mot
bakgrunden av att sjömansskattelagstiftningen i sina huvuddrag är ensartad
i de nordiska länderna. I åtminstone Danmark och Norge är liknande
ersättning skattefri, något som starkt talar för motsvarande ordning i
Sverige. Det kan också anföras att statsmakterna genom tidigare beslut i
ämnet tagit principiell ställning som bör vara vägledande. Eftersom villkoren
för att nu få krigsrisktillägg torde vara ungefär desamma som för
krigsriskersättningen under 1940-talet anser kommittén att den ifrågasatta
skattefriheten bör medges.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Kommittén anför vidare att, med hänsyn till att utgående belopp — åtminstone
hittills — denna gång i allmänhet är relativt små, tilläggen bör
göras helt skattefria såsom skett i Danmark och Norge. Såvitt kunnat utrönas
har under år 1967 och för tiden januari— oktober 1968 betalats ut
ungefär följande belopp i krigsrisktillägg.

År	Belopp kr.	Antal	Belopp kr.
		sjömän	per sjöman
1967..........	430 000	275	ca 1 560
1/1—31/10 1968	410 000	150	ca 2 730

I undantagsfall torde dock krigsrisktillägg för de båda åren ha utgått till
en och samme sjöman med belopp som mera avsevärt avviker från det sammanlagda
genomsnittsbeloppet. Vid de undersökningar kommittén gjort
med ledning av material hos sjömansskattekontoret har sålunda konstaterats
att ersättning i några tiotal fall utgått för åren 1967 och 1968 med
totalt 10 000 kr. eller mer till en sjöman. Det är då fråga om sådana sjömän
på Nippon och Killara som tjänstgjort i flera omgångar. Det erinras i sammanhanget
om att avlösning av besättningarna på dessa båda fartyg nu
sker oftare än tidigare.

Kommittén föreslår således att de krigsrisktillägg eller motsvarande tilllägg,
som utgår på grund av nu aktuella avtal, skall helt undantas från beskattning
genom särskild förordning. Bestämmelse om skattefrihet för
nämnda tillägg sägs böra få retroaktiv verkan fr. o. m. det första beskattningsår
då sådana ersättningar på nytt började utgå, nämligen år 1965. En
sådan bestämmelse medför att sjömansskatt för förfluten tid skall återbetalas
till ett antal sjömän. Det sägs böra få ankomma på sjömansskattenämnden
att efter ansökan från berörda sjömän besluta om sådan återbetalning.

I förordningen om sjömansskatt finns bestämmelse om rättelse av skatteavdrag
som skett med för högt belopp. Ansökan om rättelse skall vara
inkommen till sjömansskattekontoret före utgången av andra kalenderåret
efter beskattningsåret. Bestämmelsen är således otillräcklig för att den
avsedda retroaktiva verkan skall uppnås, heter det i kommitténs skrivelse.
På grund härav föreslås särskilda övergångsbestämmelser.

För krigsrisktillägg som utbetalas till sjöman efter ikraftträdandet av
förordningen kan bestämmelserna iakttas redan ombord och skatteavdrag
således underlåtas. Av kontrollskäl bör enligt kommittén emellertid föreskrivas
att krigsriskersättning skall upptas i redovisning enligt 14 § 1 mom.
sjömansskatteförordningen även om tillägget inte skall medräknas i den
annars beskattningsbara inkomsten.

Om den föreslagna skattefriheten medges skall krigsrisktillägget inte
räknas som kontant inkomst ombord, hemställer kommittén vidare. Till
följd härav bör tillägget inte medräknas i sjömannens inkomst enligt den

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

kontrolluppgift redare har att avge enligt 37 § 1 mom. 8) taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623) och ej heller i sjömannens pensionsgrundande
inkomst. Tillägget bör inte heller tas upp av redare i arbetsgivaruppgift.

Remissyttrandena

Kommitténs förslag har fått ett blandat mottagande. De remissinstanser
som företräder de avtalsslutande parternas intressen har samtliga tillstyrkt
förslaget. De statliga remissinstanserna har med ett undantag visserligen
inte velat avstyrka förslaget men i allmänhet ställt sig tveksamma till det,
framför allt från principiell synpunkt. Undantaget utgörs av riksskattenämnden,
som avstyrkt förslaget.

Beträffande den principiella frågan kan följande nämnas.

Sjömansskattenämnden påpekar att förslaget bryter mot grundsatsen att
all inkomst skall beskattas. Att göra avsteg från denna grundsats genom
att för en viss grupp frita inkomst av visst slag inger enligt nämnden stora
betänkligheter. Nämnden föreslår begränsad giltighetstid för skattebefrielsen,
så att erfarenhet vinns om dess verkningar och betydelse.

Statsmakternas åtgärd att åren 1943 och 1945 införa regler om viss skattefrihet
för krigsriskersättning anser Svenska maskinbefälsförbundet böra
ses som ett principiellt ställningstagande som bör vara vägledande även i
detta fall. Ett likartat resonemang förs av sjömansskattenämnden, som inte
finner det orimligt, om skattelättnad kunde vinnas för inkomst som förvärvats
under särskilt farofyllda omständigheter, liknande dem som kännetecknade
förhållandena under andra världskriget.

Riksskattenämnden samt kammarrätten och länsstyrelsen i Hallands län
framhåller att förhållandena för sjöfarten nu inte är desamma som rådde
under det senaste världskriget. Farorna sägs inte vara så extrema. Det finns
enligt de båda förstnämnda remissinstanserna även andra yrkesgrupper som
är utsatta för fara, t. ex. ammunitionsfabrikers personal, provflygare, poliser,
övervakningspersonal i FN-tjänst m. fl. Ett genomförande av förslaget kan
enligt dessa två remissinstanser leda till att även andra yrkeskategorier
framställde liknande krav på skattelättnader.

En motsatt inställning kommer till synes hos de remissinstanser som representerar
redarna och de ombordanställda. Rederiföreningen för mindre
fartyg hävdar att krigsrisktilläggen inte är normala inkomster av tjänst på
fartyg utan ersättning för de risker och påfrestningar vederbörande blir utsatt
för under utövandet av sitt yrke. Självfallet, heter det i remissyttrandet,
skall därför sådan speciell ersättning vara helt fri från skatt. Sveriges fartygsbefälsförening
och Svenska maskinbefälsförbundet ger uttryck åt liknande
tankegångar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Alla statliga remissinstanser utom riksskattenämnden fäster avgörande
vikt vid det förhållandet att andra nordiska länder infört liknande
skattefrihetsregler. Kammarrätten t. ex. erinrar om att 7 § 2 mom. sjömansskatteförordningen
föreskriver att sjömän som är bosatta i de nordiska
staterna har att under tjänst på svenskt fartyg erlägga sjömansskatt enligt
de bestämmelser som gäller för sjöman som är bosatt i Sverige. Då nu Norge
och Danmark undantagit krigsriskersättningar från beskattning synes det
kammarrätten, trots de principiella betänkligheterna, att även Sverige borde
vidta motsvarande åtgärder.

Riksskattenämnden anför följande. Kommittén har uttalat att bedömningen
av frågan huruvida krigsrisktilläggen skall fritas från beskattning
bör göras mot bakgrunden av att sjömansskattelagstiftningen i sina huvuddrag
är ensartad i de nordiska länderna. Vidare uttalar kommittén att krigsrisktilläggen
i Norge generellt är fritagna från beskattning sedan den 1
januari 1967 och att för Danmarks vidkommande beslut fattats om skattefrihet
— dock endast i fråga om sjöfart på Vietnam — fr. o. m. den 1 januari
1969. Såvitt framgår av den remitterade skrivelsen, heter det vidare i nämndens
remissyttrande, medges skattefrihet inte för krigsrisktillägg i Finland.
Ett bifall till kommitténs förslag skulle enligt nämnden således inte medföra
någon verklig samordning av de nordiska ländernas skattelagstiftning
på förevarande område. Vad kommittén anfört om förhållandena i de övriga
nordiska länderna utgör därför enligt nämndens mening inte i och för sig
något bärande skäl för genomförande av kommittéförslaget.

Även såvitt gäller utformningen av förslaget har kommitténs
ståndpunkt mött delade meningar under remissbehandlingen. Sjöfartsnäringens
representanter har samtliga godtagit kommittéförslaget på alla
punkter. De statliga remissinstanserna har emellertid gjort vissa anmärkningar.

Kommitténs förslag innebär alt krigsrisktillägg eller motsvarande ersättning
enligt avtal mellan Sveriges redareförening och de ombordanställdas
organisationer skall fritas från skatteplikt. Att det sålunda överlåtits åt
arbetsmarknadens parter att bestämma omfattningen av det skattepliktiga
området kritiseras av samtliga statliga remissinstanser utom länsstyrelsen
i Malmöhus län.

Kammarrätten framhåller att betänkligheterna mot skattefriheten minskas
om det i den föreslagna lagtexten i överensstämmelse med 1 § lagen den
14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. tilläggs att det
skall ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser angående
de områden m. in. där skattefrihet skall inträda. Liknande synpunkter
framförs av länsstyrelsen i Hallands län.

Riksskattenämnden anför att, om skattefrihet för krigsrisktillägg skulle
genomföras nu, bestämmelserna härom inte bör få den generella utform -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

ning som kommittén föreslagit utan bör anknyta till visst eller vissa särskilt
angivna avtal.

Sjömansskattenämnden anför. Det framgår inte klart av kommittéförslaget
om författningen skall avse endast redan ingångna avtal eller även avtal
som kan komma att ingås. Betänkligheter kan anföras mot att helt lägga i
organisationernas hand att i kommande avtal bestämma krigszonens omfattning
och i övrigt utforma krigsriskbegreppet. På något sätt torde en
ram böra finnas som begränsar möjligheter att avtalsmässigt utvidga detta
begrepp utöver vad som objektivt kan anses motiverat. Skulle kollektivavtal
träffas om att lönetillägg utgår under omständighet som vid objektiv
prövning inte är riskfylld, bör enligt nämnden skattefrihet ej komma i
fråga. Prövningen härav bör enligt nämndens uppfattning få ankomma på
nämnden. Att nämnden i tveksamma fall skulle kunna meddela anvisningar
för tillämpningen av den föreslagna författningen sägs följa av 21 § sjömansskatteförordningen.
— Nämnden behandlar i detta sammanhang det avtal
som rör de ombordanställda på m/s »Nippon» och m/s »Killara». Detta avtal,
heter det i nämndens yttrande, är ett tillägg till huvudavtalet om hänsyn
till krigsriskerna i Främre Orienten. Skulle ett särskilt farofyllt läge
inträda genom krigshandlingar träder huvudavtalet i funktion. Tilläggsavtalet
kan enligt nämndens mening knappast anses ha avseende på sådan
särskild risksituation som motiverar, att de dagsbelopp, 45 kr. resp. 35 kr.,
som nämns i avtalet ges en särställning vid beskattningen. Tilläggen torde
närmast vara att anse som tillägg för arbete under obekväma förhållanden,
framhåller nämnden.

Även frågan om det skattefria beloppets storlek har diskuterats.

Länsstyrelsen i Hallands län erinrar om att de skattefria ersättningsbeloppen
var maximerade vid det föregående tillfälle, åren 1943—1945, då motsvarande
bestämmelser gällde och föreslår ett maximibelopp av 15 000 kr.
för år. Även länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om inte skattefriheten,
med hänsyn till tänkbara förhållanden i framtiden, bör vara begränsad
till visst belopp.

Sjömansskattenämnden anser att man får en från olika synpunkter rimlig
reglering av skattefrågan om man begränsar skattskyldigheten till 50 %
av ersättningens totalbelopp. Att såsom skedde under andra världskriget
maximera avdragsrätten till exempelvis 10 000 kr. per år är enligt nämnden
opraktiskt och med hänsyn till faktiskt utgående ersättningar knappast heller
nödvändigt.

Kammarrätten, sjömansskattenämnden och länsstyrelsen i Hallands län
uttrycker betänkligheter mot att göra lagstiftningen retroaktiv. Nämnden
tinner dock skäligt att skattefrihetsreglerna får tillämpas på ersättning som
utgår för år 1969. Ersättning som är uträknad på lön intjänad för tid dessförinnan
torde sålunda enligt nämnden böra falla utanför lagstiftningens
tillämpningsområde även om utbetalning skulle ske först efter ikraftträdan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

det. Länsstyrelsen framhåller att, om bestämmelserna ges tillbakaverkande
kraft, de bör ges sådant innehåll att även ersättning som utbetalats ex
gratia (krigsriskgratifikationer) omfattas av skattefriheten.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uppmärksammar en komplikation som de
föreslagna bestämmelserna om retroaktivitet skulle åstadkomma vid beräkningen
av pensionsgrundande inkomst. Av övergångsbestämmelserna till
den föreslagna författningstexten synes framgå, heter det i länsstyrelsens
remissyttrande, att krigsrisktillägg inte för någon del av 1969 skall tas upp
av redare i arbetsgivaruppgift och sålunda inte heller räknas med i sjömannens
pensionsgrundande inkomst. Däremot har kommittén kanske förutsatt
att bifall till ansökan av sjöman eller redare om rättelse av avdrag
för sjömansskatt med motsvarande tillämpning av 15 § sjömansskatteförordningen
inte skall föranleda ändring för åren 1965—1968 av det avgiftsunderlag
och den pensionsgrundande inkomst som skall ha fastställts på
grundval av tidigare gällande skatteplikt. Spörsmålet synes enligt länsstyrelsen
vara av så stor social betydelse, särskilt med hänsyn till eventuell
förtidspension och familjepension, att det bör vara klargjort för de därav
berörda senast i samband med lagstiftningens ikraftträdande.

Samma länsstyrelse ställer också frågan om inte tiden för ansökan om
rättelse som föreslagits i detta fall, till den 31 december 1969, är väl kort
med hänsyn till de svårigheter som kan föreligga för vissa sjömän och f. d.
sjömän att få underrättelse om den retroaktiva skattefriheten. Länsstyrelsen
ifrågasätter om inte rättelse borde göras ex officio efter anmälan, som
redarna skulle åläggas att göra till sjömansskattenämnden, under förutsättning
att dessa inte skulle bli oskäligt betungade härigenom.

Departementschefen

Sjöman som är anställd på svenskt handelsfartyg i när- eller fjärrfart erlägger
sjömansskatt. Sjömansskatt är en form av definitiv källskatt. Genom
redarens försorg görs avdrag för sjömansskatt vid utbetalning till sjöman
av belopp som utgör beskattningsbar inkomst. Beskattningsbar inkomst är
den kontanta inkomsten ombord, minskad med dels avgifter som sjömannen
har att erlägga för egen eller efterlevandes pensionering på grund av
sin tjänst ombord, dels belopp som fastställts genom beslut om jämkning.

På grund av de krigshandlingar som förekommit och alltjämt förekommer
i Vietnam, Främre Orienten och Nigeria har träffats avtal om särskilt
krigsrisktillägg eller motsvarande ersättning till anställda ombord på
svenska handelsfartyg. De avtalsslutande parterna är Sveriges redareförening,
å ena sidan, samt Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet,
Svenska stewardsföreningen och Svenska sjöfolksförbundet,
å andra sidan.

Krigsriskersättning förekom i betydande utsträckning under andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

världskriget. Genom särskilda författningar infördes regler om viss skattefrihet
för sådana ersättningar som utgick under åren 1943—1945.

De krigsrisktillägg eller motsvarande ersättningar som berörs av skrivelsen
från 1967 års sjömansskattekommitté började utbetalas år 1965. På
tilläggen och ersättningarna betalas svensk sjömansskatt enligt tabell, inte
bara av sjöman, som är bosatt i Sverige, utan även av sjöman som är bosatt
i Danmark, Finland eller Norge.

I Norge är krigsrisktillägg som utgår fr. o. m. den 1 januari 1967 skattefria.
För Danmarks del föreligger skattefrihet för krigsrisktillägg avseende
fart på Vietnam fr. o. m. den 1 januari 1969.

Kommittén har föreslagit att krigsrisktillägg och motsvarande ersättning
skall vara befriade från sjömansskatt. Som skäl har kommittén anfört att
sjömansskattelagstiftningen i sina huvuddrag är ensartad i de nordiska
länderna. Att liknande ersättning är skattefri i åtminstone Danmark och
Norge talar enligt kommittén starkt för motsvarande ordning i Sverige. Det
anförs även att statsmakterna genom sina beslut under andra världskriget
i ämnet tagit principiell ställning, som bör vara vägledande. Eftersom villkoren
för att nu få krigsrisktillägg torde vara ungefär desamma som villkoren
för att få krigsriskersättning under 1940-talet anser kommittén att
skattefrihet bör medges för krigsrisktilläggen.

Kommitténs ståndpunkt har inte odelat godtagits av remissinstanserna.
Riksskattenämnden har motsatt sig den föreslagna skattefriheten av principiella
skäl. Även andra statliga remissinstanser har anfört betänkligheter
av principiell art. Man har vänt sig mot att medge skattefrihet för en viss
typ av inkomster. Om skattefrihet skulle medges för inkomster med vilkas
förvärvande är förenad en viss grad av farlighet kunde uppkomma krav på
skattefrihet från även andra yrkeskategorier än sjömän, t. ex. provflygare,
krutfabriksarhetare och poliser. Sjöfartsnäringens representanter har emellertid
helt anslutit sig till kommitténs uppfattning.

Beträffande skälet att man bör eftersträva nordisk enhet på sjömansskattelagstiftningens
område har riksskattenämnden påpekat att reglerna, om
kommitténs förslag skulle genomföras, ändå inte blir enhetliga, dels därför
att skattefriheten fått olika utformning i Danmark och Norge, dels eftersom
någon skattefrihet inte synes gälla för Finlands del.

Jag har förståelse för de betänkligheter som de flesta statliga remissinstanser
gett uttryck för. Det är principiellt sett inte lämpligt att befria vissa
slag av inkomster i förvärvsverksamhet från skatt. De skäl som åberopas,
t. ex. som i detta fall verksamhetens farlighet, ger inte tillräcklig avgränsning
mot andra, liknande inkomsttyper. Att jag ändå är villig att
förorda kommitténs förslag om skattefrihet beror på att beskattningen av
hela inkomstområdet i detta fall regleras genom särskild lagstiftning, nämligen
sjömansskatteförordningen. Denna specialreglering är till yttermera
visso internordisk. När nu både Norge och Danmark har genomfört skatte -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

befrielse för krigsrisktillägg är det således enligt min mening ett godtagbart
skäl till att vi bör följa efter.

Riksskattenämndens påpekande att den nordiska regleringen beträffande
skattebefrielse för krigsrisktillägg inte skulle bli enhetlig även om kommitténs
förslag genomfördes är knappast någon avgörande invändning mot
förslaget. Skattebefrielsereglerna i de olika nordiska länderna måste få en
utformning som svarar mot ett faktiskt behov. Detta behov beror i sin tur
på vilken typ av sjöfart som är aktuell för resp. land.

För Sveriges vidkommande har kommittén i sin skrivelse berört fyra olika
avtal, som hittills är av betydelse, nämligen avtalet den 3 september
1965 beträffande krigsrisktillägg vid uppehåll i nord- och sydvietnamesiska
hamnar, avtalet den 13 juni 1967 beträffande krigsrisktillägg vid fart inom
visst i avtalet närmare angivet område i Främre Orienten, avtalet den 13
juni 1967 beträffande särskilt tillägg till anställda ombord på m/s »Nippon»
och m/s »Killara», som ligger instängda i Suezkanalen, samt avtalet den
30 april 1967 beträffande krigsrisktillägg vid fart på Nigeria. För det närmare
innehållet i dessa avtal har jag redogjort i det föregående.

Kommittéförslaget innebär att skattebefrielsen skall omfatta alla krigsrisktillägg
och motsvarande ersättningar som utgår på grund av avtal mellan
sjöfartsnäringens arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Denna
lösning bär inte godtagits av de statliga remissinstanserna, som anser att
Kungl. Maj :t eller statlig myndighet bör avgöra i vilka fall skattebefrielse
skall få äga rum. Sjömansskattenämnden har som exempel på ersättningar
som inte bör ges särställning vid beskattningen nämnt avtalet rörande de
ombordanställda på m/s »Nippon» och m/s »Killara». De tillägg som utgår
enligt detta avtal har nämnden ansett vara att anse som ersättning för
arbete under obekväma förhållanden.

Jag delar den uppfattning som dessa remissinstanser gett uttryck åt.
Som villkor för skattebefrielse bör således gälla att avtalet prövas från denna
synpunkt av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.
Prövningen bör, som sjömansskattenämnden framhållit, ha till syfte
att konstatera huruvida lönetillägget utgår under omständighet som objektivt
sett är att betrakta som riskfylld.

Kommittén har lämnat vissa uppgifter om storleken av de belopp som
hittills utgått i form av krigsrisktillägg och om det antal sjömän som fått
uppbära sådana tillägg. Beloppet var för varje sjöman i genomsnitt 1 560
kr. under år 1967 och 2 730 kr. under de första tio månaderna år 1968. Antalet
sjömän som uppburit krigsrisktillägg var 275 under år 1967 och 150
under de första tio månaderna år 1968. Det finns enligt kommittén krigsrisktillägg
som mer avsevärt avviker från genomsnittet. Det rör sig dock
om undantagsfall. Dessa avvikelser är mest markanta om man räknar med
sjömän som tjänstgjort i flera omgångar på m/s »Nippon» eller m/s »Killara».

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Några statliga remissinstanser, bland dem sjömansskattenämnden, har
föreslagit begränsning av skattefriheten. Man kan härvidlag tänka sig antingen
en begränsning av det skattefria beloppets storlek eller att endast en
viss del, t. ex. 50 %, av tillägget blir skattefritt.

Varken i Danmark eller i Norge förekommer någon begränsning av skattefriheten
i det hänseende som nu diskuteras. De belopp som utbetalas är
inte av den storleksordningen att begränsningar synes påkallade. Med hänsyn
härtill och till den prövning av skattefriheten som jag nyss förordat
biträder jag kommitténs förslag på denna punkt.

Kommittén har vidare föreslagit att skattefriheten skall gälla retroaktivt
fr. o. m. utbetalningsåret 1965. Redan inbetalad sjömansskatt avses sålunda
skola restitueras vid ett förfarande liknande det som nu sker vid rättelse av
skatteavdrag.

Även mot den föreslagna retroaktiviteten har flera statliga remissinstanser
hyst betänkligheter.

I Norge har skattefriheten gällt fr. o. m. år 1967. För Danmarks del tilllämpas
reglerna om skattefrihet fr. o. m. den 1 januari 1969. Det finns i och
för sig fog för att behandla krigsrisktillägg lika i skattehänseende. Kommitténs
förslag är från denna synpunkt fullt logiskt. Man får emellertid en
god överensstämmelse med förhållandena i Norge samtidigt som man kan
nedbringa det administrativa besväret om skattefriheten får gälla först
fr. o. m. utbetalningsåret 1967. Jag förordar sålunda en sådan lösning.

Kommittén har i lagtekniskt hänseende föreslagit att skattefriheten skall
gälla enligt en särskild förordning. Enligt denna förordning skall krigsrisktillägg
eller motsvarande ersättning inte räknas till sådan kontant inkomst
ombord som avses i 2 § sjömansskatteförordningen. Därmed skulle tilläggen
och motsvarande ersättningar inte tas med vid beräkning av sjömans
pensionsgrundande inkomst enligt 2 § förordningen den 18 december 1959
(nr 551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
om allmän försäkring. Inte heller skulle utgå redareavgifter för tilläggen
och ersättningarna vare sig enligt 1 § förordningen den 18 december 1959
(nr 555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring
eller enligt 2 § lagen den 2 juni 1961 (nr 300) om redareavgift för
sjöfolks pensionering.

Sjömansskattenämnden har föreslagit en begränsning av giltighetstiden
för skattebefrielsen i syfte att vinna erfarenheter av lagstiftningen. Länsstyrelsen
i Malmöhus län har påvisat vissa inkonsekvenser i kommitténs
förslag beträffande behandlingen av krigsrisktilläggen och motsvarande ersättningar
vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Förslaget leder
till skillnad härvidlag mellan redan avdragna belopp, som sålunda skall
restitueras, och andra belopp.

Enligt min uppfattning bör krigsrisktilläggen och motsvarande ersättningar
liksom hittills ingå vid beräkning av pensionsgrundande inkomst,

Kungl. Maj. ts proposition nr 50 år 1969

arbetsgivaravgifter, avgifter enligt lagen den 6 juni 1968 (nr 419) om allmän
arbetsgivaravgift och redareavgifter. En tekniskt tillfredsställande lösning
får man om man, i stället för att undanta tilläggen och ersättningarna
vid beräkning av kontant inkomst ombord, låter dem ingå i detta begrepp
men bli avdragsgilla vid beräkningen av beskattningsbar inkomst. Med hänsyn
till att jag föreslagit att skattefriheten skall bli prövad av Kungl. Maj :t
eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer finns inga skäl att göra bestämmelserna
tidsbegränsade. Man kan därmed arbeta in dem i sjömansskatteförordningen.
Innehållet i 2 § kommitténs författningsförslag kan tas
in i anvisningarna till 2 § sjömansskatteförordningen.

Till sist vill jag erinra om att sjömans beskattningsbara inkomst skall tas
upp i taxeringslängden. Närmare bestämmelser i detta hänseende meddelas
av riksskattenämnden.

Jämkning av sjömansskatt

Nuvarande ordning

Sjömansskatt dras av vid varje utbetalning till sjöman av belopp som
utgör beskattningsbar inkomst (5 § sjömansskatteförordningen). Den beskattningsbara
inkomsten kan dock minskas genom jämkningsbeslut. Jämkning
kan medges av olika anledningar. En anledning föreligger om sjömannen
gör sannolikt att han året efter beskattningsåret vid taxering enligt förordningen
om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna vissa närmare angivna
avdrag som kan antas inte bli utnyttjade vid en sådan taxering (12 § 1
mom.). En annan anledning föreligger om sjömannen gör sannolikt att uppskattningen
av inkomst av drickspengar enligt de grunder som sjömansskattenämnden
fastställt skulle medföra att hans inkomst av sådant slagskulle
bli väsentligt för högt beräknad (12 § 2 inom.). Studerande som är
anställd ombord på fartyg under ferier kan få jämkning om han gör sannolikt
att sjömansskatten på hans inkomst ombord under beskattningsåret
väsentligt överstiger den slutliga skatt som skulle ha påförts honom om inkomsten
utgjort intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen (12 § 3
mom. sjömansskatteförordningen.).

Beslut om jämkning meddelas av sjömansskattenämnden (13 § första
stycket sjömansskatteförordningen). Ansökan om jämkning skall vara inkommen
till sjömansskattekontoret senast före utgången av juli månad
året näst efter beskattningsåret (13 § andra stycket).

Enligt 15 § första stycket sjömansskatteförordningen kan sjöman, som
anser att sjömansskatt obehörigen avdragits eller avdragits med för högt
belopp, söka rättelse hos sjömansskattenämnden. Samma regel gäller för
redare, som anser att sjömansskatt redovisats med för högt belopp. Ansökan
om rättelse skall vara inkommen till sjömansskattekontoret före utgången
av andra kalenderåret näst efter beskattningsåret (15 § andra
stycket).

Kiingl. Maj. ts proposition nr 50 år 1969

Kommittén

Kommittén erinrar om att möjligheten till jämkning för studerande infördes
genom lagstiftning år 1961 (SFS 1961: 36). Erfarenheten har visat,
framhåller kommittén vidare, att ett inte ringa antal ansökningar om jämkning
varje år inkommer för sent och därför inte blir föremål för prövning.
Detta gäller särskilt ansökningar från studerande. Anledningarna till förseningen
är flera. Studerandena tjänstgör ombord endast kort tid och får
ofta inte del av sjömansskattenämndens upplysningsbroschyr om sjömansskatt.
De får tyvärr inte sällan felaktiga upplysningar ombord om jämkningsförfarandet.
I några fall har det t. o. m. funnits anledning befara att
myndigheter i land utan närmare kännedom om sjömansskattelagstiftningen
lämnat vilseledande upplysningar. Många skattskyldiga står helt
främmande för systemet med en definitiv källskatt. De väntar sig att sjömansskatt
liksom annan skatt som uttas genom löneavdrag gottskrivs dem
i debetsedel å slutlig skatt. Eftersom sådan debetsedel för ett inkomstår
inte utsänds förrän i november eller december månad året därpå, sker upptäckten
av misstagen för sent för att jämkningsansökan skall kunna inges.

Även för andra än studerande kan enligt kommittén tiden för ansökan
vara i knappaste taget. För sjöman i fart på avlägsna vatten kan en i god tid
avsänd ansökan på grund av dåliga postförbindelser komma sjömansskattekontoret
tillhanda för sent. Ibland kan försändelser helt förkomma. Innan
detta upptäcks kan ansökningstiden vara försutten.

Att tillämpa olika ansökningstider för rättelse och jämkning är enligt
kommitténs uppfattning inte rationellt. För sjömän bosatta i utlandet sägs
denna ordning vara särskilt olämplig. Om de betalar sjömansskatt enligt
tabell, måste de i förekommande fall begära beslut hos sjömansskattenämnden
om tillämpning av kolumn 2—3 eller 4 i sjömansskattetabellen. Om de
har hemmavarande barn under 16 år, bör de samtidigt yrka s. k. barnbidragsjämkning
enligt Kungl. Maj:ts brev till sjömansskattenämnden den
3 mars 1961. Många har gått miste om jämkningen därför att de inte tänkt
på att olika tidsgränser gäller i dessa fall.

Kommittén föreslår att en enhetlig tidsgräns fastställs för rättelse och
jämkning och att den tid som nu gäller för rättelse blir avgörande. Detta
kan synas vara en alltför lång tid för j ämkningsfall, som principiellt har
en annan karaktär än rättelsefall. Enligt kommitténs mening är detta knappast
någon avgörande invändning. Man kan utgå från att det stora flertalet
sjömän som är berättigade till jämkning är angelägna att få sin rätt så snart
som möjligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser som särskilt yttrat sig över kommitténs förslag
om förlängning av tiden för ansökan om jämkning har tillstyrkt förslaget.
Kammarrätten har påpekat att förslaget dock strider mot önskemålet om en
definitiv källskatt. Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit att särskilda
övergångsbestämmelser inte föreslagits. I avsaknad av uttalande från kommitténs
sida, heter det vidare i länsstyrelsens yttrande, synes det inte för
envar otvetydigt framgå att ansökan om jämkning avseende beskattningsåret
1967 — för vilket tiden utgått den 31 juli 1968 — skall anses vara
inkommen i tid om den inges före utgången av år 1969. Det synes länsstyrelsen
angeläget att denna fråga klargörs för de som är berörda av den. Om
det är meningen att ansökningstiden för beskattningsåret 1967 skall utsträckas,
talar enligt länsstyrelsen billighetsskäl för att sjömansskattenämnden
ex officio tar upp de ansökningar avseende år 1967 till behandling som
tidigare behandlats men inte kunnat bifallas därför att de inkommit för
sent.

Departementschefen

Ansökan om jämkning av sjömansskatt skall vara inkommen till sjömansskattekontoret
före utgången av juli året efter beskattningsåret. Ansökan
om rättelse skall vara inkommen före utgången av andra kalenderåret
efter beskattningsåret. Kommittén har föreslagit att samma tid skall
gälla för ansökan om jämkning som nu gäller för ansökan om rättelse. Kommittén
har som skäl åberopat, att rättsförluster har uppstått i flera fall —
särskilt för studerande — därför att kännedomen om jämkningsföreskrifterna
varit bristfällig och att när misstaget upptäckts det ofta varit för sent
att begära jämkning. Detta skäl förefaller mig bärande. Ingen remissinstans
har motsatt sig kommitténs förslag. Jag föreslår sålunda att förslaget
genomförs.

Emellertid har länsstyrelsen i Malmöhus län uppmärksammat ett övergångsproblem.
De jämkningsansökningar som avser beskattningsåret 1967
skall enligt gällande bestämmelser ha varit ingivna senast den 31 juli 1968.
Efter ändringen skulle emellertid, utan särskild föreskrift, jämkningsansökningar
avseende nämnda beskattningsår få inlämnas ända till utgången
av år 1969. Detta synes i och för sig rimligt. Men det kan, som länsstyrelsen
påpekat, hända att sjömansskattenämnden avslagit jämkningsansökan
avseende år 1967 som redan kommit in men som kommit in för sent. Det
bör således föreskrivas att sådana jämkningsansökningar skall prövas på
nytt utan särskilt ansökningsförfarande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättat
förslag till

förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Margit Edström

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Bilaga 1

Kommitténs förslag till förordning om skattefrihet för krigsrisktillägg
eller motsvarande ersättning till sjömän

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Krigsrisktillägg eller motsvarande ersättning enligt avtal mellan Sveriges
redareförening och de ombordanställdas organisationer till sjöman för
tjänstgöring på fartyg i särskilt riskfylld fart räknas icke till sådan kontant
inkomst ombord som avses i 2 § förordningen den 16 maj 1958 (nr 295)
om sjömansskatt.

2 §•

Redare som utbetalat ersättning som avses i 1 § skall ange ersättningens
storlek i redovisning enligt 14 § 1 inom. förordningen om sjömansskatt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Förordningen tillämpas även på krigsrisktillägg som utbetalats under åren
1965—1968 samt under år 1969 på tid före förordningens ikraftträdande.
Har avdrag för sjömansskatt under nämnda år beräknats till högre belopp
än som med tillämpning av förordningens bestämmelser bort ske, skall
skatten nedsättas med vad som sålunda tagits ut för mycket i skatt. Därvid
skall vad som föreskrivs i 15 § förordningen om sjömansskatt om rättelse
av skatteavdrag äga motsvarande tillämpning, dock att ansökan om rättelse
såvitt avser skatteavdrag under åren 1965 och 1966 skall vara inkommen till
sjömansskattekontoret senast den 31 december 1969.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Bilaga 2

Kommitténs förslag till förordning om ändring i förordningen
den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 13 § förordningen den 16 maj 1958 (nr 295)
om sjömansskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 §.

Beslut om-------av sjömansskattenämnden.

I beslut------— — för sjömansskatt.

Å belopp, —--------— icke ränta.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690188